”Runriket” i Täby och Vallentuna kommuner lanserar ny sajt

”Runriket” är en satsning av Täby och Vallentuna kommuner strax norr om Stockholm, som tillkommit enbart för turismens skull. Man profilerar sig som det runstenstätaste området i Sverige, och därmed i Världen, och en viss Erik Andersson, Kommunstyrelsens ordförande i Täby och därför en mäktig man – minst lika mäktig som självaste Jarlabanke på sin tid – har nu officiellt talat väl om alltsammans.

Jarlabanke står staty i Roslags-Näsby – Och han ensam ägde hela Täby” står det på Jarlabankes bro – ett av landets mest kända runstensmonument.

Vad mer kan man då önska ?

Runstensvandringar, guidade spår att följa, audiovisuella presentationer på nätet och allt annat som hör till, inklusive en ”Runrikets Dag” i Maj nästa år har redan utlysts, och efter att ha besökt den nya sajten ser jag själv inga direkta horrörer eller förvridningar av fakta, likt de Statstelevisionen brukar kunna få till (se gårdagens inlägg om Vetenskapens Värld, och TV-programmet om Sandbyborg).

Dock – en grov miss har jag noterat – och det är på samlingssidan om Estrid, Jarlabankes farmor, som nu anses säkert identifierad i sin grav av arkelogerna, och hör det tidiga 1000-talet till. Man påstår på falska grunder, att Ansgar skulle ha kristnat hela Sverige på 800-talet, och det är både ynkligt och löjligt att höra två kommuner upprepa dessa söndagsskole-lögner, som de kristna alltid kommer dragandes med. Ansgar kristnade inte alls Sverige. Vad han gjorde var att bygga ett taffligt litet kapell på sin vän Hergeirs mark, men det stod bara i högst 13 år, och man kristnar inte alls alla människor eller ens n-å-g-r-a i ett land, bara för att ett privat gårdskapell existerade ett litet tag, så dessa kristna lögner kan vi glömma.

Vad som hände var att Nithard, Ansgars efterträdare, försökte utplåna dyrkan av alla andra gudar och gudinnor i Birka, på de kristnas sedvanliga intoleranta sätt, och den intoleransen varar som vi sett ännu idag. Då lät Birkaborna klokt nog riva ned alltsammans, och sedan var inte en enda människa av betydelse i Sverige kristen, förrän långt in på 1000-talet, då Olof Skötkonung med hot och tvång påbjöd alltsammans – på samma sätt som Regeringen Löfvén idag försöker införa Islam i landet, enbart för att säkra sin egen makt.

Stenen U 310 vid Hargs bro – helt utan kristna kors, och suveränt utformad av Fot (?) – en ledande ristare i Uppland – Estrid lät göra bron efter Ingvar, sin man, och efter Ragnvald, hans son lyder texten..

 

Estrid var med säkerhet född hedning, men dog vid 75 års ålder som en mycket ljum kristen, eftersom hon fick en hednisk begravning – gravgods är nämligen förbjudet i kristna gravar. Om detta skriver de två kommunerna intet – som vanligt skyler de över, döljer den hedniska historien och pratar fördomsfullt nog bara om det kristna, medan vårt hedniska arv ignoreras.

Ett bevis för att Jarlabankes ätt inte alls var kristen helt igenom, ens på 1080-talet, finner man i att många av de sk Jarlabanke-stenarna inte bär några kors alls, och att de stenar som bär kors (exempelvis de vid Jarlabankes bro) har fått sin ursprungliga ornamentik och komposition förstördkorsen är valhänt huggna, bär spår av att ha tillkommit i efterhand och verkar inte alls höra till den ursprungliga kompositionen, som en van och hednisk ristare gjort. Jag har även frågat Magnus Källström, Riksantikvarieämbetets främste expert, vad han tror om detta – senast vid ett föredrag i Järfälla för två år sedan, och också han erkänner att vissa stenar helt saknar kristna kors – sedan 1980-talet har forskare hävdat, att Jarlabankes ätt inte kristnades förrän sent, av rent nödtvång och därför att de ville behålla sin maktposition – och det borde kommunerna ha talat om på sin sida och ”Runrikets” sajt

U 137, vid Broby Bro, nu i dåligt skick – som synes – Det kristna korset är ojämnt och valhänt ristat, och verkar ha satts dit i efterhand – slarvet förstör hela kompositionen, och förfular inskriften avsevärt – detta är en klåpares verk.

Östen och Estrid reste stenarna efter Gag, sin son.” lyder texten

Jag kan inte undgå att tänka på min egen farmor, som dog i sömnen, 92 år gammal, och som i hela 30 års tid och mer var gift med en kyrkoherde – men – som hon sa – ”Han var då alls inte kristen så att det störde”. Själv trodde hon inte på någon gud alls, utan ville bara återvända till det land och den jord som födde henne – och i hennes efterlämnade anteckningar fann man en strof av Per Lagerkvist, den svenske nobelpristagaren:

En gång ska du vara en av dem som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna,
det multnade lövet.
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna.
Måtte din frid skall vara oändlig såsom havet.

Måntro Estrid, Vikingakvinnan, som begrovs med silvermynt och skrin, också trodde på samma sak ? Detta är ting som inga förnumstiga kulturchefer i varesig Täby eller Vallentuna kan förstå, instängda i sin småaktiga, byråkratiska litenhet, men John Lennon skrev en gång följande:

No hell below us
Above us only sky
Nothing to kill or die for
And no religion too.
And the World is beautiful…

Kom ihåg vad jag skrivit, goda medborgare i vilken djäkla kommun och förort som helst.

Endast Hedendomen består.

Endast Hedendomen varar för evigt, och i dess namn, skall vi en gång övervinna också själva döden. Frid !!

Krig åt palatsen, men fred åt stugorna !

 

 

I vilket SVT svamlar om Atilla och Oden – och kallar resultatet för ”Vetenskap”

Det är väl känt att SVT; den svenska statstelevisionen, håller mycket låg vetenskaplig kvalitet på sina så kallade ”faktaprogram”. Igår sände man ett nytt botten-napp, som inte gjorde någon människa glad. Gårdagens episod av ”Vetenskapens Värld” skulle vara ägnad åt att redovisa de senaste fynden från utgrävningarna av fornborgen Sandbyborg på Öland, men innehöll trots en del spännande detaljer så många  rena sakfel, förvridningar av sanningen eller halvsanningar, att det praktiskt taget var något äckligt åt det.

Man börjar med att visa krigare från 1000-1100 talet, med spetsiga normandiska draksköldar, som garanterat inte förekom på det tidiga 400-tal man säger sig vilja skildra. Detta fel förekommer redan i ingressen. Sedan fortsätter man med att rulla ut en felaktig och falsk karta över Romarriket, och låter en seriös historiker stå och babbla om att detta skulle ha varit sagda Världsrikes utsträckning vid tiden för hunnernas eller det asiatiska ryttarfolket Hsiung-Nus invasion av Europa, fast ingenting kunde vara felaktigare.

Britannien var helt övergivet och utrymt av Romarna redan år 410, medan hunnernas invasion inträffade först på 430-talet, alltså minst 20 år senare. Följaktligen har Svt FEL I SAK. Man har också fel i sak rörande det hunniska rikets utsträckning i Europahunnerna erövrade aldrig de Baltiska staterna, hela Polen eller Ryssland norr om Ukraina, eftersom detta var vidsträckta skogsområden på den tiden, där deras kavalleri var till föga nytta. Förutom ett centrum på de ungerska stäpperna, och det faktum att Östgoterna – som också kontrollerade stora delar av vad som nu är Turkiet, inne på Östromerskt territorium – var deras allierade, hade de lite eller föga att säga till om i de skogiga och bergiga delarna av Östeuropa.

Hunniska rikets utstäckning när det var som störst omkring 450

Rent groteskt blir det när man släpper fram en överårig danska vid namn Lotte Hedeager, som påstår att hunnerna skulle ha övergått Östersjön och erövrat hela Norden, helt utan bevis. Hon babblar också osammanhängande om att Atilla skulle ha gett upphov om ”myten om Oden” som Svt uttrycker det.

