Författararkiv: Hedningen

SvD om Bilder av en Järnets Tid

av

I dagens nummer av SvD, pappersupplagan, talar en viss Håkan Lindgren om en nyutkommen bok, som utgetts av ingen mindre än Kent Andersson, chef för Historiska Muséets samlingar. Personer med namnet Håkan Lindgren har jag faktiskt känt ett antal under årens lopp, och eftersom jag ännu har hög feber för dagen måste jag först kontrollera, vilken Lindgren med förnamn Håkan som skrivit den aktuella dagstidningstexten.  Jag konstaterar snabbt att det är rätt Lindgren den här gången, han har under de senaste årens lopp gett mig ett antal väl skrivna artiklar – påfallande ofta om Hedniska ämnen – och han skriver högst ogärna presentationstexter över sig själv, precis som jag själv – även om han som medarbetare på SvD:s kultur-redaktion kan ståta med bild-byline och allt – något jag för min del aldrig använder mig av, av rena säkerhetsskäl – för skriver man bloggar som denna – och tar upp udda rörelser, fenomen och personer, skall alla Gudar – Asatrons och den Nordiska Polyteismens gudar, naturligtvis – veta, att det finns vissa risker, som man inte blir av med.

Så är det att vara kulturintresserad, eller till och med kulturjournalist i dessa dagar.  För att komma med en sliten klyscha, kunde jag tillägga att ”ein Staabsoffitzier hat kein Gesicht” – ifall vi nu ska byta språkområde – och det har heller inte den aktuelle Kent Andersson, som även han har ett för svenska förhållanden ganska vanligt namn – för hans insatser vid Historiska Museet, har hittills varit fria från en del groteska ”övertoner” som vi brukat möta på ort och ställe.

Nå, nu är det recensioner eller rättare sagt bokrecensioner herr Lindgren själv helst skriver, och för all del – för dagen skall jag inte vara sämre, även om jag förbehåller mig rätten att dra ett par egna reflektioner för dagen. Vi minns alla mer potentiellt betydelsefulla artiklar av Ola Wong i SvD angående Historiska Muséets mycket ”queera” politik när det gällt fornfynd, eller ett politiskt styrt museums roll under en politiskt styrd ”kulturpolitik” – och vad politiskt tillsatta, helt okunniga museichefer kan ställa till med..

Nu hör Kent Andersson dessbättre inte till dem, men samma tankar som jag har för dagen måste också ha föresvävat herr Lindgren, som skriver att vi inte behöver göra Järnålderns människor främmande, inte ta bort eller förfalska kända fakta, som att Nordisk Järnålder aldrig var kristen, utan hednisk – samt att den vilade på en inhemsk kultur, inte att den ”hade lånat allt utifrån” och andra rasistiska lögner, som våra styrande försöker tuta i oss.

Nej, i Kent Anderssons bok är det föremålen själva och enkla fakta om talar, för så behandlar man bäst det som var järnets ålder, och järnets stora tid – skriver Håkan Lindgren. Och forntidens människor var etniska svenskar som du och jag – dem behöver man inte göra annorlunda, eller förstöra utseendet på.

Jag ska för dagen be att få instämma i den analysen. Herr Anderssons bok är så ny, att den ännu inte införskaffats och ligger på mitt soffbord för genomläsning, ifall man nu ens skall räkna den till ”soffbordslitteratur” eller ”coffee table books”. Jag väntar mig att få se en vederhäftig skildring av alla de kända föremål från ca 400 före vår tideräknings början ända till ca 1050 efter, alla de föremål som inte dolts, förvanskats, stoppats undan i arkiv eller rent av förstörts – eller är på väg att förstöras av just politiska skäl och inget annat – som till exempel Upplands Runstenar, som ju fallit i kommunala vanvårdares händer, och inte RAÄ:s eller någon Länsstyrelses.

Järnålderns folk var människor som du och jag, och de skall icke utsättas för verfremdung, förminskning eller PK-tänk.

Vi lever också i en tid av järn just denna vår – eller en järnhård tid – fast på ett helt annat sätt.

Själv bär jag inga onödiga smycken, symboler eller ens konstverk. Min kultur, mitt folk och mitt land bär jag inom mig.

Jag har talat för er om Tyr-runan, Odal-runan och andra tidens tecken, så mycket är sant. Jag har talat om visa idioter till Justitieministrar, numera upphöjda till Vice Statsministrar, och deras lika idiotiska försök till politisk förföljelse, hat, hets och helt onödiga förbud, som tillkommit tack vare deras egna groteska PK-tänk och förvridningar av verkligheten, lika groteska och främmande som de som mött oss i vissa av Historiska Muséets nya ”basutställningar”

För närvarande har jag bara två smycken, igenkänningstecken eller symboler; de enda jag någonsin kommer bära på ett tag. ”Lyckan är ett kvinnligt smycke” skrev en av våra venska nobelpristagare – kan ni resten av den strofen ?

Det första tecken jag bär, är en Tors Hammare – smidd av en lokal smed, tillika en god vän.

Det andra är en dödsbricka, av en viss typ – som så småningom kan användas för att identifiera min döda kropp – och om inte annat kanske det har ett visst, högeligen perifert dokumentäret eller byråkratiskt-statistiskt intresse, så att säga – när vi nu resonerar museimän emellan. Vid den brickan har jag fäst vad som är kvar av en annan bricka, och en annan enkel man i ledet, som vandrade samma väg före mig – och som vi också är nära släkt och jag bröt just brickan över honom, med samma rätt som den som är ”first to know, first to go” alltid gjort, bär jag den ännu med stolthet; och så skall jag göra fram till min sista dag i detta livet. Den är inte så värst avlägsen, som ni redan vet.

 

I morgon kanske jag skriver om ett helt annat ämne, som till exempel vissa kriminella  som ännu finns i vårt land, personliga fiender till mig eller något annat – oförbätterlig hedning som jag är. Men för ögonblicket räcker det med att konstatera, att vi kanske fått ännu en utmärkt bok i vår hand, och att varken herrar Andersson och Lindgren hör till våra personliga fiender, som så många andra.

 

Är DU redo för ”Vårdens Taimourer” ? (De blir fler och fler…)

av

Jag har fortfarande hög feber, av och till – men vet inte hur hög den är. Febertermometrar har plötsligt blivit en bristvara – de tre mest närbelägna apoteken har redan slut på dem, och inte heller diverse ”teknikbutiker” har något att erbjuda i sitt utbud, inte över disk i alla fall. Som jag redan berättat för er, har jag bara åtta veckors lager av en viss, livsnödvändig medicin – och det senaste är, att vår kära Regering ”förbjudit all hamstring” av både mediciner och sjukvårdsmateriell, så laglydiga medborgare kommer snart inte att få tag i några mediciner ändå, medan den kriminella och illegala sektorn kommer att gynnas. Man påstår såklart att det inte råder någon brist på läkemedel, men vi får väl se hur det blir med det…

Respiratorer, masker och annan fullständigt essentiell skyddsutrustning råder det fortfarande brist på – för det finns tillräckligt starka bevis – och lögnerna från diverse landstingsborgar-råd om att ”WHO:s rekommendationer tillåter, att vårdpersonalen arbetar i kortärmat” är redan avslöjade som just de lögner de de facto är…

 

Benranglet viskar: ”Herr Tegnell – Först sa ni att det inte behövdes några tester, och talade om ”Flockimmunitet”. Nu säger ni att tester behövs, och har tagit tillbaka er tes om att ”kvinnor inte ska arbeta hemma – av jämnställdhets-skäl. Ni för en politisk agenda, och agerar inte alls ”efter smittskyddsskäl”… Och ”Flockimmunitet” var inte någon ”nationell strategi”… Med andra ord: NI LJÖG FÖR ERT EGET FOLK ! ”

Redan vanliga huvudvärkstabletter, som Alvedon är numera svåra att få tag i. Vi får väl se vem som alls tilldelas några tabletter, och efter vilka principer den tilldelningen kommer att ske, för här råder begränsningar i det stora, såsom i det lilla. Mina vätskande sår rinner fortfarande, men rörande sårvård och sådant som hör till Plutonsapoteket, har jag fortfarande gott om mtrl.

