Häxor, Häxeri och annat Okult

Häxbålen flammar över hela vår Värld – och än är förföljelserna inte slut… (inlägg från 11 April 2015)

Häxbål och Häxförföljelser betraktas ibland som något ur det förgångna.

2 April i år var det Skärtorsdag i Sverige, en dag många fortfarande förknippar med häxeri, samt i och för sig också oskyldigare kulturella fenomen som påskkärringar. Men på många ställen på vår planet pågår blodiga häxförföljelser fortfarande. Många tror att de kristna kyrkorna ändrat på sig under seklernas gång. Inte förföljer man väl häxor längre, och inte förekommer väl bränning på bål, orätt fängslande eller till och med tortyr ?

 2238629

Man förföljer väl och hänger väl inte häxor längre – eller ??

Jo, det är tyvärr just vad det gör. Amnesty International publicerade nyligen sin årsrapport över hur människor avrättas för häxeri och trolldom i flera muslimska länder, bland annat Saudi-Arabien23 Mars i år brände kristna i Sydafrika en kvinna från Zimbabwe till döds som varande häxa.

6 November förra året torterade, misshandlade och brände kristna i Paraguay 45-åriga Adolfina Campos på bål, alltsammans med hänvisning till sin  kristna tro. Hela 8 personer åtalades senare för dådet av lokala myndigheter.  På Nya Guinea och Kongo har kristna dödat hundratals personer, bland annat med bränning på bål och omfattande tortyr, inklusive knivskärning och brännmärkning. Här är bilder från BBC News från 2013.

angela-2013

Kristna i världens rikare delar skyller numera ifrån sig med att häxbål bara flammar i världens fattigare länder, och kastar hela skulden på de ”primitiva” ursprungskulturerna. Men sanningen är att även om alla folk under någon period i sin historia eller utveckling verkligen trott på häxor, så har det aldrig någonsin varit tal om någon förföljelse, någon tortyr eller  några dödsstraff, innan kristendomen eller islam kom med i bilden – och det är just i kristendomen eller islam själva förföljelsen sitter.  Man trodde i och för sig på häxor i det gamla hedniska Norden, men inte någonstans läser vi om att man skulle bränt dem på bål, eller annars straffat dem. Häxtro eller tron på magi har förstås funnits i Kongo, på Nya Guinea och lite varstans också, men inte någonstans förekom förföljelser eller bestialiska mord, förrän de kristna kom dit och började sprida sin förfärliga djävulstro.

Det är just den kristna djävulstron, eller föreställningen om att vissa människor skulle vara ”onda” redan från födseln, eller annars i förbund med djävulen, som skapar häxbålen och häxförföljelserna. I Norden har det aldrig någonsin förekommit någon djävulstro innan de kristna kom hit, och alla någotsånär seriösa forskare är numera totalt eniga om att häxförföljelser i princip aldrig förekom i Norden, utom under ”det stora oväsendet” på 1400-1600 talet.

Enligt låga uppskattningar dödades minst 376 eller strax över 400 svenskar av Svenska Kyrkan (med präster närvarande vid avrättningar och som deltagare i utfrågningar och tortyr) fram till 1700-talet, och den sista ”officiella” svesnka häxprocessen i kyrklig regi anordnades  så sent som 1858 i Mockfjärd, Dalarna. Kvinnorna som deltog i den blev i vissa fall så svårt skadade att de aldrig mer kunde gå, och fick allvarliga men för resten av livet – även om ingen dödades av kyrkan – den gången !

Vi bör också minnas att det fanns 1000-tals fler offer, som blev orätt fängslade, föremål för utdragen tortyr, brännmärkning eller fick sina kroppar vanställda och sin hälsa förstörd för all framtid – alltihop på Svenska Kyrkans order. Hur många kristendomens offer i själva verket var, har ingen kunnat fastställa, men Svenska Kyrkan har mycket på sitt samvete. I andra länder, exempelvis Tyskland, USA, Storbritannien och Holland, har ”rehabilitering” av kristendomens många offer skett, och de kristna kyrkorna har bett de överlevande eller häxornas efterkommande om ursäkt. Inte en enda ursäkt eller förklaring för massmorden – för det här är massmord – eller några andra ursäkter eller kommentarer har kommit från Svenska Kyrkan eller Norske Kirken i Norge, som vi snart skall se. (Det här är ett ämne som jag tänker skriva mer om i ett kommande inlägg)

Om vi – mycket lågt räknat – beräknar att varje familj under gångna tider fick 2,0 vuxna barn per generation (det stämmer inte, därför att reproduktionstakten på exempelvis 1800-talet var mycket högre än så) och att varje generation fick sina första barn vid ungefär 25 års ålder (det stämmer inte heller, därför att kvinnor påfallande ofta födde barn till och med i 17-års åldern) så får vi fram att antagligen 1 996 800 svenskar (en million, niohundranittosex tusen åttahundra) härstammar i direkt nedstigande led från personer, som Svenska Kyrkan avrättat, plågat eller torterat.

Det är en anmärkningsvärt hög siffra.

Få har uppmärksammat det här, men på sätt och vis är det faktiskt ett av våra största nationella trauman, och lite av ett dolt samhällsproblem. Det finns ändå många människor i landet, som genom sin släkt och sin historia har direkt erfarenhet av Svenska Kyrkans förföljelser. En av dem är Jenny Wenhammar, grundare av Svenska Femen, som faktiskt härstammar från en häxa, som blev avrättad och torterad av de kristna. Hon har också själv fått känna av förföljelse in på bara kroppen, från svenska katoliker, som detta tidningsklipp visar…

10355001_10152819195933325_5170363525827844696_nVältränad häxa av idag, som tydligt visar vad hon tycker om Svenska Kyrkan och dess representanter…

Att det förgångna är högst levande, och att många svenskar minns all den kristna grymhet, som deras förmödrar och förfäder utsatts för, visar bland annat detta inslag från Sveriges Radio.

Vi är många som minns.

Inte minst vi som är Hedningar i dagens Sverige (kom ihåg att vi redan omfattar ca 42 % av befolkningen, för så många har gått ur Svenska Kyrkan och vill aldrig någonsin ha något mer med den att göra) bör också minnas, och eftersom häxförföljelser fortfarande pågår får vi inte glömma bort de här sakerna.

Sveriges förre ärkebiskop Anders Wejryd – som till skillnad från den nuvarande var en värdig och anständig person – det vet jag därför att jag träffat honom – lär 2011 ha bett Samerna om officiell ursäkt för Svenska Kyrkans beteende. Orsaken består i en enda person – en nåjd – som brändes på bål på 1600-talet.

Det finns bara 30 000 samer i vårt land, och fler har de aldrig varit.

Men vi svenskar då ?

Vi är fler än 10 miljoner nu, och mer än 1,9 miljoner av oss kommer från släkter, som decimerats och direkt berörts av Svenska Kyrkans blodiga förföljelser och systematiska trakasserier, bedrivna genom flera århundraden. Varför får vi aldrig minsta ursäkt ??

tortureSvenska Kyrkans präster deltog i tortyr och systematisk förföljelse, bedriven emot sitt eget folk. Så skedde i Dalarna, i Bohuslän och på många andra platser. Fortfarande har inte ett enda ord sagts till ursäkt eller officiell förklaring om hur det kunde ske…

I Borås 2012 – för bara tre år sedan – blev en då 14-årig flicka utpekad som häxa och allvarligt misshandlad av sina föräldrar och två präster – helt utan politiska anledningar, utan bara religiösa.

Flickan brännmärktes med en het kniv på armen – precis som man fortfarande gör med häxor på Nya Guinea. Hon fick elstötar i munnen från en elsladd, och man tvingade henne att dricka en blandning av sin egen urin och rengöringsmedel. Hon blev misshandlad tills hon kräktes och man höll henne vaken om nätterna (sk ”sleep deprivation”, en teknik som användes i Sverige i samband med 1600-talets häxrättegångar) genom att spela kristen musik genom högtalare. I fyra år, utan avbrott, pågick all denna tortyr.

Distriktsåklagare Daniel Larsson i Borås som avslöjade alltsammans, inklusive den ökända frikyrkan The River, där två präster var upphovet till allt var helt övertygad om att det fanns många, många fler fall, särskilt i Storstäderna i Sverige. Och kom ihåg att fenomenet inte blivit undersökt ytterligare. Minst två fall till var på väg att tas upp i domstol, men offren – allesammans barn – tog tillbaka sina uppgifter – ett faktum, som är ganska vanligt när det rör sig om mål av denna typ.

Slutligen dömde man de två vårdnadshavarna för Borås-flickan till långa fängelsestraff och placerade henne i ett fosterhem, men de två prästerna gick fria.

Den första av dem var svensk – Leo Hartikainen – och han var redan tid för att trakassera och plåga till och med anställda av sin egen sekt-kyrka– Borås Tidning har skrivit spaltkilometer om alla dem han plågat och förnedrat. Den andra prästen – en viss Rita Richmore, 49 gammal – som bland annat hoppat upp och ned på flickans mage vid en exorcism i Malmö – blev också frikänd.

Allt detta trots att det var prästerna och den kristna religion de spred, som var den pådrivande faktorn i sammanhanget.

Richmore skall nu ha flyttat sin verksamhet, där hon fortsätter sin verksamhet på andra barn, som också anklagas för häxeri, och de kristna frikyrkorna i Sverige som stod bakom misshandeln, fortsätter alla med sin verksamhet. Och detta sker – hör och häpna här och nu – i vår tid – 2015 !

Hartmut Hegeler – Tyskland – Prästen som vill be häxorna om ursäkt… (artikel från 11 april 2015)

I andra länder finns det faktiskt kristna, som vill be häxorna och de efterlevande efter alla 14-1600 talets många häxjakter om ursäkt. Så har skett bland annat i Skottland, England, USA, Holland och inte minst Tyskland, där prästen Hartmut Hegeler från Bremen satt igång en hel rörelse för ”the rehabilitation of witches” vilket inte handlar om rehab i den mening vi tänker oss här – för vad man vill, är att skaffa upprättelse för de mer än 35 000 människor som de kristna kyrkorna, enbart i Europa, tagit livet av under tidigare århundraden.

Hartmut Hegeler, som arbetat ett helt liv med frågan och som numera är pensionär, utgick från vad tyska människorättsadvokater och författningsdomstolar skrivit efter andra världskriget. Ett Folkmord är ett Folkmord, oavsett när och var det skedde, anser man i Tyskland, och tidsavståndet betyder ingenting, eftersom häxprocesser i olika kristna kyrkors regi fortfarande pågår – även om de numera är förvisade till tredje världens länder. Man ger sig på främst kvinnor och barn, mera i skymundan nu än förr, vilket är tecknet på de kristnas vanliga feghet. I Tyskland har man därför grundat en stiftelse, som heter Anton Pretorius Stiftung – och man kan nu räkna upp resultat från inte mindre än ett fyrtiotal orter, där kyrkor och myndigheter bett häxprocessernas alla offer och alla deras efterkommande om ursäkt.

Så har inte skett här i Sverige. Det finns kanske 1,9 miljoner svenskar eller så som i rätt nedstigande led är ättlingar till människor som dödades, lemlästades eller fängslades under häxprocesserna i vårt land, men svenska folket har aldrig någonsin fått minsta lilla officiella ursäkt eller förklaring från ”Svenska” Kyrkan.

Är inte det ganska konstigt ?

cache_2410464749

Den allra vanligaste tortyren mot häxor – ”strappado” tillämpades mycket flitigt av Svenska Kyrkan. Det gick till så att man hängde upp i armarna, med tyngder om fötterna och sedan släppte henne rakt ned i golvet efter att hon hängt så i flera timmar. Från häxprocesser i Marstrand och Dalarna finns långa listor på över 70 svenska kvinnor, som alla utsattes för den här tortyren i flera dagar – allt på Svenska Kyrkans befallning, och med dess aktiva deltagande.

Anton Pretorius var en tysk kalvinist på 1500-talet, som var först med att avslöja häxförföljelsen som totalt onödig, eftersom han inte trodde på häxeri överhuvudtaget. Den tyska rörelsen för upprättelse åt häxorna, har sedan tagit sitt namn från honom, och de har en mycket omfattande internet-sajt med dokumentation att läsa.

 Hexenhaus I Bamberg och flera tyska städer fanns på 1600-talet kristna ”tortyrfabriker” där man spärrade in häxor i särskilda celler, bland kristna altaren och under predikan torterade dem i källaren. Liknande saker skedde i Marstrands rådhus och i källaren till rådhuset i Mora och flera andra svenska städer.

Stiftelsen menar att en simpel ursäkt är inte nog – alla kristna måste se till att en gång för alla ändra sitt beteende, om det hela inte ska upprepas igen. Detta sker bland annat genom att man placerar ut offentliga monument över enskilda häxor som blivit avrättade, listor på namn och dokumentation, undervisning i skolorna och ett evigt högtidlighållande – också på skärtorsdagen – för att de kristna kyrkorna skall minnas vad de gjort, och för att deras brott emot mänskligheten inte skall kunna skymmas undan…

Hartmut Hegeler har särskilt noterat, att den Norska Kyrkan vägrar att be om ursäkt, men har glömt bort att notera att samma förhållande råder i Sverige. Ni kan läsa hans engelska programförklaring här (tryck på länken för understruken mening) om ni är intresserade.

Frågan är – varför sker något liknande inte i Sverige ? Varför ber ”Svenska” Kyrkan inte sitt eget folk om ursäkt – men å andra sidan – var har vår nuvarande Ärkebiskop sina sympatier ?

images-6

Häxprocesser och epidemier av förföljelse mot hedningar och andra oliktänkande förekommer också i nutiden. Det är en ”ond cirkel” som aldrig bryts, så länge människor fortsätter vara kristna…

”Dokument Utifrån” om skumma Exorcister och Katoliker i Polen (inlägg från 2015-09-28)

Om också den hedniska Världen, eller Midgård innehåller mycket gott finns det också mycket som är ont, som man måste kämpa emot här i tillvaron.En av dessa onda saker är Kristendomen liksom Monoteistiska religioner och Totalitära förkunnelser i allmänhet. Gör man inte det, kan det sluta med att vårt eget demokratiska och sekulära samhälle går fullständigt över styr, och att mörka krafter kommer till makten.

