Gudahov snart också i Norge – Men hur är det i Sverige ? Har vi Asatroende någon ”religionsfrihet” ??

2019-02-19 av Hedningen

Något som ofta förekommer såhär års är Årsmöten i föreningar och samfund, och i Norge håller snart Åsatrufellesskapet Bifrost årsting, enligt vad Hedniska Tankars kontaktpersoner i Norge erfar. Detta samfund verkar bland annat för den Norske ”Folkekirkens” upplösning, och verklig religionsfrihet i vårt Nordiska brödraland, något som ju inte kan inte kan sägas gälla, innan Asatron och alla andra religioner i Norge verkligen får lika villkor, och befrias från det kristna förtrycket. Precis som Samfundet Särimner och många andra i Sverige kämpar de för att barn inte ska bli påtvingade sk ”kristna värden” eller andra former av indoktrinering, och för acceptans av ett sekulärt och modernt samhälle, något som de Monoteistiska religionerna i Norge fortfarande verkar ha svårt att erkänna.

Medlemskap i Bifrost är bara öppet för Norska medborgare, eller personer som i varje fall är bosatta inom Norges gränser. Till skillnad från en rad mindre klokt skötta samfund här i Sverige och utomlands, följer Asatrufellesskapet Islänningarnas goda exempel, och beblandar sig icke med amerikaner, diverse obskyra individer som påstår sig pyssla med ”forn sed” – vad det nu är för något – eller för den delen rasister.

Första gången jag själv kom i kontakt med Bifrost och dess medlemmar var under 1980-talets sista år, och jag har själv alltid å det kraftigaste stött deras värderingar och program. Men, det var länge sedan, och förra året hände en stor nyhet i Norge, som jag själv och många med mig har missat. I Augusti 2018 köpte Asatrufellesskapet Bifrost Fagerhøi Humanistiske Senter i Søre Osen vid den vackert belägna Osensjøen i Trysil, strax nära den svenska gränsen. Byggnaderna där tillhör en tidigare folkhögskola, och är uppförda på 1920-talet och vidare framåt. Skolan är idag i något slitet skick, men innehåller bland annat sovsalar för strax över 50 personer, matsal, festsal, stort kök och minst 20 hektar skogsmark. Egendomen har köpts aav aksjeselskapet Odrører AS, som består av Åsatrufellesskapet Bifrost och sju privatpersoner. Kort sagt – man har nu förvärvat en egen kursgård för spridande av Asatro och Hedendom, och i planerna ingår givetvis etablerandet av ett Gudahov, samt aktiviteter också för inbjudan utanför Bifrost, samt konstverk, installationer utomhus och mycket annat.

”furet og vaerbitt – men försåvitt over vannet”

Harg för utomhus blotande kommer också tillhandahållas, meddelar man, och detta innebär att nu även Norge har ett högklassigt centrum för Asatro, vilket Sverige ännu totalt saknar. Danmark har ettt redan, genom Jim Lyngvilds insatser vid Ravnsborg – helt på privat initiativ – och det Isländska Gudahovet i Reykjavik är ännu under konstruktion, som jag skrivit om tidigare.

Alla våra Nordiska grannländer har Gudahov, som får fungera som kultställen och samlingsplatser, som kan och får fungera helt öppet.

I andra länder disponerar och äger Hedendomen hela kursgårdar. I fallet ” Samfundet Forn Sed” stals tusentals kronor av en av det samfundet utsedd förvaltare inom några månader. Han ertappades med att köpa narkotika för alla pengarna, som han tog ut från närmsta bank, och Samfundet ”Forn Sed” i Sverige har fortfarande ingen tydlig drogpolicy, utan har fortfarande flera ”snarlika” personer ibland sina funktionärer. Sedan dess har över tjugo år gått, och fornsedarna har totalt misslyckats med uppgiften. NAS eller Nordiska Asa Samfundet bedriver en insamling, men har mycket långt kvar till sitt mål, och bedöms inte heller kunna lösa uppgiften inom överskådlig tid, huvudsakligen därför att god ledning och planering saknas; i alla fall som jag ser det.

Storholmen. Gunnes Gård. Härjarö. Flera platser i Mälardalen. Listan på Gudahov och Hargar, som vissa främmande religioners företrädare hela tiden utsätter för attentat och bränner ned till grunden, växer och växer… Allt vi begär är att få bli lämnade ifred och utöva vår egen tro – Men vad gör samhället för att hjälpa oss ?

Men här – i vårt eget land – Landet Löfvén eller det land, som en gång var Sverige – är vi Hedningar och Asatroende fortfarande diskriminerade, förföljda och utsatta för våld och hat. Jag har under rubriken ”Gudahov” ovan berättat om vänner till mig, som fått sina hem skövlade av brand, och förlorat sina händers verk och vad de själva genom frivilligt arbete byggt upp under flera år. Och detta är inte det enda exemplet. Jag har berättat om Storholmens Vikingaby utanför Norrtälje, som utsatts för svåra bränder, samt rasistiskt våld och hat – alltsammans riktat emot oss etniska svenskar, och vår kultur — för på något annat sätt kan detta inte rubriceras. Jag har berättat om Gunnes Gård i Upplands Väsby, där ”ensamkommande” vandaler också varit och hälsat på, med mordbrand och ödeläggelse som följd.

Jag har berättat om Härjarö Kursgård, där det fanns en hel gudalund i trä, skapad av Litauiska konstnärer – men enligt uppgift är även den skövlad och förstörd, och ingenting återstår, sedan Härjarö förvandlats till sk ”flyktingförläggning” liksom Venngarns slott, och i samband med det blivit utsatt för skadegörelse. Härjarö är nu ute till försäljning, men blir nog aldrig mer vad det varit.

Ja till och med när det gäller Svenska Riksregalier – utan samband med Asatron – och oersättliga kulturföremål, som lämnats i ”Svenska” Kyrkans vård, ser vi hur fridstörare, kultur-skändare och grovt kriminella från utlandet hela tiden förstör vårt kulturarv – och sällan eller aldrig får förövarna och de kriminella något kännbart straff. Gång efter annan heter det, att Polisen ”inte kan hitta någon misstänkt” när det är rasistiska, Sverige-fientliga och Monoteistiska motiv, som tydligt ligger bakom..

Själv har jag försökt vittna om vad jag vet. Jag har försökt göra något åt saken, och hävda de chanser till religionsfrihet och frihet att organisera sig som trots allt finns, även för oss som är Svenskar, Hedningar och Asatroende.