Detta är GROVT OSAKLIGT eftersom Oden, som vi känner honom fanns långt tidigare. Man har hittat skulpturer från 100-talet, minst 300 år före Atilla, och i Hellvi socken på Gotland finns en hednisk kultplats, där ett romerskt kavallerivisir visar den enögde guden. Brakteater eller präglade medaljonger av guld med runor, vilka visar Oden som ryttargud finns redan från 300- och 200-talen och ned emot vår tideräknings början, flera hundra år före hunnerna – och således är det Lotte Hedeager säger bara svammel.

Dessutom finns det Odensbilder som troligen är mycket, mycket äldre än så På en hällristning från Litsleby i Bohuslän, som kommer från Bronsålderns slut, finns Oden avbilad som spjutgud – och vid spjutets spets rider en liten, galopperande ryttarfigur. Ristningen är från förromersk järnålder, och således fanns Oden som gud, långt långt innan några hunner invaderade Europa. De flesta forskare tror inte alls på några vilda teorier i stil med Hedeagers, utan är helt säkra på att Oden växte fram som gudom hos Goterna, redan omkring vår tideräknings början, då de bebodde Donau- och Svarta Havsområdet. Att Oden redan tidigt – före 300-talet – också dyker upp i fynd från Sösdala i Skåne och Götalandskapen är därför inte konstigt – Goterna hade kontakt med dessa delar av Norden.

Litslebyristningen bevisar, att Oden som gudom var känd i Norden långt före kristus…

Hedeagers svammel om att Odensfigurens utseende i ett senare skede skulle ha påverkats av Atilla, kan vi också helt glömma. Oden beskrivs i Eddan genomgående som högrest och lång, med ett stort yvigt grått skägg. Atilla var enligt alla bevarade ögonvittnesskildringar liten och satt, mycket kort till växten och hade dålig skäggväxt. Dessutom var han skallig, krumbent och haltade svårt . Han dog av näsblod i sin säng år 453 efter att ha försökt gå i säng med den Gotiska prinsessan Ildico, som bara var omkring 18 vid det tillfället, och det lär ha skett efter en kväll med mycket hög alkoholkonsumtion – något som Atilla var förtjust i. Blodet rann ned från näsan in i svalget på honom, och så kvävdes han till döds, förutom det faktum att Atilla förstås hade två ögon, och inte ett. Oden ser ut på ett helt annat vis, och även av Geirrödsmál i Eddan vet vi att Oden inte alls var kort, utan lång nog att nå upp till taksparrarna i Geirröds hall, till exempel. Förutom det avråder han personligen från alltför mycket öldrickande, ifall vi antar att Hávámals vördnadsbjudande strofer är Odens egna ord, även om Eddan också säger att ”av vin lever valfader allenast”. Några särdeles likheter mellan Oden och Atilla blir alltså relativt svåra att finna.

 

Hela SVT:s framställning – förutom de arkeologiska delar som behandlar sommarens utgrävningar vid Sandbyborg, är så dåligt researchade och fyllda av faktafel, att man nästan hisnar. Direkt Rasistiska påståenden, hämtade ur tomma luften, kryddar också hela speakertexten, som helt uppenbart är framställd av svårt Sverigefientliga personer.

Bland annat påstår man att germanfolken inte skulle kunna baka bullar eller runda bröd, utan lärdomar från romarriket. Vart vill man egentligen komma med sådan gallimatias ? Man påstår också, att runorna ”måste” vara inspirerade av romersk unicialskrift. De måste de inte alls. Runskriften uppfanns kanhända långt före vår tideräkning i Norditalien, och för det andra finns det en hel del teorier omkring dess tillkomst, bland annat en som går ut på att den uppfanns i Sydskandinavien helt utan utländsk påverkan.

Att hela tiden påstå, att just våra förfäder inte skulle kunna uppfinna någonting själva utan yttre påverkan eller förebilder, är mycket grov rasism, och så osakligt, att program med det innehållet inte borde visas på TV överhuvudtaget. Man hävdar till exempel, att Ölänningar eller andra svenskar inte skulle kunna bygga fornborgar själva utan att ha inspirerats av enstaka till fästningar konverterade romerska arenor i Nimes och Arles i Sydfrankrike, vilket är snack i backen, fantasier och helt obevisat. Fornborgar finns bevisligen i hela Norden minst 300 år före 400-talet, varför SVT återigen har FEL I SAK.

Vidare påstår man – absurt nog – att det ”inte fanns något Sverige” under 400-talet. Jaha. Varför skriver då Cornelius Tacitus, den romerske senatorn, i sin ”Garmania” från ca år 80 att Svearna eller Svionerna härskar över hela Mare Suebium – dvs Östersjön – och att de är ”rika på manskap och flottor” samt att de – olikt alla andra Germanfolk – styrs av en ”Rex” eller Kung, som är överst i rang av alla furstar och jarlar i deras land ?

I samma andetag som man förnumstigt dömer ut de romerska källorna, antar man samtidigt Jordanes – en annan romersk historieskrivare – som absolut sann. Man påstår också idiotiska saker som att germanfolken skulle varit ”rädda” för hunnerna (hur vet man det ?) och av den orsaken erövrat Gallien, Germania, Hispania, Africa och nästan alla provinser i det romerska riket, inklusive hela Balkan.

Det kan omöjligen stämma.

Det var just Germanerna som slutgiltigt besegrade Atilla vid de Katakulanska fälten år 451, med en liten, liten kontingent romerska fotoldater, som förmodligen inte hade klarat sig utan Germansk hjälp. Just detta slag eller hunnernas kapitala och totala förlust, samt att de mycket fort försvann ur världshistorien nämns inte ens i programmet, som helt överdriver deras betydelse och systematiskt nedvärderar och ignorerar goterna.

Hur slaget vid Chalons 20 Juni 451 gick till – Observera at Östgoter och Gepider var minst hälften av Atillas stora här.

Det var goterna och Germanerna som intog och plundrade Rom under Totila – inte några hunner. Det var Teoderik den store – omnämnd på Rökstenen – som i egenskap av Germansk härskare styrde över Norditalien, och det var Langobarderna – som var Germaner – som befolkade samma Norditalien och gav upphov till hela Lombardiet. Detta är fakta, och sådana fakta kan SVT inte förneka.

Västrom föll aldrig någonsin på grund av några hunner, men däremot på grund av Germanerna. De fullkomligt intelligensbefriade påståendena om att ”hunnernas pilbågar skulle vara överlägsna allt annat, och tidigare stred man bara man mot man” är också FEL I SAK och så osakligt, att man nästan inte borde kommentera det. Långbågen var redan uppfunnen på stenåldern, och kunde med skottvidder upp emot 250 meter betecknas som ett mycket bättre fjärrvapen än en sammansatt båge med en skottvidd på 100 m.

400 talets romerska kavalleri bestod till mycket stor del av Germaner och Goter – och var fullt jämbördigt med Hunnerna…

Både romare och germaner hade tillgång till ett kavalleri, som var minst lika effektivt som någonsin hunnernas. Rom hade uppfunnit Manuballistan, eller armborstet – ett annat långdistansvapen med fjärrverkan, förutom kastmaskiner och katapulter som kunde dras i fält (redan kring år noll hade man minst ett sådant vapen per centuria i den romerska armén)

Hunnerna förmådde aldrig skapa någon statsbildning överhuvudtaget. ALLA Europas bestående stater – med få undantag – har däremot grundats av GERMANER (och det är ingen tillfällighet !)

 

Det är dags att SVT skärper sig, och underkastar sina program en verklig faktagranskning, före sändning. Dick Harrison, känd som en av våra främsta populärhistoriker, dömde nyligen TOTALT ut TV 4:s nya satsning om Sveriges Drottningar som varande osaklig, missvisande och farlig för folkbildningen, eftersom den lär ut FEL SAK.

SVT:s senaste ”Vetenskapens Värld” måste också dömas ut på samma grund – OM SANNINGEN SKA FRAM (och det ska den !)

 

 

 

Ullsblotet 2020

idag är det Asgårdsnyen, eller den sista nymånen före Jul, och därmed dags för Ullsblot. Ull, på gotiska Wultuz är en gammal solgud, som dyrkades redan under bronsåldern, och som jag skrivit och förklarat redan förr om åren är han inte bara en gud för skidåkning och skidåkare, utan också för vinterns starka solsken, så solen återkastas från snön och därmed lyser som intensivast.