En god kamrat i Västmanland – jag ska inte säga var han finns, än mindre var hans gamla mor ligger inlagd – gjorde igår en intressant observation, rörande en viss ”tekniker” som skulle komma in och ”åtgärda ventilationen” i den byggnad där hans mor låg inlagd. Det slutade med att modern saknade sitt kontokort, och en hel del andra inlagda gamlingar i samma byggnad hade också förlorat kontokort, värdesaker, enstaka guldringar och andra föremål. Sådant blir vanligare och vanligare i Covid-19 krisens spår. Jag har redan varnat er för att tro på vår Regerings sedvanliga floskler om att ”brottsligheten minskar” – för det gör den inte alls. Tvärtom blir allehanda stölder, bedrägerier och inte minst felbehandlingar inom vården vanligare och vanligare.

SVT rapporterade igår om ett visst äldreboende i Göteborg, där man börjat förlägga Corona-patienter, helt utan hänsyn till det faktum att viruset kan spridas från våning till våning just via ventilationssystemet. Statstelevisionen har också berättat om hur hundratals nedsmittade nu finns på äldreboenden runt om i Stockholmsregionen, som fortfarande lider av den värsta smittspridningen i landet. 

Gotland är nu det enda län, som kan uppvisa ett så lågt antal smittade som 12 personer – men Gotlänningarna kan agera för att skydda sina egna gränser – för inresa med färjor och flyg kan bevakas, då Gotland de facto är en ö. Som vi alla vet var en viss (S) märkt politisk ideologis dåliga val att ”hålla gränserna obevakade till varje pris” som gjorde att smittan så fort kunde etablera sig i hela vårt land, och sedan spridas genom särskilda ”riskgrupper”. Att vi ”skulle ta farväl av våra äldre, samt våra nära och kära” fanns också med i Ledaren-Svetsarens tal, redan från första början – frågan är väl helt enkelt, om det ingick i ideologin eller inte…

Jag har under dagen roat mig med att granska JHU:s – men inte WHO:s rapporter över Covid-19:s globala utveckling. Sverige har åter gått om Norge i antal fall, och dödligheten på våra svenska sjukhus – för de som alls kommit under behandling, dvs – ligger nu på 4,8 % – vilket är mycket mer än vad jag väntade mig. Ja, kära medborgare – ni kan kontrollera mina siffror från gängse kanaler själv om ni inte tror mig – på det här stadiet behöver jag inte längre länka till dem..

I Spanien ligger dödligheten för de sjuka som befinner sig ”i vårdkarusellen” på 9 % och i Italien 15 % – antagligen mycket beroende på den lokala situationen där, samt hur varje enskilt lands sjukvårdssystem de facto ser ut. Sverige kan mycket väl snart komma att uppvisa liknande siffror, och när vi nu är inne på ämnet siffror, kan jag såklart nämna den fina rapport, som Ny Teknik tipsade oss om för bara två dagar sedan. Professor Tom Britton är verksam inom Matematisk statistik, samt expert på att göra datamodeller över hur smittor sprider sig över en befolkning.

Han beräknar att mellan 250 000 och 1,5 miljoner svenskar är smittade i dagsläget – och det är han ”beredd att sätta sitt hus i pant för” står det i den aktuella artikeln. Antagligen kommer upp till 5 miljoner personer, eller strax däröver – alltså halva vår befolkning – vara smittad innan April månad är över.. Väldigt få av dessa kommer alls få någon form av sjukhusvård, som vi vet, mycket beroende inte bara på medicinska, men också politiska beslut – eftersom politiskt styrda regler om ”Triage” och ”selektion” de facto finns – och redan är i bruk.

Talet om ”Allas lika värde” i vården är bara en billig floskel, och uttalanden från det allra högsta av ort, om att det skulle vara ”Skidturister i Åre” som sprider smittan, ska vi inte tro på.

Professor Britton har också en formel, som redovisar hur högt det så kallade R-noll-värdet (R0) eller värdet på hur många svenskar varje smittspridare smittar ned nu kan bli. Det ligger kring 2,5, och med hjälpa av det kan vi räkna ut hur det förhåller sig med den berömda ”flockimmuniteten” – som uppgavs vara ”en tillräckligt bra nationell strategi” av Folkhälsomyndigheten och vår kära Regering för så sent som tre veckor sedan. 60 procent av befolkningen måste nu göras immun innan spridningen av Covid-19 väntas avta, men det kan dröja år, snarare än månader innan det alls inträffar. Låt oss nu räkna med, att ungefär lika stor andel av befolkningen i Sverige hamnar på sjukhus (huvudsakligen provisorium, tält eller i fält är modellen, sällan inomhus efter vad jag tror) som i andra länder. 

Redan med ca 2-3 % av befolkningen färdig för sjukhusvård, betyder det med 5 – 9 % dödlighet ungefär 278 100 döda svenskar, eller slutet för en stad, av ungefär Norrköpings storlek – ifall vi ska ta till en oriktig liknelse, för det är såklart inte främst Östgötar, utan boende i Stockholm, sektor Nordväst, som först kommer att dö – och i störst antal – för där finns de riktigt allvarliga riskgrupperna.

Kom ihåg att jag redan ”hintat” om vilka det kan vara, och jag behöver för tillfället inte beskriva den lokala situationen, eller ens min egen högst personliga situation mera i detalj…

Goda medborgare ! Ni deltar väl i det nya ”Vårdlotteri” som vår älskade, älskade Regering har satt ihop.. Kanske drar just DU en nitlott, kanske blir du ”vinnare”… (teckning av Kjell Nilsson Mäki, för ”Ledarsidorna”)

Vår Regerings sätt att agera vad gäller risker i samhället är bara alltför välbekant. För en tid sedan varnade skribenten Johan Westerholm – en av Sveriges mycket få ärliga journalister – om det ”skuggsamhälle” Regeringen Löfvén och dess hantlangare skapat under sin regering, och som även Regeringen Reinfeldt medverkade till före det. Mellan 50 000 – 100 000 personer befinner sig i Sverige helt illegalt – och nästan ingen vet varifrån de kommer, vilka motiv de har för att alls vistas här och ifall de bär på smitta eller inte. En hel del av dem kan väntas finnas i ”vård och städ-yrken” eller som ”servicepersonal” av mer tillfällig art – bor ni i ett storstadsområde, är risken för att träffa på många av dem snart ganska betydande..

Som jag redan berättat för er, avskaffade man den gamla smittskyddslagen, som gjorde det möjligt att gripa och direktavvisa nedsmittade personer redan vid gränsen, och när de var på väg in i vårt land, men eftersom Regeringen via sitt agerande redan sett till att sprida Covid-19 här i landet, är det nu mest en akademisk fråga. I dagarna lär Ulf Kristersson, den nuvarande oppositionsledaren, ha protesterat emot ännu ett ”snabbutrett” lagförslag som Run-hataren Morgan ”Mollgan” Johansson, nu vice statsminister har lagt fram. I alla fall om vi ska tro Svenska Dagbladet.

Kan DU tyda tidens tecken ? Ibland måste DU tyda dem snabbt, käre(kära läsare…

Det gäller den sk ”Lagen om Särskild Utlänningskontroll” (LSU) som Regeringen Löfvén är inne och petar på, ”snabbutreder” och saboterar – så att de allra allvarligaste fallen av personhot emot Rikets säkerhet inte längre kan utvisas, men måste ”stanna” här – som alla små och stora ”Taimourer” Regeringen själva skapat. Vad finns det för motiv, eller avsikt emot det – och var kommer vi snart att hamna, tack vare en sådan ideologisk agenda om att ”alla ska med” etc etc floskler..

De sedvanliga lögnerna om ”effektivare regelverk” (för vem – förövarna eller offren – som till största delen kommer att bli ”vanliga svenskar” ?) har redan börjat cirkulera.

Insatta bedömare, däremot – och den Sektormyndighet som har ansvaret – bedömer det hela däremot på ett helt annat sätt än media, samt vår käre Svetsare…

Här finns nu en okvanitfierad risk, goda medborgare – som jag tror kommer att visa sig mer och mer akut, medan Covid-19 krisen väl pågår, och rullar vidare…

Jag har redan skisserat en hel del, rörande ”Vårdens Taimourer” och hur de kan väntas agera.

Vet du vad det här är för något, samt hur en sådan ska användas ?

Jag ger näst sista ordet för idag till Peter Kadhammar, känd skribent på Aftonbladet. Han konstaterar att Sverige är ett mycket extremt land, som styrs av extrema personer med – för sina egna medborgare – extremt farliga ideologier. Många av oss etniska svenskar kan inom kort väntas dö, på grund av Vår Regerings planmässigt, ideologiskt motiverade och mycket konsekvent utförda agerande.

