Mellanspel – ”Allt är politik !”

Människan, skrev den hedniske filosofen Aristoteles på sin tid, är ett ”zoon politikon” eller ett politiskt djur. Ett politiskt djur är nu inte alltid samma sak som en politisk vilde, till exempel – men religion, politik och kultur är inga skilda ämnen, som man kan låta uppresa vattentäta skott emellan. Överallt, i alla kulturer, tider och samhällen har det varit så. Och samlas man framför ett Riksdagshus, någonstans, till exempel – så  ÄR det – om inte annat genom den blotta plats man valt för manifestationen – otvivelaktigt en politisk handling. En direkt aktion.

Samlas man framför vårt lands Riksdagshus och väjer man att ha möte just där, så nog tusan är syftet POLITISKT !!

 

Varken media, allmänhet eller fristående kommentatorer, som väljer att inte närvara – som till exempel jag själv – kan inte heller uppfatta det hela på något annat sätt, och det råder inget som helst tvivel, att det är så det hela kommer beskrivas när det väl skett, eller inför eftervärlden.

 

Det går inte att komma ifrån, hur man än vrider eller vänder på det, och den som säger något annat, hycklar bara. Hedendomen i Sverige, till exempel, är i hög grad politisk – och man ska nog heller inte vänta sig något annat, trots att vissa – som vanligt – tydligen har gripits av ”byxångest” i sista minuten, eller beröringsfobi. Och ändå står man inför sitt genombrott på den dagspolitiska scenen – för snart kan det inte döljas eller undvikas längre. Snart står vår spirande lilla folkrörelse inför ett definitivt ställningstagande, varesig vi vill det eller ej. Kom ihåg vad jag skrev igår. Och Hedendomen är också en ”Befrielse-teologi” – ifall ni vet eller ens förstår vad som menas med det ordet…

Jag själv är inte, har inte varit och kommer aldrig någonsin att vara ”opolitisk”. Jag är tvärtom så politisk det alls går att bli – även om jag snart förbereder mig för att byta ämne i den här bloggen ett tag.  I en demokratisk stat går det nämligen vanligen till så, att alla medborgare vanligen får lufta och vädra sina åsikter, ja, till och med vifta med fanor, plakat och visa politiska symboler om de vill – och det enda problem som i så fall är förknippat med det, är vilka symboler man då alls visar – och vad som nu eventuellt skall bedömas som politiskt otillåtet – som man lätt inser – om man alls tänker efter, vill säga.

Den här symbolen, som jag själv visade igår, är vald med mening, uttryckligt uppsåt och omsorg, liksom mitt användande av det fina monumentet ”La Mano” från Katarinavägen i Stockholm, om någon nu skulle undra. Det är snart första maj, förresten – och inte bara Valborg – eller Vanadisblot. Kanhända vet ni också eller minns ni fortfarande vad Första Maj verkligen stod för, på den tiden dess firande i vårt land alls hade aktualitet eller legitimitet. Jag själv är heller ingen ”Påskfirare” till exempel, och jag firar inte något planlöst eller illa förberett ”vårblot” utan att ens veta vad det betyder, särskilt inte på påskdagen. 

Jag kan i och för sig förstå närvaron av Världsreligioner som säger sig förespråka en ”Soter” på grekiska, eller med andra ord en frälsar-gestalt. Ett slags Führer, som i kristendomen. En perfekt gudamänniska, som kräver absolut lydnad – men vad leder sådant till ? Och varför ens fasthålla tanken vid att Führerns död under tortyr skall orsaka någotslags ”rening” eller frälsning, alltså en känsla av välbehag inför denne persons frånfälle, som dessutom ska inträffa på helt olika dagar, varje år… En sådan religion är fullkomligt ologisk… Något sådant kan jag helt enkelt inte tro på alls, men från mitt elektroniska Hlidskjalf ser jag idag helt andra saker…

På bloggen ”Det goda Samhället” som jag refererat till en hel del på sistone skriver idag den åtskilligt mer ärlige, välformulerade och välartikulerade skribenten Patrik Engellau om den sk ”Mångkulturen” i Sverige, kontra Folkhemstanken – samma ämne som jag berörde igår. Han kallar ämnet för dagspolitikens absolut hetaste potatis, och ifrågasätter precis som jag själv starkt, ifall alla kulturer eller religioner verkligen är ”likvärdiga”, trots att deras utövare i och för sig har samma grundläggande rättigheter – men det är en helt annan fråga, förty_

Regeringens proposition 26 år 1975, som enhälligt antogs av riksdagen, brukar kallas mångkulturlagen och hållas för det aktstycke som införde mångkultur i Sverige. Det är inte riktigt sant eftersom staten inte genom lag kan etablera alla jordens kulturer i Sverige.– —

Det luriga med dessa ambitioner är att de bygger på en troligen världsunik föreställning, nämligen att alla kulturer är lika mycket värda. Det är de inte.

