Stora Framgångar för Nordiska Asa Samfundet, ständig nedgång för ”forn sed”…

Västerviks Tidning intervjuade igår Elinore Högstedt, certifierad blotförrättare i Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 850 medlemar, och som säkerligen kan nå en medlemssiffra på över tusen personer någon gång i år. Intervjun kommer förstås i kölvattnet på det framträdande i TV 4:s ”Nyhetsmorgon” som samma Elinore gjort för två veckor sedan, och ett föga objektivt DN:reportage som tyvärr inte publicerats på nätet. (Kanske lika så gott)

Till skillnad från det ständigt krympande samfundet ”Forn Sed”, vars fiaskon och fadäser blir allt fler och fler (vi kan ta det här med förra årets ”Blodsoffer” vid Gamla Uppsala, något som alla seriösa Asatroende tar klart avstånd ifrån, hur ”Rådsgodar” i det samfundet sagt att droger skulle ge ”många värdefulla erfarenheter, hur ”Rådsgodar” utan förklaring uteblivit från nära vänners begravningar som de skulle hålla, under förevändning att de skulle ”hem till sin flickvän” osv – alltsammans inträffade händelser, som NAS för sin del anser som något oetiskt, eller rent stadgebrott) når alltså NAS allt större och större framgångar i media och dagsspress. Kanske inte att undra på, när alternativen är så få, och dåliga.

Elinore förklarar rörelsens principer som följer:

Hon säger att många har en ganska fördomsfull bild av hur någon som är asatroende ser ut och är. — — De allra flesta är vanliga människor, många är barnfamiljer. Det är inte grabbar som dricker mjöd tills de somnar. — — Inredning är ett stort intresse och där hämtar Elinore inspiration från sin tro. Det verkar lyckat, hennes konto på Instagram har 13 331 följare i skrivande stund. Men nu ska det handla om tro. — —

– Det började egentligen redan när jag var riktigt ung, men det är först nu som jag har förstått att jag varit troende alla de här åren. Jag älskade tidigt mystiken i de nordiska sagorna, och det var inte förrän jag gick med i Nas som jag liksom erkände för mig själv att jag ville tro och faktiskt gjorde det.

Nas står för Nordiska Asasamfundet, det är ett registrerat trossamfund, ett av flera samfund för asatroende i Norden och Sverige. Deras medlemsantal ökar, nu är de över 850 medlemmar och de planerar att bygga ett religiöst center och ett äldreboende. Fler verkar vara intresserade av att gå med.

– Vi vet inte riktigt vad det beror på, vi pratar mycket om det. Men en anledning tror jag är ett intresse för det mer ursprungliga och naturen. Det är något som vi betonar mycket: vårt ursprung, Norden och naturen.

Betoningen på det nordiska tillsammans med användandet av runor och symboler leder ofta till diskussion om att asatroende är främlingsfientliga. Elinore säger att främlingsfientlighet inte är en del av tron eller av Nas.

Artikelbild | Certifikat. Nas utfärdar sina egna certifikat. I sin version av asatron följer de den poetiska Eddan och islänningssagorna.

– Det finns inget sådant i vårt så kallade asavisir, där vi deklarerar vad vårt förbund står för. Vi skriver under på FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Vi är inte politiska, det som förenar oss är vår tro, inte politik. Det handlar om den ursprungliga nordiska religionen, den religion som vi vill att man ska gå tillbaka till. Det är det som vi kämpar för. Men vi är för religionsfrihet. Elinore säger att hon förstod att frågan om främlingsfientlighet skulle komma upp under intervjun. Det berättar hon med en suck.

– På ett sätt gör det mig väldigt ledsen att alltid få förklara det här för folk, på ett annat sätt är det bra att vi får göra det. Men vi får alltid försvara oss, det är ganska jobbigt. – Att bära en torshammare runt halsen är till för beskydd och som en lyckobringare. Men den förknippas ofta med nazister. Vi asatroende måste ta tillbaka våra symboler, säger hon. — —

Centralt i Elinors tro är en vilja att förbättra sig själv.

– Vi vill värna om allt liv, om våra gamla och om våra förfäder. Varje dag vill jag vara en bättre människa än jag var igår. För mig handlar det om kärlek till människor, djur och natur. Men det betyder inte att jag är helt uppfylld av kärlek till allt, jag kan bli arg och förbannad och tjurig jag med. Elinore är en av tre certifierade blotförrättare i Nas, alla är kvinnor. Ett blot är ett slags offer till gudarna. Det senaste större blotet, man genomför fyra större blot varje år, bevistades av nästan 100 personer.

