Dagen Erik – om att fira Markens Gröda och Andlig Odling…

Idag har Erik Namnsdag i den svenska almanackan, och under den katolska tiden ansåg man att det här skulle vara Erik den Heliges Helgondag, även om Kung Erik Jedvardsson (1156-1160) bara regerade i högst fyra år och var en i allra högsta grad ohelig person, som nog knappt ens kunde kallas kristen, och dessutom aldrig någonsin erkänts som helgon av den katolska kyrkan. Erik är inte ens beatus, eller saligförklarad, och följaktligen kan man inte ens vara säker på att han är i den kristna himlen; för som alla Erikar sitter han väl hos Frej i Alfheim

Frej är härskaren på Gullinbursti, Alvheims herre, skördens och odlingens beskyddare, Gerds make och den som gav bort svärdet Gambantein för hennes skull.

Redan själva namnet Erik är nämligen ett heite eller tillnamn för Frej högst personligen, Svearnas urgamla skördegud, som funnits sedan minst bronsåldern, och Hågakungens tid i Uppsala. I traditionell svensk historieskrivning räknar man alltsedan 1500-talet med 14 olika Erikar på tronen – och av dem var Erik Jedvardsson bara nummer IX eller nio. Erik eller Airikir, den ensamt och evigt mäktige, var namnet på bronsålderns heliga Sveakungar, och även långt fram i tiden trodde man att grödan direkt berodde på Kungens person – under en god kung skulle skördarna bli bra och hela landet blomstra, men under dåliga konungar som Domalde, inträffade motsatsen.

Sankt Eriks skrin eller Kista förvaras än idag i Uppsala Domkyrka. För inte så länge sedan bars skrinet över åkrarna på denna dag.

Alltsedan medeltiden har det förekommit en lokal tradition kring Gamla Uppsala med bärandet av Sankt Eriks heliga skrin, vilket alla forskare antar är en direkt fortsättning på bärandet av Frejs heliga bild, eller hur Frejs kultstaty fick åka i vagn över åkern, precis när de första groddarna kom upp. I ”Ögmundarthattten” – en Isländsk sagatåt – även känd som ”Gunnar Helmings Saga” nämns hur islänningen Gunnar besöker Svea Rike ellerr Svitjod under 1000-talets första hälft, och där träffar på Frejskonan eller Gerd, Guden Frejs hustru, hon som också heter Njärd eller Jord, och är själva det rika åkerfältet. Frejskonan är i berättelsen en verklig kvinna, en ”Majdrottning” enligt hednisk sed, som får åka i vagnen med den heliga Frejsbilden, men Islänningen tar Frejs plats och gör henne med barn, vilket är helgerån.

Det falska helgonet Erik Jedvardsson erkändes först bara i Sveland, där han var kung redan 1150. Först 1156 erkände götarna honom, och så blev han ihjälslagen av en tronpretendent ur Sverkerska ätten, eftersom han själv var släkt med Stenkil den äldre. Detta skedde år 1160, och även om man senare ljög och påstod att detta skulle ha hänt utanför Uppsala Domkyrka, där en källa redan fanns – Slottskällan, eller källan på St Eriks torg – så vet man av samtida urkunder, att det skedde under bråk och fylla, visst inte i anslutning till någon gudstjänst, för Påven Alexander III skrev att Erik blev ihjälslagen, ”in potacione et ebrietate” alltså under drickande och berusning. Att komma som våldgäst till någons gård och slå ihjäl en person under pågående gille, räknades som ett nidingsdåd enligt alla hedniska lagar, men mördarna var ju som vanligt kristna, och hur dålig laglydnaden blev när kristendomen kom, vet vi ju alla. Antagligen var det också Nidningsdådet mot Erik Jedvardsson som fick Upplands bönder att se honom som helig, och bära hans kropp över åkrarna, precis som de alltid gjort med sina forna kungar i mer än tusen års tid av obruten tradition vid det laget.

Eriks skalle – från en kraftfull man i 40-års åldern, bevisligen en krigare, som tillfogats skador på halskotorna och alltså blivit av med huvudet, samt hans krona – av enkel Vikingatida typ som den langobardiska järnkronan – visades för allmänheten senast år 2014, då hans kista öppnades.

Bevisligen hade han levat 2-3 år i Uppland, och i minst 20 år dessförinnan bebott Västergötland, enligt vad isotopanalyser utvisat. Helt säkert var han ingen medeltida idealkung, eller någon skönlockig yngling av den typ som finns i Stockholms Stads vapensköld numera, för enligt de första sigillbilderna såg han helt annorlunda ut…

Att Yngve-Frej, Ynglingaättens mytiske grundare, och Guden Frej är helt identiska, känner nog de flesta riktiga svenskar till, och vet man inte det, så är man nog ingen riktig svensk. Men vad betyder egentligen berättelserna om Frej, åkerbruksguden, han som gav bort sitt eget svärd för Gerds eller Jordens och en älskad kvinnas skull, och som när Ragnarök väl kommer, istället får kämpa med ett hjorthorn ?

Frej är en äringsgud, men hans berättelse handlar visst inte bara om något så enkelt som enbart fruktbarhet eller gröda, eller jorden som förnyar sig varje år. Odling och Odal handlar liksom växande om mycket mer än så – för det finns också något som heter andlig utveckling, omdöme och mognad, vilket självskadande, fakta-förnekande ”fornsedare” och annat byke, som nu dessvärre tillåts hållla till i Uppsala-trakten, inte kan förstå, och heller aldrig någonsin kommer att förstå, eftersom de helt enkelt saknar alla intellektuella eller mentala förutsättningar för att alls begripa något.  Hedendomen av idag är visst inte ”forn” som många tror, och kan inte degraderas till blott och bart en fruktbarhetskult.

Yngve-Frej som den gode Konungen syns också i många andra mytologier, där den gode Kungens person anses ha inflytande inte bara på naturen och sådd och skörd, utan på hela folket, hela landet. Britternas Kung Arthur, ”the once and future King”, Fredrik Barbarossa i Tyskland, Holger Danske i Danmark, Olaf Tryggvason i Danmark, och ytterst sett den Indoeuropeiska och Indiska föreställningen om Kung Rama, eller Ramredan hans namn är heligt, och en skyddsformel – som är en inkarnation av vindguden Vishnu – Odens närmaste motsvarighet, pekar åt samma håll.

