I vilket ASATRON blir ERKÄND i staten Israel (inlägg från 2020-02-17)

För sju dagar sedan, just när jag höll på och tramsade om Ben Gurion, körande sin Centurion, publicerade den italienska nyhetsbyrån ANSA (Agenzia Nazionale Stampa Associata) en mycket intressant nyhet i sin Medelhavsupplaga, som publiceras på Italienska, Arabiska och Engelska. Asatron kan nu komma att bli erkänd i staten Israel, och det hela är ytterligare ett exempel på vad man kallar Synkronicitet, eller det att sinsemellan likartade händelser händer i stort sett samtidigt. Anropa Freja och hennes katter, och du får snart nog varsebli själva Freja… För mig som hedning är dylika händelsekedjor inte alls ovanliga, utan bara ett resultat av Nornornas trådar i Urds väv.. Det är en Hedning och Gode vid namn Einar (namnet antagligen taget efter den populäre svenske musikartisten) som i verkligheten heter Eliad, och valde Asatron efter att ha brutit med sin judiska familj, som nu kämpar för att ge alla Asatrogna upprättelse, också i ”det heliga landet”. Precis som på Island, i Norden, i USA ja överallt där verklig Nordisk Hedendom praktiseras, talar man inte om någon tillgjord eller konstlad ”forn sed” för detta är i-n-t-e en sed, utan en tro. En levande tro, lika stark som någonsin Monoteisternas religioner. Det är viktigt att förstå, och därmed ansluter sig också Einar och Hedningar i främmande land till det Nordiska kulturarvet, vilket jag tycker är bra. Var och en, som inte förvanskar och talar om ”sed” utan som vill söka verklig kunskap, är välkommen att utöva Asatron, han eller hon må sedan bo i Australien, Israel, ja från Nova Semblas fjäll till Ceylons brända dalar.. I Asatron finns ingen Antisemitism, men Einar möts dagligen av fördomar, precis som vi Asatroende här i Sverige. Han lider än mer än vi av att vara fjättrad i ett samhälle som är ännu mer Monoteistiskt och fördomsfullt än det inskränkta, kristna Sverige, där våra media och till och med flygbolaget SAS rackar ned på den Nordiska kulturen och svartmålar den så gott som varje dag. Som jag berättade i några artiklar om Israelisk press i samband med debatten om förbud emot manlig omskärelse i Sverige för ett tag sedan, är attityderna också i Israel på väg att svänga, och omskärelse är inte obligatorisk längre, ens om man hamnar i den Israeliska Armén. Einar har samverkat med en Italiensk filmare som heter Dario Sanchez och som i fem år bott i Israel, får vi veta på den Italienska nyhetssajten. Han säger att Asatron inte har något gemensamt alls med högerextremism, vilket är den vrångbild, Israeliska media i likhet med vissa svenska smutstidningar typ ”Dagens Nyheter” sprider över världen, och han säger till och med att de judar som är rädda för hakkorset och tror att det skulle vara en Nordisk symbol kan betrakta den forntida synagogan i Ein Geddi, inte långt från Masada-Berget, som ju är en av Israels heligaste platser, precis som Gamla Uppsala är heligt för oss svenskar. I den synagogan finns hakkors-mönster infällda i mosaik-golvet, och vad Einar här nämner är riktigt, man har för länge sedan konstaterat att svastikor var vanliga också hos semitiska folk – ifall man nu studerar de arkeologiska bevisen. Om man ostört kan utöva Asatro på Masadas borgklippa, där Israeliska soldater svär trohetseden, varför kan vi då inte utöva Asatro på våra svenska kaserngårdar ? Vida viktigare är det faktum att den största Asatrogna organisationen i Israel, motsvarigheten till NAS (Nordiska Asa Samfundet) i Israel har drygt tusen medlemmar. Allt som allt finns det minst 20 000 organiserade Hedningar i det moderna Israel, och deras antal växer för varje dag. Också där, i ett av Monoteismens starkaste fästen, lämnar man tron på den allsmäktige guden och andra totalitära och människofientliga filosofier bakom sig, och söker sin egen kulturella frihet, vilket man är i sin fulla rätt att göra. Inom parantes skall det här tillfogas, att det finns Judiska Hedningar också, eller anhängare av För-Jahveisk religion, som de ibland vill beteckna sig själva. Såsom redan namnet ”Elohim” – ett av Jahves namn i bibeln – anger – det är en pluralis-form och inte ett ental var den Israeliska religionen ursprungligen Polyteistisk den också, och byggde inte alls på någon Monoteism. Nu när vi Asatrogna Hedningar i Norden nyss firat Diserna och Disablotet, kan vi påminna oss Ashera eller Lilithim i det gamla Kaanan, vilket bara var ytterligare en variant på Ishtar eller Freja – hennes andra namn Mardöll betyder ju havsglansen, och associeras till Aftonstjärnan eller Morgonstjärnan, på samma sätt som ishtar betyder stjärna. På min egen bokhylla står ännu den Israeliske amatörarkeologen Yigael Yadin (fd Stabschef i Israels Armé) bok om Masada, och utgrävningarna där. Det har spekulerats om att Flavius Silva, den romerske befälhavare som vann slaget vid Masada, hade delar av den tionde legionen – ett germanskt förband – under sitt befäl, och om så är fallet, så är det inte första gången Asatron utövas på vad som idag är Israelisk mark – det skedde ju redan år 69 enligt vår tideräkning. På Golan-höjderna kommer man snart bygga ett Gudahov, står det i artikeln; omgivet av skogar och dalar, och snart väntas Knesset ta efter det erkännande, som Kammarkollegiet och andra Nordiska myndigheter redan givit Asatron här hemma. Snart blir Asatron därmed legal i Israel med, och inget kan hindra hedendomens slutliga seger. Låt oss hälsa våra bröder med ett Till År och Frid, och ett rungande Hell ! Här kommer fler, som ska öka vår glädje !!

 

I vilket European Congress of Ethnic Religions kritiserar Litauiska Sejmen för Människorättsbrott

2019-06-29 av Hedningen

 

”Trond i Gata” – ”Trondur i Götu” – The man that wouldn’t die ! (inlägg från 20 Oktober 2017)

”The copper bosses killed you, Joe !” – ”I never died, said he. ”I never died, said he !” (ur den amerikanska visan om Joe Hill, aka Joel Emmanuel Hägglund från Gävle) ”Some village-Hampden, that with dauntless breast The little tyrant of his fields withstood; Some mute inglorious Milton here may rest, Some Cromwell guiltless of his country’s blood…” (Thomas Gray, ”Elegy, written in a country Churchyard”)  

  Långt borta i Thorshamn, huvudstaden på Färeöarna, som naturligtvis är uppkallad efter Thor eller Asa-Tor, står ett märkligt monument över en märklig man. Han heter Trond i Gata, Thrönd i Gatu eller Thrand i Götu – beroende på vilkeet Nordiskt språk man ännu talar – och han var en man som verkligen trodde på Tor, och fick sin seger och stryka av just honom och bara honom, och som förtjänar att mer än någon annan kallas ”Mannar Allherliga Mannast !” – den fras som i Harbadsljod och Eddan betecknar själve Tor, och som ingen nutida översättare ens vågat göra en korrekt översättning av. ”The man !” skulle man kanske säga, på amerikansk engelska. Han var verkligen ”Heidningi inn meisti!” eller den störste av hedningar. Trond i Gata, den siste hedniske Jarlen på Färeöarna, slogs under 90 års levnad oavbrutet för Asatron, och sitt eget lands frihet och överlevnad… Hos oss i Sverige är Tronds liv och verk helt okänt, men på Färeöarna är han fortfarande nationalhjälte. Den förste moderne poeten på den lilla ögruppen i Nordatlanten med sådär 49 000 invånare – och nästan inga bilar och ingen invandring alls – hette Janus Djuurhus och skrev sin hyllningsdikt till Tröndur – ”Gandkvaedi” – vad en Gand är, vet ni kanske, och till och med den moderna hårdrocksgruppen TYR:s berömda låt ”Hold the Heathen Hammer High !” är en enda lovsång till Trond i Gata – för se detta var just vad han gjorde… På Island har Trond i Gata blivit ett ordspråk. Att vara någons ”Trond i Gata” innebär att vara Nemesis, den straffande och rättfärdiga hämnden förkroppsligad, en oförsonlig fiende, någon som ”motar Olle i grind” för att nämna ett svenskt likalydande talesätt, eller själva sinnebilden för frihetskamp och folkligt civilmotstånd, segt och oförtrutet, genom sekel och århundraden. Sådan är också Asatrons och Hedendomens själ – och ändå har Trond i Gata fått ett mycket svart och dåligt eftermäle i Färeöinga Saga från 1200-talet, men den berättelsen skrevs av kristna munkar, som hade all anledning att hata och förbanna Trond och alla hans fränder och hela hans släkt. Trots det skiner den verkliga historien om honom igenom, och inte ens de kristna krönikörer som levde minst 200 år efter att Tronds liv utspelade sig – mellan år 945 och 1035 närmare bestämt – kunde skada hans rykte det minsta, för han fick sin upprättelse i vår tid.  

Hedendomen är inget skämt, ingen intellektuell sysselsättning. Den är en frihetskamp och en nationell befrielserörelse – då som nu.

VÄNTA ER INGET ANNAT !

Han var född i gården Göta eller Gata på Austuröy i den norra delen av Färeöarna, och kom från vad som blev en av öns mäktigaste stormannasläkter, även om det inte alls var så från början. Som hans förnamn antyder, så kom hans förfäder från Tröndelagen i Norge och trakten av Trondheim, och han beskrivs som en stor, rödskäggig och blåögd man, mycket lik Asa-Tor till utseendet, och hedning ända in i märgen. De kristna beskyllde honom redan under hans levnad för många ting, bland annat för att kunna tala övertygande och insmickrande inför makthavare när så behövdes, och var avundsjuka på hans bekantskap med flera kända kungar över Norge och Danmark, men Trond i Gata var mer än något annat en slug realpolitiker, som säkerställde att Färeöarna blev det sista land i Norden som alls kristnades, och att kristnandet bara stannade på ytan, som en tom läpparnas bekännelse. Landskapet på öarna är i stort sett detsamma då som nu. Tusen år har gått, men ingenting har förändrats, allraminst i folkets hjärtan, för folksjälen glömmer aldrig. Inte människorna heller. Trond for ut i Viking i sin ungdom, och träffade en man som hette Holmgeir Köpman och Kung Harald Blåtand av Danmark, säger sagan. Då vann han mycket guld och ära, och visade sig slug i köpenskap, vilket ledde till de kristnas och flera kungasöners avundsjuka, för rika mäns söner förstår sällan hur hårt och arbetsamt folk lyckas i affärer, eller hur viljestarka män också i ungdomen förmår större ting än de själva, som fått allt gratis och aldrig behövt ägna sig åt hederligt arbete på egen hand. Berättelsen om Trond, som den framställs i Färöinga Saga (som man inte ska tro för mycket på) påminner mig om en liten sagatåt, som heter ”Audun med Isbjörnen” på svenska. Islänningen Audun levde bland de karga Nordvästfjordarna, och en gång kom en isbjörn drivande på ett flak från Grönland. Audun hyrde in sig på en passerande knarr, och seglade med sin björn emot Norge, trots att isbjörnar för det första inte tycker om människor, inte vill vara instängda och dessutom har ett väldigt stort rörelsebehov, varför de inte trivs ens i de modernaste av djurparker. Dessutom äter de ganska mycket, och när de blir hungriga, kan de attackera vem som helst. Audun kom lyckligt fram till Kung Harald Hårdråde av Norge, men svarade att han inte alls tänkt ge björnen till den Norske kungen, utan till Sven Tveskägg av Danmark. Harald, som ville ha björnen till gårdvar och vakt på sin kungsgård (faktum är att man höll sig med sk ”Husbjörnar” men sådana var mycket dyra i drift) blev imponerad av sådan dristighet, och det slutade med att Islänningen blev vän med båda Kungarna, och fick utmärkta handelsavtal. Med sådana metoder styrde också Trond i Gata, skickligt, länge och väl, och trots maktkampen mellan de nordiska rikena, drabbades Färeöarna aldrig av krig i stor skala, vilket var hans förtjänst. Men så kom de kristna. Släktfejder utbröt, bara därför att ett kristet parti tilläts invandra, och bosätta sig på Färeöarna. Till sist blev det så illa, att Trond i Gatas kristne granne hotade honom till livet med en yxa, men Trond och hans husfolk blev inte mer kristna till sinnelaget efter det, vilket man ju kan förstå. Trond gällde för att vara en stor sejdman, som med magi kunde hålla kristen ohyra, missionärer och annat otyg borta från sin ö.. Trond i Gata var ett helt liv igenom ogift, även om han höll flera kvinnor i sitt hus. Han hade inga egna söner eller barn, men istället uppfostrade han andra familjers söner som sina egna – sådant var inte alls ovanligt på den tiden, till och med den Norske kungen Håkon Adalstensfostri fostrades ju hos Kung Ethelstan i England – och det ansågs också passande och hedersamt, att stora hövdingar skulle uppfostra unga män till dugliga krigare, och lära dem allt som behövdes för en vis mans liv.  Trond var alltid frikostig med mat och gåvor åt sina egna, men hård och skoningslös emot sina fiender, får vi veta. De kristna munkar som skrev Färöinga saga, säger att han lät sända bort två av sina många fostersöner till Norge när det blev för farligt för dem på ön, där inbördeskrig nu började härja i de kristna hundarnas samhällsnedbrytande spår… De säger också, att det var för att han tänkt sälja dem som trälar, men det skall ingen man tro. I  sagan finns också ett långt avsnitt, där vi får möta Håkon Jarl av Norge, som gällde för att vara kristen, men som dyrkade Thorgerd Hörgabrud och Irpa, hans personliga Diser och hans ätts Fylgior. Detta är ytterst intressant, för här finns en helt annan beskrivning av ett Asatroget Gudahov än vi är vana vid, fastän berättelsen är skriven av kristna. På danska – berättelsen finns inte i någon god svensk översättning utom min – lyder texten såhär

der traf de en aaben Plads for sig, paa hvilken der stod et Huus med en Skigaard eller Stakitværk om; dette Huus var meget smukt, og i Udgraveringerne var der indstøbt Guld og Sølv. Hakon og Sigmund gik ind i Huset, og faa Mænd med dem; der var en Mængde Afgudsbilleder inde, og paa Huset vare mange Glasvinduer anbragte, saa at der ingensteds var Skygge. En Kvinde var der inderst tværs for Indgangen, og hun var kostelig prydet. Jarlen kastede sig ned for hendes Fødder, og laae der længe; og siden stod han op, og sagde til Sigmund, at de skulde bringe hende noget Sølv i Offer, og lægge det paa Stolen for hende. ”Men paa, at hun vil modtage Offeret, og opfylde mit Ønske,” vedblev Jarlen, ”skulle vi have det til Mærke, at hun da slipper den Ring, som hun har paa sin Haand, og den Ring, Sigmund! skal bringe dig Held.” Og nu tog Jarlen til Ringen, men han fik den ikke, og det forekom Sigmund, som hun krummede Næven i det samme. Jarlen kastede sig ned anden Gang for hende, og Sigmund saae, at Taarerne stode Jarlen i Øinene; og han stod derefter op, og tog til Ringen, og da var den løs, og han gav Sigmund den, og sagde at Sigmund ikke skulde skille sig ved denne Ring, hvilket Sigmund lovede. Där såg de en öppen plats framför sig, på vilken stod ett hus med en skidgård eller stockverk runt om, detta hus var mycket vackert, och det var sirat i guld och silver. Hakon och Sigmund gick in i huset, och få män med dem, det fanns många avgudabilder därinne, och på huset fanns många glasfönster anbrakta, så att det inte fanns någon enda skugga på insidan. En kvinnas bild stod innanför, tvärs vid ingången, och hon var rikt prydd. Jarlen kastade sig ned för hennes fötter, och låg där länge, och sedan stod han upp och sa till Sigmund, att de skulle ge henne något silver i Blot, och lägga det på stallen framför henne. ”Men för att vi ska märka om hon vill ta blotet, och uppfylla min önskan,” sade Jarlen, ”ska vi ta till märke att om hon släpper ringen, som hon bär på sin arm, och den ringen, du Sigmund, ska bringa dig lycka.” Och nu drog Jarlen i ringen, men han fick inte av den, och det syntes Sigmund, som om kvinnan knäöt näven i detsamma. Jarlen kastade sig åter ned för henne, och Sigmund såg, att tårarna rann i Jarlens ögon, och därefter reste han sig upp och drog i ringen, och då lossnade den, och han gav den till Sigmund och sa, att Sigmund aldrig fick skiljas från denna ring, vilket Sigmund lovade

Hedningar knäföll aldrig framför sina gudar, och denna kristna amsaga om att Håkon Jarl skulle ha lagt sig framstupa, är ett grundfalskt påsåtende, antagligen inspirerat av Jesu frestelse, där ju satan säger ”fall ned och tillbe mig!” eftersom de kristna vid denna tid trodde, att alla våra gudar var djävlar och demoner. Förgyllda och rikt utsmyckade gudabilder, som den Tor med vagn, bockar och allt som var helt förgylld och stod i Tröndernas gudahov nära Trondheim (antagligen i Ranheim, en anläggning som nu förstörts för alltid,och gått förlorad för fler arkeologiska undersökningar, eftersom trondheims stad till varje pris ville bygga ett nytt höghusområde just där) omtalas ofta i Sagorna, men här ser vi något annat, som de kristna motvilligt måste erkänna – Gudahovet var en vacker och behaglig plats, det var ljust, strålade av silver och guld och det fanns inga skuggor därinne.  Asynjans – väl Thorgerd Hörgabrud själv – rikt smyckade och vackra bild måste tänkas minst lika stor som en levande människa, och mycket realistiskt gjord, med hand, edsring av guld på armen och allt. I Heimskringla omtalas bilder av gudarna som ”kan gå och samtala precis som en människa” och som kan röra händer, armar och ben, men med det menas väl att gudastöttor var något man kunde bära med sig, snarare än någotslags besjälade demoner i trä-gestalt, som en del kristna forskare fortfarande tänker sig det hela. Säkert är, att Edsringar var mycket betydelsefulla. På 1200-talet, när denna berättelse skrevs, fanns inga stora glasfönster alls i hela Europa, och först efter 1240 eller så började man bygga stora katedraler i Chartres eller Reims – men här skildras ett hedniskt gudahov i Norge som minst lika kostbart och vackert, fast det säkert var gjort i trä. Hur ska vi tänka oss det ? Kan det tjäna som förebild, när vi i framtiden kommer bygga allt större Gudahov även i vårt land ? Gudahov har aldrig sett ut som dessa tempelfantasier från tidigt 1900-tal, men håll med om att de inte är helt avlägsna från Färeöinga sagas beskrivning… Trond i Gatas största bedrift, enligt sagan – var att med Tors hjälp styra över väder och vind, så att några kristna missionärer aldrig kom fram till Färeöarna. Denna berömda scen skildras på ett frimärke av Anker Eli Pedersen, och ser då ut som såhär: Frimärket utgavs år 2000, vid Färeöarnas 1000 års jubileum som stat – fast öarna var självständiga långt tidigare – och är förstås ursprunget till den idag så kända frasen ”Hold the Heathen Hammer High !” Naturligtvis finns det idag dem, som förnekar Trond i Gatas kraft, men tänk på vad som hände i veckan, nu och här, år 2017 i Sverige… I trakten av Uppsala slog åskan plötsligt ned – bokstavligt talat som en blixt ifrån klar himmel – och träffade de kristnas kyrkor… Ett kompakt mörker sänkte sig helt oförklarligt i tisdags över hela Mellansverige. Metreologer teoretiserar om storm på Atlanten, eller babblar osammanhängande om skogsbränder i Portugal – men ingen kan förklara fenomenet – allt vi har är teorier. För några år sedan fick charterresenärer och flygpassagerare från hela Världen plötsligt lära sig ordet ”Eyafjallajökkull !” – ett ord som ingen kristen eller engelsktalande individ kan uttala. Flygtrafiken över Atlanten låg nere i flera veckor. Inget plan kunde lyfta. Inte ens den bästa eller mest moderna teknik förmådde någonting emot Asarnas krafter. Människor kunde inte besegra dem, och det var som om Trond i Gata stod på sitt bergiga näs på nytt, ensam mot himlen med Tors Hammare i högsta hugg. Trond var ingen dumbom. Han hade levt på sina öar i ett helt liv, och han kunde tyda vädret, veta när stormar var på väg av erfarenheten, och förstå när det inte lönade sig att segla. Det fanns inget som helst magiskt med detta, mer än vad som idag på militärt språk kallas ”lokal taktisk överlägsenhet till följd av INFORMATIONSÖVERTAG” och det var just därför som Trond i Gata kunde fortsätta sin kamp emot de kristna så länge. Man kan jämföra med situationen på Island, där den berömde Lagmannen och Allsherjargoden Thorgeirr Ljosvetningagodi– han som härskade över de ljusa vattnen – räddade ett helt land från inbördeskrig, för så långt hade de kristnas mördande, lagtrots och allmänna infiltration i samhället gått, och det är något som vi också idag måste se noga upp med. Efter många samvetsbetänkligheter och åtskillig tvekan – han låg vaken en hel natt, säger sagan – gav Thorgeirr med sig, och tillät dumt nog de kristnas närvaro på ön i alla fall ,men det skulle senare visa sig vara ett fruktansvärt misstag. Thorgeirr stadgade så, att hemma på sin egen gård och på sitt eget gårdstun kunde envar blota som man ville, står det att läsa i Kristninga Saga. Långt innan principen om åsiktsfrihet och mänskliga rättigheter ens blivit upptäckt, förklarad i ord och fäst på papper, visste Thorgeirr allt detta i sitt hjärta, ty han var en vis man. Han förstod – som en god ledare och den bäste av män – att det inte går att hindra människor från att tänka fritt, och att man inte kan tvinga på människor en främmande religion eller tro, inte i deras familjs sköte, inte inne i deras egna hem..   Så satt en gång även Thorgeirr, lagmannen från de ljusa vattnen…

Men Thorgeirrs ordning blev inte bestående. Bara tjugo år senare bröt de kristna alla avtal, och avskaffade allt förnuft, avskaffade all lag. Så brann åter kättarbål och häxbål i Europa. Korståg, blodiga förföljelser. Förbud och Påvar. Kyrkoplikt, tortyr och tyranni. Få vill minnas det, men också i Sverige infördes kristendomen med förtryck och våld. Det får vi aldrig någonsin glömma bort. Så här låter det, i Olavs Saga Tryggva – Olaf Tryggvason och den påstått ”helige” Olaf Haraldsson, som bönderna i Tröndelag rättvist lät slå ihjäl, var båda onda och vrångvisa män, ty:

Konungen bjöd honom gåvor och stora intäkter, men Eyvind avböjde allt detta. Till sist hotade konungen honom med lemlästning eller död, men Eyvind lät ändock icke rubba sig. Då lät konungen bära in ett bäcken fyllt med glöder och sätta det på magen på Eyvind, och snart brast buken sönder, och Eyvinds tarmar rann ut på marken, medan hans könsorgan förbrändes. ”Vill du tro på Kristus nu ?” frågade kungen. Men härpå svarade Eyvind ingenting, och gav inte det minsta ljud till svar, utan vände utan tårar sitt ansikte emot de berg, där han var född. (läsning ur Olafs Saga Tryggva)

Med våld, mutor och ränker erövrade till sist de kristna hundarna Färeöarnas fria jord. Det skildras i Heimskringla hur Trond i Gatas fränder lät underkasta sig kristendomen, ungefär som vissa svenskar numera kryper inför islam. Fränderna försökte locka över Trond genom att tala väl om Ärkeängeln Mikael, ledare för de himmelska härskarorna likt Tyr och Oden, för det hade visat sig ha effekt på vissa isländska vikingar enligt andra sagor, men Trond i Gata förblev vid sina fäders tro. I den var han uppväxt, för den hade han levat och kämpat, och för den var han beredd att dö – om det slutligen kom därhän. Det sägs att han dog av grämelse, över 90 år gammal, till följd av hur de dödade hans fosterson Leif, men för egen del tror jag inte detta är sant. Han dog av sjukdom och av ålder, sant nog, men han dog ändå som en fri man, och fria män överallt skall för evigt hedra Trond i Gatas minne.

