Torstungel och Stora Björnvändardagen passeras

Igår var det Torstungel, alltså den dag då månen är i nedan i Tors eller Thorre månad, som är den första månaden på året. Idag passerar vi den såkallade ”Björnvändardagen” och med den en annan märkesdag, för det är på denna dag, den 25 Januari, som Midvintern eller Midvinterdagen inföll. Enligt gammal folktro skulle björnen vända sig i idet när Vintern var halvgången, och det markerade även långt fram i tiden dagen för Midvinter, enligt vad folklivsforskare konstaterade redan i början av förra seklet.

”Midvinterblot” av Carl Larsson hänger numera på sin avsedda plats i Nationalmuseums trapphall. Under lång tid försökte en kristen museiledning förhindra detta, och man försökte till och med sälja tavlan till Japaner..

Nu är det olika med vintern olika år, som vi kan se. I år har det inte varit någon vinter till att tala om i Mälardalslandskapen, och i trakten av Vänern, Vättern och Götalands centrala bygder har det inte varit någon vinter alls, om vi skall gå efter SMHI:s meterologiska definitioner, som säger att Vinter endast kan anses råda, om det fem dygn efter varandra råder en medeltemperatur av under noll grader, och man alltså har fem frostdygn i följd. Det har inte hänt i hela landet i år, och de björnar som ändå finns i sydligare nejder behöver knappast gå i ide, men kan vara vakna året om. Det är såklart inte så, att alla landets björnar verkligen skulle vända sig om i sina iden som på ett givet tecken eller per kommando den 25 Januari, utan det är den hedniska och Asatrogna traditionen som kom först, och folktron om björnarna sedan.

Under den katolska tiden försökte man ”sälja på” det svenska folket en dag för Pauli omvändelse, just på den här dagen, och det skedde antagligen bara därför att man ville beröva dagen för midvinterblotet dess forna glans och status. De svenska bönderna, däremot, kände inte till någon ”Paul” överhuvudtaget, utan tänkte sig detta som ett kristet namn på björnen i skogen, och därför uppkom alltså tron att björnen vände på sig denna dag, för begreppet ”omvändelse” kunde ju ingen hedning förstå – vi omvänder oss aldrig – och man antog därför, att det var någon som ”vände sig om”, exempelvis för att sova på en annan sida…

Se där gick de kristne återigen bet !

Verklighetens björnar kan mycket väl vakna ur idet om temperaturen stiger ett tag, och sedan gå och lägga sig igen om den sjunker. Men vad gäller ett annat datum har folktron märkligt rätt, och är baserad på rationella observationer och iakttagelser. Folklivsforskaren Nils Eric Hammarstedt, som studerade vilket datum man tänkte sig att björnen skulle vakna ur vintersömnen på, kom redan år 1915 fram till att man över hela landet samstämmigt tänkt sig att det var den 14 April, som denna viktiga naturhändelse ägde rum. När forskare ur det skandinaviska björnprojektet, som ännu drivs i det svenska Naturvårdsverkets regi, började studera björnens uppvaknade i olika trakter på 1990-talet, kom de fram till att folktron hade alldeles rätt…

I medeltal är det faktiskt så att björnar över hela landet vaknar just den 14 april, och detta oavsett om det är Norrbotten eller södra Dalarna vi talar om. Dessutom har man nu upptäckt att det finns två genetiskt olika stammar av björn i vårt land, en inhemsk, som bebor landet upp till Västerbotten, och en björnstam som invandrat från Ryssland och Finland norr därom.

