Midsommar väntar och ”Bröllopsbesvärs Ihugkommelse”

Vi har passerat Pingst, som är en kristen helg. Pingsten är numera ingenting folk minns, och den har helt försvunnit ur det svenska folkmedvetandet, vilket jag tycker är en stor fördel. Detta år har jag faktiskt inte hört en enda människa ens nämna den vid namn, eller använda slitna gamla klyschor som ”hänryckningens tid”. Alla vet istället att Maj är Frejas månad, likaväl som att Juni är Friggs och Solkvinnan Sivs. Men alla sanna svenskar, och de som är Nordbor ser förstås fram emot Midsommaren, som infaller om nu mindre än en vecka, för Hedning och Asatroende som jag är, så utgår jag förstås ifrån när Sommarsolståndet verkligen infaller, och firar inte min Midsommar på den ”borgerliga” helgdagen. Och jag talar ännu om Maj som Blomstermånad och Juni som Sommarmånad, om vi skall följa traditionen med de gamla svenska månadsnamnen.

Visste ni att lupiner är ett amerikanskt ogräs, som inte har något med den svenska Midsommaren att göra, lika lite som andra taffliga amerikanska angrepp på vår kultur och nation ?

Midsommar är förstås också ett fenomen som jag skrivit om tidigare år, och vill ni veta mera om Hedniska traditioner, hänvisar jag er till rätt kapitelrubrik ovan. Men, oaktat det, så är denna tid på året en tid för skolavslutningar, bröllop och summeringar av det senaste halvåret, som det är och bör vara. Bröllopen kring Pingst, Midsommar och den tid när Frejas månad övergår emot Friggs, och den späda ljusa grönskan inte längre är lika ungflicksgrön utan mera mogen, och bidar den skörd och det inhöstande som skall komma till hösten, är den riktiga tiden att gifta sig på. Det känner de flesta sanna svenskar in i ryggmärgen.

Dags för ”bröllopsbesvärs ihugkommelse” ? Känner han sig jagad ?? Tala med den svenska skaldekonstens fader…

Även när det gäller bröllopen har jag skrivit mycket, och jag har även varit Gode eller Asatrogen präst, även om jag inte har något aktivt Godord (observera att det stavas så – för efterapningar och ordblinda varnas !) för tillfället, var det blott för ett år sedan jag genomförde min senaste vigsel av ett par, där kvinnan var åtskilligt hetare på gröten än mannen, och inte ens väntade tills jag hann säga ”Tager du denne…” innan hon ville ropa ”Ja” och trä ringen över hans finger. Numera – ett år senare – är detta äktenskap och samboförhållande upplöst, och jag konstaterar att mitt ”track record” försämrats, precis som ”Svenska” Kyrkans – detta samfund som inte har ett enda dugg med vårt Sverige att göra, frånsett att det också utövar sin Mellanösterntro här… Antalet skilsmässor i Sverige, rapporteras det från SCB, är dock inte lika stort som under toppåret 2013, och vad själva den vigsel jag nu talar om angår, skedde den efter Odinistisk sed – brudgummen var och är en vilsen själ, som egentligen inte hör hemma här i vårt land, och kanhända lämnar han det snart, för Argentina eller någon annan varmare plats, där Piper Nigrum eller Pepparn brukar växa. Dit önskar också jag honom, liksom den svenska kvinna han i mindre än ett år hann vara gift med – just han förtjänar egentligen inga svenskor – men Odinism är inte detsamma som rasism, vilket jag själv alltid varit noga med att betona. Även om några kvarvarande Odinister i England – där denna rörelse grundades – ännu är just det, behöver inte alla vara det.

Jag utlyste också en belöning på den svindlande summan av 50 kronor, till dem eller den person som eventuellt kunde finna minsta fel med min bröllopsritual, som jag egenhändigt skrev just för det tillfället, men lustigt nog har inte en enda läsare hört av sig med en enda kritisk, nedsablande eller negativ kommentar, ja inte ens några skällsord, grova lögner eller osakliga tillmälen…

Legio är också det antal blot, som utlyses såhär års. Efter senaste årets Midsommarblot med NAS eller Nordiska Asa Samfundet, som skedde vid Ales Stenar, har man återgått till Rökstenen, där man firat sitt Midsommarblot även under tidigare år. Vi vet alla vad som senare tragiskt nog hänt – hur Ales Stenar utsattes för attentat – något som blir allt vanligare och vanligare vid våra stora svenska fornminnen, utan att staten och Polisen kan sätta stopp för det – och hur en viss, nu avsatt och utröstad ”Rådsgydja” ur ett annat, konkurrerande och definitivt mindre seriöst samfund plötsligt dök upp i Skåneområdet, samtidigt som förstörelsen vid Ales Stenar inleddes.

Stenar Sonnevang, officiell talesperson för Nordiska Asa Samfundet – som liksom jag i många år dragit ett tungt lass, inte minst privat, och försökt hålla alla dessa sk ”fornsedare” stången, har sagt att han personligen föredrar att lägga det gemensamma, riksomfattande blotet senare på sommaren och under industrisemestern, när folk är lediga, och deltagarantalet av naturliga skäl kan vara högre. Det ligger en del i det betraktelsesättet. Samtidigt vill jag också utfärda förnyade varningar för ”Fornseden” och vad dessa grupper håller på med – eller för att citera en kollega: ”Jag skulle hellre dricka min egen urin, än åka på Midsommarblot med samfundet forn sed

Lerkärl formade som könsorgan, något som påminner om en DDR-fana, linfrön, skäp och ”white trash” – så går det till, när samfundet ”Forn Sed” håller blot… Inget man vill uppleva…eller uppdaga…

Det är just det, ser ni. Efter ett otal ”fänriksövningar” i början av min långa tid som Asatroende Hedning, och utflykter i det som vi kan kalla Andy Mac Nabs och Söndags-Schamanernas sunkiga Universum är jag trött på dessa ständiga griller, Bear Grylls och allt vad det heter. Jag är trött på schaskiga små improvisationer, tomflaskor lämnade emot ett stenblock i skogen, nedskräpning – reellt eller mentalt, galna gydjor som skickar dick picks, kriminella personer i Asatrons absoluta utkant, och andra randfenomen. Jag är trött på att tvingas umgås med förståndshandikappade, djupt sjuka, frånstötande och äckliga människor. Allt detta är saker som man jämnt och ständigt konfronteras med om man har eller får med den sk ”fornseden” att göra, och det gäller i viss mån NAS också, eftersom de här två miljöerna till viss grad överlappar varandra

DN har idag ett långt reportage om Industridykaren Pelle Helgesson, som hamnade i ett Tunisiskt fängelse under ett av sina utlandsuppdrag, och som tillbringade sex långa och hårda år där. Han kom tillbaka till ett land – Landet Löfvén – där allt var förändrat, och där gamla mor blivit dement, och hans egen dotter inte kände igen honom längre. Nu har jag inte suttit i just några Tunisiska fängelser, vill jag mena, men jag känner en kollega som jag under sju år varit en nära vän till, och som – medan det pågick – utsattes för skenavrättningar hos Ryskstödda sk ”rebeller” (eller snarare debiler) i Donbass, Ukraina, och vars öde där också beskrivits i tidningsbladen. Med all respekt för Herr Helgessons upplevelser, och vad han genomlevt och överlevt, vill jag inte jämföra mig med honom, just – men också jag har numera så att säga min sjuka och åldriga mor att ta hand om.

