Martis, sive Aprilis..

Så går då snart den martialiska månaden Mars över i April, av verbet Apriare eller öppna på latin, som är ett språk med Hedniskt, icke-kristet ursprung; precis som våra Germanska språk. Svenska media är fortfarande fyllda av missvisande rubriksättningar, oklara uttalanden och allehanda rykten, vars upphovsmän eller kvinnor i alla fall för mig rent personligen framstår som tillräckligt kända. 

Ett visst ”Andens Tattarfölje” har beslutat hålla sig borta från Gamla Uppsala, och det ligger på hela vårt samhälle – inte minst polisiärt – att förhindra; att de någonsin sätter sina fötter där igen, av skäl som torde vara uppenbara – ifall vi inte vill, att vissa sammankomster ska ha en liten ”vargsvans” där man eklaterar saluförandet av ”cigaretter utan märke” – såkallade Tiggaretti eller joint… någonting.

En som idag torde hålla med mig om det, kanske är SvD:s Maria Ludvigsson, som idag har tröttnat på New Age eller vissa tvåbenta babianers tungomålstal.

Nåväl, det har jag också – och det var för minst tio år sedan, även om jag i denna blogg lyckats recensera Fru Ludvigsson förr, låt vara icke ”von Oben” eller ur ett sed-vanligt Östermalmsperspektiv, så att säga… ”Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen” sade en gång Ludwig Wittgenstein, och det råkar fortfarande vara min egen filosofi för dagen. Några aprilskämt orkar jag inte heller med, jag håller mig till a priori, eller rena grundsatser.

Dricks ej i slott, men används uti koja…

Jag är nu utrustad med direkt livsnödvändig medicin för hela 8 veckor, och hamstrar fortfarande inget toalettpapper, ingen tvättsprit heller. Den enda spritsort jag har kvar att inhandla, syns ovan – och den har jag till fältköket, som inte bör saknas i något etniskt svenskt hem. Mitt fältkök ser fortfarande ut som på bilden nedan, och det är inte alls av någon Trangia-modell, om nu någon trodde det, fastän det har en Trangia-brännare i botten av vindskyddet. Jag lyckades köpa loss en av de allra sista exemplaren, innan en förnuftig och vettig pryl som faktiskt kan spåras tillbaka till 1850-talet, rentav (dåtidens modeller var gjorda i koppar, inte rostfritt stål). Utrusta er därför genast med ett sådant – och anmäl er frivilliga – till vilka vet ni redan..

Exakt såhär ska de se ut. Såhär och bara såhär – ingen propan eller onödiga gasoltuber behövs – för sådana kommer ändå inte att gå att få tag i…

Angående det här med utrustningen, så kunde Statstelevisionen för några dagar sedan påstå eller ge sken av att den ”snabbutbildade” personalen på Danderyds sjukhus, måste jobba helt utan nödvändig skyddsutrustning, sådana som man till och med kan skriva ut på 3d-skrivare.. Detta sker, därför att Region Stockholm gått direkt emot Folkhälsomyndighetens rekommendationer – och detta skall kallas samordning… i Landet Löfvén. Samma sjukhus påstås enligt SvD rapportera om, att man inlett masstester, men inte av den egna personalen. Vad har jag sagt om just det sjukhuset som vårdinstitution, och vad upptäckte jag själv, när jag en gång kom dit – och vad upptäckte en viss Stefan Sauk, som förhöll sig ”skeptisk” i sin fiktiva roll som ”Dr Dängroth” ??

Man kan läsa mycket i insändar-spalterna nuförtiden. I UNT-koncernens tidningar läste jag idag en insändare av en illa navlad och insnöad Miljöpartist, som tyckte att Covid-19 skulle vara ”Planeten Gaias hämnd för att vi äter så mycket kötteller något.

Går DU på Insnöat trams om ”Ekopsykologi” och Palsternackans Juridiska rättigheter ?

Fake News om något. Människor har ätit kött från vilda djur i tiotusentals år eller sedan äldre jägarstenålder, och inte en enda gång har det kommit fram några vetenskapligt säkerställda bevis för att just detta skulle orsaka virus eller pandemier. De enda gånger man observerat sådant har varit i fallet med Ebola Zaire, som troligen uppkommit hos apor, och därifrån i ”jungle meat” spridits vidare till lokalbefolkningen.

I början av Covid-19 pandemin spred man ut rykten, om att pandemin skulle ha alstrats av Pangoliner, eller med andra ord Myrkottar. I och för sig är det sant att vissa fyrfotadjur – till exempel fladdermöss – kan vara smittbärare av liknande virus, men det finns för det första inga som helst bevis för att Covid-19 skulle ha ”hoppat” direkt från Myrkottar till människor, och virus kan heller överhuvudtaget inte överleva i kokt eller stekt kött, eller korrekt tillredd mat.

Detta är fakta, och fakta kan man inte bortse ifrån – trots det sedvanliga eko-flummet, som vissa vill upphöja till ”religion”

 

I Kina sätter man mycket stort värde på fläskkött, och det har man gjort så länge den kinesiska civilisationen överhuvudtaget existerat, eller ända sedan bondestenåldern. Ändå kan man inte påstå, att just den kinesiska befolkningen skulle ha drabbats av trikiner eller svininfluensa mer än andra folk, nationer och kulturer. Man skulle med samma logik som ”Pangolin-teorin” kunna beskylla alla Pandor i Kina för att ha orsakat Pandemin – men det finns det heller inte minsta bevis för..