Själv firar jag snart mitt Midvinterblot med lutfisk och annat som hör till på det rätta datumet, vilket är att föredra – och mera om det ryska björncentret Orphan Bear Centre – appropå detta med björnar och deras liv – finner du här – stöd dem med en penninggåva, lagom till denna helg !

http://urplay.se/program/214189-bjornungar-pa-rehab-nio-manaders-traning?source=kunskapskanalen.se

Ni har väl sett detta program från BBC och Kunskapskanalen (använd länken ovan)

Frej och Freja hade namnsdag…

I Torsdags hade Frej och Freja namnsdag enligt den nutida svenska almanackan. Det är mindre lämpligt ur ett Asatroget perspektiv, eftersom Vanernas viktigaste tid infaller på våren, och kanske skulle vi hedra dem lägre in på ”föråret” som man säger i Danmark, det vill säga i Mars, alldeles innan odlingssäsongen börjar. Frej och Freja är ett syskonpar, som alla vet, och Njord på Noatun, skeppsbyggnadens och sjöfartens gud, är deras far. Frej är gift med Gerd, som alla vet, men ändå förväxlar de som är hemfallna åt ”fornsederi” och annan idioti ofta Frejs maka med hans syster, vilket bara bevisar deras stora okunnighet.

Njord och en av hans tama knubbsälar, som de framstår på en modern illustration

Det är bara Loke, den hädaren, som beskyller Freja och Vanerna för incest i Oegirsdrikkja eller Lokasenna, men denna illasinnade smädare behöver ingen tro. Vi vet att Skade, Vintergudinnan, var gift med Njord även om de var olika till sinnet, och därför har vi en förklaring till vem som födde Frej och Freja – någon framspekulerad syster till Njord med namnet Njärd torde aldrig ha funnits, även om namnet Njord en gång hade sitt ursprung hos Nerthus, som de invigda förmodligen känner till vid det här laget. Freja trånar ständigt efter Od, som också är Svipdag, och har med honom döttrarna Hnoss och Gersimi, smycke och dyrbarhet. Att Freja saknade sin mor som liten – hon finns ju nu i Ydalarna – bestämde nog mycket om hennes karaktär, som jag reda beskrivit, och närhelst man sysslar med Asar och vaner, gäller det att ha deras släktskapsförhållanden klara för sig…

Många äro komna, men få äro kallade” säger de kristna. Och det stämmer…

LO ger öppen kritik emot den såkallade Ärke…

Ett väl känt retoriskt grepp, som delvis kan uppfatta ironiskt; är att använda sin ideologiska huvudmotståndares argument, uttryck och åsikter.  Ifall ni inte genomskådat denna lilla fint från min sida ännu, så tycker jag att ni bör läsa föregående inlägg. För nio dagar sedan hände det också något märkligt – och det är först nu – nio dagar och nio nätter, likt de som alltid får gå innan Draupnir, ägd av Oden själv, ger ifrån sig en ny guldring – som jag själv skriver något om saken.

LO, den stora Landsorganisationen som är Sveriges ledande fackförbund, uttalade offentligt sin kritik emot den sk ”Svenska” Kyrkan och dess övergrepp på spädbarn.

Man protesterade bland annat offentligt emot ”dopet” på sin twitter-sida, precis som jag själv, Humanisterna och många andra.

Man protesterade också emot såkallade ”Religiösa Friskolor” eller anstalter för religiös indoktrinering, något LO anser inte bör förekomma i vårt land överhuvudtaget, eftersom det både ökar segregationen i samhället och försämrar många gruppers möjligheter att alls komma ut på arbetsmarknaden och integreras i det svenska samhället. Det säger sig självt, även ur facklig synpunkt, att vi inte kan tillåta Koranskolor och liknande, lika lite som ”livets ord”, ”knutby filadelfia” och alla andra fanatiska kristna sekter.

Genast inflöt en massa protester från Sveriges största Ärke…någonting… Ja – vad är hon nu igen… Ärkenöt, Ärkeskurk, Ärkeskojare – Nej men förlåt ! – ärkebiskop skall det förstås vara.. Hon krävde genast, genom sina twitter-kanaler och dagstidningar, att LO skulle be henne och Svenska Kyrkan om ursäkt, därför att man protesterat emot deras indoktrinering av barn, från spädbarnsåren och vidare framåt.

Vem är det egentligen, som skall be om ursäkt ? frågar jag.