–Vi använder oss inte av blodsoffer. Vi offrar grönsaker, blommor och mjöd, till exempel. Allt vi offrar går tillbaka till naturen, vi lägger offret på en sten eller ett offerbord och så får det förmultna eller ätas upp av djuren. Hon trycker på en central del till i asatron.

– Vi ber inte om saker. Vi offrar, vi förbättrar oss och hoppas att det ska uppmärksammas av gudarna. Men grunden är att klara sig själv, att vara stark i sig själv och inte förlita sig på att någon gud ska ordna allt åt dig.

Till skillnad från vissa andra samfund – Vars sk ”Rådsgydjor” osv helt saknar andlig erfarenhet, och bevisligen misslyckats med sina uppgifter, säger sig inte NAS ha något auktoriserat prästerskap på denna tidpunkt i sin utveckling. Det får komma senare, och det är ett väsentligt faktum i sammanhanget, som Västerviks Tidning helt glömmer att nämna. NAS tar dessutom enligt sina stadgar tydligt och klart avstånd från droger, blodsoffer, djuroffer och annat i den stilen, medan ”forn sed” åtskilligt svävar på målet, och på grund av bristande disciplin och dåligt ledarskap gång efter annan visat sig bryta emot dessa enkla regler, förutom de gånger man helt enkelt uteblivit från begravningar och andra ceremonier, som man lovat att hålla – händelser som det också finns vittnen till. Jag själv har redan hört flera av dem.(Också Ystads Allehanda har – till skillnad från DN – observerat dessa grundläggande fakta)

Inte heller arrangerar NAS ”örtvandringar” mitt inne i natur-reservat i Stockholmsområdet, något som ”Rådsgydjan” i ”forn sed” ägnat sig åt flera gånger – i vad för slags syfte, förefaller dock vara högst oklart.

NAS fingerar heller inte sina medlemsdata, och ljuger inte om sitt medlemstal, vilket man bör vara noga medveten om. Dagens Nyheter – vars reportrar uppenbarligen saknar både god smak och urskiljning – hade tyvärr det dåliga omdömet, att låta detta andra konkurrerande Samfund få spaltutrymme. Man frågar sig varför.

Det finns bara ETT tydligt alternativ för seriös Asatro i Dagens Sverige – utan konstigheter !

Något skäl till att låta ”forn sed” få synas överhuvudtaget finns inte, och många av de påståenden som DN publicerat, är gravt felaktiga. Exempelvis påstod man i förra veckan, att ”forn sed” skulle ha över 300 medlemmar, något som inte är sant. Denna osanning baseras på det faktum, att man räknar in personer som inte betalt sin medlemsavgift på mer än två decennier i antalet, och använder adressuppgifter som man tillägnat sig.

Detta är väl känt i den hedniska rörelsen i Sverige, och de flesta av oss tar avstånd ifrån ”fornsederi”, sk ”Rådsgydjor” och annat i den stilen – för det är något som vi inte vill sammanblandas med…

UNT rapporterar: SLUTLEKT vid Gamla Uppsala ! Fastighetsverket sätter ned foten !!

UNT, Upsala Nya Tidning, rapporterar idag att Fastighetsverket och Gamla Uppsala Museum gemensamt ”satt ned foten” vad det gäller Uppsala Högar. I framtiden blir det förbjudet att gå upp på högarna annat än i samband med Visningar, ett beslut som jag själv i egenskap av Asatroende och ansvarsfull hedning faktiskt välkomnar. Slitaget på högarna har varit mycket stort, och särskilt förra påsken förekom där saker som absolut inte borde få förekomma på platsen, i och med att såkallade ”fornsedare” kom dit och betedde sig störande och olämpligt under själva Påskdagen, och sysslade med blodsoffer och annat – förargelseväclande beteende med andra ord, och något snart sagt alla ansvarsfulla hedniska grupper i landet, inklusive NAS (Nordiska Asa Samfundet, med mer än 750 medlemar) aktivt tagit avstånd ifrån, så vitt jag vet.

Konsert för Rakad Apa (aprak !) Näverfiol och Träskoflöjt. Blodsoffer och Blodsbröllop i regi av ”Andens Tattarfölje” – Så kan det gå till när ”Forn Sed” håller sig framme…

Gamla Uppsala har i och för sig utstått mycket slitage, nedskräpning och olämpligt beteende genom åren. Det är inte första gången UNT rapporterar om slitaget, och man kan notera att också nynazister (i andra ändan på den politiska skalan, men lika extrema som någonsin ”forn sed”) på 1940-talet ska ha hållit fackeltåg där, katoliker skall ha rest olagliga altaren och monument, som alldeles definitivt inte hör hemma på ett svenskt fornminne, enligt Kulturmiljölagen, motorcross-entusiaster skall ha kört enduro upp och ned för högarna, BMX-cyklar har synts till där, och snorungar av alla sorter har åkt pulka ned för högarna, något som inte alls hör hemma på ett gravfält, och knappast vittnar om någon större respekt för platsen där det svenska riksgrundandet en gång skedde.

