KOM IHÅG vad jag skrivit, Svenska Folk och etniska Svenskar. Majstänger och Midsommarblot har i princip ALLTID funnits. LÅT INTE LURA ER av den kristna propagandan (se gårdagens inlägg) och rena felaktigheter, som de tokskallar som påstår att Midsommar skulle vara en tysk sedvänja från 1800-talet.
Midsommarblotet finns uttryckligen nämnt i Olav Tryggvasons saga, och flera andra källor förutom det.
GÅ INTE PÅ MEDIAS KRISTNA LÖGNER – Utan Fira Frej och Gerd !!
Snart är det Midsommar, och som vanligt denna årstid får man läsa en massa kristen smörja och rena lögner på nätet. Trots att det finns klara och högst påtagliga bevis för att Midsommar är något som firats så länge tillbaka man överhuvudtaget kan minnas, eller åtminstone i 5000 år av obruten tradition, ända från stenåldern och bronsåldern och vidare framåt, finns det en massa kristna idioter i vårt samhälle som förnekar allt det här och som sprider lögner och missuppfattningar istället.
Midsommar har inte bara firats i vårt land, utan över hela Norden och Europa – och tror ni mig inte, så se alla de bevis som redovisas i mitt artikelarkiv här ovan.
En av de mest seglivade vanföreställningarna hos de kristna är att Midsommarstången – som egentligen är en MAJSTÅNG och inget annat – skulle vara någotslags ”Fallos-symbol” som de kristna hundarna skriver, fast ingenting kunde vara felaktigare. Några som helst bevis för den saken har aldrig påträffats, mig veterligen, men däremot kan Hedniska Tankar idag avslöja en av dessa kristna lögnare som fortsätter med sitt fakta-förnekande.
Självfallet kan det bero på manifest okunskap och dålig utbildning, eller dålig förmåga att kunna tillgodogöra sig fakta överhuvudtaget – eller kanske lättare förståndshandikapp. Men ett av dessa kristna vrak, som tydligen ser som sin livsuppgift att smäda och håna den Nordiska kulturen heter Wilhelm Jaresand och lär vara perrmanent baserad i Beirut och Kairo. Tidigare har han gjort sig känd för att skriva rena ”snyft-reportage” om hur ”synd” det är om IS-kalifatets frivilliga, eftersom de inte får sitta i bekväma svenska fängelser, utan fortfarande är kvar i den Syriska öknen, där Kurdiska Peshmerga vet att bestraffa dessa satans odjur och denna mänskliga ohyra på ett sätt, som den verkligen förtjänar. Vad för ideologisk hemvist Wilhelm Jaresand – som uppges vara svensk medborgare och vara uppvuxen i Sverige – har, verkar också framgå ur hans islam- och kalifatvänliga artiklar.
Ska vi låta det här ”Stolpskottet” från Mellanöstern LJUGA och FÖRTALA en hel kulturkrets – Eller sätta stopp för hans villfarelser ? (retorisk fråga )
Midsommar och Midsommarblot kom inte alls hit med katolikerna, som Wilhelm Jaresand helt felaktigt skriver. Det är fel i sak. Rena fakta bevisar det. Själva benämningen ”Midsommarblot” förekommer bland annat i Olav Tryggvasons saga. Kung Olav försökte kristna regionen runt Trondheim och blev bjuden till ett midsommarblot av sina fiender:
”När konungen talade mildt till bönderna, blevo de blidare stämda, och samtalet fördes sedan vänligt och fredligt; slutligen blev det avtalat, att Midsommarblot skulle hållas inne på Mären, och dit skulle alla hövdingar och mäktiga bönder komma, såsom sed var; där skulle också konung Olav infinna sig.”
Den kristne ursupatorn dräpte många människor, och förstörde Gudahovet, på samma sätt som Wilhelm Jaresand nu vill förstöra kunskapen om vår Nordiska kultur genom att publicera rena lögner, som han själv fabricerat. Redan en kort faktakoll på nätet skulle kunna ta honom ur de allra värsta villfarelserna, men nu verkar han vara en djupt oärlig person, vars journalistiska respekt för sanningen är nära noll och intet. Också i Agrip, en av de norska kungalängderna, står att Midsommar firades långt tidigare än några kristna fester, och att det var enbart med VÅLD som man senare etablerade en kristen tradition om ”Sankt Hans Afton” eller Johannes Döparens dag.
