Snart Höstdagjämning, och om Valborg eller Waluburg…

I morgon är det som bekant Höstdagjämning, en företeelse ni kan läsa närmare om under rubriken ”Högtider och Blot” ovan. Låt inte förleda er av allehanda NAS-are och New Age Profeter, för det första inte av sådana som säger, att inte de två Solstånden och de två Dagjämningarnas firande inte ingår i den Nordiska Hedendomen…

Att Vårdagjämning och Höstdagjämning varit firade, sedan åtminstone förromersk järnålder, det vet vi av hundratals sk ”Skeppssättningar” och andra väderstrecksmässigt orienterade fornminnen och stenkalendrar, som den vid Ales Stenar. Nästan alla hedniska folk i Nordeuropa hade redan tidigt i historien tillräckligt väl utvecklade astronomiska kunskaper för att kunna bestämma dagjämningspunkterna mycket exakt, och det förvånar ingen, som vet att man firar Jul vid Midvintersolståndet och Midsommar vid Sommarsolståndet, lika mycket som Höstblot vid Höstdagjämningen och Vårblot vid Vårdagjämningen.

Inte heller skall ni låta lura er av sk ”Fornsedare” och andra förbannade äckel, som har med New Age och inte Nordisk Hedendom att göra. Hur jag själv firar Höstdagjämningen med tillhörande blot skall jag återkomma till i morgon, men låt mig först av allt säga att dessa frånstötande människor (?) som samtliga tillhör Hedendomens ”ful-svans” är de sista, jag överhuvudtaget skulle ställa mig och blota tillsammans med, och orsaken till det är först och främst att de är så anskrämligt fula, och med det menar jag inte enbart fula till kroppen, eller fula till utseendet.

Jag menar att de är fula invärtes också, utrustade med fula egenskaper och att de begår fula gärningar, fyllda till bredden av fulaste fulhet och annat fult. Inte ens de sämsta trälar och Lokes avföda är för mig såpass förhatliga eller vämjelseframkallande som dessa, och därmed lämnar jag det ämnet, för att inrikta mig på något annat.

Det kan framstå som en anti-tes att tala om Valborg, den sista April när Våren gör sitt intåg i de Nordiska länderna till Höstdagjämningen, då hösten på allvar gör sig påmind. Man skulle kunna hävda att det är Valborg och Vanadis-blotet som är Höstdagjämningens absoluta antipod eller motpol på det hedniska årshjulet (jadå, ett sådant finns, och det hjälper inte att ni käftar emot, hundrackor små !) snarare än Vårdagjämningen i sig.

Vid Vårdagjämningen är det för det mesta kallt i de nordiska länderna, lika kallt som under den höst, som nu officiellt utbrutit i Mälardalen enligt SMHI:s definitioner, fastän hösten kommer minst en vecka för tidigt just i år.

Men vid Valborg, när den sista April och Blomstermånaden Maj passerar, ja då är det så gott som alltid nästan Vår på allvar. Ordet eller namnet ”Valborg” kommer av samma ordrot som Valhall, eller Val-kyrjor, de som korar Valen, och det har inte det minsta med någon kristendom eller något fiktivt, katolskt Hitte-på-Helgon vid namn Sankta Walephurga att göra. Diser, Valkyrior och Asynjor flyter samman i Polyteismens Universum, och vi vet att Freja själv är den stora Vana-Disen, Vanernas skyddsgudinna, tre gånger bränd i den höges hall under namnet Heid som i Heden – se i Voluspá – men tre gånger återuppstånden – se under avsnittet ”Freja” under huvudrubrik ”Asatro” ovan… ”Valborg” är lika mycket namnet på en av Diserna, dessa kvinnliga skyddsgudomligheter eller ett Valkyrienamn, som ”Valhall” självt. Och Freja nämns också som Valkyriornas ledarinna, den främsta av dem alla, som av ”Valplatsens fallna var dag tager hälften”.

På Klintastaven från 800-talets Öland finns mycket riktigt en ”Val-borg” eller en avbildning av Valhall…

Att namnet ”Valborg” är mycket äldre än kristendomen finns det numera arkeologiska bevis för. Det äldsta fyndet av detta namn kommer faktiskt från ön Elefantine vid Första Katarakten av Nilen, långt söderut i Egypten av alla platser, och stammar från någon gång på hundratalet efter vår tideräkning. Då fanns ingen kristendom i Europa, och inte i Egypten heller.

En karta över det Romerska Egypten, med ett par legionsläger och gränsposteringen vid Elephantine utmärkta i rött – se närmare förklaring nedan.

Där hittade tyska arkeologer ett ostrakon eller ett fragment av en inskrift, gjord i lera; som utgjorde en personal-lista för den stab, som tillhörde praefectus Aegypti, den romerske militärbefälhavaren över hela provinsen, som vid den tiden hade tre fulla legioner under sig, samt Classis Alexandria eller Flottan i Östra Medelhavet, som enbart den var på sådär 6000 man, förutom de 30 000 män i vapen, som hela den 4- 8 miljoner personer stora provinsen råkade innehålla.

Men vad tusan i H streck E har nu detta med nordiska Völvor eller Spåkvinnor, deras stavar och framförallt någon Valborg eller Waleburga att göra ? undrar kanske någon….

Jo, den Romerske Militärguvernörens personal-lista, förutom III:e Cyrenaica Legionens gamla stabs-papyrusar (man har grävt fram dem på canopus-kyrkogården utanför Alexandria ) innehöll bland annat en Βαλουβουργ Σήνονι σιβύλλᾳ på grekiska – och inte på latin – eftersom grekiska var det språk som man talade i hela östra halvan av romarriket.

Semnonerna kom som andra Sueber eller senare Schwaber från Norden, och bodde i ett land som var så långt borta från Egypten, som man då alls kunde komma…

Med andra ord en person, vid namn Baloubourg (eller Valborg, efter hur det uttalades), Semnoni Sibylla, alltså en Spåkvinna från Semnonernas stam i det inre av Germanien…. Men i romersk arme-tjänst, och ganska högavlönad dessutom, efter vad vi har klara skäl att förmoda.

Fast Semnonerna var aldrig någonsin Romerska Undersåtar, de var romarnas absoluta fiender i minst trehundra år, och dessutom bosatta så långt från Gränsen emot det dåtida Sudan eller Nubien som man överhuvudtaget kunde tänka sig. Då som nu befolkades trakterna söder om denna den kända världens sista utpost, och imperiets absoluta avkrok av Aethiopii, Somalii och därmed likställda neger-klaner som då som nu slogs inbördes, och som aldrig lyckats uppnå någon större grad av välstånd, vilket även Romarna snart märkte, eftersom de efter 30-40 år eller så och minst tre större krig helt enkelt gav fan i att försöka civilisera dem.

Vad gjorde då Waleburga eller Valborg på denna fjärran plats – frånsett att vara spåkvinna, och hur kunde det komma sig att hon alls kunde vara där, någon gång under första århundradet ?

Elefantine-ön som den ser ut idag. Lämplig plats för att söka efter Nordiska Völvor… ??

Och skulle egentligen Romerska Armén – av alla tänkbara eller otänkbara organisationer i sammanhanget – alls ha Nordiska Völvor eller spåkvinnor bland sina högavlönade specialister, på provinsguvernörs nivå eller högre?

Detta måste uppenbarligen förklaras noggrant. Jag har redan en – obevisad – teori klar över hur detta kunde komma sig, trots att inga källor jag hittat på nätet i detalj förklarar när under första århundradet detta skulle ha hänt. En hypotes vore kanske att Valan eller Völvan Waleburga eller Valborg fördes till den kända Världens yttersta gräns som krigsfånge, och var placerad i någotslags internerings-läger, likt ett romerskt Guantanamo Bay.

Men om det var så, varför skulle hon då stå på en avlöningslista tillsammans med Militärprefekten själv, och hans personliga stab av Legater, Centurioner, från ”Primus Pilus” och vidare nedåt i befälsordningen ? Det romerska Egypten var inte någon vanlig provins, utan helt klart den folkrikaste och ekonomiskt mest inbringande provinsen i hela Romarriket, frånsett ”Italia” eller Italien.

Och för att alls bli provinsguvernör, fodrades allra minst att man var Senator, och antagligen före detta Konsul dessutom. Konsulerna, som hade funnits ända sedan den Romerska republikens tid, var under första århundradet mestadels ett slags Vice Statsministrar under Kejsaren själv, och det fanns dessutom Kejserliga provinser – som Syrien eller Övre Germanien vid Nedre Rhen – liksom ”Senatoriska” som kunde styras av Prokonsuler, eller med andra ord Konsulernas och Senatens ställföreträdare. ”Asia” eller de västra delarna av Turkiet, mitt emot Grekland, var en sådan provins, och oftast satt Prokonsulerna eller Guvernörerna bara på sin post i två år eller så, dvs lika länge som ett Konsulat varade, och under tiden kunde de enligt Tacitus och andra historiska källor försöka sko sig och kamma hem så mycket av tullar och skatter som möjligt. Redan ståthållarskapet över Asien räknades som utomordentligt lönande, men Egypten var ännu rikare än så, och dessutom något alldeles extra i förvaltnings-hänseende.

Men alltså Waleburga- Vad gör en Völva som du på en Armébas som den här ?? (lämplig raggnings-replik från 1:a århundradet enligt vår tideräkning )

Det finns till synes ingen rimlig eller logisk förklaring till varför den sortens män som var utsedda till Praefectus Aegypti skulle ta en Germansk Völva – krigsfånge eller ej – i sin direkta tjänst.

För övrigt är det väl inte så lätt idag heller. En kvinnlig expert på AI eller Artificiell Intelligens jag lärt känna tilltalades under sin anställnings-intervju av en äldre Överstelöjtnant i den nutida Svenska Armén som såhär: ”Jag har två döttrar i din ålder. I ingendera fallet skulle jag rekommendera dem att ta värvning – jag skulle tvärtom direkt förbjuda dem att göra det… Varför vill du alls vara här, om du nu är civilingenjör ??”