Om orätt du ser, kväd då att ont det är och giv ej dina fiender frid” säger Oden själv i Havámál enligt en tolkning. Igår sände ”Dokument Utifrån” på TV 2 inom SVT, den Svenska Statstelevisonen, ett synnerligen intressant program från Polen, ett av våra närmaste grannländer, beläget bara tre timmars resa bort på andra sidan Östersjön. Programmet sändes helt oavkortat, oredigerat och helt utan svenska expertkommentarer eller någon diskussion efteråt i form av en paneldebatt eller liknande, vilket brukar vara vanligt i Sverige när det gäller utländska dokumentärfilmer.

dok-ut-eccorsisten-1280-a-jpg

Bara 20-30 mil från Sveriges kust har Katolikerna utbildat 100-tals präster till att ge sig på barn och ungdomar och indoktrinera dem. Det sker i form av Exorcism eller Djävulsutdrivning, och är en form av övergrepp

Själv tycker jag det ar synd, och att SVT gärna kunnat följa upp det reportage som nu sändes en smula bättre, eftersom det faktiskt rör ett angeläget ämne, fastän ett mycket obehagligt och ovanligt sådant.

Före Johannes Paulus II – den nu avlidne polske påven som dog för 10 år sedan – år 2005 – tog i stort sett alla katoliker avstånd från det här med Exorcism, Demonutdrivning, tron på Djävulsbesatthet och annat i den stilen. Till och med en såpass konservativ organisation som ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten i Sverige tar liksom nästan alla Protestantiska kyrkor numera helt avstånd från det här med Exorcism, och liknande sjuka riter. Man anser att det är ett slags religiös tjänst eller en form av religionsutövning som ingen behöver, och eftersom de Protestantiska kyrkorna för sin del konstaterat att Exorcism bara gör mer skada än nytta och det många gånger drar till sig allehanda sinnessjuka individer, charlataner och falska profeter som samvetslöst utnyttjar kristendomens djävuls-tro och helvetes-ångest, så är det lika bra att sluta praktisera alltsammans.

Men så tror man inte i Polen – bara 20-30 mil bort från Sveriges kust. Kanske minns trogna läsare av den här bloggen hur Polska Katoliker för några år sedan plötsligt gav sig på Torshammaren – Mlot Thora på polska – och ville ha den klassad som en rasistisk symbol, vilket man gjorde bland annat via EU och fingerade forskarrapporter från Universitetet i Krakow, som skulle visa att Torshammaren var ett ”demoniskt” tecken. På ett liknande sätt har Polens katoliker fördömt Regnbågen som symbol, Lady Gagas musik, och de har också sagt att leksaker som My Little Pony eller ”Hello Kitty” skulle framkalla Djävulsbesatthet…

Hundratals präster har nu ”snabbutbildats” av katolska kyrkan för att ”upptäcka” onda andar och Djävulsbesatthet hos unga, och de har trängt sig in i skolorna, på sjukhusen, i universitetsvärlden och över allt. De har till och med Psykiatriker och Allmänläkre som arbetar åt sig, och remitterar de stackars ”offren” vidare direkt till katolska Kyrkan och Exorcisterna.. Hur visas i TV-programmet – med stor detaljrikedom.

Snart har vi också dessa Polska Katoliker också i vårt eget land, om vi inte aktar oss.. Svenska familjer har ju redan börjat få besök av polska tavelförsäljare...

http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=347&articleId=3793965&type=embed&contextSectionId=347&position=2

Klicka på länken ovan- det är svårt sjuka människor som blir lurade av kristna (skrämmande, eller hur ?)

exorcist-11

Dokumentärfilmen skildrar tre helt verkliga fall bland polska kvinnor, för det är oftast dem katolikerna ger sig på. De tar svaga och godtrogna människor, ofta handikappade och sjuka, eller de som kommer från samhällets absolut fattigaste lager – och gör dem till viljelösa offer, som de kan domptera hur som helst. Filmen skildrar till exempel hur Agnieska, en blond flicka i de yngre tonåren, blir indragen i Katolikernas smutsiga spel. Det börjar med att hon ”har problem” med att förstå religionsundervisningen i skolan, eftersom hon envisas med att tänka själv. I Polen är det nämligen ofta ärkekonservativa Präster som får lov att uppträda som lärare i skolorna, vilket också visas i flera hotfulla och obehagliga scener i TV:2 dokumentärfilm (jag rekommenderar er verkligen att se denna, eftersom ni måste förstå de kristnas metoder) Länken här gäller endast i 30 dagar, pga SVT:s programpolicy. Precis på samma sätt håller Antje Jackélen nu på att återinföra liknande indoktrinering i den svenska skolan, med att kräva att ”avslutningar” tvångsmässigt ska ske i kyrkan, osv.

Enligt Polsk Lag ska föräldrar som inte vill att deras barn ska bli utsatta för kristen indoktrinering i skolan, kunna sända med ett intyg som befriar från ”undervisningen”. Men i filmen redovisas hur prästerna flagrant bryter emot lagen. De river sönder intyget mitt framför Agnieskas och hela klassens ögon. Och så börjar terrorn. En nunna gör hembesök hos familjen. Hon frågar om Agnieska möjligen är avlad utom äktenskapet, och flera obehagliga frågor. Det är ett förhör av ren STASI-modell. För Polens fattigaste och mest outbildade medborgare som upplevt kommunist-tiden, är det förstås svårt att stå emot. Nu luras lilla Agnieska att tro att hon är sjuk.

Vad som skildras i filmen är ett exempel på sk ”Gaslighting” eller hjärntvätt. Offren luras att tro, att de verkligen är besatta av demoner, och att de behöver ”frälsas”.

I filmen skildras också hur den yngre av två systrar i en fanatiskt religiös familj – Basha  – av sin äldre syster Masha och sin mor ”dompteras” till att tro, att huvudvärk och migrän i själva verket är ett tecken på att hon är besatt. Katolska kyrkan räcker till slut inte till för denna sjuka och förvirrade familj, som till sist extatiskt leende släpar runt med Basha – den yngre dottern på ”Tältmöten” och ”Jesus-Manifestationer” av ett slag, som blivit vanliga också i Sverige. Basha tvingas dricka vigvatten. Hon spyr och talar med demonröst, eftersom hon tror, att detta är vad hennes familj förväntar sig av henne. På filmen visas hur de kristna slår henne, tvingar henne att böja sig ned och hur hon gång på gång förnedras och förödmjukas, allt under förevändning att hon ska ”ta emot Kristus” som det heter.

exorcismOftast är det svaga, svårt sjuka eller handikappade människor med låg intelligens, som faller offer för Katolikerna…

En annan kvinna – ogift, fet och medelålders – får i programmet veta av sin ”själavårdare” – en annan fanatisk nunna – veta att hon haft ”lesbiska fantasier” (hur nunnan nu kan veta det?) om just henne, och hur kvinnan genom exorcism ska ”botas” från sina ”orena tankar”. Problemet är bara, att det hela är fullständigt verkningslöst. Visserligen hjälper vigvatten-skvättandet och bönerabblandet för en tid, men efter två tre dagar brukar ”besvären” alltid komma tillbaka, säger kvinnan. Och så börjar en helvetes-cirkel. Offren blir allt svagare och svagare, medan de tvingas betala mer och mer pengar till kyrkan, för en ”behandling” som inte fungerar.  Hela tiden förbjuder prästerna offren att träffa en riktig psykolog eller terapeut, och överhuvudtaget ha någon kontakt med andra än den närmaste familjen. De sjuka blir allt mer isolerade, och fångas i en helt kristen miljö (inte bara bildligt talat med stor krucifix uppspikade över sängen – sådant ger ytterligare näring åt de osunda fantasierna.)

Det är precis såhär hjärntvätt eller ”gaslighting” fungerar. Förra gången Exorcism var aktuellt inom den katolska krykan – på 1970-talet – fanns ett mycket berömt fall, Anneliese Michel, en ung anorektisk, men annars fult frisk tonårsflica i Tyskland, som stängdes in på ett katolskt sjukhem och svalt till döds – allt under prästernas överinseende. Allt i namn av ”Exorcism”. Hennes föräldrar och två präster dömdes för dråp, men fick bara böter – inte fängelse.

demonicAnnelise Michel – en fullt normal 16-åring – förvandlades till ett 24-årigt lik efter 8 år av oavbruten katolsk misshandel, under ledning av hennes egna föräldrar…

Hur många fall som nu är aktuella i Polen vet man inte riktigt, men det rör sig sannolikt om tusentals människor som får svåra psykiska men, även om de kanske överlever Kristendomen rent fysiskt. Allt på grund av de kristnas fruktansvärda djävulstro, och deras barbariska riter

I dokumentärfilmen uppträder också en liberal polsk teolog, med både prästutbildning och utbildning i modern psykiatri. Han säger, att ingenting av de ”osvikliga tecken” på demonbesättelse, som de katolska prästerna radat upp, i själva verket stämmer. Ofta rör det sig om bagatellartade symptom från början, typ tillfällig depression eller tonårskriser – som de kristna hänsynslöst utnyttjar. I vissa fall beror det på svårare åkommor, som Schizofreni eller verklig mentalsjukdom, men resultaten är desamma. Sjukdomen förvärras genom religionen, den botas inte alls. I programmet får man se symptom liknande de vid Tourettes syndrom – dvs hur de ”besatta” låtsas grymta, eller yla som vargar. Andra sväljer ned spik och skruvar och muttrar, som de sen spyr upp i kyrkan på prästernas kommando. Under medeltiden förekom det faktiskt, att hysteriska personer typ den ”heliga” Katarina av Siena svalde levande ålar i hemlighet, som hon sen spydde upp under högmässa i ortens Katedral till de kristnas jubel… Rena taskspelar-konster och billiga tivoli-trick får alltså fungera som ”bevis” för djävlars och demoners påstådda existens…

w460

Sedan är det förstås klart, att det också inom Hedendomen finns vissa ”blandreligioner” som tagit intryck av kristendomen och börjat lalla om djävlar och demoner. ”Voodoo” på Haiti är t ex en sådan tradition, liksom flera afrikanska religioner. New Age, och ”forn sed” i Sverige, som också stämplar diverse ”fiender” till den egna kulten som ”onda” eller ”sjuka” fungerar på samma sätt. Man utser syndabockar, som ska ”botas”, ”falla till föga” eller lämna gruppen. Nästan alla destruktiva sekter fungerar såhär, och exemplet från religionens värld är inte unikt. Också inom Politikens Värld, och 1970-talets svenska Maoism, fanns till exempel personer som utsedde andra till ”farliga kontra-revolutionärer” som skulle ”botas” via Folk-domstolar och sessioner med ”sjävkritik” i vilket offren tvingades till lydnad genom att erkänna olika inbillade brott.

Också det var ett slags ”Exorcism” men nu i politisk form. Kristendomen står flera Totalitära rörelser, som Fascism och Nazism samt Kommunism, oerhört nära.

Det är just därför den är en så farlig religion, och den kan och måste bekämpas. ”Dokument Utifråns” programserie ska enligt vissa källor fortsätta med flera delar om de kristnas tyranni. Låt oss hoppas, att de också blir sända i Tv riktigt snart nu, så folk kan gå ur svenska kyrkan och inte ha mer med de här orosstiftarna från utlandet att göra..

Låt oss istället tänka på Tor – han som tillåter oss att tänka själv, och som är kvinnor, barn och oskyldigas store försvarare…

Debatten som uteblev.. reaktioner på Exorcist-vansinnet… (inlägg från 2015-10-15)

Det tycks vara en oskriven lag i svensk media att man aldrig får kritisera Kristendomen, eller Monoteistiska religioner. Dessa måste ständigt strykas medhårs, och ständigt framhållas som mycket bättre än alla andra livsfilosofier överhuvudtaget, särskilt då de Humanistiskt präglade.

Efter det att jag tog en kortare paus från den här bloggen i början på denna månad är det inte många debattörer som vågat yttra sig, och reagera över det katolska vansinne och den djävulstro som ”Dokument Utiftån” har skildrat i Polen – ett nära grannland – och som jag kommenterade utförligt i det förra inlägget. En av de som alls vågat kommentera den kristna misshandeln av barn och ungdomar, som försiggår under namn av ”Exorcism” är Irené Nordgren, redaktör för bloggen ”Katolsk Vision”. Hon menar att det här inte alls är hennes religion, utan bara en massa förvriden smörja, och det måste man ju hålla med om. Jag förstår verkligen hennes känslor. jag själv reagerar lika starkt, när några idioter och svinpälsar på Marvel Comics, eller en eller annan liten urspårad sekt i Sverige som kallar sig ”fornsedare” försöker göra om Tor till kvinna, och annars gör bort sig fullständigt…

Men det katolska fallet är vida värre. ”Fornsedarna” i Sverige misshandlar vår historia och vår kultur, det är sant – men katolikerna misshandlar människor och till och med barn; vilket går över den legala gränsen.

article-2199692-14DBB7EE000005DC-422_964x658

Varför slutar de kristna aldrig med sin bisarra demon- och djävulstro ?

I Borås 2012 upptäckte man minst två fall av allvarlig barnmisshandel inom en ökänd frikyrka vid namn ”the river”. En då 12-årig flicka brändes med heta knivar, samtidigt som en 10-åring fick elstötar i munnen och misshandlades ända till hjärnskakning. Som vanligt fanns det massor av välmenande dårar, som uppmanade till ”tolerans” av sådant här, men det höll inte Borås Tingsrätt med om. Skränen på ”tolerans” tystnade tvärt, när 34-åriga Etumba Kassi, 38-årige Mukigi Byankuba, den 40-årige prästen Abiodun-Ola Oluayo och en annan kristen präst vid namn Rita Richmore (samtliga var hemmahörande i Kongo, visade sig – och ingen av dem var svenskar ) ertappades med att ha låtit flera barn dricka rengöringsmedel blandat med barnens eget urin, allt i kristendomens namn. Resultatet av alltsammans blev flera fängelsedomar.