 

BEWARE OF PANDAS, FOR THEY ARE SUBTLE, AND SWIFT TO ANGER….

PAN-DEMIC – GET IT ?

 

Panda i sittande FÄRDIGSTÄLLNING !! Höjd Beredskap !!!

 

Snacket om att Pangoliner skulle ha orsakat Pandemin, är minst lika felaktigt som andra sorters ”fake news” och ovetenskaplig desinformation. Ta termen ”Forn Sed” till exempel, som kommer från Islands kristna 1200-tal, och som då betecknade något inaktuellt, passerat eller ”fornt” samt sedvänjor, dvs raka motsatsen till verklig tro eller organiserad religion. Ingenstans i Världen använder man beteckningen ”forn sed” om Asatro – och missvisande spekulationer om indianstammar i Nordamerika och så vidare kan vi helt glömma – det finns lika lite sanning i det som i Pangolin-ryktet, eller den idiotiska form av new age SvD Maria Ludvigsson redovisar.

Mysticism ligger inte för mig, och den hjälper oss inte heller det minsta i en verklig krissituation.

Vad som däremot hjälper – och det snabbt – skall jag beröra i kommande inlägg.

Tankar om Inställda Vårdagjämningsfiranden och Hedningarna

I takt med att Vårdagjämningen – och det enda datum som är reserverat för de gängse Vårblotennu passerats (Nej, vi hedningar firar inte ”Påskblot” och vi hyllar överhuvudtaget ingen jämra påsk alls – påsken är helt och hållet en kristen sedvänja, som inte har ett enda dugg med exempelvis Ostara att göra) kan vi – såhär i dessa pandemiska tider – notera att månget firande blivit inställt.

I alla fall ibland mer seriösa hedningar.

NAS, Nordiska Asa Samfundet – fortfarande ett av de mycket få samfund i vårt land som alls kan betraktas som Asatroende, och inte New Age eller någotslags uratad Miljöpartism – har i allafall tagit sitt ansvar och ställt in alla större sammankomster, vilket hedrar dessa bröder.

Vad därutöver är, och vad som ska föreställa hedendom i vårt land, kanske vi ska ta och strunta i. Diverse pajasfigurer, som fortsätter sitt planerade besudlande av Uppsala Högar, till exempel, kanske jag inte alls bör befläcka dessa sidor med att omnämna. Drägg är och förblir drägg, oavsett vad namn dräggen bär, eller vad slags påstådd ”kärlek” nu dräggen hyllar.

Bra exempel (??) på såkallad ”fredlig och kärleksfull” Naturdyrkan och Miljöintresse, sådant det manifesterade sig efter ”wiccaners och paganers” besök vid Stonehenge 2019 – allt enligt ”Daily Mail”

Liknande exempel från terrängen runt Uppsala Högar enligt UNT 2018, när utövare av sk ”forn sed” tydligtvis varit i farten som vanligt…

Vem – förutom verkligt Asatroende eller Fastighetsverkets representanter – bör ALLS beträda denna vackra plats ??

(Vad innebär begreppet ”helig” om mark – och vad är nu ”naturtro” ??)

Från vanligtvis välunderrättad och bland ”insatta” förhållandevis väl respekterad källa, nämligen den amerikanska bloggsajten ”patheos.com” – som ibland predikar sk ”Interfaith” – vilket jag inte befattar mig det minsta med – jag genomför inga förbannade ”Påskblot” eller ställer mig och smyckar katolska altaren för att ”vi ska hylla jesus-kraften” som ett antal pårökta snillen säger (hade jag ens velat göra just det, kunde jag lika gärna söka mig till den påstått ”Svenska” Kyrkan, och förbli i dess hägn – men nu är jag inte alls ”troende” på det sättet) har det nyligen rapporterats om de inställda festligheterna.

Kanske är det lika så gott, säger jag. Stonehenge, detta vördnadsbjudande megalitiska mästerverk på Salisbury Plain – som förmodligen inte alls skulle ha överlevt fram till våra dagar, om det inte vore för det faktum att det befunnit sig ganska nära ett större skjutfält, tillhörigt Brittiska Armén – var till exempel inte föremål för något New Age-aktigt firande i år, eller några tusentals åskådarskaror.

Även en såpass ansedd källa som brittiska ”The Guardian” – ja – beväpnade vakter måste tyvärr alltid finnas, antar jag – har i år rapporterat om att just den fornminnesmiljön måste spärras av, för Corona-virusets skull, och att det av naturliga skäl inte kan få lov att förekomma några större folksamlingar där. Precis som vid Externsteine i Tyskland – en plats som jag också besökt – finns en avsevärd risk, att oansvariga och okunniga ”utövare” förstör hela närmiljön, och helt ödelägger själva monumentet, och som de flesta människor nog ändå förstår eller åtminstone borde förstå måste diverse grupper fysiskt hindras från att ”älska ihjäl” föremålet för deras villfarelser och förvridningar av Hedendomen, utövare av ”New Age” eller kanske wicca som dessa oansvariga är..

Diverse av dem lär förresten inför häpna journalister ha sagt, att de hoppas fira nere hos Hel eller på någon bättre plats nästa år – och man får väl tro att de drar till en bättre värld än denna..