Olikt alla andra provinser i det romerska riket skulle just Aegyptus eller Egypten förvaltas av män som var Equites, eller vad man kallat ”romerska riddare”, ursprungligen en sorts Adels-kavalleri, som hade sin egen etik, kåranda och allt, och som i sig kan betraktas som det närmaste det gamla Rom någonsin kom en fast officerskår. Senatorer, ex-konsuler och andra ledande politiker hade INTE tillträde till just posten som Praefectus Aegypti – olikt alla andra provinser – och detta hade också sina bestämda anledningar och skäl.

Detta är också en del av lösningen till gåtan om vad en Germansk Völva kunde göra i det gamla Egypten, någon gång mellan 100 – 200 AYPS, fastän ingen av er läsare och läsarinnor inser det ännu…

Alla handelsvägar i det gamla Rom var inriktade på att föra så mycket spannmål och andra handelsvaror som möjligt till huvudstaden, så fort som möjligt. ”Panem et Circenses” elelr ”Bröd och Cirkusar” med andra ordman lurade och dompterade stadsbefolkningen med ”gratis familjebidrag” och ”underhållning” precis som under Löfvén-Regimens glada dagar..

Om spannmålsbrist uppstod i en miljonstad som det antika Rom, hotade uppror eller ett snabbt slut på hela Kejsardömet. Visserligen kunde man genom ett speciellt system för livsmedelsförsörjning eller ”Cura Annonae” som man sa importera spannmål från Nordafrika också – även där kunde man ta ut tre skördar per år till dess att jorden blev utarmad – eller använda sig av resurser från Tauria i de fjärran Skyternas trakter vid Svarta Havet, där Ukrainas jord redan gav en rik spannmålsskörd.

Men Egyptens skördar var absolut viktigast, och redan kejsar Augustus själv bestämde efter katastrofen i Teutoburger Wald år 9 – och förintelsen av de tre legionerna under Quintilius Varus – att Aegyptus alltså MÅSTE styras av en yrkesofficer, med gedigen militär erfarenhet. Inga Senatorer och absolut inga politiker var önskvärda på den posten, för dem kunde kejsaren i slutändan inte lita på. För en ”equites” eller en lågadlig; fanns det liksom för Senatorerna en ”Cursus Honorum” eller en utstakad karriär-bana, som man förutsattes gå. Völvor, Spåkvinnor och allehanda civilt bråte – 98 % eller mer av befolkningen, hade ingen sådan, men det hade alltså det styrande skiktet, och förutom att vara Praefectus Aegyptum så var Praefectus Pretorianium, eller posten som Kommendant eller Sekundchef för det Kejserliga Livgardet i Rom den allra finaste befattning som fanns att få – och då var man nummer två i hela Imperiet efter Kejsaren Själv… Och som Militärguvernör över Egypten, kom man alltså på tredje plats i hela löneligan…

Därför står det helt klart, att Waleburga, Sibylla eller spåkvinna från Semnonernas land, annars en klar fiende till Rom, inte var vem som helst. De Ostraka eller de lerskärvor som man fann på ön Elefantine visar, att Valborg – den första med det namnet vi känner i hela den mänskliga historien måste ha varit en alldeles sjusärdeles person – annars skulle hon nog inte befunnit sig på ön Elefantine överhuvudtaget.

Ön Elefantine, vid Nilens första katarakt, och gränsen mot Sudan vid Assuan liknar en elefant sedd uppifrån; har man sagt, eller möjligen en Elefant-bete. Om någon undrar hur de forntida Egyptierna kunde komma på detta – eftersom ön hette så redan under förhistorisk tid, så beror det inte på någon forntida flygkonst, spåkvinnor eller liknande.

AbbE26wW6
xAst
”Elefantine” skrivit med Hieroglyfer – det sista tecknet betyder ”(åker)land” – resten är antagligen stavelser

I Alexandria fanns som bekant ett 16 våningar högt fyrtorn, och redan för 3000 år sedan hade man pyramider och obelisker. Alltså var det mycket lätt att observera hur elefanter tedde sig från ovan, och vilken form de antog då…

Med Völvor, Valor, Germanska Sibyllor och spåkvinnor, särskilt av Semnonisk härkomst, förhöll det sig däremot helt annorlunda, särskilt under första århundradet enligt vår tideräkning. Romarna var mycket rädda för dem, vilket man märker redan av senatorn och historikern Cornelius Tacitus skildring av Boudicca och kvinnliga druider i ”Agricola” som handlar om Britanniens erövring..

I ”Germania” som Tacitus skrev senast kring år 98 – alltså fullt samtida med ”Waleburga” och antagligen under de första åren av hennes levnad – skriver Tacitus i ett av de första kapitlen att alla germanfolk har för vana att låta kvinnorna vara med på Tinget, eller deras högsta beslutande folkförsamling, och inte bara det – ”även om så pass viktiga ting som krig och fred beslutar de i kvinnornas direkta närvaro, och om kvinnorna säger ”krig !” – ja då blir det krig, men om de säger ”vi vill ha fred” – då är det också sannolikt, att fred utbryter. ”

Vi måste förstå att Tacitus skrev ”Germania” först och främst i egenskap av Romersk politiker och yrkesmilitär, och inte alls som någotslags ”folklivsskildring” vilket moderna klantskallar till översättare och okunniga journalister har hävdat. Han går direkt in på deras taktik, deras beväpning, uthållighet och förmåga och andra praktiska ting, förutom kulturella faktorer, och han skrev sin bok som ett slags romersk motsvarighet till UI:s eller Utrikespolitiska Institutets ”Länderfakta” i fickformat.

Syftet med Roms politik emot de Germanska folken var deras underkastelse eller utrotning, precis som senare det kristna Europas politik. Så enkelt var det. Romerska Armén överskred aldrig floden Albis eller Elbe, och de kom aldrig fram till Vledani Fluvius, eller Oder – för det var mellan Elbe och Oder som de fruktade Semnonerna, de starkaste av alla Svebiska folk, ursprungligen bodde.

Tacitus var för sin del helt på det klara med att Sveberna kom norrifrån, alltså från Norden, och läser man hans text noga framgår detta extra tydligt, även om den misshandlats i många okänsliga och dumma översättningar. Redan kring år noll hade Markomannerna – en stam som var allierad med Sveberna, eller ”gränsmännen” (jämför med Marks härad i Västergötland, som låg vid gränsen emot Danmark, eller ”Spanska Mark” i Pyrenéerna på Karl den Stores tid ) bosatt sig i det nutida Böhmen, där också Bojerna bodde. Om den stammen – som var rent Svebisk – skriver Tacitus att de hade en offerlund som var så helig, att ingen kunde gå in i den utan att vara bunden med bojor eller rep, och om Semnonerna själva får man läsa, att deras heliga lund var så okränkbar, att om någon av misstag snubblade på en trädrot eller föll omkull medan han eller hon var där, måste den personen krypande avlägsna sig från platsen, vilket Romarna tyckte var mycket egendomligt. Annars var Semnonerna också kända för fruktansvärda och bloddrypande offer, säger Tacitus, som aldrig missar ett tillfälle att smäda eller misskreditera den Germanska kulturen.

Dessutom säger han på ett ställe – som översättare ofta missat – att de har en övergud eller en ”Allfader” som påminner om Jupiter, och som de håller över alla andra gudar. Detta har av en del forskare liknats vid Tyr, men det skulle snarare vara Oden. Likaså sägs det om Svionernas eller Svearnas folk, längst ut på öarna i den nordliga oceanen, att de olikt alla andra germaner har en organiserad stat, under ledning av en ”Rex” eller Kung – vilket åtminstone enligt mig påminner om vad som kan vara Wothan, Semnonernas högste gud… och som under folkvandringstid och romersk järnålder avbildades som en romersk kavallerist, med stötlans, hjälm och allt…

Ännu viktigare är vad han säger om Völvorna, eller Germanernas sibyllor och stora orakel:

Germanerna tro till och med, att hos kvinnan innebor något slags helighet och siarförmåga, och varken försmå de att inhämta hennes råd eller ringakta de hennes svar. Vi hava under den till gudarna gångne Vespasianus’2 regeringstid sett, huru Veleda3 vitt och brett länge aktades såsom en gudomlighet. Men även fordom hava de bevisat Albruna4 och åtskilliga andra dylik vördnad, icke som något tomt smicker och icke heller såsom något slags kvinnoförgudning5.

Bild, som vår tyska väninna ”Federkleid” från Berlin tvingat på oss. Hell Freyja Freya Freja !

Veleda, som Tacitus skriver om, var av Bruktenernas stam vid Rhen, och den drivande kraften bakom vad som brukar kallas Batavernas uppror eller Claudius Civilis stora sammansvärjning, som Rembrant målat en tavla av, och som numera kan beskådas på Nationalmuseum i Stockholm. Hon lär likt diverse Völvor i Frankernas land ha bott i ett högt torn, till vilket bara en person åt gången kunde nå upp, och likt Rapunzel i den senare tyska folksagan ska hon ha släppt ut sitt gyllene, blonda hår, när hon alls ville ha besök, säger legenden.

Likaså tror man att Thusnelda, Arminius hustru – den drivande kraften bakom förintelseslaget vid Teutoburger Wald, där cirka 22 000 soldater på romersk sida förlorade livet, bodde ovanpå den enorma stenpelaren som kallas ”Sternwache” eller ”observatorieklippan” vid Externsteine, en plats jag själv besökt. Och Thusnelda är onekligen en fullt historisk person, som funnits på riktigt, därom är alla historiker ense. Romarna utförde en ”special ops” för att genom mutor, förräderi och klanstrider ta henne till fånga, vilket också lyckades.