Men ändå ser jag hur vi i vårt eget land blir utsatta för övergrepp och förföljelse, gång efter annan. I trettio år och mer har jag ägnat mig åt Asatro. Samfund har kommit och gått. De har krossats utifrån genom propaganda och våld, eller inre stridigheter. I Norge och Danmark lyckas man nu bra, liksom på Island – men i Sverige har vi fortfarande problem med ”Samfundet Forn Sed” och alla andra, som under lång, lång tid förstört så oerhört mycket för oss. Det är sorgligt, renodlat sorgligt att det skall behöva vara så. Ännu sorgligare är våra folkvaldas attityd emot Kulturminnesvården, och deras förakt för frivilliga insatser.

Men kampen går vidare. På Storholmen har man just inlett ännu en insamling, och över hela vårt land finns ännu frivilliga entusiaster för Vikingatid – inte alltid andligt intresserade och heller inte alltid Asatroende, men de verkar i alla fall i Asatrons anda, och fortsätter hjälpa oss. De står bi likt Särimner, och likt Särimner återföds vi – också ur elden !

Tack, alla ni därute. Tack alla ni, som inte ger efter inför påstådd ”forn sed” eller islams och de kristnas ständiga våld och hat. Tack till er som bekämpar bränderna, och de hederliga i vårt rättsväsende. Tack ni som inte låter er förledas av media eller Ministrar. Tack alla ni som kämpar för ett sekulärt samhälle – och som är Hedningar – liksom jag.

När värjer vi svenskar oss ? När skall vi vakna ??

Annonser

Hedendom är i Tiden – Hedendom är tidens anda…

2019-01-24 av Hedningen

Årets kutlurdebatt tycks ha tagit fart både i Sverige och i Danmark – och i båda dessa Nordiska länder står nu Asatron och Hedendomen i fokus för det Nordiska tänkandet. Här i Sverige har flera Hedniska organisationer reagerat emot den kristne fanatikern Joel Haldorffs bigotta och inskränkta uttalanden. 17 Januari i år skall han i en ledare ha hävdat att all Hedendom är vidskepelse, och att icke-monoteistiska religioner inte är riktiga religioner. Själv tycker jag att det är djupt tragiskt, att såpass fördomsfulla och ignoranta uttalanden alls får spridas i svensk press. Yttrandefrihet är en sak, men faktafel, fördomar och rena lögner är en annan – sådant bör inga tidningar i vårt land få publicera.

Herr Haldorff har också gjort sig känd för en mängd inlägg i den kristna dagstidningen ”Dagen”, bland annat ett där han hävdar att liberalism skulle vara omöjlig utan kristendom. Det hela framstår som skrattretande i all sin dumhet. Hur kan någon enda vettig människa alls gå på något sådant ? Liberalism som politisk åskådning har ingenting med den kristna religionen att göra, och låter sig utmärkt väl förenas med Agnosticism eller Ateism, likaväl som någon religion alls. Traditionella liberaler har alltid argumenterat för religionsfrihet – det gjorde man redan på franska revolutionens tid – och inte bara det – religionsfrihet enligt klassisk liberal filosofi innebär också frihet från religion, alltså friheten att inte ha någon religion alls, för de som gör det aktiva valet att avstå från den, liksom tanken om det sekulära samhället – en idé som skulle vara helt omöjlig, om det inte vore för upplysningstidens idéhistoriska arv.

När Halldorff nu försöker förvrida både verkligheten och Världshistorien, då ljuger han – mycket grovt dessutom.

Nästan lika stora lögner lanserades igår i en liten Norrlandstidning, där en företrädare för något som kallas ”Samfundet Forn Sed” (med 40 eller så aktiva utövare) dessvärre gavs tillfälle att uttala sig. Varför media i Sverige fortfarande går på hela ”fornseds” bluffen är svårt att förstå, särskilt som Nordiska Asa Samfundet (nu med över 1800 aktiva medlemmar) är ojämförligt mycket större och bättre. Hedendomen är inte ”en livsstil”, en ”sed” eller något dylikt. Den som föreställer sig något sådant, eller springer omkring och hävdar sådana saker i media, är ute på alldeles fel väg.

Tro innebär ett aktivt val. Asatron kräver förståndsgåvor, kunskap och är en religion, precis som alla andra. De som hela tiden förnekar det här, avslöjar sig som motståndare till hela den Hedniska rörelse, som växt fram i Sverige och Norden under de senaste tjugofem åren, och personligen avskyr jag både ”forn sed” och dessa ”fornsedare” lika mycket som Halldorff, och alla dessa intoleranta och bråkiga kristna.

Ifrån Danmark – vårt nära grannland – berättas det idag om ett radioprogram, som vågar ifrågasätta det kristna dopet, som ju alltid innebär förtryck – man tvingar på en religion på människor och individer som själva inte kan välja, inte har någon kunskap och som inte får göra ett fritt val – och ”dop” som ritual kan därför inte accepteras eller anses som rumsrent i något någorlunda demokratiskt samhälle.

Också Asatroende får tillfälle att yttra sig i programmet – något som nästan aldrig någonsin hänt i Sverige – även jag själv ger gärna radiointervjuer, men endast mot kontant betalning…

I vilket Mohammed Omar intervjuar vad han tror är en vanlig hedning….

2019-01-08 av Hedningen

Såhär i Höknätternas tid levererar bloggen ”Det Goda Samhället” ännu ett intressant inlägg via sin skribent Mohamed Omar, en man vars skönlitterära författarskap jag faktiskt gillar, av en eller annan anledning. Trevande försöker han intervjua en viss person, som vill kalla sig för ”en vanlig hedning” men som först inte vill sjunga ut om vilket samfund han representerar, men som sedan säger att Asatron inte finns, att han inte har någon tro utan att han bara mekaniskt upprepar en tom ”sed” om jag förstått saken rätt. Med andra ord en rekonstruktionist, eller en ”vikingasvärmare” som det kallas på sina håll, men ingen riktig troende, utan en halvljum, halvintresserad, halvbildad. Visst – all början bliver svår – men varför dessa halvmesyrer ?

Get your FACTS right – then speak….

Riktigt så är inte de flesta av oss hedningar, det vill jag bara ha sagt, och intervjun ger också upphov till många glada skratt hos mig som åhör den. Exempelvis börjar den stackars intervjupersonen sväva på målet redan efter den första frågan, och säger att han inte är så bra på etymologi, samt att han inte ens är gode eller gydja, men absolut tror att dessa termer skulle vara besläktade med ordet ”god” i allmänhet. Redan där kan jag bara le åt hela saken.