Observera att jag inte, inte här i alla fall, ifrågasätter den lika världsunika svenska föreställningen, som finns inskriven i regeringsformen, att alla människor är lika i värde. I alla andra länder (utom Norge) och i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är uppfattningen att människor är lika i värdighet, inte i värde. Men nu talar jag alltså inte om människor utan om kulturer.

Ingen känd lära, ideologi eller internationell traktat stadgar kulturernas lika värde. Det enda undantaget som jag känner till är Prop. 1975:26. Hela tanken att alla kulturer skulle vara lika mycket värda och därför ha samma rätt till statsbidrag, hemspråksundervisning, tolkar och föreningsstöd på svenska skattebetalares bekostnad om de lyckas etablera ett brohuvud på svensk mark är vad jag kan förstå absurd.

Det är inte bara jag som tycker den idén är absurd, utan det tycker alla. Fråga de latinamerikaner som vill ta sig in i USA om de föredrar att leva i den amerikanska kulturen eller om vid närmare eftertanke vill åka hem igen. Fråga en slumpvis utvald svensk på gatan om du kan locka honom att byta den svenska kulturen mot den somaliska. — — Allt vore mycket enklare om man fick säga som det är, till exempel att den svenska kulturen är bättre än de som finns i Mellanöstern. Då skulle vi inte heller behöva vara så otydliga gentemot invandrare – det var ett annat klagomål – om vilka regler som gäller i vårt land. Vi bör sluta skämmas över att vi är bra och i stället utan övermod erkänna detta. Räta på ryggen, svensk.

Så långt herr Engellau. Ifall avslutningen på hans artikel låter kortfattad, så är den rätt i sak. Islamiska Statens ”kultur” i Syrien och Irak var inte ”lika mycket värd” som den svenska, och det är långtifrån likgiltigt, vilken kultur vi väljer att bekänna oss till – det handlar mer än något annat just om en bekännelse, dvs en levande tro och inget annat.

Vår kära kvällstidning Aftonbladet rapporterar just idag liksom av en händelse eller en tillfällighet om den kristna Knutby-sektens barn, och all det lidande de utsattes för, nu när vi ändå talar om vissa Monoteistiska religioner.

Knutby, Knutby – Underbara stad – där de kristna står på rad… Skulle också denna ”kultur” eller ”religion” vara ”likvärdig” med alla andra förkunnelser, tror ni ??

I och för sig är det inte särskilt tydligt varifrån impulsen till kvällstidningens artikelserie kommer, men den baserar sig på de observationer, som den oberoende forskaren Sanja Nilsson,  doktorand i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna och Göteborgs universitet; genomförde åren 2014 till 2017 genom att vistas inuti Knutby-sekten. På ytan skulle allt vara perfekt. Alla påstods vara välkomna, vänliga och bara såå demokratiska. Men sen kom det fram att bakom kulisserna fanns hot, dolda bestraffningar. Föräldrar fråntogs sina barn och utsattes för slumpvis våld om de vägrade, trots att man bara påstod att det rörde sig om ”barnpassning hos grannarna” eller Koranskolor – förlåt jag menar Bibelstudier…

Att separera barn från föräldrar var satt i system. Under 2008 förklarar Waldau att detta med att ha barn är en egoistisk handling då man sätter barnen före Gud. De gifta paren i församlingens högsta ledning förbjuds att ha sex, eftersom Waldau själv ”inte har brudgummen vid sin sida”.

Jämför med IS, och andra mördarsekters metoder. Likheterna torde vara ganska uppenbara, men som tidningen berättar:

Ju närmare Waldau man står i församlingens strikta hierarki, desto större risk att ens barn lämnas över till andra. Föräldrarna är utmattade av allt jobb som församlingen kräver. De har inte tid att läsa läxor med barnen eller göra roliga saker med dem på fritiden. Barnen överlåts till andra vuxna, ofta E, antingen för att straffa föräldrarna eller för att få dem att ägna sig åt Waldaus behov. Ibland flyter de två motiven ihop. — — Överhuvudtaget ges en splittrad bild av obekymrad fasad och en mörk vardag där man när som helst kan bli straffad och utskämd, främst om man råkat misshaga Waldau.

