Etikettarkiv: ”forn sed”

Du kan inte fira lucia ”som du vill” – för då är det INTE Lucia…

av

Jag vet inte allt vad lögnhalsar, tokfransar och allmänt okunniga människor man får se på Internet nuförtiden, och framförallt förstår jag inte varför de ska yttra sig om asatro, ifall de ingenting kan eller ingenting vet om det ämnet, och heller inte praktiserar det själva. Nyss har någotslags extremistgrupp som påstår att de skulle syssla med ”forn sed” – ett kristet begrepp, som inte finns i några andra än ett par kristna källor från Island, minst 250 år efter att hedendomen där förbjöds i lag försökt ”sälja på” lika okunniga journalister i det här landet att det skulle finnas något som heter ”Vent” (redan själva begreppet är felstavat) eller Solväntan, som vi hedningar skulle fira.

Vad är det här för idioti ? Vad är källan till det ?? Varför ljuger man rent ut, och kallar det ”fornt” eller ens en ”sed” när det inte är så, utan bara meningslöst flum, flimseflams, ja hitte-på ?

Någotslags fullständigt ”nyutnämnd” person, som står upp i Hallandsposten och kallar sig ”Blotgydja” eller något liknande – det blir lätt löjligt när detta görs på en basis av högst fem-sex personer, i mina ögon är man inte gydja eller gode över någonting, så länge man inte kan demonstrera att man faktiskt har ett fungerande Godord – påstår också, att ”Vent” är att ”göra lite som man vill”.. Så uttrycker hon det hela. Detta skall alltså vara ”fornt” och en sedvänja – att bara göra som man själv vill, rakt ut i luften – och sen har man fräckheten att påstå, att detta är tradition.

”Man äger ej snille, för det man är galen” sa en svensk poet en gång. Vad vederbörande inte vet, inte läst, inte förstår är att Jul och Lussi eller Ljusi – den fest för ljusets återkomst vid Midvinter som hon syftar på, och säger sig vilja fira ”lite hursomhelst” har mycket gamla anor. Jag har tagit upp dessa traditioner under stycket Lussi här ovan, och jag får väl upprepa, tills den här delen av allmänheten – eller vad det nu är för några – verkligen lär sig…

Redan på 300-talet före kristus skrev den grekiske geografen Pytheas om sin resa till Ultima Thule – i ett nu försvunnet verk som vi bara har kvar utdrag av hos andra antika geografer, Prokopios till exempel. Åsikterna har gått isär om var Pytheas – som var från Massilla eller det nutida Marseilles i Sydfrankrike – egentligen låg, men på hans beskrivning om dagens längd vid midvinter, har man gissat att han följde den norska kusten ända till Ofoten i Norr. Och där, konstaterade han:

”När tio dagar återstod av den eviga natten, klättrar en budbärare upp på ett av de höga berg, som finns i dessa trakter, och där tänder han till slut ett bål, till tecken åt folk, som bor i dalarna nedanför, att han sett solen gå upp långt borta, och att den 40 dagar långa natten snart är över. Då tar kvinnorna i det nordliga landet fram facklor och ljus, för att smycka sig, och går klädda i vita kläder, och om midjan har de något rött, eller ett bälte av halm.”

Verksamhetsbilder

Likheterna med den förment ”nutida” Luciatraditionen, som man tyckt sig iaktta tydliga bevis för, från herrgårdmiljöer i Västergötland från 1763 och framåt, är faktiskt ganska slående. Och man firar inte alls Lussi eller Lucia eller Ljusets återkomst ”Lite som man vill” – för då faller hela idén bakom alltsammans…

”Nämen Ey Babbe-Ribba ! Lysrörens Kavring – Snart Jäla Hipster-kräk, står din begravning….” (Du kan INTE fira Lucia… ”lite som du vill” – för då ÄR det inte Lucia längre…)

(Utdrag ur Joakim Pirinens serie ”Socker-Conny Lussar upp grannarna” från det glada 1980-talet)

 

Nuförtiden är det många som tycks tro, att Lucia ska vara en man, helst då förstås en neger. Detta anses ”inkluderande” som det heter, och skall vara högsta mode – ungefär som när IKEA härförleden försökte byta ut begreppet ”Jul” emot ”Vinterfest” i tron att man skulle tjäna ”brownie points” eller någotslags ”konsument-poäng” hos de muslimska 7 %-en av den svenska allmänheten, genom att censurera bort Julen som begrepp.