Gudinnan Hel, enligt Sam Flegal, amerikansk konstnär…

Jag för min del har som Asatroende inga svårigheter med att be dem dra åt Hels Vite eller straff eller det som i senare kristna källor kallats för något annat, men språkligt sett närmast likljudande. Huruvida det sedvanliga Midsommarfirandet också skall äga rum vid Stonehenges hårt slitna marker, numera vårdade av The National Trust, framgår inte helt, men kanske sker det när pandemin är över. För markens och platsens del borde det dock vara bättre att där inte sker några större firanden eller konserter alls, pandemi eller ej.

Från Japan rapporteras, att det sedvanliga firandet av körsbärsträdens blomning, nu också blivit inställt; men seriösa utövare av Shinto – japans ursprungliga religion, som har mycket gemensamt med Asatron – inte minst i sin lära om sinnlig utlevelse, men inre pliktuppfyllelse, natur och makter – har förstås mycket att välja på ändå. och för de som nu nödvändigtvis måste se och uppleva själva trädens blomning, finns numera en videostyrd 360-graders elektronisk surround-upplevelse, vilket uppges vara den bästa konstgjorda lösning som japansk högteknologi kan prestera.

Bara en Gajin eller dum västerlänning – egentligen en ”där person” eftersom japanskan trots avsaknad av prepositioner i den mening vi tänker oss det har utvecklat partiklar i språket, som styr placering eller riktning – exempel ”naka-no-ni” eller ”i rättning mot mitten” = inuti något – skulle fråga – varför Japanerna i så fall inte betraktar sina digitala blommande körsbärsträd året om, och därtill dricker saké medan de betraktar dem.

Svaret på den frågan är mycket enkelt, eftersom det vore att fråga varför vi svenskar inte dricker glögg vid påsk, julmust på Midsommar eller äter kräftor bara i Augusti månad och inte hela året om, och det är naturligtvis så, att så gör man inte – i alla fall inte om man har respekt för andra människors inre liv och kultur.

En japan skulle förmodligen bara skratta åt er, och det är väl att förmärka att Stockholms alla amatörfotografer fotograferar människor och folkliv under de Japanska körsbärsträden i Kungsträdgården, just när dessa blommar men inte annars, även om de väl kunde göra ”renditioner” av samma träd i Photoshop. Svaret är återigen det, att man naturligtvis inte gör så även om man kunde, för det är inte allt ”kunde” som är ”fornt” eller ens passande…

Också i vårt land är det naturligt att fira Körsbärsträdets korta blomning och vårens ankomst på ett värdigt sätt – om man alls vet hur det ska ske

Det japanska språket innehåller två ord för körsbärsblom – Sakura och Ohka – precis som gudinnan Hel har två – helt olika – ansikten. Begriper du ens varför, kära läsare eller läsarinna ?

Från de fanatiska islamisternas och Monoteisternas Egypten rapporteras, att farao Djosers trappstegspyramid åter öppnat efter en omfattande restaurering, men den vågar ingen västerländsk turist besöka, med hänsyn till det rådande säkerhetsläget. Förmodligen klokt, eftersom islamisterna för länge sedan lovat bomba sönder och samman varje spår av annorlunda civilisation, annorlunda kultur eller annorlunda andliga uppfattning och tanke än deras egna – extremt begränsade syn – likt kristna krönikörer och Knutby-bor.

Ifrån Afrika, slutligen, rapporterar man att man inte bör tro på lokala Pastorer, eller deras åsikter om Corona-viruset. Afrikansk kristendom fungerar nämligen inte, lika lite som den lokala häxtron, eller islamisternas sedvanliga griller.

Tipstack till Henrik Andersson och ”Ideel Kulturkamp”

Och detta, som sagt – var världsnyheterna, eller vad som skall föreställa Världsnyheter, more majorum eller enligt Hedningarna.

Jag slutar med ett konstaterande om verklig naturtro, och det där som antyddes av Doro Pesch -enkannerligen Frejas representant, fast konstaterandet kommer från en av ”The Guardians” skribenter..

Efter en Frejas Fräcka Fredag… (Kompromisslös FREJADYRKAN är ENDA SANNA Kyrkan !)

Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar,
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står.
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar,
Slår den igen, kanske än på et år.
Movitz, din Lungsot den drar dig i grafven.
Knäpp nu octaven, Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår :||:

— —

Från Fröjas tron du sista vinken får,
Ömt til dess lof det lilla blodet sjuder,
Som nu med våld ut dina ådror går.
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda
Skull’ du åstunda Ännu än fälsup? Vill du dö? — Nej, Gutår! :||:

Carl Michael Bellman, ur ”epistel nr 30”

Den som i likhet med mig haft tuberkulos vid 18 års ålder, men överlevt, vet förvisso vad dessa Corona-tider handlar om. Vi har alla sett hur de åtgärder vår egen Regering sporadiskt försöker vidta, vida överträffas av vad andra och vettigare Regeringar i andra länder redan genomfört, men vad Regeringen Löfvén i Sverige saknar både kraft, initiativförmåga och resurser för att genomföra. Danmark och Norge har stängt sina gränser – och det senaste är att hela Spanien satts i karantän. Uppenbart är, att det finns länder, där man tar situationen på ett helt annat sätt, och med mycket större allvar än vi gör här.

Ändå har jag njutit av vad som borde kallas en Frejas Fräcka Fredag här i det tystnadens torn, som jag bebor. Det är nämligen så, goda medborgare; att jag gillar fruntimmer, kvinnor, kvinns, kiliga vax, brudar eller femininum. Jag har alltid gillat dem, av födsel och ohöljd vana. Nu utbryter väl vrål av förtrytelse, en storm av sedvanligt skitsnack och anklagelser – metoo# boohoohoo# – eftersom det inte är ett dugg populärt att vara heterosexuell längre, åtminstone inte i vårt land.

