”Hedniska Tankar LEDER – andra FÖLJER…”

Nordiska Asa Samfundet, NAS genomför just nu en namninsamling för att rädda UNESCO Världsarvet Birka och dess känsliga miljö – något som jag själv skrev om FÖRST, efter det att professionella arkeologer uttalat sig i SVT. 

Kanhända minns ni mitt inlägg från 26 Juni i år – långt innan de flesta media eller tidningar som DN ens vågade ta upp frågan.

Varför vill den svenska Regeringen inte bevara och skydda allt det, som är vårt självklara arv ?

På grund av vanvård, plundring och Regeringen Löfvéns felaktiga kulturpolitik, där Sveriges kulturella och historiska identitet hela tiden missgynnas och nedvärderas, riskerar nu Birka att förlora sin UNESCO-klassning. Man har inte ens tagit bort vindfällda träd från 2018 års stormar, och rovgrävningar har konstaterats på flera håll, enbart därför att Fastighetsverket, som nu är ansvarigt för skötseln av ön; inte vill ha någon tillsyningsman där under vintrarna. De tre gårdar som under hela 1900-talet varit bebodda, har nu avfolkats, och bara en bofast familj – som väl kunde få bidrag för att se till ön på 24-timmarsbasis -återstår idag. Enligt Veronica Björkman, ansvarig för Birkas Museum under sommarhalvåret, har man konstaterat tre tydliga rovgrävningar bara i år, men ingen har gripits för dåden.

Jag uppmanar er alla att skriva under den aktuella namninsamlingen, som började för några dagar sedan och i skrivande stund samlat 726 personer.

Oavsett vilken andlig inriktning ni har, och oavsett vilka åsikter om saker och ting ni har i övrigt, tycker jag ni bör dra ert strå till stacken för att rädda Birka som Världsarv, fortast möjligt.

Låt oss värna det som är vårt – för HELA VÄRLDENS skull !

Och, angående detta med namninsamlingar…

Visste ni att NAS fortfarande driver en namninsamling för att få bort den skändliga sk ”Påvestenen” från Gamla Uppsala, och hindra katoliker och andra kristna grupper från att förstöra hela det området ?

Hittills har inte mindre än 1240 personer rörstat för att ta bort det fula och missprydande altare, som katolikerna placerat rakt framför hela Sveriges viktigaste gravhögar, något de aldrig någonsin haft ett lagligt tillstånd för. Stenen måste bort, helt enkelt – och Gamla Uppsala som fornminnesområde, måste kunna återställas i det skick det en gång var. Det är ett naturligt krav inte bara för oss svenskar, utan för människor över hela Världen. Gamla Uppsala har alltid varit en av Hedendomens allra heligaste platser, och ifall nu olika religioner alls ska kunna samexistera i Sverige, måste dessa kristna också lära sig att de inte kan få bryta emot vårt lands lagar, och att även vi hedningar har rätt till en plats, där vi obehindrat skall få kunna utöva vår religion. Det finns en katolsk kyrka i centrala Uppsala redan, och stenen kan mycket väl flyttas dit, utan att det möter den minsta svårighet.

”Runkampen” eller protestkampanjen emot den Hets emot Folkgrupp som vårt lands egen Justitieminister, drivit från talarstolen i Riksdagen när han på helt felaktiga grunder försökt få bland annat Tyr-runan och Odal-runan totalförbjudna såsom varande påstått ”rasistiska symboler” var något som jag själv började ta upp redan 2017. Vi vet alla vad som hände sedan.  Regeringen Löfvén har fått svänga 180 grader i frågan, och numera utreder man vad jag själv föreslog redan från början, dvs att rasistiska och utomparlamentariska organisationer typ NMR och ”Samfundet Forn Sed”, som missbrukar runor och andra för Asatron väsentliga symboler skall förbjudas och ställas inför rätta, inte själva runorna och symbolerna. Också detta är ett fullkomligt logiskt och naturligt krav, och det kunde vår Justitieminister ha insett, även om han gång på gång vägrat att kommentera frågan, och fegt gömt sig bakom anonyma tjänstemän och ”sakkunniga” istället för att förklara och stå för vad han faktiskt sagt, trots att det visat sig helt felaktigt.

Resultatet blev också en offentlig demonstration framför Riksdagshuset – organiserad av NAS – som först sade sig vara en ”opolitisk” organisation men som senare fick ta tillbaka vad man själv sagt – efter påpekande från ”yours truly” – dvs just mig…

”Runkampen” var och är en politisk fråga. Den är politisk, därför att den berör ett lagförslag – nu dessbättre bordlagt, och kanske kommer frågan bli bordlagd för evig tid, vilket nog vore det bästa. Vi får nog också konstatera, att demonstrerar man offentligt framför ett Riksdagshus med banderoller och allt, ja då ÄR man självklart politisk, även om man kanske inte ville vara det från början, utan tvingades bli det – mot ens uttalade vilja. Ingen skulle ju kunna vara gladare än vi Asatroende om den höge Ministern slutade med sina dumheter, och avstod från dem i framtiden – han kanske skulle kunna gå sitt eget folk till mötes, och på så sätt återvinna vårt förtroende och ställa allt till rätta – men se – det har han inte gjort !

Namninsamlingarna har blivit många i Svea Rike nuförtiden – men de sker bara på förekommen anledning. Hade vi en Regering som lyssnade på sitt eget folk och som förde en förnuftig politik, skulle alla dessa inhopp i dagspolitiken inte längre behövas, och vi kunde alla återgå till något nyttigare och det som var vårt egentliga syfte istället för att ”driva politik” – men nu har vi blivit tvingade att agera…

Mohammed Omar, min gamle bekant från Uppsala, berättade för två dagar sedan om hur en ny extremistisk gren av Islam, kallad Dawa håller på att etablera sig i Sverige. De försöker nu få bygglov för ett jättestort islamiskt center i två våningar i Stenhagen utanför Uppsala – inom direkt synhåll från Uppsala Högar.

Dawas mål är också att Sharia-lagar ska införas, inte bara i Uppsala utan i hela Sverige. Mohamed Omar vet vad han talar om, för en gång var han extrem islamist själv, men det var innan han kom till insikt, och började hylla sundare ideal..

Dawa-folket som vill bygga centret i Stenhagen tillhör en missionsrörelse som heter Tablighi Jamaat. Denna rörelse grundades i Indien på 1920-talet för att rena muslimer från påverkan från den indiska, hinduiska kulturen. Den spreds sedan till hela världen och räknar idag cirka femtio miljoner medlemmar. För att få unga muslimer att rensa bort varje spår av icke-islamisk kultur tar man dem med på resor i tre eller 40 dagar. Man sover tillsammans i moskén och följer ett program som innehåller bön, koranläsning, predikan och ”turer”. Turen går ut på att gå runt närområdet, knacka dörr hos muslimer och kalla dem till moskén.

Tvång och påtryckningar, alltså – så småningom inte bara riktade emot de som redan är muslimer och som vi har alldeles för många av här – utan också mot oss svenskar, som faktiskt vill ha kvar en modern rätts-stat, jämställdhet emellan kvinnor och män, religionsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och allt vad vi hade, redan på det Gamla Uppsala -tingets tid, då alla Svears Ting fanns vid just Gamla Uppsala.

Mera om böneutropen, som snart kommer att eka över Uppsala Högar ifall inget görs, kan du läsa här…

1392 personer har redan förklarat, att de INTE vill ha denna jihad-central, men fler underskrifter behövs.

Att REAGERA emot kristendom och islam är VIKTIGT. Vi får INTE TVEKA om vi skall kunna behålla vårt eget land, och försvara de friheter, vi idag tar för givet.

Jag hoppas du som läser det här också SKRIVER PÅ för att STOPPA Dawas nya Jihad-center utanför Uppsala, och att du gör det fortast möjligt. I morgon kan det redan vara försent…

Annonser

Jag VET varför ”Svenska” Kyrkans Medlemstal SJUNKER

När man betraktar en statistisk utveckling över en längre tid, eller analyserar ett samhällsfenomen kan man alltid utgå från olika betraktelsesätt. Antingen kan man anta att utvecklingen är dålig, i huvudsak eller i smått, eller så kan man anta att utvecklingen är positiv, och alltså vara utvecklingsoptimist i det stora eller lilla. Men en sak är en gång för alla given: Man kan inte förneka att utveckling faktiskt äger rum, för då är man inte annat än en skenhelig faktaförnekare.

”Svenska” Kyrkan påstår fortfarande, att just den skall ha överhöghet över alla svenskar i andligt hänseende, och att bara dess egen världsbild och verklighetsuppfattning får räknas. Den kallar sig till och med för ”svensk” ungefär som om den skulle ha någotslags ensamrätt på det begreppet, och trots att den kommer utifrån, eller med andra ord mellersta östern. Rätteligen skulle den väl göra som den Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland, som aldrig påstått att just den skulle vara ”finskare” än något annat, och heller INTE är någon ”Finländsk” kyrka till namnet.

Ändå är mindre än 57 % av Sveriges invånare med i den påstått ”Svenska” Kyrkan. Och andelen har stadigt minskat sedan Statskyrkan upplöstes år 2000, då den var 88 %.

Varför fortsätter då ”Svenska” Kyrkan att leva i det förgångna, och skenheligt samt lögnaktigt påstå att just den skulle ha en roll, den länge länge sen förlorat ?

Nya siffror över denna kyrkas medlemstal fram till 1 Augusti i år blev nyligen publicerade. Statistiken visar tydligt, att det som varit en bevisbar trend från 1970 och vidare framåt fortfarande gäller. Medlemsantalet i de kristna kyrkorna fortsätter stadigt att sjunka, och allt fler och fler människor väljer att bli Hedningar. Detta är en statistiskt fastställd trend inte bara i Sverige och de Nordiska länderna, utan i hela Europa, ja Västvärlden inklusive USA, vilket oberoende forskningsinstitut som PEW Research Institute och andra för länge sen bevisat.

Vid början av detta år fanns det 10 242 429 registrerade invånare här i Sverige, oräknat de som uppehåller sig här illegalt, och inte skall vara här. Regeringen Löfvén har dessutom över 50 000 fastställda utvisningsbeslut, som den inte förmår verkställa, och befolkningstillväxten fortsätter att skena, pga mer eller mindre okontrollerad massinvandring. Alltnog, vid årets början fanns det 5 904 830 kristna här i landet, som var medlemmar i ”Svenska” Kyrkan – åtminstone till namnet. Undersökningar visar, att mindre än 10 % av svenskarna tror på en allsmäktig gud, eller någon ”Herre” som ska bestämma över dem, så flertalet är nog dessvärre med enbart av gammal vana, och utan att egentligen förstå vad de sagt ja till.

Enligt de senaste befolkningssiffrorna från SCB, Statistiska Centralbyrån, fanns det 1 Augusti 10 309 397 personer i Sverige, ifall vi räknar med en månatlig ökningstakt av 0,359 % sedan Maj, precis som förra året. Under Januari – Augusti 2019 har det också fötts 77 542 barn, medan 61 260 medborgare dött, och minst 28 404 personer invandrat. Enbart invandringen motsvarar mer än två nya Askersunds Kommun – och som vi alla förstår är det inte miljömässigt hållbart att hålla på att öka invandringen såhär i det oändliga.

écrasez l’infâme – eller KROSSA den skändliga, skrev en gång Voltaire…

Vi vet – från ”Svenska” Kyrkans egna siffror, att enbart 70,9 % av de som dör, är medlemmar i samma kyrka. Tyvärr genomför man ännu en fruktansvärd, medeltida ceremoni kallad ”Dop” som innebär att man tvingar på i stort sett nyfödda barn den kristna religionen och tvångsansluter dem, helt utan minsta hänsyn till dessa barns vilja, varesig i nuläget eller framtiden. Personligen anser jag, att Kollektivanslutningar till religiösa samfund inte har i ett demokratiskt land att göra, och att allt detta ”döpande” eller den religiösa doping som förekommer i dagens Sverige borde vara förbjuden i lag.

Lyckligtvis är det nu så – ifall fjolårets döds- och dopfrekvenser gällde under årets första sju månader att bara 31 172 barn tvingats på den kristna religionen genom ett avskyvärt övergrepp, medan 43 433 kristna dött, och inte finns mer. ”They never come back!” hel enkelt. Detta gör, att ”Svenska” Kyrkan förlorat 12 261 medlemmar genom ”naturlig avgång” eller ”generationsväxling” som den själv kallar det. Man påstår att denna ”generationsväxling” skulle generera ett avbräck på 0,5 % om året, men i år blir det nog mer än så.

