Höstdagjämning 2020 – ”Om VÄRDIGA och Ovärdiga Blot”

Idag har det som bekant varit Höstdagjämning i Sverige – vårt land ! Höstdagjämningen är till skillnad från vad många tror inte en bestämd dag, utan ett klockslag, en tidpunkt, lika noggrant astronomiskt bestämd om någonsin Sommar- eller Vintersolståndet. Enligt Wikipedia skulle Höstdagjämningen ha infallit ca 1530, men ”Illustrerad Vetenskap” säger att den inföll 13.31 svensk tid, och att dessa angivelser skiljer sig åt, beror väl på om man använder astronomisk soltid, eller inte.

Hursomhelst vet vi med säkerhet att Höstdagjämningen firats i vårt land ända sedan stenåldern, vilket bevisas av alla de megalitmonument och stensättningar – även från järnåldern – som man hittat över hela landet.

Soluppgång på Höstdagjämningen sedd från Havängsdösen – som skadats av fåkunniga ”fornsedare”

Inte minst därför är det sorgligt att se hur många personer i ”Hedendomens fula svans” i form av newageare, ”fornsedare”, wiccaner och annan oftast oaptitlig bråte, som inte förstår att hedra eller Blota på rätt sätt till våra Gudamakter. Höstdagjämningen innebär inte bara tacksägelse för en god skörd, och det äringens år som varit, och i år firade jag den med att springa elva kilometerlånga varv i en skog – talet elva är som ni kanske vet Äringsrunan Jaras tal, och står för det normala året, minus Julmånaden, för så räknade man sitt år i äldre tid. En del säger att Jordbruksåret normalt tog slut här, men över hela vårt land har man firat Nyåret vid Julmånadens slut, i alla fall under Järnåldern, då Asatron kodifierades i sin slutliga form.

”Gåva kräver, att gengåva gives” står det i Hávamál, och för en sann Asatroende, som är Asarna trogen, borde detta vara det första av alla bud. Det största offer eller blot du kan göra, är att offra av dina egna krafter och något av din tid och energi, likt Oden gjorde på Yggdrasils stam, när han fann runorna. Nordiska Asa Samfundet har i år lyckats genomförda några värdiga höstblot, men tyvärr inte på rätt tid och rätt dag, vilket jag anser är ett stort minus. Jag upphör aldrig att förvånas över hur många människor som aldrig kommer längre än till nybörjarstadiet inom Asatron, och ibland ens knappt det. Illiterata idioter och run-analfabeter, som inte förstår att det manliga elementet – för Frej – den store Himmels- och Äringsguden skall vara överst i Jara runan – och det kvinnliga – för Gerd eller Moder Jord – skall vara underst, som bilden här ovan visar, kommer väl sannolikt aldrig få någon god skörd, varken detta år eller något annat, och har bara missväxt att vänta.

Himlen ligger därovan, och Jorden därunder – begriper man inte ens en så enkel sak, gör man bara pannkaka av allt. En hel del fåkunniga rabblar bara upp en hel mängd gudar, utan innehåll och mening, utan rim och reson, utan logik, sans eller vett – och därför misslyckas ständigt deras ceremonier, och är varken människor eller Makterna till behag. Att vid ett Höstblot lalla och dilla om Frigg – som hör till försommaren – eller ännu värre – att anropa Skade och Ull, som helt klart hör till vintern och har gjort så i alla tider, är för mig fullständigt väsensfrämmande. Varken Sunna eller Freja hör till årstiden, och det finns inte en enda historisk källa, som tyder det minsta på att vi skulle sätta in gudomar som dessa vid en totalt felaktig tidpunkt. 

Exempel på ett OVÄRDIGT sk ”Höstblot”. Här har ”fornsedare” varit framme och lämnat MATRESTER OCH SKRÄP på marken i Eriksdalslunden – en park för allmänheten, som INTE skall vandaliseras eller SKRÄPAS NED på det här fula och frånstötande viset. Gudastöttor utan ordning, redskap kringslängda på marken – alltsammans ger ett slafsigt, omoget och FRÅNSTÖTANDE intryck… Sådana här saker BOJKOTTAR jag för min del FULLSTÄNDIGT

Människor som inte logiskt kan motivera vilken gudom som hör till vilket Blot, och vilken årstid, och som uppför sig fult, frånstötande och rent ut sagt ÄCKLIGT har jag heller inget att ge, och det är inte vad jag vill ha i min umgängeskrets, och för att citera Tage Danielsson, den store Humanisten: ”Säg vari ligger charmen – Hos folk med huvudet under armen”.

Lyckligtvis är ”forn sed” och andra bisarra avarter som nu lierat sig med ”Livets Ord” och ”Sveriges Kristna Råd” (Handen på hjärtat – varför skall vi alls samarbeta med sådana, när vi faktiskt är HEDNINGAR ) på utdöende, medan NAS och de vettigare samfund som trots allt finns och överlevt här i kulturskymningens Sverige ändå räknar tusentals medlemmar, sett emot det lilla fåtal personer på 30-40 eller så, som fortfarande förstör så oerhört mycket för oss andra – och som nu bara finns kvar i Stockholm samt i Västernorrland, och som i år inte mäktar med att organisera fler blot än så.

Höstblotet är för mig inte en glad och uppsluppen fest detta år. Närmare 6000 av våra landsmän har dött i en sakta förtärande lungsjukdom, en pandemi från Kina. Många av dem – särskilt våra äldre – har kvävts under långa och utdragna plågor, efter att vårdpersonal och läkare med berått mod nekat dem syrgas och en människovärdig behandling på äldreboenden i snart sagt hela landet. Kriminella politiker ur vår Regering bär skulden, och för några dagar sedan kunde vi alla höra om hur Statsministerns styvmor nu dött, vilket vållat honom svår sorg – enligt vad kvällstidningarna påstår.

”Som man sår, får man skörda” lyder ett gammalt svenskt ordspråk, och sällan har det synts tydligare än när det gäller sådana korrupta stolpskott, som Mona Sahlin eller Herr Löfvén. Nu drabbar dem Nornornas Dom, och all den ”karma” eller allt det oerhörda lidande som de vållat tusentals svenska familjer, kommer över deras egna huvuden till sist. Detta är inget att glädja sig över, men något att djupt beklaga, för läget i vårt land är i allra högsta grad beklagligt, och ger föga anledning eller utrymme för glädje eller fest, även om vi fått en normal skörd i år. Folkförsörjningen och Livsmedelslagren är på avskrivning, liksom beredskapslagren av medicin, och detta kan straffa sig svårt, om ”en andra våg” av Pandemin skulle slå till.

Kriminella och intränlingar triumferar över hederliga människor, hela landet över. Brottsliga klaner med förankring i Islam, hotar säkerheten för vanligt folk, och Yttrandefriheten är på avskrivning. I spetsen för vårt land står nu personer som inte är det minsta intresserade av vår fortsatta frihet eller nationella överlevnad, och vars enda syfte är, att krampaktigt klamra sig fast vid maktens tinnar och att berika sig själva.

Men de mäktigas fall ska bliva stort. De folkliga protesterna börjar redan öka i styrka, och konsekvenserna av en felaktig, monoteistisk ideologi som tillåtits förtrampa och skada människor i vårt land så länge; är trots allt att fler och fler av oss genomskådat de styrande, och vad de står för.

Vår dag ska komma, och människor runtomkring oss vakna till sist. Vid slutet, står segern !

God Äring – God Bättring – Glad Höstdagjämning !

”Den som står i skuld är ICKE fri…”

Igår publicerade Regeringen Löfvén sin senaste budget, och idag är det  Höstdagjämning, en händelse som jag skal be att få återkomma till. Sveriges Statsskuld uppgår i skrivande stund till 1 321 044 232 100 kronor, drygt räknat, och den förmeras med mer än 4000 kronor i minuten.  Enligt Riksgäldens prognos, före den nya katastrof-budgeten, kommer Statsskulden, som alla vuxna och arbetande svenskar får betala, uppgå till minst 1 488 000 000 000 SEK i slutet av 2020.

Ofödda generationer sätts nu i en skuldfälla, som de kanske aldrig någonsin kan ta sig ur. Allt på grund av en svag (S) Regerings alltmer krampaktiga försök att maniskt hålla sig kvar vid makten. Hela vårt lands framtid har intecknats, och skuldberget fortsätter att växa och växa – och varför ? – Jo – bara för att den nuvarande Regeringen skall kunna slösa bort pengar på bidrag, bidrag och åter bidrag... Göran Persson, den siste någotsånär vettige partiledare (S) någonsin haft, ofta kallad ”Herr HSB” (Han Som Bestämmer !) sa på sin tid såhär, angående detta med underfinansierade statsfinanser, skattehöjningar och lån utomlands:

”Den som står i skuld, är ICKE fri…”

Jag finner att detta är i enlighet med Asatrons och Hávamáls livssyn, och som Ledarsidornas utmärkte skribent Johan Westerholm påpekat, så baseras hela denna falska ”stimulansbudget” på stora osäkerheter, som ingen nationalekonom i hela Världen kan förutspå, och heller ingen ”Statsepidemolog” som det numera så vackert och klangfullt skall heta.