Flera öriken i Färeöarnas närhet har i vår tid tack vare katolicism och annat upplevt samma sak, som Nordborna gjorde vid kristendomens införande… Men kampen för frihet och oberoende går ständigt vidare… Varje generation, har sitt eget krig att utkämpa…

Nu får även BBC hednisk kritik.. (inlägg från 15 Januari 2015)

Borta i Storbritannien har det startats en namninsamling på nätet, för att få anrika och ansedda BBC, the British Broadcasting Corporation att ge ”equal time” åt landets hedningar. Efter 8 dagar har man nått ca 1450 av nödvändiga 1000 underskrifter. Enligt den senaste folkräkningen från 2011 fanns det bara 59,5 % kristna i Storbritannien – här i Sverige är ”Svenska” Kyrkans, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutehranska andliga ockupationsmakten (som väl detta samfund rätteligen borde kallas) nere på samma siffra. Minst 32,9 % av befolkningen var sekulära hedningar emot långt över en tredjedel här hos oss. Dessutom finns det 4,4 % anhängare av islam i Storbritannien, 1,3 % hinduer, 0,6 % buddhister och 0,7 % judar, medan de organiserade hedningarnas andel av befolkningen är 0,2 % – vilket betyder att det finns cirka 131 350 registrerade hedningar ”in the UK”

”Well, we said it before, and we’ll say it AGAIN !”

  Även om BBC håller mycket god kvalitet på sina naturprogram, eller program om historia, religion och andra ämnen, så är ändå hedendomen och det hedniska perspektivet kraftigt underrepresenterat – och detta kan inte kallas rättvist – understryker namninsamlingens initiativtagare. Det mycket populära radioprogrammet ”Thought for the Day” på BBC 4 behöver verkligen Hedniska Tankar, för aldrig någonsin har detta program, som sänts varje dag sedan 4 September 1939 – då ”BBC Home Services” började sända det– och som alltid betytt mycket för lyssnare, hela det brittiska imperiet över – inte minst under andra världskriget ger till exempel 3% av sin sändningstid att informera om Buddhism, och 5 % av sändningstiden för just Judendomen, trots att dessa religioners andel av befolkningen är långt lägre. Och någon gång kunde man åtminstone sända ett hedniskt program – men se – det har BBC aldrig någonsin gjort ! Också IMPERIET kräver Hedniska Tankar !

The BBC should make Pagan voices heard. They should have an occasional programme looking at Paganism and they should feature a Pagan voice on Thought for the Day at least once a year.

Why is this important?

The BBC recently published a review of its religious programming however despite getting the views from a range of religious leaders, no Pagans were consulted.

Hur många hedningar finns det i Ryssland, förresten ?? (inlägg från 12 December 2014)

Om det nu är så, att bara 15 % eller ännu mindre av Sveriges befolkning är kristen egentligen och att endast 52 % alls skulle kalla sig ”kristna” oberoende av vad de alls tror på (men 48 % Hedningar är alltså sannolikt) enligt vad forskare från Linnéuniversitetet kommit fram till och att det allra minst finns ca 3 400 000 hedningar i Sverige, så kan man ju fråga sig hur det ser ut i våra nära grannländer.  Ta det största grannlandet av dem alla – Ryssland – som exempel. Enligt de bästa uppskattningarna har Ryssland år 2014 ca 143,5 miljoner invånare. Av dem var minst 53,2 % Hedningar, inklusive ateister eller agnostiker; år 2012, och Ryssland är precis som Sverige huvudsakligen ett sekulärt och modernt samhälle. Ändå har den ryska, grekisk-ortodoxa kyrkan ökat starkt på senare år, delvis med Vladimir Putins bistånd. Nyligen avslöjade Hedniska Nyhetsmedia att Ortodoxa präster under Patriarken Kirill – den gamle KGB-mannen vill förbjuda vissa former av islam och all hedendom tillika. Religionsfriheten skall med andra ord avskaffas i Världens största nation – Hur det är ställt med den politiska friheten där, råder det också delade meningar om… På ryskt manér skälls alla oliktänkande för ”fascister” eller något ännu värre – samma obehagliga tendens har på senaste tiden dykt upp här i Sverige också – men vad som blir av det hela, är än så länge för tidigt att yttra sig om. Varhelst den politiska friheten är begränsad, finns också de kristna genast på makthavarnas sida… Det är ingen tillfällighet ! Trots att Vladimir Putin officiellt sägs vara troende ortodox, kan man vad gäller honom – och de flesta ryssar – undra. Bara 8 % säger sig alls ha öppnat en bibel, till exempel, och enligt den senaste folkräkningen från 2012 så var bara 41 % kristna ens till namnet. 1,2 % av ryssarna identifierade sig som organiserade hedningar – förvånande nog – vilket borde betyda att det finns minst 1,7 miljoner hedningar i dagens Ryssland. Pagan Federation International, en internationell organisation emot religiös diskriminering, som också finns i Sverige, gjorde i år en urvalsundersökning per dator ibland 3049 – tilläggas bör att väldigt få ryssar har en persondator – datorägandet är inte på långt när så stort som i vårt land – och kom fram till att bara 30 % ungefär identifierar sig som Slaviska Hedningar, medan minst 15 % är Asatroende – i övrigt är det svårt för de ryska hedningarna att berätta, vad de verkligen tror på. Kanhända är inte heller det så överraskande, eftersom minst 30 % av dagens Ryssar lär ha en Nordisk etnisk bakgrund, om man ser till deras förfäder.. Ryssland – eller Svitjod hin Mikla – som det en gång hette – grundades ju bevisligen av Svenska väringar…

Om resultat som räknas, på Island och i USA – samt om Asatro kontra ”forn sed” (inlägg från 2015-09-23)

Som bekant är det Höstdagjämning idag. Själva ordet ”Höst” betyder att skörda, att inhösta – alltså med andra ord att samla, eller hämta in. Det är nämligen i Asatrons Värld som överallt annars – det är det praktiska resultatet som räknas. Om vi ser till det halvår som varit, både lokalt här i Sverige och globalt – så är det viktigaste resultatet som noterats, att Isländska Asatrufélagid sedan i april denna vår – 2015 – äntligen påbörjat sitt byggande av ett Gudahov – ja – just det ärade läsare – inget Asatempel – några sådana finns nämligen inte och har heller inte funnits – utan just ett Gudahov som sagt. Bygget kommer inte som en överraskning, eftersom man i mer än trettio år handlat och planerat långsiktigt för att genomföra hela projektet, som inte bara omfattar en plats för seriös religionsutövning inomhus och utomhus (i klar motsats till ”fornsederi” och liknande) utan också så småningom skall utökas med bland annat ett forskningscenter på universitetsnivå, ett bibliotek och andra gemensamhetslokaler. Just nu sysslar man med markberedning inför det nya bygget, som med tanke på det Isländska klimatet måste ta en tillfällig paus under den tid då det är tjäle i jorden och vintersäsongen varar.

Foto från det isländska Asatrufélagids hemsida

Själva bygget, som sker enligt den isländska motsvarigheten till en fastställd Detaljplan i vårt land, är beläget relativt nära Midborg Airport (som inte ska förväxlas med Keflavik och den gamla Amerikanska militärbasen, som Halldor Laxness, den isländske nobelpristagaren skrev om i sin stora roman ”Atomstationen” från 1948.)  Flygbilder från den kommersiellt verksamma arkitektstudio som designat alltsammans, visar den kommande anläggningens exakta läge.

Platsen är en hög kulle som har utsikt över i stort sett hela innerstaden, och som kommer att tävla med Reykjaviks stora katedral vid Hallgrimskirkja, cirka en kilometer därifrån. Nu kommer man en gång för alla att kunna visa, att kristendomen fått klar konkurrens på ön. Reykjavik är ingen stor stad, men med svenska mått mätt vidsträckt. Utsikt finns både åt Nordväst, in över Reykjaviks centrum, och söderut, ut över fjorden emot Keflaviks näs. Länge har man arbetat för detta, länge har man samlat in nödvändiga pengar och mycket har man investerat, i kraft och arbete. Nu kan man därför också börja skörda, vad tidigare generationer av Asatrogna (ja, Sveinbjörn Beinteinsson, en av de få män som verkligen förtjänar att bära en titel som ”Allsherjargodhi” eller som Tor själv kallas ”Mannar, Allherliga Mannast !” lämnade oss och Midgård redan 1993.) faktiskt skapat och åstadkommit.

Pilen visar Gudahovets exakta läge

Vad som nu finns i Sverige, förbleknar helt vid en jämförelse. Skamligt nog – det är skändligt ! – har jag fått se hur en del personer, som säger sig företräda ett numera alldeles urartat samfund, åter fått sin sk ”tempelkassa” fullständigt stulen, något som också upprepat sig i det förgångna rörande samma förening och samma sällskap, och hur de till och med motarbetar de vettigare föreningar och samfund i Sverige som fortfarande försöker skapa något liknande, dvs en seriös och fungerande verksamhet i en inomhuslokal, som kan verka och synas året om. Jag behöver inte nämna några namn på de här personerna, men de fyller sina nätsajter med oseriöst dravel om att ”jag vill springa omkring i skogen och blota som jag brukar” (Vi har alla nyligen fått se vad det kan leda till, i Handeloh, Tyskland till exempel – se mitt tidigare inlägg i ämnet) – uttalanden som bara visar den fundamentala okunskapen hos dessa foliehattar och andra, som uppenbarligen inte förstår vad de pysslar med.

Där andra bygger upp, så finns de dem i vårt eget land som fördärvar, förstör och river ned för alla oss andra – rena Foliehattar och Skitstövlar, faktiskt…

De flesta någotsånär seriösa forskare och arkeologer har numera accepterat det förhållandet, att det åtminstone sedan bronsåldern – och möjligen också yngre stenålder – funnits vad man kallar Kulthus eller just byggnader för religiös tro och dyrkan av olika slag, också i vårt land. Vem som helst som har kännedom om vad den nordiska vintern innebär, till exempel, eller ens bott och vistats i detta land någon längre tid förstår av enkla och naturnödvändiga skäl varför våra förfäder t ex firade Julblotet inomhus, och inte utomhus. Inser man inte ens så enkla faktum, förnekar man faktiskt fakta; inklusive alla de källor vi alls har kvar, och vanställer alltsammans efter sina egna onödiga fördomar, precis som alla dessa onödiga ”fornsedare” och foliehattar vanligen brukar göra. Vanligt sunt förnuft – ifall man nu har något – visar nämligen, att just våra förfäder inte var dummare, sämre och mer obegåvade än alla andra folk i Världen, och att de inte skulle kunna framställa byggnader för kultiskt eller religöst bruk själva, helt utan yttre inblandning från någon annan kultur – först i blygsam omfattning, sedan allt större och större…

De vetenskapliga bevisen för detta har legat i öppen dag sedan åtminstone 1990-talets början eller i mer än tjugofem år, och själv tycker jag det bara är ynkligt och löjligt, att höra på den ständiga dvärgalåten från alla dessa bakåtsträvare, och människor som inte ens förstår sitt eget bästa, och som än mindre är kapabla att utöva något verkligt ledarskap – för på Island har man faktiskt lyckats just på grund av detta – ytterst sett är det nämligen Ledarskapet eller personerna bakom det hela, och som skall föreställa ansvariga det handlar om – utan bra ledare, inga som helst resultat – så är det faktiskt.

”Marken är alltid frusen för lata svin !” säger ett vackert och välklingande svenskt ordspråk.

När det gäller ”fornsederi” och foliehattar här hemma i Sverige vet jag bättre besked, eftersom jag kan bygga på åtminstone fem års dokumenterad erfarenhet av fenomenet. Liksom deras frånvaro av resultat.

Inte en enda gång på tjugofem år har de uppnått vad de enligt sina egna uttalanden skulle göra – nämligen att lansera Asatron och Hedendomen som ett fullvärdigt religiöst alternativ i vårt land.

De har inga Gudahov, ingen ”tempelkassa”, så gott som ingen verksamhet och inga medlemmar.

Inga riktiga blot – för vad jag själv sett och upplevt med egna ögon – och även skrivit om här – liknar inga värdiga sammakomster eller ”gudstjänster” överhuvudtaget.

De har – som Gunnar Arpi – Ledarskribent i Svenska Dagbladet – och andra redan skrivit och sagt inga kunskaper om ämnet heller, och vad de ger ifrån sig av uttalanden, bär liten eller ingen frukt.

Och som man sår, får man skörda…

Själv ser och känner jag andra samfund, som bär mer och bättre skörd – detta år och andra år. Den här bloggen – bara en sådan sak – har jag själv drivit och utvecklat i nästan fem år nu – på olika ställen och i olika former. Ständigt får jag mer och mer läsare och följare – mer än cirka 100 personer dagligen, trots dess ganska ”smala” ämnessfär. Och mer och mer gehör för vad jag faktiskt säger, eller gör. Angående Gudahov har jag publicerat egna byggnadsritningar i ”bygglovsfritt” format – som var och en kan resa själv – hemma på sin egen tomt. Dessutom vet jag, att många har gjort det redan.

Resultat, som sagt. Skörd och Skördetid – det är vad Höstdagjämningen handlar om – och därför firar vi Hedningar Höstdagjämning.

Asatrogna i USA får äntligen äta hästkött.. (inlägg från 2015-11-09)

Jag har tagit upp ämnet förr, men även såhär före ”Gåsablotet” som traditionsenligt sker såhär i Slaktmånad, eller November som månaden numera kallas i Sverige har detta med ätande av hästkött blivit aktuellt, åtminstone bland Asatroende i USA. Av alla fördomar och all förföljelse, som nästan dagligen drabbar oss Hedningar och Asatroende från kristna, muslimer och andra, är det här med intoleransen emot hästkött den som är svårast att förstå. Visst, man kanske kan argumentera för att människan borde äta mindre kött rent generellt – men då glömmer man bort att vi här i Sverige och Norden aldrig haft någon hög köttkonsumtion, historiskt sett. Innan den moderna kyltekniken uppfanns – och Kylskåpet är faktiskt en svensk uppfinning – så konsumerade man knappast kött här i landet mer än några dagar i veckan, högst, och då oftast i saltad, rökt eller torkad form. Färskt kött fick man bara till större helger som Jul och liknande, eller inte alls.

Väldigt många traditionella svenska maträtter innehåller Hästkött. Gustafskorven från Dalarna är bara ett exempel…

Vidare finns ju de som är kompromisslöst intoleranta vegetarianer, och som tjutande av hat hävdar att ”kött är mord” och liknande, men det flesta människor – både här i landet och utomlands – äter nog i alla fall nötkött, fläskkött, fårkött, getkött, kycklingkött, kalkonkött och viltkött av alla de slag med god aptit, och även om det kanske finns Buddhister och andra som kanske vägrar att äta kött av etiska skäl, så finns det inte ens något köttförbud i alla Buddhistiska länder. I Japan äter man till exempel BaSashi eller rått hästkött med den största glädje, och nästan alla hästägande eller traditionellt hästuppfödande folkslag i Världen, från Mongoler till Argentinare, äter hästkött de med. Kanhända finns det dem, som vägrar att äta ett eller annat slag av kött- eller en viss livsmedelsprodukt – på grund av kritisk hållning emot livsmedelsindustrin i en eller annan form (och det är inget fel med det !) men om man äter en sorts kött – exempelvis nöt eller fläsk – vad finns det då för skäl till att döma ut just hästköttet, och förklara det för tabu – av någotslags dunkel anledning, som ofta är outsagd ?

Över hela Europa – också i katolska länder som Polen och Italien – producerar man massor med hästkött – trots den kristna fundamentalismen…

Kristna fundamentalister, både här i Sverige, i Europa eller USA brukar hela tiden hänvisa till Bibeln, men det verkar inte vara något förnuftigt skäl alls. Ser man till livsmedelshygien och annat, finns det inget skäl till att tro att hästkött skulle vara farligt på det minsta sätt, och antagligen är det faktiskt miljömässigt sundare att äta än till exempel nötkött, därför att hästar knappast föds upp industriellt, eller som ”biffdjur” utan mestadels nyttjas som rid- och sällskapsdjur. Och som jag berättat – jag har haft flera hästägande kollegor av ”Valkyrietypen” som själva inte skulle ha det minsta emot att äta t.om en häst de själva ridit på – varför inte ? Då vet de ju åtminstone att hästen haft ett bra liv, så varför inte äta den ? Så gjorde man i gamla tider med…

Granrökt hästkött – också en helt naturlig svensk produkt, som är miljömässigt sund… (se nyckelhålsmärket)

Men i England och USA däremot, finns folk som av någon anledning hatar hästkött, och alla som äter det. Detta oerhörda hat och dessa fördomar är svåra att förklara, men till och med nyhetsmedia som ”The Daily Telegraph” förklarar att hatet kommer av de kristnas intolerans emot Hedendomen, och att det faktiskt fanns juridiska förbud mot hästkött, så snart kristendomen införts i vissa länder. Enligt tjugonde kapitlet i den Norska Gulatingslagens Kyrkobalk, till exempel, kunde man förlora all sin egendom till biskopen och kyrkan, bara man åt hästkött en enda gång – i sitt eget hem ! Denna lag gällde på Island och i Norge, men flera svenska medeltidslagar var inte bättre de, och utomlands lär det till och med ha varit dödsstraff på ätande av hästkött, enbart för att de Asatrogna använde just hästköttet vid sina blotmåltider. Hästen var ju det starkaste djuret man hade, och även det värdefullaste, så det var inte så konstigt, att man delade dess kött med gudarna, på samma sätt som bland annat älg och kanske även björn sågs som halvt gudomliga djur.

Under den sk ”Liquoristiska striden” på 1500-talet lär det ha hänt att både vår landsfader Gustav Vasa och Erik XIV skall ha firat nattvarden i hästkött och öl, vid Gamla Uppsala till på köpet, och då upprepade de bara en gammal sedvänja, som många hedniska kungar haft före dem. Läser vi i ”Håkon den Godes Saga” och de andra Norska Konungasagorna i ”Heimskringla” så finner vi att det alltid blev strid på kniven, när någon självrådig kristen kung ville ta bort hästköttet och själva blotmåltiden – sådant ville hederligt folk inte tåla !

”Kan du inte äta hästkött som hederligt folk ? Då skall du heller inte vara Kung… !” (scen från det stora blotgillet på Möre, enligt den norske målaren Peter Arboe)

I Håkon den Godes saga står det skrivet om hur man firade Alvablot hos Trönderna på Hlades gamla kungsgård:

Dagen därefter, då man gick till bords, trängdes bönderna omkring konungen och begärde, att han skulle äta hästkött. Konungen ville det icke för någon del. Då bådo de honom dricka spadet, men han ville icke. Då bådo de honom äta flottet, men han ville icke heller detta, och det var nära, att de hade brukat våld mot honom. Sigurd jarl sade sig då vilja förlika dem, bjöd dem upphöra med larmet och bad konungen, att han skulle gapa över kittelgrepen, på vilken ångan från det kokande hästköttet hade lagt sig, så att den var något smord. Konungen gick fram, vecklade en handduk om grepen och gapade över den och gick sedan tillbaka till högsätet. Men ingen av parterna var tillfreds.

Så fortsatte Håkon till Möre, men där var han tvungen att ge med sig till sist – annars hade han blivit av med hela Kungariket:

Då konung Håkon och Sigurd jarl kommo in på Mären med sitt folk, hade bönderna kommit dit i stort antal. Vid gästabudet den första dagen trängde sig bönderna in på konungen och bådo honom blota; de hotade att i annat fall bruka våld mot honom. Sigurd jarl medlade då emellan dem, och det kom därhän, att konung Håkon åt några bitar av en hästlever och drack alla minnesskålarna, som bönderna iskänkte åt honom, utan att göra korstecknet över dem.

Skålarna, som det här står talat om, var till Oden, Tor och Frej, och man gjorde Hammartecknet över hornen. Så gör alla verkliga Asatroende när de har gille, än idag.

”Ca, c’est un tres bon Viande !” (citat ur den franska filmen ”Brakfesten”)

I England började kristendomen luckras upp under 1800-talet, och under drottning Viktoria sålde man hästkött som ”Cheval Meat” ungefär som om köttet var finare, bara för att man talade franska, och inte sa var ifrån det egentligen kom. Först under första och andra världskriget insåg man, att man inte kunde upprätthålla dessa idiotiska kristna fördomar längre, och att det inte fanns något skäl till att rata hästkött som fullvärdig protein- och vitaminkälla.

Till och med i Rom – bara några kilometer från Påven – äter man hästkött med god aptit – Buon Gusto !

Men sen har vi ju alltid USA. Detta stackars efterblivna kristna land, som alltid är så långt efter Europa ifråga om tolerans och kulturell utveckling. I flera delstater råder fortfarande totalförbud på att äta hästkött, enbart pga kristna fundamentalister och andra, som inte vill erkänna Hedendom och Asatro som ett fullvärdigt religiöst alternativ. I förra veckan skrev Joseph Bloch, Gode i Skylands Asatru Fellowship ett brev till de Amerikanska myndigheterna, och hävdade The First Ammendment, alltså den första paragraf i den Amerikanska Konstitutionen, som säger att staten inte får sätta upp obefogade hinder för medborgare att utöva sin religion.

”We’ll eat horsemeat ! Do you have any problems with that ?”

Hans egen blogg rekommenderas mycket starkt, också därför att den är påfallande välskriven och läsvärd, samt berättar mycket om ”Asatru over there”.  Och döm om hans förvåning – de amerikanska myndigheterna skrev artigt tillbaka, och talade om att det faktiskt går bra att importera Hästkött för personlig konsumtion från Canada – där det får säljas ! – bara det är inslaget i obrutna förpackningar från kommersiella tillverkare. ”A small step for man” måste man säga – Men religiös frihet är i alla fall garanterad i ”Land of the Free, Home of the Brave !”

Hur vi har det här hemma är en annan femma – men hästkött får vi ännu äta – och det tänker jag minsann göra, i Jul som alla jular – och till Gåsablotet, som nu kommer…

”Bald zum Metzger sollst du laufen – Um das Rossfleisch schnell und billig einzukaufen ! Damit kannst du Thor verehren, und danach dein Wurst ganz fein scheren !

Jaaa ! Också i Tyskland äter man häst…

 Mera om Monoteismen och vad den står för – samt Världens reaktioner idag.. (inlägg från 15 November 2015)

Också det isländska Asatrufélagidh gör idag solidaritetsyttringar med Frankrike från sin Facebook-sida. Från muslimska organisationer i Sverige och resten av Norden kommer hittills inte en enda kommentar, inte ett enda avståndstagande, så vitt jag kan se idag. Men – det borde det göra. Även Svenska Kyrkan och alla andra Monoteistiska organisationer tiger som muren om vad som hänt, även om de väl borde ta avstånd ifrån det. Och ifrån diverse New Age-samfund och ”flumreligioner”  typ det svenska, helt urspårade samfundet för ”Forn Sed” kommer heller inte några avståndstaganden överhuvudtaget – betecknande nog !