KOM IHÅG: ALDRIG I LIVET skall du ”DÖPA” dina barn. (Knäsätt dem istället, och välkomna dem till din ätt och familj, men tvinga INTE på dem någon tro !! )

 

Under årets första sju månader  gick också 29 050 personer ur ”Svenska” Kyrkan och blev Hedningar. Kanhända är det heller inte så konstigt. Tanken på en ”Allsmäktig” gud som skall bestämma över allt och alla hör INTE hemma i ett demokratiskt samhälle överhuvudtaget, lika lite som Nazismens Führer-princip; särskilt inte om vi nu förutsätter att vårt samhälle dessutom skall vara ”Multikulturellt” – men vad innebär egentligen det ?  Många svenskar mår säkert mycket illa av det religiösa hyckleri, barndopen och de andra övergreppen som denna kyrka hela tiden begår, även om det också finns många andra skäl att GÅ UR, LÅTA HEDNA SIG och för alltid vända de kristna kyrkorna ryggen. Sorgligt nog lockades 5338 stackars vilsna personer med av de kristna locktonerna, men ingen kan förneka det faktum att hednandet hade övertaget – nettosiffran lyder på 23 712 nya Hedningar i vårt land.

Detta sammantaget ger nu 5 868 857 kristna, eller 56,92 % – för större andel av befolkningen har denna kyrka inte, och den kommer sjunka ännu mer innan årsskiftet. ( – 0,72 % på 7 månader )

Snart kommer Det Hedniska skiftet

Är DU redo ?

Snart – mycket snart – kommer det en dag då dessa kristna inte kan domptera, hunsa eller regera oss svenskar mer. Vi vägrar att stå med mössan i hand och andäktigt buga och bocka för dem, för sådant passar inte i ett fritt samhälle. Det Hedniska Skiftet – dagen då de kristnas antal är mindre än 50 % kommer allt närmare och närmare – dag för dag. Man kan med fullständig säkerhet förutspå att den dagen kommer att inträffa inom den närmaste tio-årsperioden (redan ”generationsskiftet” och demografiska faktorer dikterar detta) och jag tror att det kommer medföra en ytterst nödvändig attitydförändring i hela det svenska samhället.

Efter 700 år, lite drygt, återfår vi etniska svenskar äntligen vår andliga och religiösa frihet, och det kommer bli en oerhörd framgång för land och folk.

Idag har de kristna nästlat sig in överallt, i Riksdagen, alla statliga verk och myndigheter, ja inte ens militären, polisen och krisberedskapen går säker för deras låtsaskompis ”jesus” eller deras befälhavare, som de kallar för ”gud”. Från närliggande exempel i Norge – och tragiska fall som Anders Behring Breivik och därmed likställda personer i USA vet vi hur fruktansvärt, fruktansvärt illa det kan gå, när kristna personer tillåts operera fritt i politiska församlingar, eller viktiga poster i samhället. Ännu mera skrämmande är, att en relativt stor andel av världens kärnvapenarsenaler är i händerna på personer, vars låtsas-kompis ”gud” närsomhelst kan få dem att utlösa missilerna…

Vet vi vem eller vad de kristna kommer att lyda, ifall en kris eller ett krig drabbar Sverige på allvar ?

Kommer de verkligen vara lojala med den legala Regeringen och folket, eller kommer de välja ”Allahs” eller ”Guds” sida… ?

Skulle du vilja ha kristna personer inne i kontrollrummet på Ringhals Kärnkraftverk, eller i våra Brigadstaber ? Vad har de där att göra ??

Vi kan inte lita på dem, det står nog helt klart. Personer, som sätter den egna religionen före lojaliteten till sina medmänniskor eller hela samhället, kan inte, skall inte och bör inte inneha några statliga eller kommunala uppdrag – och det är ett annat skäl till varför du skall GÅ UR ifall du inte redan gjort det, käre medborgare eller medborgarinna.

Ett annat skäl är pengar. Dina pengar, och hela din familjs pengar.

Låt oss säga, att du är en normalinkomsttagare med en årlig inkomst av 290 000 ungefär – för så stor är den faktiskt. Beroende på var i landet du bor, stjäl ”Svenska” Kyrkan pengar av dig via ett slags tionde eller skatt, som man lögnaktigt kallar för ”kyrkoavgift” fast det är ett tionde eller en tvångsbeskattning det är tal om. Man tar minst 1,3 % ur din plånbok, så fort du får lön.

Räknat på ett helt arbetsliv blir det MASSOR av pengar som man stjäl från just dig, och med ränta på ränta ännu mera.

Du förlorar omkring 3000 kr om året, eller minst 250 000 kr på ett arbetsliv – utan ränta (då blir det mer än 1 miljon ifall du kunde placera dina pengar rätt !) pengar som du och din familj kunde ha större nytta av, ifall ni nu bara själv fick bestämma över dem, som vuxna människor. Ge inte bort dina tillgångar till en osynlig ”gud” eller några ”heliga andar” ! Du tjänar inte på något sådant. Kanske behöver du en pensionsförsäkring – hela pensionssystemet i det här landet håller ju på att gå spikrakt åt helvete i alla fall, så det är nog bäst för dig att se om ditt hus, medan du ännu kan. Kostnaderna för massinvandringen, skjuter fortfarande i höjden. Kriminalitet och osäkerhet ökar hela tiden i vårt svenska samhälle – och det vet du redan ! Tänk på dina barns framtid, åtminstone ! Vill du inte att de ska få lite mer till sin utbildning, eller kanske universitetsstudier så småningom, så att de får ett bättre liv än du någonsin fick ?

Ja du ser – skälen till att gå ur svenska kyrkan är många – och här kommer nu en länk till en blankett, som jag VERKLIGEN tycker att just DU ska skicka in – redan IDAG (vänta inte till i morgon !)

 

Ett annat skäl är vad som kommer att hända med dig som svensk efter döden.

Vi vet att bara 70 %, ungefär av de som dör alls är medlemmar i ”Svenska” Kyrkan – men den utvinner ändå guld och annat ur döda svenskars lik – och berikar sig själv på det – precis som Nazisterna en gång gjorde i deras dödsläger.. Ett hemligt avtal har slutits mellan denna mycket märkliga ”Svenska” Kyrka – ”Allmänna Arvsfonden” och ett privat bolag från Norge, som kallar sig ”Föniks Miljö A/S” men vars styrelse är helt okänd. ”Svenska” Kyrkan har också ett begravningsmonopol, och har hand om begravningarna i alla svenska kommuner utom Tranås och Stockholm, där det trots allt finns kommunala alternativ. man stjäl pengar från svenskarna också via en ”begravningsavgift” som bygger på det olagliga och rättsvidriga monopolet, som aldrig borde ha införts – i alla fall om vi ska ha verklig religionsfrihet, vilket vi inte har.

Bara förra året stal man över 50 ton guld och ädelmetaller från svenska döda och deras anhöriga.

LIKA SOM BÄR – du betalar – DE berikar sig, nu som då….

Man vet också, att pengarna via ”Allmänna Arvsfonden” och kyrkans bidragssystem förs över till extremt militanta muslimska organisationer i Sverige, som verkar för att införa Islam i vårt land. Och detta är vad tandguld från svenska fattigpensionärer går till.. Jag skulle inget säga om detta lagvidriga system, om det vore frivilligt – men så är det ju inte. De flesta människor i dagens Sverige vet inte ens om att den här gravt oetiska guldhandeln ens försiggår, och vet inte heller vad som kommer att hända med deras anhörigas lik efter döden. Jag tycker åtminstone att detta borde vara frivilligt, och att man faktiskt har en skyldighet att upplysa människor om vad man tänker göra. I alla kulturer och alla tider har det räknats som en stor skändlighet, att stjäla från de som är döda och inte längre kan försvara sig. Vad ”Svenska” Kyrkan gör nuförtiden, hör inte ens ihop med någon ”kristen” etik.

Jag tycker att du som svensk skall tänka dig mycket noga för.

”Svenska” Kyrkan är en organisation som stöder böneutrop, och fler Moskéer i vårt land – liksom flera islamistiska organisationer. Vill du alls stödja sådant – Ja eller Nej ?

ÄR det inte bättre att GÅ UR och vara en FRI MÄNNISKA, först som sist ??

Dagbladet Information om ASATRONS framgångar i Norden

Dagbladet i Danmark, även känd som Information.Dk är ett tidningsmedium som växte fram ur en av den danska motståndsrörelsens illegala nyhetsbyråer under kriget. Asatron av idag är också en folklig motståndsrörelse som håller på att etablera sig i de Nordiska länderna, och vad kan då vara naturligare än att Mathias Nordvig, annars själv hedning och lektor i nordiska studier vid University of Colorado i Boulder, Colorado analyserar den i en brett upplagd krönika.

Asatron talar direkt till den moderna människan” skriver han, och den bygger som jag sagt (se det ampra inlägget ”Skenbilden rämnar” på värderelativism, inte alls på någon naturrättsfilosofi)

Vad är det som förklarar Asatrons återkomst, och dess framgångar just i vår tid ? – Ja, se där två av de frågor som lektor Nordvig söker svaret på. Själv tror jag att det till viss del kan förklaras med socio-ekonomiska faktorer, vilket jag väl på sitt sätt mycket svagt antydde genom gårdagens inlägg. När Nomenklaturan i ett land och den styrande Eliten blir allt rikare, och bara sysslar med att berika sig själv, förlorar vanligt folk till slut tron på hela systemet och söker sig till slut nya alternativ, de må sedan vara andliga eller politiska.

Detta syns, antyder Lektor Nordvig på att Asatron börjar bli utbredd inte bara i Danmark, Sverige, Norge, Island och de övriga Nordiska länderna, utan också på att det finns ett stort intresse också i Ryssland, USA, England, Spanien och Tyskland, eller i stort sett i alla länder, som någonsin kommit i kontakt med den Nordiska kulturen överhuvudtaget. Det håller jag med om, men man måste också komma ihåg att den amerikanska Asatron utvecklat sig till ett sidospår (Islänningarna, till exempel, vägrar till mycket stor del att ha någon kontakt med den alls, och det gäller också för min del) och dessa sidospår, som finns i andra, icke-nordisktalande länder, är till  stor del påverkade av vad som visas i populärkulturen, dåliga tv-serier och mycket annat; vilket leder till att främst de amerikanska Asatroende har en mycket grund eller rentav felaktig förståelse till vad Asatro alls är för något.

 

Asatron skapades i de Nordiska länderna – och det är här och inte i USA som den ska utövas…

Och Lektor Nordvig skriver också, mycket riktigt:

Med de globale politiske strømninger, hvor flere bliver kritiske over for det, der gerne opfattes som globalistiske systemer, ser vi også en øget interesse for at se indad mod en fortid, der forstås som mere lokal og folkelig. Dette sker både på højrefløjen og på venstrefløjen.

Å ena sidan finns där en svärmisk naturdyrkan från diverse vänsterfolk, skriver han – och en ökad miljömedvetenhet; som efterhand kanske tar sig sundare former än att slå över i sjuka randfenomen typ ”forn sed” eller Greta Thunberg-dyrkan, eftersom dessa företeelser redan håller på att avslöjas som det kristna hyckleri de i själva verket är. Å andra sidan finns också en utbred tro att Hedendomen och Asatron är så oerhört mycket mer än så – det handlar inte alls bara om Nordbornas känsla för naturen, världen och naturlandskapet omkring dem, utan en medvetenhet om att de måste ta hand om sina egna rötter, sin identitet, sitt språk, sin historia och allt det som håller på att tas ifrån dem, då den Nordiska kulturen hela tiden nedvärderas och diskrimineras, till och med i de länder där den en gång hade sitt upphov och ursprung. Det är i det sammanhanget – inklusive vad jag själv nyss kallade de ”socio-ekonomiska faktorerna” som Asatron kunnat växa, och blivit så stark.

Det är en sida av saken, men Matthias Nordvig går djupare än så i sin analys, och det måste man tacka honom för. Det är i själva tron skillnaden sitter, förklarar han. De Asatroende tror inte längre på en allsmäktig gud eller en allsmäktig överhet, som ska styra över allt och alla, och reglera de troendes liv in i minsta, oviktigaste detalj, som i de Abrahamitiska ökenreligionerna. De avvisar alla Monoteistiska villoläror, och söker sig helt egna vägar helt enkelt. De vill ha tillbaka sin frihet, sitt människovärde, för

Jo, der er kvalitative aspekter af den nordiske mytologi som ud over de faktorer, der har med samfundsudviklingen og medieeksponeringen at gøre, kan siges at gøre asatroen interessant for moderne mennesker.

Myterne fortæller om gudefigurer, der fejler, har menneskelige følelser og giver adgang til hele følelsesspektret.