Externsteine, Teutoburger Wald, Deutschland

Enligt Tacitus spärrade de in henne i Aquileia, deras Marinhögkvarter vid Adriatiska havet. (Misenum, flottbasen vid Neapel var högst i Rang, och hade befäl över Västra Medelhavet och Atlanten. Allting öster därom lydde under Aquileia ) Redan år 9 fanns det för många infödda germaner i den romerska armén, och eftersom Thusnelda var en politisk och religiös kraft av rang, hade de anledning att frukta henne. Marinens underrättelsetjänst var den gången pålitlig nog, för de lät henne sitta i husarrest tills hon dog, ombesörjde lönnmord på hennes ende son när han kom upp i vuxen ålder, vilket Tacitus – som humant nog ansåg att Thusnelda blev orättvist behandlad – säger sig ha skrivit om i en annan bok än ”annalerna” som nu gått förlorad.. En del skönlitterära författare har också skrivit att Tacitus måste ha farit till ort och ställe för att ha intervjuat Thusnelda personligen, och att det skulle ha funnits en spirande romans mellan dem, men det behöver ingen tro.

Vida viktigare och mer intressant var att just Semnoner och Sueber på 100-talet bildat ett stamförbund riktat mot Romarna – och att de med full kraft utkämpade inte mindre än tre stora ”Markomannerkrig” emot dem, i hela 14 år, från 166 – 180 AD. Krigen får betraktas som en taktisk seger, och de var nära – mycket nära – att klyva hela riket på mitten, när de slog till mot Noricum – dagens Österrike – och Pannonien – dagens Ungern – dessutom med hjälp av Sarmaterna och andra Germanska lydfolk, som jag skrev om så sent som igår…

Slutmålet för den germanska offensiven var just Aquilea,(det var förstås ingen tillfällighet) och i ungefär ett år var kommunikationerna mellan Östrom och Västrom helt avbrutna till lands.. utom sjövägen…

Waleburga, eller Valborg – den första historiska personen med det namnet, kan mycket väl ha befunnit sig i centrum för dessa händelser, eller ryckts med av dem – men det kan inte vara huvudskälet till hennes vistelse på ön Elefantine, längst söderut i Egypten… (för övrigt skildras Markomanner-krigen också i en präktigt dålig, missvisande, inexakt och ohistorisk film vid namn ”Gladiator” – som kom för en del år sen – men det är en bisak utan betydelse)

I morgon tänker jag förklara mer av sammanhangen, och vad denna berättelse om en av Världshistoriens förmodligen allra största (men tragiskt nog nästan helt bortglömda) Völva eller hedniska sierska går ut på…

Ett Läsarbrev – varför byggs det så få Gudahov i Sverige ?

Denna blogg får ytterst sällan några långa läsarbrev, men ibland så händer det. Bloggen är som ni vet – eller borde ha sett vid det här laget – eklektisk till sin natur, vilket betyder att den behandlar många ämnen, och inte bara ett ämne. För en Polyteist som jag är detta helt naturligt, och överensstämmer fullständigt med min syn på tillvaron och tingen, för tillvaron och universum är av en sammansatt, motsägelsefull och inte alldeles enkel natur. Det finns ingen enkel vilja, inte en enda orsak till vad vi ser runt omkring oss. Tillvaron är och förblir komplex.

Enkelt Gudahov som ritning för Gör-det-Själv projekt av Hedningen – se ovan under huvudrubrik ”Asatro” – underrubrik ”Gudahov”

Men – signaturen Matthias undrar följande..

Hej hedningen,
jag ville skriva en rad och säga hej då även jag är en hedning. Iaf i sådan form att jag har gått ur statskyrkan och har känt ett ogillande av monoreligionskulturen i hela mitt liv.

Som en typisk familjefar i storstaden kanske jag inte borde bry mig om sådana frågor enligt normen, men jag har en bakgrund och ett intresse för Sagalitteraturen sen universitetstid då jag var på väg att starta en karriär inom ämnet, men det stannade på en Master. På senare tid har jag försökt förstå fenomenet att vi går mot ett allt liberalare flervalssamhälle, men vad gäller religiösa ämnen är diskussionen icke-existerande. Jag kan tycka om vi är så tränade att ifrågsätta allt och alla, varför är landet fortfarande täckt av Kyrkor?

”STÖRTAS SKALL DET GAMLA SNART I GRUSET, SNART SKALL UPPRORETS TIMMA SLÅ…” (text ur en känd Socialdemokratisk kampsång…)


Via Nixeys polemiska redogörelse för kristnandet av Europa, via Thurfjells Granskogsfolk m.m. tror jag att jag förstår lite bättre. Vi har lämnat de kristna ritualerna och tvången därför att vi kan. Hustavlan må vara de kristnas ideal, men iom moderniteten har vi slingrat oss dess grepp. Dock vi har fortfarande kvar ett intresse för det större, det bortom, det meningsgivande och allmänmänskliga. Men vi söker alternativ.


Det är här jag tror att Asatron kan komma in. Våra förfäders erfarenheter och visdom har stor genomslagskraft. Inte bara genom sitt innehåll utan dess allestädes närvarande förekomst i den globala kulturen. Min tanke är att Asatrufélagids Hov som är tänkt att vara en blandning av rituell mark, kunskapscenter och bara mötesplats för likasinnade eller nyfikna är en god ide. 


Men, frågan är om något liknande skulle gå i Sverige? Jag förstår det som att finansiering är ett problem på Island. Om så är fallet, fast hednandet ändå ligger så väl i tiden som du oftar påpekar i bloggen,  borde man inte kunna söka sig vidare i samhället för att hitta sponsring, marknadsföring o.s.v.? Om målet är ett alternativ till monoreligionen genom en odogmatisk andlig-om-man-vill form som snarare är kulturell i sin förmåga att verka, känns möjligheterna större. 


Anta att man fick statsbidrag och sponsring av de större företagen mot att de fick exponering. Man kan då ytterligare skapa ”marknadsföring” genom att skapa egen sponsring och aktivitet. Utöver vad planeras i Asatrufélagids Hov säg Uller- och Skadestipendier till sporten (pojkar och flickor), en kväll i veckan är det Bragenatt på Hovet vilket effektivt är en pub med musik (utmärkt tillfälle att stödja lokala musikförmågor), etc. etc.  Min generella ide är att koppla in Asatron i samhället och gradvis visa hur det finns bättre ett alternativ än den dogmatiska härsklystna kristendomen.


Ja, det var lite av en vanlig hednings ideer och tankar. Hoppas du fann det något matnyttigt.

Mvh M

Så långt den okände brevskrivaren. Idén om ett samnordiskt, centralt placerat Gudahov – förslagsvis genom att ta tillbaka mark som ”Svenska” Kyrkan stulit från det svenska folket – exempelvis vid Gamla Uppsala – har förstås funnits i många år, men ”många är komna, men få är kallade” som det lär stå i de kristnes fåniga bibel. Det ökända ”forn sed” samfundet, som mest ägnar sig åt en kombination av narkotika och new age försökte på nittonhundra nittotalet starta en insamling, som slutade i total katastrof. Grundplåten, ca 9000 kronor om jag inte minns fel, stals av den person som utsetts till kassör (en mycket kuriös herre vid namn Finn – som i ”Finn fem fel”, och han köpte droger på ”Plattan” i Stockholm för alla pengarna. Sedan dess har jag själv – och alla andra seriösa utövare – tagit definitivt avstånd från allt vad ”fornsederi” heter, men detta bisarra samfund existerar tyvärr fortfarande. Jag kan inte med bästa vilja i Världen rekommendera vad de håller på med, för de har decennier igenom förstört oerhört mycket för oss alla.

Så har vi Nordiska Asa Samfundet, som fortfarande driver en insamling för just det ändamål du talar om – man menar sig vilja upprätta ett bibliotek, en utställningslokal och en verklig kunskapsbank i form av ett kulturcenter samtidigt med Gudahovet, precis som på Island. Tyvärr tror jag att man har gapat över för mycket, och tagit på sig en målsättning och ambition, som man inte är välorganiserad eller vuxen nog att uppfylla. Som en god vän till mig Norröver i landet en gång sa: ”Problemet med Asatron i Sverige av idag är att den är delad i en liten, aggressiv, underlig och felnavlad sekt (med det syftade han på de fåtaliga ”fornsedarna”) samt en gammal biker-klubb (med det syftade han på NAS) och vad han sa är alldeles sant om du frågar mig – Asatron har som alla andra alternativa rörelser i Sverige sin ”ful-svans” som det är svårt att bli av med. Se bara på Miljöpartiet, de frireligiösa kyrkorna, Islam i Sverige och ett stort antal andra organisationer, ingen nämnd och ingen glömd.

Vid Uppåkra och på andra platser har man byggt rekonstruktioner av Gudahov, men bara i halv skala, och man har med full avsikt gjort dem oanvändbara för nutida Asatroende.

Nordiska Asa Samfundets insamling för ett Gudahov pågår fortfarande, men det kommer ta åratal och åter åratal att alls komma någonstans emot målen, vilket alla kan se på deras sida. En del av problemet är att alla NAS styrelsemedlemmar förstås är yrkesarbetande och måste jobba hårt för sin försörjning, precis som alla andra etniska svenskar. I det land vi lever i, finns stora kategorier medborgare utifrån som lever på bidrag från alla oss andra, som än så länge är i majoritet.

Vi vet också alla att vi lever i ett land där Nordisk kultur och svensk identitet ständigt motarbetas av statsmakten, media, dagspressen, vad jag kallat ”Nomenklaturan” eller med andra ord samhällets styrande elit, som i stället valt att stödja extrem islam, kristendom och andra religioner. Förutsättningarna för statlig sponsring, som du talar om, ack okände brevskrivare, är därför helt obefintliga, i alla fall med en sådan Regering och Kulturminister som Sverige har idag. NAS har redan varit i kontakt med SST, den Staliga Myndigheten för Stöd till Trossamfund, som på ett mycket fördomsfullt och inskränkt vis konsekvent missgynnar och diskriminerar oss Polyteister, till ensidig förmån för Monoteister och kristna.