Vem ?

Är det inte denna Ärke- någonting och hennes påstått ”Svenska” Kyrka som skall be om ursäkt för tiotusentals grova kränkningar, häxförföljelser, kättarbål, konventikelplakat, tvångsmässigt genomförd sk ”kyrkoplikt” och över 700 års förtryck av hela den svenska befolkningen, inklusive de tvångsanslutningar eller kollektiv-anslutningar som ”Svenska” Kyrkan fortfarande håller på med, men som LO slutat med, för sin del ?

LO anklagades ju för inte så många år sedan för att kollektivansluta vanliga hederliga svenska arbetare mot deras vilja, och utan att de själva fått minsta inflytande över saken.

På exakt samma sätt genomför ”Svenska” Kyrkan ännu övergrepp och kollektivanslutning av mer än 45 000 små och späda barn, och det kan vi aldrig någonsin tillåta.

Det är Ärke- någonting, som skall be hela vårt svenska folk om ursäkt, inte omvänt…

Välkomna till ett nytt HEDNISKT Decennium….

Nu kan sanningen inte döljas längre. De kristna har försökt förtiga det, stoppa undan och gömma fakta under många år.  Men Hedendomen går emot en klar seger, och till och med kristna dagstidningar som ”Dagen” och den så kallade ”Svenska” Kyrkan (alltså den Evangelisk-Lutheranska kyrkan i Sverige, för så bör den rätteligen kallas) har faktiskt erkänt det redan. Mer än en miljon kristna väntas försvinna från vårt land innan detta decennium som vi nu är inne i – alltså tjugohundratjugotalet – är slut.

Vi hedningar har redan vunnit, för utvecklingen är som vi skall se helt ofrånkomlig, och dikteras av befolkningsmässiga faktorer, som det inte går att ändra. Innan 2029 kommer det Hedniska Skiftet, eller den tidpunkt, när ”Svenska” Kyrkans medlemstal ligger under 50 % av befolkningen att inträffa. Kanske kommer det så tidigt som 2025, kanske ännu tidigare. År 2000 – året då Statskyrkan upplöstes, och det första året på minst 700 år som verklig religionsfrihet infördes för oss svenskar, var 88 % med i den påstått ”Svenska” kyrkan, som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund, och dessutom inte hör hemma här, eftersom den representerar en totalitär ideologi från Mellersta Östern.

Stunden rycker allt närmare – Snart krossas den skändliga… ”écrasez l’infâme” sa redan Voltaire…

I slutet av 2018 var bara 57,7 % av befolkningen i vårt land med i samma kyrka, och de kristnas antal har alltså minskat med över trettio procent på bara tjugo år.

Detta går inte att förneka. Det är fakta, och snart går inte faktum att dölja längre. Hedendomen och Polyteismen kommer att segra, och Asatron är Sveriges snabbast växande religion. Du som läser detta kan tycka vad du vill om den saken. Kanhända betraktar du samhällsutvecklingen ur ett negativt perspektiv, kanske ur ett positivt, men du kan inte vara likgiltig för vad som håller på att hända, och vad som kommer att vara ett faktum innan detta nya decennium är slut. Den hedniska rörelsen i vårt land står fast vid sitt överordnade mål, och det är att reducera kristendom, islam och alla andra Totalitära system och Monoteistiska religioner till under 10 % av den svenska befolkningen.

I och med att vi nu snart kommer att representera majoriteten i vårt land, tror jag det måste till en rejäl attitydförändring hos dessa kristna, om de alls skall vara kvar och bedriva sin fördärvliga verksamhet mitt inne bland alla oss andra. De måste förstå, att nu är det inte deras åsikter eller deras lära som går först – utan det är vi hedningar som har makten i samhället och som driver hela samhällsutvecklingen. De har ingen som helst rätt att hävda någotslags monopolställning över svenskarna i andligt hänseende, utan de måste faktiskt ta skeden i vacker hand och acceptera, att de bara är ett alternativ eller ett samfund bland flera olika, konkurrerande livsval och religioner.

