Midsommar väntar och ”Bröllopsbesvärs Ihugkommelse”

Vi har passerat Pingst, som är en kristen helg. Pingsten är numera ingenting folk minns, och den har helt försvunnit ur det svenska folkmedvetandet, vilket jag tycker är en stor fördel. Detta år har jag faktiskt inte hört en enda människa ens nämna den vid namn, eller använda slitna gamla klyschor som ”hänryckningens tid”. Alla vet istället att Maj är Frejas månad, likaväl som att Juni är Friggs och Solkvinnan Sivs. Men alla sanna svenskar, och de som är Nordbor ser förstås fram emot Midsommaren, som infaller om nu mindre än en vecka, för Hedning och Asatroende som jag är, så utgår jag förstås ifrån när Sommarsolståndet verkligen infaller, och firar inte min Midsommar på den ”borgerliga” helgdagen. Och jag talar ännu om Maj som Blomstermånad och Juni som Sommarmånad, om vi skall följa traditionen med de gamla svenska månadsnamnen.

Visste ni att lupiner är ett amerikanskt ogräs, som inte har något med den svenska Midsommaren att göra, lika lite som andra taffliga amerikanska angrepp på vår kultur och nation ?

Midsommar är förstås också ett fenomen som jag skrivit om tidigare år, och vill ni veta mera om Hedniska traditioner, hänvisar jag er till rätt kapitelrubrik ovan. Men, oaktat det, så är denna tid på året en tid för skolavslutningar, bröllop och summeringar av det senaste halvåret, som det är och bör vara. Bröllopen kring Pingst, Midsommar och den tid när Frejas månad övergår emot Friggs, och den späda ljusa grönskan inte längre är lika ungflicksgrön utan mera mogen, och bidar den skörd och det inhöstande som skall komma till hösten, är den riktiga tiden att gifta sig på. Det känner de flesta sanna svenskar in i ryggmärgen.

Dags för ”bröllopsbesvärs ihugkommelse” ? Känner han sig jagad ?? Tala med den svenska skaldekonstens fader…

Även när det gäller bröllopen har jag skrivit mycket, och jag har även varit Gode eller Asatrogen präst, även om jag inte har något aktivt Godord (observera att det stavas så – för efterapningar och ordblinda varnas !) för tillfället, var det blott för ett år sedan jag genomförde min senaste vigsel av ett par, där kvinnan var åtskilligt hetare på gröten än mannen, och inte ens väntade tills jag hann säga ”Tager du denne…” innan hon ville ropa ”Ja” och trä ringen över hans finger. Numera – ett år senare – är detta äktenskap och samboförhållande upplöst, och jag konstaterar att mitt ”track record” försämrats, precis som ”Svenska” Kyrkans – detta samfund som inte har ett enda dugg med vårt Sverige att göra, frånsett att det också utövar sin Mellanösterntro här… Antalet skilsmässor i Sverige, rapporteras det från SCB, är dock inte lika stort som under toppåret 2013, och vad själva den vigsel jag nu talar om angår, skedde den efter Odinistisk sed – brudgummen var och är en vilsen själ, som egentligen inte hör hemma här i vårt land, och kanhända lämnar han det snart, för Argentina eller någon annan varmare plats, där Piper Nigrum eller Pepparn brukar växa. Dit önskar också jag honom, liksom den svenska kvinna han i mindre än ett år hann vara gift med – just han förtjänar egentligen inga svenskor – men Odinism är inte detsamma som rasism, vilket jag själv alltid varit noga med att betona. Även om några kvarvarande Odinister i England – där denna rörelse grundades – ännu är just det, behöver inte alla vara det.

Jag utlyste också en belöning på den svindlande summan av 50 kronor, till dem eller den person som eventuellt kunde finna minsta fel med min bröllopsritual, som jag egenhändigt skrev just för det tillfället, men lustigt nog har inte en enda läsare hört av sig med en enda kritisk, nedsablande eller negativ kommentar, ja inte ens några skällsord, grova lögner eller osakliga tillmälen…

Legio är också det antal blot, som utlyses såhär års. Efter senaste årets Midsommarblot med NAS eller Nordiska Asa Samfundet, som skedde vid Ales Stenar, har man återgått till Rökstenen, där man firat sitt Midsommarblot även under tidigare år. Vi vet alla vad som senare tragiskt nog hänt – hur Ales Stenar utsattes för attentat – något som blir allt vanligare och vanligare vid våra stora svenska fornminnen, utan att staten och Polisen kan sätta stopp för det – och hur en viss, nu avsatt och utröstad ”Rådsgydja” ur ett annat, konkurrerande och definitivt mindre seriöst samfund plötsligt dök upp i Skåneområdet, samtidigt som förstörelsen vid Ales Stenar inleddes.