Kristendommens myter om Jesus fremstiller en mand, som det kan være svært at identificere sig med. Den nordiske mytologi fremstiller mænd og kvinder, hvis tanker og følelser taler til os som mennesker.

Både kristendommen og islam stiller ufravigelige krav til mennesket om, at det skal tænke og agere på bestemte måder uden at tage specielt hensyn til, at vi i den moderne verden finder os selv i mange forskellige roller gennem livet, og at dette kræver fleksibilitet i vores tilgang til andre.

I de nordiske myter finder vi denne fleksibilitet.

Gudarna är inte ofelbara, och inte allsmäktiga. Tillvaron är sammansatt, inte enkelspårig. Universum är komplicerat, inte styrt efter feodala principer från Mellanöstern. Asatron talar direkt till känslan, och erbjuder både kvinnor och män flera gudomar att identifiera sig med rent känslomässigt, nya sätt att vara – och ingen snäv beduintillvaro med påse över huvudet som hos IS, eller de nordiska huvudstädernas ”förortsmoskéer”, granne med de forna Statskyrkorna, som vill hålla den nordiska människan i ett lika diktatoriskt järngrepp, som någonsin islam.

Det tycks mig som om denne lektor i Boulder, Colorado tagit till sig något av det jag sagt i denna blogg genom många, många år av träget slit och hårt arbete, när han säger att:

Ingen dogmer

I førkristen tid var den nordiske mytologi en del af en religion, der ikke foreskrev dogmer for adfærd. Moral var ikke knyttet til guder, men i stedet til familien og det nære samfund. Man tog måske guderne til indtægt i forhold til love, regler og moral, når man svor eder, men der var aldrig tale om ’Odins ti bud’ eller noget i den stil.

Der er ingen tekster eller myter i asatroen, der foreskriver noget, man ikke må gøre.

I digtet »Den Højes Tale« giver Odin gode råd, men det er meget sigende, at han ikke siger, at du skal eller ikke gøre et eller andet. Han siger i stedet: Tag mit råd, det vil hjælpe dig og gøre dig godt. For eksempel strofe 135:

»Jeg råder dig, Lodfafner, tag dette råd. Det vil hjælpe dig, hvis du tager det, gøre dig godt, hvis du forstår det: Fornærm ikke en gæst, jag ham ikke fra din dør; vær barmhjertig over for dem, der er i nød.«

Religionen tilbød ikke noget, der lignede de kristne og muslimske fiktioner om himmel og helvede. Den var jordnær og optaget af livet her og nu. Dette kom typisk til udtryk i ritualer, der handlede om frugtbarhed, afgrøder, rejser, handel, krig og alle mulige almindelige gøremål.

Resterne af denne religion, de spredte middelalderkilder, der giver indikationer på førkristne ritualer, den islandske sagalitteratur og den lille håndfuld nedskrevne myter, vi har, giver stadig det indtryk.

Det finns inga ”tio budord” mer – eller ”nio nycklar” som i forn seds och de högerextrema Odinisternas förvanskningar. Allt sådant håller vi redan på att hamra bort, och de som verkligen LÄST EDDAN och Hávamáal, ska inse vad jag talar om, och vad den gode lektorn också insett så småningom. Här finns ingen evig fördömelse som i de kristnas helvete, och inget monoteistiskt helvete att ställa till för andra heller. Ökenreligionerna avvisas tvärt, ty:

Der tales ofte om, at kristendommens budskaber er tidløse, men er det specielt tidløst at knytte sig til bibelske fortællinger om israelitternes slaveri i Egypten eller Gud, der narrer Abraham til at tro, at han skal ofre sin søn – eller Jesus, der blev offer for et politisk spil mellem jødiske og romerske magthavere?

Ligesom shariaens retspraksisser er baseret på 1.400 år gamle regler for et klansamfund på Den Arabiske Halvø, er kristendommen håbløst fanget i en tidsboble, der kun med stor anstrengelse lader sig overføre til den moderne, pluralistiske verden.

Fri til at være menneske

Uanset hvor de asatroende stiller sig politisk, er det ideen om friheden til at være et menneske, som ikke er skabt i en guds billede, men er et produkt af sit miljø, der tiltrækker dem.

Jesus, eller Kristendomens eviga Führer-princip, lika tryckande och kvav som någonsin nazismens, gäller inte här. Det är slut på Sharian, slut på Torah-dyrkan, slut på gamle Moses, slut på alltsammans av detta eviga tyranni. Nu kräver vi vår egen rätt, och att få leva i enlighet med vår egen frihets principer.  Människan ges ett moraliskt val, och Tors Hammare sätts i människans egna händer.

”Mache Kaputt, was Euch Kaputt Macht!”

 

Den nordiske mytologi giver den asatroende mulighed for at se sine guder i tordenvejret på himlen, i vandkantens bølgeskvulp, i træernes raslende blade, i det overvældende bjerglandskab og ikke mindst i sig selv.

I erkendelsen af at vikingetiden er langt væk, og den førkristne religion i Skandinavien blev mere eller mindre udslettet, er det muligt for den asatroende i dag at acceptere, at verden er foranderlig, og at man kan leve i disse opbrudstider uden at skulle længes efter en verdensorden, hvor alle ens naboer er hyggekristne, rettroende muslimer eller overlegne kulturradikale.

For de asatroende er de nordiske guder billedet på en verden, hvor mennesker er formet af deres ophav og tilgår verden som et resultat af deres slægt, miljø og mangeartede oplevelser. Du er skabt som dig selv, lige præcis som du skulle være, og du er fri til at søge din lykke på dine egne præmisser.

Asatroen er et svar på relativismens fordringer til det moderne menneske.

Här är du fri till att skapa din egen lycka, på dina egna premisser. Du känner ditt ursprung, och vet vilka som tillhör ditt folk och ditt land. Du sätter en ära i att bygga upp det landet och försvara det, med ett mänskligt förhållningssätt och mänskliga lagar – för intet mänskligt är oss främmande.

Vi väljer det praktiskt möjliga, och ett fungerande, tryggt och säkert samhälle framför det otrygga och icke-fungerande. Vi ser ett nytt tidevarv komma, nya dagar som ska gry över våra länder, och när våra händers och hjärnors verk en dag äntligen står klart, skall vi kunna säga – detta gjorde vi, de Nordisk folken. Detta var vårt arv, och detta gavs åt oss att förvalta. Inte åt något annat folk.

Och när den dagen äntligen kommer, och frihetens timma åter gryr, då skall vi låta Frihetens Gjallarhorn ljuda, från Nordkap till Smygehuk, från Grönlands Godthåp till Ukraina. Med en ny medvetenhet skall vi stolt kunna säga; ”Fri till sist, Jag är Fri till sist –  Tack Tor, Frej och Oden, jag är fri till sist !”

Förhållandevis sakligt av SVT om Birkas Kvinnliga krigare, men stora fel i detaljframställningen…

Jag återvänder nu till  historiska ämnen typ arkeologi, och lämnar för tillfället samhällsutvecklingen i det som en gång var Sverige, men som numera blivit Landet Löfvén, även känt som Absurdistan. Igår sände vår kära, kära Statstelevision SVT ett program, som borde få det att vattnas i munnen på envar äkta Asatroende och Hedning. För att vara av Statstelevisionen var det överraskande sakligt och faktamässigt korrekt, även om där fanns en rad helt horribla fel och fiktionaliseringar vad gällde vissa detaljer. För regi och cinematografi svarade Engelsmän, forskare från Smithsonian och inga svenska journalister, och det kan nog förklara den höga kvaliteten rent filmiskt sett, men den svenska speakertexten var som vanligt rent bedrövlig i sina stycken, och den historiska research som gjorts inför hela programmet delvis bristfällig.

https://www.svtplay.se/video/23227350/den-kvinnliga-vikingakrigaren

Nej, myterna om ”Sköldmör” och kvinnliga krigare under vikingatiden är faktiskt till stora delar obevisade…

För nästan två år sedan (september 2017) utbröt plötsligt ett stort halabaloo och många kontroverser inom Svensk arkeologi, då ett forskarteam från Stockholms Universitet plötsligt tillkännagav, att krigaren i Birkagrav 581, en av de mest berömda kammargravarna av rysk och slavisk typ och en av de finast placerade gravarna på Birka överhuvudtaget, faktiskt innehöll en kvinna och inte en man. Graven hade grävts ut av Hjalmar Stolpe, den svenska arkeologins fader; redan år 1889, då arkeologiska metoder i Sverige var väldigt outvecklade, åtminstone jämfört med idag.

Den kvinnliga arkeologen Anna Källström identifierade fyndet som en kvinna, enbart med hjälp av ett enstaka bäckenben; vilket också visas i TV-programmet. Vad man INTE berättar, däremot, är att Historiska Muséet i Stockholm någon gång under 1900-talet slarvat bort hela kraniet, så när som på käkbenet från den berömda grav 581b. Någon på muséet måste ha tappat huvudet fullständigt, och än idag har det inte gjorts någon enda utredning på hur detta kunnat ske. Modern DNA-analys bekräftade först senare det befarade – jo – Anna Källström hade faktiskt rätt. Ovedersägligen rör det sig om en kvinna, som begravts med en hel vapenutrustning och några spelpjäser, men detta bevisar inte alls, att kvinnan faktiskt skulle ha använt vapnen, deltagit i regelrätta strider eller ens varit en krigare, även om hon säkert hörde till samhällets toppskikt. Hennes skelett är idag långtifrån komplett, uppvisar inga tydliga skador eller förslitningar, hennes muskelfästen verkar relativt små och hon uppvisar snarare tecken på att ha varit relativt spensligt och klent byggd, snarare än att verkligen ha vad som krävs för att hantera vikingatida vapen på ett effektivt sätt. Vad jag vet, har man heller aldrig fastställt hennes dödsorsak, men hon dog av allt att döma inte alls i strid, och har heller inga ben brutna, delvis läkta osv – vilket har varit ”det vanliga” för de flesta vikingakrigare – man kan bara tänka på Olav Geirstadalv i Gokstadhaugen, som jag snart tänker återkomma till.

De påståenden, som SVT fäller om att Birkakvinnan i grav 581 ”inte skulle ha haft några husgeråd med sig i graven” utan bara vapen, är FEL I SAK. Hon hade de facto minst ett större ämbar och en kittel (med mjöd eller öl ?) vilket syns också på Hjalmar Stolpes originalteckningar. Dessutom kan där ha funnits många träföremål som tallrikar, grytor, slevar, skedar, köttgafflar, skrin, kistor osv men som tyvärr ruttnat bort, och som inte synts eller dokumenterats i 1880-talets originalgrävningar.

Det är på basis om detta SVT serverar en helt uppdiktad och fiktionaliserad soppa, om en stackars flicka vid namn Signe, vars far på ett tidigt stadium blir mördad, och hon ”drivs av hämndbegär” får vi veta, redan i den inledande texten, ett ovanligt pejorativt, nedsablande och dessutom renodlat fördomsfullt sätt att uttrycka sig om våra förfäder, som faktiskt har mycket lite grund i verkligheten, andra omöjligheter att förtiga.

Bland de dumheter som sagts om Birkakvinnan, kommer en av de allra största från Charlotte Hedenstierna-Jonsson, som med utgångspunkt i de magra fynden säger att kvinnan ”måste” ha varit officer (det ”måste” hon inte alls) och kunnat leda trupper i strid, haft stor taktisk skicklighet osv osv – alltsammans helt obevisade påståenden, som hon härleder bara och endast bara till de spelpjäser som låg i graven. God färdighet i schack, hnefatafl eller nordiskt brädspel är på intet sätt en garanti för verlig ledningsförmåga i fält, och det visste redan våra förfäder också.

Snarare än att ta till en massa orimligheter – vilket SVT:s fiktionalisering faktiskt gör – kan vi mycket väl tänka oss – mot bakgrund i goda kunskaper i Vikingatidens kultur och samhällsliv att kvinnan ifråga varit officershustru ja, eller snarare ”krigsmans änka som fått behålla sin makes vapen ”in på nådeåret” ungefär som 1600-1800 talens indelta soldathustrur. Det finns faktiskt inga bevis för att hon slogs själv alls.

