Tydor i Midsommarnatten

Midsommar natt är inte lång,
men sätter många vaggor igång...”

– Folkligt svenskt talesätt

Flickan knyter i Johanne-natten
kring den gröna broddens späda stänglar
silkestrådar utav skilda färger,
men på morgonstunden går hon sedan
dit att leta ut sin framtids öden.

Nu, så hör, hur flickan där beter sig.
Har den svarta, sorgens stängel, vuxit,
talar hon och sörjer med de andra.
Har den röda, glädjens stängel, vuxit,
talar hon och fröjdas med de andra.
Har den gröna, kärleksstängeln, vuxit,
tiger hon och fröjdas i sitt hjärta.

– Johan Ludvig Runeberg, ur ”Idyll och epigram”

 

Midsommaren, den mest hedniska av årets fester; närmar sig mer och mer. Kyrkan har aldrig någonsin lyckats utrota den ur folkmedvetandet, och till skillnad från Danmark och Norge, där Midsommar kallas Sankt Hans, och Finland, där den har blivit till ”Juhannus” eller Johannenatten, så har endast vi och Islänningarna alltid talat om Midsommar. På 1400 talet ville biskoparna av Lund med våld förbjuda Skåningarna att fira Midsommarvakor, och ta tydor inför framtiden i sitt vackra landskap. Förbudet och förföljelserna länade sig som vi vet inte alls, för alltjämt firar vi Midsommar som den är och skall vara, och lockas inte av någon falsk och påstådd ”Multikulturalism”.

Midsommarnatten har alltid inneburit vakor inför det kommande året, och varit en tid för spådomar och magi. Den enkla spådomen med sju örter under huvudkudden – som ursprungligen var nio – så var det i Dalarna, därifrån spådomsmetoden kommer – känner nog alla svenskar fortfarande till, men få förstår varför örterna skall vara just nio, eller sedermera just sju. Nio är Naud-runans, ödets tal och även det stora Odenstalet, på grekiska Ananke, eller det obevekliga.

Frigg, den stora spinnerskan i himlen, tog upp drag från den grekiska Ananke och föreställningen om Nornorna, som också fanns hos antikens folk

Sjutalet, som används långt senare; står för Wynjo eller glädjerunan, en av Frejas stora runor – den andra är den sjätte, Gifu eller Gåva – och betecknande nog har det förekommit mycket trolleri och lövjande med knytande av trådar, knutar, spinnande och så vidare just kring Midsommar, och utan att förstå och veta allt detta, kan vi aldrig någonsin sätta in den enkla spådomen med de sju blommorna under huvudkudden i sitt riktiga, hedniska sammanhang. Att samla in dagg under Midsommarnatten – eller att rulla sig naken i daggen, till och med – att ”kullra” – varifrån ett idag ännu ofta använt svenskt slangord kommer – ansågs stärkande och nyttigt, och helst skulle man försöka samla in så mycket dagg som möjligt från grannens åker, och bära över den till sin. Kunde man samla Midsommarens dagg eller regn i ett vått lakan, och sedan använda det i ett brödbak, där man gjorde små kakor, ett för varje kommande bak under hösten – och använde dessa som ett slags jäst, var det ännu bättre, skriver bohuslänningen Ebbe Schön i sin bok ”Folktrons år” – och en hel del andra har också noterat daggens, regnets och grödans magi – ursprungligen helgat till Tor eller Frej alltsammans.

