Forskning bevisar: Gudahov, Asatro och Hedniskt Gravskick kvar till 1200-talet på Gotland…

”This land was always ours.
It was the proud land of our fathers.
It belongs to us and them.
NOT to any of the others…”

– Ur ”If I should fall from grace with god
av The Pouges

”The wind, the wind is blowing
– through our graves, the wind is blowing..
Freedom soon will come.
Then, we’ll come from the shadow…”

– Leonard Cohen ”The Partisan

 

Igår skrev jag om hur en Engelsk arkitektfirma vill bygga fler Asatrogna Gudahov i hela Norden, och nu letar efter uppdrag. Idag läste jag en artikel ur ”Forskning och Framsteg” som visar hur man nu hittat arkeologiska bevis för hur Hedniskt Gravskick och Asatro levde kvar på Gotland ända intill 1200-talet, och hur husgrunden efter ett dåtida Gudahov upptäckts.

Som av en osynlig hand från Hlidskjalf, leds mina ögon till fler bevis för vår tros återkomst, och återupprättelse. Makterna själva har lagt vittnesbörden i vår hand, vår kommande seger är klar och förutsedd. Vårt folk skall vakna. Vår stund skall komma… I Eke socken på Gotland, ligger ett gammalt gravfält benämnt Gudings Slott. Man har alltid vetat, att det stått en praktfull byggnad här, och därför heter platsen just så och bara så. Tidigare trodde Riksantikvarieämbetet, att bara 5 gravar var bevarade på platsen, men nu i sommar har man grävt ut minst 50 gravar ur Gotlands steniga jord, och man vet redan att minst 50 gravhögar till finns på samma gravfält. Det är uppdragsarkeologen Dan Carlsson från firman Arendus som genomför årliga fältkurser med intresserad allmänhet och forskare från universitetet, i samarbete med folkhögskolan i Hemse. Uppdragsarkeologi är sällsynt i dagens Sverige, och sker sällan eller aldrig, om inte det är fråga om vägbyggen eller exploateringar. Här, däremot, är det hembygdens söner och döttrar och forskningen som bekostar hela grävningen, vilket är ännu sällsyntare i tider som dessa.

Fornborgen vid Eke har länge varit känd på trakten, men nu har man också hittat resterna av en större, mycket välbyggd byggnad med tjocka väggar, som av allt att döma kan ha varit ett Gudahov, och som stod kvar långt fram i tiden, långt långt efter den tidpunkt, då man påstod att Gotland skulle ha kristnats. Också Gotlands Allehanda har skrivit om sommarens grävningar, och en forskningsrapport har redan publicerats på nätet.

Man har kunnat leda i bevis att byggnaderna inte kan ha varit bostadshus, utan att de byggts för helt andra ändamål. De kan ha varit i bruk redan på 400-talets slut, men platsen och byggnaderna var bevisligen nyttjade in på 1200-talet, samtidigt som den gamla fornborgen och dess mur blev föremål för allt fler och fler högläggningar. Minst 100 individer har begravts enligt Asatron på denna plats.

Under sommaren grävde man ut fler gravar, bland annat en med tre kvinnor och en med en man och en kvinna. Mannen bar ett stort ornerat ringspänne av ovanlig typ från sen vikingatid.

Några hundra meter från gravarna har man undersökt en anläggning med bland annat fyra hål efter bastanta stolpar och husliknande konstruktioner med tjocka murar. Men ingenstans i anläggningen har man hittat vardagsföremål – inte ens fiskben, som kustfolk annars alltid lämnar efter sig.

– Ingen har bott här permanent, man kan inte odla här. Men det är stora konstruktioner med mycket tanke och möda bakom, det är inget man smäller upp för att förtöja en båt. Det har varit en viktig plats, en mötesplats med kanske ceremoniell betydelse, säger Dan Carlsson. – Konstruktionen med så pass grova stolpar i kvadrat med 2,2 meter sida är märklig. Jag har inte sett något liknande under 40 års grävningar på Gotland. De har burit upp något högt eller tungt eller både och.