Men icke förty har jag tittat mycket på den amerikanska violinissan (ja, hon är inte manlig violinist, utan just kvinna, alltså fiolspelerska, inte – spelare) Lindsey Stirling, som framfört de mest ohöljt hedniska hymner till Asatron, Freja, Skade, Diserna och alla gudinnorna som alls går att kreera, trots att hon uppgetts vara ett amerikanskt Jehovas Vittne, och väl sannolikt inte är medveten om hur hednisk hon egentligen är, eller vad det är för makter hon rakt fram ställer sig upp och hyllar.

Här tvekar vi inte att SÄTTA HORN på folk !

Men så är det. Alla vackra kvinnor är egentligen hedniska, inte minst genom sina kroppar.

Och alla kreativa människor, som sysslar med konst, musik, litteratur eller fritt skapande i annan form, är av naturnödvändighet hedningar de med, eftersom de inte kan och inte bör underkasta sig en påstått allsmäktig gudoms eller ”herres” idiotiska slavmoral. Givetvis vet jag att det är många av er kristna nymoralister som det ändå dräller av därute som säkert förfasar sig nu, och påstår att allt detta väl ändå är ryslig pornografi, fullständigt ”over the top” eller något.

För egen del tycker jag det mest är vackert och estetiskt tilltalande, samt inte så illa gjort av en kvinna som fortfarande uppges vara kristen, men som ändå verkar erkänna sin egen inneboende hedniska natur, som alla någotsånär kloka, friska och starka människor. För vad är egentligen värst ? Att visa sig halvklädd eller naken, eller ens vissa kroppsdelar (även om det inte görs på videon här) eller att slå, misshandla och hota människor, som till exempel Åsa Walldau gjort med sina egna församlingsmedlemmar ??

Själv tycker jag inte sexualitet eller utlevelse i någon form stör eller skadar någon (förutom de nymoralister som möjligen lägger sig i eller spionerar, men vem är då de skyldiga ? – inte hedningarna i skogen i alla fall..) men hugg och slag gör det onekligen.

Lindsey – nu 34 – aktar heller icke för rov att uppträda helt klädd i läder, latex och pvc vid Cape Canaveral, spelandes samma Hedniska Hymn, och därmed slutar jag för dagen.

Dagens Fall av ”Hedniska Tankar LEDER – andra FÖLJER”…

Så har det nu hänt igen. Hedniska Tankar leder den svenska folkopinionen i media, och stora dags- och morgontidningar följer passivt efter.  Jag noterar att det igår skrevs en mycket bra debattartikel om den onödiga ekorrjakten i SvD av Åke Norberg, Docent Emeritus vid Göteborgs Universitet. Förvisso är just Göteborgsuniversitetet och en del E-Mer-I-Thursar som vistas där inte precis några favoriter hos mig, men herr Norberg hedrar onekligen sitt lärosäte, för han tar upp en fråga som jag var först med att uppmärksamma, och använder mina argument.

En annan som också gjort det, och som stjäl från mig rakt av – vilket herr Norberg däremot inte gör – är en fetlagd skribent vid namn Elias Björkman, som igår skrev ytterligare en nekrolog över Max von Sydow, och under det kommit snubblande nära det rena plagiariatet av vad jag skrivit. Det enda som räddar herr Björkman från att få sig en relativt handgriplig örfil eller en Gyttorp nr 6 med blyet utbytt emot grovt salt – i den delen av sin kroppshydda som han vanligen sitter på, är att det faktiskt finns tjänster på nätet som kan avslöja rena plagiat eller stöld av texter numera (vilket vår kära journalistkår bör känna till), men efter att ha använt en av dem erkänner jag glatt och villigt att hans text bara till 10 % överensstämmer med min, och dessutom stjäl han bara vissa enstaka formuleringar i ett litet stycke på en hel sida, så vem är väl jag då att anklaga honom för något ?

Elias Björkman är en man som tänker mycket även för egen del, och tänkte så sent som igår att Max von Sydows röst också kunde vara guds, fast på Skånska; och enbart för den formuleringen förlåter jag honom, fastän jag är en Asatroende Hedning.

Därför ska just jag inte vara ofin eller dum, eller jaga vårt kära Dagblad på samma sätt som Jägarförbundet vill jaga alla ekorrar och hermeliner i vårt land.

”It’s The Ace of Spades…” Beprövad Medicin.

Herr Björkman klarar sig, och drabbas varken av saltskott i ändalykten eller ens attiskt salt, det försäkrar jag. Hädanefter lämnar jag honom ifred, och övergår till ämnet för dagen, alltså ekorrar och inte korrespondenter eller filmrecensenter.

Ratatosk – en ratad tosse, eller bara ”Von Oben” ?

 

Åke Norberg börjar sin artikel med att konstatera att Jägarförbundets krav på Ekorrjakt närmast döljer en syn på djur och natur, som hämtats från den kristna medeltiden. Det stämmer. De kristna landskapslagarna betraktade hela skapelsen ur ett snävt nytto- och penning-perspektiv, en i grunden kristen trossats, som få människor idag vant sig av med, fastän de borde insett att Hedendomens synsätt är överlägset för länge sen.