Vi vet att vikingatida vapenutrustningar gick i arv från far till son, eller mellan män. En betydligt sannolikare och troligare förklaring är att kvinnan i grav 581 inte hann få några barn innan hennes make dog, eller att hon av en eller annan anledning inte hade några manliga yngre släktingar, ingen ättelägg eller efterkommande. Vi vet att Birka var en relativt ohälsosam plats att leva på, med dåligt brunnsvatten. En del forskare har till och med antagit, att det var därför som handelsstaden slutgiltigt övergavs till förmån för Sigtuna och andra platser. I Rimberts Ansgar-krönika står uttryckligen, att Hergeir – som var hövitsman på Birka under Kung Björn faktiskt förlorade alla sina barn utom ett i en hemsk sjukdom, och dessutom flera andra släktingar och fränder. Visserligen skildrar den krönikan händelser från 830-talet, 90 år före Birkakvinnans förmodade frånfälle omkring 920 – men i alla fall…

Dessutom vet vi av flera Vikingatida och medeltida lagar, att ”ingen man må taga arv, medan han sitter i Gårdarike” eller Grekland. Detta står uttryckligen i Gutalagen och Äldre Västgötalagen, om jag inte minns fel.

Vad är då den mest sannolika förklaringen ? Förutsatt att Birkakvinnan hade fött barn (vilket hennes bäcken antas visa) så kunde hennes söner mycket väl ha varit utomlands, och utom räckhåll. När hennes man då dog, kunde sönerna enligt lagen inte ärva vapnen, och att försöka skicka dem med posten, eller nästa skepp österut, skulle inte ha fungerat… Hon behöver alltså inte alls ha varit någon kvinnlig krigare, och det mest sannolika är att hon INTE var det. Det kan man också säga på grundval av det faktum att bara en enda, såsom i en enstaka grav i Norge visat sig innehålla ett kvinnligt lik och en komplett vapenutrustning – varför myten om kvinnliga krigare antagligen faktiskt var – en myt…

Bara EN ENDA av mer än 13 000 utgrävda vikingatida krigargravar innehåller en kvinna med komplett vapenutrustning, eller MÖJLIGEN två – om vi räknar ”Fall Birka, 581b”. Man kan INTE säga, att ”kvinnliga krigare var ”vanligt” förekommande..

I SVT:s program citeras en betydligt vettigare och mer opartisk kvinnlig forskare från Gamla Uppsala-grävningarna, som konstaterat att man där funnit ”ringväv” eller delar av ringbrynjor i två kvinnliga gravar – vilket är extremt ovanligtMen vad bevisar det ?

Enligt forskningen visar det, att kvinnor ansågs ha ett stort skyddsbehov, vilket också framgår enligt lagtexterna; som reglerade hela samhället. Tvärtemot en del dumma journalisters romantiska och osakliga föreställningar, var våra förfäder på intet sätt barbarer, utan levde i ett mycket väl och noga organiserat samhälle. Det visar inte minst fynden från Birkas stadsbebyggelse, som hade fast iordningställda gator och tomter, allt enligt Byggningabalken som den ännu ser ut i den dag som idag är – och det får man inte glömma bort. Kvinnor kunde mycket väl slåss eller hantera vapen in extremis, eller i nödläge – visst (lagarna öppnade för kvinnorna att saklöst döda främmande män i händelse av våldtäkt) och de uppgifter om döda kvinnor på slagfält med vapen i händerna som kommer från Byzantinska krönikor, är snarast ett tecken på detta, inte alls ”bevis” för sköldmörs högst eventuella närvaro.

De litterära exempel vi har – från Heidreks Saga ok Hervors, eller från Erik Rödes Vinlandssaga, bär syn för sägen.

”Hervors död” enligt Peter Nicolai Arbo – på 1870 talet – den här romantiserade myten om kvinnliga krigare sprids via osakliga och falska TV-serier än idag…

Freydis, Erik Rödes syster, som nämns i programmet är inget bra exempel, för vad SVT inte berättar, är att den rödhåriga Freydis framställs som en flerfaldig mörderska, som dessutom förstör hela Vinlandsexpeditionen, och ser till att Nordmännens bosättningar där överges för all framtid. Hon var med andra ord inte alls någon förebild, som SVT felaktigt antyder. Hon visar i och för sig stort mod genom att ensam attackera skrälingar eller indianer i en enstaka stridsscen (där hon lurar dem genom list) men hon slåss inte, lyckas inte hantera några vapen…

Hervor i Hervarasagan – säkert återberättad redan på det 920-tal SVT vill skildra är också en fiktiv gestalt. Hon reser till Samsö för att få tillbaka svärdet Tirfing ur sin fader Angantyrs gravhög, bara för att hennes son Heidrek i tidernas fullbordan skall kunna ärva det. Under tiden tampas hon med gastar och spöken, samt döda bärsärkars vålnader. Detta framstod säkert som en spännande berättelse för dåtiden, men det behöver inte alls vara något som man ens då faktiskt trodde på, lika lite som 1500-talets Londonbor trodde på den faktiska existensen av Hamlets faders vålnad i Shakespeares dåförtiden så berömda teaterpjäs.

Underhållning fanns också förr, och redan greken Herodotos berättelser om Amazoner vid Borysthenes eller Dnejpr var just – Underhållningslitteratur och inget annat…

En sk ”glasögonhjälm” av Mammen-typ eller en vanlig ”Spangenhelm” med nasal var inget som de flesta kvinnor ville bära… Ett enda slag mot ansiktet knäckte oftast näsbenet, eller fick bärerskan att se ut som en kardanknut i trynet

Nästan alla skenbart ”primitiva” samhällen delar ett gemensamt drag, och det är att kvinnliga krigare är otroligt sällsynta. Det finns historiska undantag från Afrika, i form av Samurajhustrur (som snart nog återgick till att vara just hustrur) och enstaka individer typ Kleopatra (som faktiskt var en framstående politiker och härförerska, hon var för övrigt blond, grekinna och inte svarthårig – vilket Ann Heberlein bevisat i en spännande bok) eller den nuförtiden så sorgligt bortglömda Zenobia av Palmyra.

När kvinnor kommer upp i den nutida trettioårsåldern (eller när de blev omkring 18 i förindustriella samhällen) var de mogna nog för att få barn, och barn betydde arbetskraft, det var något samhället oundgängligen behövde massor av, och inte alls kunde avvara, eftersom det inte fanns någon maskinteknologi. Allt detta är välkänt. Kvinnliga krigare och soldater – även idag – har ett stort minus jämfört med sina manliga kamrater  och det är just – barnafödandet. Får en kvinna barn, ja då förstår vi att hon är totalt oanvändbar för krigsbruk i minst nio månader, plus ytterligare två-tre år minst, efter hur det brukar vara, och eftersom hon rent biologiskt faktiskt har en kropp som avsöndrar naturliga hormoner, som gör henne lämpad för vad hon faktiskt ska (skaffa avkomma !) så är det ofrånkomligen detta och endast detta, som de flesta kvinnor i rätt ålder till sist blir inriktade på. Precis när den verkliga erfarenheten kommer, slutar de oftast att vara ”krigare” av helt naturliga, biologiska skäl – och kvinnliga ledare i strid blev i lågteknologi-samhällen prakitskt taget omöjliga.

Dessutom har de flesta Nordiska kvinnor – då som nu – vissa egenheter. De flesta av dem tycker inte om ansiktsskador, eller skador på händer och överkropp – och det är just det man får, ifall man tränar eller slåss med medeltida vapen.

I ett eller annat sammanhang i mitt rika och långa liv har jag träffat en enda kvinna, som faktiskt förtjänar beteckningen kvinnlig viking. Hon är just barnlös, av biologiska skäl, och en gång kom jag att slå till henne så hårt med en åra, att hennes en ögonbryn sprack och blodet sprutade. Det var helt oavsiktligt, och kom sig bara därav, att vi rodde utefter Finska Viken emot Petersburg i dimma, och att hon kommenderade ”åror in!” alldeles för fort och för hastigt, eftersom hon ville se i ett modernt sjökort var vi befann oss. Jag har redan berättat den historien i en annan blogg, liksom hur jag tejpadeinte sydde – henne i ansiktet sedan.  Det blev en av Norra Europas mest grundliga tejpningar. Och hur hon senare hotade mig till livet, på Menlösa Barns dag, eftersom hon råkat dricka sig präktigt full på sin favorit-whiskey – på Martin ”E-type” Erikssons krog ”Aifur” i Gamla Stan, dessutom. Dessutom har hon hotat mig med än mer stryk och skada ifall jag alls återberättar detta igen, vilket jag härmed förstås gör.

Men av alla kvinnor jag någonsin mött, sätter jag ändå henne främst.

Och jag vill säga inför er alla, att jag alltid älskat henne, fortfarande älskar henne – platoniskt, nota bene – och på avstånd – vilket jag inte ämnar upphöra med, vad tusan som än måtte ske och tima.

Hon är min jämlike i allt, och så mycket kan jag också säga, att få kvinns – om ens något – är värdiga att sättas så högt ifråga om krigiska egenskaper.

Det skulle i så fall vara min äldsta kvinnliga kusin, som överlevt mycket och som skadats än mer, och lidit dubbelt värre än blott och bart ett krossat okben, fött fyra barn men som alltid ridit och stridit lika bra som någon man. Valkyrior finns också i Midgård, det medger jag gärna – men så värst många lär de då inte vara – särskilt inte nuförtiden.

Återstår så att granska SVT:s sunkiga och haltande ”saga”, och varför just denna förklaring till Birkakvinnan i grav 581b inte fungerar.

SVT börjar sin påhittade historia om ”Signe” med ett konstaterande om att den verkliga Birkakvinnan kom från ”Sydvästra Sverige” eller med andra ord Västergötland, som var den helt klart dominerande provinsen i Svea Rike vid det 920-tal, man säger sig vilja skildra.

Man påstår sedan att Västgötarna skulle handlat med pälsverk (men visar en vildsvinsjakt – vilka djävla svinpälsar – frestas man att utbrista )  och att det skulle vara enda anledningen till den påstådda Signes och hennes fars (en lokal hövding!) Birkabesök.   Hur sannolikt är det ?

På 920-talet styrdes Svea rike sedan länge av Konungar och Jarlar, det vet vi med fullständig säkerhet. Möjligen kan den förmodade Signe ha varit jarladotter, men det är också allt. Därefter påstår man att ”en rusisk sidenhandlare” samt ”arbetslösa krigare” skulle dyka upp mitt inne i Tiveden, och att ”man färdades till Birka landvägen” enligt vad speakertexten skrattretande nog säger. Vad är det för idioti ? Vem kan skriva ett såpass uselt manus ??

Minsta Barn i Sverige vet att Birka ligger på Björkö i Mälaren, och dit kan man inte färdas till lands överhuvudtaget. Man åker båt, till och med idag. Nästan alla någotsånär bildade människor i Sverige vet också att man på Vikingatiden företrädesvis tog sig fram sjövägen, inte alls landvägen. Detta gällde även vintertid, då sjöisen var lättare att ta sig fram på. Varför skulle en forntida Västgöte alls ta sig över Tiveden, då det vore mycket lättare att via Gullspångsälven och Svartån ta sig till Hjälmaren, och därifrån till Mälaren ? Detta var det sätt, man faktiskt färdades på.

SVT:s hela historia faller platt till marken, bara man gör den enklaste faktakoll.

Vad man inte tar hänsyn till, är det Vikingatida samhällets fasta struktur. Vi vet från lagarna, att det fanns bestämmelser om lejd, skjutshåll och skjutsbönder, som enligt lag var skyldiga att ledsaga resande genom obygden, och det finns många bevis för detta, bland annat genom den senare så berömda ”Eriksgatan” enligt vilka just jarlar och kungar skulle få lejd av bönderna, och hade full rätt att begära ut både manskap och hästar. Det framgår också av de ”gislalag” som fanns på andra sidan Östersjön i Baltikum och Finland, och dessutom i Norge och på Island.

Varje ”bryte” eller kunglig fogde i det system av Husabyar som fanns i hela Mellansverige (inklusive Husaby i Västergötland)  redan på 900-talet var enligt lagen skyldig att se till, att det i-n-t-e förekom några rån eller rövaröverfall, och gjorde han inte det, blev han själv av med huvudet i värsta fall. Vi vet av runinskrifter i Adelsö och Bro att det fanns särskilt utsedda landvärnare, med uppgift att sörja för lag och ordning ihop med ”geter” eller just götar, och SVT:s lögnaktiga och fullständigt osannolika historia à la ”Ronja Rövardotter” är därmed fullständigt skräp, ja påhitt som inte övertygar någon.

Det tillstånd av anarki och yttersta barbari som SVT försöker måla upp på falska och fördomsfulla grunder, stämmer inte med verkligheten.

Tar vi Rimberts ”Ansgarkrönika” som exempel (90 år före SVT:s berättelse !) så finner vi mycket riktigt att Ansgar färdades landvägen från Kalmarsund till Birka, efter vad det står skrivet. Det står också, att han utsattes för ”Pirater” från Småland, men dessa beslagtog endast kristna föremål som biblar och psalmböcker, men lämnade alla dyrbarheter, som krucifix av guld och de gåvor som Ansgar skulle ge till kung Björn i Birka, riktigt nog ?

