Kring traditionens betydelse

Såhär i dagarna efter Midsommar, är den svenska sommaren fortfarande är ung och vi alla är glada och förväntansfulla efter att ha fått umgås med våra nära och kära, är det kanske dags att filosofera lite mer om traditionens betydelse. Vi har alla sett hur Björn Wiman, kulturchef i DN, plötsligt började lalla och predika om ”omvändelse” efter Midsommar, att alla svenskar måste bli kristna och så vidare – en hållning som bär prägel av stark intolerans inför det sekulära och hedniska samhälle vi alla delar.

Håll med om att det liksom verkar vara lite IS eller Islamiska Staten över alla dessa kristna grillerVarför skulle vi svenskar inte få fira Midsommar som vi själva vill, eller få glädjas över sommaren ?

Varför är det så många kristna som är emot våra traditionella Midsommartraditioner ?

En som också funderat mycket över Midsommarens och traditionernas betydelse är Malin Kim, ägare till bloggen Kulturminnet. Hon har dokumenterat hur Midsommar såg ut i det urgamla svenska bondesamhället, och intervjuas just nu av Mohammed Omar på bloggen ”det goda samhället” i poddradioserien ”Tankar från framtiden” – och det är vackert så ! Utan traditioner, utan historisk förankring och kontinuitet, har inga människor någon framtid överhuvudtaget, och det gäller också oss svenskar.

Visste ni att den sameuropeiska traditionen med Midsommareldar förekom i bland annat Skåne, Blekinge, Bohuslän och Jämtland så sent som vid 1800-talets slut, innan frikyrkorna utrotade den ?

Och visste ni att Carl von Linné, den kände naturforskaren, dokumenterade hur Svenska Kyrkan hela tiden förföljde och ville förbjuda det folkliga Midsommarfirandet i sin ”Västgötaresa” där bland annat följande står att läsa:

Midsommarafton kommo vi efter 9 kvarts resa, tillbaka ifrån Läckö till Lidköping, klockan 12 om natten, då vi hela vägen sett ungdomen, i sin ålders midsommar, fägna sig av årets behageligaste tid. Majstänger voro på många ställen upprättade och beklädde med löv och blomster, omkring vilka drängar och pigor, efter sina förfäders urgamla vis, årligen dansade natten för och efter midsommardagen. Detta menlösa nöje nekades fuller dem av själesörjarna; men det hade så rotat sig från hedenhös, att det svårligen kunde tagas bort, och tjänstefolket, som nu gjorde sig ledigt, tyckte med skäl kunna påstå ett par nätters ro av sitt årliga arbete.

Ja, så var det på 1740-talet; och så är det i viss mån än idag, även om de flesta av oss idag väl betraktar detta med Midsommar som just ”ett Menlöst nöje som ”svårligen kunde tagas bort, eller som man inte kan hata och ingripa emot, vilket alltså redan Blomsterkonungen Linné, en av de största vetenskapsmän det här landet någonsin ägt; tydligt konstaterade. Men på en kristen hat-sajt, benämnd ”Apg 29” kan man fortfarande läsa att Midsommarstången skulle vara ”en upp och nedvänd fallos”, hur ”alla måste böja sig inför jesus” och annat sådant – samma intoleransens och hetsens budskap, som numera sprids också av Dagens Nyheter.

För TYDLIGHETS skull vill denna blogg påpeka, att det är en MIDSOMMARSTÅNG där i mitten – ifall någon läsare är Kristen eller TRÖGFATTAD….

Själv vill jag bara i all anspråkslöshet och med hänsyn till fakta ur verkligheten framhålla att:

1. De flesta ”fallosar” är inte gröna till färgen

2. De består inte heller av trästänger eller björklöv

3. Om man inte kan se skillnad på en ”fallos” och en Midsommarstång (storleken är helt olika) bör man troligen gå till en optiker – exempelvis Synsam.

4. Hjälper inte detta, så är det nog inte ögonen utan troligtvis hjärnan det är fel på. (Felet sitter nog i huvudet, men längre bak än ögonen eller glasögonen, med andra ord)

Kan NYA GLASÖGON möjligen hjälpa denne frikyrklige ”själasörjare” – eller behövs det en mer omfattande insats ? (synfel kan vara besvärande, särskilt bakom flötet eller ratten)

 

En helt annan fundering, och ett ännu starkare budskap kring det här med traditioner avlevererades för någon dag sedan av en amerikansk asatroende blogg jag brukar läsa. Jag citerar, i klartext, fastän orden inte är mina, och med ett yttrande av Malin Kim, som till yrket är lärare – går jag osökt över till engelska…

Ljusa nätter, värme och en grönskande natur kan vara skäl nog att fira, men ett annat skäl är högtidens kulturella och historiska värden. Genom midsommarfirandet bär vi vidare en tradition som skapat mening och sammanhang för våra förfäder långt tillbaka i tiden och kan fortsätta göra det för kommande generationer. – Bloggen Kulturminnet, 20 Juni 2017

Heritage is not a dirty word

“Tradition” is not a dirty word either.

Nor are our traditions “open.” A tradition by its very nature cannot be. It is for “use” (if one can employ so crass a term) by those who actually follow the Gods. We do not and should not allow outsiders to run rough shod over that which we hold most sacred.* The integrity of our traditions is more important than anyone’s feelings or misguided notions of tolerance (i.e. appropriation). An “open” tradition is no tradition at all.

Honor your ancestors.

Honor your Gods.

Respect the land.

The way in which we do these things, the rites and rituals that form our various traditions are sacred expressions of these covenants. Only an impious fool would shit on them.

Those who decide to pervert our sacred symbols for racist reasons are disgusting. So are those who do the same for their “progressive” ideals. 

We need to be very aware of people who are trying to turn these religious concepts into political dog whistles. Maybe they’re the ones with no place in our traditions.

 

Så är det. Detta är något vi alla måste skriva under på och vara medvetna om – ”Forn Seds” frånstötande sk ”Rådsgydja” som ”hoppas” att ”Torshammaren skall bli en internationell symbol för homosex” är precis lika farlig och fel ute som någonsin vissa enstaka nynazister. Bara ca 100 personer påstås enligt Valmyndigheten ha röstat på dem i senaste Riksdagsvalet, och angående extremgruppen ”forn sed” – vars namn kommer från 1230-talet och den kristna medeltiden, 230 år efter det att Asatron förbjöd i lag på Island, så har den inte ett enda dugg med Asatro eller våra inhemska traditioner att göra. NAS, Nordiska Asa Samfundet är idag minst tre gånger större, och vad all ”nyandlighet” av politiskt och tvivelaktigt slag nu angår så tar jag starkt avstånd ifrån den – för min tro och religion är visst inte ”öppen för alla” och inte heller ”öppen för missbruk” !

