Gunnar Ekelöf slår till…FAGERÖLUNKEN trådes…

Gunnar Ekelöf, den gamle svenske poeten, han som på sin tid skrev ”krossa bokstävlarna med munnen och fick ihop en ny vändning på orden djävlar och bokstäver, var en ovanligt rolig poet, och jag vet inte varför, men jag tycker ändå att han är mycket aktuell såhär i Midsommartider, inte minst för sin dikt ”Fagerölunken” från 1959. Smaka på det här nu bara – vilar det inte en stämning av Sill och Nubbe, Midsommar och skrägårdsidyll, anno 2017 över alltihop ?

Fagerölunken

En merdon Mödsimmarnottsdram      Text: Göran Fulneke. Musik: Egen klöfruna

Personer:

Fröken Gunnela Gherbert

Gref Karl Tunne-Böghener

  1. Löngren-Gherbert, en kuf
  2. N. Gherbert, ung röflekare
  3. Rune Getfalk, en bög

Unge Kanelröf

Kenneth Farrel, negurbög

Grethel R. , en naken bögfru

En elegant bögfru (NK)

En ung fakelör (fa quelle heure?)

I teatern på scenen   (spedeskålet inom spedeskålet som i Shaskepeers mödsimmarnottsdram)

Kuf, en lögnare

Benge Runfalk, en göt

Lena, en gökfru

Galne Tegnér ( Buh, fröken! )

Enkan Uglefrö

Féen Röklunga

Getabögen, FN-lurken

Ök, Ben, Gnet, Gnu, alfer

Handling: Ren ökenfluga. Tid: Nu ( NB efter galen gök ).

Det ”roliga” med den här dikten inser man förstås efter ett tag – alla de agerande är anagram på Ekelöfs eget namn, alltså omkastade bokstäver i namnen Karl Gunnar Ekelöf, ibland också Bengt Karl Gunnar… Redan på 1950-talet fanns en bok av en viss ” K O´Farrel” – en språkprofessor i USA, som skrev om black homosexual slang, upplyser mig en av mina amerikanska ordböcker – så visste Ekelöf mer än vi trodde, när han nämnde en ”negurbög” även om det såklart var grovt nedsättande.

Tidningsomslag från tiden när det begav sig

För övrigt minns jag också en scen ur Hasse & Tage (Svenska Ords) film ”Äppelkriget” där Birgitta Andersson just spelar Féen Röklunga – och jag tror knappast jag drömt den. Hon sysslar med sk ”Rökläggning” på ett svenskt Ministerium, där en massa herrar sitter och sjunger gamla folkvisor – Svenskt Visarkiv hade fått stora stadsbidrag, och det var förstås det Hasse & tage skämtade med, även om ingen förstår det skämtet numera.

Är DETTA månne självaste ”FN-lurken” ?

Hur skulle förresten den fruktade FN-lurken, Galne Tégner och inte minst Benge Runfalk, (som är en göt) se ut, om de framträdde på en teaterscen, kanske i en gammaldags Folkets Park eller så  ? Själv får jag många tokroliga bilder i huvudet av Ekelöfs poesi i alla fall, och tycker mig nästan känna igen den Unge Fakelören, för att inte tala om Röflekaren och alltihop…

”Benge Runfalk” – ser han ut såhär ?

”En naken….” (ja vad sa vi att hon hette nu igen – Fröken Gunnela Gherbert ?)

Glöm nu inte bort själva Spedeskålet INOM Spedeskålet som i Sjaske-Pärs Mödsimmar-Natts-Dram !

Gör DIN insats för Älvadrottningen, även om DU blivit förvandlad till en ÅSNA !!

Dygd och Odygd

Mina läsare i Ryssland och Vitryssland är tydligen fortfarande med mig, och tar troget del av varje litet bloggginlägg jag skriver, ungefär som om de trodde att inläggen skulle utgöra en rapport av något slag. Ni misstar er alldeles gruvligt, kära läsare i Minsk och Moskva – även om jag ser er som trogna vänner och följare numera. Gårdagens inlägg tycks ha piggat upp er högst väsentligt, eftersom en av er tydligen lagt in en ryskspråkig annons av typen ”tjäna pengar på att arbeta hemifrån” i ett och annat kommentarsfält till denna sajt. Det är visserligen sant att en hel del av det jag skriver kanske är en spegel av det svenska samhället; på sitt sätt och om man förstår att ”läsa mellan raderna” men som alla vet har jag knappast några kommersiella – eller mer långtgående – politiska intressen. Å andra sidan – ni har följt mig troget i över 4 långa år – för så länge har jag bloggat här, och ni snappar upp varje liten tillfällig idéassociation, varje liten kommentar; precis som om ni förväntade er att finna något alldeles djupt, meningsfullt och sant och äkta i den.

Ni ska veta en sak, och det är helt enkelt den, att jag tycker bättre om er än en del av mina landsmän, och i synnerhet en hel del amerikaner. Denna bråkiga, oborstade, till idioti förfallna bråkiga skara, som läser mig som fan läser bibeln, dvs baklänges och bakfram, utan att förstå vad jag syftar på.

Var har nu alla mina medborgerliga dygder, som Förnuft, Anständighetskänsla och respekt för Yttrandefriheten tagit vägen ? Jag vet ju att jag hade dem vid mitt skrivbord, så sent som igår…

Men – jag kan försäkra er, kära vänner och kollegor på andra sidan östersjön, att jag inte är någon Alexander Navalny, precis. Bloggar är ett mycket dåligt sätt att styra ett land, och låt mig bara säga det först som sist – och det kommer ur djupet av mitt hjärta,

з глыбіні майго сэрца

att jag inte alls tycker om den där Navalny – eftersom jag inte gillar hans metoder. Medborgarna i en del grannländer kanske gör rätt i att protestera emot korruption, sant nog – men detta borde inte behöva resultera i någotslags stämning av allmänt uppror, eller protester emot Presidenten – som för det första inte kan göras ensamt ansvarig för en hel kontinent, och alla frågor som berör denna. Ryssland är en stor nation, och Vitryssland i realiteten bara en satellitstat, en del av dess maktområde. En del av mina tidigare krönikor, typ ”En Freja för Två-funktionen” samt 2014 års artiklar om Femen och närbesläktade konstiga rörelser österut – vars verksamhet numera så gott som helt upphört, och därför saknar all politisk eller diplomatisk betydelse – och inte minst det roliga lilla inlägget om ”Nallebombningen” av Vitryssland, utförd av en svensk reklambyrå 2013 – kan sannerligen ha dragit till sig en del Vitryskt intresse, och jag har därför haft mina trogna läsare österut sedan dess.

Just nu verkar de mycket aktiva, vad det nu kan bero på…

Ifall ni vill köpslå, ryska vänner så föreslår jag att vi håller oss till status quo, ceteris paribus. Jag skriver inget om er, trots att jag vet vilka ni är och exakt var ni sitter sedan länge, för även jag kan spåra IP nummer och annat, så snart ni besöker denna sida. Behåll er president, och era Iskender-missiler – ännu en hänsyftning på begreppet Alexander – och förfall inte till någon odygd. Ämnena som behandlas här kan knappast vara av något större värde för er, och just nu förbereder vi oss som ni också måste göra för Kupala, Kupalo, Kupale,  den stora Midsommarfesten.

I själ och hjärta är ni ju Hedningar som vi, Nordbor och Asatroende. Ni är slaviska hedningar, visserligen, och ni dyrkar er Svarog, Dazbog och Perun, alldeles som vi dyrkar Tyr, Frej och Tor, i nyss nämnd ordning, för dessa gudar hos er motsvarar faktiskt och de facto de jag nu nämnde av våra. Och vi är ändå Indoeuropéer allihop, med en gemensam historia och i mycket gemensamma förfäder.