De kristna tror att människan är ”skapelsens krona” och att hon därför kan behandla naturen precis som hon vill. Det har lett till artfattigdom och utrotning, och snart kommer också det allra minsta villebrådet att gå samma väg.

Vi Hedningar vet bättre. Enligt Asatron är människan inte överordnad naturen, utan en del av den. Någonstans finns naturens Rådare, eller ”Rået”, närbesläktad med Hulda, Hel eller den egentliga Huldran – hon som håller vid liv – som vi talade om i gårdagens inlägg.

Ifall nu andliga argument inte biter på er, så kan jag rekommendera Docent Emeritus Norbergs sunt vetenskapliga slutsats att Ekorrar inte alls tar sig in i boningshus, förstör vindsutrymmen eller hela tak, som en del okunniga Norrbottningar hävdat i pressen. Ekorren är heller inget skadedjur för skogsbruket, som man hävdar på tyska Wikipedia, utan gör tvärtom nytta i skogen genom att sprida gran- och tallfrön omkring sig, och….

Det motiveras av att ekorrar vållar skada genom att de kan ta sig in under tak och bygga bon på vindar, samt att oerfarna jägare behöver öva på enkla mål. Dessa argument drar löje över jägarkollektivet – och Naturvårdsverket som köper resonemanget. — —

Vidare hävdas ofta att när en viltpopulation är livskraftig ska den ”förvaltas” genom jakt, en förskönande omskrivning för exploatering. Och ”jakt ska främjas” – varför då? Småvilt behöver inte ”förvaltas” av jägare. Populationsreglering sker på naturligt sätt om djuren lämnas i fred. I fallet ekorre, hermelin och annat småvilt innebär ”förvaltningen” bara att jägarna ges fler skottillfällen och möjligheter att döda för nöjes skull.

Det är skillnad på numerären hos en population som nått en nivå där den bedöms livskraftig (inte utrotningshotad) och en som nått sin fulla potential, naturligt begränsad av födotillgång, predation och tillgång till lämpligt habitat. Varför skall man genom allmän jakt decimera en djurpopulation under dess numerära potential bara för att den inte är utrotningshotad?    (Insändare i SvD debatt 2020-02-10)

Det finns bara omkring 200 000 vilda ekorrar i vårt land, alltså färre än Jägarförbundets medlemsantal (280 000), enligt zoologerna. Vad skulle då naturvården i vårt land vinna på om man tillät allmän jakt på småvilt – särskilt genom ovana jägare. Ungdomar med luftgevär och hagel-brakare skulle kunna skjuta vilt omkring sig inne i våra bostadsområden, och halvdöda vesslor, ekorrar och gnagare skulle ligga i drivor i buskage och planteringar och blöda. Skulle det vara en framgång för viltvården, kanske ?

Och vidare:

Jakt på harmlösa djurarter är otidsenligt när den biologiska mångfalden reducerats så dramatiskt, framför allt genom ett stort och snabbt växande antal människor med åtföljande markexploatering och reducering av livsutrymmet för vilda djur. Vår svenska natur bör inte nyttjas som skjutbana med levande mål. Det behövs bättre biotopskydd som främjar biologisk mångfald, inte allmän jakt på allehanda djurarter för nöjet att döda.

Enligt Docent Norberg skjuter ”nöjesjägare” i vårt land ca 800 000 villebråd under en reproduktionsperiod varje år, alltså 2000 djur om dagen. Orkar svensk natur med den utarmningen i längden – och när smådjur som ekorre inte har något ekonomiskt eller livsmedelsmässigt värde, olikt vildsvin, älg, rådjur eller hjort – varför jaga dem alls ? – säger forskningen.

Dessa MÅ du jaga – För SÄRIMNERS och fläskets skull !

Ske Skades vilja – i skogen såväl som på krogen !

Spridda tankar om Max von Sydow, Gudinnan Hel och det Kristna Helvetet…

”Så vandra våra store män
från ljuset, in i skuggan
Här vilar denne riddaren
utav den Förgyllda Suggan”

– Carl Mikael Bellman

– ”Max von Sydow är död –
Men vad ska det då bli av hans hund ?”
– Vad menar du ?
– ”Jo, Tax von Sydow…”

(dialog från min arbetsplats, dagen till ära)

Kanhända är det vanartigt att skämta när en stor svensk skådespelare är död, kanhända inte. Det är i alla händelser mycket hedniskt, ty döden är inget som vi Hedningar och Asatroende är det minsta rädda för. Max von Sydow lämnade det jordiska idag vid 90 års ålder. Han var sedan 2002 inte bosatt i sitt hemland, utan i Frankrike, där han också blev Riddare av Hederslegionen. Han gjorde vårt land känt utomlands, men i Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvéns Sverige varken kunde eller ville han leva – för vårt land gynnar inte konstnärlig verksamhet eller fritt skapande numera. Och han var en sådan skådespelare som på film gestaltade praktiskt taget allt, från Kejsar Ming i Blixt Gordon till Riddar Antonius Block i ”Det sjunde inseglet” som heter ”The Seventh Seal” på Engelska…

”The Seventh Seal” = Den sjunde Sälen… ? (Knubbsälen på bilden har i vanlig ordning MISSFÖRSTÅTT alltihop..)