Ifall Mohamed Omar, aka Eddie Råbock – eller vår käre intervjuperson, som säkert är en intelligent han också, bara brydde sig om att göra den elementäraste research på wikipedia (det tar EN minut, inte längre, ) skulle de komma på att Gode och Gydja kommer av goð som betyder Gud på Norröna, och som inte har ett enda förbannat dugg med ”godhet” att göra i sig. Termen finns belagd ända sedan 500-talet, och det känner jag väl till, eftersom jag själv är en ovanlig Hedning, eller rättare sagt en hedning utöver det vanliga – nu har jag tyvärr inte tid att hjälpa min vän Herr Omar, men när semlor och andra vackra bakverk lanseras i Uppsala stad, skall jag gärna komma och hälsa på honom, ifall han vill. Jag kan till och med hålla ett kort Disablot vid Distinget med honom, eftersom det ju är i Uppsala det blotet rätteligen ska hållas.

Fezens förutsättning är Särimners ättelägg, och varje Kulting är potentiellt en Galt…

Själv är jag nämligen en Thul, och tillika Kraftarskald, om ni vet vad det innebär, men ingen gudsman, bara för den sakens skull, det ska gudarna veta. Ganska roligt är också Mohamed Omars påstående om att det måste vara de kristna som spritt Julen över världen, att denna måste fyllas med nytt, dvs kristet innehåll och så vidare. Man måste säga att vi möter en ärlig man här, för herr Omar döljer inte sin agenda – inte jag heller – men den ”vanlige” hedningen han intervjuar reder sig ganska bra, när han påpekar att nästan inget är kristet i vår Nordiska Jul…

Efter inledningstemat från filmen ”Blade Runner” bjuds vi på ett stycke högklassig underhållning, för den som nu tycker att intervjuer med ”fornsedare” och annat bråte är roligt, eller har ett småironiskt sinne för humor. ”ehh..um…vi bjuder in makterna, och så håller vi tal, tror vi. och sen så dricker vi en massa”. Ja – det vilar allt ett löjets skimmer över det hela...Uppenbarligen har man ingen aning om vad man pysslar med i dylika kretsar, utan räknar bara upp de gudomar man råkar komma på för tillfället i en enda röra, helt innan inbördes sammanhang. Och man är inte Polyteist, säger intervjupersonen. Nehej nä – men vad tusan är man då ? -Svaret ger sig lätt: ”Vi bara gör lite som vi tycker, och man får en liten, liten utbildning – men inga fakta”.

Och detta ska alltså vara Hedendom ?

Tillåt mig att skratta, men jag vet inte hur många kraftlösa, vilsna, vesna, overksamma blot i den stilen jag besökt. Det är inget för mig, det säger jag bara. Mohamed Omar ”känner sig lite vilsen” säger han, och tror att han måste ”be böner” till makterna. Bön är ett kristet begrepp, och hör inte hit. ”Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál, och alla dessa ”ja – vi vet inte riktigt” – det är ingen tro, det är ett billigt substitut för en verklig religion… Mohamed Omar kallar detta för något outvecklat, fattigt, och till svar får han romantiska bondefantasier, ungefär som järnålderns samhälle inte hade någon struktur, som om Gamla Uppsala inte fanns, som om Svitjod aldrig existerat.. ett enda historielöst ”forn seds” flummande…

Maltdryck i plastflaska och halvtaskigt blot – ja det är ”forn sed” eller ?

Efter trettio minuter konstaterar de båda herrarna att de ingenting vet, inte riktigt kan, och där strandar det hela vid spridda referenser, enstaka ord, hedniska begrepp. Mohamed Omar efterlyser poesin, men får inga svar, han efterlyser det helgjutna, och en bättre upplevelse av det andliga, men får inga svar där heller. De når inte fram till Julens innebörd, gemenskapen eller vad den egentlige handlar om – och man strandar i det underhållande, trevliga. Synd på så rara ärtor.

Det påstås att ”forn sed” inte har några begravningsseder, utan bara samma halvtaskiga uppräknande av makter och begrepp i en lång rad. Uppenbarligen är ”den vanlige hedningen” helt omedveten om att samfund i Danmark har både gravhögar och fasta begravningsplatser till sitt förfogande,, och har ingenting att erbjuda Mohamed Omar som svar eller alternativ. Det har också i många år varit min slutsats, när det gäller allt detta ”fornsedande” – men en levande tro, en trua – det som kallas ”Treue” eller trofasthet – nej – det är något helt annat än detta…

Hedniska Tankars Runkurs (del 12) Eiwaz eller Yr-runan

2018-11-19 av Hedningen

Runan Eiwaz eller Yr kommer som den tolfte i runraden. Tolv är ett intressant tal numerologiskt sett, enligt vad våra förfäder tyckte. Vi har tolv månader om året, och räknar fortfarande i dussin. Dygnet har två gånger tolv timmar, och den äldre runraden har som bekant tjugofyra tecken. Tolv har också varit Asarnas och Asynjornas antal, och tolv kan förklaras som två gånger sex, alltså Thursrunans tal (som står för konflikt och motsatser) gånger Gifu-runan, den första av Frejas runor, eller Ass-runans tretal gånger Reid-runans fyrtal, vilket blir ett synnerligen verksamt tal för esoterisk runmagi.

Runan tecknas som ett omvänt, stiliserat S och hade ljudvärdet I som i idegran, på engelska yew, som på walsiska råkar heta ywen och på iriska eo. På tyska heter idegranen Eibe, vilket förstås också har samma ursprung. Runan kallas också Iwaz på gotiska, samt benämns med flera liknande namn. Världsträdet Yggdrasil, som också kan uttydas som Odens eller Yggs häst (Drasil) anses av många vara just en Idegran, inte en Ask, därför att ”Askr” i Eddan som i ”Askr Yggdrasils” (i genitvform) kan betyda vilket träd som helst, alla träd kunde nämligen på det trädfattiga Island liknas vid Askar, oberoende av vilket trädslag det faktiskt rörde sig om. Om tolvtalet nu anses vara ett särskilt heligt tal, så kan det som sagt tydas som Asarnas stora tretal gånger talet fyra, eller materiens tal, och därför en symbol för Världsalltet eller Världsträdet så god som någon.

Idegranen, Taxus Baccata på latin, är ett mycket giftigt träd, som skulle ha framkallat de grekiska Backanternas raseri och heliga vrede. Veden är i sig ogiftig, liksom de orangeröda ”bären” eller frökapslarna – men fröna (svarta) inuti varje kapsel är starkt giftiga, och några stycken räcker för att döda en människa, eller till och med en häst. Också barren har stark giftverkan, men däremot är det i-n-t-e sant att röken från en brasa med idegransträ skulle vara giftig. Brinnande barr och bark alstrar däremot giftig rök, och våra förfäder visste såklart hur de skulle behandla idegranen som träslag – inte konstigt att de ansåg den för helig, och skyddade den från att råka i händerna på barn, dumbommar och idioter…

I det moderna England har dödsfall inträffat ibland okunniga ”fornsedare” som avlidit efter att ha försökt röka idegranens barr, men också i antikens Grekland, druidernas England och på många andra platser i Europa var just Idegranen – föga förvånande – ett Gudaträd, en Världspelare likt Sachsarnas Irminsul, som man inte fick röra. Den svenske runmagikern Atreid Grimsson, som sätter in Idegransrunan på den trettonde runans plats, och likt Agrell byter plats på Pertha-runan kopplar den till den tidigare Himmelsguden Ull, Vinterns store solgud som bor i Ydalar eller Idegransdalarna, och som är en bågskjutande, skidåkande gud. Runan kan också ses som kopplad till växtriket och allt växande, medan de två följande runorna står för mineralriket (eller stenriket, som Linné en gång sa) och djurriket, och de bildar också ett tretal i den andra betten av runraden, precis som Frejas tre runor i den första aetten.

