I vilket Västerås Stift borde byta skiva….

Internationella media i bland annat USA och även Sverige reagerade för en tid sedan emot den sk ”Svenska” Kyrkans alltmer urartade och konstiga fasoner.

Det är en viss Cecilia Redner, Stiftsadjunkt i Västerås, som tydligen helt misstolkat vad som står i Bibeln, och börjat lansera sitt eget ”hittepå” som en kristen sanning. Bland annat påstår hon att Jesus var ”queer”, dvs BÖG och att Josef, hans adoptivfar var en transvestit som tyckte om att klä sig i kvinnokläder. Detta gör hon i en skrift riktad till barn i Västerås skrift, betitlad ”överlevnadsguide för queer kids”.

Vad ska man egentligen säga om sådant ?

Jamen TJÄNIS – Din KÖNIS !

Är den här människan riktigt klok, och varför ska hon försöka utbilda och indoktrinera barn att tro på sådana saker, under kyrklig täckmantel ? I Bibeln står det ju om och om igen något helt annat, och det kan var och en övertyga sig om på Wikipedia, ifall man nu inte läser den påstått heliga skrift:

” Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem. „ – 3 Mos. 20:13
” Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. „ – 1 Kor. 6:9–10

Ja, så står det alltså i Bibeln, rakt av, och Paulus ord i Nya testamentet gäller väl fortfatrande: ”Ingen sådan får ärva guds rike” står det. Själv tycker jag det är ganska klart och tydligt, liksom detta med att ”de skola straffas med döden” vilket nog heller inte kan tolkas på något annat sätt. För övrigt betyder ”hor” i Asatrons eller Bibelns språkbruk något helt annat, än vad nämnda ord gör idag.

I den äldre Vätgötalagen skilde man mellan ”enkelt hor” och dubbelt hor” till exempel. Enkelt hor ansågs råda när en ogift man låg med en gift kvinna, eller omvänt. Dubbelt hor ansågs gälla när båda kontrahenterna var gifta, och låg med någon annan än den de var gift med. Otrohet med andra ord, fast inte alls prostitution, som tvärtom var välkänt och accepterat även på Vikingatiden. Också på Alltinget i Island, förekom detta helt öppet, och liksom i medeltidens Sverige var det ingen som gjorde så stor affär av det. Det gör man inte heller i Buddhistiska länder idag, men att lära ut homosex och perversioner till barn ? Skall det alls vara kristligt att göra så ?

Man kan nu anse vad man vill om denna kristendom, givetvis, men att kristendomen och de kristna alltid intagit en mycket negativ tolkning emot homosex och liknande står nog helt klart för de flesta tänkande människor, ja till och med för dem som saknar all historieundervisning. Problemet är i första hand avhängigt vad man anser om vuxna avvikare. I vårt samhälle anser vi numera allihop, att avvikelser ibland vuxna är tillåtet givet FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna, och så långt är allt gott och väl. Man kan inte straffa homosexuella  som i Sultanatet Brunei till exempel, och nästan alla kulturer, religioner och stater utom de extremt muslimska fördömer idag allt sådant som varande barbariskt. Men – bara för att avvikelser mellan vuxna är tillåtna, behöver man då uppmuntra barn att göra samma sak ? Och varför göra reklam för det, i religionens namn ?? Ingen sund människa skulle tillåta barn att se på pornografi eller hantera skjutvapen heller, av uppenbara skäl, och för min del frågar jag mig faktiskt – liksom media i utlandet – vad Västerås stift håller på med..

Vem tjänar egentligen på att göra om kristendomen till en bög-religion för barn ?

 

Den galna adjunkten från Västerås stift inför också en massa helt nya termer i sin religion, som ett flertal termer, såsom ”cisperson”, ”genderfluid”, ”ickebinär”, ”queer”, ”tvåkönsnorm”, ”regnbågsmässor” med flera.
Jungfru Maria påstås ha ”vågat bryta emot könsnormer i ett Patriarkalt samhälle” även om det är osäkert vad det ska syfta på. Är det möjligen det faktum, att hon var ”fältmadrass” åt romerska soldater, och skyllde allt på ”Ängeln Gabriel” ? Guiden innehåller även ett segment med titeln ”Är du en enhörning?”

Förvirringen, som Svenska Kyrkan sprider, verkar i det närmaste vara total…

Dessutom står det att de i Bibeln nämnda kvinnorna Rut och Noomi fick barn tillsammans, hur det nu ska ha gått till. Var det månne ännu en sk ”Jungfrufödsel” ??? Även den kristna dagstidningen ”Världen idag” har reagerat emot allt detta hittepå, och vad man har gripit ur luften. Anders Gerdmar, Rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola kommenterar till den kristna dagstidningen ”Världen Idag”:

Att Jesus skulle ha varit queer tycker han är än mer befängt.
– Det finns inga som helst belägg för det. Jesus och hans lärjungar levde i en judisk miljö. Så länge de inte tydligt tog avstånd från något så levde de enligt den gammaltestamentliga lagen, säger han.
Gerdmar menar att skribenterna projicerar sina egna uppfattningar på Jesus och vidhåller att det inte är första gången som det sker.
Det var inte länge sedan Jesus skulle vara kommunist, säger han.
– Läser man Bibeln är det solklart att allt sexuellt umgänge, förutom det som sker i äktenskapet mellan man och kvinna, är förbjudet, säger han.
Anders Gerdmar tycker att det är oroväckande att Svenska kyrkan, som har gott om teologer, ger ut ett häfte som ”inte vilar på saklig grund”. Att man riktar sig mot unga människor, som håller på att forma sina liv, tycker han är extra allvarligt.
– Ska kyrkan vara ett salt eller en spegel? I det här häftet är kyrkan bara en spegel av rådande kultur. Kyrkans uppgift är att säga som det är och visa vägen.
Även om Anders Gerdmar är kritisk till det mesta i häftet, tycker han att en sak är bra.
– Det står att Gud älskar alla människor, och det gör han. Däremot älskar han inte alla sätt att leva.

I dagarna har det också skrivits mycket om den sk ”Könsdysfori” som börjat drabba svenska ungdomar. Många allvarliga fall av tilltagande psykisk sjukdom och grava personlighetsstörningar har noteras, efter att ungdomar på felaktig grund lockats att utföra sk ”könskorrigeringar” på samhällets bekostnad. Kostnaderna för alla vi skattebetalare uppgår redan till hundratals miljoner kronor.

Statstelevisionen SVT har orienterat om det växande problemet. De psykiska  problemen sprider sig alltmer bland unga i vårt samhälle, och många experter konstaterar att ”pendeln slagit över alldeles” som de säger – och man kan fråga varför de självutnämnda ”experter” som börjat agera vid sociala myndigheter och vårdinrättningar, samt nu även kyrkan egentligen skall ägna sig åt detta. Vems intressen tjänar de, egentligen ? Deras nedbrytning av den svenska ungdomen får ju bara till följd, att det föds färre och färre svenska barn i Sverige, och att andra nationaliteter och religioner tillåts ta över – men det är väl detta som är deras ”queera”  målsättning och program…

Vill du leva i ett SUNT samhälle med SUNDA barn och SUNDA VÄRDERINGAR för du först och främst Gå ur ”Svenska Kyrkan” och inte stödja den mer…

Det är kanske inte så konstigt att situationen håller på att urarta, när ”Svenska” Kyrkan hela tiden gör propaganda och reklam för homosex, riktad till barn. Sjuka värderingar sprider sig i samhället via de kristna grupperna, och andelen personer som får en normal uppväxt minskar stadigt, i takt med en felaktig uppfostran. Även Ann Heberlein och andra experter på etik, har uttalat sig starkt kritiskt om vad som pågår, och hur förvirringen sprider sig i vårt samhälle, tillsammans med ångest och depressioner hos de unga

Forskare i USA har kommit fram till att sk ”könsdysfori” eller ”sexual dysforia” är en sjukdom, och klassar den som sådan enligt de särskilda kriterierna DSM-5, utgivna av The American Psychiatric Association. Oftast beror den på störd självbild, vilket kan uppstå redan i barndomen, och förstärkas av negativa förebilder, exempelvis inom den egna familjen, men också socialt, religiöst, politiskt eller till följd av ett utbildningssystem, som hela tiden stör och fördärvar individens självbild ytterligare – istället för att stärka den via sunda och hedniska värderingar.