I ”Dokument Utifrån” lanserade en polsk präst teorin, att tron på djävulsutdrivning skulle härstamma från svarta baptister i USA – men några bevis för det lanserades inte i TV-programmet. Självklart har det i Kongo – som i alla primitiva kulturer runt om i Världen – funnits en tro på häxor och svart magi, men där fanns inga häxförföljelser, ingen häxbränning, ingen exorcism och ingen barnmisshandel i religionens namn förrän kristendomen dök upp och så gick det som det gick.. Så har det varit i alla Europeiska länder, där kristendom och speciellt katolicism har tillåtits utbreda sig – och även det protestantiska Sverige hade sin korta period av häxförföljelse på 1600-talet, när minst 300 människor dödades och kanske så många som 2-3000 fick skador och men för livet, men varför skall vi ständigt upprepa dessa kristna dumheter även nu, år 2015 ?

Det är inte afrikaner eller någon form av afrikansk religion som är de skyldiga bakom alltsammans. I Polen finns inget sådant, och inte heller i Storbritannien, där polisen kartlagt minst 60 fall, alla kopplade till kristna sekter. Till och med elbolag i Norrland – som Skellefteå kraft – gör numera reklam för Exorcister, men varför bolaget gör på det viset, vet ingen. Humor ? – Ja, kanske det…

Vi firar snart Allhelgona – en högtid då många barn efter någotslags amerikansk sedvänja skall kläs ut till djävlar, demoner, spöken och häxor. Sedvänjan är knappast så oskyldig som det ser ut, inte så länge barn misshandlas i religionens namn, och utsätts för Exorcism på allvar.

En del frågar sig om också andra religioner än kristendomen, eller politiska rörelser, till exempel skulle kunna få sina egna versioner av exorcism.

Maoisterna i Sverige – under kommunismens stora 1970-tal – försökte på fullt allvar ställa enskilda medlemmar i sin egen rörelse inför rätta – i ”folkdomstolar” för att ha hyst ”kontra-revolutionära åsikter” och sedan utsätta dem för hjärntvätt på ensliga platser – vilket också kan liknas vid en sorts politiskt motiverad ”Exorcism”. Också Robert Aschberg och flera andra kända media-figurer tillhörde på sin tid SKP – Sveriges Kommunistiska Parti – en rörelse som var starkt influerad av de här tankarna, och som också ville ”eliminera oliktänkande” på mångahanda vis. Än idag finns liknande fundamentalistiska, totalitära rörelser kvar i en del orter runt om i vårt land, och ännu sprider de sitt gift…

Till och med Sveriges nuvarande ärkebiskop, Antje Jackélen, uppges på sin twitter-sida ha erkänt att hon på sin tid samarbetade med STASI, den fruktade östtyska säkerhetstjänsten, och kristendomen och kommunismen har väl som alltid mycket gemensamt. Den ena rörelsen tror på en allsmäktig gud – den andra på ett allsmäktigt parti – men i båda fallen är det totalitära rörelser det rör sig om…

Häxförföljelserna är inte slut än… (inlägg från 14 april 2014)

Igår var det som bekant Skärtorsdag, en dag som i kristen mytologi brukar förbehållas häxornas traditionella blåkullabesök, samt barns utklädning till ”påskkärringar” och en del annat, som har med svensk folktro att göra. Men vad vi glömmer, är att de kristna häxföföljelserna fortsätter i andra delar av Världen, liksom i Sverige – och det här är sannerligen ingen lek..

Pappersbonad från 1950-talet

2012 upptäckte åklagare i Sverige hur flera fall av tortyr av barn och utpekande av ”barnhäxor” rasade inom den ökända frikyrkan ”The River” i Borås. Minst tre fall upptäcktes, men bara i ett fall blev det åtal och fängelsedom.

En 14-årig flicka utpekad som häxa och allvarligt misshandlad av sina föräldrar och två präster. Flickan brännmärktes med en het kniv på armen. Hon fick elstötar i munnen från en elsladd, och man tvingade henne att dricka en blandning av sin egen urin och rengöringsmedel. Hon blev misshandlad tills hon kräktes och man höll henne vaken om nätterna (sk ”sleep deprivation”, en teknik som användes i Sverige i samband med 1600-talets häxrättegångar) genom att spela kristen musik genom högtalare. I fyra år, utan avbrott, pågick all denna tortyr.

Slutligen dömde man de två vårdnadshavarna – från Kongo- till långa fängelsestraff och placerade flickan i ett fosterhem, men de två prästerna gick fria.

Den första av dem var svensk – Leo Hartikainen – och han var redan tid för att trakassera och plåga till och med anställda av sin egen sekt-kyrka– Borås Tidning har skrivit spaltkilometer om alla dem han plågat och förnedrat. Den andra prästen – en viss Rita Richmore, 49 gammal – som bland annat hoppat upp och ned på flickans mage vid en exorcism i Malmö – blev också frikänd. Allt detta trots att det var prästerna och den kristna religion de spred, som var den pådrivande faktorn i sammanhanget.

Tro på häxor har funnits i alla kulturer, men det är först när kristendomen kommer med i bilden, som förföljelserna börjar

Massor av vittnesbörd finns, från Afrika, Nya Guinea och andra delar av Världen. Kristna häxförföljelser pågår fortfarande. 7 Februari i år avslöljade den Engelska tidningen The Daily Express hur kristna grupper i England – mitt inne i ett civilicerat, ”Europeiskt” samhälle” – torterat barn och andra svaga individer inom sina egna kristna sekter. Enbart i London dokumenterades 37 fall under 2016 – hur många det är i hela Storbritannien eller EU är inte klarlagt..

The 15-year-old boy was tortured over at least four days at a flat in Newham, east London – suffering more than 130 injuries from attacks with knives, sticks, metal bars, ceramic floor tiles, bottles and a hammer and chisel. (The Daily Express 2017-02-07)

Som alltid ger de kristna sig på barnen, och samhällets svagare medlemmar. Förföljelsen har bara ”flyttat utomlands” till tredje världens länder, där folk ännu är analfabeter, och ingen riktig utbildning eller självständiga media finns. I Ghana har de kristna anordnat regelrätta ”koncentrationsläger” för minst 1100 personer, efter vad som bevisades av brittiska diplomater 2016. Människor torteras bland annat med smält plast, brännmärkning eller svälts till döds under omänskliga förhållanden, bara därför att de är ”häxor” eller ”hedningar” – alltsammans i jesu namn – och utfört av de kristna…

Och muslimerna är naturligtvis inte sämre. Redan 2015 fanns rapporter om att IS avrättat 5 kvinnor med halsens avskärande för ”häxeri” och liknande saker sägs pågå också i Jemen och flera islamska länder.

Sådan är Monoteismen. Sådana är de dåd, som de kristna och muslimerna begår emot sina medmänniskor – det här är det verkliga ansiktet hos dessa ”kärlekens religioner”.

Också i Nordisk Hedendom och snart sagt alla kulturer i Världen har det funnits en tro på häxor, eller rättare sagt magiska system för ”svarta” (dvs påstått onda) samt ”vita” (dvs påstått goda) samt åtskilliga ”grå” användningsområden – vilket väl varit det mest brukliga. Kunskap om örter och växter, exempelvis är inte bara av godo eller något som kan användas för botande – den som kan bota, kan också blanda tilll gift, och marginalen mellan ”terapeutisk dos” eller någon verkan, samt ren giftverkan är i många fall ytterst liten – att bota med örtdroger är minst sagt en ”osäker business”.

Men i inget konstaterat fall blev där någon förföljelse av häxor, inga straff, inget brännande på bål eller något sådant – innan kristendomen kom med i bilden. Först med kristendomen kom djävulstron, tron på att häxor skulle vara genomgående onda eller begå ”Maleficium” samt att de med hjälp av ett fysiskt kontrakt verkligen skulle stå i Satans tjänst. Alla forskare är ense om det här sedan länge. Först med kristendomen, kom häxförföljelserna – och de orsakas av samma kristendom – som fortfarande torterar häxor i såväl London som Ghana, ja varhelst de kristna kommer åt…

Det beräknas att minst 374 kvinnor och män – eller över 400 – avrättades av ”Svenska” Kyrkan i Sverige. Detta oräknat alla som fick men för livet av tortyr, fick sin hälsa förstörd under fängelsetiden, avled strax efteråt eller bara fängslades och ställdes inför rätta på totalt felaktig grund. Hur många som drabbats vet man inte, men det rör sig om tiotusentals personer.  De sista (?) häxrättegångarna i vårt land hölls i Mockfjärd så sent som 1858 – för bara fyra generationer sedan..

Räknar vi släktforskningsmässigt, och utgår från att bara två barn överlevde i varje svensk generation mellan ca 1600 och nu (många familjer fick bevisligen många fler efterlevande) har minst 1,9 miljoner svenskar ”häxor” i släkten eller bland sina förfäder. Björn Skifs är helt säkert inte den ende kände svensken, som har sådan härstamning.

Gydja på Badelunda-åsen vid Västerås

I Skottland finns nu en stor databas för släktforskare, där var och en kan konstatera hur de kristna kyrkorna plågade, förföljde eller till och med dödade flera medlemmar av en och samma släkt. Och i Tyskland finns ett sällskap, som heter Anton Praetorius Stiftung, och som sysslar med att dokumentera de kristna kyrkornas illdåd emot befolkningarna i alla Europeiska länder.

År 2017 uppmärksammar man särskilt Martin Luther, som var glödande antisemit och dessutom direkt uppmanade till häxförföljelse.

Praetorius-stiftung har uppmärksammat, att bara ”Svenska” Kyrkan och Norske Kirken vägrar att be sina egna medlemmar om ursäkt för vad som inträffat. Inga andra kyrkor – i hela Världen – vägrar så kategoriskt, att ta avstånd från Häxprocesserna.

Själv undrar jag varför.

Norrlands Allehanda uppmärksammade för några år sedan hur Kyrkan vägrar be om ursäkt för allt vad den utsatt det svenska folket för.

I Sverige var vansinnet som värst under perioden 1668 till 1676.

Här i Ångermanland började det 1674 med domar i Säbrå, Boteå och Sollefteå. Men det var inte förrän 1675 som den stora trolldomsprocessen i församlingarna Torsåker, Dal och Ytterlännäs ägde rum. Därifrån kom 71 av de totalt 150 personer som mördades under hysterin.

Uppskattningsvis dödades nästan varannan kvinna i Dal, var sjätte i Torsåker och var åttonde kvinna i Ytterlännäs. Siffror som är helt ofattbara och som lär ha betytt död och svält för många efterlevande barn.

Det hela kan närmast liknas vid folkmord, det allvarligaste av alla brott.

Och vad är orsaken ?

Orsaken består just i själva kristendomen. Det är där och bara där, som det onda sitter.

Ingemar Hård, en för mig okänd svensk poet, skrev i år följande dikt för några dagar sedan:

Förr
mördade man hedningar
brände kättare å båle
eller
plågade dem till döds i Inkvisitionens djävulusiska maskiner

Nu
kör man över såkallat otrogna med lastbilar

man vänder sig i sin framtida grav
och känner att
åtskilligt behöver bättra sig för människorna

Som sagt – inget har ändrat sig i Monoteisternas inställning emot oliktänkande. Förr eller senare går det alltid såhär, så fort Monoteistiska religioner tillåts etablera sig i ettt samhälle, och det är mycket viktigt att förstå. Samerna ska av den förre Ärkebiskopen – åtskillligt anständigare som person än den nuvarande – ha fått en ursäkt för en mördad nåjd, och tre trolltrummor. Det är allt.

I Bamberg och flera tyska städer fanns på 1600-talet kristna ”tortyrfabriker” där man spärrade in häxor i särskilda celler, bland kristna altaren och under predikan torterade dem i källaren. Liknande saker skedde i Marstrands rådhus och i källaren till rådhuset i Mora och flera andra svenska städer.

Man skulle ju tänka sig att det inte vore ”svårt” för Svenska Kyrkan att be om ursäkt, såhär 300 år i efterhand. Dett hela kostar ju inga pengar, eftersom ingen kan öppna ett försäkringsfall om döda anhöriga, 300 år för sent.. Och att säga ”nej men, vi har ändrat våra metoder nu – nuförtiden kör vi med lite mer sales merchandising, liksom…” är ju ganska lättköpt.

Praetorius Stiftung nere i Tyskland betonar, att kristendomen måte ändras på ett genomgripande sätt, ifall ursäkten skall kunna accepteras eller alls bli giltig. Man måste tillse, att berättelsen om de kristnas illdåd och brott emot mänskligheten hela tiden hålls levande, och alrdig någonsin glöms bort – särskilt inte, eftersom liknande saker fortfarande händer – också i Sverige. (Tänk på Boråsfallen !)

Écrasez l’infâme!” skrev en gång Voltaire, den store filosofen…

De skall aldrig någonsin få komma undan med vad de gjort.

De skall ställas till svars, direkt, och med personligt ansvar.

De ska dömas, och domarna skall verkställas i svensk domstol.

Något annat är helt enkelt inte tänkbart – men Kyrkan stretar emot… ”Införandet av kristendomen på samiskt område var ett gigantiskt misstag” lär den nuvarande Ärkebiskopen, Antje Jackélen, ha sagt.

Vad skall man då säga om införandet av kristendomen i Sverige, rent generellt – var inte också det ett misstag, ett folkmord, och ett kulturmord utan like ?

Är det därför, som ”Svenska” kyrkan hela tiden vägrar att erkänna sina brott emot svenskarna, emot själva landet, emot språket, emot kulturen ? Vet de innerst inne med sig, att de inte har någon legitimitet alls, så länge de inte ber oss alla om ursäkt, och att de trots allt inte hör hemma här och inte ska vara här ??

