Plötsligt en vacker Tyrs-dag – ”Who speaks for the Gods ?” – och Vem får egentligen komma till Valhall ??

Idag är det Tisdag eller Tyrsdag, en dag som alla vi Hedningar firar till minnet av Rättvisans och Stridens gud Tyr, som också har kallats Ti, Ziu, Tiw eller till och med Mars Thingsus, han vars namn syns också i våra svenska Tingshus, förresten.

Långt borta i ett annat land, närmare bestämt på Irland, bor en man som kallar sig Harald Smed, men som egentligen heter Črtomir Harald Lorenčič, eftersom han är Sloven, men inte Irländare. Jag känner inte honom, han känner inte mig, men den högt värderade herr Lorenčič tycks ha läst vad jag skriver, och vad jag skrivit så sent som i februari i år, då jag händelsevis kom att nämna en liten scen ur ”Monty Python and the Holy Grail” med bild och allt, à propos det här med Asatro. Om en sak alls skall göras, måste man göra den helgjutet, bra och utan fel, konstaterar Harald Smed. Det är precis likadant med hantverk som med trosföreställningar eller vad som helst, och man kan inte framställa ett hastverk eller ett fuskverk, och sen kalla resultatet för ”forn sed” när det inte alls är fornt, utan bara ett dåligt bedrägeri som man själv hittat på.

Så säger herr Lorenčič ungefär, och eftersom han faktiskt är arkeolog till vardags och kunnig i smide, tror jag faktiskt på honom. Man kan inte fuska, och tillverka ett svärd med moderna tekniker eller bladfjäder-stål, till exempel, för då är det fanimig inget äkta ”järnålderssvärd” utan man använder damascerat stål, handsmitt, som man själv renat, hamrat samman och vikt tusen och åter tusen gånger.

Då – möjligen – och om smeden förstår sitt hantverk – blir svärdet verkligen äkta, aldrig annars..

Harald Smed är trött – mycket trött och mycket besviken – skriver han – på alla dessa idioter som spelar någotslags konstigt spel, ett fantasy-live, och som sprider rykten, missuppfattningar, rena lögner och förvrängningar om exempelvis Vikingatiden, genom att ge sig ut för att vara något som de inte är, aldrig har varit och inte kan vara – som ”fornsedarna” till exempel. Autenticity matters, konstaterar han, och han uppmanar folk att lära sig att skilja på förfalskningar och äkta vara, så att de kort och drastiskt uttryckt ”inte köper vad för skit som helst ifall de nu skulle råka hamna på en och annan vikingatida marknad.

Själv går jag knappast på några sådana alls, av skäl som torde vara pinsamt uppenbara; och som består i just de skäl sagde Harald redan anfört, på sitt eget vis och med sina egna ord.

.. and so does Tyr…

Ett ofta använt ordspråk och talesätt inom Amerikansk Asatro, förresten, är den klangfulla frasen ”Who Speaks for the Gods ?en fråga som ofta och en smula menande brukar ställas, ifall ett visst slag av halvfigurer eller bedragare anser sig kunna föra Gudarnas talan, vilket jag inom parantes sagt tror att ingen av oss kan. Idag har jag sett en utmärkt framställning av det här argumentet på en portugisisk sajt (ja, det finns inte bara Asatroende i Mexico som bekant, utan i exempelvis Brasilien och Portugal också) som i sin tur har hämtat den aktuella texten för dagen från en amerikan.

Barn hör inte hemma i Valhall, konstaterar den textens författare. Dit kan nämligen bara och endast bara vuxna människor komma, som stupar i väpnad strid – inget annat – eller möjligen dem, som är villiga att gå i döden för sin egen övertygelses skull. Jag citerar:

I have seen posts and comments alike on the various social sites about how a man with cancer will go to Valhalla because he was a soldier. NO. Why? Well for a couple of reasons firstly he didn’t die in battle as is one of the prerequisites, but not just any battle or die any old way, — — mainly because Oðin…well he doesn’t take just anyone. Also he doesn’t take every soldier, a lot of warriors are not soldiers, and vice versa. So being a soldier is not a free pass. I you think Valhalla is a place for “Drinking and having sex with Valkyrie” like I have seen a lot of people seem to believe, then you are more than likely a moron…— –. Not once in any saga or Edda does it say that the Valkyr are to be touched by mortals.
I have also read that Police and Firefighters believe they will go to Valhalla too. Wrong. Did you die a violent and dreadful death in battle, fighting even with your dying breath?

Man är faktiskt inte ”veteran” om man inte verkligen har utkämpat just väpnad strid – för att ta ett aktuellt exempel. Civilanställda räknas inte – inte gamla män i ”skrivbordsbefattningar” heller. Och hur som helst – på denna punkt är Eddan fullständigt kategoriskdet är INTE du och jag, eller någon annan person som väljer eller korar Valen – kyrja val – som det de facto och definitionsmässigt heter – för det gör de helt andra, icke-mänskliga eller rättare sagt övermänskliga varelser som heter och kallas Valkyriror…

Hur vi väljer att avbilda dem, eller ens tänker oss dessa väsen, är för ögonblicket högst likgiltigt.

Ifall vi verkligen kallar oss troende, så måste vi tro på en högre makt. Allvarligt – och helt seriöst. ”Oden ger seger åt somliga” står det i Eddan, men därmed menas långtifrån alla – och ingen, absolut ingen – utom Oden själv – kan anse sig säker på vad som är hans vilja. Minns berättelsen i Vikars þáttr till exempel.

Följaktligen är det dåraktigt, ja fåfängt att ens lyssna till de vrak, som sätter sig själva före och ovan makterna. Det själve Luther kallade ”Sola fide” eller tron allena gäller – för ingen människa, nu levande eller död eller ens ofödd, kan anse sig säker på en plats i Valhall eller annorstädes, exempelvis hos Freyja i Sessrumnir, ellerr hos Saga i Sökkvabäck, eller ens hos Forsete i Gimle, för den delen…

Idag har jag också läst en text av en amerikansk smällfet judinna, dotter till en rabbin, som går runt och kallar sig själv ”Cara Freyjasdotter” och inbillar sig veta något om nordisk kultur. Hon tror tydligen att hon rakt av har rätt att skriva små blot till Frej, och att hon på något sätt kan diktera vad vi svenskar och nordbor ska göra, eller vad som är passande för oss, eftersom hon tror att ”anything goes” eller – som denna människa (?) påstår: Set space however you wish

Bilden ”lånad” från inlägget ”Konvertiter och Galningar” från bloggen ”Tankar om den forna tiden”

 Det är INTE Asatro, säger jag er, sannerligen sannerligen.

Du kan inte bära dig åt hur fan du vill, varesig inom Asatron eller någon annan religion heller för den delen, och du har INTE rätt att ägna dig åt vad som kallas ”Cultural (Mis)Appropriation” eller att helt utan respekt vanställa ett annat folks och en annan nations eller en annan kulturs religion och myter.

Gör man så, är man bara en respektlös idiot, eller en civil kladdsock, om än inte en skitstövel, sådär helt i största allmänhet, främst därför att det inte är värdigt, inte riktigt och inte ”fornt” och inte heller ”autentiskt” att göra så – och förmodligen så behagar det inte gudarna heller – om vi nu ens ska försöka säga något om den saken…

Och för att förtydliga – ifall någon av mina läsare är ovanligt trögfattad – nejdet hade varit lika djäkla illa ifall vederbörande påstådda ”Freyjasdautghter” (som inte har någon som helst rätt att tala för ”Freja” ) varit kristen, muslim, hindu, normalviktig, anorektisk eller vad som helst – men nu råkade det röra sig om just påtagligt övergödda Mosaiska trosbekännare den här gången –  jag säger inget ont om dem som grupp för den sakens skull..

Nu över till något annat.. eller ”something quite different” som det så vackert heter

I söndags – och inte på en Tisdag eller Tyrsdag – förolyckades en av svenska arméns Bgbv 90 ARV, som den exakta beteckningen lyder. En Norrbottning i min bekantskapskrets har ställt den direkta frågan till mig om Bärgningsfordonets förare – som inte hann ut i tid – kommer till Valhall.