Myndighetens handläggare, som påfallande ofta är araber eller personer av muslimsk tillhörighet, har upprepade gånger svarat NAS, och påstått att de hedniska organisationerna i Sverige ”inte har någon livskraft” för att använda deras uttryck. Detta trots att vi rör oss med minst 12 000 medlemmar, och organiserad Asatro och hedendom har nu funnits i vårt land sedan det tidiga 1980-talet, dvs i minst 40 år. Ändå vill de här personerna utrota och förfölja vår tro, och säger att den inte ska få existera längre, inte ens i sitt hemland. Så behandlar man oss, och så har man behandlat oss från Statsmaktens och Socialdemokratins sida i årtionden.

I mina inlägg om Gudahov – som du kan läsa om här ovan – har jag anvisat en lösning. Den enda väg som står till buds är att göra något själv, som Jim Lyngvild i Danmark gjorde, som ägaren till ett stort Gudahov nära Frösåker vid Västerås gjorde – jag har nämnts hur han utsattes för brandattentat, och hur hans familj hotats till livet och skall därför inte i onödan upprepa hans namn – och det är att börja bygga – helst då i en form som inte kräver byggnadslov.

Jag har publicerat ritningar i ”friggebodsformat”. Jag har berättat om tillvägagångssätt, hur man kan skaffa tillstånd från markägare om det är så att man inte äger marken själv, och om mångahanda andra saker. Så – kom igen, svenska folk ! Jag tror trots allt på er – jag har väntat länge, och jag väntar fortfarande.

Vår dag skall komma. Detta land skall en gång vakna, och när den dagen kommer, kommer också våra Gudamakter åter – på fullaste allvar !

Tor oskyldig till Kyrkbrand

Asa-Tor själv är inte skyldig till den totala ödeläggelsen av Ansgarii-kyrkan i Jönköping, enligt vad Polisen i Landet Löfvén nu meddelar. Vad samma Polismakt sade i förra veckan (se bland tidigare inlägg) har nu visat sig vara totalt fel. Något blixtnedslag i området ägde aldrig rum, enligt vad SMHI nu har bekräftat, och det var aldrig någon åska i närområdet.

En boende i trakten har redan meddelat Polisen att ”fyrverkeriliknande smatter” skulle ha hörts från kyrkans tak kort före branden, enligt vad Sveriges radio erfar, men underligt nog är förundersökningen redan nedlagd. På andra sidan motorvägen E4 från Ansgarii-kyrkan räknat ligger ett känt ”multikulturellt” problemområde, ibland även känt som en ”no-go-zon”. Kan det tänkas, att detta rätt unika geografiska läge har med branden att göra, på något sätt ?

Så går det till uti Jönköping, nuförtiden…

Det uppges också, från samma Statsradio, att Polisen själv råkat feltolka sina övervakningsfilmer från området. Därför skulle man ha gått ut med en felaktig kommuniké till media, och beskyllt åskans gud för något, som denne inte gjort – och hur sannolikt kan detta vara, måntro ?

I Juli vandaliserades åter en kyrka i närbelägna Målilla, men märkligt nog lades förundersökningen ned tämligen omedelbart där också – ifall det nu alls är märkligt – Polisen i Landet Löfvén klarar ju i allmänhet inte av mer än att lösa ca 10 % av alla anmälda brott, enligt vad BRÅ, som också är en statlig myndighet själva meddelat.

Vad kan det bero på, så säg ?

Nå, som en ringa hyllning till de frireligiösa krafterna i vårt land, återger vi här den fina texten till Cornelius Wreeswiks fina sång ”Dekadans” ifall någon av våra läsare nu kommer ihåg just den…

Dekadans råder här i vår sockenförsamling
Prästens tös har fått barn med en jazzmusikant.
Vilken chock i vår flock!
Detta gruvliga bud
brakade ned som ett järtecken från Herren Gud.

Prästens tös i Folkets Park! Dekadans, dekadans!
Musikanten han spelade och hon dansade varje dans
och han lockade och han pockade
och han blåste i sin lur
och han fångade prostens dotter, fast man inte vet hur.

Det är självaste Satan som har snärjt dem i sitt garn.
Han har farit i musikanten, detta djävulens barn.
Men att de dansade uti parken
uti fullmånens glans,
det är skam på torra land. Dekadans, dekadans!

Ni har väl hört, kära ni, det är väl allom bekant:
Ingen sann och äkta kristen kan va’ jazzmusikant.
Och att kyrkoherdens dotter
släppt en sådan innanför sin särk,
det är dekadans i tiden, det är djävulens verk.

Dekadant och försoffad är vår ungdom av idag,
och de bryr sig varken om religion eller lag.
Du kan ingenting göra åt ‘et,
nej du har ingen chans,
för det är röta i vårt sekel. Dekadans, dekadans!

Dundraren

Igår föll 34 mm regn under tre timmar på den ort, där jag vanligen vistas. Det var åska i luften, och jag kände på mig att åskan strax skulle slå ned, redan när den första blixten träffade, en kilometer bort. Och det var nog tur, att jag som Hedning fick denna förvarning och tillfälligt sökte skydd för regnet inuti en byggnad. Ett trettiotal personer gjorde inte det, och fick uppleva hur blixten slog ned ungefär 5-6 meter från dem – men dessbättre blev ingen skadad, denna gång.

De flesta personer som träffas av blixtnedslag, överlever dock i nio fall av tio, enligt vad statistik lär visa. I Sverige lär det vara ungefär 5-6 personer varje år som får hög Voltampere genom kroppen, och ändå överlever. Mötet med blixten är ett möte med Tor själv, en epifani, en gudsuppenbarelse, för det finns gudar i naturen, som varje hedning vet. De flesta som träffas av en blixt får också bestående effekter, och i hela Världen lär det vara närmare 24 000 personer som varje år träffas av en blixt – och deras liv blir sig aldrig riktigt likt igen, när de fått en uppenbarelse av naturkrafterna.

Jag har en kollega, som berättade om när en signalist träffades av en blixt, och hans metallförstärkta kängor bokstavligt talat exploderade. Ofta händer det att blixten ”går ut” vid ett metallföremål, eller fötterna. ”Sidoblixtar” och spänningsskillnader i marken kan också leda till ”snuddträff” för de som inte aktar sig i tid.

Nycklar, mynt och andra metallföremål som finns i närheten av en mänsklig kropp kan också hettas upp, och ge svåra brännskador – om inte blodkropparna i kroppens kapillärer förångas och ger upphov till en del intressanta mönster på huden, sk ”Licthenbergska figurer” som denna bild visar – vanligen bildar de också trädliknande eller blixtliknande mönster.

Sådana mönster uppstår redan när man står i närheten av en blixt – en direkt träff kan slita kläderna av en person, förånga vatten eller svett på kroppsytan och ge upphov till ännu värre skador, och ändå finns det dem, som överlevt en direkt träff av blixten ända upp till sju gånger. Bevis finns för att tusentals människor över hela Världen verkligen fått sina liv förändrade av Tors åska, och ändå är de flesta dumma amerikaner och engelsmän, som inte ens inser, att det var Tor som utvalt dem, så att de kunde förändra sina liv.

Vad Tor gör, är stora ting – men som Hedning hade jag alltså tydliga föraningar, och överlevde helt oskadd. Inte ens mina många fiender verkar kunna förgöra mig, när jag har Asa-Tor själv på min sida – så tolkar jag himlens budskap.

SVT rapporterar idag om hur den Frikyrkliga sk ”Ansgarii-Kyrkan” i Jönköping helt utplånades igår och brann ned till grunden till följd av ett blixtnedslag. Ett tydligt tecken bland många, som visar Tors missnöje med Ansgar och Kristendomen – och vem vet – kanske kommer den snart försvinna…

Såhär gick det med Ansgarii-Kyrkan i Jönköping. Den försvann med ett enda hammarslag…

Kissande pojk orsakar Muslimska riots – I Pakistan !

Så har det nu hänt igen. Monoteismen är sig lik, i andra länder eller här hemma i ”Landet Löfvén” där muslimska riots, kravaller och bilbränder också inträffar med sorglig regelbundenhet, så fort muslimer bosatt sig på någon ort i territoriet – och så fort de kommer i majoritet.

Överallt där islam tillåts breda ut sig händer detta – i Afghanistan, i Östra Pakistan eller i Rosengård, Malmö…

Enligt den brittiska tidningen ”The Guardian” – en högt ansedd och ofta citerad källa – spärrade polisen i Pakistan in en 8-årig pojke för Blasfemi, eller Hädelse som brott för två dagar sedan. Pojken – som tillhör en hinduisk familj – hade råkat bli nervös när han tvingades besöka en moské, och sprang då in i moskéns bibliotek för att kissa. Där orenade han på en matta, eftersom han inte kunde hålla tätt, och nu hotas han och hela hans familj av Dödsstraff, för urinerandet i en ”madrassa” som det muslimska biblioteket tydligen ska kallas.

En rasande, hänsynslös mobb av idel muslimer bildades genast. De har nu orsakat oroligheter i hela Rahim Yar Khan-distriktet i Punjab, och pojkens familj – plus alla andra goda polyteister och hinduer – måste gömma sig för de vålds-sugna bråkmakarna. Mobben har också gått till angrepp emot flera hinduiska tempel i provinsen, och förstört dem. Filmer har visats på Twitter, som visar hur de islamistiska galningarna far fram.