Anledningen till att vi blotar till Ull just idag, är att vintern för det mesta inleds vidpass denna dag, och förutom Skade räknas han också sen gammalt till Vinterns gudomligheter. I Värmland talar man fortfarande om Höknatten eller Höknätterna, de nätter då den första nattfrosten sätter in på allvar, och därmed börjar också vintern. Tyvärr finns det många akademiska forskare, som aldrig någonsin hört talas om Höknätterna i levande svensk folktradition, och därför förväxlar de också dem med Midvinternatten, som ju infaller vid Midvintersolståndet, men allt sådant är bara förvirring, Wikipedia-kunskap och allsköns ytlighet.  Höknätterna är i alla fall Julmånadens början, för så har det varit i både Danmark, Norge och Sverige i gammal tid.

I skidorten Breckingridge i USA fortsätter man att fira Ullsblot i början av månaden December, men det är som vi alla förstår en modern tradition, som hittats på för något år sedan. Mycket lite har blivit skrivit om Ull eller Ullr i den moderna forskningen, men även om han är okänd för den obildade delen av gemene man, så känner i alla fall de flesta Asatroende fortfarande till honom som boende i Ydalir eller Idegransdalarna långt norrut., där också Skade slog sig ned efter sin skilsmässa från Njord.

Hur ofta Ull blivit dyrkad, och hur spridd hans dyrkan en gång var, ser vi i alla ortnamn på Ullevi, Ullunda och så vidare – Ortnamnsforskaren John Kraft har hittat inte mindre än 22 Ullevi i Svealandskapen och i Norge, där hans dyrkan var mest utbredd – i Skåneland och Danmark saknas ortnamn på Ull- nästan helt och hållet, vilka många tolkat som han där ersattes av Tyr, som ju också är en gammal himmelsgud, om än inte solgud. Att kultplatser med namn på Njärd-, Härn osv också ligger i närheten av de som har namn på Ull, eller rent ut heter Ullevi, tyder på att jordgudinnan, Gerd eller Njärd, ursprungligen var hans motpart, medan han själv var den segrande solen.

Ull och Frej nämns i samma strof i Grimnesmál, och onekligen har den senare Frej också något av Solgud över sig. Vi har också konkreta bevis för att Ull varit dyrkad i Sveariket – på kultplatsen Lunda nära Strängnäs har man funnit flera små statyetter helt i guld eller med förgyllt huvud, som några tolkat som föreställande Frej, men andra just Ull i sin strålglans och all sin härlighet.  Bilderna fanns i ett gudahov med dimensioner om ca 3 x 6 meter, alldeles intill en större hallbyggnad som var minst 8 x 28 meter lång, och således en hel stormansgård – också där bör man ha firat ett Ullsblot vid Vinterns början, och i samband med att man förberedde sig för Julmånaden…

I vilket SvD utmanar hela Monoteist-bluffen

Europa ist in einer furchtbaren Krisis.
Wir leben in einer Epoche, die alles entscheiden,
und das gesicht der Zukunft verändern wird.
Vor ihre Entscheidung muss mann furchtbare Zufälle bestehn´
Aber nach ihre Entwicklung klärt sich der Himmel auf
und wird heller.

Und wie groß auch die Zahl meiner Feinde ist,
vertraue Ich auf meine gute Sache, und
die bewundernswerte Tapferkeit der Truppen,
vom Feldmarschall bis zum aller jüngsten Soldaten.“

 

Europa står inför en fruktansvärd kris.
Vi lever i en epok som kommer att avgöra allt
och som kommer förändra framtiden för alltid.
Inför denna utveckling måste vi lära oss att uthärda det oerhörda
men efter avgörandets år kommer himlen att bli molnfri,
och lysa klart; återigen.

Men hur många mina fiender än är,
så förlitar jag mig på att jag slåss för en god och rättvis sak;
och på den beundransvärda tapperheten hos trupperna,
från Fältmarskalken ned till den allra yngste soldaten.

– Ur filmen ”Der Grosse König” av Veit Harlan, (i något fri översättning)

I dagens Svenska Dagblad finns ännu en artikel införd, som visar att dess redaktion har fått sig Hedniska Tankar till livs.

Skribenten Torbjörn Elensky menar, att framförallt Islam måste ta klivet bort från den mörka medeltiden och in i nutiden, och det gäller också de kristna. Kung Salomo och den bibliske David är inga historiska personer, skriver han, lika lite som Profeten Mohammed, för han påstår, att det inte finns några historiskt godtagbara bevis för denne profets existensÅ andra sidan vågar Torbjörn Elensky inte mer än att hymla, fromla och svamla, som de flesta kristna, när det kommer till frågan om den gamle skäggmopsen Jeschua Ben Yussufs historiska realitet.

Ni vet – skäggmopsen ifråga kallades ”Christos” eller ”den smorde” eftersom han var en verkligt oljig rackare, men för att han verkligen blivit född av hustrun till en snickare – som lade sig med flera andra män vid sidan om – eller för att han alls levat, samt pinats under Pontius Pilatus – vars historiska existens faktiskt är bevisad, liksom en viss terrorist och mördare vid namn Bar Abba – Bibelns Barabbas – finns faktiskt inga bevis alls, även om Torbjörn Elensky med enbart en populärvetenskaplig bok i lättköpt arkeologi skriven av Hans ”Hatte” Furuhagen hävdar att så skulle vara fallet.

Själv tycker jag att det vore åtskilligt intressantare att höra vad en seriös historiker som Dick Harrison har att säga i ämnet, för det är ändå allmänt känt, att några historiskt godtagbara bevis för jesu existens aldrig funnits, och förmodligen heller aldrig någonsin kommer att hittas. Självklart finns det väldigt många kristna förfalskare som försökt ”plantera” bevis under historiens och framförallt medeltidens gång – alltfrån editeringar och tillägg i en handskrift av Flavius Josephus ”Historia om de judiska kriget (vilket lär vara den enda textkälla, där ”Bar Abba” alls nämns)  till ”Turin-svepningen” och diverse helt påhittade ”heliga reliker” alltifrån kejsarinnan Helena av Bysans, under 300-talet, och vidare framåt.

Torbjörn Elensky skriver inte ett enda ord om ovanstående, antagligen därför att han till skillnad från mig inte alls känner till det, och måhända inte behärskar ämnet, men så är han ju också bara en vanlig svensk journalist och brödskrivare som alla andra – sådana skribenter har sällan eller aldrig någon verklig allmänbildning, särskilt inte i dagens läge.

Men – hans argumentation i det stora hela är rätt, skarpsinnig och mycket intressant. Alla religioner – och speciellt de Monoteistiska, eftersom de kategoriskt och definitionsmässigt gör anspråk på att det bara finns en enda gud, och att just deras egen ende gud skulle vara den enda som finns, och alls har rätt MÅSTE faktiskt kunna tåla en vetenskaplig och historiskt kritisk granskning vad gäller sina källor och urkunder, liksom hela tron i övrigt.

För Asatrons del har detta gjorts i och med både runologin, Edda-forskningen, språkhistorien och den moderna arkeologin, men med både kristendomen och islam är det sämre beställt. Bibelns mellersta östern och det påstått ”Heliga Landet” (som inte är ett enda sjävla dugg heligare än andra länder) eller Palestina har utgrävts i det oändliga, men inga hållbara bevis eller indicier för att den kristna och judiska bibeln är annat än sagor, har någonsin identifierats.

Verklig religionsfrihet är också frihet från att tro, och dessutom frihet att välja vad man i själva verket vill tro på” skriver herr Elensky ungefär – och med den sanningen får vi nöja oss.

Herr Elensky är humanist, liksom jag. Frågan är, om han inte snart blir Hedning på allvar också, eller går med i Humanisterna.

GÖR DET – Ni med !

HEDNING och HUMANIST – Javisst – Varaförståelse på Vetenskaplig och andlig grund – samtidigt…

HEDNISK BILDKALENDER för 2021

Samfundet Särimner frodas och växer. Det är esoteriskt, inte exoteriskt – och begreppet ”Esoterisk” innebär att inte alla kan vara med, ty många äro komna, men få är verkligen kallade, och för de som inte räknas in i de 730 utvaldas skara, finns inget annat att göra än att arbeta, arbeta och arbeta – samt visa sin hängivenhet för saken…

Inte mindre än 4 stora härliga bildkalendrar med Asatrogna motiv har också utgetts i Samfundets regi genom åren. Nu är det dags för en femte kalender i samma stil, 14 sidor lång och med mycket informativ text, samt datum för när du blotar och texter om hur.  De tre första åren var temat en Gudinnekalender, eftersom de Nordiska gudinnorna ofta kommit lite i skymundan. Det här året förekommer också manliga gudomar under åtminstone fyra av årets månader – på allmän begäran från medlemmarna – och nästa år blir det antagligen 6 bilder var, för de som nu vill ha fullständig likställdhet och millimeter-rättvisa, vilket nog inte ligger i Asatrons natur.  Vi har två kön – inte flera – och de är ganska olika till sin natur, likt makterna själva.