Hur var det med den planerade förstöringen av 7 miljoner folkskyddsmasker, till exempel ? Peter Kadhammar kan konstatera att den, som så mycket annat, följde en av högsta ort planerad och genomförd beslutsgång, och att en viss (S)märkt EU-ideologi, genomförd ända ned till den konskeventa idiotins grad stod bakom alltsammans.

Den logiska kedjan såg ut så här.

  1. Staten köper andningsskydd till varenda människa i landet, barn som åldring, sjuk som frisk.

  2. Dessa andningsskydd får utan tillsyn ligga i förråd tills 70 procent av filtren är så gamla att de inte fungerar.

  3. Man bestämmer sig för att bränna både masker och filter.

  4. När man ändå håller på bränner man upp de 2,2 miljoner andningsskydd som fortfarande är funktionsdugliga.

Varför hade vi alla dessa miljoner andningsskydd i lager runt landet? Jo, därför att just andningsskydd är en sådan produkt som kan vara svår att få tag på under kriser och krig, står det i en utredning Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, publicerade förra året. (Peter Kadhammar, Aftonbladet 1 April 2020)

Kadhammar inser också, att Regeringen haft ”en sned självbild” som han kallar det, eller regerat efter helt verklighetsfrämmande (S) och (EU) märkta prioriteringar, där omsorgen om det egna folket, den 80 % majoriteten och de etniska svenskarna aldrig någonsin kom i första hand, utan var underkastad tesen om helt andra folkgruppers överlägsenhet som väljare – för det var ju lydig valboskap Partiet och ledaren ville ha – och så är det ännu.

När jag själv drabbades av blodpropp i det ena benet för två år sedan, hamnade jag på en sk ”Distriktssköterskemottagning” i Sektor Nordväst, huvudstaden. Jag ska förstås inte säga vilken mottagning det var, eller exakt var den låg någonstans. Det var mitt i sommarsemestern vid det tillfället, och på mottagningen fanns bara arabisktalande personal – och de patienter som hade för Sverige avvikande hudfärg, fick naturligtvis gå före i kön, medan jag placerades allra sist. Trots att jag – med uppenbara bensmärtor och gångsvårigheter – pekade på mitt högra ben (oavsett språk, bör vårdpersonal kunna skilja på höger och vänster – det är viktigt också i politikens värld) började då tre kraftiga vårdbiträden rycka och slita i mitt vänstra – och hade jag låtit dessa Taimourer och samhälls-sabotörer fortsätta, hade de väl dragit vänster knä ur led.

Ifall jag trots gångsvårigheterna inte hade hunnit uppsöka ett annat sjukhus, den gången – blodpropp i benet är faktiskt ett livshotande tillstånd, i alla fall om det har gått så långt att du inte längre kan gå eller stå – hade jag sannolikt avlidit, men nu hade araberna inte tillräckligt mycket svenskkunskaper för att kunna mixtra med mina journaler, eller på ett tillräckligt genombyråkratiserat sätt plötsligt förklara mig ”färdigbehandlad” och på det sättet stänga av just mig från all vidare vård, och alla vidare möjligheter till sjukvård överhuvudtaget.

I Covid-19 samhället, lett av en viss Regering och dess underhuggare, tror jag inte längre vi kan utesluta riskerna för vad jag redan berört. Till och med ”The Guardian” och flera andra utländska tidningar har redan lagt märke till det. Tills vidare råder jag er att lita på våra sektormyndigheter, och väl utbildat folk, som sagt.

Inte på våra politiker. Inte på vår Regering, för den litar jag aldrig någonsin mer på.

1 – 2- 3 april – I ”Landet Löfvén” gör enstaka datum inte längre någon skillnad…

”April, April – eller…. ??”

av

Idag är det visst 1 april, och vissa saker tycks upprepas i vår Värld.

plus ça change, plus c’est la même chose

I vårt eget land har föga ändrats. Män i åldern 50-59 år är den stora riskgruppen enligt Folkhälsomyndigheten, inte äldre kvinnor. Vissa folkgrupper testas inte, tvättar inte händerna i 30 sekunder, inga andra kroppsdelar heller. De sitter bara där, och säger ”hej hej” utanför varje snabbköp, varje galleria, varje livsmedelsbutik, varje shoppingcenter och varje inköpsställe i hela Sverige, praktiskt taget – men just dessa smittspridare är det ju inte ”politiskt korrekt” att ens nämna vid namn. Den ska ju ändå fira sin ”nationaldag” snart – för tydligt nog skall ju även de ha en ”nation” i form av egna enklaver på vad som alltid varit svenskt område.

Skatteboskapen, däremot – får väl vänta till en annan gång – trots att många av oss i dag fick våra blanketter för någon eller något…

Som ni märker, känner jag mig inte upplagd för några ”aprilskämt” just nu. Jag har också blivit sjuk själv, och har ingen känsel kvar i fötterna, samt begynnande feber. Tester eller vårdkontakter är ingen idé. Min befolkningsgrupp står sist i kön, till förmån för de som det ger ”godhetspoäng” att rädda. Det finns trots allt ”Triage” på alla våra vårdinrättningar, och hur triaget fungerar och vem som kan tänkas styra över det, samt hur och varför och med vilka subtila mekanismer det mycket snart kan komma att ske; förklarade jag för er redan igår. Det finns inte längre några ”lika värden” och det vore helt befängt att ens tro det. En viss sund skepsis rörande våra styrandes ideal är av nöden.

Jag fortsätter arbeta istället, det är trots allt ”hugget som stucket”. Vem vet ? – Jag kanske uppnår såkallad ”Flockimmunitet”, eller också inte alls..

Jag vill tillägna detta blogginlägg alla frivilligorganisationer, och alla ni som också hjälper till därute idag.

Inte till Nomenklaturan, och alla dess handgångna. Inte till våra Politiker. Inte till Partiet. Inte till vår Regering.

Det finns ännu inte någon lagparagraf, som säger att just jag måste älska just den, och jag tänker aldrig någonsin göra det heller. I den mån jag alls har möjlighet älska någon, några eller något, ligger det på ett helt annat plan.

 

Tror DU på allas ”lika värde” i Vården ?

av

Och så var det åter vardag i ”Landet Löfvén”. Jag har fått tag på två liter metanol till mitt fältkök, och installerat extra hinkar med omkring 60 liter vatten och en ny potatislår på balkongen, i vilken jag förvarar mitt nya rotfruktslager. Stearinljus, vevradio samt batterier och till och med en liten generator och en wifi-router finns för att ersätta elen, när elnätet väl slås ut eller stängs av. Jag ber er alla, ni läsare och läsarinnor som finns därute, att inte lita för mycket på våra myndigheter och deras såkallade ”Välvilja” just nu – även om vi inte ska överdriva – och det sker av skäl som jag ska komma till.

Det talas mycket om ”Allas lika värde” i vården, såhär års, just detta år. Man omtuggar ständigt samma meningsösa och nötta floskler, som vi har hört så många gånger förr från Den Store Svetsarens håll, han och hela hans parti... (aj förlåt jag menar Ledaren.. Ledaren ska det vara)

Hur mycket sanning det finns i Ledarens, Nomenklaturans och Partiets uttalanden, ser vi allihop. Det har i dagarna startats en debatt, där man har hävdat att den nya ”snabbutbildade” vårdpersonal som träder till på de nya ”fältsjukhusen” (som vi bara har ett enda i Älvsjö av – man borde snarare kalla dem ”Tältsjukhus” för just så är det ju) skulle kunna arbeta ”helt utan skyddsutrustning” därför att de är ”frivilliga” och så har man elegant löst detta politiska dilemma, trots att vi allesammans vet, att utrustning och sjukvårdsmateriell förvisso krävs – och att Landet Löfvén haft osedvanligt dålig beredskap, går inte längre att mörka, tysta ned och dölja.

Vissa ”Röda Rävar” vill spela riddare… När det sker – TRO DEM INTE – kära djuriska allmänhet…

Idag rapporterar SvD om hur tre läkare i Stockholmsregionen hastigt insjuknat pga Covid 19. Den ene av dem säger till tidningen, att ”Regeringen spelar ett högt spel med våra liv just nu” – och att det är sant, vet också varje svensk. Det är inte bara läkarnas liv som blivit föremål för ett nytt slags Rysk Roulette. Det gäller all Vårdpersonal, alla de som försöker hjälpa till i frivilligrörelser av alla de slag, från Hemvärn till Hemsamariter, även om vi inte ska blanda ihop grupp a med b i just det fallet. Samtidigt med att landsting efter landsting sänker kraven på arbetarskydd, har ett upprop startats, skriver Aftonbladet, som också konstaterat att hundratusentals svenskar skall ha skrivit under det på Facebook. Nästa valseger kanske inte blir så lätt, som ett visst parti tänkt sig, även om partiet heller inte varit sent att utnyttja hela Covid-19 situationen till sin egen fördel.