Från det Isländska Asatruarélagidhs hemsida…

Jag bara konstaterar faktum – Vi Hedningar är de första att ta avstånd från sådant här, och vi har alltid tagit avstånd ifrån Monoteismen. Så snart det finns människor, som bara tror på en enda Gud och underkänner alla andra folk och religioners Gudar, går det förr eller senare såhär illa – vi har sett det igen och igen och igen under Världshistoriens gång -men Polyteism innebär Tolerans. Hilmar Örn Hilmersson på Island har alltid varit den förste att betona detta, och att man måste ta tydligt avstånd från all Monoteism, med allt vad den innebär. Också Gore Vidal, den amerikanske författaren – av hinduiskt ursprung – och flera andra intellektuella har konstaterat, att det är tid att välja Polyteism istället, om vi alls skall kunna ha någon religion i framtiden, eller kunna upprätthålla illusionen om ett ”globalt” samhälle där alla kulturer respekterar varandra. Uppenbarligen gäller inte den förmågan till respekt ganska många av muslimerna och de kristna, och det beror på att deras religion i grund och botten är en totalitär förkunnelse, som står i motsättning till det moderna, demokratiska samhället av den typ vi ser i Väst. Monoteismen är en fara, som fortsätter att hota hela vår planet. För våra barns skull och för framtidens, gäller det att en gång för alla komma till rätta med den. Till och med kvällstidningar i Sverige typ Aftonbladet – inte precis någon intellektets och intellektualismens högborg – börjar nu komma underfund med, att det är just Monoteismens ideologi som är det farliga, och som kan förklara varför terror-dåd typ de i Paris alls sker. Från Norge kommer nyheter om ”Katolske Kirken” i det landet, som fortfarande står under utredning för Grovt Bedrägeri. Den katolske ärkebiskopen av Oslo, Bernt Eidsvig, har blåst Norge och det norska folket på över 50 miljoner NOK, som han tillägnat sig i form av falska medlemsbidrag för personer, som aldrig någonsin varit med i den katolska kyrkan. Vatikanen har underättats, men man svarar hånfullt att Ärkebiskopen måste sitta kvar, och att han inte kan avsättas alls, trots att han är avslöjad som en ren bedragare, som försökt lura hela Norges folk. Polisen och Utrikesdepartementet i Norge har hållit offentliga hearings om saken, men ändå fortsätter det katolska bedrägeriet. Här i Sverige gav SST, den ”Statliga nämnden för Stöd till Trossamfund” över 12 miljoner kronor, förutom allt vad man gav till extrema muslimska organisationer. Ändå är katolska kyrkan kanske den rikaste religiösa organisationen på vår planet överhuvudtaget, och den behöver inga fler statsbidrag. http://www.nrk.no/video/PS*202558 Skall vi alls ha en Stat, som hela tiden Uppmuntrar och dyrkar Monoteistiska religioner, trots all ondska, alla mord och all terror de ställt till med ? Ska vi finansiera sådant här, som nu sker i Paris, och snart sagt alla andra ställen i Världen ? Hur länge ska vi acceptera de här bedrägerierna, som sker i den påstått allsmäktige ”Herrens” namn ?? Igår sågs Sveriges Utrikesminister göra uttalanden, samtidigt som hon höll islam bakom ryggen. Acceptabelt, med hänsyn till Säkerhetsläget, och vad SÄPO sagt ?? Det tycker allt färre svenskar just nu…

Fornsedisk Skitstövel i New Hampshires primärval – ställer upp för Demokraterna (inlägg från 2015-11-28)

Jag gör inget anspråk på att förstå mig på Amerikansk politik, svensk, hedning och Asatroende som jag är. Vi har redan sett hur en person som Donald Trump tydligen kan bli den ledande kandidaten för det Republikanska partiet i USA, och komma allt närmare och närmare att få bli mannen som kontrollerar världens mäktigaste krigsmakt, för att inte tala om världens största kärnvapenarsenal... Men nu får Herr Trump konkurrens. I New Hampshires primärval har en märklig figur – en äkta skitstövel, efter hur det ser ut – märk stöveln på hans huvud – etablerat sig. Primärvalen i New Hampshire är helt oviktiga i sig, men de anses ha stor principiell betydelse, för som folk där röstar, röstar oftast hela Amerika…

”Vermin Supreme” – en äkta skitstövel ?

Vermin Supreme – eller ”den högsta ohyran” som han kanske borde kallas i svensk översättning,är ingen nykomling i amerikansk politik. Tidigare kandiderade han för Republikanerna, men numera har han bytt till det Demokratiska partiet, efter att ha fått 833 röster i New Hampshire förra gången det var presidentval – det kan jämföras med att Ron Paul, den då starkaste republikanska kandidaten – fick 2289 emot ca 49 000 röster för Barack Obama. Det är alltså inte omöjligt, att detta USA:s svar på Åsa Romson faktiskt blir vald..

Mr Supremes politik liknar nämligen vad Miljöpartisterna håller på med här hemma vid. Rena ”fornsederiet”. Han tror på en Ponny-ekonomi, har han förklarat, och hans största inrikespolitiska löfte är att varje amerikansk familj skall tilldelas en ponny, förutom obligatoriska tandborstningslagar.

”Lots of ponies — pony bombs, pony drones, pony tanks, pony troops, hoofs on the ground, boots on the head,” he said.

Ponnyerna skall ersätta alla bilar, och därigenom göra slut på koldioxid-utsläppen, lovar han. För de Asatrogna innebär det väl goda tider – tidigare har man varit tvungen att importera hästkött från Kanada för personligt bruk, vilket jag skrivit om redan tidigare. Om Vermin Supreme blir vald, så blir det nog hästkött i överflöd, för alla som vill ha, och förutom det är han på det utrikespolitiska planet känd för att gilla explosioner, och ha en minst sagt liberal inställning till skjutvapen och droger. Han bär alltid en laddad pistol under sin skitstövel, som han har på huvudet, sägs det; och har även uttalat att han vill resa tillbaks i tiden, göra slut på Profeten Mohammed och därmed stoppa Islamiska Staten, IS, innan den ens har fötts…

”Med en bra karbin i varje hand, klarar sig Vermin i alla land !”

Att Herr Supreme i så fall också skulle göra slut på användningen av arabiska siffror, kaffe (månne från Starbucks) och kemi, liksom algebra och många andra nyttiga ting, är väl i så fall en oönskad bieffekt – men vad tusan ska man säga – först Donald Trump, och sedan det här…

 

”Finländarna – Älvor i Hedendomens Kungarike ??” (inlägg från 2015-12-02)

Nu över till vårt Östra grann-och broderland, som snart firar Frihetsdagen, medan våra bröder Islänningarna tyvärr fick skjuta upp sitt Landvaettirblót i måndags, på grund av Odens Storm…

Enligt de finska lokalnyheterna i Östra Nyland, har Marika Kaarna, en konstnärinna från Borgå, lyckats ställa ut Hedniska Julmotiv i Lovisa Kyrka. Som om detta inte var nog, Självständighetsdagen till ära – kan man bara påminna om den debatt kring ”Visit Finlands” nya reklam-videos, som ska locka nya turister till landet. Journalisten Patrik Schauman (släkt med Eugen Schauman, men uppenbarligen inte Schaman ?? ) tycker illa om dem, skrev han i Yle Nyheter så sent som i September, och detta enbart för att videorna använder en helt igenom hednisk symbolik. Själv förstår jag inte varför han reagerar så paganofobiskt och inte bejakar det nationella arvet, som de flesta sanna Finländare…

Reklamfilmerna – i Vinter och Sommarversion kan ses på länk här…

Lappland säljs på samma sätt som resten av Finland. Med mystik. I originalversionen ovan fick ressugna japaner och kineser se schamaner som frenetiskt trummar på sina trummor i en enslig kåta i fjällen. — — Reklamfilmen fortsätter med att en ensam skidåkare möter en ensam varg i dunklet på kalfjället. En kvinnoröst berättar på engelska: ”Den frostiga månen stiger. Tid att ta farväl av solen.” — —

Mervi Hollmén är marknadsföringsdirektör på Visit Finland. Hon påpekar att Finland är ett okänt turistland med en liten marknadsföringsbudget. – Vi måste utmana för att få vår röst hörd. Annars väcker vi inget intresse. Det finns ett så stort utbud av resmål i världen. Vi måste göra något på annat sätt vad konkurrenterna gör. I reklamvideon åker en kvinna med en kort vinterkappa fladdrande i vinden över vidden med ett hundspann. Hon ackompanjeras av en ekande kantele. Bildspråket antyder att hon själv är ett eko från svunna tider. Berättaren fortsätter: ”En helt ny värld framträder. Vad som en gång var utom räckhåll väntar nu på att bli återfunnet. Älvornas kungadöme överger ingen. Deras röster kan höras från underjorden.” – De här filmerna dramatiserar den finska mytologin, men också ger inspiration och idéer till turister om vad de kan uppleva här i Finland. Vi har många element i den finska mytologin som vi inte har utnyttjat så mycket, säger Mervi Hollmén. En kvinna i moderna kläder har dykt upp i videon och lägger ner sig i snön på kalfjället för att lyssna till älvorna. Det är hon som skall återfinna och det är den ensamme mannen som har kommit inom räckhåll. Och naturligtvis finner mannen och kvinnan varandra, ty ”På natten leder månen dina steg. Med några års mellanrum leder den de lyckliga till urgamla skatter”. För några år sedan gjorde Visit Finland en sommarvideo som har fått flera internationella priser. I den samlar tre unga damer i halvgenomskinliga nattlinnen kvistar i skogen för att vid en stilla sjöstrand elda en brasa till guden Ukkos ära.

Nå, Mulkku-Juttu ! utbrister jag, finskt och kärnfullt. Alla Finländare är inte älvor, och heller inte av kvinnligt kön, utan snarare manligt. Men HEDNINGAR är de i alla fall  liksom alla vi svenskar – och därför spelar jag nu denna sång, designad utav Korpi-Klaani, som inte har med Korpar att göra, då ”korpi” är det finska ordet för skog…

”Den Gud som gav oss Järnet, ville inte ha några slavar !”

”Der Gott, der Eisein wachsen liess, Der wollte keine Knechte !”

 

Hedniska Holländares Heta Hyss… (inlägg från 2015-12-07)

Humanistbloggen och andra källor på nätet skojar just nu om Korantricket som genomförts av två sluga slynglar i Holland. Uppenbarligen är de hedningar båda två, och avslöjar Monoteisternas groteska irrläror ute på stan för folk, genom att demonstrera att den kristna bibeln är minst lika grotesk och oförlåtande som någonsin koranen…

Den kristna bibeln innehåller fullt med uppmaningar om att hugga händerna av sin hustru, att folk ska få äta sina barn bara därför att de inte tror på JVHV, uppmaningar att stena folk till döds och massor av annat sådant… Titta noga på åskådarnas reaktioner när de får veta vilken bok citaten i själva verket kommer ifrån. Ganska obetalbart…

De Monoteistiska Ökenreligionerna är alla likadana... Ni kan inte hitta sådant här i Eddan, hur mycket ni än försöker..

 

Asatrogna bloggar i Spanien… (inlägg från 14 april 2016)

Jag har fått en fråga om Asatro i Spanien och andra Latinska länder – för Hedendomen och asatron växer även där. Det lär finnas en hel del Asatrogna i Mexico och Sydamerika numera, underligt nog, och även i Spanien, där det Visigotiska inflytandet en gång var starkt, finns också ett stort och nyvaknat intresse för ämnet. På bloggen ”Encruijada Pagana” som betyder ”Hedniska Korsvägar” och inte ”Ett hedniskt korståg” som jag först trodde – detta skulle ju vara en nätt självmotsägelse eller hur ? – kan ni hitta mycket, också om den nordiska hedendomen. För övrigt drivs den av en god Erisian (se under rubriken ”Adiafora” ovan) som också driver en radiostation med samma namn. Därifrån lånar jag idag följande bild av Ragnaröksslaget, med skeppet Nagelfar till vänster, Fenris, Midgårdsormen och alla gudarna inklusive Freja och Mimers huvud (i förgrunden) som ska ha gjorts av en finländsk illustratris. Mera om Asatro i Spanien kan ni också läsa på den här bloggen – Me gusta !  

Ett nödrop från Astrakhan… (inlägg från 14 april 2016)

Astrakhan, den stora ryska staden vid Volgas utlopp i Kaspiska havet, är förmodligen ganska okänd för Sveriges nuvarande invånare. Där bor det nu närmare en halv miljon invånare, varav strax över 2 % faktiskt är hedningar, och anhängare av Rodnovery, eller ”Vetandet om de rådande” – Slavernas och Ryssarnas gamla hedendom, som företer många och uppenbara likheter med vår egen Asatro – men mera om dem sedan… En gång var det annorlunda. Då kunde man på flodvägar ta sig från Holmgård och Svitjod över till Svitjod hin Mikla, som sedan blev Rus eller Ryssland. Vid Volgas utlopp bodde Avarer, Khazarer och andra folk som fortfarande finns kvar, låt vara som vrakspillror i det ryska folkhavet. Khazarerna, som kommit dit redan på 400-talet, blev hårt klämda mellan aggressiva Kineser, Perser och andra muslimer samt de ännu aggressivare och farliga kristna, som ville missionera för dem. På 800-talet bestämde sig några av hövdingarna i Khazarernas tio stammar att gå över till Judendomen, eftersom de tänkte som så att Judarna var den enda Monoteistiska religion som inte missionerade, och inte tvingade sig på dem, och att de därmed kunde vara ifred för Islam och de kristna – men så blev det inte. Vid 900-talets början kom slaverna och ryssarna till dessa trakter istället, förstärkta av svenska Väringar, och Atil eller Itil, Khazarernas gamla huvudstad, förstördes så grundligt att man i långliga tider inte ens visste var den legat. Först 2003 återfann en rysk arkeolog den sägenomspunna staden, som på sin tid hade sju olika domare för olika folkslag och religioner (två var för judar, mohammedaner och kristna, eftersom dessa var ovanligt brottsliga, men bara en domare för alla Hedningar – Asatroende, Slaviska hedna och anhängare till Tengriismen, Khazarernas schamanistiska hedendom – och därav kan man se, att hedningarna redan då var dubbelt så laglydiga som de andra..) Khazariska mynt har hittats också på Gotland, och man vet att Svear och folk från Astrakhan en gång hade täta och fredliga förbindelser. Också den ryska sagan om Sadko, köpmannen från Stora Pomoron eller Farmanna-gården i Novgorod, minner om dessa fjärran tider, när vi alla kunde leva i den djupaste fred, och få dyrka vilka gudar vi ville. Sadko kommer till Astrakhan – bild ur rysk sago-film från 1950-talet Några jämförelser mellan filmen och skepp jag själv seglat och ännu seglar – inte på Volga, men längs Dnjepr, Östersjön, Nordsjön och andra hav Alla svenskar känner däremot till Astrakaner, de goda och välsmakande äpplen, som längs Volga ska ha kommit till vårt land långt före 1700-talet, då de först blev omnämnda. Det finns både röda och vita astrakaner, liksom Läckö och Gyllenkroks Astrakaner, som funnits sedan åtminstone 1600-talets början – och alla svenskar känner också till scenen ur Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” – där huvudpersonen Kristina, god patriot in i det sista, på sin dödsbädd i Amerika konstaterar att Astrakan-trädet, som slagit rot i Minnesotas fjärran jord, ger ifrån sig samma ljuvliga äpplen som därhemma. Själv vet jag inte om det växer äpplen av sådan kvalitet vid Volgas utlopp idag precis, men någon av oss hedningar i Sverige måste förmodligen åka dit och se efter… Äpplen från Astrakan lämpar sig mycket bra för must eller mjöd Och kanske ska vi en dag göra det, på samma sätt som vi alltid brukat – roende och seglande som fria män, för enbart egen muskelkraft och med Asarnas bistånd, så som det är, alltid varit och även skall vara… Dazbog – Det ryska svaret på Heimdall eller Frej Medan jag själv satt och skrev om Heimdall, Solens fredlige väktargud bland de Asatroende (se föregående inlägg), nådde mig ett nödrop från just Astrakhan, och hedningar där som dyrkar Dazbog, solens eller dagens gud i Slavisk mytologi. Man tror att han en gång kanske uppkommit ur Dyaus Pitar, den indoiranske himmelsguden, som blev Zeus och Jupiter bland Medelhavets folk, och han har på fullt allvar jämförts med just Heimdall, även om han också påminner ganska mycket om Frej, välståndets givande gud, eller rättvisans Tyr. Sådana ”meningsfulla tillfälligheter” är inget nytt för mig – ju mer man studerar Hedendomen, ju mer upplever man dem. Man lär sig, att då man talar om Väktarguden eller rättvisan, får man plötsligt brev från någon, som behöver just uppmärksamhet och rättvisa. På Goroda Ostrov – som jag själv kallar den på min dåliga ryska – eller ”Stadsön” vid Astrakhan i Volga, ligger det som ända tills nyss varit Dazbogs heliga harg, vilket framgår ur foton på Google och VKontakte, den ryska motsvarigheten till Facebook, som är en mycket bra källa till underrättelseinformation och spaningsfoton. Kanske är det just för att anläggningen blivit så omtalad, och för att det borde bo omkring 10 000 hedningar av alla sorter i staden, som tragiska händelser nu har utspelats.

Hardly had we gladdened a great deed than a terrible act of outrage at our sanctuary, at the image of our ancestor saddened our souls. Someone unknown regularly ravages our sanctuary with no remorse. Every year they break our fence, burn our implements and desecrate our altar stones pushing them down to the ditch. I don’t understand what goals do they want to achieve? Whether they want us to join their churches? I think that in the place those people came from the evil pierced humans’ heart so strong as the only way for them to satisfy is to humiliate someone else. If they think we shall surrender and give up praising our Gods, they are mistaken. We have spoilt neither cathedral nor mosque, synagogue, khurul or any other sanctuary. We don’t intend to do it at all, because doing good is better than to harm and we won’t give in. Astrakhan RODnaya i/på The Sanctuary of Dazhdbog. Igår kl. 20:00 · Astrakhan, Russia · The idol of Dazhdbog is cut down

Okända personer – troligen lokala huliganer och vandaler – har återigen plundrat och förstört det lilla gudahovet, en cirkelformig anordning på knappa 15 meter i diameter, som ni kan se från mina flygbilder, där jag noggrannt bestämt dess läge. Och ändå har de lokala Rodnovery inte gjort någon människa det ringaste ont. De har aldrig tagit emot pengar från utlandet – sånt är olagligt i Putins Ryssland, och aldrig ens kritiserat någon annan religion – jag själv är i så fall mycket mera kritisk emot vissa religioner, men så är Sverige också ett helt annat land än Ryssland, och med en helt annan kultur än den ryska. Men – ändå: Under gladare tider firade människorna i Astrakhan Kupalo eller Midsommar, precis som vi Svenskar och Nordbor. Ändå finns det många fördomar emot utövarna av Rodnovery, både i deras hemländer och inte minst bland ”fornsedare” och andra här i Sverige. Man har beskyllt utövarna av denna fredliga religion för att vara nynazister, rasister, xenofober och allt möjligt annat, och även om sådana element finns – främst i Moskva – så gäller det bara en liten, liten minoritet. En rysk forskare med namnet Viktor Schnirelman beskyller fortfarande utövarna av slavisk hedendom för allt ont som sker i Ryssland, men han är en hetsare och hatare, ungefär som Matthias Gardell här hemma i Sverige. Långtifrån alla av de 750 000 Rodnoverister som lär finnas i Ryssland har tokiga idéer, och för det mesta har de heller inga problem med myndigheterna. Det framgår inte minst om man tar reda på fakta och intervjuar dem själva om deras åsikter, istället för att bara påstå en massa saker, som människor i Sverige ofta gör. Den helryska människorättsorganisationen Sova Center (som inte heller tar emot pengar från utlandet eller på annat sätt bryter emot rysk lag) har undersökt alla fall av förföljelse emot olika religiösa grupper i Ryssland, politiskt våld emot oliktänkande, extremister av alla sorter osv problematik – ni kan själv se efter på deras sajt här – säger, att det knappast förekommer någon förföljelse emot just hedningar i Putins Ryssland, som för det mesta är ett mycket tolerant land vad gäller olika ”nyreligiösa” grupper. Vissa Rodnoverys i Moskva var som sagt involverade i en högerextrem hat-marsch på första maj 2014, och i maj 2015 åtalades en galen kristen kvinna, en viss Elvira Sultanakhmetova i regionen Sverdlovsk för de nya ryska lagar, som närmast motsvarar lagen om hets mot folkgrupp här i Sverige eftersom hon sagt, att dans kring julgranen var rester av en blodig hednisk offerceremoni, och att alla ryssar som firat Jul eller Påsk – för att inte tala om Midsommar – var gudlösa hedningar, som ska hamna i helvetet osv – de vanliga kristna flosklerna, som vi ser också här i vårt land – med andra ord. Hon frikändes dock, eftersom hon inte sagt att något ont skulle drabba hedningar i det här livet, och därmed inte ”hetsat” enligt myndigheterna i den goda staden Sverdlovsk. Gudahovet vid Astrakhan kommer säkert att byggas upp igen, nu som många gånger förut… Presidenten, Vladimir Vladimirovitj Putin är numera känd som en varm kristen, men var i sin ungdom ateist. Han har dock lovat religionsfrihet för alla ryska medborgare, så länge de inte är extremister eller islamister – även om en del av Putins rådgivare – samma personer som ligger bakom kriget i Ukraina – ett krig som Putin och Utrikesminister Lavrov – ”frusit” påstås ha sagt att man måste vara rysk ortodox för att räknas som rysk patriot, och menar då kanske att Rodnovery därmed indirekt skulle räknas som ”opatriotiska”. Det ska också ha funnits en mycket märklig ”Svarog bataljon” på den ryska sidan i det ukrainska inbördeskriget, som dessutom ska ha varit vegetarianer och levt uteslutande av råkost, också vid fronten, men i Ukraina har Rodnoverys deltagit i fredsdemonstrationer, bland annat i Kiev, och det skall också ha hänt i Ryssland, enligt vad jag läst. De flesta av Rodnoverys utövare betraktar sig i alla händelser som fredliga människor, som inte vill delta i brödrakrig, och tycker kanhända liksom jag att det är den största och grymmaste skändlighet, att två folk som alltid varit bröder och levat i fred, nu skall börja slåss emot varandra. Som deras granne, kan jag inte åse detta i tysthet, utan måste protestera – för om de nu börjar mörda varandra, och om min grannes hus brinner, angår detta också enligt ett gammalt svenskt ordspråk också mig. Skändat ligger våra bröders hus på marken – se så djupt det stora Ryssland har sjunkit ! I Sverige fanns under hednisk tid – och finns fortfarande – en tradition om att enskilda medborgare kunde ”gå till kungs” eller klaga direkt till Statens högste ledare – den traditionen finns också i Japan, och fanns också i de gamla Tsarernas Ryssland – och idag har Vladimir Putin – istället för Vladimir den Store – han som en gång hade Dazbogs staty direkt utanför sitt palats – kommit att stå som något av garant för sitt folks klagomål, förhoppningar och drömmar, för när hela grupper av medborgare känner sig allvarligt kränkta, är det också i det moderna Ryssland en tradition, att klaga till Presidenten personligen. Putin brukar – liksom Tsaren – ofta svara, att ”jag har hört era klagomål, och jag lyssnar” och man kan tänka på en incident denna vinter, då bilister, fångade i en snöstorm i trakten av Orenburg, med rätt eller orätt påstås ha vänt sig till presidenten. Det är inte för den ryska, i väst ofta citerade militära doktrinen om ”reflexiv medgörlighet” som jag säger detta, utan därför att jag verkligen tror på den Ryska Presidentens goda vilja, och att det finns något gott att finna också i Ryssland.

”På andra sidan gränsen bor också klokt folk, och de är inte mindre medvetna än vi” säger ett annat svenskt ordspråk, som jag tycker om att citera. Rättvisa åt hela folket, är rättvisa också åt Hedningarna – och det tror jag nog, att även Vladimir Vladimirovitj förstår. Låt oss då slippa, att sända Varjager från Svea rike, som det står skrivet i Nestrokrönikan, och låt nu – i Dazbogs namn – våra grannar återfå sin fred, som de länge har saknat ! Avslutar med en sång av Garmarna, som möjligen har ett budskap, avsett för situationen i Astrakhan – ni kan se efter själva – och tänka själva !

Ett budskap till Astrakhan !  