Man måste här komma ihåg, att 1950-talets arkeologer med Birger Nerman i spetsen tolkade just det förmodade ”Uppsala-templet” som en kvadratisk byggnad, även om man numera tror att stolphålen där tyder på en väldig hövdingahall. Svenska Kyrkan har än idag motsatt sig och hindrat vetenskapliga undersökningar på platsen, men antagligen fortsätter hövdingahallen ut på den nutida kyrkogården, där de kristna rutinmässigt förstör för arkeologerna genom att bedriva nya begravningar. Ändå har just Uppsala Kommun ingen som helst brist på gravmark, men de kristna vägrar fortfarande samarbeta. Vi vet också, att de processionsvägar man på 2000-talet upptäckt runt Gamla Uppsala, hade mycket grova stolpar resta intill sig på jämna mellanrum, och man har till och med gjort hypotesen, att den enorma guldkedja, Adam av Bremen påstod satt på ”templets” tak, i själva verket hägnade in ett mycket större område. Var så fallet också vid Gudings slott ? – Det kan man hittills inte veta, men undersökningarna fortsätter nästa år..

På Gotland, däremot; fanns ingen central gilleshall. Gudahovet låg här minst 4 km ifrån närmsta dåtida gård, och hit fördes de döda sannolikt från flera byar. Bevisligen har man inte ätit eller bott på platsen, som varit helig mark, och antagligen bara avsedd för de döda. Det borde vara ett naturligt krav från alla Asatroende, att marken får bli helgad på nytt, och att Gudahovet återinvigs – om det nu var ett Gudahov….

Man har också hittat ”två ornerade krukor” skriver forskning och framsteg, samt ”hopvikta knivar och ett svärd” vilket alltså visar på ett folkvandringstida vapenoffer – vi vet att man alltid gjorde vapen obrukbara, innan de offrades. Begravningar pågick kontinuerligt, från 800-talet till 1200-talet – men på slutet totalförstördes hela anläggningen av kristna.

Bakom meterbreda, mäktiga murar av sten höll hedendomen stånd – långt in på det som man på falska grunder påstod vara kristen medeltid

Flera gravar har bevisligen plundrats, skövlats och vandaliserats, precis som alltid där de kristna far fram, och varhelst kristendomen tillåts visa sitt fula tryne. Kroppar har förts bort, eller lemlästats. Skändningen tog inte slut där. Inte ens i döden lät man våra hedniska förfäder få någon ordentlig ro. Man bröt deras gravfrid, plundrade och stal från dem – precis som vissa krafter plundrar och stjäl varhelst de kan ta sig fram, också idag. Dan Carlsson tror att man ”ombegravt” flera av de döda på kristna kyrkogårdar i grannskapet, men där kan man inte vara säker.

Han är emellertid säker på, att de som även långt fram i tiden begravts här, ändå var Hedningar. Hedendomen tog inte slut på Gotland förrän långt in på 1200-talet, och nu är det arkeologiskt bevisat. Det kan man inte längre motsäga, skyla över eller försöka dölja. En ny bit av vår historia och svenska kultur har kommit fram i dagens ljus igen, och nästa år fortsätter utgrävningarna.

Kampen går vidare – liksom Asatron. Vi ger aldrig upp.

Jag tänker på min gamle vän Tofta, som jag skrev om så sent som igår. Han lät sig begravas till sjöss, i en båt han byggt själv, med egna händer, efter det att han kremerats i ett vanligt krematorium. Skeppsbegravningar är inte möjliga att utföra som förr, och även om det hedniska gravskicket alltid har växlat över århundradena, har kremering alltid varit vanligast. Inget har funnits kvar för de kristna hundarna att vanhelga, plundra eller rota i; precis som de alltid sticker nosen i allt som inte är deras, allt som de inte kan förstå.

Aska och stoft är allt som blir kvar, men glada återvänder vi Hedningar till det land och den natur vi en gång kom ifrån. Vi vet, att döden inte är slutet, för i detta landskap och detta land skall vi alltid vara närvarande, också i de ättlingar som i direkt nedstigande led skall ta över detta land efter oss.

Dit inga främlingar ska komma, och där starka makters skydd ännu känns, syns och hörs. Så trodde man en gång vid Gudings eller Gudarnas slott, och så tror vi hedna, än idag.