Hur kan det komma sig, tror ni ?

Vem var det egentligen som var ”pirat” och som tog sig in i Sverige på helt olagliga grunder, likt de ”ensamkommande” från Mellersta Östern idag ?

Var det inte just Ansgar ??

Varför var ”piraterna” helt ointresserade av guldet, silvret och allt det andra – och varifrån kom i så fall deras hastigt påkomna ”litteraturintresse” som fick dem att riva sönder Biblarna ??

Varför ”ledsagade” de Ansgar hela vägen upp genom Småland., Östergötland och Södermanland till Birka, helt utan att något rövar-överfall alls förekom ?

Det finns bara en enda förklaring till detta. Rimbert ljög, och skildrade allt genom de kristna fördomarnas glasögon. De som mötte Ansgar var Sveakungens egna handgångna män – inget annat ! Det var Ansgar som var ”pirat”. Så snart han kom över Rikets gräns, greps han – fullt lagligen – och fördes till Birka under beväpnad eskort- som en annan ASAP Fucky. Han blev aldrig, aldrig insläppt på Borgberget i Birka, och predikade aldrig därifrån, för det var en militär garnison, och dit fick med säkerhet inga kristna eller köpmän alls komma. Allt han lyckades utverka, var att Hergeir (som blev Ansgars personlige vän, bara för ett räddat barns skull) lät bygga ett litet kapell åt honom, långt långt bort från själva staden, men det revs efter fyra år när Nithard – på de kristnas vis – ville skända alla övriga gudars helgedomar.

Birka var en VÄL ORGANISERAD hednisk handelsstad med PLANLAGDA, AVSTÅNDSMÄTTA tomter och hus – inget kaos och virrvarr befolkat av halvidioter, som SVT vill framställa det…

En total smutsfläck och en ytterligare förfalskning i SVT:s skildring är talet om att Birkaborna skulle ha varit ”grymma” emot sina trälar – men varför det ? Trälarna hörde bevisligen till hushållet, likt andra familjemedlemmar, och var endast ”gävträlar” för en kort tid i många fall – först med kristendomens införande, blev träldomen ärftlig eller permanent. Hästar, kor och grisar hörde också till hushållet, liksom får och getter ? Ingen äkta svensk bonde har någonsin plågat sina djur – och hästar tar man i allmänhet väl hand om i vår kultur. Talet om att trälarna blev dåligt behandlade, stämmer inte. Kapitalförstöring, eller att förstöra sina egna maskiner och arbetsredskap är inget någon framgångsrik kultur alls ägnat sig åt, och förmodligen gjorde man inte så i Birka heller, inte minst därför att lagarna kunde stadga ända upp till full mansbot för en misshandlad eller illa skött träl, som inte fick den vård som var nödvändig, eller tillräckligt med mat och kläder i rättan tid.

I Uppåkra och Lund, till exempel, fanns särskilda trälar som var myntmästare, och hade uppsikt över allt Knut den stores Silver, och den Danagäld han tog i England. Det var fråga om ytterst dyrt betalda specialhantverkare med en lön och en omvårdnad, som en vanlig fri bonde bara kunde drömma om, och man har på senare tid hittat namnsatta tillhörigheter och fynd från dessa inflyttade Engelsmän, som alla bekanta med svensk 1900-tals arkeologi redan vet.

Något större slaviskt folkelement fanns säkert inte i Birka, och inte i övriga Sverige heller, vad än SVT säger, eller på falska och uppdiktade grunder framställer det som. Den dåtida invandringen kan inte ha uppgått till mer än något enstaka procent, inte ens i handelsstäderna, som var mycket små; och för övrigt inte stod för många procent av landets befolkning de heller.

SVT visar scener med en påhittad, rysktalande ”trälflicka” som misshandlas så svårt (bland annat i ansiktet) så att hon inte kan gå. Vi vet med säkerhet, att man inte gjorde så, därför att det skulle ha varit förbjudet i lag för det första (du fick inte uppsåtligen skada eller förstöra annans eller egen egendom) och för övrigt skulle det ha varit ren kapitalförstöring, av en sort som ingen sann viking eller vikingahustru skulle gått med på – självfallet ville man ha unga flickor med så hela ansikten som möjligt, särskilt ifall man tänkt sälja dem. För egen del har jag aldrig slagit en kvinna till blods, utan att tejpa ihop henne efteråt; men som jag sa – det var bara en gång och av en olyckshändelse.

För övrigt hade Nordborna mycket starka kulturella tabun mot att slå andra eller egna kvinnor överhuvudtaget, och SVT:s minst sagt märkliga påståenden om ”Kollektivism”, ”Heders-samhälle” och ”farliga ryska flodövergångar” stämmer inte heller.

För det första var det bara och endast bara Konungen, som kunde begära ut Ledungsflottan. Vikingatågen var inga spontana ”rövarfärder” utan i detalj organiserade, skickligt ledda försvarskrig – för anfall är och har alltid varit bästa försvar. Någon ”Kollektivism” eller ”Heders-kultur” förekom nog knappast heller – inte som fördomsfulla journalister med Mellanöstern.ursprung tänker sig det.

Släkthämnd var aldrig påbjudet i lag, tvärtemot SVT:s lögner. Tvärtom utgick hela det vikingatida och tidigmedeltida rätts-systemet på det faktum att släkthämnd skulle undvikas, och att man skulle kompenseras genom böter eller Mansbot (fängelse fanns inte !) som ett slags kompensation till den drabbades släkt – och hälften gick till Tinget och staten – det vet vi från alla lagsamlingar. Islänningasagorna, som SVT refererar till har nästan alla ett enda klart budskap, och det är att släkthämnd alltid är och alltid kommer att vara dåligt för hela samhället.

SVT:s bullshit-historia om en osannolik tvekamp mellan en brådmogen tonårsflicka och en ”rysk sidenhandlare” i det inre av Gårdarike kan vi helt glömma. Sådant är sagor, underhållning, bjäfs – men hör inte hemma i verkligheten.

Holmgång eller tvekamp ledde sällan eller aldrig till döden, vilket SVT själva påpekar, och de engelska forskare som citeras, påpekar att trälar ofta frigavs och steg högt i rang på grund av egen förmåga – vilket motsäger den vulgärbild man krampaktigt försöker måla upp.

Angående ”Kollektivismen” eller det påstådda ”Hederstänkandet” så vimlar de nordiska sagorna av gestalter som Hallgärd i Njalssagan – en kvinna som aldrig någonsin fogade sig, och som var helt fri i sin sexualmoral – Egil Skallagrimsson (som gick helt sin egen väg i alla lägen, och öppet trotsade både Erik Blodyx och hans drottning Åsa).

Gunnlaug Ormstunga, till exempel, var aldrig en man som vek ned sig, eller som höll käften heller, och trots ”heder” hade han många älskarinnor förutom Helga, som han ju till sist förlorade livet för. Tormod Kolbrunarskald, till exempel – sket fullständigt i allt vad sk ”heder” hette när han öppet uppvaktade en annan mans hustru, och fullständigt struntade i även Kolbrunnas protester – han älskade henne helt enkelt, oavsett vad folk sa eller tyckte om det, och Kolbrunnas ovilja bekom honom inte ett djävla dugg det heller. Grette den Starke var osams med lagen, gick hela tiden hela Världen emot och dessutom flerfaldigt fredlös i nästan hela Europa – men se det struntade han i. Och Loke – som inte är någon förebild – gick sin väg han med.

Individen är och förblir alltid starkare än kollektivet. En enda individ, rätt placerad och med rätt sorts vapen, kan förmå de allra mest häpnadsväckande ting – och fälla hela Arméer, organisationer, Presidenter…

Så långt har SVT:s omöjliga hjältinnesaga på sitt sätt rätt, och det är nog den enda sensmoral, som går att dra ur den, helt påhittad och dessutom gravt osannolik, som den tyvärr är. Men även det gravt osannolika kan som bekant inträffa, här i Världen – frågan är bara hur var och en möter det, och inte falskt och lismande viker ned sig för den påstådda ”hedern” eller grupp-mentaliteten, då som nu. Våra förfäder och förmödrar led nog knappast av någon gruppmentalitet – tvärtom var de socialt rörliga och bröt sig ofta ur den – för sådana var deras ideal – det vet vi av den litteratur som bevarats.

 

INDIVIDEN är ALLTID starkare än KOLLEKTIVET. Hedna kvinnor – Stolta män !

Till sist innehåller SVT:s lögnaktiga skrönor också många felaktigheter om Asatron – men det går väl knappast att förvåna sig över. Man påstår i programmet, att det skulle ha stått ett Gudahov till Frejas ära i Gamla Uppsala, till exempel. Detta är FEL I SAK. Enligt Adam av Bremen – så även den långt senare Olaus Magnus – dyrkades endast Thor eller Donar, Oden och Fricco eller Frigg där – men aldrig  Freja. Och något arkeologiskt bevis för den saken har aldrig framkommit – rätta mig gärna om ni kan visa att jag har fel.

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 3 – Kapitel 3 – Om Götarnas tre hufvudgudar. – Utgivningsår 1555.

 

Mäster Adam nämner Frejs bild ”cum ingeniio priapo” eller med en stor och väldig manslem – men ingen enda källa har mig veterligt någonsin nämnt Freja vid just Gamla Uppsala alls. Man dillar och babblar om ”hövdingar” i Birka, trots att man mycket väl vet att det fanns Jarlar och Hersar och inget annat., och man erkänner, att det fanns en Uppsalakung, tillika den ende rätte kungen över Svea Rike. Man påstår, att Freja var en gudinna för ”fruktbarheten och barnafödandet” vilket är bogus, skitsnack, flimseflams och trams.

Freja tillhör Vanernas släkte, riktigt nog, men där slutar det. Hon var en gudinna för krig och kärlek, samt sejd – det vet alla redan – men med barnafödande hade hon intet och föga att skaffa – däröver rådde diserna, en helt annan grupp av gudinnor, och så Frigg själv, som den stora modern.

Cinematografiskt sett var denna lilla SVT-produktion lyckad, och visst kände jag igen många ansikten och agerande i filmen – men dessa okunniga, urusla svenska journalister. Outbildade, utan historieförståelse. Dumma, utan förmåga till den mest elementära faktakoll. Odugliga till att skriva manus, och speakertexter som gång på gång innehåller stora fel.

BÄTTRE UPP, säger jag – BÄTTRE UPP NÄSTA GÅNG – och lycka till, käära Statstelevision..

Om SVT VERKLIGEN ville skildra romantiska historier från Birka – Varför tog de då inte upp den rikt dokumenterade grav B834 -med en kvinna som sitter i sin makes knä…. ?

Mot Heimskan för vidgade vyer

Sommaren går emot sitt slut, liksom de flesta svenskars semester. Enligt SMHI:s årstidskartor har hösten redan börjat uppträda i Övre Norrlands fjälltrakter, precis som vanligt, och av klimatförändringar och skogsbränder syns inte ett enda spår, samtidigt som Patrik Engellau borta på bloggen ”Det Goda Samhället” drar en lans för skolplikten, vetandet och kunskapen – allt det som så många i vår egen tid ser ned på, och föraktar. Aggressiva små sekter, ”fornsederi” och religiös fanatism, personer som tror att de kan ”se” koldioxid och hyllar de allra mest världsfrånvända ideal hjälper oss inte i samhällsdebatten, för de skapar inte ett godare samhälle där vi kan utvecklas framåt och värna om varandra. Herr Engellau konstaterar att detta mål är varje medborgares plikt, idealist som han är – och jag håller med honom. Hur vi ska uppnå målet och utöka vår kunskap och förståelse kan vi ha olika meningar om, allrahelst när vi får läsa saker som utmanar eller närapå totalt river sönder vår bild av den existerande verkligheten.

Men – miriabilie dictu – ibland märker jag att kanske även jag själv blivit läst, här och var – och att mina inhopp i vissa debatter lönat sig.

Borta på kvällstidningen Excessen – en av hela Sveriges allra grisigaste blaskor – skriver idag den goda Socialdemokraten Marika Lindgren Åsbrink – som namnet antyder äktfödd rakt in i Nomenklaturan och den härskande klassen – en artikel som för en gångs skull  inte luktar Socialdemokratisk förbudspolitik och intolerans lång väg, utan som omfattar även mina tankar och ideal. Detta är ytterst förvånande, för jag har inte känt mig det minsta hemma i någon ledande Socialdemokratisk politikers uttalanden på flera decennier; men ändå har jag kvar något av min goda vilja – som ni kanske vet tillhörde ”äfvenså jag” också det partiet en gång, och när jag möts av landsmän som verkligen visar solidaritet – detta sorgligt befläckade, nedslitna och till leda missbrukade ord – kan jag ändå räcka dem blommor över scenens ramp, och tacka för ett väl formulerat inlägg. Man bör åtminstone kunna vara artig i det offentliga samtalet, emot de som är civiliserade nog att visa artighet – apropå detta med god moral.