Frikyrkopastor i Göteborg åtalad – sysslade med demonutdrivning och psykisk terror (inlägg från 14 Januari 2018)

Så har det nu hänt igen, enligt vad Göteborgs-Posten (GP) erfar. En frikyrkopastor och känd kristen har sysslat med de kristnas sedvanliga djävulstro. Pastorn, som tror på djävlar och demoner, har försökt driva ut dem ur sin egen dotter, som han terroriserat, misshandlat och trakasserat under hela hennes uppväxt. Den stackars flickan är idag 16 år, och är väl förmodligen så indoktrinerad av kristendomen, att hon aldrig någonsin blir fri från dess ”Herre” som ska befalla över henne och styra henne.

….Det handlar enligt min uppfattning om systematisk brottslighet under lång tid. Det är anledningen till att vi hamnar på grov fridskränkning, säger vice chefsåklagare Per-Erik Rinsell till GP. (Göteborgs-Posten 2018-01-18)

Gång efter annan blir det såhär, varhelst de kristna dyker upp. Förr eller senare kommer alltid tron på Satan och helvetet med i bilden, och så går det som det går. Barn och ungdomar – eller andra svaga människor som inte kan stå emot – blir systematiskt misshandlade över lång tid. Och ändå säger man, att det sekulära samhället och vi Hedningar skall kunna ”samexistera” med dessa kristna, trots att det är helt tydligt och klart, att ingen som helst ”samexistens” med sådana här grupper alls är möjlig. Det vore betydligt mer rationellt att förbjuda dem, och kasta ut dem ur det här landet, liksom alla som sysslar med ”sharia”, såkallade ”hedersmord” på sina egna familjemedlemmar och så vidare..

Göteborgs-Posten har fler detaljer att komma med i en annan artikel. Exorcism och djävulsutdrivning – något som fortfarande formellt ingår i den ”Svenska” Kyrkans dopritual, och riktas emot mycket små och späda barn – ”avsvärandet av djävulen” finns många gånger kvar i klartext, även om det på grund av bristande samordning är lite ”hipp som happ” i ”Svenska” Kyrkans lokaler, där sånt här också ibland förekommer. Särskilt i det katolska Polen, Tyskland, Danmark och flera av våra grannländer, finns det många kristna grupper som gör sådant här – oftast emot sina egna ungdomar och barn, som lockats med i de kristna sekterna. Jag har samlat artiklar om den kristna terrorn och förföljelsen under lång tid, och du kan läsa några av dem under huvudrubriken ”Adiafora” – underrubrik ”Häxor och annat okult” här ovan.

Och samhället runt omkring gör ingenting, ingenting alls för att ingripa, innan det är försent.

Våld, förnedring och psykisk terror emot lättlurade människor – kristendomen visar sitt sanna ansikte i Göteborg, Jönköping, USA….

Det finns bara en enda väg för de drabbade ut ur all denna kristna galenskap. Att göra sig fria från den, Gå ur Svenska Kyrkan, att inte ha det minsta med de här kristna samfunden att göra – ja – att bli hedning helt enkelt. Själv har jag haft turen att få en helt och hållet sekulär uppfostran, och det borde alla ungdomar i Sverige också få – utan undantag.

Till den stackars flickan i Göteborg kan vi väl bara önska Frejas stora kraft, i kärlek som i krig, Friggs medlidande och Visdom, Iduns förnyande och föryngrande krafter, Lofns förmåga att göra det omöjliga möjligt, och Eirs förmåga att återvinna hälsan.

Lev HEDNISKT – då lever du SUNT – i alla tider…

Dagens Nyheter om Nyhäxorna (artikel från 30 Mars 2018)

 

Igår var det Skärtorsdag, ett helt och hållet kristet påhitt, men planenligt publicerar Dagens Nyheter en intervju med nyhäxan Rosie Björkman, signerad Sofia Edgren, en av DN:s ”Knattereportrar” som är känd för att ha kallat Martin ”E-type” Eriksson för en ”nörd”, för att ha påstått att högerextrema ”huliganer” skulle ha samlats på Birka och flera andra ytterst partiska och fördomsfulla uttalanden om hela den hedniska rörelsen i Sverige.

Den här gången skriver hon dock en mindre partisk och mer saklig artikel, utan de vanliga påhopp och invektiv hon tagit till i det förgångna. Redan på omslaget till pappersupplagan av Torsdagens DN får vi lära oss att Rosie Björkman sagt att hon är ”Moders Jords prästinna och språkrör”. – Visst, så kan man ju uppleva det, säger jag – men för egen del är jag ganska skeptiskt inställd vad gäller alla dessa självutnämnda ”Rådsgydjor” utan större mandat, och allt vad det är för underligheter man kan få möta i den hedniska Världen.

Vid en genomläsning av artikeln inne i tidningen förefaller dock Rosie Björkman – som jag faktiskt träffat i levande livet – vara saklig hon också, och svävar inte ut alltför långt, per kvast eller andra kommunikationsmedel. Vi får veta att nyhäxorna skulle begå ”vårskrik” såhär års (varifrån kommer den traditionen) men intresserad av Hatt-tillverkning och mycket annat framstår Rosie Björkman ändå som en ärlig synkretist, som aldrig sagt sig vara något annat, ungefär som Onkel Olof i Skåne – en man som jag också skrivit om tidigare.

Rosie Björkman påstår inte alls, att hon representerar någon ”forn sed” eller någon obruten häxtradition sedan urminnes tid, eller något ditåt. Hon är faktiskt ärlig, på det sättet att hon rakt fram erkänner att hon blandar ihop nästan vilka traditioner om helst, i stil med det som kallas ”kitchen witches” och att vad hon tillämpar är new age, inget annat. Den sortens utövande kan jag själv också respektera, till skillnad från de som på helt falska och uppdiktade grunder säger sig vara ”forna” helt utan ens grundläggande kunskaper i ämnet,  och som inte ens förstått det här med årshjulet, eller de verkliga grunderna i den hedniska tron.

Rosie Björkman får delvis medhåll av religionssociologen Åsa Trulsson från Lund, som säger följande:

– Vi lever i en tid där det blivit viktigt för individen att vara autentisk och där livsstilsvalen ska styras av individen och inte auktoriteter eller plikter. Inom det religiösa fältet kan det handla om att hitta praktiker som genererar intensiva upplevelser eller känslor av välbefinnande och det passar i den nyandliga miljön.

Problemet är dock, att inte alla av dessa ”praktiker” är så särskilt renhåriga eller ärliga. Jag har själv skrivit en hel del om personer som utan större autenticitet säger sig ”spå i runor” och liknande, men som helt vilseleder folk. Sund skepsis, och en förankring i verkligheten och det närvarande, lönar sig faktiskt bäst i längden, eller för att citera:

Jag frågar Rosie Björkman hur hon förhåller sig till skeptiker: sådana som ser det hon gör som kvacksalverier utan vetenskaplig grund? – De som säger så har inte satt sig in i ämnet tillräckligt. I vissa kulturer är shamanism en vetenskap som funnits i tusentals år. Och det finns kvacksalvare i alla branscher, oavsett om du är tandläkare eller häxa.

Nyhäxa i sin prydno ? Något av ”Madame Mim” ??

Det är ju sant. Vi har alla sett ”fornsederiet” och dess verkningar,  angående detta med kvacksalveri. Nära det ”häxans torn” i Solna där DN:s intervju försiggick, befinner sig också Karolinska Institutet, där den kände kvacksalvaren Paolo Macchiarini, dödade tjogtals av sina egna patienter.

Tänk då om någon nyhäxa kunde komma farande, och säga ”Simsalabim” och återuppväcka alla dessa döda, som fick avlida under utdragna och hemska kval, allt tack vare Regeringen Löfvén – som lät detta ske – och den svenska sjukvården ?

Eller allt byggfusk på Karolinska ? Alla miljarder av skattepengar, som slösats bort helt i onödan ??

Kommer då Rosie Björkman själv dit, med trollspö och allt – och så säger hon bara ”Simsalabim!” och så kommer alla skattemiljarder farande tillbaks, åter till plånboken på varje Stockholmare ?

Och ”Simsalabim !” säger hon så, myndigt och med kraft – och alla våra Korrupta (S) och (mp) politiker, ställs till svars och blir föremål för åtal ??

Till och med Dagens Nyheters Peter Wolodariski har ju erkänt, att våra myndigheter totalt förlorat greppet – men tyvärr kan nog inga ”nyhäxor”, vare de aldrig så kunniga eller så kloka, ställa alla dessa samhällsproblem till rätta, även om de kanske vill.

Vi Svenskar är Verklighetens folk, och vi kan inte förlita oss på något ”Simsalabim !” eller allsköns häxeri.

 

This is a Fairy… Her name is Nuff…  – Well, I do suppose that’s Fair Enough !

Södra Norrland, Häxprocesserna och ”Svenska” Kyrkans skuld (inlägg från 21 Oktober 2018)

Sist i Dalarnas Tidningars artikelserie från 2016 intervjuades Per Sörlin vid Mittuniversitetet, som bland annat forskat kring de svenska häxprocesserna. Ingen annanstans i Sverige än i Södra Norrland skördade detta, av Svenska Kyrkan och de kristna iscensatta massmord på den infödda befolkningen så många offer, och ingen annanstans i Världen har det funnits och finns det fortfarande en kristen kyrka, som så grundligt vägrar att ta ansvar för vad den själv gjort.

Minst ett tusental människor i södra Norrland ställdes inför rätta på helt uppdiktade och påhittade anklagelser, och minst 300 av dem avrättades. Värst var det i Torsåker, där mer än 70 personer – och enligt andra källor nästan lika mycket som en tredjedel av den vuxna kvinnliga befolkningen avrättades för häxeri. Ändå har den Svenska Kyrkan aldrig bett offrens efterkommande om ursäkt för sina handlingar, och heller aldrig tagit avstånd ifrån vad den gjort under tidigare århundraden. I andra länder har det skett, men inte i Sverige. Är inte det ganska märkligt ?

Tyskt flygblad från 1670-talet, som berättar om hur den Svenska Kyrkan hetsade mot sin egen befolkning, och hur folk blev avrättade för att ha deltagit i inbillade ”häxsabbater”

– Här utspelades en av Europas mest omfattande häxförföljelser, säger Per Sörlin, professor i historia vid Mittuniversitetet

Det intressanta är, menar han, även varför vissa områden förskonades. Om lokala nyckelpersoner, som präster, länsmän och landshövdingar, höll sig skeptiska kunde de bryta förloppet. Så skedde i Västerbotten och lokalt på vissa håll i regionen. Men i stället löpte processerna amok i exempelvis Hälsingland och Ångermanland.

För att uppnå fällande domar frångick man mer och mer rådande rättspraxis, som att omyndiga inte fick vittna. Utmärkande för de norrländska Blåkullaprocesserna var att barn fick träda fram och berätta hur de fördes till Blåkulla. Detta var klassiska rättegångar om häxsabbater, där folk anklagades för att ha flugit till djävulen och dansat, festat och haft samlag med honom.

Men faktum är att människor har åtalats för trolldom och magi i Sverige från medeltidens slut fram till slutet av 1700-talet.

– De sträcker sig långt in i den period vi kallar upplysningen.

I vissa områden av Norrland segrade alltså förnuftet och det folkliga motståndet, i andra inte. Per Sörlin tillhör den skola av forskningen som menar, att det mesta av häxprocesserna skulle ha haft sociala orsaker. Många olika teorier för att förklara deras utbrott har framlagts genom åren, men alla glömmer ofta att betona den viktigaste bakomliggande faktorn: Kristendomen, och dess djävulstro. Utan den kristna överbyggnaden, och utan en kyrka, som aktivt deltog i och även gjorde sitt bästa för att bättra på alla häxanklagelserna – ofta med hjälp av falska bekännelser, framtvingade under tortyr, så skulle de inte ha tagit sig en så fasansfull omfattning, som de faktiskt fick i 1600-talets Sverige.

1960-talets radikalfeminstiska teorier har numera avskrivits, liksom 70-talets prat om klassklyftor. Per Sjölin menar att mobbing, förföljelser av enskilda och ryktesspridning, kopplat med kristna hatkampanjer är den viktigaste förklaringen, för som han säger i intervjun:

Då handlade det om så kallad vit magi, kloka gummor, vidskepelse och folktro, och processerna hade liksom tidigare ideologisk grund. En tredje variant var när folk i byarna menade att någon skadade dem med sina magiska förmågor, till exempel genom att sätta kor i sin och orsaka missväxt.

– Då tänkte man inte i termer av tillväxt, utan det goda fanns i begränsad mängd. Om en granne lyckades extra bra var det på bekostnad av någon annan. Men här var domstolarna rätt försiktiga. De krävde god bevisning för att fälla, och de anklagade kunde dömas till böter, fängelse och spöstraff men fick i allmänhet behålla livet, säger Per Sörlin.

I Norge och Danmark brändes häxor levande; i Sverige var de med något undantag redan döda när de lades på bålet. Det fanns en föreställning om att halshuggning var en lindrigare död, och löftet om den skulle få de anklagade att erkänna. Bekännelsen var nämligen viktig för själens frälsning.

– Lindrigare anklagelser erkände folk utan omsvep; det var ju saker som de hade gjort. Men ingen hade ju flugit till Blåkulla, säger Per Sörlin.

Ändå klarade sig många här jämfört med på platser på kontinenten, där uppemot 90 procent av de anklagade kunde avrättas. Så sent som under andra halvan av 1800-talet, under en religiös väckelse i Dalarna, uppkom Blåkullarykten igen, men ingen ställdes inför rätta.

Vi ser att kristendomen alltid är sig lik, och kärnan i det onda. Utan kristendom, ingen djävulstro, och därmed ingen häxförföljelse. Under alla tider och i alla kulturer – även den nordiska under järnåldern – har man trott på vit, grå eller till och med svart eller skadlig magi, men ändå fanns det ingenstans några straff, avrättningar eller några häxprocesser i stor skala, förrän kristendomen och de kristna prästerna kom med i bilden. Då förändrades allt, och rättsövergrepp, tortyr och avrättningar ägde rum i tusental och hundratusental, genom hela Europa. Och Norrland eller vårt land var inget undantag. Hur kan de kristna ursäkta allt detta ?