I ”Runatal Hávamáls” räknar Oden upp en hel serie galdrar, som alla ingår i hans magiska färdigheter, och som beskriver vilka egenskaper en god kung eller en bra ledare skall ha. I en strof nämns nio stora galdrar, men i Hávamál 146 och framåt intill kvädets näst sista strof räknas det upp inte mindre än 18 stora galdrar, där det första botar orättvisor, och häver vrångvisa domslut, det andra botar sjukdomar och ger läkande kraft – en egenskap som också medeltidens kungar ansågs ha, medan det tredje undanröjer skada och hot, det fjärde befriar ur fångenskap och så vidare.

Skåda Särimners Sändebud !

Allt detta var känt långt långt före kristendomen, och ingick i kungarnas och Odenskultens vetande. För de som känner innehållet i Rigsthula, till exempel, är allt detta inget nytt. Långt senare skulle den kristne mystikern Bernhard av Clairvaux tala om sju ridderliga dygder, som utvecklats just ur detta Germanska krigarideal, men som finns och funnits även inom andra kulturer, också så långt bort som i Japan, och dess Bushido. Odens nio eller arton dygder, och de arton stora galdrarna, som Yngve-Frej fick i arv, och kanske gav åt Ynglingaättens konungar, passar mycket väl in i det här sammanhanget, och man kan också erinra sig det, som kallas De sju Barmhärtighetsverken. Själv uttyder jag dem såhär:

  1. Att mätta de hungrande – vilket är Frejs, äringens och skördens funktion. Sådan är Särimners väg !
  2. Att ge dryck åt de törstande främst alla dem, som törstar efter verklig kunskap, därför att de ingenting vet.
  3. Att klä de naknaeller med andra ord, att stoppa alla dem, som är kvar i ”fornsederi” och beteer sig fullständigt omdömeslöst åt.
  4. Att hysa de husvilla – vilket betyder att bygga upp det egna landet, med Hov och Hargar.
  5. Att bota de sjuka – också de andligen sjuka, för normlöshet och brist på fasta regler eller inriktning i livet, är också en sjukdom !
  6. Att befria de orätt fängslade – och häva orättvisor som i Odens första galder. Lögn, Faktaförnekande osv är också ett slags fängelse, liksom Kristendom och andra totalitära system
  7. Att begrava de döda – somliga måste ibland tyvärr ”åka ut ur prästbetyget” – ”Att nedslå det onda” kan det också heta

Sådan är Herren Frej – han som håller Livets Svärd – Skåda den rättsinnige krigarens väg !

En hälsning till vårt brödrafolk

Det är viktigt att komma ihåg var i Världen man har sina vänner och bröder. Idag firar Norge sin nationaldag, Syttende Mai, som vanligt med flaggparader ned för Karl Johan i Oslo; och högtidlighållande i varje norsk stad, varje samhälle, varje by och varje ensamgård i det vackra broderlandet. Även Henrik Andersson på den Asatrogna bloggen ”Ideell Kulturkamp” som påfallande ofta skriver om Nordens historia, har förstås uppmärksammat det hela.

I Norge har man fått vara stolt över sitt ursprung och det faktum att man är ett fritt land sedan 1814. I Sverige fick vi inte ha någon nationaldag förrän år 2005

I Sverige fanns tidigare Svenska Flaggans dag, som började firas först på 1900-talet. Till skillnad från alla våra Nordiska brödraländer, som erkänner det historiska arvet och kravet på suveränitet, rätt att kontrollera det egna geografiska området och nationell frihet och oberoende, så har vi i vårt land blott alltför ofta haft Regeringar, som haft påfallande svårt för att hantera eller acceptera allt detta. I alla andra länder på nästan hela Jorden är nationaldagsfiranden tillåtna, och traditionella sedan länge, men just vi svenskar har ofta och länge förvägrats själva rätten att fira vår egen nation.

Numera anser man också att Samer, Romer och Islamska Staten ska ha rätt att fira nationaldagar på svensk mark, ungefär som om dessa folkgrupper hade någon som helst rätt att ställa territorriella anspråk på just vårt land. Jag själv betraktar mig som stolt svensk och patriot, det säger jag utan omsvep. Jag anser inte att det behövs skapas några konkurrerande nationer på svensk eller nordisk mark, och i folksuveränitetens och FN-stadgornas namn vägrar jag också att erkänna dem. Rätten till en egen nation, utan inskränkningar; är också inskriven i de mänskliga rättigheterna, och i Norge är allt detta sedan länge en självklarhet.

Dagens Juridik” kunde den 11 April i år berätta om hur en svensk rektor på en skola i Sverige förbjudit alla elever och hela skolans personal från att använda den svenska flaggan. Allt firande totalförbjöds, och detta skedde redan 2015. Bara därför att en elev tydligen uppfört sig illa, ficck man plötsligt inte flagga den 6 Juni, inte använda flaggan på t-shirts eller liknande, och heller inte tillstå eller säga, att man var svensk. Allt sådant fördömdes nämligen plötsligt av skolledningen, som ansåg att det var ”hets emot folkgrupp” när ledningen i själva verket hetsade emot just svenskarna, och fördömde dem som grupp.

När jag själv växte upp, i 1980-talets Sverige, var sådana här händelser vanliga. Förra året redovisade jag flera av dem, i samband med att jag skrev om vår egen svenska nationaldag, 6 Juni. Själv hade jag velat tro att vi Svenskar fått tillbaka rätten till en egen nation, och att den gamla ”S” och ”Mp” märkta nomenklaturans tid var över nu, tillsammans med kommunismens fall, men så verkar inte att vara fallet.

I Norge skulle man skratta åt allt sånt här. Svenskarnas eviga självbespottning, och deras ledares och politikers extrema hat emot allting som kan synas ”svenskt”, själva nationalflaggan och nationaldagen inbegripet. Vad är det för lärarkår vi har i dagens Sverige ? Vad är det för slags rektorer och ”lärare” som kan göra såhär, och vilka värderingar har dessa människor ??