Det är helt enkelt så att uppmuntrar man sådana tendenser, får man ett större och större antal individer som ”spårar ur” och så småningom får allvarliga problem med den egna könsidentiteten. Förs de in på rätt väg igen kan problemen avta, och ju tidigare behandling sätts in för den saken, ju sannolikare är det att personen i vuxen ålder får en normal sexuell läggning. I de allra allvarligaste fallen kan sk ”teriantropi” uppträda – personens självbild är så förstörd, att denna eller denna tror sig vara ett djur. (Sk ”species dysphoria” vilket enligt American Psychiatric Association är en allvarlig sinnessjukdom) Om tillräckligt många individer i en population uppvisar de här problemen, kan populationen till slut inte fortplanta sig normalt, och börjar dö ut. Kanhända är detta också dessa kristnas mål. Genom att den etniskt svenska befolkningen blir svagare och svagare, och genom att antalet fertila ungdomar minskas och så försvagar man hela Sverige som nation, och kan så småningom ersätta fler och fler svenskar med inflyttade invandrare från Mellanönstern och islamska länder…

Somliga poltiker stöder en sjuk agenda…

Paralleller finns dessutom på annat håll i vårt samhälle, även om det rör sig om enstaka personer, som propagerar för de här helt vanvettiga idealen, som nu också tagit över i Västerås Stift. Vi har den sk ”Riksgydjan” inom forn sed, som bara valts av ett trettiotal personer, men som säger sig representera alla hedningar i Sverige, alltså närmare 43 % av befolkningen (andelen som inte är med i den sk ”Svenska” Kyrkan är faktiskt så stor). Hon lär bland annat ha sagt, att hon ”hoppas” att Torshammaren ska bli en symbol för Homosex, och vill propagera för detta. Den sk ”forn sed” rörelsen säljer redan posters och annat med detta innehåll.

Nordiska Asa Samfundet och de flesta andra samfund har skarpt protesterat emot det här, bland annat i ett flertal öppna brev (se länk) Forn sed har inte kunnat svara på varför man fortsätter denna ensidiga homosexualisering av hedendomens budskap, och nu uppträder det alltså kristna inom Svenska Kyrkan, som håller på med exakt samma sak.

Man ersätter religionen och dess budskap med något helt annat, som bara är ”hittepå” och som man gripit ur tomma luften. Man gör sig till faktaförnekare och förvanskare, allt bara för att göra sig populär hos en liten extremgrupp av förvridna människor. Vem tjänar egentligen på alla dessa ”queer kids” och sk ”regnbågsbarn” ?

De enda som tjänar på saken, är de som vill ha ett utdöende svenskt folk, och de som vill skada alla etniska svenskar genom att förstöra vår kultur, förstöra svenska familjer och deras livsstil, och sedan förstöra även kön och identitet. ”Könsdysforin” i vårt samhälle har inget med tolerans att göra. Enskilda vuxna personers läggning kan tolereras, javisst – men man behöver inte springa runt och göra reklam för den till minderåriga, eller undervisa barn i konsten att bli ”queera” eller förvandla dem till bögar och lebb – med religionen som vapen.

Annonser

PROTEST vid Riksdagshuset – Ned med Morgan Johansson ! Ned med hans lagar !!

Den Hedniska aktivismen i vårt land växer, oavlåtligt, oavlåtligt !

Nordiska Asa Samfundet har nu aviserat en manifestation emot Morgan ”Mollgan” Johansson och hans idiotiska lagar. De protesterar emot Regeringen Löfvén, helt enkelt, och deras våldtäkt på den äldre runraden och hela det svenska kulturarvet…

Eller, för att citera deras offentliga upprop, som idag publicerats på Facebook:

Fredagen den 24 Maj kl 14.00 kommer vi samlas utanför riksdagen med banderoller för att påvisa galenskapen i att vilja förbjuda delar av vårt kulturarv och historia.
Vi kommer också kl 16.00 att inlämna vår namninsamling. Hoppas du med kommer närvara och visa ditt stöd för vårt gemensamma arv.

Genom Justitieminister Morgan Johanssons försorg hanteras en utredning som ska presenteras i slutet av maj 2019 där man ska komma fram till om att möjliggöra så att Runor och andra Nordiska symboler t.ex. Valknuten, Mjölner, Vegvisir ska kunna hamna under lagen om Hets Mot Folkgrupp.

Bakgrunden till utredningen är att flera tunga politiker däribland Justitieministern Morgan Johansson i spetsen har torgfört att nazistiska och rasistiska symboler ska förbjudas, och enligt dem så infaller bland annat runor och andra symboler under denna politiska ideologi. Vilket vi motsätter oss eftersom Runor och symboler är inte politik.

Nordiska Asa-samfundet startade nyligen en namninsamling på vår hemsida som vi den 24:e maj ska lämna in till Riksdagen.

Läs mer och skriv under på: https://asa-samfundet.se/runkampen/

Varmt välkomna den 24:e Maj,

Om det är någon som hetsar emot Folkgrupp, så är det just Morgan Johansson själv. Hans exempellösa hets och hat, som han sprider emot oss Asatroende och oss etniska svenskar, kommer inte att stå oemotsagt längre. Snart får han det hett om öronen, riktigt hett till och med, och det står nu helt klart, att människor i vårt land inte kommer finna sig i hans sakramentskade dumheter och misslyckade lagar.

”Dvärgen” Mollgan åker ut ! Snart så är hans välde SLUT !!

Vem som helst kan ändå förstå, att det är högerextremisternas felaktiga användning av runor som skall förbjudas, och inte runorna självt. Sådana lagar har redan införts i Finland, vårt närmaste grannland i öster, och lyssnar Regeringen Löfvén nu inte på protesterna, kommer den att bädda för sin egen avgång inom kort.

Själv medverkar jag inte i manifestationen, eftersom jag befinner mig utomlands och på annan ort, där jag kommer att syssla med helt andra saker – men det folkliga motståndet emot Regeringen Löfvén fortsätter…

Jodå – Ostara har visst varit dyrkad…

Människor som bara ”slöläser” på svenska Wikipedia, utan att använda flera källor och sakligt kontrollera dem, ger jag inte mycket för. På den svenska versionen har den kristne fanatikern Lars Lönnroth skapat sig ett hem, och vi vet alla, att internet är fullt av förvanskningar – men fakta kan kontrolleras. Att Påsken och firandet av vårens ankomst i själva verket är en hednisk tradition och inte en kristen, har de flesta bildade människor i Sverige numera förstått. Den firas inte till minne av en sinnessjuk Jehova eller Allah, vars enda längtan är att ge sig på sin egen son och tortera ihjäl honom, eftersom detta skall vara det enda sättet som sagde Jehove eller Allah kan blidkas, eftersom han annars sägs bli rysligt ond och i sin fullkomligt besinningslösa vrede kan ge sig till att förgöra hela mänskligheten, vilket då ska vara grunden i den kristna tron. Sådan är Monoteismen…

Allt som behövs är en eländig skäggmops till Hipster, två plankor, fyra spik och en TORS HAMMARE…

Döm själv om en sådan tro eller sådana gudar alls är något man bör följa, eller om en gud som måste döda sin egen son – eller annars ge sig på hela mänskligheten och döda den också; ens kan sägas ha ett beteende eller uppförande, värdigt en gud.

Man inser lätt vilken Gud som är starkare…

Men vi hedningar skall ha en vårgudinna, benämnd Eostre eller Ostara, som var flitigt dyrkad ibland kontinentalgermanerna, även om hon var mindre känd uppe hos oss i Norr. Så långt är svenska Wikipedias information rätt. Man påstår, att endast den engelske munken Beda Venerabilis från 700-talet skulle vara den enda källa vi har till existensen av Eostre, och att hennes fest skulle varit firad runt vårdagjämningen, 21 Mars, medan Eosturmonath eller öppningsmånad skulle vara en direktöversättning av latinets april.

Jodå, Ostara har visst varit dyrkad, men inte i Norden under Vikingatid, utan under kontinental Bronsålder och Romersk Järnålder…

Det är fel i sak, eftersom det finns många andra vittnesbörd om Eostres existens. Eftersom både engelskan Easter och tyskans Ostern har samma upphov, har man mycket goda skäl att misstänka att Ostara måste ha varit en mycket välkänd kalendarisk eller mytologisk företeelse ibland alla kontinentalgermaner, och att hennes ursprung går mycket långt tillbaka i tiden, då dessa ord och uttryck är flera tusen år gamla. Det bevisas ur etymologin, eller ordens ursprung.

Men vem var då Ostara ?

Som vi ska få se, är Ostara eller Eostre bara Moder Jord med ett annat namn…

Hon är känd från hundratals ortnamn, både på de brittiska öarna och i Tyskland. Etymologerna har härlett hennes namn från ett proto-indoeuropeiskt *Ausṓs, vilket gör henne minst 4000 år gammal som företeelse. I Tyskland finns mer än 150 romerska inskrifter till ära för Matronae Austriahenae, eller Ostara-mödrarna, som var en trefaldig ödesgudinna likt Parcerna i Rom, Moirerna i Grekland eller Nornorna hos oss.

