Många svenska barn slutar skolan såhär års, särskilt denna fredag. Och det heter faktiskt SKOLAVSLUTNING och inte ”Kyrkavslutning” – av helt naturliga, sunda och förklarliga skäl.
Skolavslutningar skall hållas i skolan, och svenska barn – oberoende av etnicitet och ursprung – skall INTE tvingas marschera iväg till någon mörk och fuktig kyrka på sin stora dag, där någon jamsande, mässande präst ska stå och ”välsigna” barnen med en massa kristet Mumbo-Jumbo.
Trots allt trams vi får höra i media, är det faktiskt så detta år som alla år, att det är i Skolan skolavslutningarna skall hållas. Många kristna ljuger rakt ut, och påstår att det skulle ha varit ”tradition” att indoktrinera barnen i de kristna tramseri-templen på 1970- och 1980-talet när jag själv växte upp. Ingen av mina generationskamrater kan minnas, att det någonsin förekom något sådant – jag har talat med minst fyrtio av dem på jobbet idag.
Det hörs ju redan på namnet ”Skolavslutning” – det heter INTE ”Kyrkavslutning” – för det är den kristna indoktrineringen av våra barn, som måste upphöra och genast avslutas. Min kollega och granne i den Hedniska Bloggosfären, Henrik Andersson på ”Ideell Kulturkamp” skriver såhär idag – även om det märks mindre artiklar just i år, Corona-året 2021 än förr om åren:
En riktig hedning sitter inte i en kristen kyrka och sjunger psalmer. Sålunda uppmanar IKF alla hedningar inför de skolavslutningar som ännu sker i kyrkor att inte besöka dessa eller sjunga psalmer vid skolavslutningar. Vidare så uppmanar föreningen de hedningar som har barn om frågan kommer om de vill ha avslutning i kyrka eller ej att verka för att det sker utanför kyrkorummet samt att inga kristna sånger sjungs eller framförs. — — Vi ska heller inte tillåta muslimska eller judiska inslag i avslutningarna. Någon ekumenisk monoteism ska vi inte ha!
– Bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2021-06-11
Här ser ni för de vapenlösa ett värn, och för de oskyldiga ett FÖRSVAR
DO skriver såhär på sin egen internet-sida – ni får förlåta, att jag blott citerar:
En rektor kan tillåta att skolan har skolavslutning i en kyrka om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.
Det är kommunen eller ägaren för den privata skolan som ansvarar för skolans verksamhet och att skolan följer diskrimineringslagen. Rektor har alltså ett ansvar för att ingen elev ska känna sig missgynnad på ett sätt som har samband med religion eller annan trosuppfattning eller någon av de andra diskrimineringsgrunderna.
Det är viktigt, skriver DO också, att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.
Utsätts något barn eller någon familj i Sverige för de kristnas eller muslimernas ständiga dumheter, har ni alltså RÄTT ATT PROTESTERA emot vad som sker med ett brev till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Detta är väsentlig samhällsinformation till alla medborgare därute – och själv är jag en Hednisk man – som bara gör sin plikt.
Dygden är sin egen belöning, heter det ju – och den viktigaste gåvan till våra barn, blir att ge dem en trygg uppväxt, i fred och frihet – i ett fritt och härligt hedniskt land.
För egen del är jag MOTSTÅNDARE till allt vad religiösa friskolor heter, om ni vill veta. Jag anser att de borde förbjudas, allesammans, varenda en, todos – alle – each and every one of them – och det GÄLLER oberoende av vilken religion vi ens diskuterar.
Religiös indoktrinering av barn är ibland det värsta jag vet.Skol-lagen i Sverige – som den ser ut för närvarande – är tillför att garantera att alla barn får en opartisk, korrekt och icke-religiös utbildning, grundad på fakta och inte på meningslösa Monoteistiska floskler. Bara de sk ”Kristdemokraterna” (en ren självmotsägelse – hur kan man ens ha mage att kalla sig ”demokrat” när man bara tillåter en enda gud ?) tycker annorlunda, och vill sabotera och förvrida vårt lands lagar.
”Det är mycket allvarligt att våldsbejakande extremister tar sig in i skolväsendet”, säger skolinspektionens jurist Anders Gullberg till kvällstidningen Aftonbladet.
Själv säger jag som poeten Erik Blomberg en gång sa – i dikten ”Rådjur i en park” för övrigt. Idag såg jag nämligen ett rådjurskid på ett regementsområde, och då rann mig följande strof i sinnet, medan jag skrev det här:
Jag vet det, – Jag säger det.
Men därför att jag vet och vågar att säga det,
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa,
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig.
De kristna påstår att de skulle vara ensamma om attfira Trefaldighet med källdrickning såhär års, fast ingenting kunde vara felaktigare. Tiden mellan Frejas månad, Maj; den vackraste tiden på året, och Friggs månad, Juni, har alltid firats med offer i heliga källor – för vattnet, som ska ge liv åt grödan är ett mycket viktigt element såhär års. Vi vet alla att det finns tre stora Asar i det höga, Oden, Tor och Frej. Nornorna är också tre till antalet – Urd, Skuld och så Verdandi, framtidens Norna. Det finns tre stora Asyjnor, som var och en representerar kvinnans tre åldrar – Freja för den ogifta kvinnan, Frigg för kvinnan som maka och mor, och slutligen Hel för den gamla kvinnan, efter klimakteriet. Tre var de gudar som skapade Ask och Embla, det första människoparet. Tre är Asgårds, Midgårds och Hels riken, och mycket riktigt är också Parcerna – Nornornas latinska motsvarighet, och Moirerna – deras motsvarighet på grekiska också tre, liksom Poseidon, Zeus och Hades, som var för sig styr tre mäktiga riken eller existensplan – och i själva verket är Tretalet, eller den Trefaldiga gudomen, något som är centralt för alla Indoeuropeiska folk, enligt vad forskare kom fram till redan på 1950-talet.
Nornorna öser vit Ör, eller slam över asken Yggdrasils tre stora rötter varje dag, får vi lära oss i Eddan, och det gör de vid den källa, som heter Urdabrunnen. Asarnas runa, Ass, har nummer tre i Utharken, det esoteriska sättet att använda den äldre runraden – och det är inte Thursrunan, motsättningarnas och tvåtalets runa, som kommer på denna plats, som ”fornsedare” och annat okunnigt patrask tror.
Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 3 – Kapitel 3 – Om Götarnas tre hufvudgudar. – Utgivningsår 1555.
Olaus Magnus trodde att götarna dyrkade tre stora huvudgudar, Oden, Tyr och Frigg – och nästan alla av de påstått ”kristna” Trefaldighetskällorna har ett hedniskt, Asatroget ursprug – här skall jag bara räkna upp några av de namnkunnigaste, samtidigt som jag vill erinra om andra, som nyligen också skrivit om källkulten i Norden.
Bland de mest kända Trefaldighetskällorna finns Svinnegarns källa – Svinnegarn har ingenting med Svin att göra, utan betyder den svinna eller snabba, bekväma fiskeplatsen (garn) som varit i bruk ända sedan Bronsåldern. Kristna forskare har lagt stor möda på att bevisa att den skulle vara helgad åt en katolsk Sankt Bartolomeus, när den i själva verket är helgad åt Frej. Genom hela den katolska tiden försökte man utrota alla de ”avskyvärda vidskepelser och signerier” som bedrevs vid källan intill Midsommartid – just kopplingen till Midsommar tyder också på Frejsdyrkan – han har ju sin stora tid just då. Hela Årsunda Härad hade sitt centrum just här, och ännu på 1780-talet kunde så många som 6000 personer samlas kring källan – numera är den – efter alla igenfyllningsförsök, till slut odrickbar – och källans klara flöde håller på att grumlas och sina för alltid – så vid Svinnegarn har de kristna tyvärr lyckats i sitt destruktiva uppsåt.
Om Svinnegarn inte är mycket att se nuförtiden, trots att den varit en av de mest namnkunniga källorna i Norden, så finns det ändå massor av kallkällor kvar. Numera är de flesta av dem naturskyddade, och eftersom de finns spridda över hela landet, kan de kristna inte lorta ned dem med colibakterier och gödsel, vilket redan har hänt i Svinnegarn. Vid Skatelöv nära Växjö finns en ”Heliga Tors Källa” – och om den finns en känd strof ur Värend och Virdarna…
”Thor lät vattnet springa av grund god makt hade han det botade en blind i samma stund Thors heliga namn…”
Många av källorna lövades till Trefaldighet eller Midsommar, med björkar och gröna blad. Nära Lundsbrunn i Västergötland finns till och med en ”Sankt Odens Källa” och man ser att de hedniska gudarna var först – senare försökte man ersätta Tor med Hammaren med Sankt Olof med sin Yxa, och Frej försökte man förvandla till ”Sankt Erik” fast detta tog sig aldrig riktigt, lika lite som försöken att förvandla Oden till ”Sankt Jakob” eller ett ryttarhelgon istället för en stormens och vindens rytande ryttargud… I Taxinge i Södermanland finns Drottningkällan – som man försökt koppla till Katarina Jagellonica från Litauen, hustru till Johan III som skulle hämtat sitt vatten här – vilket är föga troligt – Gripsholm och Mariefred har också haft flera Trefaldighetskällor, och sanningen är nog att det är Frigg eller Saga, hon från ”Sökkabäck” eller Fensalar som spökar – just Frigg har också anknytning till källor och källsprång… Drottningkällan är en järnkälla eller en sk ”Surbrunn” som man sa på 1600-talet – förr ansågs det som hälsosamt och stärkande att dricka järnhaltigt vatten – men nuförtiden ratar vi det, som varande en felsmak..
Vid Frostbrunnsdalen, söder om Borlänge fanns en gång Tuna Ting – centralort för hela Dalarna och där ligger en annan hednisk offerkälla, som används än idag.
Vid Gillberga gård på Enhörnalandet i Södermanland, finns en källa som nuförtiden kallas Mars Källa – med långt a – av ordet ”Mar” för vik eller hav – där Ansgar ska ha rastat, sista anhalten före Birka – men om han verkligen gjorde det är osäkert – källan är en Torskälla, och här finns Tors Hammare ännu avbildad, som det är och skall vara.