Og dette her var ifra Norsk Fisk-Kringkastning… ”Eg skjönner ikke noe av Sverig !

– Ja, fråga inte mig, kära läsare, men man kan ju notera att ledningen för något som kallas ”forn sed” och som uppenbarligen präglas av ett stort och mycket rasistiskt svenskhat och sverigehat, ofta uttrycker sig på samma sätt som de här mystiska förbudsivrarna, alltså de som vill förbjuda också själva svenska flaggan.

Dagens Juridik” rapporterar nu, att Justititeombudsmannen Stefan Holgersson i egenskap av JO, och därmed högsta nationella rättsforum olagligförklarat Söndrumsskolans i Halmstads handlande, och fördömt det som stridande inte bara emot svensk lag, utan också FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Dessutom kränker man självklart elevernas rätt till yttrandefrihet, om man inte ens accepterar att de får använda sin egen nations fana.

JO skriver avslutningsvis:

”Skolan har ett ansvar för värdegrunderna i utbildningen. Enligt skollagen ska utbildningen förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna.”

  • Dagens Juridik, 2017-04-11

En gång – det var åren 1814 – 1906 var Sverige och Norge samma nation, och hade samma nationalflagga. Och mycket av vår historia och vår kultur, ja också våra respektive språk är gemensam. Vi har aldrig någonsin behövt något EU eller velat låta oss styras utifrån, eller från Europa. Vi har valt friheten, och att försvara den gemensamt med våra Nordiska bröder.

Och Norge står fortfarande emot den sk ”Europeiska Union” som bara gett alla svenskar försämrad levnadsstandard, kortare medellivslängd, högre skatter och gallopperande invandring av sällan skådat mått. Heia Norge – för vad annat kan vi stackars svenskar säga ?

Också i Norge finns det Asatrogna bloggar, ”mennesker der gaar udenom” och de som inte vill böja sig inför någon kristenhet eller den övermakt i media, som trycker ned och tränger sig på från alla håll. Det gäller till exempel bloggen ”De som skapte Verden” som nyligen bloggade om den tid, då äveen Asatron var förbjuden – men det var under den kristna medeltiden, då hela Norden fylldes av katoliker, häxbål och inkvisition.

Vill vi verkligen tillbaka dit, eller vill vi stå upp för ett modernt, sekulärt och demokratiskt samhälle – utan häxbål, politiska förföljelser och annat ”fornsederi” ??

”Slå Katten ur Tunnan” – en ”forn” sedvänja som återuppväckts

Fastan eller Fastlagen är visserligen en kristen fest, liksom Valborg – i början på Maj – Frejas månad – är en hednisk.. Och om folk nu anser sig vara ”forna” – vilket inte alls behöver betyda något bra i sig – så kan man också notera, att vissa traditioner ibland försvinner helt ur folkmedvetandet, för att därefter återkomma så mycket starkare och klarare efter en tid. I Danmark och Skåne har det sedan åtminståne 1300-talet funnits en ryttarlek, som heter ”slå katten ur tunnan” och som – trots att den varit försvunnen under större delen av 1900-talet – kommit tillbaka på 2000-talet och fått allt större och större utbredning, även om den inte utövas exakt så, som man gjorde under tidigare århundraden.

Sista gången seden utövades ordentligt, och i originalutförande lär ha varit i 1830-talets Skåne, då det gick till som bilden ovan visar. Man tog helt enkelt en tunna, stängde in en levande katt i den och fäste tunnan på en ställning – och sedan red man förbi i galopp och försökte slå sönder tunnan eller välta den upp och ned genom att banka löst på den med träpåkar eller hugga sönder den med sablar. Idag gör ingen så längre, och tur är väl det, eftersom det förmodligen skulle räknas som djurplågeri eller straffbart beteende att bära sig åt såhär emot levande katter.

Scen från Fd ”Prins Husar” eller Kronprinsens Husar-Regemente i Helsingborg, 2016

Diverse forskare har påstått att ”Slå katten ur tunnan” skulle vara en rest av medeltidens tornérspel, eller ett slags rit där man skulle ha velat skydda sig emot Digerdöden, som skulle ha tänkts i kattens gestalt – men några vidare bevis för de här grumliga teorierna har aldrig framkommit. Andra akademiker – exempelvis Gullan Gerward i boken ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet (1996) har helt enkelt vägrat att studera alla källor före år 1500, och dömt ut dem allihop som ”ointressanta” vilket är ett minst sagt egendomligt sätt att bedriva ”vetenskap” på….

De flesta av akademikerna har numera insett, att traditionerna kring Majgreven, Majandet, ”Valborg” eller Vanadis – med andra ord Freja – och en stiliserad skildring av kampen mellan Vinter och Sommar är mycket, mycket gamla, och antagligen går tillbaka på Nordisk Hedendom, även om det inte är helt klart var katten och tunnan passar in i sammanhanget, eller när den sedvanan egentligen uppkom…

Norsk skogkatt – Nordens enda ursprungliga katt-ras. Bitsk, lodjursliknande och fullkomligt rasande – ifall den blir instängd…

Men varför ska det egentligen vara just en katt ? Vore ambitionen den, att man skulle hålla ett ryttarspel för att fira vårens ankomst, så kunde det ju ha varit vilket slags djur som helst – en hund, en hare, ett lamm till exempel – katter är vanligen svårfångade, i synnerhet om man försöker stänga in dem i trånga utrymmen som burar eller tunnor.. En vanlig bondkatt skulle antagligen dö, få hjärnskakning eller falla till marken efter några få försök, men inte alla katter eller kattdjur är lika lättbesegrade. En Norsk skogkatt, exempelvis, skulle säkert kunna kasta sig över både häst och ryttare, ifall den blev tillräckligt uppretad…

En bild från katedralen i Slesvig i Södra Danmark från 1200-talet anses visa Freja, som rider på en katt, och katter har också av de kristna alltid demoniserats, satts i samband med djävulen och häxor, alltihop för Frejas skull – katten är ju som bekant hennes dragdjur – och därför ligger det nära till hands att anta, att vårtraditionen med katten och tunnan faktiskt har med henne att göra – även om det i och för sig inte går att bevisa något – detta är bara en hypotes…

I Sverige har ”slå katten ur tunnan” nu degraderats till en fånig lek för barn, mest utövad på daghem och liknande, och blandats ihop med helt onordiska traditioner typ Pinata – en Jul-lek från Mexico som inte alls har med våren, fastlagen eller ens Valborg att göra – medan ursprunget – man måste rida – och får inte springa – och användandet av svärd eller sabel har glömts bort, sorgligt nog.

