I Alvatid: Utanför Kroppen, Nära Döden och Nära Grisen ? (Om att SKÅDA Valkyriorna och SÄRIMNER)

Nu när Alvablotets tid är inne, och vi befinner oss i dödsgudinnan Hels dystra årstid har jag börjat fundera en aning över såkallade Utomkroppsliga upplevelser – UKU på svenska, en ine helt välfunnen översättning av Engelskans OBE eller Out of Body Experience, respektive vad man i nyare litteratur kallar NDU, vilket på samma sätt är en översättning av Engelskans Near Death Experience, alltså en Nära-Döden-Upplevelse.

De kristna har försökt använda allehanda bevis för nära-döden-upplevelser i gammal tid (som på denna tavla av Hieronymus Bosch från tidigt 1500-tal) för att just deras religion skulle vara sann, men det motsägs av tjogtals med rapporter av fenomenet från icke-kristna tider och kulturer… Alltså existerar det oberoende av kristendomen

Mer eller mindre fanatiska kristna och evangelister har försökt använda sig av vetenskapliga resultat av de här upplevelserna, bara för att senare påstå att just deras religion skulle vara rätt. Men i själva verket finns det inget stöd för det alls, eftersom det också rapporterats om liknande fenomen från det gamla Egypten, i Gilgamesh-eposet, Indien under Vedisk tid, Kina före Buddhismens ankomst och det gamla Amerika innan Européerna ens kom dit. De finns också beskrivna i Eddan – den sena, halvkristna Eddasången ”Solarljod” hör faktiskt dit, och den innehåller flera rent hedniska element – på sitt sätt skulle vi också kunna föra all hednisk visionsdiktning som till exempel Voluspá till samma grupp av berättelser, även om den berättelsen inte är lika tydlig, och är tillkommen under sejd, inte under djup sömn eller medvetandeförlust.

Man har på senare tid också påbörjat forskning om Nära Döden Upplevelser i det moderna Indien och Japan, liksom hos Australiens Aboriginer, och kommit fram till att samma upplevelser finns också där, men att ingen av de personerna som där upplever dessa fenomen ser något kristet alls. Hinduer som undergått upplevelserna har tyckt sig rida på heliga kor emot det eviga ljuset, sägs det. De har sett Yama eller Yamaraja, hinduernas domare i underjorden, och många andra ting, helt utan kristna inslag. Man har påstått att de hinduiska upplevelserna skiljer sig från de västerländska i så måtto att personen ifråga inte tycker sig färdas emot dödsriket ensam, utan ihop med en följeslagare av något slag, i varje fall inga änglar, som de kristna hela tiden med fanatisk trosvisshet insisterar på. Det har jag dock inte hittat några statistiska bevis för.

Japaner har sett Buddhistiska väsen eller Kamis från deras egen Shinto-religion, och Aboriginer har vaknat upp efter hjärtattacker med minnen av ”Regnbågsormen” och andra väsen ur deras mytologi, och varför skulle just dessa folks berättelser vara ”mindre äkta” än de kristnas ? Det är ett djupt rasistiskt påstående, ifall någon alls skulle säga så. Som vi ska se, förekommer det också rent hedniska och Asatrogna NDE:s och OBE:s på nätet, och i litteraturen – till och med berömda personer har vittnat om Valkyriornas faktiska existens enligt dem, men låt mig nu inte avslöja detta i förväg.

 

Jodå, livet efter döden kan bli utmärkt bra ! Det är bara de kristna som har ångest inför det…

Buddhisterna, speciellt Tibetanska Buddhister, har för sin del alltid varit medvetna om att NDU och liknande fenomen existerar, men att de också är illusioner, eller ”Bardos” som de ser det. I den tibetanska dödsboken, ”Bardo Thödol” framhålls att vad man ser då man är nära döden eller kliniskt död, bara är en lång serie drömmar eller illusioner, som psyket undergår innan sin återfödelse någon annanstans – detta är med andra ord ett helt normalt förlopp enligt dem, och inget de lägger någon större vikt vid, hursomhelst. Buddhisterna säger sig också kunna uppnå alldeles samma upplevelser under meditation, då de kan frigöra sinnet från kroppen för en stund, och liknar alltsammans vid ett drömtillstånd. Förmodligen har de alldeles rätt, i alla fall som jag ser det – för deras tro ger oss början på förklaringen till hur de här fenomenen alls uppkommer, rent fysiologiskt och medicinskt.

 

Många folk har haft föreställningar som går ut på att de döda kommer att dömas efter döden. Enligt den Egyptiska dödsboken blev hjärtat vägt emot Sanningens Skrivfjäder, och guden Thot skrev upp resultatet – Men de ogudaktigas hjärtan slukades av Ammit, en fruktansvärd best som har stora, ja fysiskt påtagliga likheter med SÄRIMNER (de gamla Egyptierna hade aldrig sett några riktiga vildsvin i levande livet, men beskrev djuret med delar av andra djur – rumpan liknade en flodhäst, osv osv )

 

Mycket av det vi kallar ”Utanför-Kroppen-Upplevelser” upplever vi förr eller senare alla någon gång, då vi drömmer. Flygdrömmar är en vanlig företeelse, och forskare har påstått att det mänskliga minnet kan fungera så att vi ser oss själva snett uppifrån i en del äldre minnesbilder – allt det här ska bero på elektrisk stimulans i särskilt den högra temporalloben eller tinningloben, och det går att få försökspersoner att uppleva att de ”flyger” eller har drastiskt ändrad rumsuppfattning genom att stimulera hjärnvävnaden just där med elektroder. Droger, som DMT eller LSD kan framkalla precis samma resultat, men fungerar mera slumpartat, och till sist säger sig en hel del personer kunna gå utanför sin kropp under meditation eller yoga; vilket också vi hedningar kan, genom sejd och andra tekniker. Sejdmän och sejdfolk i det gamla Norden har vetat det i tusentals år, och berättelser om ”Hamnskifte” eller personer som färdats ”i flyghamn” är bara ytterligare ett exempel på samma sak.

De nordiska föreställningarna om Maran – som alltid är ett kvinnligt väsen – eller Mardrömmar, är en klar effekt av sömnparalys…

Sömnforskningen har också kommit fram till att det finns något som heter Sömnparalys, och som vi alltid upplever varje natt. Under riktigt djup sömn eller REM-sömn ligger man fullkomligt stilla, och verkar helt avsomnad, ja död. Det är en reflex som finns i de flesta däggdjur, och som förmodligen funnits med oss ända sedan dinosaurernas tid, när däggdjuren var mycket små, sorkliknande varelser som var tvungna att gömma sig dagtid, och ”spela döda” i sina bohålor eller ihåliga träd, men var aktiva på nätterna. Vaknar vi nu under sömnparalysen – det kan hända ibland – kan vi kanske få en flygdröm, uppleva det ”tunnelseende” som ingår i Nära-döden-upplevelserna och se en hel massa annat. Samma sak kan hända under insomnandet, eller uppvaknandet på morgonen, säger sömnforskarna, och alla har vi olika sömncykel natt efter natt – vi kan vakna och gå upp någon gång under natten, vända och vrida på oss under lättare sömn osv men under REM-sömnen ligger vi alla totalt stilla, och det faktum av att kroppen är fullständigt avdomnad och har legat så ett längre tag – låt oss säga mer än en halvtimme – kan ge upphov till störd eller förändrad rumsuppfattning, och ge illusionen av att man ”flyger” eller till och med befinner sig ”utanför” sin egen kropp.

Redan de här enkla mekanismerna, som vi alla har inbyggda i hjärnan och nervsystemet, förklarar mycket av OBE eller UKU, alltså utomkroppsliga upplevelser. Man kan också träna sig till att komma ihåg sina drömmar, och den enda anledningen till att alla av oss inte upplever UKU varje natt, är att vi tränger bort mycket av drömmarna, rent automatiskt. Redan Sigmund Freud visste att mycket av det vi drömmer är vad han kallade ”Dagsrester” eller frustration, besvikelser och minnen av allehanda motgångar under dagen – kanske försenade pendeltåg i London orsakade av några av Thunberg-sektens idiotiska medlemmar – som jag skrev om igår – och den tid vi skulle behöva lägga på att skriva ned alla drömmarna och komma ihåg dem, skulle bara ta tid ifrån vårt aktiva liv och vår normala vakentillvaro, vilket många redan upptäckt. Det är därför Buddhisterna sagt att drömmar bara är ”Bardos” eller illusioner, och att man därför inte skall lägga ned för mycket energi på att minnas just dem.

Men vad vi kallar Nära-döden upplevelser – som också är drömlika till sin karaktär – och som kan innehålla flera element av utomkroppslig upplevelse – verkar vara mer intensiva, mer medryckande och mer betydelsefulla för de personer som upplever dem, än vanliga drömmar. Hur ska man i så fall förklara det ? För det första kan vi konstatera, att håller man på att dö av exempelvis drunkning eller hjärtattack, men har tur nog att överleva, så nog tusan kommer man ihåg det ! De förnimmelser vi alltid har kan bli så mycket starkare vid ett sådant tillfälle, det säger nästan sig självt.

När amerikanska kristna – som ibland var läkarepå 1950-talet började med moderna undersökningar av de här fenomenen, gjordes det alltid i ett kristet kontext. Det hände till och med att man ”fejkade” nära döden upplevelser för patienterna, visserligen inte med så enkla och primitiva metoder som på skämtteckningen här ovan, men i alla fall. Många sjukhus och läkare blev senare avslöjade och påkomna med att ha använt minst sagt dubiösa forskningsmetoder, eller att vara alldeles för okritiska emot vad ”återupplivade” kristna patienter berättat.

Senare kom man på, att vad de kristna berättat om att de ”lösgjordes ur sin kropp och flög upp emot taket, upp emot himlen” osv inte alls var sant. Man placerade saker på hyllor uppe vid taket i operations-salarna, och sade sedan till de patienter som ansåg sig ha ”svävat” mot himlen i änglars sällskap att beskriva vad som stod på hyllorna. Hyllorna var ordnade i en sådan vinkel, att man inte kunde se vad som stod där underifrån, eller från normal höjd. Det visade sig snabbt, att inte en enda patient kunde svara rätt, och alltså hade de inte ”flugit” i verkligheten, utan bara fått en illusion av att göra det, orsakad av syrebrist i hjärnan – och så var det med den saken !