En hel del kommuner i Dalarna och Södra Norrland har idag officiellt tagit avstånd ifrån de här delarna av sin blodiga historia, och försäkrar oss, att vad som redan hänt för länge sen, inte skall få hända igen. Men – kan vi verkligen vara så säkra på det ? Från ”Svenska” Kyrkan hörs inte minsta ljud, inte minsta ursäkt, inget beklagande, ingenting. Officiellt har man aldrig tagit avstånd från häxprocesserna i Sverige, och vad som en gång hänt, tillhör kanske inte helt det förgågna. Idag fortsätter kristna, islamister och andra grupper att hetsa och hata emot enskilda på Internet istället, och anonyma anklagelser blir allt fler och fler, över hela samhället.

Än i dag kan ryktesspridning, propaganda och syndabockstänkande påverka oss mer än vi tror, och fenomenet inplanterade minnen blev aktuellt igen…. I mångt om mycket rasar samma krafter i människan nu som då. Det bästa motmedel vi har funnit på är och förblir utbildning och kunskap.

– Historiestudier ger studenterna förmåga till kritisk granskning. De får intellektuella redskap som är nödvändiga för samhället, och då går man inte på vad som helst, säger Per Sörlin.

 

Djävulspastorn i Adventistförsamlingen, som fick sänkt straff för Exorcismen av sin Tonårsdotter… (inlägg från 26 Oktober 2018)

 

Såhär års, när Halloween och den kristna spökrädslan och djävulstron florerar som värst, är det kanske bäst att påminna människor i det här landet att de kristnas tro på häxor och demoner faktiskt inte är något som bara förekom på den mörka medeltiden. Än idag blir barn plågade av kristna föräldrar, som säger sig vilja driva ut djävlar och demoner ur kroppen på dem, såkallad Exorcism.

”Svenska” Kyrkan har avskaffat exorcismen sedan länge, och anser numera att den ”inte behövs” bland dess flora av sakrament och diverse klerikala tjänster, och det är såklart bäst så. Till och med tidningen Dagens Nyheter berömde sig i början av 1900-talet för att ha avskaffat Djävulen, och påstår än idag på medias och tidningars överdrivna vis att den frälst oss ifrån ondo. I verkligheten gick det inte alls till på det viset. Det var den gamle protestantiske ärkebiskopen Nathan Söderblom, i folkmun mera känd som Satan Nöderblom, som officiellt avskaffade tron på djävlar och demoner i vårt land, annat än som allegoriska figurer eller sagoväsen.

2012 dömdes Kongolesiska föräldrar och en pastor från Frikyrkan ”The River” i Borås för att bland annat ha torterat en 12-årig flicka med elkablar i munnen. De påstod att hon var besatt av djävulen, och dessutom häxa..

Men, Nathan Söderbloms verk och gärning har fallit i glömska idag, inför en kyrka och ett samhälle som blivit alldeles för släpphänt emot lagbrytare. Alla kulturer och religioner är inte likvärdiga, och har inte samma värde – som man tydligt kan se. Med början 2012 i Borås, har allt fler och fler fall av grov barnmisshandel, maskerad som ”kristen exorcism” dykt upp i Sverige. Inte heller den katolska kyrkan har tagit avstånd från Exorcismen, utan använder den alltjämt. Och Katolska Kyrkan får liksom ”the River” och flera andra frikyrkor mångmiljonbelopp i statsbidrag varje år, allt tack vare en myndighet som heter SST.

Även tidigare har jag och medbröder i den hedniska bloggosfären försökt ta upp de här sakerna, för att försöka få myndigheter och allmänhet att förstå vad som faktiskt pågår. Läs denna artikel !

Svält, tortyr och långdragen psykisk tortyr som kan pågå i flera år ingår i den här kristna ”behandlingen” av de utpekade barnen. Och i Januari i år var det dags igen. En pastor i Adventistförsamlingen i Göteborg blev påkommen på bar gärning, efter att ha misshandlat och plågat sin tonårsdotter i flera år. (Ni kan läsa domen från april i år här – Domar är offentliga handlingar i Sverige)

 

Varför fortsätter vissa kristna kyrkor i vårt land hela tiden med sånt här ? Hur ska man förklara det ??

Också den kristna dagstidningen ”Dagen” har skrivit om detta. Liksom Svenska Dagbladet – som kan berätta om hur pastorn fått sänkt straff för exorcismen på sin egen dotter...Straffsänkningen gavs av Hovrätten för Västra Sverige, som anser att det bara kan anses bevisat att djävulspastorn misshandlat henne vid två tillfällen, samt ofredat henne vid två andra tillfällen. Resten av bevisningen har brister, eftersom den bara bygger på flickans minnesbilder av hela sin uppväxt; och då får Pastorn såklart skyddstillsyn, men inte fängelse. Han är ju ändå kristen, och Adventistförsamlingen har ju officiellt tagit avstånd från alltihop, så dessa ”guds lamm” som det brukar heta, är såå snälla såå, allesammans. Hör ni inte hur de liksom bräker ?

Flickans egen berättelse står i skarp kontrast till de sedvanliga bortförklaringarna, och för säkerhets skull – och för att ingen ska beskylla mig för partiskhet – måste jag säga att jag blott citerar, och att jag för egen del fått en helt sekulär uppväxt, vilket jag faktiskt välsignar – även om jag som bekant är Hedning.

Allt började i våras med en orosanmälan från socialtjänsten i kommunen där pastorsfamiljen bor. Tonårsdottern hade då berättat för en kurator hur hon blivit uppfostrad med våld under sin uppväxt.

– Han tar tag i mina armar eller axlar och skakar mig i luften eller mot en vägg. Han håller hårt så jag inte kan ta mig loss. Flera gånger har jag fått blåmärken, berättar hon i förhör.

– Vid flera tillfällen har han tagit tag i mitt hår och skakat huvudet mot till exempel en soffkant. Det har gjort ont i huvudet. Det här beteendet har hållit på i hela mitt liv, så länge jag kan minnas.

Regelbundet har pappan också försökt att driva ut demoner ur henne, berättar dottern.

– Han tar ett hårt grepp om mina armar och tittar uppåt eller rakt på mig. Han säger till Gud eller Satan att ”du onde demon far ut ur henne, Gud ta ut demonerna”. Jag hatar det, säger hon.

Använde bibelord 

Hon säger också att pappan har använt vissa bibelord mot henne, till exempel: ”Man ska hedra sin far och sin mor” och ”man ska aga dem man älskar”. — —  Chefsåklagare Per-Erik Rinsell menar att händelserna som pågått mellan sex och sju år sammantaget ska ses som grov fridskränkning. – Han har visat ett hänsynslöst beteende mot sin dotter, säger han till Dagen. — — – För honom har det haft en religiös innebörd. Men oavsett om han pratat om demoner eller anklagat henne för att kontrolleras av gröna män från Mars hade det ändå handlat om fridskränkning, säger åklagaren.

Tidningen ”Dagen” 17 Januari 2018

Man undrar ju hur den här kristna flickan kan säga att den helige fadern ”skakat” hennes huvud emot ett bord, eller en vägg. Menas det inte snarare slagit eller dunkat, för det är ju ganska uppenbart att det är detta, och ingenting annat som skett… Och vore hon inte lyckligare som en fri, hednisk kvinna – ifall hon nu inte är så inpyrd med all denna kristendom, att hon fortfarande tror på ”heliga fäder” uppe i Himlen, och annat sådant… ?

Man kan jämföra alla de här kristna fasonerna med ett av de allra mest klassiska fall av ”Exorcism” som finns, och som faktiskt lär ha stått som förebild till skräckfilmen ”Exorcisten” som kanske är aktuell för vissa läsare såhär års. Själv firar jag inte Halloween, och vill heller inte se en massa amerikanska filmer med projektil-spyor, barn som vänder vitögon och en massa kristet våld.

Anneliese Michel hette en tysk flicka, född 1952 som växte upp hos strängt katolska föräldrar, men som började lida av epilepsi vid 16 års ålder – antagligen orsakat av självsvält och religiösa grubblerier, samt en begynnande depression – vilket inte alls är ovanligt hos tonåringar. Hon togs in på ett universitetssjukhus i Würtzburg, 1973 när hon var 21 och hade börjat studera teologi där, men katolska läkare hade hela tiden skrivit ut starka mediciner, bland annat Aolept (pericyazin) och Hibernal – medel som kan framkalla hörsel och synhallucinationer – och dem blev hon såklart inte bättre av…

Anneliese Michel vanvårdades ihjäl av katolikerna, och dog innan hon fått uppleva sin 24-års dag. En tysk domstol dömde två katolska präster, som bevisligen utsatt Michel för lång, utdragen och plågsam exorcism under förespeglingen att ”jamen, hon ville det ju själv!” samt även Michels föräldrar, men dessa fick inget straff, eftersom den tyska strafflagen har en paragraf som ursäktar ouppsåtligt dödande – föräldrarna hade ju trott på djävulens verkliga existens – och ansågs därför ha handlat i god tro, så då blev de genast straff-fria…

Ändå konstaterade domstolen, att om Michel fått den vård hon behövt, och inte dött av uttorkning och långvarig självsvält – som prästerna hela tiden uppmuntrade och understödde – så hade hon inte behövt dö. Och än idag vallfärdar katoliker nere i Tyskland till hennes grav, eftersom de anser att hon skulle vara närapå ett helgon, vars ”martyrdöd” på något sätt skulle bevisa djävulens faktiska existens..

Ja – vad ska man egentligen säga, kära läsare ?

Vad kan man anse, om dessa katoliker; som håller på såhär – och ska vi verkligen ha katolicism i vårt land ? Religionsfrihet är en sak, men när tillräckligt många brott begåtts i en och samma religions namn – räcker det inte då ? – och varför gör våra myndigheter ingenting ??

Erik Blomberg, den svenske poeten skrev en gång i en dikt som följer. Dessa ord har jag gjort till mina egna, och därför kämpar jag som den Hedning jag är vidare, emot förpestande, livsförnekande och farliga religioner som kristendom och islam.

”Jag vet det
Jag säger det
Men därför att jag vet och vågar att säga det
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig

Spök-radion och ”Det välkända” (inlägg från 28 Okotber 2018)

Nu när Halloween, denna kristna högtid från USA som fått ersätta det betydligt mer anständiga svenska Allhelgona, ändå är över oss, så kanske jag ska fortsätta behandla ”svåra” teman ett tag, även om ingenting är för svårt för mig som kritiskt tänkande hedning. Den kristna Halloween-traditionen går ju ut på att man ska skrämmas, och hela tiden vara rädd för de döda, medan det hedniska firandet av Alvablotet, och Allhelgona – som ju kom i Alvablotets ställe – går ut på att känna en djup samhörighetskänsla med sin släkt och sina förfäder, och att minnas dem utan skrål, skräp och skrän.

Borde man inte kunna få minnas sina döda och saknade utan all denna kristna djävulstro, häxor, spöken, demoner osv.. ?

Jag har redan tagit upp en sida av kristendomens tröttsamma djävulstro och vad den vanligen leder till i det förra inlägget. Ett annat liknande fenomen, som dock inte nödvändigtvis har med kristendomen att göra, är tron på spöken. Bara för att jag själv är Hedning och Asatroende, finns det en massa individer här i Världen som tänker sig att jag skulle tro på spöken också, eller en massa annat ”övernaturligt” och ockult. På det har jag bara en sak att svara: Jag har aldrig i hela mitt liv mött ett enda spöke, så jag kan inte avgöra om jag skulle tro på spöket eller inte…

Det beror väl i så fall vad sagda spökelse, gast eller gengångare har att säga, och ifall det alls framstår som trovärdigt. Jag tror i alla fall inte på vad som helst, och för övrigt har jag redan gång på gång redovisat, att jag omöjligt kan tro, att det finns något ”utanför” eller ”över” naturen. Antingen ingår en sak eller en företeelse i universum samt därmed naturen, och alltså existerar den, eller också inte.

Nu säger visserligen Hedendomen också, att det finns flera existenser eller företeelser i tillvaron som vi människor vanligen inte kan se, inte kan observera eller sitta och samspråka med, därför att vi inte ens har mätinstrument nog för att uppfatta dem, och att våra sinnesorgan helt enkelt inte räcker till. Den moderna naturvetenskapen utesluter i och för sig inte den heller att det finns fler saker att upptäcka, och givet att våra fysiker inte har precis allting klart för sig än, framstår ”spöken” eller fler dimensioner än tre ändå som en avlägsen möjlighet – man kan minnas böcker som ”Flatland” och annat i den stilen, eller tanke-experimentet med hur en tredimensionell varelse skulle te sig, för andra varelser som lever i ett två-dimensionellt universum.

Författaren Magnus Westerbro tog idag upp saken i en utmärkt välskriven artikel i Dagens Nyheter, en otäck blaska som jag numera inte läser och har sagt upp min prenumeration på. Artikeln är avsedd att vara inledningen på en hel liten krönika i sju delar, men om den fortsätter som den har börjat och undviker de vanliga fördomar och kristna griller, som DN alltid serverar oss; återstår att se.

Nåja, Magnus Westerbro konstaterar välformulerat och bildat att tron på spöken är bekant sen antiken, lika väl som skeptiska hedningar i stil med Plinius den yngre, som påstås vara den förste att helt förneka spökenas existens. Inte ens de kristna sitter hemma vid sina frukostbord och har visioner av Jungfru Maria och pratar kaffebordsprat med den helige ande, och ingen utom IS käppgalna fanatiker skulle väl ranta runt och påstå att de nyss samtalat med Profeten Mohammed. Indiens hinduer tror inte att de har fått se Krishna, att Vishnu uppenbarar sig för dem (nåja, när de första indiskproducerade filmerna med mytologiska motiv hade premiär i en del av de fattigaste byarna, lär det ha utbrutit panik, eftersom folk anno 1905 i Bengalen eller så trodde att vad de såg var ”äkta” – men det är också det enda undantaget).