Vi vet också att gudinnans namn har samband med väderstrecket Öster, varifrån morgonrådnaden och våren tänks komma, och att det i Nordisk mytologi finns en manlig dvärg kallad Austri, som bevakar soluppgången vid ”Dellings dörr”. Att just vårdagjämningen, vårens soluppgång och vårdagjämningspunkten på horisonten varit viktig redan för bronsålderns bönder, bevisas också av bronsåldersföreteelser som guldhatten från Berlin och Himmelsskivan från Nebra, och det är i sammanhang som dessa, som Ostaras rätta identitet skall sökas, inte i påskharar och Freja, som ju är gudinnan för Maj och valborg, som inträffar långt senare.

Den sk ”Himmelsskivan från Nebra” kunde användas för att bestämma vårdagjämning och Midsommar mycket exakt, redan 1600 fk.

Redan den tyske sagoforskaren Jacob Grimm satte Ostara och gotiskans austr i samband med Nerthus, jordgudinnan. Vårsådden inleddes ju i vårdagjämningens tid, om man ser till hur det var nere på kontinenten, och detta har sedan urminnes tid varit det viktigaste för alla bönder. Att vårsådd och Jordens gudinna hör ihop, är också lätt att förstå. Grimm såg Ostara som ett slags soluppgångsgudinna, eventuellt Nerthus eller jordens egen dotter, ungefär som grekernas Kore var dotter till Persephone, underjordens gudinna. Hon rövades bort av Hades och fängslades i underjorden, men varje vår återkom hon, och bröt sig fri ur sitt fängelse. Och då kom markens gröda åter.

I England fanns och finns en ort kallad Austerfield eller Eostrefeld , campo qui dicitur Oustraefelda, Northumberlands motsvarighet till Marsfältet, där också romarna höll ting och militärparader i Mars. Dit samlade 600-talet kung Aldfrith av Northumberland sina kyrkliga dignitärer för att ordna förhållandena i ett då kristet rike, och varför skulle han alls ha gjort det, om inte åkerjorden, mars och vårens inträde haft ett klart samband, och Eostre varit en ytterst viktig kalendarisk fest, ja kanske den viktigaste tidpunkten på året ? Jag citerar, från engelska Wikipedia:

Eastry (Eastrgena, 788 CE) in Kent, Eastrea (Estrey, 966 CE) in Cambridgeshire, and Eastrington (Eastringatun, 959 CE) in the East Riding of Yorkshire.[13]
The element *ēoster also appears in the Old English name Easterwine, a name borne by Bede’s monastery abbot in Wearmouth–Jarrow and which appears an additional three times in the Durham Liber Vitae. The name Aestorhild also appears in the Liber Vitae, and is likely the ancestor of the Middle English name Estrild. Various continental Germanic names include the element, including Austrechild, Austrighysel, Austrovald, and Ostrulf.[14]—-Writing in the late 20th century, Rudolf Simek says that, despite expressions of doubts, Bede’s account of Ēostre should not be disregarded. Simek opines that a ”Spring-like fertility goddess” must be assumed rather than a ”goddess of sunrise” regardless of the name, reasoning that ”otherwise the Germanic goddesses (and matrons) are mostly connected with prosperity and growth”. Simek points to a comparison with the goddess Rheda, also attested by Bede.[17]

Bedas värde som källa kan alltså inte förnekas eller ignoreras, och allt pekar på att Ostara eller Eostre var en fruktbarhetsgudinna med starkt samband till Jorden och våren, inte en gryningsgudinna.  Rheda eller Reda har identifierats som ett annat namn för jordgudinnan, eller Nerthus, men också ett namn för tiden efter snösmältningen i Mars och februari, när ”jorden reder sig” som man ännu säger i Danmark och Skåne.Njärd, Jord, Gerd, Earth, Hertha eller Rheda är alla olika namn för en och samma jordgudinna, och det är alltså henne man firar, inte Freja. De matronae Austriahenae som nämns i de tyska inskrifterna från Rhendalen och Friesland tänktes väl som Nornorna bo nere under jorden, vid Urdarbrunnan håll, och det fanns också en särskild klass av kalenderpräster, Austriates, som tydligen kunde bestämma vårdagjämningspunktens läge, och rätta tidpunkten för att börja ploga och så.

Kanske var den sk ”Guldhatten från Berlin” som också var en mycket exakt kalender, Austriates eller kalender-prästernas attribut…

Också på Kiviksgravens hällar finns ”tidskäglor” liknande kontinentens ”guldhattar”.  Flera fynd har gjorts, från Östersjön till Alperna…

 

Man har i tysk litteratur också nämnt Asynjan Var, eller ”Varblot” som en missuppfattning av själva vårblotet, och antagit henne varit den ”soluppgångens gudinna” som syns också i den grekiska Iris och Hinduernas Ushas, som också är gryningen eller den uppåtgående solen om våren. I Tyskland finns också Osterode, Osterholz oder Oesch och många andra platsnamn, som har klar koppling till Ostara, respektive himlen i Öster. I Westfalen och Sachsen har man hittat stora stenblock eller offerstenar, som kallas ”Osta-Stein” eller dylikt, en del av dem också försedda med runinskrifter. „dhu gautar osta, ous il sin grosta –“ (in etwa: „Du guter Osta, aus deinem Antlitz leuchtet –“). Detta, tillsammans med mer än 150 germano-romerska inskrifter till ära för Authrinehae, Auðrinehae, Audrinehar und Autriahenae bevisar bortom allt rimligt tvivel, att Ostara faktiskt varit dyrkad, och att vad som står på svenska Wikipedia är fel i sak.

Också gudinnor som grekernas Eos, romarnas Aurora, och den litauiska Aušrinė har alla samma ursprung, rent etymologiskt sett. Ostara måste vara en mycket gammal gudinna, som dyrkats över hela det Indoeuropeiska området. Ushas, hinduernas variant av samma gudinna, nämns redan i Rigveda för över 4000 år sedan – och hon är fortfarande flitigt dyrkad i just Indien, varför man inte behöver vara en inpiskad ”Lönnrothare” och förneka vårgudinnas existens, vilket är fullständigt omöjligt att göra..

Gudinnan Ostara – som också är Gerd –  har alltså ett gemensamt indoeuropeiskt ursprung, och hon har varit mycket dyrkad och spridd redan under bondestenålder och tidig bronsålder, men senare kom hon i skymundan för andra gudinnor och uppgick kanske helt i Nerthus gestalt. Med Freja har hon ingenting att skaffa, associationen till harar och kaniner till trots. Det är Ostara och den Goda Jorden vi ska fira nu i påsk – för vi vill ha ett värdigt hedniskt firande, utan en massa lättklädda män på plankor, som blöder ur alla hål…

Låt oss fira livets fest, inte plågans och dödens, som hos dessa frånstötande kristna !

Ära den grönskande jorden, ni hedningar små – och sköt om er !

2018 års HEDNINGAKARTA

”You can’t deny this !
You might not like me saying it,
but you can’t deny it !

– Malcolm X

 

Hedendomen växer över hela vårt land. Trenden är entydig och statistisk säkerställd sedan mer än trettio år tillbaka, och fortfarande ligger den fast. Den sk ”Svenska” Kyrkans egen statistik visar klart och tydligt, att bara 57,7 % av svenska folket var medlemmar i denna totalitära fd. statskyrka, vars unkna människouppfattning och livssyn numera inte tillåts förgifta de 42,3 % av vårt folk som gjort sig fria från den, och som låtit hedna sig. Enbart i fjol gick 1,7 % av den påstått ”Svenska” Kyrkans vuxna medlemmar ur den av egen fri vilja. Jag skall återkomma till anledningarna bakom det i ett annat och senare inlägg, men låt mig först säga, att ingen, absolut ingen i etablerade svenska media vågar skriva om detta.

Trots att den nu upplösta Statskyrkans makt år 2000 var så stor, att nära 88 % av befolkningen var medlemmar i den det året, har dess andel av befolkningen nu sjunkit med mer än 30 % på 19 år. Det är en helt exceptionell utveckling, som man knappast finner något motstycke till i hela Västvärlden, och vad man nu än tycker om saken måste man ändå konstatera, att detta är en av de mest genomgripande samhällsförändringar som Sverige undergått på senare år. Det sekulariserade samhället får alltmer stöd, och folk i vårt land vänder sig med avsmak bort ifrån Monoteismen, och de Abrahamitiska ökenreligionerna, som orsakat så mycket ont, genom hundratals och tusentals år av mänsklighetens historia.

Ändå skrivs det ingenting om den här saken i svenska media. Locket har lagts på, helt enkelt. Nomenklaturans män, och den lilla klick politiker och annan elit, som styr Sverige bakom kulisserna vägrar att låta saklig information om det här att komma fram, och under tiden kan man utan att människor får veta det, pytsa ut miljardbidrag till muslimer och kristna, precis som vanligt. Den sk ”Broderskapsrörelsen”, numera omdöpt till ”Tro & Solidaritet” fortsätter att styra i det fördolda, och man vet, att Regeringspartiet i vårt land är i deras händer.