Ursprunget till själva ordet ”Jul” är som alla vet ett Germanskt ord, och julen är numera något som till och med de kristna firar, trots att exempelvis Julgranar, skinka och mångahanda andra ting är uttryckligen förbjudna i Bibeln, och vi kan svårligen tänka oss några svenska eller nordiska traditioner alls, utan att Jul och Lucia kommer med i sammanhanget. Att den ursprungliga solståndsdagen inföll 13 December enligt den gamla Julianska almanackan, och att de kristna inte firade jul alls förrän på 300-talet, då kejsar Konstantin i Bysans ”stal” hela festen från hedningarna och försökte appropriera den för egen räkning, har de flesta av oss numera helt glömt bort.

På samma sätt försöker makthavare av olika slag stjäla och förändra traditioner via ”kulturell appropriering” – men det mesta av det, blir bara fånigt…

Om jag själv skulle ta på mig en svart krullperuk och en regnbågsfärgad overall, sätta sugklockan till en gammal vasksug på huvudet, förse denna med en brinnande dildo högst upp och sedan ge mig ut på stan med en bricka full med mjuka taco-skal, falaffel och en blandning av messmör, maskinolja och majonnäs, tror jag inte detta skulle uppskattas någonstans. Sådant är inte särskilt ”nyskapande” eller ens ”inkluderande” som det heter, och varken kristna, muslimer eller hedningar skulle uppskatta sådana tilltag.

Ändå är det precis detta det lilla band av ”fornseds-patrask” som nu vill etablera sig i media, faktiskt gör med sitt idiotiska ”nämen gör precis som du vill, för ingen äger Lucia, så det så…”

Inte heller skulle det uppskattas på de lokala ålderdomshemmen, daghemmen, regementena och skolorna om jag stängde in en levande katt i en konsum-kasse, och sa att detta var en ”Lusse-katt” som Socker-Conny på sin tid... Och sånger av typen: ”Någonting fruktansvärt / hänger i taket / blodrött och lite skärt / svullet och naket / Skrämda vi sitter här / ingen vet vad det är / utom Tant Sonja, / G-a-a-mla Tant Sonja (På melodi av den napoletanska fiskarvisan ”Santa Lucia”) skulle nog inte uppskattas de heller, lika lite som

  • Mohammed Ali var en Stalledräng
  • Då mörknar Imamen i Midvinter-tid
  • Akbar lelle, 13 dagar före Kamel
  • ”Nu är det Jihad igen”

Och flera andra, ”politiskt korrekta”, väldigt väldigt ”inkluderande” slagdängor, skulle nog inte göra någon större succe, annat än som en bisarr parodi.

De flesta människor i vårt land har ändå en mycket klar uppfattning om vad Lucia är för någonting, oavsett hur gammal vi anser traditionen vara, och det kan man inte ta ifrån dem. I Finland, vårt närmaste grannland, utsåg finska YLE eller Statstelevisionen Lucia kandidaterna för år 2019 härförleden, och då såg de ut såhär:

Som vi ser är det Nordiska flickor allesammans, och påfallande många av dem är blonda. På samma sätt är det nu både i UNT, samt Enköpings-Posten, förresten – och i år har man tydligen lämnat all denna lättköpta PK-mässiga, falska ”inkluderande” trend som inte gör någon människa glad bakom sig…

Till och med UNT lät årets Lucia vara ljus och blond, som det en gång var tänkt och menat…

Att ljusets återkomst symboliseras av en blond, vitklädd kvinna är egentligen inte så konstigt. Hon är tänkt att vara Freja, eller Siv, solkvinnan – och i årets mörkaste, kallaste och råaste tid är det hennes ljus och upplysning människorna behöver – ”Frid på jorden, och till alla människor en god vilja”.