Redan på Gerumshällen från sådär 1500 år före vår tideräkning, avbildas hur man stagar en Majstång och dansar runt den…
Alltså ljuger Wilhelm Jaresand – och vad värre är – han ljuger kanske medvetet – i vad syfte torde vara uppenbart, och framgå ur vad han själv skrivit. Han är islamist, helt enkelt, och representerar förtryckande ökenreligioner från Mellersta Östern – och det är där eller i Beirut han hör hemma ! (Kanhända borde vi också kalla honom ”Mr Beirut himself” inte minst därför att han verkar vara så djävla ”bombad”. )
Majstängerna har ingenting med fallosar att göra. Möjligen kan man tyda dem som en avbild av himmelsguden Frejs och jordgudinnans Gerd, Hertha, Earth – hon har flera namn – gemensamma bröllop, vilket beskrivs redan i Skirnismál enligt Eddan – och hur ett manligt stångformat element förenas med ett runt, kvinnligt, kransformat – det var först på det kristna 1800-talet, som ”Midsommarstången” skulle ha en korsform – annars har de alltid bestått av en lodrät stång, försedd med en eller flera vågräta kransar, som bilden nedan visar. Det borde Herr Jaresand känna till, ifall han alls gitter undersöka saken, eller ta reda på rena basfakta, innan han kommer med sina sedvanliga krista griller, som är gripna helt ur luften, och som ingenting ingenting betyder. Varifrån har han fått sina groteska påståenden om fallosar, förresten ? Föddes inte dessa speglosor i hans egen avskrädeshög till hjärna ?
Så här såg och ser Majstänger ännu ut i Dalarna med omnejd – de ser INTE ut som några kristna kors, och har inga hängande ringar…
Redan 2015 bevisade Museipedagogen Anna Braås i en avhandling att Wilhelm Jaresand bara pratar smörja. Anna Bratås låter inte lura sig av all ”kristifikation” eller alla de äldre forskare från 1930-talet, som felaktigt påstått att Midsommarstänger och Midsommarfirande skulle vara en tysk sedvänja, som egentligen är kristen eller som importerats hit på 1700-1800 talet. Hon räknar upp bevis efter bevis och indicium efter indicium på själva motsatsen, och på vad nyare, mer objektiv forskning gjord av personer utan ”kristen bias” kommit fram till. Man vet för det första att det här med Majstänger, som företeelsen rätteligen bör kallas, är en sak som finns över hela det Germanska området, alltså både hela Norden inklusive Finland, Svenska Estland och Baltikum, Tyskland, England, Nederländerna, Frisland och numera även USA och Kanada. Och traditionen att ”maja” eller att resa stänger med gröna löv, som ska påminna om Världsträdet Yggdrasil eller Saxarnas Irminsul, som också var ett Världsträd. Hon nämner exempel från bronsålderns hällristningar i Bohuslän, där en plöjare under vårbruket bär en ”maj” eller en liten majstång fäst vid plogen han kör med – men även andra exempel kunde nämnas.
Låt INGA kristna eller Muslimer störa eller förstöra vårt hedniska MIDSOMMARBLOT och firande..
Nej, vet ni – det blir nog ingen Sill och Nubbe för herr Jaresand i år, och sannerligen inga jordgubbar. Han är för evigt utestängd ur vår svenska Kulturkrets, och kommer nog aldrig mer bli inbjuden till något Midsommarfirande överhuvudtaget – men får vara kvar hos IS-kalifatet nere i den Syriska Öknen.
Istället hoppas jag nästan, att det serveras munfisk, alltså ett kok stryk, ja en god och uppfriskande portion rammelbuljong åt denne lätt meditarreananske, monoteistiske belackare – men allrahelst kunde kanske några av våra hugade läsare gå hem till honom på adressen Norrtullsgatan 65B i Stockholm, där han råkar vara skriven och i vänlig, vinnande och civiliserad ton förklara ett och annat för honom, på ett fredligt vis, utan kindpustande eller större och störande åthävor.
Själv har jag inte tid med det, för dumt folk är ändå legio i det här landet, och emot själva Dumheten, är det sagt – kämpar också gudarna förgäves.
Jag avslutar dagens inlägg med en liten sång – och ska vi alls anamma något Kristet till Midsommaren, ja då föreslår jag att vi tänder en rejäl Midsommareld, och KASTAR KORANEN tillsammans med BIBELN i denna brasa, så att vi får lugn och ro för alla dessa förbannade Våldsreligioner.