Åtminstone en kollega tror sig möjligen kunna upptäcka spöken, med hjälp av en sån här.

Allt detta till trots, vill jag bara ha sagt att jag inte helt förnekar tron på spöken heller, eller rättare sagt – de skulle kunna existera, men mig veterligen har det aldrig framkommit några bra och godtagbara bevis för den saken. En kollega jag harnej, inte Tekniske Johansson, om ni nu minns honom ! tror faktiskt på spöken, och eftersom han hört att jag är Hedning, menar han att jag i alla fall är en person, som man borde kunna anförtro sådana saker som spöktro, även om han till slut insett, att jag faktiskt inte tror på spöken själv.

Han menar, kort och gott, att det är en fråga om mottagningsförhållanden. Alla som hållit på med VHF eller andra typer av radioapparater vet exempelvis, att luftfuktigheten, en enda fuktig gren som kommer åt VHF-antennen, höjd över havet, potentiella störningskällor som mobilmaster eller till och med mikrovågsugnar i närheten kan påverka mottagningsförhållandena högst väsentligt – och – resonerar kollegan – varför skulle det nu inte kunna vara så med spöken, gastar och gengångare också ?

Exempelvis tycker han sig ha märkt, att spöken är betydligt vanligare i trähus och gamla, fuktiga stenhus med jordkällare av någon typ, än i moderna, väl isolerade byggnader.  Han har citerat exemplet med en gemensam vän till oss – låt oss kalla honom Torgny, eftersom han i mycket är en ”Tors karl” och dyrkare, 2 meter hög, grovlemmad och reslig, och inte rädd för någonting just, utom tandläkare. Nåväl, Torgny hyrde ut ett gammalt trähus han sedan länge haft besittningsrätten på till ett yngre par i 35-års åldern, friska och starka samt garanterat svårskrämda båda två, men efter en fuktig vinter var såväl de – som en övernattande Torgny – fullt och fast övertygade om att det spökade i det gamla timmerhuset också – och har man sett – efter installation av en gammal beprövad RA 135 av benficksmodell hördes där sprakanden, oförklarligt gravlika röster och väl mer, nätterna igenom…

Var tusan är nu Venkman, Kowalski och grabbarna när vi väl behöver dem ? Fast hette en av dem verkligen Kowalski ? – Nåja, strunt samma…

Tanken på att man skulle kunna fånga upp de dödas röster med modern radioapparatur är gammal den också, och det lär finnas hela sajter på nätet som enbart ägnar sig åt det fenomenet. Själv tycker jag det påtagligt liknar det nu nedlagda SETI-projektet, eller sökandet efter ”subliminal information” på hårdrocks-LP:s och i kommersiella TV-sändningar.

SETI lades ned som officiellt projekt av de amerikanska myndigheterna redan på 1980-talet, sedan politikerna tröttnat på att ställa upp med finansiering. Numera finns det ett otal privata initiativ, som alla går ut på att man skall kunna hitta spår av intelligent signalering utanför vår planet, men tråkigt nog har man inte hittat några bevis för den saken alls, trots att man hållit på sedan 1960 ungefär. Visserligen finns det vissa argument till att en enda ovanligt kraftig radiosignal från anno 1977 skulle kunna vara ett försök att kontakta just vår civilisation, från en annan kultur i skyttens stjärnbild – men den signalen har aldrig upprepats – och man får ändå undra varför någon utomjordisk civilisation alls skulle vilja kontakta oss jordevarelser. Vore det ens något att sträva efter, så länge vi har så många muslimer, kristna eller andra efterblivna vrak ibland oss ?

Sublimial information, eller en andtruten sångare i Led Zeppelin, som baklänges viskar ”my sweet satan!” på en eller annan LP-skiva, har visat sig vara fullkomligt verkningslöst. Ungdomen blir inte djävulsdyrkare bara för detta, annat än i heltokiga kristna fundamentalisters ögon, även om samma ungdom rockar aldrig så hårt, vilket den då och då måste få göra.  De flesta lyssnare kan inte uppfatta baklängesröster i alla fall, och allt som går att förnimma, är ett obestämt mumlande. Likadant är det med coca-cola burkar som får flimra förbi på en TV-ruta i ungefär en sextiondels sekund – försökspersoner som utsätts för något sådant får inte alls en lust att dricka läsk, de får bara huvudvärk till följd av flimret. Visst, det kanske vore roligt för någon kategori människor om detta alls fungerademen saken är den, att det gör det bara inte…

TV-serien ”Det Okända” har flera gånger ertappats med att fara med ren osanning och följer en mycket välkänd dramaturgi…

Den omåttligt populära TV Serien ”Det okända” som alltid hyllas av monster- och spökdiggarna har gång på gång fällts i radionämnden för total osaklighet, och för att ha tillämpat ”cold reading” och andra bluff-tekniker, som jag själv ingående beskrivit i den här bloggen på tal om ”forn sed” eller människor som säger sig kunna ”spå i runor” vilket inte alls fungerar på det sätt, som dessa new age-profeter påstår.

Programmet går nu på sin 28:e säsong, sägs det – men man vevar för det mesta på med gamla repriser, som möjligen kan lura de lättlurade. Det börjar alltid på samma sätt, och följer vad man kan kalla en ”tre punkts dramaturgi” vilket de flesta filmer, tv serier och populärkulturella media-historier också gör. Man börjar mitt i, med att presentera en till synes ”helt vanlig svensk familj” som säger sig ha problem med spöken, osaliga andrar eller annat sådant, och med hjälp av ”förstärkande” och ”spännande” musik och ljudillustrationer visar man sedan en konstruerad situation, där personerna får utlopp för sin spökrädsla.

Sedan tillkallas ett och annat medium, med varierande kändhets-faktor (small, large och medium alltså) och vi får se vad som lett den noggrannt utvalda, och inte alls ”vanliga” familjen (sk ”casting” har använts, och är mycket vanligt i påstådda ”verklighets” Tv serier – jämför med Arga snickaren osv osv) in i den förment farliga situationen, där alltså ett efterhängset spöke eller en vålnad förutsätts dyka upp – och sen kommer del 3 – ”den spännande upplösningen” i vilket mediet övertalar alla om att spöket nu är puts väck, borta, har vandrat vidare i riktning den kristna himlen (även om detta aldrig sägs fullt ut, så bekräftar man hela tiden de kristnas världsbild, i alla fall) och att allt är frid och fröjd.

Ett oskyldigt nöje, kan det ju tyckas. Familjen får bara betala några tusenlappar under bordet till ”mediet” i alla fall, och alla ”tror” ju att de blivit hjälpta, sover bättre om nätterna och känner sig lugnade – och om nu någon känner sig bättre av sådant här – varför alls kritisera det ?

Ja – så kan man ju tycka… Men, problemet är förstås att alla de klienter som har fått flimra förbi på det okända inte alls är nöjda efteråt (flera fall med förnyade besök av allsköns medier och ”spökjägare” har fått ske, till ingen nytta) trots vad program-makarna försäkrar – och alternativa förklaringar undersöks aldrig. Oftast – eller så gott som alltid – i programmet är det någon tonårsdotter eller kvinna som har problem, medan männen i familjen är mer stereotypt svårövertygade, och till slut ”låter sig övertalas” av någon snäll programledarinna, varefter mediet ”ställer allt tillrätta” igen. Förgäves längtar man efter Ghostbusters – med Venkman och grabbarna, eller spöken som kanske inte alls är så lättövertalade – eller varför inte arge snickaren som kan dyka upp, och förklara: ”Ert problem beror faktiskt bara på en knarrig vindstrappa, dålig isolering och golvdrag” men nej, men nej – i TV 4:s och TV 8:s skruvade värld sker detta aldrig – allt vi får är bara samma uttjatade förklaring – aldrig en självständig tanke, aldrig en ny teori..

Program som ”Det okända” har också kritiserat för att namnge enskilda, nyligen avlidna eller levande personer, som anklagats för att ”gå igen” vilket minst sagt är mindre lämpligt. De medier som uppträder i programmet har också försökt lura folk med att de kan komma i kontakt med deras döda fäder, barn som har dött i Thailands-Tsunamin och liknande saker – alltsammans påståenden och metoder som är minst sagt diskutabla – eller låt oss i alla fall säga ”mindre klädsamma”.

Allt detta faller på sin egen orimlighet, och det är nog inte till nytta för någon enskild i hans eller hennes svåra sorg efter ett nyligen förlorat barn, att umgås för mycket med alla dessa ”nyhäxor” och ”new age kurrar” som – emot mycket pengar naturligtvis – lovar att sätta sig i kontakt med barnets ”ande” osv. Sådant bör man nog undvika, ifall man vill förbli psykiskt frisk – oavsett att det kanske KAN finnas oförklarliga fenomen, eller det som kallas ”gengångare” eller till och med ”Dagståndare” i alla fall.

Vad en dagståndare är för något, skall jag förklara i kommande bloggar. Enkelt uttryckt är det ett specialfall av gengångartron, som bara förekommer i Skåne och speciellt i Göinge-bygden.

Men – allt nog – själv HAR jag faktiskt mött allehanda ”nyhäxor” i passande åldrar, eller folk som sagt sig ha ”medial förmåga” av olika slag, och som nära nog ”sett spöken mitt på ljusa dan” i så måtto, att de själva blivit påverkade av det – vilket i sin tur även påverkat mig, när jag sett deras oväntat häftiga reaktioner… Och när jag nu säger ”påverkad” menar jag inte av Flickan, Flaskan eller något annat..

Allt nog, en gång reste jag till min släkt på den sköna ön Marstrand, känd för sina Häxprocesser och annat, med någon, som sade sig vara ”häxa” och ha massor av medial förmåga. Till Häxprocesserna på Marstrand skall jag återvända i en kommande blogg, men låt mig börja med att konstatera att när den sköna vederbörande (Ja, jag är som Jesus Kristus ni vet – jag har umgåtts både med skökor och publikaner, och den som tror sig vara utan skuld, får gärna kasta den första stenen..) steg av färjan, ville hon genast gå åt höger, inte åt vänster. Till vänster om färjeläget, där den nutida linfärjan (inte den kända ”spårvagnen” som bara används vintertid) angör Marstrandsön, finns en plats där häxor ”korsbands” som det hette, och fick undergå ”vattenprovet” och de som likt mig själv är mycket bekanta med ämnet, vet förstås om den saken. Men – detta faktum står inte att läsa i några böcker, inte ens de nyutgivna – nej sådant måste man veta av och från sin släkt.

Numera har Fjärdingsman eller rättare sagt Polisen sin brygga på samma plats också, och det kunde ju tänkas, att det var just den, som ni dåvarande sköna var så rädd för. Uppe på det som faktiskt är platsen för ett av Marstrands Fästnings nu rivna utanverk kände hon däremot ingenting, ingenting alls – trots att det är en plats som i sen tid – felaktigt ! – utpekats som ortens galgbacke, och där häxor skall ha bränts – det växer knappt något gräs där heller – men – resonerade jag – om hon nu verkligen bara ”fejkade” medial förmåga, borde hon inte ha ”känt på sig en massa” när jag talade om, att detta var själva galgbacken ?

Nåja – ”cold reading” finns, och kanske kunde hon avläsa mitt minspel, gester och annat – men förklara detta

Marstrands Rådhus är idag bibliotek och festlokal, och ligger vägg i vägg med en krog. Framför det finns en stor parklind, och ingen skulle en solig dag om sommaren se rådhuset som en farlig, hemsk eller skräckinjagande byggnad – av allt att döma är ju huset från 1800-talets slut och har inte varit med om äldre tider – och källaren syns knappt, annat än som små gluggar över markytan… Andra krogar och välbesökta små butiker omger också själva rådhuset, och inget stör idag denna småborgerliga, kristna och Bohusländska idyll…

Men – min dåvarande väninna ”häxan” började plötsligt skälva och skaka i hela kroppen. Det fanns något obestämt med rådhuset, som hon var fruktansvärt rädd för, och att passera förbi källarfönstren intill det blå huset på bilden ovan var faktiskt mer än hon kunde klara av… Hon hörde tydligt – sa hon – skrik, rassel av metall eller stora metallsjok, som slängdes emot golvet därinne, samtidigt som hon började yra om att ”de gör henne illa… de gör henne mycket, mycket illa…!” utan att nämna vem ”henne” i så fall var. Att ens försöka gå förbi Rådhusets hörn, blev så jobbigt för den nutida häxan att hon brast i gråt, och bokstavligt talas fick ledas, sidlängs utmed fasaden – och den här personen är normalt sett inte alls en hysterika, eller på något sätt lättskrämd – det kan jag intyga. En liknande reaktion, hos en person av någondera könet, har jag dessutom aldrig sett , förr eller senare – inte mitt på dagen en ljus sommardag i Juli, i alla fall.

Själv har jag alltid levt i den tron att häxorna torterades och rannsakades på Marstrands Fästning – men detta är också fel i sak – eftersom jag har kontrollerat med källorna, och originaluppteckningarna från 1600-talet, som finns att läsa på nätet. Samma oljud – efter stora plåtmynt, ska hösten 1669 ha hörts i precis samma källare – i cellen efter en särskilt omvittnad häxa, en viss Karin Klockars, som sedermera hängde sig i sin cell efter att ha blivit grundligt torterad, även om de inte fick fram någon bekännelse ur just henne, eftersom hon föredrog döden istället för att erkänna det som var falskt.

Men – sånt kan man inte känna till, ifall man inte läst alla originalmanuskripten, och plöjt igenom dussintals sidor med text, på nätet eller i 1600-talsmanuskript, förvarade på Kungliga Biblioteket, och där har vederbörande aldrig varit… inte ens för att se den berömda ”Djävulsbibeln”…

Så visst – paranormala upplevelser tycks kunna existera – och om sinnesintryck, för händelser som utspelats för flera hundra år sedan, på något sätt kan ”fastna” på en plats, skulle det då förklara spökens existens – eller vad tror ni, kära läsare ??