”Ej med klagan skall ditt minne firas.
Ej likt den, som går och snart skall glömmas.
Så skall Fosterlandet dig begråta,
som en afton gråter dagg om sommarn.
Full av glädje, ljus och sånger
– och med famnen, sträckt mot morgonrådnan.”

– J L Runeberg ”Molnets Broder”

Insamlingar – av Namn och Pengar…

Nordiska Asa Samfundet har nu samlat in över 51 000 kronor till sitt kommande Gudahovsprojekt, som dock kräver en hel miljon för att kunna starta. Fler bidrag kan lämnas via denna länk. Borta på Island ”crowdfundar” fortfarande Asatrufaelagid sitt Gudahov, som började byggas för två år sedan.

Namninsamlingen emot Dawa-rörelsen, och islamiseringen av Gamla Uppsala, pågår fortfarande. Du kan läsa mer om bakgrunden till detta Nidingdåd i Uppsala Stad här, och sedan lämna din namnunderskrift på följande länk…

https://www.skrivunder.com/islamistiskt_center_i_stenhagen_-_nej_tack

 

Omdöpandets och PK-logikens diskreta charm… Ren kristifikation bakom allt…

Från Danmark meddelas, enligt den ansedda tidskriften Videnskap.Dk att en kristen journalist och blyg liten fil kand (Cand Mag heter det visst i Danmark) vid namn Anders Lundt Hansen att Vikingatiden skall döpas om, och inte får heta eller kallas Vikingatid längre. Istället skall den ”kristifieras” och benämnas ”Tidig Nordisk Medeltid” – ett både svåruttalat och onödigt långt namn. Tidningen skrattar gott åt herr Hansens dumheter. ”Det er jo Vrövl !” som det heter på god danska.  Groteska förslag som ”Stålåldern” utmönstras också helt av Museumsinspektør ved Nationalmuseet, Peter Pentz, som helt enkelt säger till tidningen att ”Den prut er slået” vad gäller herr Hansens kristna smygfisande.

”Så djupt våra efterkommande har sjunkit ! I nära 400 år, från 793 till 1066, slogs vi för vår frihet och oberoende. Varför gör de inte samma sak, utan lägger sig platt på marken ?”

Överallt, runt hela Världen är ”The Viking Age” numera ett historiskt inarbetat begrepp, som förekommer nästan överallt, från turistbroschyrer till populärkultur. Och ändå vill de kristna förstöra det. Hur djupt sitter inte hatet emot vårt ursprung, och den latenta rasismen hos alla dessa journalister, men det värsta är förstås, att deras vämjeliga attityder och allt PK-tänk börjar breda ut sig. På Wikipedia – som helt drivs av frivilliga krafter och där vem som helst kan föreslå vad som helst, bara man har en tillräckligt stor påtryckningsgrupp bakom sig, försöker man nu ändra hävdvunna, internationellt accepterade begrepp som Asatro utmönstras till förmån för floskler typ ”Heathenry” eller ”Old Norse Religion”.

Och istället för att tala om The Nordic Countries, som ett kulturellt begrepp, vill man nu införa termen ”Scandinavia” – ett ord som vi nästan aldrig använt om oss själva. Varför inte då återinföra beteckningarna ”Muselman” eller ”Mohammedan” på Muslimer i Sverige, eller Islams anhängare ? Eller börja om med att säga ”Lapp” om varenda Same ? Eller N-ordet om alla Svarta ??

Också det är ju kristna smädeord, liksom det rysliga begreppet ”forn sed” – en beteckning som aldrig någonsin förekom under den hedniska eran, utan först infördes på 1230-talet.

Dagens Asatro är icke forn. Och den är icke en mekanisk upprepning, ett tomt bruk utan innehåll. Man måste våga kalla saker vid dess rätta namn, här i livet, och inte följa efter dessa maktens ständigt kacklande höns, hens och småpapegojor…

Asatron finns på Allvar. Dess utövare tål inte att bli trampade på, eller förminskas.