Stenar Sonnevang, officiell talesperson för Nordiska Asa Samfundet – som liksom jag i många år dragit ett tungt lass, inte minst privat, och försökt hålla alla dessa sk ”fornsedare” stången, har sagt att han personligen föredrar att lägga det gemensamma, riksomfattande blotet senare på sommaren och under industrisemestern, när folk är lediga, och deltagarantalet av naturliga skäl kan vara högre. Det ligger en del i det betraktelsesättet. Samtidigt vill jag också utfärda förnyade varningar för ”Fornseden” och vad dessa grupper håller på med – eller för att citera en kollega: ”Jag skulle hellre dricka min egen urin, än åka på Midsommarblot med samfundet forn sed

Lerkärl formade som könsorgan, något som påminner om en DDR-fana, linfrön, skäp och ”white trash” – så går det till, när samfundet ”Forn Sed” håller blot… Inget man vill uppleva…eller uppdaga…

Det är just det, ser ni. Efter ett otal ”fänriksövningar” i början av min långa tid som Asatroende Hedning, och utflykter i det som vi kan kalla Andy Mac Nabs och Söndags-Schamanernas sunkiga Universum är jag trött på dessa ständiga griller, Bear Grylls och allt vad det heter. Jag är trött på schaskiga små improvisationer, tomflaskor lämnade emot ett stenblock i skogen, nedskräpning – reellt eller mentalt, galna gydjor som skickar dick picks, kriminella personer i Asatrons absoluta utkant, och andra randfenomen. Jag är trött på att tvingas umgås med förståndshandikappade, djupt sjuka, frånstötande och äckliga människor. Allt detta är saker som man jämnt och ständigt konfronteras med om man har eller får med den sk ”fornseden” att göra, och det gäller i viss mån NAS också, eftersom de här två miljöerna till viss grad överlappar varandra

DN har idag ett långt reportage om Industridykaren Pelle Helgesson, som hamnade i ett Tunisiskt fängelse under ett av sina utlandsuppdrag, och som tillbringade sex långa och hårda år där. Han kom tillbaka till ett land – Landet Löfvén – där allt var förändrat, och där gamla mor blivit dement, och hans egen dotter inte kände igen honom längre. Nu har jag inte suttit i just några Tunisiska fängelser, vill jag mena, men jag känner en kollega som jag under sju år varit en nära vän till, och som – medan det pågick – utsattes för skenavrättningar hos Ryskstödda sk ”rebeller” (eller snarare debiler) i Donbass, Ukraina, och vars öde där också beskrivits i tidningsbladen. Med all respekt för Herr Helgessons upplevelser, och vad han genomlevt och överlevt, vill jag inte jämföra mig med honom, just – men också jag har numera så att säga min sjuka och åldriga mor att ta hand om.

Och jag har berättat för er om Livets Ord, diverse små seminarier på ett sk ”naturbruksgymnasium” i Hylte och en massa annat – sektliknande eller ej, fängelserna här i världen är många till antalet, och värst står det till med de mentala dito.

Personer och rörelser som de här skall man undvika…

För att summera, är det väl så att äckel och leda alltid är äckel och leda, och livets avigsidor eller de värsta avarterna av slödder kan man undvika. Bara för att jag givit mig till Gode, behöver jag inte vara Fängelseprät eller Sjukhuspräst, och ha med de värsta mänskliga tillstånd som finns, eller allmänt avskum att göra. Det finns en tredje väg, och det är att blota enskilt, eller att fortfarande välja den andra vägen, dvs att delta i NAS blot. Andelen av ”solitära hedningar” är fortfarande stor på nätet, inte minst västerut, och Midsommarblot kan göras smakfulla – till skillnad från vad en del ytterlighets-samfund och politiska ytterlighetspersoner håller på med…

Min Midsommarstång är UTAN kristna kors – som sig bör…

Midsommaren i år – 2019 – blir för min del enkel och traditionell. Den firas med mina nära och kära, våra gudamakter och de som betyder något för mig…. Det är inte så att ”alla” är välkomna, som man ännu envisas med att säga inom NAS, för det är ”alla” visst inte. Tvärtom är det så som det står i de kristnes bibel, att ”många äro komna, men få äro verkligen kallade ”