Annonser

”DAGEN R – som i RUNA” – – – ”R Day”

Oh my name is Jock Stewart I’m a canny gun man
And a roving young soldier I’ve been
So be easy and free if you’re drinking with me
I’m a man you don’t meet every day

I have huge tracts of land – I have men at command
I have always a shilling to spare
So be easy and free if you’re drinking with me
I’m a man you don’t meet every day

Well I took out my dog  – and him I did shoot !
All down in the county Killdare
So be easy and free if you’re drinking with me
I’m a man you don’t meet every day…-

– aningen fritt efter The Pouges, som i ”Pouge Mahone!

 

Så kom den då till sist – dagen R om i Runa, eller den 24 Maj 2019, dagen för Nordiska Asa Samfundets flitigt aviserade demonstration framför Riksdagshuset i Stockholm, den som man först på falska grunder försökt påstå var något opolitiskt, fastän detta i själva verket är och förblir något högst politiskt, som varje någorlunda förnuftig medborgare lätt kan inse. Man kan inte protestera emot en Justitieministers uttalanden och en statlig utredning framför ett Riksdagshus, utan att detta ÄR och förblir en politisk handling, oavsett hur ”andlig” man nu är i sitt inre liv eller i övrigt.

Redan själva ordet ”RUNA” betyder något fördolt, en hemlighet, något som INTE är till för alla, och något man inte har rätt att använda hursomhelst. Okunniga människor skall inte använda runor. Det är kärnan av vad Oden säger till oss i Hávamál, ifall vi nu alls skall föra ett andligt och inte politiskt resonemang. Hávamál är som runorna, allþörf ýta sonum – óþörf jötna sonum; eller med andra ord något som är tarv för jordytans söner, men otarv och helt onyttigt för troll och jättars söner, för de begriper inte dess eller runornas innebörd i alla fall, och det innefattar också ”Mollgans” eller de maktlystna dvärgarnas skara, som vi kan se.

Dagen före arrangemanget har jag varit verksam med mina bröder och systrar i Särimner. En helstekt sugga har avätits någonstans, inom inhägnat område som patrullerats av beväpnade vakter. Två nya Särimners Sändbud har invigts och premierats, samt fått veta detta esoteriska och inte exoteriska samfunds lagar och regler, som förvisso inte är många, därför att Särimner endast och endast bara bygger på personkännedom, förmåga, praktiskt ledarskap, personligt föregångsmannaskap och fullständigt obegränsat förtroende, och om Särimner gäller också, att många äro komna, men få äro kallade.

Somliga kommer aldrig någonsin att bli fullvärdiga medlemmar eller ”flock members in good standing” och ännu färre kan bli ”hangarounds”. Det beror på deras personliga inställning och egenskaper, som sagt – för vad dessa 800 redan skapat, är ett slags ecclesia militans. ”Den stridande kyrkan” – varken mer eller mindre.

 

DU ser ICKE Särimner – men SÄRIMNER ser DIG !!

För att ni ska förstå sakernas rätta innebörd och egentliga tillstånd, skall jag berätta en upplysande anekdot ifrån mitt rika liv. Två av mina medbröder begav sig en mörk natt i början av det här året ut på jakt – efter högst reella och inte andliga vildsvin. Den ene är jämtlänning, den andre skåning med ett förflutet i pansartrupperna. Till den kategorin hör för övrigt många av oss. Vi r eller har varit ubåtsmän, matroser, roddare, tekniker, spanare och jägare. Till och med kristna präster – men som jag nämnt endast av ett visst slag – för enligt Särimner är rätt attityd allt, rätt plats, rätt tid och rätt utrustning likaså.

träffadestvå av mina vänner, gömda i höstacken – som sagt – den ene i nacken… Nej, det var inte en höstack. Det var en mörk skog, ack ni stackota varelser, svaga i anden och ovilliga till att tro. Res er upp framför skärmarna allesammans, ty ni kan bli ställda inför Särimner, och vad skall ni då svara på er sista dag i livet ? Skall ni säga ”pengarna tillbaka!” Skall ni svara, ”Jaa, en gång till !” – eller skall ni ömkligt gnälla som Mollgans och förbrytare: ”Nej, det var inte jag…”

I den mörka skogen hördes plötsligt ett svagt grymtande. Sedan ett till. ”Dä ä e häst!” sa Jämtlänningen plötsligt, ovan som han var vid att jaga annat än älg. ”Häst !” utbrast skåningen. ”Najmen min snälle vän, halleda i helvede att de e en häst, jag ska saja daj så mied som”…. och längre hann han inte. Suggan – för det var en sådan – sprang snabbt bort i skogen, vid blotta närvaron av mänskliga röster, och härutinnan lär vi oss, att den som vill jaga fatt på vildsvin, måste vara snabb. Först långt senare kunde ett annat större svin infångas, och lätt och ledigt förpassas till de sällsammare jaktmarkerna. Samt bli grillad – I Särimners namn.

 

En bild av ett träd är inte ett träd. En galt är inte bara en galt. Det finns något dolt bakom detta !

Sagt och gjort. Demonstrationen skulle äga rum mellan klockan 1400 och 1600 hade man skrivit. Den skulle starta på Lejonbacken, fortsätta till Mynttorget, och så nå själva Riksdagen, hade vi fått veta. Nu visade det sig snabbt, att det där inte var helt sant – men låt oss inte gå händelserna i förväg. Som medlem i Särimner och dess höge tillskyndare kan jag konsten att uppträda dolt. Jag har sagt det till er förut, och jag säger det igen: ”Goda medborgare, den ni väntar på kommer inte att passera förstäderna...”

Följaktligen klev jag av vid fel tunnelbanestation – helt medvetet, och passerade de vanliga turiststråken, på väg upp förbi Kåkbrinken, där jag mötte en känd presentatör i 1700-tals kläder, i färd med att demonstrera en i husväggen inmurad runsten för en skara andäktigt gapande åhörare – en sten försedd med samma Tyr-runor, som vår Regering nu vill totalförbjuda. Nåja, jag störde inte denne kulturhistoriskt bevandrade man, utan fortsatte genom den stad jag gjort till min. Kungliga slottet, vari jag också arbetat. Kommendantsflygeln, och den utsiktsplats, jag tänkt betrakta hela skådespelet ifrån. Men nu byggde man om just där, som vanligt, och jag var tvungen att utföra en kringgående rörelse, av det slag jag är expert på.