Källan inramas av stenar, tre av dem med olika budskap. På den mittersta står årtalet ”MMIII” (2003) samt ”Mars Källa – Den som tror på dess kraft får hälsan och oskulden åter”. Mars källa ansågs ha magiska krafter. Största hälsobringande effekt hade den på trefaldighetsaftonen. Traktens befolkning samlades vid källan och drack vatten. Kring sekelskiftet 1900 upphörde denna tradition. Mars källa uppmärksammades av Anton Flentzberg, kyrkoherde i Mariefred, och beskrivs i tidskriften Fataburen från år 1909 enligt följande:
”
På fastlandet finna vi den s.k. Mars källa, belägen i närheten af Gillberga gård, närmare bestämdt söder ut från denna, men nedanför norra sluttningen af en skogsbevuxen höjd. Källan, som äfven kallas Gillberga källa, flyter åt norr. Hon synes dock åtminstone i senare tid icke hafva haft någon synnerlig dragningskraft på befolkningen. Men med anledning af den iakttagelse, som man trott sig göra, att i närheten af de s.k. offer- eller trefaldighetskällorna ofta ett tingsställe varit beläget, så må äfven här den anteckningen göras, att invid Mars källa ligger en kulle med åtskilliga i krets ordnade större stenar, hvilka sannolikt bildat en domarring.
Mars Källa i Ytterenhörna
En annan Torskälla finns på Rödön i Jämtlands centralbygd vid Storsjön – redan Rödön har fått sitt namn efter Tor, den rödskäggige Asen. Torekällbergets källa i Södertälje är åter en – här har också själva gudanamnet ”Tor” bevarats, och de kristna har inte kunnat ändra på den saken. På Röjeråsen vid Rättvik finns åter en – många Trefaldighetskällor rinner i likhet med Svinnegarns källa mot norr – Norr var ju det väderstreck där Helheim fanns, dödens och sjukdomarnas hemvist, och vattnet tog enligt folktron allt ont med sig dit – särskilt bra var det om källan var en kallkälla. Också en hel del sk ”Hälsobrunnar” som Sätra Brunn och Ugglevikskällan, alldeles norr om Stockholms innerstad började som hedniska offerkällor – och kan nyttjas så än idag…
Idag, 10 Maj är det dagen Styrbjörn enligt den gamla svenska namnlängden, och så har det varit nästan ända sedan 1901, då man äntligen gjorde rent hus med Katolicismen, och kastade ut en massa direkt motbjudande kristna martyrer ur vår kalender. Vi kan alla minnas Styrbjörn Starke, och slaget vid Fyrisvall år 986 – för både Styrbjörn och Erik Segersäll, historiska personer som de facto existerat – och sedan må Dick Harrison med ett s i SvD ha sagt vad han vill, angående Styrbjörns existens, eftersom modern arkeologi bevisat, att fynd från Fyrislund och Fyrisvall faktiskt hittats – inom rätt tids-spann..
Sjörupsstenen är en hednisk sten, rest i en hednisk tid över en hednisk man med ett hedniskt namn. På den finns de berömda orden
”Han flydde ej vid Uppsala, utan kämpade, så länge han hade vapen”.
Så – och BARA SÅ – handlar en ÄKTA Hedning !! DU som läser detta BÖR handla på samma sätt – NU – och FÖR ALLTID !!
Fyrisvall nämns i runstensmaterialet, och inte mindre än fyra runristningar från tiden, inte bara senare krönikor, som är innehållsrika nog. Tre oberoende skriftliga källor räknas vanligen som fullgott bevis, historiskt sett, och följaktligen kan vi – tillsammans med arkeologiska bevis i form av vapenfynd – vara helt säkra på att Slaget vid Fyrisvall verkligen utkämpades – att förneka Styrbjörn Starke är ungefär lika sannolikt som att försöka förneka Gustav Vasas existens, och säga att intåget i Stockholm anno 1523 den 6 Juni – vi firar i år 500-års jubileum – inte existerade det heller – även om det alltid finns sådana, som vill förneka själva den svenska historien, och de etniska svenskarnas rätt till sin egen historia, sin nationella kultur och sin framtida överlevnad – inte minst !
Ifall gårdagens inlägg inte var tydligt nog – för somliga läsare – särskilt utomlands och på vissa forum – fortsätter jag min publicering av Hedningakartor i repris, nu med annorlunda aggregation av data. Kanske en indelning i det som skall vara ”befolkningsdistrikt” eller fd. församlingar var alltför finmaskig för en del av er.
Data talar ändå sitt tydliga språk – och alla tillgängliga data visar att varken sk ”frikyrkor” – som inte alls är ”fria” utan bara sysslar med samma Monoteistiska dravel som alltid – eller påstådda muslimer (rättare sagt alltför många invandrare med ett ursprung i muslimska länder, som knappast tror på Islam – annars skulle de i de flesta fall inte ens befinna sig här ) också minskar i stadig takt. Motbevisa mig gärna ifall ni har bättre fakta, eller kan presentera dem på ett tillräckligt begripligt sätt. Med den raka trendframskrivning som håller intill max 2030, får vi följande utfall för anno 2025:
Och för 2030, ser bilden ut såhär – med andra ord inträffar DET HEDNISKA SKIFTET eller den tidpunkt, när vi Hedningar är i majoritet innan detta årtionde är slut nästan överallt – om vi håller oss till Läns- eller Regionnivån...
Anno 2030 är som ni ser Hedningarna i majoritet i varje län, utom yttersta Norrbotten och Lapphelvetet, där Samerna tyvärr narrats att svika sina fäders tro och är kristnare än befolkningen i övrigt., vilket är skamligt lågt handlat av denna folkspillra, som sannerligen får skylla sig själv. De flesta av oss svenskar verkar helt uppenbart inte vilja gå samma sorgliga öde till mötes – i alla fall inte så länge vi har en armé, eller vapen i hand – vilket är det enda, som slutligen avgör frågan. Studerar vi nu – som en gång Hans Rosling – utvecklingen baserad på kommuner istället, och alltså väljer ett mellanting mellan ”regioner” eller län samt ”distrikt” eller den allra lägsta lokala nivån som vi alls kan aggregera data på – utom vad gäller individer – får vi fram följande bild för 2022:
Intrycket blir förstås brokigare, beroende på vilken aggregationsnivå vi väljer – för enkelhets skull låter jag färger och procentsatser i kartogrammen vara helt oförändrade. Både Göteborgsregionens, Malmöregionens och inte minst Huvudstadsregionens kommuner har REDAN HEDNATS i icke ringa omfattning. Andra regioner följer efter. Hypotesen att med stigande utbildningsnivå och normalinkomst hos befolkningen, så väljer allt färre och färre medborgare att ansluta sig till kristendomen, och allt fler och fler låter hedna sig – alla andra socioekonomiska faktorer kan vi utelämna för tillfället, därför att verkligheten ger samma svar i alla fall – och dessa siffror – från den sk ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska andliga ockupationsmakten, gör faktiskt anspråk på att vara verklighet, samt den bästa datakälla vi för tillfället har – vilket förmodligen är ganska ironiskt, eller ett meningsfullt sammanträffande, så att säga.
Titta här vad som händer, anno 2025 givet vår prognos:
Nu har det HEDNISKA SKIFTET inträffat över stora delar av Mellansverige – take it or leave it ! – och 2030 ser kartbilden ut såhär:
Som du ser – denna Onsdag eller Odens Dag – som är ”Dagen Styrbjörn”. Det hedniska skiftet kommer – med populationsmässig säkerhet, därför att de kristna inte kan ersätta föregående generationer tillräckligt snabbt, inte tvinga fram ”dop” eller andra former av ”religiös doping” och annat otillåtet fusk för att kollektivansluta spädbarn och på det ytterst konstlade och odemokratiska sättet höja sina intäkter och medlemssiffror inte fungerar längre.
”Rien va non plus” ni kristna… Era knep fungerar inte längre. Framtiden tillhör Polyteismen – och Hedningarna – därför att bara och endast bara Polyteism innebär Demokrati, men inte ”Mångkultur”.
Svårare än så behöver dessa slutsatser inför framtiden inte vara. Därmed lämnar jag ämnet för dagen – och går över till händelser, som egentligen härrör från den 9 Maj och inte den 10:e – ifall ni nu ens vet, vad den 9 Maj är för slags datum, och vad det vanligen står för i den Värld och den verklighet som faktiskt – de facto – är vår…
Såkallad ”Kristdemokrati” är en ren självmotsägelse, ”a contradiction in terms”. Kristendomen är inte demokratisk – den har aldrig varit det – Det är en totalitär ideologi med en gud som alla skall tvingas lyda, enligt den sk ”Bergspredikan” som ska hållits av dess påhittade grundare Yeschua ben Yussuf, en fantasi-figur från Mellersta Östern som de kristna alltid kommer dragandes med…
Just nu händer något fullkomligt bisarrt i Sveriges Riksdag, vårt Nationella parlament. En svårbegriplig skandal har brutit ut ibland dessa ”goda kristna”.
I detta läge kommer så Sara Skyttedal beskäftigt springande, och påstår att det var såå synd om henne för åtta år sedan – när hon var stupfull och knappt kunde minnas vad som hände, och nu påstår hon att herr Ingerö återigen skulle ha råkat komma åt hennes ena lår med handen, något han själv bestämt förnekar. (klicka gärna på de rödmarkerade länkana ovan för att lära er något om den svenska verkligheten, till skillnad från politikens fejkade låtsas-värld)
Vad får vi för slags samhälle om hitte-på ”Värdegrund” ska GÅ FÖRE verkliga lagar – och verkligt allvarliga brott ? KD saknar allt förnuft…
Ja, så går det till inom de privilegierade klasserna, där sk ”Vääädegjund” eller Värdegrund och Cancel Culture härskar. Vanliga människor i Sverige däremot får aldrig en enda chans till rättvisa – och varför frågar vi oss… Jo, därför att vrak som Skyttedal kommer med sitt överklass-”hitte på” och BLOCKERAR de Domstolar, som REDAN har fullt upp att döma för våldtäkt på barn, mord och andra sådana saker.. Brott som faktiskt ÄR allvarliga, och borde gå före i domstolen – av naturliga skäl..
Visst, det är moraliskt förkastligt att tafsa kvinnor på låren – det kan jag hålla med om. Kvinnan kanske blir upprörd, MEN om hon har mål i mun (Skyttedal är ju politiker) så kanske hon kan säga ifrån på skarpen, alldeles själv ? Varför alls gå omvägen via domstol – särskilt om man inte har några vittnen, eller några verkliga bevis. Detta är en politisk skådeprocess. Ett fall av cancel culture. En politisk skenrättegång, likt de falska anklagelserna emot Eskil Erlandsson inom Centerpartiet.