Och jag har berättat för er om Livets Ord, diverse små seminarier på ett sk ”naturbruksgymnasium” i Hylte och en massa annat – sektliknande eller ej, fängelserna här i världen är många till antalet, och värst står det till med de mentala dito.

Personer och rörelser som de här skall man undvika…

För att summera, är det väl så att äckel och leda alltid är äckel och leda, och livets avigsidor eller de värsta avarterna av slödder kan man undvika. Bara för att jag givit mig till Gode, behöver jag inte vara Fängelseprät eller Sjukhuspräst, och ha med de värsta mänskliga tillstånd som finns, eller allmänt avskum att göra. Det finns en tredje väg, och det är att blota enskilt, eller att fortfarande välja den andra vägen, dvs att delta i NAS blot. Andelen av ”solitära hedningar” är fortfarande stor på nätet, inte minst västerut, och Midsommarblot kan göras smakfulla – till skillnad från vad en del ytterlighets-samfund och politiska ytterlighetspersoner håller på med…

Min Midsommarstång är UTAN kristna kors – som sig bör…

Midsommaren i år – 2019 – blir för min del enkel och traditionell. Den firas med mina nära och kära, våra gudamakter och de som betyder något för mig…. Det är inte så att ”alla” är välkomna, som man ännu envisas med att säga inom NAS, för det är ”alla” visst inte. Tvärtom är det så som det står i de kristnes bibel, att ”många äro komna, men få äro verkligen kallade ”

Annonser

Effekterna av Morgan ”Mollgan” Johanssons Hets emot Folkgrupp sprider sig…

Vår Regering hetsar som bekant emot folkgrupp, trots att det är ett brott i Sverige. Landets egen Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson tog förra året initiativet till en utredning, som väntas kriminalisera Tyr-runan, Odal-runan, Torshammaren, Valknuten och många andra symboler, som hör till det svenska folkets kulturarv, bara för att några extremister till höger och vänster förgripit sig på dem. Vem som helst kan ju förstå, att det är extremisternas beteende, och inte runorna, Torshammaren och symbolerna som bör kriminaliseras.

Tänk efter ett slag. Skulle man tillåta, att nazister använder det kristna korset (även om det har skett) eller att någon försöker koppla ihop Islams halvmåne med Homosex, på samma sätt som den alltmer fåtaliga ”forn sed” rörelsen i Sverige gör, vad gäller deras övergrepp och ”misapproriation” av Tors Hammare som symbol ? Nej, säkert inte. I nästan alla länder skulle dessa gruppers beteende vara en kriminell handling.

Remember: ”Forn sed” and other left wing extremist groups do misuse, misappropriate and misunderstand the meaning of OUR Norse symbols and OUR culture just as the Nazis.

They should all be PUNISHED and DEALT WITH according to the LAW !! They are CRIMINALS and shall be treated as such !!

Attentat emot runstenar, fornminnen och runinskrifter var alldeles okänt i Sverige tills för några år sedan. Med massinvandringen och islamiseringen, som Regeringen Löfvén aktivt stöder, har sådana här dåd, riktade emot svenskarna som folk och hela kulturarvet blivit vanligare och vanligare. I över tusen år har inskrifterna fått vara i fred, och räknats som bevarandevärda saker, som ingen i vårt land ville förstöra eller ofreda. Redan under Gustav II Adolf på 1630-talet fick vårt land en Fornminneslagstiftning, för övrigt en av de äldsta i hela Europa.

Nu har hela detta arv kullkastats, på grund av Morgan Johansson och hans hat-kampanj. Risken finns, att många fler oersättliga fornminnen kommer att skadas, därför att icke-svensktalande grupper, som inte är medvetna om innebörden i vårt kulturarv, låter sig lockas med av all denna rasistiskt influerade, Socialdemokratiska hets. Genom att hetsa emot runor och vårt kulturarv, göder man hela tiden de Sverigefientliga stämningarna. För något år sedan kunde jag berätta om hur en runsten i Upplands-Bro förstörts, sedan någon målat kristna symboler med sprayfärg på den. Stenen har enligt uppgift fortfarande inte sanerats, och frågan är väl om den någonsin kommer bli fullt återställd igen. (Den kladdades ned med ögat i triangeln, en symbol för den påstått ”allsmäktige” kristne guden jehova, ett slags mångud från Mellersta Östern, som inte hör hemma här i landet)

Kristna fanatiker förstörde denna sten i Upplands-Bro, mitt inne i den moderna förorten. Den är fortfarande inte återställd..

Såhär vacker var Holmfast-ristningen, innan KRIMINELLA IDIOTER och VANDALER förstörde den… Vi ska INTE låta dem komma undan med detta !!

Också i utlandet reagerar fler och fler människor emot vad som håller på att hända i Sverige, även om vår kamp är något som vi svenskar måste föra helt själva, trots den Regering och de politiker vi nu tyvärr har fått. Jag har under de senaste dagarna flera artiklar från utlandet – där människor också är arga och upprörda över vad som händer här, i vårt eget land.

Också sajter som Voice of Europe reagerar. Jag citerar, på förekommen anledning:

However, runes are over 1200 years old and have absolutely nothing to do with Nazis.
For many Swedes, the runes are a big part of their religion Asatru, and for some they just have a great historical meaning.
In the definition of racism in Sweden it is included that any kind of oppression against a religion is racist.

Which means that banning runes is racist and against Swedish law. Nonetheless, the government is now trying to ban the country’s pre Christian heritage, religion, culture and art.

To ban runes because they were used by Nazis is exactly like banning the Christian cross because it was used by Ku Klux Klan or in the crusades, or to ban the Arabic letters that are used by the soldiers of the Islamic State, IS/ISIS or Al-Qaeda.
At the Asa-Community, which organises Asatru and people with an interest in the Old Norse cultural heritage, the outrage is great about what they mean is a restriction on, among other things, religious freedom.
A petition has been launched, and on Friday May 24, a manifestation in protest against the proposal will be held outside Parliament in Stockholm.
Så långt de utländska nyhetssajterna. Som ni vet skrev över 15 000 goda medborgare under Nordiska Asa Samfundets namninsamling.
Också sajten ”Ancient Origins” – som berör hedendom, historia, kulturarv, arkeologi och sådana ämnen har uppmärksammat vad som snart kan bli verklighet, om Morgan Johansson och Regeringen Löfvén får som den vill.. även om man betvivlar, att förbudet verkligen går igenom… Det kan ju amerikanerna eller utlänningarna göra om de vill – för oss etniska svenskar är situationen annorlunda..
But what are the symbols they are concerned with? Reading further into the committee terms there is direct mention of the Odal rune, the Tyr/Tiwaz rune, the eagle, and the laurel wreath, and the misappropriation of these symbols by some extremist groups. However, the text also states that other unnamed symbols may be of concern if the committee deems them so. As mentioned above, Thor’s hammer, the Valknut, and the Vegvisir are three Norse symbols which the groups claim may be banned. Thor’s hammer, named Mjolnir, means “lightning,” and the Vikings used to believe that Thor’s hammering caused thunder and lightning during storms. Legends say Thor’s hammer could level mountains. It was a popular amulet of protection .
— —

“The Nordic Asa-Community, the largest heathen religious group in Sweden, has spoken out against any government efforts to police Sweden’s ancient heritage, arguing that “prejudices and misunderstandings are best cured with knowledge and facts.””