Låt oss då erkänna det pinsamt uppenbara, ta till vara våra gamla hedniska dygder – de finns här ännu, långt borta på landsbygden – och undfly städerna, vrålen, den ointelligenta ”Mångkulturen”, presidenter och protester.

För egen del är jag trött på bra mycket i det land, som omger mig. Frånsett er Navalny, er Zhirinovsky – som skall vara ledare av det Liberala partiet i Ryssland, vilket säger en hel del – han är ungefär lika liberal som vår Dagens Nyheter, den lögnaktiga floskeltidningen – bara ”låtsasliberal” med andra ord – så har ni en del bra saker i era respektive länder. Er Putin, och avsaknaden av sk ”Mångkultur” för sådant har ni möjligen i storstäderna, men ute på landsbygden saknar ni allt sådant.

Det vore allt bra synd, om vi för någraa vildhjärnors skull åter skulle komma att bekriga varandra, och till slut kommer nog även ni inse, var ni hittar en sundare politik och var ni har era verkliga vänner.

Time will tell – okända läsare. Jag tror nog, att vi får en mycket intressant höst framför oss, och snart nog får jag väl se, vad ni tänkt att hitta på då.

Jag och mina många bröder kommer att vänta på er, och som jag redan förklarat, anser vi även vaksamheten och medborgarsinnet för en dygd. Lustigt nog hävdar också er President i dagarna samma sak, och det är därför jag tycker om honom. En svensk Vladimir Vladimirovitj vore inte så illa, men nu blev han född på er sida Östersjön, vilket är oss till stor skada och omak.

Det är Frej och Gerd, inte Frej och Freja. Och Härn är ett Heite för Frigg…

Ofta ser man saker skrivna om Asatro och Hedendom på Internet som har föga vederhäftighet, och ibland också påstådda fakta som är gripna ur luften, och därmed helt felaktiga.

Det värsta exemplet i Sverige utgörs kanske av den sk ”forn sed” rörelsen, som nyss lär ha hållit någotslags ”politiskt möte” i Stockholms Södra förorter, där tolv av dess drygt sjuttio medlemmar med härskartekniker och annat i den stilen skall ha drillats och lurats till att tro att Frej skulle vara gift med Freja, och att det är därför vi svenskar och Européer firar Midsommar, till exempel.

Inget kunde vara felaktigare.

Alla någotsånär seriösa hedningar vet att vi firar Midsommar till minne av bröllopet mellan Frej och Gerd, den himmelske Skördeguden och den stora Jordgudinnan.

Midsommar firar vi till minne av Frej Och Gerd – inget annat !

Den enda källa som överhuvudtaget nämner att Frej och Freja skulle stå i någon som helst form av förhållande till varandra (annat än som bror och syster, men varken gudar eller människor tillämpar incest, för sådant hör inte hemma i vår kultur, och knappast några biologiskt framgångsrika kulturer alls, för den delen) är Lokasenna eller Oegirsdrikkja, där Loke riktar grova, lögnaktiga och sexuella beskyllningar emot i stort sett alla mer kända gudinnor, och bland annat beskyller Freja för att ha legat med sin egen bror. Allt detta kommer som sagt från Lokes mun, och honom behöver ingen tro på. Historiskt sett har Loke aldrig varit särskilt dyrkad alls, även om det nu finns en urspårad och utflippad skara amerikaner och andra som kallar sig ”Lokeaner” och som ofta – men inte alltid – tycker om att pigga upp sig själva med Satanism och lite annat av samma slag.

”Javisst, men sådär säger Loke till alla Gudinnor !” (teckning av John Bauer ur Viktor Rydbergs, ”Fädernas Gudasaga”)

”Lokeanism” i alla dess former har heller ingenting med seriös Asatro att göra, inte som Asatron utövats i Norden, just nu eller under tidigare historiska skeden – och Oegirsdrikkja förblir en historiskt mycket sen källa, sammansatt på 1230-talet av islänningar i Västnorden  varför man inte kan sätta någon större tilltro till den, särskilt inte som alla andra källor samstämmigt nämner, att Frej blir gift med Gerd, jordgudinnan. Hela Eddakväden, som Skirnismál nämner det, och man undrar varför alla dessa ”fornsedare” och övrigt patrask inte bryr sig om att lära sig grunderna i Asatron, när de ändå finns tillgängliga så gott som överallt.

Att Frej och Gerd är makar, samt att Freja är gift med Od eller den unge Svipdag, som hon i tidernas fullbordan kommer återförenas med, är ändå vanlig allmänbildning, och inget man kan ändra på genom någotslags sjukt SSU-tjafs, eller annat politiskt kannstöperi.

Särskilt inte om man nu säger sig vara ”forn” eller har någon som helst respekt för ”sed” eller traditioner överhuvudtaget, och dessutom anser sig ha ensamrätt på hur de ska tolkas, som de här ”Rådsgydjorna” eller vad de nu kallar sig, som jag nämnt i föregående inlägg, och som varken har något större mandat eller någon som helst förankring i verkligheten.

Freja har ingen särskild koppling till Midsommar alls, men uppfattas av många forskare som sammanhörande med Våren och framförallt Maj, Frejas stora månad – i Midsommartid är Frigg däremot desdo viktigare, och varför ska jag snart visa.

Frigg spinner molnen på himlen, Friggerocken är ett namn på Cassiopeja eller de tre stjärnorna i Orions Bälte, så vem är då Härn, linberedningens gudinna ?

Somliga har också fått för sig att Härn, linberedningens gudinna, skulle vara ett binamn eller ett sk heite för Freja, och dylika dumheter kan man läsa på Wikipedia. Men vad vilar denna uppfattning på ? De enda källor man kan citera är katolska forskare som Rudolf Simek och Turville-Petre, och båda åberopar sig på ett enda textställe hos Snorre Sturlasson från 1230-talet, Gylfaginning 35, mer än tvåhundra år efter det att Asatron officiellt förbjöds på Island. Dessutom är det välkänt att den sena, skriftliga västnordiska tradition som Snorre företrädde, inte alltid motsvarade den tradition som fanns i Sverige och östnorden, och än mindre den kontinentalgermanska hedendom, som utrotades under Karl den Stores åttahundratal.

Ortnamnsforskare i Sverige och hela Norden har för länge sedan bevisat, att Härn är ett annat tillnamn för Nerthus, Njärd, Gerd, Gerda, Hertha (på kontinentalgermansk botten) Frau Holle (sydsveriges ”Hyllemor”) eller Perchta, som alla är namn på jordgudinnan och inget annat. Att Frigg, som blev vanlig först i sen hednisk tid, fick bli en himmelsgudinna istället, vid Odens sida – som ett slags dubblering eller motsatspar, är heller inte så konstigt, lika lite som att konsonanter byts ut i Germanska ljudskridningar, men enligt förutbestämda fonetiska lagar och språkliga regler, genom seklernas lopp. Earth, Njärd, Mjärd (som i Mjärdevi i Östergötland) och slutligen Härn – allt hänger faktiskt samman, och ”härn-” i ortnamn som Härnösand eller Härnevi i Uppland har ingenting alls med Freja att göra..

Här hade Gerd, jorden sitt Vi eller Gudahov. Samma sak på Härnön vid Härnösand…

Ortnamnsforskaren och arkeologen John Kraft skriver i sin bok Hednagudar och Hövdingadömen, ISBN 91-88076-06-7 (1999) s.13 följande mycket intressanta text:

I stora delar av Uppland saknar ortnamn som innehåller Njärd. Istället uppträder är några ortnamn med gudinnenamnet Härn (Härnevi, Ärenvi, Ärentuna). Magnus Olsen (1908) och Oskar Lundberg (1912) förmodar att det är samma gudinna som i den norröna litteraturen går under namnet Härn eller Hörn..