Fyra sk ”Centerkvinnor” anklagade plötsligt Erlandsson för att han skulle ha tafsat två av dem på benen i Riksdaghusets personalrestaurang, till och med. Mystiskt nog fanns där inte ett enda vittne – och en av ”Centerkvinnorna” hoppade plötsligt av från den sjuka anklagelse-leken – eftersom hon inte ville ljuga inför Domstol. Granska själva vad som framkommit i media om detta ”fall” om ni inte tror mig. Eskil Erlandsson – en av de få sista verkligt hederliga Centerpartisterna från det gamla ”bondeförbundet” befanns aldrig skyldig till någonting. Han förtalades öppet – och vi vet att Fjollan Fredrik Federley – ”sambo” med en pedofil frigångare – som nyss släppts ut ur fängelset – snart blev Sveriges representant i EU. Bara ett sammanträffande ?? Vi vet också, att Federley – på grund av sina perversioner – plötsligt avgick, några månader senare.
Vad är detta för samhälle, där politiker kan uppföra sig så ? Vad skickar det för signaler till ”vanligt folk”. Vi får någotslags sjuk ”Robinson-lek” i Riksdagen, politiker som bär sig åt sämre än sju-åringar på skolgården, när de borde vara folkets föredöme. Man kan bara äcklas över dessa ”kristdemokrater”.
Ta även fallet med Anna Ardin (S) och hennes anklagelse-lek emot Julian Assange, vars liv förstördes; och vars straff blev oproportionerligt hårt, eftersom det inte heller fanns några bevis för vad han anklagades för – och någon rättegång hölls aldrig. ”Enköpingskvinnan” – möjligen identisk med den senare så kända Linda Staaf – om det nu var hon – drog sig hastigt ur den skenrättegång Anna Ardin trott sig kunna arrangera – och så var det med den saken…
”Svenskarna är ett till lag gånget folk”står där bland annat. Vi har en förfärlig tendens i det här landet att alldeles i onödan ta upp obetydliga tvister och småsaker till Domstol, bara för att försöka ”stämma häcken” av varandra, och göra pengar på våra motståndares olycka genom att hela tiden pocka på bidrag och skadestånd.
En klok domare ska avstyra sådant, menade redan ”Mäster Olof” som kom från 1500-talet, och i-n-t-e hette ”Palme” i efternamn…
”All misshandel kan inte upptecknas i lagboken” står där också. Ordet ”misshandel” betydde dåförtiden missförhållanden, orätt i allmänhet – men har numera som vi vet fått en annan betydelse. I alla fall var redan Vikingatidens Domare och Lagmän helt medvetna om att det här med juridik INTE är en bra lösning på precis alla samhällsproblem, tvistefrön eller orsaker till misshälligheter och bråk, människor emellan. Domstolar och ting ska inte bli någotslags ”politisk teater” eller plats för taffligt ihopkomna sammansvärjningar, ”kvinnerier” och meningslös ryktes-spridning utan all ände – för på så sätt saboterar man bara rättvisan – den rättvisa som såväl behövs när det gäller att förhindra exempelvis verkliga våldtäkter, rån och mord.
Juridik och lagar kan inte ersätta vanligt folkvett, som människor typ Sara Skyttedal, Ebba Bush Thor och Johan Ingerö helt uppenbart saknar.
Vi har att göra med ett politiskt frälse, en ”kristdemokratisk” överklass som uppför sig som ren djävla pöbel, och som utövar pöbel-fasoner.
Jag ger ordet till Boris Benulic, Morgonpostens ständige redaktör, som för två dagar sedan avhandlade dessa ”Goda Kristna” och varför man INTE bör rösta på dem:
Förr i tiden sökte sig människor som tröttnat på ett liv med sex, sprit och allmän skörlevnad till kyrkan för att hantera sin ångest och bli fria från sina laster och inre demoner.
Numera får man lätt intrycket att samma sorts personer söker sig till kristna sammanhang för att få fortsätta sitt vildsinta festande, och det leder till att en del av dem hamnar i vad som ska vara ett parti med kristna värderingar; men eftersom det är KD vi talar om, så är det minst lika mycket party som parti — —Sara Skyttedals anmälan av Johan Ingerö har utlöst en mängd spekulationer. Men det märkliga är att ingen diskuterar själva partiet och dess ledning. Det borde vara själva utgångspunkten. Vi har att göra med ett parti där ledaren deltar på fester där det brukas kokain, och där influensern Margaux Dietz blir så redlös att hon får transporteras hem med hjälp av Buschs Säpo-eskort. — —
När vi talar om KD har vi att göra med ett parti som grundades för att försvara kristna värderingar – och det har inte sagts på någon kongress att det inte längre gäller. En viktig sak vid grundandet var försvaret av äktenskapet, det sågs som något som hela samhället skulle vila på – om det var ett gott samhälle man ville ha. — — Partiledaren Ebba Busch är skild, (numera f.d) partisekreteraren Johan Ingerö är skild. Givetvis kan även djupt troende kristna komma fram till att det egna äktenskapet inte är hållbart – eller kan de det? KD:s ursprungliga hållning var ju att det moderna samhället utsätter människor för stora påfrestningar – och frestelser – och att äktenskapet är individens bästa möjlighet att klara påfrestningarna. — —
Man får anta att Skyttedal heller inte var opåverkad av alkohol – men hennes minnesbilder är också ändå märkligt tydliga – och hon minns något helt annat än vad Ingerö gör. Skyttedal är inte känd för att spotta i glaset, och uttrycker ofta sin glädje över att sprit serveras, och berömmer till exempel Edward Blom för att han serverar vin när en barnbok ska lanseras, och pressen blev lycklig när hon offentligt korkade upp en flaska champagne för att fira att KD vände sig mot decemberöverenskommelsen. — — Hägglund kallade champagnefirandet ”ovärdigt”, men man kan ju undra vad han sade till Ingerö om dennes supande? Fast, han verkar förstås inte ha sagt något. — —
Vem var den äldre KD-medlemmen som Skyttedal hade ett hemligt förhållande med i början av sin karriär, fixade hon fester under sin tid i KDU som utvecklades till orgier? Det är några av de saker som diskuterats mellan journalister länge, liksom hur vanligt det är att Ebba Busch använder kokain (märk väl inte ”om”, utan hur ofta) – och var det Buschs affär med en annan kvinna som ledde till skilsmässan? — —
Maktmänniskor med stökigt privatliv. Lite som medeltidens påvar, som också officiellt sett var kristna.
– Boris Benulic – ”Morgonposten” 15 Mars 2023
Så långt ”Morgonposten”. Herr Benulics ord får väl stå för honom, och jag påstår själv inte nödvändigtvis, att allt vad han säger här är sant. En sak är dock helt klar – och det är den, att ingen anständig medborgare i hela vårt land kan rösta på ”Kristdemokraterna” – för det är de INTE värda. Partier som deras har inte i vår Riksdag eller vårt parlament att göra, lika lite som andra religiöst motiverade partier överhuvudtaget.
”Här Fattas Visa Beslut” lär det stå ovanför dörren. Och det är SANT – för visst fan FATTAS de visa besluten…”
Som vi såg av ett av gårdagens inlägg är kristendomen en ovanligt osund, sjuk och dödstillvänd religion. Hedendomen och Asatron är däremot livstillvända, och firar livets höghet och skönhet, snarare än de kristnas ständiga och morbida fastlåsning vid döden, och ett påstått liv efter detta. Om du läser Hávamál, kära läsare eller läsarinna (något tredje gives icke !) så skall du märka att det inte står ett enda ord om något liv efter döden i den skriften – det är fördolt för människorna och skall så förbli – och Oden ger dig heller inga eviga straff eller budord, han ger dig blott goda råd för hur du skall leva som bäst – men han tvingar dig inte att böja sig för någon ”allsmäktig vilja” som den totalitära, diktatoriska och ständigt bestraffande kristne guden.
I morgon är en Odens dag, som alla andra Onsdagar. Ändå håller de kristna på och förstör den med något de kallar ”Askonsdag” och påhitt som fasta, anorexi och självsvält. Vi har redan sett att den tron orsakar flera dödsfall varje år, även i modern tid, nu – 2023. Visserligen är det kanske nyttigt att banta eller undvika överkonsumtion av mat och andra livsmedel, men självsvält är faktiskt en psykisk sjukdom.
Undvik självsvält, döds-fasta och andra kristna späkningar ! Ät svenska semlor till Vanernas ära istället !!
Men – och det är ett viktigt konstaterande – i sin ursprungliga, livstillvända form var också ”Fastlagen” en hednisk sedvänja från Norden. Semlorna eller Fastlagsbullarna som vi äter just nu bakades på det sista vetemjölet man hade kvar för säsongen, och vid Distinget höll man en sista vinterfest i väntan på den nya äring och årsväxt som skulle komma. Att fasta var många gånger nödvändigt, eftersom förråden var på väg att sina efter en lång vinter – och detta är det rationella upphovet till både Fastlag, ”Maslenitsa” (som jag skrev om igår) och andra liknande fester.
I tider som dessa gäller det i så fall för varje medborgare och medborgarinna (något tredje gives inte !) att noga tänka efter vad han eller hon lägger ut pengar på, så att inga TOTALT ONÖDIGA Småuppgifter uppstår. Få svenskar vet om det, men det finns en dold skatt, som ett religiöst samfund pressar ut av dig under ditt hela liv. Endast 10 % av befolkninge tror på ”gud”, även känd som Allah Akbar, JHVH-1 och så vidare och så vidare.. Allt enligt vad vederhäftiga undersökningar visar..
Varför skall du då hålla på och betala pengar till hans påstått ”allsmäktiga” kyrka, när du ändå inte tror på honom ?