Den offentliga lögnen och de offentliga lögnarna vill inte veta av, att befolkningen lämnar den ”Svenska” Kyrkan och den islam, som denna kyrka hela tiden stöder i det fördolda… (teckning av ”steget efter”, svensk karikatyrsajt)

Själv har jag suttit här som ett sanningens vittne i flera år. Vad ingen annan vågat skriva om eller avslöja, har jag avslöjat med hjälp av ”Svenska” Kyrkans egen statistik, och de siffror över sitt raskt sjunkande medlemstal, som de själva offentliggjort. Mina ”Hedningakartor” eller korologiska översättningar av statistiken till färdiga kartbilder, är numera publicerade på Wikipedia, och jag fortsätter att göra den svenska allmänheten en tjänst, trots förtrycket, trots kristendomen och de andra totalitära samhällsuppfattningarna, som vissa fortsätter att sprida i vårt samhälle. Men att tro på en enda gud, ett enda parti, en enda liten maktelit, är inte och kan inte vara demokratiskt, utan tillhör ett förlegat samhälle. Det är viktigt att förstå. Framtiden tillhör polyteismen, demokratin och det sekulära samhället, och folket har redan gjort sitt val.

2016 såg bilden över andel hedningar i % i olika län ut såhär:

2017 hade hedendomen och hedningarnas antal ökat i alla län – och kom ihåg, att det här är Kyrkans egna siffror, som den inte vågat visa på detta sätt. Det här är bilder du som svensk inte fått se, och som man vill att du inte ska få se, helt enkelt…

Andelen Hedningar har bara ökat och ökat. Nu har vi för första gången ett län – Stockholms Län – där den hedniska delen av befolkningen är i klar majoritet – för så långt har utvecklingen gått, år 2018…

Med tanke på att också Västergötlands län och Skåne län visar en accelererande utveckling, kommer vi hedningar snart också vara i en klar majoritet i de övriga storstadslänen, och därefter hela Mellansverige. Vi har redan en betydande andel överallt, till och med i det mindre utvecklade övre Norrland.  Och utvecklingen går inte att hejda. Sanningen segrar nog till sist, även om man har velat att du som svensk inte ska få se de här bilderna. Tyvärr utsätts många barn i vårt land för kristna övergrepp, strax efter födseln. Man tilldelar dem en religion de aldrig haft, och stämplar in en religiös identitet i pannan på dem, fastän de aldrig någonsin fått välja själva, och heller inte förstått vad det är, man kollektivansluter dem till. Denna fruktansvärda, närmast medeltida sedvänja kallas ”dop” och praktiseras tyvärr fortfarande, fast man borde ha förbjudit den i lag för länge sen, för att kollektivansluta helt omedvetna individer till en religion och sedan ta deras pengar i avgift, är inte juridiskt acceptabelt, inte på något sätt och inte under några förhållanden.

Lyckligtvis sjunker frekvensen för ”antal dop” också i Sverige, fortare än någon anar, för alltfler föräldrar inser det felaktiga i övergreppen, och att de inte är etiskt acceptabla.

Studerar man sedan andelen hedningar i varje kommun i Sverige blir bilden mycket mera sammansatt, men tendensen är tydlig även där. Hedendomen bara växer och växer, och i inte mindre än 15 kommuner är andelen hedningar nu i klar majoritet över de kristna, och vad jag kallar Det Hedniska Skiftet, alltså den dag när de kristna äntligen befinner sig i en klar minoritet och inte längre tillåts dominera i samhället eller det politiska livet, kommer allt närmare och närmare. I många kommuner har detta skifte som sagt redan inträffat, och det är givet på förhand – av själva befolkningsutvecklingen och andra faktorer, att detta skifte mycket snart kommer att inträffa på allt fler och fler håll. Vi lämnar kristendom och islam bakom oss helt enkelt, och gör oss äntligen fria från öknens totalitära föreställningar.

Man kan fråga sig om det inte kan finnas någon kommun bland Sveriges mer än 240 kommuner där andelen kristna stiger. Den genomsnittliga ”dopfrekvensen” eller andelen barn som blir utsatta för kristna övergrepp, och inte får välja vad de själva ska tro på, ligger fortfarande på 40,6 % – en oroande hög siffra – även om spädbarnsdop som institution är något också flera kristna grupper är klart emot, och något som borde ha avskaffats i lag för länge sen.  Svaret är, att kristendomen sjönk i alla kommuner, utom Berg i Jämtland (+ 0,1%) Jokkmokk (+0,1 % där också) samt Ljusdal + 1,7 %.

Varför Ljusdal ensamt bland alla kommuner i Sverige visar en ökad andel kristna kan man förstås tvista om, men jag tror det beror på skogsbränderna och den skrämselpropaganda, som ”Svenska” Kyrkan kan ha satt igång i samband med det. Prästerna har alltid skrämt folk med naturkatastrofer, genom att utnyttja dem i sina predikningar för att tala om Guds straff och vrede, helvetets eldar osv osv. De flesta av oss vet dock, att det inte alls är någon Gud som ligger bakom skogsbränderna, utan fullt naturliga orsaker som blixtnedslag eller av människor framkallade fenomen, som anlagda bränder eller gnistor från skogsmaskiner.

Och överallt annars i vårt land, är andelen hedningar i stigande:

När jag började dessa mätningar 2015, fanns det ingen kommun där vi hedningar var i majoritet. Nu finns det 15 stycken, och siffran växer, år från år. Steg för steg driver vi de kristna och muslimerna ur Sverige, och tar tillbaka vårt land, för här har de ingenting att hämta, och här ska de inte vara. Så småningom tror jag att det kommer bildas ”avkristnade zoner” eller ”islamfria zoner” över hela landet, och att dessa med tiden kommer att täcka hela Sveriges yta.  I Burlövs kommun är hedningarna nu 56 %, i Helsingborg  52,6 % – där inträffade ett hedniskt skifte i år – i Malmö 62 %, i Botkyrka 69,1 % i Haninge 52,3 %, i Huddinge 57.3 %. i Järfälla 56,7 %, i Sigtuna 55,9 %, i Solna 57,6 %, i Stockholm 53,6 %, i Sundbyberg  58,5 %, i Södertälje 64,4 %, i Upplands Väsby (som hednades i fjol)  51,4 %, i Upplands-Bro (där det hedniska skiftet också inträffade, precis som jag förutspått)  31,7 % och i Göteborg 56,6 %.

Detta är fakta, och fakta går inte att förneka.

Inte heller kan man påstå, att just dessa kommuner skulle ha ”islamiserats” i nåon påtaglig grad, för de är fortfarande sekulära samhällen och styrs inte av några muslimer, eller någon islam. Sverige är och förblir ett sekulärt samhälle, där religionen inte skall styra politiken, och så skall det förbli, dessa satans förbannade ”kristdemokrater” (tala om en ”contradiction in terms” – deras partiledare heter ju Thor – som en hednisk gud i efternamn) till trots. Zoomar vi in i vår hedningakarta över huvudstadsregionen, får vi följande bild:

Hedningarna har redan tagit över i de norra såväl som de södra förorterna. Huvudstaden är i våra händer, och snart inträffar det hedniska skiftet även i stöder som Uppsala, Eskilstuna, Örebro och Nyköping. Vi tar tillbaka vårt land med början i de största städerna, och från varje universitetsstad, varje bildningscentra, sprids hedendomen oförtrutet – för kristendom, låg intelligens och låg utbildning hör ihop, det vet man från andra länder, likaväl som att islam och analfabetism hör ihop. Ser vi på 2018 års bild för Göteborg och Malmö, eller sydvästra Sverige, så ser det ut såhär i nuläget:

Både Göteborg och Malmö har redan fallit, och de kristna kommer aldrig någonsin att få tillbaka makten där. I många andra kommuner – också de med mindre befolkning som Borås och Lund, står vi inför ett omedelbart hedniskt skifte, där hedendomen kommer att ta över.  Och snart kan sanningen inte döljas för vanligt folk längre – Vårt land kommer att hednas !

Jag gör nu en ny prognos, baserad på hur stor andel personer som hednats årligen sen 2013, dividerat med antalet år som gått fram till 2018 – alltså fem stycken. Då får vi en ganska säker medelfrekvens, och om vi tror att utvecklingen följer de senaste fem årens mönster – det finns ingen anledning att tro att den inte skulle göra det – så får vi följande bild över det Hedniska Sverige, år 2025:

Vår tid ska komma. Vårt folk ska vakna. Stora delar av Mellansverige kommer att vara hednade redan om 6 år, och det hedniska skiftet för hela landet kommer närmare och närmare. Befrielsens dag ska gry för hela vårt folk. Aldrig mer kristendom, aldrig mer islam !