Som en ringa hyllning till alla Islams Piss-Pojkar visar vi här en Tre-Enighet, inspirerad av ”Manneken Pis” i Bryssel

Och ändå säger man att det skall råda ”religionsfrihet” i Pakistan, samt att islam skall vara ”kärlekens religion” som dessa bråkmakare och ogärningsmän hela tiden påstår. Den store och högt upplyste Ledaren-Svetsaren, Hans Höghelighet Stefan Löfvén från Sverige, har sagt att han ”aldrig kommer att kritisera Islam” och det har han gjort Ex Cathedra, från Riksdagens talarstol.

Finns det ännu ord för sådana människor, kära läsare ? Om man inte kritiserar och beivrar människorättsbrott i fjärran länder, så kommer man med all säkerhet till sist få se samma slags brottslighet i sitt eget land. Jämför med hur nu hela Afghanistan ”pajar ihop” med nya taliban-attacker och sju erövrade provinshuvudstäder som automatisk följd, så snart de internationella polis-styrkorna drog sig därifrån. Och snart har vi nya vågor av islamister på väg till Sverige – med nya riots, nya motsättningar, nya kravaller som följd..

Rikets Säkerhet ja – hur går det egentligen med den, nu när Regeringen Löfvén förbereder sig för att släppa fram en ny våg av sk ”flyktingar” ? 10 000 personer skall genast släppas in i Sverige, enligt minister Morgan ”Mollgan” Johansson

Nej, tacka vet jag Freja Freya Freyja säger vi på Hedniska Tankars redaktion. Hon bryr sig inte om Blasfemi eller hädelse hon – och det gör inga andra hedniska Gudomligheter heller.. Vi Asatroende har redan en gud för själva hädelsen, i Loke – den spjuvern – och det har alla andra polyteistiska religioner också. I Indien har Polyteismen alltid varit överlägsen, och det var Hinduerna som skapade Ghandis Icke-Våldsfilosofi.

Freja älskar ”Skaemtun” eller Skämt, står det i Eddan – liksom ”Mansöngur” eller oanständiga visor. Ordet ”Skaemtun” eller Skämt på Norröna kommer av samma ordrot som ”att skämmas” och följaktligen tycker alltså Freja, den stora och sköna gudinnan om Fräckisar, och liknande vitsar. Om inte det är något skamligt över skämten, är det helt enkelt inte roligt, tyckte våra förfäder – och därför har vi svenskar ännu TOLERANS – just den egenskap, som Monoteister, Islamister och dessa jobbiga kristna hela tiden saknar.

Det enda man inte kan tolerera, dock – är närvaron av sådana personer, som önskar mörda och förgöra allting annat – och därför kan INTE Islam eller några andra Monoteistiska religioner tolereras, i någon modern rättsstat eller något modernt samhälle !

Minns att Freyja är en stridens gudinna, likaväl som Kärlekens… FRIHETEN är alltid värd att FÖRSVARA (gammalt armé-ordspråk)

Stonehenge räddat – till 2023

En positiv nyhet har i alla fall inträffat i sommar. Enligt vad ”The Times” i London, samt även BBC meddelar, så har domstolen i Storbritannien äntligen gett sitt utslag i frågan om vägtunneln under Stonehenge, som hotat att förstöra ett UNESCO-skyddat Världsarv för all framtid. Svenska media – med dess underhaltiga journalister – totalvägrar att ta upp nyheten, som är av avgörande betydelse för hur Världsarv hanteras på hela vår Jord, eller för hur det alls skall kunna ske någon som helst form av kulturminnesvård på vår planet i framtiden.

För övrigt kan jag bara hänvisa till vad jag tidigare skrivit i ämnet här och även här, samt hur de samfund och föreningar i Sverige som rimligen borde intressera sig för saken – eftersom de säger sig företräda en hednisk folkrörelse – hela tiden ignorerat det hela.

En brittisk domstol har nu slagit fast, att The Secretary of Transport, mr Grant Shapps, uppträtt fullständigt IRRATIONELLT och dessutom OLAGLIGEN godkänt ett vägprojekt, som skulle förstöra ett oersättligt världsarv.

UNESCO har beslutat att tilldela Storbritannien en skarp varning, och kommer eventuellt att ta upp Stonehenge på sin särskilda lista för Världsarv, som nu hotas av förstörelse. Man kan jämföra med hur Talibaner i Afghanistan sprängt sönder tusenåriga Buddha-statyer där, eller muslimska fanatikers försök att totalförstöra Egyptiska muséet i Kairo.

Utslaget i Englands högsta domstol, kan visserligen överklagas av den mäktiga väglobbyn, men Domaren, the Right Honourable Justice Holgate, har redan slagit fast att den brittiske Transportsekreteraren, Grant Shapps, agerade IRRATIONELLT och dessutom bröt emot Brittisk lag på flera punkter, när han försökte godkänna vägprojektet.

Transportministeriets utredning av vägdragningsfrågan har helt enkelt varit underhaltig och bristfällig på flera punkter, samt strider helt emot UNESCO:s föreskrifter, och därmed kränker man också internationell lag.

Flera alternativa vägdragningar, exempelvis längs A360 – B 3086 och ”The packway” är möjliga, precis som skissen ovan visar. Detta skulle visserligen bli en omväg på ca 1,5 km för en ny motorväg, men i så fall behöver man inte bygga några tunnlar överhuvudtaget, och kan nöja sig med betydligt lägre anläggningskostnader. The Save Stonehenge World Heritage Site, en frivillig organisation bestående av arkeologer, vetenskapsmän inom flera olika ämnen samt inte minst den brittiska allmänheten och även jag själv, har redan samlat över 100 000 namninskrifter mot projektet, och samlade tidigare i år in de över 50 000 GBP, som krävts i rättegångskostnader för att alls ifrågasätta projektet.

Väglobbyn har ännu inte gett upp, men någon byggstart kan överhuvudtaget inte bli av förrän tidigast 2023, och till dess är alltså en av Världens viktigaste hedniska minnesmärken räddat åt framtiden. SSWHS har hela tiden betonat, att man inte är emot vägtunnlar i sig. Förutsatt att man kunde enas om en tillräckligt lång tunnel på tillräckligt stort djup, under HELA Unesco-området, så vore det till fyllest, men Storbritanniens samlade budget för infrastruktur tillåter inte sådana utgifter, eftersom det här naturligtvis bara är ett i raden av nationella vägprojekt.

BBC citerar John Adams, ledare för SSWHS:

We could not be more pleased about the outcome of the legal challenge. Now that we are facing a climate emergency, it is all the more important that this ruling should be a wake-up call for the government. It should look again at its roads programme and take action to reduce road traffic and eliminate any need to build new and wider roads that threaten the environment as well as our cultural heritage.”

Den inflytelserika brittiska tidningen ”The Guardian” citerar Professor David Jacques, en av de forskare som protesterat emot vägprojektet:

”It would be better if they owned up to the fact that they and the government acted unlawfully and irrationally to push through this vanity project that would have caused proven harm to one of the world’s premier world heritage sites. Instead, they are both choosing to save face by continuing to waste money on a scheme which has been entirely discredited by all impartial planning adjudicators. The choice to reduce international aid, for example, yet to still press ahead with feeding this white elephant is a disgrace and will continue to harm Britain’s moral authority in the world.”

Också här i Sverige agerar Regeringen omoraliskt, och  irrationellt när det gäller UNESCO Världsarv.

Uppsala Högar, själva symbolen för Riksenandet och det viktigaste Hedniska minnesmärket i Sverige överhuvudtaget, tillåts inte vara Världsarv, utan har våldtagits och vanställts av kristna. Man utnämner sju stycken mätpunkter ur den sk ”Struwes Meredianbåge” till Världsarv, vilket är fullständigt ointressant för alla svenska medborgare, och heller inte heller bevarar 1800-talets geografiska mätningar åt eftervärlden, eftersom ”bågen” har 265 mätpunkter, där alla utom 7 ligger helt utanför Världsarvet..

Man utnämner Ritningsarkivet i Stockholms Kommun till Världsarv, men struntar helt i att bevara de arkitektoniska miljöer, som dessa ritningar representerar. Länsstyrelsens Skötselplan vid Gamla Uppsala har helt ignorerats av ”Svenska” Kyrkan, som huggit ned flera av de vackra ekträd, ni ser på bilden ovan – och träden ligger inte ens på kyrkans mark, utan på mark som tillhör staten och Fastighetsverket. Man ställer upp ”Påvestenar” och katolska altaren rakt framför högarna. Man inrättar inte mindre än två påstådda ”meditationsplatser” som smyckas med kristna inskriptioner eller fem meter höga, stora svarta träkors. På det här sättet våldtar och förfular Svenska Kyrkan ett helt kulturlandskap, och NAS – Nordiska Asa Samfundet – genomför fortfarande en namninsamling för platsens bevarande.

Mycket finns ogjort, när det gäller en värdig kulturpolitik och kulturminnesvård runt om i Världen – Stöd utropandet av Gamla Uppsala till ett oförstörbart Världsarv, kasta ut de kristna och ta bort ”Påvestenen” !

Ulrik och Alrik

Idag har Ulrik och Alrik namnsdag enligt 1905 års almanacka. Vad Ulrik, ett allt igenom tyskt namn gör i den svenska almanackan kan man undra över, särskilt om det funnits två svenska konungar av Ynglingaätten som hetat Erik och Alrik. De var söner till Kung Agne, samme kung som dog vid Agnefit eller det senare Stockholm, Angefit var en gång Agnes ängar, och där firas nu en bög-festival, som jag helt och hållet kommer bojkotta.

I Agnehögen vid Sollentuna station vilar Kung Agne än – hans hög har aldrig blivit utgrävd, men är daterad till 400-talet – och en intilliggande hög, som grävdes ut på 1920-talet och sedan förstördes, är i alla fall gjord före år 600, så Ynglingasagans kronologi är faktiskt inte helt omöjlig i alla fall, trots att den akademiska forskningen såklart förnekar den.