Annonser

Stora Framgångar för Nordiska Asa Samfundet, ständig nedgång för ”forn sed”…

Västerviks Tidning intervjuade igår Elinore Högstedt, certifierad blotförrättare i Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 850 medlemar, och som säkerligen kan nå en medlemssiffra på över tusen personer någon gång i år. Intervjun kommer förstås i kölvattnet på det framträdande i TV 4:s ”Nyhetsmorgon” som samma Elinore gjort för två veckor sedan, och ett föga objektivt DN:reportage som tyvärr inte publicerats på nätet. (Kanske lika så gott)

Till skillnad från det ständigt krympande samfundet ”Forn Sed”, vars fiaskon och fadäser blir allt fler och fler (vi kan ta det här med förra årets ”Blodsoffer” vid Gamla Uppsala, något som alla seriösa Asatroende tar klart avstånd ifrån, hur ”Rådsgodar” i det samfundet sagt att droger skulle ge ”många värdefulla erfarenheter, hur ”Rådsgodar” utan förklaring uteblivit från nära vänners begravningar som de skulle hålla, under förevändning att de skulle ”hem till sin flickvän” osv – alltsammans inträffade händelser, som NAS för sin del anser som något oetiskt, eller rent stadgebrott) når alltså NAS allt större och större framgångar i media och dagsspress. Kanske inte att undra på, när alternativen är så få, och dåliga.

Elinore förklarar rörelsens principer som följer:

Hon säger att många har en ganska fördomsfull bild av hur någon som är asatroende ser ut och är. — — De allra flesta är vanliga människor, många är barnfamiljer. Det är inte grabbar som dricker mjöd tills de somnar. — — Inredning är ett stort intresse och där hämtar Elinore inspiration från sin tro. Det verkar lyckat, hennes konto på Instagram har 13 331 följare i skrivande stund. Men nu ska det handla om tro. — —

– Det började egentligen redan när jag var riktigt ung, men det är först nu som jag har förstått att jag varit troende alla de här åren. Jag älskade tidigt mystiken i de nordiska sagorna, och det var inte förrän jag gick med i Nas som jag liksom erkände för mig själv att jag ville tro och faktiskt gjorde det.

Nas står för Nordiska Asasamfundet, det är ett registrerat trossamfund, ett av flera samfund för asatroende i Norden och Sverige. Deras medlemsantal ökar, nu är de över 850 medlemmar och de planerar att bygga ett religiöst center och ett äldreboende. Fler verkar vara intresserade av att gå med.

– Vi vet inte riktigt vad det beror på, vi pratar mycket om det. Men en anledning tror jag är ett intresse för det mer ursprungliga och naturen. Det är något som vi betonar mycket: vårt ursprung, Norden och naturen.

Betoningen på det nordiska tillsammans med användandet av runor och symboler leder ofta till diskussion om att asatroende är främlingsfientliga. Elinore säger att främlingsfientlighet inte är en del av tron eller av Nas.

Artikelbild | Certifikat. Nas utfärdar sina egna certifikat. I sin version av asatron följer de den poetiska Eddan och islänningssagorna.

– Det finns inget sådant i vårt så kallade asavisir, där vi deklarerar vad vårt förbund står för. Vi skriver under på FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Vi är inte politiska, det som förenar oss är vår tro, inte politik. Det handlar om den ursprungliga nordiska religionen, den religion som vi vill att man ska gå tillbaka till. Det är det som vi kämpar för. Men vi är för religionsfrihet. Elinore säger att hon förstod att frågan om främlingsfientlighet skulle komma upp under intervjun. Det berättar hon med en suck.

– På ett sätt gör det mig väldigt ledsen att alltid få förklara det här för folk, på ett annat sätt är det bra att vi får göra det. Men vi får alltid försvara oss, det är ganska jobbigt. – Att bära en torshammare runt halsen är till för beskydd och som en lyckobringare. Men den förknippas ofta med nazister. Vi asatroende måste ta tillbaka våra symboler, säger hon. — —

Centralt i Elinors tro är en vilja att förbättra sig själv.

– Vi vill värna om allt liv, om våra gamla och om våra förfäder. Varje dag vill jag vara en bättre människa än jag var igår. För mig handlar det om kärlek till människor, djur och natur. Men det betyder inte att jag är helt uppfylld av kärlek till allt, jag kan bli arg och förbannad och tjurig jag med. Elinore är en av tre certifierade blotförrättare i Nas, alla är kvinnor. Ett blot är ett slags offer till gudarna. Det senaste större blotet, man genomför fyra större blot varje år, bevistades av nästan 100 personer.