Svaret på frågan är tyvärr nej, eftersom det rör sig om övningsverksamhet, närmare bestämt övningen Vintersol 17 – och för övrigt – även om en liknande olycka med dödlig utgång inte har hänt inom Svenska Armén på tio år – så har liknande saker hänt i Norge, där en norsk ”Leopold” (sådan är modellbeteckningen, inte ”Leopard” som dagspressen felaktigt skriver) gick genom isen under övningen ”Cold response” 2006.

På ”min” tid var det annorlunda i Sverige. Vi hade en verklig 36-brigaders armé på den tiden – innan Löfvén och Reinfeldt. Det år jag tänker på dog inalles 26 personer ettt vanligt utbildningsår, varav enbart sju i Milo S, som jag då tillhörde.

Ni undrar kanske vad det här har med Asatro att göra, och varför jag ens blev Hedning och Asatroende, kära läsekrets.

Jo, det ska jag förklara för er.

Sex man dog i en sk ”13” bil, eftersom de inte såg en trafikpost på väg ned i en järnvägsövergång, men den sjunde personen dog rakt framför mina egna ögon – och sedan dess har jag något annorlunda syn på det här med ”Valhallsfärder”.. för plötsligt en Tyrs-dag eller en Tisdag, som sagt…

På den tiden hade vi också en del ryska observatörer här i landet, och deras syn på saken var väl ungefär som Tyrs eller Asarnas, skulle jag vilja tro. När de frågade en eller annan officiell adjutant under ”Sydfront” (som det hette på den tiden) ”Nå, kan ni svenskar svara på exakt hur många värnpliktiga som dog den här övningen” och den svenske adjutanten glad i hågen som ett oskyldigt barn svarade ”Inga, enligt rapporterna” så sade ryssarna helt enkelt till svar: ”Duger INTE ! Hemma i Ryssland skulle vi ha gjort om hela övningen, inom brigads ram eller större – för om inga dog – då var realismen inte tillräcklig – och vad i Hels vite ska ni då ha sjukvårdare eller till och med sjuktransportfordon med i övningen för, ifall ni inte får något verkligt skadeutfall att behandla ?

 Kamraten som dog, inför mina egna ögon, skulle hoppa ned för ett fem meter högt steghinder, som såg ut såhär. Idag finns inga fem meter höga steghinder längre, ens internationellt eller inom sporter som Militär Femkamp, men dåförtiden fanns det – och det har jag från en säker källa, närmaare bestämt en av de säkraste källor som alls finns, i Sverige eller internationellt. Orsaken består delvis i att det varit så många olyckor med brutna nackar och annat, och det är nuförtiden ”icke godkänt” eller ”ig” om man klättrar upp två eller fler på samma steghinder, så att det bildas en kö – men det fick man alltså då.

Nu – plötsligt en Tyrs dag, eller en Tisdag – snubblade tyvärr kamraten i ledet framför – och föll rätt ned – (ej på sned !) från fem meters höjd, rakt ned i en grusgrop. Hans sista ord här i livet var för övrigt ”Ljuv är en dag som denna !”  vilket – även om det väl var lite väl poetiskt – sas två minuter vi ens började springa. Det krävs ganska mycket ”confidence” eller självförtroende skulle jag vilja tro – att själv vara den som sitter högst upp och väntar, medan man ser hur kamraten före dig i ledet bärs bort som död, ovanpå en bår, av han som skulle vara instruktör, samt övriga kamrater…

Och sen själv hoppa – när liket – som man då inte visste var ett lik – väl var bortburet, sådär fem minuter senare. I det fallet lär man sig verkligen att leva på hoppet – eller på sin tro – för faller gör man, och slår sig gör man också – ifall man hoppar rakt ned från fem meters höjd.

En annan kamrat (låt oss kalla honom för ”Björk” även om han inte hette så) sprang sådär 20 år senare en liknande bana – vid 35 års ålder och med majors tjänstegrad. Han bröt också nacken, fast dog inte. Det hinder han snubblade på bestod av en kortare betongramp, och så ett avloppsrör att krypa ut genom – men nu så fick han – plötsligt en Tisdag eller Tyrs Dag – bakvikt, och slog sig ganska rejält.

I två, tre års tid var han stelopererad efter den smällen, och hans rörlighet är fortfarande minskad, den dag som idag är.

Inte för att jag säger detta för medlidandes skull – men ingen av dessa män kom till Valhall – dels för att några av dem fortfarande lever, och dels för att det inte är vi som väljer, hursomhelst – och låt oss inte förglömma, att vissa mäns öde har varit hårdare än vårt.

Det här – till exempel – är brandmannen Lasse Gustavsson, nu över 60 år, och tillika bojkottad av Facebook på sin 60-års dag i December förra året – eftersom hans utseende kunde ”skrämma folk” efter vad Fb:s ansvariga – förstås i USA ! – tyckte.

Lars Gustavsson var bara 24 år gammal, den dagen år 1981, när han deltog i släckningsarbetet efter en olycka i Göteborgs oljehamn, där han förlorade en kollega – och sitt eget ansikte – i en gasexplosion. Han fick 40 % iga brännskador, och sådant överlever man normalt sett inte – åtminstone gjorde man inte det på 1980-talet – men istället har han fortsatt lojalt tjäna sitt land och sitt samhälle – nu som föredragshållare, författare och föreläsare – det blev det öde, som livet eller Asarna hade i beredskap för just honom.

Jag har också mött Lasse, ska ni veta. Jag kan också säga exakt var och när det skedde i tiden – eftersom hans utseende är lite ovanligt kom jag först att haja till – men sedan dess är jag så att säga inte rädd att förlora ansiktet själv – även om jag heller inget ansikte har (”ein Stabsofficier hat kein gesicht” – det är en gammal sanning) – så möttes vi i alla fall i en kiosk på Valhallavägen av alla tänkbara vägar, i Stockholm, strax nära den nu nedlagda biografen ”Paraden” och den nu likaledes nedlagda Försvarshögskolan – på den tiden den ännu fanns. Och för egen del är jag tacksam mot kamraten, som lärde mig en del om hur det är att vara ”Hedning” eller att stå helt utanför samhället – det civilsamhälle, som ingenting förmår, ingenting förstår.

Well, I’ve seen them come and go, and I’ve seen them die” för att nu citera Johnny Cash. ”And long ago, I stopped asking why”.

Ske gudarnas och makternas vilja, och Tyrs och Odens, så som i Asgård, så ock i Midgård.

Ingen av oss kan vara ”säker” på en plats i Valhall. Inte Lasse Gustavssson, inte jag, inte du, inte någon. Men väpnad strid – och förmåga att stå upp för sin egen övertygelse, bergfast – i alla lägen och vid alla tillfällen – det är det enda som räknas – det är jag själv helt övertygad om. Vissa saker kompromissar man inte om – och man ”förhandlar” inte heller – för vissa saker är inte likvärdiga, inte förhandlingsbara.

En kamrat vid namn Sibbe – likt den”Sibbe Vivari” ellerr ”Sibbe Viets väktare” som nämns på själva Rökstenen, har skrivit följande:

(Vi) bygger inte en blandreligiös flumfilosofi. Vi bygger en ordning som ska vara för evigt. Asatro är tillbaka och här i Norden för att stanna. Det är svårt att länka ihop det sakrala med det vardagliga. Vi är den kedjan mellan det högre och lägre, det förflutna och framtiden. Det är oerhört viktigt att detta arbete utförs grundligt och med stor entusiasm och noggrannhet. Sin egen andlighet är något man använder för att tjäna folket. Som Gydja/Gode — — ska man följa en strikt ordning och lägga sin kraft på att förhöja blotets energier. Folk som kommer ska känna att det är en perfekt ordning och fyllas av makterna. Detta är ett andligt hantverk. När du (arbetar) lägger du ditt Ego åt sidan och jobbar med organisationen för medlemmarnas bästa. Det kommer att krävas att man svär en ed— –. Om någon sedan bryter detta är de utan heder. Som alla starka grupperingar finns det ett inre tryck. Man måste vara lojal. Man måste vara ärlig. Vi bygger ett hus, inte av sand utan av granit. Varje sten i bygget ska hålla för alltid. — — Denna ordning klingar väl med den Svenska folksjälen som är allergisk mot oreda. Vi kommer att utarbeta varenda detalj så att det utförs med perfektion. Detta bygger på starkt engagemang och är ett glädjefyllt arbete. Man ska kunna vara stolt över det vi skapat. Det ska sätta avtryck i världshistorien. Från och med nu är högsta växeln i och utvecklingen rasar framåt. Det är tid att kliva in i cirkeln och inte backa. Vi som är med ska vara pigga och alerta. Vi ska svara på trådar och komma på möten. Annars har vi ingenting i Goderingen att göra. Vi ska jobba hårt och sammansvetsat för att förverkliga den uppgift vi har ålagts.