2030 ser bilden ut såhär… och 2035 är nästan hela landet hednat... de kristna blir tillbakatryckta till ett litet antal enklaver, som snabbt och effektivt nog kommer att rensas upp vad det lider…

Såhär kommer framtiden att bli – och det är lika bra att ni vänjer er, genom att gå ur ”Svenska” Kyrkan redan nu.

Vårt land skall hednas, och när det väl har skett, skall vi låta frihetens klockor ringa från Smygehuk till Treriksröset, från Kosters skär till Haparanda, och vi skall alla kunna säga:

”Fri till sist, jag är fri till sist, Tack Tor, Frej och Oden – jag är fri till sist !”

Leve det hedniska Sverige, för nu och alltid. Vid slutet står segern !

 

 

FORTSATT FRAMGÅNG FÖR HEDNISKA TANKAR, FÖRSTA KVARTALET 2019

Under årets första kvartal har Hedniska Tankar skördat nya framgångar, och är nu som förut den största personliga bloggen skriven av en Hedning i både Sverige och Norden, efter vad jag själv känner till. Sedan December 2014 finns denna blogg på WordPress, men innan dess hade de en förhistoria i två år på andra sajter. Under första kvartalet 2019 noterades en läsfrekvens av omkring 299 unika besökare per dag. Det motsvarar 27 119 unika besök hittills under året, och – ifall trenden håller i sig – blir detta ca 108 500 besök för hela året 2019.

Detta kan jämföras med fjolårets rekordsiffra om 100 301 unika besökare. Varje år har Hedniska tankar satt nya läsarrekord, som ni kan se på tabellen här nedan, som redovisar den genomsnittliga besöksfrekvensen per dag och månad. I både Januari, Februari och Mars sattes nya månadsrekord med i snitt 274, 310 och 312 personer.

Jag har ofta tänkt så att vad som går upp, måste förr eller senare komma ned, och att den här bloggen inte kan fortsätta att skörda framgångar i det oändliga. På Internet blir man inte blott läst av sina vänner och tillskyndare, men också av sina fiender och avundsmän i alla land och alla läger. Men hittills syns inga tecken på att framgången skulle utebli, den tvärtom fortsätter stadigt uppåt emot allt nyare höjder.
Makterna tycks vara med oss, och vi står eniga med makterna.

Vid slutet står segern, och en hednisk framtid för hela vårt land. Tor Hjälpe och Vige !

Enköping – Sveriges mest enahanda stad – grundad av HEDNINGAR för HEDNINGAR ?

Om firma Arkeologikonsult har varit mycket verksam i Sigtuna på sista tiden, så har man varit det även i det angränsande Enköping, bättre känt som Sveriges mest enahanda stad. Denna månad publicerade man en mer än 400 sidor lång rapport, som är avsedd som slutdokumentation om en utgrävning i Kvarteret Fältskären. Rapporten måste räknas som en av de mest grundliga vad gäller just Enköping hittills, och visar att staden är mycket äldre än man trott. Den har grundats strax före 1050, och är därmed inte medeltida och kristen, utan antagligen vikingatida och hednisk.

Bild av det nutida Enköpings centrum med 1000-talets största affärsgata inritad. Här låg metallverkstäder, smedjor, kammakerier och mycket annat. Den röda pricken markerar den nu förstörda ”Trojeborgen” norr om Vårfrukyrkan, som inte grundlades förrän på sent 1100-tal.

Visserligen tillkom staden antagligen under Anund Jakobs – eller som han egentligen kallades – Emund den Gamles tid. Han var kristen till namnet och son till Olof Skötkonung, som antagligen regerade hela sitt rike från Västergötland i vanliga fall, och som nog inte satte sin fot i Svealandskapen eller på den hedniska Kungsgården i Gamla Uppsala – där ju Gudahovet skulle stå kvar till omkring 1090 – så särskilt ofta. Namnet Jakob – som ju var ett kristet apostlanamn – användes aldrig någonsin om Kungen i Svealand. Istället blev han här, såväl som i Västergötland känd som Anund Kolbränna, som brände sina fienders hus till kalla kol, och han fick hursomhelst ett mycket dåligt eftermäle, eftersom han förföljde hedningarna i hela sitt liv – men namnet Emund, som ju hade burits av andra hedniska kungar, var antagligen det namn han mest var kallad för, under sin livstid, och under det namnet ingick han i den äldre Västgötalagen och hävderna.

Före 1600-talet hade Enköping ingen rutnätsplan, som nu. Hedniska gravar har hittats mitt inne i staden, och man vet att den var indelad i regelbundna tomter efter Bjärkörätten, som fanns redan i det hedniska Birka. Också i den senare Byggningabalken lever mycket av Bjärkörättens bestämmelser om hur tomter skulle anläggas kvar, och de bestämmelserna följde man redan i Birka, liksom det tidiga Enköping och Sigtuna. Bostäder fick inte ligga vägg i vägg, utan det skulle finnas en gränd emellan dem, av viss bredd i alnar. Där skulle också anläggas ett dike, så att smuts och slaskvatten kunde rinna undan, och mycket riktigt har arkeologerna hittat V-formade grävda diken med gator emellan tomterna. Senare fick diket en träskoning, men redan på 1000-talet fanns det stensatta kajer i Enköping, ut emot vad som då var fritt vatten.

Arkeologerna har bekräftat, att staden under sin äldsta tid måste ha varit hednisk, för några kyrkor fanns inte förrän minst 100 år senare, och då hade redan Emund Gamle varit död i mer än åttio år. Jag citerar, ur en textruta hämtad från Arkeologikonsults uppsats om hur den hedniska tron levde kvar till minst 1090 i Uppland.

BEVIS finns. Sveakonungarna förblev hedniska, tills in emot 1100-talet.

I uppsatsen står visserligen, att det inte är säkert att den grundats av Emund den Gamle, eftersom man inte hittat någon kungsgård i omedelbar anslutning till staden. Men detta är inget bevis alls. Inte heller Uppsala, Sigtuna eller Birka hade Kungsgårdar i direkt anslutning till sig. Birkas kungsgård låg på Adelsö vid det senare Alsnö hus, ungefär en timme bort från staden. Sigtunas Kungsgård låg först vid Norrtil, på andra sidan Munksundet, minst 3-4 km bort från centrum, och senare vid Håtuna, som låg längre bort ändå. Avståndet mellan Gamla och ”nya” Uppsala, dvs Östra Aros är också likartat. Otvivelaktigt har staden kommit till före 1050, och därmed under Emunds tid på tronen – och vem mer än en Sveakung skulle kunna ha gett order om att bygga den ? Sigtuna grundades ju av Emunds far på samma sätt, och han själv ville antagligen inte vara sämre. Det fanns också ett starkt handelpolitiskt skäl till att lägga Enköping just i den djupa och väl skyddade vik av Mälaren där den senare kom att ligga, som vi ska se.

Regelbundna tomter med standardiserade mått. Ordentliga staket och stängsel emellan. Bäckar för avrinning, och en stensatt kaj. Allt fanns redan i de svenska städer som planerades under hednisk tid – de kristna tillförde ingenting, som man redan inte kunde…

Kanske kommer sig kungens öknamn – ”Anund Kolbränna” av att han tvångsförflyttade hantverkare till sin nya stad, och lät bränna deras gårdar – ungefär som Karl XI också gjorde, när han grundade Karlskrona och direkt kommenderade Blekingar och Skåningar att flytta dit. Kanhända har hans namn också med järnframställning i Bergslagen att göra – för att göra järn, krävs ju mängder av träkol från kolmilor.

Emellertid – en sak är forskarna helt säkra på. Enköping grundades inte i något maktvakuum, utan av bestämda skäl och anledningar. Västra Aros, eller det som så småningom skulle bli Västerås, hade redan grundats som en spontant uppkommen handelsplats vid Svartåns mynning i Västmanland, och därifrån fanns redan handelsvägar till Järnbärar-land eller det som senare skulle bli Bergslagen. Där var man hedning ända tills 1200-talet, och precis som i Dalarna, fanns där inga kyrkor alls, förrän långt in på medeltiden. Sigtuna ligger bra till för att vattenvägen ta sig upp emot Uppsala, och Upplands rika centralbygder, men Enköping hade bättre vägförbindelser med Sala (där Silvergruvan redan var igång) Falun (med sin koppargruva i drift redan på 700-talet) samt Hedemora och andra städer, där järnbrytning bevisligen redan pågick sedan 500-talet. Emund den gamle skulle varit en dålig kung utan insikt, om han inte redan tidigt haft ambitionen att kontrollera och skattlägga all denna handel.  Senare – på 1200-talet – när viken vid Enköping grundats upp – vet vi att järnhandeln flyttade till det av Birger Jarl anlagda Stockholm och järntorget där, men låt oss inte gå händelserna i förväg….