Genom att skriva till kontaktadressen till höger, kan du lätt få betalningsinformation som ett maildu måste dock fortfarande ange en fysisk adress, dit du vill att kalendern skall bli skickad – några inbetalare glömde tyvärr det, förra året.

Priset är 100 kronor –plus 22 kr för porto, inrikes 100 gram eller utrikes 33 kr.

Kring ett inställt Gåsablot

Idag är det som bekant dags för ännu en av Novembers märkesdagar, nämligen Mårtens Afton, något som i alla fall i Skåne alltid varit dagen för det stora Gåsablotet – och det är faktiskt en fest med just ett Hedniskt ursprung, som jag skrivit om förr.  Men – som jag redan sagt och skrivit, har den Store och Klart Lysande Svetsaren-Ledaren, allas vår Statsminister Stefan Löfvén förklarat för oss alla, att uppoffringar är absolut nödvändiga, detta år.

LEDAREN har talat ! Du visar väl Obrottslig trohet emot LEDAREN ??

Själv har han ju just avbrutit sin Corona-isolering, som förmodats ske i Sagerska Palatset, hans officiella tjänstebostad – jag måste återkomma till detta hus vid tillfälle – men alltnog den Store och Klart Lysande Ledaren-Svetsaren haver talat, och så får det bli. Jag avbryter härmed alla försök till Gåsablotets firande för året, och anskaffar ingen Svartsoppa – här ute i den Nordvästra Sektorn vet ingen vad det är, och de lokala stormarknadernas expediter står fullständigt häpna, men någon resa in till Huvudstadens centrum vågar jag mig icke på, enligt vad jag ser som ”Führerbefehl”. Intet är känt om Oppositionsledaren, den högt värderade Herr Ulf Kristensson, samt en viss Akbar Annie – dessa lär också vara försatta i frivillig karantän – även detta har jag noterat från mitt elektroniska Hlidskjalf, ty jag hör och ser allt, idag som alla dagar.

Soppan är lagad på blod, sprit och mjöl. Vispa Vispa Vispa ! Rör Rör Rör och FORT ska det gå – för ANNARS !!

För övrigt kanske det snart blir straffbart och ansett som Värdegrundsbrott – en högst allvarlig sak i detta land, som ni alla vet – ifall man ens talar om ”Svart Soppa”. Vi kanske alla hädanefter måste säga ”Färgad Soppa” istället.

Emellertid, och icke förty – mina fåvitska kumpaner Henrik Andersson och Mohamed Omar, alias Eddie Råbock har tagit sig orådet före att skriva Mårten Gås-artiklar de också, och utan att på något sätt uppmuntra till Gåsagång – ifall ni nu ens vet vad det ordet betyder och innebär måste jag tyvärr meddela att de naturligtvis har fel samt visar prov på Snack-i-backen och ytliga Wikipedia-kunskaper bägge två, vilket tyvärr är lätt hänt när lite väl flyhänta skribenter försöker kopiera varandra, och inte kontrollerar med klara och ogrumlade källor.

Sankt Martin av Tours, det katolska ryttarhelgonet är INTE alls kalkerad på någon Romersk Mars, och därmed på den Germanske Tyr, trots att han på sin tid stavades Mars Thincsus, samma gud som symboliserade rättvisan, och alltså för övrigt härskar över samtliga svenska Tingshus om nu någon vill veta. Nej Nej och åter Nej !

Mohamed Omar snubblar omkring häpnadsväckande nära sanningen, när han noterar att dagen ibland i katolska kalendrar delas med ett helt annat ryttarhelgon från den romerska armén och 300-talet, en fikiv ”Sankt Kornelius” vars existens vi kan betvivla, trots att han var romersk kavallerist och gardesryttare även han. Sankt Martin av Tours, däremot, är en fullt historisk person, som på goda grunder kan ansetts ha levt år 316/17 till 397 – men han avbildas som sagt alltid till häst, i lång mantel, ofta med hatt på huvudet och är dessutom också ibland avbildad som en vandringsman – tillika är han tiggarnas skyddspatron – och Inget, absolut inget av dessa drag stämmer in på Tyr.

Däremot stämmer alla dessa drag, attribut och symboler in på en och endast en gud, som jag redan nämnt som den ledande för slaktmånaden November. Det är Oden själv, och nu är hans stora tid på året – Alvatiden är redan förbi. Var god notera och tag lärdom !

Oden riktade sina ord i Hávamál till ”Loddfafner” som INTE alls betyder ” den ludne omfamnaren” eller något ditåt – en sådan etymologisk härledning är utomordentligt svag – liksom detta med att koppla St Martin till guden eller planeten Mars.  ”Den ludne famlaren” är en betydligt bättre och korrektare översättning, ty ”fafn” är också att fumla omkring, stappla osv på norröna – som en stavkarl eller tiggare gör. St Martin delade sin mantel med en utblottad, säger den katolska helgonlegenden, och Oden kan uppträda i en vandrares gestalt.

Jag citerar, ur en av mina egna Gåsablots-artiklar från år 2015 – och LÄR er nu att den Asatro jag predikar INTE är något djävla fornsediskt sammelsurium av svaga, helt påhittade härledningar, utan FAKTA som kan härledas även ur arkeologin.

Just detta år har det utgetts vetenskapliga rapporter, som återigen härlett Odens-kultens införande i Norden till just 300-talet, manifesterat bland annat i hästoffer och hästuppfödning på Uppsala-slätten, och även vi Skåningar är i gott sällskap.

På Barbaricum – eller historiska muséet i Lund – har det detta år hållits en hel utställning om de berömda Sösdala-fynden och spåren av ett av lokala stormän upprättat Odensdyrkande kavalleri även där – och de fynden är från tidigt 400-tal, omedelbart efter 300-talets slut,

Det går inte att förneka, att alla fynd som iakttagits, pekar mot ett blot till Odens ära såhär års, och INTE emot Tyr.

Jul och Midvinter är Jolners stora tid, som vi alla vet, ty Julen är en hednisk företeelse – men detta är bara inledningen på vad som komma skall:

Hur kunde det då komma sig, att de kristna nere på kontinenten stal den hedniska traditionen med ett ”Gåsablot” kring slakten i November, ”Blotmånaden” efter Alvablotet ?

kirchenjahr_martin_09

Gåsen antas vara vaksamhetens fågel, och är därför Helgad åt Oden !

Oden, ”den vilda jaktens” anförare, ansågs vara särskilt aktiv under de mörka vinter- och höstnätterna under tiden från Alvablot fram till Jul. Då anförde han ”Åsgårdsreien” eller de dödas ritt till Asgård och Valhall, och i höststormarna kunde man se de dödas skuggor, som likt vildgäss brusade fram genom skyn. Samma tradition om ”King Herla’s Ride, ”Harlechim”, ”Caccia Morta” och allt vad den hette i olika Europeiska länder gick ut på att en ensam ryttare av gudomlig storlek skulle leda ett följe av skuggor, flygande fåglar eller kanske vilddjur, och han tänktes oftast försedd med en fotsid mantel, eller vara enögd, som Oden. Särskilt bland Goterna var föreställningen om Oden som ryttargud utbredd..

7c47702103cac557ae00e3990204c970

Senare kom dessa föreställningar – liksom Oden som vandrare ihopkopplad med det lokala helgonet ”Sankt Ibb” eller pilgrimshelgonet ”Sankt Jakob” på Ven började de kristna också para ihop Odens gestalt med Sankt Martin av Tours, som var just ett ryttar- och pilgrimshelgon. Man kan jämföra med hur Thor blev förvandlad till den senare ”Sankt Olav” i Norge. Tyskarna talar just idag också om ”Martins-gans” och ”Martins-feier” för firandet av det sydsvenska ”Mårten Gås” – 11 November.