– Sibbe Bladh

Så talar en svensk, och en patriot. Det här är ingen ”fornsed”, inget HHH, inga feta judinnor – eller något sådant. Här är det en helt annan – och – skulle vi säga – av Tyr direkt influerad, och rättvisare anda som gäller.

Vederhäftighet – inte ryktesspridning

Uppbyggnad – inte förstörelse

Klokhet – Inte missbruk av ett kulturellt arv.

Idag har också Johanne Hildebrand – känd för sitt engagemang inom den svenska veteran-rörelsen – och kanske dess svar på ”La Passionara – och dessutom författare till en hel del böcker med motiv från Asatrons Världpåpekat följande, angående en del politiska partier i vårt land, typ Centerpartiet, Miljöpartiet och därmed likställda:

Centerpartiet stoppar veteranernas flaggdag.

Edit 16:23: Verkar som om centerpartiet tagit sitt förnuft till fånga och kommer rösta ja i morgon. Stämmer detta hedrar det dem.

Centerpartiet säger dock ofattbart nog nej. M, Liberalerna, KD och SD ställer sig bakom förslaget och om C sagt ja hade majoritet uppnåtts i kammaren. Men centerpartiets Per-Ingvar Johnsson verkar tycka att att det finns tillräckligt med flaggdagar och att därmed veteranerna inte förtjänar detta erkännande från riksdagen.
Kungens, drottningens och kronprinsessans födelsedagar OCH namnsdagar kan alltså göras till allmänna flaggdagar men inte veterandagen trots att det handlar om människor som stridit, dött och sårats för Sverige.

Därmed ansluter sig centern till nejsägarna i v och mp, som har minst trovärdighet i försvars- och säkerhetspolitiska frågor.
Även S är emot men försvarsminister Peter Hultqvist verkar inte oäven när det gäller förslaget och har bett om mer betänketid.

Vem har rätt att uttala sig om Asatro, eller Nordisk Kultur ? Tilllhör inte den kulturen oss Nordbor, snarare än Amerikanerna ?? De som offrat sig för det egna folket och landet har mer att ge ifråga om kraft, lojalitet och kunskaper – sådan är min bild av det hela.

Vad Bebådas ?

Som bekant var det Vårdagjämning den 20 mars, vilket var ett viktigt datum för all Världens Hedningar, inte bara de Asatroende. Och medan vi kunde fira Tranafton den 25 Mars i år – mera om denna folktradition med Hedniskt ursprung lite senare – så har detta blivit en dag för många Vårblot runt om i landet – och det är en betydligt riktigare och mer autentisk, levande tradition än allt tal om ”Påskblot” och ”Vårfrudagar” vilket är ren urartning, och inte har ett enda dugg med Asatron att göra, eftersom Påsken är en kristen fest och Vårfrudagen ett annat namn för Jungfru Maria Bebådelsedag, som nuförtide mest firas av katoliker och andra kristna. Bluffar och simpla bondförsök, som ”fornsederiets” fåtaliga utövare, och deras försök att säga, att ”Vårfrun” skulle vara ett annat namn för Freja, förrycker helt årstidernas gång…

De flesta någotsånär kunniga inom Asatro, och alla dem, som inte famlar i mörkret, vet att det är Gerd, jordgudinnan som vi ska hylla såhär års – inget annat. Frejas årstid infaller vid Vanadisblotet, eller valborg, alltså i början på maj, årets vackraste månad. Mars, som ibland räknas som den första vårmånaden, är en period då ”jorden reder sig” som man säger i Skåne, eller ”för-året” inträffar, alltså en period innan den egentliga äringen eller grönskan sätter igång, och då fröna till årets kommande vår ännu ligger gömda i jorden och väntar. Så har det varit i tusentals år och sedan urminnes tider, och att då – som okunniga amerikaner – blanda in Idun – som vanligen dyrkas i Juletid, eller Diserna (som firas vid Disablotet i Februari) blir helt fel, lika fel som att tillbe Freja i tid och otid – hennes stora tid har inte infallit ännu, och det är först när den skira grönskan kommer och allt är grönt inför sommaren, som hon alls kan tillbes..

Det är Gerd eller Njärd, Nerthus och jorden vi hyllar under denna tid – Inte Freja ! Utesittning på en jordfast sten är också en gammal tradition, såhär års..

Jag vet inte hur många fåniga ”nybörjar-blot” jag varit på, där galna gydjor och fåntrattar till ”fular” – Thular eller Godar vill jag inte kalla dem, utan just ”fular” emedan de fular till och trampar sönder i stort sett varje annars stämningsfull ceremoni de blir satta att anordna – i stort sett rabblar upp en massa gudamakter utan inbördes sammanhang, utan eftertanke och – framförallt – utan logik. Att göra så är inte Asatro det heler, framförallt eftersom man då inte har respekt för årstiderna och tidens gång, och heller inte respekterar sina förfäder, eller det verkligt forna, alltså den levade traditionen

Mycket tankemöda har också – i år som alla år – lagts av klokare och visare Amerikaner på att förklara ursprunget till den mystiska gudinnan ”Ostara” eller Eostre – ursprunget till Engelskans ”Easter” och Tyskans ”Ostern” som nufrötiden båda betyder påsk – och språkhistoriskt kan hennes namn nu härledas till Austri, det gamla ordet för Öster, eller Aurora, soluppgångens gudinna på Latin, hon som heter Iris i de gamla grekernas mytvärld, alltså morgonrådnaden, soluppgången…

I Eddan står att Sif, Tors maka – alltså solgudinnan – är den vackraste av alla gudinnorna, näst Freja. Det är henne alla frostjättar och rimtursar försöker stjäla bort från människorna, och om Aurora eller Soluppgången nu ligger bakom de senare traditionerna om Eostre eller Ostara som vårens gudinna, måste man ju säga att inte bara Persephone eller Gaia, jorden i kvinnlig gestalt, utan också Solen självklart har med vårens ankomst att göra – så ÄR det ju faktiskt, rent meterologiskt, och förmodligen var detta dagsens sanning, hos ALLA indoeuropeiska folkslag.

Förmodligen lär det aldrig gå att bevisa att Beda Venerabilis uppgifter om Eostra eller Ostara var baserade på just Siv eller den kvinnliga solen, men det finns också andra likheter. I Grekland dansade man ”Geranos” eller Tran-dans, ett slags långdans över åkrarna vid vårdagjämningen, och det har man lustigt nog gjort också i Sverige, eftersom Tranafton enligt många lär infalla den 15 Mars eller 25 mars, beroende på vilket landskap eller vilken trakt av Sverige vi är hemma i.

Geranos, eller långdans över åkrarna – ännu osådda – som den dansades på Delos och i Delfi och Eleusis…

Redan Martin P:son Nilsson, som skrev ”Årets Folkliga fester” (1915) kände till kopplingen mellan Geranos och Tranafton – och det gör också Ebbe Schön och andra av våra dagars etnologer, som skrivit mycket om det här. ”Tranan bär ljus i säng” heter det i svensk folktrradition, och så här års ansågs det ha blivit så ljust att alla vinterns sysslor borde upphöra – och man kunde gå och lägga sig medan det ännu var ljust – det är själva urspunget till uttrycket. Tranan räknades som solens och vårens budbärare, och det stämmer också helt och hållet med vad man kan se i naturen, för så fort det blir snöfritt och isfritt, kommer verkligen tranorna i stora skaror till Nordens land…

Tranor vid Hornborgasjön i Västergötland

Antika författare påstod, att det skulle ha utkämpats veritabla ”Geranomachier” eller ”Trankrig” i Hyperboréernas länder, där tranorna ibland blev så talrika, att de hotade att äta upp vårsådden, och att de därför måste bekämpas med kavalleri av dessa nordliga länders invånare. Exakt samma sak skrev Olaus Magnus på 1500-talet i sin ”Historia om de Nordiska Folken” och också han kände till seden att ”springa trana” vilket var populärt redan då…

Märk mannen, som rider på en get, samt tranorna som flyger förbi med ljus i näbben uppe i himlen..