Vad som står på svenska Wikipedia är helt fel, Härn är också Isländska och Norröna för lin som kulturväxt, se här och betyder inte alls skydd eller värn – se här…

Magnus Olsen drar slutsatsen att hon är en gammal fruktbarhetsgudinna, till sitt väsen identisk med Nerthus hos Tacitus. Elias Wessen, som i gudaparet Ull-Nerthus såg en äldre motsvarighet till det yngre Frej-Gerd, drog slutsatsen att Härn i vissa trakter tog Njärds eller Gerds plats (1922, 1929-30). Denna uppfattning verkarr helt rimlig eftersom Njärd och Härn uppenbart tycks komplettera varandra. Där det finns ortnamn som innehåller Njärd, saknas som regel alltid Härn. Där ortnamn med Härn förekommer, brukar det vara svårt att hitta Njärd.

John Kraft har också övertygande bevisat, att där ortnamn på Frigg- finns, saknas de äldre Njärd och Härn – och omvänt. Friggs namn är mest spritt i ett område i Västergötland, medan Njärd dominerar i Östergötland, och Härn finns i Svealand och uppåt Norrlandskusten. Det ligger mycket nära till hands att anta, att detta var olika dialektala och regionala namn för samma gudinna. Jordgudinnan Njärd kan ha blivit utbytt emot Frigg i ett senare skede av historien – efter vendeltiden – eller också var Frigg bara vanlig i Västnorden, medan man på Östnordiskt område fortsatte att tala om Njärd, Gerd eller Härn istället, allt efter vilken bygd man bodde i och kom ifrån. John Kraft har också rekonstruerat vad han kallar ”kultförbund” och forntida häradsgränser med utgångspunkt i namnen Ull-Njärd (från Bronsåldern) och Frej-Härn (Gerd) som i landskap efter landskap ligger nära varandra.

Exempel på John Krafts ”Häradskartor”

I Tåkerbygden i Östergötland hittar vi Mjärdevi och Ullevi, bara några kilometer ifrån varandra – och emellan dem en bronsålderslabyrint. Samma sak i det gamla häradet Västanstång (väster om Stångån), nära Linköping – där finns Ullevi och Mjärdevi, och så en bronsålderslabyrint. Samma sak i Östanstång, nära glan och Bråviken – Ullevi och Skärlunda (efter Njärd) samt en labyrint…Samma mönster upprepas fem gånger i Södermanland, minst tre gånger i Närke, två gånger i Västmanland och förstås också i Uppland, där man ett tiotal gånger kan hitta exempelvis Ullunda och Närtunna nära varandra, och så en labyrint däremellan… Men är alla dessa stenlabyrinter från bronsåldern, ibland övertorvade och sedan framgrävda av arkeologer – ofta i anslutning till bronsåldershögar – verkligen irrgångar ? Nej, säger John Kraft.

De magnifika stenlabyrinterna – som finns också på Svenska Högarna och i det svenska Finland – består alltid av en enda, ihoprullad gång, som oftast i tolv varv eller tolv lager sträcker sig in mot mitten, där en ”sittsten” eller en kvinnlig figur ofta finns avbildad, som här från väggen på Sibbo Kyrka i Finland. Tolkningen är omstridd hos de kristna, som vägrar att acceptera allt det här, men de tolv varven som ”solen” eller mannen i denna ”Trojeborg” eller Jungfrulek som stenformationnerna också kallas – märk den sentida Midsommar-visan om ”Jungfrun som går i dansen med röda gullband” – och samma sak finner vi i Eddan och Skirnismal – Gerd sitter verkligen på en jordfast sten och flätar guldband, när Skirnir eller Solen kommer och friar till henne för Frejs räkning. Och vad symboliserar de tolv varven – är det inte solens gång över himlen under tolv månader ?

Enligt Skirnismal hände det sig en gång att Frej tog plats i Hlidskjalf, Odens högsäte, och såg ut över Världarna. Men det skulle han kanhända inte ha gjort. I Midgård såg han en kvinna, som var fagrare än alla andra. Hon var Gerd, Gymers dotter, och för henne gav Frej bort sitt svärd, varför han kämpar med ett hjorthorn i handen vid Ragnarök – en detalj som många konstnärer missat. Frej kunde inte sova, ja varken äta eller dricka efter att han sett henne, så upptänd var han av kärlek.

”Men så fick han se en kvinna, som var fagrare än alla andra”

Gerd gav slutligen med sig så långt, att hon ville tala med Frej – men hon sa inget om giftemål eller något annat, som Skirnismal tydligt utvisar. Men efter tre dagar, skulle de träffas i lunden Barre, en hemlig plats, som bara de två kände till – ”Vill du mig något, så träffas vi där” alldeles som i Midsommarvisan.. Skirnismal nämner också Gambanteinin, ett ord som inte alls betyder trollspö, ”magic wand” eller liknande (trots att det finns moderna varianter med sådana namn nuförtiden – och det har jag från en säker källa) för gamman betyder som bekant glädje, och tein eller ten betyder pinne eller stav, så vad som här omnämns, är Fröjdesvärd och Fröjdepinnar, och i sådant var Gerd sedermera högst förtjust, som alla vuxna människor redan lärt och vet. Inför detta magiska svärd, som var det enda vapen Frej tog till för att besegra henne med, föll hon så till sist till föga.

Många kvinnor gör så ibland, än idag, som bekant – och det är väl bara Loke i sin oerhörda, nedriga elakhet, som kan se något fel eller omoraliskt i detta.

Midsommarstångens urgamla symbolik – med en stav som går in i en krans, eller en ring – aldrig några kristna kors, för så var det inte från början – är också mycket enkel att förstå, och en universell hednisk symbol för världsaxeln, föreninngen mellan kvinnligt (kransen) och manligt (stången) samt solståndet, årets höjdpunkt. Tacitus beskrivning – en av de äldsta skildringar av Nordisk Midsommar vi alls har – nämner i och för sig inte någon exakt tidpunkt för gudinnan Nerthus stora fest – men det faktum att hon alltid skildras som åkande i vagn – motsvarigheter saknas inte i arkeologin – kultvagnarna från Dejbjerg Mose i Danmark – daterade till 100 fk och fullt överensstämande med ”Germania” från år 98 – sådär 200 år senare – liksom Gunnar Helmings saga och partierna om ”Frejskonan” sådär 1000 år senare visar på kontinuitet – och just kontinuitet är alla traditioners moder.

Motsvarigheter till Midsommarstänger har inte bara hittats bland Tanums hällristningar, utan också på hällristningar från Östergötlands bronsålder (Himmelstalund) Var kommer egentligen namnet ”Himmelstad” ifrån ? Rena tillfälligheter.. eller ??

Respekterar vi våra förfäder och förmödrar samt alla de släktled som fanns före oss,  ja då ska vi också ta tillvara deras seder och bruk, och inte ändra sakers betydelse, särskilt om vi alls ska vara ”forna” eller säger oss utöva Asatro – på modernt vis, eller med en saklig, förnuftig, verklighetsanknyten grund.

Ge ALDRIG ”fornsedare” eller några liknande Halvfigurer utrymme i Midsommar – men FORTSÄTT och HYLLA FREJ och GERD – eller ULL och NJÄRD — som det ÄR, Alltid HAR VARIT och SKALL vara..