The Swedish Constitution protects freedom of religion, which could mean problems as the Nordic Asa-Community, which organizes the Asatru religion  also uses these symbols, and states that a possible ban would “wipe out a part of our own history, culture and beliefs – and our freedom of expression.”

A strong concern for many Viking enthusiasts is that they will be confused with the racist groups when they share symbols, but even more worrying is that ”When a symbol becomes too closely connected with a racist movement, it becomes theirs – it belongs to the racists and eventually, using it can be seen as a form of inciting racial hatred

Vad som sägs sist i denna artikel är inte minst viktigt. ”Forn sed” får aldrig någonsin tillåtas att förknippa Tors Hammare med homosex, lika lite som nazisterna har någon rätt att ”ta över” Tyr runan.

Dessa grupper är och förblir kriminella, och de skall behandlas därefter. Skulle någon vilja tillåta, att kristendomens kors, buddhisternas åtta-ekrade hjul eller islams halvmåne används som symbol för nazism eller avvikande sexualitet ? – Nej, det skulle alla religioner och alla etniska grupper med skäl vända sig emot. Då skall vi inte heller tillåta, att dessa extremister förolämpar oss !

 

Goda Runnyheter – och andra nyheter

Knappt har vallokalerna stängt i det svenska EU-valet, förrän de första rapporterna om allvarligt, systematiskt och upprepat valfusk trillar in. Minst 17 rapporter handlar om hur valsedlar mystiskt stullits, enligt kvällstidningen Aftonbladet. Vi minns hur det var; förra gången det var parlamentsval i Sverige. I staden Falun kom poströster mystiskt bort, och ingen blev straffad för det hela. I Stockholms län skickades ”nya” valförrättare från de Nordvästra förorterna plötsligt hem – utan straff och utan någon erinran från Länsstyrelsen, trots att man visste att de hade fuskat.

Sådan är rättvisan i Landet Löfvén – som det numera kallas, det land som en gång var Sverige. Anständigt ? Ett demokratiskt system ??

Ja – välj själva vad ni tror på, kära läsare, men det är tydligt att demokratins grundvalar, eller själva röstsystemet börjat vackla. Men – det är ju klart – det glömde jag nästan.

IS-fanor är ok, men RUNOR vill man förbjuda..

 

Runorna – ja dem skall man ge sig på ! Kulturarvet, de svenska medborgarnas identitet, historia och arv – ja det måste man förbjudas… Sådan är den politik, som den nuvarande Regeringen för. Nu väntar vi bara till den 31 maj, då resultatet av Morgan Johanssons utredning kommer att publiceras, och under fortsättningen av veckan kommer nog hatet, hetsen emot folkgrupp – de 80 % eller så av invånarna i Sverige som har nordiskt etniskt ursprung – att fortsätta, precis som vanligt. Men 15 000 namnunderskrifter har samlats in, från människor som vill stoppa vansinnet. Inför eftervärlden kan vi säga, att vi var de första att protestera. Förhållandena förbättras nog i framtiden, och vi får väl se vart all denna märkliga förbudspolitik kommer.

I väntan på det, och i väntan på den 31 Maj, kan vi fortsätta läsa på Riksantikvarieämbetets blogg med det senaste inom Runforskning – Marcus Smith, en av Riksantikvarieämbetets duktiga runloger, rapporterar om hur Maja Bäckvall vid Institutionen för Nordiska Språk, Uppsala Universitet spelat in tolkningar av det runsvenska språket.  ”Alla människor är väl intresserade av runor” skriver man på RAÄ:s hemsida.

och vem skall föra våra runor så väl med den äran!” (ur en gammal svensk folkvisa)

Man kan numera – på wikimedia commons bland annat – höra hur runsvenskan lät, genom inspelade tolkningar på band. En kulturgärning i det tysta. Vissa bygger upp, när andra bara vill riva ned.

Experter jag talat med och skrivit till – Vid Uppsala Runforum, Riksantikvarieämbetet och även det fristående muséet Vikingaliv – aktuellt i dagarna med ännu en stor annonskampanj – säger att de INTE fått några remisser av den aktuella utredningen – men håller med mig i det faktum, att både nynazisters och ”fornsedares” felaktiga användning av Torshammare och runor borde vara förbjuden.

De vill dock reservera sig, beträffande innehållet i utredningen – inte så konstigt, eftersom ingen fått se den, men om det visar sig att Justitiedepartementet INTE involverat RAÄ genom att ta in en remiss från dem, kan man faktiskt hävda att ett allvarligt fel har begåtts – RAÄ är ju den sektorsmyndighet, som har ansvar över Kulturminnesvården. De menar att ett lagförslag som detta, omöjligt kan gå igenom, och att ett ”runförbud” aldirg någonsin kan vara aktuellt. Vi får väl se hur det går…

KOM IHÅG: ”Forn seds” missbruk av Torshammaren är LIKA FELAKTIGT som Nazisternas användning av TYR-runan

(Bilder ur public domain på nätet, montage all rights reserved Hedniska Tankar)

”Fornsederi” och förstörelse också vid Lindholm Höje i Danmark…. ??

För en tid sedan kunde jag med stöd av Ystads Allehanda och andra vederhäftiga källor berätta om de skador på Ales Stenar, som vållats under hösten. Nu verkar det som ytterligare ett vansinnesdåd – elle meningslös förstörelse, som klart påminner om det i Skåne, inträffat vid Lindholm Höjes kända gravfält i trakten av Ålborg på Jylland. Den danska kvällstidningen ”Ekstra-Bladet” berättade för två dagar sedan om vad som hänt, och summerade situationen på ett bra sätt, även om den såklart också nämnts i flera andra danska media. 

Här i Sverige däremot, intresserar sig ingen för dådet, som riktats emot vår gemensamma Nordiska historia.

Under Påsken – en helg som inga verkliga hedningar firar – har någon grävt flera stora hål med ungefär 30 – 40 cms djup och ”torvat av” på flera ställen i det väl undersökta och redan utgrävda fornminnesområdet. Arkeologer vid Nordjyllands Historiske Museum uppges ha skickat ut en pressrelease om skadorna på det lagskyddade fornminnet. Man har valt att göra en polisanmälan den här gången, berättar Museiinspektör Lone Andersen – annars brukar man anmäla enstaka problem med vandalism till Slots- og Kulturstyrelsen, Danmarks motsvarighet till Riksantikvarieämbetet, den i dagarna kritiserade myndighet som har ansvaret för att bevara kulturminnen och kulturmiljöer i Sverige. Man har redan konstaterat, att antalet incidenter, där vissa personer försöker vandalisera hela kulturarvet ökar, säger Museinspektören till tidningen.

Hver gang det sker, går det direkte i mit arkæologi-hjerte. Det er en blanding af frustration og græmmelse over, at nogle mennesker har så skidt en moral. Det er ualmindeligt hæsligt at se på, siger hun.