Det är Frejs och Gerds bröllop vi firar till Midsommar – liksom fruktbarheten – och Fruktbarhet kan BARA och ENDAST BARA uppstå, om MAN och KVINNA förenas – inte alls kvinna + kvinna, eller man + man – ifall ni nu inte visste om det – det är nämligen ELEMENTÄR MÄNSKLIG BIOLOGI jag nu håller på att förklara för er..
Jag trivs bäst i Svenska landskap – I ett fritt land vill jag bo.
Utan Allah, ”gud” och Jesus, så att här blir frid och ro.
Jag trivs bäst i Svenska landskap, där Asatron slår rot.
Där örnar flyger högt i skyn, långt bortom våld och hot.
Där dricker jag mitt brännvin själv, och bjuder in var ärlig gäst
för jag trivs bäst i Svenska landskap, där var dag blir en fest.
Jag trivs bäst i frid och frihet, där vi lever vist och väl
Ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, och där Hugen fylls av ljus
där korpar hörs på avstånd, och det är långt till kristna hus.
Men där makterna är nära, så att en tyst och stilla natt
när man sitter under stjärnorna, kan höra Frejas skratt.
för jag trivs bäst i frid och frihet, där vi lever vist och väl.
Jag trivs bäst förutan dåligt sällskap, och allt ”fornsederi”
där Asatron får härska, för en ny Värld, skön och fri.
Där det klara och det enkla får råda som det vill.
Där ja är ja, och nej är nej, och all tvekan tiger still.
Där höjer jag min edsring själv, och lägger på den sten
där runor ristats för vår skull, en gång för längesen.
Ja, helt förutan dåligt sällskap, och allt ”fornsederi”.
Ni får ursäkta, att jag blott citerar ur denna text:
Om man någonsin tvivlar över att livet kan segra över döden, så är det bra att tänka tillbaka på den här tiden på året. Därför har människan, särskilt i norr, alltid firat någon typ av högtid vid midsommar. De lärde är inte eniga i vad det var för högtid som firades, för till skillnad från de andra årstidsbundna bloten, så finns det lite eller ingen dokumentation av midsommarfirande. Ändå är midsommarfirandet det mest spridda och gemensamma hedniska firandet runt hela Östersjön.
Många kollegor och bekanta från andra länder har frågat om midsommar, och jag har även hört om folk från andra länder som har besökt Sverige för att få uppleva midsommar. Men de har alla blivit besvikna när de har insett att de inte släpps in i det som de tror bara är en glad fest. Problemet är att det inte är en fest, som sådan. Det är en helig tradition, och främlingar kan bara se de yttre attributen. Bara de som är del av en hundra generationer lång tradition kan känna och förstå vad midsommar egentligen är. Midsommar känns i kroppen, och i hjärtat. Gå ut och känn gudarnas närvaro!
Nu över till några smånotiser för dagen, eller sådant som blivit liggande invid min garanterat Hedniska dator på mitt likaledes Hedniska och Asatrogna skrivbord – för här hymlar och fromlar vi inte om saker och ting. Detta är inte en ”sed” eller en tom och innehållslös upprepning, och vi Hedningar använder inte beteckningen Asatro – för en varm och levande tro – bara ”ibland” utan hela tiden.
Vi firar inget ”Sunnamot” eller andra groteska nyskapelser som någotslags insnöad sekt vill arrangera på sitt eget lilla Ulvöya, eller en isolerad ö i skärgården. Vi betackar oss faktiskt för sådant umgänge överhuvudtaget, utan firar Midsommar tillsammans med kultiverade och bildade människor som vet att föra sig, som det är och som det skall vara.
Midsommar heter det – Inget Annat ! – och det firar vi på Sommarsolståndets dag…
Först ut av dem vi skulle bjuda till en allmän Midsommar i år – om det inte vore för Covid-situationen – kommer nog Magnus Källström, den bäste och främste av vårt lands Runologer – som så sent som den 4 Juni i år skrev om den sorgligt bortglömde fornforskaren Gerhard von Yhlen – en 1800-talsman som kommit fram till precis samma slutsats, som den jag nämnde igår.