I Danmark, däremot, tar man ”Slå katten ur tunnan” traditionen på det allra högsta allvar, och gör den till en nationell fest – som detta filmklipp visar. Dessutom är man exakt trogen originaltraditionen, och har inte förvanskat den på något sätt – utom att man använder en upp-stoppad katt numera..

Freja är nu en gång en krigets gudinna, lika mycket som kärlekens, och även om vi aldrig sett några historiska belägg för att kampkonster och ryttarspel utövats till just hennes ära, kan man inte vara alltför säker på att inte en lokal tradition skulle kunna uppstå – och hur var det egentligen med Romarnas ”Hippica Gymnasia” och andra spel – uppfördes inte de till ära för gudinnor som Venus och Ceres – och var inte Nordgermanerna och Goterna i hög utsträckning i anspråktagna som just romerskt kavalleri ?? Återigen en vild hypotes – men studera sidorna på Gundestrup-kitteln från Danmark, till exempel, och ni ska få se både ryttarscener, Freja själv och kattdjur också, för den delen…

Svensk Kavallerisabel m/1824 – enbart tilldelad officerare vid Skånska Husarregementen…

Svensk Husarmössa – Gula Husarerna – 1762

Hednisk Katt, som begrundar Världshistorien och sina anfäder

Kammarkollegiet och SVT slår fast: ”Fornsed” är INTE Asatro

Det finns något som heter faktaresistens, eller faktaförnekande. Det utövas oftast av vetenskapsfientliga, politiskt extrema grupper eller sekter, liknande det ökända ”Samfundet för forn sed” som på sista tiden fått åtskilligt dåligt rykte, inte bara i hedniska kretsar. Faktaförnekarna driver sitt spel på sociala media, wikipedia och andra mindre seriösa forum, där de försöker bygga upp stöd för sina alltmer fantastiska teorier. Våra dagstidningar har också skrivit artiklar om fenomenet, och hur faktaresistens yttrar sig. Skrämmande läsning, måste man säga.

Så gott som alla svenskar vet vad Asatro är för något, och de flesta känner också till att ”Trua a Asom” finns flerstädes belagt redan i Eddan. Ändå envisas ett slags urspårade Miljöpartister och New Age-folk att använda sin helt egna beteckning, trots att den inte är känd förrrän hundratals år efter det att Asatron i Norden och Sverige för länge sen hade upphört, och trots att man än idag överallt i hela Världen använder termen Asatro och inget annat. Ändå fortsätter de faktaresistenta ”fornsedarna” med sitt idiotiska pjoller.

Varför använda en kristen term från 1200-talet ifall man alls ska kalla sig Hedning, och alls påstå sig stå för något som tydligen ska vara ”fornt” ?

Det hela saknar ju helt all logik, och är långt bortom rimlighet, sans och vett. Vi andra, som lever i ett modernt samhälle, talar däremot om en utvecklad tro, men också om trofasthet. Att vara trogen sina ideal. Här finns en begreppsmässig skillnad, som man ändå lätt borde kunna förstå.

I påsk urartade en av deras sammankomster i Gamla Uppsala fullständigt. Det slutade med allvarlig nedskräpning på platsen, samt blodsoffer i vad som skulle ha varit en fredlig vigselceremoni. Varför folk går knivbeväpnade till en religiös högtid förstår inte jag, och jag förstår inte heller vad det ska finnas för meningsfullt i självskadebeteende eller offer av människoblod på offentlig plats, något som nog får betecknas som förargelseväckande beteende, och bör bestraffas därefter.

Själv har jag också varit Asatroende i mer än 30 år, och jag har aldrig sett en enda källa, som talar om att man skar sig själv vid bröllop eller motsvarande. Ifall ni anser er veta bättre, ange då källan och redovisa fakta tydligt, ifall ni nu får lust att yttra er.

Nästan alla av oss som är Seriösa Asatroende tar avstånd ifrån sånt här. Vi vill INTE förknippas med ”fornsedare” eller deras ”fornsederi” vad det nu än är eller ska vara.

Stenar Sonnevang, talesperson i Nordiska Asa Samfundet, som nu har närmare 650 medlemar och tillväxer dagligen, uttalade sig igår i SVT, Statstelevisionen. Han tar liksom jag skarpt avstånd från vad som hänt, och vill inte förknippas med ”fornsedarna” eller deras beteende. I detta TV-inslag från SVT Östergötland säger han tydligt, att blodsoffer och liknande är något vi inte ägnar oss åt.

Utvecklingen går nämligen framåt, och även Asatron förändras med den. Detta är något som faktaförnekarna och de faktaresistenta fornsedarna inte kan erkänna. SVT intervjuade igår även Kammarkollegiet, som ska se till att alla religiösa samfund i Sverige sköter sig, i alla fall någotsånär.

Visserligen har vi religionsfrihet här i landet, men ingen ”religiös” grupp, oavsett vilken, får uppföra sig på ett sätt som direkt strider emot goda seder eller allmän ordning, skriver man i SVT:s artikel. Enligt min mening borde detta medföra, att ”Forn sed” bötfälls eller blir av med sitt erkännande från det organiserade samhället, i alla fall om de fortsätter att ”balla ur” på det här sättet. Uppenbarligen går deras ceremonier väldigt ofta helt snett, och det framgår, att de som placerats i ansvarig ställning eller skall leda det hela, helt enkelt tappat all kontroll. Det är därför vi ständigt får se, att det blir såhär – och att det skall drabba en såpass viktig plats som Gamla Uppsala – ett område som borde vara helig mark för alla Asatroende är givetvis djupt tragiskt.

Detta är helig mark. Fortsatt närvaro av ”fornsedare” och andra som inte hör dit, varken kan eller skall accepteras !