 

Sättet att sitta ute, vakande, på en jordfast sten, efter att ha ätit en salt sill – sill sägs i Harbadsljod vara Tors enda frukost – och sen få se sin tillkommande – i drömmen eller i verkligheten – i och med att dennes ”Hamn” tycks komma gående och bjuder kvinnan vin att dricka, om äktenskapet ska bli rikt, öl om det ska bli ordinärt och vatten om det skall bli utfattigt; har kanske äldre anor än vi tror. Hur det blir, om kvinnan ifråga – för detta var mest en kvinnospådom – Tor är ju kvinnornas manlige beskyddare, och ”Mannar Allherliga Mannast” – ja den mest manbare av män – istället får flädersaft eller brännvin, ger jag mig inte in på. Det kunde också hända, att hon som genomförde spådomen fick se ett lik, och i så fall skulle hon själv vara död innan året var slut, för den här sortens spådomar har folktron alltid framhållit som medförande vissa risker, och det bör man kanske komma ihåg.

Att ställa i ordning Midsommarkällor, dricka ur en kallkälla och offra mynt i den har också varit vanligt i hela landet, men det är mest i de gamla Götalandskapen man hade ”Midsommarbrud” och verkligen klädde ut byns vackraste flicka till brud, en rest av det gamla Frejsbröllopet, där Nerthus eller Gerd, jordgudinnan, gifte sig med himlens gud. På 1990-talet, när Asatron i Sverige var ganska ny, firade vi regelbundet Midsommar på detta sätt, och jag själv förrättade också en serie verkliga bröllop såsom varande Gode just vid Sommarsolståndet.  I andra länder – Danmark, Norge och Tyskland – firas ännu Midsommar och sommarsolståndet med stora bål, som man dansar runt. Endast här i Sverige och angränsande delar av Norden har majstängerna flyttats till just Midsommar, liksom ”Majbrudarna” i Götaland råkat bli Midsommarbrudar.

Ni kan söka era hedniska rötter genom att gräva djupt, och verkligen forska. Ni kan söka dem i er själva, och i det folk ni tillhör. Förr eller senare kommer ni hitta hedendomen och Asatron och finna en förlorad del av er själva, som ni länge sökt. Långt bortom all sunkig kristendom och primitiv islam, långt bortom alla dessa och många andra totalitära läror och samhällssystem, väntar Hedendomen – det enda sant mänskliga trossystemet – fortfarande på er…

Inför Midsommarblotet

Midsommar närmar sig, denna den mest hedniska och svenska av fester, som hålls mitt i Juni, Friggs månad. Som vanligt finns det dem, som gallskriker att vi svenskar ”inte har några traditioner” och så vidare, men alla etniska svenskar vet ändå hur en riktig Midsommar skall firas, ända in i hjärteroten. Jag kan bara se ned på dem, dessa skabbiga kräk, som vill tala om för oss andra att ”gör hur tusan du vill” skulle vara detsamma som Hedendom eller Asatro.

Asatro är inte detsamma som kristendom. Vi rabblar inga böner eller litanior, därför att bön inte ingår och aldrig har ingått i vår tro, av skäl som jag redan förklarat. Asatron kommer inte från Amerika, och det ingår inte heller i den att blanda in en massa gudomar som inte hör dit, Allah, Jesus, småtroll, fan själv och hans Moster. Jag upprepar – om ni inte har förstått det: jag är inte Synkretist, inte heller Universalist, och dessa trosriktningar, New Age och annat i all ära – de är inget för mig, det är inget jag praktiserar eller lär ut, och det är heller inget jag vill se uppblandat i mina egna helger, min egen kultur, min egen tradition och mina egna sedvänjor.

Jag förstår inte alla dessa amerikaner, som påstår sig vara ”Asatruar” andra dagen, och går i kyrkan nästa helg eller döper sina egna barn i en Synagoga – typ ”Hugin’s Heathen Hof” och allt vad det är av smaklös, synkretistisk bråte och imitatörer till vår egen Nordiska tradition. Eller för att citera en god vän på forumet ”Njordkraft” i veckan, som med tydlig adress skrev:

It’s not a warrior, vegan, hbtq, feminist, racist or a political cult!
It’s absolutely NOT the dogmas and and misconceptions spread by opportunists and ignorant people with no knowledge or understanding.
Not a fairytale, tv-show or a scholarship.

It’s the essence of life.