Sektmedlemmarna utsattes småningom för alltmer våld och hot, slag, sparkar och fysiska bestraffningar – som hos IS i öknen. Doktoranden Nilssons uppsats, skildrar alltihop. Även ”Magasinet Paragraf”, en facktidskrift för Jurister, har tagit upp sekten och dess handlande emot enskilda medlemmar – och dess barn-. Är detta verkligen en ”likvärdig” kultur, som hör hemma i Sverige, eller ens i Frikyrkokretsar ?

Man kunde i och för sig förtvivla inför Monoteismen, och sluta att protestera emot dess metoder och yttringar – men inte ens Aftonbladets Inga-Lina Lindquist vill lägga ned sitt motstånd. Hon vet att det finns bot, efter att ha läst avhandlingen från Dalarnas Universitet – och den enda bot som finns, består i att avlägsna de här sekterna, en gång för alla...

Och i ett anfall av underbar klarsyn, skriver hon….

All traumabehandling börjar med så kallad stabilisering av yttre och inre faktorer. Minimikravet för stabilisering är att förövaren är avlägsnad och traumat inte pågående, annars kan man inte behandla. På ren svenska betyder det att offret måste ut och bort från situationen fysiskt.

De här ”kulturerna” eller vad vi nu skall kalla dem för, måste alltså bort rent fysiskt. Man måste avlägsna dem, som så behövs med juridiska tvångsmedel. Man kan inte ha dem inne i landet, inte på den egna kulturens område – och framförallt kan man inte ha en massa förövare som är ”återvändare” eller som ”migrerar” tillbaks till den miljö, där deras offer försöker bygga en ny tillvaro. Det går inte att ha någon ”samexistens” helt enkelt, eller i sin naivitet tro, att något sådant skulle gå att anordna, efter någotslags lagom svensk, socialförvaltningsmässig ”samförståndsmodell”.

Lyckligtvis finns det också andra kloka människor i vårt land, som kommit till liknande slutsatser. En av dem är den här mannen:

Det här är – ifall ni inte är bekant med honom – Tomas Tobé. Moderaternas talesman i rättspolitiska frågor, tillika samma Moderaters främste kandidat inför det stundande EU-valet. Han har gjort sig känd som en varm EU-förespråkare, och en stor fiende till det svenska folkets självständighet. Nu är jag själv inte Moderat, inte på något sätt, och jag delar som ni säkert förstår inte alls den hedervärde Herr Tobés åsikter om EU. Jag har bara tillhört två politiska partier i hela mitt liv, och det säger jag utan omsvep. Det är Folkpartiet samt – på den tiden de alls var värda något – Socialdemokraterna. Men – alltväl ! – Herr Tobé skall enligt Statstelevisionen idag ha framlagt ett förslag om att alla Statsbidrag till extrema religiösa samfund i hela EU genast måste upphöra – särskilt om de kommer ifrån länder utanför EU, eller kulturer som inte hör hemma i Europa, även om herr Tobé inte säger det sista så att någon hör…

(M) har heller inte preciserat exakt vilka religioner det skulle röra sig om, eller nämnt någon särskild religion eller något speciellt samfund vid namn, men det här är ändå exakt vad jag själv sagt och hävdat i många år. Nu är jag en svuren motståndare till allt vad EU heter, som alla vet, och jag kommer därför sannolikt bojkotta hela denna skendemokratiska fars, men om Tomas Tobé gör allvar av vad han faktiskt säger och föreslår, har han min uppriktiga beundran; och det gäller också de nödvändiga förslag om säkerhetspolitiken, som är huvudsumman av det moderata förslaget enligt SvD. 

Knutby-sekten och därmed jämförbara kristna samfund, Katolska Kyrkan, ”Studieförbundet Ibn Rushd” och därmed jämförbara islamistiska organisationer, inklusive IS och dess ”oskyldiga barn”, ”ensamkommande återvändare”, fornsedare och annan bråte kan inte, skall inte och bör inte få några statsbidrag överhuvudtaget, och det gäller oberoende av vilka religioner eller kulturer vi nu ens talar om – för uppenbart har de inte alls ”samma värde” – och det är hela summan av resonemanget…