Juristen Jan Sterner på Kammarkollegiet, som citeras i SVT, konstaterar att det bara finns tre samfund i Sverige av idag som verkligen kan kallas Asatrogna. Det första är Nordiska Asa Samfundet, och därutöver Samfundet för Nordisk Sed och Samfälligheten för Nordisk Sed. Fler Asatrogna samfund finns helt enkelt inte, och Jan Sterner avstår helt från att blanda in ”fornsederi” och andra groteska avarter i sammanhanget, vilket han gör alldeles rätt i.

”Forn sed” är inte Asatro, har inte varit det, kommer inte att vara det och kan inte vara det – för juridiskt sett är nog måttet rågat redan.

SVT citerar också den kristne forskaren Fredrik Gregorius från Lund, vars uttalanden sällan är okontroversiella. Han säger att det finns minst tusen organiserade Asatroende i Sverige, men misstar sig gruvligt när det gäller fakta om ”Samfundet Forn Sed”. Detta samfund påstår nämligen, att det skulle ha drygt fyrahundra medlemmar. Det är lögn, osanning och ett exempel på felaktiga fakta – och ändå upprepas detta oemotsagt i pressen. Från sagda ”samfunds” fd kasssör Bastian van Beuningen vett både jag själv, Stenar Sonnevang och flera andra att ”fornsedarna” aldrig uppgått till fler än 70 personer på senare år. Under 1990-talets början – innan de fullständigt urartade – hade de i och för sig drygt 300 medlemmar, och sedan dess har de aldrig förnyat sitt adressregister, men behåller folk som inte ens varit medlemar hos dem på tjugo år för att ”blåsa upp” medlemssiffrorna. På ett liknande sätt agerar Katolska Kyrkan i Norge, som registrerat till och med Buddhister som medlemmar, och som fortfarande står åtalad för bedrägeri emot Norska Staten och Folket för minst 40 miljoner NOK.

Bild från 5 Februari 2015 – Beväpnad polis i Norge beslagtar Katolska Kyrkans medlemsregister. Orsak: Bedrägeri emot ett helt land ! INGEN tjänar på lögner, fakta-förnekande eller ”dribblande” med falska medlems-siffror

BROTT LÖNAR SIG INTE – CRIME DOES NOT PAY

Till och med ”Svenska” Kyrkan, eller den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten i Sverige, som den nog bör kallas, är i så fall en ärligare och öppnare organisation. Man har en analysavdelning på ett tiotal personer – och man redovisar fakta om medlemstal och liknande öppet, förhoppningsvis utan att förvrida dem, och på ett meningsfullt och intressant sätt. Givetvis kan vi alla ha olika åsikter, men när det gäller rena fakta, och behovet av korrekt information, så måste nog alla grupper i samhället – religiösa, politiska, enbart föreningsmässiga eller vad de nu vara må – i alla fall ha så mycket sinne för öppenhet, demokrati och ”fair play” att de erkänner fakta, och inte ljuger eller luras – exempelvis om medlemstal eller på annat sätt.

”fornsederiet” och dess utövare bryter emot denna mycket grundläggande princip, visserligen inte i akt och mening att tillskansa sig statsbidrag – de har aldrig haft några, och bör absolut inte ha några eller få några i framtiden heller – som vi andra i samhället följer. Kammarkollegiet och dess jurister har nu börjat uppmärksamma saken, och det tycker jag faktiskt är bra. Det bästa vore, att sådana samfund inte godkäns alls, och att de fråntas både vigselrätten och rätten att utföra alla andra ceremonier på offentlig plats.

Vi har alla ett samhällsansvar. Kallar vi oss alls ”trogna” eller tror på det som heter ”Truá” eller trofasthet, gör vi gott i att minnas detta.

Nu – och för alltid !

Idag är det en tisdag. Dagen är uppkallad efter guden Tyr, han som skipar rätt och ger rättvisa åt mänskligheten. Hell Tyr !

AVSLÖJAT: Hedningakartan 2016 – bilderna som INGEN låter dig se..

För en knapp månad sedan publcierade Svenska Kyrkan sin medlemsstatistik för 2016 – det sämsta året någonsin för de kristna under hela den tid som gått sedan Staatskyrkan upplöstes år 2000, och det bästa året sedan dess för oss hedningar. Det lär ha avslöjats, att 60 % av de tiotusentals människor som inte längre vill vara kristna och inte längre vill ha med denna kristna kyrka att göra faktiskt inte tror på ”gud” eller den allsmäktige JHVH som de kristna och alla andra ökenreligioner har satt att bestämma över oss, som någotslags diktator. Kristendomen är och förblir en totalitär filosofi, i likhet med Nazism, Kommunism och andra totalitära läror, och det måste man ha klart för sig.

Men vårt folk har börjat göra sig fritt, och det sker i allt stegrad omfattning. Hedendomen går framåt, dag för dag. De stora Morgontidningarna vill inte ta upp det här, och trots att tidningsredaktioner som Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har tjogtals med duktiga grafiker, liksom SVT, vill ingen visa sanningen bakom Svenska Kyrkans siffror. Ingen vågar säga något. Ingen vågar skriva något. Tystnadens mur sänker sig kompakt ned över vårt land, och det har nästan blivit förbjudet att resonera om alltsammans, ungefär som en oskriven lag skulle hindra det. Jag ensam kan nu visa den, som oberoende bloggare, och här kan du själv se hur många hedningar som nu finns i just ditt län.

Som du ser har nu 51,9 % av befolkningen i Stockholms län lämna Svenska Kyrkan bakom sig. Situationen är liknande i de angränsande länen, och i Skåne har 41,2 % av befolkningen redan hednats. Det är bara det underutvecklade och glesbefolkade Norrbottens län eller Lappland som släpar efter, med en fjärdedel hedningar ungefär, men så har också den samiska kulturen utsatts för en kristen mission och ett folkmord utan motstycke.