Kung Agne vilar ännu ostörd vid Sollentuna station

Men Erik och Alrik betyder samma sak – ensam allhärskare. De två bröderna var en dag ute och red, och slog ihjäl varann med hästbetsel, berättar sagan – ett högst ovanligt sätt att dö på. De bör ha levat vid 300-talets slut, eller under det tidiga 400-talet båda två. De skulle i sin tur ha efterträtts av Alf och Yngve – men båda dessa namn är varianter på guden Frejs namn – Yngve-Frej är ju av Alfernas ätt, och Alvheim är Frejs gudaboning i det hinsides.

Därför har man velat se dem som ohistoriska, och likaså historien om Dageid, Alreks hustru och mor till Alf och Yngve, har man velat peta bort ur historieböckerna. Men Hugleik, som var son till Alf, är i alla fall en fullt historisk person, som nämns i inte mindre än 3 olika Europeiska källor från 510-talet, så vilka var då Erik, Alrik och Dageid, och var någonstans i Sverige residerade de ?

Hugo Hamiltons uppfattning om hur Erik och Alrik slog ihjäl varandra, tecknad 1830

Samtidigt med den förmodade Alriks existens fanns i alla fall en fullt historisk Alarik ibland Goterna, vars urgamla kungaätt, Amalerna, ju skulle ha kommit från Götaland. Alarik och hans Västgoter var de första att inta Rom, och under hans faders, Atanriks tid, upplevde goterna ett inbördeskrig mellan hedniska och arianskt kristna goter.

Alarik, Roms besegrare, dog år 410 och det är nog hans minne vi bör fira, just denna dag. I Kimstad, Östergötland, mitt i goternas gamla hemland, rider ännu två takryttare från 1600-talet mot varann på kyrktaket som figurer i plåt, och dessa har man länge antagit skulle föreställa Alrik och Erik, men inte någon Ulrik ! Senare har man försökt bortförklara dem som söner till Olof Skötkonung, vilka skulle ha ridit i kapp, men det stämmer inte – ryttarna på taket rider helt enkelt emot varann, som var och en kan se – så de kristna undanflykterna kan vi glömma

Erik och Alrik, det säger jag er !

Inför Sommaruppehållet

”Jag till FRÖJAS dyrkan går”

– Skrivet av Carl Michael Bellman, ”Fredmans Epistlar”

Den månad, då denna blogg skulle gå i träda under sommaren, har redan anlänt. Men, jag har ännu en hel del ämnen kvar för dagen som jag skulle ha kunnat skriva om, ifall jag bara ville. Jag hade kunnat ta upp något mer om den politiska situation som råder i landet, och hur den despotiska regering som varit skyldig till åldringsmorden under pandemins början nu åter skall tillträda, med hjälp från rena kommunister samt det Annie Lööf-parti, som till och med Oppositionsledare Kristersson fullständigt ratar, och inte ser som rumsrena för någon typ av samarbete överhuvudtaget.

Jag hade kunnat ta upp fallen med systematiskt mördad urbefolkning i Canada, och de massgravar som nu upptäckts framför Katolska internatskolor där. De obligatoriska – till intet förpliktigande halvdanna ursäkterna lär redan ha influtit från hans helighet Påven, och jag kunde också berätta om hur urbefolkningen börjat slå tillbaka, och hämnas tiotusentals ihjälplågade skolbarn på dessa internatskolor, genom att tända eld på enstaka katolska kyrkor, efter vad det ser ut. Men – så går det ju alltid för en kultur och en civilisation, när den släpper in monoteistiska religioner på sitt område, och inte har ledare som orkar stå emot eller slå tillbaka i tid.

I vårt land sker just nu Polismord, och en viss utlandsinsats har just avslutats, en insats jag kunde skriva mycket mer om, även om jag inte deltagit i den själv, utan blott och bart sett andra delta – på alla nivåer i systemet – och inte minst har jag sett en del av dessa deltagares sätt att reagera när de väl kom tillbaks, liksom jag upplevt saknaden efter två kollegor, som inte lever längre utan blev kvar därborta. Detta, parat med en del observationer rörande våra politikers fullständiga naivitet, samt det vi kan kalla krigets natur – för det pågår alltid ett krig, någonstans – hade jag också kunnat unna mig, givet att vårt land i teorin fortfarande anses ha full yttrandefrihet.

Sol och Sunna härskar (bildkälla Blogowood, Etsy)

Jag hade också kunnat skriva om vissa oseriösa, bluff-artade rörelser som har med New Age att göra, och som inte kan betecknas som Nordisk Hedendom, eftersom de lämnat allt vad sund naturreligion heter bakom sig för länge sen. Jag hade kunnat skriva om oseriösa personer, missbrukare och om sk ”Växtvandringar” i Stockholms närhet, där dessa nu går omkring och letar efter vissa svampar eller ”en blomma för dagen”. Personer som inte kan skilja mellan Kvanne och Odört, eller mellan Angelica Archangelica och vissa dödligt giftiga växter i svensk natur (för sådana finns, i stort antal) borde Polisanmälas, eftersom deras arrangemang faktiskt utgör en fara för allmänheten, inte minst med tanke på vad de lär ut där. Jag skulle kunna berätta om annat sådant också, inklusive hur det längs olika vattendrag i centrala Stockholm växer diverse plantor som är så farliga att de skulle kunna döda 5-10 personer på en gång, och dessutom lätt förväxlas med en växt som selleri – men jag tror jag avstår, av uppenbara skäl. Sådan information finns det ändå nog och övernog av på nätet, och om inte just där så på black net, eller forum som frekventeras av kriminella.

Själv har jag läst och utbildats på ett antal överlevnadsmanualer, både amerikanska sådana och de som skrivits av Stefan Kjellman med flera svenska författare, och jag rekommenderar verkligen, att ni läser de böckerna och INTE går på några sk ”växtvandringar” med en del Galna Gydjor och Galna Gretor i Storstockholmsområdet.

Slutligen kunde jag också skriva om hur vissa proselyter av påstådd Asatro i USA som bäst försöker ”svartlista” olika böcker, författare och bloggar, enkom av den orsaken att de inte skulle vara politiskt korrekta, och inte för att de orsakat eller fortfarande orsakar dödsfall. All kunskap har två sidor – den kan utnyttjas i ett gott syfte eller för att förstöra och skada, och det är just därför man skall totalt undvika och avsvära sig all kontakt med rörelser som ”forn sed” och liknande.

Men – som sagt – jag tror jag avstår -för jag har märkt att denna blogg inte längre når den publik jag ville ha.

Här ovan följer ett diagram, med statistik på hur många läsare ”Hedniska Tankar” haft per månad sedan 2014, då bloggen först debuterade på WordPress, även om den funnits sedan ca 2011 under andra namn och på andra forum. Som ni kanske ser och märker har de senaste tre månaderna inneburit en klar nedgång i antalet läsare, jämfört med det varit förr om åren.

April-siffran var den lägsta sedan 2015, och följdes av en mycket svag maj, vilket kan bero på ett minskat antal inlägg, men även Juni-siffran var den lägsta sedan 2017, även medtaget viss slumpvarians. Jag har visserligen själv bestämt mig för att hålla en mycket lägre frekvens på antalet inlägg detta år, och tänkt som så att det är mycket bättre att nå cirka 100 inflytelserika beslutsfattare inom media, exempelvis, än 400 new age-vrak och garanterat ovärdiga personer, som man inte vill ha inom sin egen umgängeskrets i alla fall – inte under några omständigheter.

Nu märker jag till min förvåning, att denna blogg också fortfarande läses av många intelligenta, väl pålästa och intressanta personligheter, som har intresse för ämnet, så att säga, och som också är synnerligen kreativa och driftiga personer – och det är för dem jag fortsätter skriva – för övrigt kan jag väl endast bocka och tacka för de läsarkommentarer, som influtit här.

Till sist förvånas jag också över, att en rad personer som jag ändå ser på mitt arbete, i min dagliga verksamhet och till och med bland mina grannar fortsätter att läsa denna blogg, fast det inte alls är dem jag skriver för. De borde hur som helst ha andra och mycket bättre saker för sig, än att läsa detta år och vecka ut och in, när de ändå får lyssna till mitt kaffebordsprat och leva med mitt sällskap så gott som dagligen.

Det finns det väl ändå andra saker för allmänheten att ägna sig åt, som till exempel familj, semester, trädgårdsodling och kanske fotograferande. Dessutom kan jag avslöja för er, att jag så gott som alltid skriver naken, en vana jag fått från min gamle – och nu för länge sedan avlidne – favoritförfattare Harlan Ellison i Sherman Oaks, California – mer om honom kan ni läsa under fliken ”Konst och Litteratur” i essän ”Mannen som älskade livet” längst ned på den sidan. Det är nämligen så att jag föddes naken, och sommartid – inte bara i Kalifornien – kan det inträffa värmeböljor, som gör att man har minst 28-30 graders temperatur även inomhus – och i så fall är lätt klädsel eller ingen klädsel alls framförtangentbordet, och en tjock frottéhandduk på skrivarstolen ett måste.

Ni pryda, kristna, krypande, insektliknande, kackerlacks-artade, vämjeliga nymoralister och kristna, inte ens riktiga Hedningar men kristna i lönn, kan ändå dra era färde, särskilt inför vad som ändå faller sig mest praktiskt…

Jag till FRÖJAS dyrkan går,” som Carl Michael Bellman en gång sa, och så var det med den saken !