Därmed har vi också infört Polyteismen på bred front i Sverige, vilket är en konsekvens av religionsfriheten, demokratin och det sekulära samhället.

Du kan inte säga eller omfatta ordet polyteism, utan att också vara demokrat. Och utan demokrati, ingen Polyteism.

RES DIG – och gör dig FRI – Inte en man, inte ett enda öre till Monoteismen !

Sista december förra året fanns det 10 230 188 människor i vårt land, enligt SCB:s beräkningar. Den siffran omfattar inte alla de tusentals personer som finns här illegalt, och som inte ska vara i det här landet. Befolkningen fortsätter att skena iväg helt okontrollerat, och ökar varje år med minst 1 %. Så kan det inte fortsätta. Det är inte ekologiskt eller ens ekonomiskt hållbart, och en hel del personer, som invandrat hit måste antagligen lämna Sverige innan detta decennium är slut. Befolkningen sista December 2019 kan sättas till 10 328 257 personer, förutsatt att vi tror att befolkningsökningen i December (som man ännu inte har några preliminära siffror på) var densamma som i December förra året.

Sista December 2018 hade den sk ”Svenska” Kyrkan 5 904 880 medlemmar, men under 2019 dog 88 834 personer (om vi antar att dödligheten i Decembermånaden var ungefär som 2018). Man vet, att bara 77,6 % av de avlidna år 2018 var medlemmar i ”Svenska” Kyrkan, och det har antagligen inte förändrats under 2019. Detta innebär att de kristna i landet blev 68 935 personer mindre.

Samtidigt utför dessa omoraliska kristna och deras groteska samfund en ohygglig, närmast medeltida rit, kallad ”dop”. Det är ett övergrepp emot individens fri- och rättigheter, som de skändligt nog utövar främst emot spädbarn, som de kollektivansluter rakt in i deras ”kyrka”, trots att dessa mycket grova kränkningar av barnen borde vara förbjudna i svensk lag.

ALDRIG I LIVET ska du ”döpa” dina barn !

Flera organisationer som arbetar med Människorättsfrågor i vårt land har protesterat emot de här kristna tvångsfasonerna, och lyckligtvis har majoriteten ibland Sveriges nyblivna föräldrar numer tagit avstånd från de här barbariska övergreppen, som ibland även innefattar manlig omskärelse, blodiga operationer i barnens underliv helt utan bedövning, och andra grymheter i den stilen. Man kan beräkna att det föddes 114 857 personer i Sverige år 2019. Men bara 40,6 % av dem utsattes för Monoteisternas fruktansvärda övergrepp, och ständiga kränkningar.

Man har tvingat tiotusentals mycket små och späda barn i vårt land att anta en religion, de själva aldrig någonsin valt. Detta kan inte accepteras i ett fritt eller öppet samhälle, och de kristnas företrädare borde verkligen skämmas, från den sk ”Ärkebiskopen” och vidare nedåt.

Alltnog, detta gav dessvärre 46 607 personer som tvingats bli kristna, trots att de själva aldrig någonsin valt det, utan blivit påtvingade alltsammans. Det gäller nu att noga tillse, att dessa stackars barn inte blir utsatta för mer kristen indoktrinering i skolan eller det övriga samhället, och att vi kan förbereda dem för ett moget beslut. Det är allas vårt gemensamma ansvar, och vi kan inte springa undan eller ”mörka” ifrån det.  Detta gav en populationsmässig kvot, som man brukar kalla det – på 22 238 kristna färre

Utöver det lät dessutom 59 044 personer HEDNA SIG förra året, och vägar numera att ha något med den ”Svenska” Kyrkan att göra – ett klokt och modigt beslut, som gör att var och en av dem kan spara mer än en miljon i reda pengar – för så mycket tvingas varje svensk och svenska ge till den kristna förtryckarapparaten, och så kan vi ju inte ha det..