St_Martin_im_Park_3985_lb

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden

Man håller också ”Martins-ritter” i Franken och Rhenlandet – gamla frankiska och germanska provinser, där det påstådda helgonet St Martin av Tours ska firas, just på dagens datum. Men vem är egentligen detta helgon ?  Att St Martin och Oden faktiskt ursprungligen var samma person har många tyska folklorister än idag klart för sig.. I och för sig finns det en historisk Martinus (316 – 397) också. Han var son till en hednisk romersk officer, och född i Pannonien, våra dagars Ungern, där Goterna och Gepiderna – en annan germanstam – bodde. Via Sulpicius Severus – en kollega till honom som också blev fanatisk kristen, går det faktiskt att rekonstruera hans liv i detalj. Martinus, fastän German, tjänstgjorde i Equites catafractarii Ambianenses, eftersom hans far tillhörde det gotiska kejsargardet – som funnits redan på tvåhundratalet med stationering i Ticinum, eller Pavia i våra dagars Norditalien, där Martinus förmodligen växte upp. Vid det här laget var nästan alla ”romerska” soldater i verkligheten kelter eller germaner, och att Martinus far förmodligen dyrkade Oden själv, var inte alls märkvärdigt utan bara naturligt, eftersom alla Goter ju hade Oden som huvudgud. Den tidens tunga kavalleri såg faktiskt ut som vendeltidens ryttare i Sverige, och var betydligt mindre ”romerska” i sin utrustning än man kunde tro.

comitatuscavalry82

Precis såhär såg verklighetens ”Sankt Martin” och hans gamle vän Severus ut – Martin skulle desertera, bli biskop och förebild till ”Mårten Gås”

Equites Catafractarii – eller det tunga pansarkavalleriet av byzantisk modell, var efterträdare till den tidiga antikens ”ala milliaria” eller tusenmanna-skvadronen, romarnas motsvarighet till ett självständigt stridsvagnskompani. Det fanns aldrig särskilt många av de här elitenheterna, och fastän varje romersk legion eller infanteribrigad skulle ha en sån här tung ryttarenhet, var det långtifrån alla legioner som alls tilldelades någon. Martinus blev stationerad i Gallien (en rik provins, men helt hednisk) efter att ha ryckt in vid 16 års ålder, och hamnade i Ambianensium civitas eller Amiens. Vid den här tiden kom den hedniske Julianus Apostata till makten, och under tronstriderna skall Martinus ha fått kristna sympatier, och till och med deserterat i själve kejsarens åsyn, säger hans levnadstecknare Severus. Strax före ett slag vid nutidens Worms, Tyskland, ska han ha träffat Julianus själv, och då plötsligt försökt lämna sin tjänst – man har påpekat att Martin då redan måste varit 45 år gammal, och att kronologin inte stämmer alls. Nåja, den blivande biskopen och helgonet klarade sig från åtal för svikande av försvarsplikt genom att gå obeväpnad mot fienden framför sitt eget kavalleriförband – sånt gör man inte ostraffat, eller utan ett visst mod (se bild).

c6a53efc81c4b48d84fb7162e7384a89

Innan dess ska det enligt legenden ha hänt, att Martinus – på marsch genom Tyskland en vinternatt – träffat på en naken tiggare vid vägkanten, och då kommit på, att han med ett raskt svärdshugg kunde dela sin mantel med tiggaren  av ren givmildhet – ett drag som Oden alltid uppvisar. Nästa dag, väl hemma i kasernen, såg han – efter att ha träffat sin ”optio” eller ställföreträdare hur manteln mirakulöst hängde på sin krok och var hel – och då ska Martinus alltså ha bestämt sig för att bli kristen (som att dricka sig full till svartsoppan och ta fel rock på väg hem från mässen – det har många kavallerister gjort genom åren !). I själva verket gick det nog inte till så – Martinus tog nog sin kamrats utrustning istället…

Martin-und-Bettler1

Dagens kristna legend:  ”Den givmilde pansarofficeren” (har aldrig funnits !)

På så sätt kom det sig, att ”Den Helige Martin” än idag är skyddshelgon för tiggare, alkoholister och legoknektar, allt enligt Katolikernas sätt att se. Dessutom för vinhandlare, eftersom han lär ha tyckt mycket om vin – ”av vin lever Oden allenast” står det i Eddan, liksom av en ren tillfällighet. St Martins skrud lär än idag bevaras – som en stor helighet – i ett kapell – ”Capella” är det latinska ordet för soldatmantel – och därifrån kommer ordet Kapellan, alltså en präst i ett kapell, liksom den engelska termen ”Field Chaplain” eller Fältkaplan, vilket är vad alla Fältpräster och Militärpastorer heter inom NATO, till exempel…

Men gässen då – och Svartsoppan ? undrar nu någon.

Dog-conducting-geeseVargar och Rävar predikar för Gässen.. (Medeltid bild från Tours, ”St Martins” hemstad..)

Jo, innan han blev biskop i Tours, inte långt från Amiens, skall Martinus ha gömt sig i ett hus med gäss, säger legenden. Gässen började genast kackla och snattra, som gäss alltid gör, och så kom det sig att Martinus blev framhalad ur sitt gömställe och utsedd till biskop, fast han aldrig ville detta själv, säger legenden, eller rättare sagt hans personlige vän Severus, som alltså skulle skriva en hagiografi, eller en förvanskning av sanningen. Man kan ju undra varför Martinus alls skulle gömma sig i en flock dumma gäss, som sällan eller aldrig håller snattran, och varför han inte flydde till häst istället, om han i själva verket inte ville bli utsedd..

Att var biskop i 300-talets Gallien var nämligen helt självpåtaget, och ett mycket lönande värv. Det innebar att man kunna plundra, mörda, bränna och härja av hjärtans lust, och det var just vad fd. kavalleristen Martinus gjorde. ”Han brände flera stora och gamla hedniska tempel” skriver Severus helt öppet. Han skulle ha huggit ned flera heliga lundar, både i Germanien och Gallien, och plundrat människor in på bara skinnet – det var sanningen om ”tiggarnas skyddshelgon”. Severus skriver vid ett tillfälle, att Hedningarna skulle gått med på att låta ”Sankt” Martin hugga ned en helig ek, om han kunde stå i vägen för trädstammen. Då flyttade sig på ett mirakulöst sätt denna trädstam, mitt i själva fallet, säger Severus, men det behöver ingen tro. Detta är en sk ”vandringssägen” som finns till och med i den hedniske poeten Horatius oden, har forskare slagit fast. Som klassiskt bildad kände Severus mycket väl till den historien, men den moderne arkeologiprofessorn Marcus Junkelmann, som ingående studerat det här med romerskt kavalleri – säger i sina böcker att just fallande träd, spetsiga grenar och annat sådant är något som just romerska kavallerister måste ha uppmärksammat – och just det vet Professor Junkelmann också mycket väl, efter att ha gjort sin egen mer än 800 km långa ”Martinsritt” genom obanad skog…

För övrigt – jodå – svartsoppan ingick redan i de romerska kavalleristernas standard-diet den också, för även antikens folk kände till denna ädla och välsmakande rätt…

Vad menar vi med en filosof ? skrev en gång den skånske humoristen Axel Wallengren.

Och han själv svarade: ”Jo, därmed menas en människa, som lever av svartsoppa och sanning”

Själv älskar jag som praktisk Odinist och Asatroende just detta med Sanningskärleken, förutom Svartsoppan, vars hemliga recept jag dock behåller för mig själv.

 

Nedslag i Amerikansk Asatro – och två recensioner…

Amerikansk Asatro berör mig egentligen inte, lika lite som det valsystem, som USA utser sina Presidenter med. Jag har redan – så sent som igår – meddelat er läsare vad jag anser om Mr Bidens tillträde, ifall ni nu alls behöver ta del av just min åsikt. Men, sanningen att säga står nästan alla av oss här i detta land helt och fullt bakom Mr Biden, och det gäller som vi vet även resten av det fria Europa.  Jag skulle dock inte – som en viss svensk Statsminister – sträcka mig så långt som att säga, att Mr Biden – vid sin långt framskridna ålder, och trots sin relativa grad av visdom – är den ende mannen, som ”kan ena ett splittrat USA” för sådana dumheter, tror jag inte mycket på.