Bitte Assarmo på bloggen ”det goda samhället” berättade nyligen om vilka regler som i själva verket redan införts inom Landstinget i Uppsala. Redan för länge sedan berättade jag för er vad begreppet ”Triage” och begrepp som ”selektion” i verkligheten betyder, goda medborgare !

Så här ser prioriteringarna ut:

Prioritet 1: Patienter som har en svår sjukdom men som förväntas överleva längre än 12 månader. Om vården inom den gruppen tvingas göra prioriteringar så får de inte utgå från en persons faktiska ålder. Däremot kan de prioritera utifrån biologisk ålder. Det senare innebär att en patient som är äldre men i övrigt vid god hälsa och förväntas leva länge kan prioriteras före än yngre person som på grund av sjukdom eller annat förväntas leva kortare.

Prioritet 2: Patienter som har en eller flera allvarliga systemsjukdomar. Det kan till exempel röra sig om personer med otillräckligt reglerad diabetes, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), sjuklig fetma (BMI ≥40), aktiv hepatit eller alkoholmissbruk. I den här gruppen ingår även de som ha en förväntad överlevnad på 6-12 månader.

Prioritet 3: Patienter med förväntad låg sannolikhet att överleva. Det kan röra sig om fall där intensivvården normalt ändå bara hade satts in för att möjliggöra en förnyad bedömning och samråd med närstående.

Alla har alltså inte alls ”lika värde” i vårdkedjan – och de ”etiska regler som gagnar alla” har redan satts ur spel, redan från början.  Vår käre ”Bagdad Bob” – Anders Tegnell himself, alltså den högt uppburne och fjärrskådande man som tror på Kollodialt Silver, förutom den regel som säger att ”tala är silver, men tiga är guld” – i alla fall om man följer Nomenklaturans order – ja han säger idag att det alldeles definitivt behövs mer Corona-tester i Sverige. För bara fyra dagar sedan sade exakt samma högt uppburne och högeligen aktade herre helt motsatt sak – och som vi alla vet, skulle hela den ”Nationella Strategin” för Sveriges del i Pandemins inledningsskede vara ”Flockimmunitet” – man behövde inte testa alls, man behövde inte stänga gränserna och skydda sin egen befolkning, det fanns helt enkelt inga riskgrupper, för de skulle klara sig allihop .. ”Moder Natur” eller kanske Gerd och Frigg skulle på ett synnerligen magiskt sätt lösa alltihop, bara de fick lite tid på sig..

Nämen att dödstalen stiger, det gör ingenting asså vet ni liksom va – offren smittades ju redan innan ”Samhällsspridningen” som ja ba’ fixa alldeles själv lixxom…

Men alltihop var bara en stor lögn. Idag ser vi resultatet. De ”öppna gränsernas politik” där det bara var att ”vandra in” i Sverige har visat sig vara ett gigantiskt misstag, vars verkliga pris i antal döda, ingen riktigt kan beräkna hittills. Det var politiska beslut, som att inte införa screening vid flygplatser, ändra smittskyddslagar, sätta förnuftiga karantänregler ur spel och vägran att testa, ”för har man inga säkra siffror, vet ju folket inte vad de lider av” – alla dessa politiska beslut, som Anders Tegnell, denne maktens lilla knähund, gång på gång ställt sig upp och försvarat – som högst drastiskt förvärrat hela krisen.

Siffror från WHO och JHU i USA visar idag, att Sverige är på väg emot 5 % dödlighet – för de patienter som redan är på sjukhus, är under intensivvård och omhändertagits. För de ”hemskickade” och ”färdigbehandlade” som det så fint och poetiskt heter, har man inga säkra resultat – men det är ju också precis det, man vill med sin ”vårdpolitik”.

Som ni kanske minns noterade jag att också Italien hade 5 % dödlighet i inledningsskedet – ibland omhändertagna patienter. EU lär nu ha ett genomsnitt på 6 %, vilket visar ungefär hur bra de olika ländernas vårdapparater hittills fungerat. Island, som redan från början stängde sina flygplatser för att skydda sitt folk, framstår idag som en förebild för Sverige. Där har man redan testat ungefär liknande andelar av totalbefolkningen, och förbereder sig för att testa ännu fler.

Antalet döda i Sverige mäts redan i hundratal, och om det blir tiotusental eller hundratusental som ska dö, återstår i mycket att se.

Själv tror jag inte att vi ska hoppas på för mycket när det gäller vår kära vårdsektor som sagt, för det gör inte ens sjukvårdens egen personal just nu – som vi redan sett. Man har – i form av en hel Kronprinsessa – bara en sådan sak – påpekat vilken enorm framgång det är, att Stockholm riktigt snart nu kan ha 680 vårdplatser, tack vare det nya ”fältsjukhuset” som inte alls är något ”fältsjukhus”

”Tälten står redo!” Är NI också redo, svenska folk ??

Detta är en god nyhet, en av de mycket få goda nyheter vi har i vårt land. Minst fem liknande sjukhus som det vid Älvsjö kan upprättas i Stockholms Län, som tack vare sina många ”somalia-svenskar” och andra ”minoriteter på Järvafältet” är mest drabbat, även om smittan sprider sig över hela Sverige. Något definitivt reseförbud finns inte, trots ”Ledarens” patetiska ”vädjanden” i TV om en lugn påskhelg. Allt detta har jag från en säker källa, och ingen kan förneka tjänstvilligheten, modet och förmågan hos alla de frivilliga, som är glada och tacksamma för att åter få göra en insats för sitt eget folk och land. Bland dem finns också jag – och det kan ni vara säkra på !

Men hur var det med ”Allas lika värde” i Vården ?

Låt oss nu ta ett tänkt, hypotetiskt exempel – som jag kör för att göra en käck liten omröstning – även om ingen av de personer jag nämner, förstås finns i verkligheten, eftersom jag nu förhåller mig helt hypotetisk – som sagt…

Låt oss säga att vi har två personer, vilka som helst

Låt oss säga att den ene (en man) heter Taimour, och är 29 år gammal. Han tillhör en minoritetsgrupp, och heter Abdelwahab i efternamn. Såhär ser Taimour ut:

En riktig ”Mönstergosse”. Från Småland, frisk, stark och i arbetsför ålder. Ska HAN möjligen ha vård först ?

Möt sedan tävlande nummer 2 i det stora, nationella vårdlotteriet – för nu finns det inte respiratorer så att det räcker till alla, förstår ni.

Det här är Lotta. Hon heter Svärd i efternamn, och hon är hela 100 år gammal, just i år. Men alla har ju ”lika värde” har vi fått lära oss, så kanske ska hon räddas.

Kom ihåg att både Taimour och Lotta är väldigt väldigt sjuka nu, förstår ni – och intensivvårdas på ett av de nya fältsjukhusen-tätltsjukhusen som vår kära kära Riksledning just byggt upp. Taimour har många släktingar i vårt land. En del av dem har ringt och beklagat sig till sjukvårdsledningen, de har gråtit och skrikit i telefon.

En del av ”tjocka släkten” har tagit sig in på sjukhuset också, och ryckt tag i olika läkare där och sagt saker. Nej, inga hot eller så – inga uttalade i alla fall – men de har gjort klart vissa saker liksom, som var läkarna bor, var deras barn i skola – bara liksom nämnt allt det där i vänlig omtanke och välvillighet, som man gör i Sverige. Taimour har en äldre bror, som är kommunalpolitiker. Han tycker också det är orättvist, att alla ”rasister” på sjukhuset låter stackars Taimour lida och plågas så förfärligt, så han ringde sin Imam.

Såhär ser den lokale imamen ut, förresten.

Bara en fredlig ”Gudsman”. Han vill allas väl – och Allahs !

Den lokale imamen är verkligen medkännande och snäll med stackars, stackars Taimour, så han ringer det lokala partidistriktet. Det blir trots allt enklare så – och nästa dag snubblar kanske någon på gamla Lottas respiratorsladd – det händer så många spännande saker i vården nuförtiden – en enkel spruta kan ändå rädda de flesta…

Fin sjukvårdsmateriell som är såå bra så till väldigt väldigt mycket – tyckte någon (se upp så de inte ”tar dig på en penna” )

En gång i tiden var Lotta Svärd om sig och kring sig. Hon har varit gift, förstår ni – men hennes man dog oturligt nog, liksom så många Finländare, Sverigefinnar, Finlandssvenskar – ja varje familj i Finland förlorade praktiskt taget en manlig släkting, när Lotta var ung. Tiderna var ju annorlunda. Hon var född i Viborg, men reste redan 1939 därifrån, och det gick ju så fort att passera gränsen då. Hon är van vid krigssjukhus, för hon tjänstgjorde själv vid många av dem, och har aldrig klagat, aldrig tvekat.