Om en Asatrogen blogg från Serbien (inlägg från 4 Juni 2016)

Häromdagen hittade jag en mycket bra blogg om Asatro från Serbien av alla platser – den är informativt skriven och håller sig till vedertagna och allmänt kända fakta om ämnet, och ägnar sig inte åt spekulationer och ”fornsederi”. Den har nu också kommit ut på sin okände utgivares hemspråk, och fyller säkert sin funktion, eftersom jag tror att det finns lite skrivet om Asatron i just Serbien, vilket förresten är föga förvånande, även om man förstås har sin egen slaviska hedendom där också. Visste ni att både Serber och Svenskar firar Midsommar ? Det fanns en tid för inte så länge sedan – under 1990-talet och Balkankrigen – när svenskar och serber fick möta varandra i strid. Mina kamrater slogs också mot Serberna, och deras armé, som jag skrivit för er, och berättat om. Men själv har jag arbetat också tillsammans med serbiska officerare från samma armé, och ett mer demokratiskt Serbien. Och det förflutna – och dess många fasor – är nu för min del glömt. Var och en, som är intresserad av Asatro, och som har något att säga om ämnet, är ändå en okänd vän, långt borta – om kanske inte en bror, så i alla fall.  Kriget är slut, och freden har kommit. Låt oss hoppas, att det ännu i många år kan förhålla sig just så, och att vi får fortsätta ha fred i vårt Europa. I Ukraina, däremot – råder ännu en annan politisk situation, på grund av Ryssland och ryska ledares handlande, men det kan vi ta en annan gång. Den okände Serbiske utgivaren skriver om Vikingars humor, och förutom det om Asatron som en krigarreligion – för i Serbien, olikt i det av PK-hets dominerade Sverige, kan man faktiskt erkänna att det trots allt är så, oaktat tron också på sommarens och skördens makter – alltså Vanerna – som dock inte skall överbetonas. Tillvaron innehåller det goda, så väl som det mindre goda, och konflikter och disharmoni är en del av den. verkligt dåligt, däremot, kan endast brist på kommunikation och brist på ärlighet vara. Ett annat aktuellt ämne – med tanke på hur diverse ”fornsedare” vill förvrida odens-gestalten här i Sverige – är detta med sejd, och vad det kan få för konsekvenser. Även här har den okände, serbiske utgivaren bidragit med en bra och förståndigt skriven text. Nutiden må ha skilt oss från de slaviska folken, men vårt arv och kulturerna kan göra så att vi förenas… Från ett Asatroget sommarbröllop, någonstans i Serbien…  

Mera ordning under Farbror Vladimir… (inlägg från 26 Augusti 2016)

Denna blogg läses i allt vidare kretsar, märker jag. Inte bara mina kollegor och närmaste kamrater läser förstås den så gott som dagligen, utan även mina vänner bland de kristna, mohamedanerna och till och med de intellektuella i Uppsala och lite varstans i Världen tar nu ivrigt del av alltsammans. Det förra inlägget, till exempel; ett litet kåseri om Martin Luther och en hel del annat, fick på femton timmar inte mindre än 200 individuella läsare. En del av er förstod tydligen inte någonting av det, och undrade vad mitt val av illustrationer hade att göra med ämnet, medan andra förstod mig alldeles rätt, kunde ”läsa mellan raderna” som det heter på svenska, och se en analogi till en debatt, som rasar inom Amerikansk Asatro just nu. Här till exempel, följer just ett sådant inlägg, från en helt annan internet-sida. Men – låt oss nu glömma detta – och gå över till ämnet för dagen – Mera ordning !

Mera ordning eller rent av lite Tysk Ordnung ? – Denne man har alltid kunnat leverera…

Uppenbarligen är detta med mera ordning vad en del av mina läsare vill ha, och jag kan bara uppmana dem alla att genast flytta till Vladimir Putins Ryssland – för det är – som vi alla vet – ett land där själva ordningen sitter i högsätet. Ok, nu är Rysk Ordning inte detsamma som svensk ordning, och kanske inte heller Tysk Ordnung, av gammaldags modell – ifall någon nu vill ha det – men i dagarna införde Ryssland en helt ny uppsättning lagar, som skall styra den ryska staten på det andliga och ideologiska området, vilket även såpass udda organ som den engelskspråkiga hedniska nyhetssajten ”The Wild Hunt” har uppmärksammat. Sedan tidigare (april 2015) har det införts lagar, som förbjuder att man satiriserar, ironiserar eller gör sig lustig över den Ryske Presidenten på något sätt, eftersom det visat sig att en hel del anonyma skämtare på sociala media i Ryssland gjort just detta. Också i Väst betraktas nästan Putin och den ryska nationen som synonyma begrepp, så en drift med presidenten blir därför samma sak som en drift med nationen, resonerar man, och en opinionsundersökning från November 2015 visar också, att mer än 90 % av den ryska befolkningen faktiskt har mycket stort förtroende för Putins lagar, så stort att de också är beredda att acceptera exempelvis vissa inskränkningar i mötes- och yttrandefriheten för den sakens skull. Med andra ord, den ryska ordningen är förträfflig, och andan i det ryska samhället är mycket god – men vad sägs nu om följande: Strax efter 18 Augusti i år antog den ryska Duman en lag, som helt förbjuder agitation, evangelisation eller ”proselytiserande” (dvs medlemsvärvning) för ALLA kyrkor, andliga organisationer, samfund osv UTOM den Rysk-Ortodoxa Kyrkan, som i och med detta får karaktären av en Statskyrka, och inte bara det – det är dessutom en Statskyrka med nära nog absolut makt. ”Putin och Patriarken – tillsammans hjälps de åt – För Putin och Patriarken – De sitter i samma båt !” (aningen fritt efter Ebba Grön: ”Staten och Kapitalet”) Hittills är det bara kristna media i USA som skrivit om detta. Svenska media, som exempelvis ryssvänliga Dagens Nyheter – fortfarande vår största dagstidning – vågar inte skriva ett enda ord om saken. Hittills är det också främst Evangeliska kristna, typ Mormoner, Jehovas Vittnen, Svenska Kyrkan och liknande organisationer som drabbats av förbuden, som bland annat innebär att varje form av försök till spridande av religioner eller ideologier som inte överensstämmer med den ryska ortodoxa kyrkans är totalt förbjudna – exempelvis om två personer råkar sitta och samtala om andliga ting på en tunnelbana i Moskva, och blir anmälda för den saken. I så fall kan det bli böter på upp till 50 000 rubel, (ca 6500 SEK) och eftersom en rysk normal månadsinkomst ligger på sådär 30 000 rubel, (3900 SEK) är detta som vi förstår en högst allvarlig sak.   Nu slipper ryssarna att ha Jehovas eller Mormoner rännande i sina trappuppgångar mer, och de kan vila ostörda på söndagsmorgnarna, vilket de alla har Putin att tacka för. Inte heller drabbas de av vrålandet från minareter och ”Allahu Akbar” skrik som vi här i Sverige får lida så mycket av. Patriarken Kirill – en av de rikaste oligarkerna i hela Ryssland, med ett tidigare förflutet som GRU-officer – han var specialutbildad på geografi och användandet av kartor – är en ordningsam herre, han med. I Mars 2016 förklarade han, att allt tal om mänskliga rättigheter, som i väst, är Heresi eller med andra ord Hädelse emot Gud, och geografi-intresserad som han är, lär han också ha avlagt officiellt besök på Antarktis, och blev därmed den förste kristne förkunnare, som försökte omvända folk just där. Kort sagt, någon ”Pussy Riot” eller något famöst 14 sekunders framträdande i ryska kyrkor är numera totalt uteslutet för all framtid. Inom den hedniska rörelsen debatterar man just nu hur de nya lagarna – helt till förmån för de kristna, och till stor nackdel för alla andra – egentligen kommer att tillämpas. Som inom all lagstiftning eller jurisprudens är det ju i och för sig alltid så att bara därför att en lag instiftats eller existerar, så behöver inte omsättas i arresteringsorder och straff, eftersom den ryske Presidenten personligen kan ingripa och benåda de misstänkta, eller det faktum att Polis och Domstolar inte nödvändigtvis behöver tillämpa lagen i alla fall. I ett land som Sverige görs det ju numera mycket sällan, eftersom vi har inte mindre än 70-80 ”No Go” områden, där ingen svensk polis alls arbetar längre, och samma sak kan nog tänkas hända i en del ryska städer. Men – faktum är ändå faktum. Alla mobiltelefonbolag och Internet-operatörer för Sociala Media (som Vkontakte, den ryska versionen av Facebook – hittills en bra källa för underrättelsematerial) måste nu lagra all sin trafik i upp till sex månader, och vid behov kunna redogöra för vissa personers aktivitet i upp till tre år. (Ganska vettiga lagar, faktiskt. I väst lagrar man sedan länge data från mycket längre perioder – rysk underrättelsetjänst är något efter, pga dålig serverkapacitet). Och inte bara det. Varje samfund, ”andlig” organisation eller liknande måste nu gå till Polisen, och uppge namn på alla medlemmar, officiella företrädare och inte minst var gruppen samlas – samt en exakt beskrivning av vilka ritualer eller liknande man nu tänker sig avhålla. Man får inte samlas i naturen, inte på allmän mark och inte hålla tältmöten eller liknande utan tillstånd – bara lokaler under tak räknas, vilket innebär att hedningar i Ryssland nu måste bygga ”tempel” eller Gudahov, ifall de vill fortsätta sin verksamhet.. Numera ett ”måste” i Ryssland… Men – trots de uppenbara riskerna – låt oss nu ta en titt på vår käre granne, Vladimir Vladimirovitj – bördig från Östersjöregionen liksom oss själva, Nordbo och naturintresserad (frågetecken har uppstått om Putin inte i själva verket också är Hedning – hans Tv-framträdanden med flygande tranor, björnar och andra av naturens varelser har tolkats åt detta håll) samt vad som tidigare varit vanligt inom hans väldiga land – för under Putins tidigare Presidentperioder – under 90-talet och 2000-talets början – var det faktiskt tillåtet att gör en hel del saker, som inte alls skulle varit tillåtna här i väst.. Inte minst de många ”parodierna” på en barbröstad, halvnaken Putin – här ovan ser ni en sådan, nu förbjuden bild – kommer sig av Presidentens dåförtiden ganska vidlyftiga tv-framträdanden, som ingen i Ryssland kunde undgå att ta del av… Till viss del kan man faktiskt säga, att Putin också skapade satir-vågen, paradoxalt nog, och nästan ”surfade” på den… Visste ni att det 2011 och än tidigare årligen utgavs erotiska Putin-kalendrar med lättklädda ryska damer, som fick säga positiva saker om presidenten, och slippriga skämt i stil med ”Du är så bra på att släcka skogsbränder, men vad säger du om min heta brasa ?”.  Jag menar – det vore som om jag och min fd (som jag grundligt avpolleterade igår, ifall ni inte förstod…) skulle göra en porr-kalender till ära för Stefan Löfvén eller något. I Sverige skulle man faktiskt bli åtalad för den saken. Den lättklädda damen på bilden ovan är inte vem som helst, och inte en bimbo. Lena Gornostayeva visade sig vara student vid Moskvas journalisthögskola, och hennes pojkvän var högt uppsatt inom ”Naschi” eller ”De våra” – Putins egen ungdomsrörelse… Ifall någon ens vågade göra något liknande här, på en journalisthögskola i Stockholm, skulle man bli relegerad, utesluten och dömd till fängelse eller böter inom tjugo sekunder, ungefär. I Sverige finns heller inget ”Berufsverbot” eller yrkesförbud för journalister som i Tyskland, men inofficiellt finns det – Bonniers, Scibstedt och Sanoma group från Finland styr tillsammans med TV 4 koncernen alla svenska media i alla fall, men å andra sidan – skulle en medlem av SSU, eller Socialdemokraterna i Sverige, våga göra såhär ? Det tvivlar jag på. Varje person, som försökte något liknande, skulle nog vara politiskt död… I Ryssland däremot, får man fortfarande lyssna till klämkäcka disco-hits som de här, där unga damer i tjugo-års åldern (inte 34 som vissa !) ständigt lovsjunger Putin. Det hela är lite som Lill Lindfors ”jag vill ha en man i byrålådan” fast med Rysslands president i huvudrollen istället. Skulle detta gå med Löfvén i Sverige ?

”Nej Putin han blir aldrig blaski han å dricker – inte taskig mot oss flicker ! Hopp tralla lalla la – Putin e så himla bra !” De enda som vågade uppträda som officiella ”glädjedöderskor” och stoppa denna dans på rosor, var förstås de oppositionella studentskorna på samma journalisthögskola i Moskva. De lät 2012 utge en kalender med BDSM och bondage-motiv, där de poserade med tejp för munnen, i hundkoppel och andra liknande attiraljer, tillsammans med texter som ”Visst är presidentens person fängslande – vi blev fängslade av presidenten !” Stora Jul-pajaren i Ryssland, anno 2012 På den ryska marknaden har det också förekommit Putin-vodka, och konsumtionsprodukter, som direkt – och utan tillstånd ! – använder sig av Presidentens namn. I nästan alla västländer skulle även det vara förbjudet… Skulle någon sälja ”Åsa Romsons båtbottenfärger” eller ”Fridolin brunkol – med extra mycket avgas” här kanske… ? Ryssland är och förblir annorlunda. Dess folkmentalitet är en annan, dess medialandskap, dess politik och dess Gudar och makter är annorlunda… Det är bara att inse faktum – och den Ryska ordningen, förresten, är just ingen ordning alls – och inget bra och trevligt alternativ…

Storm i det Amerikanska vattenglaset… Ny kampanj emot AFA… (inlägg från 2 September 2016)

Borta i USA har en ny hat-kampanj på nätet blossat upp emot AFA, Asatru Follk Assembly, en Asatroende grupp i USA som är känd för att påminna ganska mycket om kristet konservativa grupper i ”Middle America”. Man måste nämligen komma ihåg, att Amerikansk Asatro är i väsentliga delar helt olik den som praktiseras på Island, eller här i Norden och Sverige, exempelvis. Jag själv har ignorerat det mesta av grälet, som började kring den 18 Augusti och som blivit alltmer hatiskt och infekterat sedan dess, för med dumt folk behöver man inte föra ordstrider, det framgår redan av Hávamál. Som jag nämnt i den här bloggen har AFA varit ute i blåsväder förr. Dess grundare Stephen A McNallen (född 1948) har blivit kritiserad för att han på 1970-talet – för över 45 år sen – vistats i Sydafrika som ”säkerhetsexpert” vilket dock inte säger någonting om hans nuvarande åsikter. AFA begränsar inte sitt medlemskap till vita amerikaner med Europeisk bakgrund, men är inte Universalister, utan menar att Asatro i första hand är till för de med Nordeuropeiskt ursprung. Detta gör dem knappast till ”rasister” i sig, trots allehanda påståenden om motsatsen från mycket underliga – och aggressiva – organisationer typ HUAR (Heathens United Against Racism) som på ett mycket stereotypt och ensidigt sätt beskyller AFA för just detta. Själv kan jag se till båda sidorna i debatten, och jag förhåller mig också ganska neutral. Min egen syn är att vem som helst skulle kunna bli Asatroende om bara han eller hon nu verkligen ville bli det, och studerade tillräckligt hårt – utan kunskap om ämnet kommer man ingenstans -Men å andra sidan – Varför skulle någon – En Amerikan eller en icke-Europé ? alls vilja bli Asatroende ”in the first place” ? Vi är för det första ingen missionsreligion, och alla människor har sina egna rötter, sitt eget ursprung och en Hedendom som är anpassad för just dem. (Ja det finns Japansk hedendom som Shinto också, och ingen kallar Shintoisterna för rasister, när de hävdar att man faktiskt antingen måste befinna sig i Japan rent fysiskt, eller åtminstone ha någotslags koppling dit – etniskt eller via bostadsort – för att ens kunna praktisera Shinto). Självklart finns det också Afrikansk Hedendom, keltisk Hedendom och vad ni vill, och inte alla som är verksamma inom detta accepterar exempelvis vita personer heller… Bara för att vissa samfund eller vissa riktningar av Hedendomen håller sig för sig själva, och inte närsomhelst, hursomhelst accepterar vemsomhelst, behöver det inte alls betyda, att de ser ned på någon eller anser sig bättre än någon annan för det. Men debatten gällde i och för sig inte den gamla frågan om Universalism kontra Exklusivism den här gången, utan ett uttalande på Facebook från en viss Matt Flavel, som nu har blivit Allsherjargothi (så stavar man det i USA!) eller Allsherjargode för AFA istället för Stephen McNallen. Titeln Allsherjargodhi (med korrekt stavning !) används nu som förr bara på Island, och man undrar varför Amerikanerna alls behöver lägga sig tilll med den, när de dessutom inte kan stava rätt.. Men alltnog, såhär skrev Matt Flavel.. Döm nu själva, om det verkligen finns någon ”rasism” i detta: AFA tycker inte, att kön är en ”social konstruktion” utan anser att det är ett biologiskt faktum. Man står för en traditionell syn på hem och familj, som inte alls skiljer sig från det kristna USA:s, och som är ganska mycket ”Middle America” fast inte på långt när så radikal eller så långt åt höger som exempelvis en del Amerikanska frikyrkor (av vilka flera också angripit Sverige som nation) eller för den delen Donald Trump och hans väljare. Såhär tycker ”Tokvänstern” – Men har ni hört det senaste om Kristdemokraterna i Sverige ? – De är mycket mer rasister än AFA i alla fall.. AFA har heller aldrig nekat någon medlemskap, bara för att den personen haft avvikande sexuell läggning eller utomeuropeisk härkomst, vilket också är viktigt att komma ihåg, även om en del amerikanska bloggare den senaste tiden påstått motsatsen, och anser sig veta bättre än AFA själva – man kan ju läsa de olika sidornas uttalanden, och jämföra… Och även om de skulle vara för ett begränsat medlemskap, så vad betyder det, egentligen ? Jag kan inte gå med i Afrosvenskarnas Riksförbund, till exempel, eftersom jag inte är svart eller med andra ord neger. Och samma Riksförbund kräver att svarta kvinnor i Sverige ska ha 5-dubbel rösträtt, bara därför att svarta kvinnor i afrika påstås ha 5 barn i medeltal – vilket då enligt dem ska styra den svenska rösträtten.. Är då sagda förbund rasister eller inte ? Vidare kan jag inte gå med i SAAB-ägarnas Riksförbund heller, eftersom jag inte har någon SAAB, utan kör en Volvo. Är då SAAB-ägarna rasister ? Dessutom kan jag inte gå med i det Socialdemokratiska kvinnoförbundet, av den mycket enkla orsaken att jag inte är någon kvinna. Är då det förbundet rasister ? Slutligen kan jag inte vara med i Liberalernas ungdomsförbund, av den orsaken att jag inte är någon ungdom längre. Är då detta ett exempel på rasism ?? I Sverige – som är en demokrati – har vi något som heter Organisationsfrihet eller ”Freedom to Organize”. Det innebär bland annat att man faktiskt har rätt att hitta på vilka regler man vill för ett samfund, en förening, ett politiskt parti osv. Vill man till exempel ha regler, som säger att man bara godkänner medlemmar, som heter ”Anders” i förnamn, eller har emaljögon, rött hår och träben – så kan man faktiskt ha det, kanske därför att man råkar vara en intresse-förening för just rödhåriga… I Sverige finns intresse-föreningar som bara accepterar rödhåriga som medlemmar, men ingen stämplar dessa föreningar som ”rasistiska” bara för det… Såhär har det varit ända sedan Gustav III:s tid, eller ända sedan Svenska Kyrkans framfart började stoppas. Exempelvis har Frimurarna i Sverige aldrig godkänt kvinnor som medlemmar, men ingen vrålar, klagar eller skriker att Frimurarna skulle vara rasister eller elitister eller något för just det… Ok, själv kanske jag anser att AFAs åsikter inte stämmer överens med mina, men – och det är det viktiga ! – de har fortfarande rätt att ha en åsikt… En storm i det Amerikanska Vattenglaset – men vad angår det oss i Norden och Europa ? En av de många som vänt sig emot HUAR:s och andra hat-gruppers arguumentation är signaturen Heargweard, som själv är homosexuell (och sammanlevande med en svenskättad herre) men som inte alls känner sig förolämpad eller det minsta kränkt av just AFA:s familjepolitik, och jag tar mig nu friheten att citera hans utmärkt väl formulerade inlägg:

But why is it that Europeans are not allowed to have any interest in their own wellbeing while practising a European religion? And why is it an issue that an organisation take a traditional, scientifically accurate view regarding gender? Truthfully, the answer is simple: the regressive left is incredibly intolerant of any who disagree with their current whims and has successfully trained many people to see the world in such a distorted way. — — I don’t see people attacking other ethnic religions for limiting their exposure to unwanted elements. Shinto isn’t attacked. American Indian religions aren’t attacked. But this is the true hilarity: the AFA never said that they weren’t allowing non-Europeans to join. For that matter, they also never said that gay or transgendered people can’t join. Straight Europeans are, however, the primary target demographic one way or another. And haven’t we always talked about the need to grow the religion? People are generally opposed to proselytising, so that really only leaves breeding. Oh, how gauche! What were they thinking in [current year]?

Det stora – och fortfarande pågående – onödiga grälet slutar inte här. ”The Ring of Troth” – den andra stora Asatrogna organisationen i USA -angrep häromdagen AFA genom att skriva ett öppet brev, i vilket de hävdar att AFA – som driver sitt eget ”Military Program” (sådär 10% av AFA:s medlemmar har påståtts vara knutna till USA:s väpnade styrkor genom arbete eller på andra sätt) skulle ha brutit emot (UCMJ) article 134, and the Canadian Queens Regulations and Orders 103.60. – ett faktum som Heargweard och andra vänt sig emot – eftersom Ring of Troth för det första inte har till uppgift att bedöma detta, och för det andra knappast förbättrar chanserna för The Open Halls Project – en organisation som Ring of Troth tidigare sagt sig stödja, och som annars arbetar för större erkännande för de Asatroende inom just de Amerikanska stridskrafterna.. Vad amerikanska myndigheter ska tycka om Ring of Troths ”skällbrev” och anklagelser återstår också att se – jag tror inte att det hela förbättrar deras anseende, i alla fall… liksom hela detta politiska käbbel… Jag ger ordet till förnuftets röst borta i England, eller Heargweard igen:

I just don’t understand how someone can write such a plainly and factually incorrect statement about the AFA. They merely stated their positions, which are not falsifiable. Gender is not a social construct, after all. Feminine women and masculine men are the norm. Children are cherished things. Being of European descent cannot be incorrect. Loving your own people is not a crime. None of this is somehow wrong. Supporting these does not make you a bad person. I am a gay man who is married to another man. I celebrate my English and German heritage, just as my husband celebrates his Swedish heritage. We plan on having kids, which have been otherwise delayed because of financial constraints. I support all of the AFA’s statements. I am not banned by them in the slightest. This does not make me or anyone else homophobic, transphobic, or racist magically. The Troth’s shrieks about military discipline simply do not apply, although it would not take much to level such allegations of racism against them due to their (often self-)hatred of Europeans. The AFA and the Troth differ a lot. While I have had issues with the former in the past, I consider the latter to be rather unhinged much of the time. But neither is my concern, as I am a member of neither. I have no ties to any organisation. I mind my own business. I don’t force my values onto others.

Tänk – om också Amerikanerna kunde vara lika kloka...