”Voi Mulkut – Vittujen Kevät !”

Man påstår, att budgeten ska ”stimulera” tillväxten efter Covid-19 pandemin, som inte är över än och inte är slut ännu. Vad händer då, om pandemin kvarstår en god bit in på 2021, och fortsätter påverka hela Världsekonomin, frågar Johan Westerholm retoriskt. Samtidigt kastar man bort över 100 miljarder kronor på det bidragsindustriella komplexet, istället för att låta arbetsmarknaden sköta sig själv, vilket enligt liberala teorier om marknadsekonomi – ganska osäkra de också – hade varit betydligt bättre, och borgat för en mycket snabbare omställning utan ökat bidragsberoende

Nu har man istället antagit följande:

  • Att den mer eller mindre förnekade svenska strategin om flockimmunitet slår in
  • Att ett fungerande vaccin kommer kunna distribueras med början vid årsskiftet
  • Att lindrande läkemedel och behandlingsmetoder som kortar sjukdomsförloppet utvecklas och implementeras redan under hösten samt
  • Att viruset som framkallar Covid 19 inte uppträder lika aggressivt framgent.

Tänk nu om INGENTING av detta visar sig stämma – då står hela vårt folk upp till armarna i skiten, den skit som (S)-Regeringen skapat genom att försöka sänka skatterna med 30 Miljarder…  Situationen i landet lär redan vara den, att 4 stycken yrkesarbetande etniska svenskar eller andra, skall försörja 7 stycken bidragstagare, som är fullkomligt oförmögna att försörja sig själva – och fler blir dessa ”tärande” dag för dag, medan de ”närandes” antal blir mindre och mindre.

Systemkollapsen närmar sig, sakta med obevekligt. Arbetslösheten uppges i dagsläget ligga på 4,4 % för inrikes födda, dvs de etniska svenskarna och några till, men den ligger på över 15,1 % för utrikes födda – varibland många har varit bidragstagare i 20 år eller mer – men ändå försöker man nu ”köpa” röster och lojalitet med att dela ut mer och mer bidrag, bidrag och åter bidrag – till och med till individer, som är fullständigt, oåterkallerligt oförmögna att försörja sig själva, och som vi nu börjat importera i stort antal.

Såhär kan det inte fortsätta. Enligt artikel 25 i FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, såsom den vanligen tolkas, är det inte någon ”mänsklig rättighet” att bedriva Social Turism (för att använda Göran Perssons fyndiga uttryck) och försöka tilltvinga sig asyl i ett land som Sverige, eftersom det är personens ursprungliga hemland, som skall ge adekvat vård eller ”social service”. Vidare finns det ingenting i deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som säger att man måste få uppehållstillstånd eller asyl i ett annat land – asylrätten har varje folk rätt att bestämma enskilt, och en Regering får inte heller styra så, att landets ursprungliga invånare görs till en minoritet i sitt eget land, vilket är syftet med den nuvarande (S) styrda politiken – och så har det som bekant varit i många år… Dessutom går det inte att ändra deklarationen, som måste kvarstå i sin ursprungliga ordalydelse enligt den 30:e och sista artikeln…

Kom Ihåg: Regeringen består av RASISTER. De för en RASISTISK politik…

Idag påstår Ledaren-Svetsaren, att Vänsterpartiet skulle gå SD:s ärenden, samt att han vill bo i Rinkeby, samt att ”många” skulle vilja bo där (Statsministern kan som vanligt inte ange en enda saklig källa för det uttalandet ) eftersom han för dagen besökt den nya polisstationen i just Hrunkheböö… som lokalbefolkningen plägar säga – och vilka är dessa ”många” ?

Det har avslöjats, att Åklagarmyndigheten inte får en enda krona mer, trots att man påstår, att en av budgetens huvudsyften skulle vara, att bekämpa brottsligheten i vårt land.

Det har kommit fram, att minst 90 lagmän, rådmän och övriga domare saknas, och att hela rättsapparaten är överbelastad. Ändå får inte den heller en enda krona mer i bidrag.

Det är känt sen länge, att Fängelserna i Sverige inte har en enda plats kvar, och att beläggningen är långt över 100 %. Idag meddelades, att Kriminalvården övergått till stabsläge, vilket betyder akut kris.

Man vet också, att minst 2700 redan dömda grova våldsbrottslingar går fria och lösa i dagens Sverige, därför att det ”inte går” att hitta lediga fängelseplatser åt dem. De straff, som svenska Domstolar dömt ut, verkställs alltså aldrig – men brottslingarna går fria…  Utöver det finns minst 600 grova brottslingar som skulle utvisas, och som inte ska vara här – men dem finns det inte pengar för att avtransportera, sägs det..

Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk – och hur ska Regeringen alls kunna lösa någon ”gängkriminalitet” eller göra upp med de kriminella klaner, som nu finns inom många Myndigheter, och har sina egna ”bidragshandläggare” där…

Under det att MISSLYCKANDET står tydligt för alla och en var, kastar Regeringen Löfvén bort 47 miljarder – mer än halva Försvarsbudgeten – på bidrag till andra länder – något vårt land snart inte har råd med. SVT får mer än 100 miljoner kronor i bidrag, bland annat för att public service skall göra en ny talkshow (fullständigt omotiverat, då den sortens lättare underhållning redan levereras nog och övernog hos andra kanaler) och för att SVT:s partiska journalister skall förses med livvakter, säkerligen välbehövligt, men inte så rättvist, därför att inga andra journalister över hela riket har rätt till något sådant..

Försvaret av vårt land, däremot – är fortfarande illa underfinansierat, trots en symbolisk höjning på 5 miljarder, som inte räcker långt… Två brigader, 38 hemvärnsbataljoner…. ca 32 000 man som ska försvara mer än 10,4 miljoner invånare… Situationen är OHÅLLBAR…

”Cirkus Magda” – och ett land som snart hör till EUROPAS FATTIGASTE NATIONER

Geten Heidrun på Valhalls tak – den enda BUD-GET du någonsin behöver… Ur hennes spenar rinner det finaste mjöd, och inte det dåliga öl Finansministern uppmanar Svenskarna att dricka varje fredagskväll i fortsättningen

”Med EN BUD-GET så FET, som lider utav ÖVERLAST vill man frälsa oss i HAST – Men det har alla goda svenskar nog förstått: Det börjar med BIDRAG, men slutar med UNDERSKOTT…”

(Teckningar: Jeanders Bildblogg)

AlternaMedia har utgett Jomsvikinga Saga och Fornaldrasagorna

Goda böcker får man inte för mycket av, och nyligen detta år utgav alternativförlaget AlerternaMedia Jomsvikingasagan i nytryck, efter Axel Ulrik Bååts sparsmakade och enkla översättning från 1887, som följer originalets text mycket bättre än många rådbråkade och ytterst förkortade nutida versioner.

Historien om skånejarlen Sigvalde Jarl, Vagn Åkasson och de andra skåningarna, som grundade Nordens mest berömda krigarfölje, förtjänar att läsas om och om igen. Ni kan köpa det från Bokbörsen och andra källor för en hundralapp.

Fornaldrasagorna kostar 900 kronor för tre tjocka band, direkt från förlaget, och kan vara lämpliga som läsning såhär till hösten, och hela tiden fram till Jul.

Dessa tre band innehåller förutom äldre översättningar även helt nyöversatta sagor från fornnordiska som alltså aldrig publicerats på svenska tidigare.

Fornaldarsagorna blev kända i Sverige (i den form de nedtecknades på isländska) på 1600-talet varefter de rönte stor popularitet. Sedan dess har intresset för dessa berättelser avtagit betydligt till förmån för de isländska ättesagorna. Ändå utspelar sig fornaldarsagorna inte sällan i Sverige och skildrar forntida svenska hjältekaraktärer, såsom Hjalmar den hugstore (i Hervararsagan), Herröd, Ingvar Vittfarne eller Rolf Götriksson med flera. Fritjof den djärves saga inspirerade Esaias Tegnér att i början av 1820-talet skriva Frithiofs saga.

Dessa tre band innehåller en stor del av våra fäders återberättade historia och borde ha en given plats i varje Asatroendes bokhylla.

 

I vilket Hedningen Niklas gör en Podcast, och hävdar att TV-spel kan leda till Andlighet…

”Carry on,
my wayward son !
There’ll be peace
when you are done…

Don’t you cry no more..

Carry on,
my bastard unemployed son !
get off my couch
and get things done !

Don’t you cry no more..

Oderus Unungus (Dave Brockie) i Gwar
(parodierandes en gammal låt med rockgruppen ”Kansas”)

 

Hedniska podcasts, i synnerhet det fåtal av dem som är från Sverige, hör vanligen inte till min melodi. Med risk för att göra någon moraliskt orätt, rekommenderar jag ändå med viss tvekan den nya ”Hednad Podcast”, utgiven av en viss Niklas, fast i tron och en man jag kanske känner, även om jag låter det vara osagt om han är ung eller medelålders. Men – som jag ofta försökt förklara för er den senaste tiden – det finns stora och små moraliska oförrätter, och medan det andra slaget är så små så att de knappast finns, existerar det också sådana som är så stora, så skrikande och klyschiga, att de helt enkelt blir för svåra att svälja.