 Varför Olaus lät sitt kapitel om Tranor i norden beledsagas av en ryttare på en get, vet ingen (kan det ha saamband med Tors bockar, och därigenom med Siv ?) men att ”springa trana” eller med andra ord springa barfota utomhus, och dela ut ”Tranbrev” som förkunnar vårens och solens återkomst, har varit tradition i många delar av landet. I Skåne ropar tranan ”Tri – tro ! Tri – Tro” och undrar om det går att ”tri” eller träda på snöfri mark, och tron – som i Asatro – är vad hon glatt förkunnar...med höga rop och trumpetstötar.

Inte konstigt att tranan på sina håll ansetts vara helig, och en solens fågel…

”Tranebena” nämns för övrigt som namn på en långbent och slank flicka i Rigsthula,, och därmed är vi kanske inne på Sivs gestalt igen. I Lokasenna skäller Loke ut henne, och anklagar Tors hustru för att ha begått hor med just honom – vilket förmodligen inte är sant alls – så är det ju när Loke talar.. Siv bjuder – snäll och förbindlig, ja strålande som solen Loke en kalk av kallt och klart mjöd, bara han kan säga, att någon av gudarna och gudinnorna är utan fel, vilket i original lyder såhär:

þá gekk Sif fram ok byrlaði Loka í hrímkálki mjöð ok mælti:

53.
”Heill ver þú nú, Loki,
ok tak við hrímkálki
fullum forns mjaðar,
heldr þú hana eina
látir með ása sonum
vammalausa vera.”

Hann tók við horni ok drakk af:

54.
”Ein þú værir,
ef þú svá værir,
vör ok gröm at veri;
einn ek veit,
svá at ek vita þykkjumk,
hór ok af Hlórriða,
ok var þat sá inn lævísi Loki.”

Många översättare – t ex den hemske ”E-mer-i-Thursen” Lönnroth har helt vanställt den här passagen. ”Då gick Sif fram och hälsade Loke med bägaren” bör det stå – att ”byrla” eller ”byr-hlada” som det ursprungligen kan ha hetat är att kredensa någon, att på rituellt vis erbjuda dryck, och det var det ju mest kvinnor – eller valkyriror i Valhall – som gjorde – ”Wassailing” är ett anglosaxiskt uttryck för samma sed, även om den utvecklats åt ett helt annat håll än i det gamla Norden.

Här hälsas med horn !

”Helbrägda blir du nu, Loke; och tag rimkalken, full av det forna mjöd, om blott du låter en enda av Asars söner utan vank och brist vara !”

Så kan strofen översättas. ”Vamm” är ett skällsord för felaktig, tölpig, dum och trög person – en riktig ”Skogsbergare” skulle vi säga.  Loke svarar genom att säga: ”Ensam du är – eftersom bara du är sådan – vrång och grym emot män – Men dock vet jag en, som jag tycker mig veta har begått hor på Hlorride – och det var nog den mångkunnige Loke

Siv skildras myckeet riktigt som ofta ensam – Solen är ju ensam på himlen dagtid – och Tor, hennes man, är ofta borta i Öster. Att Hlorride är ett heite elelr tillnamn för Tor är välkänt, och ”Hlevis” är här fritt översatt. Observera, att Loke säger att han bara tycker sig veta att han utsatt Siv för hor eller med andra ord en allvarlig kränkning, han erkänner aldrig att han faktiskt gjort det…

De kloka, som känner till myten om hur Loke klippte av Sivs hår, och hur det ersattes med ett nytt hår av renaste guld, förstår genast vad det syftas på här, men för de som inget kan och inget vet, är sådan kunskap gagnlös. Alla förstår, att Siv var oskyldig till vad Loke tadlar henne för – alla utom Carolyne Larrington, en engelsk tolkerska, som menar att Loke aldrig skulle kommit nära Siv om det inte skedde frivilligt, och i en intim situation – fast då läser hon Prosa-Eddan väldigt dåligt – det står att Siv dåsade och sov i sommarhettan, när Loke klippte håret av henne.. Varför just nattens och eldens gud Loke är avundsjuk på Solen, som alla älskar, är heller inte svårt att förstå..

Nej, Siv ”horade” aldrig med Loke – men såhär gick det till.. (illustration från 1894)

Idag hör Siv till de mer bortglömda gudinnorna, och äras väldigt sällan – inte ens på Våren får hon nämnas för vissa – vilket jag tycker är en allvarlig brist. Henrik Andersson i Västergötland – en man som inte är rädd för det erotiska inom Hedendomen och Asatron lika lite som jag själv – har börjat tillbe henne såhär:

 

Ja, han menar till och med, att det är just i förhållandet till det erotiska, som Polyteismen och därmed Hedendomen skiljer ut sigde som är sken-kristna, snöpta i sin ande och hug och egentligen monoteister kan aldrig förstå detta. Jag själv, som omges av sköna kvinnor också till vardags – och som fått känna på avunden från ”fornsedare” och Lokes kreatur som sprider ut sitt hat och sina idiotiska lögner – allt för att mitt umgänge är snyggare än deras fula gamla kärringar – har förr om åren porträtterat Siv såhär:

”Det starka är det sköna värt” (citat Esaias Tégner)

Den vackra modellen på bilden fick bära min hästklyvande kastyxa från Gränsfors Bruk (jo, jag har testat på en död häst, och det går faktiskt att klyva hästskallar med den) även om hon året då detta foto togs – 2013 – var väldigt blyg – men jag tänkte mig att Tors hustru så att säga måste ha en del av hans egenskaper. Numera finns hon i Los Angeles, CA, är professionell modell och lyckligt gift – och något ”hor” har sannerligen icke begåtts här, om det är det ni tror, nynazzar, judar, idioter och fornsedare…

Men – Siv har alltid avporträtterats som vacker och blond – det är såhär hon ska se ut – och även om vissa kanske är rädda för populärkultur – det är inte jag – jag anser att det kan bli en utmärkt inkörsport till Asatron av idag (den är icke ”forn” !!) men den gamla historien om Tor, Loke och Siv son Tors hustru har återberättats många gånger genom historien… också av folk som inte ens varit medvetna om vad de återberättar…

Ett sådant exempel finner ni här:

Nancy Sinatra i låten ”Lightning’s Girl” från 1967 kommer faktiskt mycket mycket nära Siv, som hon kan gestaltas – för hör bara:

Stay away from Lightning’s Girl
And this part of town
Stay away from Lightning’s Girl
Or he’ll put you down

Here comes Lightning down the street
While you just stand there talking
If I were you I’d start to move
And tell my story walking
(spoken) About a hundred miles an hour!

Annars går det ju också bra med ”All for the love of Sunshine” med Hank Williams, vilken återfinns i en känd film – jag brukar spela den låten när jag tänker på hur roligt det blir, när jag till sist avrättar ett antal skithuvuden, men för all del, jag kanske inte skall gå in på exakt vilka av det släktet jag menar..

Stora framgångar för Hedniska Tankar år 2016

Det är inte bara Nordiska Asa Samfundet som får allt mer och mer framgång nuförtiden. Nu har det nått över 630 medlemar, och är därmed med god marginal det största samfundet för Asatro någonsin i Sverige, i alla fall om vi ser till modern tid. Och själv noterade jag 64 980 unika besökare på den här bloggen förra året, vilket var nästan en fördubbling jämfört med 2015. Håller siffrorna för årets första tre månader i sig, passerar jag över 70 000 unika besök detta år, och lär väl därmed vara den största personliga bloggen för en hednisk person i det här landet – i alla fall vet inte jag någon som noterat lika många läsare, eller skrivit lika många inlägg – 216 stycken på ett år…

Skulle jag mäta vilka länder de olika besökarna på denna sajt kommer ifrån, så blir resultatet såhär:

Sverige leder med 100501 besök, föga förvånande, eftersom denna blogg nästan endast skrivs på svenska. Därefter kommer USA med 6813 besök, Finland med 1912 besök (före resten av de nordiska länderna, vilket tyder på att intresset för Asatro är tilltagande i det som en gång var en del av Sverige – vårt Sverige ! ) samt Norge med 1827 besök, Danmark med 1237 besök, Tyskland med 870 besök, Storbritannien med 512 besök och Frankrike med 345 besök, följt av Island 251 besök och Spanien (218) besök. Detta var de tio mest högfrekventa länderna, och det är kanske inte heller så konstigt om man betänker att Frankrike och Spanien (Visigoterna) också är länder som koloniserats av Nordbor, Vikingar och Hedningar, och därför har del i det nordiska kulturarvet.