 

”Storm i det Amerikanska vattenglaset” del 2 – HUAR går på pumpen… (inlägg från 6 september 2016)

Kontroverserna kring AFA – Asatru Folk Assembly fortsätter borta i USA. Deras vedersakare och fiender i organisationen HUAR (som säger sig företräda ”Hedningar mot rasism” – dock osäkert på vilket mandat och med vilken grund) för att inte tala om HUÄLK, AURGHH och inte att förglömma TAR-ZAN BUNDOLO ! går ständigt vidare med nya utspel. Vart det hela till slut leder, är osäkert. För oss här i Europa verkar det hela bara trams och ser åtskilligt märkligt ut, men tydligt är att en hel del Asatrogna och hedningar på båda sidor av konflikten nu tagit åtskilligt illa vid sig av det hela. ”Here, I bring milk and cookies.. You folks through discussing HUAR yet ??” I veckan hände det sig att Labour day firades over there – annars USA:s motsvarighet till Första Maj i den civiliserade Världen – och till den ändan var AFA inbjudna till ”Camp Courage” – ett slags festival för olika hedniska grupper i trakten av Chicago. Men – någon skvallrade till tidningen Star Tribune, som såg till att AFA ”portades” från arrangemanget, och helgens festligheter, trots att gruppen i sig är mest talrik och baserad i Washington State, alltså USA:s nordvästra hörna – ett annat Åmål – kunde man säga. Den inflytelserike Chicago-professorn Karl H Seigfried – som jag skrivit om tidigare – skrev omedelbart ett inlägg, fullt av illa dolda exempel på det tyskarna kallar ”Schadefreude” – i alla fall för de som kan läsa mellan raderna, eftersom också han tidigare känt en tydlig fiendskap emot Stephen McNallen, AFA:s grundare, och säger sig ha ”mångåriga bevis” för dennes allmänna tvivelaktighet. För en svensk läsare liknar det hela inte så lite de många och märkliga turerna kring om man ska inkludera förlaget ”Nya Tider” på Bokmässan i Göteborg – en del påstår att dessa är Rasister och därmed Satans Utsända, samt Djävulens Anhang – och även om detta mycket väl kan vara sant, så är temat för Bokmässan i år ”Yttrandefrihet”. Samtidigt har också Ring of Troth, den andra stora Asatrogna organisationen i USA (vars medlemstal sjunker, och som annars är känd för att göra lite obalanserade uttalanden under en helt ny ledning, vars politiska hemvist kan bedömas som osäker) utgett en deklaration, i vilka de säger att ”nej – det var inte vi ! vi är helt oskyldiga…” till den redan berömda utkastningen av AFA från ”camp courage” – ”lokala anarkistgrupper” i Chicago ska ligga bakom uthängningen av AFA som föregivna ”rasister” – men varför skriver Ring of Troth alls denna plötsliga dementi, så hastigt ? Ja, man kan verkligen undra… Viktigare och Sakligare är i så fall vad Jennifer Snook, Sociolog och Akademisk forskare, samt tidigare ”understudy” till Professor Seigfried (ja, han stavar sitt namn så) borta i Chicago för länge, länge sedan konstaterat. De personer som möjligen kan betecknas som rasister eller liknande är bara ett ytterst litet fåtal, ja knappast 1 % av Amerikas Asatrogna, och det är viktigt att komma ihåg. AFA – med mer än 800 medlemmar – må möjligen ha en del obehagliga ”hangers on” eller ”fringe elements” men det har vi exempelvis inom den åtskilligt märkliga ”forn sed” rörelsen här i Sverige också. Fakta talar sitt tydliga språk. Visst är AFA aningen ”Middle America” eller konservativt med Europeiska mått, men… Jennifer Snook, den Skade-glada Sociologen, dyrkar faktiskt gudinnan Skade… jaktens gudinna enligt Asatron.. I veckan har också en hel rad kända bloggare i den Amerikanska delen av den hedniska Världen yttrat sig i sakfrågor, och utan HUARs överdrivna argumentation, som vi ska se. Galina Krasskova, rysk-amerikansk mångårig Gydja, frågar sig också vad HUAR håller på med, och vad deras syften kan vara.  Jag tar mig friheten att citera:

Then yesterday, I saw this article and that the not so aptly named Camp Courage had, at the last minute, caved to pressure from HUAR and others who were calling in and refused to honor their contract to host an AFA harvest gathering. The AFA was left scrambling to find a new venue, which I’m told they did. That’s when I decided I had to say something. Why are more people not up in arms about this? Seriously. Do you not see what is going on? A group made a statement articulating its values. They never said that they spoke for all of Asatru or Heathenry. They specifically said they don’t monitor what their own members do or how well they adhere to these values. They made a statement about their core values on their own facebook page, to their own members. Whether or not you agree with that statement is beside the point. They have both freedom to speak and freedom to assemble in this country. Moreover, groups and traditions have the right to make decisions about their values and membership. If one doesn’t like the result, well the adult thing to do is to find a group or tradition more suited to one’s own values. That of course, predictably, is not what happened here. — — There’s been long standing tensions between the folkish and universalist camps within Heathenry and they are after all competing for the same demographic. There was never any expectation that the Troth would take the high road. (For the record, I am most adamantly NOT a member of either the Troth or the AFA. I have theological issues with them both). As you can see from the link, they’re not even responding to what the AFA actually said; they’re responding to what they would like us all to believe they said. What I didn’t expect was for everyone else to unthinkingly jump on the outrage brigade with them.

Som ni ser, även Ms Krasskova håller sig neutral, precis som jag, och det finns ingenting krasst i detta… På Facebook har det nu bildats en ny intressegrupp, ”Heathens Against HUAR” och allt HUAR verkar ha lyckats med, är ironiskt nog att ena opinionen emot sig. Vad värre är, rapporterar hon om minst ett fall där HUAR verkar ha haft framgång i sina försök att hetsa emot oskyldiga – och enskilda – personer – minst en skollärare i USA fick lämna sitt jobb efter att en ”Facebook-mobb” plötsligt formerats, antagligen – även om det är svårt att bevisa – på HUARs order..

Whose livelihood are they going to destroy next? They’ve already managed to get a teacher at Cherry Hill to resign. It’s no longer enough to say “I disagree with their position on X and here’s why,” now the opposition has to be demonized (regardless of what their position actually is, mind you. Let’s call them far right, fascist, racist, homophobic, transphobic insert charged term du jour here). It’s no long enough to have one’s own space, now opposition must be silenced and brought to heel until they confirm ideologically. Think about that. While you’re patting yourself on the back for protecting diversity, think really hard about that. Think about who might be next. Think about your own gatherings disrupted because someone doesn’t find you ideologically pure enough. Think about the phone call to your boss outing you as Pagan, Heathen, pseudo fascist (even if you’re not). Rhyd is going around (most recently on John Beckett’s patheos column) talking about how there is no witch hunt from the anarcho-Marxist left. He’ll still be saying that I’m sure, when they come for you

Helt osökt, och liksom av ett kosmiskt sammanträffande publicerade den svenska nyhetstidningen Metro (som också utges i USA, Brasilien och minst 8 andra länder) om hur liknande exempel på hets, nätmobbing och allmänt hat från diverse vänstergrupper (let’s face it – oftast verkar det som om dessa är inblandade) numera börjat förekomma också i Sverige. Man ser alltid det man ”vill” se… Jag ska återvända till den ”teknik” HUAR och dess proselyter använder för att ”upptäcka” sina mål, och hur de sätter igång sitt obefogade näthat inom kort; men låt mig innan dess övergå från en kommentar från en företrädare för anglo-saxisk hedendom , en annan del av det Asatrogna fältet.

And so another tremor has recently shaken North American Heathendom, emanating of course from the same tired old tectonic fault line that has divided Heathendom here since its earliest days in the original AFA. I speak of course of the co-joined twin monstrosity of race and politics. This time out the tantrum began with a position statement issued by the AFA and its new leadership. It ran as follows, “Today we are bombarded with confusion and messages contrary to the values of our ancestors and our folk. The AFA would like to make it clear that we believe gender is not a social construct, it is a beautiful gift from the holy powers and from our ancestors. The AFA celebrates our feminine ladies, our masculine gentlemen and, above all, our beautiful white children. The children of the folk are our shining future and the legacy of all those men and women of our people back to the beginning. Hail the AFA families, now and always!“ I first got wind of the statement on the Facebook page of the British Columbia Heathen Freehold, which I had helped to found in times past and maintained an honorary membership within. When I read the scathing critique posted along with the quote — and by a man I had come to expect a little better from — I was immediately struck by the lack of proportion between the AFA’s statement and the general reaction of Freehold;— — This is not to say that Heathenry isn’t a sorted crowd in which you might find just about anything that you already can find in spades in greater society. A real microcosm. You’ll certainly find people who are aggressively  fixated on race; though I would add that, in my experience, you’ll find far more of them on the “universalist” (the Troth) side of the Asatru equation than on the “folkish” (AFA) side.— — The accusation of “racist” is no different than that of “witch”. And really, most of us European peoples outgrew witch-hunts centuries ago and tend to adhere to the principle of “innocent until proven guilty”; though I understand that mob-rule in (North) America is making a comeback. The same can be said for a lot of these “-isms” that are floating around these days. Indeed, if it were any other minority group was so maligned by the use of such inflammatory language, it would likely be condemned, technically or otherwise, “hate speech”.

Vi har sagt det förut, och vi säger det igen… Kanske är det dags att titta lite närmare på HUARs ”argument” efter AFA:s uttalande, som jag kommenterade i del 1 av detta inlägg. Mycket av deras argumentationsteknik består av sk ”Cherry Picking” – en välkänd amerikansk metod, som går ut på att man väljer ut ett enstaka uttalande, helt på måfå – eller en illustration eller något annat sådant – ofta naturligtvis det mest negativa exempel man kan hitta – från sin ”fiende” och bygger upp hela sin argumentation på detta. Problemet är naturligtvis, att man inte kan svänga sig med lösryckta citat och liknande helt utanför sitt kontext, eller sitt sammanhang utan att hela argumentationen fullständigt faller till marken. Genom sk ”Cherry Picking” eller ”Quote Mining” (alltså att komma med korta citat, helt utanför kontext – kristna uttalanden i stil med ”Pork, 3:14, psaltaren 56:711 är också exempel på detta) eller irrelevant argumentation typ – ”detta påminner mig om något obehagligt – jag gillar t. ex inte homofober, och då är alltså min fiende person X genast homofob” kan man så bevisa vad som helst om vemsomhelst, ungefär som i AFA fallet.  Med samma teknik som HUAR använder – kom ihåg deras uttalanden emot att ”AFA respekterar familjen och vissa värden” och hur de byggde sin kampanj helt på det – kan man också bevisa, att Bibeln är Anti-gud, fastän Bibeln som helhet, eller som samlat verk, med kontext och allt, handlar till mycket stor del om den gamle hebreiske mån-gud, som heter JHVH eller Jehova.. Jag kan själv också citera flera exempel, bland annat hur en enda person inom en mycket ökänd organisation i Sverige försökt hetsa emot just mig personligen, och säga att också jag skulle vara rasist osv osv – bara därför att jag inte tycker just som henne. ”Argumentation” i den här stilen, eller baserat på ”fri association” ( I Siegmund Freuds kliniska mening) som diverse galningar ägnar sig åt, faller nog på sin orimlighet. Istället är det nog bättre, att basera sig på faktiska gärningar, dvs vad varje individ eller organisation de facto och bevisligen har gjort, eller hur person organisation x y z faktiskt uppträder, om man nu ska kritisera någon eller några för något. ”We are our deeds” tjatar de Amerikanska Asatroende ofta, och det kan de ju på sätt och vis ha rätt i, fastän det inte alls står i Eddan, till exempel. Jag ger istället sista ordet till Filosofen Bertrand Russel – ni vet han som skrev ”Why I am not a Christian” och som var en av de mest hedniska och frispråkigt elaka människor som någonsin funnits under det nu förgånga 1900-talet. Min vän i Underground, Mark Bodé skickade mig och världen detta klipp, och man kan ju fråga varför de Asatrogna i USA ägnar så mycket tid åt att bekämpa varandra, när det är Islam och Kristendomen – i sina intoleranta former ! som verkligen behöver bekämpas… Angående ”fornsederi” och andra riktningar i Sverige, så behagar jag som sagt återkomma. Där finns en hel del handlingar, utförda av ökända personer; som jag helt enkelt inte kan och aldrig någonsin kommer att sympatisera med – och gamle Bertrand, för sin del – hade också fasta gränser för sin Humanism…  

Dygd och Odygd (inlägg från 15 Juni 2017)

Mina läsare i Ryssland och Vitryssland är tydligen fortfarande med mig, och tar troget del av varje litet bloggginlägg jag skriver, ungefär som om de trodde att inläggen skulle utgöra en rapport av något slag. Ni misstar er alldeles gruvligt, kära läsare i Minsk och Moskva – även om jag ser er som trogna vänner och följare numera. Gårdagens inlägg tycks ha piggat upp er högst väsentligt, eftersom en av er tydligen lagt in en ryskspråkig annons av typen ”tjäna pengar på att arbeta hemifrån” i ett och annat kommentarsfält till denna sajt. Det är visserligen sant att en hel del av det jag skriver kanske är en spegel av det svenska samhället; på sitt sätt och om man förstår att ”läsa mellan raderna” men som alla vet har jag knappast några kommersiella – eller mer långtgående – politiska intressen. Å andra sidan – ni har följt mig troget i över 4 långa år – för så länge har jag bloggat här, och ni snappar upp varje liten tillfällig idéassociation, varje liten kommentar; precis som om ni förväntade er att finna något alldeles djupt, meningsfullt och sant och äkta i den. Ni ska veta en sak, och det är helt enkelt den, att jag tycker bättre om er än en del av mina landsmän, och i synnerhet en hel del amerikaner. Denna bråkiga, oborstade, till idioti förfallna bråkiga skara, som läser mig som fan läser bibeln, dvs baklänges och bakfram, utan att förstå vad jag syftar på. Men – jag kan försäkra er, kära vänner och kollegor på andra sidan östersjön, att jag inte är någon Alexander Navalny, precis. Bloggar är ett mycket dåligt sätt att styra ett land, och låt mig bara säga det först som sist – och det kommer ur djupet av mitt hjärta,

з глыбіні майго сэрца

att jag inte alls tycker om den där Navalny – eftersom jag inte gillar hans metoder. Medborgarna i en del grannländer kanske gör rätt i att protestera emot korruption, sant nog – men detta borde inte behöva resultera i någotslags stämning av allmänt uppror, eller protester emot Presidenten – som för det första inte kan göras ensamt ansvarig för en hel kontinent, och alla frågor som berör denna. Ryssland är en stor nation, och Vitryssland i realiteten bara en satellitstat, en del av dess maktområde. En del av mina tidigare krönikor, typ ”En Freja för Två-funktionen” samt 2014 års artiklar om Femen och närbesläktade konstiga rörelser österut – vars verksamhet numera så gott som helt upphört, och därför saknar all politisk eller diplomatisk betydelse – och inte minst det roliga lilla inlägget om ”Nallebombningen” av Vitryssland, utförd av en svensk reklambyrå 2013 – kan sannerligen ha dragit till sig en del Vitryskt intresse, och jag har därför haft mina trogna läsare österut sedan dess. Just nu verkar de mycket aktiva, vad det nu kan bero på… Ifall ni vill köpslå, ryska vänner så föreslår jag att vi håller oss till status quo, ceteris paribus. Jag skriver inget om er, trots att jag vet vilka ni är och exakt var ni sitter sedan länge, för även jag kan spåra IP nummer och annat, så snart ni besöker denna sida. Behåll er president, och era Iskender-missiler – ännu en hänsyftning på begreppet Alexander – och förfall inte till någon odygd. Ämnena som behandlas här kan knappast vara av något större värde för er, och just nu förbereder vi oss som ni också måste göra för Kupala, Kupalo, Kupale,  den stora Midsommarfesten. I själ och hjärta är ni ju Hedningar som vi, Nordbor och Asatroende. Ni är slaviska hedningar, visserligen, och ni dyrkar er Svarog, Dazbog och Perun, alldeles som vi dyrkar Tyr, Frej och Tor, i nyss nämnd ordning, för dessa gudar hos er motsvarar faktiskt och de facto de jag nu nämnde av våra. Och vi är ändå Indoeuropéer allihop, med en gemensam historia och i mycket gemensamma förfäder. Låt oss då erkänna det pinsamt uppenbara, ta till vara våra gamla hedniska dygder – de finns här ännu, långt borta på landsbygden – och undfly städerna, vrålen, den ointelligenta ”Mångkulturen”, presidenter och protester. För egen del är jag trött på bra mycket i det land, som omger mig. Frånsett er Navalny, er Zhirinovsky – som skall vara ledare av det Liberala partiet i Ryssland, vilket säger en hel del – han är ungefär lika liberal som vår Dagens Nyheter, den lögnaktiga floskeltidningen – bara ”låtsasliberal” med andra ord – så har ni en del bra saker i era respektive länder. Er Putin, och avsaknaden av sk ”Mångkultur” för sådant har ni möjligen i storstäderna, men ute på landsbygden saknar ni allt sådant. Det vore allt bra synd, om vi för någraa vildhjärnors skull åter skulle komma att bekriga varandra, och till slut kommer nog även ni inse, var ni hittar en sundare politik och var ni har era verkliga vänner. Time will tell – okända läsare. Jag tror nog, att vi får en mycket intressant höst framför oss, och snart nog får jag väl se, vad ni tänkt att hitta på då. Jag och mina många bröder kommer att vänta på er, och som jag redan förklarat, anser vi även vaksamheten och medborgarsinnet för en dygd. Lustigt nog hävdar också er President i dagarna samma sak, och det är därför jag tycker om honom. En svensk Vladimir Vladimirovitj vore inte så illa, men nu blev han född på er sida Östersjön, vilket är oss till stor skada och omak.

 

PEW Research Centre har GODA NYHETER från Landet Trump…. (inlägg från 18 December 2017)

Ifrån Landet Trump eller the US of A brukar det sällan komma något gott numera, särskilt inte i Asatrons Värld. Det mesta vi får se därifrån är groteska missuppfattningar, baserade på Marvel Comics eller diverse synkretistiska, universalistiska sajter, som vill göra Asatro till någotslags urvattnad, halvslafsig intellektuell tankelek för överåriga hipsters, samt folk av alla möjliga religiösa konfessioner, som inte är för fem öre seriösa eller allvarliga i sin tro, som aldrig utövat Asatron i praktiken, och som heller inte har den minsta koppling till Norden eller några Nordiska rötter. Asatro i USA brukar mest utövas av sådana, som aldrig varit på ett riktigt blot och som fortfarande tillhör kristna kyrkor eller andra konfessioner. Då är man inte ärlig eller helhjärtad i sin tro… Riktig Asatro betyder att du gått ur alla andra samfund, och inte hymlar med var du står… Men borta i Landet Trump finns nu ett forskningsinstitut eller en ”think thank” som brukar kalla sig icke-missionerande, eller ”Non-partisan” fast det ändå har mycket klara kopplingar till de evangeliska, amerikanska kyrkorna, och sponsras påfallande ofta av något kristet, som kallas ”John Templeton Foundation”. Pew Institute, som det kallas (Pew betyder ”kyrkbänk”, men kan också uttydas ”pust, stånk, stön”) publicerade härföreleden en undersökning om Julen i USA, som visar att den kristna fanatismen och bokstavstron minskar därborta, till och med bland republikanska väljare och de högerkristna. Skrämmande nog visar det sig, att 66 % av amerikanerna bokstavligt talat tror på Jungfrufödsel, eller den katolska dogmen om den obefläckade avelsen. 75 % tror att Jesus fanns på riktigt, och att han blev lagd i en krubba, medan 67 % tror att en ängel bokstavligt talat kom flygande till de tre vise männen – och allt detta sker i vår egen upplysta tidsålder, då människor fått gymnasie- eller till och med universitetsutbildning i stigande grad och omfattning.  Ok, nog för att vi visste att det fanns många outbildade eller dumma amerikaner, men att de var så dumma, och så fullkomligt renons på all historisk uppfattning eller omvärldsorientering över huvud taget, ja det skrämmer faktiskt... En sådan ignorans, en sådan okunnighet… Vad beror den på ? Är det sample, som den amerikanska ”think tanken” intervjuat alldeles för litet, eller beror det på någon kulturföreteelse i det amerikanska samhället, som till exempel amerikaners vana att bara hålla med i alla marknadsundersökningar, helt okritiskt, och säga ”Sure thing, Bubba ! eller ”Right on, Bro !” bara för att det låter väldans positivt – fast de i själva verket kanske tycker helt annorlunda.. Man kanske också kunde tänka sig – även om det kanske är för radikalt för vissa – att det kristna julevangeliet inte hela tiden måste uppfattas som rent bokstavlig ”sanning” utan faktiskt som en allegori, en fantasi, en sedelärande berättelse…   Hur kan de Monoteistiska Ökenreligionerna kalla sig ”vidsynta” när de underkänner nästan allt som hänt utanför Mellanöstern ? Har de ingen kulturell förståelse ?? Det amerikanska forskningsinstitutet drar också likhetstecken mellan begreppet ”religious” och kristen – vilket inte kan sägas vara objektivt alls, utan tvärtom visar på de kristnas sedvanliga trångsynthet, och alla deras fördomar. Men glädjande nog har nu 45 % av Amerikanerna insett, att Julen är en kulturell tradition – och fler och fler verkar också vara medvetna om att den kommer från den Hedniska Norden, vilket är en ökning ifrån tidigare år. År 2012, till exempel, ansåg bara 41 % samma sak. Fler och fler – också i USA – erkänner Julens Nordiska Ursprung – själva ordet Jul, Noël eller Yule är ju Nordiskt… Fler och fler amerikaner säger nu också ”Good Yule!” eller ”Happy Holidays!” istället för ”Merry Christmas” (32 % säger det offentligt, emot 43 % för fem år sen) eller ”Glad kristmässa” vilket ju låter ovanligt krystat, eftersom julen ju inte alls har med någon kristus att göra. Inget är känt om när denne mytiske person ens föddes, därför att det inte finns ett enda hållbart bevis för hans existens, och påståendet om denna helt påhittade födelse – som nog inte gärna kan ha varit ”jungfrulig” – tillkom först på 300-talet, som alla redan vet. Detta sker, trots att Donald Trump nu lär ha förklarat, att man inte får säga annat än ”Merry Christmas” – men hans eget folk, lyder honom alltså inte längre… och det är kanske lika så gott det… 45 % av Amerikanerna vill inte gå i kyrkan om Julhelgen, och 82 % vill istället umgås med släkt och goda vänner, vilket ju är Julens huvudsyfte, och egentliga budskap. Bara 35 % vill att kristna symboler skall tillåtas i eller på regeringbyggnader, medan en majoritet av alla amerikaner numera vill, att Regeringen skall hålla sig religiöst neutral. Kristenheten sjunker påtagligt i de yngre generationerna, och bara 40 % av de födda efter år 2000 vill gå i kyrkan alls, denna helg. Lovande siffror, som ni hör. Monoteismen släpper sitt järnhårda grepp om sinnena, också ”over there”. Från att ha varit intvingade i en enda religion, under en enda gud, börjar nu också amerikanerna inse värdet med Polyteism, och det faktum att man inte kan vara multikulturell utan att också omfatta Polyteistiska religioner – som till exempel Asatro..   Kan det rent av vara en Julgran, som avbildas på denna bronsåldersristning från Sverige – ja en del tror det…  

Också POLEN Hednas snabbt… Och Polens kvinnor leder marschen UT UR KRISTENDOMEN…. (inlägg från 5 april 2016)

Om Sverige nu snabbt blir alltmera Hedniskt så är det precis likadant i många andra länder. I Polen, till exempel – ett av våra grannländer på andra sidan Östersjön – håller precis samma sak att ske, enligt vad Humanistbloggen och den engelska TV-kanalen Channel 4 News idag berättar…. Den Polske Premiärministern, Katolska kyrkan och det regerande halvsocialistiska partiet ”Lag och Rättvisa” (som mycket påminner om Socialdemokraterna i Sverige) har bestämt sig för att avskaffa rätten till fri abort i Polen, vilket gör att allt fler och fler kvinnor och män lämnar den katolska kyrkan – bokstavligt talat ! De helt enkelt reser sig upp och går, ”tjackar spikskor och listigt drar iväg” och bokstavligt talat lämnar Kyrkan och låter sig hednas – som framgår av detta nyhetsklipp…

Raka motsatsen till vad Katolikerna och regeringspartiet avsåg, alltså. Här i Sverige finns en motsvarande ohelig allians mellan en mystisk rörelse benämnd ”Tro & Solidaritet” och Regeringspartiet, men folkliga proteströrelser och skatterevolter saknas inte heller hemma hos oss. Hundratusentals människor protesterar nu emot Kristendomen och Katolska Kyrkan i Polen – Det får du aldrig läsa om i Svenska Tidningar…. Det hedniska Polen har valt trådgalgen som protestsymbol, eftersom den traditionellt sett använts som abortredskap av många desperata kristna kvinnor runt om i Världen, inte minst i USA. Tidigare har Channel 4 också kunnat berätta om hur Tyska Hedniska kvinnor flugit in drönare eller fjärrstyrda flygplan med abortpiller på Polskt område… Enad front mot Katolikerna – ”I told you – No Wire Hangers – Ever !” På Vikingatiden spred Nordiska kvinnor kunskap om örter som Sävenbom eller trädslag som Idegran samt andra abortivum till de polska och slaviska kvinnorna. Dussintals Torshammare har hittats på polskt område, och än idag finns det många kvinnor – framförallt äldre – som vet hur man ska utnyttja de här örterna, utan att det uppstår förgiftning eller skada. De kallas allmänt för ”häxor” förstås men har ändå varit verksamma i Polen sedan urminnes tid… Jodå – det finns fortfarande 100 % HEDNISKA häxor i Polen – och de har aldrig varit Katoliker, minsann ! Enligt alla Hedniska religioner – Asatron inbegripet – är det KVINNAN SJÄLV som väljer, ifall hon ska föda barn eller inte. Polska kvinnor – och deras män har nu tröttnat på kristendomen och katolicismen, helt enkelt, och lämnar de kristna bakom sig med en känsla av lättnad… ”Freedom will cure most things ” – Vänd åter till dina rötter – och välj själv ditt öde ! Här kan du själv läsa på en Polsk hednisk blogg, om vad som gällde angående kvinnors rättigheter enligt slavisk – och germansk mytologi – och i dagens Multikulturella polska och svenska samhälle – vem skulle inte välja det här, som ETT STARKT ALTERNATIV… Lite hjälp från ovan, kanske – ja det kan man enkelt få – om man väljer Hedendomen ! I USA däremot, där har Donald Trump nyss sagt att kvinnor skall straffas om de begår abort…  Många mediakällor har på sista tiden noterat det starka sambandet mellan Donald Trump och fanatiska högerkristna som breder ut sig mer och mer – också i vårt land. Många inser också att det här bara är de Monoteistiska religionernas vanliga sätt att behandla kvinnor, och att alla Monoteistiska religioner egentligen är ganska lika… Kristendom eller Islam ? Samma resultat…. Det här är en VERKLIG (ej arrangerad) bild från Raqqua, Syrien, 16 januari 2015 (källa Daily Mail) – Ifall Världens alla kvinnor själva fick välja – tror ni inte att de skulle välja Polyteismen, så småningom, om de alls skulle ha någon religion, och dyrka Freja, Frigg, Idun, Mokosh, Hekate, Ishtar med flera… ? Marazanna – en gudinna ur Polsk mytologi ? Också DU kan GÅ UR den kristna kyrkan och lämna kristendomen bakom dig – använd blanketten här !  