Nu har Fastighetsverket äntligen tröttnat på allt slitage, och ”satt ned foten”. Högarna får stå avspärrade med staket, och i fortsättningen blir det inte tillåtet att gå upp på dem utan guide – ett klokt och framsynt beslut, med tanke på alla fula och svårläkta sår som bildats i landskapet.

Sviter efter BMX, pulkåkande och allmänt ”fornsederi” – Fula sår som aldrig läks….

Det var i påsktid förra året som en bröllopsceremoni, iscensatt av ”Samfundet Forn Sed” plötsligt spårade ur, enligt vad UNT också rapporterat om, liksom jag själv i den här bloggen. De agerade började skära sig själva med kniv, och idka vad som såg ut som ett rent självskadebeteende – varför vet man inte, men det kan noteras att det rörde sig om ganska unga personer, antagligen påverkade av någonting dessutom, som kanske inte så noga visste vad de gjorde. Dåligt omdöme, med andra ord, och något som orsakade stor skada för hela den hedniska rörelsen i Sverige – inte minst när det kom i tidningen dagen efteråt.

Man kan ju fråga sig, varför den person som skulle vara ”Gode” eller Ceremoniledare lät det här fortgå, och inte avbröt alltihop. Enligt uppgifter på dennes hemsida (som jag inte tänker länka till, av rena hänsynsskäl emot den ansvarige) påstår sig personen ifråga vara ”expert” och ”van” på att arrangera liknande bröllop, vilket minst sagt låter märkligt. Hör det till någon normal ordning – oavsett vilken religion man nu har, eller vad man säger sig tro på – att stå och skära sig i fingrarna, när man ska fira bröllop ?. Jag kan inte tro det, i alla fall, och jag har trots mer än 30 år i Sveriges Hedniska kretsar inte hört talas om, att det skulle gå till såhär utflippat eller urspårat en enda gång… Uppenbarligen var det här ett verk av personer som inte riktigt förstår vad de pysslar med, och som inte kan arrangera några vackra eller stämningsfulla ”blot” eller ceremonier överhuvudtaget – och man frågar sig då vad de alls gör på platsen. Hade de förresten markägarens eller muséets tillstånd för sina förvirrade utklädningslekar, med störande trummor, tutande, tingel-tangel  och annat ”hålligång” ?

Ska man alls fira bröllop vid ett så centralt fornminne som Uppsala Högar, kan det ju göras med förstånd, omdöme och elegans. (fotokälla, se här)

Har man nu ett slags svårförklarlig lust att stå och skära sig,  kladda med mensblod och andra liknande saker när man firar bröllop, ja då tycker jag faktiskt att man kan göra det hemma hos sig själv, för på offentliga platser där turister och barnfamiljer vistas, skall sådant inte behöva förekomma. ”Forn Seds” fortsatta närvaro på platsen är helt oönskad, och får nog ses som förargelseväckande – det är det fler än jag som tycker. Ingen hade väl protesterat om det skedde på avskild plats, eller på mark som de här ”tomtarna” själva ägt – om de nu alls har någon… Men på ett första klassens turistmål, och dessutom offentligt, på en välbesökt helgdag av betydelse också för kristenheten, som ju har en kyrka alldeles bredvid… nej… det finns inga ursäkter för de här sakramentskade dumheterna… Såhär gör man bara inte, och man kan heller inte kalla sig för såvärst hederlig, om man alls ägnar sig åt något sådant..

”Den maskerade proggarens oändliga Jam-session… ja, är det inte liksom lite ”forn sed” över det hela ??

I sanningens och rättvisans namn skall det väl nu konstateras, att det kanske inte bara är i Sverige och Gamla Uppsala man haft problem med liknande saker, antingen det nu varit oansvariga och oseriösa ”nyhedningar” som inte riktigt vet hur man skall bete sig offentligt, eller andra klåfingriga besökare, som inte kan lämna monument och fornminnen ifred.