Orsaken till att jag inte lyssnat på denna podcast, jag nu satt mig ned för att recensera är att jag helt enkelt inte har tid. Jag har sett den ena efter den andra av det är slaget av spoken word-manifestationer komma och gå vid det här laget, och jag ber min vän Niklas att ursäkta mig, men trots hans uppenbara flit, iver och entusiasm. Ja, han har kommit till hela 17 episoder vid det här laget, och det är mer än vad vissa andra – eller skulle jag säga ? – de flesta andra i denna vår spretande, disparata Hedniska och Asatrogna folkrörelse någonsin gjort. Han är åtminstone Asatrogen, tror jag mig veta, och har inte dekat ned sig fullständigt med ”forn sed” eller något annat, som vettiga människor inte bör och inte skall hålla på med.

Han torgför sin egen filosofi och sina tankar, och det klandrar jag honom heller inte för, ty skall det vara yttrandefrihet, så ska det..

Men – det säger jag er – lyssnar jag alls på någon Podcast, nuförtiden, så är det allra helst ”The Hour of Slack” från ”The Church of the Subgenius” a propå detta med andlighet, för Ivan Stang / Doug Smith – dess utgivare och enväldige radio-operatör har utgivit än 1796 avsnitt nu, från det tidiga 1980-talet, då bara ”college radio” fanns, och podradion eller internet inte ens var något som fanns i verkligheten – och den ihärdigheten, den verkshöjden och den förmågan att underhålla så många, så länge – den lyfter jag på min symboliska hatt för. Det är nämligen det alla dessa svenska poddradios om hedendom och angränsande ämnen saknar – deras ”spoken word” blir bara något för de redan frälsta, och vad kvaliteten på musik och studioarbetet nu angår, så är den inte alltid så mycket att hänga i julgran den heller – jag tänker på en del avskräckande erfarenheter jag gjort hos en herr Totte Hell och Markus Decibel, eller vad nu detta Rednecks-betonade sällskap från de bara alltför djupa urskogarna i Norrland respektive Småland hette.

Fortfarande med risk för att göra någon orätt, alltså.

Den enda beröringspunkt jag själv någonsin haft med spoken word, är att jag alltid skriver mina egna texter – precis som den här texten jag skriver nu, och jag har skrivit minst 1000 blogginlägg under årens lopp – som ”first draft” direkt från hjärnan och vidare ut på nätet, eller pappret, helt utan några som helt omarbetningar – möjligen lite språklig redigering här och där, men det är också allt. Det går att ”fuska” och klippa en hel del med radio, och särskilt poddradio också – man kan lära sig verklig redigering på det viset – men egentligen anser jag det som just ”fusk” och inte ”spoken word” vilket borde vara varje radio-mans eller journalists första plikt. Man måste kunna verka och agera – inte leva i imaginära Världar.

Det man skriver och gör i detta liv, skall vara anpassat till den existerande verkligheten – för så är livet för oss HEDNINGAR – och det är inte ett tomt maskineri, inget djävla spel, utan något vi upplever, därför att vi själva försatt oss i den situationen, och därmed inte kommer ifrån. Jag har redan talat med er om något, jag kallat en ”Ideell Kulturkamp” – och därmed är det också ganska klart, vad jag tycker om den gode Niklas ämnesval för dagen, även om det inte finns någon regel i min bok (Eddan !) som säger, att en Asatroende hedning inte kan prata om vadsomhelst…

Ärligt talat, jag tror inte på något sätt att TV-spel leder till andlighet, utom möjligen för ett litet fåtal, redan svårartat ”andligen” intresserade personer. Jag tvivlar inte ett enda ögonblick på att Niklas upplevelse är viktig eller riktig för honom själv, och möjligen ett litet fåtal individer ur hans egen generation, men det är så långt jag är villig att gå. Min väg går åt helt andra håll, på helt andra sätt, även om jag till och med har sysslat med lite av det man kan kalla spelutveckling, och så har också mina många bröder.

Angående en viss Professor Tolkiens motbjudande, sockersliskiga lavemang och kataplasma (redan Goethe använde på sin tid detta ord, och jag hoppas att ni alls vet, vad ”kataplasma” alls betyder) med sin ännu mer naiva, från kristendomen direkt hämtade uppfattning om ont och gott, så äcklar den mig faktiskt. Jag är inte intresserad av fadda, dåliga fantasy-spektakel, något ”HBO Vikings” eller ”Game of Thrones” eller någon World of Warcraft, inte av ”Call of Duty” heller förresten, eller vad det nu är för påhittad värld av idel hitte-på.

Bristande realism, bristande personkaraktäristik, bristande story lines, bristande logik, bristande kvalitet, bristande operatörsförmåga och dåliga spelmotorers teknik, imponerar inte på mig, lika lite som falska religioner, Monoteism och falska myter  -inte så länge riktig mytologi, riktiga myter – som traderats i tusentals år och därför håller – faktiskt finns.

På riktigt.

Varför alls ”spela” när livet INTE är ett spel…?

 

Läs ”The golden bough”. Läs ”The hero with a thousand faces”. Läs Robert Graves, ”The White Goddess” till exempel – eller den franske kulturantropologen René Girard, ”Violence et le Sacré” – alltså ”Violence and the Sacred” på svenska. Ok – allt det här är böcker, inte TV-spel, men skall du alls förstå hedendomen på djupet, min vän – så börja där.  I och för sig kan du också gärna läsa Michael Moorcocks essä ”Wizardry and Wild Romance” också, om du vill ha en exposé över den moderna fantasy-litteraturens utveckling, eller varför Tolkien, CS Lewis och andra kristna författare i den genren stinker, verkligen stinker och suger svetten ur en död mans pung – bildligt talat; och varför de bara förmår rådbråka och våldföra sig på de ursprungliga myterna – som alla kristna.

Du frågar om dataspel, eller det eviga spelandet, spelmanin.

Ja – naturligtvis. I den mån tecknade serier, populärkultur, skräpkultur rent av (inte all populärkultur behöver vara dålig, långt därifrån, lika lite som all populism behöver vara dålig) filmer, tv-serier, radioprogram, populär historia, illustrerad galenskap eller vilka tidningar du nu vill – inklusive ren kitsch – ett ämne jag skrivit mycket om – inklusive Asatron i de amerikanska seriernas värld – så jovisst Niklas – jo visst.

Alla vägar kan föra till den sanna Asatron eller för den delen det andliga.

Du förstår – jag kände en spelkonstruktör en gång, eller en man som senare blev spelkonstruktör, precis som i viss mån jag själv – för det är faktiskt vad jag är – till en del – just nu – även om mitt enda spel är verkligheten, levande eller död – verkligheten dödar nämligen på riktigt, och i den verkligheten lever jag, förstår du – jag säger inget om din självupplevda verklighet – men nåja, han beskrevs av en annan författare, en viss Jimmy Juhlin Alftberg – och boken han gör det i heter ”Alpha Tango” – du kanske kan fråga efter den på något bibliotek någon gång, om du är så lagd i huvudet, att du alls besöker bibliotek nuförtiden – många av dem varken bör eller kan man besöka.. men i och för sig – på min tid gick det ju.

Sjöbäck, som han hette och inte ”Sjöberg” som det står i boken, satt i en viss sorts fordon, som färdades genom något som hette ”Sniper Valley”, ej att förväxla med ”Sniper Alley” – inte en smal gata, men väl ett helt distrikt i Sarajevo på sin tid. Fordonet, som han färdades i var svenskbyggt och ganska gammalt, för övrigt – och det träffades av en rysk Sagger-missil förstår du – sak samma (för tillfället !) vem som ens avfyrade den, eller varför…

Fyra man brännskadades intill andra graden, en fick värre skador. Max träffades inte av sprängstrålen (RSV) som gick rätt förbi hans huvud, och ut genom plåten – som alltså turligt nog var ganska tunn. Efter det blev Sjöbäck hedning – på allvar, 100 % hedning, utan att skämta, utan spel, utan dina nördiga, uppkonstruerade, fullständigt oväsentliga små världar – utan på riktigt, som sagt.

Mer riktigt än du förmodligen inte kan föreställa dig, inte i din vildaste fantasi ens, spelar du och simulerar du aldrig så mycket, så kommer du förmodligen inte fatta eller förstå det, inte ett smack, inte en chans grabben – även om jag kanske ”gör ned” eller förringar dig nu.

Fast – egentligen skiter jag i just det. Sjöbäck kunde inte förstå det heller, och inte heller jag – på den tiden jag kände och umgicks med honom, vill säga.

Sedan blev han spelutvecklare, som sagt – och fick betalt för att spela dataspel och göra grafiska detaljer till just dem – vilket jag också fick, i en helt annan firma. Livets ironi, ha ha. Mycket lustigt – men sa jag inte att alla får sitt straff – eller sin rättvisa belöning  – till sist ?

How do you FRIGGING like ”them apples” ?