Hon är så snäll och tyst, gamla Lotta. Tillhör en minoritet, men hennes släktingar ringer aldrig och klagar – för i hennes ”kultur” gör man inte så, uppför sig inte så…

Också våra gamla har varit unga en gång – och vad hjälpte de oss med då ? Hur lönas ett helt liv av skattebetalande, självuppoffrande, frivillighet i ”Landet Löfvén” ?

I sin nötta portmonnä har Lotta Svärd ett märke, som hon burit förr. Det är nött och avskavt nu, och nästan all färg på det är borta, för hon vågar liksom inte bära det riktigt mer – hennes man gjorde det ju visserligen, det är sant, men det var på 50-talet, när Marskalken fortfarande levde – ja de bodde ju båda i Finland då. Hon och hennes man, alltså… Ja, gamla Lotta börjar bli lite ”vimsig” när hon sitter som fattigpensionär i den store Ledaren Stefan Löfvéns fina, fina och ombonade Sverige, där alla som vill komma utifrån får gratis gymnasieutbildning (betald av Lotta), och allt är så bra såå bra såå..

Vad betyder denna symbol ?

Eller månne denna ?

Så – detta var mitt fiktiva exempel – men nu ÄR det så i Sverige – vårt Sverige – att varken respiratorer, sjukvårdsutrustning, vårdplatser, tältplatser, engångsgrillar eller solstolar och pensioner kommer att räcka till alla. Vem är det då som man slutligen kommer att göra ”selektion” mellan – tror ni – när allt kommer omkring, trots att vår store store Ledare Svetsaren – ”inte såg det komma” som det så fint heter..

Är det Taimour och alla hans fina kompisar som vinner i det nya nationella Vårdlotteriet ?

Blir det gamla Lotta, rent av… ??

Ja, kära hjärtanes – spänningen är olidlig – men tills nästa gång – tro inte för mycket på vår regering.

”Lika värde” – jojomen – vad kommer den principen snart vara värd, tror ni ??

Den kloke lille herrn med den stora, stora Röda ballongen (teckning av Jan Erik Ander, svensk karikatyrtecknare)

”Dödstalen ökar för etniska svenskar, men redan nästa år kan jag ta hit nya väljare från Jemen, Syrien och Somalia – och min popularitet kommer stiga den första Maj !”

Martis, sive Aprilis..

av

Så går då snart den martialiska månaden Mars över i April, av verbet Apriare eller öppna på latin, som är ett språk med Hedniskt, icke-kristet ursprung; precis som våra Germanska språk. Svenska media är fortfarande fyllda av missvisande rubriksättningar, oklara uttalanden och allehanda rykten, vars upphovsmän eller kvinnor i alla fall för mig rent personligen framstår som tillräckligt kända. 

Ett visst ”Andens Tattarfölje” har beslutat hålla sig borta från Gamla Uppsala, och det ligger på hela vårt samhälle – inte minst polisiärt – att förhindra; att de någonsin sätter sina fötter där igen, av skäl som torde vara uppenbara – ifall vi inte vill, att vissa sammankomster ska ha en liten ”vargsvans” där man eklaterar saluförandet av ”cigaretter utan märke” – såkallade Tiggaretti eller joint… någonting.

En som idag torde hålla med mig om det, kanske är SvD:s Maria Ludvigsson, som idag har tröttnat på New Age eller vissa tvåbenta babianers tungomålstal.

Nåväl, det har jag också – och det var för minst tio år sedan, även om jag i denna blogg lyckats recensera Fru Ludvigsson förr, låt vara icke ”von Oben” eller ur ett sed-vanligt Östermalmsperspektiv, så att säga… ”Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen” sade en gång Ludwig Wittgenstein, och det råkar fortfarande vara min egen filosofi för dagen. Några aprilskämt orkar jag inte heller med, jag håller mig till a priori, eller rena grundsatser.

”Dricks ej i slott, men används uti koja…”

Jag är nu utrustad med direkt livsnödvändig medicin för hela 8 veckor, och hamstrar fortfarande inget toalettpapper, ingen tvättsprit heller. Den enda spritsort jag har kvar att inhandla, syns ovan – och den har jag till fältköket, som inte bör saknas i något etniskt svenskt hem. Mitt fältkök ser fortfarande ut som på bilden nedan, och det är inte alls av någon Trangia-modell, om nu någon trodde det, fastän det har en Trangia-brännare i botten av vindskyddet. Jag lyckades köpa loss en av de allra sista exemplaren, innan en förnuftig och vettig pryl som faktiskt kan spåras tillbaka till 1850-talet, rentav (dåtidens modeller var gjorda i koppar, inte rostfritt stål). Utrusta er därför genast med ett sådant – och anmäl er frivilliga – till vilka vet ni redan..

Exakt såhär ska de se ut. Såhär och bara såhär – ingen propan eller onödiga gasoltuber behövs – för sådana kommer ändå inte att gå att få tag i…

Angående det här med utrustningen, så kunde Statstelevisionen för några dagar sedan påstå eller ge sken av att den ”snabbutbildade” personalen på Danderyds sjukhus, måste jobba helt utan nödvändig skyddsutrustning, sådana som man till och med kan skriva ut på 3d-skrivare.. Detta sker, därför att Region Stockholm gått direkt emot Folkhälsomyndighetens rekommendationer – och detta skall kallas samordning… i Landet Löfvén. Samma sjukhus påstås enligt SvD rapportera om, att man inlett masstester, men inte av den egna personalen. Vad har jag sagt om just det sjukhuset som vårdinstitution, och vad upptäckte jag själv, när jag en gång kom dit – och vad upptäckte en viss Stefan Sauk, som förhöll sig ”skeptisk” i sin fiktiva roll som ”Dr Dängroth” ??

Man kan läsa mycket i insändar-spalterna nuförtiden. I UNT-koncernens tidningar läste jag idag en insändare av en illa navlad och insnöad Miljöpartist, som tyckte att Covid-19 skulle vara ”Planeten Gaias hämnd för att vi äter så mycket kött” eller något.

Går DU på Insnöat trams om ”Ekopsykologi” och Palsternackans Juridiska rättigheter ?

Fake News om något. Människor har ätit kött från vilda djur i tiotusentals år eller sedan äldre jägarstenålder, och inte en enda gång har det kommit fram några vetenskapligt säkerställda bevis för att just detta skulle orsaka virus eller pandemier. De enda gånger man observerat sådant har varit i fallet med Ebola Zaire, som troligen uppkommit hos apor, och därifrån i ”jungle meat” spridits vidare till lokalbefolkningen.

I början av Covid-19 pandemin spred man ut rykten, om att pandemin skulle ha alstrats av Pangoliner, eller med andra ord Myrkottar. I och för sig är det sant att vissa fyrfotadjur – till exempel fladdermöss – kan vara smittbärare av liknande virus, men det finns för det första inga som helst bevis för att Covid-19 skulle ha ”hoppat” direkt från Myrkottar till människor, och virus kan heller överhuvudtaget inte överleva i kokt eller stekt kött, eller korrekt tillredd mat.

Detta är fakta, och fakta kan man inte bortse ifrån – trots det sedvanliga eko-flummet, som vissa vill upphöja till ”religion”

 

I Kina sätter man mycket stort värde på fläskkött, och det har man gjort så länge den kinesiska civilisationen överhuvudtaget existerat, eller ända sedan bondestenåldern. Ändå kan man inte påstå, att just den kinesiska befolkningen skulle ha drabbats av trikiner eller svininfluensa mer än andra folk, nationer och kulturer. Man skulle med samma logik som ”Pangolin-teorin” kunna beskylla alla Pandor i Kina för att ha orsakat Pandemin – men det finns det heller inte minsta bevis för..

 

BEWARE OF PANDAS, FOR THEY ARE SUBTLE, AND SWIFT TO ANGER….

PAN-DEMIC – GET IT ?

 

Panda i sittande FÄRDIGSTÄLLNING !! Höjd Beredskap !!!