FRAMÅT ! (Tillbaka leder ingen väg…)

 

147 Gudamakter (del 2)

Fortsätter dagen med fler utdrag ur Henrik Anderssons bok ”Våra Gudamakter”

Balder

Balder är Odens och Friggs son. Han är gift med Nanna, de har en son som heter Forsete. Nannas make mördas av sin bror Höder, men det är Loke som ligger bakom dådet. Frigg försöker förgäves få tillbaka sin son från dödsriket. Balder är död men vistas hos Hel tills Ragnarök. Kanske han kommer seglande på sitt skepp Ringhorne till de levandes värld? När han är tillbaka då kommer han överta sin fars gärning i den nya tidsåldern som nu infaller. Den som vill ha en plats i det kommande Baldersriket efter Ragnarök bör nog sända en tanke till Balder. Blomman Baldersbrå, Tripleurospermum perforatum är uppkallad efter honom. Eddadikter där Balder är med är följande: Völuspá, Vafþrúðnismál, Grímnismál, Skírnismál, Lokasenna, Baldrs draumar och Hyndluljóð.

Balders namn kommer av norröna Baldr, indoeuropeiska*balþaz, gotiska balþs, gammalengelska bald, forntyska pald, som alla betyder ”vit, blek, eller godlynt” Man hittar få sk teofora ortnamn på Balder, och det finnns föga bevis för att han varit så mycket dyrkad. Kanske är hans ursprung att söka i bronsålderns solgud Ull, för vilken ”den ljusaste av Asar” kan vara ett dubbelnamn. Balsberget, Ballersta (äldre Baldrestum) Baldringe, Ballersjö och Balderum bevarar alla minnet av Balder. I Manitoba, Kanada, skall det finnas en hel stad vid namn Baldur, uppkallad efter just honom.

800px-baldrs_death_by_doepler

Balders död, som Carl Emil Doeppler tänkte sig den år 1884

Bestla
Ursprungligen en jättinna, dotter till Böltorn som är sprungen ur jättarnas ätt. Bestla har en bror som heter Mimer. Som mor till den högste guden får man anse att Bestla är en gudinna. Odens mor nämns i Hávamál.

Att Bestlavars namn kan vara avlett av ”bästa” eller ”bost” som ska betyda ”hustru” är gift med Bure, en av urjättarna – och en Ymers son – samt mor till oden nämns på flera ställen i Eddan. Däremot finns det olika uppgifter på om Böltorn, ”skadlig udd” (möjligen också ”istapp” ) som ibland anges som hennes far också är hennes bror, eller hur Ymersläktens stamtavla egentligen såg ut. Oden, Vile och Ve skall vara hennes söner, och i Skaldskaparmál finns hennes namn med som en av många jättinnor, man anropar för skydd. Hon tillhör det släkte av goda jättar – till skillnad från Tursarna – som avlade gudar, ”arla i urtid”.

1948576-bestla_607
Beyla
Beyla är en gudinna, hon är gift med Byggvir och de är Frejs tjänare. Makarna har bryggeri som sin uppgift. Beyla har främst hand om mjödbryggningen. Den som vill lyckas med att brygga mjöd gör klokast i att åkalla Beyla. Beyla är med i Lokasenna.

Beylas namn betyder ”den bölande” och där Byggvi betyder bjugg eller korn, är hon en boskapsgudinna – men några har tänkt sig henne som gudinna för kvarnar eller kornmäld, och därför i överförd bemärkelse för öl. helt säkert är hon en boskapens och åkerbrukets gudinna.
Bil
Bil är dotter till Ivalde och syster till Hjuke. De båda syskonen följer Månen på hans färd över himlavalvet. Man kan säga att Månens nedan är en personifiering av Bil. Gjuke eller Hjuke är månen i ny, medan bil är den ”urbilade” månskäran.
Billingr
Billing är aftonrodnadens alv. Han sägs vara av vanernas ätt och far till Rind. Ofta nämns Billing eller ”Delling” som i uttrycket ”Dellings dörr” för soluppgång, och ”Billings dörr” kan vara solnedgången, där solen tänks köra ner under himmelskupan. Rind eller Rinda, med vilken Oden avlar Balders hämnare Våle är också ett binamn på jordgudinnan. Både hon och hennes far tänks bo i Västersalar, där solen går ned.