USA är ett alldeles för stort och disparat land för att alls kunna ”enas”. Det är för det första förfallet till hejdlös multikulturalism och kapitalism, dess rika och mäktiga lär aldrig ge upp sina positioner till förmån för de mindre bemedlade eller de mindre framgångsrika, och antalet folkgrupper, religioner, etniciteter och kulturer på hela den kontinent detta gäller, är alldeles för stort för att alls åstadkomma något ”enande”. Det enda, som kan göra det – är en återgång till traditionell amerikansk patriotism och nationalism, alternativt ett större krig – men att verkligen tro, att extrema politiska krafter till höger och inte minst till vänster verkligen skulle lägga ned sin verksamhet nu, är såpass naivt, småskuret och ”svenskt” att jag saknar ord för det.

Och på ett liknande sätt förhåller det sig med den Amerikanska Asatron – och förresten kanske med Asatro överhuvud.  Vi har å ena sidan rörelser som Asatru Folk Assembly – som kallats högerextremt enbart för att den organisationen har enstaka medlemmar med ett skumt förflutet – men vad gäller då om P2 och Katolska Kyrkan ?

Å den andra har vi ren ”tokvänster” av en sort som vi sett även inom diverse sk ”forn sed” grupper här i Sverige, och därutöver finns hela skalan av esoteriska sällskap, runologer, new age, flummare, drogromantiker, resterna av gamla ”Ring of Throth” som på sin tid (mitten av 00-talet) var en fungerande organisation, samt diverse grupper, som mest är aktiva på Facebook, men vars egentliga agenda och verkliga syfte man har all anledning i hela Världen att vara starkt kritisk och mycket mycket skeptisk inför.

Förhållandena är inte mycket bättre här i Sverige – och för att citera en mycket god vän, som kom fram med citatet just ikväll, liknande han de förment demokratiska Nordiska Asa Samfundet och ”Samfundet Forn Sed” på följande sätt:

”Vi klarar oss utan sekter, där den ena leker Biker-klubb, och den andra är en avart av Kristna Frikyrkor”

Vilken sekt, som är den förra, och vilken sekt som är den andra, har jag redan förklarat för er. Därutöver finns Särimners Sändebud, som ni vet, men då dessa opererar esoteriskt och icke exoteriskt är de mycket, mycket svåra att ens gå med i – och ett medlemskap där, är icke för envar, hursomhelst.

Men nåja – det Isländska Asatrufelagid – som faktiskt står för att vara just det som dess hemsidor på nätet säger – har sedan länge den vanan, att aldrig bry sig om vad som händer inom Amerikansk Asatro överhuvudtaget, och att heller aldrig kommentera det, på minsta sätt. Amerikanare är ett uppfinningsrikt och initiativrikt släkte, javisst, men de ägnar sig åt en förfärlig massa förvridande av sanningen, kulturell appropriering och allehanda missbruk, inklusive missbruk av droger – och det gäller också för den svenska ”forn sed” miljön.

Med fasa har också gamla Bifrost i Norge, samt det Danska Asa- og Vanetrosällskapet i Danmark åsett, hur dåligt pålästa, dåligt utbildade och illa navlade amerikaner i långa baner uttalat sig om en kultur, en religion, en geografi och ett sammanhang de inte känner till, och inte behärskar för fem öre, ja inte ens fem cent.

Allt detta, som jag sett upprepas genom åren gör också mig skeptisk som få, men saken är den att det nu återigen kommit vad som till synes verkar vara ännu en god nätplattform, ännu ett samfund med från början goda intentioner, och ännu en författare med viss insikt, eller – kan man anta – viss känsla för Asatrons kärna.

http://norse.faith

Författaren bakom denna nya plattform – ja – det är i huvudsak en person, av manligt kön som skriver texterna – och jag tror mig veta vem, även om jag respekterar människors krav på anonymitet – går verkligen ”All Inclusive” med sitt nya försök, även om han inte är konsekvent, utan dels hittar på de helt nya begreppen ”Norse Faith” som vi skulle översätta ”Nordisk Tro” respektive ONP – en helt ny förkortning, av ett slag som inte behövs – horrören ifråga skall stå för ”Old Norse Paganism” men överger alltså helt begreppet Asatro, även om det är det enda vedertagna på Island, i Norden, i Europa och resten av Världen.  (”Non ridendi, bonis amici !” – alltså fritt översatt ”kan ni hålla er för skratt, godvänner !” )

Utöver detta använder han begrepp som ”prayers to Thor from their pagan altars” (en gammal klassiker – finn två fel i den meningen – denna osmakliga kristifikation ligger inte för mig, måste jag säga – vi Asatroende har för det första inga ”altaren” alls – vi ”ber” aldrig heller ) och säger sig företräda ”temples” men inte gudahov, andra egendomligheter att förtiga..

Nej, detta är inget ”Temple” – och fan inte heller något ”Tempel”. Det ÄR ett GUDAHOV, comprende och begrips ??

Utöver det har sajtens skapare – en viss herr och fru Bishop, main street, USA infogat en hel sida om ”Core Values” eller VÄÄÄDEGJUND som en viss fröken Lööf sa – och ni ska se – det dröjer nog inte länge till, förrän anklagelserna om diverse diffusa och likaledes ”egenpåhittade” Värdegrundsbrott börjar studsa hit och dit. Jag haver sett det hundratals gånger förr, nämligen – men Makarna Bishops grundläggande intention om att låta Asatron – i sin Amerikanska, synkretistiska och icke-Nordiska tappning frälsa hela Världen, erövra såväl Förenta Staterna som Europa och Norden är ädel och god.

Så mycket förståelse och beröm kan jag ändå ge dem, men vart deras gemensamma färd över Asgårds och Midgårds himlar, för att icke tala om Utgård, Jotunheim och andra världar nu slutar – nej det vågar jag mig icke på att sia eller förutspå.

Jag önskar dem i all ödmjukhet lycka till med sitt gemensamma projekt, och anbefaller starkt deras sajt, som är välskriven och vacker nog, samt innehåller massor av information för dem, som ännu är fast på nybörjar-stadiet.

Skall jag alls anbefalla något, Västerifrån och bortåt Vinland till, så får detta duga – men själv är jag som sagt Nordbo, och tänker så förbli.

När det gäller personliga bloggar från det Asatrogna USA – försök denna – om ni nu måste läsa sådant, och om det inte räcker med Hedniska Tankar för er del.

Jag säger inte mer än så om den, för även den bloggen håller sig till ämnet, och är inte skrivet ur något Amerikanskt politiskt perspektiv, även om jag för egen del förbehåller mig rätten att vara just politisk, när jag berör Svenska, Nordiska och Europeiska förhållanden, som rör mig mycket mer än händelser ”over there”, eftersom de ur mitt perspektiv slår mig som ganska så irrelevanta.

”Kannst du nicht alle gefallen durch deine Kunst, mache es wenigen recht. Vielen gefallen ist schlimm !”

  • F Schiller

 

Plötsligt en TORS dag – Samfundet Särimner utger Hednisk Bildkalender för 2021

Samfundet Särimner frodas och växer. Det är esoteriskt, inte exoteriskt – och begreppet ”Esoterisk” innebär att inte alla kan vara med, ty många äro komna, men få är verkligen kallade, och för de som inte räknas in i de 730 utvaldas skara, finns inget annat att göra än att arbeta, arbeta och arbeta – samt visa sin hängivenhet för saken…

Inte mindre än 4 stora härliga bildkalendrar med Asatrogna motiv har också utgetts i Samfundets regi genom åren. Nu är det dags för en femte kalender i samma stil, 14 sidor lång och med mycket informativ text, samt datum för när du blotar och texter om hur.  De tre första åren var temat en Gudinnekalender, eftersom de Nordiska gudinnorna ofta kommit lite i skymundan. Det här året förekommer också manliga gudomar under åtminstone fyra av årets månader – på allmän begäran från medlemmarna – och nästa år blir det antagligen 6 bilder var, för de som nu vill ha fullständig likställdhet och millimeter-rättvisa, vilket nog inte ligger i Asatrons natur.  Vi har två kön – inte flera – och olika är de, likt makterna själva.

Genom att skriva till kontaktadressen till höger, kan du lätt få betalningsinformation som ett maildu måste dock fortfarande ange en fysisk adress, dit du vill att kalendern skall bli skickad – några inbetalare glömde tyvärr det, förra året.

Priset är 100 kronor –plus 22 kr för porto, inrikes 100 gram eller utrikes 33 kr.