De SNOR och de SNATTAR… De har händerna DJUPT NERE I DIN PLÅNBOK… Tänk dig för…
Man ljuger för ett helt folk, och låtsas som om Statskyrkan aldrig upplösts, trots att den avskaffades redan år 2000, dvs för 22 år och mer sedan. Man hymlar och fromlar. Man luras och trixar. Man kallar det för ”Kyrkoavgift” fastän det är en DOLD SKATT som du får betala på minst 1,3 % av allt du tjänar – för så stor är ”Kyrkoavgiften” i genomsnitt. I vissa delar av landet får du betala ÄNNU MER och man försöker KOLLEKTIVANSLUTA DIG OCH DINA BARN till det här lögnaktiga bluff-systemet… Det kallas för ”Dop” och även om de mycket små och svaga, totalt värnlösa medborgare på bara några månader som utsätts för den här skiten inte vet om det, så narras och luras de också att BETALA och BETALA och BETALA via sina föräldrar… Och ingen har ens kommit på tanken att fråga de små och späda barnen vad de tycker om saken, och att man tar av deras och föräldrarnas pengar… Pengar som kunde gå till en bra utbildning, och mycket andra nyttiga saker…
Man tar också ut en sk ”Begravningsavgift” som man aldrig någonsin låter dig bli fri ifrån. Man har nämligen ”Monopol” på begravningar i hela landet, utom i Stockholms Stad och Tranås Kommun, och tillåter alltså inte, att människor faktiskt vill bli begravna UTAN kyrkans inblandning, under värdiga former. Tvånget bara fortsätter och fortsätter. Många tror också på de lögner, Svenska Kyrkan häver ur sig. Man marknadsför ”evigt liv” vilket är en UPPENBAR LÖGN eftersom alla kristna dör i alla fall, vilket vi alla kan se. Och man påstår på falska grunder att ”man ger så mycket till välgörenhet”… När bara 6-7 % av samma kyrkas budget går åt för detta.,
Vidare – är inte meningen med välgörenhet att DU SJÄLV som ger skall få bestämma vart pengarna ska gå, och VEM du ska ge till ?
Du kan ju lika gärna donera en summa till Röda Korset, Världsnaturfonden eller Ukrainas Armé istället eller hur ?
Ingen av dessa utmärkta organisationer prackar nämligen på sin åsikt om hur man ska tro eller tänka på andra människor, men det GÖR den sk ”Svenska” Kyrkan, som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat här i landet, och som heller inte har rätt att företräda folket eller den svenska staten – för det gör man inte.
Hela tiden detta eviga missionerande, som saboterar välgörenhetens syfte – men Röda Korset och många andra hjälper alla, helt utan krav på en viss tro.
TÄNK DIG FÖR innan Staten och Kyrkan RÅNAR dig in på bara skinnet…
Kanske tror du att detta inte är mycket – men låt oss nu säga, att du hade investerat pengarna jämförelsevis klokt, med låt oss säga 2,5 % avkastning.
Kanske du hade velat spara till dina barns utbildning, tills du själv blir pensionär, eller om du är etnisk svensk och blir sjuk och fattig, vilket är ett MYCKET FARLIGT predikament i Makt-Galena Anderssons och ”Sossarnas” nutids-Sverige. Hade du varit invandrare eller allra helst arab, hade du klarat dig mycket bättre – för då finns det alltid bidrag att få…
Har DU råd att bara kasta bort dessa pengar ? Att ge dem till en massa giriga präster är lika klokt som att spola ned dina pengar i toaletten, år efter år…
JOMENVISST Sörru ! ”gud” han hjälper säkert… Skita-schysst investering liksom, eller hur Svetsar-Steffe ??
Dessutom kan jag tala om för dig att du är i gott sällskap. Mer än 42 % av Sveriges Befolkning har redan avsagt sig Kristendomen och blivit hedningar.
Förra månaden avsade sig mer än 5000 personer kristendomen, enligt kyrkans egna beräkningar, och började spara sina egna miljoner… Mer än 28 000 har utnyttjat SPAR-KNEPET under årets första nio månader. Du kan OCKSÅ göra det – men du måste SKYNDA DIG – DU KAN INTE VÄNTA – GÅ UR NU !
Tänk dig att du betalar bil-skatt, men du säljer bilen. Tror du då att du får betala bilskatten ett helt år extra ? – Nej, det funkar inte så.
Tänk dig att du flyttar från din bostad. Tror du då att hyresvärden kräver dig på hyra ett helt år extra ? – Nej, det vore ju olagligt, eller hur ?
Tänk dig att du betalar hundskatt, men lilla Fido dör och faller omkull – så du har ingen hund längre. Tvingar man då dig att betala hundskatt, ett helt år i onödan ?
INGEN vet varifrån det kyrkliga BEDRÄGERIET eller vägran att acceptera utträden i November eller December kommer ifrån. Man har ansett att det är en kvarleva från den tid då kyrkböckerna skrevs för hand i varje socken, men trots att ”ADB” eller automatisk data-betandling infördes redan på 1970-talet (ja, det hette så då..) har man aldrig ändrat den här uppenbart orättfärdiga och tramsiga regeln. Själv har jag som skriver dessa rader frågat denna egendomlige Lutheranska eller Lorteranska kyrka vi har i Sverige, men aldrig fått något riktigt svar… Och stölderna fortsätter, dag in och dag ut, år efter år.
Tänk dig för, som sagt.
Tänk själv – och TA MAKTEN över ditt eget liv.
Det är DINA pengar det handlar om, inte någon annans.
Våren har officiellt börjat komma till Sverige. Enligt SMHI måste det nu av en eller annan mystisk anledning, som bara meteorologerna känna till, vara så att Vårtemperaturer måste råda under hela 7 dagar, för att det skall kunna räknas som Vår. Vid Vinterns, höstens och sommarens inträde, räcker det enligt dem med 5 dagar av respektive årstids temperatur för att den nya årstiden skall ha hunnit anlända, men just med Våren skall det alltså förhålla sig helt annorlunda, av skäl som SMHI inte redovisar. Kanhända beror det på att Våren alltid varit en nyckfull årstid, som sällan eller aldrig inträffar vid exakt samma tid för olika år, och inte heller på samma breddgrad behöver våren anlända vid samma tid år efter år. Se efter vad jag skrivit om Vårens inträffande, och Vårbloten här ovan !
Som jag skrivit förr om åren använder man i Danmark och Skåne fortfarande uttrycket ”Förår” om den tid, som råder såhär års. ”Jorden reder sig” säger man, och i den fuktiga, töiga tid som råder, förbereder sig natur och människor för den nya äring eller årsväxt som skall komma. En ny vegetationsperiod med färska gröna blad ska ta sin början, men oftast bara under April eller gräsmånad, och inte under den egentliga Vårmånaden, som alltså inträffar under Mars. Vi Hedningar och Asatrogna har också alltid ansett, att Mars tillhör Gerd, jordgudinnan, och att detta är hennes stora tid, då det skall blotas åt henne., för bättre tider och ny årsväxt.
Om årets Vår är dyster på grund av Pandemin, konstaterar han, så har mänskligheten upplevt det många många gånger förr, och den gick inte under då heller. Vårens, grödans och förnuftets makter segrar alltid till slut. Han tänker på Fimbulvintern, den Justinianska pesten på 500-talet och allt våra förfäder måste ha upplevt, liksom det faktum att det finns nu uttorkade offersjöar eller ”Kirkemoser” bakom snart sagt varje kristen kyrka i Danmark, där man en gång offrade till Asatrons makter. Så är förhållandet också i Skåne, vid Förslöv och Bjärehalvön, där också min ätt har sina rötter. Och jag citerar, från den danska tidningen:
Nabo til præstegården i Spentrup ligger en gammel kirkemose. I dag er mosen drænet landbrugsjord, men i fordums dage var den fugtig, sumpet og farlig. Her samledes vores asatroende forfædre til bøn om gudernes hjælp. Herud gik engang en kvinde med sit dyrebareste smykke for at give sit store spænde i guld til guderne. Hvorfor gjorde hun det? Uden skriftlige kilder kan vi ikke vide hvorfor, men holder dateringen, kan det have fundet sted i de frygtelige år midt i 500-tallet, hvor store vulkanudbrud havde gjort solen bleg og kold. Flere steder på kloden har vi fra den tid vidnesbyrd om, at solen var blegere end månen, fordi askeskyerne lå som en dyne på himlen. Afgrøderne slog på grund af det køligere klima fejl. Pesten fik fat. Flere moderne historikere peger på årene omkring 536 som de værste katastrofeår i menneskehedens historie. Solen, varmen og livet kom heldigvis igen, men begivenheden satte sig i vore forfædres fortællinger og religioner. På vore breddegrader finder vi sikkert rester af erfaringer fra den tid i fortællingerne hos den senere islandske digter Snorri Sturluson. Snorri fortæller, hvordan Fenrisulven slugte solen og indledte ragnarok. Uden sol, intet liv. Solvognen, som vi kender fra Nationalmuseet, var livsnødvendig. Solen skulle hver eneste dag trækkes hen over himlen fra øst mod vest. Om det var umiddelbart efter ofringen af kirkemosegård-smykket, at solen vendte tilbage, det ved vi ikke. Vi ved strengt taget ikke noget om, hvorfor ofringen fandt sted. Men hvis det hang sammen med den blege sol, så ”virkede” det at ofre et dyrebart smykke i mosen, i hvert fald kom solen igen.
Så ni ser. Även de kristna måste till slut erkänna det. Blot och Hedniska offer är verksamma, mycket mer verksamma än allt kristet bönerabblande, som inte nyttar någonting till. Endast genom att vi själva offrar något, det kan vara arbete och tid – eller pengar och dyrbarheter – kan vi få del av Vårens mysterium, och så grönska på nytt, också inuti oss själva.
Guldfyndet från Kirkemose, som det ser ut idag.
Bara genom att tänka som en Hedning, kan man leva som en Hedning – och man lever mycket bättre, utan all kristen ångest och helvetes-tro. Vi Hedningar vet, att Världsbrand och Ragnarök inte kommer inträffa på länge än, och att våren kommer åter. Låt oss nu göra ett jämfota-hopp till Rösa Ring, en av de många hedniska kultplatser jag besökt såhär års. Jens Flyckt på sajten ”Sverigereportage” påstår, att man ”inte skulle veta” varför den stora processionsvägen vid Rösa Ring blivit byggd, och han skriver också om den såkallade Labyrinten eller Trojeborgen från bronsåldern vid just Rösa Ring, vars ursprung man mycket väl känner. Den 540 meter eller mer långa processionsvägen, förbättrades under 800-talet, skriver han, men var sannolikt ursprungligen byggd under bronsåldern. Av torvprov vet vi också att ”labyrinten” vid Rösa Ring har blivit anlagd då, och det finns också ett stort gravfält från järnåldern där, med en storhög som processionsvägen försvinner inunder. Det är också ”labyrinten” som talande nog har gett namn åt hela området.