Bilden från Bergmans film, där Max von Sydows veteran från de kristna korstågen spelar schack med döden, är klassisk; och finns väl snart sagt på alla Västerlänningars och kristnas näthinnor. Max von Sydow var bara 28 år när denna film gjordes, och dessutom spelade han samma år (1957) i Bergmans ”Smultronstället” vilket är en mycket bättre film om döden, för redan från första början handlade von Sydows rolltolkningar just om gamla män, och livets slutskede, lustigt nog.

 

 

Undersöker man Bergmans dialog i filmen, kommer den ibland farligt nära slapstick, som när riddaren konstaterar att Döden fick svart när de drar om pjäsernas fördelning, och döden trött replikerar att ”det passar ju bra !”. Han svarar också som en gammal man, oändligt blasé och livserfaren på repliken ”Vänta litet!” med ”Så säger ni alla...” ungefär som om han hade hört denna replik till leda, och minst en miljon gånger förut – för han ger ju sällan några uppskov. ”Smultronstället” där en gammal professor lungt och stilla tar avsked från livet och till sist välkomnar döden, efter att ha konfronterats med minnena av en symbolisk Frejas lund och en gammal ungdomskärlek är mycket mera hednisk till innehållet än Bergmans vanliga kristna ångestfantasier, som tenderar att bli väldigt, väldigt tjatiga, precis som kristendomen eller krystendummen i gemen.

”Smultronstället” av Ingmar Bergman anlägger en Hednisk syn på Livet och Döden, inte en kristen. Det var hans mest hedniska film någonsin, förutom ”Jungfrukällan”

Naturligtvis visar statstelevisionen i afton Det sjunde Inseglet i repris, men jag tänker för min del inte se om den, utledsen på dess kristna världsbild som jag är. ”Smultronstället” och många andra av Sydows filmer skulle passa bättre för en repris. En av de bästa rolltolkningar jag sett med Max von Sydow är den sorgligt undervärderade och ofta (dvs i Sverige ) ignorerade ”Three Days of the Condor” eller Tre Dagar för Kondor, en spionthriller, som i bokform omfattade sex dagar, och inte alls tre..

 

Max von Sydow spelar här Joubert, en lejd mördare och dubbelagent, men han är så långt från Stellan Skarsgårds och Peter Stormares totalt orealistiska, barnsliga, gapiga och skrikiga action-hjältar som det överhuvudtaget går att komma. Joubert är bärdig från Strassburg eller Strassbourg i Elsass-Lothringen, talar både tyska, engelska och franska samt alla andra större världsspråk inklusive ryska, och man får veta att han redan i ungdomen dels mördade till förmån för de allierade, men ibland till förmån för nazisterna; och under 1970-talet har han övergått till att ibland stödja Sovjet, ibland USA, allt efter vilken sida som för tillfället betalar bäst för hans tjänster.

Joubert ser ut som en gammal Jurist eller kanske revisor, och är en man som arbetar ytterst långsamt, men metodiskt. Han använder en gammaldags läderportfölj med en gammaldags glastermos med plåthölje och en riktig kork, och häller försiktigt upp en skvätt kaffe åt sig själv, innan han skruvar ihop sitt mordvapen, som jag tror är ett Mannlicher-Carcano-gevär, för övrigt ett av de bästa prickskyttevapen som någonsin tillverkats. Joubert är också gammal ungkarl, lever ytterst enkelt och spartanskt på billiga hotell och förflyttar sig hellre med tåg, spårvagn eller buss medan han är klädd i en gammal brun hatt och pepitamönstrad trenchcoat. Ingen lägger märke till honom, därför att han flyter in överallt – men på något sätt ÄR han ett förkroppsligande av själva Döden, en mycket modern och kyligt opersonlig och effektiv död, visserligen, på ett sätt som egentligen är oerhört mycket mer skrämmande än Bergmans medeltida pajas.

Joubert har också modellbygge som enda hobby – en egenskap han delar med mig – och i en minnesvärd scen sitter han med ett antal färgburkar och små penslar uppradade framför sig på sitt skumma landsortshotell, som väl kunde ha legat i Karlstad eller Falun. Sedan ser man att han målar och snidar en liten, liten figur av den medeltida döden, som sitter på ett tornur i hans barndomsstad Strassbourg (se mina tidigare inlägg om julmarknaderna där och Le Marche de Cochons au Lait – ”Spädgrisarnas marknad” vid sidan om katedralen) – 1976 eller så, när jag såg den här filmen för första gången – men då var jag inte gammal – tyckte jag att det var en mycket minnesvärd scen…

Döden slår på pukor – från tornuret i Strassburgs katedral…

Joubert bygger också fina små urverk, vilka han förstås använder för allehanda bomber. Å andra sidan är han absolut ingen terrorist, han är noga med att inte skjuta sina offer utan ljuddämpare, och aldrig så att barnfamiljer eller någon utomstående ens skulle kunna höra det, vilket ju är snällt av honom. Men han mördar, skjuter och spränger folk i luften hela filmen igenom, vill jag minnas, helt utan att gå upp i affekt som herrar Skarsgård eller Stormare, helt utan större gester eller åthävor än en försiktig höjning på ögonbrynen då och då, då ett nedblodat offer inte faller ihop på gatan fort nog, utan att den pedandiske herr Joubert måste skjuta honom en extra gång genom knäskålarna också.