Som jag berättat för er (se ”Lussi” under Blot och Högtider här ovan) var Modranicht, eller ”Mödranatten”, natten för den nya kvinnliga solens födelse ett särskilt tillfälle, och både på brittiska öarna, i keltisk tradition och i Nordisk Hedendom var det detta man firade – vi kan se det hela lite som en ”förfest” rent kalendariskt sett, till Disablotet i Februari… Så var det ursprungligen tänkt, och följer vi naturens lagar, tror på en naturreligion och gör vad som är naturligt, så är det detta vi i Norden firar..

e36cb536f6c3d37443922bac69422c12freja-hacc88mndens-eld-1Det är i Frejas väna gestalt vi ser ”Lussebrudens” sanna ursprung…. Gudinnan stiger ned till Människornas värld, och tar sig en boning i en levande människa…

I Skottland blev nyligen åter en ”Pk-Ivrare” fullkomligt utskrattad i sociala media, enligt vad sajten ”Bored panda” vet att berätta. Han hade – anno 2019 – råkat hävda, att de skotska kandidaterna till Miss World var ”för vita” enligt hans åsikt, och att detta skulle vara detsamma som ”rasism”.

Det kan man ju inte påstå – för att någon har ett Nordiskt utseende, och anknyter till en verklig Nordisk tradition, gör inte denna någon ”bättre” eller ”sämre” än någon annan.

Jodå, skotska klankvinnor, som ställde upp i en miss-tävling anno 2019 var inga miss-lyckanden, utan påfallande blonda… undrar just varför ?

De flesta av de kvinnor som ställde upp, härstammad verkligen från Skottland och kom från kända skotska klaner – därför hade de också ett påfallande blont och Nordiskt utseende, vad det nu kunde bero på. Reglerna var helt enkelt sådana, att kandidaterna skulle motsvara folkflertalet, och vara ifrån Skottland – och det är faktiskt inte fel med sådana regler..

I Zimbabwe, däremot, såg kandidaterna till samma internationella tävling ut som såhär – och inte heller där var man ”inkluderande” som synes…

Föga förvånande…

Ingen tyckte det var något större fel på tävlingen och reglerna där heller – och på västindiska öar som Jamaica och Saint Lucia – ja – det finns faktiskt en sådan ö-nation – där såg man – ifall baddräkter skulle ingå – ut som såhär

– och ingen reagerade, ingen gallskrek i pressen att detta var ”rasistiskt” eller ”icke inkluderande” eller annars betedde sig som en ”fornsedare” eller någon total djävla idiot – nej alla accepterade snällt grundförutsättningarna…

Vad man håller tävlingar om, kan variera, och naturligtvis finns det kanske dem, som tycker illa om ”talangjakter”, ”skönhetstävlingar” eller Lucia-kandidaturer rent generellt, eftersom de hatar det faktum att de själva kanske ingen talang har, inom just dessa ämnesområden, och därför inte kommer ifråga för just sådana arrangemang. Den inställningen kan man ju också ha ”om man vill” som det numera ska heta, men jag tror inte man blir särskilt hjälpt med den ute i stora vida Världen, där varje folk, varje etnicitet, varje nation och religion har sina traditioner av en alldeles speciell och naturlig orsak.

Här i Norden har vi ett Midvinter-mörker, och så kommer det sig att vi har börjat dyrka ljusets kvinnliga krafter. Bodde vi i Zimbabwe, dyrkade kanske vi något helt annat såhär års, och det behöver inte alls vara fel det heller, utan alldeles rätt efter de naturliga förutsättningar, som faktiskt råder precis där.

Vi behöver inte något djävla ”vent” hitte-på, något snack-i-backen eller nya Bogus-traditioner !

En kollega på jobbet idag berättade att hans egen tonårsdotter ställt upp i en lokal Lucia-tävling, eftersom hon kunde sjunga, och dessutom var en sådan person, som värnade om både barn och gamla. En ung kvinna, som ville göra något för sitt lokalsamhälle, grannar, vänner och de runt omkring henne.

Heder åt en sådan ungdom,tycker jag – för detta är precis vad Julen handlar om, och något vårt samhälle behöver. Det borde finnas fler flickor och kvinnor av hennes sort, och måtte vi en gång kunna skapa ett sundare, starkare släkte, höga och rakvuxna som Nordens furor, sega som Malungs läder och hårda som svenskt stål !

”Fornsederi” på Camping i Huddinge – Total Urartning…

av

Nu är det snart höst, och naturligtvis härjar ett litet samfund som kallar sig ”forn sed” med diverse ”skördeblot” i huvudstadens närområde, och på några enstaka platser därutöver. Den pressansvarige i Nordiska Asa Samfundet, som jag hörde ifrån så sent som igår, tipsade mig om en liten händelse, som Polisen i Huddinge redan fått ordna upp, och som i mycket påminner om dessa mycket märkliga ”blotfester” – i alla fall enligt vad han själv tycker. Jag måste nog säga först som sist, att jag faktiskt håller med honom.