 

Snacket om att Pangoliner skulle ha orsakat Pandemin, är minst lika felaktigt som andra sorters ”fake news” och ovetenskaplig desinformation. Ta termen ”Forn Sed” till exempel, som kommer från Islands kristna 1200-tal, och som då betecknade något inaktuellt, passerat eller ”fornt” samt sedvänjor, dvs raka motsatsen till verklig tro eller organiserad religion. Ingenstans i Världen använder man beteckningen ”forn sed” om Asatro – och missvisande spekulationer om indianstammar i Nordamerika och så vidare kan vi helt glömma – det finns lika lite sanning i det som i Pangolin-ryktet, eller den idiotiska form av new age SvD Maria Ludvigsson redovisar.

Mysticism ligger inte för mig, och den hjälper oss inte heller det minsta i en verklig krissituation.

Vad som däremot hjälper – och det snabbt – skall jag beröra i kommande inlägg.

Sanning och Konsekvens

av

Regeringen har igår utlyst vad som kan snabbt skärpas ytterligare till ett utegångsförbud, precis som i alla andra länder. Jag fyller mina dunkar med vatten – jag hamstrar ingenting, varken tvättsprit eller toalettpapper, inte heller jäst eller annan sprit för den delen, och ser om mina Sepsis-sår, som nu inte längre är infekterade tack vare en första kur antibiotika, som jag för länge sen har slut på. Men de vätskar och går inte ihop, och sjukvården har ingen hjälp att ge – såromläggning och stora, klumpiga förband täckta med plastduk, som isolerar såret helt så att det inte kan andas, leder snabbt till ny infektion och varbildning – och dessutom måste de ändå bytas efter ungefär 24 timmar, för så fort du duschar, svettas eller utför någon helt vardaglig aktivitet, kommer de föranleda ny tidsbokning, ändlösa telefonköer som ingenstans leder, nya meningslösa vårdbesök och så vidare och så vidare i det oändliga.

 

Litet hushållstips… Nej – ”Skithuspappret” är inte det första du behöver lagra…

Den som inte vill förvandlas till ett ”vårdvrak” av det nu snart meningslösa samhälle ett visst politiskt parti – som fortfarande anser sig ha monopol på att vara statsbärande, i evigheters evigheter amen – kan faktiskt klara sig bättre själv, tillsammans med sina Gudamakter.

Jag lägger på lösa kompresser – insmorda med sterilkokad honung – en gammal huskurs, som faktiskt fungerar, och lindar om med bindor. Insulin – som är ett tillväxthormon – har skänkts av en hjälpsam mentor och kollega, någonstans, och det tar jag såklart utvärtes och absolut inte invärtes, genom att spruta ut det över såret, så snart det tvättats rent. Av andra, rent livsnödvändiga blodsproppsmediciner har jag inte så mycket kvar, mer än ett förråd för 30 dagar.

Kanhända kommer jag att dö när de är slut, kanhända inte. Vi får väl se. Jag har levt länge och upplevt mycket – sådant jag själv åstadkommit eller satt igång med icke minst – men än är jag långtifrån död.

 

”Du ler, mitt folk – men med stela drag – och sjunger – men utan att hoppas ! / Mitt folk, det finns mera att bära i hand / än en bräddfull Egyptisk gryta. Det är bättre den grytan rämnar i tu, än att levande hjärtan förrorstar…” Verner von Heidenstam, Svensk Nobelpristagare, 1899

Jag känner ett välbekant styng i lungorna, och överallt runt omkring mig snorar och hostar folk, särskilt icke-svenskarna, som vimlar runt med sina småbarn i förortens stora galleria, vars golv som vanligt är fyllt av med flit tappade näsdukar och loskor. Gårdagen var märklig, ja en märkesdag. På väg till mitt arbete såg jag att någon hade lagt två stycken små nedkladdade glasspinnar över tågsätena, alldeles bredvid varandra, en på vardera sätet. Vad är det för slags beteende – vad ska det signalera, och varför gör folk så ?

Nya corona-tester är på väg, meddelas från de södra delarna av vårt land – via Statstelevisionen SVT. Man har kommit på, att vanliga Clamydia-tester kan användas också för att testa andra virus, och därför läggs de kladdiga testpinnarna på sätet, där folk har skrevet.  Ha ha, mycket mycket lustigt – tycker ni inte också det…

Tala om ett subtilt litet practical joke, eller verklighetens små signaler..

Statstelevisionens egna utsändningar före ordinarie ”Rapport” – 1930 (där rapporterar man ”enligt fastställd täcktabell – och med sedvanlig agenda, som sätts av de politiskt styrande i landet”) var också mycket märkliga, för jag kom mitt in i någotslags nytt mellanting mellan ett nyhetsprogram och ett ”mysigt” caféprogram. Där använde man exakt den grafik jag pekat på, exakt de förhållanden jag berört, exakt de referenser jag själv använt – häpnadsväckande många i alla fall – ned till den lugna, avslutande pianomusiken på slutet.

När en enda individ till slut – vilket tyder på inkommensurabelt storhetsvansinne – nära nog får styra all nyhetsbevakning i ett land, i lokalpressen såsom i rikstidningarna, börjar jag nästan tvivla på mitt eget klara bondförstånd, för sådant har jag ännu. Det hela blir till slut löjligt, ja groteskt. Det enda någotsånär relevanta, eller det enda som relaterar till praktiska råd, för den omgivande verkligheten, är när man säger till tittarna att gärna dokumentera allt de själva skrivit, fotograferat, ja kanske kreerat i snapchat och övriga media, ja på nätforum och insändarspalter av alla de slag, och spara detta för kommande bruk.

I ett tidigare inlägg hänvisade jag redan i rubriken just till dokumentationen av det förlopp, hela världen nu befinner sig i.

Men hör på lite till – gott folk !

I ett helt liv har jag spekulerat över det fantastiska, det nära nog övernaturliga, det ovanliga, extrema och katastrofala. Och nu – när hela mänskligheten faktiskt befinner sig i den katastrof, som heter Covid-19 och för närvarande är mest utbredda hotet emot samma mänsklighet – är jag förstås ett offer för de omständigheter som våra styrande och de system de har byggt ut faktiskt satt oss i, och bär det yttersta ansvaret för – även om vi förstås alla har ett kollektivt ansvar för vad vi medverkat till, och vem vi har släppt fram till maktens absoluta tinnar..

Jag har en manifest tendens att till att tro, att det jag ser på TV, hör på radio och andra media och ser i dagstidningarna faktiskt är sanning, och jag tror bokstavligen på det, hull och hår, alltihop – inte minst sväljer jag alltsammans i ett drag, även känslomässigt.

Vi har haft en Rikspolischef i detta land – numera chef för MSB, en av våra i dagsläget absolut viktigaste sektormyndigheter – vars bärande tro och filosofi som Rikspolischef var, att det största oppositionspartiet i vårt land måste förbjudas i lag. Det var åtminstone vad han sade Ex Cathedra, på kongress i Almedalen – och vad man rapporterade i media…

Var detta en privat åsikt allenast – även en Rikspolischef borde ju få ha privata åsikter – eller grunden till en faktisk politik, ett verkligt ställningstagande, eller bara något vederbörande snappat upp under sin vandring i maktens dunkla korridorer, på hemliga sammanträden och överläggningar ? – ja, kära medborgare, det kommer vi aldrig någonsin att få veta, lika lite som vi får veta hur många svenskar som dog i den globala Covid-19 epidemin, hur mycket detta fick kosta, eller hur mycket vi alla fick ge.

”jomendu så att…”

Vi har haft en Vice Statsminister i detta land – numera förklarad Helig Jungfru, påsatt – men inte påläst, gravid och helgonförklarad – som sagt att målet med hennes politik, och den vår Regering faktiskt skall driva, är att importera hit 30 miljoner invandrare så snabbt som möjligt, och göra Svenskarna till en etnisk minoritet i sitt eget land, det enda land de har. Därefter förklarade detta stolpskott i människohamn, att hon ”skulle ha barn” och försvann från både den vice Statsministerposten, och sin egen syssla som partiledare. Bara stack, rätt ut, sådär helt utan vidare. Visste inte Annie Lööf (c) att det finns något som heter preventivmedel, något som heter familjeplanering, och som tillämpas så långt bort i vår fantastiska värld såsom till exempel i Kina och Indien ?