Faktum är att idegransträ, sedan man väl befriat den från barken, är alldeles utmärkt att göra både långbågar och knivskaft utav, och förutom att det är ganska energirikt (fast inte så bra som ek) och brinner bra, så är idegran ett mycket hållbart träslag.

Grimsson kopplar den också till väntande, tålamod och fullkomlighet, egenskaper som delvis hör i hop med det fullkomliga tolvtalet. Sanningsenligare är Edred Thorson, som på 1960-talet betonade att Idegransrunan, och Världsträdet, som går genom alla Världar, underjorden så väl som Midgård som Asgård, står för kommunikation, men att den också liknar den pilformade Tyr-runan, som dock avskiljer snarare än förenar.

Idegranar kan bli mint 500-600 år gamla, och i Skottland lär det finnas ännu växande exemplar som är mer än 2000 år gamla och äldre än kristendomen…

I det gamla DDR fanns en forskare, en professor Kukowka vid universitetet i Greitz, som menade att idegranen under varma sommardagar skulle kunna avge sina giftiga ämnen till luften i så hög koncentration, att en person som somnade eller låg under en idegran kunde bli påverkad av det, och se syner. Inte underligt att Ygg själv, alltså Oden, som ju offrade sig på Världsträdet för att finna runorna (ett motiv den långt senare kristendomen stulit och förvanskat) kopplades ihop med idegranen. I Friesland har man hittat runor ristade på idegransbrickor till skydd, från 500-600 talet enligt vår tideräkning, och idegranens skyddande kraft har uppenbarligen varit något man trott på över hela Europa, från Böhmen till England, och i hela Norden fram till den hedniska tidens slut.

Eoh-runan används ofta i bindrunor, och man har velat se den också i sentida tyska korsvirkeshus, där den ska ha haft en skyddande betydelse. Runan, som är Världspelaren, och som stiger upp och ned genom alla Världar, växer lätt till en universell symbol för bestående, växtkraft och gott skydd – Freja Ashwynn har ensam lagt märke till att den med ett tvärstreck – som i vissa bindrunor – låter sig dela i två lagu-runor, medan långt fler har uppmärksammat att den ser ut som en ”bakvänd” solruna, eller ett lätt stiliserat Z som i Eiwaz, medan solrunan och Segerrunan – runa nummer femton – ser ut som ett rättvänt S. I en handskrift från Sankt Gallen i Schweiz skrivs runan genom en felvänd eller störtad Jalkr-runa, vilket kanske tyder på växtens giftiga egenskaper. Växtens latinska namn, Taxus som i Taxus baccata anses av en del till och med ha gett upphov till själva namnet Toxiner, för växtgifter, men ”toxon” på grekiska betyder också pilbåge, vilket nog inte är ett sammanträffande det heller.

De Fries kopplar också ord som gammelhögtyskans irri, till orre på modern tyska, alltså en vansinnig, irrande, liksom gammalengelskalse Yrre, Yr och slutligen Yew, vilket också ska synas i Odensnamnet Yggr, den rasande guden. De Fries har också början till en spekulation om att där solrunan har en hel linje, följd av en bruten linje och en hel, uppvisar Eoh en bruten linje, en hel och en bruten – vilket han kopplar till något så avlägset som I Ching – hypotesen kan synas mycket vild, men inte omöjlig, också kring Egtvedt fyndet i Danmark finns en sådan koppling, även om jag inte ska gå in på det här. Den gamla isländska rundikten kallar Yr för den böjda bågen, det sköra järnet och Farbauti, piljätten, väl ett namn på Ull själv, medan rundikterna från Norge och England nämner Idegranen vid namn, och dess skyddande krafter, särskilt om vintern.

Agrell har fattat Atlakvidas ord om ”Eder svurna, vid sol, sänkt mot söder, vid Sigtyrs berg, det höga, vid ring, som är åt Ull helgad” som betydelsefulla när det kommer till Eoh eller Yr runan. Ulls ring är som vi alla vet en edsring, och Sigtyrs berg eller Gudarnas pelare är idegransträdet, säger han. Eder, som yttras på edsringen vid ett gudahov eller Vi anses särskilt verksamma, och runan Yr har alltid stått för kontinuitet, beskydd, året, evigheten, gudarnas verkan in i Midgårds dalar – alltsammans saker, som det heliga tolvtalet står för.

Också den tolfte strofen av Runatal Hávamáls nämner träd, och syner i samband med träd – Oden säger själv såhär:

Þat kann ek it tolfta: ef ek sé á tré uppi vá fa virgil ná, svá ek rístok í rúnum fák, at sá gengr gumi ok mælir við mik.

”Det kan jag för det tolfte: Om jag uppe i ett träd ser ett lik dingla i vinden, så kan jag rista med runor så, att den döde går och talar med mig…”

”Knutby, Knutby – underbara stad – där DE KRISTNA står på Rad…”

2018-06-19 av Hedningen

För sex dagar sedan, Onsdag 13 Juni, sände SVT, Statstelevisionens program ”Uppdrag Granskning” sitt reportage om den kristna Knutby-sekten – en av alla dessa kristna grupper som infiltrerat vårt Sverige på senare år. Det var ett riktigt otäckt och hemskt program, som liksom lämnar en dödens iskyla och kalla kårar längs ryggraden, men jag rekommenderar verkligen alla läsare på denna blogg att se programmet, som ligger ute på SVT Play ända tills den 28 Januari 2019. ”Uppdrag Granskning” avslöjar verkligen den kristna terrorn, och hur en hel liten by i Sverige fick sin befolkning och sammanhållning förstörd av inkräktande kristna.. Väldigt många människor mår säkert dåligt där nu, och i programmet får vi träffa flera av dem. Föräldrar är rädda för sina barns psykiska hälsa, och det gäller inte minst de ungdomar, som kommit i kontakt med den destruktiva kristna sekten.