Sådär. Nu har du mitt svar. Svaret är alltså, att jovisst – dataspel leder säkerligen till andlighet – men det gör en hel del andra saker också, och min andlighet, lika mycket som den världen jag lever i, tar sig nog förbannat ”lustiga” uttryck ibland, vilket har sina randiga skäl och rutiga orsaker, i alla fall när det gäller min gamle kompis Max, vars äldrekursare jag var, och därför försökte ta hand om, eftersom ingen annan gjorde det när han kom hem, om du vill veta.

Vi pratade också en hel del, minns jag – men om jag lyckades med mina rehabiliteringsförsök för just honom, eller om det ens var mycket bevänt, är väl en helt annan ”femma”. En sak ska du komma ihåg – och jag skämtar inte. Livet är inget djävla ”spel”. Inte för någon av oss. Inte för Max.

Inte för dig heller, antar jag.

 

 

Vart fel namn kan leda en familj…

”Jag slog er med min stav, förbannelsen vek
Vållad av straffad moders grymma svek”

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, men jag säger det utan glädje och med mycken sorg. I Nordiskt namnskick har det aldrig någonsin ingått, att uppkalla ett barn direkt efter en gudamakt.

Det är vansinne, praktiskt taget, och den största otjänst ett föräldrapar kan göra, att uppkalla ett stackars barn efter en gud eller en gudinna. Visst, att uppkalla en liten flicka eftr ”Freja” kanske somliga tycker låter sött och gulligt – men den lilla flickan får i hela sitt liv en tung kvarnsten att bära om halsen.

Tänk om hon inte alls blir vacker, inte har något av Freja alls över sig, och aldrig kan göra skäl för sitt namn, och heller aldrig bett om att få bli liknad eller jämförd med Freja, eller inte vill vara hedning eller Asatroende. Då har ni ju gjort ert eget barn illa, med att ge dem ett namn som barnet kanske inte alls vill ha, och heller aldrig kan leva upp till.

Min gamla farmor, på den tiden hon levde – hon blev över 90 och var en mäkta hednisk kvinna – sade alltid – rådd av sin farmor eller ”Edda” (för det betyder själva ordet, det visste ni kanske inte !) att ”man skall aldrig ge barn Onamn, Hunna-namn eller Gudanamn – för hur skall det då sluta ?

Ingen förälder med självrespekt skulle namnge (ja, vi hedningar knäsätter eller möjligen namnger – vi DÖPER aldrig någonsin, för det är en kristen osed!) sitt barn som ”Fido” eller ”Karo” och heller inte ”Lucifer Mohammed” eller ”Jesus Jönsson” eller några andra skruvade namnkonventioner. Dessutom finns det i vårt land en Namnlag, som förbjuder allt sådant. Ett namn får inte väcka anstöt, kan väntas leda till obehag för den som ska bära namnet, eller annars vara uppenbart olämpligt, står det i lagens fjortonde paragraf.

Vem vill uppkalla sitt barn efter varelser som Loke, Fenris eller Sinmara ? Får ett barn ett sådant namn, kan det påverka dem på värre sätt, än vi kanske tror…

Namn påverkar oss människor mycket mer än vi tror, inte minst därför att vi själva eller vår omgivning blir tvungna att upprepa namnet, genom att säga det högt eller bara tänka det, och det gäller förmodligen också under graviditeten, eller innan modern ens fött sitt barn.

Tragiska saker kan hända – också för föräldrapar som aldrig gjort det ringaste ont, och som verkligen aldrig förtjänat något sådant. Påfallande ofta, har jag märkt – är det just barn som fått namnet Loke som blir drabbade. Tydligt är emellertid, att man inte ska nämna Loke vid namn, eller ta sig namn efter honom, och frambesvärja mörka makter,  för som det gamla svenska ordspråket säger: ”Tala inte om trollen, för då står de i farstun”.

Under antiken trodde man, att det var ett exempel på Hybris, eller med andra ord grotesk självöverskattning, att uppkalla sina barn efter en gud. Makterna såg inte med blida ögon på det, och föräldrar och hela familjer kunde råka mycket illa ut – som det också gick för Niobe och hennes döttrar.

Själv känner jag till inte mindre än sjutton fall – ur media eller min bekantskapskrets, där barn som fått namnet ”Loke” drabbats av mer eller mindre svåra missbildningar. Det har rört sig om ryggmärgsbrock, barn som fötts med sammanvuxna fingrar eller inälvor och hjärta utanför kroppen – sådana saker. I andra fall har det ”bara” rört sig om DAMP, ADHD-HBTQB eller andra i sammanhanget lättare, psykiska åkommor – men saker som ändå är obotliga, och som kvarstår för hela livet.

Själv tror jag knappast detta är ”vidskepelse” som en del påstår, även om jag inte kan vederlägga eller bevisa detta påstående vetenskapligt – men vetenskapen vet inte allt ännu,och för att citera en annan hedning: ”There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy”. Det lär finnas inte mindre än 4688 personer som lystrar till namnet ”Loke” i vårt land, om man inte lägger till diverse konstigheter som ”Lokesdotter” och annat sådant, vilket nog inte gör bärerskan så glad det heller, i alla fall inte när hon vuxit upp, och hela tiden måste presentera sig själv på det befängda viset, med ett klumpigt namn hon aldrig själv valt. I vissa sociala sammanhang eller vissa länder utomlands kan ett sådant namn vara totalt förödande, och det borde blivande föräldrar också tänka på.

Namn som ”Tor” och ”Frej” är fortfarande ganska populära de med, men helt oriktiga, om man följer Asatrons väg. Överhuvudtaget har vi inga som helst belägg för att folk någonsin kallat sig för ”Tor” som egennamn, innan 1800-talets slut, om man vill tro Svenska Akademins Ordbok över det svenska språket.

Å andra sidan kan man hävda, att 17 observationer, delat med 4688 inte är särskilt hög frekvens, inte bevisar någonting alls och hur som helst bara är ett värdelöst stickprov, för urvalsundersökningar har oftast ingen empirisk betydelse.

Loke vrider sig i plågor. Skulptur från Stockholms Stadshus

 

Loke Jansson, 4, från Linköping har ett ovanlig epileptiskt syndrom. Enligt flera läkarintyg behöver han tillsyn 24 timmar om dygnet.

Sjukdomen gör att pojken får allvarliga kramper. Vid varje anfall kan Lokes lungor och hjärta börja krampa och då riskerar han att dö.

För att få statlig assistansersättning från försäkringskassan krävs det att man behöver hjälp med sina grundläggande behov. Men enligt försäkringskassans tolkning av två domar från Högsta förvaltningsdomstolen är vare sig hjälp med sondmatning eller andning just något grundläggande behov.

– Citat från Expressen, 2018-02-18

Under denna vecka såg jag allt detta besannas igen. En god vän och kollega – som är den bäste och raskaste bland män, gladlynt och en man, vars hustru inte på något sätt förtjänar något sådant, inte han själv heller – besökte mig på mitt tjänsterum, med sin son i släptåg. Nu frågade jag honom inte om det, men jag såg att det var något fel på pojken. Hans huvud verkade mycket stort i förhållande till kroppen, och först trodde jag att det stackars barnet hade hydrocefali, vilket kan vara ett obotligt tillstånd. Senare fick jag veta, att just den sonen led av dvärgväxt. Och hans far och mor hade före födseln döpt honom till – Loke…

Nu gick vi av någon anledning in i ett rum, där jag förvarar två stora tryckpressar. Dem ska man inte röra, för det är inga leksaker för småbarn att klättra på. Jag såg hur den lille pojken stack in sin hand mellan de två uppvärmda huvudvalsarna, av ren nyfikenhet, och började häva sig upp emot de strömbrytare och kontaktdon, som startar själva maskinen. Nu slog jag till honom, så att han gick därifrån. Min kollega, som också var med i rummet, såg inte det där – men av hela mitt hedniska hjärta och min hug – för vi Hedningar har ingen ”själ” – utan just Hug och Hamn – kom ihåg det ! önskade jag, att detta var både sista och första gången, som jag slog till just den pojken.

Men – till grabben sade jag – tyst – så att hans far inte kunde höra det:

 ”Lille vän ! Undrar just vad det ska bli av dig, om du har tur nog att få växa upp, och leva. Du vet inte vad detta är för slags uppfinning.

Med den kan du sprida ord, ord och åter ord över världen, och aktar du dig inte, krossar själva maskinen dina armar och händer. Den har icke gjorts för dig att klättra på, men för att sprida budskap åt vuxna människor. Och en gång kommer du kanske att få lära dig hur man sköter en sådan apparat, och vad som får den att fungera och sätta sig i rörelse. Då skall du förstå mina ord och min varning – men icke förr !

Din kropp är svag, redan i unga år. Men kanske är huvudet ditt gott, och därför bör du lära dig använda det, varje dag, varje timma, varje stund du lever och för varje andetag du tar. Och kanske kommer du snarare använda huvudet än kroppen, eller kanske kroppen och huvudet, lika mycket eller var för sig, vilket du förmodligen gör klokt i. Men lär dig använda ord, ord och ord-  de som jag talar och de som du ska använda – för dem ska du se upp med !