Och vad sade jag om ”Hammarhjärtat” ?

Marika Lindgren Åsbrink ger sig med liv och lust in i debatten om Surrogatmödraskapet, precis som jag – och tillbakavisar genast ärkereaktionära fåntrattar och religiösa svärmare som Joel Halldorf, en person som är känd för sina ytterst hätska och fientliga påhopp på alla icke-Monoteistiska religioner. Och ännu bättre – Marika Lindgren Åsbrink bygger upp sin argumentation genom att hänvisa till fakta, inte förlegade och religiösa auktoriteter. Att få nya fakta i målet är en fördel, i alla fall när vi diskuterar politik.

Hon tar exemplet med vårt nära grannland Finland, där frivilligt surrogatmödraskap på icke-kommersiella villkor är tillåtet. Under förutsättning att detta inte belastar vårdapparaten, eller ligger samhället till last på något sätt, ser hon inte några som helst hinder för det, trots att hon är (S)-kvinna. Där ser man. Kanske är vi här äntligen på väg bort från den förkvävande och trångsynta familjepolitik som det partiet odlat i många år – ett land där svenskarna och den inhemska befolkningen inte är någonting värda; gentemot den ständigt ökande importen av en surrogatbefolkning utifrån, enbart för att det härskande partiet skall få ny ”valboskap”. Men – för att återgå till sakfrågan:

Ofta görs i debatten ingen distinktion mellan altruistiska och kommersiella värdgraviditeter, trots att det finns länder där enbart de förstnämnda är tillåtna. Empirin från exempelvis Finland säger att det är möjligt att åstadkomma en reglering där denna åtskillnad också håller i praktiken. Konkret innebär det att antalet värdgraviditeter i sådana länder är få, men de existerar. Värdmödrarna är ofta anhöriga till dem som tar emot barnet. Det vill säga: inte fattiga och utsatta kvinnor som pressas till att ställa upp mot pengar under bordet. Att värdmödrar ofta behåller kontakten med mottagarfamiljen efter födsel visar att den familjebildning som uppstår inte nödvändigtvis liknar den traditionella.

Traditionell enligt vems normer ? kan vi då fråga oss. Ja, naturligtvis det politiska frälsets, och den kristna kyrkans. För en gång skull inte islams, denna öknarnas primitiva fasa. Ett ja till frivilligt surrogatmödraskap på altruistisk eller icke-kommersiell grund är inte samma sak som ett ja till månggifte, eller 13-åriga barnbrudar, kvinnlig omskärelse och allt det andra, som en omdömeslös Socialdemokrati utan tydlig värdegrund om än inte omhuldat eller försvarat, så i alla fall tolererat under nära nog två decennier.

I det finska fallet premierar man det egna landets befolkning istället. Mödravårdscentraler och noggrann kontroll från vårdsektorn finns, och den garanterar nog att ingen kvinna skulle bli ”förtingligad” eller att ”respekten för det nya livet helt kommer bort” och så vidare och så vidare, alltsammans argument, som vi till leda har hört upprepas i de kristna fanatikernas och totalidioternas argumentation.

Vi måste vidga synen på vad graviditet och moderskap faktiskt innebär, slutar Marika Lindgren Åsbrink.  Till och med forskning och riktigt gedigna SOU-utredningar av gammaldags modell, visar att detta kan varra något bra, och hjälpa barnlösa par att få de barn de önskar. Därför hjälper det inte längre, att ta till den vanliga (S)-Sharian och förbudspolitiken. Även partiet måste till slut förändra sig, och erkänna att det finns nya medicinska alternativ – visa fantasi helt enkelt – och hänga med i utvecklingen. Det finns heller inget logiskt försvarbart argument som säger, att ”romantiska parförhållanden utesluts”, som Halldorf och andra stollar påstår.

I Finland, Tyskland, Ryssland med flera Europeiska länder premierar man den inhemska befolkningen, och sysslar inte med import, människohandel eller befolkningsutbyte… Man har en annan vision, helt enkelt..

Och ändå är allt detta inte något nytt. Jag har redan pekat på, att det ”frillosystem” som fanns i Sverige under hednisk tid var ett slags socialförsäkring, och inte bara det. Innan en nyare tid och en nyare produktionsstruktur infördes i och med industrialiseringen, som lät även ogifta mödrar att försörja sig utan manlig hjälp eller inblandning, så fanns där också mor- och farföräldrar som sagt – också de var inte bara surrogatmödrar utan surrogatfäder, ja ställföreträdande och jourhavande föräldrar  – eftersom uppfostran av barnen dåförtiden var en sak för en hel familj eller ätt, och hur underligt, fantastiskt eller flärdfullt detta nu än må låta, kanske det ändå blir ett sådant samhälle vi kan återvända till – när teknikutveckling och samhälle medger det – trots att vissa skulle avvisa det som en paradox, och en omöjlighet.

Men alternativet finns ändå, i flera Europeiska länder. Och något svenskt par, någonstans, kommer ändå att bli först, genom att åka till Finland eller rent av Ryssland, och så genomföra surrogatmödraskapets första del redan där. Ett moderskap räcker som bekant livet ut, det slutar inte bara för att det sker en födelse, och graviditeten upphör. Därför är det försent för de kristna och Mohammedanerna att inskrida med religiöst motiverade förbud, och andra konstigheter. Naturen och kunskapen kommer ändå segra till sist, och besegra oförnuftet.

Frigg är moderskapets Asynja, och hon håller livets trådar i sin hand – är ni medvetna om det ?

Man talade också om begreppet ”Fostri” eller fostersöner – kanske intresserar det Marika Lingren Åsbrink, nu när hennes mor snart förutspås hamna vid EU:s sprängfyllda köttgrytor att få höra, att det politiska frälset och den härskande klassen lät skicka ut sina egna barn i världen, redan på 900-talet – inte 1900-talet.

Håkon Adelsteinsfostri, som uppfostrades hos kung Ethelstan eller Adalstein i England, var just en sådan ”Fostri” eller fosterson, som skulle ta åt sig av nya kunskaper utomlands, och lära sig goda vanor.

I kraft av att han var fursteson, var det också för osäkert för honom att leva i det egna landet, eftersom han kunde bli mördad och undanröjd fortare än kvickt, men det kan numera våra svenska barn också. Ingens dotter går säker för gruppvåldtäkter nuförtiden, och vi vet tyvärr en hel del om den kulturella, religiösa och geografiska bakgrunden på de som begår de flesta gruppvåldtäkterna, trots att vårt eget politiska frälse förstås vill hemligstämpla och skyla över det där.

Den som inte försökte orientera sig om omvärlden, som inte deltog i samhället runtomkring och som inte såg Världen som den dessvärre var och inte åkte utomlands för att bilda sig, räknades i den hedna tiden som ”Heimsk” eller hemmasittare. Hemsk, med andra ord – för därav kommer själva ordet – och kanske är detta något som alla de personer som är fastlåsta i den Socialdemokratisk-Kristna Nomenklaturans Järngrepp skulle må väl av att erinra sig – åtminstone ibland.

Lindgren Åsbrink tänker åtminstone i nya banor – och det hedrar henne..

 

SKENBILDEN RÄMNAR: ”Forn Seds” falska fasad AVSLÖJAD i Uppsats från Karlstads Universitet

Innan jag fortsätter med dagens ämne, får jag konstatera att låtsasliberala SvD verkar ha försökt skärpa sig idag. Även tidigare i veckan har man publicerat intressanta och välskrivna inlägg av den store humanisten Patrik Lindefors, som med sin artikelserie ”Människan – Det kulturella Djuret” slagits för traditionell humanism på en icke-kristen grund, precis sådan den är och bör vara. Detta är något helt annat och avsevärt intelligentare än den moraliska avgrund, som på sista tiden öppnat sig i ”Svenskans” spalter och som resulterat i ett kristet förbjudande av det moderata förslaget om ”Surrogatmödraskap” på medborgarnas egen bekostnad, alltså utan skattepengar och på enbart altruistisk grund, inuti Sverige och u-t-a-n att belasta andra länders vårdapparater, vilket är viktigt med tanke på vissa länder i vår omvärld.

Själv förstår jag inte hur man kan ge sig till att förbjuda exempelvis artificiell insemination och andra medicinska behandlingsmetoder emot barnlöshet, ifall människor nu vill bekosta detta själva. Vem skadar det egentligen, och varför är då någon Bibeltrogen tramsebyxas känsloliv då så viktigt, att förbudet måste motiveras enbart med att guden JHVH-1 eller den kristne tramsebyxan blir ”kränkt” ifall hans uppfattning inte får råda ? Det är fortfarande mig lika obegripligt, hur SvD kan ta in fler artiklar av en viss John Sjögren, eller vad sagde herr Sjögren alls gör på SvD:s kulturredaktion.

Uppfattningar och åsikter, oavsett vilka de nu än må vara, motiveras bäst genom fakta och slutsatser; oavsett om det nu är politik eller andliga värden vi nu diskuterar, för fakta och slutsatser gäller faktiskt, lika väl som blott och bart ”åsikter” INTE gäller, ifall de råkar vara FEL I SAK.

Och detta konstaterande leder mig osökt in på dagens ämne, samtidigt som de som verkligen är intresserade, lämpligen kan konsultera Hávamál, strof 117.

En viss Alexander Karlsson, akademiker vid Karlstads Universitet, publicerade i veckan en liten 9-poängs uppsats med titeln

Den hedniska etiken, eller fasaden? : En studie av vad som kännetecknar hednisk etik i Samfundet Forn Sed

Detta fick mig genast att bli intresserad, samtidigt som det också fick mig att gapskratta. Här rör vi oss med en liten sekt som aldrig någonsin haft mer än 300 medlemmar de senaste tjugo åren, och som är känt för sin drogliberala hållning vid blot och sammankomster, som på ett uppenbart sätt strider emot Svea Rikes Lag, för att inte tala om ”stulna tempelkassor”, bokföringsbrott, bedrägerier, diverse fall av åverkan på fornminnen och annat (våren 2019 – jag har redan skrivit tillräckligt om dessa upprepade ”incidenter”) som hela tiden kantat sektens historia. Och ändå föreställer sig detta ynkliga lilla kotteri på 10-20 personer som i åratal tjafsat vidare om något som inte finns (och som Kammarkollegiet, en av våra svenska myndigheter – redan slagit fast INTE har ett enda förbannat dugg med Nordisk Hedendom och Asatro att göra )

Hur eller på vilket sätt skulle en sådan sammanslutning alls kunna kalla sig ”etisk” eller ens tala om moral ?

För det första ljuger sekten ju rakt ut. ”Forn Sed” existerar inte, termen har aldrig använts historiskt sett, annat som en kristen spe-glosa från 1230-talets Island, minst 230 år efter det att all hedendom var juridiskt avskaffad där. ”Forn” betyder något inaktuellt, föråldrat. Något som användes i ”forna” tider till exempel, men inte gäller. ”Sed” är en mekanisk upprepning, något man per automatik eller blind auktoritetstro sömngångaraktigt utför år efter år, men utan att veta varför, och helt utan andligt innehåll eller mening. ”Tro” däremot, är något helt annat – och Tro omfattar också vetande, eftersom ordet ytterst kommer från det germanska Treue, alltså trofasthet eller trohet, som i att vara trogen sina ideal och sina gudar.  Islänningarna talade i Eddan om ”Truá” som i ”Trua Ösom ok Elfom” men inte ”Truá a” har lärda män på ön förklarat för mig – ni får ursäkta mina norröna felstavningar – eftersom redan att ”tro ” något är en onödig abstraktion, man kan nämligen inte säga ”tro gud” som de kristna, ifall man verkligen är hedning eller asatroende, för redan ordet ”på” eller ”á” i sig illustrerar, att man öppnar för möjligheten att denna gud inte alls existerar, annat än rent abstrakt – och då är man inte längre en verklig troende…

För övrigt t-r-o-r vi Hedningar och Asatroende inte alls. Vi VET. Åskan existerar, liksom naturkrafter i övrigt. Stormen existerar, liksom kunskapen – och där varseblir vi Oden. Kärleken existerar, och där ser vi Freja.