Von Yhlen var den förste att avslöja ”Svenska” Kyrkans systematiska förstörelse av ett helt kulturarv, när man murade in runstenar i kyrkorna, och med berått mod kalkade över, dolde och kapslade in dem – ironiskt nog – eftersom denna förstörelseakt i organiserad form också kom att rädda en hel del stenar till våra dagar. Von Yhlen upptäckte hur runstenen Ög 231 från Östra Stenby i Östergötland lagts under kyrkgolvet som en gravhäll, och hur man i Furingstad och andra kyrkor på Vikbolandet hittat sten efter sten som vandaliserats, flyttats och murats in i kyrkväggarna under ”prästerlig överkalkning” – som Von Yhlen skrev – för han var ingen vän av kristpräster... Och ändå var runskriften bevisligen inte oläslig för medeltidens människor, eftersom den fortsatte att användas långt in på 1300-talet. För övrigt skapade Gerhard von Yhlen också den första kända studentmössan i Sverige – vilket är högaktuellt såhär års – deltog i en expedition till Spetsbergen, och fortsatte vara illustratör, dokumentatör och forskare ända tills över 90 års ålder – först 1909 lämnade han Midgård.
För de som vill verka i herrarna Källströms och Von Yhlens efterföljd, finns det numera en sajt, kallad ”Sägenkartan” som Institutet för Språk och Folkminnen driver. Liknande applikationer finns för runstenar och annat med, men är inte riskfria att använda. Jag själv vet av erfarenheten att skriver jag för mycket om en enskild inskrift här, eller visar var den står i terrängen alltför tydligt, kan man ge sig den på att någon vandal också hittar dit – kom ihåg vad jag skrivit om ”Ales Stenar” och vilka figurer eller rättare sagt halvfigurer, som varit synliga där…
Med ”Sägenkartan” befinner vi oss på säkrare mark, för den går ut på att göra uppteckningar från ett hedniskt förflutet tillgängliga för vanligt folk. Vilka sägner, myter och historier finns i just din hembygd – när upptecknades de, vad går de ut på och förekommer samma sägen eller berättelse i någon helt annan del av landet ?
Denna kartapplikation kan ge svar på alltihop, men tyvärr är det material man lagt upp ibland väldigt kortfattat, och det finns också stora ”luckor” – de etnologer som under 1900-talet skrev ned alltihop, och intervjuade de sista representanterna för en utöende allmogekultur var noggranna ibland, inventerade vissa bygder sparsamt och vissa inte alls – allt efter dåtidens tycke och smak, eller var någonstans de hade tur nog att upptäcka något i landet…
Stenar och fornfynd kan förstöras, som vi ofta fått se. Språk och kulturer är svårare att utrota helt, även om vår kära Regering ivrigt försöker – men – det får bli ämnet för nästa inlägg..
Årskrönikor är numera legio i svenska media, och själv har jag skrivit ganska många av dem genom åren.
Hedniska Tankar- den blogg ni läser just nu – är den största och mest besökta enskilda bloggen i hela det hedniska Sverige, och större än många förenings- och samfundssidor. Den har funnits i över nio år eller nära ett decennium nu, men här på WordPress är den bara lite över sex år gammal.
Ser man till statistiken från 2020, så har inte mycket förändrat sig sedan 2019. Freja är fortfarande den mest populära ibland bloggens olika ämnessidor, med 4197 besök, emot 3607 besök för 2019. Med tanke på att hela artikelarkivet här ovan fick 40 277 besök år 2020, så innebär det att mer än var tionde arkivbesök berör just gudinnan Freja, Freya eller Freyja – för just henne vill alla av någon anledning alltså läsa om – kanske för att man inbillat sig, att mina sidor på något sätt skulle innehålla något erotiskt material (tja, vad vet väl jag ?) eller också för att läsarna och läsarinnorna behöver Frejas krafter i en övrigt kärlekslös Värld. Ni får välja själva, vad som är den rätta förklaringen, för jag kan då inte redogöra för det…
Asatro kommer som det näst mest populära ämnet, med 2070 besök emot 2049 stycken för år 2019. Intresset för Asatro växer hela tiden i Norden, men kunskaperna i ämnet är dåligt utbredda här och var, främst på grund av fake news och felaktiga fakta från ”forn sed” – ett uttryck som aldrig användes under den hedniska tiden – och en rad små grupper av fanatiker, som ännu tillåts springa lösa i det svenska samhället, utan att bli motsagda och nedkämpade med rena fakta sorgligt nog.
Därefter kommer sidan om Jul och Midvinter som den 3:e största, med 1701 besök år 2020, 1400 besök år 2019 – och 1609 besök för år 2018, eftersom den sidan var med ibland de tio mest besökta redan då. Intresset för Jultraditionerna skiftar något här alltså, men i fjol har de varit mer populära än någonsin förut, vilket kanske bekräftar vad Kungen sa i sitt Jultal, som jag ju tog upp så sent som igår. I kristid behövs traditionerna, det egna folkets kultur och sammanhållning, ifall vi skall kunna bygga ett starkt samhälle.