Detta slag får du av mig, men sedan slår jag dig aldrig mera.

Jag slog dig med min stav, och förbannelsen vek – vållad av straffad moders grymma svek.

Gå nu ut i livet, och välj dig ett annat namn att leva under, än det tokiga namnet Loke !”

Illustration av Bertil Bull Hedlund till en roman av Pär Laggerkvist

Det HEDNISKA Island BYGGER UPP Kulturen – medan de kristna bara RIVER NER

Vet ni vad en ”refill” är för något ? Nej, för ovanlighetens skull rör det sig inte om en plastförpackning, och inte heller om det knark, som man kan köpa i förorterna till snart sagt varje stad i Sverige. Ordet finns också i runsvenskan, och det kommer från norröna – det språk som med få förändringar ännu talas på Island. I år blev slutligen ”Njals-Refilln” fullbordad – efter sju långa år och därtill sju månader av oavbruten verksamhet, kunde vi läsa i  ”iceland Monitor”.

I Hvolsvöllur på södra island har  tjugo kvinnor oavbrutet sytt en vävnad, längre än självaste Bayeaux-tapeten, av Islands stora nationalepos, Njals saga eller ”Njala” – och det är just ”vävnad” – något som är gjort med ”rev” som ordet ”refill” betyder. Som vanligt är det vi hedningar och Asatroende som är de verkliga kulturbärarna för ett helt land, och vi är de som bygger upp, när andra bara bryter ned.

Hur de kristna på Island – genom ”Tjodkirkjans” eller ”Folkkyrkans” egen Info-chef bara väckte avsmak och äckel med en ny reklamkampanj, riktad emot barn och ungdomar, berättade jag så sent som för två dagar sedan. Resultatet av den fjolla till jesus-gestalt – i skägg och läppstift – som man försökte lansera, pårökt och dansande framför en regnbåge, var bara att islänningarna lämnade denna påstådda ”folkkyrka” i hundratal och tusentalmen samtidigt med detta, går alltså Hedendomen och Islands sanna, nationella kultur – utan Öken-religioner från Mellersta Östern – emot en ny renässans, enligt vad ”Morgunbladid” kan berätta.

Här ser vi Njal själv, den gode och rättvise domaren, som gav sitt folk lagen i en orolig tid av släktfejder och inbördeskrig, som kristendomens ankomst till ön hade förorsakat. Han blev innebränd på sin egen gård Bergtornsvall för sin svägerskas skull, och det dråpet, och många andra händelser är bevisad historia, för man vet att det hände 23 augusti 1011, och arkeologer har också bevisat att det verkligen brunnit där under det tidiga 1100-talet, trots att jordlagren blivit omblandade, och många spår utplånade, som alltid när okunnigt folk inte kan hålla fingrarna i styr.

Mer än 12 000 vanliga islänningar har donerat till det sju år långa projektet, vilket visar hur folkkär den nationella kulturen ännu är, och lägger vikt vid Islands arv. Hela den mer än 90 meter långa bonaden kommer nu visas på ett särskilt Saga museum, och också kunna bese av utlänningar och icke-islänningar.

Gunnhildur Edda Kristjánsdóttir and Christina M. Bengtsson, two local women, had the idea that sewing the Njal´s saga in a tapestry form would be an interesting way to introduce the most famous Icelandic saga to a wider audience. They contacted Kristín Ragna Gunnarsdóttir, an artist and literary scholar, and she designed the pictures printed on the tapestry for sewing.

Här ser ni Hallgerd, Höskulds dotter, hon som var högättad och underbart vacker, fast hon alltid hade otur med män.  Hon hade kunnat sluta som drottning över Norge, Danmark, Dublin eller Orkney om Nornorna så velat, men så var det detta med att hon var ”tjuvögd” eller som man säger på skånska – ”Ha-galen”, och begäret efter rikedomar och prakt blev också hennes fall.  På Alltinget mötte hon en dag Gunnar på Lidarände, som var högrest och väldig, och såg ut att vara den bäste och starkaste bland män, och honom ville hon gärna ha. Så blev det också – men ”Man-galen” ville hon inte kallas, och det är den scen vi ser skildras nedan.

Gunnar och Hallgerd blev kära och gifte sig sedan, men han var en lugn och harmonisk man, som inte ville göra sig stora planer inför morgondagen, och som heller inte sökte strid. Men, så kom där till misshälligheter mellan Hallgerd och Bergthora, Nials trogna hustru, fastän han och Gunnar var de bästa vänner. Den trätan ser man på bilden här.

Hallgerd, med en yxa i hand, hetsar till dråp mellan män, men undertill ser vi de goda vännerna Gunnar och Njal ge varandra silver i förlikning, medan Bergthora står till höger i bild, och skäller på Hallgerd. Så är det med kvinnoträtor. En kvinna kan ta sin man i försvar, men emot andra kvinnor som är etter värre, hjälper det sällan eller aldrig.

Så hände det också, att Hallgerd, som ju var ha-galen, kom att stjäla en liten småsak på ett annat gille, och det gav Gunnar henne en örfil för. Det var enda gången någonsin, som han höjde en hand emot en kvinna, men den gången hade hon också gått för långt. Många år senare, när Gunnars fiender slutligen kom för att bränna honom inne, och han och Hallgerd var fångade i det brinnande huset, brast hans bågsträng, och han bad Hallgerd ge honom en test eller refva – som i refill- av sitt långa blonda hår – men inte ens det ville hon – för hon sa: ”Nu är tid att minna dig på kinnhestin !” elller den örfil hon en gång fått.

Men Gunnar blev grundligt hämnad, av en man som hette Skarp-Hedinn, ty han var skarp som en hedning, och en bra karl till sinnet.

Minns nu detta, ack ni hedna och ludna – och tänk på alla de spinnerskor, och de kvinnor som sytt en vävnad, som kommer bestå i långliga tider, eller kanske i tusen år. En annan Bengtsson, inte Christina M, men Frans G Bengtsson skrev förresten en dikt om den – men det är en annan historia- liksom mycket annat.

Vi Hedningar bygger upp – där andra bara river ned !

 

Ännu en ODENS DAG för YTTRANDEFRIHETEN

Idag är ännu en Odens Dag enligt kalendern i de flesta civiliserade stater. Medan vi nu ser hur företrädare för diverse Abrahamitiska Ökenreligioner mer och mer försöker inskränka Yttrandefriheten i vårt land, genom att påstå att brännande av skadliga böcker, som påbjuder Folkmord skulle vara ”hets emot folkgrupp” (Hur kan det vara det förresten, när samma böcker öppet propagerar för folkmord och våld emot oliktänkande) så är det ändå värt att påminna om Eddans ord i Hávamáls 127:e strof, den som lyder:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir,
-njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr
hvars þú böl kannt,
kveð þú þér bölvi at
– ok gef-at þínum fjándum frið.

Strofen har översatts på olika sätt av mer eller mindre kompetenta svenska översättare, men i min översättning tolkas den bäst såhär:

”Det råder jag dig, Loddfafnir
om du råd tager
– njuta må du, om du tager
Det går dig gott, om du gitter
Var än ont du ser,
Kväd då att ont det är
– och ge inte dina fiender frid.

Det bör påpekas att ”fridh” eller grid är ett juridiskt begrepp enligt Asatron, och att det inte kan översättas så fullständigt fel som på svenska Wikipedia, där den kände Lönn-rotharen och E-mer-i-Thursen Lars Lönnroth helt förvanskar det. Frid, i betydelsen Tingsfrid eller den ”gridh” och frid som rådde inom ”Vebönd” eller avspärrningarna runt ett hedniskt Vi eller en Kultplats, till exempel, innebär att området var fridlyst, och att inget opassande fick ske därinne – men om man i dagliga livet såg något som var fel eller som gjorde en upprörd, då hade man rätt att i ord protestera emot det, yttra sig och yppa sin åsikt – med andra ord samma sak, som vi menar med Yttrandefrihet. Att ”inte ge frid” betydde alltså, att man kunde tala oemotsagd, och inte bara hålla käft, tiga stilla och acceptera alla oförrätter. Det betydde INTE att man hade rätt att ta till nävarna, eller använda våld- däremot.

Yttrandefriheten gällde också vid Tinget, där även Lagmän, Kungar och Godar kunde ifrågasättas, och så var det över hela Norden.

 

Angående Gridh som begrepp, juridiskt sett, säger alla vedertagna källor som såhär – jag citerar från Zoega’s Dictionary of Old Icelandic, som räknas som det bästa standardverket på sitt område:

gridh, n. (1) domicile, home; (2) pl. truce, peace, pardon, quarter; selk g.: to make truce; segja gridh­ sundr gridhum to dissolve the truce; l Gridh ­fs g. ok lima, safety for life and limbs; beidha (sägja) gridha, to sue for quarter; beidh gridha Baldri fyrir alls konar haitiska, to seek protection for B. against all kinds of harm; gefa e-m g., to give one quarter; ganga til gridha, to accept pardon.

gridha-brek, n. pl. breach of truce; -gjaf, f. granting truce; -lauss, a. without truce, truceless; -mark, n. sign of truce; -mál, n. pl. truce formularies; -rof, n. pl. breach of truce; -setning, f. truce-making; -stadhr, m. sanctuary, asylum.