Arkivet uppdaterat

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Vad jag skriver är inte ristat i sten, eller några meditativa tankestycken från någotslags elfenbenstorn långt borta. Jag lever här och nu, och praktiserar verklig Asatro i nutiden, till skillnad från de som på falska grunder säger sig praktisera ”forn sed” och andra avarter, som man inte riktigt kan identifiera.

Då och då uppdaterar jag mitt stora och rikhaltiga arkiv här, och lägger undan de blogginlägg som jag anser värda att spara inför framtiden, men mycket av det som skrivs är ändå dagstidningsprosa – här på denna blogg som överallt annars – och eftersom den politiska situationen och snart sagt allt annat ändras fort i vår värld, är inte allt som skrevs i denna bloggs dåtid aktuellt inför framtiden. Många gånger ser jag, att vad jag skrivit nått avsedd verkan, och när inlägget fått avsedd effekt; har det också ibland gjort sitt.

Av tidigare 389 publicerade inlägg återstår just nu 220, vilket ändå borde ge tillräckligt rikhaltig läsning för alla och envar. Utöver det hänvisar jag till mitt artikelarkiv, som ni når genom att klicka på de svarta underrubrikerna här ovan. Tidigare innehöll det 189 sparade inlägg, men nu innehåller det totalt 285 stycken sparade inlägg.

Det ger er sammanlagt 505 artiklar att välja mellan, och jag vågar påstå, att det är nog läsning för nästan vem som helst. Ifall jag då förkortat bloggen något, och slängt bort sådär 10-12 inlägg som kanske inte var så högkvalitativa, så är det knappast något att förundra sig över, för skriver man mer än 600 artiklar på mindre än två och ett halvt år, så kan det vara så, att inte alla höll högsta kvalitet…

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden

Det här är också en personlig blogg, och ingen faktasida för nybörjare, vilket man bör observera.

Under de nära sju år bloggen funnits – i olika former och på olika servrar har jag uppnått ungefär 250 läsare eller följare per dag, vilket gör den till den största Hedniska eller Asatrogna bloggen i sitt slag i hela Sverige – inte ens några föreningar eller samfund har en sådan läsekrets- men en sådan utgivningsverksamhet är inte helt riskfri, tyvärr. I och för sig bryr jag mig inte stort om saken – de flesta som kommer med hotelser eller försöker ägna sig åt sabotage, efterforskningar kring IP-nummer, virusattacker, spam-mail och en massa annat har inte så mycket kraft att sätta bakom orden när det väl kommer till kritan, och speciellt ”fornsedarna” och en hel del annat patrask har också visat sig väldigt fega, varför jag utelämnar mina egna personliga mellanhavanden med dem tills vidare.

Arkivet innehåller nu inte mindre än 285  artiklar, uppdelade på 37 olika rubriker

Under huvudrubriken ”Om denna blogg” som du når genom att trycka på länken överst på sidan kan du hitta 5 olika inlägg som beskriver  varför jag började med den här bloggen, och något av dess tillkomsthistoria, och en del inlägg om skrivande i allmänhet.

cry

Under huvudrubriken ”Adiafora” hittar du 13 långa inlägg om allt från Kitsch till Valkyrior, Discordianism, Anarki vid Korvkiosken,  ”The Church of the Subgenius”, Hur Lupercalia firades i det gamla Rom, envig, björnar och profeter och andra märkvärdigheter. Jag har samlat allt som inte kan hänföras till andra rubriker här, eftersom det inte hör till bloggens huvudämne.

Underrubriken ”Forn Sed” innehåller 3 varningar för denna underliga rörelse, som inte har det minsta med Asatro att göra. Du får bevis för hur den rörelsens profeter vill använda droger i sin religionsutövning, hur deras ”godar” eller präster rakt fram uteblivit från begravningar de åtagit sig att hålla och annat, som de faktiskt borde skämmas över…

Underrubriken Häxor, Häxeri och annat Okult innehåller 5 artiklar om dessa – för mig perifera – ämnen.

Huvudrubriken Arkeologi däremot innehåller nu 23 artiklar med fakta, alla om kända fynd, typ Egtved, Gamla Uppsala, Havängsdösen och annat vetenskapligt. Läs om hur man försökt omtolka Rökstenen – men utan att lyckas – om debatten kring Svearikets Vagga – om en fjärde, nu utplånad fjärde Uppsala-hög och om hur Svenska Kyrkan försökt förstöra Gamla Uppsala som fornminnesplats, vår äldsta namngivna Svenska, bevisen för Ragnaröksmyten och mycket annat – jag tror knappast du har läst allt detta tidigare, och mycket av det har också ignorerats av massmedia eller större tidningar.

legosoldat_artikel_IMG0059En romersk officersring från 300-talett hittad på Öland -hur kom den dit ?

Huvudrubriken ”Asatro” tar upp det egentliga ämnet för den här bloggen, och förklarar den milsvida skillnaden mellan Asatro och sk ”forn sed” – en beteckning som inte bör användas – samt varför man inte bör blanda samman Asatron med New Age och annat oseriöst – ifall det nu inte framgick tillräckligt klart av ”varningsorden” ovan…  13 inlägg om allt om Bärandet av Torshammare (och varför det inte är ”rasism”) samt vikten av traditioner, fakta och sunt förnuft – också vid ordnandet av Blot och andra fester – konkreta Boktips och mycket annat, har samlats under denna rubrik, liksom varför det aldrig funnits några ”Vanatroende”, varför Asatron inte är någon frälsningslära, om hur också Agnostiker kan vara Asatroende, om varför Asatron inte har några budord och många andra teologiska spörsmål, som du får utredda i detalj…

asatro-010-fb-anpassad

”Asatro” avdelningen har också försetts med 6 stycken underrubriker, i tur och ordning

  • ”Gudahov” det HETER nämligen just Gudahov och inte ”tempel” som ger ett enkelt ”när, var, hur” om hur de byggs på Island – och hur du enkelt själv kan bygga ett sådant – och hur det redan finns invigda Gudahov i Danmark på 9 inlägg
  • ”Oden” – 5 inlägg om och kring Allfader – mycket mer finns förstås att säga kring ämnet – men det kan du också läsa på annat håll.
  • ”Freja” – 12 inlägg om och kring gudinnan, hennes katter, hennes kommersialisering (med Freja-whiskey, Frejas Cigarrer och Starbucks kaffe som pikanta tillägg eller företeelser) samt vad hon kan uträtta i nutiden, samt en hel del poesi
  • ”Skade” – 2 inlägg om Vinterns gudinna, barfotavandring i snön, övernattning i bivack, jaktens tid och annat sådant
  • ”Tor” – 6 inlägg om Åskans Dundergud, Tor och Hans bockar, Torshammarens ursprung och annat Tor-betonat…
  • ”Heimdall” – ett inlägg om varför Heimdall behövs som motvikt till Loke, och alla ”Lokeaner” som det finns nog och övernog av numera..
  • ”Frigg” – 3 långa inlägg om Himlens Gudinna, vad hon står för samt hur kunskapen om henne kan användas
  • ”Loke”2 inlägg om Loke i populärkulturen, och varför han säkerligen inte bör dyrkas eller tillbes…
  • ”Njord” – 2 inlägg om Rikedomens Gud – och vad du kan vinna på att Gå Ur Svenska Kyrkan samt tillbe honom…

Anledningen till att det blev separata teman och underrubriker, är förstås att det är begreppsmässigt mycket enklare att samla alla artiklar om varje gudomlighet under sin egen rubrik – fler inlägg kommer förstås så småningom…

46b06a_3f9f33bf131644899e83d7b5a55c5fa3-jpg_srz_939_278_85_22_0-50_1-20_0-00_jpg_srzVi finns ÖVERALLT med kanske 110 000 utövare i hela Världen

Under Huvudrubriken ”Hedningar utomlands” möter du 9 inlägg om Asatroendes situation Världen över. Jag är ingen oreflekterad universalist, och det krävs kunskaper om ämnet, innan man ens kan kalla sig Asatroende vilket man bör observera. Alla som påstår, att de utövar denna religion gör det definitivt inte – ett exempel är ”fornsedare” – ett annat är New Age och mycket annat, som inte hör till ämnet. Alla folkslag har sin variant av hedendomen, och även om Asatron delvis påminner om andra Indoeuropeiska trossystem, till exempel, är den också helt unik i många avseenden, och skall därför inte sammanblandas med något annat.