Regeringskansliet, där jag också befunnit mig, å yrkets vägnar som sagt. En ingång till den stora, vanligtvis folktomma tunneln, som förbinder det ”gamla” Riksdagshuset med det komplex som numera benämnes kulturhus, och som utgör en alldeles folktom 5 meter bred gata under själva Drottninggatan – samma Drottninggata där ett antal personer lemlästades, sedan ett visst parti givit Familjen Nujen en ny snickare till sommarstugan på Gotland. Herr Nujen var ju medlem i partiet, och ”a flock member in good standing” – men aldrig någonsin hos Särimner.  Sagerska huset. Statsministerns residens, som han innan detta år är slut kan få lämna för än lyxigare bopålar. En runda runt Riksdagshuset – ”Här fattas visa beslut” står det fortfarande skrivet där – och det är mycket sant – för nog fattas där visa beslut, som varje medborgare vet.

”Här Fattas visa beslut…”

Så Strömparterren, där ”Solsångaren” fortfarande står med armarna utbredda i hednisk hälsning. Sumprunkarnas två eländiga små snipor – få, om ens någon vet vad släktet sumprunkare gjorde vid Stockholms ström nuförtiden, men de var yrkesmän de också. Och så Lejonbacken, med en Livgardist – kvinnlig och kort ! – i pickelhuva och med en sur gammal mauser, m/96 – själv tillhör jag förmodligen en av de allra sista generationerna svenskar som har någon egentlig utbildning på den, men jag kan försäkra er alla att det är ett alldeles utmärkt och mycket träffsäkert vapen, allrahelst om du förser det med ett modernt rödpunktssikte – och även utan det, kan man komma upp i praktiska avstånd på närmare 2 kilometer, om det skulle behövas.

Ryska turister – nästan alla män, korpulenta och muskulösa om vartannat. Påtagligt många ryssar i farten, just denna dag. En galen kvinna på cykel – uppenbarligen någotslags radikalfeminist av hennes skrikande att döma (det pågår någotslags utställning om suffrage vid Västerlånggatan 1, strax nära Konstitutionsutskottet) som mitt i korsningen mellan Slottskajen och Norrbro kliver av sin cykel, och talar högt och upprört i mobiltelefon. Fler livgardister, och ett vaktombyte vid Lejonbacken, medan en andra patrull passerar en våning ned, förbi muséet tre kronor. Och så det gamla Kanslihuset i fonden – som jag också är hemtam med från en annan generation – jag gav Livgardet de tio bästa åren i mitt liv, men innan dess har jag gjort mycket annat – ”få har fyllt en bana, liknande min” hade jag kunnat skriva, som en annan Bernadotte – fast inte ”L’etat, c´est moi” – för så skriver jag inte.

”Gilets jaunes” har varit synliga också i Sverige. De fick ingen framgång, men det kan hända igen. Och igen !

Hustak – högt belägna platser. Berättade jag någonsin för er, mina läsare, om de där kartorna jag gjorde inför en viss Viktorias och Daniels bröllop, också å yrkets vägnar, och därför att jag beordrades att göra just sådant, fast jag aldrig frivilligt skulle ha gett mig in på det ? Skisser, längs en hel kortegeväg. Vilka gatukorsningar ser man, ifrån exakt vilka hustak, och vilka satt utposterade på just de taken, fast inte intill några mobilantenner ? Ingenstans skymten av någon Asatrogen manifestation, fastän klockan blivit kvart över två. Tre-fyra-fem välkända ansikten, borta vid Norrbros överpassage av strömmen, och det lilla pissoir-liknande fläkttorn ned till Riksdagsmännens garage och det som blev ett Medeltidsmuseum, inklusive originalet till ”Helga Holm”, gisten i åminnelse, som jag också seglat med, så många gånger. Jag är summan av mitt land, summan av denna stad, men för den skull inte summan av dess brott och laster. Jag undviker dem, går förbi 30 meter längre bort, naturligtvis utan att hälsa. Now you see me, now you don’t.

Den unge mannen längst till höger i bild har en sk ”black sun” på sin tröja. En Odenssymbol, som snart kan bli TOTALFÖRBJUDEN och rendera dryga bötesstraff… för att inte tala om andra ”påföljder” som vi inte medvetandegjorts om…ännu…

Spaningsfoton, från en annan plats där jag har tillräckligt bra sikt över hela Mynttorget. Tnr är 1905241420. En gammal man med grånat hår och hästsvans på en parkbänk, som uppgivet suckar och ser sig omkring i vårsolen. Han kunde varit jag, vad jag blir men ännu inte är, för jag är ett med Särimner och dess högste tillskyndare. Två yngre eller alltför unga män, som passerat de trettio och i kepsar – rättvända. Herr O’reagans turistgrupp, som går upp för den dolda trappan där jag står. Jag föreställer mig att denne Christoforos har nyckeln till den järngrind jag ser bakom mig, men så är inte fallet. Han har lockats gå upp dit, bara för att jag står där jag står och åtminstone han har observerat mig, som den historiker han är, för kanhända är jag en inte alldeles oviktig detalj i hela Mynttorgstavlan, och det stadspanorama, som utbreder sig inför mina grisiga och stinkande fötter.

Man har sagt och påstått på nätet, att NAS inte skulle kunna genomföra sin manifestation framför Riksdagshuset, som det var tänkt från början, pga ”dubbelbokning”. Det är fel i sak, och dessutom lögnaktigt, eftersom där inte alls pågår några andra manifestationer eller demonstrationer. Och Morgan ”Mollgan” Johansson har vägrat ta emot de 15 000 namnunderskrifter, som för tre dagar sedan var färre än 4000. Nyss har han samtalat med sk ”Kyrkoledare” om ”skyddsbehov” för sk ”konvertiter” har vi hört, fast skyddsbehovet tydligen inte omfattar vanliga svenska medborgare, för sina egna väljare vågar han inte ens se i ögonen. Det är fredagseftermiddag i ett Sommarstockholm, och ingen tjänsteman vid Ju-dep eller ens Kulturdepartementet -som numera blivit ett stort skämt befinner sig i arbete. Jag antar, att de ”skulle hem och fira jul med sina barn” eller något – fast nu är det ju inte juletid, som vi alla vet… Och Utrikesdepartementets tjänstemän, som lät sina egna landsmän dö på Khao Laks stränder, blev som vi alla vet inte ens åtalade eller anmälda.

Jag tänker på något annat, medan jag väntar. Den enda ”dubbelbokning” som alls syns till vid Mynttorget, är en massa fula plakat – ett slags nedskräpningsaktion eller ett slags ”konstnärlig installation” om man så vill – sådana har ju Stockholm haft många. 

Det visar sig, att det är ”de ensamkommande” ungdomarna, som illegalt tagit sig in i vårt land och som Regeringen nu utsett till ”ambassadörer” för sin sak samt övertagit utbildningsansvaret för – på högst oklara grunder – som anordnat den lilla högen av papperslappar. Ett tidens tecken, det också – så gott som något.