Teckning av okänd konstnär, skickad av trogen läsarinna

Halvkvädna visor i Media – påstått ”Kristna” gravar i Sigtuna

I veckan har svenska media åter ”kablat” ut en nyhet om påstått ”kristna” gravar i Sigtuna, som påstås vara från 900-talet, trots att dessa gravar sannolikt är från tidigt 1000-tal. Nyhetstelegrammen och artiklarna – med sedvanlig nästan obefintlig kvalitet och längd – har börjat cirkulera överallt, och Riksmedia har förkortat dem i vanlig ordning, medan lokalpressen i alla fall fyller sin uppgift, genom att rapportera om vad ”nyheten” baseras på.

Den mest sakliga artikel jag sett hittills kommer från Märsta.nu, som förklarar att det rör sig om sju enstaka gravar längs Sjudargårdsvägen, långt väster om det forntida Sigtunas centrum, och heller inte inom vad som är centrum för tätorten idag. Man uppger nu att Sigtuna skulle ha grundats på 970-talet, men det stämmer inte alls med vedertagen historieskrivning, som gör gällande att staden först grundades av Erik Segersäll långt efter 980, eller strax före år 1000. Några resultat av Kol-14 analys, eller dendrokronologiska rapporter redovisas inte alls i mediakällorna, och det kan då vara fråga om ”spekulativ” arkeologi, eller aningen osäkra dateringar.

rester av trä- och stenkistor har hittats på en villatomt – med gravgåvor, vilket är en HEDNISK sedvänja. Varför identifierar man då gravarna som kristna, enbart pga gravskicket ?

Uppdragsarkeologen Johan Runer säger att det ”med stor sannolikhet” skulle vara den första generationen kristna som vilar i träkistor, omgivna med stenpackning – men utan att ifrågasätta hans yrkeskunskaper – exakt vad baseras den tolkningen på ? Gravarna kan lika gärna ha koppling till någon lokal stormansgård, som fanns långt FÖRE den senare staden, och de ligger flera hundra meter från närmaste kyrka eller kyrkoruin enligt vad jag vet, så det kan antagligen inte röra sig om någon nyupptäckt kristen kyrkogård – ifall man nu inte har verkliga, substantiella indicier på det.

Kniv, bälte och kam skall ha hittats i minst en av gravarna – och att ge de döda gravgåvor är en klart HEDNISK och inte kristen sedvänja, som var totalt förbjuden av den katolska kyrkan under den tidiga medeltiden. Som jag många gånger påpekat, är det inte heller så enkelt inom arkeologin, att man enbart kan ställa sig upp och säga ”Jamen denna grav måste vara kristen” ifall man står inför en kistgrav, eller en jordbegravning, och man kan heller inte tvärsäkert utbrista ”Jamen denna grav innehåller en hedning” om det rör sig om en brandbegravning.

Gravskicket varierade starkt under i stort sett alla epoker av Sveriges förhistoria, och järnålderns slut var heller inget undantag. Snarare än tvärsäkra, hastigt gjorda antaganden under en skyddsgrävning inför ett villabygge, skulle man önska sig detaljerade forskningsrapporter, och säkra dateringar – men att få fram sådant, tar vanligen tid, och det kan man inte alltid omedelbart få vid skyddsgrävningar eller ”uppdragsarkeologi”.

Därför är det fullständigt fel av media att babbla, sluddra och ljuga om ”kristna vikingar från 900-talet” i ett svenskt kontext, för sådana uttalanden är inte vetenskap, och har ingenting med arkeologin som vetenskap att göra.

Visst – träkistorna man nu hittat kan ha varit täckta av ett valv, en konstruktionstyp av grav man inte sett tidigare, och som kan vara hämtad från utlandet – men vad bevisar det ? Att personerna i gravarna nödvändigtvis måste vara ”utlänningar” eller ”invandrare” – Nej, inte alls. Sådana osakligheter har man publicerat om Sigtuna tidigare – och här luktar det PK och tomma spekulationer lång väg – man ska aldrig vara för tvärsäker inom arkeologin, innan sista ordet är sagt – och det är det inte ännu.

”Eskilstunakista” i rekonstruktion från Örberga kyrka- utan kristna kors, fast med modern grafitti – jätte-jätte kristligt, eller hur ?

Vi skulle kunna resonera på ett analogt sätt om ”Eskilstuna-kistorna” – en annan föga spridd gravtyp, som bestod av en sorts tomma epitafier, som placerades ut på eller intill kristna kyrkor under sent 1000-tal till 1100-tal, men med tydligt hednisk ornamentik, och ibland vad som förefaller vara rent hedniska inskrifter, utan omnämnande av ”gud”, ”ande”, ”själ” osv. Var alla de personer som de tomma monumenten uppställdes över verkligen kristna, i ordets rätta bemärkelse ? – Nej, naturligtvis inte. Kristnandet var en process som tog många hundra år, och som inte var avslutad förrän på 1200-talet, så där ljuger media ånyo..

Disney och Forn Seds-BLUFFEN – gå inte på sådant TJAFS !

Jag har tidigare detta år tagit upp Disney och Marvels nya Tv-serie ”Loki” och andra kulturimperialistiska dumheter, från alla dem som vill förvanska och trivialisera våra fäders tro -som var just en TRO i betydelsen ”Trua” på norröna – och inget annat.

Nu tar till och med SVT, eller Statstelevisionen upp det faktum att inte mindre än 100 000 personer över hela Världen skrivit på ett upprop emot Disneys fega försök att varumärkesregistrera våra gudar, och på otillbörligt sätt tjäna pengar på dem.

I inslaget intervjuas bland annat patentjuristen Sanna Wolk, som dock demonstrerar sin fullständiga okunnighet om Asatron. Hon säger bland annat i det programinslag som producerades i morse, att Tors Hammare Mjölner skulle vara gjord i sten, vilket är BRISTANDE ALLMÄNBILDNING och FEL I SAK. Varenda skolbarn vet ju, att Mjölner är SMIDD och därmed gjord i järn – närmare bestämt av de två dvärgarna Brokk och Sindre, Ivaldes söner, dessa ”kosmos byggmästare” och upprätthållare, som Loke slog vad om sitt eget huvud med.

Gullinbursti, Odens spjut Gungner, ringen Draupner och Skidbladners skepp, var bara några av de gåvor, som naturen gav åt Asar och Vaner..

Enligt Lokes vad skulle Brokk och Sindre aldrig gå i land med att skapa tre goda gåvor åt gudarna, och till yttermera visso förvandlade han sig till en bålgeting och stack Brokk, medan smidet ännu pågick- därför blev hammarens skaft som alla vet för kort. Loke förlorade riktigt nog vadet, men när Brokk och Sindre ville ta hans huvud i pant, svarade han att intet var bestämt om nacken, så den fick de inte hugga av. Då sydde de ihop hans lögnaktiga mun med en syl och en rem istället, och den rem varmed Lokes mun blev igensydd, kallas Vartare, för så fick Loke variga sår kring sina läppar, och de såren varar än.

Att denna sägen varit allmän i forntiden har vi arkeologiska bevis för, bland annat i form av stenen från Snaptun, som verkligen hittats i en smedja – den hade ett hål för en bälg, som skulle föra luft rakt in i smedens ässja, och på den stenen syns mycket riktigt Lokes ihopsydda mun..

Allt detta har SVT:s okunniga journalister inte reda på, uppenbarligen – men vi sanna Hedningar och Asatroende vet. Sant är emellertid också, att dessa satans kulturimperialister och amerikanska lögnare aldrig aldrig kommer att kunna sätta sina skändliga Copyright-märken på den Nordiska Kulturen, en kultur som aldrig varit deras och som inte kan köpas eller säljas för pengar.

Det sprids många grova lögner på Internet just nu. En av de mest seglivade och spridda är att det skulle funnits något som hette ”forn sed” eller ”forn sidr”, fast det är en kristen spe-glosa från 1200-talet, som bara finns i tre enstaka källor.

Våra förfäder talade aldrig någonsin om sin TRO som en SED, alltså en mekanisk upprepning utan mening och innehåll. Tvärtom var ordet Tru, som i Engelskans Truth fgör sanning och tyskans Treue eller Trofasthet allmänt kända begrepp, och så skall det förbli.

I våra dagar har ordet fornsed smutsats ned och förflackats, och mest kommit att användas om en skabbig liten politisk vänsterrörelse, med tycke av Mulle-skola eller Miljöpartiet. De mer än 5000 registrerade medlemmarna i Nordiska Asa Samfundet vill inte ha med sådan smuts att göra, och det vill jag inte heller !

Notera detta, kära Statstelevision !

Midsommaren fortsätter

Det har varit en förhållandevis lugn Midsommar i Sverige, gudamakterna ske pris och lov. Jag hoppas att ni inte dekat ned er med ”fornsed” och andra avarter, utan hållit Asatron i ära. Från Småland rapporterar en av mina läsare, att SR statsradion, nu sagt att den svenska Midsommarstången skall vara fransk. Jag känner inte nämnvärt för att kontrollera sanningshalten i ett såpass idiotiskt påstående.

Nejdå – trots 2500 fynd är Historiska Muséets utställning inte alls ”störst i Världen” – andra Nordiska länder har rikare Museibestånd..

Från en av Svenska Dagbladets omnämnanden av Historiska Muséets senaste utställning om Vikingatiden noterar jag att denna, enligt den kvinnliga journalist som skrev eländet, skulle ”synliggöra Vikingarnas slavhandel”. Man undrar genast hurså, och om det alls är möjligt – inga artefrakter överhuvudtaget har mig veterligen någonsin hittats, som utgör någotslags belägg för träldom i Norden, så det är i vanlig ordning osäkert, vad denna PK-tidning baserar sitt sedvanliga gallimatthias på – jag tänker då inte länka till det hela, men rekommenderar istället att ni söker er till Danmarks Nationalmuseum i sommar. Deras utställning innehåller nämligen långt fler än de 2500 föremål som visas i Stockholm, och därmed är den svenska utställningen inte alls ”Den största i Världen” som man felaktigt hävdar. Både Danmark och i viss mån Norge har en oerhört rikare arkeologi från sen Järnålder än vi här i Sverige, och det går inte att förneka.