Om människor inom och framförallt utom landet åtminstone kunde vara lite ärliga, och respektera vår egen nordiska kultur utan att vanställa den med en massa, som inte hör dit Ok, politiska åsikter har vi alla – och rätt att yppa dem i bloggar som den här – men jag vet inte hur många dåliga, overksamma, fornsediskt anstuckna ”Påskblot” jag varit på (Vad är det, förresten ? Firar vi hedningar alls Påsk, tror ni – Hur i Hels Vite kan man säga att detta är ”sed” eller ens ”fornt” förutsatt att man nu alls intresserar sig för det ”forna” ?) där man stått vid Uppsala Högar av alla platser och sagt till mig som hedning att jag måste ”hylla Jesus-kraften” och så vidare

Påtända pajasar som dessa har inte med Asatro att göra…

Jag menar, vilken djävla idioti ! Jag är för det första inte kristen, men hade jag velat ”hylla” någon ”jesus-kraft” vad det nu är eller skall vara, så kunde jag ju ha gått med i den kristna kyrkan istället. Samma kyrka har förstört otaliga kultplatser, hov, lundar och hargar och vi Asatroende har knappt en enda plats i hela landet kvar, där vi kan samlas och vara för oss själva, utan att som vanligt få oss all denna kristendom och nu också islam på näsan. Det här borde vara vårt land, det sista och enda land vi svenskar äger.

Den enda organisation jag vet, som verkligen talar för de Asatroendes intressen i det här landet – Inklusive att vi ska få ha kvar åtminstone Gamla Uppsala som vår egen plats – är Nordiska Asa Samfundet – som nu uppges ha uppemot 1200 medlemmar eller mer än så, och därför är den överlägset största organisationen. Deras blot har varit värdiga och enkla till största delen – och jag kan bara upprepa vad jag sagt, flera gånger – se i stycket ”Blot och högtider” här ovanför om ni inte tror mig…

1. Ett blot eller någon form av högtid blir bäst, om det görs under lugna och värdiga former. Man behöver inga överlastade ”altaren” eller rättare sagt Stallar – för så kallas nämligen de bord man ställer upp de eventuella Gudabilderna på – vi använder inga kristna ord om oss själva som är så fulla med allsköns skräp och bråte, att man knappt ser vad det är som ska dyrkas och de verkliga gudastöttorna faller till golvet…

Vad är det här för skräpkammare ? Vad gör barnleksaker, taffliga julgransprydnader och Tarot-kort för nytta i sammanhanget ?? Ett värdigt blot ?

När det KAN göras såhär ENKELT istället. Stilrent, och inte en enda pryl för mycket…

Jag kan till och med minnas kristna gudstjänster jag sett – av Fältpräster i Sveriges Armé – där ”altaret” utgjordes av en tom ammunitionslåda med en ölburk och en ljusstump ovanpå – men prästen ändå fick det hela till att ”stämma” och gjuta en smula allvar i sextio trötta soldater i öppen fyrkantsformering – jag deltog inte, men studerade själva prästens handlag – för så mycket tycker jag i alla fall är intressant – man kan lära sig mycket från ceremonier som faktiskt fungerar…

2. ”Nykter, tvagad och mätt skall mannen rida till Tings” står det i Hávamál. Det borde vara självklart för alla inblandade, att följa dessa regler. Hunger distraherar, och gör det svårt att delta i någon andlig verksamhet- fulla, pårökta eller berusade deltagare – som i ”fornsediska” sammanhang – är ännu värre. Nordiska Asa Samfundet har antagit en klar och tydlig policy visavi droger – och det är att vi inte använder dem. Rörande ”fornsederiet” finns inga sådana regler alls, och man vet inte vad som kan dyka upp, eller vad man kan få möta. Hundar som springer omkring, skrikande barnungar och ”kids” som kletar snor på Asarnas bilder. Sådant tycker jag för min del inte hör till värdiga blot – jag menar – skulle du tolerera, att någon gick in i en kyrka, moské eller synagoga och betedde sig på det fullkomligt befängda och helt klart störande viset ? Nej, det skulle du inte. Då skall du aldrig, aldrig göra sådant i hedniska sammanhang heller !