Dessutom har vi redan en långt större intresseorganisation med minst 1500 medlemmar, som redan kämpar för vår sak – liksom jag gör på egen hand. Den organisationen har jag redan nämnt, ihållande och flera gånger, och trots att den på intet sätt saknar fel, är den ändå avsevärt mycket bättre, hederligare och ordentligare än vad denna mystiska ”forna ed” någonsin varit eller kommer att vara. Alexander Karlsson tror – tack vare att han har fel i sak, inte studerar källorna och bara studerar en enda källa att det förhåller sig precis tvärtom, eftersom han tror på ”fornsedarnas” ständiga lögner – men det är en bisak i sammanhanget.

I och för sig accepterar jag den huvudsakliga slutsats, som läggs fram i Alexander Karlssons akademiska arbete. Hans slutsats är att ”fornseden” är en stor bluff, punkt slut. En modern förfalskning. Något som inte har existerat, och inte kan existera ens nu. Dock slarvar herr Karlsson alldeles fasligt med detaljerna, källkritiken och rena fakta i sin uppsats, men jag kommer ändå fram till exakt samma slutsats som han, låt vara på lite andra vägar, andra metoder och mer mer insikt och personkännedom i ämnet, förvärvad efter mer än trettio års studier – och det är nog mer än de ynka 9 poäng, som unge herr Karlsson skaffat vid Karlstads föga ärovördiga lärosäte.

Herr Karlsson börjar nämligen med att utgå från den ökände ”forskaren” Fredrik Gregorius, en fanatisk kristen, som även på TV sagt att ”Asatroende inte tror på allvar”, att hela deras tro är falsk, därför att endast Monoteistiska religioner som kristendomen är att anse som ”riktig” religion och så vidare. Själv undrar jag som bekant vad som skulle hända, ifall en akademisk forskare i Sverige skulle behandla även Judendomen eller Islam på samma sätt, genom att i TV gå ut och säga med hög röst ”Nämen dom där tror nog inte alls på Allah på riktigt” , ”Alltså Bar Mitzva ni vet – helt klart mindre värt, alltså !helt utan att faktamässigt kunna underbygga eller sakligt argumentera för detta.

 

Alexander Karlsson är på sätt och vis ärligare än Gregorius, ty han erkänner i alla fall öppet sin kristendom. Han skrivet uttryckligen i sin uppsats, att hans etik och moral bara och endast bara baseras på Judeo-kristna begrepp, eftersom han avvisar allt annat och särskilt då ”nyhedendomen” såsom varande felaktig. Hans store lärofader i detta avseende är en rysk-judisk forskare vid namn Victor Shnirelman, som han uppger skall ha studerat den Slaviska nyhedendomen i Putins Ryssland, och förstås ha kommit fram till den på förhand givna slutsatsen att alla ryska ”nyhedningar” är rasister, antisemiter och mest skall betraktas som ett slags ohyra, som man saklöst kan arrestera eller ställa inför rätta. Förvisso har denne Shnirelman rätt, när han påpekar; att det finns n-å-g-r-a nationalistiska och våldsbenägna nyhedningar i dagens Ryssland, samt en hel del personer; som man alldeles definitivt INTE bör ha något att göra med, men det gäller i hög grad också de AFA-anslutna ”fornsedarna” i dagens Sverige.

”Jomenvisst ! Jag och lilla Mamma hyllar VÅLDSVÄNSTERN – Utmärkt moral och VÄÄDEGJUND framför allt !”

Utöver det hyllar Alexander Karlsson – som på goda grunder också kan antas ha en kristen bakgrund, och som vi sett är föga objektiv, när det gäller Polyteism kontra Monoteism, en annan judisk forskare vid namn Alan Mittelman från USA, och det är alltså bara i ett judiskt kontext, som han alls kan närma sig Asatron eller Hedendomen, ett förhållande, som jag finner ganska så märkligt, och en relativt udda akademisk ansats. (se Karlssons uppsats, stycke 1.1).

Därefter övergår herr Karlsson till att redogöra för den enda källan till hans uppsats – ett antal nummer av ”fornseds” sektens skäligen bedrövliga medlemstidskrift. Det är allt. Utöver ett enda felöversatt citat ur Hávamal, strof 11 (som han dessutom kortat ned till oigenkännlighet) innehåller hans uppsats inga originalkällor alls. Han uttalar sig kategoriskt om Asatro, men behärskar inte ens ämnet han ska tala om. Han har aldrig läst det, aldrig studerat det på allvar – precis som dessa satans ”fornsedare” !

Hela tiden, uppsatsen igenom, matas vi med rent felaktiga uppgifter om att ”forn sed” ska vara det största samfundet i Sverige (gapskratt!) och att ”Alla gudaväsen krävde någon form av offer för att kunna ge människor framgång i exempelvis barnafödande eller jordbruk”.

Detta är fullkomlig, överdjävla bullshit. Det gjorde de inte alls. I Hávamál – en mycket viktig källtext för den etik vi diskuterar här – står inte en enda förbannad rad om att blotande eller ”offer” ens skulle krävas, än mindre att man behöver tro på Oden i egenskap av någon Monoteistisk ”allfader” eller ens följa hans ”bud” eftersom där INTE finns några sådana budord, utan endast goda råd, som man i och för sig kan följa om man nu känner för det. ”Ráðumk þér, Loddfáfnir” upprepas ständigt, i strof efter strof. I Hyndluljöd uttrycker Freja den tanken, att hon blir glad över gåvor, tillbedjan och offer – hennes följare Ottar hedrar henne med en harg av enkel gråsten, till exempel, som han själv via hårt arbete, svett och möda har släpat ihop. Uppenbarligen är det tanken som räknas för Freja, inte stenens värde eller innehållet – som fortfarande bara är med möda ihopasamlad gråsten. Han utgjuter nötblod över Hargen, visserligen, men offret är endast symboliskt. Gång på gång lär vi oss genom Eddan att makterna nöjer sig med väldigt, väldigt lite, men att också ett enda äpple med en kärna – som i Hrafnagaldr Odins – ger en stor äppelskörd, ifall den behandlas på rätt sätt.

Detta är saker, som en kristen aldrig någonsin kommer att förstå. Att försöka förklara Eddans visdom eller budskap för en sådan människa, är som att försöka förklara Einsteins relativitetsteori för ett sjukt, efterblivet stackars barn med Downs Syndrom. Alla människor är tyvärr inte lika, och de har heller aldrig någonsin haft ”lika värde”. På sin höjd har de samma, av människor men inte gudar definierade grundläggande rättigheter, rätt till det slags liv som är lämpligt för dem, bland annat – eller enligt vad som står i FN:s högst allmänna, av människor påhittade deklaration om mänskliga rättigheter, men det är också allt.. Detta är i och för sig mycket sorgligt, djupt beklagansvärt och rentav tragiskt, men sanning icke desto mindre.

 

Vetande, och icke Tro. ”Veten I än, eller Vad ?” står det i Vóluspá…

Karlsson utgår också ifrån att Monoteismen på något dunkelt sätt måste ”samexistera” med Polyteismen, och att dessa två helt motsatta världsbilder alltså skulle vara förenliga, vilket är totalt omöjligt. Han förespråkar ”mångkultur” trots att detta aldrig någonsin varit den nyhedniska rörelsens mål – vårt mål är i själva verket detsamma som det alltid varit, och det är en värld utan Judeokristet tänkande eller Islam överhuvudtaget, dvs en helt självständig kulturkrets, eller i praktiken ett Sverige, där andelen Monoteistiska bekännare ligger långt under 10 % om ni frågar just mig – och sedan påstår, Herr Karlsson att ”mångkultur” (vad är det egentligen ?) måste vara en självklarhet, att det på något sätt ”måste” ingå i Hedendomen också, helt utan någon logisk motivering alls. Återigen frågar jag – varför det ?

Karlssons uppsats om ”fornsederiet” fortsätter som såhär:

Enligt Alan Mittleman finns det åtminstone tre typer av judisk etik i relation till Halakha (vilken kan sägas motsvara den kanoniska lagen och den islamska sharialagen) en liberal nytolkande förståelse, en regressiv förståelse samt en komplementär förståelse. Den förstnämnda liberala förståelsen framförs av Moritz Lazarus. Lazarus menar att judendomen i sig överensstämmer med den Kantianska förnuftstraditionen, men att den inte är synonym med eller underordnade denna medan judendomen närmast kan jämställas med etik. Lazarus gör i motsats till Kant inte skillnad på drift, känslor och moral utan menar att en känsla för det rätta och goda är en förutsättning för att kunna resonera sig fram till det goda och rätta. Att jämställa judendomen med etik innebär att den teologiska aspekten urvattnas. För att motverka detta framhävs Gud som den mest moraliske, snarare än den befallande upphovsmannen till vad som är gott vilket kännetecknar gudomlig voluntarism (Karlsson, s 12)

Förlåt att jag frågar, men vad ända in i glödröda Muspelheim har detta med Asatro eller Hedendom att skaffa ??

Om herr Karlsson nu alls skulle göra eller skriva en uppsats om just Nyhedendom, varför i Nifelhels förkättrade Svartalfer kan han då icke göra just detta ??

 

Kantiansk förnufsetik, om vi nu ska slå ned på just det, består bland annat av det mycket berömda Kategoriska Imperativet, eller gamle kristne, träige Immanuels (ej stavad c-u-n-t ) påstående om att ”handla alltid så, att själva grunden för ditt handlande alltid kan formuleras som en allmänt hållen lag”  men trots att liknande satser också återfinns I Hávamáls kärva livssyn, så kan man inte reducera hela hedendomen till detta enkla påstående, därför att det i vissa situationer inte finns, och heller aldrig kommer att finnas några ”allmänt tillämpbara lagar”. Själva tillvaron är mångfacetterad, särskilt för oss polyteister. Den är inte förutsägsbar eller en gång för alla bestämd av någon skenbart ”allsmäktig” gud, därför att det vi kallar Urds Väv hela tiden förändras, och någon förutsägbarhet finns således icke.

Karlsson lallar och dillar vidare om sina Judiska begrepp, ungefär som detta är den enda måttstock, som han tror att han kan bedöma en helt väsensfrämmande kulturkrets på. Bland annat tror han – gravt felaktigt – att ”Tio Guds Bud” skulle kunna återfinnas i Asatron. Detta felaktiga påstående grundar han på utsagor från en person vid namn ”Aldo Gartz” (som jag förvisso känner personligen, han är en fd mentalskötare och numera trä-hantverkare bosatt i Bagarmossen, men det är inte därför jag känner honom) som skall ha satt samman något som kallas ”nio nycklar till fornsedens etik”.

Alexander Karlsson har inte brytt sig om något kritiskt tänkande, någon källkritik eller någon vidare akademisk forskning överhuvudtaget – förutom vad gäller just judendom, som nog inte alls hör till ämnet.

Om han bara kunde sitt ämne, skulle han veta varifrån dessa påstådda ”nio nycklar” kommer ifrån, och vem som hittat på dem. Det skulle kostat honom fem ynkliga djävla minuters googlande på Wikipedia, högst – inte mer.   Hade den stackars Herr Karlsson verkligen inte tid med detta, när han skulle skriva sin uppsats på nio poäng, eller var det så att tankeförmågan tröt för honom, mitt i det allmänna ”forna” juderiet ??

”Kognitiv Dissonans !” – Så fungerar den…

 

”The nine noble virtues” (”fornsedarna” snodde ett sk ”Odinistiskt” bibelord rakt avtrots att de även påstått att alla Odinister är rasister – något jag själv redan motbevisat) är ett klumpigt, engelskt försök att ”koka ned” hela Hávamál till något den inte alls omfattar, och inte alls kan sammanfattas som, förfalskat och förfuskat av två unga herrar vid alias Stubba och Håskuld borta i England, anno 1974.