  • Underrubriken ”Danmark” innehåller 7 inlägg om Asatron där, inklusive världskändisen Jim Lyngvild – Danmarks ”meste hedning”
  • Underrubriken ”Island” innehåller 9 inlägg om de asatroendes situation på ön, men också om Landvättarna, om Huldufolk och Alfer – som inte bör förväxlas med fantasylitteraturens ”Alver” – samt om Kristna Kyrkors övergrepp emot Isländska medborgare.
  • Underrubriken ”Norge” innehåller hittills ett enstaka inlägg – men fler kommer.

Blotar A Brief Guide To Asatru Ritual

Under huvudrubriken ”Högtider och Blot” möter du 7 inlägg under devisen ”ingen högtid utan regler” eftersom jag är en förespråkare av ordning och reda inom Asatro. Du får lära dig varför vegetariska blot är mindre lämpliga, utom sommartid, om hur man blotar med Blod, lagar Svartsoppa och äter hästkött – bland annat – och frånsett kristna fördomar emot viss föda är detta inte på minsta sätt farligt

Här finns också underrubriker, som behandlar:

  • ”Jul och Midvinter” med 6 inlägg från 2014-2016 om Julbockar, Oden och Jultomten, samt varför Julen inte är någon kristen helg överhuvudtaget, och hur den långt tidigare alltid firats i Norden.
  • ”Lucia”3 inlägg om Lusse och festens hedniska ursprung – för Lucia eller Ljusdrottningar fanns redan på bronsåldern, långt långt innan 1700-talet och en del felaktiga dateringar av denna folkseds uppkomst. Lär dig mer här !
  • ”Disablot” – 3 inlägg om Diserna, Distinget och vad Diser är för slags väsen
  • ”Vårblot” – 4 inlägg om vårens fester, och hur och när du skall fira dem
  • ”Vårdagjämning och Höstdagjämning” – 3 mer specifika inlägg om ”Dagjämningarna” samt en nyskriven ritualtext för skördeblotet.
  • ”Midsommar”8 inlägg om Sommarsolståndet, samt hur det firas – flera dikter och vilka Gudomar och makter man bör ära – och vilka man inte ska ta med, vilket är minst lika viktigt.
  • ”Alvablot” – 3 långa inlägg om hösten, döden och årets mörkaste tid

blotFörutom de årstidsbundna festerna har jag nu också med inlägg för alla livets skeden, som till exempel:

  • ”Bröllop och Trolovning” – 3 inlägg om hur det firas, samt vilka ord och seder som hör dit – och varför sk ”Handfästning” är en Kelisk sedvänja, som INTE hör ihop med Asatron.
  • ”Begravning och jordfästning” – 6 inlägg kring livets slutskede – personliga minnen och betraktelser, samt vad du bör tänka på – för att inte hamna i ”fornsederi” och andra ovärdigheter, som skämmer ut både dig och dina anhöriga
  • ”Knäsättning” (ALDRIG ”Dop”) 5 inlägg kring detta, eftersom man INTE DÖPER barn enligt Asatron, eller tvingar dem att anta en religion, men däremot välkomnar dem in i en släkt – och varför detta är en väsentlig skillnad.

björn-rovdjursparken-grönklitt

Under huvudrubriken ”I Naturen” får du 10 långa inlägg om i tur och ordning Älgen, Bävern, Vildsvinet och Björnen, samt Hedniska och Asatrogna aspekter på dessa djur och andra…

Huvudrubriken ”Konst” innehåller 8 inlägg om mer eller mindre hednisk konst – bland annat om en kättersk Ankmålare från Finland, om Botticelli, Mark Bodé, Sam Flegal och andra konstnärer jag gillar, som ibland också tangerat hedendomen.

Underrubriken ”Resor” innehåller en rad reseskildringar och kåserier, 10 till antalet, under temat ”Det går en hedning genom Europa”

277784-humandignity-1319076254-675-640x480

Huvudrubriken ”Om goda kristna och andra religioner” innehåller  21artiklar om denna märkliga företeelse som kallas Monoteism, och andra sjuka avarter av religion. Underrubrikerna ”Katoliker” (12 inlägg), ”Svenska Kyrkan” (15 inlägg) och ”Islam” (22 inlägg) innehåller utförliga argument till varför du bör undvika och ta avstånd ifrån allt vad Ökenreligioner heter, och varför de inte ska utövas här – i vårt Norden och i vårt Sverige – i alla fall om vi vill undvika svåra skadeverkningar på vårt samhälle.

Av någon anledning finns det alltid klantskallar som tycker, att det på något sätt skulle vara förbjudet att kritisera just dessa religioner, eller att kristendom och islam alltså skall vara allsmäktiga, och helt bortom all kritik, men det tycker verkligen inte jag. Jag tror nämligen på något, som kallas yttrandefrihet, och om du inte begripit vad detta är eller vad detta begrepp faktiskt handlar om, käre läsare eller läsarinna – ja då undrar jag varför du alls befinner dig på Internet överhuvudtaget, eller vad du alls gör här…

Övriga kommentarer torde vara överflödiga…

 

0f464fc01f485a9862c33529feab7289

Nordiska Asa Samfundets Midsommarblot vid Rökstenen ett Genombrott för Asatron

Den ”borgerliga” eller vanliga Midsommarafton 24 Juni 2016 visade sig för min del vara en ytterligt minnesvärd dag. Jag klev upp i ett molnigt Svealand, där Tors åska hängde i luften, och konstaterade att britterna vunnit sin frihet. Så tog jag tåget till Ostrogothae Pars, det gamla svenska Östergötland, för att göra ännu en frihetlig färd. Redan Jordanes, den gamle 500-tals historikern, var på sin tid helt övertygad om att Östgoterna skulle ha kommit just från dessa trakter, liksom Västgoterna från Västergötland, och så trodde man faktiskt över hela Europa, hela medeltiden igenom. Först i nyare tid blev en akademisk forskning etablerad, som klarlagde att Goterna var ett germanfolk österifrån, och att endast Amalernas gamla kungaätt och en handfull utvandrare från Scandza, det gotiska urhemmet i norr, var representanter för en antagen ”folkvandring” även om kontakterna mellan dåtidens Sverige och kontinenten var tillräckligt täta ändå.

Men några ”gotiska” teorier är inte populära i Sverige mer. Ve den historiker som ens vågar andas om något sådant ! Resultatet kan bli uteblivna forskningsbidrag, ”vuxenmobbing” eller ”förlust av cred” och tillspillogivna lärostolar vid universitetet…

goths-mapOckså idag är många forskare i Europa helt övertygade om att goterna kom från Norden och Sverige…

(Bland svenska akademiker är det INTE ”Pk” eller politiskt korrekt att hävda något sådant)

rökstenen 3

Fast på Rökstenen – detta märkliga minnesmärke – världens längsta runinskrift, som nu omtolkats också den – i sann ”PK anda” till att ”inte handla om hjältar” som Riksradion påstår,  står ändå Theoderik den store, den störste av Östgoternas konungar, fortfarande nämnd.  Hans namn var fortfarande levande tradition när stenen restes, på det tidiga 800-talet, och det är alldeles uppenbart att bygdens folk då var helt säkra på att goterna hade mycket med dem själva att göra, och den nya PK-tolkningar av stenen som nu gjorts, vilar fortfarande på en omtolkning av en enda runa.