Långt före 1100-talets romanska kyrkor kom till, placerades Enköping på gränsen mellan Trögds och Åsunda härader. Häradssystemet var dels till för att uppbära jordskatter för all odal eller jordbruksmark i varje härad, men där fanns också ett system av Husabyar eller fasta stenhus, som vart och ett bestod av en kungsgård. Detta system fanns redan under hednisk tid, efter vad forskarna sen länge tror, och kungens hird, eller hans stående armé av elitkrigare kunde flyttas till Husaby efter Husaby genom åren, vilket var nödvändigt för deras försörjning. Vid varje Husaby kunde också Ledungen möta upp, bestående av Upplands och Svearnas allmoge, varje man i ledet utrustad med svärd, spjut och sköld eller yxa istället för svärd, plus 3 tolfter pilar, precis som det står i Upplandslagen. Så skulle Sveahären vara utrustad, och var och en av dessa bondesoldater var minst lika bra som någon annan krigare i hela Nordeuropa, skulle det många gånger visa sig. Hur skulle man annars haft kraft nog att erövra Finland, Ryssland eller Gårdarike, och dessutom sätta skräck i hela Europa ? Det samhälle, som Asatron skapade var minst lika utvecklat och civiliserat som något annat från samma tid, och det är bara kristna fördomar att tro något annat.

Nära den sk Haraldshögen i Åsunda härad ligger för övrigt fortfarande Svinnegarns källa. Källdrickningen till Frejs eller Vanernas ära förekom långt fram i tiden, och gång på gång försökte både protestantiska och katolska präster förstöra källan i grund, men utan att lyckas. Till och med på 1760-talet omnämns ”hedniska riter” vid den om midsommar. Vattnet har numera gjorts odrickbart, men källan flödar fortfarande…

John Kraft och andra forskare, som det refereras till i Arkeologikonsults bokverk om kvarteret Fältskären och det tidiga Enköping, upptäckte redan på 1980-talet att Häradsindelningen – som antagligen var färdig på 800-talet, minst 2 sekel före Enköping ens grundlades – i sin tur bara var en rest av ännu äldre indelningar i Hundare eller Hundrade, Enköping ligger ju i Fjärdhundraland, eller Upplands utkant emot Västmanland, medan de gamla ”folklanden” som Atthundraland med 800 mans ledungsflotta, Tiundaland med 1000 man och Sjuhundraland kunde ställa upp mångdubbelt fler man. Han har spårat ett antal hedniska kultplatser eller centralplatser i landskapet. En mycket viktig sådan var för övrigt Fröshult, längs nutida riksväg 70 på väg mot Sala. Där har arkeologerna hittat ett mycket stort Frösvi, där skäror, pilspetsar, sköldar och vapen offrats till Frej eller Frö – Svearnas gud framför andra.

Ullunda strax norr om Enköping, himmelsguden Ulls lund, var den första stora kultplatsen i grannskapet – och som vid Rösaring, Anundshög och många många andra platser i Mälardalen var Enköpingsåsens topp försedd med en labyrint – som förstördes av de kristna på 1820-talet…

 

Studerar man de senare medeltidskyrkorna från 1100-talets slut, så har ingen av dem placerats vid hedendomens huvudorter – vilket är ganska unikt. Istället är det små, sekundära gårdsgravfält och hargar som fått ge plats åt de långt senare kyrkorna, som inte alls fanns när Enköping kom till. Det går att urskilja en tydlig struktur av centralorter och kommunikationsleder, som var minst 1000 år gammal, och som visar tydliga spår av ett organiserat rike, som tillkom långt långt innan det alls fanns någon kristendom här. Det är mycket viktigt att förstå. Det var inte de kristna, som skapade Sverige som stat. Den fanns långt innan de alls kom hit. Många människor har än idag – som ”fornsedare” och andra historieförfalskare – en alldeles för pastoral, idylliserande syn på järnålder och Vikingatid. Det här var inte en tid av anarki, eller isolerade små ensamgårdar helt utan något inbördes samband. Redan under romersk järnålder har man hittat svaga spår av ledungens organisation på Mälaröarna, med åkerparceller prydligt ordnade i alnar – jorden var uppmätt i exakta mått för att man skulle kunna skattlägga den, samt gårdars och byars ägogränser, plus en indelning i ”hamna” eller skeppslag – ”hamnan” motsvarade den minsta indelningen, alltså två man eller en roddarbänk i ett ledungsskepp…

Samma landskap, när Härn eller Njärd, som är Gerd eller Jorden, tillika med Ull dyrkades i grannskapet, före kristi födelse… Redan då fanns en indelning i folkland eller hundare, tror en del forskare…

Kulturgeografer har i hundra år eller mer visat på de rätta sambanden. Enköping som stad tillkom som sagt inte i ett makt-vakuum. Den planerades i en redan existerande regional struktur, därför att den låg handels-mässigt bra till. Arkeologerna har ägnat ett mycket ingående studium åt vad man åt i den nygrundade staden, och kommit fram till att man redan kring 1050 kunde köpa färdigstyckat kött, ägg och mjölkprodukter, som importerades in från omgivande landsbygd. I staden fanns inte någon hornboskap. Allt man hade plats för, var kanske enstaka höns och gäss, samt en gris för hushållsavfallet, men all annan mat, som hantverkarfamiljerna i staden behövde för att överleva och arbeta, måste importeras in från den omgivande jordbruksbygden. Det här förutsätter organiserade transporter, och även en samhällelig organisation.

Rester av ett forntida vägnät, som bestod ända in i medeltid och nyare tid, har också kartlagts av arkeologer. De viktigaste vägarna på land är markerade med rött på kartan ovan – de i gult var vattenvägar – och föga förvånande är stora stråk av runstenar placerade vid just de vattenvägarna – de var ju avsedda att ses på långt håll. Den viktigaste vattenvägen ledde söderut, över Mälaren, och när den grundades upp, ser arkeologerna också hur staden gick tillbaka, och handelskontakterna med utlandet försvann. På medeltiden skulle Enköping nedsjunka till att vara en ren ”byhåla” (och det har staden också varit ända sedan dess) men ännu 1130 eller däromkring nämns den i det sk ”Florensmanuskriptet” – eller en av Påven uppgjord förteckning som en av de sju största städerna i Svea rike…

I de äldsta kulturlagren har man hittat spår av ett lerkärl, som kom ända från Bysans – det bör man kunna se med isotopkartering. Ringspännen i silver och annan metall kom från Ryssland och Baltikum, glaspärlor från Orienten och sk ”Vendiskt svartgods” importerades från Polen och Baltikum som lyxföremål. Till och med bulkvaror som sill och strömming importerades från Skåne och Södra Östersjön, tror forskare – och hursomhelst, de Enköping som fanns under hednisk tid var en rik och välmående stad. Under den kristna tiden blev kosthållet mer och mer enformigt. Befolkningens hälsa gick ned, och den nedsjönk i träldom och slaveri…

I Erik Dahlbergs stora verk ”Svecia Antiqua et Hodenia” syns tydligt vilken eländig håla Enköping hade blivit. Fallfärdiga pörten och träruckel för vanligt folk omger en gigantisk vårfrukyrka på en kalhuggen ås, och betesmarkerna runt staden är helt utarmade. Man vet att Dahlberg med avsikt gjorde kyrkan större än den var, och förvanskade perspektivet. Utanför Enköping, på en holme i Enköpingsviken ligger fortfarande spår av den gigantiska fornborgen Gröneborg, som på Erik Dahlbergs tid ännu hade tre väl synliga murar, och såg ut såhär:

Från Gröneborg kunde också en mycket liten truppstyrka med några få skepp spärra av hela tillfarten till staden. Redan under tidig järnålder eller bronsålder bör det ha funnits en fornborg här – och mer än 500 år av skriftlig tradition säger att Joar Blå, en sägenomspunnen hövding och ädling från Uppland, levde här. Som också Dick Harrison,professor från Lund har visat, finns det skriftliga källor som faktiskt visar, att vad som står i Erikskrönikan är sanning. Det fanns verkligen en Joar Johansson, som motsatte sig Birger Jarls styre, och krävde att hans son Valdemar skulle bli kung – annars kunde Joar, som han sa ”ur sin egen kappa dra fram en konung” vilket innebär att han själv, eller hans son i sin tur stod beredd att ta över kungamakten, om Jarlen inte gjorde som han sa. ”thenna kiortil jak hawer här aa / ther wil iak en konung utfaa”

Gröneborgs slottsholme och ruiner, som de ser ut idag. Flygbild från Upplandsmuséet.