Inom hemmets fyra väggar, ”Innangårds” eller på det egna tunet – vi skulle säga ”Köksbordet” rådde Hemfrid, av uppenbara skäl, och ordet ”bedja” på Norröna var fråga om en befallning, en direkt order, en utsaga, och visst inte någon kristen ”bön” som jag redan många gånger förklarat. Ett verkligt klassiskt exempel på ”Gridh” skedde när Frigg tog en ed av allt levande att skydda Balder, och med edsbrytare och edssvikare gjorde man dåförtiden kort process…

I vilket Frigg tog en Ed om ”Gridh” av alla levande varelser – men hon glömde misteln… (engelsk illustration från början av 1900-talet)

I dagens nummer av Svenska Dagbladet finns en artikel om just Yttrandefriheten införd, som vimlar av sakfel, därför att författaren till den är kristen, och antingen inte känner till vårt Nordiska arv, eller också helt förnekar det, som de kristna alltid brukar göra. Det är Jacob Rudenstrand, annars Generalsekreterare i den ”Svenska Evangeliska Alliansen” som står bakom artikeln, och jag måste erkänna att jag är lika okunnig om herr Rudenstrands ideologiska bakgrund och hemvist, eller storleken på hans ”allians” i antal svenska medborgare räknat, som han är okunnig om Svensk historia, och dessutom okunnig om just min religion, men för dagen gör det ingenting.

Den ädle Herr Rudenstrands åsikter, däremot, är det inget fel på – liksom de slutsatser han kommer fram till – och kanske är han en av dessa alltmer sällsynta ”Goda Kristna” i vårt land, vars existens jag för min del aldrig förnekat, även om kristendomens största problem är att dess anhängare oftast har väldigt, väldigt svårt att följa den. Men – sannerligen sannerligen säger jag er – en gång skall Jacob Rudenstrand få skåda Glitners sal, där de verkligt rättvisa människorna får bo efter döden, inför Forsete, som näst Oden är den mest rättvise och kloke domaren av alla, för vad sägs om följande drapa:

För att upprätthålla ett öppet och fritt samhälle krävs möjligheten och rätten att få tänka själv och att ge uttryck för avvikande uppfattningar.

Med facit i hand har Sverige på dessa punkter en lång väg kvar att gå.

Friheten att yttra sin åsikt finns – det existerar ingen lag mot att föra fram provocerande åsikter. Men frågan är om inte de återkommande kraven på trygga rum, ideologisk likriktning och deplattformering inom delar av samhället indikerar en demokratisyn på glid.

Honnörsord som ”tolerans” och ”mångkultur” verkar dock betyda lite i hur vi hanterar avvikare.

Det talas i dag ofta om ”den demokratiska värdegrunden” och ”demokratiska värderingar” snarare än om demokratin som form. Åsiktsinnehållet – inte det demokratiska förhållningssättet – spelar en allt viktigare roll.

Herr Rudenstrand ser hur demokrati och yttrandefrihet urholkas under ett Regeringsparti, vars tro på dessa begrepp bara är en läpparnas bekännelse, tomma fraser och fina ord, men ingenting annat.

Och han fortsätter:

. Författare har blivit avbokade och lärare tillrättavisade för att ha samtalat med personer med fel åsikter eller använt fel ord. Akademiker som inte tillämpar politiska påbjudna perspektiv i sin forskning nekas bidrag. — —

Annorlunda uttryckt så liknar krav på likriktning äldre tiders kättarjakt, minus våldsmonopolet. Har man inte rätt trosbekännelse blir man stämplad som heretiker.

Enligt Sverigebilden är vi svenskar dock mer demokratiska, fördomsfria, progressiva och toleranta än de flesta andra länder. Här finns inga tabun. Honnörsord som ”tolerans” och ”mångkultur” verkar dock betyda lite i hur vi hanterar avvikare. Varför är det så?

Frågan är väl värd att ställas, mitt i PK-elitens och den allt smalare och alltmer krympande ”åsiktskorridorens” land. Man påstår sig stå för ”Väädegjund” och ”tolerans” – men så fort någon kritiserar Koranen eller Kristendomen – ja då är det plötsligt slut på toleransen, och uppenbarligen tolererar man inte heller det ovedersägliga faktum, att inte alla människor är ”lika värda” eftersom en del faktiskt har större värde i kraft av sina förmågor, och sitt handlande – vilket redan Aleksandr Solchenitzyn upptäckte – se citatet här ovan. ”Trudnoj byt Bogom” – eller ”Det är svårt att vara Gud” skrev på sin tid en annan rysk författare, och själv säger jag att det är ännu svårare att vara hedning, särskilt i ett land fyllt av människofientliga kristna sekter, New Age-flum, Thunbergeri, Cancel-kultur och andra mindervärdiga kulturella yttringar, som allesammans har till mål att göra slut på yttrandefrihetens kärna.

 

Att hävda att man ”inte får kritisera Islam” är ungefär lika intelligent som att hävda att ”Nehej, du får inte säga något dåligt om AIK !

(Teckning: Kjell Nilsson Mäki för ”Ledarsidorna”)

 

Man har ibland uttryckt verklig yttrandefrihet som rätten att ha fel åsikt, och framföra den på fel sätt vid fel tillfälle, för även det felaktiga enligt majoritetens mening måste faktiskt tillåtas. Jacob Rudenstrand har  fel i sak, när han tror att bara det moderna Sverige skulle ha haft lagstadgad yttrandefrihet, även om han har rätt när han säger att Yttrande- och Religionsfriheten i sin moderna, lagfästa form kanske går 50 år tillbaka i tiden – själv skulle jag vilja hävda att den infördes i praktiken först år 2000, när vi inte längre hade någon Statskyrka, även om vi fortfarande tolererar såpass grova övergrepp som spädbarnsdop, och att samhället ”stämplar” försvarslösa barn med religiös identitet, tolererar slöjtvång för minderåriga,söndagsskolor och annan religiös indoktrinering – det är som om FN: barnkonvention eller för den delen Konventionen om mänskliga rättigheter, som Rudenstrand också refererar till, aldrig fanns.

Människor skall aldrig mer tvingas att tiga, utsättas för våld eller förföljelse för sina åsikters skull, för i detta skall de just få ”Gridh” eller Frid – ett begrepp som redan fanns sedan Hedenhös, och som ännu finns i Modern Asatro. Det vet inte Rudenstrand, men han avslutar sin artikel med dessa minnesvärda ord:

Religionsfrihet handlar om mer än rätten för religiösa att fira gudstjänster; den handlar om varje människas rätt att själv välja sin grundläggande övertygelse om livets mål och mening och att fritt kunna kommunicera detta – utan påtryckningar eller inskränkningar.

Religionsfriheten förutsätter att ingen livsåskådning – vare sig den är religiös eller sekulär – förpassas till den privata sfären.

Detta innebär, att alla manifestationer av tro- även brännande av Biblar och Koraner – faktiskt är tillåtna. Även detta har man rätt att göra offentligt, även om då även kritiken blir offentlig, och somliga naturligtvis kan säga, eller påstå, att Koranbrännandet skulle vara något ”ont”.

Påståenden om att uttalande A eller B kanske inte är ”snällt” eller därför ”onödigt” kan vi därför också lämna därhän, för det hör inte hit. I morgon skall jag gå vidare in på några andra inlägg i den pågående Yttrandefrihetsdebatten, och om hur ”Kränkthetskultur” och Sekterism blev våra makthavares nya litania. Men, det är inte lätt att vara Hedning, som sagt – allraminst en Frihetlig sådan.

Jag har gång på gång under mina trettio år inom Nordisk Hedendom råkat otaliga människor, som förföljts, hånats, uteslutits och ”gjorts ned” av diverse småpåvar, självutnämnda ”Rådsgydjor” och annat patrask, som aldrig haft den ringaste aning om vad föreningsdemokrati, åsiktsfrihet och yttrandefrihet innebär – men det är en annan historia.

Yttrandefrihetens och Demokratins fiender finns lika mycket på den yttersta vänsterkanten som hos NMR och ”Tokhögern” eller i ”Livets Ord” och frikyrkorna…

Ett vet jag emellertid. Man skall hålla sina eder och löften – och vara konsekvent ifråga om yttrandefrihet. Man kan inte ha yttrandefrihet endast till hälften, eller tillåta yttranden, som uppmanar till folkmord, våld och slutet för all yttrandefrihet. Den svenska demokratin, nu som förr – är ingen självmordspakt, och den har rätt att försvara sig emot de individer och grupper, som vill dess undergång…

Dagens fall av ”De Gustibus Non Erat Disputandum” – Islands ungdom lockas inte av Braj-Jesus med stora Pattar i skägg och läppstift…

Ja, jag vet, kära läsare. Rubriken till detta inlägg verkar lite ”utflippad” men verkligheten övergår som vanligt dikten… Ifall ni inte visste det, är ”De gustibus non erat disputandum” ett gammalt hedniskt och latinskt ordspråk, som betyder att om tycken och smak skall man inte resonera. Detta sagt som ett inlägg i gårdagens diskussion om ”kränkthet” och vad som egentligen är kränkande, för vad skall man säga om nedanstående bild, som skall vara Reklam för Söndags-skolor på Island – eller med andra ord Indoktrinering av Barn – för sådant håller som bekant de kristna kyrkorna på med överallt, över hela Världen

Tusentals Islänningar ratar numera ”Tjodkirkjan” eller ”Folk-kyrkan” på Island, som trodde att den kunde göra reklam för sitt eviga jesus-kör med ovanstående bild..