DSCF0007

Utsikten från den lilla byn Rök emot Omberg är ännu lika vacker och oförstörd som den alltid varit. Ett av Odens tillnamn eller Heiten är ”Omme” eller ”Roparen” – han vars namn också hörs i flodnamnet Uman, och Umeå – . Oden är inte för inte Gaut, eller Goten, och Gauta-Tyr, götarnas herre. Så berättar man där på trakten än idag, och från den kvinna och den familj som rår om den lilla museibutiken och det ”visitors centre” som finns i den lilla byn Rök, har jag själv lärt allt detta. Drottning Omma, Odens hustru eller Frigg är också levande i sägnerna, liksom Tor själv – som ju hedras mer än Oden på Rökstenen (stenen är ett gravmonument, från en fader som förlorat sin ende son i strid – därför bad han om styrka, och vände sig just till Tor) – och Tor var sannerligen med oss på denna dag. Omma, den molnskockande, hon som var den första ”Himladrottningen i Hedasom nobelpristagaren Heidenstam talade om, lät sig beveka – ty Frigg är hon, som spinner molnen på himlen – och Tor skänkte oss en strålande sol och två varma dagar – hela tiden kände vi som var där verkligen, att vi hade Makterna med oss.

frigg

 Jag möttes av fränder vid Mjölby järnvägsstation – eller rättare sagt snett bakom stationen. Jag väntar aldrig framför en byggnad, eller på en central plats om jag befinner mig i stadsmiljö. Jag finns alltid bredvid, strax bakom, nedanom eller i skydd eller skyl av något, mina instinkter trogen, och visar mig aldrig, förrän det blir dags att agera. Sådan är Hedningens väg !

Mer än 100 personer hade anmält sig till Nordiska Asa Samfundets Midsommarblot, och av dessa deltog 87 stycken, samt 6 hundar.  De flesta var också med vid det stora gillet efteråt, varom mera sedan. Angående det numera åtskilligt skamfilade och mer än lovligt drogliberala ”Samfundet Forn sed” så fanns där bara 11 intresserade, och 9 deltagande i deras största Midsommarblot – för fler är dessa fridstörare inte…

Döm själv om vilket samfund, som är värt att stödja och som visat sig säkrast, samt bäst på att organisera saker och ting…

maxresdefaultGå med här – skicka in 239 kr till Bankgiro: 556-3002

Lägg därtill, att Samfundet har kontakter med ett kommersiellt bryggeri – som sponsrat oss med mängder av klart och friskt mjöd, samt en produkt vid namn Runöl – mer reklam än så törs jag inte göra, på en sajt som den här – men även Jim Lyngvild i Danmark är ju bryggare och har sitt gårdsbryggeri han med .. Två helstekta vildsvin, klara att grillas och styckade på platsen – de sprang från Simonstorp – och gratis sovlokaler, parkering och allt som hörde till – inklusive vatten – allt hade organiserats snabbt, skickligt och väl. Något sådant har jag aldrig sett i ”forn seds” skäligen lumpna sammanhang, där organisation och planläggning hela tiden brister..

alla

Runöl från Millingstorps Gårdsbryggeri i Rökstenens bygd ! Får inte saknas vid något gille…

Och vad nu lumpna saker angår…

Före blotet fick arrangörerna vittnesbörd från flera håll, om att vissa försökt ”mänga men i mjödet”. Meddelanden hade skickats till Röks gård och flera andra intressenter, där NAS utmålats som rasister och man krävde, att alla inblandade skulle ta omedelbart avstånd ifrån oss.  Men – det gjorde såklart INGEN  !! Också Jim Lyngvild i Danmark – som ju fått motta besök av NAS representanter – fick en liknande deklaration, men han vägrade klokt nog, och kommenterade saken på sin Facebook-sida på följande sätt:

Just sad that i had to leave home in tears because of some peoples hostile and excluding behavior.
Vikings are for everyone, NOT only the select few Hippies with the right opinions dressed in the Cloak of Goodness… Goodness according to whom????

Det har också blivit känt, att ”Samfundet Forn Sed” säger sig ha en ny media-strategi, enligt vilken de tänker ge sig på oss inom NAS på alla de sätt, och genom alla tillämpliga kanaler. Ärligt talat tror jag de har skjutit sig i foten, minst sagt – för ju fler blot och sammankomster NAS håller, ju tydligare kan man se att dessa påstående inte stämmer..

 tumblr_inline_mjto86jXaA1qz4rgp

Slitet trick – ingen låter sig luras av det längre… ”forn sed” har förlorat debatten…

Bland de fler än 80 deltagarna denna dag såg man ett helt tvärsnitt av det svenska samhället. Barn, unga och gamla. Handikappade och hemmafruar, yrkesarbetande, gymnasister och studenter. Etniska svenskar och andra nationaliteter. Också ortens folk mötte upp, med representanter för den lokala församlingen. Alla var välkomna, och ingen lämnades utanför, till skillnad från hur det blir, när de alltmer inkrökta och navelskådande ”fornsedarna” ska hålla ”landsomfattande” Blot med endast nio deltagare..

”Samfundet forn sed” går fortfarande omkring och kallar sig ”Demokratiskt” – men kan inte ens acceptera vanlig Parlamentarism, eller ens de mest elementära demokratiska spelregler – vilket också Jim Lyngvild observerat. Parlamentarism innebär att alla Riksdagspartier är representerade och får känna sig välkomna. Så länge du inte företräder någon utomparlamentarisk rörelse, och håller dig inom lagens råmärken, så är det mesta tillåtet.

Hr Lyngvild själv är som bekant personlig vän med taleskvinnan i Dansk Folkeparti, men är själv Konservativ – och Liberal, som jag för min del är har jag inga svårigheter att umgås med folk från alla politiska partier, så länge de accepterar de demokratiska spelregler, som faktiskt finns här i landet.

Nerthus_by_Emil_Doepler

I Gamla tiders Danmark och Norden rådde FRED runt Midsommar. Enligt Tacitus, den romerske historikern, hade Nerthus-folken – åtta stammar som levde på öar i den yttersta, Nordliga Oceanen besök av Gerd, jordgudinnan vid Midsommartid, och under hennes fest skulle alla tvister vara bannlysta, alla vapen inlåsta, och fred hållas även i övrigt. Mer om Nerthus och hennes kult, skriver jag kanske en annan dag.

”Fornsedarna” har nu brutit emot allt detta – och vad våra fäders tro verkligen innebär, förstår de knappast. För egen del går jag dock sällan på gille obeväpnad – en Mora 2000 av armémodell är väldigt bra att karva kött med – men så är jag också en man som är gammal nog att styra mig, likt männen på Kung Harald Blåtands Julgille, som också Frans G Bengtsson skrev om. Alla hyllade de Särimner eller Sonargalten…

14-Svend_Tveskaeg_2

Själv tar jag tydligt avstånd ifrån allt ”fornsederi” som ni vet, och andra anti-demokratiska rörelser antingen de nu kommer från extremvänstern, extrema miljöpartister och djurrättsaktivister (läs ”fornsedare” – se mina inlägg om Richard Klinsmeister – Miljöpartisten som dömdes för flera fall av gravskändning trots att han ömsom kallade sig hedning och ömsom var med i kyrkofullmäktige) eller för den delen extremhöger – men någon sådan har jag aldrig sett till i Asatrogna sammanhang – ”Soldiers of Odin” t ex är inte alls intresserade av Asatro… Precis som många andra tycker jag också det är sorgligt, att vi alls skall behöva ha ”fornsedare” i släptåg, med allt vad de står för – sådan är min åsikt, sedan flera år.