Andra forskare gjorde andra tester. Man placerade ut färgade skyltar eller sk ”targets” med röd, blå, grön eller gul färg bakom hörn, inne i andra rum och så att patienterna inte kunde se dem. Sedan bad man de patienter som vid medvetslöshet tyckt sig kunna ”sväva” och gå genom väggar att svara på vilken färg de såg på skyltarna – men fick mycket slumpvisa svar, som faktiskt inte bevisade någonting. En holländsk forskare, en viss ”Van Lommel” har lagt mycket tid på att studera detta. Många liknande studier i USA har avbrutits, därför att kristna läkare eller kristen personal som deltog i dem visade sig ställa ”ledande frågor” i stil med ”Visst var skylten röd ?” eller ”Den var inte gul, eller hur?” till de svårt sjuka patienterna, och det är klart att detta påverkade svaren. Man ska därför vara ganska skeptisk, när man ser en hel del påstådda ”forskningsresultat” om detta och angränsande ämnen.

Somliga påstår till exempel, att 10 % eller mer av alla människor som skulle varit nära att dö, men överlevt, skulle ha haft ”nära döden” upplevelser, och att det skulle ”bevisa” det kristna helvetets existens, därför att en del kristna också upplevt starka skräck-visioner, känslor av ett slags onämnbar fasa, som står bakom dem osv – och genast har de identifierat allt negativt de sett eller upplevt med ”det måste vara djävulen !” eller ”helvetet”. Stereotypa böcker, vars enda avsikt är att ”frälsa” folk med påhittade stories och berättelser av mer eller mindre fantastiskt slag, ofta tillskrivna barn, eftersom ”jag vet att min son inte ljuger” eller ”barn är alltid ärligare än vuxna” och annat skit-prat som enda argument – eller rättare sagt försäljnings-trick..

Andra, icke-kristna och mer seriösa forskare, rapporterar försiktigare, och klokare. Kanske är det bara 1 % eller högst 5 % av döende som har någon utomkroppslig upplevelse eller liknande, men man har också konstaterat, att de som kommer tillbaka med de här berättelserna, ofta är kreativa personer, med stor fantasi – de har alltså gemensamma psykologiska drag, oberoende av vilken religion eller kultur de kommer ifrån.

Det behöver inte alls vara detsamma som att de här personerna ljuger eller hittar på, men snarare beror det på att personer med kreativ eller perceptiv begåvning har lättare att ”tolka” vad de ser under begynnande medvetslöshet, drunkning eller hjärtstopp – och klinisk hjärtdöd under några minuter.

 

Det finns de som har sett Bifrost eller Gjallarbru, alltså bron över till dödsriket ”på riktigt” enligt dem själva…

Det har alltid funnits visionärer, djärva utforskare av ”den andra sidan” eller de, som kan se mer än andra. En av de mer extrema fallen jag någonsin har hört talas om utgörs av den amerikanske Underground-serie tecknaren Vaughn Bodé, som var en splittrad och orolig människa i största allmänhet, men som under 1970-talet började experimentera med medvetslöshet, bara för att kunna teckna ned vad han såg, innan den inträdde. Efter att klokt nog ha skrivit ett avskedsbrev till sin son Mark (som fortfarande lever och tecknar i faderns anda – se under rubriken ”Konst” ovan) konstruerade Bodé en apparat, som skulle stänga av luftflödet till hans strupe, men som en dag hakade upp sig och fullständigt kvävde honom – så att han verkligen dog, ironiskt nog..

 

Bodé såg Lethe, Gjallarbron och även Modgunn, Hels brovakterska, har jag fått veta, och även om hans fall var lite extremt, som sagt, så fanns det hundratals år före honom mystiker i Norden, som såg liknande saker. Det halvkristna norska Drömkvädet talar om en visionär vid namn Olav, till exempel, och den Engelska ”Lykewake Dirge” som brukade sjungas vid likvakor innehåller rent hedniska drag – där finns en ”Stream of swords” eller dödsflod som bara kan korsas via gjallarbron, som redan finns i Zoroasternas fornpersiska tradition – där är den tunn som ett hårstrå eller en svärdsegg, och på andra sidan väntar ”whinney moor” eller en tröstlös ödemark, ett dimmigt nifelhel, där de orättfärdiga går vilse, men de rättfärdiga kommer fram till Hels salar. Båda dikterna är förstörda av kristen påverkan, men kan mycket väl gå tillbaka på hedniska original.

Gällande de medeltida efter-döden-visionerna, eller de kristnas ”bevis” för helvetet, som de skrämde, indoktrinerade och terroriserade hela Europas befolkning med i flera hundratals år, så finns det förstås inget gott att säga om dem. De är starkt ångest-skapande, och knappast någon bra lektyr, men att skapa ångest och oro inför döden, samt slavisk underkastelse och lydnad, var också de kristna prästernas avsikt. Många av dem är tillskrivna nyligen omvända Nordbor, som exempelvis Thurkill, eller Torkel, en Nordisk arbetare i 1200-talets England, som otvivelaktigt var av Vikingaätt, eller Tundale eller Tyndall, en 1100-tals riddare på Irland, som ska ha upplevt sig bli uppäten av Satan, stekt i ugn, huggen i småbitar osv – men som när hans samtida bara skrattade åt dessa omöjlighter, förstås skyndade sig att tillägga att änglar ”helat” honom emellan varje straff-runda.

Dagens NDU skiljer sig helt från den här medeltida dyngan.

Idag upplever mindre än 3 % – har det sagts – något negativt under nära-döden-upplevelserna, medan 97 % eller mer känner en starkt positiv upplevelse istället.

Hur ska man i så fall förklara det ? Och hur förklarar man att det bara är kristna, som har negativa helvetes-upplevelser ? Kristendomen verkar inte vara någon bra religion alls, för den skapar ju bara ångest och oro inför efterlivet hos sina utövare.

Moderna hedningar, inklusive New Age-anhängare och alla andra upplever istället helt andra saker:

    • 60 % av respondenterna känner ett oerhört lugn eller en känsla av stillhet och frid komma över dem inför döden, eller när de står i begrepp att dö. Beroende på dödsorsaken, eller det medicinska tillstånd de är i, kan det föreligga en lång eller kort dödskamp – som t ex när en person håller på att drunkna, men slutligen övergår det i ett utmattnings-stadium, där kroppens endorfiner slutligen löser ut, och en känsla av absolut frid infinner sig
    • 37 % påstås uppleva OBE, eller en utomkroppslig upplevelse, dvs de tycker sig lämna den egna kroppen, se den utifrån osv
    • 23 % upplever ett trivsamt, inbjudande och på intet sätt skrämmande mörker, som omger dem
    • 16 % ser sig uppleva ”ljuset i tunneln” som inte är något godståg, utan en faktisk, upplevd företeelse. Djurstudier har visat, att hjärnans alla neuroner ”laddar ur” en sista gång när syrebrist inträder under en viss nivå, och effekten av denna ”elektriska storm” i hjärnan brukar just visa sig i form av ljussken. Något liknande har ibland rapporterats vid stark orgasm, personen ifråga ser ”fyrverkerier” eller liknande – men i dödsupplevelsen är det här inte konstigare än den ”vita prick” eller det ljussken som tillfälligt uppstår, när du stänger av en gammaldags ”tjock-tv” med ett katodstrålerör – vad man ser, är bara skenet från den sista urladdningen…

10 % av de som upplevt det här ser så någonting på andra sidan ljustunneln, ofta ett varmt, inbjudande och grönskande landskap, som Alfheim inom Asatron. Ofta syns nu varelser av något slag, ofta inbjudande och vänliga sådana, döda anhöriga och vänner osv och alla dessa upplevelser är vanligen starkt positiva – säger de, som ens upplevt dem – men det är som sagt inte många..

Är nu allt detta bevis för liv efter döden ? – Nej , knappast. Personerna har varit nära att dö, ja – men oftast har de upplevt sig bli bortmotade av någotslags kraft på andra sidan tunneln, blivit tillsagda att deras tid inte är inne än osv och därefter återvänt – så ingen har verkligen dött, i den mening vi för det mesta lägger i ordet – allt som skett, har varit hjärtdöd i en kortare tid, eller hjärndöd i högst någon minut, därför att absolut hjärndöd i längre tid än så skulle gjort patienten ur stånd att tala eller leva någon längre tid, ifall den ens vaknade upp.

Å andra sidan kan vi konstatera något väldigt positivt, trots min allmänna skepticism.

Nästan alla som upplever något sånt här, säger att det är en mycket positiv upplevelse. De enda som upplevt något negativt, är de kristna – som i 3 % av fallen ska ha fått hamna i sitt eget helvete, just det helvete de önskade oss andra.

Och de positiva upplevelserna infinner sig oberoende av kulturell bakgrund, oberoende av vilken religion personen har.

Alltså är döden ingenting att vara rädd för. Våra kroppar har alldeles tydligt försett oss med en rad säkerhets-mekanismer, som gör att vi inte kommer att se den som särskilt skrämmande eller farlig, när det väl är dags för oss att lämna in..

 

Alvablot, Höst och Döden är likartade begrepp, men inget att frukta…

Detta kan ju vara en trösterik tanke för många människor som läser detta, skulle jag tro. Andra hedningar jag känner, går längre än så. Jag vet minst en nära vän, som bokstavligt talat sett och skådat Särimner, och som är övertygad om hans fysiska existens.

Jag skulle också – som vissa kristna amerikaner – skriva hela böcker om rent hedniska och Asatrogna nära-döden-uppleveler, och säga att detta är ovedersägliga bevis för att Eddans världsbild är helt riktig, men det gör jag förstås inte. En kvinna jag känner – normalt 100 % heterosexuell – såg under en sådan upplevelse Freja bakifrån i en sådan ljustunnel. Hon kände sig ögonblickligen mycket starkt sexuellt attraherad, eftersom redan Frejas ryggtavla och stjärt var oändligt vacker och inbjudande. Andra har varseblivit varelser liknande Frigg, som stått bakom dem, och på nätet finns det också folk, som tycker sig ha sett Valkyrior, som rent fysiskt kommit för att hämta dem.

Själv ser jag allt det här som kanske inte ovedersägliga bevis, förutom för det mänskliga sinnets gestaltningsförmåga, och vår förmåga att se mönster och figurer i hjärnans signaler. Också personer som mediterar över moln, ljuslågor, Rorschach-figurer eller till och med flygfoton kan se figurer, gestalter eller välbekanta gudar och gudinnor, allt efter deras sinne.

En berömd person, som på sin tid var bergfast övertygad om Valhalls och Valkyriornas existens, inklusive en BOKSTAVLIG Särimner, var ingen mindre än den berömde amerikanske generalen George S Patton. Han skrev till och med dikter om dem, eftersom han levde i en kristen tid och en kristen omgivning, där han inte vågade anförtro någon annan än sina närmaste vänner saken i brev.