Estlands President – hon är HEDNING hon ! (inlägg från 8 November 2016)

Estland är vårt nära grannland, och det finns också 10 000 Estlandssvenskar, vilket vi bör komma ihåg, eftersom det var Svenska Dagen i Finland och Estland den 6 November, dvs i Söndags, samtidigt som det var Gustav Adolfs dagen, eller dagen efter Alvablotet här hos oss. 6 Oktober fick också Estland en ny President, som dessutom är Hedning enligt vad Humanistbloggen och Humanisterna omtalar. Kersti Karjulaid heter hon, 46 år gammal och 6 November i år rapporterades också att hon vägrar gå till Kyrkan och delta i några kristna ceremonier överhuvudtaget, enligt den Estniska tidningen Postimees, alltså brevbäraren på estniska. Det enda undantaget är Veterandagen, och då det gäller att hylla stupade estniska soldater, samt vid statsbesök utomlands, har hon förklarat.

”Att gå till kyrkan vid nationella eller kyrkliga högtidsdagar vore inte hederligt, eftersom kyrkobesök aldrig tidigare varit en del av dessa dagar för mig.” När man i S:t Johanneskyrkan i Tori under veterandagarna minns de krigsmän som stupat för Estland, så går jag dit. När jag för några år sedan tillsammans med de andra medlemmarna i Europeiska revisionsrätten rentav träffade påven, följde vi alla vid detta möte kyrkans sedvänjor. Eftersom man bjöd mig och sedan är sådan”, skrev statsöverhuvudet. Vi respekterar också inom familjen varandras frihet att tro på det som för var och en är väsentligt. Vi söker tröst där vi finner den. Om så i kyrkan, om så vid havet, om så i skogen. Det är var och ens frihet. Och detta ser jag som det allra väsentligaste.”

Hedendomen är alltså tillåten i Estland nu. Tidigare hade Sverige också en hednisk Statsminister, eftersom Fredrik Reinfeldt – enligt vad som redan är känt – gick ur ”Svenska” kyrkan vid 18 års ålder, och till och med lär ha ansett det vara en patriotisk handling att göra så. Vill man ha ett Demokratiskt samhälle, går det inte att stå bakom religioner som försvarar Monoteism, eftersom idén om en enda gud, inte stämmer med ett demokratiskt samhälle eller pluralism överhuvudtaget. Enligt en undersökning från 2014, ansåg 41 % av esterna, att deras inhemska finsk-ugriska Hedendom var den enda religion, som hörde hemma i Estland. 4 % betraktade sig som aktiva hedningar. Mer om den estniska hedendomen – Taaraism eller dyrkan av jorden, Maausk – kan ni läsa här.

 

Stephen Fry slapp hädelseåtalet på Irland (inlägg från 22 Maj 2017)

10 maj i år kom ett lyckligt besked för all världens hedningar. Komikern och ateisten Stephen Fry hade den 7 Maj åtalats för hädelse på Irland av alla platser, men åtalet lades snabbt ned såsom varande komplett onödigt. Av alla Europeiska länder är det fortfarande bara Irland, Danmark, Finland, Tysklan, Polen och Italien, Österrike, Grekland och Montenegro som alls har några lagar emot hädelse överhuvudtaget. Alla andra – mer civiliserade – länder har insett att man inte kan åtala någon för brott emot en abstrakt företeelse, dvs en gud eller en gudinna. Enligt Dagens Nyheter den 10 Maj så åtalade man Stephen Fry för vad han sagt i Tv år 2015, alltså för mer än två år sedan. Han framförde då sin åsikt att den kristne guden är en dum, nyckfull och elak gestalt som skapar en värld fylld med orättvisor, och att man därför omöjligt kan tro på honom. De flesta av oss Hedningar och Asatroende torde tvivelsutan helt instämma i det uttalandet. Enligt SVT sade Stephen Fry att ”Gud” är en komplett galning, och dessutom korkad. Det måste man också hålla med om. Först skapar gud arvssynden, sedan börjar han straffa mänskligheten om och om igen (vilket utförligt beskrivs i Gamla Testamentet) och sedermera låter han sin egen son, som också påstås vara gud (en total självmotsägelse) lida martyrdöden och straffar till och med sig själv – vilket bara en galning skulle göra – och varför skulle någon vettig människa alls tro på denna kristna cykel av enbart skuld, skam och straff, om och om igen i det oändliga ? Endast en enda person lär ha väckt det aktuella åtalet på Irland, och därför lades det snabbt ned. För övrigt kan man ju undra vad det är för slags religioner eller religiösa utövare som känner sin guds allmakt hotad och utsatt, bara därför att en enda individ någonstans uttrycker sig ogillande eller vanvördigt om den. Om deras gud nu verkligen är såpass allsmäktig som de påstår, borde ju inget av detta logiskt sett eller strängt taget spela den minsta roll, eller hur ? Men nej – men nej – så fort någon i likhet med Stephen Fry motsäger den kristne guden, ja då blir det ”ett herrans liv” ! Enligt hedendomen och Asatron spelar hädelse ingen som helst roll, och även om den teoretiskt sett kan förekomma, bryr sig varken människor eller gudar och gudinnor alls om den. Loke finns redan, och därmed har Hedendomen infört en gud också för själva hädelsen och förnekandet av de andra gudarna. Oegirsdrikkja eller Lokasenna, ett av Eddans kväden, visar ändå tydligt vad jag menar.. Och kanske kunde Stephen Fry också spela Loke i en kommande film, eller något – minns att han gjort konstigare roller förr… Hädelsen är redan inbyggd i Asatron i och med Lokes gestalt, och därför behöver vi inte frukta att bli hädade..

 

Newsweek avslöjar: ”Hur många Hedningar finns det i USA egentligen” ? (inlägg från 20 November 2018)

  Svenska språkets användning styrs som bekant av Svenska Akademins Ordbok (SAOB), som inte skall förväxlas med dess åtskilligt mer kortfattade ordlista över svenska språket (SAOL). Själva den språkliga definitionen på en Hedning är en person, som inte tillhör de tre Abrahamitiska ökenreligionerna, i synnerhet om den personen har förkastat Monoteismen eller tron på en allsmäktig ”gud” och istället till exempel är Ateist (som helt förnekar även själva möjligheten av gudar) eller Agnostiker (som säger sig vara ovetande om gudamakternas eventuella existens, utan att förneka dem i och för sig) eller till och med en Troende hedning, alltså en god Polyteist och Asatroende, till exempel. Visste du att även David Bowie kallade sig ”Heathen” eller just Hedning ? Och kunde han, så kan väl  DU ?? På engelska – och särskilt amerikansk engelska är det åtskilligt mer komplicerat, eftersom man där stöter på ordet ”Pagan” som inte alls är vad vi i Sverige menar med en Hedning. Ordet ”pagan” utesluter vanligen alla ateister och agnostiker ur sammanhanget, och man kan svårligen tänkas vara en ”pagan agnostic” respektive ”pagan atheist” även om det finns enstaka personer ”over there” som försökt kalla sig så för tydlighetens skull. Med ”Pagan” menas vanligen också en sk ”wiccan” eller en häxtroende, eller en anhängare av en påstått ”keltisk” hedendom, eller kanske en grekisk eller romersk hedning under förgången tid. Däremot är ordet ”Heathen” fortfarande starkt tabubelagt i USA, och inte återerövrat som här i Norden, där det egentligen aldrig gått förlorat för oss. Det gäller att ha dessa språkliga definitioner fullkomligt klara för sig, innan man ens kan börja debattera frågan, eller för den delen läsa nyhetsartiklar på Internet… Ibland verkligen ”News” ibland ”Fake News” Ibland inte… Den kända tidskriften Newsweek rapporterar till exempel med avsevärt kristen bias och fördomar om att ”häxeriet i USA ökar” så sent som för två dagar sedan, och att det skulle vara ”millennials” – alltså personer födda efter årtusendeskiftet som ”avvisar kristendomen” och därmed ligger bakom denna ökning. Allt skylls på ”ungdomen” precis som vanligt. Vi har hört denna fördomsfulla refräng förr – och man redovisar inga som helst bevis för sin tes. Inte någonstans i Newsweeks undermånliga artikel redovisar man statistiskt godtagbara data på åldersfördelning eller något annat, men det uppges att det skulle finnas minst 1,5 miljoner Wiccaner i USA – och dessa kallar alltså tidskriften för ”häxor” trots att seriösa wiccaner förmodligen skulle säga, att detta inte alls är samma sak. En undersökning från Trinity College skulle år 1990 ha visat, att just Wiccanernas antal den gången var cirka 8000, och man nämner att Wicca som hednisk religion betraktat nu har fler anhängare i USA är Presbytarianerna, och flera andra kristna sekter.  År 2008 skulle kategorin ”Pagans” – som man fortfarande inte definierar på något enhetligt eller vetenskapligt godtagbart sätt – ha stigit till över 340 000 personer, skriver man.  Det var för tio år sedan, och det verkar på alla sätt rimligt att anta, att denna siffra är mycket större nu, oavsett vilken definition av begreppet man i så fall använder. Man citerar Pew Research Center, som i alla fall får antas vara en vetenskapligt godtagbar och erkänd källa – jag har själv åtskilliga gånger använt mig av detta kristna opinionsundersökningsinstituts data i den här bloggen. Enligt dem, så skulle högst 70 % av USA:s befolkning vara kristen i år, anno 2018. Trenden är etablerad sedan flera årtionden, och känd och säkerställd hela Västvärlden över. Kristendomen går tillbaka, över hela vår Jord, liksom Monoteistiska religioner i övrigt. Den alltmer våldsamma och extrema islam, som vi kan se på flera håll, är kanske bara Monoteismens sista, våldsamma dödsryckningar,  innan den för evigt lämnar vår planet, och mänskligheten äntligen, äntligen kan utvecklas framåt. 22 % av alla amerikaner beskrev sig själva som ”unaffliated” i Pews undersökningar tidigare i år – för det fanns inga kategorier utöver de tre stora ökenreligionerna och exempelvis beteckningar som hindu, buddhist eller något annat att välja på – varken ”Pagan” eller ”Heathen” eller ens ”Wicca” eller ”Asatru” fanns med som valbart alternativ – så undersökningen var inte objektiv, utan uppgjord på förhand. Men – 22 % av 327 667 000 invånare – det utgör faktiskt över 72 miljoner människor – som alltså kan vara ateister, agnostiker eller rena hedningar…. Newsweeks oseriösa artikel blandar också ihop verklig hedendom med randfenomen som new age, yoga och astrologi, vilket inga seriösa hedningar vill förknippas med. Man antyder, att merparten av ”nyhedningarna” i USA skulle vara alltför unga, eller att det hela skulle bero på ”a rise in fear” vad man nu menar med det. Man påstår också, att merparten av wiccanerna skulle vara ”instagram-häxor”, helt utan att redovisa minsta form av bevis eller belägg för detta påstående, som har karaktären av en kristen partsinlaga, och inte är hämtat ur någon seriös forskning. Slutligen tar man också upp exemplet med den populära sångerskan Lana Del Rey som har uppmanat till en Förbannelse-kampanj emot President Donald Trump, utförd med hjälp av svart magi. Hon ska ha uppmuntrat tiotusentals av sina fans att använda förbannelse-ritualer, vilket bekräftats av flera oberoende källor. ”Dis is a li’l black Hoe ! Mah Hoe ain’t no Bitch– (And mah Bitch ain’t no Hoe !)” Verkliga hedningar – i synnerhet wiccaner – skulle aldrig någonsin ställa sig bakom något sådant, och det gör inte jag heller. Det hela påminner mycket mer om vanlig ”Bitchcraft” (konsten att vara en riktig, manifest ”Bitch” eller vanligt KVINNERI – synnerligen utbrett i alla Världsdelar och Kulturer ) snarare än någon ”Witchcraft” värd namnet. En av Wiccas viktigaste regler lyder, att man inte får ta till någon form av hot eller våld annat än i självförsvar, och man påstår sig också tro på ”den trefaldiga regeln” (som inte finns i Asatron) vilken dikterar, att allt det man önskar över andra, vanligen kommer trefalt igen över en själv… Att syssla med förbannelser eller andra former av ”näthat” (synnerligen vanligt förekommande inom den sk ”Forn Sed” rörelsen i Sverige) kan faktiskt räknas som en form av Olaga Hot, oavsett vilka politiska åsikter man nu har, gällande USA:s president eller annat. Personligen råkar jag anse, att politik och politiska diskussioner skall byggas på fakta och inte annat. Satir är tillåtet, men vill man göra sig lustig över någon, kan man exempelvis åtminstone försöka använda humor… A RAKE’S PROGRESS… Is the President soon to visit FINLAND ??

 

Asatron härskar ombord på hangarfartyget CVN-74, USS John Stennis (inlägg från 4 Januari 2018)

  Från the US of A kommer nu rapporter om att Hangarfartyget USS John Stennis (CVN-74) har många Asatroende bland sin besättning, och nyligen firade man också ett blot ombord. Fartyget tillhör den amerikanska Atlantflottan, är baserat i Norfolk, Virginia på den amerikanska östkusten och leder sin egen Carrier Strike Force, predestinerad för Nordeuropa och Nordatlanten. ”In the Navy” Fartyget har kärnvapenkapabilitet genom sina flygplan, tillhör Nimitz-klassen från 1990-talet och bemannas av över 5000 personer. Den som i likhet med mig varit ombord på ett amerikanskt hangarfartyg eller besökt deras baser i San Diego eller på andra håll vet hur stora de är, de är i princip hela flytande städer. CVN-74 måste hem och få översyn av sina atomreaktorer detta år, och dess nuvarande position, destination eller uppdrag avslöjas inte i de amerikanska artiklar jag läst, men det ska befinna sig någonstans i Persiska Viken, där man nu hållit blot i Hangarfartygets särskilda gudstjäntlokal, som vidsynt nog är öppen även för Asatroende. US Navy har inga som helst problem med detta, och det bör heller inte ni ha, kära läsare ! Jag citerar, från en artikel som konfirmerats från två oberoende källor:

The development is the latest in a series of boosts for Heathenism in the U.S. military, a little-known religion with roots in Viking mythology that has gradually gained recognition in the services. A 2013 non-scientific ”census” poll by the Norse Mythology Blog identified nearly 8,000 Heathen respondents in the U.S. and more than 16,000 worldwide. A 2018 estimate from religious author Jefferson Calico suggested there may be up to 20,000 American Heathens. According to the Stennis release, Aviation Electrician’s Mate 2nd Class Joshua Wood, a practitioner of Heathenry for more than five years, was appointed Heathen lay leader for the carrier. This distinction allows him to facilitate sumbels, or informal Heathen religious services, within the ship’s chapel. Religious lay leaders must be appointed by commanding officers ”on the basis of volunteerism, high moral character, motivation, religious interest and a letter of certification by the appointee’s religious organization,” according to the release, which cites the Military Personnel Manual. While the release did not state how many sailors are regularly joining Wood for services, it includes quotes from one other Navy practitioner, Aviation Electronics Technician Airman Joshua Shaikoski. Shaikoski was born in Norway, where Heathenism originated, but grew up Lutheran, he said. ”I never felt like I connected with anything spiritual until I visited Norway and discovered a group of Heathens who opened my eyes to their religion,” he said in a statement. ”When I returned to [the United States], I met a kindred that aligned with my beliefs, and I’ve been with them ever since.” Deployed at sea since October, Heathens aboard the Stennis pray to Njord, the god of seafarers, one of many deities recognized by the religion, Shaikoski said.

  Asatron tilltar och är fullständigt accepterad inom den Amerikanska försvarsmakten som helhet, säger tidningskällan. Njord, skeppsbyggnadens och sjöfartens gud, är flitigt tillbedd även av sjömän i Sverige. Sedan 2017 är Asatron officiellt godkänd som religion även av Pentagon, eller det Amerikanska Försvarsdepartementet, uppges på sajten Military.com, och det finns nu mer än 20 000 organiserade Asatroende enbart i USA. USS Stennis i sjögång – Njords beskydd behövs Blot till Njord på Brännö, Bohuskusten Asatron och Torshammaren är sedan 2013 också godkända inom Arlington-kyrkogården, USA:s mest framstående militära begravningsplats. Full likställdhet har uppnåtts med andra religioner, enligt vad militära källor i USA uppger – men vi kan ändå inte undgå att publicera denna smått hädiska sång, eftersom självaste Loke så att säga förmått oss till det – ”Uti flottan…”

”Uti flottan – man lägger ut – man lägger till…”   Nåja. I över fyra månader har Hangarfartyget nu varit ute på uppdrag, i en av världens hetaste konfliktområden. Tekniker Shaikoski., och de övriga hedningarna ombord, har full heder av sin insats, och är värdiga allt vårt stöd, liksom Hedningar och Asatroende som ställer upp för sina respektive länder och stater, runt om i Världen. Det borde vi erinra oss, denna Tors månad 2019.

 

God sed i Tyskland… (inlägg från 26 Februari 2019)

  Ibland gör man sina erfarenheter på nätet. I veckan har jag hittat en hel del Asatrogna sajter och bloggar från Tyskland, som inte slår över i det fullständigt urspårade ”fornsederi” som vi har här hemma i Sverige, men som inte heller närmar sig det högerextrema hållet, vilket i dessa sammanhang finns mest i USA. Och kanske har jag också fler proselyter än jag tror. Ingen kan bli profet i sin hemstad, sägs det, men en man jag inte känner, benämnd Roland Kaiser har skrivit en ”Blog zur Religionswissenwschaftlichen und Ethnohistorischen Erforschung vorchristlicher Germanische Gruppen”. Älskar ni inte också det tyska språket, förresten – även om det är vi svenskar, som enligt Esaias Tegnér skall förutsättas tala ”ärans och hjältarnas språk” ? Hör här bara – för slutsatsen är riktigt (dreimahl noch, hör doch richtig gut zu):

Die öffentliche Rezeption über die vorchristliche einheimische, sprich meist germanische Kultur leidet immer noch am Image des kriegslüsternen ”Wilden, der auf den Bäumen saß” und leider haben die deutschsprachigen Kulturwissenschaftler wenig getan, diesen schlechten Ruf ins rechte Licht zu rücken. Zu sehr steht das Bild des ewig aggressiven, trunkenen und dem Glückspiel verfallenen germanischen Krieger im Vordergrund, der die Entwicklung der Dörfer und Städte vernachlässigte und keine Tempel besass, sondern im Kreis herumstand, aus Hörnern soff  und dem Würfelspiel verfallen war. Neben der Tempelschmäh, dass die germanischen Gruppen keine festen Tempel und Priester gehabt hätten, müssen aber noch andere kulturimperialistische Falschdarstellungen, vor allem aus Übersee, korrigiert werden.

Just det. ”Tempelschmäh” eller kristet smädande, i stil med Adam av Bremens smädande av Gamla Uppsala – vi har fått nog av det allihop, och det har man i Tyskland också, men bluffen har genomskådats för längesen. Bevis finns – vilket jag själv skrivit om under rubriken ”arkeologi” här ovan, att Asatron eller den Fornnordika religionen inte alls var en utomhusreligion, utan försedd med vad man kallat ”kulthus” och särskilda byggnadsverk, från bronsåldern och framåt. De kristna nidbilderna av Germanerna i Norr eller på kontinenten som en hop vildar, kan vi lika bra glömma, och förvisa till forskningens skräpkammare. Nya undersökningar från Uppsala Universitet visar att grannskapet till Hågahögen var försett med särskilda kulthus, fornborgar och bebyggelsekomplex redan för 3000 år sedan… Nåväl. Den gode Herr Kaiser, på kontinenten någonstans, är stundtals riktigt underhållande. Han väjer inte för det kontroversiella, och hans blogg ägnar sig också åt nutidspolitik mitt i alltihop, ett ämne som han vågar underställa en kritisk granskning, mitt i allt det vetenskapliga. Han är förstås ingen anonym bloggare som jag – men Sverige är numera ett land där lag och ordning knappast råder – redan under 2017 utsattes sådär 24,5 % av befolkningen här för misshandel, grov misshandel, rån och andra brott emot person, inklusive mord och dråp, och lite mildare saker, typ vanligt näthat – allt enligt BRÅ:s officiella statistik, men bara sådär 13-14 % av de allra grövsta våldsbrotten klaras upp. Med tanke på att jag själv varit utsatt för tre-fyra dödshot hittills, enbart pga den här bloggen (vilket jag redan skrivit om) är min egen situation en aning annorlunda än just Herr Kaisers. Därför har jag själv valt att behålla anonymitetens illusion, trots att ingenting sådant finns på nätet egentligen (ni skulle bara veta vad som pågår, ifall ni inte redan vet!) eftersom det trots allt ändå är så, att Friheten alltid är värd att försvara, och friheter som inte utövas, tenderar att snabbt försvinna i dagens värld. Jag tror till och med herr Kaiser skulle hålla med mig om det, nu när han inte diskuterar Ptolemaios gamla kartor, de tyska städernas förkristna ursprung, och många andra lärda ämnen som är värda att studera. I Tyskland finns i alla fall relativt sett (emot Sverige, och de flesta andra Europeiska länder) en effektiv polis, och ett effektivt rättssystem, som fortfarande kan skydda landets egna medborgare och garantera deras yttrandefrihet och rättigheter, men sådant har vi inte här. Inte just nu i alla fall, för våra myndigheter är ju upptagna med att ta hand om alla de stackars ”ensamkommande” som vi alla vet, medan landets infödda befolkning därför enligt dem i stort sett inte betyder någonting längre.   ”Det finns förvisso mycket – under vår icke-euklidiska sol – Det finns förvisso mycket – under Faust-andens eviga himmel” (Sångtext av bandet ”Geggamoja ûbermensch och det heterosexuella närstridskommandot, featuring David Nessle) Idag, förresten, infaller Bjurnedan enligt den gamla svenska kalendern, den tid då Bävrarna förutsätts vakna ur sin långa vinterdvala, och komma upp ur sina bäverhyddor. Tydligen råder samma flitens princip nere i de tyska länderna, för i Mecklenburg-Vorpommern skriver de lokala hedningarna att trots att stormarna fällt deras lokala björkskog, släpar de numera hem det stormfällda virket, för att göra runor och amuletter av det, och sämre användning för trä kan man ju ha. Varje bäver fattar ändå principen, och medan gudahov i vinterskrud och hargar fotograferas, konstateras att allt står bra till med den lokala hedendomen. … Den som vill vara en verklig Hedning, måste vara flitig som en Bäver, rakryggad som en fura, seg som Malungs läder och hård som Svenskt stål… Våren kommer åter till respektive länder, sakta men säkert. Men när går vår tro och våra rättigheter emot en ny vår ?  