DSCF0016Två sorters kvinnodräkter och många gudabilder vid Rökstenen – Folkdräkternas ”livstycke” utvecklades  ur den vikingatida hängslekjolen…

Rökstenen skall egentligen ses i mörker, och inte i strålande sol en varm Midsommarafton. När väggarna till det lilla träkapell som vintertid skyddar stenen är resta, kommer man forntiden mycket närmare, vilket man också kan göra en Midsommarnatt. Tyvärr syns nu spår av fåglars avföring på stenytan – vilket i längden kan fräta – liksom spår av tidigare skador – stenen har ju suttit inmurad i en kyrkvägg på 1800-talet, när den nya kyrka som fortfarande står alldeles invid byggdes – ett bevis för hur de kristna långt fram i tiden skändat och förstört stora bitar av Nordisk historia…

DSCF0006Rökstenens ena toppsida har fortfarande ej tydda och ej imålade runor – och duvors skit skadar det gamla gravmonumentet…

Enligt Kalle Dahlberg på Adelsömannen som grundade Sveriges Asatrosamfund – på den tiden det fortfarande fungerade – och som själv också huggit mer än ett trettiotal moderna runinskrifter, så kan hela den mer än 800 tecken långa inskriften ha tillkommit under en period av cirka 4-5 veckor, om vi förutsätter att den synnerligen runkunnige Varin som vi jobbade i 8-timmarsdagar. Midsommarblotet hade sammankallats redan klockan 1500, men arrangörerna väntar ända tills klockan 1600, visar det sig. Vatten delas ut till hundar och människor i värmen, och det behövs.

Under tiden tar jag mig en liten inspektionstur på Röks kyrkogård. 800-talets människor är inte alls fjärran, för Ingvaldstorp (som nämns på själva stenen) och Väversunda, liksom flera andra byar och gårdar i det omedelbara grannskapet går bevisligen tillbaka till äldre järnåldern, och vi vet från senare dokument från Vadstena att flera av dem varit brukade av i stort sett samma släkter sedan åtminstone medeltiden, eller 1600-talet, då vi för första gången fick en helt komplett folkbokföring. Inga främlingar har någonsin ägt eller trampat denna fäderneärvda svenska jord, brukad av självägande bönder i flera århundraden…

DSCF0015

Ingvallstorp och Ingvalds-ättlingarna nämns på Rökstenen – och det är en brukad lantgård än idag…

DSCF0013

Då vi ärar förfäderna vid Midsommar, minns vi också alla dem som höll fast vid sin egen frihet under kristendomens och feodalismens mörka år

DSCF0014

På en av stenarna läser jag namnet ”Distinktions-Korpral JO Bäck” vars son blev Häradsdomare… Också jag kommer från en lång rad av självägande bönder, soldater och småningom ämbetsmän, och historien om Varin – samt hans döde son Vämod – med omkastade generationer – skulle också kunna ha utspelats för så lite som kanske en – två släktled sedan.  Varin kunde mycket väl ha varit en runkunnig lagman eller domare, och att hans son var soldat, står också klart för oss. Längre bort än så, är faktiskt inte 800-talets människor, och upplevelsen av allt det de kände, är faktiskt i allra högsta grad närvarande än idag. ”Sibbe från Vi” – han som ”avlade nittioårig” är också levande för oss, och i detta tidlösa, öppna landskap – vid Midsommarens portar – går dåtid och nutid ofta ihop.

När blotet äntligen börjar – efter antydan till en tempoförlust – sker det först med en kraftig inkallning med höjd ”Vighammare” – och sedan en vacker betraktelse över Midsommarens mysterium – därefter skålar vi för några av Makterna, och så blir det tid för var och en, som så vill, att högt uttala sina önskningar för det kommande halvåret eller ära Makterna med gåvor, framme vid Gudastallen (inte ”altaret” – Asatroende har inga ”altaren” eftersom detta är ett kristet koncept) och därefter sker en kort avslutning, innan vi bryter vår krets och tackar för oss.

Att blota är egentligen inget konstigt – och tänker man efter, så måste också en kristen högmässa eller nästan vilket slags gudstjänst som helst innehålla samma steg. Det finns en tydlig början, ett mitt – och en predikan – samt en avslutning, där de deltagande kallas fram till gudastallen eller altaret, samt till sist en tacksägelse och avrundning. Att det är så dikteras av själva förnuftet, och innebär inte att olika religioner skulle ha lånat eller inspirerats från varandra, utan tvärtom att det alltid finns ett väl fungerande sätt att göra saker på – och viktigt när man har många deltagare är också, att hålla tempot i ceremonin uppe, och inte dra ned på det. Jag vet inte hur många tråkiga, verkningslösa, fornsediska och kristna ”blot” jag varit med om där ”drickande av lag om” med horn eller kalk dragit ut på tiden i minst tjugo minuter, vilket bara får till resultat att många deltagare tappar koncentation och uppmärksamhet.

DSCF0011

I besökscentret vid Rök finns numera fullt autentiska bilder av Makterna att köpa för envar Hedning !

Jag tänker inte visa några foton på hur själva Blotet gick till – för som jag sagt är jag ingen vän av ”Selfi-trua”, ”Youtube-trua” , ”instagram-religion” osv – för jag menar – om du själv gick in i en kristen kyrka – skulle du då fotografera högmässan där, helt utan tillstånd – eller skulle du fotografera och filma under fredagsbönen i en moské, kanske ?

Nej – det säger ju sig självt – såpass tölpaktig skulle ingen vara – utom rena skitstövlar, förstås – eller kanske ”fornsedare”. Respekt för deltagarna och respekt för andra människors frid kräver också, att man inte fotograferar ceremonier utan tillstånd, och inte skulle väl någon fotografera helt utan lov, vid en annan människas bröllop ? – Nej – där ser ni ! Då ska man inte fotografera vid Frej och Gerds bröllop heller… Vid gillet efteråt fotograferar vi dock helt fritt, ifall folk nu vill bli avbildade – och ett gott gille får vi också…

DSCF0018

De två svinen från Simonstorp blir nu vederbörligen grillade och ätna, och till detta finns en stor grönsallad, med massor av ärter, eftersom vi ju befinner oss i Östergötland, denna ärtförtärande bygd,varifrån all svensk ärtsoppa ursprungligen kommer. Någon sill gives inte, denna midsommar, och heller inte brännvin – det enda undantaget därvidlag är de 3 cl Östgöta Sädes – svensk bondwhiskey när den är som bäst – som jag medfört hemifrån…

DSCF0020Fastulv, lik Andrimner, steker Särimner över Eldrimner…

(”men få vet, av vad sorts fläsk Einherjarna verkligen leva”)

Till bordet får jag sällskap av en fd kollega, som varit i Amfibiekåren, visar det sig. Så är det här i livet. Man träffar kollegor, vartän man går. Han berättar för mig om de invigningsritualer som följde på ”baskerproven” förr i tiden, långt ute på ensliga öar i skärgården – rätt ståtliga saker som hölls med Bataljonchefen själv, utklädd till Oden samt två andra instruktörer, omkringflaxande som Hugin och Munin, samt mycket annat i den stilen. Den norska Telemarksbataljonen – ökänd också den – inte minst för att ha gett islamisterna en rejäl omgång i Afghanistan – har också bestått av en stor andel Asatrogna och Hedningar, och så är fallet även bland danskarna och Danmarks väpnade styrkor;  som heller inte skäms för sig…