Trots att man ivrigt försökt ”lägga locket på” och strypa den allmänna debatten, finns det även ett antal kristna debattörer som vågar skriva om det här. Den frispråkige prästen Kent Wisti, som själv tillhör den före detta statskyrkan är bara ett exempel. Han anser att det nu måste till en rejäl attitydförändring hos de kristna, och att de faktiskt måste begripa att de inte är allenarådande längre. Verklig religionsfrihet och tankefrihet förutsätter, att vi alla respekterar tanken på Polyteism och att ingen enskild religion längre kan sägas vara dominerande i vårt land. Kristendomen har helt enkelt ingen särställning längre – det förlorade den redan när Statskyrkan upphörde existera vid sekelskiftet, och skall vi nu ha ett sk ”multikulturellt” samhälle – vad det nu är – så måste de kristna faktiskt ta och ändra på sig – ju förr desdo bättre.

Och Svenska Kyrkan är en extremt politisk organisation, på alla nivåer i sitt system, konstaterar Kent Wisti. Man håller kyrkoval och gör partipolitik av religionen, på det allra mest osmakliga sätt, och det är människor i vårt land hjärtligt trötta på. För, som han säger:

I sin självbild lever Svenska kyrkan ett halvsekel efter världen. — — Det är som en desillusionerad sosse av den gamla stammen som konstaterar att man fick hångla lite mer på Tage Erlanders tid.

Svenska kyrkan kommer att dö. Om 100 år finns inte Svenska kyrkan. Det är bra! — —

Vi går till kyrkoval till hösten med ett system hämtat från det myrdalska folkhemmet. Socialdemokratisk folkhemsnostalgi kommer att blandas med högerpopulistisk folkhemsnostalgi. De stora orden om folkkyrkan kommer uttalas som visioner när det snarare borde vara en nekrolog.   ( Kent Wisti i DN 2017-05-09)

Själv tycker jag som liberal Asatroende inte att religion bör politiseras, oberoende av vilket slags religion det nu än är. Ett hemskt exempel på vad det leder till ser vi i radikal islam, som fortsätter att skapa död, terror och lidande överallt i världen, precis som alla ökenreligioner med sina ”allsmäktiga” gudar som kräver absolut lydnad.

Nu måste det bli slut på detta, en gång för alla. Framtiden kräver hedendom, och hedendom stavas polyteism !

Varje svensk som fortfarande är med i den döende kristendomens ”folkkyrka” tvingas betala mer än en miljon, hela sitt liv igenom. Kollektivansluten, besnattad, bestulen på sina besparingar ända in i döden – är det konstigt att vårt folk börjat göra uppror ?

Här är en länk för dig som ännu inte befriat dig själv och dina anhöriga, eller funnit det naturliga, enkla och sunda sättet att leva

”What then will be the right way to live? A man should spend his whole life at play sacrificing, singing and dancing so that he can win the favour of the gods and protect himself from his enemies and conquer them in battle.”

– Plato, Laws, Book VII

Hedendom och Asatro växer också som aldrig förr. Nordiska Asa Samfundet har på mindre än ett år uppnått 650 medlemar ungefär, och är därmed den största organisationen genom tiderna för Asatro i Sverige, och genom sina stadgar helt opolitisk, vilket en del andra organisationer inom Hedendomen tyvärr inte är. Enbart Isländska Asatrufélagid med ungefär 3500 medlemmar är större i de nordiska länderna, och det råder inga som helst tvivel om att vi snart kommer att mångdubbla vårt medlemstal. Jag rekommenderar verkligen att ni går med, och det kan ni göra på länken här..  Själv tror jag också på att den Hedniska rörelsen i Sverige inom en snar framtid når sitt slutmål: Att reducera alla gamla mossiga ökenreligioner till under 10 % av befolkningen, medan Hedendom i olika former kommer utgöra 90 % av folkets tro !

Opolitisk trosutövning – vad som borde vara en självklarhet för alla – Hedningar såväl som kristna…

”STÖKIG” PÅSKHELG OCKSÅ INOM DEN AMERIKANSKA ASATRON

In with a left hook is the Bethnal Green Butcher, But he’s countered on the right by Mick’s chain-gang fight, And Liquid Len, with his smashed bottle men, Is lobbing Bob the Nob across the gob. With his kisser in a mess, Bob seems under stress, But Jones the Jug hits Len right in the mug; And Harold Demure, from art litterature, Fires acorns from out of his sling. (Here comes the cavalry!)

  • Popgruppen Genesis från ”The battle of Epping Forest”

”No snowflake in an Avalanche ever feels responsible”

 

Om Asatro och Hedendom i Sverige präglas av stök, allmän nedskräpning vid Gamla Uppsala och andra saker – exempelvis Blodsoffer av människoblod, personer som står och skär sig själva med knivar direkt inför UNT:s eller Uppsala Nya Tidnings kameror och liknande, så är sakernas tillstånd i USA och ”Landet Trump” ännu mycket mycket värre än hos oss här hemma i ”Landet Löfvén” som vi snart skall få se och bevittna.

Man undrar ju vad det kan vara för figurer som alls tillåter en sådan ceremoni, för om vissa yngre deltagare tydligt ”spårar ur” och gör saker som inte alls lämpar sig på just den platsen och vid just det tillfället, varför avbryter man inte hela verksamheten fortast möjligt, och stoppar alltsammmans – eller motar bort de personer saken gäller, samt börjar om från början ?? Någotslags förvirrat ”blodsbrödraskap” eller ovärdiga försök till bröllop, förlovning eller liknande verkar ha föresvävat dessa förvirrade stackars människor, som inte vet vad de håller på med, och inte har någon aning alls om Asatrons traditioner.

Ja, hur kan dom ? Dåligt omdöme ??

Det finns kanske inga lagar emot att stå och skära i sig själv och andra med knivar så att blodet flyter, oavsett hur lite eller hur mycket det nu var, och kanske skedde alltsammans på en frivillig basis, men hursomhelst var det här ingen olyckshändelse, inte någon som råkade slinta vid anläggandet av en brasa på marken eller liknande (Men varför skulle någon börja elda direkt på marken vid Uppsala Högar – återigen frågar man vad syftet är och hur det här egentligen kommer sig ?) Det var dåligt omdöme att alls utföra det i sådana sammanhang, så var det bara.

Det intryck man får, är att de ansvariga tillhör en liten extrem grupp, som har ”ballat ur” för gott, och detsamma gäller om en hel del grupper i USA också – efter Påskhelgens små förlustelser och äventyr. Ingen skall tro, att ”forn sed” är representativa för oss svenska Asatroende, eller att de ens har rätt att tala för någon av oss, som jag redan berättat, gång efter annan. Jag har också visat på alternativ, och mera positiva typer av föreningsliv att delta i, för de som nu vill.