”Skidt en moral” – ja – det uttalandet kan man upprepa. Varför bär sig dessa individer åt som lort ? Tidningen spekulerar också i att det skulle kunna vara ”enskilda skattletare” som orsakat skadorna, men varför skulle dessa nu dyka upp till påsk ? Och en annan arkeolog vid muséet säger till Ekstra-Bladet att de personerna måste vara osedvanligt dumma och inkompetenta i så fall; alla vet redan att fältet är väl utgrävt och undersökt, och att det knappast kan göras några spektakulära skattfynd där, även om ett antal stadsutgrävningar och bebyggelselämningar i Nordjylland gett ovanliga fynd på sista tiden, bland annat av svärd – men då har det varit medeltidsarkeologi det varit tal om…

Så vem eller vilka har orsakat det här ? Vem kan det vara, som håller sig framme ??

I Sverige har vi redan på 1980-talet haft en stor debatt om metallsökare, som torde vara välkänd för alla arkeologiskt intresserade, även amatörer; och som utlöste ändringar i kulturminneslagen. Samma debatt har i viss mån varit aktuell i Danmark och Tyskland och på fler ställen i Europa också, och redan vid 1990-talets början skrev RAÄ en fyllig rapport med information till allmänheten om vad som gäller. Länsstyrelserna på Gotland och i Kalmar län (Öland !) hade stora problem, men numera är allt bruk av metallsökare i Sverige belagt med tillståndsansökningar hos Länsstyrelserna. ”Branschen” eller det lilla fåtal försäljningsställen som finns, och som säljer sådana apparater till allmänheten har numera också tagit sitt ansvar, och upplyser i alla fall om att det finns en anmälningsplikt. Sedan dess har vi få problem i vårt land, och de incidenter som har funnits, verkar ha varit kopplade till enstaka myntsamlare på sydsveriges stränder, och de som utnyttjar en ”svart marknad” för fornfynd inom EU. Men till och med RAÄ:s rapporter från tidigt 90-tal visar, att de som är tillräckligt smarta för att använda metallsökare för någotslags ”skattjakt” också vet att röja undan sina spår, och lägga tillbaka grästorven efter sig…

Alla vet också att en gravhög eller ett gravröse vanligen innehåller brända ben och gravgåvor i mitten på röset, inte utåt kanterna. Som man förstår har stenkärnan i rösets mitt alltid lagts dit med syfte att försvåra för tjuvar, eller att hindra vilda djur från att rota runt på platsen – så var det redan på bronsåldern, när de flesta stora gravhögarna började byggas. Anledningen till att man kastade upp en så stor hög med jord som möjligt var förstås också att de döda skulle få vila i frid, och i de fall man i senare tider försökt gräva i högarna efter skatter, som aldrig funnits där, har man så gott som alltid försökt gräva sig in till högarnas kärna. Så var fallet också på Badelunda-åsen utanför Västerås, där okunniga bonddrängar orsakade krater-liknande fördjupningar redan på 1700-talet, tills deras egna gropar lär ha rasat igen ovanför huvudet på dem, och begravt dem levande så att de kvävdes – vilket folktron uppfattat som ett rättvist straff… Det finns också andra Skattsökar-sägner förknippade med gångna tider, och hur man då såg på de stora järnåldersgravfälten, om nu någon vill veta.

De skador som orsakats, kommer att kosta hundratusentals danska kronor att reparera, tror muséet. Och här är det alltså knappast fråga om skattsökning, eller amatörarkeologi på sandlådenivå, men något annat… Skadorna liknar de vid Ales Stenar, som jag redan berättat om. Marken har torvats av, och man verkar har tagit upp och forslat bort en mindre mängd jord från platsen, men lagt tillbaka stenar, som man inte velat ha – av foton som de här ovan att döma – men varför gör man så ? Vad är det för slags tänkande eller fasoner, som ligger bakom ??

För mig framstår det här som spår efter någotslags rituell verksamhet, eller något liknande. Det är den enda hypotes jag har om det. Det är väl känt, att markskadorna vid Ales Stenar från i höstas och Februari uppkom strax efter det att representanter för den svenska sk ”Forn sed” rörelsen besökt Malmö, och försökt etablera sig i Skåneområdet. NAS, Nordiska Asa Samfundet och snart sagt alla seriösa Samfund för Asatro och liknande som finns i Danmark och Sverige har tagit tydligt avstånd från de händelserna, liksom de senaste från Danmark i veckan. Det har framgått av diskussiongrupper över hela nätet. De enda som inte tagit avstånd, utan tydligen lever vidare i någotslags drömvärld, där inga problem existerar; är just de alltmer fåtaliga ”fornsedarna” i Sverige – betecknande nog. Representanter för NAS skall ha träffat ombud för Ase- og Vanetrosamfundet Forn Sidr i Danmark, som är ett helt annat slags samfund än den oansvariga sekt med samma namn som finns i Sverige.

Jag har själv berättat i den här bloggen om hur en ceremoni som de här svenska ”fornsedarna” höll vid Uppsala Högar förra året helt spårade ur, och slutade med att en massa berusade personer stod och skar sig med knivar, vid vad som skulle vara en bröllopsceremoni. Jag har berättat om de mycket underliga uttalanden de här personerna gjort genom åren, och hur de menat att det skulle vara ”fornt” eller ”sed” att göra Torshammaren till en internationell symbol för homosexualitet, till exempel. Jag har berättat om hur vissa ansvariga bland dem skrivit på sina interna debattsidor att man skulle få ”värdefulla andliga erfarenheter” genom bruk av droger, till exempel. Om skadorna på Havängsdösen i Skåne, strax efter att en del personer observerats på platsen – och mycket annat som skett genom åren, alltsammans genom samma personkrets.

Hela tiden har vi då fått höra, att ”forn sed” skulle vara en rörelse, som syftar till ”goda relationer” mellan människor, eller människorna och naturen (hur tror man, att det skulle uppnås med drogers hjälp ??) och andra dumheter i samma stil – och samma ständiga undanflykter från denna sekts sida. Jag har tidigare skrivit här, att det sannolikt är i utkanterna på ”forn seds” miljön i Sverige man skall leta, och det vidhåller jag.

Ekstrabladet skriver att det sannolikt är tal om flera gärningsmän, och inte en individ. Organiserad verksamhet, med andra ord. Man måste ha förberett sig, och forslat spadar och andra verktyg till eller från platsen.

Vari ligger charmen – hos folk med huvudet under armen ?

I ”fornsederiets” urspårade ritualer ingår ofta, att man ska ”magna jorden” till påsk, ”dyrka småfolket och vättarna” och andra stollerier. Detta ”magnande” lär också tagit sig sådana uttryck, att man tagit med sig jord hem från olika platser tydligen, och tillverkat sk ”fröbomber” eller jordkokor av dem, som man sen slängt omkring sig eller på andra. Saker som inga andra hedningar håller på med, så vitt jag vet. På sista tiden förefaller det som om även svårt förståndshandikappade personer lockats till att vara med i ”Forn Sed” Sverige, efter vad jag fått höra – men vad kan hända, om det sker i en miljö där droger helt uppenbart förekommer, även om man officiellt eller utåt är mycket noga med att förneka det ?

Nu säger inte jag, att de här personerna jag omnämnt är skyldiga, eller att just de skulle ligga bakom det hela. Det är hursomhelst en polissak, för polisen i ett nära grannland dessutom; men jag tror alldeles avgjort, att det är i kretsar som dessa, som dansk och svensk polis måste börja söka. Och det är allvarligt nog, som alla förstår. NAS har redan skrivit flera öppna brev till ”Fornsederiet” (ej att förväxla med de i Danmark) angående deras uttalanden och beteende, och det finns inga som helst skäl för mig att  åter upprepa det här, eftersom ni ju ändå kan konsultera andra hemsidor.