Thomas Tobés resonemang liknar också påtagligt de lagar, som Vladimir Putin för några år sedan införde i Ryssland, och som går ut på att ”utländska agenter” eller rättare sagt aktörer inte får ge bidrag till direkt anti-demokratiska rörelser, som försöker etablera sig på ryskt territorium, eller allehanda ”Moské-sponsring” och sektetablering utifrån, likt den katolska våg, som från Polen mfl länder väller över Sverige. Sådant ligger inte i Rysslands intresse, nämligen – eftersom just Folkhemstanken – Ryssland som ett hem för det ryska folket, ja – men inga andra folk ! – där faktiskt lever i högsta välmåga – vilket är en realistisk, om än för vissa hård tanke…

Nej, inte heller alla polyteistiska samfund har ”samma värde” – tyvärr…

Från Tidningen ”Dagens Juridik” berättas det just idag av alla dagar om hur en viss ”Mollgan” Johanssons förslag om en särskild lag emot Blåljussabotage fullständigt dömts ut och ”sågats” av Lagrådets experter – som fortfarande utgör landets högsta samlade juridiska expertis…

Detta är kanske ingen nyhet, precis.

Lagrådet konstaterade redan för nästan ett år sedan att alla anständiga gränser för vad som är juridiskt acceptabelt passerats av Regeringen Löfvén, inför den sk ”Gymnasielagens” tillkomst. Det går inte, konstaterade man då, att tvinga svenska folket att betala gratis gymnasieutbildning åt sk ”ensamkommande”, eller tiotusentals ”migranter” av helt okänd härkomst och ålder, som på illegal väg tagit sig in i landet, och nu likt snyltgäster uppehåller sig här. De kan inte ”bjudas” på fria körkort, fria bostäder, fri utbildning eller något annat, eftersom detta inte alls står i överensstämmelse med internationell rätt, och de har ingen som helst anledning att kräva detta av det svenska folket.

Vi har sett hur mönstret hela tiden upprepas, igen och igen och igen. Varje gång lägger Regeringen Löfvén fram illa genomtänkta,dåligt genomarbetade och underhaltigt utredda lagförslag, som blir rena ”stolpskott” i juridikens underbara värld. Varje gång finner Lagrådet, att det rör sig om politiska floskler, som är praktiskt ogenomförbara, och som poliser, åklagare och domstolar inte kan rätta sig efter eller ta hänsyn till, eftersom vad man vill införa strider emot det sunda förnuftet, eller om inte emot det, så emot redan existerande lagar, lagrum och brottsrubriceringar.

Den här gången säger Lagrådet, att regeringens tal om ”blåljussabotage” är fullständigt nonsens, och att ingen lag rimligtvis kan heta så, eftersom det inte är klart definierat ens vad ett sådant brott skulle innebära.

Tänk er nu – goda medborgare (för det är ni väl ?) följande situation: En person ”dubbelparkerar” på öppen gata, och hindrar därmed ambulans och brandkår från att komma fram till ett brinnande hus, som några ”migranter” av en händelse råkat tända eld på, oavsett om där nu föreligger något egentligt uppsåt (Dolus eller Culpa ??) eller ej… På grund av detta dör ett flertal personer inne i det brinnande huset, några av dem också ”migranter”.

Föreligger då ”sabotage” eller inte ?

Den ”dubbelparkerande” har kanske gått ifrån platsen, och förstår inte vilka konsekvenser detta handlande kan få, lika lite som vissa ”husvagns-semestrande” grupper i Sverige inte förstår vad en skogsbrand innebär, och vilka extremt allvarliga konsekvenser just skogsbränder kan få för hela det svenska samhället, inte minst på grund av Regeringen Löfvéns ständiga felprioriteringar vad gäller räddningstjänst och brandflyg. Är då dessa personer också ”blåljussabotörer” eller ej ?

Lagrådet påpekar också att Regeringen bara tänker sig en enda påföljd, dvs fängelse – och till och med livstid, vilket i svensk rättvisa bara används för särskilt kvalificerade brott. Nu klumpar och klantar regeringen till det igen, och blandar samman hela straffskalan och påföljdssystemet på ett uppenbart oriktigt sätt, så att ingen kan se den minsta skillnad mellan ”grovt” eller ”uppsåtligt” brott eller ”oaktsamhet” respektive ”vållande” längre. De mer juridiskt bildade bland er minns kanske, vad sk ”vållande-problematik” innebär, och det är en central fråga också vad gäller andra av vår Justitieministers och hela (S)-regeringens undermånliga lagar och ödesdigra beslut.

Säger er namnen Julian Assange (Ass och Ange – det hör liksom ihop.. Man kan alltid försöka att ”stämma häcken” av folk…) respektive Jean Claude Arnault någonting ?