KOM IHÅG: Om redan George S Patton de facto såg Valkyrior, så kan väl även DU !!

Patton var faktiskt en total hedning, och trodde bland annat på reinkarnation, inklusive att han själv skulle varit en menig legionär på Caesars tid, samt Hannibal och Marskalk Ney, en av Napoleons marskalkar. Han skrev redan kring 1904 – 1905 ett brev till sin far om att han sett Valhall, efter att ha blivit sparkad av en häst och brutit flera revben, samt drabbats av medvetslöshet. Patton var då bara en ung fänrik, men flera bevis finns också. 1937 bevittnade Pattons adjutant och fru – en miljonärsdotter från New York – hur Patton gallopperade i förväg under en ridtur, men föll av sin häst och skadades svårt.

In 1937, while riding with his beloved wife Beatrice, Patton was brutally kicked by a horse. His leg was broken in three places and he nearly died from the accident. After Patton was kicked he went into what can only be described as shock. While in that dream-like state had a vision of himself dying as a Viking and a Valkyrie appeared to take him to Valhalla, the Norse mythological Warrior Heaven of the afterlife. Then, one of the escort shook his head and they set Patton down. Just as suddenly, the vision vanished. (This incident recorded in George S. Patton: World War II General & Military Innovator). For Patton, the concept of Valhalla, a warrior’s afterlife, was real. It was a place where warriors waited to be called for incarnation to serve a mission, a mission that would help shape mankind’s destiny for the better. Later, during World War 2 a military aide in 1944 wrote, ”Patton earnestly believes in a warrior’s Valhalla…He honestly thinks it is to the glory of a man to die in the service of his country”.

Pattons reinkarnationstro och Valhalls-visioner fodrar faktiskt ett särskilt kapitel, men det är omvittnat av flera av Pattons adjutanter – som måste ha haft ett intressant jobb – att han delade med sig av Valkyrie-synerna och Valhallsupplevelserna.

Om de kristna nu hela tiden babblar om att deras ”nära döden” upplevelser skulle vara absolut sanning – Varför är General George S Pattons upplevelser inte lika sanna  ?

Och vem skulle DU helst följa genom livet ? Jag själv väljer George S Patton före jesus,  utan tvekan !

Tavla av den ryske konstnären Konstantin Vasilyev. Många ryssar har också varit övertygade om Valhalls och Valkyriornas faktiska existens…

Annonser

Humanisterna uppvaktade Kulturdepartementet – kräver att begravningsmonopolet UPPHÖR

Förra fredagen uppvaktade Humanisterna, the Swedish Humanist Association vår snurriga Kulturminister Amanda Lind (mp) med sitt reagge-hår på Kulturdepartementet, tyvärr en föga lämplig uppehållsplats för just henne. De kräver nu att ”Svenska” Kyrkan upplöser sitt begravningsmonopol, och slutar hunsa, topprida och styra och ställa med den svenska befolkningen i andligt hänseende. Det är krav som jag själv också som Hedning lagt fram genom den här bloggen, och länge propagerat för.

43 % eller mer av Sveriges befolkning är inte med i ”Svenska” Kyrkan alls, och denna Evangelisk-Lutheranska organisation är inte ett enda dugg ”svenskare” än något annat samfund som finns i Sverige. Statskyrkan upplöstes redan år 2000, alltså för 19 år sedan, men ändå har denna kyrka tilltvingat sig monopol på begravningar, och beskattar dessutom alla svenskar med en dold skatt, som man kallar ”begravningsavgift” och kräver att alla skall betala – även de som har en helt annan religion och inte längre vill stödja kristna organisationer.  ”Svenska” Kyrkans politik är helt odemokratisk, otidsenlig och illiberal, konstaterar Humanisterna.

Det är helt enkelt inte rättvist, att befolkningen skall tvingas betala, betala och betala 0,242 kr i ett medeltida ”tionde” till den svenska Kyrkan. Kyrkan ska inte hålla på och ”snatta tusenlappar” från folk som inte är med i den, och vad vi diskuterar här nu är inte pengarna, men principen. Endast i Tranås Kommun och Stockholms Stad finns ett fritt, samhälleligt alternativ, för där är det kommunen och inte kyrkan, som ombesörjer begravningarna och driften av griftegårdarna – som det BORDE vara i hela landet.

Ingen medborgare borde tvingas till att bli begravd på en ”kyrkogård” om han eller hon inte vill, utan få en begravning i sitt eget samfunds regi, i den religion man faktiskt tillhör, och inte den kristna religionen. Just därför är den nuvarande lagstiftningen otidsenlig, och bör ändras omedelbart.

Både judar och muslimer har rätt till egna begravningsplatser i Sverige. Varför får vi HEDNINGAR och ASATROENDE inte samma rättigheter ??

”Svenska” Kyrkan lurar, bedrar, besnattar och stjäl från sitt eget folk också på andra sätt – som Miljöpartiet själv orsakade under den förra Löfvén-Regeringen. Bland annat har man nu infört en lag om att guld och andra ädelmetaller skall ”återvinnas” från döda kroppar, ungefär som om människolik vore ”pantburkar” som staten och kyrkan äger, och som de kan behandla precis som de vill, och helt efter eget godtycke

Det handlar om pengar. Stora pengar. Varje år tar Kyrkan och staten – representerad av den sk ”Allmänna Arvsfonden” hand om ädelmetaller som guld och platina i 70 tons kvantitet. Och de tjänar tjogtals med miljoner, som sedan ”Svenska” Kyrkan på det mest skamlösa och svinaktiga sätt utnyttjar för att driva sin egen verksamhet. Att göra så är inte etiskt försvarbart, och kan aldrig någonsin accepteras.

I alla kulturer och i alla tider har stöld från döda personer, som inte kan försvara sig längre eller värja sin egendom, räknats som något av det fegaste, mest usla och lägsta man överhuvudtaget kan göra. I vårt nutida samhälle räknar vi det som självklart, att människor har rätt att bestämma över sin egen kropp medan de är i livet, och så borde det av naturliga skäl vara efter döden också. Ingen har rätt att våldta någon annan, stjäla mänskliga organ, tappa blod av människor utan deras tillstånd, skära sönder små barns underliv och könsorgan (såkallad ”omskärelse” som vissa Abrahamitiska religioner fortfarande praktiserar ) och följaktligen kan man inte stjäla guldtänder eller proteser heller. ”Svenska” Kyrkans sätt att agera liknar vad som skedde i nazismens dödsläger, där man också rutinmässigt stal guldet från de döda.

Kom ihåg vilka de är. Kom ihåg vilka värderingar de har. Kom ihåg hur de har behandlat andra, och vad de står för….

Vad värre är, så har ”Allmänna Arvsfonden” som får 80 % av värdet av guld- och metallstölderna, gett bidrag till islamiseringen av Sverige. Terror-forskaren Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan har bevisat hur det hela gått till.  Det sk ”Studieförbundet Ibn Rushd” som driver Koranskolor runt om i Sverige har fått över 48 miljoner förra året, allt genom denna ”allmänna arvsfond”. Det oetiska samarbetet mellan Miljöpartisterna i Regeringsställning och dessa organisationer för extrem islam, har kritiserats gång på gång.

Just idag utvisade SÄPO, den svenska säkerhetspolisen, en viss Abdel-Nasser el Nadi, som varit ledare för den sk ”Vetenskaps-skolan”, en maskerad Koran-skola och drivbänk för militanta islamister, som ”Allmänna Arvsfonden” också lär ha gett bidrag till, oklart dock med hur mycket, eller hur många tiotals miljoner. El nadi har dömts för grova bokföringsbrott, och suttit i SÄPOS förvar sedan i Maj detta år. Ändå påstår man att det ”inte går” att verkställa utvisningsbeslutet. Varför samarbetar ”Svenska” Kyrkan hela tiden med sådana personer, och varför skall de ha statliga bidrag ? Vad är det för underliga Monoteistiska, närmast medeltida värderingar, som denna islam och Svenska kyrkan gemensamt försöker föra in i vårt samhälle ?

Det är inte rimligt, att guld från svenska fattigpensionärers kroppar skall finansiera ökad islamisering av hela vårt samhälle. Detta ligger inte i någon enda svensk medborgares intresse, och detta är inte vad hederliga, skötsamma och laglydiga svenskar arbetade, slet och betalade skatt i ett helt liv för, från vaggan till graven.

Humanisterna föreslår nu, att denna snuskiga, oetiska guldhantering upphör. I en debattartikel tidigare detta år föreslog det, att det åtminstone skall bli tillåtet att själv omhänderta sina fränders och anhörigas aska, utan att den plundrats, och att man skall få gravsätta den under värdiga former i andra, icke-kristna samfunds regi.

Till och med Påven, flera amerikanska delstater och Storbritannien samt flera EU-länder tillåter, givet EU:s gemensamma lagstiftning personer att begravas icke-kristet, och tillåter inte, att man stjäl, snattar och beslagtar guld ur människors kremeringsaska, bara för att skamlöst utnyttja dessa pengar för kristna eller muslimska samfunds ändamål.

Det måste bli ett slut på detta, ögonblickligen. Vi måste få ge våra döda anhöriga ett värdigt slut, utan kristendomens inblandning, utan stöld och utan förtryck från kristna kyrkors sida.

Snart är det Alvablot – årets viktigaste högtid för firandet av de döda och kära bortgångna, alla dem vi minns och skall bevara i vårt minne. Låt oss göra det på ett värdigt sätt – UTAN medverkan från dessa kristna präster och prelater, vars närvaro på griftegårdarna INTE är önskvärd….

 

Alvablot stundar – om Hel och hennes världar…

Alla goda svenskar vet att det snart är Allhelgonahelg, en helg då vi inte alls hedrar några katolska helgon, utan istället våra egna döda anhöriga, förfäder och förmödrar. Men långt färre av oss känner till Alvablotet, det Hedniska och Asatrogna fest som föregick allhelgona, en fest som den kristna kyrkan först försökte införa år 784, enligt vad en del påstår.

De flesta forskare är också helt ense om att den kristna allhelgonatraditionen kom till Norden först under tidig medeltid, och ersatte en tidigare fest, som firats över hela det germanska och keltiska området.