Och – på tal om barnungar. Någons ohängde son, som förolämpat mig – flera gånger – men som tråkigt nog råkat ut för ett benbrott, så sent som för en månad sedan. ”Somliga straffar Gudarna med detsamma — men för de verkligt stora skurkarna tar det längre tid” Jag har förvisso upplevt mycket när det gäller NAS och dess medlemsskara. Dataintrång, falska anklagelser om allehanda ”brott” jag skall ha begått emot svensk lag och som man anser sig kunna prestera ”bevis” för, fast de påstådda brotten begåtts i ett annat land, där svensk lag inte alls gäller. Brev till arbetsgivare, om att jag skall ”ställas till svars” för en det ena och än det andra, eller helst berövas mitt levebröd – och det här har vissa individer fortsatt med, i tre fyra år.

Hot, trakasserier. En utmaning på duell – från en förvirrad fd ”biker” och busschaufför, som tilldelats den tveksamma titeln som ordförande, under sagda ”andliga” samfunds första år. Samt andra petitesser från en och annan petit maitre, en soligt säljande Sonnevang till ärke-NAS-are och ett slags ”medans” och ”eran” överstepräst, som jag helst vill undgå att alls nämna.

Förvisso har jag sett och upplevt mycket i mitt liv, från den Asatrogna sfären inte minst. Men nu är det Tnr 1905241428.

Jag har gått fram och åter mitt framför näsan på vederbörande ohängde, samt hans bihang till flickvän eller vad det är, som sitter där borta. Vid det här laget borde han ha sett mig, flera gånger om. Jag har god lust att låta honom känna en Bjärköing, som det heter, och sätta min rist – ett redskap man använder för att rista runa mellan hans första och andra nackkota, alltså ”Nodo Boteke” respektive Axis, för att nu tala både japanska och latin. Det är ett högst användbart redskap, det där – bladet handsmitt i damaskerat stål från en klingsmed i Norge – fast jag låtit blankslipa det, då klingan inte ska fastna i  ”levande” ben eller allehanda träslag, och så vasst, att man kan raka sig med det. Och skaftet är i körsbrästrä från Birka – samma träd som stod där på Hjalmar Stolpes tid – och minst 1000 tidigare än så, som de invigda vet – eller rättare sagt – träd vuxna från samma träd. Frukten faller inte så långt från trädet, och på kynnet av en dålig son, känner man en lika dålig fader.

Men – numera är jag ju en god medborgare, som ni alla förstår, så naturligtvis gör jag inget sådant.

Det är Tnr 1905241432. Fortfarande ingenting. Jag bestämmer mig av någon outgrundlig anledning att gå in på Café Schweizer, Västerlånggatan 9, vilket jag lyckas göra utan att ådra mig någon som helst observation eller blick. Man skyltar med apelsiner, som man inte ens säljer eller tänkt sälja, men som bara ligger där framför caféet som någotslags dekoration. Men, jag är ingen djävla Greta Thunberg, ingen tillskyndare av veganism.

 

Där får du känna en Bjärköing

Inne på caféet orerar en turistande fransman om att han är förtjust i all slags historia. En person, som lagt märke till något, men som endast säger det pinsamt självklara, filosoferar jag, i ett fåfängt hopp om att inte bli sådan, medan jag inom tre minuter har druckit mitt kaffe. Au lait, givetvis, men förbanne mig inte någon latte.Jag lämnar caféet, återtar mitt postställe.

Så händer det äntligen !

Klockan är nu Tnr 1905241500. Ein Stabsoffizier hat kein gesicht.  En av mina första överordnade på Lidingövägen 24 – Bruna Huset – lärde mig det där. Inom sex månader var han död – hjärtinfarkt, på en resa till USA, västkusten. Han hade samma universitetsbakgrund som jag, och jag höll själv ett kortare tal på hans begravning. I tre år sörjde jag honom, vilket var längre än jag sörjde min egen far, för i vissa lägen har man inte tid att ens känna efter. Man agerar istället. Sådan är min hedniska filosofi. Actionism, skulle någon säga. Just så säger inte jag, som mött en av skaparna bakom själva agera-filosofin.

Hundra personer – ungefär -får jag det till. De har inte samlats på Lejonbacken, men kommer från Storkyrkobrinkshållet, efter vad det ser ut. Från kungliga slottet kommer de inte., och inte från Lejonbacken eller Norrbro, heller. Men jag känner dem, mina Pappenheimare. De mer kvicktänkta, såväl som pappskallar.

Och vet ni vad, goda medborgare ! Citoyens, et Cityoennes…

Jag är faktiskt stolt över dem. De formerade sig snabbt och effektivt, när de väl fick till det. ”Aktion mellan klockan 14 och 16 – och så kommer de exakt på slaget 3”.

C’est Magnifique, et c´cest la guerre !

Tal av Stenar – som går fram. Tal av allas vår Lady Elinore, Frejas representant – som inte går fram – med en hälsning till och med från de enstaka katoliker, som står bakom oss, och som vill ha slut på fördomarna mot oss Asatroende, slut på Regeringen Löfvén, slut på förföljelsen, slut på alltsammans.

Andra – som talar för tankens frihet, religionsfrihet och mot Morgan Johansson. En deltagare överlämnar en Nidstång, med Hästhuvud och allt – som han vill rikta – emot vårt lands Justitieminister – veten I än eller vad – eller skall jag kväda er något ännu värre…?

Mest av allt en känsla av gemenskap – och de 15 000 underskrifterna överlämnar vi nästa R-dag31 Maj – för att vederbörligen diarieföras – de ska inte kunna få fuska bort dem, för vi vet så väl vad de vill införa, dessa maktens pösande byxbakar, dessa dvärgar, dessa Eurokrater, svikare. Vi står här, för vi kan inte annat, för att citera en viss kyrkofader.

Vi står här i protest, därför att vi måste. Därför att man drivit oss till det, genom vedervärdiga ideal, och en unken människosyn riktad emot oss svenskar – andligen eller fysiskt – för allt det vi inte längre kan acceptera, och stillatigande finna oss i. Må så vara, att det är symbolpolitik, symbolpolitik som hamnat på det allra högsta av nivå, eller – kanhända – den alltför låga och allra, allra lägsta. Mänskligt att döma, är det här fortfarande vårt land. Reellt att döma, är det här fortfarande vår rätt – för vi tar oss den rätten, idag som alla andra dagar.

Vi lär få se, om ”Runförbudet” faller på sin egen orimlighet.

Många tror faktiskt det. Många tror rentav, att den utredning som snart skall presenteras på något sätt skall låta förnuftet råda, och att jurister, statstjänstemän och klokare huvud än de som sitter på hästar, grisar, suggor och svin skall få råda, trots allt. Vi får väl se, goda medborgare, vi får väl se.