Trojeborgen vid Rösa Ring är idag i mycket dåligt skick, och underhålls inte av Upplands-Bro Kommun, som misskött hela fornminnet. Hela området har heller aldrig blivit ordentligt undersökt, och vissa arkeologer teoretiserar om ett ”dödshus” eller benhus, som skulle ligga i början av processionsvägen, innan man kommer ut på den magnifika högplatån, 60 meter över dagens Mälaryta, med en strålande utsikt över hela landskapet. Men, vad man hittat i början på vägen är bara en halvcirkelformad stensättning, och visst inte grunden till något hus, skriver Jens Flyckt klarsynt. Där finns kolrester, och vad som kan vara en eldstad, men det kan lika gärna härröra från muren kring en fornborg på kullen, eller någon annan anläggning, som inte blivit utgrävd ännu. Jag citerar:
Hembygdsforskaren Börje Sandén, som tillsammans med sin hustru Gudrun grundade Upplands Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut, ägnade större delen av sitt liv till att dokumentera och beskriva Upplandsbros historia. Han var kritiskt till hur Rösaring hanterades och hur de fyra rösena som i alla år betraktats som bronsålderslämningar, i med undersökningen och dateringen av vägbanken 1982, plötsligt blev vikingatida. Detta trots att rösena inte hade undersökts.
Börje Sandéns uppfattning var att vägen var betydligt äldre än vikingatidatid, men att den sannolikt rustades upp eller byggdes om på 800-talet.
Högen i vägens södra ända, som vägen försvinner in under, är registrerad som gravhög och ligger intill rösena. Börje Sandén menade att det inte alls behövde vara en gravhög. Han refererade till närliggande Sighhildsberg. Där finns en liknande gravhög som han var med och undersöka under fem säsonger och som visade sig vara något helt annat.
”Hela problematiken kommer att lösa sig när den platta högen (Rösaring reds.anm.) blir arkeologiskt undersökt. Så skedde nämligen när en annan platt hög i kommunen med ungefär samma storlek undersöktes bara ett par år efter Rösaringsundersökningen. Den välkända Signhilds kulle i Signhildsbergs park var ingen grav. Det var inte heller någon gravkulle. Det visade sig vara en tingshög” skriver Börje Sandén.
Att Högen vid vägens början är en Tingshög, kanske placerad intill en bygdeborg, är en i högsta grad rimlig tolkning. Spår av bronsgjutning och boplatser från Bronsåldern har hittats vid kullens fot, och att alltsammans ingått i ett mycket gammalt bebyggelsekomplex från långt innan järnåldern, är faktiskt sannolikt. Arkeologer har också försökt göra mycket av ett 40-tal nuförtiden decimeterdjupa och meterbreda gropar, som utbreder sig längs den 540 meter långa vägen fram till labyrinten, och sagt att dessa måste uppburit 4 meter höga stolpar, som de stolphål man hittat vid Gamla Uppsala – men det är helt obevisat, och omöjligt av flera skäl.
Fördjupningarna har ingen stenskoning i botten, och skulle inte kunna burit upp några större stolpar överhuvudtaget. I och för sig finns det ingenting som hindrar, att vi tänker oss mindre permanenta ”fackelhållare” längs vägen, fram emot utsiktsplatån, och att den kanske var upplyst med lyktor och bloss som stod på marken, vid Midvinter, Alvablot eller Vårdagjämning – i Midsommartiden behövdes det ju inte – för den nordiska sommarnatten är tillräckligt ljus ändå. Och här samlades man, till Ting och till Vaka, med Blot och Offer.
Utsikten vid Rösa Ring är numera inte vad den har varit. Kommunen underhåller inte platsen, och har låtit krattskog och granar växa upp, som fördärvar alltsammans. Men en gång var detta ett solens berg och en himlens plats, där man direkt kunde förenas med gudarna. Och Börje Sandén och hans hustru Gudrun är inte längre med oss. De dog som så många andra av våra gamla under våren 2020, kanske därför att Regeringen Löfvén förvägrade dem ordentlig sjukvård, men själv mötte jag dem båda två i deras bostad i Bro, när jag köpte en av forskaren Jon Krafts böcker direkt från dem under 2013, och deras livsverk – UKF – består fortfarande med mer än 30 år historisk och arkeologisk forskning. År 2008 tilldelades makarna Sandén Nordiska museets Hazelius-medalj för sina insatser. De blev 90 och 92 år gamla. Måtte jorden vila lätt på dem, nu när de är hos Gerd och Hel. Deras verk lever, och ska fortsätta leva i många år efter dem.
Om vi betraktar en karta med 20 meters högre vattenstånd – från ca 1100 före vår tideräkning och klassisk bronsålder – förstår vi mycket mer av bebyggelsen kring Rösa Ring, och de riter, som varje vår utspelades där – jag skall snart förklara hur och varför…
Men vi ser också hur iögonenfallande de dåförtiden 40 meter höga berget vid Rösa Ring måste ha varit i dåtidens landskap. Hit kunde man segla och ro, och alla de skepp som vattenvägen for in emot handelsplatsen och bronsgjutnings-verkstäderna vid Apalle, kunde enkelt bevakas härifrån. En bättre plats för en fornborg gick inte att hitta, och till den trånga viken bakom Rösa-ön kunde man också ro eller segla, och landstiga vid den boplats, som måste ha legat där. Sedan vandrade man upp längs vägen (markerad med röda streck på kartan) och kom fram till den stora dansplatsen…och ”labyrinten”.
Jämför läget med den Trojaborg, som en gång fanns vid Vårfru-kyrkan i Enköping, och som enligt vissa skall vara bevarad i form av rekonstruktion. Läget på den smala udde, som utgör Enköpingsåsens spets, behärskade en jättestor lagun, med stranden vid Ullunda – himmelsgruden Ulls heliga lund i väster, och ännu en segel-led in förbi det monumentala Brandskogsskeppet – som numera ligger högt uppe på land, och vars placering man inte alls kan förstå, om man inte vet var strandlinjen gick år 1000 fk.
Mälardalen innehåller ännu fler Trojeborgar – eller som de oriktigt kallas ”Labyrinter”. Också på Enköpingsåsen, vid Vårfrukyrkan har de legat en, tills de kristna rev ned och förstörde den på 1830-talet – och på Badelunda-Åsen invid Västerås hittar vi ytterligare en Trojeborg, liksom vid Kungsör, där en anläggning med det falska och sentida namnet ”Drottning Kristinas Ridbana” utgör ytterligare en Trojeborg som med hjälp av torv och jordlager har kunnat dateras till Bronsåldern.
Alla de här Trojeborgarna är konstruerade på samma sätt, och det är faktiskt helt oriktigt att kalla dem för Labyrinter, eftersom de har en klar början och ett klart slut i mitten – de är visst inga ”irrgångar” och man kan helt enkelt inte gå vilse inuti dem, eftersom de leder till ett bestämt mål, och sedan tillbaka ut igen. Om vi vidgar perspektivet ännu mer, skall vi finna att mer än 300 av dem finns just i Sverige, där de är vanligast i hela Världen, och de finns även i det svenska Finlands gränstrakter och det övriga Norden, där de kallas ”Jungfrudanser” och i England ”Troy Towns”.
Den legendariske fornforskaren Jon Kraft spårade dem ända upp till Vita Havet vid Bjarmalands kust, och de är också kända från medelhavsområdet och så långt bort som det Indoeuropeiska Indien och Sumatra – men däremot är det inte sant att de skulle finnas på alla kontinenter – vad som står på Wikipedia är bara dravel – det finns inga sådana här anläggningar i Afrika, Australien eller Amerika, utan de finns bara där Indoeuropeiska folk och då framförallt Germanska stammar levat och verkat, även om de med hinduiska sjöfarares hjälp också spritts till den Indonesiska övärlden. Hos samer och andra folk förekommer den däremot inte alls, och i Norge kallas Trojeborgen ”Völundarhus” efter Völund, mästersmeden.
Trojeborgarna är helt igenom Hedniska, och har sitt ursprung i ett hedniskt, indoeuropeiskt förflutet – det bevisas inte minst av den berömda Tragliatella-vasen från 600 år före vår tideräkning – där man tydligt ser en Trojeborg av nordisk typ, och ordet ”Truia” prydligt utskrivet, medan två ryttare verkar rida ut från labyrinten, som till höger flankeras av två älskande par, våren till ära. Också Theseus, den grekiske hjälten, han som besegrade Minotauros i Kretas berömda labyrint, och Ariadne – med Ariadne-tråden i form av ett nystan – figurerar på den vasen – och att Troja-sagan – där Helena – ett grekiskt namn av många för jordgudinnan – också förekommer där, är inte så underligt, skriver Jon Kraft.
Det här är myter och sägner, som är flera tusen år äldre än kristendomen, och som inte har något med den att göra. I sin äldsta form är de bevarade i Indien, där det Hinduiska eposet Ramayana – om den himmelske guden Rama – han som motsvarar solguden Ull och sedan Frej hos oss – nedskrivet först på 200-talet före vår tideräkning, men mycket äldre än så – där Kung Rama förlorar Sita, jordgudinnan, som av demonen Ravana stängs in i en borg, kallad Lanka eller underjorden – de ariska hinduerna tänkte sig också den belägen på dagens Sri Lanka, och Sri skulle i sin tur vara ett namn på samma jordgudinna, medan demonens slott skulle se ut såhär:
Vi känner igen de här myterna i ytterligare en klassisk myt – den om Persephone och Hades, eller Demeter och hennes dotter Kore, Vårflickan, som blir bortrövad av underjordens gud Hades till dödsriket, vilket är anledningen till att vi har höst och vinter på jorden, för ingen gröda troddes kunna gro, medan Persephone eller Kore var borta. I den indiska versionen av samma myt, befriar den listige Hanuman, alla apors apa slutligen Sita, och hos oss känner vi alla till myten om Frej, som sänder solen eller Skirner – ett annat namn för Ull – för att fria till Gerd, jordgudinnan, som i sin tur är både Nerthus och Gaia – det här är gamla myter, som alla går tillbaka på samma ursprungsmyt.
Myten om Hades, Persephone och Årstidernas växlingar är universell för alla Indoeuropeiska folk i Nordliga klimat, och illustrerades såhär av Walter E Crane på 1880-talet.
Vi förstår nu också varför Trojeborgarna i Norden om och om igen är länkade till ”Jungfrudanser” och liknande, och varför man skulle springa och hoppa i dem just vid Vårdagjämningen och vårens inträde, precis som man gjorde i Grekland, och det gamla Rom – alla de överensstämmelser man hittat, kan nämligen inte vara rena tillfälligheter..
I engelsk översättning har man låtit Vergilius skriva:
… The column split apart
As files in the three squadrons all in line
Turned away, cantering left and right; recalled
They wheeled and dipped their lances for a charge.
They entered then on parades and counter-parades,
The two detachments, matched in the arena,
Winding in and out of one another,
And whipped into sham cavalry skirmishes
By baring backs in flight, then whirling round
With leveled points, then patching up a truce
And riding side by side. So intricate
In ancient times on mountainous Crete they say
The Labyrinth, between walls in the dark,
Ran criss-cross a bewildering thousand ways
Devised by guile, a maze insoluble,
Breaking down every clue to the way out.