Kommer förkunnelser som Kristendom eller Islam lösa i ett lokalsamhälle, går det ofta som det gick i Knutby. Det har hänt förr, och kan hända igen…

Kristendomen är och förblir en totalitär ideologi, som kräver att människor skall böja sig under en enda, påstått allsmäktig gud kallad ”Herren” som helt ska ta makten över dem. Rena diktaturfasoner, med andra ord – och det är viktigt att förstå. Den psykolog, som intervjuas sist i programmet menar att destruktiva sekter eller sekt-beteenden liknande de i Knutby Filadelfia-församling kan utvecklas överallt, också inom arbetslivet, skolor, idrottsföreningar eller andra samfund. Det må vara hänt, men själv tror jag att det sekulära samhället och vad som finns kvar av det demokratiska Sverige – fastän det nu börjar bli alltmer naggat i kanten, bland annat via islams ankomst – ändå i de flesta fall har kraft nog att stå emot de kristnas locktoner.

Den fråga jag ställer mig efter att ha sett programmet är om även Polyteistiska religioner som Asatron och Hedendomen kan infiltreras av dessa totalitära tankegångar, och allt det onda, som ”Knutby” representerar. Man hittar många stora likheter med den sk ”forn sed” rörelsen, som också i realiteten är en liten, isolerad sekt, trots att den utåt säger sig vara demokratisk, precis som Knutby-rörelsen. Programmet börjar med en öppenhjärtig intervju med Peter Genbäck, Knutby-sektens ”propagandaminister” och förste inpiskare. Han vill vana för Åsa Walldau, kristi brud kallad, som var Knutbys egen lilla ”Rådsgydja” – och i programmet återkommer många vittnesbörd om hur Åsa Walldau i kraft av sin egen ”helighet” och krav på absolut lydnad både fysiskt och psykiskt misshandlat många människor. Vad gäller ”forn sed” som sekt har man visserligen inte bevisat någon fysisk misshandel, men vad som skildras av ”Uppdrag Granskning” ligger inte långt ifrån vad jag själv under fyra års tid fått höra från flera vittnen och personer som likt jag själv har erfarenheter från den obehagliga lilla sekten, och dess än obehagligare ”ledarskikt”.

Åsa Walldau, länge svenska medias lilla älskling, som fått medverka i pratshower, reality-såpor och andra program som aningslöst gjort reklam för Knutby-sekten, är numera sedan länge anmäld för misshandel av flera vuxna och flera barn. I programmet skildras hur hon avsiktligen misshandlade sina ”pigor” och dunkade deras huvuden i skarpa bordskanter, slog dem i ansiktet och drog av deras hår, med motiveringen att de var ”fel” eller syndfulla…

Peter Genbäck säger idag att han ända sedan 20-års åldern levt på en ren livslögn, som heter kristendomen. Från början bestod Knutby-sekten av ett gäng glada och entusiastiska ungdomar, som satte upp propaganda-musikaler som ”Jesus Christ Superstar” och koloniserade den lilla uppländska bruksorten, med sikte på att helt ta över den – precis som kristendomen och islam alltid helt velat ta över ort efter ort, samhälle efter samhälle. Ganska snart kom en Pastor, som hette Helge Fossmo med i ruljansen… Som nästan alla svenskar numera vet, så kom det till slut fram, att Pastor Fossmo antagligen mördat sin första hustru i badkaret, även om han aldrig blev dömd för just det. Dömd blev han emellertid för mordet på hustru nummer två, och via ”Sms i Guds namn” till den sk ”barnflickan” Sara Svensson, som visst inte var ett barn, utan 26 år gammal när hon påstod att hon skulle blivit ”styrd” att begå mordet, och själv var utan skuld.

Redan då (år 2003) stod det klart att de kristna i Knutby leddes av farliga psykopater, men media fortsatte hela tiden att omhulda sekten och göra reklam för den, bland annat med Åsa Walldau som huvudperson. Peter Genbäck beskriver målande hur det gick till, när Åsa Walldau förvandlades till ”Rådsgydja” och satte sig själv i guds ställe – något som statstelevisionen förklarar var ett utslag av ”kristen brudmystik” – som man felaktigt påstår skulle vara en ny uppfinning, utmärkande just för Knutby Filadelfia, eller Pingstvänner i allmänhet. Detta är fel i sak. Redan på 1300-talet härjade den heliga hysterikan Birgitta i Uppland – och hon påstod sig också vara ”Kristi brud” med rätt till överhöghet, underdånighet, sk ”respekt” och så vidare.

Den ”heliga” Birgitta ägnade sk bl a åt brevskrivning, där hon hotade folk med helvetet. Det skedde i en tid, när folk verkligen trodde på helvetets faktiska existens..

Snart bildades en inre kärna av 12, särskilt hängivna medlemmar – det sk ”Bordet” eller ”Rådet”, som blint lydde minsta order från Walldau, under hot om att annars bli uteslutna och straffade på olika vis. Särskilda ”barnflickor” eller rättare sagt oavlönade pigor skaffades till Walldaus hem – de fick arbeta i över 18 timmar i streck varje dygn – och alla församlingsmedlemmar måste börja ge gåvor och sk ”tionde” till henne eftersom de annars förklarades vara ”fel” eller dåliga och onda människor, som måste bestraffas om och om igen av ”ledarna”. Precis så går det också till inom ”forn sed”. Ulla Isaksson, medlem av ”forn seds” ”Råd” eller inre kärna, skulle som jag berättat begrava sin far – och den sk ”Rådsgoden” hade lovat att komma – men uteblev plötsligt pga order från sin flickvän – och glömde helt att meddela begravningsgästerna. ”Forn Seds” sk ”tempelkassa” stals plötsligt i början av 2000-talet, och det kom fram, att den ansvarige hade köpt droger för pengarna. Och alla personer som opponerat sig, har hängts ut som ”rasister” via anonyma brev till deras arbetsgivare, vänner och andra genom ”Forn Seds” ledning, och den sk ”Rådsgydjans” försorg…. Utåt låtsades hela tiden Knutby-sekten vara en vanlig Filadelfia-församling, som skulle vara ”Demokratiskt” ledd, påstod man. ”Forn Sed” gör samma sak, men har direkt koppling till vissa kretsar inom Miljöpartiet. Kommentarer torde vara överflödiga.