I vilket AFA i USA bygger ett andra Gudahov….

2019-02-27 av Hedningen

I vilket en amerikansk jazzprofessor firade TOR till Midsommar… (inlägg från 2019-06-27)

Midsommaren är nu som bekant överstånden, och medan de flesta Asatroende firat bröllopet mellan Ärings- och himmelsguden Frej samt Gerd eller jordgudinnan, har där funnits utrymme för lokala varianter, som det också var i gamla dagar. Tor är en av de viktigaste gudamakterna under Midsommaren, och Frigg, vars månad det nu är, är förstås en annan. I Västergötland firades Frigg nu till Midsommar av åtminstone en del personer, och man får väl anta att det på platser som Friggeråker, Torsvi och Frövi samt många andra lokala gudahov i vårt land var det de lokala gudarna som firades, tillsammans med det stora gudaparet. Tors eller Thors insatser för att skaffa oss regn och gröda, samt krossandet av Monoteismens fasansfulla giftorm skall inte förglömmas… Borta i Chicago lever akademikern och jazzmusikern Professor Karl E H Seigfried, som nyligen också skrev om en Midsommar i Tors och de Torstroendes tecken, nu när jag själv nyligen tog upp Skånehammaren och dess betydelse för oss alla. Om Midvintern tillhör Oden, menade han, så tillhör Midsommaren i sanning Tor, som ju är regnets och regnmolnens herre, och inte bara åskans. I ett tidevarv när snedvridna människor börjat tillbe Loke, kanske vi ska påminna oss de raka ekarnas stammar och styrka – för ekträden är helgade åt Tor de med, konstaterar han. Och Torshammaren är och förblir en av Asatrons viktigaste symboler, ty:

For those of us who see the Norse myths as symbolic stories expressing the values of the past peoples that produced them (even if there was originally no clear distinction of “religion” as separate from life lived), Thor’s hammer can be seen not merely as a weapon of war but as a symbol of community. In the hands of the god and of practitioners, the hammer was used to bless newborns, brides, and the dead – to hallow members of the community in the major life events in the community. As the god of the myths uses the hammer to protect the human world from the incursions of the threatening giants, archaeological finds show ancient heathens calling upon Thor to use his hammer and protect them from harm.

The hammer as a symbol of blessing and protection merges into the conceptual locus around the god himself, a god who can be seen as a positive embodiment of what we must all do for the betterment of the communities to which we belong.

Karl E H Siegfried har faktiskt en  poäng här, när han talar om innangård och utangård, och betydelsen av ett hedniskt samhälle på enad, nationell grund. Själv betraktar jag Sverige och Norden som just ett sådant hedniskt samhälle, med sin egen kultur, avskild från USA, Amerika och den amerikanska Asatro, som numera allt mindre liknar den svenska. Men många känner sig inspirerade av Tor, därborta – Torskelov – säger jag…

Inspiration can take many forms. For children, hearing the tales of Thor bravely standing up to giants and monsters can inspire them to be brave in the face of the frightening aspects of their young lives. For adults, hearing others speak at blót can inspire them to speak out themselves and to feel a sense of communal support. For all, the focused experience of standing around the tree during the ritual can reinforce internal feelings of dedication to the deity, the tradition, and their own commitment to right action.

Bär din Torshammare på RÄTT sätt, och undfly all ”fornsed”…

Något om Asatron i Ryssland (inlägg från 2020-09-08)

Nätforumet ”Hypotheses” publicerade en mycket bra essä om Asatro i Ryssland härförleden, och bra essäer ser man inte alltför ofta på nätet. Men hur många Hedningar i Ryssland finns det, totalt sett ? Det beror på hur man räknar… Världens till ytan största land uppgavs i år ha närmare 146 miljoner invånare, och efter att befolkningssiffrorna faktiskt gått ned en aning efter 2010, har de nu återigen börjat vända uppåt. Officiellt sett har Ryssland fortfarande religionsfrihet, även om banden mellan den Grekisk-Ortodoxa kyrkan och Staten har blivit tydligare och tydligare under President Putins nuvarande period vid makten, den fjärde i ordningen. Å andra sidan är situationen precis den samma i vårt land – man säger att vi har tanke- och åsiktsfrihet, men repressionen blir allt hårdare och hårdare, och både ”Svenska” Kyrkan och en rad muslimska grupper vill nu införa straff för de som har en egen åsikt. Får vi tro den officiella statistiken, så fanns det 13 % ateister i Ryssland 2012, 25,2 % av befolkningen kallade sig samtidigt ”troende” med vågade inte säga vilken religion det gällde, eller ens vilken Gud (som Hedning i Ryssland blir man inte precis populär, ifall man inte tillhör storstadsbefolkningen) och man kunde förmodligen säga, att denna grupp var agnostiker, och samtidigt fanns det också 5,5 % ”utan uppgift” och ca 1,9 % Tengri-ister (Tengri är ett slags Mongolisk Schamanism, spridd också utanför Mongoliet) ”andra religioner” eller anhängare av Rodnoverry (slavisk hedendom) samt Asatro – det är ju två olika slags Hedendom som i mycket påminner av varandra. Detta borde betyda att det faktiskt fanns 45,2 % Hedningar av alla sorter i Ryssland år 2012 – men det var före Putins nuvarande presidentperiod, och omorienteringen av hela Ryssland till något som kan liknas vid en Rysk-ortodox statskyrka.. PEW research center – som räknas som den mest trovärdiga internationella gallup-organisationen, noterade 2018 att det bara fanns 15 % ”oorganiserade” (som ateisterna och agnostikerna valde att kalla sig det året) och 1 % ”andra religioner” medan de kristna och muslimerna ”ätit upp” hela 84 % av befolkningen. Samtidigt noterades det också, att i gruppen ungdomar 16-24 år, så sa 46 % eller närmare hälften att de inte var religiösa alls – vilket tyder på ett ungdomsuppror mot den statligt påbjudna ordningen – vi kan se samma tendens över hela Västvärlden – också i Sverige. En viss Daria Shvetsova – som skrev den aktuella uppsatsen – säger att ”Hedendom” alltid innebär rekonstruktivism (det kan vi ha delade meningar om – goda delar av en inhemsk, hednisk tradition har överlevt både i Ryssland och Norden) och citerar en undersökning från VKontakte (”Putins Facebook” – omåttligt populär i Ryssland, eftersom Facebook inte är tillåten där) under åren 2014-16, då man fick svar från inte mindre än 6000 hedningar – och av dem kallade sig 31,4 % anhängare av Rodnovery eller Slavisk Hedendom, medan 15 % kallade sig för Asatroende och 25,8 % sa att de bara ville vara Hedningar i största allmänhet, eller att de hade upptäckt hedendomen såpass nyligen, att de inte valt någon särskild inriktning ännu. ”Fornsederi” och liknande avarter, som bara är spridda i Sverige, var ett helt okänt begrepp. Det skulle betyda, att det finns minst 900 Asatroende i Ryssland, vilket är en överraskande hög siffra. Men – kan vi lite på dessa uppgifter ? Även om Vkontakte kanske är det mest spridda sociala mediet i Ryssland, är det långtifrån alla ryssar som alls intresserar sig för sociala media, och ännu färre som ens har en dator. Enligt de senaste uppgifter jag råkat hitta, anges det nu att 91 % av Ryssarna har tillgång till Internet i någon form, men bara 70 % av Ryssarna intresserar sig alls för sociala media, och av de som gör det, är kanske 40 % eller så medlemmar i Vkontakte. Förmodligen är Rysslands befolkning ganska smart – den lägger mindre tid på onödiga saker, än vi här i väst… men om vi tror på den senaste statistiken från 2019, så skulle det innebära att 146 miljoner x 0.91 x 0,7 x 0,4 är det största antal personer, som skulle kunna ”fastna” i Vkontaktes undersökning – vilket blir 37 miljoner potentiella Asa-trona proselyter – men av dem var det som sagt bara 900 som sa att de verkligen ville vara det… och multiplicerar vi siffran 900 med 146/37 eller de ryssar som inte ”syns” på sociala media, får vi minst 3550 Asatroende, vilket kanske är en riktigare siffra. Hellre Hammaren än Korset… Det gäller här som i Ryssland… Asatron i Ryssland, står det i essän, började som ett resultat av ”Re-enactment” rörelsen på 1990talet, eller de personer som ägnade sig åt att återskapa historiska slag eller miljöer, där Vikingatidens Nordbor, Ruser och Varjager förekom – och så småningom blev de intresserade inte bara av sin egen nationella historia och kultur, utan också av den Nordiska kulturen och religionen..Det började utges tidskrifter för ”likasinnade” i Moskva med en cirkulation av ungefär 3500 ex – vilket ger en föreställning om den dåtida Hedniska miljön storlek. Ganska snart började man också organisera sig. Förutom Asatro samfund i Moskva, dök det upp något som hette The Podolsk Community of Scandinavian Pre-Christian Belief” någon gång mellan 2001 och 2003, och 2004 grundades ett samfund med det något underliga namnet ”Ragnar” i St Petersburg, vilket har sin förklaring i att ”Ragnarna” ju betyder ”Makterna” på svenska… Man skaffade sig också en blotplats, eller vad vi skulle kalla ett gudahov, men lika fort kom de första rapporterna om att blotplatsen vandaliserats av de kristna, vilket jag också skrivit om. År 2007 var det dags för det första ryska ”Alltinget” och ganska snart hade man representation från Moscow, Minsk, Voronezh, Khabarovsk och St. Petersburg – Asatron spred sig fort, och av ”fornsederi” eller andra dumheter som vi här i Sverige fick lida av, fanns där inte ett spår. Men dessa sakernas lyckliga tillstånd, kunde förstås inte vara i evighet, konstaterar man i essän. Ganska snart fanns det grupper som inte bara sade sig syssla med Asatro, utan också Vanatro, Lokeaner – som i USA – och slutligen hårdrockare, influerade av ”Rökkatru” samt slutligen ”Aldiweg” – en kontinentalgermansk, esoterisk gren av Asatron, för i Ryssland – detta mångskiftande och stora land med allsköns olika folkgrupper eller blandningar därav, är det i hög grad så att ”anything goes”. Och kontroverser saknas icke. Jag citerar, utan kommentarer:

From 2011 to 2013, the Russian branch of the Pagan Federation International was headed by a godhi of Moscow community Skidbladnir Sigurd (Andrei Solovоv). As of 2015, the coordination between Asatru groups gradually came to a halt as stable self-governing local communities developed, which see themselves independent from any central authority. Several crises broke out now and then among Asatru leaders, culminating in public scandals in 2017 and 2018, when the Ragnar leader Sigwald (Evgeny Saltykov, the former head of Logretta) filed a legal suit against an Asatru in Barnaul, Natalia Telegina for “kindling religious enmity” (a highly controversial Russian Criminal Code article 282 used to persecute political opponents of those in power). The case which ended in an acquittal led to the almost total obstruction of Sigwald and his group by the Asatru community. Some Asatru groups – such as Skidbladnir and the Voronezh-based Svartland) applied for state registration as religious groups (The Development of Russian Asatru 2019, 70–89).

Precis som i Sverige har vi inte EN centralorganisation för alla Asatroende i Ryssland heller, och jag tror nog att det är välgörande. Försöken att koppla Asatron emot Regeringsmakten, eller att bilda någon politiskt influerat centralt råd, med en rad ”småpåvar”, ”Rådsgydjor” och liknande känns igen från den svenska verkligheten, och här har den sortens fasoner inte slagit väl ut, eftersom det strider emot själva andlighetens och även Asatrons idé.

”To your own selves be true, and the ages will be true to thee”

Väl mött, alla fränder i Gårdarike !

 

”Blah-Blah-Blasfemin !” (en sista gång!) och ”Hanuman to the Rescue” (inlägg från 2020-10-01)

Ibland får jag besannat, att vi Hedningar i Norden och Asatroende har fler vänner i Världen än vi kanske räknat med, även om vi helt klart också har våra fiender (se föregående inlägg) vilket är konsekvensen av att alls leva, verka eller vara. Endast den overksamme, den late eller den som ingenting kan eller vet – kan vara gillad i alla läger… Men – från det ena till det andra – igår skrev jag om International Blasphemy Day – och det fenomenet eller den dagen, har blivit uppmärksammad på de mest oväntade ställen. ”Blah-Blah-Blasphemy – den tar aldrig slut !” Nätsajten ”DuBeat” som är en oberoende student-tidning från Universitetet i Delhi, Indien, har två för mig helt okända skribenter, Vaishnavi Varier samt Khush Vardhan Dembla som har lyckats leverera den skarpaste, mest insiktsfulla och välformulerade analys av blasfemi-begreppet jag sett på mycket länge. Skyhögt överlägsen min egen, och upplyft till ett högre andligare plan – men Delhi ensamt har en befolkning på över 18 miljoner, och dess universitet samlar de bästa och mest begåvade människorna från en hel subkontinent, vilket man skall ha mycket klart för sig. ”DuBeat” som verkligen följer med sin tid, och är mycket känslig för Västvärldens strömningar på ett globalt, men samtidigt också Indiskt vis – skriver givetvis också om Ari Aster, om Polyteism kontra Monoteism, och inte minst om vad de kallar ”Centrism” – ett begrepp de själva lanserat i sviterna av Västvärldens sanslösa BLM-eller ”Black Lives Matter” riots, samt nedbrända och förhärjade stadscentrum, städer utan polisiär kontroll, välta statyer och brinnande bilar – vilket vi numera ser allt oftare också här i ”Landet Löfvén” eller det som en gång var Sverige. Själv minns jag en tid och ett land när förkortningen ”BLM” stod för något helt annat, för på min tid betydde den ”Bonniers Litterära Magasin” – men det var för mycket längesedan.  

När på politikens bana Tvenne huven träda opp Och kring var sin höjda fana Samla var sin lejda tropp, När den enas rop är: kuven! Och den andras: vakna slav! Vem har rätt bland dessa huven? – Den som slår den andras av. – Ur dikten ”Vem har rätt?” av Carl Gustaf Leopold, 1795

Vi lever i en Värld och en verklighet där Joe Biden kallar Trump för rasist, rent ut – och Mr Trump skäller ut Mr Biden för att vara en ointelligent dumbom, åtminstone enligt Svenska Dagbladets ledare igår.  Till och med i USA, sägs det, har man liknat den senaste offentliga presidentvalsdebatten för ett ovärdigt bråk på en skolgård, och detta föga ärofulla debacle har utkämpats mellan två 70-åriga herrar, som förmodligen borde veta bättre. Om jag själv då tar mig ton, liksom man för i Delhi – torde detta då väcka någon förundran ? Men, för att återvända till kärnfrågan – är det så att Blasfemi kan vara något verkligt användbart, ur en filosofisk synvinkel sett ? DuBeats två insiktsfulla skribenter – jag vet inte ens om dessa är män eller kvinnor, eftersom jag inte förstår namn på Urdu eller Hindi, Tamil eller något annat språk, som fortfarande talas bland våra Indoeuropeiska bröder – är medvetna om situationen också i Landet Löfvén, för de börjar med följande stycke:

Just as it is difficult to find answers to most philosophical dilemmas, Blasphemy is a complex mixture of ideas that are interlinked to questioning others’ believes. It is the act of insulting one’s God and sacred beliefs. It is one of the most hotly debated topics of our time, and acts of blasphemy have often drawn ire from groups in the past- often resulting in extreme violence, with the latest example being the riots in Sweden.

Här ser vi problemets kärna. Vi Polyteister kan skämta med oss själva, och våra Gudar, för vi har gudar som Loke – eller hans Indiska motsvarighet, Hanuman, Ap-guden, ja den störste av alla apor, mästaren i konsten att förflytta sig snabbt och att apa sig, han som också kallas ”Kung Markatta” eller Sun Wukong i den gamla kinesiska hedniska boken ”Resan till Västern” Loke är en Indoeuropeisk gudomlighet, precis som de flesta av Asarna och Vanerna. Det betyder att han har motsvarigheter också i Indien… Men – i mötet med intoleranta, helt väsensfrämmande religioner av Monoteistisk karaktär, står sig den toleranta Polyteismen helt slätt. Muslimer och Hinduer kunde visserligen leva sida vid sida i någotsånär harmoni under Engelsmännens kolonialvälde, men sedan Pakistan bröt sig ur, och blev en av Världens största militärmakter, också försedd med kärnvapen, har Indien som nation skäl att frukta morgondagen, även om vissa Indiska Hindu-nationalister inte är helt oskyldiga, de heller – för de har tagit intryck av extrem islam, och allt det onda den religionen för med sig. Detta om den historiska bakgrunden, som vi inte helt kan ignorera. Hanuman, trickstern, gudarnas narr och den ständige HÄDAREN och upptågsmakaren – driver utvecklingen framåt – här och i Indien… Vidare – har ni observerat likheterna mellan Agni och Heimdall – eldgudar båda två ? Mellan Shiva med sin Lingam, som vi kallar Frej ? Mellan Thor och Indra – åskgudar båda två. Medan Vishnu och Oden – båda två är storm- och vindgudar. Mellan Parvati, Shivas maka och Gerd – hon som är Jorden eller Berget, vilket är vad ordet ”Parvati” betyder. Mellan Freja och Kali – eller snarare Gullveig, Hel och Kali – för Hinduismens gudar har tusentals avatarer och uppenbarelseformer, liksom också våra gudar har många namn. Vidare – Kung Rama – som är Balder – och Sita – som är Nanna (båda dör till slut av sorg, eller blir uppslukade av jorden) har också med Hanuman att göra, liksom Ravana, demonernas kung – som motsvarar den blinde Höder. Även om detta låter som absurda jämförelser, för de som inte trängt in i ämnet på allvar – finns det till och med de svenska forskare, som på fullt allvar jämför Mahabarata (den stora berättelsen, barata betyder berätta på vediskt språk) med Saxo Grammaticus skildring av Bråvalla slag, och Bråvalla är som alla vet en fullt existerande plats, utanför Norrköping ! Gick det till såhär vid Bråvalla – eller vore det BLASFEMI att påstå något sådant ? Alltnog, fortfarande har inte mindre än 74 länder på vår jord blasfemi-lagar, och straffar i många fall rena åsikter högre än våldsbrott, ja till och med dödsstraff för blasfemi utdöms, fast man inte ens har behållit dödsstraffet för mord – alltsammans faktum, som jag noterade igår. Ska då Blasfemi-lagar alls existera, frågar sig de två indiska skribenterna. Straffens, smärtans och pinans vänner ibland Monoteisterna hävdar att eftersom religionen ses som en nödvändig del av deras liv, har de rätt att bli förolämpade – och rätten att känna sig ”kränkt” eller att ”ta åt sig” är för en Monoteist, också rätten att döda, eller i alla fall att ta till våld. Men vilket är det verkliga våldet ? Är det inte också våld att förgripa sig på småbarn, tvinga dem till ”dop” eller att omskära och hugga av delar av deras penisar, bara för att JHVH njuter av att tillfoga dem smärta som i judendomen ? Och vidare…

At the same time, the very same religious zealots not only have a say in but often decide things like women’s clothing attire, choices with respect to pregnancy, whether or not they can drive- and so on. If there are laws that make questioning people’s religious beliefs illegal because they are personal and people might feel hurt, shouldn’t laws exist which upholds the concept of making other people’s personal decisions for them, illegal? — — The religions that say blasphemy should be illegal have one thing in common- they are deeply authoritative and rigid institutions. At that point, the act blasphemy becomes less one of questioning God and more one of subverting their authority and questioning their legitimacy. These institutions often want to uphold the status quo, which is often unfair and unjust, and thus any act against the status quo becomes punishable.

Här är vi åter inne på problemets kärna. De totalitära ideologierna, ideologier som fortfarande hotar hela mänskligheten. Eller – på ”indisk engelska” vilken ibland kan vara lite komplicerad, beroende på sin meningsbyggnad:

While we analyze the concept of blasphemy and try to configure the reason why there exist innumerable supporters for it, we realize how they seem potent to many. Blasphemy rights are structured to protect the interests and to provide a space to those who oppose religious practices. It has been framed to safeguard the voices of those who think differently than what exists within the accustomed societal standards of religion. — — When we view it from this angle, proclaiming blasphemy to be a crime is in fact the violation of censorship which is fundamental to any democracy. Hence, blaming and punishing anyone who supports blasphemy is the same as punishing someone for giving words to their emotions.— — Although drawing conclusions regarding blasphemy from the much simpler model of democracy is questionable, on the comparison, we can find common grounds over which blasphemy often seems to be an overlapping by-product of democracy. Blasphemy should never be the reason behind the execution of someone or charging a person with treason. Just as a religious believer propagates their notion, a blasphemer should have the right to explain themselves. Realizing and probing further into ethical opposition should be the new foundation in any realm, let alone blasphemy and democracy.

Utan blasfemin, ingen utveckling. Utan Loke, stillestånd, förstelning och till sist bara tomhet. Dödsstraff för oliktänkande, åsiktskorridorer, likriktning och andra dumheter – har aldrig fört mänskligheten framåt – och vi måste också tillåta oss en intelligentare Blasfemi, en Hädelse som frågar varför, och som uttrycker sig med konkreta, men inte destruktiva medel.. Här är också ett användbart redskap – en ”persecution tracker” som geografiskt spårar, var Monoteisterna planerar att avrätta eller annars trakasserar personer för Hädelse – också det en ganska intressant analys…  

Kveldulf Gundarsson, aka Stephan Scott Grundy (1967-2021 ), In Memoriam

Men i pörtet, vid det långa bordet, Satt en lördagsafton sorgsen värden, Vilande från veckans vedermödor. Kinden höll han tryggt mot handen lutad, Armen åter fast mot bordets ände, Men hans öga såg åt sidan stundom, Höll sig ej med lugn i samma syfte.

— —

”Björnen”, sjöng han, ”föds till skogens konung, Furan växer opp att pryda heden; Mänskobarnet, om till kraft och storhet Om till flärd och stoft det föds, vet ingen. Gossen kom en vinterkväll i stugan, Okänd kom han, lik en otam fågel Vilsefaren in i mänskors boning; Hjässan lyste kal ur mössans rämnor, Tån stack fram emellan snön på foten, Barmen såg man genom rivna tröjan. Vems och vadan? – Fråga vems och vadan Av den rike, som har far och hembygd. Någon vind lär från mitt hem väl komma, Skyn i luften törs jag kalla broder, Men blott snö är jag på nattens fötter, Som han stampar av, i stugan kommen. – Snön från nattens fötter smälte icke, Molnets broder flög ej bort med vinden, Gossen dröjde kvar och blev en yngling. Obemärkt han sprang det första året, På det andra högg han sveder redan; Men förrän den fjärde sommarn ändats, Slog han björnen, över hjorden fallen. Var är nu hans rykte, kärt för mången, Större än en man i nejden vunnit ?