På väg upp längs Drottninggatan möter jag två kollegor, som lockats hit av just den här bloggen, enkom på grund av ryktena, som sprider sig från mun till mun. Budskapet, som vandrar hand till hand, ett budskap om en hednisk tanke från en man i norr och som ständigt återföds, ständigt återskapas. Summan av detta land, men för den skull inte summan av dess brott och laster.

De hälsar inte på mig, naturligtvis, eftersom de vill bevittna presentationen osedda, och inkognito. Men jag, min hedning – nickar vänligt åt dem.

Grov skadegörelse vid Ales Stenar – ”Fornsedare” ligger troligen bakom…

För en tid sedan fick det hedniska Sverige dåliga nyheter, vilket lokaltidningen i Ystad kunde berätta. Ales Stenar, en av de främsta och mest intressanta platserna för kulturminnesvården i vårt land, har återigen utsatts för grov skadegörelse. Mönstret känns igen från tidigare år. Vi känner alla till bränderna vid Havängsdösen, av allt att döma förövade vid Midsommarsolståndet. Vi känner till vandalismen emot Världsunika hällristningar på Österlen. Vi känner till de minst sagt underliga turer, som utspelats vid Ales Stenar i det förgångna, vilket bland annat Föreningen Vetenskap och Folkbildning kan upplysa er om.

Just Sydsverige och det befolkningstäta Skåne tycks vara rikare på brott emot Kulturminnesvården än andra delar av landet. Kanske beror det på befolkningstryrcket, kanske på något annat. I Stockholmsområdet förekommer annan vandalism, riktad emot Runstenar i Upplands Bro, till exempel – som försetts med ditklottrade kristna symboler och gjorts oersättlig skada. I det sista fallet rörde det sig om sk ”ensamkommande” från Monoteistiskt sinnade länder, efter vad som till sist kom fram – men de som begått alla förbrytelserna i Skåneland är än så länge okända…

I Upplands Bro skadades en vacker runsten mitt inne i ett bostadsområde, sedan kristna fanatiker sprejat en tydlig symbol för Monoteisternas gud Jahveh på den…

Emellertid – i Löderup i Skåne bor författaren och föreläsaren Görhan Hellström (ja, han stavar sitt förnamn så !) som frivilligt brukar agera turistguide vid Ales Stenar, och som också skrivit en bok om det sägenomspunna monumentet – jag har inte  själv läst den, men kommer inom kort att köpa den, och det kanske även andra intresserade gör. I februari i år skrev Ystads Allehanda för första gången om förstörelsen vid Ales Stenar, även om ledtrådar förekommit i den tidningen än tidigare.

Redan våren 2018 började någon eller några personer försöka välta omkull flera av stenarna i Skånes största skeppssättning – man kan just undra varför… (foto: Mark Hanlon, Ystads Allehanda)

De första skadorna uppstod troligen kort efter det att NAS, Nordiska Asa Samfundet, annonserat att de skulle bedriva sitt Midsommarblot på platsen. varför vet man inte säkert, men kanske var det några som ville skada Asatro och NAS anseende i Sverige, och berättigade misstankar faller då genast på Forn Sed och dylika grupper – man vet ju att de velat skada Asatrons sak även tidigare. Görhan Hellström har också – som den gode medborgare han är – noterat att någon eller några avsiktligt försökt skada monumentet, och att de varit där flera gånger. Redan i Oktober 2018 kunde Statens Fastighetsverk och Länsstyrelsen i Skåne län bekräfta, att skadorna var så allvarliga, att man måste förankra stenarna bättre i marken. Själv besökte jag Ales Stenar för första gången på många år vid Midsommaren 2018, då det stora blotet – som blev en oerhörd framgång – firades, men under och före ceremonierna lade jag märke till flera helt utomstående personer ur den sk ”forn sed” miljön, som uppehöll sig på och omkring platsen. Det finns anledning att återkomma till detta nedan. Fler än hundra deltagare deltog i ceremonin, vad än kvällstidningarna skrivit sedan.

Jag fäste mig också vid att särskilt två av stenarna längst i söder verkade bära svaga spår av eldningsskador, av samma typ som Havängsdösen fått lida av, (sprickor, nedsotning) och att det tydligen grävts vid foten av dem, vilket också syns på denna bild, tagen av Ystads Allehandas fotograf med drönare. Att grästorven tagits ort, kan nog inte förklaras som ”trampskador” eller ”naturlig förslitning” till följd av hundratusentals besökare. Vi såg också hur ett par från Lund, och ett par andra ej identifierade personer (längst till höger i bild) satte sig ned för att äta och dricka mitt inne i stencirkeln, ungefär som om de trodde, att det vore lämpligt att hålla någotslags picknick där, men motade inte bort dem. Det kanske vi borde ha gjort, men nu ville vi uppföra oss hänsynsfullt emot alla, och såg därför genom fingrarna med de här ovärdiga personerna, som helt uppenbart inte förstod, hur man ska uppföra sig på helig mark, och som visade påtagligt dålig stil – för en forntida gravplats är inte något ställe man sätter sig ned och äter och orenar på. Jag själv inspekterade också ensam platsen dagen efter arrangemanget, men fann att platsen var i oförändrat skick. NAS representanter städade också noga efter sig, så vad som senare hände, kan inte ha berott på dem.

Vad som senare hänt och uppdagats, beror inte heller på ”erosion”, ”fårbete” och så vidare – om en del personer försökt skylla ifrån sig på detta. Lokaltidningen kunde bekräfta vad som höll på att ske. Jag citerar:

I november i fjol lade Görhan Hellström märke till att det var ovanliga förslitningar vid marken kring vissa av stenarna.— —Så när han i höstas uppmärksammade företeelsen påpekade han detta för länsstyrelsen och gjorde en polisanmälan. När han i februari var på besök igen, hade allt fler stenar fått jorden kring sig uppgrävd och bortforslad från platsen.

– Då hade jag inte varit uppe sedan november och noterade det direkt! Jag blev helt chockad av de här stora utgrävningarna. Jag blir både ledsen och förbannad för åverkan, säger Görhan Hellström.

Platsen är fornminnesskyddad, detta innebär inte uteslutande skydd av stenarna utan även marken och tre meter runt stenarna. Att påverkar stenarna eller marken kring dessa är helt enkelt ett brott. När vi besöker platsen syns det tydligt att stenarna inte är skadade men marken runtom har grävts bort.

Samtidigt med detta noterade jag själv att ”Samfundet forn sed” intensifierat sina aktiviteter i Skåneland, där de inte haft något ”godeord” som de skriver (begreppet är felstavat, det heter ”godord” och inget annat) på flera år. Några godtrogna personer i Bromölla-trakten lyckades de i alla fall värva, denna mycket märkliga ny-schamanistiska rörelse med enbart ett fyrtiotal aktiva medlemmar, som säger att de skall representera oss alla inför Sveriges ”interreligiösa råd” och mycket annat konstigt. Bland annat lär en av deras ledande figurer, en sk ”Riksgode” – vald av kanske högst tjugo personer – håll med om att det är bra ynkligt – som säger att han har examen i ”Ekopsykologi (existerar det ämnet alls ? – man kan förvisso fråga)ha propagerat för i en bok om ”Jordandar”, ”jordens helighet” osv att man ska göra ”frö-bomber” med jord tagen från offentliga platser, och som man gräver upp där (notera detta sista !) vilket då tydligen ingår i ”fornsedarnas” förvridna ceremoniel….