Vad var det nu dessa herrar anklagades för, och kan man alls påstå att någon rättvisa skulle ha skipats där, även om vi kanske inte ska kommentera enskilda fall….??

I fallet Julian Assage anklagades denne för att ha spräckt en kondom inuti Anna Ardin, en av den svenska ”Hängbröstvänsterns” och den (S)ledda nomenklaturans ledande namn. Detta skulle – enligt polisförhör – som är offentliga och finns på nätet – vara exakt detsamma som våldtäkt, och bestraffas som så – även om det inte precis är ovanligt, att kondomer går sönder. Vem som i själva verket haft sönder den famösa kådisen, går heller inte att fastställa eller bevisa alls. Ord står emot ord i det fallet, liksom vad gäller mycket annat. Det är också allmänt känt, att samma Anna Ardin – i närvaro av den likaledes famösa eller ökända ”Enköpingskvinnan” setts grovhångla med samma Julian Assange på en trädgårdsfest, dagen efter den påstådda våldtäkten. Detta skulle ha tillgått så, att Mister Assange skulle ha tafsat Fröken Ardin på brösten, upprepade gånger, utan att trovärdiga vittnen, som det fanns minst fem-sex stycken av, blivit särskilt illa berörda av detta beteende, eller däri funnit något särskilt anmärkningsvärt…

Ok, Mr Assange kanske inte är någon gentleman (gentlemen läser inte andras brev, som bekant !) – det får vi ändå medge – men hurpass vanligt är det att en kvinna går ut och grovhånglar med en påstådd våldtäktsman, blotta dagen efter att denna påstådda våldtäkt skulle ha ägt rum – och med en man som hon knappt känner, som inte utövar det minsta inflytande eller påtryckningar på henne, utan som hon fredligt ”håller handen” med – som ett sk ”one night stand” – av egen fri vilja. Och för detta oerhörda såkallade ”brott” har nu samme Julian Assange jagats av den svenska rättvisan i minst åtta år, och man reser fortfarande krav på hans snara utlämning till Sverige – i samma mål…

Verkar detta alls som rättvisa ? – oavsett om rättvisa och juridik nu inte hör ihop, som min gamle far sa – på den tid han fortfarande levde.

”Brottet” eller kondom-spräckandet som Assange skulle ha begått, preskriberas för övrigt 2020 – och trots den berömda ”feministiska utrikespolitik” Löfvén-regeringen påstår att den står för, har just denna politik inte åstadkommit någonting alls, under alla år som gått. Och varför är det såhär – jo – Regeringen Löfvén har macklat med preskriptionstiderna, och ändrat dem – tagit bort det tidigare brottet ”Våldförande” och infört sina egna – uppenbart icke-fungerande – lagar… allt allt allt i sexväg ska nu räknas som ”våldtäkt” nämligen – och det finns inga andra brottsrubriceringar, påföljder eller straffsatser att ta till – med groteska konsekvenser för både offer och förövare – som vi alla kan se…

Minns ni förresten den här skojfriske lille krabaten ?

Arif Moradi heter han. Här skakar han förresten hand med Sveriges egen Statsminister, som tydligt framgår av bilden. Unge Herr Moradis efternamn, ålder, härkomst och civilstånd har visat sig vara åtskilligt oklara, och han har bevisligen ändrat sitt efternamn minst en gång – men just han skulle på order av den lokala (S) nomenklaturan i den vackra staden Söderköping bli ”Ungdomens Ledare” i Sverige – och dessutom ”Representant för de ensamkommande” fick vi höra…

Men vad gjorde unge herr Moradi på konfirmationslögret i Norrland, där han tvingade ned en svensk 13-åring på golvet, höll fast henne och satt sig grensle över henne, förutom andra sexuella handlingar av likartat slag – vilket framgår av tingsrättsdomen…Hur kunde det komma sig, att unge Herr Moradi kunde konvertera till kristendomen, så hastigt och lustigt, och att han ibland angett sin ålder till 19 år, ibland 18 – och sedan skulle vara ”ungdomens ledare” – likt på sin tid Baldur von Schirach…

Självfallet var han inte skyldig till våldtäkt, som Mr Assange eller Herr Arnault.  Det framgår ju också av tingsrättens dom, som listar så många förmildrande omständigheter i fallet med den svenska 13-åringen.

Moradi fick bara ett straff för ofredande – just den brottsrubriceringen har regeringen inte hunnit avskaffa ännu, i sin sant feministiska världsförbättrar-iver

Nomenklaturan har ju så bestämt, unser Führer denkt für uns, wir aber folgt den Führer !