Varför påstår vissa personer hela tiden, att de kan diktera, att Tor ”MÅSTE” vara Bög osv ? Liksom de högerextrema, är ”Forn Sed” ute på en väldigt konstig väg, vad gäller hedendom…

Sanningen om Knutby, och det lilla ”rådets” liv och leverne kom aldrig fram, innan det var försent. Det förekom utskällningar, där Åsa Walldau dikterade att ”jag är din drottning” och sedan ställde sig på offrets hals, och hon påstod sig också ”ha makt att ta röster ifrån människor” vilket hon gjorde emot flera av de musiker, som Knutby-sekten lockat med sig och engagerat (en av dem intervjuas i Tv programmet, men det fanns också fler offer, som inte fick komma till tals). Snickaren Henrik Grimborg lurades till månadsvis med obetalt arbete, och när han inte gjorde klar en Friggebod i tid, fick han veta att detta ”hindrade Jesu återkomst” av Åsa Walldau, och att han därför var en dålig människa. Åsa Walldau lade sig också i gifta makars samliv, utan krävde, att flera hustrur inte fick leva med sina män – man kan jämföra med hur ”Forn Sed” nu kräver obligatorisk tro på homosex som det högsta goda.. Hon mottog också guld för mer än 4,8 miljoner – pengar från församlingsmedlemmar som försvann, ingen vet vart – inom den hedniska rörelsen har det aldrig någonsin varit tal om de summorna – men likheten i metoder är slående..

Peter Genbäck har erkänt att han slog och misshandlade i ”guds” och Åsa Walldaus namn, och i programmet förekommer också scener från ”Vindskyddet” – det särskilda ”straffläger” som Knutby-sekten inrättade långt bort i en uppländsk skog där ingen såg vad som hände. Där skulle de ”felaktiga” människorna leva i nöd och yttersta armod, halvsvältande och utan mat, tills de erkänt sina påstådda ”synder”. Metoden liknar den ”självkritik” som förekom i vissa svenska Maoist-kretsar på 1970-talet, där offren också skulle tvingas och tuktas till bekännelse av olika brott, som de aldrig hade begått, men som man hela tiden beskyllde dem för, exempelvis att ha varit ”rasist” eller ”kontrarevolutionär”

Också ”forn sed Sverige” har flera gånger använt sig av liknande metoder. Jag minns själv hur jag uppmanades att åka till ett sk ”Naturbruksgymnasium” i närheten av Hylte, där jag tydligen skulle tas i förhör eller ställas inför någotslags självutnämnd domstol, men då insåg jag vad för slags människor detta var. Härskartekniker, oartikulerat skrikande, anonyma hotbrev, som skickas till vänner och arbetsgivare, uthängningar på facebook osv – alltsammans är metoder, som ”Forn Sed” i flera år använt emot sina motståndare. Till rent våld har det aldrig gått, så vitt jag känner till, men öppna hot har förekommit. Likheterna med Knutby-sekten, är ganska stora.

Ett mycket avslöjande avsnitt kommer ca 23 minuter in i programmet, där man fått tag på Åsa Walldau – den kvinna som tänkt ut allt detta. Hon skyller hela tiden närmast desperat ifrån sig, och säger att hon gjorde allt därför att hon tror på ”gud”, ”bara ville hjälpa” osv I programmet förekommer också uppgifter om ”Åsas lyktstolpar” eller ett antal män hon omgav sig med, för att de skulle ”lysa upp” hennes tillvaro i väntan på Jesus, som dock aldrig någonsin infann sig för att befrukta henne – och allt detta rubricerades som ”själavård”.

Utredningen emot Knutby-sekten pågår fortfarande. I andra fall har det hittills inte blivit någon utredning alls, fast det kanske kommer. Vittnesmålen är många, och de finns där. Det kann man inte bortse ifrån. Psykologen Helena Löwgren, som intervjuas till sist i programmet, liknar sekternas försök att ”ragga” troende ur alla samhällskategorier (vem som helst kan falla offer för dem, understryker hon, det behöver inte vara sk ”sökare” eller rättare sagt svaga människor) vid ett ”förälskeleförlopp”.

Först luras det ovetande offret till att tro, att han eller hon har gått med i ett demokratiskt samfund eller en demokratisk förening. Ofta sker det via falsk information, som man lägger ut på någon internet-sida, eller motsvarande.

Under en kort ”romansfas” låtsas man sedan ”kärleksbomba” offret, och ta upp det i gemenskapen – men ganska snart kommer kraven – ”Du MÅSTE tro såhär, annars får du inte vara med!” Jämför hur forn sed hela tiden driver sin ”Tor är bög” linje, hur man i själva verket har tydliga politiska kopplingar osv.

Stress, press och hets etableras – offret förmår inte tänka klart, och inser inte vad som är på gång, och därefter kommer hoten, straffen, tortyren osv

I sanningens namn ska kanske sägas, att andra kristna sekter, typ Mormonerna, kanske är oskyldigare…

Mönstret är detsamma, varje gång. Det gäller att akta sig för totalitära rörelser, och psykopater i stil med Åsa Waldau – diverse ”Rådsgydjor” – ingen nämnd och ingen glömd och diverse andra.

Lyckligtvis finns det samfund som Humanisterna i Sverige, fria individer som jag själv och – vad Hedendomen gäller – Nordiska Asa Samfundet, som faktiskt aktivt bekämpar sånt här.

Ska man ens ha en religion, kan det ju vara en trevlig sådan – och därför är kristendom, islam eller ”fornsederi” samt New Age av olika former ingenting för mig, måste jag säga.

Stora Framgångar för Nordiska Asa Samfundet, ständig nedgång för ”forn sed”…

2018-03-14 av Hedningen

Västerviks Tidning intervjuade igår Elinore Högstedt, certifierad blotförrättare i Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 850 medlemar, och som säkerligen kan nå en medlemssiffra på över tusen personer någon gång i år. Intervjun kommer förstås i kölvattnet på det framträdande i TV 4:s ”Nyhetsmorgon” som samma Elinore gjort för två veckor sedan, och ett föga objektivt DN:reportage som tyvärr inte publicerats på nätet. (Kanske lika så gott)

Till skillnad från det ständigt krympande samfundet ”Forn Sed”, vars fiaskon och fadäser blir allt fler och fler (vi kan ta det här med förra årets ”Blodsoffer” vid Gamla Uppsala, något som alla seriösa Asatroende tar klart avstånd ifrån, hur ”Rådsgodar” i det samfundet sagt att droger skulle ge ”många värdefulla erfarenheter, hur ”Rådsgodar” utan förklaring uteblivit från nära vänners begravningar som de skulle hålla, under förevändning att de skulle ”hem till sin flickvän” osv – alltsammans inträffade händelser, som NAS för sin del anser som något oetiskt, eller rent stadgebrott) når alltså NAS allt större och större framgångar i media och dagsspress. Kanske inte att undra på, när alternativen är så få, och dåliga.

Elinore förklarar rörelsens principer som följer:

Hon säger att många har en ganska fördomsfull bild av hur någon som är asatroende ser ut och är. — — De allra flesta är vanliga människor, många är barnfamiljer. Det är inte grabbar som dricker mjöd tills de somnar. — — Inredning är ett stort intresse och där hämtar Elinore inspiration från sin tro. Det verkar lyckat, hennes konto på Instagram har 13 331 följare i skrivande stund. Men nu ska det handla om tro. — —

– Det började egentligen redan när jag var riktigt ung, men det är först nu som jag har förstått att jag varit troende alla de här åren. Jag älskade tidigt mystiken i de nordiska sagorna, och det var inte förrän jag gick med i Nas som jag liksom erkände för mig själv att jag ville tro och faktiskt gjorde det.