Vi har haft en Kyrka, som påstår att den ska vara ”Svensk” trots att bara 54 % av folket eller än mindre tror på den, och vars kardinalprimas, alltså själva Ärkebiskopen, förklarat att söte lille jesus ni vet, samt gud fader själv givit mandatet till Greta Thunberg att vara guds absoluta röst på jorden, pelarhelgon och efterträdare, och att denna halvt autistiska snorunge, felnavlad av en operastjärna och en avdankad PR-man, är det enda rättesnöre de troende bör följa – i precis allt. Och nu sätter man in den vanliga stöten med bönerabblande och ständiga ”mässor” som det enda verkningsfulla vapnet emot Covid-19, bönerabblandet ska nu även utövas av de icke-troende – skriver man – även om jag inte tänker länka till just den texten.

Allt detta är ju absurt, goda medborgare !

Om detta skall vara sanningar, om detta skall vara våra styrande, om detta skall vara de enda ideal hela vårt samhälle skall rätta sig efter, så vill i alla fall jag inte ha dem hos mig.

Den vice statsministerposten i detta land, innehas sedan ett drygt halvår tillbaka av den här mannen:

Det här är en maktmänniska, som gjort sig känd för sitt oerhörda hat emot Torshammare och runor, samt hela det svenska kulturarvet – och som velat kasta alltsammans rakt ut genom fönstret, samtidigt som han i mycket snabb takt försökt göra om ett antal lagar, och ännu snabbare skriva helt nya för oss, som horder av Departementsråd, jurister och expertis sedan snällt ska acceptera. För drygt ett år sedan, inträffade som ni vet en stor publik demonstration framför Riksdagshuset i Stockholm, och en namninsamling med mer än 5000 namn överlämnades, som jag själv också var en av initiativtagarna till.

Man kan självfallet diskutera det berättigade att alls hålla demonstrationer och namninsamlingar, eller hur stora de ens skall vara för att accepteras, vilka kvalitetskrav man skall kräva på dem; hur de skall bedrivas och vidare enskilda detaljer, men det är hur som helst fullständigt meningslöst, eftersom läget i vårt land nu är ett helt annat.

Det har visat sig, att Vice Statsministerns Regeringskansli inte ens kan hålla reda på sina egna tjänstevapen, och angående det aktuella lagförslaget, havererade det som vi alla vet totalt, efter en statlig utredning från Göta Hovrätt, som fastställde att de styrande i landet helt enkelt inte kan bära sig åt på det här absurda viset längre. Ändå meddelade Ministerns politiskt tillsatta sekreterare – med högst oklar etnicitet, samt religiös bakgrund – att man skulle ”jobba vidare med frågan” – och den höge ministern vägrade förstås helt att varesig kommentera eller ta emot oss.

Numera är alla folksamlingar på mer än 50 personer totalt förbjudna under lag (man undrar vilka som kommer att hörsamma det, exempelvis vid Gamla Uppsala med omnejd) – och alla resor, som inte är direkta arbetsresor eller absolut nödvändiga, har man från Statsministerhåll uppmanat att totalt ställa in under Påsken, liksom senare.

Självklart tar jag Statsministern på hans direkta order, och följer ögonblickligen hans anvisningar. Jag har inställt alla sommarsemestrar också, nu och i framtiden, eftersom jag hoppas att våra gränser som nation i fortsättningen verkligen kommer vara stängda, och att vi ännu har vad som krävs i detta land för att klara en avspärrning. Min utrustning och mina saker står packade och klara sedan länge, mitt inne i den egna lägenheten, och på omedelbar order eller larm kan jag inom 5 minuter sticka iväg, vara borta i 90 dagar minst, och svara på larm eller telefonsignaler, från alla de håll.

Var så säker på det goda medborgare, men i ingen någorlunda demokratiskt skriven lagbok, står det skrivet att jag behöver gilla och älska den regering vårt land nu fått, till råga på allt, efter att två gånger ha gått emot en hel Riksdags beslut och efter att ha utfört de lumpnaste manipulationer man ens kunnat tänka sig eller inte tänka sig bakom kulisserna i maktens högborgar, där folk fortfarande spelar under täcket med varandra, och dessutom hela det Svenska folket. Tänk bara på ”Affären Erlandsson” eller”den 7-stegs läroboken i hämnd” som en viss diakon, numera inom ”Tro & Solidaritet” fortfarande har utlagd på nätet. Nåväl – vi ska väl inte konspirera eller spekulera..

Ändå ska ni veta, att även jag själv var ”troende” Socialdemokrat och ordförande i en partiförening på det allra lägsta av nivå – men det var under Göran Perssons tid vid makten – en av de sista någorlunda förståndiga eller måttfullt realistiska Statsministrar detta parti någonsin har haft.

Men som ni sett – tappade jag tron totalt. Jag blev HEDNING och HÄDARE helt enkelt.

Vad har EU att bidra med under Corona-krisen ? Ingenting, Nada och Intet – som vi sett – denna union var bara en villfarelse – ja en hägring rentav – och även vettiga och kompetenta nationella  ledare typ Boris Johnsson, uppges nu ha insjuknat..

Jag har sedan dess skrivit gång på gång om hädelsen, underliga rörelser typ church of the subgenius, pussy riot, femen och många många fler– och igår rapporterade SVT från sektor Stockholm Nordväst, att en underlig politisk rörelse vid namn ”Järva-rörelsen” också skulle ha växt fram på lokalplanet. Om detta verkligen är sant, återstår i hög grad att se. Visst – jag har sett, deltagit i och kanske gjort mycket extremt och utöver det vanliga, sk kulturarbetare som jag också är – men aldrig livnärt mig på det, ja sannerligen. Mitt liv har varit brokigt, och snart är det över och förbi – det vet jag redan, så det behöver ni inte tala om för just mig.

 

Hittills verkar den nya rörelsen bara ha manifesterats i hemtjänst-arbete, hjälp till pensionärer med matinköp och annat, som de olyckligt lottade i vårt samhälle verkligen behöver, men för ögonblicket duger jag – med skadad och infekterad fot – varken till områdesvärd eller hemsamarit eller sjuksyster. Man kunde också peka på dussintalet aktionsgrupper via facebook, grannföreningar och många andra verkligt goda initiativ som tagits i dessa dagar, då en hel mänsklighet drabbats, och vi försöker hålla mänsklighetens etik och moral vid liv.

Jag stänger vimmelkantig av mina nyhetssändningar från SVT och går ut för att skaffa frisk luft åt mina skadade lungor, ut förbi förortstorgen och den ständigt omgivande verkligheten.

Innehållet i dem var oklanderligt och på alla sätt informerande, med den information människorna i vårt land behövde – men i alla fall – i hur hög grad kommer de att förstå och hörsamma alltsammans, som de styrande nu har sina klara agendor för – inklusive de åtgärder som är av godo, samt de åtgärder som tillkommit av helt andra skäl ?

Jag går ut i min förort för att kontrollera, och för att visa omsorg om mina kära Järva-bor.

Rakt framför det hus, som jag för mindre än två år sedan bodde i sitter en förtvivlad svart man, och gömmer ansiktet i händerna, till synes totalt utslagen, där han sitter på en parkbänk. Han är helt klart antingen sovande, eller ihopsjunken i den mörkaste sorg, där han sitter i sin isolering och ensamhet – men så ser jag att han är fullständigt påtänd, ja nerknarkad. Han sitter inte där för att genomföra en manifestation, eller som en kopia på Rodins hedniske tänkare. Han sitter där eftersom han vacklat iväg från ett lokalt sjukhus i sitt knarkrus, alldeles bakom hörnet, och för att han antagligen kastats ut därifrån och förvägrats hjälp.

Inte heller jag kan hjälpa honom det minsta, tyvärr – det inser jag snabbt.

Jag går ut genom två gångtunnlar, nymålade – och vidare ut i den mörka natten. Framför mig går ett par barnfamiljer, till synes småpratande om allt vad som hänt och sagts, denna minnesvärda dag 27 Mars 2020, då ingenting i hela Världen och Sverige visat sig vara sig likt – eller är det ännu det ??

Jag håller avståndet till dem, vill inte störa någon i deras egna vardagsproblem eller småprat.

Jag går vidare, ut i skogen och runt en sjö. Bort från alla städer, bort från all civilisation. Bort från industriområden, förorter, förbi en enslig friluftsgård – där nymålade vita stenar lyser som en vägmarkering i det tysta mörker, som alltmer sänker sig.

Jag går ned för en lerig stig.

Och där är den till sist. Runhällen.

Någon har varit här före mig – det inser jag snabbt, för hällens runor lyser röda som djurblod i mörkret. Vad som är hugget i sten och står där för evärdeliga tider har målats om, fyllts i, förtydligats av någon. Jag rabblar aldrig några böner till någon gud, som sagt – och jag förrättar inte blot eller offer denna gång – för det har jag inte tid på mig till. Men jag skänker de verkliga makterna, och allt det som ger mig en fast grund att stå på; min insikt och tid.