Sedan är det kanske inte allt som är positivt, nuförtiden. En ny bloggsajt, kallad ”Forna Tider” förklarar skandalen bakom Huginns Hetahen Hof och deras smutskastning av Asatroende i Sverige, samt den kände bedragaren ”Räv” Skogsberg och hans dumheter.

Det är sorgligt, ja tragiskt att människor skall hålla på och förväxla påstådd ”forn sed” och annan politisk aktivism med verklig Asatro. Tydligen har de här personerna spritt osanningar om mig personligen också, bland annat på Facebook, enligt vad jag fått reda på av vänner. Hatiska mail har skickats till min arbetsgivare, vänner och släktingar.

Hur djupt kan ”fornsedarna” och deras anhang sjunka egentligen ? Tydligen är de på väg ned emot den absoluta botten…

Vi andra fortsätter att bygga upp, istället för att riva ned och besudla. De två senaste veckorna sedan vårdagjämningen har det hållits åtta Asatrogna blot i landet, och misnt dubbelt så många lär det nog bli innan den här våren är över. Mer än 250 deltagare har registrerats, enligt rapporter som kommit mig till del, och Våren är äntligen här

Åtminstone har Mälardalen och delar av Norrlandskusten vår nu, vilket är några dagar för tidigt – men å andra sidan fanns det delar av landet – bland annat Norra Öland och delar av Skåne – som i år aldrig fick någon riktig vinter, och alltså hade en medeltemperatur över noll även hela förra året… Och så finns det ssom vanligt faktaförnekare, dvs de som säger att klimatförändringar inte existerar...

”Internationell Kvinnodag” – för vem, vad och vadå för ?

Som bekant var det Internationella Kvinnodagen för ett tag sedan, närmare bestämt den 8 Mars. Det är ett ämne jag inte hunnit blogga om i år, även om jag gjort det år 2016 – till exempel… Man kan ju fråga sig hur en internationell kvinna egentligen ser ut, och om det alls finns några ”Internationella kvinnor” överhuvudtaget.

Hur skulle dessa alls vara beskaffade ? Vilken ålder har de ? Varifrån kommer de ?

Och om det nu alls finns ”Internationella Kvinnor”, finns då inte på motsvarande sätt ”Internationella Män” ?

Och om dessa två begrepp verkligen kan fås att existera, vad händer då om en internationell kvinna träffar en internationell man ?

Får de då också söta små interrnationella barn tillsammans, av alla upptänkliga färger, former och utseenden, eller vad är det som menas här, egentligen ??

VISST – båda dessa kvinnor är nog ”Internationella” av sig, men är de BRA kvinnor bara för det ??

FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, slutligen – det måste vi ändå konstatera – förbjuder uttryckligen allt sådant. Ingen människa kan nämligen tillåtas vara ”statslös” eller globaliserad.

Alla människor har rätt till en nationalitet, en etnicitet, ett fast medborgarskap – det sägs uttryckligen i artikeln 15 av dessa rättigheter. Följaktligen kan det inte finnas några ”Internationella Kvinnor” eller Män heller för den delen, och följaktligen borde det kanske vara något helt annat vi skulle fira den aktuella dagen – så har många Asatroende och hedningar i Sverige redan tänkt.

På sajten ”Viking.se” som annars mest är en smyckebutik, kunde man finna följande bild – och frågan är intressant, ty den tål att tänka på – vilka ideal är det egentligen vi vill hylla – 8 mars eller andra dagar – och vilken kvinnobild är det egentligen, som man bör lyfta fram ? Vad är en internationell kvinna, och finns det ens några sådana – eller om de ens fanns, hur tusan skulle de alls vara beskaffade ?

Själv känner jag bara en enda riktigt internationell kvinna, som till på köpet svagt liknar den som syns på bilden här ovan. Låt oss kalla henne Tess, eller Tessan, eftersom det är Sekretess på att veta, vad hon egentligen heter – eftersom just jag bestämde det just nu. Och nej, ni får inte denna verkligt Internationella Kvinnas internationella telefon-nummer eller mejladress, så att ni kan ringa upp henne och hälsa ifrån mig, men hon är en nära vän och en kollega, det vill jag bara ha sagt. Tess talar nio språk – ibland samtidigt. Tess är extremt välutbildad. Tess har examen i Statskunskap, har besökt Dag Hammarsköld-biblioteket, haver tjänstgjort vid Folke Bernadotte-akademin, och är bra på bågskytte. Tess lagar underbar mat. Tess är flitig. Tess är alltid välklädd. Tess kan springa militär hinderbana, och klarar även Irländska Bordet. Tess är bra. Tess har inga fel. Tess är samtidigt en mycket enkel och anspråkslös kvinna, som länge haver bott och försmäktat i fattiga sttudentrum, men hon är alltid väl påläst, väl artikulerad, väl insatt och ambitiös, ambitiös, ambitiös alla livets dagar, nätter, kvällar och helger.

Och så är hon vacker och snygg dessutom, och så har hon humor. That goes without saying, men egentligen tycker jag inte om att behöva bedöma människor och alldeles speciellt kvinnor på det viset. En kvinnas utseende eller eventuella förmåga till humor skall nämligen inte spela så stor roll i det stora hela, och särskilt inte i arbetslivet, om ni frågar mig. Inga kvinnor borde bedömas på sådana grunder, om de inte är fotomodeller eller möjligen filmskådespelerskor, men det är inte de flesta, det blir de aldrig heller, och det kan de aldrig heller vara, varför just den bedömningsgrunden faller på sin egen orimlighet.

VÅGA vara Valkyria ! (men akta dig så att inte posen växer fast…)

Egentligen är det bara en sak med Tesssan som jag inte gillar, och det är just det här med att hon alltid behöver vara ”Syster Duktig” hela tiden, för att alls synas. Jag har mött alla möjliga sorters systrar i den stora natten redan förut, Statsanställda Valkyriror och någotslags Löjtnantsfysionomier till kvinnor (Löjtnantssgraden är ett psykiskt tillstånd, inte bara en tjänsteställning) och Freja Freyja Freya vad de tråkar ut mig.. för de är just tråkiga intill fundamental tråkighet – de slappnar aldrig av, tar aldrig ledigt, kliver aldrig ur rollen ens för en enda sekund, de kan aldrig ”ta en sup och vara som en människa” för att använda ett mäkta svenskt uttryck, och vid sidan av dem framstår jag alltid som ett fult gammalt vårtsvin, jämfört med en gasell – men det finns trots allt saker jag är mycket, mycket bättre än dem på – och mina jämlikar blir de aldrig helt och aldrig fullt, trots all den förbannade ”duktigheten”..

Gamla Vårtsvin dör aldrig – de bara fortsätter fungera och agera !

Jag är exempelvis mycket bättre på att plocka isär och sätta ihop en AK 4 i ett absolut mörkt rum, vad jag nu ska med den färdigheten till; den är liksom inte så användbar i sällskapslivet. Jag är också mycket bra på att röja väg genom en folkmassa, svära, skrika otidigheter och vara allmänt odiplomatisk, vilket dessa ”duktiga kvinnor” inte kan, och dessutom kan jag ge order, döda och förinta saker (inte bara levande väsen, eller människor – jag tycker givetvis inte om det, men det spelar ingen roll för de duktiga kvinnorna, för vilkas skull jag förväntas utföra allt detta ) samt putsa skor och kängor, hänga tvätt, vara bilförare och tvätta de duktiga, internationella kvinnornas skitiga trosor tillika; om det kniper, eller ifall de nu ber mig göra just det. Egentligen spelar det ingen större roll. Jag kommer liksom aldrig vara någon Willie Garvin, gentemot dessa de Internationella Kvinnornas Modesty Blaise, eftersom det är vad de själva hela tiden ser sig som, efter vad det verkar..