 

 

Tråkigt nog lät också 8 616 mindre begåvade medborgare sig dompteras och förslavas under den Monoteistiske ”herren” eller deras slavägare. Det är både ynkligt och löjligt att våra landsmän skall behöva förnedras så, och i framtiden får vi Hedningar verkligen se till att få ett stopp på det, genom mission och på andra sätt. Men i alla fall – minst 50 478 personer ingår i den frivilliga hednandekvoten, och detta sammantaget med populationskvoten gör att de kristnas antal nu sjunkit med minst 72 713 personer.

Den svenska befolkningen formligen ”hoppar strömhopp” från den kristna kyrkan. Nästan ingen – utom de kristna själva – vill ha den här i landet, och det är inte svårt att hitta anledningar till varför det är så – det skall jag återkomma till nedan.

Enligt ”Dagen” och ”Svenska” Kyrkan kan det dessutom vara långt över 60 000 personer som gick ur förra året, och sparade massor av pengar till sig själva och sina familjer. Du kan också göra dig fri, och öka ditt ekonomiska oberoende på samma gång – ifall du nu inte redan gjort det.

Det innebär, att de nu som högst kan ha 5 832 117 medlemmar kvar – och det gör 56,5 % av en befolkning på 10 328 257 miljoner.

Detta är fakta. Detta kan ingen förneka.

Hedningarnas andel av befolkningen är nu minst 43,5 %. Den har vuxit med minst 1,2 % förra året, och även om det funnits år då hednandet gått än fortare, är de kristnas totala förlust ofrånkomlig, och så gott som säker. Vi kommer att segra, eftersom det hedniska skiftet inträffar ungefär 2025, hur man än räknar.

Då kommer vi vara över 50 % av befolkningen, och då kommer stora förändringar inledas i vårt samhälle. ”The boot is on the other foot” skulle vi kunna säga.

Vår tid ska komma.

Vårt folk ska vakna

Vid slutet, står segern !

 

Första fullet i Thorre månad passeras

Igår var det första fullmånen för året, och i morgon är det Tjugondag Knut, den dag då den Nordiska Julen traditionellt tar slut. Vi befinner oss även i Thorre eller Januari månad, den månad som i Västnorden var helgad åt Tor, fast man först på 1200-talet i kristna källor försökt rationalisera bort Thorre till en självständig mytologisk gestalt.

Den observante läsaren torde redan veta, att det i delar av Sverige varit Augusti som kallats Torsmånad, mycket beroende på skörden, och det faktum att St Olofs dag, som infaller då, tidigare också varit helgad åt Tor, eftersom man ju uppfattade åskans gud och det senare helgonet som de kristna försökte ersätta honom med som ett och samma. På ett liknande sätt förhöll det sig med Knut Lavrad, men mera om honom i morgon…

Sådana skillnader mellan Asatron i Västnorden och Östnorden är visst inte ovanliga – vi kan ta det faktum att Fredagarna i Västnorden alltid varit helgade åt Frigga, men att Fredagen i Östnorden – dvs Sverige och Finland samt hela Baltikum och delar av Gårdarike eller Ryssland ju alltid uppfattats som helgade åt Freja, liksom det en gång var nere på den Europeiska kontinenten.

Maträtter vid Thorrablot – ursprungligen den mat, som blivit över sedan Julen och nu åts upp…

 

Enligt den moderna Isländska kalendern börjar Thorre månad först något senare, och vanligen firar man Thorrablotet, den moderna och återupplivade fest till Tors ära något senare, eller kring den 25 denna månad – men att Thorrablotet och Midvinter, liksom det senare Tjugondag knut – en kristen bortförklaring – ändå hör samman, är alla överens om. Mer om Thorrablot kan du läsa i arkivet här ovan.