So intricate the drill of Trojan boys
Who wove the patterns of their prancing horses,
Figured, in sport, retreats and skirmishes
Enklare var i så fall den Trandans, ”Geranos” av det grekiska ordet för Trana, som Theseus själv och hans män skall ha uppfört på ön Delos, efter att de besegrat Minotauren. Också här i Norden finns lustigt nog en tradition om att ”springa Trana” över åkrarna om våren, särskilt i sydsverige – och det nämns jämsides med ”Jungfrudanserna” i labyrinten, då Gerd, Freja eller en jungfru skulle symboliskt befrias från labyrintens mitt, säger Jon Kraft, och varför labyrinten vid Kungsör kallats ”ridbana” fastän inga hästar nog kunnat rida i den, förstår vi nu också.
För att återvända till Mälardalen, har man också kunnat konstatera en stor och klar koppling mellan ortnamn på Ull och Njärd – typ Njärdevi eller Mjärdevi, Härnevi och flera med dem, där Njärd, Gerd eller Nerthus nämns. Alla desa kultplatser ligger centralt i landskapet, alla har de anknytning till en Trojeborg, som var det ställe där bygdens tingsplats eller tingshög låg, under bronsålder. Se denna karta, från en av John Krafts böcker från 1980-taletm då UKF utgav dem.
Arkeologer har senare bevisat, att John kraft hade rätt. Det FINNS verkligen en klar indelning i bygder, folkland som Attundaland och Tiohundraland över hela Mälardalen ända sedan bronsåldern, och Håga-kungens tid.
Här kommer en illustration från s.88 i en skrift från ”Kulturarv Stockholm” som utgavs för ett antal år sedan, och som visar Håga-kungens välde på båda sidorna av Mälardalen, år 1100 – 1000 fk och det rike, som skulle bli Sverige – för Svearnas land, ”rikt på manskap och flottor” som Tacitus skriver tusen år senare, fanns redan då..
I mer än 3000 år har Sverige existerat som självständig stat – och inget främlingsvälde skall någonsin kunna ändra på det…
Här är Hågahögen och Enköpings-trakten utmärkt men också Kungör, Närke, Södermanland och Gästrikland ingick i det dåtida Sveaväldet, medan Bergslagens koppar och senare järn redan då fördes ned utefter älvar och åar till centralbygderna vid Mälaren. Man har också kunnat iaktta en tydlig social skiktning bland långhus och stormansgårdar redan på den här tiden, och man vet var häradernas centrum och ”Labyrinterna” eller rättare sagt Trojeborgarna, där man hälsade våren och gudarna låg.
Jon Kraft, och Badelunda Hembygdsförening, som fortfarande finns kvar, tyckte på 1980-talet att ”Jungfrudansen” vid Vårdagjämningen borde ha tagit sig ut ungefär såhär, och själv vet jag kollegor och män jag talat med, som var med den gången, och sett Gerds återkomst till den gröna jorden med egna ögon, precis som det också sker, varje år. Åren går, men Hedendom och Asatro består, och övriga teorier om saken, från det kristna Västergötland och på andra håll, kan vi i Svea Rikes kärnland helt glömma…
Idag är det minnesdagen för Slaget vid Lena, 31 Januari 1208– det senaste – men antagligen långtifrån det sista, där en Hednisk Armé slagits emot Rikets Fiender – som numera finns i stort antal, inne i landet.. Det skall också ha varit det senaste slag i Norden, där Oden själv visade sig för Hedningarna, och ledde dem till seger.
Sverker II Karlsson, av den Sverkerska ätten, var fanatisk katolik och nära lierad med Påvekyrkan. Men den Erikska ätten, baserad i Svealand och Östergötland, stod honom emot, och när Upplandsjarlen Birger Brosa, den leende, hade dött på Visingsö 1202 kom det slutligen till uppror bland Folkungarna och det hedniska, Erikska partiet, ty många män i Sveriges land var fortfarande Hedningar. När det gäller handskriftsläget och de senare beskrivningarna av slaget, se historikern Stig Lindbergs utmärkta hemsida här…
Erik Knutsson, av den Erikska ätten, samlade en här i Norge, där han och hans bröder vistats under Sverkers regeringstid. I den norska Flatöboken står det talat om en smed i Norge, som en gång mötte en okänd ryttare på en stor häst, som han önskade få skodd. Ryttaren sade att hans namn var Oden, och att han ämnade sig till Lena i Västergötland, där ett stort slag mellan Konungar snart skulle stå.
Länge har jag levat i Nordanlanden, och varit i fältslag och örlig. Nu ämnar jag mig till Svitjod och Västgötarna vid Lena, och vill du inte tro mig, så se nu hur jag far..
Då får Oden upp genom luften på sin väldiga häst, och smeden såg att det var Sleipner, med alla sina åtta hovar. Samtidigt hade Sverker Karlsson samlat en här, som enligt vissa källor skall ha uppgått till hela 18 000 man, vilket betvivlas av historiker idag. Man vet att han lånade 12 000 man av den danske Kungen, som gav honom sitt fulla bistånd, i avsikt att underkuva och beskatta Sverige för Påvekyrkans räkning, men hären var nog aldrig större än 15 000 man, vilket också stämmer med de landskapsanalyser man gjort på senare tid.
Också Ebbe Sunesson, en av Danmarks mest berömda riddare någonsin, och alla hans bröder deltog i Slaget vid Lena, liksom dryga 40 talet av Danmarks yppersta stormän.
Emot detta kan Erik Knutsson rimligtvis ha ställt upp en här om hälften så många krigare, kanske 7500 man (även om några källor anger deras antal till 9000) och han var dessutom gravt underlägsen i fråga om kavalleri, eftersom hans här till största delen bestod av svenska bönder och yxbeväpnade norrmän – hur många bland dem som var hedningar vet vi inte, men det var nog en ansenlig del av härens stora massa.
Sverkers här hade sin uppmarsch söderifrån, som kartan visar, och de tände eld på träkyrkan vid Kungslena och gick i ställning på höjderna sönder om byn, mellan Plantaberget i Väster och Varvsberget i Söder. Rakt bakom dem stod förresten en fästning, Lenaborg, på Varvsbergets sluttningar.
Slagfältsområdet, enligt ännu en av Stewe G.s analyser, som jag till fullo instämmer i. Vid Törestorp, i dalgången mellan Plantaberget och Varvsberget, befann sig på medeltiden ett stort träsk, Helvetesträsket.
I teorin hade danskarna och de kristna alla fördelar på sin sida. De hade fördelen av en mycket stark ställning, och var överlägsna ifråga om bepansrat kavalleri.
Danskarnas ställning mellan Plantaberget och Varvsberget, som den faktiskt kan ha sett ut, 31 Januari 1208. Bilden är hämtad från den gravt ohistoriska filmen ”Riket vid Vägens Slut” som helt blandar samman slaget vid Lena med slaget vid Gestrilen, ett helt annat slag som stod två år senare. (bildkälla Stewe G)
Eriks och Svenskarnas styrkor bildade sin slaglinje norr om byn, i linje med Kivatorp, och den sk Kungshögen från tidig Järnålder. Vid den nutida gården Bäck ligger ett fält, som långt fram i tiden skulle kallas Jämmersled, och över denna bäck, kom aldrig danskarna. Den svenska hären var sannolikt uppdelad på flera ”träffar” eller omgångar, vilket danskarna däremot inte hade brytt sig om. De anföll med sitt kavalleri i fronten, i hundratal och tusental, men de möttes av ett pilregn så svårt och så hårt, som ”föll så tätt, som då bonden kastar korn, eller som då det hårt regnar”.
Bild från Monumentet vid Kungslena Kyrka – riktad emot de svenska linjerna, på andra sidan sänkan med bäcken.
Långt före Crecy och Azincourt, de berömda slagen i 1300-talets hundraårskrig, skulle svenska och norska bönder uträtta, vad ingen Europeisk armé någonsin förmådde. De besegrade en riddarhär, enbart med bönders vapen – och för deras långbågar, stupade mången fiende. Så kom där till ”en gräseligh slachtning och blodsuthgjutelse” som det står i senare krönikor.
Den blivande Kung Erik och Lagman Eskil kan ha sett ut såhär (bild från spelfilmen ”Riket vid vägens slut”)
Vi vet, att Lagmannen och Sturlasson var hedniska män båda två, och att de bara antagit kristendomen för syns skull, men att de av hjärtat och i hågen var Hedningar och Asatroende. Eskil Magnusson var också den man, som gav oss den Äldre Västgötalagen, och för all framtid skrev ned de hedniska lagarna från detta landskap, ”med hund och harvpinnar” som det heter, så honom kan vi tacka för mycket. Historien om Odens uppenbarelse på Plantaberget kan ha varit ett sätt att dölja det faktum, att Kung Erik kan ha haft spejare och bågskyttar ställda på detta berg, som föll danskarna i ryggen. Hursomhelst vet man, att svenskarnas högra flygel gick framåt i slaget, och trängde danskarna över de höjder som heter ”Ryttarbackarna” och in emot Helvetes-kärret, där de råkade i oordning.
Av en här på omkring 12 000 man, återvände bara 50 man på hästar till Danmark, och som den senare medeltida balladen säger:
Fruarna sitta i högan loft de väntar sina herrar hemkomma Hästarna kommer blodiga hem och sadlarna äro tomma
Så gick det, när de Påvetrogna trodde att de skulle erövra det fria Sverige ! Sverker Karlsson kom tillbaka 2 år senare, med en ny dansk här, men då stod slaget vid Gestrtilen, och då förlorade han inte bara slaget, utan också livet. Och i Skara kunde lärda män och munkar skriva:
I den långt senare 1500-tals krönikan Chronica Regio Gothurum av Ericus Olai står följande skrivet:
”Hic Valdemarus emisit immensum exercitum contra Suecos, preficiens et constituens ducem exercitus principalem Ebbe Soneson, bellemque commissum est in Lena Vestgocie, vbi exercitus Danorum adeo contritus est, vt non relenquerentur ex eo duo pariter. Tantaque strages Danorum est facta, vt memoria remaneat in filios filiorum. Ibi occisi sunt Laurencius et Ebbo filii Sunonis de Selandia, nobilissimi strenuissimi et famosissimi bellatores. Tunc fugatus est suerkerus rex cum Dacis residuis anno Domini MCCVIII. Anno autem Domini MCCX bellum fuit in Gestilreen, vbi occisius est rex Suerkerus et dux Fulko cum multis aliis, cessitque victoria Suecis.”