Inget svar har getts om missbruket av drogerna, Torshammaren, svårt sjuka personer i en för dem högst olämplig miljö, blodsoffren vid Gamla Uppsala och allt det andra.

Jag skulle våga påstå – utan omsvep – att offer av människoblod, ”magnande av jorden” med bortforsling av torv eller alven (alltså det lager av mineraljord under matjorden, som de här personerna tydligen vill åt – i rituella syften) och allt detta, är förargelseväckande beteende – i lagens mening.

I alla fall väcker det min förargelse, som alla vet och nog kan märka. Även många andra är förargade, och jag skulle också vilja påstå att blodsoffer, åverkan på fornminnen och gravfält, pajas-upptåg vid Gamla Uppsala och liknande är väldigt väldigt onödigt.

Det hjälper inte Hedendomen framåt i Sverige som rörelse, ingen annanstans heller, inte på minsta sätt – och det är nog allt som finns att säga om saken…

Nordiska Asa Samfundet trotsar ”Mollganlagen” – Lanserar kampanj emot Runförbud och förföljelsen av etniska svenskar

Nordiska Asa Samfundet tycks för länge sedan ha fått nog av den exempellösa hets emot folkgrupp, som Regeringen Löfvéns Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson fortsätter driva, trots att både juridiska experter och en hel folkrörelse sagt till honom att sluta med det, och ta sitt förnuft till fånga – innan det är försent. Jag har själv skrivit flera artiklar i det här ämnet redan, och jag vidhåller vad jag sagt, även i det förra inlägget. Hetsen emot runorna och de etniska svenskarna fyller inget logiskt syfte, utan är tillkommet bara ur denne ministers vilja att skada och brännmärka sina egna motståndare.

Man har nu bildat en aktionsgrupp kallad ”Rör inte våra runor” på Facebook, och Stenar Sonnevang, NAS egen grundare har uttalat sig, och det sker i ett något mer bildat tonfall, än när den sedvanliga mobben talar – även om vi nu har en mobb i vår Riksdag också...Man har nu också startat en namninsamling, där man hävdar att Regeringen Löfvéns handlande gentemot sitt eget folk bryter emot artikel 9 i Europakonventionen, något man måste se mycket allvarligt på.

Till dags dato har mer än 2216 personer skrivit under namninsamlingen, som jag till fullo stöder.

 

Jag uppmanar er alla att omedelbart skriva under namninsamlingen ( tryck på denna länk) och tydligt visa, att ni inte tänker acceptera inskränkningar i vår religionsfrihet eller tankefrihet längre. Var och en kan ändå förstå, att om det verkligen är så som denne förvridne dvärg till Minister påstår, att Odal-runan och Tyr runan skulle ha missbrukats av högerextrema grupper, då är det självklart de högerextrema man skall slå till emot, och INTE runorna, vars kulturella, religiösa och historiska betydelse är omistlig, och inte får missbrukas eller komma i händerna på fel personer.

I början på April blev det också känt att Peter Kåhl, som fortfarande skall vara NAS främste företrädare i andliga ting – men som är känd för sina ibland kontroversiella uttalanden – nyligen blockerats av Facebook för andra gången; då han vågat använda en enstaka bild på Odal- och Tyr-runan, helt utan kommentarer. Att enbart publicera en bild på en runa eller ett skrivtecken, ja en bokstav; kan inte vara förbjudet – ens om herr Kåhl för sin del kan betraktas som en aktivist, och en man som troligtvis är beredd att sitta i fängelse för sina åsikter. Aktivism är inte förbjudet, och även om en man gör kontroversiella uttalanden (det gör jag också, och flera med mig – som bekant !) så kan man tydligtvis inte fängsla honom för detta, eller ens bötfälla honom; låt vara att herr Kåhl är en mycket ”oandlig” figur, och att tonen i de Fb-grupper där han och andra bekanta hedningar förekommer, inte kan kallas ”rå med hjärtlig”. Den är tvärtom Rå på ytan – men innerst inne brutal !

Mina egna åsikter om stavning, uppförande, lämpligt uttryckssätt, verbal förmåga i tal och skrift och vad andligt föregångsmannaskap är eller skall vara må avvika från vederbörande, det är sant och känt – men så går jag inte omkring och kallar mig Gode för något, än mindre föreställer andlig företrädare på just riksnivå. Jag är blott en Thule och Kraftarskald, om ni vet vad som skiljer den sortens folk från de vanliga skalderna, och med det låter jag mig nöja. Diverse personer ur den breda hedniska massan får väl ha så många fb-konton de vill, eller hålla hov och harg inför de därav frälsta, men själv hållerer jag en viss distans till fenomenet ifråga. Minns att många äro komna, men att få verkligen är kallade. Den senaste utvecklingen måste dock tolkas som censur, och ett ingrepp i den personliga friheten. Stenar Sonnevang skriver bland annat:

(ni får förlåta, att jag blott citerar:)

”Aus dem schwartzem Loch des Volks-seele…. ”Ur folksjälens svarta hål” – Och ur den folkliga Asatrons mörka hjärta åt Upplands-Bro och Finspång till”

Då det har rått en viss förvirring runt och om våra symboler/runor, vilket mest beror på okunskap eller en vilja att använda symboler för sin egen vinnings skull.
Många verkar tro att man kan ta tillbaka symboler eller att dom blir något olika efter bäraren. Detta är helt enkelt fel. En symbol kan inte tas tillbaka då den aldrig varit borta.
Att påstå att en symbol har varit borta är lika felaktigt som att påstå att en symbol blir något efter bäraren. En symbol har ett fast värde. En fast symbolik. Det förändras inte efter bäraren eller dess åsikter. En symbol kan varken vara ”god” eller ”ond” Den som bär en symbol gör det för att den uppskattar symbolens inbyggda värde. 
Både värdet inom tro och inom kultur. Inte för att symbolen uppskattar bäraren och dess åsikter. En symbol har inga åsikter. Inte heller kan de fyllas med åsikter oavsett hur gärna någon vill det. Dom är redan fyllda med kraft, mening och värden.
Dessa fornnordiska symboler har för oss ett högt värde inom Tro och kultur. Detta värdet är fast och ska värnas om och kunskapen ska förmedlas vidare. Det är allas vår plikt och något vi gör tillsammans.
Runor är inte något farligt och bör därför inte väcka till hetsiga diskussioner och rop på förbud.
—–
Helst vill vi inte se symboler eller runor i några politiska sammanhang. Tro skall vara fri från politik. Men nu lever vi inte iden bästa av Världar. Så istället för att skrika om förbud och försöka bestämma vem eller vilka som ”får” använda symboler och runor så är det okunskapen vi måste bekämpa…

– Stenar Sonnevang, Talesperson, Nordiska Asa Samfundet

Så långt Herr Sonnevang. Själv tycker jag dock hans uttalanden verkar minst sagt motsägelsefulla, låt vara att han har rätt i mycket. Först säger han att han vill undvika all politik, sen hänvisar han till en egen tolkning av artikel 9 i Europakonentionen – och är då inte denna konvention just politisk ?