Jim Lyngvild, Dansk Asatroende, gjorde denna rekonstruktion av Drottning Thyra Danabot..

Från Norge rapporterades kort före Midsommar att en privat donation i Norge säkrat 200 Miljoner NOK till det nya Vikingamuséet i Oslo, som kommer överträffa det svenska med hästlängder. Men intresset för vår gamla kultur, och hela det kulturarv och den sunda religion vi Hedniska, Etniska Nordbor representerar, är i växande – och det kommer aldrig ta slut.

Låt oss till sist hoppas på Nyval, och bättre tider för vårt eget land. Vi behöver en ny Regering mer än någonsin, och ju snabbare den kan tillträda och få arbetsro, ju bättre. Till sist kan också rapporteras, hur en mentalsjuk Somalier utan förvarning huggit ned en liten pojke och hans föräldrar, samt svårt skadat fem andra människor på öppen gata i Würtzburg, Tyskland.

Galningen skrev ”Allahu Akbar” medan han gick till attack – exakt samma valspråk översatt till svenska, som den nuvarande ”ärkebiskopen” i den ”Svenska” Kyrkan valt till sitt. Polismyndigheter i Bayern uppges nu utreda de religiösa motiv som föranlett mördandet, och det bästa vore väl, om dylika religioner totalt förbjöds. Som bekant stöder också vår ”ärke” någonting och den organisation hon företräder extrem islam, och man har noterat att galningens tillvägagångssätt var exakt detsamma som den Eritreanske mördaren på IKEA i Västerås använde år 2015. När – frågar jag er – blir vi någonsin fria från dessa Monoteister, och allt de religiösa gift deras skadliga religioner representerar ? När ??

Deras gud och deras religionsuppfattning fortsätter att hota hela den fria Världen, och den kan aldrig någonsin ”integreras” med värdegrunden i moderna, civiliserade stater, där Polyteismen borde få härska – för Polyteism är detsamma som sann tolerans – men mördares närvaro kan aldrig tolereras !

Jag tillönskar er, alla mina läsare – en trevlig, kunskapsrik och givande sommar – denna blogg kommer snart att göra ett uppehåll för städning av artikelarkivet

SVT klantar till det, SvD vinklar, ”Dagen” ljuger – Men Historiska Muséet VÄGRAR bli ”Hysteriska Moskéen”

Idag skriver Statstelevisionens monopol om vad de påstår är ”Världens största Vikingautställning” som förutsätts ha öppnat på Historiska Muséet i Stockholm. Detta är FEL I SAK. Nationalmuséets utställning i Köpenhamn, Danmark, är ojämförligt mycket större och finare, därför att den rent fysiskt omfattar fler föremål än den svenska – med 2500 föremål- någonsin gjort, eller ens kommer att göra.

Tokigt blir det också, när samma SVT säger att ”den berömda Tors Hammarsmycket” (man skriver så på sin hemsida) skulle finnas i Stockholm, helt utan att förklara vad som menas med det. Lika löjeväckande blir det i TV-inslaget till samma nyhetsartikel. Även en halvbildad Babian, eller kanske en Schimpans – borde känna till, att det finns FLERA modeller av ”Berömda Torshammar-smycken” – varför kan då svenska journalister inte inse detta ?

SVT kunde ha förklarat, om det gäller den sk ”Skånehammaren” jag själv skrivit om, Torshammaren från Uppland, som var först i hela riket – eller en av de gotländska modellerna, ett fynd från Birka osv.

Mitt roligaste minne angående Torshammare som amuletter, inträffade på en vikingamarknad i Sandefjord, Norge för många år sedan. En grånad herre – men lång och reslig – närmade sig det stånd jag blivit tillsagd att vakta – och frågade varifrån en – av de åtta varianter vi saluförde – egentligen kom.

Jag svarade som jag blivit lärd av en viss Gullbritt eller Bullshit, ökänd och i åminnelse.

NEJ FÖR I H-STRECK-E – vrålade den gamle mannen genast – och med full kraft.Jag är Professor Erik Nylén, och den hammaren är från Smiss i Närs socken på Gotland – det VET jag med säkerhet, eftersom det var J-A-G och ingen annan, som grävde fram den !”

Erik Nylén, för alla dem som ingenting kan, och ingenting vet, blev över 99 år gammal, innan han slutligen lämnade Midgård och oss alla år 2017, som vi räknar tiden nuförtiden. Han skrev bland annat böcker som ”Guld, Kvinnor och Båtar” del 1 och 2 – vilket också ganska bra sammanfattar vad han intresserade sig för i detta livet.

Inför sakkunskapen TIGER man – eller gör bäst i att tiga. Ty där blev jag rättvist brädad, ”kosse”, matt och satt, schack matt, ditsatt, pantad, stekt, hängd samt svaret skyldig, sannerligen ”rökt”. Men Erik Nylén och jag blev genast goda vänner – den marknaden igenom, och sedan också. Han var – i sin krafts dagar – nära över 2 meter lång, ”Mannar Allherliga Mannast !” som det står om Tor själv i Harbadsljod, och till och med idioter, bondlurkar och trälars lismande vederlikar, kristna, klåpare och andra som inget förstår, vet också att Lögnhalsen Lasse Liten Lönnroth från Göteborg, som i sin bedrövliga Edda-översättning – ett rent fuskverk av värsta slagskriver ”pojkvasker” och säger att man ”måste” översätta så ljuger, gör sig skyldig till Christian Belittlement, förminskar vår kultur och själva gudarna.

Det gjorde aldrig Erik Nylén, som dessutom var en ärlig man, och som aldrig ljög. 67 år gammal blev han kapten på den nu legendariska ”Krampmacken”, byggd av bland andra Erik ”Tofta” Johansson vars begravning jag skrivit om – han lämnade oss 2011 – men jag minns ännu hur han gick på lina vid Kraftvärmeverket i Västerås – hos ”Anund”, och slog volter som en ung grabb med mer än 60 år fyllda (allt detta minns jag !) och hur danskarna, från Roskilde – för sin del – skrev nidverser om att ”Bland andra så har vi Erik Nylén, Professorn som tror att han kan segla en sten” med tanke på Krampmackens proportioner. Jag minns också ännu den text av Erik Nylén som var den första av honom jag läste – ”Gotland Runt i Tremänning” som han skrev 1961 – han var född 1911, och då alltså redan 50 år gammal – jag måste ha läst den när jag var omkring 11, och drömde om vissa färder..

 

Erik Nylén skadade sitt knä under färden, men kom till Miklagård anno 1985, såsom jag kom till Krims halvö och Tatarernas länder anno 2004, och därför var jag du och bror med honom, och mycket förmer än er andra, som knappast eller aldrig någonsin har rätt att kalla er Vikingar och Hedningar på allvar. Jag innehar rekordet över Ålands Hav, förbi Hangö och till Reval eller Tallinn utan motor. Två stora samfund har jag varit med om att grunda, och blivit sviken av dem allihop. Dvärgalåt hatar jag, på 30 timmar har jag övergått Skagerak och Kattegatt, tre hav och Nordsjön har jag befarit, och få män kan säga, att de varit längre ut i både Västerled och Österled på fullt autentiska skepp mer än jag.

Amerikaner och Valrossar flyr för mitt blotta namn. Änkors gråt och Faderlösas klagan följer mig, överallt där jag drar fram. Freja var jag städse bevågen, henne och Oden själv har jag som Fulltrui. Regeringar och Furstar kan jag välta och vräka, trolldomsskador undanröja, kristna slakta och koranen bränna. Allt detta har jag gjort, allt detta gör jag städse, allt detta vill jag framgent göra – och mer än så kan jag ta på min ed, om än somt är osvuret.

Fähundarna på SvD skriver idag nesligen, att Histroriska muséets utställning skulle ”handla om starka kvinnor” fastän de i pappersupplagan illustrerar det med verktygskistan från Mästermyr – den tillhörde ingen svetsare, men en man, som inte fuskade med sitt hantverk. SvD vinklar, och tyder allt åt kristendom – deras tidning till evig vanära och skam, låter de också en svårartat kristen person vid namn Wera von Essen framträda, och påstå att kristenheten var ett lyft för kvinnan, på grundval av vad någotslags vidunderlig Dominikan-syster ska ha skrivit i form av en bok, som är en partsinlaga, och inte sanning alls.

Man skulle med samma rätt – eller ren orätt, för det är ju det som det handlar om – skriva att ”Islam är bra för kvinnor” med sin sharia, burkas, huckle-kärringar, könsstympning, kvinnlig omskärelse, kvinnor som ska gå tre steg bakom sina män, ”Balkongbrudar” och andra av Monoteisternas dumheter, i denna abderitiska PK-ignorans.

Dock – all heder till vårt Historiska Muséum, som denna gång inte ljuger, PK-teoretiserar, förvrider, manipulerar, queerifierar eller vanställer vårt gemensamma, nationella arv. Åtminstone kan jag inte se sådana tendenser i den aktuella utställningen, trots att jag ännu ej besökt densamma, inte läst dess väl – kunde vi tänka eller ana – fast det kanske är falskt – prudentliga monter-texter – ett ämne som inte är utan viss aktualitet, i dagar som dessa.

En rejäl utställning blev det, och därmed kan vi vara nöjda. Vi som är Hedningar, på allvar, på riktigt, och inte fegt låtsas vara det som ”fornseds” patrasket, eller några Nas-are… Kanske Erik och ”Tofta” ler, från Trudvang om ej från Valhalls himmel – för det är där, eller i Himinbjörg jag tror de sitter.

Och till de som läst, samt förstått – Hell !

Till övriga intet, utom flaskan till att kyssa, surströmming att förtära, och en präktig spark därbak !