Alvablotet nalkas

Nu nalkas åter Alvablotet. På Lördag är det dags för den sista fullmånen i Sklaktmånaden, eller Oktober, det som på Isländska kallades ”Górmonadur”. Jag har skrivit om Alvablotet många många gånger förr under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan, och även givit det en separat rubrik, men ändå frapperas jag av hur många människor som inte kan läsa innantill, eller som tar till sig av dessa enkla högtidsrutiner.

Följer man bar naturen, och de enkla anvisningar som vi alla kan se och iaktta också med vädret, faller sig det här med Polyteismen helt naturligt. Alvablotet får däremot en extra stark betydelse just i år, eftersom Covid 19 och de hemska Åldringsmorden, som Regeringen beordrat för alla de som varit över 70 år och som befunnit sig på sjukhem eller äldreboenden runt om i vårt avlånga land. De har nekats syrgas, och istället fått morfinsprutor, så att de skulle ”somna in” som Landstingen uttryckt det i sin omänsklighet.

Inte sedan Nazismen har man sett något som motsvarar Regeringen Löfvéns beteende gentemot sitt eget folk i Europa. Den Socialdemokratiska Regering som nu styr landet har sjunkit djupt, djupare än någon annan. Att använda giftsprutor till åldringar för att mörda dem, bara därför att man tagit Covid-19 krisen som förevändning, trots att det aldrig rått någon egentlig brist på syrgas eller vårdplatser ens i våras, och att med vett och vilja fortsätta ett befolkningsutbyte, som på sikt hotar att göra de etniska svenskarna till en minoritet i sitt eget land. Ingen har någonsin gjort något så lågt, så avskyvärt som detta.

Vi har alla fallit i Mördarhand. En MÖRDARE styr vårt land…

Närmare 6000 människor har nu dött, och av dem sägs mer än 70 % varit över 70 år hur många av dem som dog till följd av en officiell avlivningspolicy, som spritt sig över mer än 7 regioner, kan ingen av oss veta. Detta betyder också tusentals svenska familjer som sörjer sina nu avlidna äldre släktingar. Mången har förlorat en älskad far eller mor, en med saknad ihågkommen mormor, morfar, farfar och farmor. Morbrödrar, fastrar, farbröder, alla andra äldre släktingar som inte finns mer, och som inte kan undervisa ett uppväxande släkte om gamla tider, och vad som en gång varit. Vi borde alla värdesätta våra äldre på ett bättre sätt, särskilt i år när vi sett dem kastas bort som sopor, när de fått dö som hundar, långsamt kvävda till döds utan syrgas – en kvalfull, utdragen och på alla sätt plågsam kvävningsdöd, som ingen av oss önskat våra äldre.

Släktband som varat i ett helt liv har nu hastigt kapats – och i många fall har det skett på en brottslig Regerings order. Statsministern har hela tiden varit medveten om vad som skulle ske, och det är han personligen som bär det högsta ansvaret för de eutanesi-planer, som hans lydiga redskap nu satt i verket. Redan före påsken detta år höll han ett tal till nationen, där han uppmanade oss alla att ”gå direkt hem och ta avsked av alla äldre anhöriga”.  Skulden vilar blytung över åldringsmördaren Stefan Löfvén, och som jag skrivit förut, tror jag att han en dag ska få sitt straff för allt det onda han gjort och beordrat, även om det inte blir här på jorden. Nástrand, det yttersta och nedersta helvetet väntar på honom, och på alla andra ledare och politruker av hans sort. De som dödar sina äldre. De som förråder folk och land.

Stefan Löfvéns och Socialdemokratins brott emot det svenska folket är utan motstycke, och vi bör alla minnas Åldringsmorden, detta år.

Covid-krisen är ännu inte överstånden, och har för min del senaste veckan också fått sina personliga dimensioner. Två goda vänner och kollegor har insjuknat, en av dem så svårt så att han i flera dagar hamnat på IVA i Västerås – han är nu hemskickad, och om han får några bestående men är ännu oklart – en annan har ”testats positivt” som det heter – och jag själv har också lindriga symptom medan jag skriver detta, samt ett uteblivet besked från det sjukhus, där jag nyss genomgick en enklare Covid-test. Jag har feber, och till yttermera visso känner jag av mina gamla bensår och sprickor i skenbenet, men trots smärta och feber skriver jag vidare på denna text, för mina läsare; och för det land och folk jag representerar.

Snart håller vi ändå vårt Alvablot, och i år behöver vi det mer än någonsin.

Den mest klassiska skildringen av Alvablotets firande eller hur det är att ”hålla heligt” som man sa i de nordiska sagorna, finns i den isländske skalden Sigvat Tordssons ”Austfararvisor” där han skildrar hur han på den norske kristnade kungen Olof Haraldssons bud far österut till Sverige, och kommer till Ed, som av vissa identifieras som Edsskogen i Värmland. Men där blir han utkörd ur den gård, där han ska söka natthärbärge. Man vill inte ha några kristna eller några främlingar hos sig, när denna fest firas och man ”håller heligt” för de döda och förfäderna – det här är en privat högtid, för ätten och de närmast sörjande. Sigvat fick rida vidare till en gård som hette Hov, som vissa anser skall ligga i Västergötland – en sådan ritt på över 150 km är nog omöjlig, ifall den inte skedde under flera nätter – men det gick honom lika illa där. Att ”hålla heligt” innebar att vara hänvisad på sig själv, den egna ätten och din egen familj – de som verkligen är dina nära och kära och dem du minns..

Släktskap är något heligt, liksom människornas känslor för varandra och det land som omger dem. I Ätten, den egna släkten, sökte våra förfäder och förmödrar en gång sin trygghet. För dem var det självklart, att ära sina äldre och sina gamla. Också när de äldre släktleden inte längre fanns, vilade de i ättebacken som man sa, eller det gemensamma lilla bygravfältet, bara ett bokstavligt stenkast från de levandes gårdar och hus. Och man mindes sina gamla med kärlek och glädje.

Ordet ”Alv” betecknar också ett jordlager, det mineralrika lagret under matjorden – själva förutsättningen för grödan och markens grobarhet. Ordet har samma ursprung som ”albis” eller ”vit” på latin, alltså något ljust, vitaktigt som finns nere i jorden. Därför talar Eddan så mycket om Äringsguden Frej, som råder över grödan, som boende i ”Alvheim” och Vanernas gudasläkte uppfattas ibland synonymt med Alfer (det stavas så, och ska inte sammanblandas med några fantasy-alver). Alferna, ”de små under jorden”, jolbyggarna eller jolbänningarna, som man sa norrut i landet – alla dessa tänktes ursprungligen som förfädernas andar, som bodde nere i jorden, alldeles intill de levandes bostäder på de gamla gårdsgravfälten – och det kändes också tryggt och bra att ha sina döda alldeles intill. Det var inte något skrämmande alls – utan tvärtom något högst naturligt. Hur skulle man annars kunna ta hand om sina fäders jord ?

Av Alv kom också Alva – namnet på Hel, den gamla dödsgudinnan, Moder Jord nere i Underjorden, till vars goda och sköna rike alla fick komma till slut. Med kristendomen demoniserades hon, och blev till en ond och skrämmande varelse, som man måste gå runt och frukta, vara rädd och känna ångest inför. Inget skulle varit våra förfäder mer främmande – gilleshallen Okolner, den okalla, var en varm och inbjudande plats, där Hel gav uppehåll åt de verkligt förtjänta, och ingen behövde frysa eller svälta.

Man fick dock inte blanda bort det bästa man hade, och än idag vet lantbrukare och de som värdesätter odling (även andligen ?) att man inte får blanda Alv och Matjord med varandra. Då vissnar och dör grödan till slut, och allt blir bara till en stor, osmaklig lervälling… ”Gör så att jorden mår bra” skriver Dagens Nyheter i sin artikel för hemmaodlaren, och då tror man inte på någon ”blandkultur”

Det stora Veteranmonumentet i Stockholm – för svenskar som stupat i strid för fredens sak. Motivet är ett frö av Yggdrasil – Världsträdet. Enkelt och värdigt – som det skall vara

För några år sedan fanns det ett förvirrat litet gäng människor och några skitstövlar som kallar sig ”forn sed”, som tyckte de skulle fira Alvablotet med skrik och gråt, offentligt utställda fotografier på sina närmaste anhöriga döda, och allmän tandagnisslan. Återigen någotslags vansinnig zombie-kult. Förslaget slog aldrig igenom, och glömdes bort efter 12 månader. Någon mexikansk ”Day of the Dead” med sockerglaserade dödskallar och annat sådant, ligger inte för svenskarna – passar inte in i naturen här, och heller inte i folksjälen. Vi vet, att hösten av naturliga skäl skall vara en lugn och tyst årstid – för eftertanke, fina minnen och klara tankar…

Att ”Hålla heligt” innebär att minnas sina förfäder och alla de som dött – detta år och andra – under tystnad och värdighet. Det skall vara en tid för tystnad, lugn och stilla kontemplation – något som också möter oss i naturen såhär års.