Den sk ”Riksgydjan” som ibland kallar sig för ”Rådsgydja” och annat, och som bara valts med ett underlag av mindre än tjugo personer (hur kan hon då ens säga sig representera alla hedningar i riket ? Det är ju rent löjligt som dessa ”fornsedare” håller på…) är en åtskilligt märklig person. Bland annat säger hon sig vara en varulv, och ”ha svans” som hon uttrycker det, och propagerar för sk ”teriantropi” eller med andra ord att man ska gå omkring och anse sig vara ett djur. Detta ingår då i hennes egna föreställningar, eller hur hon definierar sin hedendom. Ok, jag är inte utbildad i klinisk psykiatri, men otvivelaktigt rör det sig här om en mycket, mycket sjuk människa. De flesta, någotsånär normala personer definierar inte hedendom på detta sätt, och anser inte på något vis att sådana bisarrerier ingår. Det är att märka, att flera andra kända psykopater lidit av samma svårföklarliga ”varulvsmani” och att flera av dem också gått över gränsen – och finns det en patologiskt vrickad person i dessa ”forn seds” sammanhang, fruktar jag att där kan finnas flera, vars existens vi inte känner till…

Allt detta kände jag till, men jag gjorde ingenting för att stoppa det. Det kanske jag borde gjort. Görhan Hellström anmälde saken till Polisen i alla fall, och det tycker jag faktiskt hedrar honom. Kanhända är han lite inne på samma tankegång som jag vad gäller förövarnas möjliga identitet, för till lokaltidningen sade han bland annat att:

– Vi kanske ska söka i kretsar och grupper för vilka Ales stenar är helig mark. Man tar med en souvenir eller trofé hem från Ales stenar för att marken har en oerhörd betydelse för dem, deras gruppering eller tro, säger han.

Efter att Polisanmälan väl skett, inspekterade också sakkunniga och arkeologiskt utbildade personer Ales Stenar på Länsstyrelsens uppdrag. Till Ystads Allehanda sade Görhan Hellström den 19 Februari, att han inte ville spekulera i vem som orsakat förstörelsen, men den måste skett mellan November och Februari, alltså i exakt samma tidsperiod som ”Forn Sed” bevisligen var mycket aktiva i Skåne-området. Detta kan inte vara en tillfällighet.

Görhan Hellström och Länsstyrelsens arkeologer har kunnat bevisa, när och hur skadorna uppstått. Hålen har fyllts igen, men skadorna på stenarna kvarstår.

På ”Forn seds” Facebook-sidor finns bilder på hur de vid sina ceremonier ställer glödheta fyrfat och liknande direkt på urberget. Detta orsakar skada, och bevisen för deras  oaktsamma agerande syns för alla och envar.

Den 19 Mars hade lokaltidningen i Ystad nått fram till en viss Sandra Lindholm-Svensson, som kallar sig nationell samordnare för gruppen Pagan Federation International, som inte alls är så stor till antalet i just Sverige. Den säger sig fungera mest som en paraplyorganisation, som mest skall ge hjälp och stöd – även i juridisk form – till en del andra nyhedniska grupper. Dess kunskaper om Asatron är inte stora – bland annat noterar man flera grova sakfel på dess hemsida – och gruppen kan väl räknas till New Age, snarare än traditionell hedendom i och för sig. Ett tecken på PFI:s samröre med forn sed är att man anammat flera aav deras mest underliga vanor, bla. detta med att kalla sig vid djurnamn. Sandra Lindholm har tagit pseudonymen Björnmor, och övriga representanter för denna rörelse kallar sig vid namn av skator och andra djur – jag undrar just varför. Själv känner jag inte till någon hednisk kultur i Norden, som någonsin gjort just så, och det är svårt att veta varifrån alla dessa villfarelser och absurditeter kommer ifrån; men troligen är det väl ”fornsederiet” eller ”Söndags-Schamanismen” som spökar – och söker vi i de här rörelsernas ”fula svans”, så tror jag nog också vi hittar förövarna – precis som Görhan Hellström säger…

Emellertid, PFI fördömer starkt vad som hänt vid Ales Stenar, och så gör även jag, som tagit upp problemet med oansvariga och urspårade grupper som ”forn sed” även tidigare, i inlägg efter inlägg.

Sandra Lindström Svensson sade till Lokaltidningen att:

Ingen som anser att platsen är helig skulle göra så. ”Ales Stenar är ett stycke levande historia” – Som nationell samordnare för en av Sveriges hedniska organisationer vill jag å det starkaste fördöma förstörelsen vid Ale Stenar.

PFI har tagit avstånd ifrån det hela, liksom jag själv. Personer inom styrelsen för NAS, som jag skrivit till de sista dagarna säger, att de skall försöka publicera en insändare i Ystads Allehanda, och att de är på väg med ett officiellt fördömande av attacken. Forn sed däremot, har inte fördömt den alls, och sannolikt är det alltså den rörelsen som har varit framme – igen. Vi har sett prov på liknande beteende från deras sida många gånger förr, och de är kända för att inte ha något förbud för narkotika och liknande vid sina sammankomster – där har vi kanske också en del av förklaringen…

De har dessutom:

Ideologisk motivation, eftersom de utgett böcker där de lär ut konsten att göra sk ”fröbomber” och säger i skrift, att man ska ta med sig jord från offentliga platser. Just det hände också vid Ales Stenar. Om detta ingår i deras ceremoniell, behöver det i och för sig inte betyda att de agerat så på just den platsen, men redan i och med att de uppmanar andra till att göra så, är de oansvariga.

Dokumenterat tidigare förstörelse, vilket syns på deras fb sidor. De har ställt fyrfat direkt på berghällar, och bedrivit eldning på ett oansvarigt sätt under sina ceremonier. Detta har bevisligen orsakat skador på flera platser i landet (t ex Havängsdösen, som nämnts ovan)

Befunnit sig i området. Man har konstaterat, hur de hållit flera sk ”pubträffar” i det närbelägna Malmö, dock oklart med vilket syfte, men syftet kan mycket väl ha varit, att planlägga en eller flera ”påhälsningar” vid Ales Stenar

Haft tillfälle, sannolikt uppsåt och bevisligen har de också flera mentalt instabila personer i sina egna led.