Jag har skrivit mycket om Alvablotet här ovan, under rubriken ”Högtider och Blot” och ifall du inte läst dessa stycken från tidigare år, kanske det är dags för dig att läsa dem. Alvablotet har man alltid traditionsenligt firat vid övergången från Höstmånad till Slaktmånad, som Oktober respektive November kallats i den nordiska traditionen. De som verkligen är lärda, vet också att ”Alv” är namnet på det mineralrika lager, som finns under matjorden, och att sagans alfer, ”de små under jorden”, ”jolbänningarna” (Jämland) ”vittran” (Norrland) och Vanernas gudaätt, ursprungligen var ett och samma begrepp. Förfäderna, som tänktes bo under jorden nära människornas hus och gårdar, gav god äring och årsväxt, och till och med tomten, personifikationen av den egna tomten, gården och gårdstunet, och även gårdens förste inbyggare, hörde till samma grupp av väsen.

”Alva” eller alv, är det jordlager med urlakad mineraljord, som du ser vid C) ovan

Förklaringen till denna tro var enkel. Vårdade sig man om naturen och dess resurser, och odlade man sina fäders och mödrars jord utan att överlåta den till något annat folk, ja då hedrade man också sina döda, och de som vilade i jorden. Samhället fick kontinuitet och bestånd, och nya generationer kunde växa upp och leva där de gamla arbetat. Så växte ett samhälle, en odal. Med tiden kom också dessa föreställningar att byggas ut, och idag har somliga inte längre reda på dem. I utlandet, till exempel, har man högst dimmiga begrepp om hur de nio världar som fanns i Världsträdet Yggdrasil egentligen var organiserade, vilka som låg underst och överst, och hur de förhöll sig till varandra eller helheten.

Redan namnet Alva kan vara ett namn på Hel, dödsrikets gudinna, och Alfheim, det grönskande land Frej fick i tandgåva (nej, vi Hedningar d-ö-p-e-r aldrig någonsin våra barn, eftersom vi anser att det är fel att tvinga dem att anta en tro de inte valt själva, men däremot ger vi dem gärna en gåva när de får sin första tand) är vanligen tänkt att ligga under jorden, och inte uppe i himlen. I keltisk mytologi förekommer samma föreställning, Tir na Nog är ett grönskande rike under jorden, dit man kan få komma när man dör. Kelterna trodde till och med långt fram i tiden, att människor besökt det stället i drömmar, syner eller på riktigt, och så sent som på 1100-talet beskrev man också hur besökare därifrån genom en grotta skulle ha tagit sig upp på markytan, och angav en faktisk by i England, där detta skulle ha hänt.

Om vi tycker detta låter konstigt eller underligt, skall vi komma ihåg att man också i 1600-talets Sverige trodde att bergtagning, eller att hamna hos ”de underjordiska” var en fysisk realitet, och inte en fantasi, vilket till och med protokoll från våra tingsrätter kan ge besked om – till och med på 1700-talet sysselsatte sig svenska domstolar med detta, helt på allvar, helt utan någon form av ironi.

Hel, underjordens härskarinna, har demoniserats av de kristna men är ett dubbelbottnat väsen…

Ibland benämndes Alfheim också Ljosalfaheim, och tänktes bebott av ljusa, vänliga makter – under det låg Svartalfaheim, som var bebott av betydligt dunklare varelser. Redan i föreställningarna om dessa två världar – som nämns först av Snorre på 1200-talet, märker vi hur en kristen demonisering av den hedniska underjorden börjar sätta in. På Sturlassons tid tänkte man sig ännu de två rikena som någotslags hem för elementarandar, i antikens anda – man talade ju om olika sfärer för eld, vatten, jord och luft, men det egentliga Hel, själva dödsriket, var skilt från Alfheim, eller de godas elyseiska fält, där man levde i en behaglig tillvaro.

Nifelhel eller Nifelheim en värld av dimma, töcken och dis – en värld i evig höst – tänktes ligga över Svartalfaheim. Snorre säger på ett ställe i sin prosaedda, att bara de som dött ”den andra döden” eller som ”dör ur Hel” kommer till Svartalfaheims eviga mörker. Många har missat den här avslöjande detaljen, liksom det faktum att Hel inte alls var något grått Hades från början, utan en ganska dräglig plats. I Helheim, eller Hels salar fanns till exempel den stora gilleshallen Okolner – den o-kalla eller varma. Där var det fest och gamman. Redan Viktor Rydberg beskrev Okolner eller det glada och positiva Hel i sin ”studier i Germanisk Mytologi” på 1880-talet, och redogjorde för hur de kristnas demonisering och nedvärdering av Hel hade gått till.

Men i Okolners gilleshall skulle Liv och Livtraser, det sista människoparet, överleva Ragnarök och Surts förgörande eld, och sedan komma tillbaka till Midgård eller jorden tillsammans med Balder och Höder, och alla de försonade döda, som skulle återkomma när Världen en gång återföds. ”En ulv hänger över dörren, över ingången gapar örnen” heter det om Okloner i skaldepoesin, och dit in kunde alltså ingen komma, som inte redan vore död. Skillnaden mellan Valhall och Helheim var bara att man inte alls behövde dö i strid för att komma till Hel, hon tog även de sjuka, de gamla och de svaga till sig, ja till och med de små barnen, och var barmhärtig emot dem alla. Den ursprungliga Hel skildrades som rättvis och stark, och det var bara Náströnd eller Likstranden, det yttersta och understa Helvetet, som låg djupt under Hel, som i någon egentlig bemärkelse var Hels Vite, eller hennes straff.

Dit kom bara de som mördat sina fäder, brutit eder – eller – det har en annan hand än den som ursprungligen tecknat ned Voluspás originaltext i ”Codex regius” skrivit, enligt Frans G Bengtsson – ”de som förför en annans hustru”. Tydligen hade avskrivaren, som levde på 1200-talet, själv dåliga erfarenheter av det där med hustrur, men den ursprunliga Hel var alltså annorlunda – hon var en dödsgudinna, ibland skildrad som en trött gammal gumma, ibland som en tidlös varelse – ”hon är äldst av allt skapat” står det i Prosa-Eddan, och kanske har hon de som trofast dyrkar henne, också idag… Jag själv känner en sådan, men jag ska inte avslöja hans verkliga namn.

Scen från Nástrand

Hedendomens helveten är inte permanenta, likt kristendomens. Även holmen Glyngve, som ligger norr om Nástrand som en egen liten ö i havet, där Loke ligger bunden, övervakad av sin hustru Sigyn, som i sin barmhärtighet stannar hos honom intill Ragnarök, skall gå under, och som sagt – det var bara ett försvinnande litet antal döda, som alls hamnade där. Den ”andra död” som Snorre talar om, är den stora glömskan, för först när en död person inte längre blir ihågkommen, firad av de sina eller ingen minns den döde eller döda mer, ja först då är personen död på riktigt. Så länge vi minns och ärar de döda, är de också med oss, och då finns de i säkert förvar hos Moder Hel.

lokeLoke och Sigyn i sin klipphåla ”Detta är kärlekshatet, och det är av avgrunden !” skrev en gång August Strindberg…

I livstiden bedrog Loke stackars Sigyn tusentals gånger, till och med när han förvandlade sig till ett sto och födde Hel, och nu ligger han bunden med sina söners tarmar, som den ärkeförrädare han är. Men Sigyn är fortfarande honom trogen, och står med en giftskål för att samla upp ormettret, som annars rinner Loke i ansiktet. Någon gång vart århundrade tömmer hon skålen, och då vrider sig Loke i plågor. Detta kallar människorna för jordbävning, skrev Snorre borta på Island, men när Ragnarök slutligen kommer, skall Sigyn bli fri från sina bottenlösa kval och allt sitt elände.

En 1800-tals skildring av samma motiv

Att verkliga offer till Hel också förekommit, ser vi av platser som ”Frau Holle Teich” i Tyskland. Långt inne i Hohe Meissners bergsmassiv ligger en offersjö med detta namn, och där lär man på botten ha hittat järnåldersfynd, både i form av krossad keramik och svärd, spjutspetsar och andra vapen, som först böjts och gjorts obrukbara. Också i Nordiska mossar, som Hjortspringkobbel i Danmark och flera andra platser – också i Sverige – finns liknande offersjöar bevarade, och Holle – Hulda – Hel, den döljande och hulda gudinnan, krävde alltid ut sin tribut till sist.

I modern tradition har amerikaner och andra börjat skildra henne som till hälften försedd med sklettansikte, till hälften ung och levande. Det finns det inget som helst stöd för i den Nordiska traditionen. I Eddan står, att Hel är ”Hälften blå och hälften blek”, men det norröna ”blå” som i ”blåman” kunde också betyda svart, mörk och inte bara mörkblå, som en del har tänkt sig. Att Hel är till hälften blek, är väl inte heller så konstigt – lik brukar bli bleka och vitaktiga först, sedan blå eller svarta när förruttnelsen sätter in, men det var först in emot den mörka medeltiden, och de kristnas ankomst, som Hel tycktes så skräckinjagande.

Modernt träsnideri från England, tillägnat den sentida Hel. ”Hennes bädd heter sjukläger, hennes kniv hunger och hennes fat svält” skriver Sturlasson. ”Gångtrött heter hennes träl, Gånglata hennes trälkona” (se figurerna till vänster och höger i bilden)

Ännu modernare bild av Hel, gjord av undertecknad och en amerikanska i London…

En hymn till SÄRIMNER

Melodi: Tomorrow Belongs to me” aka ”Der Morgige Tag ist mein”

”Se, solen står låg över höstlikt land
men tanken är trots allt dock fri
Så samlas, mitt folk, till ett högre mål –
– För Särimners makt är min !

Förtryckta vi lever, med kors och islam
i ett land utan mening och hopp
Men någonstans väntar vårt ödes dag
– För Särimners makt är din !

Ja, Särimner lever, trots våld och trots hot
I det land som ändå är vårt
I tider av nöd står han upp för oss
Och Särimners makt blir din !

En morgon ska komma, när segern den vinns
För Särimners makt skall bli din

Ja, Särimners makt
Särimners makt
Särimners makt
Särimners makt är DIN !”

 

Hur många är de Asatroende Hedningarna i Riket ?

Att vara Hedning innebär att man inte tror som ”Svenska” Kyrkan tror. Det är att avsäga sig Monoteismen, och de Abrahamitiska samt Abderitiska Ökenreligionerna. Över 43 % av svenska folket har nu tagit detta viktiga steg, och på köpet sparat nästan en miljon kronor per man och kvinna, eftersom ”Svenska” Kyrkan annars tar ifrån dem dessa pengar under ett helt liv – men de som är Hedningar får leva som det anstår vuxna människor, och betalar inte denna fruktansvärda straffskatt, som man kallar ”Kyrkoavgift”.