Nomeklaturan kan inte göra fel, sägs det – trots att ”opolitiska” – eller är det opålitliga – samfund börjat protestera…

Alla kulturer och alla personer är inte ”likvärdiga” som sagt, och har inte alls ”samma värde” även om de i och för sig måste ha samma rättigheter, och skall vara lika inför lagen… och det var summan av dagens ”summering”

 

Annonser

Nordiska Asa Samfundet trotsar ”Mollganlagen” – Lanserar kampanj emot Runförbud och förföljelsen av etniska svenskar

Nordiska Asa Samfundet tycks för länge sedan ha fått nog av den exempellösa hets emot folkgrupp, som Regeringen Löfvéns Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson fortsätter driva, trots att både juridiska experter och en hel folkrörelse sagt till honom att sluta med det, och ta sitt förnuft till fånga – innan det är försent. Jag har själv skrivit flera artiklar i det här ämnet redan, och jag vidhåller vad jag sagt, även i det förra inlägget. Hetsen emot runorna och de etniska svenskarna fyller inget logiskt syfte, utan är tillkommet bara ur denne ministers vilja att skada och brännmärka sina egna motståndare.

Man har nu bildat en aktionsgrupp kallad ”Rör inte våra runor” på Facebook, och Stenar Sonnevang, NAS egen grundare har uttalat sig, och det sker i ett något mer bildat tonfall, än när den sedvanliga mobben talar – även om vi nu har en mobb i vår Riksdag också...Man har nu också startat en namninsamling, där man hävdar att Regeringen Löfvéns handlande gentemot sitt eget folk bryter emot artikel 9 i Europakonventionen, något man måste se mycket allvarligt på.

Till dags dato har mer än 2216 personer skrivit under namninsamlingen, som jag till fullo stöder.

 

Jag uppmanar er alla att omedelbart skriva under namninsamlingen ( tryck på denna länk) och tydligt visa, att ni inte tänker acceptera inskränkningar i vår religionsfrihet eller tankefrihet längre. Var och en kan ändå förstå, att om det verkligen är så som denne förvridne dvärg till Minister påstår, att Odal-runan och Tyr runan skulle ha missbrukats av högerextrema grupper, då är det självklart de högerextrema man skall slå till emot, och INTE runorna, vars kulturella, religiösa och historiska betydelse är omistlig, och inte får missbrukas eller komma i händerna på fel personer.

I början på April blev det också känt att Peter Kåhl, som fortfarande skall vara NAS främste företrädare i andliga ting – men som är känd för sina ibland kontroversiella uttalanden – nyligen blockerats av Facebook för andra gången; då han vågat använda en enstaka bild på Odal- och Tyr-runan, helt utan kommentarer. Att enbart publicera en bild på en runa eller ett skrivtecken, ja en bokstav; kan inte vara förbjudet – ens om herr Kåhl för sin del kan betraktas som en aktivist, och en man som troligtvis är beredd att sitta i fängelse för sina åsikter. Aktivism är inte förbjudet, och även om en man gör kontroversiella uttalanden (det gör jag också, och flera med mig – som bekant !) så kan man tydligtvis inte fängsla honom för detta, eller ens bötfälla honom; låt vara att herr Kåhl är en mycket ”oandlig” figur, och att tonen i de Fb-grupper där han och andra bekanta hedningar förekommer, inte kan kallas ”rå med hjärtlig”. Den är tvärtom Rå på ytan – men innerst inne brutal !

Mina egna åsikter om stavning, uppförande, lämpligt uttryckssätt, verbal förmåga i tal och skrift och vad andligt föregångsmannaskap är eller skall vara må avvika från vederbörande, det är sant och känt – men så går jag inte omkring och kallar mig Gode för något, än mindre föreställer andlig företrädare på just riksnivå. Jag är blott en Thule och Kraftarskald, om ni vet vad som skiljer den sortens folk från de vanliga skalderna, och med det låter jag mig nöja. Diverse personer ur den breda hedniska massan får väl ha så många fb-konton de vill, eller hålla hov och harg inför de därav frälsta, men själv hållerer jag en viss distans till fenomenet ifråga. Minns att många äro komna, men att få verkligen är kallade. Den senaste utvecklingen måste dock tolkas som censur, och ett ingrepp i den personliga friheten. Stenar Sonnevang skriver bland annat:

(ni får förlåta, att jag blott citerar:)

”Aus dem schwartzem Loch des Volks-seele…. ”Ur folksjälens svarta hål” – Och ur den folkliga Asatrons mörka hjärta åt Upplands-Bro och Finspång till”