En annan minnesvärd roll av Max von Sydow tycker jag är den där han spelar Hamsun, den åldrade och alltmer senile norske författaren. Hamsun befinner sig på fel sida under Andra Världskriget, men åker iväg för att träffa Hitler och försöka underlätta förhållandena för hans många landsmän som sitter på Grini, och många andra tyska läger, men utan att lyckas. Hitler, konstaterar Hamsun besviket, är en dumbom som inte lyssnar, inte förstår någonting och inte hör på hans budskap överhuvudtaget – som alla kristna despoter.

Det är värt att minnas, att Hitler var troende katolik, hela livet igenom. Han stödde aktivt de kristna kyrkorna, och utan kristendomen, fanns aldrig någon antisemitism, inte heller nazismen, som ju bara ersatt Jesus med Adolf, från en Führer till en annan, så att säga. Kristendomen är ju som nazismen i sig en totalitär lära, men våra förfäder var aldrig någonsin antisemiter.

Jajamen ! Gamle Adolf han var kristen han… Och inte mycket bättre för det…

Nu när Max von Sydows livsgärning som skådespelare är slut och över, kan man konstatera att han påfallande ofta spelade ”gubbroller” – från Smultronstället, som han alltså gjorde vid 27 års ålder – och kanhända var det väl hans far, eller någon äldre släkting han gestaltade om och om igen, med sin stammande gammelmansröst, som nu tystnat för alltid. Så tolkar jag det i alla fall.

Ställd inför detta faktum kan vi kontrastera den Hedniska och Asatrogna synen på Döden, jämfört med Kristendomens eviga dödsgestalt. Den kristna döden är alltid en man, Liemannen, eller ett utmärglat benrangel, ett ruttnande, motbjudande lik, som formligen osar och stinker av de kristnas eviga Helvetes-rädsla.

Men den Asatrogna döden, däremot – är en kvinna – eller med andra ord Hel, gudinna över underjordenHel är den äldsta av alla skapade varelser, vet vi genom Eddan, och det är följaktligen fel i sak att avbilda henne som en ung kvinna, vilket Amerikanerna och en massa andra människor som inte vet bättre ändå gör. Hennes blotta namn har med höljande, helande, helhet att göra.

Hel borde alltid skildras som en gammal gumma, för det är så hon framstår i källorna. Jag har tagit upp detta ämne tidigare, och när det står att ”Hel är till hälften Blå, till hälften Blek” vilket är det enda som finns noterat om hennes utseende, så måste vi komma ihåg att det Norröna ”Blå” också står för färgen svart, man säger ju ”Blåmän” om negrer i Islänningasagorna, till exempel. Jag har skrivit om detta ämne tidigare, inklusive hur de kristna Amerikanerna totalt feltolkat gudinnan Hel, och påstått att hon skulle ha ett levande ansikte på ena sidan huvudet, på den andra en dödskalle, vilket man kan se på många teckningar, fast det är totalt felaktigt. Med precis samma rätt – eller snarare fel – skulle man kunna tolka att ”hälften” väl i så fall kunde syfta på Hel-gestaltens nedre eller övre halva, och inte bara på höger och vänster.

Kristendomen och det kristna tänkandet lyckas aldrig frigöra sig från sin inre schizofreni, och motsatser, som svart eller vitt, ljus eller mörker.

Om Hel är – till hälften blå, till häften blek som sagt så syftar det på en sammansatt verklighet, idel komplexa känslor, som vi alla nog märker av om vi konfronterats med döden i vårt privatliv, till exempel genom någon nära anhörigs död. Dödsgudinnan Hel är en befrierska, som döljer de döda nere hos sig i underjorden, och därmed inte någon renodlat negativ figur. Hennes gillessal Okolner beskrivs som en glad och positiv plats, där eldar brinner av sig själv utan att man behöver hugga ved till dem, och när Thangbrand mördaren, den självutnämnde missionsbiskopen kom till Island, hälsade hedningarna honom med ropet att de själva gärna ville besöka det kristna helvetet – där var ju varmt och gott som i en bastu, och alla deras förfäder var också där…

Samma svar lär Radbod, Frisernas siste hedniske kung ha svarat frankernas missionärer med – om hans förfäder var i helvetet eller hos Hel, ville han själv inte hamna någonannanstans.

Hel gömmer i Okloners hall också Liv och Livtraser, det sista människoparet, som i sinom tid skall överleva Ragnarök och befolka jorden på nytt. Hon är ett slags naturens städgumma, likt ”Gumman Tö” i Elsa Beskows smyg-hedniska sagor, och en helt nödvändig del av tingens ordning, som det inte lönar sig att vara rädd för.

Elsa Beskows sagogestalt ”Gumman Tö” – aktuell såhär års och Vårdrottningen är barnkammar-versioner av Hel, respektive Freja…

I Tyskland finns ”Frau Holle” eller ”Fru Hulda” som ett slags sagogestalt också i mycket sen tradition, ända in till 1800-talet och bakom denna Dis eller gudinna vid vinterns slut och vårens början, står förstås den Nordiska Hel, efter vad man konstaterat. Liksom Baba Yaga, den ryska och slaviska motsvarigheten till Hel som dödsgudinna, kan hon sända snö och stormar över jorden, men de som orkar konfrontera henne, får hennes välsignelse.