Du kan också enkelt befria dig, genom att följa länken här. Det är gratis, och du behöver inte betala någonting för det.

Om du är Ateist, så är du också hedning. Om du är Agnostiker, och alltså tycker att man inte kan veta  något säkert om ”andliga” ting, så är du också Hedning. Du är hedning i fall du är Hindu, Buddhist eller något annat, och ifall du följer din egen väg. Du är hedning ifall du är Humanist. Du är hedning i fall du är fritänkare. Du är hedning om du är liberal, och tror på ett fritt och sekulärt samhälle, där Sharia-lagar och liknande inte har något utrymme mer.

Du kan också vara en Asatroende hedning som jag, såklart.

Somliga av oss är organiserade, andra inte. De största samfunden i landet är Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 2000 medlemmar, enligt vad NAS själv rapporterar via sina många Facebook-sidor. Sedan finns också Samfundet Särimner, ett esoteriskt samfund med 700 medlemmar, som inte är öppet för envar, utan bara utser medlemskap på vissa meriter och egenskaper, som dess medlemmar måste ha. Till slut även något som kallas ”Forn Sed”, vilket mest är en disorganiserad grupp för New Age, med mindre än 300 aktiva medlemmar i dagsläget, men de är tveksamt om de individer som finns där, alls skall räknas till hedendomen överhuvudtaget.

Och till sist finns även de oorganiserade, och en hel rad mindre organisationer. Detta gör – enligt försiktiga beräkningar som jag tagit del av – att det nu finns över 6000 kända Asatroende i Riket. Ibland har vårt antal vuxit, ibland inte. Det har gått upp och det har gått ned, men vår tro består – den är som Särimner oförstörbar och evig.

Diskussioner har dock utbrutit på vissa nätforum om NAS trovärdighet som andlig organisation, och om man alls kommer att kunna komma över 10 000 medlemmar, och sedan upp till 100 000 och fler, som det ursprungligen var tänkt – och ur de diskussioner som förts inför öppen ridå, saxar jag litet:

Protesterna emot Runförbudet – ett förslag som numera är skrotat och inaktuellt, tillkom efter det att jag först av alla hade engagerat mig i frågan. Sedan ägde en namninsamling i NAS regi rum, och det förkastliga förslaget skrotades, till Kulturarvets och hela vårt lands fromma. Det var första gången vi Asatroende gick till gemensam politisk aktion, inte för att vi alls på något sätt ville det, men eftersom vi var så illa tvunga.

Våra organisationer blir fler och fler, och vår rörelse växer – men med den också interna splittringar, partistrider, svartmålningar av enskilda. Jag själv som varit med ända sedan 1990-talets första år känner igen alltsammans, och fler än jag efterfrågar en snar ändring.

Om det ska ske krävs dock en helt annan stabilitet än vad som hittills har funnits i svensk asatro. Tidigare grupper har tenderat att implodera och balla ur till höger och vänster. Vet inte om Nordiska Asa-samfundet är den organisation som kommer klara av uppgiften, men man kan ju hoppas. Nyckeln för att lyckas är hur som helst att visa över en längre tid att man är både seriös och stabil. En religiös organisation handlar ju väldigt mycket om att förmedla värdighet och meningsfullhet; det kan man inte göra om man riskerar att kollapsa när som helst.

Frågan är om NAS nuvarande förtroendevalda alls klarar den utmaningen, säger enskilda personer inom NAS som jag själv talat med. Organisationen verkar just nu minst sagt lite svajig, men Hedendomen växer – och det är det viktigaste !

Tror mer på att utgå från specifika initiativ, och sedan skapa medlemsorganisationer runt dem i den mån det behövs.

Som jag förstått det verkar en del personer bakom NAS bo i Norrköpingstrakten. Säg att de i stället för att starta NAS hade byggt en enkel liten gudstjänstlokal/gudahov i närområdet, och börjat hålla regelbundna högtidsfiranden för de lokalbor som var intresserade. Skapat något fint och trevligt för lokalsamhället, och hållit dörrarna öppna för alla som var nyfikna. I den mån det uppstod behov kunde de då ha skapat någon sorts stödförening kring lokalen, typ ”Finspångshovets vänförening”, och gradvis kunnat växa i populatitet, professionalitet, bygga ut och smycka lokalen allteftersom det blev möjligt, och så vidare. Sedan om det blev lyckat kunde det ha inspirerat liknande projekt på andra orter. Över tid kunde kanske samarbete mellan olika föreningar leda till en paraplyorganisation för samordning av större evenemang.

Nu började man i stället i andra änden. Man skapade först en rikstäckande medlemsorganisation, som utlovar aktiviteter, möjlighet till lokaler etc i den mån som organisationen lyckas växa. Det känns mer riskabelt. Om man börjar med att skapa nåt konkret och lokalt är det lättare att pröva sig fram, ett steg i taget, och se vad som fungerar.

Plötsligt en TYRS dag – Nytt Asaroget parti bildat.

För någon vecka sedan fick jag, hedning som jag är; erbjudande om att bli partiledare för ett nytt politiskt parti i Sverige. Jag måste säga att det var mycket hedrande, men jag måste nog ändå tacka nej, eftersom politik numera är en farlig verksamhet, som man inte skall ge sig in i utan hjälm, kroppsskydd eller närmare betänkande.

Antalet kristna knäppskallar i vårt samhälle är dock ändå ganska stort, liksom antalet muslimska extremister, till exempel. Numera finns det ju också religiösa partier av alla de slag som till och med tagit sig in i vår Riksdag – de så kallade ”kristdemokraterna” är bara ett exempel – fast kristen demokrati ? Det låter ju som en logisk självmotsägelse – för kristendomen är till sin natur totalitär, och inte alls demokratisk. De accepterar ju bara en enda gud, vilket är synnerligen odemokratiskt, ja just totalitärt…och deras partiledare heter dessutom ”Thor” i efternamn, och har låtit uppkalla sig efter en hednisk gud…Hur går det alls ihop ? frågar jag er…

Dessutom finns det numera partier, som propagerar för att Sharia-lagar skall införas i Sverige och att vårt land ska ha islam som statsreligion. Ett av dem heter som bekant ”partiet nyans” och det har visat sig, att det leds av en före detta miljöpartist, som är medlem i den turkiska Nynazist-organisationen ”De grå vargarna”.

Kanske behövs det därför en hednisk motvikt bland politiska partier i vårt land, och i längden tror jag bara at det är naturligt, att den spirande hedniska folkrörelse som finns i vårt land, också får sin politiska del.

 

En vän till mig har nu lanserat partiet ”YGGDRASILS FOLK” inför nästa riksdagsval och även skrivit ett partiprogram, som jag härmed publicerar rakt av, och utan vidare kommentarer eller vidare spisning, så nu uppmanar jag er att läsa igenom detta noga…

ASATROPARTIET YGGDRASILS FOLK

Våra värderingar:

Vi är varken vänster eller höger utan vi är aspatiala då vi är lite ovanför allt materialistiskt och vi är atemporala då våra ideal är den eviga gudomliga verkligheten. Vi eftersträvar 3 typer av värden såsom Moral (vad är gott och ont, rätt och fel), Skönhet (bilder och musik, människans skönhet, naturens skönhet, vänskap och kärlek), samt visdom, vetenskap och kunskap. Inom denna tredje kategori ryms även nyfikenhet, hjältemod och styrka, då dessa är krafter som används i strävan efter visdom och kunskap. Alla dessa värden kan klassas som eviga, atemporala och aspatiala då de gäller för hela universum oberoende av oss människor. Ett matematiskt axiom eller en musikalisk oktav, eller frågor om gott och ont upplevs och gäller även för andra intelligenser i andra galaxer. När man vaknar upp ur den kortsiktiga egocentrerade materialismen får man ett helt annat perspektiv även på vardagliga frågor.

Svensk politik genomgår ett paradigmskifte. Sverige har de senaste tjugo åren de facto varit en enpartistat med ett stort parti, sjuklövern, och några små oppositionspartier. Nu kommer småpartier in på arenan och de för med sig nya dimensioner av värderingar såsom religion, etnicitet och främmande kulturer, dimensioner som inte tidigare funnits i samma omfattning. Sverige är yrvaket. Detta är en helt förutsägbar och naturlig utveckling då det svenska samhället numera inte består av ett folk som lever i harmoni och känner tillit och trygghet sinsemellan utan som idag är ett lapptäcke av kulturer och etniciteter som är varandra främmande, som ibland till och med hatar varandra och som dessutom var och en står och viftar med sin respektive flagga. Många viftar med den svenska flaggan men många viftar med främmande flaggor. Och det är en helt naturlig reaktion vilket alla som bott utomlands genomgått. Det finns dock en tipping point när det inte längre blir hanterbart eller sunt för någon. I detta blommande kaos föds nu asatropartiet Yggdrasils Folk för att utgöra ännu ett litet vackert
blomblad, lite grann som om våra förfäder som levt, brukat och dött för detta lilla land viskade till oss: ”Kom ihåg oss. Njut av allt detta som vi arbetat ihop åt er, ni i kommande generationer, men kom ihåg oss. Ett rotlöst träd faller.”

 

Varför ett asatroparti?

Sveriges asatroende är oorganiserade och vi lever i förnekelse. Vi sitter inte i ett välbyggt skepp tillsammans på lugna vatten och har det trevligt. Vi sitter utspridda på ett stormande hav i varsin gammal jolle. Vi sitter utan att ens tänka på det och öser vatten som sipprar in underifrån men som också skvalpar in över relingen. När regeringen försöker förbjuda runskrift och asatrosymboler, symboler som många av oss har tatuerade på kroppen i all välmening i en personlig gest av vördnad inför våra asagudar och vår asatro, då slår en våg över relingen och hotar att sänka vår jolle.

Sverige är inte ett lugnt vatten, Sverige kokar. Vi behöver ett bra skepp och vi behöver ro tillsammans. Det behövs en politisk asatro, och genom att starta ett asatroparti kan vi få politisk tyngd att säga ifrån när någon trampar på oss, på våra förfäder, på våra värderingar och på våra gudar. Svenska folket och etablissemanget kommer ta detta parti som ett skämt. Och de kanske får rätt. Vilken människa känner till sitt öde? Regeringen vill helst förbjuda runskriften och asatrosymboler. Man säger att de är högerextrema. Nordiska asasamfundet samlade ihop 15000 namnunderskrifter och protesterade mot försöket, Regeringen insåg att man inte har bra kort på hand och lade sig. Det kommer bli så att man väntar och sedan, en söndag under semestermånaden när inga politiker eller journalister bevakar vad som händer i samhället, (gör de detta någonsin?) då klubbar man igenom ett förbud. Därför behövs ett eller rentav
flera asatropartier. Man stryker lunds studentkör vid Studenten och slänger in en kör av afghanska barn. Den som är hypnotiserad betraktar dessa två exempel som två separata händelser. De som inte är hypnotiserade ser att de är delar i ett mönster.