3. Asatro är en natur-religion, säger många. Då förstår jag inte varför människor inte stänger av sina mobiltelefoner, och lämnar dem utanför blotet och blotplatsen. Inte heller förstår jag personer som står och röker framme vid stallen med makternas bilder, folk som kastar fimpar i gräset, och inte plockar upp efter sina hundar respektive drägglande barn, om dessa alls skall närvara. Jag menar – vad är det för stil ? Vad är det för sätt att bära sig åt ? Skulle man göra så i en kristen kyrka, exempelvis ??

Om du nu alls ska HEDRA makterna – TÄNK EFTER hur du gör det enklast och bäst… (Inför Tor hjälper inga ”böner”. Han tar emot en hederlig gåva, men lyssnar inte till kärring-gråt)

4. Ett KORT blot är alltid bättre än ett alldeles för långt. Oftast blir ett firande – av vilket slag det nu vara må – och det gäller nog alla samfund, oberoende av vad de råkar tro på – bättre om det sker GENOMTÄNKT, och därför kort och koncentrerat. Exempelvis blir det inte bra alls ifall man insisterar på att dricka ”lag om” i cirkel tre gånger ur horn, när man är över åttio personer – vilket säkerligen tar över fyrtio minuter och splittrar både deltagarnas koncentration och den energi som finns i själva riten. Folk får ont i fötter och ben, och ingen Regementschef värd namnet skulle väl låta sitt eget manskap stå uppställt i ”givakt” ! i mer än 40 minuter i 30 graders hetta… nej – det vore ju tokigt, eller hur ? Då ska ingen Gode eller Blotförrättare göra så heller.. Dricka ur horn passar kanske bättre vid ett gille, och korta tal är alltid bäst. Är man fler än 12-18 deltagare, eller fler än antalet runor i den gamla runraden, bör man inte dricka ”lag om”…

Få eller många deltagare ? Det finns ALLTID en grundförutsättning för att LYCKAS – KONCENTRATION PÅ UPPGIFTEN !

5. Till sist ska det sägas, att alla blotdeltagare, Blotgodar eller de som ska officiera, assistera och utföra själva blotet kanske inte har så god rutin. Det händer givetvis, att folk ”kommer av sig” eller kanske säger eller gör helt fel saker. Själv kommer jag ihåg ett Midsommarbröllop jag själv i egenskap av Gode – med demokratiskt framröstat ”Godord” och allt (ty INGEN kan bli Gode eller Gydja, bara därför att hon eller han säger sig vara det – Asatron är icke sådan !) där bruden var så ivrig, att hon inte ens väntade på att jag skulle säga ”tager du denne ?” – frågan måste ju formellt ställas enligt svensk lag – annars blir det hela inte giltigt utan helt självsvåldigt satte ringen på sin mans finger, utan att fråga honom heller.. I sådana situationer – och många till – gäller det att inte tappa tempo – och inte avbryta ceremonin. Hellre gå vidare – än att förlora i stämning, deltagarnas koncentration eller känslan i blotet. Efteråt finns ändå gott om tid att rätta vad som gjordes fel, och – i fallet med det bröllop jag nyss berörde – få det registrerat hos kommunen, så att det går ärligen, lagligen och hederligen till, vilket jag förutsätter, ty det vore en stor skam, om någon bortgiftes emot sin vilja, som hos muslimerna.. Därför – fokus på uppgiften som sagt – och – om du bara är officiant i ett blot, eller biträde – följ med den som lederdet måste alltid finnas en gode, gydja eller ansvarig ledare – och en ”Blotordning” att följa. Ordning behövs också till Midsommar – men mer om det tar jag i morgon…

(Skulptur: Jessica Trainham, England)  – Hell Freja och Od – Hell Frej och Gerd – Ni KAN väl redan vilka som är Midsommarens Gudomar, och vem som gifter sig med vem ?