Läs och ät tills ni kräks – ty detta är min lekamen !
Sidan för ”bröllop och trolovning” ligger fortfarande kvar som nummer fyra, nu med 1067 besök emot 1300 besök under 2019 – kanske är folk inte lika giftassugna under pandemins och sjukdomens år 2020, som de var för två år sedan. Däremot är Tor, Trudvangs Dundergud och Människosläktets starke försvarare ny på femte plats, med 1035 besök från de som vill läsa om honom..
Några frågor på detta ? Något som ni inte har lärt er förstå ??
Sidan om Vårblot fick 2020 1015 stycken besök, emot 1309 stycken för 2019 – och kanske har jag för tillfället blivit färdig med det ämnet, eftersom jag under 2020 skrev mindre inlägg om just det. Därmed har vårbloten hamnat på sjätte plats, följda av Lussi – ljusets helg, som inte alls började med några förment kristna Lucior.. 2018 fick det ämnet 2815 besök, och var tydligen väldigt populärt för det året, eftersom det gått ned till 1051 och nu 906 besök sedan dess – alltså bara tredjedelen så många..
Dyrka Freja – dyrka gudinnan utomhus, inomhus, i er själva och och överallt !
På åttonde plats kom sidan om Alvablotet med 847 besök, emot 732 stycken för 2019. Kanske har vårt förhållande till döden, begravningar och förfäderna blivit starkare accentuerat under 2020, än det varit under tidigare år. Och Allhelgona, denna förment kristna sed har som alla numera vet sitt ursprung i hedendomen, och fanns långt före det att någon kristendom kom till detta land, där kristendomen snart inte mera kommer att finnas kvar – redan är ju 47 % eller så av vårt folk hedningar, och inom kommande år väntas andelen bli ännu högre.
Mina artiklar om arkeologi fick 2020 780 stycken besök jämfört med 710 besök för år 2019, trots att det är den ämnessida som innehåller flest och längst inlägg – vilket ni torde kunna konstatera om ni läst den… Midsommar blev det tionde mest populära ämnet, med 744 besök – och därmed var denna lista slut.
I nästa inlägg tänker jag granska de 10 mest populära enskilda inläggen från förra året – och till dess – Till Äring och Frid !!
Gudarna och makterna finns i naturen, och där kan du också möta dem…. De finns inte i kyrkor, synagogor eller moskéer…
”Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu flödar källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr den gamla trohetseden.”
– Aningen fritt efter Verner von Heidenstam, svensk Nobelpristagare
Källdrickning och offer i heliga källor är en hednisk rit, ofta praktiserad inför Midsommar som sig bör, men ibland flyttad till Trefaldighetsafton på grund av de kristna. Man drack ofta de tre främsta Asarnas skål, för Oden, Tor och Frej – i det klaraste källvatten, och den seden och många andra lever också kvar i det svenska Finland, där vår folkstam ännu försvarar sig emot den finsk-ugriska övermakten. Från Åbo Akademi kommer en maning från Finländska forskare att berätta allt om källkulten i Midsommarnatten, även i vårt östra grannland.
Yngemo källa, Svinnegarn nära Enköping och Bro Offerkälla på Gotland är tre mycket kända exempel på svenska offerkällor…
Forskarna vågar förstås inte säga ordet ”Hedendom” rakt ut, men varje gammal by i det egentliga Finland har sin egen offerkälla. Man offrade mynt, mat eller dryck och liknande, även långt in på 1900-talet och i folkminnet, och Asatrons princip om att ”gåva kräver att gengåva gives” var det enda förhållande till de rena vattnen, och till hela naturen, som man då kunde komma på. Senare kom kristna tillrättalägganden och förvridande av den ursprunliga, enkla och naturliga källkulten:
Senare, då världsbilden blev mer sekulär, började offerkällor användas som hälsobrunnar i stället. Ibland kunde hela badinrättningar uppstå kring kända källor. De främsta exemplen på detta är Kuppiskällan i Åbo och Birgittakällan i Nådendal, som funnits vid Luolalasjön men asfalterats över då man byggde Nådendals snabbväg.