Islänningarna har nu på förslag att helt stänga av alla utomstående aktiviteter vid Thingvellir, av nog så förklarliga skäl, och det tycker jag för min del att de gör alldeles rätt i. Ju fortare ”forn sed” och liknande grupper försvinner från Gamla Uppsala och förhindras att vara där överhuvudtaget, ju bättre är det.

Men nu över till påskhelgens amerikanska muntrationer, these ”jolly shenanigans” som det heter ”over there”.

Frivillig sjukvårdare i arbete… Frejadyrkan, anyone ??

Vid Berkely Universitetet i Kalifornien hade man anordnat ett sk ”Freedom of Speech Rally” som också skulle visa sig vara en demonstration för eller emot President Donald Trump, enligt vad den ansedda hedniska nyhetsbloggen ”The Wild Hunt Blog” erfar.

Kanske inte så konstigt egentligen – jag diskuterar ju som bekant politiska frågor här med, för eller emot Löfvén, ”Statskyrkan” och så, men jag gör det ur en helt annan synvinkel – detta är en personlig blogg –  och jag arrangerar inga protestmarscher eller någotslags resande cirkus…

Marschen arrangerades av en organisation som kallar sig Liberty Revival Alliance (LRA) och en herre vid namn Rich Black, som lär ha motiverat sig med ”we are the heroes this country needs”. Sådär brukar ju även Trumps twitter och nästan all politisk retorik låta – tänk bara på ”The tea party movement,” men ändå..

. Men ganska snart drogs både Extrem Våldsvänster och Extrem Höger till platsen och lade sig i hela programmet, liksom Hedningar typ Wiccaner (anhängare av ett slags new Age betonad keltisk hedendom, helt utan geografisk och historisk förankring eller en kulturell kärna) samt just Asatroende.

Polisrapporterna efteråt talar om 11 skadade och 20 gripna personer på bägge sidor.

While pro- and anti-Trump rhetoric did flow through the event, and many people attended solely for that purpose, the rally ultimately was neither a political protest nor a free speech rally. It was a public show of the deep and troubling divides stirring just beneath the surface of the current social climate in the U.S., and what Esquire magazine has described as a confrontation between “anti-fascists and white nationalists.”

 

Varför just Esquire Magazine, som annars är en “mjukporrtidning” med ibland seriösa artiklar, och inte mer seriösa morgontidningar typ San Fransisco Chronicle eller ens “USA Today” ska vara den, som blåser i Gjallarhornet och ens vågar ta upp frågan, förstår jag inte.  Skulle det syfta på den typ av bilder, som jag ibland publicerat här, eller ??

Nåväl, vem om inte den gamla Wiccanska berömdheten Diane Paxson (ålder 82) skulle komma promenerande i vårvädret, känd nyhäxa som hon är – liksom av en ren tillfällighet ? Mrs Paxson är   gammal vid det här laget, och mycket känd i Wiccanska cirklar, samt lär ha förklarat sitt deltagande tillsammans med den extrema vänsterns eller ”The Antifa movement”, samt ökända organisationer och hat-forum typ Huar, Huginns Heathen Hof och allt vad det heter med följande ord:

“I felt that if someone was going to publicly present Heathenry as a religion for European-Americans only, someone needed to be there to present Heathenry as a culturally-based but inclusive religion. […] Too many people already think Heathens are racists or neo-Nazis. We have to counter the bad PR.”

Visst, det ger säkert jättebra publicitet om man stöder eller går med i obskyra sällskap typ “Anti-fascistisk Aktion” om man är wiccan – tror ni inte också det ? Gamla Fru Paxson säger sig vara mycket intresserad av Europeisk kultur, och så är vi alla, men man försvarar den inte på det här sättet…

Och andra personer var naturligtvis också där.

Den kontroversielle gamle herr Stephen McNallen (föddf 1948) som annars inte alls bor i the Bay Area – var också närvarande. Han bar för dagen en hjälm på huvudet – uppgifterna går isär om vilken sorts hjälm det var – jag har sett källor som hävdar att det var en sporthjälm för amerikansk fotboll – andra hävdar att det var en korintisk hjälm med maskvisir (sådana hjälmar har jag händelsevis visat bilder av tidigare, dock endast i samband med historiska ämnen).

Växer hedendomen när dess anhängare gör såhär ?

Som jag berättat, är det ju så att han leder en rörelse som kallas AFA, Asatru Folk Assembly – i sin tur INTE att förväxla med den svenska förkortningen AFA, som står för ”Anti-Fascistisk Aktion” som sagt, och som alltså stöder den rakt motsatta sidan, även om man bör beakta, att nyligen grundade svenska Asatru…någonting INTE har något med amerikansk extremhöger att göra, så vitt det är känt – Herr McNallen är annars känd som filosof och författare – jag äger bara en helt oläst bok av honom, som jag nyss köpt – han talar mycket om något han kallar ”meta-genetics” och liknande, vilket mest verkar vara någotslags pseudovetenskap, en omedveten rationalisering – men eftersom jag inte vet vad det är, hade jag tänkt lära mig något om det.

Intet mänskligt är mig främmande” sade en gång den store hedningen Gaius Petronius.

Mr McNallen lär ha förklarat sin närvaro inför press och polis med det faktum att några ej identifierade personer gärna ville träffa honom för att samtala, och även det är ju ett högst märkligt sammanträffande, med tanke på situationen – det får vi väl ändå säga ?