Mellan kristen och muslimsk bön – ett meningslöst rabblande av oupplysta, som kräver att få precis allt för ingen insats alls – och Blot eller offer – som sker enligt principen ”Gåva kräver, att Gengåva gives” som det står i Eddan, finns en oerhörd intellektuell skillnad, som Monoteisternas totala brist på kulturell förståelse eller insikt aldrig någonsin kan eller kommer att överbrygga. Utan insats, aldrig resultat. Utan sanning, ingen konsekvens – och detta ögonblick framför stenen i natten, lysande som i eldskrift är sanningens ögonblick för mig.

Jag sträcker sakta, sakta ut mitt pekfinger, som för att läsa den urgamla, mer än tusenåriga texten av en man som hette Villfrid, och som levde här en gång.

Också med blotta känseln, kan jag ju tyda runorna.

Och då – plötsligt – ringer mobiltelefonen. Det är någon från Wolodarskis och Bonnier-koncernens DN, som ber om en prenumeration, och i förlängningen massor av pengar.

Jag tackar nej till dem, tackar nej till alltsammans – och vandrar hemåt genom öde förortsgator.

Ett lokalt langargäng har fattat post innanför en port, som tillhör kommunen. Vem som släppte in dessa ”Löfvéns grabbar” där är svårt att säga – ingen såg dem ju komma, som det heter. En granne upplyser mig vänligt om saken, och vi kontaktar larmkedjan ned till vaktbolaget – för här ute finns inga Poliser längre – de kommer sällan eller aldrig hit, och trots allt tomt snack om att ”nej men viruset gör så att brottsligheten minskar” kan vi själva med egna ögon se att det inte alls stämmer.

I Landet Löfvén är det just nu många som lider nöd. Hit fram har man fört oss.

”En gång skall själva stenarna ropa” lär det stå i den kristna bibeln. Just den frasen stämmer, men allt det andra, som också lär stå där, kan vi för ögonblicket glömma. Ni måste komma ihåg att jag är och förblir en svensk hedning. Slutar med en omskriven sångtext, som jag skrev för nu mer än tre år sedan:

 

OBEROENDE AV VAD FURSTEN SÄGER

Jag håller mitt huvud högt.
Längtan är mitt svärd
för jag visar dig en väg
i en förlorad Värld.

Tiden är ingenting
.
Gudar och Jord är ett
.
Allting finns i Urds väv
om du förstår mig rätt

Oberoende av vad Fursten säger finns alltid en rätt:
Vet att Du är alltid Du
 med livets ögon sett.

Jag visar dig Asatron som den är
Jag sänder ut ett ord
som faller till slut i din jord
Lova din Freja evig tro
snudda vid hennes kind
Sväva som hennes falk
i en befriande vind.

Oberoende av vad Fursten säger
 finns alltid en rätt:
Vet att Du är alltid Du 
med livets ögon sett.

Jag håller mitt huvud högt
Längtan är mitt svärd
För jag visar dig en väg
i en förlorad Värld.

I hjärtat av denna stund
Min tanke gör sig fri
Vet att du är du
men jag och du är ändå vi.

Oberoende av vad Fursten säger
finns alltid en rätt:
Vet att Du är alltid Du med livets ögon sett.
Oberoende av vad Fursten säger
är du ändå fri:
Vet att Du är Du
 men jag och Du är ändå vi.

Från 500 ned till 50

av

Timmen noll har ännu inte infunnit sig, men hälsoläget i vårt land är fortfarande allvarligt. Vår Regering har nu förbjudit möten och folksamlingar över 50 personers storlek. Min egen sepsis fortsätter – jag har slut på den första kuren antibiotika, och tvättar mitt kvarstående sår varje dag. Två gamla vänner återvänder plötsligt från sin respektive vistelse i hemmet friska och sunda, det är inget större fel på dem – men när blodspottning och bukhålor som fyllts av vätska är högst reella observationer och fenomen, blir jag berörd, som ni alla förstår.

Jag har noterat, att precis den grafik jag efterlyste plötsligt återfinns hos SVT, ända ned till Länsnivå.

Temat och ordet för mitt inlägg just denna dag skulle ha varit frivillighet.

Många är de svenskar och medmänniskor som de senaste dagarna anmält sig frivilliga, för att göra en insats, hur liten eller stor den än är.

Förbluffad ser jag mig omkring i min förort, och noterar små tidens tecken.

Jag jämför med en tid då jag sysslade med nyhetsbevakning som yrke, men det var vid 1990-talets mitt, och jag inser att det nu är över ett kvarts sekel sedan. Tidsperspektiv och deras innehåll förskjuts, byter plats. Tänker på andra episoder också – främst de som har med vårdetik och sjukvård att göra – och en nu kasserad, men inte glömd artikel om Tyr, som alluderade på en ung man i samma förort som jag – som av språksvårigheter blev hemskickad från ett mycket närliggande sjukhus – och hur alla ungdomar reagerade just den dagen för 4-5 år sedan, när jag helt ofrivilligt och utan att förstå det plötsligt blev deras tolk, gav röst åt dem på ett sätt som inte ens MSB:s planerade reklamkampanj med rappare inte kunde göra, eftersom den inte var påtänkt då.

Två gamla herrar passerar mig i kollektivtrafiken – med partimärken båda två – och från en högtalare hörs artiga tillrop, denna vår som ännu har en hel månad kvar till den första maj. Under dagens två sista timmar har jag åhört stilla pianomusik, som jag trodde var inspelad på band, men kom från ett öppet fönster, två våningar över mig.

Det – och ett kort kåseri av Bengt Ohlsson i DN, är vad som gör min dag – om så bara det skälet, att jag minns en helt annan dialog med samme kåsör – en helt annan dag och under andra omständigheter. Och vrede är ingen Framgångsfaktor- det är vi båda helt ense om.

För er som undrade över gårdagens slutbild och vad den skulle betyda, är det ju så att en helt annan folkgrupp än svensk-somalierna tydligen skall ha en konkurrerande nationaldag mitt inne på Svenskt territorium, som vi alla vet. Som jag berättat för er ber jag inga böner, firar inga alternativa nationaldagar än den svenska, men noterar att vissa problem i min omedelbara närhet kvarstår helt olösta – trots utökandet av antal akuta vårdplatser i Stockholm, som nu nära nog fördubblats inom några dygn.

Visst kunde jag fira en romsk kulturdag, tillika en samisk – som jag redan berättat – men ett plötsligt ihoprafsat scenario med fiktiva stater inne på vad som är svenskt område och bara svenskt, ter sig inte alls genomförbart eller ens aktuellt för mig.

Frivilliga insatser ger resultat, det vet jag med bestämdhet – men jag ber inga böner, för jag har ingen gudamakt som hör mig omedelbart, och för att travestera ”Church of the Subgenius” i USA – ”Vet du egentligen vem eller vilka makter som lyssnar, om du drar iväg en bön, rakt ut i etern…”

Nej – inte ens den andligaste av präster, oavsett religion – kan  svara på den frågan. Och som ni vet rabblar jag inga böner, då ordet bön inte ligger för mig, och jag förblir hedning, samme hedning som jag alltid varit

Den enda makt som hör mig är ni, kära läsare, kära media – låt vara att den makten stundom är helt illusorisk.

Min sista replik för dagen blir en travesti på Max von Sydow, en film vevad baklänges, en dålig ordvits, en hastig tanke.

”Min kropp är rädd – men inte jag”. Den har åldrats, inte av datavirus, men kanhända av högst reella sådana i en lättare form – som inte kan testas, överblickas eller ses, trots att jag haft för vana att ”testa av” de mest skilda system, hanterat alla möjliga ämnen. Nu spelar jag vit, tillsammans med resten av mänskligheten. Men vem hade kunnat tro det ?

Jag blir gråtmild, förlorar mig i ordlekar, lärda citat. Önskar att jag hade kunnat skriva om lättare ämnen, tappandet av björksav, säkra vårtecken som Skansens björnungar, även om jag ställer in alla påskunder, mässor, predikningar – i Karlstad eller annorstädes – kåserier om älgars vandring, ekorrar, allt möjligt.

Jag kommer ha allt mindre och mindre tid för dem, i detta som Vilhelm Moberg en gång kallade ”Din stund på Jorden” – och med det räcker jag min motspelare – maskerad som han är – den utsträckta handen. Han får spela svart – jag vit. Vet ni, jag tror att det passar honom riktigt bra…