Nu var det dock inte ”Samfundet forn sed” som samlats till gille eller blot, utan bara några vilsekomna Ryska turister, som drogat ned sig på flugsvamp – varför är inte helt klart, men det är nog mest sannolikt att det skett med avsikt, eftersom den ryska befolkningens mykologiska kunskaper vanligen är minst lika stora som hos svenskarna. Det är väl känt även i Ryssland att Röd flugsvamp är starkt giftig, och att man bör undvika den till varje pris. Samuel Ödmans gamla skrönor från 1700-talet om att Vikingarna skulle ha använt den, kan vi helt glömma – det är bara ”fornsedare” och därmed jämförbara element som tror på sådana lögner.

Jag citerar ur kvällstidningarna, respektive Huddinge-Polisens egna meddelanden på Facebook:

”Det vi fick se i mörkret var som taget ur en skräckfilm, och uppgifterna vi fick på vägen fram stämde bra: en kvinna skrek och härjade med onaturliga rörelser runt i en bil, en annan krälade på marken. Hallucinationer, spyor och förvirring.

Första patrull hölstrade snart sina vapen, och vi kunde konstatera att det varken var zombies eller drogen ”badsalt” vi stött på. De utländska campingturisterna hade däremot plockat, tillagat och ätit svamp – sannolikt någon art av giftig flugsvamp, och som stämde väl in på symptomen.”
De förgiftade turisterna fick åka till sjukhus och förhoppningsvis mår de antagligen lite bättre idag. En av turisterna ska ha skickat en hälsning till polisen innan han blev bortförd i ambulans:
”No good visit to Sweden.”

Jag har tagit upp ämnet i denna blogg även tidigare, och det är ingen idé att jag upprepar mig mer än nödvändigt. Företrädare för samfundet ”Forn Sed” har sagt att de tycker att bruk av droger ger ”många värdefulla erfarenheter” som de säger, och inte en enda gång på tjugo år har de kunnat följa svensk lag, som är mycket tydlig på den här punkten.

Någon policy i frågan har de inte heller, och alltjämt följs de åt av en ”ful svans” på sina sammankomster, trots att de förnekar att svampdroger, hasch och en hel del annat också förekommer. NAS är heller inget absolut undantag härvidlag, även om ”fulsvansen” är betydligt mindre där, och en officiell policy, som helt förbjuder droger vid blot, gillen och övriga sammankomster antogs för två år sedan.

Droger och religion hör inte ihop. Varken buddhister, hinduer, kristna, muslimer, judar eller någon annan religiös grupp av större betydelse i vårt land använder droger i religiösa sammanhang, och jag skäms för min del över det patrask, som fortfarande använder en medeltida kristen beteckning på sig själva, och som öppet säger, att de vill ”samarbeta” med den kristna kyrkan. I så fall kan man nog också fråga, vad vår ärkebiskop eller vanliga kristna skulle tycka om alla dessa flummare och fyllskallar…

”Sköna typer” eller hur ?

Själv betackar jag mig från att delta i någotslags verksamhet – andlig eller ej – med den här sortens människor. De ger mig ingenting, måste jag säga; och jag förstår inte varför jag skulle behöva umgås med dem heller, särskilt inte om jag skulle göra något ”andligt”. Ok, jag fördömer inte drogmissbrukare i och för sig – särskilt inte de som aktivt kämpar för att komma ur sitt missbruk och som faktiskt försöker skapa ett sundare liv, och de gånger jag hållit ”öppna” blot och liknande har jag själv alltid varit ytterst noga med att skapa även alkoholfria alternativ, eftersom inte alla människor tycker om öl, mjöd, brännvin och liknande – och jag ser inga större krav på att detta måste ingå i ”andliga” verksamheter heller, eller ens vid bröllop.

Dock – och på den här punkten är jag väldigt bestämd – jag vill varna alla läsare – särskilt de yngre – från att ha någonsomhelst sorts kontakt med personer som tillhör ”forn sed” eller som umgås i sådana kretsar. En verksamhet som försvarar drogbruk eller missbruk, och som på flera punkter bryter emot svensk lag, är överhuvudtaget inte hållbar i längden.