Staten ger idag ekonomiskt stöd enbart åt monoteistiska religioner som kommer från andra världsdelar. Man ger inte en krona åt polyteistiska trosuppfattningar eller naturreligioner som kommer från norra Europa. Från Sverige. Hur mycket får personer som vill införa Sharia i Sverige, och hur mycket får samer och asatroende? Sveriges ursprungsbefolkningar. Det hårdaste motståndet kommer komma ifrån oss asatroende. Många asatroende och asasamfund kommer ogilla tanken med ett asatroparti. Finns det en dold nationalistisk agenda? Ju närmare en obehaglig sanning och insikt man kommer, ju mer sätter man emot mentalt, man kämpar emot nya idéer och utmaningar.

Om du dyrkar asagudarna på rätt sätt och lever som en riktig god asatroende, då kommer du få fler fiender bland de som inte lyckas vara lika hängivna än bland de icke asatroende. Men oroa er inte. Genom att starta ett asatroparti måste alla asatroende ta ställning. Man måste fundera. Man vaknar upp ur en dröm, och man sitter där på ett stormande hav i sin lilla läckande jolle. Ensam. Asatropartiet kanske misslyckas denna gång. Vårt nybyggda modiga lilla skepp kanske strandar. Men skeppet ligger där på stranden. Om ett tag kommer nästa äventyrslystna vikingar och sjösätter båten. Och sedan nästa följe. Skeppet kommer sjösättas, skeppet kommer lägga ut på det stormande havet, med förvissning, med hopp och med målmedvetenhet. Det är vårt öde. Vi bryr oss inte om vad någon har att säga, vad någon tycker eller vad någon tror. Ju djupare vår asatro är, ju starkare kommer vi bli. Vi drömmer om en gemenskap, ett parti, av asatroende som kräver godhet, som uppmuntrar till det som är rättfärdigt, och förbjuder det som är dåligt.

Vi ger oss alltså in på äventyret, i motvind, fåtaliga, med två tomma händer. En liten brokig skara modiga trotsande hjältar. Vilken kraft, tur och slughet det kommer behövas! Vilken oemotståndlig utmaning! Det känns som att här kommer det ske stordåd och hjältedåd. Så kom med, skeppet lägger ut, det är bara att hoppa i och se hur Nornorna spinner vårt ödes väv. Du kommer inte få någon medalj men du kommer se dig själv i spegeln resten av livet och se någon som du respekterar för att den tog mod till sig och gjorde någonting för något som är större än dig själv, för dina medmänniskor.

Vi anser att det är viktigt att asatropartiet är traditionsburet, utan att vara alltför traditionsbundet. Vi vet inte allt om asatron som frodades för tusen år sedan, men vi accepterar detta faktum och idag är det vi som är de asatroende, det är vi som bär traditionerna. Förfäderna, gudarna och kommande generationer får nöja sig med hur vi lever vår asatro idag. Det är dock viktigt att inte förvanska, materialisera, filosofera eller justifiera. Gudarna existerar oberoende av våra mänskliga tankar och funderingar. Tron finns inbyggd i våra hjärnor och hjärtan, bla genom synkronicitet, dvs att alla mänskliga hjärnor någonstans är programmerade till att kunna aktivera en spiritualitet och tänka samma tankar om gudarna, oavsett vad man ger dem för namn. Oden har över 200 namn, då man redan för flera tusen år sedan konstaterade att olika byar gav samma gud olika namn. Det var därför romarna hittade sina gudars motsvarigheter i germanernas gudar. Det var samma gudar.

Läs lite om veckodagarnas ursprung. Inom asatron börjar veckan med Frejs dag, befruktningen, sedan Lögardagen, ”vattendagen”, då man tvättar, g uttalas J i olika regioner så därifrån kommer Löjardagen. Söndag är Sunnas, Solgudinnans dag. Det som växer behöver vatten och sol. Måndag är hennes brors, Månis dag. Man mäter tiden med månen, därav ordet ”månad”. Tisdag är Tyrs dag, Tyr hette Ti i det vikingatida Sverige. Man lär sig kriga, kämpa för att överleva. liksom djuren. Onsdag är Odens dag, man får intelligens och kunskap. Tors dag är veckans sista dag, då höll man blot och ting, man bildar ett samhälle. Veckan är alltså en cykel, liksom ett dygn eller ett år. Allt skapas och genomgår Ragnarök, gudarnas öde, varje dygn, varje månad och varje år. Asatropartiet kommer under nästa riksdagsval hålla en stor valvaka med blot, festligheter och en stor
trevlig gemensam måltid.

Vi sträcker ut en hand och vill hjälpa dig att vakna upp ur materialismen

Vi tycker att det är viktigt med spiritualitet och andlighet, dvs att vara öppen mot det man inte ser och hör och våga lita på det. Ateisten är materialist och tror att frihet är att få välja allting, inte behöva anpassa sig, kompromissa eller visa hänsyn till sina medmänniskors behov. Liberalism och globalism är kollektiva fiskstimsrörelser av ett kollektiv bestående av egoister. Ateisten tror att han är fri, men den är en simpel slav under sina lustar. Den andlige människan har utvecklat en större kapacitet att tygla sina primala köttsliga lustar och på så sätt kommit ett steg längre från djuret inom oss. Man ska behålla och älska detta inre djur, men man måste kunna tygla det. Den spirituelle vågar vara en del av någonting större än den själv. Den spirituelle vågar ge upp lite av sin tid och sin bekvämlighet för ideal och för sina medmänniskor, som sin familj, sitt samhälle, sitt folk och sitt fosterland. Utan att tänka sämre om andra naturligtvis.

Svenskarna har blivit förledda att tro att de är ateister, att det enda som räknas i livet är smartphones, semester och den senaste bilen. I vårt Sverige ska alla medborgare ha möjlighet att jobba upp sig, studera om man så vill, äga en bostadsrätt… man ska inte vara beroende av arv och överklasstatus för att komma någon vart. Pengar skall vinnas genom flit och strävan, men livet ska inte vara fokuserat på materialism utan kärlek till medmänniskorna och pliktkänsla gentemot det gemensamma. Det är kanske två olika sätt att beskriva samma sak.

Havamal, Odens tal, vers 40:
Spar ej,
vad du kommit över,
om det kommer till användning;
ofta spars åt okär
vad åt älskling var ämnat,
mycket går värre, än man väntat.

Havamal, Odens tal, vers 36:
Ett bo är bäst
trots att det litet är,
herre är hemma envar;
Fast man blott två getter äger
och tak över sin sal,
är det bättre än bedja om mat.

Svenskarna, och andra folk också för övrigt, är instängda i en materialistisk illusion skapad av multinationella företag. Kärleken till medmänniskorna har bytts ut mot konsumtionshets och social prestationsångest. Men även svenskarna är människor, de är större än så. De behöver veckla ut vingarna och känna att de tillhör någonting större än tv-magens diameter. Man tillhör familjen, folket, samhället, nationen. Man har plikter och skyldigheter men även rättigheter och man äger en liten del av vårt gemensamma svenska välstånd. Idag känner många att man varken har plikter, skyldigheter eller rättigheter. Du behöver inte jobba. Men du får inget stöd. Samhället är likgiltigt inför dig. Du betyder ingenting. Staten ska egentligen vara ”medborgarnas verktyg för att organisera samhället”. Idag är folket statens trälar. Vi anser att alla svenskar behövs, stark som svag, gammal som ung, liten som stor! Lämna inte någonting åt era barn, lämna framförallt någonting i era barn: ett varmt hjärta, styrka, mod, ödmjukhet, vishet, pliktkänsla, lojalitet, skönhet, nyfikenhet, äventyrslystnad. Lämna inte pengar åt era barn, lämna framförallt det som inte kan köpas för pengar. Börja idag, imorgon är det försent.

Havamal, Odens tal, vers 71:
Den halte rider häst,
den som handen mist blir herde,
den döve duger i strid;
Blind är bättre
än att bränd vara
nyttig för ingen är liket.

Vi tror att ett återinförande av allmän värnplikt för både män och kvinnor skulle ge svenska folket den känsla av samhörighet, lojalitet och stolthet över det gemensamma som det förtjänar. Att säga att vi är patrioter eller nationalister är att simplifiera en komplex fråga som innehåller så mång frågor och ställningstaganden. Att tala om nationalism är att måla med en alltför bred pensel, utan att ens inse att man själv redan är målad med samma färg innerst inne. Det är lätt att projicera sina egna åsikter på andra och smutskasta dem. Vi är inte nationalister i den bemärkelsen att alla är välkomna att vandra vägen till asatron. Samtidigt är vi nationalister då vi älskar vårt fosterland, lika mycket som alla andra folk och nationer. Vi anser i alla fall att man inte kan älska andra om man inte ens älskar sig själv.

Svenskarna har bott i nuvarande Sverige sedan islossningen för 12.000 år sedan. De första som bodde här var säljägare, de bosatte sig här när skogarna växte upp på den ännu inte helt smälta isen. Det är därför som asatrons skapelseberättelse börjar med att landet stiger ur havet. Asagudarna skapade detta land och de skapade oss, sitt folk. Sedan kom vågor av indoeuropéer och annat, olika etniska grupper som samerna. Ofta har landområden flera etniska ursprungsbefolkningar som ömsom samarbetat, ömsom krigat då de har haft olika specialiseringar, kulturer och livsstilar. Därför är det mycket missvisande att kalla folk för nationalister, det är ett alltför vagt uttryck. Vi är ultrakonservativa, vi vill inte ändra någonting, och ska något ändras då ska vi sträva tillbaka mot ett normalläge i svenska samhället och i svensk ekonomi. Det är meningslöst att fråga sig om man vill förändra samhället, Sverige är det land som förändras mest av alla västländer sedan några årtionden vad gäller kultur, ekonomi och demografi. Man kan snarare fråga sig vilken andraderivata man vill ha på utvecklingskurvan, dvs vill man att utvecklingen accelererar och till vilken grad, eller vill man att utvecklingen bromsar in och kanske återgår till normaltrenden.