Skulle du gå på ett ”blot” eller en sammankomst, där deltagarna har med sig sånt här ? Det kan hända, om du har med vissa samfund att göra… De flesta TAR AVSTÅND ifrån sådant (bild från Polisen i San Franscisco)

Strax utbröt slagsmål, stenkastning, besprutning med pepparsprej från Polisens sida. Man gick lös på varann med allehanda tillhyggen, käppar och basebollträn, efter vad det ser ut. Foton har publicerats, som påstås visa wiccanska ”barfotasjukvårdare” under arbete – ett slags ”medborgarvittnen” liknande dem, som plötsligt uppenbarade sig på Drottninggatan under det senaste Stockholmsattentatet – det här med ”frivilliga läkarinsatser” är till yttermera visso något jag själv propagerat för i orostider…

I främsta frontlinjen befann sig en mycket ung ”hen” eller liknande, en sk ”transgender woman” som kallade sig ”Mardollsdottir” som tillsammans med en manlig person, kallad ”Gunn” uppger sig ha varit där för att ta hand om skadade, med redan förberedda sjukvårdväskor… klorhexidin och alltsammans

Så rörande såå – men har de här individerna tänkt på, att man inte kan gömma sig bakom en rödakorsflagga först, och sen gå ut och vara kombattant, genom att kasta av sig de röd-vita armbindlarna, och sedan kasta sten och skrika slagord som alla andra. Gör man så, bryter man emot Geneve-konventionen, och uttalanden av typen:

 

“I was grateful for the opportunity to help and would be grateful to return to support the fight against fascism and racism,” Mardolssdottir said låter I sammanhanget mest som rent hyckleri.

 

I Donbass, Ukraina finns det frikårer vars ledare säger exakt samma sak, och ni får tro mig när jag säger det, för jag känner folk som varit där, och faktiskt suttit fångna hos just de frikårerna. Källorna avslöjar jag inte– och det är en helt annan sak att ha hört honom berätta om vad han varit med om och upplevt – krig är en sak man ska lämna åt proffsen, det är inget för uppkäftiga små amatörer på några och tjugo…

Jag känner många lustiga människor, och kanske är jag lite lustig själv, det medger jag gärna.

En av dem har jag redan berättat om, en svensk-persisk fotomodell som också tagit ett av Frejas binamn som sitt eget, och som till skillnad från amatörer typ Mardöllsdotter verkligen haft anledning att vara rädda för polisen – det är Irans muslimska polis det nu är tal om, och de går onekligen hårdare fram än LAPD eller någon, som förmodligen har all rätt i världen att arrestera den stenkastande och genom tårgasmolnen vilt framspringande ”priestess of the eternal flame” som varit synlig i Berkely med omgivning, ifall hon nu verkligen gjort så. Jag kan inte få fram exakt info, eftersom jag finns på andra sidan jordklotet från dessa uppslitande händelser, men jag tror inte ett enda ögonblick på Frk mardöllsdotters berättelse, och sen må hon vara hur mycket eller lite ”trans”, eller ”cis” eller ”alternativperson” hon än vill vara.

 

Jag har just inga fördomar själv, som ni märker. Jag talar om Peter Weiss, och Motståndets Estetik, och Herr Weiss var som bekant socialist, samt jude. Hur i hetaste, glödröda Muspelheim kan man då tro att jag skulle vara högerextremist eller något liknande själv, bara för de här amerikanska knäppgökarna, samt ”forn sed” i Sverige, alltså sådana människor, som vill förstöra hela Asatron för oss.

 

Jag har sett ett och annat exemplar till blogg själv också, och även om jag är synnerligen frispråkig, finns då här – efter den sista veckan INGA tvivelaktigheter om vad jag själv står. Mitt språk är rått, ohyfsat och till och med vulgärt ibland, jag häcklar tidens händelser och jag sticker inte under stol med vad jag tycker, men på min värdegrund kan ni alla lita.

Det är inte allt som kallas ”Freja” som är Freja likt – en del är en rent osmaklig soppa också…

Jag är bara en enkel gammal fanjunkare, varken mer eller mindre än så.

I ett helt liv har jag tjänat mitt land, och även om man säger att jag inte tjänat det troget nog – för det är mycket jag fått se, mycket jag gjort, och många människor jag fått hand om, så står jag här ändå – livs levande. Hjältemod hör inte hit, inte ett djävla dugg; ära och hedersbegrepp inte heller, för sådant tror jag nu inte mycket på, först som sist.

En sak är emellertid säker, o ni mina följare, o ni mina vildvuxna barn, och mina raglande, omdömeslösa, till hälften medvetslösa ”nyttiga idioter” till hedningar i alla land, o ni ävlande människoförsamling.

Jag trodde inte – eller anade inte – att jag själv och min blogg – på svenska språket – skulle bli ett slags Al Quaeda Inspire Magazine för diverse utflippade amerikaner i alla åldrar, och av alla upptänkliga raser och kön.

Det var inte riktigt vad jag menade med den här bloggen, men det finns många saker jag känner mycket djupt och varmt för – oskyldiga människor som far väldigt, väldigt illa och min egen kultur inte minst – och man skall inte gå på diverse ”möten” där folk är beväpnade med kniv, baseboll-trän och annat sånt, och där man inte vet vem man möter, vad man råkar på för slags ”ritual” eller vem man nu stöter ihop med – det säger väl nästan sig självt.

Jag tar avstånd från extremisterna, och som jag alltid sagt – tror jag på något utomparlamentariskt alls, så är det fredligt civilmotstånd och inte sånt här, där diverse ”hedningar” lånar sig att vara ett slags TOLO-omgång till rena våldsverkare, support teams till AFA (av alla sorter) osv.

Freja är krigets och kärlekens gudinna, sant nog.

I krig och kärlek är allting tillåtet och ingenting förbjudet, det måste vi vara vidsynta nog för att inse, men man skall inte överdriva.

Undvik all kontakt med de här, nu beskrivna och omnämnda grupperna – det säger jag er. Och det gäller både här hemma i Sverige, eller utanför dess gränser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Regardless, the conflict was not one between two opposing political groups as suggested by some media outlets, but rather of ideological factions. And, for many in attendance, religion, whether it be Christianity or Heathenry, is a definitive and essential part of their world view.

Bible verses and shouts of “God bless” were just as present as any of the Heathen signs.

For Paxson, the intersection between race, culture, and religion are complicated. She said, “I have loved European culture since I got into medieval studies in college, and was attracted to Heathenry in part as a way to avoid misappropriating any of the other cultures I was interested in, however ancestry is only one element in ethnicity, and affinity and adoption can outbalance it.

“Heathens say ‘We are our deeds,’ and deeds mean more than DNA. Those who are called by my gods I will not deny.”