Då det har rått en viss förvirring runt och om våra symboler/runor, vilket mest beror på okunskap eller en vilja att använda symboler för sin egen vinnings skull.
Många verkar tro att man kan ta tillbaka symboler eller att dom blir något olika efter bäraren. Detta är helt enkelt fel. En symbol kan inte tas tillbaka då den aldrig varit borta.
Att påstå att en symbol har varit borta är lika felaktigt som att påstå att en symbol blir något efter bäraren. En symbol har ett fast värde. En fast symbolik. Det förändras inte efter bäraren eller dess åsikter. En symbol kan varken vara ”god” eller ”ond” Den som bär en symbol gör det för att den uppskattar symbolens inbyggda värde. 
Både värdet inom tro och inom kultur. Inte för att symbolen uppskattar bäraren och dess åsikter. En symbol har inga åsikter. Inte heller kan de fyllas med åsikter oavsett hur gärna någon vill det. Dom är redan fyllda med kraft, mening och värden.
Dessa fornnordiska symboler har för oss ett högt värde inom Tro och kultur. Detta värdet är fast och ska värnas om och kunskapen ska förmedlas vidare. Det är allas vår plikt och något vi gör tillsammans.
Runor är inte något farligt och bör därför inte väcka till hetsiga diskussioner och rop på förbud.
—–
Helst vill vi inte se symboler eller runor i några politiska sammanhang. Tro skall vara fri från politik. Men nu lever vi inte iden bästa av Världar. Så istället för att skrika om förbud och försöka bestämma vem eller vilka som ”får” använda symboler och runor så är det okunskapen vi måste bekämpa…

– Stenar Sonnevang, Talesperson, Nordiska Asa Samfundet

Så långt Herr Sonnevang. Själv tycker jag dock hans uttalanden verkar minst sagt motsägelsefulla, låt vara att han har rätt i mycket. Först säger han att han vill undvika all politik, sen hänvisar han till en egen tolkning av artikel 9 i Europakonentionen – och är då inte denna konvention just politisk ?

Även lagförslag, Ministrars uttalanden, tidningsartiklar och liknande är och förblir politik, och ingen av oss kan i längden undvika ett politiskt ställningstagande. Det kan inte Hans Helighet Påven i Rom, Sveriges Ärkebiskop eller Ärke- någonting vad hon nu är heller, och inte heller diverse Sultaner i Brunej nej nej eller Dubai Aj Aj heller, så vitt jag vet eller kan konstatera.

Är det musik som låter eller politik som ljuder – Ja – döm själva…

Stenar Sonnevang glömmer dock en viktig sak. Han skriver uttryckligen, att användandet av runor skall vara fritt för alla. Det är en orimlig slutsats, eftersom högerextremisternas användning av runor väcker anstöt, liksom ”Forn seds” och flera vänsterextrema organisationers användning av Torshammaren.

Därmed står det helt klart, att användandet av runor inte är, inte har varit och inte kommer att vara fritt för vem som helst. I Svensk lagstiftning finns dessutom redan en paragraf, som heter Förargelseväckande Beteende, 16 § 16 Kap Brottsbalken.

Själv skulle jag vilja hävda att det framstår som tämligen solklart för de flesta medborgare, att Nynazister och liknande de facto väcker förargelse, när de missbrukar symboler som de aldrig någonsin haft den minsta rätt att använda, och ifall man nu respekterar symbolers värde som sagde herr Sonnevang antyder, ja då är det också självklart, att man måste förhindra att de besudlas, eller kommer i fel händer. Inte heller vår nationalsymbol Svenska Flaggan, Kungahusets vapensköld eller heraldiska emblem för andra statliga myndigheter får missbrukas, och det gäller till och med också för företags logotyper, eller enskilda firmors namn. Det finns ett helt rättsområde som heter Patentjuridik, till exempel – och det måste även herr Sonnevang ha hört talas om, antar jag,,,

”Fornsederiet” och dess utövare i extremvänstern är minst lika FEL ute som Nynazisterna, när de försöker koppla ihop Torshammaren med Homosex…

Likaså väcker det stark förargelse, när Forn Sed försöker koppla ihop Torshammaren med homosex, eller genomför ceremonier vid Uppsala Högar, där de deltagande står och skär sig med knivar i händerna, offrar människoblod och annat i den stilen. Rörande Torshammaren, har herr Sonnevang skrivit minst en stark debattartikel på NAS egen hemsida, och angående de skändligheter fornsedarna begått i övrigt, så tror jag mig nog kunna säga, att varken han, jag eller några andra seriösa personer i den hedniska rörelsen alls vill acceptera dem, eller ha det minsta med denna sk ”fornsed” att göra.