Denne Valdemar sände ut en väldig här mot svenskarna och utnämnde Ebbe Sunesson till härens främste ledare, ett slag utkämpades i Lena i Västergötland, där danskarnas här blev så till den grad krossad att av denna inte lämnades kvar två sida vid sida. Så stor var massakern på danskarna att minnet lever kvar i släktled efter släktled. Där dödades Lars och Ebbe Sunesson från Själland, ädla, tappra och ryktbara krigare. Vid detta tillfälle drevs kung Sverker på flykt tillsammans med de återstående danskarna, i Herrens år 1208. I Herrens år 1210 stod ett slag vid Gestilren och där dödades kung Sverker, och jarlen Folke och många andra; där segrade svenskarna
Den Valdemar som omtalas här, är förstås Valdemar Sejr av Danmark, den Valdemar som skåningarna kallade ”Valdemar Nederlag”. Också Hvide-ättens främsta män, de som var släkt med Biskop Absalom Förintaren, kallad ”Skånes Djävul” som grundade Köpenhamn och som förstörde Svantovits hedniska tempel på Arkona – år 1169 dog allesammans här , vilket i sanning var rätt åt dem..
Kyrkdörren från Kungslena, Med draken Fafner (se handtaget!) och Sigurd
Man vet också att det hittats flera fornfynd från slaget och tiden det stod i trakten. Bland annat skall det ha hittats många medeltida vapen vid en gård som hette Knivabytet, norr om Kungshögen och Ryttarbackarna, där man skall ha hittat en hel ringbrynja på 1800-talet, och många andra fynd. Dessutom skall den smidda järndörr, som nu sitter framför sakristian inne i Kungs-lena kyrka, ursprungligen ha varit dörr till den lilla träkyrka, som danskarna brände ned. Den visar Sigurd Drakdödaren, den hedniske Sigurd Fafnesbane, och inte alls någon kristen ”St Göran” som många tror.
”Korpfanan” eller ”Märket” som svenskarna förde vid Lena, 1208 och som Snorre Sturlasson senare fick i gåva, kan ha sett ut såhär..
Det är rent ruskigt. Varför skydde gud Sverige ? Sverige hade ju dock segrat i striden, så närmast var det väl fienden som skydde Sverige. Nu står det emellertid för århundraden inhugget på en stor sten, att gud redan för 700 år sedan skydde Sverige…
(citat från ”Sällsamheter i Västergötland” av Lennart Görälv, 1981 s 105
Hedendomen i Sverige var då begränsad till ett fåtal intellektuella kretsar, men för första gången föll ”Svenska” Kyrkans medlemsandel under 95 % emot mindre än 55 % idag. Befrielsen hade börjat. Människor började bära Torshammare helt öppet – och till och med musikkändisar som Pugh Rogefedlt och Björn Skifs kunde dåförtiden ses med Torshammare i TV-rutan, direkt på Statstelevisionens eller SVT:s bästa sändningstid.
Bild från en tid när svenska artister vågade sjunga på svenska – och närma sig vårt nordiska ursprung, helt utan att tänka på ”Politisk Korrekthet”
Det är saker som inte förekommer längre, och även i den artikel jag nu skall citera ur, förekommer saker som ingen längre vågar säga, tycka eller skriva…
Plattan heter “Hammarhjärta”. En alltigenom hednisk dedikation till en forntida tro och börd, med en tung bas som får hjärtat att hamra in styrkan och den nordiska stoltheten i ett långt blont hår. Det är rock med muskler. — — Senare, i en äntligen nådd krogvärme, hängandes över en sejdel bayerskt öl på en rustik bordsskiva av ofernissat trä, drar Pugh ner täckjackans dragkedja och blottar sin silverhammare under halsen.
— Rocken är som asatron livskraftig, bejakande, ur hjärtat. Kristendomen är pacificerande. Med tron på överhögheten. För mig har rocken betytt allt. Rocken var min enda chans att komma upp mig i samhället. Utan rocken skulle jag varit en outbildad nisse på fabriksgolvet, eller arbetslös…
Han drar en rödfrusen näve genom det ljusa, halvlånga halmhåret. De stora blå ögonen är klara och livliga, vinterkylan hänger fortfarande kvar i dem. Han är road. Entusiasmen kan nästan tilldelas en missionärs iver. Och där finns bara ett par svaga, eftersläntrande diftonger från ursprunget, Västerås.
— På plattan har jag flyttat mig själv tusen år tillbaka i tiden. Titellåten “Hammarhjärta” handlar om en man som begått en missgärning och som snart ska hamna i Hel, dödsriket. Han balanserar över bron av is och dimma och har slutligen nått den sista grinden, Slamrargrinden. Då sjunger han till sin hustru att hon ska ta livet av sig och följa med honom i Hel — för där finns inga ljusstrålar och ingen glädje för honom, bara om hon kommer. Du, sjunger han, du som har ett hammarhjärta…
TOR BETYDER MEST FÖR MIG
Pugh flinar glatt och drar upp en halskedja som legat dold under skjorta och tröja. Det är en stor ring med fyra gudstecken i vart väderstreck; solguden Ull i norr, Tor i syd, Oden i väst och Frej i öst. Han dröjer sig kvar vid Tor, ett kantigt R.
— Tor är den gud som betyder mest för mig. Han är folkets gud. Han står för livskraften. Oden var mer för överklassen och Frej för bönderna. Man skulle kunna säga att Tor var socialdemokrat, Oden moderat och Frej centerpartist.
Han stoppar tillbaka och knäpper igen om gudssymbolerna, han vill behålla dem för sig själv, närmast hjärtat. Det är så jobbigt när alla frågar.
— Men det finns en hednisk rest hos alla svenskar, återupptar han. Att man i skolan får läsa så lite om vår egen mytologi.
Men först var det symbolerna och konsten som intresserade honom. Han har till exempel efterlämnat egna runstenar på Gotland. Från tre olika stilarter har han sammansatt sitt eget personliga runskriftsalfabet — en färdighet som han visar på skivomslaget.
— Ingen platta har jag engagerat mig så mycket i som denna. Just därför att den handlar om vikingatiden och asatro…
Ja, så lät det då – anno 1985.Pughs egen politiska analys av asagudarna från det året kan vi nog lämna därhän – men visst finns det mycket i musiken som värmer, och som består, även i en tid som denna.
ORIGINALET är ALLTID bäst – ACCEPT NO CHEAP SUBSTITUTES !!
Jag själv har också använt just denna Torshammare som vinjettbild, då jag velat slå fast något med eftertryck i den här bloggen, eftersom jag är Skåning både på mödernet och fädernet sedan minst tre generationer tillbaka, och jag älskar min hemprovins. Men få – om ens någon – har insett Skånehammarens hemlighet – och vad den verkligen symboliserar. Svensk Historia är inne på rätt spår, när de intervjuar Gunnar Andersson, 1:e antikvarie och arkeolog på Statens historiska museer. Han får redogöra för hur Torshammaren och 450 andra unika föremål från Svensk Vikingatid har varit ute på en världsomfattande turné till olika muséer i samarbete med organisationen MuseumsPartner från Österrike, men berättar också för oss att alla föremålen inklusive den för hela Asatron så centrala hammaren nu är hemma i vårt land igen.
På hammaren syns en korpnäbb och ett rovfågelseansikte, som står för Odens kraft kommbinerad med Tors, men det är inte den enda hemlighet som döljs här. Högst upp på hammarens skaft finns två galthuvuden, och alla vet vi att Galten Gullinborsti är Frejs följeslagare och symbol – och Oden, Tor och Frej är Asatrons största gudatriad – men bara en av flera liknande tretal eller triader. Också Nornorna vid Urdarbrunnen kan vara med om man så vill, i den cirkelformiga fördjupning omgiven av en lös spiralslinga, som man ser vid hammarens mitt. Nederst syns fler spiralslingor, liknande de som man hittat redan på bronsåldern – den rakkniv man hittat i Hågahögen utanför Uppsala hos en av de allra första Sveakungarna är bara ett exempel, och kanhända står spiralornamenten antingen för Bronsålderns gamle solgud Ull eller också Vanernas och Alfernas gudakollektiv – Tor är ju regnets och Åskans gud, och därmed åkrarnas och äringens beskyddare, även om vi inte skall dra ut denna tanketråd för långt. Att Skånehammaren ensam rymmer Asarnas heliga tretal Tor-Oden-Frej till skillnad från alla andra Torshammare i original, har många påpekat före mig.
Gunnar Andersson vid Historiska Muséet i Stockholm redogör också för hur detta museum nu helt skall göra om sin basutställning om vikingatiden. Borta är de tomma, post-moderna salarna, från den tid hela museéet skulle göras om till någotslags halvtaffligt non-informativt konstgalleri med intetsägande installationer i papier-maché och plast. Borta är också de sedvanliga PK-flosklerna, förvrängningarna och vanställandet av den svenska historien med inslag om ”Queer-Samer” och Adhd-Hbtqb på medeltiden som bärande delar.Ledande skribenter i Svenska Dagbladet har som ni kanske minns sagt sitt om de här mindre lyckade satsningarna, så sent som förra året.
Nej – Gunnar Andersson lovar som förste antikvarie bot och bättring från muséets sida. Man verkar ha tagit åt sig av den mycket omfattande kritiken, och den nya utställningen kommer ha flera tusentals föremål, lovar han, bli faktaspäckad, informativ och även interaktiv samt en av de största Vikingautställningarna i hela Världen.
Och därmed är vi – tyvärr ! – inne på mindre positiva ting….
FELAKTIGT och Förargelseväckande MISSBRUK av Torshammaren, Runorna och våra religiösa symboler. Sådana här sjuka personer MÅSTE man ta skarpt AVSTÅND ifrån !!
Efter diverse minst sagt märkliga uttalanden så beslöt vi Nordiska Asa-samfundet att skicka ett brev till fornsed. Då inget svar har kommit på över en vecka så lägger vi nu det här som
ett öppet brev och hoppas att någon annan än dom tre ( sk ”Gydja”, Ordförande samt Kontaktperson) vi mailade till är kapabel att svara på våra seriöst menade frågor. — —
Ert samfunds formella talesperson visar en Torshammare i fallos-form och uttrycker som exempel att samfundet Fornsed hoppas kunna göra den till en symbol för Gay pride. Citat från artikeln:
” Forn Sed, has encouraged the use of Viking symbols like a wooden Thor’s hammer as an icon for gay pride.”