Nåväl – jag önskar Fröken Tess eller Sekretessan, som hon härmed får kallas, all lycka till i framtiden, all lycka till i framtiden, och hoppas att hon blir Svensk Utrikesminister så småningom. Den regering vi har just nu skämmer ju ut oss, och angående Margot ”La Grosse Margot” Wallström, som nyss blivit förklarad som Persona Non Grata i staten Israel, av alla länder – mycket beroende på hennes rent antisemitiska uttalanden – så är väl hon lika misslyckad som den påstått ”feministiska utrikespolitik” som Regereingen Löfvén påstår sig drivaungefär som den feministiska snöröjningen i Stockholm ni vet, som också blev ett fundamentalt misslyckande..

Är det såhär en påstått ”Internationell Kvinna” ska se ut ? Med påsar under ögonen ?? Och lite varstans… ??

Med tanke på att Regeringen Löfvén finansierat minst 300 IS-krigare med svenska skattepengar är det liksom inte konstigt, att Israel är milt sagt skeptiska mot oss nuförtiden. Det ligger i deras eget intresse att vara det, och antagligen vet väl Mossad – deras säkerhetstjänst – mycket mer om vilka figurer vi fått in i landet, än vad Regeringen Löfvén själv vet, eller vill erkänna framför oss, sina egna medborgare…

Å andra sidan – inga av de ”Internationella Kvinnor” vi nu påstår oss ha – hängbröstvänsterns gamla nuckor allra minst – har lyckats lösa detta förhållande hittills, trots sina kunskaper i internationell diplomati... så det är väl bara att hoppas på att nästa generation lyckas, och att den har lite annorlunda syn på saken..

Eller betyder begreppet ”Internationella Kvinnor” något helt annat ? Är det inte karriärdiplomater som avses, utan en helt annan yrkeskategori ??

Är ”Internationella Kvinnor” de där som samlas kring alla större internationella flygplatser runt om i Världen, instängda i sjaskiga små motell, caravan parks, trailer homes, husvagnsläger eller lite av varje ? Jag har inget emot just de kvinnorna heller, ska ni veta.

De flesta av dem är mycket godare och bättre människor på sitt eget lilla vis, än dessa såkallat ”goda kristna” som bara fördömer dem hela tiden, och den av er som anser sig vara utan synd, får gärna kasta den första stenen. Själv kastar jag inte sten på de som redan ligger ner, så att säga, men tillägger att jag känt ganska många i den här kategorin genom åren – och de led visst inte av något tvång eller så, eftersom de likt ”Sportiga Marie” i Cornelis Wreesviks kända ballad gjorde allt av fri vilja. Som verkligt internationella kvinnor förmodligen borde. Somliga av dem – eller påfallande många – tycks också vara ett slags buddhister – oavsett hur nerlortad, föraktad, förföljd eller straffad man blir i det här livet, så tror ju Buddhisterna ändå på själavandring och Nirvana eller den slutliga befrielsen från allt lidande – och se – det passar just denna yrkeskategori alldeles perfekt ! Snart är det Marie Bebådelsedag förresten, och är ni medvetna om att ”Jesu Morsa” ändå var av precis samma, ”Internationella ” sort, för…

Jungfru Maria var helig och kåt / Rullan går, Rullan går ! / Knulla det gjorde hon så fort hon kom åt / Rullan går, Rullan går ! Hon sprang med den ene, hon sprang med den andre / och alltihop skyllde hon på den ”helige ande”….

(Ur den kända ”Rulla-visan”)

Den sk ”frälsaren” var inget annat än en stor djävla olycka… ! ”Ärkeängeln Gabriel” var ingen Ängel precis… Och den ”Dygdige Josef” verkar mest ha varit en stor Åsna…

Jag har också spelat ”den dygdige Josefs” roll i livet, gång efter annan, åt de här ”Internationella Kvinnorna” ni vet. Jag är den man gråter ut hos, han man går till när alla pengarna är slut, han man kryper in hos när man inte har någonstans att bo längre – för att Kronofogden, snuten, de fd. pojkvännerna dyker upp – allt på en gång ! – grabben man ringer till när man fått på käften ordentligt, när man fått en unge till – fast man är enastående eller ensamstående mor – och jag får ofta höra att jag är ”snäll” – mest för att jag också ger gratis skjuts (hello saferide !) när dam 1, dam2 dam 3 varit på krogen för länge – och supit upp alla sina taxi-pengar…

Visst, säger jag – men man kan ha bättre kvinnoideal än så.

En riktig hedning – och ”politisk vilde” med allmänt konservativa åsikter som faktiskt vill propagera för Frigg, snarare än Freja (trots att han är mycket, mycket obevandrad inom Asatron och inte ens förstår skillnaden mellan de här två) hittar ni på länken här. Det är Percy Rosengren från Jönåker – och oavsett om ni håller med eller inte, tycker jag faktiskt han är inne på något väsentligt…

”Internationella Kvinnor” – Är det såna här exemplar man menar ??

Jag ska återvända till det ämnet om en stund, men sedan har vi ju alltid ”Internationella Kvinnor, kategori 3” som det finns vansinnigt många av i landet nuförtiden. De som till och med är alldeles för dumma eller frånstötande för att ens GÅ på gatan, och som därför ”bara sitter” – helt passiva – och räknar med att andra ska försörja dem, i deras ”fornsederi” – för vad är tiggeri än en vansinnigt tillbakablickande och efterbliven livsstil ?Alla dessa ”Hej Hejs” som sitter och skriker ”pliiis” i trappuppgångarna, utanför varje systembolag, varje större livsmedelsaffär, varje affärscentrum, varje förortstorg, varje större samhälle i ”Landet Löfvén” för det är hit detta internationella avskräde samlas. Sverige har blivit ett slags populationsgenetisk soptipp, den yttersta anstalten som förutsätts kunna göra folk av sådana här, fastän hela Världen i övrigt redan misslyckats med den saken – iflera hundratals år. Varje ”Hej hej” ska bemötas med kraftigast tänkbara ”Nej Nej!” ifall ni frågar mig – för tiggeri, tjuvnad, allmän kriminalitet är något som kan och ska bekämpas.

Till och med Regeringen Löfvén har numera insett detta – medan vårt land förslummas och fördummas – i allt snabbare fart…

Alla människor har en skyldighet att arbeta och försörja sig – och de kan ta ett hederligt arbete – om de vill

Detta bevisas inte minst av ”Internationella Kvinnor, Kategori 4” som jag valt att kalla dem.

Det här är Pela Atrosh och Fadhime Sahindahl. Båda var onekligen Internationella Kvinnor, eftersom de kom från en Monoteistisk, avskyvärd och Muslimsk  kriminell kultur, som tyvärr också tillåtis att etablera sig i Sverige. Båda mördades på order av sina närmaste släktingar och föräldrar. Orsaken synes vara, att de båda var vackra, välutbildade, skötsamma och ville skaffa sig ett eget arbete och ett eget liv i Sverige – och att få leva som svenskar och Hedningar. Men detta förvägrades dem, på det allra grymmaste av vis. Det kallas ”hedersmord” och är numera accepterat som begrepp – men borde det inte snarare kallas ”en skam för Sverige” ?

Mohammed Omar, tidigare själv Jihadist, men numera övertygad om det värdefulla i en hedniskt, svensk kultur har skrivit om ett liknande fall i nät-tidskiften ”Det Goda Samhället” – och det finns många, många fler fall att ta upp, som aldrig kommer till medias och allmänhetens kännedom.

Enligt SvD och Liberalernas partiledare, lever minst 100 000 kvinnor i det här landet i precis samma situation som Pela och Fadhime, även om de ännu är vid liv, men inte i säkerhet..

Förklaringen är inte minst en dold rasism, en rasism som riktas emot oss infödda svenskar, konstaterar Mohammed Omar:

Min pappa skriker inte i vanliga fall. Men nu skrek han hora till mig flera gånger och att han skulle komma till mig och skära halsen av mig. Jag blev så fruktansvärt rädd att jag satte mig på golvet. Och glömde att lägga på luren.