Islandsbloggen berättade den 6 September i år hur en patt-försedd jesus i skägg och läppstift, som påtänd och hög dansar omkring framför en regnbåge, skulle göra reklam för ”Söndagsskolor” och därmed locka fler barn och ungdomar till kyrkan i Island.

Tusentals och åter hundratals Islänningar kände sig inte alls tilltalade av detta budskap, som inte på någon punkt stämmer med bibeln eller någon kristen lära värdig namnet. De lämnade genast ”Tjodkirkjan” allesammans, och bestämde sig för att bli Asatroende Hedningar samt leva i enlighet med sina fäders tro. Men samma samfunds informationschef, Pétur G. Markan vidhåller att detta var en bra idé – fastän bilden nu tagits bort från Tjodkirkjans hemsida, och därmed belagts med publiceringsförbud. Han försvarar sitt bizarra handlings-sätt med följande ord i Morgunbladidh, en av Islands största tidningar:

”Det är viktigt att Jesus är ett uttryck för samhället som det är. Vi försöker fånga samhället och fånga mångfalden och där är Jesus inte undantagen.”

Nästan ingen medborgare på hela Island känner igen sig i de tomma PK-flosklerna. En bild som denna uttrycker knappast ”samhället som det är” eller någon ”mångfald” utan framstår bara som ett groteskt skämt. Om man inte visste bättre, skulle man kunna tro att den var tillverkad av skämtsamma Hedningar på någon reklambyrå, och givet hur många islänningar som fortfarande är hedningar i största hemlighet, kanske det är så det är..

Nu har kyrkomötet 2020 på Island tagit avstånd ifrån de här töntiga tölperierna, och hela Jesus-köret har råkat i vanrykte… Det blev alltså inte bättre för de kristna på Island av detta PK-tilltag, utan det blev precis tvärtom – folk vände sig bort i avsmak från alltsammans… Enstaka präster och biskopar på ön erkänner också att det här var ett gigantiskt misstag, eller en rejäl flopp i marknadsföringen, och Grétar Halldór Gunnarsson, präst i Grafarvogur i Reykjavík, säger till RÚV eller den isländska Statstelevisionen att:

”När du tar en känslig och lättantändlig fråga som tro, könsidentitet och barn och blandar ihop allt i en marknadsförings- och informationskampanj så har du skapat en ganska giftig cocktail – eller åtminstone väldigt illasmakande och  konstig cocktail – som få är beredda att dricka.

Ja – vad ska man väl säga – om dessa kristna och deras ständiga krumsprång…

Är det inte dags att göra slut på hela jesus-jönseriet ?

Själv rekommenderar jag att ”Tjodkirken” tar ett rejält snack med den Asatrogne reklamkonsulten Jim Lyngvild nere i Danmark, som ju tjänar storkovan på sina bilder med bibelmotiv just nu. Han verkar veta hur en slipsten skall dras !

Men ärligt talat – vad man upprörs över, och vad som verkligen är osmakligt, borde det nog inte råda någon tvekan om, för med tanke på hur vissa Monoteistiska religioner och dess utövare bär sig åt, också i vårt land, är det ganska solklart vem man måste bekämpa…

Källa: Tumblr

Helt osökt noterar jag idag – från min Asatrogna ankdamm – att intellektuella Amerikaner med åtskilligt mer ”Verkshöjd” och sunt förnuft än Bianca Muratagic och Katarina Tallroth (Gröna Gatan 22 i Uppsala) reagerat idag, och manifesterat olika reaktioner på nätet, till och med som ett resultat av mina egna bildtexter i gårdagens inlägg (”Imitation is the best form of flattery”)

För det första kan man inte säga, att Tor skulle vara ”åskans gud” enligt Asatron, eftersom han är väldigt mycket mer än så. För det andra är det att förminska Tor, och att vara helt omedveten om hans sanna betydelse om man uttrycker sig på det klumpiga viset, och för det tredje är det ren dumhet, för det går inte att hela tiden hålla på med felaktigt attributerande i stil med ”jamen solens gudinna, åskans gud, helandets valkyria å de å så…” i någotslags förvänd namnkatalog…

Dr. Jackson Crawford, who is an Old Norse expert, where he said that not only giving the gods on the Norse pantheon individual titles of ”god of (something)” is inaccurate and meaningless (reddit 2020-09-13)

På Engelska Wikipedia – där ”verkshöjden” är något högre än bland E-mer-i-thurs Lönnroths rotande i lönn, ni vet… noterar man idag att knivar och en rundsköld, aldrig någonsin varit Jordgudinnan Gerd eller Jords attribut, inte i någon indoeuropeisk kultur. Då frågar man sig också vad det är för ”vits” eller ”poäng” med att avbilda jordgudinnan som följer, och om det ens är smakfullt..

Det här blir bara ordinär ”cosplay” – att säga att det skulle ha med Gerd eller Jord att göra blir bara FEL…

I den mån Jordens gudinna har några attribut, så har hon aldrig avbildats med några vapen, konstaterar forskare. Istället omnämns hon med epitet som ”den vidbarmade” eller ”den breda”, ”moder jord”, samt ”den mörka” någon gång också ”den fuktiga” – som i slavernas mytologi – och naturligtvis även ”den fruktsamma” i sitt bröllop med himmelsguden, Ull eller senare Tyr, och senare ändå Frej, Gerds egentliga maka enligt Asatro.

Men – emot själva dumheten kämpar som bekant också gudarna förgäves, och idioternas och dumskallarnas antal är legio, oavsett vilken kulturkrets vi talar om.

Idag såg jag dessvärre en ny avskyvärdhet, från ett litet New Age-tattarfölje jag inte ens vill besudla denna blogg med att överhuvudtaget nämna – de säger sig nämligen vilja fira ”Höstblot” i Eriksdalslunden, genom att häva ut avskräde och matrester på marken, tillsammans med hela eller krossade ölflaskor – som följande bild från en av deras tidigare små ”sammankomster” i Västernorrland visar..

matrester och skräp, kvarlämnade på marken i en stor sophög – ja så ”värdigt” blir det när New Age hippies blotar…

De påstår att Frigg skulle ha med skörden att göra, rakt ut i luften, helt utan härledningar eller motivering. Som vanligt är deras ”blot” eller små övningar i förnedring av gudomar och människor en enda, dåligt ihopkommen eländig rappakalja av pliktskyldigen upprabblade gudanamn, av en eller annan pårökt ”gydja” som knappt vet vad hon säger, än mindre står för.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag varnar och avråder BESTÄMT alla någotsånär seriösa utövare av Asatro eller Hedendom att ha med sk ”forn sed” eller fornsederi att göra, oavsett var i landet det nu sker.

Någon smak, urskiljning och ”verkshöjd” får man ändå ha…”Forn sed” är bara äckligt och oaptitligt, och lika lite hedniskt som nynazism…

 

I vilket Bianca Muratagic klär ut sig till SKÖLDMÖ…

Vad man blir kränkt av här i Världen – ifall man nu alls blir det – kan väl skilja sig rätt mycket från person till person.

Skulle ”Hild” vara krigarnas Helerska ? Wikipedia-kunskap och medeltida en-och-en-halv-hands-svärd har inte så mycket med Asatro att göra – och varför en Rävsvans ? Hild omnämns inte som någon helerska alls, annat än på svenska Wikipedia… (Bild: Katarina Tallroth & Bianca Muratagic)

Vissa svenskar känner sig kränkta av en religion som anser den kvinnliga hälften av mänskligheten som medfödd underlägsen och bristfällig, och de känner sig kränkta av att vi alla låtsas som om så inte är fallet när vi alla banne mig vet att det är så och kommer förblir så tills vi göra något åt det, eftersom ingen annan kommer att göra nåt åt det.

Vissa svenskar känner sig kränkta av att de tvingas leva i ett samhälle där småflickor tvingas gå runt klädda i svarta sopsäckar av tyg. Är det religionsfrihet eller är det barnmisshandel? Och exakt, vid vilken punkt övergår det från religionsfrihet till barnmisshandel? Utan att den katolska kyrkan ens är inblandad – för en gångs skull…

Vissa svenskar känner sig kränkta av att de tvingas leva i ett land där Sharia-lagar om Koraners okränkbarhet nu har förstört yttrandefriheten, och Polis och svenska myndigheter har börjat dansa eftr Islamiternas pipa.