Dags att åka till Finspångs TROLLKÄRRINGS-SKOG och minnas ”Svenska” Kyrkans Illdåd…. ?

Visste du att ”Svenska” Kyrkan torterat, avrättat och bränt 11 personer i Finspång på bål ? – Jo, det är faktiskt sant – och allt det kan man snart få återuppleva genom Östergötlands Turistbyrå och Finspångs kommun, som snart anordnar en rundvandring i den lokala Trollkärrings-skogen, belägen nära Finspång – som idag kanske är mer känt för att utgöra den ort, där Nordiska Asa Samfundet grundades, och där flera av dess ledande medlemmar liksom av en slump råkar bo…

Häxanklagelserna i Finspång stöttades, drevs och sanktionerades i mer än hundra år av ”Svenska” Kyrkan. I vissa fall avrättade man mormödrar och mödrar ur samma släkt, medan döttrarna ”fingo stå vid moderns bål”…

Historien om avrättningarna i Finspång har också förhållandevis noga dokumenterats av kommunen, som inte döljer det som ”Svenska” Kyrkan gjorde emot sitt eget folk även på otaliga andra ställen i landet.Märkligt nog har ”Svenska” Kyrkan – som ju inte är ett enda förbaskat dugg ”svenskare” än andra samfund, och som inte stöds av mer än högst 58 % av befolkningen, bett människorna i Finspång och resten av landet om ursäkt – trots att hundratals ättlingar i direkt nedstigande led efter de orätt fängslade, torterade och avrättade nog fortfarande finns i kommunen. I andra länder – exempelvis Tyskland, Storbritannien och USA har de ansvariga kyrkorna bett människorna om ursäkt – och även lovat att förföljelserna aldrig ska upprepas, eftersom ursäkten i sig ju kommer flera hundratals år försent, och dessutom är helt gratis för de ansvariga mördar-kyrkorna.

I Tyskland och andra länder finns också organisationer som menar att blott och bart ursäkter är verkningslösa, och att man på allvar måste se en rejäl attitydförändring hos de kristna. En sådan organisation leds till exempel av den tyske människorättsadvokaten och politikern Hartmut Hegeler som jag berättat om även tidigare. Han har också konstaterat att det enbart är de Lutheransk-Evangeliska Statskyrkorna i Sverige respektive Norge som hårdnackat vägrar be sina egna medborgare om ursäkt för sina fruktansvärda brott alla andra kyrkor världen över har tagit officiellt avstånd emot häxprocesserna, men från ”Svenska” Kyrkan hörs märkligt nog inte ett enda knyst. Är inte det ganska underligt, eller vad tycker ni – goda medborgare ?

Något som utmärker just häxprocesserna i Finspång framför andra, är att man använde tortyr (trots att det var förbjudet enligt svensk lag !) liksom ”vattenprovet” genom att kasta minst sju misstänkta häxor i en tjärn, som ännu finns kvar, och dessutom bränna de dömda på bål utan föregående hängning eller halshuggning med yxa, som faktiskt var det vanliga tillvägagångssättet.

I den här tjärnen kastades åtta kvinnor med vänster hand bunden till höger fot, och höger hand bunden till vänster fot – på ”Svenska” Kyrkans direkta order. Om de flöt, ansågs de vara häxor, men om de sjönk, så var de oskyldiga..och drunknade.. Samtliga flöt faktiskt…

”Svenska” Kyrkan och dess präster var hela tiden pådrivande i vad som skedde, och har otvivelaktigt det största ansvaret för brotten, även om ”världsliga” myndigheter eller med andra ord Svenska Staten också var delaktig i folkmordet på sina egna medborgare. Man har beräknat att minst 400 människor avrättades i svenska häxprocesser, oräknat alla de som ”bara” fick livslånga men till följd av hårt fängelse eller tortyr, eller också avled innan någon dom egentligen avkunnats, förutom allt det psykiska lidande, som kristendomen orsakat hela den svenska befolkningen i tiotals, ja tjogtals generationer.

Lantmätaren Johan Brandberg kunde år 1761 rita en karta, som visar var sju dömda kastades levande ned i elden från en skarp bergsbrant…

1608 övertalade ”Svenska” Kyrkan kung Karl XI att införa dödsstraff för alla typer av lövjande, signeri och trolldom. Drivande bakom detta var bland annat ärkebiskopen Abraham Angermannus, som redan på 1590-talet såg till att mer än 100 svenska män och kvinnor blev avrättade i Götaland. Också Hovkaplanen Claudis Prytz – som förde en mycket aktiv roll vid mördandet i Finspång och Östergötland hade en aktiv del i detta. Redan 1613 såg han till att en kvinna blev levande bränd på bål i Söderköping, men då var det nära att han själv råkat bli bränd. Vid bikten grep den påstådda Östgötska häxan tag i Prytz prästkappa och hade sånär lyckats dra in honom i det brinnande bålet om mästermannen eller bödeln inte lyckats rycka undan honom.

Både gamla lantmäterikartor och moderna urkunder visar var avrättningarna skedde, och var ”Svenska” Kyrkan slaktade, brände, mördade och torterade oskyldiga människor…

Efter detta var Prytz på intet sätt avskräckt, utan var fast besluten att ta i tu också med Finspångsborna. Trolldomsprocesserna i Finspång startade våren 1617 mot åtta kvinnor. I en särskild rättegång skulle de anklagade kvinnorna rannsakas och totalt hölls fyra tingsförhandlingar innan man var klar sommaren 1617. Trots att tortyr var förbjuden i lag, och att Tortyr aldrig ingått i den Germanska eller Nordiska rätten utom vid Kungamord eller Högförräderi, tillämpade man flitigt tortyr i Finspångs alla häxprocesser. Redan Olaus Petri påpekade på 1530-talet att tortyr eller pinliga förhör var av intet värde i alla fall, eftersom de misstänkta på goda grunder kunde antas ljuga och komma med falsk information bara för att slippa undan plågorna, och bekännelser under påtryckningar av olika slag var dessutom förbjudet.

Men det tog ”Svenska” Kyrkan inte hänsyn till alls.

De anklagade kvinnorna satt fängslade olika lång tid. Elin Näs hade suttit 9,5 veckor, Kirstin i Tråbrunna sju veckor liksom Ingrid i Gållbo och Margareta i Eketorp. I sex veckor hade Kirstin i Näs och Ingrid Göran Orres suttit och i tre veckor Ingrid i Rippestorp. Hur länge den åttonde kvinnan – Lusse i Mullsäter – hade varit fängslad är oklart, men hon avled i alla fall av de skador hon fick medan hon blev torterad, och man skulle ”them (kvinnorna) pina til enn sann bekennelse”.

I Räkenskaperna från tinget i Finspång kan man också läsa, att lokala smeder i trakten fick tillverka fyra stora bränntänger, tre ”fångkistor i järn” samt en sträckbänk – alltsammans bara för att man skulle kunna rannsaka och tortera de lokala trollkonorna !

Sista gången någon beskyllts för att tillverka Tortyrredskap i Sverige, förresten, var 2015 då polisen i Västerås skall ha spelat CD-skivor med dansbandsmusik för intagna…

Jämfört med Sven-Ingvars, så var det nog mycket värre på 1600-talet…

En lokal präst frågade var han skulle göra av Lusse i Mullsäters lik, men fick förstås svaret av det allsmäktiga Domkapitlet i Linköping att hennes döda kropp kunde kastas utanför kyrkogården, i den mån hon nu skulle ha någon begravning alls. Samma Domkapitel finns kvar än idag, och styr och ställer ännu med begravningar och döda i traktennumera tar man de dödas guldtänder och tjänar pengar på, fast de inte ens varit medlemmar i ”Svenska” Kyrkan.

Lusse i Mullsäter hävdade in i det sista att hon var oskyldig, och än idag sägs det att en kvinnas röst kan höras i samma ”Trollkärringsskog” där hon ropar, ihållande och oavlåtligt ”Jag är oskyldig”. Men – detta besvärade förstås inte de kristna mördarna. Enligt lantmäterirapporten från 1700-talet – som inte alls bygger på en lokal legend, utan mycket väl kan vara sanning – bands de sju man hann döma vid en lång stång bakom deras ryggar, och sen sköt man dem gemensamt ut för ett brant stup, som sedan dess kallats Trollkärringsberget, vid vars fot en stor eld gjorts upp.

Men enligt tingsprotokollen gick det inte till så. Enligt bevarade protokoll band man istället ihop häxorna tre och tre, ”de tjudrades på berget i ringar, och antändes”

Såhär behandlade ”Svenska” Kyrkan minst nio kvinnor och en man från Finspång. De hängdes upp i armarna, och sedan stack man dem med nålar för att hitta ”häxmärken” eller ställen utan smärtkänsel. Att en i armarna upphängd person till slut förlorar känseln, säger sig självt…

1620 var det dags igen. Då skulle man avrätta en redan 1617 förhörd person, Lusse i Svarttorp (inte att förväxla med sin namne) som frikänts, trots att hon erkänt att hon mött Satan vid en korsväg vid Yversta gärde i Hallsbergs socken i Närke. Vid tre torsdagar hade hon haft samlag med honom men mer ville Lusse inte erkänna. Att hon kom till Blåkulla var mer en tillfällighet. När hon en gång satt och mjölkade kom en vindpust och ”förde migh till blåkulla. Och ther såto några qvinnfolk til bordz men iagh kände them intz iag färdas så hastigt dädan” berättade Lusse enligt protokollet.

I ett tidigare förhör med prästen Erik i Hällstad hade Lusse dessutom erkänt att hon under tolv Olovsmässor (alltså 24 Augusti varje år – måste ha varit rätt tråkigt med ett såpass förutsägbart sexliv, särskilt för den lede själv !) haft samlag med Satan. Vid tingsförhandlingarna försökte hon neka till detta men tvingades vid förhör erkänna även detta.

Dessutom avrättade man också Lusse i Svarttorps man för ”dubbelt hor” då han haft sex med en gift kvinna i Stubbetorp, som ligger alldeles i närheten. Men än var det inte slut. Så sent som 1699 avrättades en man i Finspång – Erik Eriksson i Bocketorp, Hällestad för att han påstods haft samröre med den onde. Han miste livet genom halshuggning. Så här noterades det i Hällestads dödbok ”Den Aprilis halshögs och grofs neder i galgebacken Erick Eriksson i Båcketorp, som munteligen hade gort förbund med Satan, at han efter nestkomande Olai dag skulle aldeles vara i hans tienst och under hans wåld.

Vi kan bara undra om det än i denna dag finns dylika hedningar kvar i Finspångs skogar – eller vad tror ni ?  NAS grundare har icke uttalat sig i saken…

 

 

Här kan du själv se en film om ”Svenska” Kyrkans sätt att behandla vanliga medborgare… genom flera sekel återkom och upprepades detta…

Nuförtiden kan vi kanske skratta åt häxprocesserna – eller kan vi det ? Vi tror inte längre på att några kvinnor långt ute på Östergötlands landsbygd skulle ha ”bolat med Satan” eller ”fört barn till Blåkulla” som det heter. Sådant tillhör ju det förgångna, och även de kristna i Sverige har nästan helt upphört med sådant – fast inte i Borås, förstås. Där hände det 2013 att en liten flicka torterades tills dess att hon blev medvetslös – eftersom hennes egna vårdnadshavare trodde att hon var en häxa.

Istället anklagar vi våra grannar för att vara ”Rasister”, sprider rykten om påhittade sexbrott på Facebook, eller – vilket också blivit synnerligen populärt – anklagar dem för att vara ”koldioxidutsläppare”

Är vår egen värld – i dagens Sverige eller Landet Löfvén – verkligen så mycket bättre än 1600-talets Sverige, där ”lövjan och hor” ofelbart ledde till dödsstraff ?

 

Häxprocesserna är alldeles uppenbart inte slut än, för de förekommer på många håll i Världen – också i vårt eget land. ”Folkbladet”, ”Enköpings-posten” och en lokaltidning i Piteå publicerade för några dagar sedan en artikel, som tar upp en annan intressant aspekt på ämnet. Många av 1600-talets anklagade erkände ju att de ”bolat med Satan”, Blåkullaresor och allt det uppenbart fantasi-artade och falska, som man rakt ut i luften och helt utan bevis anklagade dem för – i de fall man inte själv ”tillverkat” bevisen för att få häxorna att erkänna. Hur kan det komma sig ?

Inte mindre än 130 personer i Sverige skall ha erkänt Palme-mordet, berättas det i artikeln, trots att detta enligt den officiella, Socialdemokratiska sanningen bara begicks av en enda, okänd gärningsman, som förstås på intet sätt deltog i en komplott eller så, utan handlade helt spontant och på egen hand.

Förhörsmetoder, som den i USA ofta använda sk ”Reid-tekniken” kan i många fall frambringa totalt missvisande resultat. Den tekniken går bland annat ut på att Polisen i USA rakt fram säger sig ha massor av bevis emot en misstänkt, som sedan erbjuds strafflindring eller till och med frikännande om han erkänner, och dessutom namnger sina påstådda medbrottslingar.

Exakt samma teknik användes av präster i hela Europa under häxrättegångarna. Man sade gång på gång, att de åtalade hade haft samröre med Djävulen, och att man kunde bevisa det. Ifall de då angav andra häxor, tröstades de med ”syndernas förlåtelse” och falska löften om sänkt straff. 1600-talets människor var förstås såpass indoktrinerade av kristendomen, att de faktiskt trodde att de skulle komma till helvetet respektive himlen, allt beroende på om prästerna gav dem ”syndernas förlåtelse” eller inte. Också den berömda spanska inkvisitionen lockade kättare med frikännande, eller att åtminstone få slippa bålet och istället ”benådas till hängning, yxa eller svärd” bara de bekände sig skyldiga till ”avskyvärd heresi” och alltså ångrade sina ”felaktiga” åsikter om religiösa ting.