Den här bloggen då ? – undrar kanske någon mindre vetande person, som inte är torr bakom öronen ännu.

Nej, säger jag – det är skillnad. Du som läser vad jag skriver just nu befinner dig här av egen fri vilja, och du behöver inte läsa denna text, vars spridning är högst begränsad. Inte heller kan du åberopa ”förargelseväckande beteende” om du avlyssnar din grannes lägenhet, till exempel, övervakar grannens data-trafik eller hackar dig in på hans Facebook-sida. Då är det nämligen du som begår hemfridsbrott, respektive dataintrång, och vad din egen granne, P Kåhl, Kal P Dahl eller Fan och Hans moster än må syssla med hemmavid, har varken du, jag, herr Sonnevang eller någon annan med dessa göranden, låtaden eller åsikter att göra, eftersom de inte befinner sig i det offentliga rummet.

En nazist-demonstration på öppen gata, eller självskade-beteende ibland neddrogade ungdomar vid Uppsala Högar, och pårökta personers trummanden där, befinner sig emellertid i högsta grad i vårt gemensamma, offentliga rum, och går därför inte att bortse ifrån, särskilt inte om man befinner sig utomhus eller på plats, när dessa urartade upptåg  och pajas-fasoner pågår..

Det finns inga som helst bevis för att skärande i händer, blodsblandning och liknande förekom vid bröllop, och även om det kanske förekom i andra sammanhang (fosterbrödraskap) enligt den isländska sagan, så är offrande av människoblod och liknande något som alla någorlunda normala människor och hedniska samfund tillika idag tar avstånd ifrån, liksom nynazism.

NAS uteslöt så sent som förra året en person som också skulle vara dess främste andlige företrädare på just denna grund, och inte minst därför framstår Herr Sonnevangs yttranden om att runorna eller andra symboler är ”fria att utnyttjas av vem som helst” som skäligen märkligt, även om det kanske baseras på okunnighet. I alla händelser har han fel i sak, då man enligt svensk lag inte får bära sig åt på det viset.

Om vår Regering – Regeringen Löfvén – skulle använda den redan existerande lagen om Förargelseväckande beteende på rätt sätt, och be Polisen tillämpa den, skulle mycket vara vunnet. Det behövs som vi alla förstår inte alls några ”Mollgan-lagar” emot just runor, däremot krafttag emot de personer som missbrukar och förnedrar våra Hedniska religiösa symboler, använder dem i oriktiga sammanhang, eller politiserar dem, likaväl som ”fornsedarnas” missbruk av Torshammaren.

Så långt är jag helt enig med NAS och Herr Sonnevang, men jag är inte enig om resten, för svensk lag säger redan något annat, liksom allt varumärkesskydd, Lagen om skydd för Riksvapnet och Svenska Flaggan och många andra lagar. Som svensk medborgare tänker jag för min del följa dem, och man bör även minnas, att svensk demokrati inte är någon självmordspakt. Den har rätt att försvara sig emot de krafter, som vill dess snara undergång, oavsett om dessa krafter kommer från höger, vänster eller något obskyrt religiöst samfund.

Slutligen är det nog också en bedömningsfråga, om ”Mollganlagen”, som väntas bli införd vid halvårsskiftet bryter emot 9§ Europakonventionen, eller inte. Jag skulle vilja påstå, att så mycket väl kan vara fallet, men det är ju EU och dess organ som beslutar här – över huvudet på svenskarna, precis som vanligt. Och att ifrånta ett helt folk rätten till sin egen historia, till sitt eget historiska arv – vad är det, annat än att hetsa emot folkgrupp ?

Behöver vi alls något EU – förresten ?

”Där rätt förvandlas till orätt, är AKTIVT CIVILMOTSTÅND detsamma som medborgar-plikt”

– Angela Davis, svart frihetskämpe.

”The only thing power respects, is power”

– Malcolm X

 

Och VILL Regeringen Löfvén ha krig, ska den vara medveten om att den kan FÅ det. TUSENTALS svenskar har redan skrivit på emot ”Mollganlagen” och är beredda att ta strid för vår kultur, vår historia och våra runor. Aktivister har förklarat sig vara beredda att sitta i fängelse eller  använda civilmotståndets väg. Det återstår att se hur det kommer att sluta…