Vissa sägenmotiv förknippas ofta med källorna, till exempel att ett oxpar sjunkit i källan och sedan dykt upp i något vattendrag långt borta, eller att S:t Henrik använt källans vatten till att döpa hedningar. Så sägs det bland annat om Kuppiskällan i Åbo, Bläsnäskällan i Pargas och Biskopskällan i Rimito.
-Åbo Akademi och Svenska Litteratursällskapet i Finland
Förevändningen med att föröka dra in kristna ”helgon” i sammanhanget var förstås att källkulten och offrandet skulle kunna fortsätta som vanligt, men nu med kyrkans välsignelse, eftersom den gjorde bäst i att inte motsätta sig folkviljan, som vi alla förstår.
Vilhelm Moberg, den svenskaste av alla författare, skrev på sin tid ”Brudarnas Källa” där en Midsommar-källa själv berättar, och för släktet framåt genom sekel efter sekel – Jordgudinnan Nerthus eller Gerds röst, i Midsommarens dunkla natt. Läs gärna den boken – och erkänn ert hedniska ursprung !
”Jag är vatten, jag är början. Jag var före ekarna, gräset och blommorna. Jag var före fänaden, som avbetar gräset. Jag var före svävande vinge och löpande fot. Jag var före humlorna, bina och fåglarna.”
Också i Ryssland, Ukraina, hela Baltikum och flera slaviska länder som stått under inflytande från Nordisk kultur firas Midsommar eller Kupala med offer i källor, floder eller sjöar
”Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört. ”
– Ulf Lundell, ur sången ”öppna landskap”
När jag nu ändå håller på att recensera och rekommendera andra bloggar på nätet under devisen ”många äro komna, men få äro kallade !” gjorde jag idag en positiv upptäckt. Författarinnan till bloggen ”Ett Häxhem” har äntligen börjat publicera sig igen, efter en inspiratorisk torka som varat sedan 2013, dvs för sex år sedan. Tiden går – och själv har jag bloggat kontinuerligt eller så gott som dagligen sedan dess. Vad det nu gäller Häxeri och örtinsamlande kring Midsommar, så är jag själv inte helt okritisk. Signaturen ”ett häxhem” berättar till exempel, rakt av och rakt ut på nätet att hon ska ut och samla fingerborgsblomma eller digitalis till Midsommar, och en annan av hennes medsystrar bloggar på rakt fram om Tibast, som inte bara är starkt giftig, utan – fel använd – ger kraftiga hallucinatoriska effekter, helt slumpvis i veckor eller månader efteråt; vilket beror på att de aktiva substanserna kan lagras i de myelinskidor som omger hjärnans nervceller – den ger också synnerligen kraftig huvudvärk enligt vissa källor – att den då enligt Asatron ansetts helgad åt Tyr, som himmels- och stridsgud, är kanske inte att undra på… En del källor påstår till och med, att det var av Tibast som gallerna skulle ha börjat ”frukta för att himlen skulle ramla ned över deras huvuden” vilket en del antika författare typ Caesar faktiskt nämner.
Nåja – nu skall jag inte bli alltför pekfingerviftande eller moraliserande, även om det är synnerligen vanligt i Landet Löfvén eller det före detta Sverige nuförtiden. Jag nöjer mig med att konstatera att jag känner författarinnan bakom bloggen ”Ett Häxhem” som en vuxen eller ansvarskännande kvinna, som nog inte tänker använda sin insamlade digitalis purpurea i mordiska eller destruktiva avsikter. Dessutom är det faktiskt så, att både digitoxin a och digittoxin b, de två sk hjärtglykosider som finns just i den blomman, bara bryts ned långsamt efter döden, och alltså kan konstateras av läkare post mortem, om det är så att det skulle ske några giftmord eller olyckshändelser, och förtärande av misstag är nog ganska uteslutet – denna växt smakar inte gott i sig själv, utan ganska beskt och illa.
Illustration: Vaughn Bodé
Men alla sk ”häxor” eller till och med ”nyhäxor” man möter på nätet är inte trevliga – och det ska man ha klart för sig. Det finns vad som kallas ”Vit”, ”Grå” och slutligen ”Svart” magi,likaväl som det finns påstått ”Vita”, ”Grå” och ”Svarta” utöverskor, eller med andra ord såkallade häxor. Jag skriver såkallade, eftersom min utgångspunkt är att organisk kemi och läkeväxter faktiskt hör ihop, och att det inte nödvändigtvis är något ”magiskt” bakom detta, annat än som en oväntad bonuseffekt eller ibland också placebo-effekt, så att säga. Alla de här tankeskolorna och utöverskorna går gradvis över i varandra, utan klara gränser eller linjer, och till sist finns det också rent skräp eller ”fornsedare” därute, som ni verkligen skall akta er för – om ni inte vill bli just förgiftade till kropp och ”själ” vill säga..