Även lagförslag, Ministrars uttalanden, tidningsartiklar och liknande är och förblir politik, och ingen av oss kan i längden undvika ett politiskt ställningstagande. Det kan inte Hans Helighet Påven i Rom, Sveriges Ärkebiskop eller Ärke- någonting vad hon nu är heller, och inte heller diverse Sultaner i Brunej nej nej eller Dubai Aj Aj heller, så vitt jag vet eller kan konstatera.

Är det musik som låter eller politik som ljuder – Ja – döm själva…

Stenar Sonnevang glömmer dock en viktig sak. Han skriver uttryckligen, att användandet av runor skall vara fritt för alla. Det är en orimlig slutsats, eftersom högerextremisternas användning av runor väcker anstöt, liksom ”Forn seds” och flera vänsterextrema organisationers användning av Torshammaren.

Därmed står det helt klart, att användandet av runor inte är, inte har varit och inte kommer att vara fritt för vem som helst. I Svensk lagstiftning finns dessutom redan en paragraf, som heter Förargelseväckande Beteende, 16 § 16 Kap Brottsbalken.

Själv skulle jag vilja hävda att det framstår som tämligen solklart för de flesta medborgare, att Nynazister och liknande de facto väcker förargelse, när de missbrukar symboler som de aldrig någonsin haft den minsta rätt att använda, och ifall man nu respekterar symbolers värde som sagde herr Sonnevang antyder, ja då är det också självklart, att man måste förhindra att de besudlas, eller kommer i fel händer. Inte heller vår nationalsymbol Svenska Flaggan, Kungahusets vapensköld eller heraldiska emblem för andra statliga myndigheter får missbrukas, och det gäller till och med också för företags logotyper, eller enskilda firmors namn. Det finns ett helt rättsområde som heter Patentjuridik, till exempel – och det måste även herr Sonnevang ha hört talas om, antar jag,,,

”Fornsederiet” och dess utövare i extremvänstern är minst lika FEL ute som Nynazisterna, när de försöker koppla ihop Torshammaren med Homosex…

Likaså väcker det stark förargelse, när Forn Sed försöker koppla ihop Torshammaren med homosex, eller genomför ceremonier vid Uppsala Högar, där de deltagande står och skär sig med knivar i händerna, offrar människoblod och annat i den stilen. Rörande Torshammaren, har herr Sonnevang skrivit minst en stark debattartikel på NAS egen hemsida, och angående de skändligheter fornsedarna begått i övrigt, så tror jag mig nog kunna säga, att varken han, jag eller några andra seriösa personer i den hedniska rörelsen alls vill acceptera dem, eller ha det minsta med denna sk ”fornsed” att göra.

Den här bloggen då ? – undrar kanske någon mindre vetande person, som inte är torr bakom öronen ännu.

Nej, säger jag – det är skillnad. Du som läser vad jag skriver just nu befinner dig här av egen fri vilja, och du behöver inte läsa denna text, vars spridning är högst begränsad. Inte heller kan du åberopa ”förargelseväckande beteende” om du avlyssnar din grannes lägenhet, till exempel, övervakar grannens data-trafik eller hackar dig in på hans Facebook-sida. Då är det nämligen du som begår hemfridsbrott, respektive dataintrång, och vad din egen granne, P Kåhl, Kal P Dahl eller Fan och Hans moster än må syssla med hemmavid, har varken du, jag, herr Sonnevang eller någon annan med dessa göranden, låtaden eller åsikter att göra, eftersom de inte befinner sig i det offentliga rummet.

En nazist-demonstration på öppen gata, eller självskade-beteende ibland neddrogade ungdomar vid Uppsala Högar, och pårökta personers trummanden där, befinner sig emellertid i högsta grad i vårt gemensamma, offentliga rum, och går därför inte att bortse ifrån, särskilt inte om man befinner sig utomhus eller på plats, när dessa urartade upptåg  och pajas-fasoner pågår..

Det finns inga som helst bevis för att skärande i händer, blodsblandning och liknande förekom vid bröllop, och även om det kanske förekom i andra sammanhang (fosterbrödraskap) enligt den isländska sagan, så är offrande av människoblod och liknande något som alla någorlunda normala människor och hedniska samfund tillika idag tar avstånd ifrån, liksom nynazism.

NAS uteslöt så sent som förra året en person som också skulle vara dess främste andlige företrädare på just denna grund, och inte minst därför framstår Herr Sonnevangs yttranden om att runorna eller andra symboler är ”fria att utnyttjas av vem som helst” som skäligen märkligt, även om det kanske baseras på okunnighet. I alla händelser har han fel i sak, då man enligt svensk lag inte får bära sig åt på det viset.

Om vår Regering – Regeringen Löfvén – skulle använda den redan existerande lagen om Förargelseväckande beteende på rätt sätt, och be Polisen tillämpa den, skulle mycket vara vunnet. Det behövs som vi alla förstår inte alls några ”Mollgan-lagar” emot just runor, däremot krafttag emot de personer som missbrukar och förnedrar våra Hedniska religiösa symboler, använder dem i oriktiga sammanhang, eller politiserar dem, likaväl som ”fornsedarnas” missbruk av Torshammaren.

Så långt är jag helt enig med NAS och Herr Sonnevang, men jag är inte enig om resten, för svensk lag säger redan något annat, liksom allt varumärkesskydd, Lagen om skydd för Riksvapnet och Svenska Flaggan och många andra lagar. Som svensk medborgare tänker jag för min del följa dem, och man bör även minnas, att svensk demokrati inte är någon självmordspakt. Den har rätt att försvara sig emot de krafter, som vill dess snara undergång, oavsett om dessa krafter kommer från höger, vänster eller något obskyrt religiöst samfund.

Slutligen är det nog också en bedömningsfråga, om ”Mollganlagen”, som väntas bli införd vid halvårsskiftet bryter emot 9§ Europakonventionen, eller inte. Jag skulle vilja påstå, att så mycket väl kan vara fallet, men det är ju EU och dess organ som beslutar här – över huvudet på svenskarna, precis som vanligt. Och att ifrånta ett helt folk rätten till sin egen historia, till sitt eget historiska arv – vad är det, annat än att hetsa emot folkgrupp ?

Behöver vi alls något EU – förresten ?

”Där rätt förvandlas till orätt, är AKTIVT CIVILMOTSTÅND detsamma som medborgar-plikt”

– Angela Davis, svart frihetskämpe.

”The only thing power respects, is power”

– Malcolm X

 

Och VILL Regeringen Löfvén ha krig, ska den vara medveten om att den kan FÅ det. TUSENTALS svenskar har redan skrivit på emot ”Mollganlagen” och är beredda att ta strid för vår kultur, vår historia och våra runor. Aktivister har förklarat sig vara beredda att sitta i fängelse eller  använda civilmotståndets väg. Det återstår att se hur det kommer att sluta…

 

Asatrogen frågesport…Och ett budskap från Mr Natural…

”Fornsederiet” och fornsedarna fortsätter vara ett problem för oss alla. Kom ihåg vad jag sagt om Ales Stenar och händelserna där i det förra inlägget. Så snart ”forn sed” började försöka etablera sig i Malmö, under sin minst sagt fnoskiga ”Rådsgydja” så hände alltså det här – uppenbarligen drar hon med sig mycket sjukt folk, och fortsätter vara ett problem – det här kan ingen neka till, men snart kommer väl de vanliga halvtaskiga ursäkterna: ”Nej, stendösen var trasig när vi kom”, ”Nej, vi använder bara lite droger”, ”Nej, det faktum att vi skriver ritualer om att gräva upp jord från offentliga platser, är såklart bara ett rent sammanträffande” osv osv.