 

 

Om asatro

Vi använder oss av orden asatroende och hedning för den som dyrkar asagudarna och övriga väsen inom asatron. Ordet hedning antas komma från de asatroendes tradition att hålla många ceremonier utomhus, på heden, precis som midsommarfirande. Att vara asatroende är att hitta vägen. Man hittar sin väg, ty alla har sin egen väg. Vi är inkluderande eftersom alla kan hitta sin väg. Alla vägar går ihop och leder till Yggdrasil och gudarnas värld men vägen går samtidigt till personlig lycka och fulländning. Du märker när du hittat vägen. Bli inte förskräckt om vi är få som vandrar den. Var stark och vandra din väg, Asagudarna kommer lysa upp din väg när den är slingrande och omgiven av mörker. När du finner vägen kommer det flamma upp i din själ, i ditt hjärta. En eld kommer bränna i ditt bröst. Du kommer inse att du tror, och du behöver sedan inse att du tror på våra asagudar och gudinnor, på
Allfader Oden och asagudarna.

Vi asatroende ber inte även om vi använder det ordet. Jag skulle föredra att kalla det ”Byta”. Kristna ber likt får ber till sin herde. Asatroende byter tjänster med sina gudar, man adresserar rätt gud, man ber om en tjänst, och föreslår vad man erbjuder i gengäld. En kristen säger ”fräls oss ifrån ondo”, en asatroende säger ”skydda mig ifrån pilar, och för att förtjäna detta ger jag er min finaste kostym”. Man måste erbjuda det finaste man har av någonting. Det godaste brödet. Är man miljardär ja då offrar man sin finaste ferrari. Så ordet bön och att be är missvisande, på fornisländska betyder ordet ”bedja” att ”byta” snarare än att tigga om någons hjälp.

Du som märker att du är en dålig asatroende kommer få dåligt samvete och vilja bli en god asatroende. Du kommer vilja be och blota till våra gudar. När du inser att du inte hedrar asagudarna, och när du förstår att de ser detta och är besvikna, då har du börjat vandra din väg till hedendomen och asatron. Nu är du en hedning, en asatroende. Nu kommer du vilja återgå till förfäderna, leva som dem, känna som dem, vara med i gemenskapen. Omgivningen kommer sakna förståelse för din upplevelse, och motståndet mot dig och oss andra kommer driva oss samman, förena oss. Vi är ett upplyft svärd. Man kommer kasta sten på oss men vi kommer vända spetsen mot dem som kastar, så att deras stenar bara slipar vår egg. Lammen kommer hetsa mot vargarna. Jag säger hetsa mot oss! Låt mig påminna er om ert öde. Era ord saknar betydelse. Men man är inte asatroende bara för att man är med i en rörelse. Asatron måste komma inifrån, man måste vandra vägen. Man måste känna ett inre engagemang. När man ber och blotar ska inte bara kroppen vara vänd mot asagudarna utan även hjärtat. Asagudarna måste stå i centrum. Du kan tatuera dig eller bära en Torshammare eller inte visa någonting, det är när asagudarna finns i ditt hjärta som du är en hedning.

 

 

Om Yggdrasils Folk

När du hittat vägen kommer vakna upp ur illusionen att moder jord, naturen, dina medmänniskor och vår kultur är separerade. Vi är ett. Vi kallar det för Yggdrasil, vårt världsträd. Vår civilisation. Vår världsbild. Yggdrasil har nio världar, men vi presenterar här en enklare bild av vårt träd utan att fördjupa oss i esoteriska detaljer. Det finns många tvetydigheter och gissningar inom asatron, men det är helt naturligt då vi bara är enkla människor och inte kan veta allt i detalj om gudarnas världar och deras äventyr. Vi är nöjda med den bild vi har.
Yggdrasil har tre rötter, som går ner i myllan, ner i underjorden. Det är våra förfäders domän. När du dör, kommer den materiella delen av dig också bli till jord, och kommande generationer kommer trampa på dig, odla på dig, de kanske inte kommer minnas dig men ni kommer vara där tillsammans. De kommer leva där du levde. Underjorden kallas Helheim. Yggdrasils stam är vi som lever idag, folket. Stammen kallas Manheim eller Midgård, mellanvärlden. Med Midgård menas mer precist den bebyggda världen, skogen tillhör älvorna, alverna, vattenväsen som
Näcken och Bäckahästen, dvärgar troll och jättar, alla ”de andra”. Kronan är våra asagudars värld, Gudheim. Där finns våra ideal, värderingar, förebilder, vår kultur, konst, filmer, allt som vi och våra förfäder skapat. Där finns även sagor.

Tror vi asatroende på sagor?

Jag kan sitta en kväll och läsa en saga om asagudarna och min tvåårige son, en tioåring, en fyrtioåring och en gamling kan sitta tillsammans och lyssna. Var och en av dem förstår sin del, sina detaljer, tvååringen gillar ”pippifågeln”, tioåringen gillar ”det magiska svärdet” osv, de tar alla del av gudarnas bedrifter, vishet, misstag och alla lär de sig någonting. Sagan är över tusen år gammal! Kommer ditt netflixabonnemang eller DVD-skiva finnas om tusen år? En saga är en form av informationsutbyte som överlever oerhört länge, som bidrar till kulturen och våra ideal och värderingar och framförallt, så ger den möjlighet för alla att ta del av gudarna! Alla förtjänar att höra om gudarna, inte bara intellektuella eller vuxna eller flerspråkiga utan alla. Därför är berättelserna om våra gudar skrivna som sagor. Så svaret på frågan är -Ja, vi asatroende tror på sagor.

Vi tror även på poesi och vishet så här kommer några smakprov på hednisk poesi:

Havamal, Odens tal, vers 34:
Lång, omvägen
är till ovän,
fast hans stuga står vid vägen;
Men till god vän
är vägen kort,
fast han fjärran farit.

Havamal, Odens tal, vers 119:
Om en vän du har,
som du väl gillar,
far ofta att denne träffa;
Ty ogräs växer,
och högt gräs,
på stig som ingen trampar.

Havamal, Odens tal, vers 76
Fä dör,
fränder dör,
även du själv ska dö;
Men anseendet
aldrig dör
för den som ett gott har skaffat.

Havamal, Odens tal, vers 77
Fä dör,
fränder dör,
även du själv ska dö;
Men ett vet jag,

som aldrig dör,
domen över den döde.

Havamal, Odens tal, vers 57
Brand får brand att brinna,
bränner tills den brunnit ut,
flamma tändes av fyr.
Den enes kunskap
kan väcka den andres,
den ensamme förblir enfaldig.

Om att be, blota och offra

Man kan be till asagudarna om lycka vid ett företag, om ett lyckligt äktenskap etc, men gudarna ger inte nödvändigtvis vad man ber om. Man måste ha förtjänat vad man ber om och man måste imponera på gudarna genom ett dyrbart offer eller en utsökt måltid. Hur vet man om man förtjänar gudarnas gunst? Det vet man inte, vi enkla människor har inte gudarnas vishet, men man kan alltid försöka. Man ber genom att tända en eld, tex ett ljus, genom att hälla upp en god dyrbar vätska, ge något ätbart,man ber sin bön och sedan dricker man hälften av vätskan, äter hälften av det ätbara och häller ut resten. Då har man delat en måltid med gudarna. Ber du till Oden, då var du framför honom i Valhall. Du måste göra en fysisk rörelse, det symboliserar att ditt intellekt, din vilja till andlighet, styr över din köttsliga materiella kropp. Gudarna är imateriella och vill att du har kontroll över din materiella del, dina lustar och
dina köttsliga primala fysiska behov. Du kan tex sätta dig på ett knä och lyfta en arm mot gudabilderna.

Det måste finnas eld, det måste finnas vätska, det måste finnas mat. Det måste finnas tre avgudabilder, talet tre är heligt inom asatron. Det kan tex vara en figur av Oden, Tor och Freja. Slutligen måste du efter kapacitet göra en fysisk rörelse. En helig ceremoniplats heter ett Vi, den platsen får gärna ligga intill en källa, en bergsskreva eller en annan vacker plats. Ett altare heter ett Harg, en kultbyggnad ett Tempel. Ortsnamn som tex Ullevi betyder ”guden Ulls Vi”. Gris- och vildsvinskött, hästkött, öl och mjöd är heliga för oss asatroende.
Det gamla runalfabetet, den samgermanska runraden Futhark och även Uthark är heliga och ger positiv alternativt negativ kraft till det som skrivs.

Utdrag ur Adam av Bremen som skrev om blot i Svitjod, det gamla namnet på Sverige: ”Tor var den mäktigaste av dem och härskade över åska och blixt, vind och regn, solsken och gröda. Han var placerad i mitten med en spira i sin hand, och på hans sidor satt Oden, krigsguden, i full beväpning och Frej, freds- och kärleksguden, försedd med en väldig stående manslem. Alla de hedniska gudarna är tilldelade präster som frambär folkets offer. Om farsoter eller hungersnöd hotar offrar man till Tor, vid krig till Oden och vid bröllop till Frej.”

Många ortsnamn i Sverige har en koppling till Tor, då han är guden som skyddar hemmet, samt Frej eller Frö som han även kallades, då man önskade bördiga marker. Oden har knappt några orter uppkallade efter sig, man ville nog ha krigandet långt borta och inte i hemlandet. Bönen måste innehålla tre delar: Först tilltalar du guden vars uppmärksamhet du söker, och varför denne är den mest lämpade för just det tillfället; Sedan nämner du vad du ber om, och slutligen nämner du på vilket sätt du kompenserar guden. Tex: 1) Oden, Allfader, du som söker vishet, 2) Hjälp mig att lösa detta problem, 3) Se nu hur jag offrar en flaska champagne, tag emot denna gåva och dela denna måltid med mig.

Man kan be hemma varje dag eller vid vissa tillfällen, och man bör deltaga i blot, dvs offerceremonier.
Det finns 8 officiella blothögtider om året för asatroende, datumen varierar lite från år till år:

Jul, Vintersolståndet 21-23 december. Odens högtid. Man avger årslöfte.
Disablot, Början av februari. Diserna är kvinnliga gudaväsen.
Vårdagjämning, 20 Mars
Segerblot, sammanfaller med Valborgsmässoafton
Midsommar, Midsommarblot, Sommarsolståndet 21 Juni
Skördefest augusti-september.
Höstdagjämningen 23 september
Alvablot 1 november, sammanfaller med Allhelgona och den keltiska Samhain

Varför blotar man?