Mina sista förråd av livgivande äppelmust och äpplen är nu slut, lagom till det att Julen slutar, men Asatrons föryngrande och livgivande effekt, varar året om...Liksom dyrkan av Idun, och alla Asar, Vaner och As-ynjor (ni vet väl att man här uttalar två separata ord…)

 

Raud den Rammes dag

Idag firar många Asatroende, främst i USA och en del anglosaxiska länder, Raud den Rammes dag.  I Sverige är denne fulkeskung från Hålogaland eller Nordligaste Norge bortglömd, men i Norge firas han också, mest beroende på de odödliga passager som finns i den fullt historiska Olafs Saga Tryggva, eller berättelsen om den kristnade kung Olaf Tryggvason, och hans många illdåd emot hedningarna. Raud den Ramme, som på Engelska kallas Raud the Strong – en smula felaktigt, därför att en man som är ”ramm” eller flink i nävarna också är rörlig och smidig, och visst inte bara stark i allmänhet var också Gode och en firad sejdkarl, och ägde tillika ett stor drakskepp som hette ”Ormen” och det var större än något skepp, som kung Olaf senare kom att äga, ty vid denna tid var ”Ormen Långe” med sina 34 årpar ännu inte byggd.

Det betyder att Rauds drakskepp måste ha haft närmare 35 meters längd eller mer, och rymt närmare 100 mans besättning – och kanske är det inte omöjligt att finna spår av det eller hans gravhög ännu, för enligt Heimskringla bodde han invid Saltströmmen på två öar som hette Gylling och Häring – idag finns det två orter som heter Godönäs och Löding i närheten, och ortens topografi ser delvis annorlunda ut än under 900-talets sista år, när kung Olaf bestämde sig för att slakta och plundra de sista självständiga Jarladömena i Norr. Man kan bara tänka på de skepp man fann i Sydnorge under 2019, och som ingen trodde att det var möjligt att återfinna, ända tills nu. De var från 800-talet (se bland de tidigare inläggen) och långt över 25 meter de också, även om de kanske inte kan kallas ”Drakar” – ty ett sådant skepp skall ha minst 32 bänkar.

Alltnog, Raud den Ramme och hans folk mötte kung Olaf i öppen strid, och även om sagan säger att de ska ha besegrats, kom de helskinnade därifrån och seglade så bort genom att kryssa mot vinden, och det gjorde de så skickligt och bra att ingen kristen kunde följa efter dem, och Olaf började då ljuga för sitt eget folk och säga att det var trolldom.

Saltstraumen, inåt land förbi Bodö, som där ser ut idag. Här finns ett mäktigt tidvatten, som hindrade de kristna att komma fram, och trakten har varit befolkad av Nordmän sedan romersk järnålder

Hålogaland var isfritt till och med under den senaste istiden, och öarna på Ofoten var redan då bebodda. Man har hittat brödsäd från långt före kristus och spår av långhus, som visar att Hålogaland var färdigkoloniserat och bebott av Nordmän – inte samer och därmed likställda – under bronsåldern och vidare framåt. På Bodö-näset har man hittat minst 30 större gravhögar av sydnorsk typ, som visar att man var ett självständigt rike i norr med rika förbindelser mot resten av Norge och andra delar av Världen, men de kristna slog sönder allt detta. Raud blev belägrad på sin egen gård, och man ville tvinga honom att anta kristendomen.

Han vägrade, och förblev hedning in i det sista. Då befallde kung Olaf att man skulle trycka in en huggorm i ett avsågat dryckeshorn, och så petade man med en glödhet järnten i hornets ena ände. Då kröp huggormen ned i svalget på Raud, för man satte hornet framför munnen på honom, och så åt sig ormen in i hans inälvor, och därav förblödde och förgiftades han inifrån, medan de kristna njöt av anblicken och hånade honom. De flesta av Rauds egena män torterades sedan ihjäl av de kristna på olika sätt, bland annat genom att brännas på bål eller av att plågas till döds med glödande järn.