–Vi använder oss inte av blodsoffer. Vi offrar grönsaker, blommor och mjöd, till exempel. Allt vi offrar går tillbaka till naturen, vi lägger offret på en sten eller ett offerbord och så får det förmultna eller ätas upp av djuren. Hon trycker på en central del till i asatron.

– Vi ber inte om saker. Vi offrar, vi förbättrar oss och hoppas att det ska uppmärksammas av gudarna. Men grunden är att klara sig själv, att vara stark i sig själv och inte förlita sig på att någon gud ska ordna allt åt dig.

Till skillnad från vissa andra samfund – Vars sk ”Rådsgydjor” osv helt saknar andlig erfarenhet, och bevisligen misslyckats med sina uppgifter, säger sig inte NAS ha något auktoriserat prästerskap på denna tidpunkt i sin utveckling. Det får komma senare, och det är ett väsentligt faktum i sammanhanget, som Västerviks Tidning helt glömmer att nämna. NAS tar dessutom enligt sina stadgar tydligt och klart avstånd från droger, blodsoffer, djuroffer och annat i den stilen, medan ”forn sed” åtskilligt svävar på målet, och på grund av bristande disciplin och dåligt ledarskap gång efter annan visat sig bryta emot dessa enkla regler, förutom de gånger man helt enkelt uteblivit från begravningar och andra ceremonier, som man lovat att hålla – händelser som det också finns vittnen till. Jag själv har redan hört flera av dem.(Också Ystads Allehanda har – till skillnad från DN – observerat dessa grundläggande fakta)

Inte heller arrangerar NAS ”örtvandringar” mitt inne i natur-reservat i Stockholmsområdet, något som ”Rådsgydjan” i ”forn sed” ägnat sig åt flera gånger – i vad för slags syfte, förefaller dock vara högst oklart.

NAS fingerar heller inte sina medlemsdata, och ljuger inte om sitt medlemstal, vilket man bör vara noga medveten om. Dagens Nyheter – vars reportrar uppenbarligen saknar både god smak och urskiljning – hade tyvärr det dåliga omdömet, att låta detta andra konkurrerande Samfund få spaltutrymme. Man frågar sig varför.

Det finns bara ETT tydligt alternativ för seriös Asatro i Dagens Sverige – utan konstigheter !

Något skäl till att låta ”forn sed” få synas överhuvudtaget finns inte, och många av de påståenden som DN publicerat, är gravt felaktiga. Exempelvis påstod man i förra veckan, att ”forn sed” skulle ha över 300 medlemmar, något som inte är sant. Denna osanning baseras på det faktum, att man räknar in personer som inte betalt sin medlemsavgift på mer än två decennier i antalet, och använder adressuppgifter som man tillägnat sig.

Detta är väl känt i den hedniska rörelsen i Sverige, och de flesta av oss tar avstånd ifrån ”fornsederi”, sk ”Rådsgydjor” och annat i den stilen – för det är något som vi inte vill sammanblandas med…

Knutby… Knutby… Och samhälllet runtomkring bryr sig inte…

I veckan har det framkommit ännu fler avslöjanden om den ökända kristna Knutby-sekten, eller Filadelfia-församlingen i Knutby, som den också kallas, och dess sektledarinna eller ”Rådsgydja” Åsa Walldau, som går omkring och kallar sig ”Kristi Brud” och påstår sig vara gift med Jesus. Walldau började sin bar som ledarinna för kristen barnverksamhet i Uppsala redan på 1990-talet, och har sedan dess fortsatt att indoktrinera och terrorisera sina egna församlingsmedlemmar.  Bland annat har det framkommit, hur hon använde miljontals kronor som varit ”gåvor” för privata lyxresor utomlands. Sektmedlemmar har huggits med gafflar i köttet, och utsatts för långtgående sexövergrepp i en särskild ”kammare” som Åsa Walldau inrättat, där ”Guds döttrar” skulle ha träffats med jämna mellanrum.

Överallt där den kristna religionen tillåts komma fram, håller den hela samhällen i skräck..

SVT har också avslöjat hur flera vittnen till händelserna i Knutby finns, och hur dessa kristna åratal igenom slagit, misshandlat och förnedrat människor i namn av jesus och sin ”allsmäktige” Gud – och hur Åsa Walldau och flera med henne står bakom alltsammans. En sjuk maktkultur har skapats, där de ledande medlemmarna hela tiden kontrollerar de andra, arrangerar rättegångar, tortyrliknande ”förhör” emot de som brustit i renlärighet och liknande saker.