Vi tänder ljus på våra föräldrars och anhörigas gravar, vi går dit i tystnad och vi minns. Tids nog ska nya släkten komma, tids nog grönskar en ny vår, och då skall vi få upprättelse – och även hämnd för allt det mördande som skett i år, för den Regerings omänskliga handlande som varit så fult och gement.

I tusental och åter tusental följer människorna i Sverige Alvablotet. Nu kallas det Allhelgona, men det är samma högtid, som det alltid varit.

Dagens Nyheter och rikstäckande media uppmanar idag vårt folk att fira enskilt, i hemmet och med tända ljus – vanor som liknar de Sigvat mötte, och även i år måste främlingar och utomstående avvisas från den familje- och släkthögtid, som de strängt taget inte har något med att göra, och därför också måste avvisas ifrån.

Också Storstockholms Lokaltrafik, till och med – Västtrafik och Skånetrafiken uppmanar människorna till att hålla sig hemma, och att fira enskilt. Mitt i sorgen över de döda har vi kommit tillbaka till just det hedniska och Asatrogna Alvablotet, precis som det firades förr, som det är och som det ska vara, denna fördömelsens Corona-höst, anno 2020 efter de kristnas falska kalender.

Det är ändå något att glädjas åt, även detta sorgens år.

Med bister min rullar jag mitt hemgjorda förband fastare om den spruckna och värkande foten, vars ben ännu smärtar efter benbrotten. Mina sår läcker inte längre, och läks sakta. Jag kanske har Corona, men jag förbereder mig på att överleva, och inte på att dö. Stunden för mitt frånfälle är inte kommen ännu, trots att mina många fiender därute – ingen nämnd och ingen glömd – troget önskar livet ur mig – det vet jag redan, så det behöver ni inte upplysa mig om.

Jag tänker slåss, skriva, älska och skapa ”bis zur allerletzte Atmenzug, bis zur allerletze Patronen”. Jag är Hedning, jag är hedningen. Jag är den, som förblir Asarna och makterna trogen, när ett helt land sviker, och när de fega och dästa går till vila, uppblåsta och stinkande i sin maktfullkomlighet, liksom Löfvén och hans avskyvärda anhang.

Jag tror på bättre tider, och jag förbereder mig för det som ska komma, och ännu ett gammalt citat – av något jag också skrivit själv, faller mig i minnet, nu när jag förbereder mitt Alvablot.

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet.

Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga:  Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat åt det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

– Sagt av Hedningen, fritt efter romanen ”Så härdas stålet” av en rysk arbetarförfattare

 

”Ett folk kan tillfälligt besegras, men aldrig någonsin gå under, så länge det känner sig som ett folk.

Det är andens val, som avgör ett folks liv eller undergång”

– Erik Gustav Geijer, kallad ”Den Svenska Historiens Fader”  1783-1847

Ironisk Insändare i VLT – förordar missionerande ute i rymden…

Ibland får man se insändare i den svenska pressen, vars natur är sådan att man knappast kan ta dem på allvar. En sådan kria blev publicerad i VLT, eller ”Vestmanlands Läns Tidning” som den fortfarande stavar sig idag, kl 10:37.  Debattören, en okänd Västmanlänning är troligtvis Hedning, och driver ganska bra med de kristna.

Redan möjligheten att det finns liv på andra stjärnor, kullkastar kristendomens och Monoteismens otroligt snäva Världsbild…

Nu när astrofysikerna har upptäckt mängder av exoplaneter, alltså planeter utanför vårt solsystem – skriver han – så vad avser den kristna dräggen att göra – ska de skicka missionärer dit också, och förstöra de oberoende kulturer som kanske finns ute i universum med sin egen religion, precis som de också förstörde den kultur som en gång fanns här i landet.

Skribenten framkastar också tanken på att de svarta hålen skulle kunna ha skapats av Satan, samt ger ifrån sig följande tankegods, som jag tycker är ganska så spexigt skrivet:

Dessa upptäckter ger upphov till många svåra frågor av religiös karaktär vilka endast kan besvaras av en teolog på hög nivå som vår biskop.

Om det finns liv på andra planeter, vem har skapat livet där. Är svaret de kristnas Gud som skapade jorden och livet på jorden? Är varelserna på andra planeter hedningar?

Man måste troligtvis svara ett rungande ”JA !” på den sista frågan. Att dessutom locka den naive biskopen i Västerås stift att svara är ett fint debatt-tekniskt grepp, och nu får vi väl se hur de kristna svarar, så småningom… Problemet är dock att debattören inte är såpass originell som han kanske tror. 

Ska vi i framtiden få se hur kristna idioter sprider sitt gift över en hel galax, liksom de tidigare förgiftat hela vår Värld ?

Science-Fiction författaren James Blish skrev redan 1958 en roman, kallad ”A Case of Conscience eller ”En Samvetsfråga” där en framtida fanatisk jesuit år 2049 är med och upptäcker en främmande planet, som har intelligent liv. Varelserna där är ett slags reptiler, och har redan i sin genetiska kod eller sina fylogenetiska minnen en inbyggd känsla för rätt och fel, så de behöver ingen religion överhuvudtaget. De ärver helt enkelt en medfödd känsla för vad som är moraliskt rätt, från sina förfäder. (Märk likheten med den Nordiska Hedendomen !)

Den kristne prästen bråkar med de andra tre forskarna i expeditionen, och röstar för att planeten skall isoleras, då den är ett hot emot den kristna världsbilden, och medan de övriga vill exploatera dess naturresurser blir han allt mer och mer övertygad om att hela denna nya värld skapats av Satan, i sina kristna griller. Slutligen försöker han begå exorcism, mot Vatikanens vilja och bättre vetande, och då försvinner hela planeten med ett ”poff” eftersom det faktiskt är så att Horn-Per, ni vet Shaitan, Gamle Skam, Mefistofeles eller Han-som-tyckte-att-Åmål-ändå-var-något faktiskt skapat den..

Blish var på sin tid en av genrens största satiriker, och hans tankar är faktiskt ganska giltiga än idag.

Har de kristna eller islamisterna moralisk rätt att förstöra ännu fler Världar, liksom de är på god väg att lyckas förstöra den här – eller kommer Världsalltets storlek och det antal mycket olika organismer som kan finnas därute, slutligen sätta stopp för deras dumma griller ?

Det kan man verkligen fråga sig…

För våra egna förfäder var det emellertid inte alls svårt att tänka sig helt olika Världar med helt olika existenser, vitt skilda ideologier eller styrande krafter… I Yggdrasil, eller Kausalitetens träd, fanns alla olika världar och existensformer som kunde tänkas samlade. I några av dem – som Asgård eller Vanaheim – styrde gudarna – medan Midgård var det synliga universum och människornas värld.

I Hel, däremot, verkade alla varelser bestå av för oss halvt synliga skuggor, och under Hel låg andra skuggvärldar som Nifelhel, Svartalfaheim och Muspelheim, där helt andra sorters materia fanns och där helt andra sorters varelser bebodde dessa universa.. Det fanns också andra former av intelligent liv, som var helt annorlunda än människorna, och för oss framstod som jättar, dvärgar eller vänligt sinnade alfer…

Den Hedniska kosmologin är än idag extremt mycket rikare och fruktbarare än den kristna, eftersom den redan för flera tusen år sen spekulerade om andra dimensioner, andra befolkade världar, en annan sorts materia, och kunde ta hänsyn till fysikaliska fenomen, som ”eli-vågor” eller ren energi, respektive Ginnungagap… Sett emot det är Monoteisternas Världsbild så begränsad, att det nästan är löjligt, och det råder ingen tvekan om, vem som har den fruktbarare filosofin..

Låt HEDNA er – en gång för alla !