Ok, jag är inte Polis, och inte heller Leif G W Persson, men man behöver liksom inte anlita ”Kommissarie Wallander” i Ystad för att se, hur detta sannolikt har gått till. Allting tyder på att det är samfundet Forn Sed, eller i alla fall personer i dess led, som begått allt detta. Jag säger vad jag förut sagt – och det är att jag inte rekommenderar, att någon har kontakt med nämnda rörelse. Själv har jag brutit med den för länge sen, och det var redan på 1990-talet.

Nordiska Asa Samfundet ökar trycket på Morgan Johansson

Regeringen Löfvén och dess oerhört fördomsfulla, förföljande inställning emot oss Asatrogna och vårt svenska kulturarv är ett känt problem sedan länge. Nu tar Nordiska Asa Samfundets ordförande Håkan Ljunggren bladet från munnen i en relativt välskriven artikel, som visar att det största Asatrogna samfundet i landet, med mer än 2000 medlemmar, inte kommer att vika ned sig inför allt detta hat, och all denna förföljelse. Visserligen har artikeln bara blivit införd i Skövde Nyheter, vilket knappast är ett organ som hör till Rikstidningarna, men det framgår ändå klart och tydligt vad som är på väg att hända, och vad som redan har hänt.

Håkon Jarl, eller Håkon Sigurdsson var också en tänkande hedning – på sin tid !

Det är genomgående Hedniska Tankars program, innehåll och argument som framförs, men nu i en något radikaliserad form – och utan vidare omsvep citerar jag ur denna öppna insändare:

Skrev med en vän boendes här i Falköpings kommun häromdagen. Hon talade om att de talat om mig hemma. Detta då dottern haft religion i skolan varvid läraren räknat upp ”alla” religioner.Då min väns dotter påpekade att läraren i fråga glömt Asatron fick hon svaret att ”den räknas inte”.

Är det ens lagligt att ge ett vetgirigt barn detta svar?

Känns synnerligen underligt att en lärare förkastar en sedan 2016, av kammarkollegiet godkänd religion, med flera tusen utövare, som dessutom har sina rötter i tron som byggde fundamenten för vår kultur redan under bronsåldern. Vad jag kunde förstå av det hela så räknades bara de abrahamitiska religionerna samt hinduism och buddhism. Jag hade haft förståelse för tänket om det funnits fakta bakom, men det spott och spe vi som religionsutövare för utstå är uppenbarligen även inmurade i de barriärer lärarkåren i stort håller fast vid.

I hela landet pågår en indoktrinering av våra unga, där diverse abrahamitiska religioner är i mångt och mycket påmålade ett mervärde och där man genom illa kamouflerade utspel ämnar minimera våra rötter och vår urtro.

Dessutom florerar ständiga försök att trycka tillbaka vårt växande samfund genom att återkommande sätta en massa uppdiktade epitet på vår verksamhet. Våra medlemmar utsätts ideligen för påhopp och påståenden som den talande anser är sanningen även om det oftast rör sig om politiska utspel i total avsaknad av saklig grund, riktade mot ett opolitiskt religiöst samfund.

Jag håller med. Min bild av utvecklingen i Sverige, och den svenska lärarkårens fördomsfulla vänsteråsikter är likadan, men om vi Asatroende nu pådiktats saker, borde denne herr Håkan ha nämnt att det sker minst lika ofta i de Facebook-grupper som befolkas av de Asatroende själva, bland annat också NAS styrelsemedlemmar. Lögner, påhopp och interna stridigheter är legio, men låt oss fortsätta emot huvudpunkterna i argumentationen.

Vidare görs än fler försök att utplåna vårt kulturarv. Få undgick det avslöjande som gjordes under förra året. Då var det Alice Bah-Kunkhe som godkände att en mängd artefakter från vår forntid smältes ner eller förstördes på andra vis.Senast i raden av oförklarliga tilltag är den nu tillsatta utredningen som justitieminister Morgan Johansson satt en Karl Fredriksson på att leda.

Denna utredning går ut på att sätta en rasistisk stämpel på delar av det alfabet våra förfäder i norden använde sig av.

Vi har vid ett par tillfällen försökt få kontakt med Morgan Johansson angående detta, men bollas vidare till lägre tjänstemän hela tiden. Detta då vi bland annat vill ha svar på frågan hur han och hans gelikar kan sätta en åsiktsstämpel på delar av vårt forna alfabet, således en del av vårt kulturarv.

Detta har ju skett med diverse symboler genom åren, symboler som återfinns på mängder av bildstenar men som idag är olagligt att använda.

– insändare i Skövde Nyheter 2019-03-13

Vad den sista meningen i insändaren egentligen syftar på, verkar vara smått oklart. Förmodligen åsyftas den såkallade Valknuten, en Odens-symbol som återfinns på minst två bildstenar, även om man nog inte kan tala om ”mängder” av dito i det här fallet. Vidare stämmer det inte alls att Valknuten skulle vara förbjuden eller olagligförklarad idag, och det har heller inte tagits upp i Morgan Johanssons sannskyldiga hat-retorik emot Tyr runan, Odal-runan och den övriga Hets emot Folkgrupp, som sagde minister faktiskt bedriver, och även har bedrivit i över åtta månaders tid.

Samfundet ifråga använder redan Valknuten som symbol, och den återfinns också på tröjor, stearinljus och andra av produkter saluförda av NAS, liksom en del motorfordon, tillhöriga dess grundare. Inte ens om Ministern försöker få igenom sitt idiotiska förslag, kommer dessa hatets och förföljelsens kristna apostlar att segra. På ett otal diskussionsgrupper på nätet uppmanas redan till öppet lagtrots emot Morgan Johansson, och till och med det lilla samfundet Forn Sed på den yttersta vänsterkanten, har också deklarerat att de aldrig någonsin kommer att acceptera ett förbud.

Hundratusentals etniska svenskar har redan valknuten och runorna intatuerade på sina kroppar. Hur ska Morgan Johansson bemästra det här, trots hans eget sjuka hat, och all förföljelse ? Ska han bränna oss med lasrar, eller hugga armar och ben av sina egna medborgare kanske, som i Islamsk sharia-lagstiftning ??

Det är också i hög grad osäkert, om Morgan Johansson alls kommer få landets polis att lyda, ens om en ny lag skulle införas. Mängder av hedervärda medborgare har redan yttrat sig emot den dåligt skötta utredningen, som veerkar ha hamnat i händerna på politiskt tillsatta lägra tjänstemän, helt utan tillräcklig juridisk kompetens. Och med tanke på att även de allra värsta brotten i vårt land ännu är olösta och obestraffade, inklusive transportmyndighets-skandalen och så mycket annat, som Regeringen Löfvén själv förorsakat, är det nog knappast troligt att ministern kommer att lyckas i sin hetsjakt, eller allt sitt blinda hat.