På Island föreslog Miljöministern förra året ett absolut förbud att arrangera sammankomster vid Thingvellir utan tillstånd vilket är nödvändigt, eftersom Thingvellir – platsen för Islands enande – ju är lika viktig som någonsin Gamla Uppsala för oss svenskar, och dessutom ligger inne i en Nationalpark. Gamla Uppsala är en del av ett naturreservat, och där gäller en skötselplan, som är fastställd av Länsstyrelsen, vilket också är värt att beakta. I det isländska fallet komplicerades saken av att skarpa lavabranter omger platsen, från vilka oförsiktiga barn och besökare kan ramla ned – och vad är väl ”fornsedarna” annat än klumpiga, oansvaiga barn, förresten ?

Jag själv har också skrivit om Thingvellir-fallet tidigare – men det är sannerligen inte det enda…

Vid Stonehenge i Storbritannien har det förekommit allvarliga fall av nedskräpning och vandalisering i samband med att fullt seriösa brittiska druidordnar (som trots allt finns) och allvarligt sinnade hedningar försökt fira Midvintersolståndet och Midsommarsolståndet där, enligt vad ansedda tidningar som The Telegraph och andra vet att rapportera.

Också där har det varit ”fornsedare” och andra i hedendomens fula svans, som  ”rökt på” och sedan lämnat sina ”visitkort” i landskapet. Sjuka människor utan heder, helt enkelt, eller felåkta och vilseförda ”andliga sökare” – ja, man kan ju bara undra..

Vid Externsteine i Tyskland, slutligen – ett område som är förklarat både för Natur- och Kulturskyddsområde och tillhör ett av det landets mest berömda kultplatser, har det tyvärr också förekommit ”fornsederi”. De egendomligt formade kalkstensklipporna, som liknar Gotlands Raukar, blev redan på medeltiden svårt vandaliserade av kristna, som ju inte kan låta vackra saker från andra kulturer vara ifred – men de berömda klipporna, grottformationerna och minnena från forntiden finns kvar ännu – trots hippies och andra, som försökt hålla stora braj-fester på platsen, så sent som på 1990-talet – liksom ”forn sed” i Sverige – som dock ihärdigt fortsätter neka till alltsammans – trots bevis i UNT, slitskador, vittnesmål och alltsammans. Externsteine har jag själv också besökt, och jag kan gå ed på, att det är en mycket vacker och sällsam plats, som likt Gamla Uppsala förtjänar att bevaras åt eftervärlden.

Nu har Fastighetsverket och Uppsala Museum gripit in, som sagt – och så blir det nog bäst… Det är en ren skyddsåtgärd från samhällets sida..

Slutligen bör det sägas, att det finns enklare, värdigare och bättre alternativ till ”Samfundet Forn Sed” och vad det nu håller på med. Jag själv har hållit ett Midsommarbröllop vid Gamla Uppsala så sent som förra året (se under ”Bröllop” i artikelarkivet ovan) och lagt ut hela ceremoni-texten dessutom. Inget kladdande med blod eller något ditåt behövdes – för så gör man inte, som sagt.  Dessutom hölls hela arrangemanget utanför Fastighetsverkets mark, utanför själva fornminnet, och på en plats som Gamla Uppsala Museum fått vara med och godkänna.

Så kan man också gå till väga – ifall man nu har folkvett och omdöme nog, vill säga.

Knutby… Knutby… Och samhälllet runtomkring bryr sig inte…

I veckan har det framkommit ännu fler avslöjanden om den ökända kristna Knutby-sekten, eller Filadelfia-församlingen i Knutby, som den också kallas, och dess sektledarinna eller ”Rådsgydja” Åsa Walldau, som går omkring och kallar sig ”Kristi Brud” och påstår sig vara gift med Jesus. Walldau började sin bar som ledarinna för kristen barnverksamhet i Uppsala redan på 1990-talet, och har sedan dess fortsatt att indoktrinera och terrorisera sina egna församlingsmedlemmar.  Bland annat har det framkommit, hur hon använde miljontals kronor som varit ”gåvor” för privata lyxresor utomlands. Sektmedlemmar har huggits med gafflar i köttet, och utsatts för långtgående sexövergrepp i en särskild ”kammare” som Åsa Walldau inrättat, där ”Guds döttrar” skulle ha träffats med jämna mellanrum.

Överallt där den kristna religionen tillåts komma fram, håller den hela samhällen i skräck..

SVT har också avslöjat hur flera vittnen till händelserna i Knutby finns, och hur dessa kristna åratal igenom slagit, misshandlat och förnedrat människor i namn av jesus och sin ”allsmäktige” Gud – och hur Åsa Walldau och flera med henne står bakom alltsammans. En sjuk maktkultur har skapats, där de ledande medlemmarna hela tiden kontrollerar de andra, arrangerar rättegångar, tortyrliknande ”förhör” emot de som brustit i renlärighet och liknande saker.