• Ur ”Molnets Broder” av Johan Ludvig Runeberg

 

Det torde vara allom bekant – också i den hedniska världen – att vissångaren och poeten Ewert Ljusberg, den fiktiva med fria republiken Jämtlands president; lämnade oss för två dagar sedan. Var Gar-Jamt och Jämtstårs månde storligen sörja honom, vars kulturbevarare och försvarare och President han varit, alltsedan 1989.

Men själv vill jag idag minnas en annan man, som varit min vän; fast han kom från ett annat land och med helt andra berättelser och traditioner än den svenska, eller för den delen den jämtska. Han lär inget annat liktal eller eftermäle få i vårt land, särskilt inte inom den Hedniska Rörelsen här i landet, som nu samt och synnerligen har glömt bort honom, och de insatser – om än kortvariga – han gjorde för oss.

Det är därför – och bara därför – jag nu skriver detta. En officiell nekrolog över honom har redan publicerats med hjälp av hans närmaste anhöriga på Irland och vad som numera kan kallas ”Landet Biden” även om det aldrig varit hans hem, ens på mer än 25 långa år.

 

Stephan Grundy var född 1967, och en generationskamrat. Han blev mest känd som en amerikansk pocketbok-författare bland många, och det var på denna verksamhet – plus hans akademiska karriär – som han ett helt liv igenom höll sig flytande. Men för de Asatrogna var han en av grundarna bakom ”the Ring of Troth” som blivit en av det nutida USA:s mest inflytelserika och liberala Hedniska organisationer – och jag säger just liberal, därför att Amerikansk politik, med allt vad den numera innebär av Trumperi, stormande av Capitolium av allsköns galningar och utomparlamentariska rörelser, absolut inte var i hans smak, lika lite som sådant smakar mig, och jag minns att vi båda redan på 1990-talets början haft många och långa politiska diskussioner flera nätter igenom om hur det var ställt med våra respektive hemländer och vart det kunde barka hän med vår värld, och sannerligen – blev vi inte sannspådda…. !

Man bör minnas, att en genomsnittlig pocketbok i USA kanske har ett förväntat ”shelf-life” på högst tre veckor i nationell distribution, och att den sedan ersätts med en oftast sämre produkt – också i pocketformat. Detta är de villkor författare i USA lever under, och skriver de om garanterat ”smala” ämnen som väl underbyggd och fackmannamässigt korrekt fantasy i Nibelungen-Sagans efterföljd, så är det få eller ens någon som lär uppmärksamma dem. Antingen skriver man en bestseller, och blir räknad som en ”stor” fantasy-författare, eller också drunknar man helt i den eländiga, usla, kvasi-kristna, kvasi-medeltida soppa som denna genre oftast är.

Ph. Dr Grundy skrev nu ingen bestseller, och heller ingen trilogi – den gången. Han lämnade det USA, där det var för svårt för honom att leva, och flyttade till Sverige istället. Han slog sig ned i ett radhus i Björklinge, strax norr om Uppsala, och det var där jag mötte honom, på den tid Sveriges Asatrosamfund ännu var just ett fungerande samfund, med rätt sorts människor med rätt sorts intellektuell inställning, som inte fortsatt ut i fullständigt urspårat ”fornsederi” och annat.

Under det att han fortsatte bygga upp ”The Ring of Troth” som under sin ”peak” kunde räkna upp emot 10 000 medlemmar, skrev han ett helt liv igenom oförtrutet manualer och instruktionsböcker om just Asatro och dess utövande, inte grundade på ovetenskapligt blaj eller new age, som Amerikaner ofta gör, men med respekt för Norden och Nordisk folktradition, även om han föredrog ordet ”Teutonsk” eller ”Teutonic” därför att han också ville få med våra Kontinentalgermanska rötter, men samtidigt ville undvika alla ord som ”Folkish” (baserat på det ursprungliga tyska ”völkisch” – ett ord från 1900-talets första hälft från en helt annan kulturell miljö, som därför fått en åtskilligt dålig klang). Han medverkade också till noggrant utformade fråge-sajter om Nordisk mytologi och liknande ämnen, ett slags ”Svar i Dag” kring Hedendom och Asatro – ett exempel av många ser ni här.

Han var tvungen att göra allt detta under pseudonym, för att göra det som akademiker från USA med examen från Southern Methodist University i Dallas, Texas – där han växte upp – gick inte an. Därav aliaset ”Kveldulf Gundarsson”. Stundtals – och under sin barndom – var han också i konflikt med sin äldre syster och hela sin familj, mycket beroende på hela det liv; han själv valt att leva.

 

Aldrig skall jag glömma det korta stycke i hans ”Teutonic Religion” är han redogör för hur vi Asatroende och Hedningar bör bete oss, när vi ställs inför rätta, eller hamnar framför någotslags dunkel, inte alls juridiskt grundad ”folkdomstol” utgjord av idel partiska, kristna individer. Det är då man ska himla med ögonen, citera bibeln, ropa Halle-luu-jaah ! och falla ut i det mest rägglande tungomålstal som en Jämtlänning, och helt enkelt spela ”nyfrälst” inför Domstolen, och hela tiden konsekvent åberopa detta som ett ”sakligt” skäl för att bli frikänd, skaldade KveldulfR.

 

På det privata planet hatade han den intellektuellt mycket torftiga, amerikanska miljö han kom ifrån, och avgudade Europa – som många intellektuella amerikaner. I Sverige trivdes han nog aldrig. Han kunde begripa och lära sig vårt språk, men hans fru Melodi – som ännu lever – kunde det aldrig. De båda makarna levde i livslång kärlek, men var ett mycket omaka par till utseende och sätt. Han var kortväxt och spenslig, ja den klenaste man – och hade aldrig stora kroppskrafter – precis tvärtom mot hur man kanske – fördomsfullt ! – väntar sig att en författare och expert på Asatro bör se ut. Hon däremot var överviktig, stor och frodig och såg ut som en stereotyp amerikanska med minst trettio stycken levnadsår än de hon i själva verket hade; och mycket beroende på hennes allmänna inställning till Sverige och Svenskarna, flyttade de istället till Irland, där folk ju åtminstone begriper och talar engelska – och självklart tyckte Melodi, som amerikansk kvinna; att Irland var romantiskt, betydligt mera romantiskt än Sverige på 1990-talet, och en tillvaro i just Björklinge, med allt vad det innebar- och innebär av småskuren, kälkborgerlig (S)-märkt mentalitet. Deras respektive föräldrapar finansierade flytten, tror jag mig veta – för som amerikanska akademiker hade de inte råd med den själva.

Vännen KveldulfR hade det inte alltid så lätt, och han var i vissa avseenden – som kanske alla författare och intellektuella – en plågad människa. Han ogillade till exempel – av skäl jag låter vara osagda – hajar, marin miljö och allt som liknade båtar och vatten – vilket jag tvärtom har en förkärlek till och för. Hans uppväxt var – lät han mig förstå – inte alls någon ljus och trevlig historia i alla avseenden, och kunde kanske jämföras med den hos en eller annan Ernest Hemingway, eller för den delen Gregory Hemingway, som bekant den förres son.

Men, vi fann varann, de där åren på 1990-talet, över språkbarriärer, nationsgränser och politik, och vi utbytte de vildaste planer för Asatrons pånyttfödelse och överlevnad, medan uppsatser och lärda krior strömmade ut ur oss båda – via de kanaler vi alls hade tillgång till eller de förlag, antologiredaktörer och andra, som möjligen kunde vara intresserade av oss och allt vad vi skrivit, tänkt och skapat.

Du var ”then lillsta man” Kveldulfr, som det står i Engelbrekskrönikan; men en jätte i lärdom, mod och tro.

Forskare och lärde har tvistat om krönikans ord betyder att Engelbrekt var liten till växten, eller född in i ett slags knapadel, av enkel och fattig bakgrund, helt enkelt. Det må vara hur det vill och kan med den saken, för det betyder ingenting i detta nu.

Men jag har gråtit över dig, denna helg; gamle vän – och det skall du få veta.

I Okolners trakt, och i Brimers ölsal nere hos moder Hel, som helar och tar emot allt, där skall du nu få dväljas. I Okolners land är det inte kallt eller kyligt, som man hör på namnet, och där hänger en örn över gilleshallens ingång, som redan Viktor Rydberg anmärkte i sina ”Studier i Germanisk Mytologi”. På ryktets och ordets vingar har de levat, som får leva där, för Brages och Iduns boning – som inte räknas bland de tolv gudaboningarna i Asgård – står bara öppen för de verkliga skalderna och sångarna, de som i likhet med Evert Ljusberg snarast var poeter.

Du föll inte i strid, och Valhall blir aldrig någonsin din lott, fast det gott kunde ha vederfarits dig att få stupa och dö ärligt, med ansiktet vänt rakt emot dina fienders vapen. Jag vet inte ens vad du dog av, för det har inte meddelats i de amerikanska nekrologerna, och om det var Covid-19 eller något annat, som tog livet av dig till sist – minst tjugo år för tidigt, ty det är min tro att om du bara hade fått leva, hade du haft så mycket mer att ge – för alla Midgårds barn.

 

Storbritannien har HEDNATS ! Majoriteten är inte längre kristen… (inlägg från 2022-12-12)

Morgonposten, företrädd av sådana storheter som Boris Benulic och Egor Putilov, är en svensk nät-tidning som utmärker sig för sig synnerligen egendomliga rubrikstil och ett sakinnehåll, som inte står den legendariska nät-publikationen ”Höglandsnytt” efter… Men redan den 30 November publicerade de en artikel, som bygger på artiklar från ansedda ”The Guardian” och ONS, den Brittiska befolkningsstatistikmyndigheten.

Redan David Bowie deklarerade att han var HEDNING ! Gack du och gör sammalunda på länken här !!

 

59,3 % av Britterna ansåg sig vara kristna år 2011 – men nu har andelen gått ned till 46,1 %, enligt 2021 års nyss bearbetade siffror, som alltså först offentliggjordes under senhösten 2022. Tragiskt och oroande nog har gruppen Muslimer ökat från 4,9 till 6,5 % men ändå håller hedningarna alla dessa fanatiska monoteister och kalifatets anhängare stången. 6 % av britterna vägrade att svara på frågan om vilken religion de egentligen har, men är troligen hedningar de också. Andelen som deklarerar ett klart avståndstagande från kristendomen, och säger att de saknar all religion (Agnostiker eller rena Ateister – som också är Hedningar per ren definition) har vuxit från 25,2 till 37,2 procent.

Liten framtidsbild av hur det kan se ut om något tiotal år. DANELAGEN eller ”Danelaw” kommer återuppstå… We will rise again…

 

I Storbritannien finns också 74 000 organiserade ”heathens”, ”pagans” eller rena Asatroende, plus 13 000 wiccaner, alltså anhängare av Keltisk Hedendom. Asatru Alliance, det största forumet för Asatron, har mer än 3200 medlemmar, och tillämpar inte new age avarter som ”forn sed”.

Mer oroande och negativt är att andelen vita britter har minskat från 87,5 % i England och Wales år 2001 till ca 74,4 procent av befolkningen. Men vad det blir 2031 lär vi inte få veta. Skumma politiker har hindrat ONS att fråga efter etnicitet eller födelseland i kommande undersökningar, och sanningen sopas under mattan av dunkla krafter. Städer som Manchester, London, Birmingham och Luton har nu en icke-vit majoritet, och är snarare internationaliserade samhällen än städer i England.

Gruppen asiater ökar från 7,5 procent till 9,3 procent. I kategorin ingår tre grupper: asiater, brittiska asiater och walesiska asiater. I absoluta tal är gruppen nu 5,5 miljoner personer, jämfört med 4,2 miljoner 2011. Gruppen svarta ökar från 3,3 procent till fyra procent. Där ingår svarta, svarta britter, svarta walesare och kariber eller afrikaner. Där är ökningen från 2011 en halv miljon personer, nu 2,4 miljoner totalt. Nästa kategori är blandade eller flera etniska grupper, dvs personer som angett mer än en etnisk grupp i undersökningen. 1,7 miljoner personer uppger sig tillhöra kategorin. Slutligen finns ”annan etnisk grupp” vilket utgör 2,1 procent. Även det en ökning från 2011 då den låg på en procent.

I huvudstaden London är 36,8 procent vita britter, vilket är en minskning från 2011 då 44,9 procent tillhörde kategorin. I fyra städer är vita britter i minoritet: London, Birmingham, Manchester, Leicester och Luton. De tre förstnämnda är också delar av de metropolerna med störst befolkning i Storbritannien. I Leicester tillhör 59 procent kategorierna svarta och övriga minoritetsgrupper som inte är vita. Siffran i Luton är 54 procent och storstaden Birmingham 54 procent.

Dagens Storbritannien är alltså hårt internationaliserat vad de största storstäderna angår, men situationen är en helt annan i mindre orter och på landsbygden. Hedendomen har fortfarande en chans – och kan komma tillbaka på bred front..

 

 

Dags att fira ned ”Union Jack” ? Och HISSA KORPFANAN !!

 

I vilket Katolska Kyrkan och Italienska Staten ERKÄNNER Romersk Hedendom (inlägg från 2020-12-15)

I århundraden har Katolska kyrkan smutskastat och vägrat erkänna den Romerska hedendomen, som inte alls förbjöds under Kejsar Konstantin som många tror. Ånej. Hedendomen, i sin antika och romersk-grekiska tappning, levde faktiskt kvar under hela 300-talet. Under vad Konstantin själv kallade ”Pax Deorum” så kunde fortfarande Jupiters överstepräst Pontifex Maximus – ”den främste brobyggaren – så hette han, därför att han var den förmedlande länken mellan Gudar och Människor – framträda öppet vid Kejsarhovet i Trier, Tyskland – eller Augusta Trevenorum, som man då sa – för Konstantin ledde till en början inte alls sitt rike från Konstantinopel eller Rom, utan just från Germanien.

Under Konstantin den stores regeringstid (306 – 337) var Hedendomen fortfarande officiellt tolererad och i bruk. Det faktum att kejsaren själv tyvärr hade låtit sig kristnas, förändrade ingenting…

Konstantin utfärdade faktiskt något som heter Ediktet i Milano, år 313, enligt vilket de kristna måste förbinda sig att sluta föra krig emot hedningarna, sluta förstöra deras heliga platser och tempel, och inte orena på dem med kristna symboler, kors och dylikt. (som vi ser, förbryter sig den sk ”Svenska” kyrkan emot detta på massor av platser över hela vårt land, bland annat i Gamla Uppsala).

Men redan på 100-talet hade de kristna börjat med sin hat-propaganda, sin ”Bergspredikan” och alla de andra abderitiska dumheterna, och försökte med våld och brand tvinga på hela Världen just deras religion. Så blev det också.

När Konstantin dött, kom en rad svaga kejsare till makten, och så gick det tragiskt nog som det gick. Julianus Apostatas försök att återföra Imperiet till en sund rättstradition misslyckades, och de kristna fanatikerna tog över – som det alltid brukar gå i stater med svag ledning, där man låter fundamentalister komma in i ett öppet samhälle.

 

Jämför hur det har gått med islam och kristendomen uppe hos oss i norr. Theodosius I var den förste romerske kejsare som tvingade människor med våld att anta kristendomen – detta skedde först 380 – och så fortsatte det, århundrade efter århundrade. Gratianus, Kejsare över de västra provinserna – för efter Julianus sprack ju hela Romarriket sönder i ett väst och ett öst – utplånade hedendomen genom ett dekret år 395, och sen började bränderna, kättarbålen, förföljelsen, fängslandet, de olagliga rättsprocesserna och hela den katolska terror, som fortsatt nästan ända fram till idag.

Först nu, 2020 – har det blivit ändring på alltsammans.

Efter 1625 år av blodig förföljelse, är Hedendomen – Romersk hedendom då – erkända av en ny Italiensk stat, och till och med Katolska Kyrkan har nödgats gå med på det oundvikliga, även om man förstås spjärnar emot, och väl sagt som Biskop Brask på sin tid – ”härtill är jag nödd och tvungen”.

Allt detta efter vad den amerikansk-judisk-hedniska Nyhetssajten ”The Wild Hunt” rapporterar, så sent som igår.

 

Pietas, det latinska ord som betyder Trohet, som i AsaTru eller AsaTro, alltså det tyska ”Treue” som betyder samma sak, liksom ursprungligen det engelska ordet ”Truth” som idag betyder sanning, var den högsta av de manliga dygder eller ”Virtui” (av ordet Vir = man ) enligti poeten Virgiluis ”Aeneiden”. Nu har Associazione Tradizionale Pietas i Italien, de romerska hedningarnas sammanslutning, övergått till att bli Pietas – Comunità Gentile – som redan har lokal-avdelningar i Milano, Genua, Bolonga och Palermo, rapporteras det, men hur det går med Vatikanstaten, är kanske en annan femma..

Man har drivit sin verksamhet ända sedan 1980-talet, och är idag ett hedniskt samfund med minst 40 år på nacken.

Romerska Hedningar har redan återuppbyggt visa Jupiter-tempel. ”Hell Mars Thincsus !” säger jag !

Under det moderna Italiens lagar, finns en regel som heter otto per mille – vilket innebär att religiösa samfund, de förhatliga katolikerna inbegripet, högst får ta ut 0,8% intjänade i skatt från varje  skattepliktig medborgare

Man jämföra detta med det sönderskattade, alltmer utarmade svenska folket, som nuförtiden tvingas betala 3 – 4 % eller ännu mer till en påstått kristen kyrka som sprider islam, och stöder radikalt islamistiska organisationer.

Inte ens i det katolska Italien har det gått så långt med snattandet från vanligt folk, trots banken Monte de Paschi (katolska kyrkans egen bank, som kritiseras för rena korruptionsaffärer) .

Nutidens Pontifex Maximus, en viss Giuseppe Barbera, säger att hans rörelse har som mål, att få folk att leva hederligt, sluta vara blotta homines eller homos, och återgå till att vara Viri – respektive Feminas.

Ett värdigt mål ! Salve fratorum Romanum, Hell Tor och Jupiter !

”In Hoc Signo Vinces” – SÄRIMNER SEMPER FIDELIS !

 

Europadomstolen för Mänskliga Rättigheter stöder Hedendomen i Litauen (inlägg från 2021-06-13)

Romuva, den Litauiska formen av hedendom, har stora likheter med Asatron. Jag har omnämnt den förr, och det här blir en fortsättning på inlägget från 2019, då den Litauiska Sejmen eller Riksdagen anklagades för Människorättsbrott av The European Court of Human Rights (ECHR) för sin vägran att erkänna Romuva som en officiell religion i Litauen. (Ni kan läsa det här ovan, överst under rubriken ”Hedendom utanför Sverige”)

Romuvas symbol är en stiliserad bild av Världsträdet, som vi kallar Yggdrasil

Nu har nya fakta i målet framkommit, och Domstolen i Strassburg har beslutat, att vad som skett, är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Romuva måste ha likaberättigande i Litauen, precis som alla andra religioner. Domen från Strassburg står att läsa här, och utgör ett dokument på över 34 sidor, om någon skulle undra.

Allt började den 27 Juni 2019, när Sejmens 46 medlemmar väntades rösta för ett officiellt godkännande av den gamla Baltiska Hedendomen. Det skulle ge Romuva skattelättnader för fast egendom, möjlighet att få officiell status som en välgörenhetsorganisation, och att äktenskap och alla andra offentliga ceremonier som skett enligt Romuvas ritualer, skulle förklaras lagliga – samt att Romuva även fick rätt att använda den Litauiska riksradion och statstelevisionen för sina egna program.

Ända sedan President Vytautas Landsbergis, och Litauernas uppror emot Sovjetmakten, har Romuva patriotiskt kämpat vidare för Litauens frihet..

Men så började den Katolska Kyrkan genast med sina ränker. Ett såkallat ”Biskopsbrev” hade i största hemlighet sänts till Sejmens ledamöter, och på den ödesdigra dagen befanns det plötsligt, att 15 av dem var frånvarande, och att bara 40 av dem röstade för förslaget, som på detta skamliga vis blev bortmanövrerat. Litauen kristnades sent, och hedendomen var officiell statsreligion i landet till 1389 – men dessvärre är Litauen nu ett av Europas mest katolska länder. Överklagandet till EU och Internationell rätt har tagit två år, och vi kan erinra oss hur den svenska Ärkebiskopen rakt fram stått och ljugit, när hon vägrat att be svenska folket om Ursäkt för Kyrkans alla illdåd, och alla de svenskar som dödades av samma kyrka under häxförföljelserna, till exempel. Samerna har fått en ursäkt, men trots tiotals släktföreningar, officiella organisationer för att ge ”Svenska” Kyrkans offer upprättelse, fortsätter Sveriges största ärke- någonting att hymla och ljuga, och säga att det ”inte finns någon motpart” för ursäkten.

Det mystiska ”Biskopsbrevet” skulle gå ut på att Katolska Kyrkans ställning blir hotad, ifall den får det minsta av konkurrens, och Katolikerna anklagade också Romuvas ledning för att ”gå i Kremls ledband” trots att de alltid varit de första att kräva Litauens frihet gentemot Ryssland, och stött den Lituaiska frihetskampen från början till slut. EU-domstolen i Strassburg, har nu slagit fast att katolikerna ljuger, och att deras argument är nonsens.

In a 35-page opinion, the ECHR noted that “[T]he Seimas refused to grant status asserting that “the members of the Seimas had not relied on the conclusions of the relevant authorities, but had based their decision on their own religious convictions and political interests: they had invoked the applicant association’s alleged threat to Christianity, quoted the arguments presented by the Lithuanian Bishops’ Conference in its letter to the members of the Seimas, and made baseless allegations about the applicant association having links to the Kremlin.”

The Court also rejected arguments regarding “the majority of Lithuanians being Catholic, the historical importance of Christianity in Lithuania, and the impact which the granting of State recognition to a pagan religious association could have on Lithuania’s relations with “the Christian world’… [and] good relationship with the Catholic Church.”

• The Wild Hunt Blog, 2021-06-08

Men de Litauiska hedningarna ger sig inte, utan låter sina röster fortsätta höras. Vissa rapporter tyder på, att Romuvas medlemstal nu vuxit med 20 % som ett resultat av den katolska förföljelsen, och för närvarande är de fler än 6000, förutom deras medlemmar i angränsande Lettland.

Inom 3 månader kan dessutom Sejmen gå till ett nytt beslut, och följa EU:s rekommendationer, vilket nog blir bäst, eftersom Litauen annars kan bli utsatt för ekonomiska sanktioner eller andra ”tråkiga” följdverkningar på det handelspolitiska planet.

Jag har läst inlägg av individuella medlemmar i Sejmen på Engelska, där de utan framgång försöker hävda, att Romuva ”inte är någon riktig religion” utan bara en kulturell, patriotisk rörelse, även om de erkänner dess betydelse som en andlig och enande kraft under de första åren av Litauens existens som självständig, Europeisk stat och numera också NATO-medlem. Min bedömning är, att de konservativa och katolska krafterna inte kommer att lyckas i sina strävanden. Vi har hört deras lögner och skenargument även i vårt land, exempelvis hos den ökände ”forskaren” Fredrik Gregorius från Linköpings Universitet, han som hävdar att ”Asatron inte är en riktig religion” (Hur skulle det gå, om någon sade detsamma om Islam, Judarna eller kanske Kristendomen ?)

Vi hedningar kommer inte låta oss tystas. Det är inte någon regering eller något universitet, utan en religions utövare, som bestämmer om deras religion är ”riktig” eller inte. Europas folk väntar fortfarande på sin frihet, och ECHR har i sin senaste dom slagit fast att ingen Monoteistisk religion har den minsta rätt att förbjuda Polyteistiska religioner, enbart med motiveringen att det skulle utgöra ”illojal konkurrens”

Betecknande är också, att inte ett enda tidnings- eller internet-media i Sverige vågar ta upp saken, av rädsla för att utmana de kristna…Men av mig får ni veta sanningen…

Vid slutet, står segern !