Sedan hoten har hon inte haft någon kontakt med sin familj och levt under stor psykisk stress. Idag är hon gift med sin svenske pojkvän. Orsaken till att hennes familj inte accepterar honom var dels deras islamiska tro och dels rasism mot svenskar, förklarar Nigar:

Min familj har aldrig gett honom chansen. De känner honom inte men det här har bara med religion att göra. Och rasism. Jag har fått höra att min pappa säger att han aldrig kommer att respektera en svensk. Hade det varit min man som sagt så om min pappa så hade alla pratat om rasism. Men nu är det Marcus som blir utsatt för rasism och då märks det inte.

Så talar alltså en ”internationell kvinna” som själv beskriver sin utsatthet. Är det verkligen något att fira, frågar nu jag.

Borde vi inte fira en nationell kvinnodag istället, för alla de kvinnor som vill vara just svenskar, vara hedniska, och inkluderade i den svenska kulturen och samhället, oberoende varifrån de kommer...

INGEN kvinna är ”internationell”. ALLA kvinnor har rätt att tillhöra en nation…

Själv har jag märkt en tydlig och klar tendens hos unga invandrartjejer i den förort i Nordvästra Storstockholm, där jag bor. Allt fler och fler unga kvinnor, även de med muslimsk eller kristen bakgrund, börjar pryda sig med Tors Hammare.

Själv tror jag inte detta beror på något hastigt påkommet intresse för Asatro – de flesta av de här unga kvinorna vet inte ensingång vad det är, och nästan ingen av dem har ens hört talas om själva begreppet, utan de tar symbolen mer som en ”modepryl” eller ett slags allmänt uttryck för ”Svenskhet” – ett tecken på att de aldrig, aldrig vill vara kristna eller muslimer mer, som sina föräldrar.. Många av dem är också produkter av den svenska, socialdemokratiska ”flumskolan” och kan inte ett enda dugg om svensk kultur eller svensk historia – men deras intresse är verkligen stort, liksom deras ihärdighet, deras framåtanda, flit och vilja att göra en insats – det har jag märkt, när jag pratat med dem.

Den nya generationen av kvinnor i vårt land är ENSE om en sak – ALDRIG MER MONOTEISM !!

Själv tror jag att detta är ett tecken – av många – på att vi får ett friskare, starkare och sundare Sverige – utan Monoteism – så småingom. Den nya generation kvinnor, som nu växer fram kommer att vara Sega som Malungs läder, Raka i ryggen som Norrlands furor och Hårda som svenskt stål.

De kommer aldrig acceptera kristendomens eller islams krav på kvinnlig underkastelse, eller det självskadebeteende, som finns hos kvinnor som tror på ”gud”.

De kommer att välja Hedendomen, och kämpa som Valkyrior för dess sak. På ett sätt är det bara logiskt att de ställer sig under Tors beskydd. Enligt Asatrons traditioner lades en ”Vighammare” i brudens knä med hammarskaftet uppåt, vid bröllop. Torshammaren var en kvinnosymbol, en bön om skydd – och inte en amueltt för män, det vet man av gravfynd, och inte minst har man hittat den i gravar med kvinnor som troligen dött i barnsäng, eller följts åt i döden av sina barn.

Tor bevarar de värnlösa, och han skyddar med sin styrka de svaga. Sådan är den starkes uppgift, och det starka är det sköna värt.

Inte så konstigt att den nya generationen – fastän undermedvetet – valt Torshammaren till sin symbol !

Själv kommer jag att tänka på Bertil Malmbergs kända dikt, som jag låter bilda avslutning till denna betraktelse:

”Jag vet det.

Jag säger det.

Men därför att jag vet och jag vågar att säga det

Skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa

Som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig !”

Tor är Midgårds värn, människornas hjälpare, kvinnornas beskyddare och trofaste vän, barnens hjälte, böndernas gud och de värnlösas försvar !

I vilket Onkel Olof funderar vidare….

Någonstans i min gamla hemprovins, kanske i trakten av Bromölla eller så, lever ett annat slags hedning, som till vardags är skollärare; och trots viss sympati för Asatron nog mest ändå är Taoist eller Buddhist, eftersom man som bekant kan vara Polyteist på flera vis. Det är just det som är det fina med Polyteismen. Du kan till och med vara Agnostiker, men fortfarande Polyteist i själ och hjärta, ungefär som Onkel Olof.

Det går nu ett rykte här på bygden att han nyligen slagit sig på politik, och numera önskar kandidera för Centerpartiet (kanske charmad av Annie Löf, hon som har sin lilla spricka i mitten – eller någon annan fröken Grön) fast han tidigare mest varit hugad åt miljöpartisterna. Kanhända har han tröttnat, liksom många andra – och givit upp varje tanke på det partiet, eftersom det ligger i Onkel Olofs egen natur att allt som oftast vara just trött och inget annat. Under långa perioder företa sig just ingenting, hålla upp med att blogga, rent av. Själv hälsar jag alltsomoftast på hos fröken Röd istället, appropå bloggtorkan, cunnus et lingus.

Ibland når hans funderingar åt John Chronschoughs håll, ibland inte. Ibland är han smått genial, men hans tankar är ofta Taos. Intet ont i det. Jag kan förstå honom, men tyvärr inte instämma i vad han säger.

De sista hundrafemtio årens utveckling på den här planeten borde tydligt och klart ha bevisat för oss alla att ingenting händer av sig själv, och att naturen inte kan överlämnas åt sig själv, utan att den så att säga behöver ett försvar emot själva mänskligheten. Det är vi människor som är Makternas händer och fötter, deras armar och ben. Arbetar vi inte, och försvarar vi inte den värld vi fått, går vi förlustiga om livets mening, även om var och en arbetar och tänker kring tillvaron efter sin förmåga, och efter sina behov.

Min egen livsfilosofi – en väg av handling och inte lugn, uttryckte jag med Ernst Thälmanns kända ord såhär, och för mig gäller den vägen fortfarande:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

Tor och Frej finns som markernas och Världens vårdare, lika väl som Oden eller Tyr, men själv föredrar jag som de flesta kunde ha gissat ändå Odens eller Tyrs väg, trots att det är en betydligt mer krävande väg än böndernas, eller för den delen Onkel Olofs. Världen består ännu av bönder, lika väl som av jarlar eller karlar; men jarl, karl och bonde är likväl icke detsamma, det vet exempelvis envar som sysslat med Stav. Likväl klarar sig världden inte utan bönder som tänker på bönders vis, de som odlar och tänker därefter, stilla; likt denne Olof.

Så är det, så månde det vara och så har det alltid varit.

Män av alla sorter behövs – liksom arbetare och tänkare – för att skapa en kultur, ett stort land och ett fredligt rike.

Kvinnor också.

Jag kommer att tänka på två kända dikter av en svensk nobelpristagare, som nyligen översatts till spanska i Mexico av alla länder. De förkroppsligar mycket av Tors, Tyrs och Odens vägar genom livet, och som bekant finns det nuförtiden många Asatroende i just Mexico också. Detta är för dem, liksom för hederliga hedningar överallt. Inte för diverse Amerikaner, fornsedare och därmed likställda.

Stridsguden

Från trollets dotter vände Tjalve hem
med springande steg till sin glömda hjord,
men segnade tåpig och blek på knä.
Tor själv, hans väldiga herre,
bred över bröstet, satt på klippan
och täljde en vallarestav.
Han log i sitt röda skägg.
»Träl,» sade han, »frukta dig ej!

På bänken ligger hammaren glömd,
ty markerna våras och blomma.
För att allt på den gröna jorden
skall gå sin gång och allt få sitt
och unga hjärtan bulta samman,
gärna någon stund ibland
vi bistra kämpar vakta getter.»

El dios de la guerra

De la hija del troll volvió Thialvi a casa,
de prisa hacia su descuidado rebaño,
pero cayó, torpe y pálido, de rodillas.
Thor mismo, su poderoso señor,
ancho de pecho, sentado en la roca
tallaba una estaca de empalizada.
Con una sonrisa en su roja barba.
–“Thrall” – dijo, –”¡No tengas miedo!”