De som studerat kristendomens framfart i Sverige har för länge sedan konstaterat, att Knutby-sekten skall vara en av de allra farligaste kristna sammanslutningarna i Sverige – men den är som bekant inte den enda kristna församlingen man ska akta sig noga för.

Oftast är det den ständigt återkommande tankegången om en ”allsmäktig” gud – som inom orientens ökenreligioner – som leder till sådant här. Enskilda personer som ibland kan vara otroligt karismatiska, men som i själva verket är rena psykopater, försöker på olika sätt ta över existerande grupper, och snart börjar förföljelserna.

Jag själv har ibland undrat, om dylika sekter eller sjuka individer skulle kunna ta makten även inom Polyteistiska samfund, och funnit att så faktiskt är fallet, även om det är en sällsynthet. ”Samfundet Forn Sed” i Sverige, till exempel, lett av sin så kallade ”Rådsgydja” (vad det nu är för något) Emma Hernejärvi, är ett solklart exempel på en sådan mycket destruktiv sekt – och en gruppering nästan alla andra Hedningar i Landet, däribland NAS eller Nordiska Asa Samfundet, helt klart tar avstånd ifrån. Det förekommer också i den hedniska Världen, att en del personer på Åsa Walldau-vis går omkring och tar sig titlar eller namn de aldrig haft rätt till – oftast ett inledande tecken på att något är allvarligt fel med den personen.

Jag vet inte hur många ”Ernest Oden Carlsson” eller ”Freyja Odensdotter” och så vidare jag har talat med i hedniska sammanhang. Ofta visar det sig, att de här personerna har uppsåtet att kunna företräda gudarna, trots att de oftast inte har någon kunskap alls, och dessutom väldigt oklara motiv till varför de söker sig till polyteistiska religioner överhuvudtaget. Sekternas taktik är också liknande, gång på gång… I den inledande fasen verkar de ofta vänliga, påstår att de skulle stå för demokrati eller positiva värden, samt ”frälsa” folk, men ganska snart kommer sanningen om de ledande personerna fram, precis som i Knutby-fallet.

Jag har skrivit om sådana här fenomen och personer även tidigare på den här bloggen, men vill för säkerhets skull upprepa min varna-

Tecken att se upp med, är till exempel:

Överdrivet snälla människor – lovebombing
Få uppriktiga vänskapsförhållanden skapas under ett kort ögonblick. Du kan få höra, att Du nominerats till veckans trevligaste person, Din klädsel eller Din hund uppmärksammas på ett orimligt positivt sätt. Vissa rörelser går så långt att de använder sexuella utspel i värvningssyfte.

Personkontroll

Rörelsen kontrollerar

a) Var Du bor, hur och med vem Du umgås – ofta genom att sprida skvaller eller lögner på sociala media
b) Hur Du ser ut, kläder, hårstil etc
c) Vad Du skall äta
d) Hur mycket Du skall sova
e) Din ekonomi
f) Att Du får mycket liten tid eller ingen alls till nöjen och avkoppling

Större delen av tiden används till indoktrinering och gruppritualer. Brev eller mail till arbetsgivare, vänner och adnra där ”sektledarna” försöker kompromettera dig kan också förekomma. Du måste tala om, om Du börjar tvivla, uppför Du Dig väl får Du belöning, i motsatt fall bestraffas Du. Individuellt tänkande uppmuntras inte – det är gruppen som gäller.

Informationskontroll

a) Information undanhålls om den är negativ
b) Information omskapas för att den skall bli acceptabel
c) Ren lögn
d) Gruppens sanning är den enda sanningen

Rörelsen försöker undanhålla information från böcker, tidningar, radio, TV, all kritisk information, information från eller umgänge med f d medlemmar tillåts som regel inte, och dessutom försöker man hålla medlemmen så upptagen att hon/han inte hinner med att reflektera. Ledaren bestämmer vad som medlemmen behöver veta. Ofta är sekten rent vetenskapsfientlig, och tillåter inte ens forskning kring teologi eller dess ”intresseämnen”. Olika tekniker som rent förnekande, önsketänkande, chanting, meditering, bön, tala i tungor, sjunga eller humma dyker snart upp på sektens möten eller sammankomster. Ledarna får inte kritiseras och inte heller doktrinen.

Möter du någon rörelse eller individ som uppför sig såhär – gå snarast ur den (det är mitt huvudsakliga råd) och ha inte mer med sådana människor att göra.

Varning för dessa..