De som studerat kristendomens framfart i Sverige har för länge sedan konstaterat, att Knutby-sekten skall vara en av de allra farligaste kristna sammanslutningarna i Sverige – men den är som bekant inte den enda kristna församlingen man ska akta sig noga för.

Oftast är det den ständigt återkommande tankegången om en ”allsmäktig” gud – som inom orientens ökenreligioner – som leder till sådant här. Enskilda personer som ibland kan vara otroligt karismatiska, men som i själva verket är rena psykopater, försöker på olika sätt ta över existerande grupper, och snart börjar förföljelserna.

Jag själv har ibland undrat, om dylika sekter eller sjuka individer skulle kunna ta makten även inom Polyteistiska samfund, och funnit att så faktiskt är fallet, även om det är en sällsynthet. ”Samfundet Forn Sed” i Sverige, till exempel, lett av sin så kallade ”Rådsgydja” (vad det nu är för något) Emma Hernejärvi, är ett solklart exempel på en sådan mycket destruktiv sekt – och en gruppering nästan alla andra Hedningar i Landet, däribland NAS eller Nordiska Asa Samfundet, helt klart tar avstånd ifrån. Det förekommer också i den hedniska Världen, att en del personer på Åsa Walldau-vis går omkring och tar sig titlar eller namn de aldrig haft rätt till – oftast ett inledande tecken på att något är allvarligt fel med den personen.

Jag vet inte hur många ”Ernest Oden Carlsson” eller ”Freyja Odensdotter” och så vidare jag har talat med i hedniska sammanhang. Ofta visar det sig, att de här personerna har uppsåtet att kunna företräda gudarna, trots att de oftast inte har någon kunskap alls, och dessutom väldigt oklara motiv till varför de söker sig till polyteistiska religioner överhuvudtaget. Sekternas taktik är också liknande, gång på gång… I den inledande fasen verkar de ofta vänliga, påstår att de skulle stå för demokrati eller positiva värden, samt ”frälsa” folk, men ganska snart kommer sanningen om de ledande personerna fram, precis som i Knutby-fallet.

Jag har skrivit om sådana här fenomen och personer även tidigare på den här bloggen, men vill för säkerhets skull upprepa min varna-

Tecken att se upp med, är till exempel:

Överdrivet snälla människor – lovebombing
Få uppriktiga vänskapsförhållanden skapas under ett kort ögonblick. Du kan få höra, att Du nominerats till veckans trevligaste person, Din klädsel eller Din hund uppmärksammas på ett orimligt positivt sätt. Vissa rörelser går så långt att de använder sexuella utspel i värvningssyfte.

Personkontroll

Rörelsen kontrollerar

a) Var Du bor, hur och med vem Du umgås – ofta genom att sprida skvaller eller lögner på sociala media
b) Hur Du ser ut, kläder, hårstil etc
c) Vad Du skall äta
d) Hur mycket Du skall sova
e) Din ekonomi
f) Att Du får mycket liten tid eller ingen alls till nöjen och avkoppling

Större delen av tiden används till indoktrinering och gruppritualer. Brev eller mail till arbetsgivare, vänner och adnra där ”sektledarna” försöker kompromettera dig kan också förekomma. Du måste tala om, om Du börjar tvivla, uppför Du Dig väl får Du belöning, i motsatt fall bestraffas Du. Individuellt tänkande uppmuntras inte – det är gruppen som gäller.

Informationskontroll

a) Information undanhålls om den är negativ
b) Information omskapas för att den skall bli acceptabel
c) Ren lögn
d) Gruppens sanning är den enda sanningen

Rörelsen försöker undanhålla information från böcker, tidningar, radio, TV, all kritisk information, information från eller umgänge med f d medlemmar tillåts som regel inte, och dessutom försöker man hålla medlemmen så upptagen att hon/han inte hinner med att reflektera. Ledaren bestämmer vad som medlemmen behöver veta. Ofta är sekten rent vetenskapsfientlig, och tillåter inte ens forskning kring teologi eller dess ”intresseämnen”. Olika tekniker som rent förnekande, önsketänkande, chanting, meditering, bön, tala i tungor, sjunga eller humma dyker snart upp på sektens möten eller sammankomster. Ledarna får inte kritiseras och inte heller doktrinen.

Möter du någon rörelse eller individ som uppför sig såhär – gå snarast ur den (det är mitt huvudsakliga råd) och ha inte mer med sådana människor att göra.

Varning för dessa..