Nas står för Nordiska Asasamfundet, det är ett registrerat trossamfund, ett av flera samfund för asatroende i Norden och Sverige. Deras medlemsantal ökar, nu är de över 850 medlemmar och de planerar att bygga ett religiöst center och ett äldreboende. Fler verkar vara intresserade av att gå med.

– Vi vet inte riktigt vad det beror på, vi pratar mycket om det. Men en anledning tror jag är ett intresse för det mer ursprungliga och naturen. Det är något som vi betonar mycket: vårt ursprung, Norden och naturen.

Betoningen på det nordiska tillsammans med användandet av runor och symboler leder ofta till diskussion om att asatroende är främlingsfientliga. Elinore säger att främlingsfientlighet inte är en del av tron eller av Nas.

BILD: Andreas Johansson | Certifikat. Nas utfärdar sina egna certifikat. I sin version av asatron följer de den poetiska Eddan och islänningssagorna.

– Det finns inget sådant i vårt så kallade asavisir, där vi deklarerar vad vårt förbund står för. Vi skriver under på FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Vi är inte politiska, det som förenar oss är vår tro, inte politik. Det handlar om den ursprungliga nordiska religionen, den religion som vi vill att man ska gå tillbaka till. Det är det som vi kämpar för. Men vi är för religionsfrihet. Elinore säger att hon förstod att frågan om främlingsfientlighet skulle komma upp under intervjun. Det berättar hon med en suck.

– På ett sätt gör det mig väldigt ledsen att alltid få förklara det här för folk, på ett annat sätt är det bra att vi får göra det. Men vi får alltid försvara oss, det är ganska jobbigt. – Att bära en torshammare runt halsen är till för beskydd och som en lyckobringare. Men den förknippas ofta med nazister. Vi asatroende måste ta tillbaka våra symboler, säger hon. — —

Centralt i Elinors tro är en vilja att förbättra sig själv.

– Vi vill värna om allt liv, om våra gamla och om våra förfäder. Varje dag vill jag vara en bättre människa än jag var igår. För mig handlar det om kärlek till människor, djur och natur. Men det betyder inte att jag är helt uppfylld av kärlek till allt, jag kan bli arg och förbannad och tjurig jag med. Elinore är en av tre certifierade blotförrättare i Nas, alla är kvinnor. Ett blot är ett slags offer till gudarna. Det senaste större blotet, man genomför fyra större blot varje år, bevistades av nästan 100 personer.

–Vi använder oss inte av blodsoffer. Vi offrar grönsaker, blommor och mjöd, till exempel. Allt vi offrar går tillbaka till naturen, vi lägger offret på en sten eller ett offerbord och så får det förmultna eller ätas upp av djuren. Hon trycker på en central del till i asatron.

– Vi ber inte om saker. Vi offrar, vi förbättrar oss och hoppas att det ska uppmärksammas av gudarna. Men grunden är att klara sig själv, att vara stark i sig själv och inte förlita sig på att någon gud ska ordna allt åt dig.

Till skillnad från vissa andra samfund – Vars sk ”Rådsgydjor” osv helt saknar andlig erfarenhet, och bevisligen misslyckats med sina uppgifter, säger sig inte NAS ha något auktoriserat prästerskap på denna tidpunkt i sin utveckling. Det får komma senare, och det är ett väsentligt faktum i sammanhanget, som Västerviks Tidning helt glömmer att nämna. NAS tar dessutom enligt sina stadgar tydligt och klart avstånd från droger, blodsoffer, djuroffer och annat i den stilen, medan ”forn sed” åtskilligt svävar på målet, och på grund av bristande disciplin och dåligt ledarskap gång efter annan visat sig bryta emot dessa enkla regler, förutom de gånger man helt enkelt uteblivit från begravningar och andra ceremonier, som man lovat att hålla – händelser som det också finns vittnen till. Jag själv har redan hört flera av dem.(Också Ystads Allehanda har – till skillnad från DN – observerat dessa grundläggande fakta)

Inte heller arrangerar NAS ”örtvandringar” mitt inne i natur-reservat i Stockholmsområdet, något som ”Rådsgydjan” i ”forn sed” ägnat sig åt flera gånger – i vad för slags syfte, förefaller dock vara högst oklart.

NAS fingerar heller inte sina medlemsdata, och ljuger inte om sitt medlemstal, vilket man bör vara noga medveten om. Dagens Nyheter – vars reportrar uppenbarligen saknar både god smak och urskiljning – hade tyvärr det dåliga omdömet, att låta detta andra konkurrerande Samfund få spaltutrymme. Man frågar sig varför.

Det finns bara ETT tydligt alternativ för seriös Asatro i Dagens Sverige – utan konstigheter !

Något skäl till att låta ”forn sed” få synas överhuvudtaget finns inte, och många av de påståenden som DN publicerat, är gravt felaktiga. Exempelvis påstod man i förra veckan, att ”forn sed” skulle ha över 300 medlemmar, något som inte är sant. Denna osanning baseras på det faktum, att man räknar in personer som inte betalt sin medlemsavgift på mer än två decennier i antalet, och använder adressuppgifter som man tillägnat sig.

Detta är väl känt i den hedniska rörelsen i Sverige, och de flesta av oss tar avstånd ifrån ”fornsederi”, sk ”Rådsgydjor” och annat i den stilen – för det är något som vi inte vill sammanblandas med…

Var hittar du Vederhäftig Information om Asatro ? – och en debatt om dess Ledarskap…

2018-03-14 av Hedningen

Ingen är ofelbar enligt Asatron, Påven allraminst. (Se gårdagens inlägg) Till skillnad från de Monoteistiska religionerna, som ofta hyllar vissa människor som ofelbara – ungefär som i en del totalitära diktaturstater – så har Asatron inga Påvar eller Biskopar alls. Detta är mycket viktigt att förstå, för Asatron är enligt sin själva natur en mycket odogmatisk, Polyteistisk religion. Och angående det här med ofelbarheten, står det klart och tydligt i Hávamál (andra delen av 133:e strofen, om ni vill veta det exakt) att:

er-at maðr svá góðrat galli né fylgi,né svá illr, at einugi dugi.

vilket i min översättning till modern svenska blir

”Förty ingen man är så god att fel inte följer; men ändå är ingen så usel, att till intet han duger”

Många översättningar har gjorts av denna strof till alla möjliga språk, och ofta översätts den också till ”Det ska man finna, om noga oss själva vi må granska, att ingen är utan fel – Men ändå är ingen så usel, att till intet han duger”

Visserligen respekterar nästan alla Asatroende, Världen över det isländska Asatrufélagidh helt enkelt därför att det var först med att nå offentligt erkännande i den nation, där det verkar – det skedde redan 1973 – men det betyder inte alls, att dess nuvarande Allsherjargodi Hilmar Örn Hilmarsson skulle vara någon Påve på det minsta sätt – han är som alla andra Isländska Allsherjargodar enbart en administrativ styresman, och även det mest ödmjuka man kan tänka sig. För övrigt är han nu också den tredje innehavaren av den historiska titeln, som återupplivats sedan Sveinbjörn Beinteinsson grundade Asatrufélagidh för över 46 år sedan.