”Frau Holle” tänks skaka ett täcke över jorden, vilket ger snöstorm

Blidväder och stormar i Febrauri-Mars skylls fortfarande på Frau Holda, och Ingrid Ylva, den mytiska grunderskan av Folkungaätten, ska från Bjälbo kyrkas torn i Östergötland ha skakat sina bolster med orden ”häst och kär av varenda fjär´” och då uppstod en väldig armé av döda, i stånd att driva bort Folkungarnas fiender… I träsken vid Hohe Meissner i Tyskland finns också offersjöar åt Frau Holda som ännu är i bruk, och man kan jämföra med kulten av Nerthus, eller Nehalennia bland kontinentalgermanerna… Hels Vite, eller det straff som Hel utmäter åt somliga, de kristna då mest, är oss hedningar rysligt fjärran, och vi vet att det är en god död och ett bättre liv som väntar i det hinsides…

Det fanns också en gudinna, stavad Hludana i det romerska Germanien, som är Hulda, Huldran eller Frau Holle – återigen Hel – i en annan form. Hel har bokstavligen varit dyrkad, i alla fall på kontinetalgermansk botten och kanske är hon så än, vilket är att beakta…

Modern staty av Hel eller Holda från Hohe Meissner, Tyskland

”Fensalar” eller offerträsken, är också Hels boning

Altare åt ”Hludana” eller Holda, dvs Hel – rest av Romerska soldater i Xanten…

I vilket det Isländska Asatruarfelagid får hjälp från ett oväntat håll..

På Island och här i de Nordiska länderna talar man alltid om Asatro, men aldrig om någon inbillad ”forn sed” som är en kristen smädeterm från 1200-talet, som aldrig användes i hednisk tid och för vars bruk det inte finns några som helst bevis innan 1900-talet.

Den 2 Februari i år berättade ”The Reykjavik Grapevine” om hur Asatrufelagid och Hilmar Örn Hilmersson – den ende person i hela världen som verkligen har den minsta rätt att kalla sig Allsherjargodi, eftersom han representerar ett fungerande samfund på mer än tre tusen personer – fått hjälp från ett oväntat håll.

Buddhister i Thailand uppges nu har skänkt ”tusentals euros” till bygget av det kommande Gudahovet (ja,vi talar om Gudahov, men aldrig någonsin om ”tempel” som är ett latinskt och kristet ord) vars svårigheter jag redan tidigare skrivit om. Kostnaderna för den arkitektritade byggnaden uppges nu har stigit från 127 miljoner Isländska kronor till över 300 miljoner, men ändå har Asatrufelagid en solid ekonomisk grund.

Vid slutet, står segern – och detta innebär att hela Island får en kulturell och religiös sevärdhet av rang, konstaterar den Isländska dagstidningen ”Visir”.

När får vi Hedningar det första Gudahovet vid Gamla Uppsala, och när skänks den marken tillbaka till oss – platsens enda rättmätiga ägare ?

En Påve mellan flera eldar…

”Vi stekte Påvar
på torget en dag
– en liten Helvetes-gud
och jag.

Jag käkade fyra
han åt upp fem.
Jag stekte mina
– men han flamberade dem !”

(mycket mycket fritt efter Sten Selander, svensk poet)

 

Svenska Dagbladet rapporterar idag att Påven inte smittats av Corona-Virusvad nu den nyheten skall i svenska tidningar att göra. Tydligen har våra dagstidningsjournalister i det här landet ingen som helst förmåga till urskiljning, eller ens nyhetsbedömning – när de KUNDE ha tagit upp gårdagens ämne, till exempel…

Nåja. Sist jag skrev om Hans Helighet, så hade Hans Helighet utlyst den digitala Phastan, till att skilja från en vanlig fysisk fasta, och se denna synnerligen katolska uppfinning går ut på att man skall vara snälla emot varandra på nätet. Det skall man givetvis, och jag hoppas nu som enskild hedning att ni fortfarande hörsammar detta, medan Erik Helmerson väl för dagen hurrar som en galning i sitt Dagens Nyheter, och alla våra pro-katolska journalister och makthavare dansar en yster krigsdans och utbringar en fyrtio dagars tacksägelsefest, eller vad som nu faller sig lämpligt för våra kristna läsare just för dagen…

Visste ni att man i England fortfarande bränner Påvar på bål ? Visserligen bara in effige, men i alla fall… Detta sker varje ”Bonfire Night” i November…

Episoden med Hans Helighet Fransiscus, som vi får hoppas fortsätter vara en friskus, erinrar mig om en av hans illustra föregångare på Påvestolen. När Digerdöden härjade som värst, fanns det en Påve som hette Clemens den VI, som var Påve i Avignon, för på den tiden hade Europa inte bara två utan stundtals till och med tre Påvar samtidigt.

Påvens läkare rådde honom att sitta mellan två stora eldar, som byggdes på Påvepalatsets gård. Där fick Påven sitta och svettas ymnigt i flera månader, medan hans tjänare ständigt släpadde fram mer och mer ved att lägga på brasorna. Inga pestflugor och råttor kunde komma nära honom, men när flera månader hade gått och Påven magrat betydligt, tycktes han ha fått sig en rejäl försmak av helvetets eld, enligt vad onda tungor på den tiden – det här var på trettonhundratalet ! – förmälde.

Men så är det väl med onda tungor, skulle man tro. De förmår intet emot en andans man, och den som är rättfärdig och inte sviker sina gudar, behöver inte frukta pestråttorna.

Själv är jag som bekant hedning, och har redan fått förlåtelse för alla mina synder, eftersom blotta begreppet synd inte finns i Asatron eller Hedendomen – så bli hedningar ni också, och slipp ifrån den italienska Coronan och annat katolskt Helvete !

Hedendomen har redan bevisat sitt värde…