Vissa svenskar känner sig kränkta av att Sharia-domstolar i Europa tillåts behandla kvinnor som mindre än fullt mänskliga och de blir också kränkta av de tusentals könsstympningar, som verkställts i vissa religioners namn.

Vissa svenskar känner sig kränkta av att vi har mer än 50 kriminella klaner med en viss religion här i landet, som rutinmässigt ägnar sig åt lagöverträdelser, mord, dråp, misshandel, rån och våld.

Vissa svenskar känner sig kränkta av hela grupper av individer, i Malmö såväl som i Ronneby ägnar sig åt att sätta igång barbariska upplopp, organiserad förstörelse av hela samhällen och bränner bildäck, bara för en skadlig och föråldrad boks skull..

Jord skall vara ”åskans moder” påstår Muratagic och Tallroth. De vet inte vad de talar om. Jord är mor till Tor, och har aldrig avbildats med sköld eller kniv i handen.

Nu när jag ser hur Bianca Muratagic och en viss Katarina Tallroth försöker stjäla ett av mina koncept för en hednisk kalender, rakt av och utan skam i kroppen, blir jag dock inte alls kränkt av det, tvärtom. ”Plagiat är den ärligaste formen av beundran” påstås Samuel Langhorne Clemens, alias Mark Twain ha sagt en gång, ifall det nu var han som sa det först. Huvudsaken är i alla fall att det stämmer, och det gör det faktiskt.

Sorgligt nog vet de inte vad de talar om, och har ingen erfarenhet eller kunskap om ämnet alls, vilket syns när de gjort sina bilder. De hade vunnit mycket mer på att verkligen försöka tränga in i det stoff de försöker avbilda, även om jag visst inte är kränkt utan ställer mig sympatisk till själva idén i sig, eftersom redan detta att avbilda sig själv halvnaken och utan slöja på sätt och vis är en protesthandling, som man väl inte utför utan risk i ett alltmer fundamentalistiskt och Sharia-dominerat svenskt samhälle.

Muratagic och Dängroth (nej förlåt Tallefjant var det !) påstår att Nanna skulle vara ”Sorgens gudinna” när hon är Balders Hustru, samt Nymånens skära. Och varför avbilda henne enhänt (ett av Tyrs attribut) samt med ett kristet kors i bakgrunden…? Här vet de visst inte vad de gör överhuvudtaget…

Det är modigt, fartfyllt och friskt att trotsa islam, och den likaså även alltmer tilltagande kristna fundamentalismen, och det stöder jag helhjärtat.

Nordiska kvinnor har i alla tider vägrat att låta sig beslöjas, övertäckas med påsar över huvudet, och förblir än idag fria – varför de också borde tillåtas att avbilda sig själva hur de vill, och när de vill, under de villkor som de själva dikterar. Problemet är bara att vi lever i en tid som flödar över av bilder, och vill man synas eller bli ihågkommen då, är det kanske lite bättre att satsa på vad som är verklig ”verkshöjd” eller en smula kvalitet i sitt konstnärliga arbete, istället för lättköpta, hastigt påkomna ”attributioner” eller tillskrivande av än den ena och än den andra kvinnliga gudamakten i ett enda mischmasch eller samelsurium, lika oredigt som ”fornsederiets” tomma ramsor..

”Det blir FINITO på jesus-köret !”

Allt fler och fler människor i Sverige låter hedna sig.  Redan förra året var mer än 43,3 % av befolkningen i vårt land Hedningar, och vi blir bara fler och fler !

Under år 2020 års första åtta månader har ytterligare 28 476 personer i avsmak vänt sig bort från den ”Svenska” Kyrkan, och det är inte att undra på. Jag ska komma till tänkbara orsaker för det lite senare.

Samtidigt lät 5 773 personer sig indoktrineras och blev medlurade, tack vare kristna ränker. Främst var det väl invandrare, och andra sådana. ”Svenska” Kyrkan är ju knappt till för etniska svenskar längre. Detta ger ett ytterligare frivilligt netto-utträde på 22 703 personer, som inte tänker låta sig toppridas av en totalitär ideologi, eller någon ”Allsmäktig Herre” längre.

I alla tider har vi Hedningar vetat, att tron på ”Jehova”, ”gud” eller ”Allah” är RENT NONSENS !

Vid 2020 års början påstod ”Svenska” Kyrkan själv, att den hade 5 823 515 medlemmar. Befolkningen i vårt land var då enligt samma källa 10 327 579 personer Kontrollera själv mina källor, om ni inte tror mig.. Det skulle innebära, att det då fanns 56,39 % rätt-troget kristna i det här landet och vi kan jämföra det med de 88 % som var medlemmar år 2000, då vi etniska svenskar för första gången fick vår religionsfrihet på allvar, i och med att ”statskyrkan” upplöstes. I själva verket LJUGER den Evangelisk-Lutheranska ockupationsmakten i Sverige (som den väl rätteligen bör kallas) fortfarande, för deras samfund är inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat.

Nu har befolkningen stigit, och den växer helt okontrollerat, främst via fri invandring. Tillväxten uppgår till 0,8% per år och trots Corona-epidemin har regeringen Löfvén släppt in 43 147 personer av mer eller mindre oklar härkomst till Sverige, och det säger sig självt att detta inte är hållbart, och inte en miljömässigt sund utveckling  – men ändå protesterar inte ”Miljöpartiet” som säger sig vilja skydda den orörda naturen i Sverige emot de fortfarande skyhöga invandringssiffrorna.

Såhär kan det inte fortsätta, för Sverige är inte ens idag självförsörjande, och om hundra år kommer ju befolkningen ha mer än fördubblats.. Det beräknas, att befolkningen enligt SCB var 10 358 538 personer i slutet på Juli 2020. Hur stor befolkningstillväxten var i Augusti 2020 är svårt att beräkna, men för enkelhets skull kan den sättas till SCB:s egen justering, plus samma stegring som i Augusti 2019. Om det antagandet stämmer, skulle här finnas minst 15 796 personer mer, oräknat alla dem, som uppehåller sig här illegalt, och inte ska vara här överhuvudtaget.

I slutet av Augusti 2020 fanns alltså 10 374 334 personer i det här landet

Låt oss nu för enkelhets skull anta, att dödligheten och barnafödandet uppgår till ungefär samma värden som 201, och att andelen av de döda som var medlemmar i kyrkan, eller dop-frekvensen (ja, ni vet väl att de kristna försöker öka sitt medlemsantal via övergrepp på barn ) är lika hög som då, fastän den sannolikt har sjunkit, i och med att fler och fler föräldrar övergår till en demokratisk livssyn, och slutar upp att tvinga sig på sina egna barn, och bryta mot både Barnkonventionen och deklarationen om Mänskliga Rättigheter, som garanterar att varje individ själv ska få välja sin religion, utan att stämplas, eller tvingas in i en religion individen själv aldrig valt. ”Dop” är ALLTID ett övergrepp.

”Dopfrekvensen” för denna skamliga form av ”religiös doping” var 40,3 % 2019, och om vi antar att den var lika hög hittills i år så ger det tragiskt nog  0,403 x 13 087 = 5274 unga individer vars rättigheter skändats och tagits ifrån dem redan i mycket späd ålder, och som alltså blivit utsatta för rena övergrepp, och frihetskränkningar. Lyckligtvis kan detta mer än nog balanseras av ett dödstal om 65 478 personer, vilket inkluderar alla de som dött, pga Regeringen Löfvéns slarv under Corona-epidemin

Om vi nu antar, att endast 77,6 % av de döda – som främst var i högre åldrar – var med i ”Svenska” Kyrkan och inte förstod sitt eget eller sina anhörigas bästa leder det till 50 811 kristna färre – Asarna ske lov och pris ! Tillsammans ger det ett ”naturligt avkristnande” om 50 811 – 5274 = 45 537 kristna färre här i landet.

Nu kan vi addera och lägga ihop. Under Januari 2020 till Augusti 2020 har de förlorat 22 703 medlemmar netto, bara på frivilliga utträden. Till det kan vi sedan lägga en förlust av ytterligare 45 537 personer, beroende på förändringar i befolkningsbasen, dvs ”naturlig avgång”

De kristna har förlorat 22 703 + 45 537 = 68 240 ”själar” eller personer som nått befrielse från deras Slav-gud JHVH-1 och vars håg har ändrats åt Hedendomen till.

Nu har de bara 5 755 255 medlemmar kvar – och färre ska det bli !

NU är det snart SLUT på hela jämra jesus-köret !

Detta innebär, att med en befolkning som vuxit till 10 374 334 personer betyder det, att det nu bara finns 55,5 % kristna kvar i landet – men om dessa ens ”tror på gud” vill jag låta vara osagt.

Säkert är, att 44,5 % eller mer av oss svenskar redan är Hedningar. 

Vårt antal växer för varje dag – och till slut når vi det hedniska skiftet – den punkt då andelen hedna är mer än 50 % i Sverige. Det kommer inträffa redan under detta årtionde, och själv ser jag fram emot den glädjens dag, då flertalet av vårt folk äntligen befrias efter 700 år av andligt förtryck.