 

Ända sedan sin första början, då Emund den Gamle grundade staden, tills 1230-talet, då Stockholm kom till, fortsatte att vara en i hög grad självständig stad, där man inte väjde för något, och inte gav efter för någon, inte ens för Sveakungen. Det var Upplands stormän, som i tidens fullbordan skulle ge upphov till Folkungaätten, och sedan styra Sverige – men kung Emunds skapelse nedsjönk till obetydlighet, i och med att andra städer som Västerås, Stockholm och till slut Södertälje uppstod istället. Allt detta har nu blivit tydligare genom arkeologiska utgrävningar – och kom ihåg – det hedniska Svea Rike var redan en betydande statsbildning..

Varför LJUGER Sydsvenskan om Silverskatten från Södra Sandby ?

Att svenska regionaltidningar ibland slarvar i sin rubriksättning är vanligt, och att enskilda journalister ibland har stora kunskapsluckor är ännu vanligare. Tidningen Sydsvenskan har i veckan återpublicerat gammalt tankegods från en minst sagt frispråkig, men inte helt tillförlitlig källa, som vi ska få se. Bland annat påstår man, att den kända Silverskatten från Södra Sandby i Skåne, skulle vara ett ”bevis” för att Asatro och Kristendom levde i ”Fredlig samexistens” under 980-talet och Harald Blåtands tid, och att hela Skåne då skulle ha varit kristnat, fast ingenting kan vara felaktigare.

Detta är ingenting annat än Bogus, ”Fake News” och tomt slidddersladder som journalisten Anders Sandström har skrivit, ty alla dessa påståenden motbevisas mycket enkelt av den föregivna källa eller rättare sagt person han själv intervjuat. Det är den – som vi ska se – minst sagt kontroversielle Kyrkoherden i Stora Sandby, herr Niclas Loive som tillskrivs det  aktuella uttalandet, fast i andra artiklar i samma Sydsvenska motsäger samme Niclas Loive vad han själv påstås ha sagt.

Den gode Kyrkoherden Niclas Loive i Stora Sandby har visat sig vara en synnerligen arkeologiskt intresserad prästman. Däremot är han mindre kunnig i sitt eget lands historia. Han har också sagt, att ”Gud finns i Charkdisken” och närapå blivit EN SANN SON AV SÄRIMNER. I Kyrkans Tidning har man uppmanat honom att be Skånes alla bönder om Ursäkt, sedan han påbjudit, att  endast vegansk mat får serveras i den kyrkliga verksamheten.

Niclas Loive verkar vara minst sagt påhittig i sin klerikala gärning. Han har uttalat sig om ortens invandrarungdom, är känd för att ha åtta barn med sin hustru (om det väna prästparets inställning vad gäller preventivmedel är inget känt) och är – minst sagt – en modern präst som det svänger om, ganska lik Hasse och Tages ”Pastor Jansson” från det glada 1960-talet. Han har också låtit grunda en särskild barn-ask-lund vid sin kyrka – där han begraver ortens spädbarn, sedan man enligt Svenska Kyrkans ordning konfiskerat metallen i deras kroppar utan att berätta det för föräldrarna, får man förmoda. Så gör man faktiskt nuförtiden, enligt Svenska Kyrkans ”nya ordning” – och för det, finns mångahanda skriftliga bevis.

Niclas Loive  har också sagt, att han tror att Torshammar-ringar skulle ha utdelats på kristna barndop under 1000-talet (helt utan bevis – det här är gripet ur tomma luften) och att det är ”sannolikt” att Katolska präster under den tiden skulle ha anropat Tor ibland, och Abrahams gud ibland, i någotslags ”blandreligion” vilket också ”visar oss hur vi ska leva idag” säger han.

Detta är ju en minst sagt okonventionell tolkning av Sveriges och Skånes historia, det måste man ju säga. Det är nästan så att jag själv känner för att ta med mig Ann Heberlein och Dick Harrison – som ju är en riktig historiker och ingen lösmynt amatör – till Stora Sandby från det närbelägna Lund, och föreläsa lite för denne märklige herde. Men, för all del – nu skall jag kanske inte vara för sträng emot just honom. Han verkar ändå vara en man efter mitt sinne, så att säga, och för övrigt är det just hans förtjänst, att Stora Sandbys Silverskatt lånats ut från Historiska Muséet och återkommit till sin fyndort. I tio år har Svenska Kyrkan nu förvaltat den – med större säkerhet än Riksregalierna i Strängnäs, eftersom den gode herden i Sandby åtminstone inte slarvat med tjuvlarmet. Snart – senast 2020 – måste den återsändas till vår huvudstad, och då är det slutlekt i Stora Sandby.

Fastän jag givit mig till Klerk, varför skulle jag icke få hämnas mina oförrätter” (sagt av Badegisl, biskop av Le Mans, rally-staden, enligt Gregorius av Tours ”Frankerkrönika” från 500-talet )

Åter till arkeologin och historien alltså, men låt oss först fråga varför denne märklige prästman inte fått besök av Domkapitlet, och hur Svenska Kyrkan börjat utnyttja Silverskatten i Stora Sandby helt för sina egna syften genom att sprida osanning och minst sagt ovetenskapliga uttalanden om Skåne, samtidigt med Niclas Loives myckna missionsverksamhet vid ungdomens korvkiosker och köttdiskar.

Dock – det medger jag – så kan ingen slå Kyrkoherde Loive på fingrarna vad gäller själva arkeologin. Så långt är allt korrekt. Han skildrar fyndomständigheterna, är kunnig om föremålen och dess betydelse, men slarvar helt bort tolkningen. Han säger själv – och det är åtminstone ärligt ! – till Sydsvenskan att ingen kan veta, varför Skatten i Stora Sandby grävdes ned i jorden. Således rör det sig inte om något ”bevis” alls. Sydsvenskan ljuger alltså, praktiskt taget. Det kan ha rört sig om ett hedniskt krigsbyte, till exempel. Det kan ha rört sig om krig och förföljelse från de kristnas sida emot just de Asatroende och Hedningarna – det är en minst lika stor ”sanning” som pratet om ”samexistens” – som är helt obevisat, och inte har ett enda sakramentskade dugg med detta fynd eller för den delen arkeologi som vetenskap att göra, ty sådant kan knappast eller svårligen bevisas enbart med arkeologins hjälp.

Niclas Loive utgår från en helt ny och obevisad teori – och det är just han själv, som säger att den är obevisad – som alla teorier.

Med stöd av medeltidsarkeologen Ulf Danell, som egentligen kommit på själva teorin – som sedan presenteras som ”sanning” på Svenska Kyrkans hemsida (är det egentligen etiskt försvarbart, eller en korrekt metod att bedriva vetenskap på?) påstås det, att det skulle vara Skånekungen Tokes stora silverskatt, som via hans hustru Ragnfrid Sigtryggsdotter, som egentligen kom resande från Hedeby med helt ocirkulerade och hela silvermynt gömde skatten för att undfly Haraldf Blåtand, Danmarks kände konung, ni vet han som ”gjorde danerna kristna” enligt Jellinge-stenen. Visst, detta är ju hemskt fascinerande alltsammans, inte minst om det vore sant, men det låter faktiskt som en lokalpatriotisk bygde-skröna. Sådant kan inte heller bevisas med enbart arkeologi. Det är bara lösa spekulationer, alltsammans…

Hur är det nu med den ”Fredliga Samexistensen” ? Varifrån kommer den, rent historiskt sett ??

”Fredlig Samexistens” är en fras, uppfunnen av dogmatiska marxister, på sin tid. Den syftar på den tid innan ”proletariatets diktatur” då omgivande stater runt Sovjetimperiet skulle invaggas i säkerhet – precis som de kristna vill missionera och erövra hela Världen enligt Bergspredikan – för så står det ju i deras egna totalitära lära. Hur skulle ens en sådan religion kunna ”samexistera” med hedendomen, tror man ??

Och tror Niclas Loive på Bergspredikan, eller inte ?

Om han gör det, hur tolkar han denna passage ur skriften ??

Den enda skillnaden mellan Kristendom och Kommunism, som totalitär lära betraktat, är ju att Kommunismen liksom islam förutsätter omvändelse med våld som ett tillåtet medel, vilket däremot inte står fullt utsagt i den Bergspredikan, som de kristnas påhittade och mytiske ledare skulle ha hållit – han är ju faktiskt inte mer verklig än Peter Parker, eller ”Spindelmannen”.

Tror då också Niclas Loive på detta – dvs att alla människor måste bli kristna, med lock eller pock – ty det är ju just det, som hans lära förutsätter enligt dess grundare. Totalitära åsikter, med andra ord, fast vi Hedningar inte missionerar, för vår del, Vi säger bara som det är.

Niclas Loive

Vad tror ni ? Tror denne kristpräst på Bergspredikans ord – Han är ju faktiskt Evangelisk Lutheran, och då BORDE han göra det….