Folks privatliv lägger jag mig inte i, oavsett vilken kategori av personer vi nu talar om – och det här är hursomhelst ett fall för Polisen, samt Mentalvården, kan vi väl också tillägga.

Ta heller inte emot mat, dryck eller något annat från ”fornsedare” och gå inte på gille med dem – kanhända var det just ett sådant misstag de intet ont anandes ryska turisterna just nu gjorde – och vi kan alla se vad som hände i det fallet. Nu slutade det hela på  sjukhus med magpumpning, och som tidningarna berättat, får väl ryssarna och ryskorna stanna där ett par dagar för observation, ifall det nu var så att någon Huddingebo lurade dem. Det kunde mycket väl ha gått ännu värre, eftersom flugsvamp ofta ger bestående lever- och njurskador, men turligt nog kom Polisen fram i rättan tid – den här gången…

Ta inte emot ”hemgjort svampbröd” och liknande från okända personer (mannen på bilden har inget samband med vad som skildras i artikeln)

Dagbladet Information om ASATRONS framgångar i Norden

av

Dagbladet i Danmark, även känd som Information.Dk är ett tidningsmedium som växte fram ur en av den danska motståndsrörelsens illegala nyhetsbyråer under kriget. Asatron av idag är också en folklig motståndsrörelse som håller på att etablera sig i de Nordiska länderna, och vad kan då vara naturligare än att Mathias Nordvig, annars själv hedning och lektor i nordiska studier vid University of Colorado i Boulder, Colorado analyserar den i en brett upplagd krönika.

”Asatron talar direkt till den moderna människan” skriver han, och den bygger som jag sagt (se det ampra inlägget ”Skenbilden rämnar” på värderelativism, inte alls på någon naturrättsfilosofi)

Vad är det som förklarar Asatrons återkomst, och dess framgångar just i vår tid ? – Ja, se där två av de frågor som lektor Nordvig söker svaret på. Själv tror jag att det till viss del kan förklaras med socio-ekonomiska faktorer, vilket jag väl på sitt sätt mycket svagt antydde genom gårdagens inlägg. När Nomenklaturan i ett land och den styrande Eliten blir allt rikare, och bara sysslar med att berika sig själv, förlorar vanligt folk till slut tron på hela systemet och söker sig till slut nya alternativ, de må sedan vara andliga eller politiska.

Detta syns, antyder Lektor Nordvig på att Asatron börjar bli utbredd inte bara i Danmark, Sverige, Norge, Island och de övriga Nordiska länderna, utan också på att det finns ett stort intresse också i Ryssland, USA, England, Spanien och Tyskland, eller i stort sett i alla länder, som någonsin kommit i kontakt med den Nordiska kulturen överhuvudtaget. Det håller jag med om, men man måste också komma ihåg att den amerikanska Asatron utvecklat sig till ett sidospår (Islänningarna, till exempel, vägrar till mycket stor del att ha någon kontakt med den alls, och det gäller också för min del) och dessa sidospår, som finns i andra, icke-nordisktalande länder, är till  stor del påverkade av vad som visas i populärkulturen, dåliga tv-serier och mycket annat; vilket leder till att främst de amerikanska Asatroende har en mycket grund eller rentav felaktig förståelse till vad Asatro alls är för något.

 

Asatron skapades i de Nordiska länderna – och det är här och inte i USA som den ska utövas…

Och Lektor Nordvig skriver också, mycket riktigt:

Med de globale politiske strømninger, hvor flere bliver kritiske over for det, der gerne opfattes som globalistiske systemer, ser vi også en øget interesse for at se indad mod en fortid, der forstås som mere lokal og folkelig. Dette sker både på højrefløjen og på venstrefløjen.