Polisen bör nog titta närmare på de här personerna, först som sist; det är i alla fall vad jag tror. ”Forn sed” har alltid varit kunskapsfientligt, inriktat på new age och diverse flum, men glöm det. Låt oss återvända till Asatron och allt vad den kan ge oss, för som en viss Mr Natural – på sin tid tecknad av Robert Crumb en gång sa:

Nåja – jag tackar inte någon ”Gud” – honom tror jag helt enkelt inte på – men detta med att tillfredsställa sin intellektuella nyfikenhet, och att söka efter verklig kunskap, istället för att som dåliga människor begå dåliga handlingar – visst ligger det någonting i det…

En sida av många, där man kan lära sig lite Asatrogen frågesport, på en högre nivå än för enbart nybörjarna, är den här. Visserligen på Engelska, och inte på vad en känd svensk poet kallade ”ärans och hjältarnas språk”, men i alla fall…

Grov skadegörelse vid Ales Stenar – ”Fornsedare” ligger troligen bakom…

För en tid sedan fick det hedniska Sverige dåliga nyheter, vilket lokaltidningen i Ystad kunde berätta. Ales Stenar, en av de främsta och mest intressanta platserna för kulturminnesvården i vårt land, har återigen utsatts för grov skadegörelse. Mönstret känns igen från tidigare år. Vi känner alla till bränderna vid Havängsdösen, av allt att döma förövade vid Midsommarsolståndet. Vi känner till vandalismen emot Världsunika hällristningar på Österlen. Vi känner till de minst sagt underliga turer, som utspelats vid Ales Stenar i det förgångna, vilket bland annat Föreningen Vetenskap och Folkbildning kan upplysa er om.

Just Sydsverige och det befolkningstäta Skåne tycks vara rikare på brott emot Kulturminnesvården än andra delar av landet. Kanske beror det på befolkningstryrcket, kanske på något annat. I Stockholmsområdet förekommer annan vandalism, riktad emot Runstenar i Upplands Bro, till exempel – som försetts med ditklottrade kristna symboler och gjorts oersättlig skada. I det sista fallet rörde det sig om sk ”ensamkommande” från Monoteistiskt sinnade länder, efter vad som till sist kom fram – men de som begått alla förbrytelserna i Skåneland är än så länge okända…

I Upplands Bro skadades en vacker runsten mitt inne i ett bostadsområde, sedan kristna fanatiker sprejat en tydlig symbol för Monoteisternas gud Jahveh på den…

Emellertid – i Löderup i Skåne bor författaren och föreläsaren Görhan Hellström (ja, han stavar sitt förnamn så !) som frivilligt brukar agera turistguide vid Ales Stenar, och som också skrivit en bok om det sägenomspunna monumentet – jag har inte  själv läst den, men kommer inom kort att köpa den, och det kanske även andra intresserade gör. I februari i år skrev Ystads Allehanda för första gången om förstörelsen vid Ales Stenar, även om ledtrådar förekommit i den tidningen än tidigare.

Redan våren 2018 började någon eller några personer försöka välta omkull flera av stenarna i Skånes största skeppssättning – man kan just undra varför… (foto: Mark Hanlon, Ystads Allehanda)

De första skadorna uppstod troligen kort efter det att NAS, Nordiska Asa Samfundet, annonserat att de skulle bedriva sitt Midsommarblot på platsen. varför vet man inte säkert, men kanske var det några som ville skada Asatro och NAS anseende i Sverige, och berättigade misstankar faller då genast på Forn Sed och dylika grupper – man vet ju att de velat skada Asatrons sak även tidigare. Görhan Hellström har också – som den gode medborgare han är – noterat att någon eller några avsiktligt försökt skada monumentet, och att de varit där flera gånger. Redan i Oktober 2018 kunde Statens Fastighetsverk och Länsstyrelsen i Skåne län bekräfta, att skadorna var så allvarliga, att man måste förankra stenarna bättre i marken. Själv besökte jag Ales Stenar för första gången på många år vid Midsommaren 2018, då det stora blotet – som blev en oerhörd framgång – firades, men under och före ceremonierna lade jag märke till flera helt utomstående personer ur den sk ”forn sed” miljön, som uppehöll sig på och omkring platsen. Det finns anledning att återkomma till detta nedan. Fler än hundra deltagare deltog i ceremonin, vad än kvällstidningarna skrivit sedan.

Jag fäste mig också vid att särskilt två av stenarna längst i söder verkade bära svaga spår av eldningsskador, av samma typ som Havängsdösen fått lida av, (sprickor, nedsotning) och att det tydligen grävts vid foten av dem, vilket också syns på denna bild, tagen av Ystads Allehandas fotograf med drönare. Att grästorven tagits ort, kan nog inte förklaras som ”trampskador” eller ”naturlig förslitning” till följd av hundratusentals besökare. Vi såg också hur ett par från Lund, och ett par andra ej identifierade personer (längst till höger i bild) satte sig ned för att äta och dricka mitt inne i stencirkeln, ungefär som om de trodde, att det vore lämpligt att hålla någotslags picknick där, men motade inte bort dem. Det kanske vi borde ha gjort, men nu ville vi uppföra oss hänsynsfullt emot alla, och såg därför genom fingrarna med de här ovärdiga personerna, som helt uppenbart inte förstod, hur man ska uppföra sig på helig mark, och som visade påtagligt dålig stil – för en forntida gravplats är inte något ställe man sätter sig ned och äter och orenar på. Jag själv inspekterade också ensam platsen dagen efter arrangemanget, men fann att platsen var i oförändrat skick. NAS representanter städade också noga efter sig, så vad som senare hände, kan inte ha berott på dem.

Vad som senare hänt och uppdagats, beror inte heller på ”erosion”, ”fårbete” och så vidare – om en del personer försökt skylla ifrån sig på detta. Lokaltidningen kunde bekräfta vad som höll på att ske. Jag citerar:

I november i fjol lade Görhan Hellström märke till att det var ovanliga förslitningar vid marken kring vissa av stenarna.— —Så när han i höstas uppmärksammade företeelsen påpekade han detta för länsstyrelsen och gjorde en polisanmälan. När han i februari var på besök igen, hade allt fler stenar fått jorden kring sig uppgrävd och bortforslad från platsen.

– Då hade jag inte varit uppe sedan november och noterade det direkt! Jag blev helt chockad av de här stora utgrävningarna. Jag blir både ledsen och förbannad för åverkan, säger Görhan Hellström.

Platsen är fornminnesskyddad, detta innebär inte uteslutande skydd av stenarna utan även marken och tre meter runt stenarna. Att påverkar stenarna eller marken kring dessa är helt enkelt ett brott. När vi besöker platsen syns det tydligt att stenarna inte är skadade men marken runtom har grävts bort.