Nåja, nu ska jag inte lägga ord i Niclas Loives mun, för det vore att göra honom orätt, fastän Sydsvenskan och dess reportrar redan gjort det, efter vad det ser ut. Min egen farfar var ju också Kyrkoherde i Skåne, som ni alla säkert minns, och ni minns säkert också hur jag redan som barn i sexårsåldern diskuterade teologi med min farfar prästen, vars kunskaper i ämnet var inspirerade av ingen mindre än Nathan Söderblom, den stora ärkebiskopen, för övrigt en av de bästa ärkebiskopar detta land alls haft.  Jag själv hävdade bekännelse-teologin, eller Luthers ”Sola fide” sats om trons överlägsenhet, dvs att kristendomen är en bekännelse-religion, precis som alla andra religioner, och att man INTE kan vara Polyteist och Monoteist samtidigt, utan att bryta emot tio guds bud, eller det första budet, till exempel.

Inför det första budet, är allt tal om ”fredlig sameixtens” fullkomligt överdjävla nonsens, och medeltidens kristna var fullt medvetna om detta. De samexisterade inte med någon hednisk religion alls. De tvärtom utrotade, förföljde och exterminerade alla andra religioner systematiskt – och med grovt väpnat våld – vilket är ett historiskt faktum. Så skedde också i Skåne, som vi ska få se.

Min farfar, däremot, hävdade den fullt moderna uppfattningen att man aldrig kan veta, vad kristna präster egentligen tror, och att flera av dem i den svenska kyrkan, som han känt personligen, nog aldrig någonsin trott på Gud alls – och detta sade min farfar, efter mer än trettio års personlig erfarenhet. Hans syn var den, att det ju är bra om en präst tror på Gud, och att det underlättar i yrket. Men ingen utom Gud fader själv kan veta vad folk verkligen tror, eller icke tror – och därför är det bäst att hålla tand för tunga. Vad tror ni Niclas Loive egentligen tror på ? Är han kristen, eller kanske ”fornsedare” eller vad tror han egentligen ?

Hedning kan han icke vara.

Asatroende är han icke heller.

Dock skall han skonas, för sina ords skull, om ej för sina gärningars, ty sannerligen sannerligen säger jag eder, att jag är Särimners sändebud, och att det för mig uppenbarats allt detta. Och se – detta är min predikan och arvdel, ty skinkan är min och fläskläggen, så ock grisfötterna fanimig amen: Efter sin död, skall Niclas Loive ställas inför Freja. Och han skall vara med mig alla dagar, intill tidens slut och Ragnarök, då den får sin vissa ände, det säger jag eder evinnerligen. Och skåda – från sakristian till den andra sortens stia, är sannerligen sannerligen ett mycket kort steg eller trin, och dit trynet pekar, månde Loive i herrans namn också kunna få gå.

 

Konventionella och seriösa historiker, av Dick Harrisons kunniga sort, har tillbakavisat allt tal om kyrkor i Skåne på Harald Blåtands tid, dvs 980-talet. Anledningen är, att bara Öresundskusten och Skånes sydkust alls lydde under Kung Harald, och att de hedniska skåningarna i övrigt satte sig upp emot honom, då han med våld ville erövra deras land, och avsätta deras kungar. Således fanns ingen fredlig samexistens överhuvudtaget, och det är historikerna rörande överens om.

Möjligen – säger professor Harrison i Lund – fanns det en kyrka i Uppåkra, men först på tidigt 1000-tal, därför att den staden var en internationell handelsplats av kontinental prägel, med massor av utlänningar, men det var endast därför, som kyrkan kunde etableras där. Man har också spekulerat om att det skulle finnas kyrkor utanför Kung Haralds borgmurar, som jag redan skrivit om, dvs Trelleborgarna. Detta är dock helt obevisat, så vitt jag vet – och det finns inga arkeologiska lämningar, som tyder på detta. Dalby Kyrka – som grundades tidigast omkring 1030 – är Skånes äldsta, och detta borde Niclas Loive veta, som boende i grannskapet, eller högst 12 km bort, ungefär.

Innan dess fanns inga kyrkor i centrala Skåne alls – varken av trä eller andra material – och fynd saknas.

Alla seriösa historiker är ense om, att det först blev fart på kristnandet i Skåne under Kung Sven Estridssons tid, dvs 1050-talet, minst 70 år efter kung Harald. Då brann gudahov och hargar, och hela Skåne genljöd av mord och vapenlarm.

En god bok, som tål att läsas. Läs om ABSALON DJÄVULEN – biskopen som grundade Köpenhamn, dödade och mördade tiotusentals Skåningar – över 1000 enbart vid Dösje bro. Enligt Saxo Grammaticus var hela Skåne hedniskt på den tiden, och där var icke ”samexistens”. Hur kan det komma sig ??

 

Vid Sven Estridssons hov fanns Adam av Bremen, han som ljög om ”Uppsalatemplet” och som var en av de största kristna lögnare, som någonsin funnits. Inte ens Sydsvenskans partiska och osakliga rubriksättare slår honom, ifråga om förvrängningar och skumrask. Och Niclas Loive, för sin del, är väl bara som ett litet kremerat barn i sammanhanget. De barn, vars gravgåvor de kristna hela tiden stulit – och ännu stjäl. Hur skall vi någonsin kunna ”samexistera” med sådana, även om vi är ”samtida” – jag bara frågar…

Sven Estridsen, kallad ”Sven den kvinnsamme” var en konung så kristen, att han hade mer än femton barn med lika många hustrur och frillor. Han hade nämligen principen, att inte lägra en och samma kvinna mer än en gång, och katolska kyrkan upplöste flera av hans äktenskap. Sådan var den konung, som införde kristendomen i Skåne, minst 100 år efter Harald Blåtands tid, och först med Absalons 1200-tal, var där någon kristenhet på allvar. Detta är fakta, och dessa fakta kan man icke neka till. Niclas Loive har i alla fall sina åtta barn med samma kvinna, och är en god man, som älskar sin hustru – det måste vi i Frejas namn tillge honom, ty det haver stått uti tidningsbladen. Även min farfar var ”svår efter kjoltyg” som det hette, och gifte om sig vid nära sextio – med en nästan trettioårig kvinna, som för övrigt hade god sångröst. Han var dock icke fullt så svår, som den Sibbe från Vi, som ”avlade nittioårig” som det står på Rökstenen, men vi kan ju också minnas den fiktive Fader Willibald i Röde Orm – han som Småländskorna gav sig på vid Kraka Sten.

Mycket av denna underbara förmåga, har även gått i arv till mig, Hedning som jag ju är – och en man av Frej.

Sven Estridsen, forensiskt rekonstruerad av medicinska tekniker med hjälp av hans kranium i Roskilde domkyrka. Först under hans tid kristnades Skåne (1070-talet). Först på 1100-1200 talet, fanns där alls något antal kyrkor värt att nämna, vad än den lögnaktige Mäster Adam hävdar… Kungen var sned i axlarna, och låghalt. Ändå var han svår på fruntimmer !

Delar av kyrkoherde Loives resonemang förs på det allra lägsta av nivå. Han noterar, att det på vissa föremål ur Södra-Sandby-skatten finns kristna kors – men vad tusan bevisar det ? Det bevisar bara, att de måste ha tillverkats av kristna, och att hedningar möjligen stulit dem – inte alls att hedendom och kristendom skulle ha ”samexisterat” eller ens samarbetat, även om man förekom under samma tidsperiod.

För mig blir det ingen ”samexistens” med den kristna kyrkan. Inte nu, aldrig sedan, aldrig någonsin.

Man förhandlar inte med en ockupationsmakt, och man ”samarbetar” inte med personer, vars enda syfte enligt deras grundare är att utplåna en, och att utplåna hela Sveriges historia, eller de krafter, som vill förinta hela vår kultur. Jag är visserligen ”samtida” med Kyrkoherde Loive, men hans tro är nog icke min, efter vad jag tror. Han må även tro vad han vill, men skall en man som han predika och missionera samt vara präst – ja se då kan jag också vara det. Och Jag är även ”samtida” med Islamska Staten och Putins Ryssland – men vad innebär det ? Att vi skulle ”samexistera” eller samarbeta – nej så tusan heller !!

”Min liv och kniv” som man säger i Färs härad – ty där svär man fortfarande vid kniven, och lovar att sälja sitt liv dyrt.

Ok – nu ligger inte Södra Sandby i just det häradet, men i alla fall…

”Av Skånekungars blod” – Färs Härads vapen – och i vårt hemland, dog hedendomen eller Asatron inte ut…

 

 

 

 

 

 

 

Gud finns i Charkdisken” – Ja si detta är SANNING för det har min liv och kniv Kyrkoherden i Stora Sandby sagt, och det står min själ i tidningen åsse, ja det e både visst och sant !!