Det var då det… Det gäller att INTE vara naiv, också i hedniska kretsar…
Min egen utgångspunkt till hur jag kom att intressera mig för vilda växter, och särskilt läkeväxter och deras bruk har varit mycket annorlunda än ”Ett Häxhems”. Det skadar inte att läsa överlevnadshandböcker, till exempel, ifall man vill lära sig vilka växter som är giftiga och därmed farliga – eller också inte, och därmed ätbara. En bok som jag verkligen vill rekommendera, helhjärtat och oreserverat i sammanhanget är Stefan Kjellmans ”Vilda Växter som mat & medicin” vilket även tar upp naturfolkens och primitiva kulturers bruk av våra vanligaste, i Norden förekommande växter – och även vår Nordiska, Hedniska Allmogekulturs sätt att använda just de växterna.
Men även i överlevnads-svängen finns bröd & cirkusar, panem et circenses, Bear Grylls och andra griller… Jag själv kan redan tillräckligt om gifter för att upplysa er om att det finns växter som kan användas som pilgift – lika dödliga som någonsin curare – i den svenska floran, och att det finns växter i Sverige som är så farliga, att bara några blad och rötter av dem kommer med i en sallad eller en gryta, så skulle det räcka för att döda minst ett tjog personer – och utmed Karlbergskanalen i Stockholms innerstad har jag faktiskt sett en växt som är så farlig, att man skulle kunna förgifta dricksvattenreservoarer i en större stad med den. Utöver det vet jag också växter vars verkan på hjärtat är så stark, att de skulle kunna döda, och de gifterna syns inte efter döden, eftersom de aktiva substanserna bryts ned redan efter ett par timmar. Alternativ till digitalis finns, bland annat i Sydsveriges sjöar – men jag säger inte mera. Sånt här lär jag aldrig ut, inte till någon, inte minst därför att man inte vet, vilka sorters dårar dårute som i barnsligt oförstånd, ”fornsederi” och ren omognad och experimentlusta skulle kunna börja använda alltsammans.
Också en bra grundbok att börja med, om man vill lära sig något om läkeväxter…Kunskap är inte alltid något ”mystiskt”
”Purple Haze, man !”
Även antika författares skrifter kan ge en hel del ”magiska” tips, för den klurige. Dioskorides, som var ”Surgeon General” eller överste Arméläkare på Kejsar Augustus tid, vet att berätta att Gråbo – en av de växter författarinnan till ”ett Häxhem” nämner i sin senaste blogg – var något som de romerska legionärerna placerade i sina ”caligae” eller sandaler under fotsulan, för att inte bli trötta i fötterna under långa marscher, som de ju nästan alltid var ute på. I den romerska armén var det nämligen ett grundläggande krav att klara 25 romerska mil minst en gång i månaden – med full utrustning – omräknat till våra mått blir det ungefär 35 km. Jag och en kamrat läste oss också till, att på Dioskorides tid kunde romarna tvätta sina fötter i vinäger, för att undvika fotsvamp. Sagt och gjort ! Vi hällde en deciliter rödvins-vinäger rakt ned i våra marschkängor – och si ! – fotsvampen försvann verkligen, men allt allt allt i kängornas närhet, skåp och byxor inbegripet, formligen stank av vinäger i mer än ett halvårs tid… Mycket magisk effekt, med andra ord.
”Ett häxhem” nämner i tur och ordning mycket kortfattat Kungsklöver, vild Förgätmigej, Vänderot, Gullviva (som hon påstår skulle ge ”respekt och pondus” – själv undrar jag just hur, men i och för sig, växtens gamla namn är ”Oxläggor” och man kan lägga den på mjöd, vilket liksom oxar kanske är respektingivande. Quod licet Jovi, Non liquet Bovi ! ) och till sist också Gråbo, Johannesört samt Maskros.
Kungsklöver är en växt som inte alls finns i verkligheten, utan bara i Tolkiens löjliga sagor. Vanlig klöver finns på riktigt, och behöver inte romantiseras. Rödklöver kan faktiskt malas till mjöl – och ätas – eller användas i sallad – i båda fallen tar man blommorna, vilket senast lär ha gjorts i Sverige under första världskriget.