Inom asatron säger man att ”jag blotar Tor” eller ”jag blotar till Tor”, dvs jag ger kraft åt Tor. Man offrar materiella saker för att visa vördnad inför asagudarna och att man vill närma sig den imateriella världen, de gudomliga sanningarna och fullkomligheten. Vi enkla människor kan aldrig nå upp till gudarnas nivå men man kan komma högt genom att vara stark, modig, beskyddande, omtänksam, rättvis, skapa skönhet, musik, poesi, konst, film etc. Om du vill vara en hängiven asatroende, då ger du inte gudarna en skål med nötter utan då eldar du upp
din ferrari till gudarnas ära. Man ger efter förmåga och får efter behov. Man ska offra någonting man har råd med men som ändå svider lite i plånboken. Tio personer kan gå ihop och köpa en segelbåt som man offrar och eldar upp, då blir gudarna imponerade! Men om en fattiglapp offrar ett äpple är det lika mycket värt i gudarnas ögon.

Livets ceremonier

Man kan döpas genom vattenösning, gifta sig och begravas genom hedniska ceremonier.

Asatron är mänsklighetens framtid

Asatron gör andlighet och vetenskap kompatibla, även om många tror att andlighet och vetenskap är mutuellt exklusiva, dvs att man måste välja antingen det ena eller det andra. Däremot är asatroende tveksamt inställda till artificiell intelligens, då man blott skapar en omoralisk värdegrundslös gudalös maskin. Asatron är därför mänsklighetens framtid och räddning. Asatron är lämpad för en civilisation som vill uppnå lycka och fullkomlighet i sin hemvärld och samtidigt vill utforska sin omgivande rymd.

Om demokrati och yttrandefrihet.

Demokrati är heligt för oss asatroende. Asagudarna går till ting varje dag för att avgöra människornas öde. Orden landsting och tingsrätt är ett arv från denna heliga demokratidyrkan.

Havamal, Odens tal, vers 127:
Om ont du ser,
säg att ont det är,
ge ej din fiende fred.

Vi är för idealet ”Demokratisk Total Yttrandefrihet”, då det var lagstiftarens ursprungliga avsikt med grundlagen om yttrandefrihet. Enligt oss och alla som förespråkar demokrati kan demokrati endast finnas om det finns yttrandefrihet, och en total sådan. Vem som helst ska kunna säga vad som helst om vad eller vem som helst, utan att frukta repressalier eller att bli dömd. Det är tyvärr så att Saudiarabien lurat EU att utveckla lagen om hets mot folkgrupp och framförallt då det gäller islamofobi, som man sedan tvingat på sina medlemsstater, i utbyte mot att EU får köpa billig olja av Saudiarabien.

Lagen om yttrandefrihet är en grundlag. Lagen om hets mot folkgrupp är inte en grundlag, men den omintetgör ändå grundlagen om yttrandefrihet. Det är ett brott att uttrycka sig negativt om grupper av personer, vilket gör att du är en brottsling om du kritiserar hare krischna eller satanister. Denna lag sliter sönder vårat samhälle, och det är just dess syfte, av Saudiarabien. Slita sönder våra västerländska samhällen för att införa sharia. Det är den egentliga agendan med lagen om hets mot folkgrupp. Nu när denna lag gäller, och då vi följer lagen, måste vi ta ställning för lagen om hets mot folkgrupp och emot yttrandefrihet. Vi betraktar all kritik, nedsättande kommentarer och förlöjligande av asatron och asatroende som ett brott som polisanmäles. Att tex be asatroende att ta ställning för eller emot rasism eller extremism betraktas som asafobi och polisanmäles, på samma sätt som företrädare för muslimska
företrädare som av en journalist tillfrågas om de tar avstånd från extremism hävdar att det är en islamofobisk fråga.

Varför man ska rösta på Asatropartiet Yggdrasils Folk

Ibland kan det minsta steget vara det största i ens liv. Om du måste ta små myrsteg, gör det, men ta steget till asatron. Sök din väg till vår gemenskap, till våra förfäder, till vår värld, våga ta ansvaret att vara blivande förfader åt kommande generationer. Deltag i ett blot, besök ett samfund, och glöm inte att rösta på våra asagudar! Rösta på asagudarna för att du ledsnat på konsumtion. Rösta på asagudarna för att du tror på ett land fyllt av folklig kärlek och samhörighet. Rösta på os därför att du är orolig inför framtiden.

Ny sajt om Slavisk hedendom

Man gör då och då sina fynd på nätet. Sajten Soltsna Roshcha ägnar sig åt slavisk och rysk hedendom, som är mycket lik den svenska och nordiska. Den är relativt nygrundad och innehåller än så länge inte så mycket material, men strukturen känns igen, ty den liknar väldigt mycket den jag använt här på Hedniska tankar. Den innehåller sidor om vad som bör göras och vad man helst kan undvika, i likhet med min sajt, men använder också ordet rekonstruktionism – något som faktiskt är aktuellt i de slaviska länderna, då mycket litet av deras hedniska arv finns kvar idag, medan vi här i Norden faktiskt har en levande tradition och ett levande kulturlandskap och en bevarad, dokumenterad historia att bygga på, och det i mycket högre utsträckning än våra närmaste grannar österut.

Den ryske sol- och äringsguden Dazbog eller Khors, är densamme som Frej hos oss. I Finland kallades han Lemminkäinen, efter det finska ordet för ljum, varm.

Den för mig okände författaren till den nya sajten använder också ordet prayers eller böner, en kristen term som vi Nordiska hedningar och Asatroende konsekvent undviker, eftersom vi aldrig någonsin ber till våra gudar, men däremot hedrar dem med blot eller offer – för vill man ha något av makterna, måste man först av allt själv kunna ge något, det må vara mat, gods eller materiella ting, eller mera immatriella, som arbete eller kärlek.

Dazbog är de nygiftas och fruktbarhetens beskyddare, och den finske Lemminkäinen reser mycket riktigt ned till Tuonela eller dödsriket för att finna sig en hustru, vilket är en klar parallell till den Nordiska myten om Frejs gifte med Gerd, jordgudinnan. Än så länge innehåller den ryska sajten bara info om en gudamakt förutom denne, och det är Perun, som hos letterna kallas Perkuno, hos Litauerna Perkunas, hos Finnarna Perkele, hos nordliga samer Horagalles, hos sydsamerna Thore-Karl, och som heter Tor hos oss och Donar hos de gamla saxarna.

Perun är Tor, och Tor är Perun….

Den slaviske åskguden tänks ibland beväpnad med en yxa eller en klubba istället för en hammare, men alltjämnt sänder han blixtar över skyn, precis som Tor hos oss. Som sagt, likheterna är ofta större än skillnaderna, och man får heller inte glömma, att de Ruser som grundade Ryssland, till ganska stor del bestod av ett nordiskt folkelement, som man ännu kan spåra i dagens Ryssland och de baltiska länderna – andelen blonda och blåögda ryssar är större än man tror. Gårdarike eller Ryssland kallades Svitjod hin Mikla, eller det stora Sverige i de isländska sagorna, och så länge båda våra folk var hedniska, hade vi alltid en god fred, handelsutbyte och fria resor mellan våra respektive länder.

Också i det stora Ryssland blotar man friskt – gå du också och gör sammalunda !

 

Först med katolicism och grekisk-ortodox kristendom, kom krigen, som hetsade våra folk mot varandra. Kungar och Tsarer ville föra krig, och därför består vår historia av ändlösa slagsmål med ryssen, fastän vi från början var ett folk, och hade samma sinne. Nu färgas våra relationer istället av ömsesidig misstänksamhet och fruktan, men så var det inte för tusen år sedan, när våra länder ännu var unga. Själv har  jag rest mycket i Österled, och nedför Dnjepr i en kopia av ett fartyg från tusentalet, och ut på Svarta Havet därefter, vilket jag flera gånger skildrat och beskrivit. Jag har vänner både i Ryssland och Ukraina, och för min del älskar jag ryssarna och deras grannfolk dubbelt mer än amerikanerna, som till sin natur är falska och ytliga, där ryssen i alla fall är ärlig och sann.

Lite musik av Arkona, det kända Hedniska och Ryska folkrocksbandet…

Både ryssar och ukrainare – särskilt på landsbygden – är bättre än sitt rykte, och gästfria, enkla människor, som inte bär någon falskhet eller något dubbelt i sinnet. Visserligen är de inte alltid goda, men i alla fall ärliga med vilka de är, och alltid visar de då sina avsikter tydligt, om positivt eller negativt, om så till dans eller slagsmål. Jag trivs faktiskt bättre i Ryssland än i USA, måste jag säga, för min erfarenheter av det stora landet i väster har inte varit lika positiva, och om än jag inte kan mer än tjugo-trettio ord ryska, högst, har ryssarna alltid behandlat mig bättre än amerikanerna, och det är vad jag som svensk utgår ifrån.

På Lovat och Neva har ryssarna nu egna kopior av Vikingatida skepp, som seglar lika bra som våra…

Jag har också seglat med delvis ryska skeppsbesättningar, och om den ryske soldaten och sjömannen har jag bara gott att säga. Han är inte så bra på att ta egna initiativ, det är sant, kan sällan läsa kartor och sjökort och ibland knappt läsa eller skriva, och ger man honom en tamp, fortsätter han att hålla i den; utan att förstå att han skulle lägga fast och beslå den, som en svensk eller nordbo skulle förstå i en liknande situation. Ryssen är van vid kommandostyrning, och att hans chef talar om allt för honom, får han inte en direkt order, så förstår han inte längre vad han ska göra, eller vad som förväntas. Men ryssen har styrka och hängivenhet, han kan ro i timmar och slåss lika länge utan att bli trött, och sällan såg man en karl, som nöjde sig med mindre mat eller mindre sömn än honom. Och ryssarnas tapperhet kan ingen ifrågasätta – den har de bevisat om och om igen – trots despoter och dåliga ledare. I Ryssland finns heller ingen invandring som här, och man för en politik, som går ut på att stärka det egna folket och de egna familjerna istället – alltså tvärtom mot vad vår egen Regering gör här hemma i Sverige.

På en annan sajt läser jag just att Arkona, det ryska hårdrocksbandet, tänker återvända till Sverige nästa år – och då blir det ännu mera hedniskt – i Falun av alla platser. Till slut avsäger vi oss kristendomen, tsarerna, kungarna och de som så länge velat störta oss alla i fördärvet. Till slut förenas vi, under en gemensam, Nordisk himmel…

Länge Leve Svitjod Hin Mikla – да здравствует великая россия