Gunnar Ekelöf slår till…FAGERÖLUNKEN trådes…

Gunnar Ekelöf, den gamle svenske poeten, han som på sin tid skrev ”krossa bokstävlarna med munnen och fick ihop en ny vändning på orden djävlar och bokstäver, var en ovanligt rolig poet, och jag vet inte varför, men jag tycker ändå att han är mycket aktuell såhär i Midsommartider, inte minst för sin dikt ”Fagerölunken” från 1959. Smaka på det här nu bara – vilar det inte en stämning av Sill och Nubbe, Midsommar och skrägårdsidyll, anno 2017 över alltihop ?

Fagerölunken

En merdon Mödsimmarnottsdram      Text: Göran Fulneke. Musik: Egen klöfruna

Personer:

Fröken Gunnela Gherbert

Gref Karl Tunne-Böghener

  1. Löngren-Gherbert, en kuf
  2. N. Gherbert, ung röflekare
  3. Rune Getfalk, en bög

Unge Kanelröf

Kenneth Farrel, negurbög

Grethel R. , en naken bögfru

En elegant bögfru (NK)

En ung fakelör (fa quelle heure?)

I teatern på scenen   (spedeskålet inom spedeskålet som i Shaskepeers mödsimmarnottsdram)

Kuf, en lögnare

Benge Runfalk, en göt

Lena, en gökfru

Galne Tegnér ( Buh, fröken! )

Enkan Uglefrö

Féen Röklunga

Getabögen, FN-lurken

Ök, Ben, Gnet, Gnu, alfer

Handling: Ren ökenfluga. Tid: Nu ( NB efter galen gök ).

Det ”roliga” med den här dikten inser man förstås efter ett tag – alla de agerande är anagram på Ekelöfs eget namn, alltså omkastade bokstäver i namnen Karl Gunnar Ekelöf, ibland också Bengt Karl Gunnar… Redan på 1950-talet fanns en bok av en viss ” K O´Farrel” – en språkprofessor i USA, som skrev om black homosexual slang, upplyser mig en av mina amerikanska ordböcker – så visste Ekelöf mer än vi trodde, när han nämnde en ”negurbög” även om det såklart var grovt nedsättande.

Tidningsomslag från tiden när det begav sig

För övrigt minns jag också en scen ur Hasse & Tage (Svenska Ords) film ”Äppelkriget” där Birgitta Andersson just spelar Féen Röklunga – och jag tror knappast jag drömt den. Hon sysslar med sk ”Rökläggning” på ett svenskt Ministerium, där en massa herrar sitter och sjunger gamla folkvisor – Svenskt Visarkiv hade fått stora stadsbidrag, och det var förstås det Hasse & tage skämtade med, även om ingen förstår det skämtet numera.

Är DETTA månne självaste ”FN-lurken” ?

Hur skulle förresten den fruktade FN-lurken, Galne Tégner och inte minst Benge Runfalk, (som är en göt) se ut, om de framträdde på en teaterscen, kanske i en gammaldags Folkets Park eller så  ? Själv får jag många tokroliga bilder i huvudet av Ekelöfs poesi i alla fall, och tycker mig nästan känna igen den Unge Fakelören, för att inte tala om Röflekaren och alltihop…

”Benge Runfalk” – ser han ut såhär ?

”En naken….” (ja vad sa vi att hon hette nu igen – Fröken Gunnela Gherbert ?)

Glöm nu inte bort själva Spedeskålet INOM Spedeskålet som i Sjaske-Pärs Mödsimmar-Natts-Dram !

Gör DIN insats för Älvadrottningen, även om DU blivit förvandlad till en ÅSNA !!