En el banco hay un martillo olvidado,
pues los campos reverdecen y florecen.
Porque todo en la tierra verde
ha de seguir su curso y tener lo suyo
y los jóvenes corazones latir al unísono,
gustosos por un rato a veces
luchamos feroces por cuidar las cabras.–

Smycket

Lyckan är ett kvinnligt smycke.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke,
– det är liv för män.

La joya

La dicha es una joya femenina.
Dioses estrictos y fieros destinos,
una pieza de pan que se termina,
así es la vida para los hombres.

Kring den Norske ”hedningen”

I trakten kring Ringsaker, Norge, bor en 28-årig gift norsk man med ”kona” och allt, som jag inte känner. Han kallar sig också för Hedningen, rätt och slätt, och har alltså tagit över det alias som jag själv var först med. Väl bekomme, säger jag. Jag bryr mig ikke stort, och the more the merrier – Brödrafolkens väl har alltid varit min devis.

Dag efter dag. Blogg efter Blogg. Vi blir allt fler och fler. Vår hedniska gemenskap växer och tilltar, ”pereat ecclesiam” säger jag på latin, och vår okände vän i Norge har bildat sitt eget blotslag eller Godord, som vi säger på svenska– Yggdrasil Blotslag nu också.

”Från fäder har det kommit – till söner skall det gå..”

Jag önskar även honom lycka till, och tänker – absurt nog – på en gammal text av Laibach…samtidigt som jag också minns Alf Pröysens gamla text ”Du skall få en dag i morgon” med tanke på alla de inlägg, där den okände norrmannen beskriver sina dagars arbete och möda…

Our wine has a spring
Here’s health to the men of the nation

The world is in pain
Our secrets to gain
But still let them guess and gaze on;
They’ll never divine
The worth or the sign
Of free and strong men of the nation

It’s this and it’s that
They cannot tell why
So many great men of the nation
Should aprons put on
To make themselves one
With the man who has found their salvation

Jim Lyngvild talar i Radio..

Nu över till utlandsnyheterna, men ur ett Nordiskt perspektiv. Jim Lyngvild, Danmarks egen”Mr Asatro” – och förutom det stjärnkock, bryggare, parfymdirektör, modeskapare, internationell designer, fotograf, konstnär, hundägare och mycket annat (Ja, han blev nyligen intervjuad i en av Danmarks kynologiska tidskrifter) är nu aktuell med en intervju om Asatro – i radio den här gångenPå Danmarks Radio i programserien ”Mennersker och Tro” kunde man höra Hr. Lyngvild uttala sig om det Nordiska Blotet – tyvärr har jag inte haft tid att avlyssna detta program själv, så det blir bara en ”lille anmeldelse”.

Jim Lyngvild (i Damekappe !) till Venstre, Poul Nyrup Rasmussen – Danmarks Statsminister till höjre:

Jim: Du Poul, ka’ Du sige mig – hvornår har en dansk Asatrumann det som bedst?

Poul Nyrup: ”Hvergang Jim, Hvergang !

Men – frygt ikke – när det gäller Jim Lyngvild – internationell superkändis, en rigtig ”fliseknuser” och Danmarks absolut mest kände Dansk (ja, jag tror man får säga så!)  så är det inte det enda som finns att berätta. Det finns alltid mer – för Jim gör mer – och man kan bara beundra honom – sällan har man sett en såpass kreativ person..

Härmed tilldelas han Samfundet Särimners stora kulturpris med svärd, eklöv, ägg och briljanter – längre än så kan man överhuvudtaget inte komma – denna extremt högoktaniga utmärkelse har bara utdelats en enda gång i världshistorien, och det blir ”lige nu…”

Non plus ultra !

Förra året hälsade Nordiska Asa Samfundet på vid hans Guudahov i Korint, Danmark, där nu en helt ny hall är under uppförande. Då utdelades också gåvor, och en utmärkelse, vilket Jim Lyngvild sannerligen är förtjänt av.

Blick från Danmarks Störste Gudehof ! (Jim Lyngvild copyright)

Dessutom har han ägnat sig en del åt skulptur på sista tiden, och detta är en torso av Guden Frej skapad i samarbete med en lokal bronsgjutare – Vanernas och Alstringskraftens store Yngve – ”Ing var bland Ö-danerna först sedd” står det ju i Eddan, och vad en Ing är för något (det är inte bara en runa!) förstår genast den klurige

Sån der sku’ de vaere !

Förutom det är han en man som är närmast besatt av Valkyriror – i en del photoshoots som han kreerat, lär han ha uppträtt som Valkyria själv – ty han är en i mycket gränsöverskridande person, som inte lämnar någon möjlighet oprövad – vi kunde också ha kallat honom för ”Den internationella Asatrons svar på David Bowie” och jag minns hur en amatörarkeolog i Haarby år 2013 gjorde ett fantastiskt fynd av en Valkyriestatyett – fyndet finns numera på Odense Museum…

7 april 2015 skapade Jim Lyngvild genast Världens första Rondell-Valkyria – ett slags svar på den svenske konstnären Lars Vilks Rondell-hundar fast kanske inte riktigt lika kontroversielltInte mindre än tre stycken av dessa 4 meter höga statyer i guldfärg blev utställda i rondeller inom Assens Kommune i Danmark…

 

Nästan genast förstörde kristna fundamentalister eller andra vandaler (som aldrig gripits) minst en av valkyriorna. Hur det gick för de andra två, är inte känt – men kanske står de fortfarande kvar nere på Fyn… Enligt de ursprungliga planerna fanns minst åtta stycken av dessa statyer i staden Assens.. och kanske överlevde sju av dem… Tänk om vi skulle ha något liknande i Sverige – våra historielösa och kulturfientliga politiker skulle aldrig våga.. Men inte nog med det – alldeles nyligen förbättrade Jim Lyngvild whiskeymärket Highland Parks produkter som såhär – den nya ”Valkyrie-whiskeyn” har redan blivit recenserad…

Fundamentalister och Monoteister samt tråkmånsar Världen över hatar sånt här – men INGEN STOPPAR HR. LYNGVILD….

Berömd är också episoden 2016 när den odödligt löjlige ”Räv” eller Röv Skogsberg i någotslags obskyrt samfund för ”forn sed” (vad det nu ska vara för något – normala och friska människor lever i nutiden och det närvarande) tillsände Jim Lyngvild en massa fåniga deklarationer, som han förväntades skriva under. Bland annat skulle han genast säga upp alla vänskapliga förbindelser med styrelsen i Dansk Folkeparti, med hot om att annars bli utsatt för förföljelse, och ”stämplad” som nynazist – allt av nämnde hr Skogsberg och hans anhang. Sedermera har också ett slags amerikansk organisation som kallas HHH eller Huginns Heathen Hof också förföljt inte bara Jim Lyngvild, utan också flera andra helt legitima och icke-politiska organisationer för Asatroende i de nordiska länderna, alltsammans tack vare ”Röven” från Åmål...

Jim Lyngvild svarade helt enkelt ”Hold Kaeft !” till Hr Skogsberg, och bad honom flyga och fara eftersom han inte ger efter för våld eller hotelser, och det håller jag honom i ära för… Det gör jag inte heller, nämligen…

Det er jo langt ud på landet !

För att övergå tilll Jim Lyngvilds foto-konst – som jag närmast tycker verkar inspirerad av barock-målningarna på Kronborgs Slott och många andra herresäten i Danmark (Hr Lyngvild är själv adlig, och släkt med många danska kungar dessutom) eller kanske svenska barock-målaare från Stormaktstiden, typ David Klöcker Ehrenstrahl så tycker jag den är mycket stilig och smakfull den också – fast den säkert provocerar en del människor...

Är det rent av den svenske Generaldirektören Åke Göranssons fall vi ser här ?

Eller föreställer detta något annat ? Observera guldhornet från Gallehus som också är med i bilden…

Kort sagt – Jim Lyngvild fortsätter skapa, skapa och skapa – vad världen än må tycka om det. Han är en hjälte, en heroisk människa. En man, som går sin egen väg. Asatroende och Hedning, ut i fingerspetsarna – och jag lyckönskar honom, av allt mitt stora och mycket hedniska hjärta.

Frid – fröjd och frej. All heder åt Danmarks störste son, vår vän, förebild och kollega !

Lyngvild, Lyngvild – Solidaritet ! (ropen skalla – Valkyria Whiskey åt alla)