Samtidigt med detta noterade jag själv att ”Samfundet forn sed” intensifierat sina aktiviteter i Skåneland, där de inte haft något ”godeord” som de skriver (begreppet är felstavat, det heter ”godord” och inget annat) på flera år. Några godtrogna personer i Bromölla-trakten lyckades de i alla fall värva, denna mycket märkliga ny-schamanistiska rörelse med enbart ett fyrtiotal aktiva medlemmar, som säger att de skall representera oss alla inför Sveriges ”interreligiösa råd” och mycket annat konstigt. Bland annat lär en av deras ledande figurer, en sk ”Riksgode” – vald av kanske högst tjugo personer – håll med om att det är bra ynkligt – som säger att han har examen i ”Ekopsykologi (existerar det ämnet alls ? – man kan förvisso fråga)ha propagerat för i en bok om ”Jordandar”, ”jordens helighet” osv att man ska göra ”frö-bomber” med jord tagen från offentliga platser, och som man gräver upp där (notera detta sista !) vilket då tydligen ingår i ”fornsedarnas” förvridna ceremoniel….

Den sk ”Riksgydjan” som ibland kallar sig för ”Rådsgydja” och annat, och som bara valts med ett underlag av mindre än tjugo personer (hur kan hon då ens säga sig representera alla hedningar i riket ? Det är ju rent löjligt som dessa ”fornsedare” håller på…) är en åtskilligt märklig person. Bland annat säger hon sig vara en varulv, och ”ha svans” som hon uttrycker det, och propagerar för sk ”teriantropi” eller med andra ord att man ska gå omkring och anse sig vara ett djur. Detta ingår då i hennes egna föreställningar, eller hur hon definierar sin hedendom. Ok, jag är inte utbildad i klinisk psykiatri, men otvivelaktigt rör det sig här om en mycket, mycket sjuk människa. De flesta, någotsånär normala personer definierar inte hedendom på detta sätt, och anser inte på något vis att sådana bisarrerier ingår. Det är att märka, att flera andra kända psykopater lidit av samma svårföklarliga ”varulvsmani” och att flera av dem också gått över gränsen – och finns det en patologiskt vrickad person i dessa ”forn seds” sammanhang, fruktar jag att där kan finnas flera, vars existens vi inte känner till…

Allt detta kände jag till, men jag gjorde ingenting för att stoppa det. Det kanske jag borde gjort. Görhan Hellström anmälde saken till Polisen i alla fall, och det tycker jag faktiskt hedrar honom. Kanhända är han lite inne på samma tankegång som jag vad gäller förövarnas möjliga identitet, för till lokaltidningen sade han bland annat att:

– Vi kanske ska söka i kretsar och grupper för vilka Ales stenar är helig mark. Man tar med en souvenir eller trofé hem från Ales stenar för att marken har en oerhörd betydelse för dem, deras gruppering eller tro, säger han.

Efter att Polisanmälan väl skett, inspekterade också sakkunniga och arkeologiskt utbildade personer Ales Stenar på Länsstyrelsens uppdrag. Till Ystads Allehanda sade Görhan Hellström den 19 Februari, att han inte ville spekulera i vem som orsakat förstörelsen, men den måste skett mellan November och Februari, alltså i exakt samma tidsperiod som ”Forn Sed” bevisligen var mycket aktiva i Skåne-området. Detta kan inte vara en tillfällighet.

Görhan Hellström och Länsstyrelsens arkeologer har kunnat bevisa, när och hur skadorna uppstått. Hålen har fyllts igen, men skadorna på stenarna kvarstår.

På ”Forn seds” Facebook-sidor finns bilder på hur de vid sina ceremonier ställer glödheta fyrfat och liknande direkt på urberget. Detta orsakar skada, och bevisen för deras  oaktsamma agerande syns för alla och envar.

Den 19 Mars hade lokaltidningen i Ystad nått fram till en viss Sandra Lindholm-Svensson, som kallar sig nationell samordnare för gruppen Pagan Federation International, som inte alls är så stor till antalet i just Sverige. Den säger sig fungera mest som en paraplyorganisation, som mest skall ge hjälp och stöd – även i juridisk form – till en del andra nyhedniska grupper. Dess kunskaper om Asatron är inte stora – bland annat noterar man flera grova sakfel på dess hemsida – och gruppen kan väl räknas till New Age, snarare än traditionell hedendom i och för sig. Ett tecken på PFI:s samröre med forn sed är att man anammat flera aav deras mest underliga vanor, bla. detta med att kalla sig vid djurnamn. Sandra Lindholm har tagit pseudonymen Björnmor, och övriga representanter för denna rörelse kallar sig vid namn av skator och andra djur – jag undrar just varför. Själv känner jag inte till någon hednisk kultur i Norden, som någonsin gjort just så, och det är svårt att veta varifrån alla dessa villfarelser och absurditeter kommer ifrån; men troligen är det väl ”fornsederiet” eller ”Söndags-Schamanismen” som spökar – och söker vi i de här rörelsernas ”fula svans”, så tror jag nog också vi hittar förövarna – precis som Görhan Hellström säger…

Emellertid, PFI fördömer starkt vad som hänt vid Ales Stenar, och så gör även jag, som tagit upp problemet med oansvariga och urspårade grupper som ”forn sed” även tidigare, i inlägg efter inlägg.

Sandra Lindström Svensson sade till Lokaltidningen att:

Ingen som anser att platsen är helig skulle göra så. ”Ales Stenar är ett stycke levande historia” – Som nationell samordnare för en av Sveriges hedniska organisationer vill jag å det starkaste fördöma förstörelsen vid Ale Stenar.

PFI har tagit avstånd ifrån det hela, liksom jag själv. Personer inom styrelsen för NAS, som jag skrivit till de sista dagarna säger, att de skall försöka publicera en insändare i Ystads Allehanda, och att de är på väg med ett officiellt fördömande av attacken. Forn sed däremot, har inte fördömt den alls, och sannolikt är det alltså den rörelsen som har varit framme – igen. Vi har sett prov på liknande beteende från deras sida många gånger förr, och de är kända för att inte ha något förbud för narkotika och liknande vid sina sammankomster – där har vi kanske också en del av förklaringen…

De har dessutom:

Ideologisk motivation, eftersom de utgett böcker där de lär ut konsten att göra sk ”fröbomber” och säger i skrift, att man ska ta med sig jord från offentliga platser. Just det hände också vid Ales Stenar. Om detta ingår i deras ceremoniell, behöver det i och för sig inte betyda att de agerat så på just den platsen, men redan i och med att de uppmanar andra till att göra så, är de oansvariga.

Dokumenterat tidigare förstörelse, vilket syns på deras fb sidor. De har ställt fyrfat direkt på berghällar, och bedrivit eldning på ett oansvarigt sätt under sina ceremonier. Detta har bevisligen orsakat skador på flera platser i landet (t ex Havängsdösen, som nämnts ovan)

Befunnit sig i området. Man har konstaterat, hur de hållit flera sk ”pubträffar” i det närbelägna Malmö, dock oklart med vilket syfte, men syftet kan mycket väl ha varit, att planlägga en eller flera ”påhälsningar” vid Ales Stenar

Haft tillfälle, sannolikt uppsåt och bevisligen har de också flera mentalt instabila personer i sina egna led.

Ok, jag är inte Polis, och inte heller Leif G W Persson, men man behöver liksom inte anlita ”Kommissarie Wallander” i Ystad för att se, hur detta sannolikt har gått till. Allting tyder på att det är samfundet Forn Sed, eller i alla fall personer i dess led, som begått allt detta. Jag säger vad jag förut sagt – och det är att jag inte rekommenderar, att någon har kontakt med nämnda rörelse. Själv har jag brutit med den för länge sen, och det var redan på 1990-talet.