Sverige var ett Valrike och inget Arvrike fram till 1523 och Gustav Vasa – och under Heden tid kunde ingen man väljas till Gode eller Kung, om inte Tinget först godkände honom – och då bara för en viss tid i taget !

Och hur var det i gamla tider ? Nästan alla bildade svenskar känner till formeln ”Svear äga konung taga, och så vräka !” samt hur Torgny Lagman hotade att genast avsätta Olof Skötkonung på Uppsala-tinget, ifall kungen orättfärdigt skulle förklara krig. Lagmannen dömde någon till Kung – det var inte ett privillegium utan snarast en börda – och den kung som inte skötte sig, kunde snabbt avsättas eller till och med avrättas – minns myten om Domalde av Ynglingaätten till exempel – han som blev Blotad för god årsväxt och fred – och så var också fallet i de övriga nordiska länderna. Kungamakten var aldrig absolut på Vikingatiden, och man behöver bara påminna sig hur Trönderna i Tröndelag hotade att avsätta Kung Håkon av Norge, när han inte ville blota enligt Asatron, till exempel – vilket står att läsa i Heimskringla. Inte vem som helst kunde dömas till kung heller, för det gällde förstås att vara av det rätta blodet – Ynglingakungarnas blod – och besitta den heliga ringen Sviagris med dess gyllene galt – Guden Frejs eget totem !

Varken Kungar eller Godar kunde stå över lagen…

Först när kungen hyllats och godkänts av Tinget vid Mora Stenar kunde han alls vara någon kung, och så måste han rida ut på sin Eriksgata och i tur och ordning godkännas av alla de andra Tingen eller folkförsamlingarna i varje landskap. Annars kunde han aldrig någonsin kallas för en riktig Sveakung. Kände han inte den sanna Asatron eller Gudarna var han ingenting värd, men var han av Frejs stam och ägde Sviagris, ja då skulle han så småningom kunna skåda Särimner i Valhall…

”Godord” gällde både godar och kungar – det innebar att Tinget gav sitt godkännande och ord på en viss tid…

Och vad som gällde Kungarna, gällde också Godarna eller Gydjorna – folkvalda de också, oftast för ett år i taget (vilket kungarna inte var) av det Ting och den församling som valt dem. Många svenska ortnamn minner om det här, och även Godby på Åland eller Gothem – godhem på Gotland, till exempel. Precis på samma sätt är det i modern Asatro – Godarna är folkvalda, och även om det bör finnas vissa gränser – satta av allmän lag – om vem som alls kan accepteras som Gode eller Gydja, så är den amerikanska debatten ganska onödig, som sagt. Asatron är den mest demokratiska och mest folkstyrda av alla religioner, för inga präster finns – bara företrädare, som ska tala inför makterna..

Det finns INGA PÅVAR i Asatron – och varje Godord torde välja den Gode och Gydja de själva accepterat – svårare än så behöver det inte vara…

Men om man nu vill söka mer kunskap – sådant är alltid tacknämligt att ha, innan man uttalar sig – egentligen tycker jag att HUAR, HUÖLK ! och alla amerikanerna är ganska fel ute – vart ska man då vända sig ?

Många har ställt mig den frågan, genom åren. Det här är en personlig blogg, som jag många gånger skrivit och förklarat för er, och förstår ni inte vad som menas med det eller yttrandefrihet, kan ni nog aldrig någonsin bli Asatroende. Då får ni väl söka er till islam, kristendom, new age eller kanske ”forn sed” som just ingen yttrandefrihet har.

Först och främst måste man alltid läsa källorna, och studera Eddan, som den faktiskt är.

Nuförtiden kan man göra det on line och helt gratis, på den superba sajten Heimskringla.no till exempel.

På den sajten – som drivs av frivilliga krafter i Norge (stöd dem med ditt bidrag !) kan du läsa moderna transkiptioner av Codex Regius och alla de kända handskrifterna, och dessutom moderna översättningar och tolkningar på svenska, norska och danska.

Ifall du nu är mera träl än jarl, och måste lära dig också de enklaste grunderna, – ty vad som passar för Jarlen, kanske inte passar för Trälen – så är den svenska sajten Asatemplet någonting för dig. Använder du sökfunktionen överst på sidan, kan du hitta kortfattade och enkelt skrivna artiklar om alla de Nordiska Gudarna och Gudinnorna till exempel.

Wikipedia finns också, men då rekommenderar jag verkligen Wikipedia på Engelska eller Tyska, för i den svenska versionen saknas ofta källhänvisningar, och vad som står där bygger ibland på föråldrade teorier, som visat sig mindre vederhäftiga och ibland också motbevisats för länge sen.

Också sajten Ideell Kulturkamp – vars utgivare ofta skriver om mindre kända gudinnor, valkyrior, väsen och makter i Asatrons Värld – rekommenderas starkt. Använd sökfunktion här också.

På engelska finns också sajten Squirrel Edda – döpt efter Ratatosk – ekorren bland Yggdrasils grenverk – som har mycket elementär, men bra skriven information.

Till sist kan ni också välja att läsa några personligt skrivna ”föreningsbloggar” för olika Godord, här i Norden eller utomlands. Allra mest bör ni läsa Nordiska Asa Samfundets Hemsida, eftersom det är den för tillfället bästa och största föreningen för Asatro.

Vad du däremot bör starkt undvika och vad jag INTE rekommenderar är alla sidor, sajter och liknande som säger sig syssla med ”forn sed” och liknande, lika lite som ”Odhinism” eller för den delen ”Soldiers of Odin” som har lika lite med Asatro att göra som påstådd sk ”Forn Sed” har.

New Age, högerextremism och liknande är inte Asatro, utan förvridningar av sanningen. Och vi som är Asatroende lever här och nu – vi är inte rasister eller ”forna” av oss. Det är viktigt att komma ihåg.

Nämligen.

Hedniska Tankar

En Hedning Ser På Världen

Etikettarkiv: ”forn sed”