Vid slutet, står segern – och en gång kommer Regeringen Löfvén att falla… Och dess fall kommer att bliva stort…

”Hedniska Tankar leder, andra följer”

Medan det politiska landskapet i Sverige drastiskt förändras, och ett politiskt parti som två gånger röstats ned av Riksdagen eller det nationella parlamentet uppmanats att avgå och stiga åt sidan ändå sitter kvar, noterar jag att fler seriösa poddradiokanaler noterat förekomsten av Hedniska Tankar, kanske beroende på min anmälan av Mohamed Omar, och hans podd, som också omtalats på bloggen ”Det goda Samhället” (Se föregående inlägg).

I det goda samhället finns alltid plats för dialog, men inte för rättsvidriga manipulationer.  De rättsvidriga manipulationerna skall jag kanske återkomma till, både vad gäller politiken i stort i vårt land och mycket annat, men jag noterar att den för mig okända poddradion ”Raio bubb.la” tagit vad jag sagt om det amerikanska hangarfartyget ”USS John Stennis” (anropssignal CVN-74) till sitt hjärta, och faktiskt berörs av det.

Det gäller inte bara ett enstaka utländskt fartyg. Det gäller friheten att utöva sin egen kultur och religion överallt, också i Sverige.

 

De två skaparna av bubb.la håller låg profil, men deklarerar sig vara professionella journalister som jobbar för en frihetlig nyhetstjänst, och sådant är ju alltid trevligt, inte minst i ett land där nyhetsmedia domineras av ”Låtsasliberala” dagstidningar som Dagens Nyheter, och de stora nyhetsförmedlarna inte är fler än fyra-fem till antalet. Men det faktum, att sjömännen, teknikerna och den övriga personalen ombord på Hangarfartyget kan göra vad som förvägrats oss i Sverige, säger man på denna radiopodd, och läsa Eddan i original och Nordisk poesi i ett multireligiöst andaktsrum, förmodligen beläget långt ner i Hangarfartygets underdäcksutrymmen (den som befunnit sig ombord på ett sådant fartyg och känner till miljön, vet också hur där ser ut, det har jag redan sagt) medan de utbringar några skålar och håller sitt gemensamma sumbel eller andakt, ja redan detta är en frihetlig vinst i sig. Inte alla av de personer, som intervjuats i egenskap av Asatroende i olika militära facktidskrifter i USA har den minsta anknytning till Norden, även om några bland dem förstås vuxit upp i Minnesota, och har ett Nordiskt ursprung rent genetiskt sett – vilket man kanske kunde gissa.

Varken US Army eller Arlington-kyrkogården har numera de minsta problem med att använda Torshammaren som religiös symbol…

Ändå gör de vad som verkar allt mer och mer omöjligt här i Sverige, konstaterar bubb.la:s radiopodd. Ifall de hängt med lite längre i denna blogg, skulle de ha lärt sig att också US Army, US Air Force och hela den Amerikanska Försvarsmakten överhuvudtaget sedan flera år har en grundmurat liberal attityd till Asatro, som där räknas som likvärdig med andra minoritetsreligioner. Det finns också lobbygrupper, som ägnat sig åt att få Asatron godkänd som fullvärdigt religiöst alternativ i flera års tid. I det Amerikanska flygvapnet har man till och med byggt hedniska kultplatser och stencirklar vid US Air Force Academy i Colorado – utan samband med någon ursprungsamerikansk installation, utan bara för anhängare av olika sorters Europeisk hedendom, som en minneslund över stupade, ungefär, och denna anläggning har varit i bruk ända sedan 2011.. Alltså har radiopodden bubb.la nog ingenting att oroa sig för, och man kunde gott ha läst på, eller vara lite mer insatta i ämnet.

 

Om Amerikanska Flygvapnet accepterar Asatro sedan 2011, varför kan våra kvällstidningar som Excessen och andra inte göra det ?

Varför så mycket religiös förföljelse, undertryckande och vad vi får kalla kulturella sabotage riktas emot Asatron i Sverige, beror just på politiskt extrema grupper som ”Forn sed” och andra på den yttersta vänsterkanten eller i någotslags ”röd-grön-röra” som faktiskt förstört oerhört mycket för oss, och flyttat oss bakåt med flera decennier.

Vi har också den exempellösa hets, som företrätts bland annat av Morgan Johansson i rollen som ”kombinerad” Utrikes- och Justitietminister, ett mycket kuriöst arrangemang av Ministertitlar och Regeringsuppdrag, som inte förekommer annat i en del afrikanska länder. Hela tiden har denne mycket barnslige minister krävt ett totalförbud för Torshammare och runor i Sverige, och försökt påstå att de skulle vara ”rasistiska” symboler. Under hela valkampanjen 2018 dök dessa smutsiga lögner upp som ett ”slagträ” i (S) valkampanj och ännu är inte förföljelsen slut, därför att Morgan Johansson – trots flera Hovrättsdomar och inlägg från Sakkunniga jurister – samt även Justitiekanslern – som också uttalat sig i frågan – inte vill ge sig.

Trots att alla rättsvårdande myndigheter, Domstolar och sakkunniga jurister – till och med inom den utredning Regeringen Löfvén själva tillsatt – uppmanat Morgan Johansson och (S) att sluta med sitt blinda hat, fortsätter man alltså. Nu – efter mer än fyra månaders politiskt käbbel och ändlöst manipulerande med sk ”Talmansrundor” har Sverige äntligen en ny Regering – som bara kommer bli samma gamla nomenklatura, samma gamla makthavare – och ännu en Minoritetsregering, fast i en ökande utveckling med klyftor och splittring av det svenska samhället.

I dagarna har det stormat mycket på Facbook kring den sk ”Odal-runan” som tydligen belagts med totalförbud på detta Asociala Media. Vad som ska föreställa den högste andlige företrädaren inom landets största (nu ca 1100 medlemmar) och enda av Kammarkollegiet godkända samfund För Asatro, Nordiska Asa Samfundet, har fått sin egen fb profil helt avstängd, och redan har det utbrutit ampra solidaritetsaktioner.

Många företrädare för den växande hedniska rörelsen i Sverige har sagt, att om en ny (S)-regering fortsätter sin hets och politiska förföljelse, kommer vi alla att bära Torshammaren öppet, skylta med allehanda runor helt öppet och sätta igång med kampanjer för vad som får betecknas som Civil Ohörsamhet, Civil Disobedience alltså – eller fredligt civilt motstånd – och så får denna Regering Löfvén – eller dess direkta efterträdare – döma oss alla i klump.

Argumentet står fast – om till och med Amerikanska Flottan inte har några som helst problem med Asatron, varför har då Regeringen Löfvén det ?

Här ser ni nu en ”Odal-runa” – och vad betyder den ?