billingrs_girl_bitch_and_odin_by_frolichRind och Oden i Västersalar, enligt Lorenz Frölich

Bjǫrt
Bjärt är en av de nio diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál.  Några har i Bjärt eller Bjort – som ännu är ett populärt flicknamn på Island sett en symbol för kroppsvärmen, eller någotslags motsvarighet till kelternas Brigid, men hennes namn betyder egentligen bara ”den ljusa

bjo%cc%88rt-olafsdottir1Bjort Olafsdottir lär ännu leda ett liberalt parti borta på Island, kallat ”Bjort Framtid” eller ”Ljus Framtid”. Tro det den som vill…
Blíð
Blid är en av de nio diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál. Hennes namn betyder blidhet, vänlighet.
Blóðughadda
Blodughadda är den tredje av Ägir och Rans nio döttrar, och därmed Heimdalls mödrar, vågorna. Hennes namn betyder den ”blodighåriga” eller det röda havsskummet, havet under solnedgång. En del har också tänkt sig henne som gudinna för saltträsk, floders utlopp i havet och Hajar samt Håkärringar, men för detta finns det föga belägg.

49-profilbilde-m

Bleik
Bleik är en av de nio diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál. Hennes namn betyder förstås ”den bleka” – några har uttytt hennes namn till gudinna över rening, bad och vatten, men det finns egentligen få belägg för detta. På Andöya i Norge finns en by vid namn Bleik.

bleik-dis1
Búri
Búri eller som vi säger i Sverige, Bore är gudarnas förfader. Hans son är Bure och hans sonson är Oden. Bor kom till då Audhumla slickade rimfrost från stenar i Ginnungagap i tidernas begynnelse. Som förfader till asarna borde Bor anses vara en gud. Hans rimfrostbakgrund kan kanske förklara att han anses vara en vinterns gud och en personifiering av vintern, Kung Bore.  Han föds först av alla varelser, när kon Audumbla slickade fram honom ur ur-isen. Därmed är han förfader både till Rimtursar och Gudar.

 

Minns: ”Verdandi” eller ”Blivandet” är framtidens Norna…

Minns ni mitt tidigare inlägg om de tre Nornorna, och hur det alltid varit så att Urd är historien, Skuld nuet och Verdandi framtiden…

För så är det. Nuet står i skuld till det förflutna. Det blivande är vad som kommer, och bakom oss finns det förgångnas ord. Tro inte på Wikipedia eller konstgjorda källor, eller ”fornsederi” men följ Asatrons väg ! Hade Sturlasson själv fel i det han faktiskt skrev om Skuld… Etymologiskt eller språkhistoriskt sett tyder faktiskt mycket på just precis det..

98c3d7a6d8819e81ea6b09651f62b683FRAMÅT ! Tillbaka leder ingen väg…

Lars Forsell – om Ordens betydelse…

Det skrivna ordets betydelse är större än man kunde tro. I vårt eget land har vi haft vårt eget skriftspråk, och därmed också vårt eget sätt att tänka och tala långt innan kristendomen och de latinska bokstäverna kom, även om vi just nu föredrar att använda dessa för vår idéspridning. Och ibland tänker jag faktiskt på Lars Forsell, den svenske poeten, som skrev följande dikt. (Hur det nu kan komma sig…)

Jag måste använda ord när jag talar till er!

Tänk er kaptenen på en galeas, en hukarejakt, en skonare, en brigantin, en fregatt, en korvett,

en snau med molnet av segelduk över sig: gaffel- och bomsegel, toppsegel, stagsegel, skothorn, fallhorn, halshorn

När det blåser till storm kan han väl inte bara peka med handen och ropa: Ta ner dom där! Det skulle se ut.

Snickaren har en låda med fackord Muraren sina och den som skall styra en stat kan väl inte bara gasta i stormen:

Dom där sitter fel! Reva dom där! Jag måste använda ord när jag talar till er.

Ni måste lära er ord.

Ur Oktoberdikter

vikingskip2

Det är viktigt att kalla saker vid dess rätta namn. Jag talar om levande Asatro, inte om någon död ”fornsed”…