Det vi verkligen vill ha ett tydlig svar på rörande detta är följande:
Är det samfundet forn seds inställning att olika symboler ändrar värde efter vad bäraren för tillfället har valt att ”fylla” dem med?
Hur tänker samfundet Fornsed kring kulturarvets betydelse inom den hedniska sfären när man förklarar dess innehåll ”tomt” och ”ersättningsbart”?
— —
Lerkärl formade som könsorgan, något som påminner om en DDR-fana, linfrön, skäp och ”white trash” – så går det till, när Samfundet ”Forn Sed” håller blot… Inget man vill uppleva…
I anslutning till Stenar Sonnevangs uttalande om smädandet av Asatron från ”Forn Seds” sida får man ändå konstatera, att det inte finns någon grund alls, varesig religiöst, vetenskapligt eller kulturellt att koppla samman Torshammaren med Homosex, på det fullständigt förståndshandikappade sätt som ”forn sed” använder. Torshammarens funktion som Vighammare enligt Eddan var till för att viga samman kvinna och man, inte man med man eller kvinna med kvinna. Det finns skildrat bland annat i Thrymskvidha, och alla tillgängliga experter är fullt eniga om att det inte finns någon saklig grund för de kränkande falsarier, som dessa ”fornsedare” håller på med.
Visserligen finns det nu åtskilligt förvirrade och skäligen adhd-mässiga sk ”Lokeaner” i USA – liksom utövare av påstådd ”Rökkatru” och annat – men dessa har i alla fall den goda smaken att inte våldföra sig på Tor, Tors hammare eller symboler som inte alls är deras
Med all respekt för sk adhd-hbtqb rörelser och andra ”bokstavsbarn” – deras kamp för frigörelse är kanske lovvärd, javisst – men de har inte rätt att appropriera exempelvis det kristna korset, buddhismens 8-ekradde hjul eller några Islamska halvmånar heller – för sådant väcker som sagt klar förargelse – i Brottsbalkens mening – så länge det görs offentligt, eller i sken av att uttala sig om Asatron som religion. Den enda seriösa intresseorganisation vi Asatroende har i Sverige för närvarande har fördömt allt sådant, och jag ansluter mig som sagt till detta fördömande.
Vad folk sedan har för sig i sina sovrum, utomlands eller enskilt struntar jag totalt i – så länge man inte påstår sig stå för ett helt kollektiv, eller den hedniska rörelsen som sådan – och de flesta någotsånär seriösa utövare, eller de som inte lider av svåra förståndshandikapp är nog tillräckligt mogna för att FÖRSTÅ och INSE skillnaden.
Pugh Rogefeldt kunde bära Torshammaren på rätt sätt, på sin tid. Björn Skifs kunde det också, liksom hundratusentals om än inte miljontals svenskar. Peter Stormare kan det med, för det har han redan visat i DN. Och om dessa kändisar – och många till – kan bära sin Torshammare på korrekt sätt, då kan du det också, kära läsare eller läsarinna.
Utövare av sk ”forn sed” och därmed likställda personer däremot, kan det inte – och därför TAR VI AVSTÅND ifrån dem…
Myntfynd har hittats från äldre kejsartid, som avbildar endräktens samhällsnyttiga Gudinna Concordia på ena sidan, och Cloacinas helgedom på den andra – Hon var KLOAKERNAS GUDINNA i det gamla Rom…
Och hur är det egentligen med mer moderna företeelser som låt oss säga blixlåset, eller skiftnyckeln ? Båda två tillhör inte Asatrons värld, men både Blixlåset och Skiftnyckeln, eller ”The Swedish Wrench” som den kallas på engelska lär i sin nuvarande form vara Nordiska uppfinningar, även om det i båda fallen finns amerikaner som hävdar att de minsann var före… Hursomhelst – de ingår i vår nuvarande Värld, tillvaro eller ”lebenswelt” och i så fall – borde de inte också ha en gudom, lika väl som den Nordiska Vintern kan ha det i Ull ? Eller sådana epokgörande saker som Kaffemaskinen – borde inte den också ha sin egen Gud ? Så tänkte i alla fall min broder, och jag hade för ögonblicket inget svar att ge honom…
”Sejtar” eller ”sieidi” på samiska är både faktiska naturföreteelser och gudomar i den samiska religionen…
Samisk religion är ett annat exempel, för vad vi kallar ”sejtar” eller naturföreteelser kan vara gudar eller i alla fall smärre gudomligheter enligt den – och ett liknande förhållningssätt möter vi på Island – där ”Huldufolk” eller vättarna, de redan längesen döda, som också är platsens ”rådare” likt den svenska ”Gårdstomten” kan tänkas bo i stora klippblock eller stenar… Vättar och gårdstomtar – ”Tomtha Gudhi” på medeltidens språkbruk kunde också bo i vårdträd och på den egna tomten, och här närmar vi oss det Japanska Kami-begreppet, även om den Nordiska folktron är unik, och skiljer sig på det sättet att enskilda personer inte kan bli ”Kami” ens efter sin död, som i Japan…eller Egypten…
Huldufolk, Gårdsvätten, Vittror, Jolbyggare eller Gårdstomtar är flera ord för exakt samma andliga fenomen…som rapporterats över hela Norden…
Man skulle kunna hävda att det finns stora likheter vad gäller Shinto och Asatro, vad gäller synen på naturföremål – och utelämna de Schamanistiska religionerna – som till exempel Samisk religion – som ett sidospår. Men – kan vi också notera- Asatron har en ganska skarp skiljelinje mellan Gudar, och övriga ”Väsen” – vättar, alfer, troll mm som däremot inte finns i Shintos ”kami-begrepp” och moderna, tekniska eller av människo-hand skapade företeelser kan svårligen tänkas ”bli kami” ens för Japanerna, även om de kan ”nyupptäcka” gudomar i en aldrig förut skådad tall, på en klippbrant, till exempel.
Men – som sagt – av människohand skapade ting eller företeelser kan inte vara Gudamakter, varesig inom Shinto, Asatro eller de flesta Polyteistiska religioner av idag. Därmed finns ingen dyrkan av abstrakta begrepp, eller samhällsnyttiga egenskaper som i det gamla Rom, där även Rättvisan (eller Justitia) Endräkten (Concordia) eller mer abstrakta begrepp som Nemesis också dyrkades – och därmed har Asatron ingen ”Cloacina”
Hur skulle en modern version av Cloacina eller Kloakernas skyddsgudinna se ut ?? Det tål att tänka på…
Inom parantes kan vi här tillfoga, att det finns moderna filosofer, som har velat se gudamakterna som någotslags existentialer i tillvaron. Anhängare av Jungiansk psykologi är också inne på samma sak, när de talar om Arketyper, som ”Moderns arketyp” (som vi ser uppenbarad i Frigg), ”Jaktgudinnan som Arketyp” (Skade) eller den gamle vise (Oden som arketypisk föreställning) i motsats till kristendomens, islams och de övriga Monoteistiska religionernas besatthet kring fadersarketypen (alltså Gud Fader eller Allah själv) som psykologiskt sett är mycket osund, och tyder på ett barnsligt, ja infantilt själsliv – de kristna kommer ju aldrig någonsin över barnstadiet, och har utplånat alla andra arketyper utom möjligen jungfru Maria och därmed modern – de kristna lider av en Oidipal neuros.. som återkommer i all Monoteism…
Ett annat Cloacina-mynt… Nu med Mithra, Sol Invicta eller den obesegrade Solen på ena sidan – aktuellt såhär till Vintersolståndet… En Kaosmagiker skulle säga, att om ett tillräckligt stort antal Romare TROR på Cloacina, ja då FINNS Cloacina – för just de Romarna, under just den tiden…
För att återgå till Cloacina, så har spår av hennes Helgedom hittats på Forum Romanum, i hjärtat av det Romerska imperiet, ja dess absoluta nav från äldsta tider… Hon skulle vara intimt sammankopplad med Cloaca Maxima, den största av Roms alla kloaker, som byggdes redan på 600-talet före kristus av en etruskisk kung, och som byggts ut och byggts ut sen dess, och fortfarande används, även om fontänen och fot-tvagningsplatsen på Forum är torrlagd nu..
O Cloacina, Goddess of this place,
Look on thy suppliants with a smiling face.
Soft, yet cohesive let their offerings flow,
Not rashly swift nor insolently slow.
På romerska toaletter, förresten, använde man svampar indränkta i vinäger, och det är själva orsaken till att en svamp, indränkt i vinäger också enligt legenden ska ha räckts till den gamle terroristen Jeschua ben Yussuf på korset – det var inte för att man ville lindra hans plågor…
Under Romersk kejsartid skall Cloacina också ha blivit gudinna för köks-slasken, sjukdomar i urinvägarna och sex inom äktenskapet vilket romarna såg som något i stil med att rensa magen – alltså något helt vardagligt, men knappast underhållande – sex utom äktenskapet, däremot – var desto mer glamoröst och omtalat, i alla fall ibland överklassen…
Etruskerna såg henne som en underjordens gudinna – och under Romersk tid blev hon alltså ett av Venus eller Frejas många namn – ungefär som Afrodite från Cypern också kunde kallas ”Venus Anadyomene” eller ”den böljeskumborna Venus” och bli något av en havsgudinna, ungefär som Ran. Att de antika gudomligheterna fick tillnamn, eller extra namn – ungefär som ”den efesiska Diana” som också nämns i Bibeln – var ingen ovanlighet – och fot-tvagningsbassängen, som alltså var en rituell tvagningsplats, lika mycket som en offentlig bekvämlighetsinrättning för trötta romerska matronor – var knappast någon helgedom av större betydelse – men ett exempel på en offentlig inrättning, som bestått sen roms äldsta tid – och det var därför man hade den som bild på mynt, anser forskarna nu…
Lord Byrons och 1800-talets uppfattning om ”Cloacina” som en separat gudinna för hednisk dyrkan var alltså fel – om man får tro den senaste forskningen…
Och därför, slutligen, har vi inga separata hedniska gudomar för exempelvis blixlås, skiftnycklar och kaffe-maskiner, eftersom dessa påfund inte är centrala begrepp för en hel kultur… Dock – det är kanske ironiskt att Freja och Venus finns överallt, och övervinner allt…. Här finns också ett budskap, någonstans…
Myten om Hades, Persephone och Årstidernas växlingar är universell för alla Indoeuropeiska folk i Nordliga klimat, och illustrerades såhär av Walter E Crane på 1880-talet.
Hedniska Tankar 