250px-Utbildningstecken_Amfibie

Också dessa var och är Hedningar…

DSCF0010

Vi samtalar om vad som utgör en verkligt minnesvärd ceremoni eller vad som utmärker ett bra blot, och kommer fram till att det alltid är en rad klassiska faktorer – mörker, ljussken, ett bra PA-system, trummor och suggestiva ljud som kan skapa en värdig inramning eller ett minne för livet – tänker man efter en smula, så inser man att också Mysterierna i Eleusis, Antikens Mithraister – långt innan kristendomen – ett  slags kultorden med grader – en del av dem kallades ”sollöpare”, andra ”korpar”  osv faktiskt sysslade en hel del med sådant, som en del av oss i vår ungdom faktiskt också var en del av; och att Asatron kan uppstå ”spontant” inom vissa Arméförband är egentligen inte så konstigt – det gäller dock för de som står i ledningen av det hela att noga se till, vad för slags ideal och värderingar man fyller de yngre medlemmarnas huvuden med, och var någonstans man leder dem – delvis kan man säga, att alla religioner och kulter liknar varandra, men i själva upplevelsen – allt det som en gång kallades ”enthusiasmos eller bokstavligt talat ”ha en gud inom sig” (för det är vad det grekiska orden betyder) finns mycket som är helt naturligt. 100 % säkert och även drogfritt, och som erbjuder dagens hedningar mycket mer, än vad man skulle kunna tro.

Mycket mer än detta hinner vi resonera om i Midsommarnatten, och själv talar jag med minst ett trettiotal personer. Vad för erfarenheter som vunnits, och allt vad som under denna Midsommarnatt lärts och lärts ut sparar jag till en annan gång – men Nordiska Asa Samfundet kommer helt säkert hålla många fler och mycket väl besökta, väl organiserade och väl planlagda blot under året – och precis som danskar, norrmän och islänningar låter vi oss nu inte stoppas av några kristna eller några ”fornsedare”.

Vår Nordiska hedendom är här för att stanna. Det är lika bra ni vänjer er vid det, och accepterar faktum…

Här – tror jag – gör nu ”Hedniska Tankar” ett kortare uppehåll till mitten av Juli – välkommen åter !

856f68ef-eab4-4284-a698-6a2959b79e49

Mera Midsommardikter

”Skaemtun” det gamla Nordiska och Norröna ordet för ”skämtan” eller med andra ord ”att skämta”, är mycket nära besläktat med ordet ”Skamma” som betyder något avkortat, eller till och med skamligt. Man talar till exempel omVöluspá hin Skamma eller ”Sigurdarkvida hin Skamma”, alltså den kortare Voluspá och det kortare Sigurdkvädet. Ett skämt är inte roligt ifall det inte är kort och snärtigt, eller just en aning tvetydigt eller till och med snuskigt, ansåg man – och det redan på järnåldern !

Visor, sånglekar eller dikter har alltid ingått i den svenska Midsommar-traditionen. Jag har redan tagit upp ”Nu löser solen sitt blonda hår” av Per Lagerkvist, som ett exempel på en mer högstämd dikt, och vi skulle – angående somamrsolståndet – också kunna erinra oss att:

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de har mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juninatt blir aldrig aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort mot ljusa hav...
Juni5

Den som skrev den dikten är Harry Martinsson, en annan av våra svenska Nobelpristagare.  Annars kan vi ju ta till folkligare tongångar, som exempelvis den här:

”Det satt en gubbe på Rännefjäll, som brukade sitta och mäta. Så tog han fram sin styva räl, sin stora, styva och räta”

Vet ni inte vad som menas med en räl, kan ni få lära er det i föregående inlägg… Eller – tycker ni att detta är räligt ?    Mycket folklig, och inte utan förstånd av Midsommarens sant hedniska natur, var också Allan Edwall på sin tid. Han formulerade om Per Lagerkvists dikt om solen, till att låta såhär:

Nu löser solen sitt blonda hår
Man konstaterar: nu är det vår
Och björken savar och spricker ut
Som den har gjort varje vår förut

Nu kan man älska och älskad bli
Under en himmel med fåglar i
Vi ber till solen: gå inte ner
Förr’n du har lyst på oss lite mer

Nu har man orsak och goda skäl
Att för sin kärlek få dö ihjäl
Små kusar badar i trädens sav
Och riktig natt det blir aldrig av

Man tar varannan när var tar sin
Tar du en annan så tar jag min
Nu kan man älska och älskad bli
Under en himmel med fåglar i

Nu löser solen sitt blonda hår
Man konstaterar: nu är det vår
Och göken kackar i skog och äng
Man brukar marken som bord och säng

Och som en följd utav kärlek
Har jorden blivit med barn igen
Vi ber till solen: gå inte ner
Förr’n du har lyst på oss lite mer

468cbf5ebb32daa2cb4161824197688f

I många länder firas också solståndet med eldar  – för att hedra solen

Allan Edwalls sång om Prästfrun eller Prostatan – för så bör man väl kalla en kvinnlig prost ? – får avsluta detta Midsommar-inslag… Folkets kraft är minsäger jag som hedning !

Ett gott skämt med de kristna !

Om en Asatrogen blogg från Serbien

Häromdagen hittade jag en mycket bra blogg om Asatro från Serbien av alla platser – den är informativt skriven och håller sig till vedertagna och allmänt kända fakta om ämnet, och ägnar sig inte åt spekulationer och ”fornsederi”. Den har nu också kommit ut på sin okände utgivares hemspråk, och fyller säkert sin funktion, eftersom jag tror att det finns lite skrivet om Asatron i just Serbien, vilket förresten är föga förvånande, även om man förstås har sin egen slaviska hedendom där också.

kupala-6Visste ni att både Serber och Svenskar firar Midsommar ?

Det fanns en tid för inte så länge sedan – under 1990-talet och Balkankrigen – när svenskar och serber fick möta varandra i strid. Mina kamrater slogs också mot Serberna, och deras armé, som jag skrivit för er, och berättat om. Men själv har jag arbetat också tillsammans med serbiska officerare från samma armé, och ett mer demokratiskt Serbien. Och det förflutna – och dess många fasor – är nu för min del glömt. Var och en, som är intresserad av Asatro, och som har något att säga om ämnet, är ändå en okänd vän, långt borta – om kanske inte en bror, så i alla fall.  Kriget är slut, och freden har kommit. Låt oss hoppas, att det ännu i många år kan förhålla sig just så, och att vi får fortsätta ha fred i vårt Europa.

I Ukraina, däremot – råder ännu en annan politisk situation, på grund av Ryssland och ryska ledares handlande, men det kan vi ta en annan gång.

Den okände Serbiske utgivaren skriver om Vikingars humor, och förutom det om Asatron som en krigarreligion – för i Serbien, olikt i det av PK-hets dominerade Sverige, kan man faktiskt erkänna att det trots allt är så, oaktat tron också på sommarens och skördens makter – alltså Vanerna – som dock inte skall överbetonas. Tillvaron innehåller det goda, så väl som det mindre goda, och konflikter och disharmoni är en del av den. verkligt dåligt, däremot, kan endast brist på kommunikation och brist på ärlighet vara.

Ett annat aktuellt ämne – med tanke på hur diverse ”fornsedare” vill förvrida odens-gestalten här i Sverige – är detta med sejd, och vad det kan få för konsekvenser. Även här har den okände, serbiske utgivaren bidragit med en bra och förståndigt skriven text. Nutiden må ha skilt oss från de slaviska folken, men vårt arv och kulturerna kan göra så att vi förenas…

novo torta

Från ett Asatroget sommarbröllop, någonstans i Serbien…