Lägg därtill effekterna av den skam, den utfrysning ur det dåtida samhället och det grupptryck, som kyrkans och prästernas ideliga tjat och lallande om djävulen orsakade, och ni har mycket av förklaringen till varför kvinnor som Lusse i Svarttorp tvangs att erkänna saker som de inte alls gjort, närvaro på platser där de omöjligen kunde ha varit (Blåkulla !) och möten med personer de inte ens träffat.

Lusse i Svarttorp erkände typiskt nog bara vad hennes bödlar ville höra – alltså att hon bara varit på Blåkulla ett mycket kort tag, ditförd av en vindpust; men att hon inte kände igen några andra häxor där – eftersom hon fort nog tydligen skulle ha lämnat det stället – enligt egen utsago.

Sedan fanns också de som Lusse i Mullsäter.

De som hårdnackat nekade, oavsett om man torterade och plågade dem aldrig så mycket. De som stod emot. De som vägrade acceptera kristendomen, lögnerna, de falska anklagelserna, mobben, lynchningarna, misshandeln, prästernas orimliga djävulstro och alltsammans. De verkliga hedningarna, med andra ord. Och de som finns kvar – än idag.

Modern häxa, som visar vad hon tycker om ”Svenska” Kyrkan och dess metoder – då som nu…

 

En resa till Finspång i September – borde inte den rekommenderas ? Det tycker i alla fall den lokala turistbyrån – och ”äfvenså jag”..

”Har du Vatt i Kanen, Gubbe ?” – Vatikanens Chefs-Exorcist uttalar sig…

Det finns förvisso mycket märkligt under vår icke-euklidiska Sol. Till och med de flesta kristna kyrkor har lagt av med att predika om Helvetet, Demoner och sånt, men det gäller förstås inte Katolikerna, som dessvärre även börjat göra sig hemmastadda i Sverige. Vårt Sverige. Från Vatikanen meddelas, att dess Chefs-Exorcist Cesare Truqui skulle ha uttalat sig om Djävulens list och ränker, så sent som förra året.

Ja, jag vet, kära läsare. Man tror knappast att det är sant. Hur kan någon religiös organisation vara så långt ifrån sina sinnen, att den sysslar med Djävulsutdrivning och liknande saker  anno 2018, långt efter upptäckten av modern psykologi, och över hundra år efter det att Nathan Söderblom, den människovänlige Lutheranske svenske Ärkebiskopen, som dessutom var en pionjär inom kristen eukumenik (undantaget att han aldrig samarbetade med katolikerna – av förståeliga skäl !) och som till och med bjöd in Hinduer och Buddhister till samtal om andliga ting, helt enkelt avskaffade Djävulen strax efter sekelskiftet 1900. Till och med vår hutlösa svenska morgonblaska Dagens Nyheter – fortfarande det minst objektiva organet i svenska morgonpress – tog också äran åt sig för saken.

De flesta kristna, och de flesta kyrkor och samfund anser idag, att Exorcism är något som inte behövs, och som gör mer skada än nytta. Djävlar och helveten uppfattas av de flesta någotsånär intelligenta eller utbildade människor som ett slags allegori, eller tomma symboler, som inte har någon verklig existens eller mening längre. Och det är nog bäst så, med tanke på vad all denna katolicism och all denna kristendom kostat mänskligheten i form av dödsoffer, förföljelse, häxbål, kättar-rättegångar och ren tortyr, århundraden igenom.. ”Svenska” Kyrkan eller den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige avskaffade officiellt exorcismen redan 1811, medan Finland behöll den till 1886.

Den Lomhörda Blondinen: ”Såå – Är du Zlatan ?  Det var märkligt….

 

Katolikerna är hopplöst ”efter” men sprider fortfarande sin demon-tro i fattiga och underutvecklade länder, vilket resulterat i häxförföljelser och kulturell förstörelse också där, som alltid där kristendomen tillåts sticka upp, och visa sitt fula tryne.. Enbart i Afrika söder om Sahara ska tusentals kvinnor ha blivit avrättade som häxor av olika kristna grupper – och detta skedde 2010 – 2018 !!  Katolska Kyrkan har fortfarande oerhört mycket på sitt samvete, och oerhört mycket ondska som den själv ligger bakom, Världen över.

Men vad säger då den påstådde Chefs-Exorcisten – och vad kommer härnäst ? Ska man också återinföra Stor-Inkvisitorn som titel, kanske ??

Vad är bevisen för djävulens eller satans existens, ifall vi ska tro dessa katoliker, och tänka som de gör ?

– Jodå, Monsignor Truqi har verkligen svaret…

Djävulens absolut farligaste ränker detta år består av Yoga-byxor och Sport-behåar till alla kvinnor, Harry Potter-böcker och filmer – som kan leda in barn på ett intresse för ockultism eller få dem att tänka efter själva (jamen huu så hemskt, eller hur ?) samt förstås Bögarna i Schlager- och Underhållningsbranschen – vilka kan få in människor på syndigt leverne, och få dem att lyssna på fel sorts musik…

Katolska Kyrkan påstår också officiellt, att antalet människor som är besatta av Satan hela tiden ökar, och Hans Högvördighet Monsignor Luigi Negri, Ärkebiskop över Ferrara-Commaccio, säger att ”Homosex är ett tecken på att Satan finns inuti Vatikanen” vad han nu menar med det… Åter en av dessa ”Högvördiga” således, en människa som tror att just han skulle stå lite närmare Gud än oss andra, precis som den totalt förvirrade svenska Ärkebiskopen… Undras om hon också tror på Exorcism, förresten – eller vad tror ni ?

Monsignor Truqui påstår också, att han själv sett ”massor av människor med övernaturlig styrka, och som talar i tungor” vilket är ett klart tecken på djävulsbesatthet, enligt honom själv. Samt att ”vackra unga vampyrer” skulle gå runt och ”uppmana andra att dricka blod och inlåta sig på ovanliga sexuella utsvävningar, som ger dem särskilda krafter”. Kan man alls tro på sådant ? De enda som sysslar med blodsdrickande, är väl katolikerna själva – de firar ju Nattvarden. Och låt mig bara citera dessa katolska griller…

 

But Father Truqui sees yoga as being satanic, claiming that ”it leads to evil just like reading Harry Potter.” And in order to deal with the consequences of this, his religion has had to bring on an additional six exorcists, bringing the total number to 12, just to deal with what he says is a 100% rise in the number of requests for exorcisms over the past 15 years. ”The ministry of performing an exorcism is little known among priests,” stated Father Truqui to The Independent. ”It’s like training to be a journalist without knowing how to do an interview.” At the same time, Father Amorth admits that the Roman Catholic Church’s notoriety for all kinds of perverted sex scandals is also indicative of demonic activity – he stated that it represents proof that ”the Devil is at work inside the Vatican.” ”There’s homosexual marriage, homosexual adoption, IVF [in vitro fertilization] and a host of other things,” added Monsignor Luigi Negri, the archbishop of Ferrara-Comacchio, about what he says is evidence of the existential evil in society. ”There’s the glamorous appearance of the negation of man as defined by the Bible.”
”Jaha flickor… Ta GENAST av er Yoga-byxorna, för de är ju Satans verk – för att inte tala om Sport-behåarna… ALLT bara MÅSTE av GENAST – eller ??”
Jag menar, tänk efter ett slag. Tänk er alltså att det är, som dessa kristna tror. Där sitter alltså Själve Fan, eller Fan själv på en stol nere i Helvetet, ”Auf einem Stuhl in Hölle” som Einstürtzende Neubauten en gång sjöng.  Och denne Mörkrets Furste eller Hin Fule kan alltså inte tänka ut något annat att ägna sig åt, än Yoga, eller ?
”Vad ska jag göra sedan för sataniskt påfund ?” tänker den lede. – ”Jo, jag vet, jag skriver en Harry Potter-roman, fast jag alltid alltid drömt om att bli en sådan där riktigt fjollig fjolla till homosexuell mode-designer – Jim Lyngvild i Danmark, han har alltid alltid varit som en stor idol för määäj…”

Verkar det liksom sannolikt, enligt Katolicismens och Kristendomens förutsättningar, att själve Djävulen skulle agera på det sättet ?

Själv kunde jag tänka mig, att om Djävulen vore konsekvent, och skötte sitt jobb, så skulle han till exempel mycket hellre kunna:

– Öka spridandet av aids och multiresistenta bakterier genom global migration
– Utveckla nya nervgaser, baserade på Rysslands redan förekommande ”sticky sarin”
– Stödja länder som saudi-arabien med råd och dåd i Världspolitiken
– Få Mr Trump samt Gospodin Putin att inleda Världskrig
– Ge Kim Jong Un i Nordkorea lite öststatsmissiler i Julklapp

Dessa katolska präster och prelater talar faktiskt emot sig själva, när de behandlar Djävulen som de gör. En Satan som inte kan bättre än att släppa lös lite Yoga-byxor över mänskligheten, kan liksom inte vara så värst trovärdig…

Sympathy for the Devil = SYMPATI, för FAN !!
”Å de va Carola och Jimmy och Jaa.. Vi skulle missionera, vi tyckte det lät bra…”

Ska man se seriöst – eller katolskt – på det hela, så är hela denna bisarra kristna djävulskult faktiskt det största fall av hädelse, som tänkas kan. De kristna påstår att deras gud skulle vara Allsmäktig, men det kan den Guden helt uppenbart inte alls vara, så länge vi antar Djävulen som reell. I Islam respektive Judendomen finns Iblis, respektive Shaitan (eller Åklagaren, se i Jobs bok) men ingen av dessa fantasi-figurer har så stor makt, som katolikerna förutsätter att Djävulen faktiskt skulle ha – och med Djävulstron, kommer också alltid (häx)förföljelserna av oliktänkande, som förstås anklagas för att stå i Satans tjänst..

Ingen annan av de tre stora ökereligionerna har gjort så stort nummer av just Djävulen, som kristendomen har. I Gamla Testamentet finns det knappt någon enda djävul med, och volymer av lärda och historiska verk har skrivits om Djävulsgestaltens historia och grafiska utformning. Nästan alla källor är fullt överens om att det är Katolikernas fel att Djävulen alls ”finns” i den kristna föreställningsvärlden. Utan dem, inga kättarbål. Utan dem, ingen inkvisition. Utan dem, inga häxförföljelser – även om protestanterna under 15-1600 talen själva mycket ivrigt fortsatte katolikernas verk.

Ok grabben, Här har du ditt Konsult-Arvode – Trenne Häxor, och en Get !” (Teckning av David Nessle ur ”Gasen i Botten, Hieronymus Bosch !” )

 

Först under den Viktorianska eran, tog den långa mardrömmen slut. Djävulen övergick med Goethes Faust till att bli en gentlemannamässig Mefistofeles, och till slut dog tron på honom ut alldeles, även om man för de efterblivna och lätt förståndshandikappade katolikernas del inte kan vara säker.. Ställd i den situation som teckningen ovan skulle jag själv skaffat häxorna lite varma kläder, och satt dem på första buss ut ur landet, men behållit den där geten. Av getter kan man få getmjölk, getost och mes-smör, och de har också få eller ringa krav på föda eller omvårdnad, men med tokiga new age-brudar vet man aldrig, för att inte tala om ”fornsedare” och annat patrask…

Efter nittonhundratalets fasor – vi har själva uppfunnit Atombomber, och släppt dem över Hiroshima och Nagasaki – så är djävulen, eller det gamla goda kokandet av inbillade ”syndare” i tjära och svavel helt inaktuellt. 1900-talet gav oss Treblinka och Gulag, Song My och Napalm, Gudrun Schyman och Hitler… Vad har en stackars medeltida Djävul att erbjuda emot allt det …

Jomenvisst – vi ska respektera muslimerna och Ramadan… så det så !

Polyteistiska religioner har sällan eller aldrig något behov av några Djävlar. Loke är knappast ond, men en sorts pajas-figur, en klåpare som till slut hamnar på kaos-krafternas sida, men inte ens jättarna (etanaz på gotiska, alltså onyttiga ”ätare” eller parasiter på samhället och tillvaron) eller thursarna är så särskilt onda i sig – de är bara en personifikation av naturkrafter, som köld, snö och årstidsbundet frånvaro av ljus, men knappast mer än så.

Och därmed behöver vi ingen kristen djävulstro, eller denna ständiga ”låtsaskompis” till satan, som de kristna jämnt och ständigt skall skylla ifrån sig på, istället för att själva ta ansvar. Vad är vi förresten hjälpta med den sortens tro till ? Demonskräck å den ena sidan, eller en fullständigt irrationell skräck för helvetet, och all ”synd” – ungefär som hos småbarn, som blivit skrämda med ”Svarte Petter” eller ”Sotaren”... Å andra sidan det ständiga tjatet om Djävulen det, Satan detta… ”Det var inte jag, det var Satan som fick mig till att mörda, hora, supa och gå loss” . Jotack – den sortens påståenden har vi hört om och om igen – från hundratusentals kristna kriminella. Aldrig ett ärligt svar, aldrig ett erkännande av att det var de själva, som begått den brottsliga handlingen – och ingen inbillad djävulsfigur.

Nästa gång någon Katolik kommer dragandes med Satan, så slå till dem med Freja – eller kör upp en dildo i ansiktet på dem… Det säger jag er, ni syndare…

Fast – det är klart – verkar inte DENNA KVINNA som FULLSTÄNDIGT BESATT, ja SJUKLIGT MAKTBERUSAD… Kanske bäst att tillkalla Vatikanens Chefs-Exorcist ändå… För en chefsexorcist är väl en sån, som Driver Ut Djävulen ur kroppen på vissa sorters ”chefer” eller ??

3 tankar om “Häxor, Häxeri och annat Okult

  1. bra att du skriver om detta.
    jag håller på att läsa hela bloggen.
    jag återkommer gärna med mer utförliga komentarer då jag läst allt. om du tycker det är ok.
    Jag ringde idag även upp ordförande för fornsed.

    Ja ha det gott och fortsätt gärna att skriva 🙂

    Gilla

  2. Vill dock säga att jag är övertygad om att kristendom är ett instrument för kontroll som de andra abrahamitiska trosläror.
    Jag är med naturen.folk och familj

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s