Förgätmigej innehåller kaliiumsalter, och är därför allmänt stärkande – och dessutom en växt med oskyldiga halter av aktiva ämnen, som man knappast kan förgifta sig på eller få biverkningar av. ”Mostly harmless” eller idiotsäker, med andra ord.
Vänderot, däremot, är en mäkta intressant växt. Jag känner den som Huldrans eller skogsråets speciella planta – och i den bekanta ”Tibast-sägnen” frågade en bondhustru en gång ett skogsrå, hur man gör ifall en ko inte får stå ifred för tjuren. ”Tibast och Vänderot – det ger snabb bot!” sa Skogsrået, men se bondkärringen gav blandningen till sin karl istället, för honom hade skogsrået varit på. Och runt runt stugan påföljande natt sprang det kärlekskranska rået och skrek: ”Tibast och vänderot – Tvi vale mig, som lärde dig slik bot!”
Förklaringen ligger i att Tibast är ett psykedelika, som sagt, men att Valeriana eller Vänderot anses allmänt lugnande, och har använts som anti-afrodisiakum (för män), ifall man nu skulle behöva ett sådant. På kvinnor, däremot, ska Vänderoten ha exakt omvänd effekt, vilket förklarar Skogsråets reaktion i folksägnen. All min visdom lär jag ut, med penna såväl som med trut ! Källman skriver att vänderoten använts som lugnande medel i minst 2000 år, och att även indianer och inuiter kände till den. Enbart roten är verksam, och den bör ätas färsk, eller finhackas och ställas i 1,5 dl kallt vatten i minst 12 timmar, varefter man dricker vattnet. Hankatter och kvinnor skall också bli upptända av Valeriana, sägs det, men på män har den sömngivande effekt – och eftersom örten ska ha samma ämne i sig som i hankatters urin, ska den dra honkatter – Frejas djur – till sig i stor myckenhet. Bara så ni vet. Allt detta enligt Källman, som nog inte provat detta, men om man vill fånga katter, säger han; kan man mosa sönder Vänderotens rötter och placera dem där man önskar, att katten ska ha sin gång…
Som det kan bli – Eller hur !
Gullvivor, däremot, har knappast ansetts som någon större medicinalväxt, utom att ”Oxläggor” kunde användas för att göra vin eller mjöd, färga snus och sättas på brännvin för smakens skull. Annat var det hos galler och kelter. Där skulle gullvivan var en av ”de tolv heliga örterna” (månadsväxter ??) som bara druider kunde samla in, barfota och tigande – och Gullvivan lär ha kallats ”Frejas nyckel” och ha figurerat i en sägen, som liknar den om hur Oden fann skaldemjödet hos Gunnlöd i Hnitberg, efter dess borrande…Här är vi ett stort hedniskt mysterium på spåren. Dessutom är Gullvivor fortfarande fridlysta i större delen av landet, men det kände ni väl redan till ?
Gråbon, Maskrosen och Johannesörten, som heter Androsaimon på Grrekiska och Mannablod hos oss – den lär växa på slagfält ur de dödas kroppar – spar jag till ett senare tillfälle – men det är Frejas växter det också… Och till sist – musik:
Jag trivs bäst i Svenska landskap – I ett fritt land vill jag bo.
Utan Allah, ”gud” och Jesus, så att här blir frid och ro.
Jag trivs bäst i Svenska landskap, där Asatron slår rot.
Där örnar flyger högt i skyn, långt bortom våld och hot.
Där dricker jag mitt brännvin själv, och bjuder in var ärlig gäst
Jag trivs bäst i Svenska landskap, där var dag blir en fest.
Jag trivs bäst i frid och frihet, där vi lever vist och väl
Ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, och där hugen fylls av ljus
där korpar hörs på avstånd, och det är långt till kristna hus.
Men där makterna är nära, så att en tyst och stilla natt
där du under stjärnorna, kan höra Frejas skratt.
för jag trivs bäst i frid och frihet, där vi lever vist och väl.
Jag trivs bäst förutan dåligt sällskap, och allt ”fornsederi”
där Asatron får härska, för en ny Värld, skön och fri.
Där det klara och det enkla får råda som det vill.
Där ja är ja, och nej är nej, och all tvekan tiger still.
Där höjer jag min edsring själv, och lägger på en sten
där runor ristats för vår skull, en gång för längesen.
Ja, helt förutan dåligt sällskap, och allt ”fornsederi”.
Hedniska Tankar 