Olaf Tryggvason stal Rauds skepp, och en del säger att det var den mindre ”Ormen” som ännu fanns när slaget vid Svolder till slut stod, och Norrmän, Danskar och Svenskar till sist gjorde gemensam sak emot de kristna, och tog en rättvis hämnd för Raud, hans folk och många andra, hela Norden alltöver. Olaf plundrade och stal också ansenliga rikedomar, och det första de kristna gjorde, när de kom ill Halogaland, det heliga landet i Norr, var att bränna ned alla gårdar och lägga hela landsändan öde. Det ”Thule” redan Pytheas talade om, långt före kristus, och det Midnattsolens och Midnattsmörkrets land i Norr, som Prokopios och andra Byzantinska historiker beskrev, har av många identifierats med Rauds glömda land, och många hedningar flydde som vi vet över till Island, där Asatron aldrig riktigt dog ut, utan finns kvar än idag.

Man anser också, att det funnits fler historiska urkunder om Hårak på Tjötta, Raud och alla de andra Jarlarna och Fylkeskonungarna, som var hedningar och Asarna trogna allesamman, fast de kristna förstörde alla källor och sagasamlingar de fick tag på.

Raud föll som en god man, och han representerade en god och rättvis sak.

Hans minne lever och firas än idag, som vi kan se. Och Asatron är inte bortglömd. Män kan falla, och gårdar och bygder brinna, men man kan inte förinta ett starkt och enat folk, eller dräpa dess tro, hur många män, kvinnor och barn de kristna och slikt anhang söderifrån och från Särkland än dräper, och än månde dräpa i detta nya decennium.

Sann tro och sanna gudar skall alltid finnas kvar.

 

Gävlebocken överlevde Helgerna

Gävlebocken, denna mastiga hedniska symbol, som både symboliserar Gävle Stad och den Nordiska Julen, överlevde helgerna oskadd för tredje året i rad, vilket en del svenska media observerat. Kvällstidningen Excessen – nej förlåt Expressen – skrev om detta i veckan, liksom för all del vår föga vederhäftiga statstelevision SVT och det mycket vederhäftigare Gefle dagblad.

Det finns naturligtvis fortfarande de som fortsätter att hata vår Nordiska Jul och som bara vill förstöra, bränna och fördärva vad nästan alla organisationer och människor i Gävle tillsammans varit med och bygga upp, men glädjande nog blir dessa Julens och Hedendomens fiender allt färre och färre. Numera tycker ingen sann och äkta Gävlebo eller etnisk svensk, att det skulle vara ”häftigt” eller ”ball” att tända eld på bocken längre. Tvärtom vill alla som bor i Gävle skydda och värna sin stad, och man ställer inte längre upp på mordbrand, lagbrott eller attentat.

I våras häktades den ökände ”Gävleimamen” Abo Raad av SÄPO, och fick tillbringa lång tid i fängsligt förvar tillsammans med en del andra personer, som också uppmanat till våld och förstörelse. Sedermera fick vi svenskar veta, att Gävleimamen ”inte kunde” utvisas, och att Regeringen Löfvén på högst oklara grunder beslutat sig för att låta honom vara kvar i landet. Detta skedde, trots att imamen hotat en journalist på Gefle Dagblad till livet.

Också de flesta av Gävles muslimer tar avstånd från terror och bockbränneri. Det var Arbetarbladets mångårige medarbetare Stig Gavlén som för över 53 år sedan tog initiativet till den första Gävlebockens resande, för att de fattiga och mindre bemedlade i Gävle med omnejd också skulle kunna få lite julglädje, även om de inte hade råd med julprydnader i sina hem, och det är fortfarande ett mål, värt att kämpa för. Tor är det arbetande folkets gud, och bocken eller bockarna fortsätter att vara hans symbol, i år som alla år.

Gävlebocken har blivit älskad för det han är, en symbol för sammanhållning och gemenskap i en svår tid, och även om han bara är av halm, omges han ändå med vördnad och kärlek. Han är ett tecken på Asatrons och Hedendomens bestående seger, lika mycket som sammanhållningen och gemenskapen i hans hemstad, Gävle. Och nästa år kommer han tillbaka.

Låt stå – året ut !