Deras bisarra påståenden var aldrig någonsin ”sed” och heller aldrig någonsin ”fornt” utan bara – deras eget ”hittepå” eftersom de i likhet med den brittiske fascisten Oswald Mosely ville ha en hednisk motsvarighet till ”Tio Guds Bud” – något som aldrig funnits i verkligheten, och aldrig någonsin heller kommer att finnas. Om vi nu nödvändigtvis måste hålla oss till just Judendomen som enda värdiga måttstock, och den enda tänkbara grund, varpå nordisk hedendom alls kan eller får bedömas, så måste jag säga att herrar Stubba och Håskulds klumpiga försök vore som att ”koka ned” hela Talmud till ”Tio Guds Bud” utan att ens – som den betydligt vettigare Martin Luther – inse värdet av en förklarande ”katekes” vilket ändå min mångårige vän Gartz åtminstone gjorde – eller försökte göra…

Problemet är naturligtvis, att Talmud innehåller oerhört mycket mer än så, på samma sätt som Hávamál har inte mindre än 164 strofer – och dessa kan icke förkortas ned till tio enkla ”sanningar” – för då gör man våld på hela texten, utelämnar, felöversätter och förvanskar…

Alexander Karlsson haltar hela tiden, och han förmår aldrig någonsin höja sig över sin kristna svada eller ”kyrkofädernas etik” som han talar sig varm för. I fallet med ”forn sed” utgörs väl närmast dessa ”fäder” (eller snarare Hyrrokins avföda) av en person med namnet Henrik Hallgren, som hela tiden hävdar att Hedendom skall vara en politisk rörelse som Miljöpartism (i stort sett alla ”forn seds” företrädare har intima kopplingar till det6ta parti, dock ej den nyssnämnde Gartz) samt att ”droger ger många värdefulla andliga erfarenheter” (direkt citat från forn seds fd debattsida – vilka erfarenheter då, om jag får fråga) och de föraktar helt parlamentarismen som idé, utesluter personer som påstås ha haft eller har sympatier med vissa Rikdsagspartier ur sin rörelse – samtidigt som de själva – löjeväckande nog – påstår att de är ”demokratiska” och tror naivt, att innehållet i deras tro eller Gudars och Makters egenskaper är något som de i gammal god 70-tals maoistisk anda kan sätta sig ned och majoritetsrösta om, som om man skulle kunna rösta fram att 2 +2 =3 eller möjligen 5, och sen få alla att tro på detta. Rörelser som kastar ut all kunskap och tusentals år av verklig tradition rakt ut genom fönstret, och sedan kallar sig ”forna” i huvudet ger jag inte mycket för, hursomhelst. Inte heller ger jag mycket för helt okunniga personer, som naivt nog utser sig själva till ”Riksgydjor” eller dylikt, och som svassar runt i sin totala okunnighet, medan de låter framställa sig som ”översteprästinnor” och orakel med ett demokratiskt mandat av ungefär tio stycken vilsna kristna själar, som i likhet med Alexander K aldrig någonsin begripit vad verklig hedendom är för något…

Ett annat problem med krian från Karlstad, är att Alexander Karlsson alldeles uppenbart tror på en Monoteistisk ”Naturrättsfilosofi” och förväxlar Hedendomens ord om lag och rätt som det högsta goda med någotslags religiös ”sharia” av mellanösterntyp. Men hedendomen fungerar inte så. Visserligen medger jag, att det som kallas ”den gyllene regeln” också återfinns i Nordisk Hedendom, liksom i de flesta Polyteistiska regler (jag har själv redan bevisat det – se i mitt artikelarkiv här ovan) men det visar oss bara, att förstadiet till det kategoriska imperativet och det vi kan kalla ett modernt rättsmedvetande, också kan utvecklas i kulturer och kulturkretsar, som aldrig någonsin haft det minsta gemensamt med kristendomen. Se på Japans shinto till exempel, en naturreligion som herr Karslsson nog inte har studerat så särskilt djupt – det har förresten inte jag heller..

Naturrättsfilosofin återfinns inte alls i Eddan. Den utgår från att det vi kan kalla ”rättvisa” en gång för alla är absolut fast, förutbestämd utav den allsmäktige guden, och att denna ”rättvisa” sedan liksom kan komma nedsinglande i Midgårds dalar likt snöflingor, där ett lika allsmäktigt prästerskap eller jurist-skrå skall få lov att ha ensamrätt på den.

Men det är inte så det funkar. Det är inte så det är.

Asatrons och Hedendomens bild av rättvisa ska inte blandas ihop med religiös lag, sharia, ”väädegjunds” prat eller andra dumheter. Det står klart och tydligt utsagt i Eddan och Vóluspá, att Asarna var dag går till sina domarsäten, där de skipar rätt, men det betyder inte alls, att denna ”rätt” är stel och oföränderlig, utan den förändras hela tiden, ty man måste ”lag göra, lag tälja, lag kunna och lag säga” likaväl som de berömda orden i Hávamáls 144:e strof, de som säger att:

Veistu, hvé rísta skal?

Veistu, hvé ráða skal?

Veistu, hvé fáa skal?

Veistu, hvé freista skal?

Veistu, hvé biðja skal?

Veistu, hvé blóta skal?

Veistu, hvé senda skal?

Veistu, hvé sóa skal?

angående runornas, skriftens och tänkandets uppkomst och kognitiva innehåll – och därmed också själva grunden för den andliga förståelsen. Det här är praktisk rättsfilosofi, inte alls naturrätt. Jag har påpekat det gång på gång, även för de som inte alls kan någon norröna. ”Bidja” är inte alls samma sak som det kristna konceptet att be, etymologiskt besläktat med ”prijan” utan bud såsom i budskap, befallning, ja order. Och tillvaron är icke förutsägbar. Makterna ändrar sina domslut, allteftersom nya sakomständigheter skapas, som tidigare inte fått plats i Urds väv – eller kausualitetens universum.

Detta kräver kraft att inse, och vissa, som är helt fångade i sitt kristna tänkande, och helt saknar förmåga att kunna se tillvaron på ett annat sätt, likt Alexander Karlsson och många andra, kommer förmodligen aldrig utvecklas så långt under hela sin livstid, att de ens kommer i blotta närheten av att förstå det. För att detta betraktelsesätt skall kunna fungera – rent praktiskt sätt (våra förfäder var om någonting just praktiska människor, inte långskäggiga judiska profeter på en fjärran bergstopp i öknen, omgivna av idel bräkande får och getter) måste vi först definiera, vad moral och etik faktiskt är till för, och varför den alls behöver skapas.

Vi kan heller inte nöja oss med någotslags allmän policy, i stil med att ”Nej men VÄÄÄDEGJUNDEN e, att på detta hotell får man endast säga och göra snälla saker” utan att först ha definierat, vad vi i så fall alls menar med begreppet ”snällt” eller ”rätt”. Inte heller kan vi nöja oss med någotslags ”dygdemoral” eller ”förfädersdyrkan” som vissa tror – Alexander Karlsson har i sin uppsats till slut lovat, att han skall undersöka den generella dygdemoralen i en hednisk organisation, benämnd NAS (också detta får mig verkligen att brista ut i de ljudligaste gapskratt – varför ska jag förklara någon annan gång) för det är inte Asatro det heller.

Det finns ingen ”dygd” ingen generell ”heder”, ingen Naturätt.

Glöm alla sådana begrepp, och glöm dem med en gång. Det finns inget kategoriskt imperativ, utan här måste vi göra det bästa med tanke på omständigheterna, men det innebär heller inte ”generell odygd” om nu någon trodde det.

Vi kan inte stämma personer runtomkring oss för ”värdegrundsbrott” eftersom det inte är definierat i lag, inte heller för ”brott emot generell policy” om vi inte vet vad policyn i så fall ska vara, eller om vi inte ens definierat vad den innebär. Jo – förvisso är ”dygd” något bra, efter hur ordet låter – men än sen då ? Kan vi då mäta och rannsaka vår nästa, och säga att ”jag är dygdigare än du – så det så !” eller ”du däremot är ett ohederligt djävla svin, och en skam för din ras tillika...”. Först måste vi i så fall åter definiera, vad ”dygd” alls innebär, och varför någon nu skall anses vara i besittning av det. Rätten sitter icke alltid i spjutstångens ände, säger jag eder, men den har dygd, som överlever – eller som handlar så, att han demonstrerar en generell princip – inte för att införa en allmän lag.

En modern rättsstat bygger på att brott kan sonas, och en fungerande religion på att eventuella synder, tabubrott, värdegrundsbrott, obevisade påståenden eller rena lögner blir förlåtna – eller aldrig upprepas…

Vi får väl hoppas att även Alexander Karlsson lär sig, och det tror jag förresten förvisso att han gör, ty hans nästa kria blir säkert riktigt bra, nu när han genomskådat och synat hela fornseds-bluffen, vilket är hans störta och genomgående, mest centrala slutsats.

Och den som har sina öron till att höra, han höre...”

Sela.

 

”Hammarhjärta” – citat från en lyckligare tid…

Åttiotalet – ett årtionde då jag själv växte upp och var i tonåren – är nu fjärran – och en förgången era. Ändå kan jag inte undgå att citera vad en blogg om gammal rockjournalistik – Blaskoteket kallad – säger om Pugh Rogerfeldts skiva ”Hammarhjärta” från 1 Mars 1985, och vad en tidning vid namn Ritz (som jag inte alls kommer ihåg) skrev just då...Åttiotalet var inte bara Punkens stora årtionde. Det var en tid när protesterna emot (S)venska Kyrkan och SAP-despotin började på allvar, och människor började söka sig en väg ut ur det DDR-samhälle, som Sverige nästan var på väg att bli under 1970-talet.

Hedendomen i Sverige var då begränsad till ett fåtal intellektuella kretsar, men för första gången föll ”Svenska” Kyrkans medlemsandel under 95 % emot mindre än 55 % idag. Befrielsen hade börjat. Människor började bära Torshammare helt öppet – och till och med musikkändisar som Pugh Rogefedlt och Björn Skifs kunde dåförtiden ses med Torshammare i TV-rutan, direkt på Statstelevisionens eller SVT:s bästa sändningstid.

Bild från en tid när svenska artister vågade sjunga på svenska – och närma sig vårt nordiska ursprung, helt utan att tänka på ”Politisk Korrekthet”

Det är saker som inte förekommer längre, och även i den artikel jag nu skall citera ur, förekommer saker som ingen längre vågar säga, tycka eller skriva…

Plattan heter “Hammarhjärta”. En alltigenom hednisk dedikation till en forntida tro och börd, med en tung bas som får hjärtat att hamra in styrkan och den nordiska stoltheten i ett långt blont hår. Det är rock med muskler. — — Senare, i en äntligen nådd krogvärme, hängandes över en sejdel bayerskt öl på en rustik bordsskiva av ofernissat trä, drar Pugh ner täckjackans dragkedja och blottar sin silverhammare under halsen.
— Rocken är som asatron livskraftig, bejakande, ur hjärtat. Kristendomen är pacificerande. Med tron på överhögheten. För mig har rocken betytt allt. Rocken var min enda chans att komma upp mig i samhället. Utan rocken skulle jag varit en outbildad nisse på fabriksgolvet, eller arbetslös…
Han drar en rödfrusen näve genom det ljusa, halvlånga halmhåret. De stora blå ögonen är klara och livliga, vinterkylan hänger fortfarande kvar i dem. Han är road. Entusiasmen kan nästan tilldelas en missionärs iver. Och där finns bara ett par svaga, eftersläntrande diftonger från ursprunget, Västerås.

— På plattan har jag flyttat mig själv tusen år tillbaka i tiden. Titellåten “Hammarhjärta” handlar om en man som begått en missgärning och som snart ska hamna i Hel, dödsriket. Han balanserar över bron av is och dimma och har slutligen nått den sista grinden, Slamrargrinden. Då sjunger han till sin hustru att hon ska ta livet av sig och följa med honom i Hel — för där finns inga ljusstrålar och ingen glädje för honom, bara om hon kommer. Du, sjunger han, du som har ett hammarhjärta…

TOR BETYDER MEST FÖR MIG

Pugh flinar glatt och drar upp en halskedja som legat dold under skjorta och tröja. Det är en stor ring med fyra gudstecken i vart väderstreck; solguden Ull i norr, Tor i syd, Oden i väst och Frej i öst. Han dröjer sig kvar vid Tor, ett kantigt R.
— Tor är den gud som betyder mest för mig. Han är folkets gud. Han står för livskraften. Oden var mer för överklassen och Frej för bönderna. Man skulle kunna säga att Tor var socialdemokrat, Oden moderat och Frej centerpartist.
Han stoppar tillbaka och knäpper igen om gudssymbolerna, han vill behålla dem för sig själv, närmast hjärtat. Det är så jobbigt när alla frågar.
— Men det finns en hednisk rest hos alla svenskar, återupptar han. Att man i skolan får läsa så lite om vår egen mytologi.
Men först var det symbolerna och konsten som intresserade honom. Han har till exempel efterlämnat egna runstenar på Gotland. Från tre olika stilarter har han sammansatt sitt eget personliga runskriftsalfabet — en färdighet som han visar på skivomslaget.
— Ingen platta har jag engagerat mig så mycket i som denna. Just därför att den handlar om vikingatiden och asatro…

Ja, så lät det då – anno 1985. Pughs egen politiska analys av asagudarna från det året kan vi nog lämna därhän – men visst finns det mycket i musiken som värmer, och som består, även i en tid som denna.