Å ena sidan finns där en svärmisk naturdyrkan från diverse vänsterfolk, skriver han – och en ökad miljömedvetenhet; som efterhand kanske tar sig sundare former än att slå över i sjuka randfenomen typ ”forn sed” eller Greta Thunberg-dyrkan, eftersom dessa företeelser redan håller på att avslöjas som det kristna hyckleri de i själva verket är. Å andra sidan finns också en utbred tro att Hedendomen och Asatron är så oerhört mycket mer än så – det handlar inte alls bara om Nordbornas känsla för naturen, världen och naturlandskapet omkring dem, utan en medvetenhet om att de måste ta hand om sina egna rötter, sin identitet, sitt språk, sin historia och allt det som håller på att tas ifrån dem, då den Nordiska kulturen hela tiden nedvärderas och diskrimineras, till och med i de länder där den en gång hade sitt upphov och ursprung. Det är i det sammanhanget – inklusive vad jag själv nyss kallade de ”socio-ekonomiska faktorerna” som Asatron kunnat växa, och blivit så stark.

Det är en sida av saken, men Matthias Nordvig går djupare än så i sin analys, och det måste man tacka honom för. Det är i själva tron skillnaden sitter, förklarar han. De Asatroende tror inte längre på en allsmäktig gud eller en allsmäktig överhet, som ska styra över allt och alla, och reglera de troendes liv in i minsta, oviktigaste detalj, som i de Abrahamitiska ökenreligionerna. De avvisar alla Monoteistiska villoläror, och söker sig helt egna vägar helt enkelt. De vill ha tillbaka sin frihet, sitt människovärde, för

Jo, der er kvalitative aspekter af den nordiske mytologi som ud over de faktorer, der har med samfundsudviklingen og medieeksponeringen at gøre, kan siges at gøre asatroen interessant for moderne mennesker.

Myterne fortæller om gudefigurer, der fejler, har menneskelige følelser og giver adgang til hele følelsesspektret.

Kristendommens myter om Jesus fremstiller en mand, som det kan være svært at identificere sig med. Den nordiske mytologi fremstiller mænd og kvinder, hvis tanker og følelser taler til os som mennesker.

Både kristendommen og islam stiller ufravigelige krav til mennesket om, at det skal tænke og agere på bestemte måder uden at tage specielt hensyn til, at vi i den moderne verden finder os selv i mange forskellige roller gennem livet, og at dette kræver fleksibilitet i vores tilgang til andre.

I de nordiske myter finder vi denne fleksibilitet.

Gudarna är inte ofelbara, och inte allsmäktiga. Tillvaron är sammansatt, inte enkelspårig. Universum är komplicerat, inte styrt efter feodala principer från Mellanöstern. Asatron talar direkt till känslan, och erbjuder både kvinnor och män flera gudomar att identifiera sig med rent känslomässigt, nya sätt att vara – och ingen snäv beduintillvaro med påse över huvudet som hos IS, eller de nordiska huvudstädernas ”förortsmoskéer”, granne med de forna Statskyrkorna, som vill hålla den nordiska människan i ett lika diktatoriskt järngrepp, som någonsin islam.

Det tycks mig som om denne lektor i Boulder, Colorado tagit till sig något av det jag sagt i denna blogg genom många, många år av träget slit och hårt arbete, när han säger att:

Ingen dogmer

I førkristen tid var den nordiske mytologi en del af en religion, der ikke foreskrev dogmer for adfærd. Moral var ikke knyttet til guder, men i stedet til familien og det nære samfund. Man tog måske guderne til indtægt i forhold til love, regler og moral, når man svor eder, men der var aldrig tale om ’Odins ti bud’ eller noget i den stil.

Der er ingen tekster eller myter i asatroen, der foreskriver noget, man ikke må gøre.

I digtet »Den Højes Tale« giver Odin gode råd, men det er meget sigende, at han ikke siger, at du skal eller ikke må gøre et eller andet. Han siger i stedet: Tag mit råd, det vil hjælpe dig og gøre dig godt. For eksempel strofe 135:

»Jeg råder dig, Lodfafner, tag dette råd. Det vil hjælpe dig, hvis du tager det, gøre dig godt, hvis du forstår det: Fornærm ikke en gæst, jag ham ikke fra din dør; vær barmhjertig over for dem, der er i nød.«

Religionen tilbød ikke noget, der lignede de kristne og muslimske fiktioner om himmel og helvede. Den var jordnær og optaget af livet her og nu. Dette kom typisk til udtryk i ritualer, der handlede om frugtbarhed, afgrøder, rejser, handel, krig og alle mulige almindelige gøremål.

Resterne af denne religion, de spredte middelalderkilder, der giver indikationer på førkristne ritualer, den islandske sagalitteratur og den lille håndfuld nedskrevne myter, vi har, giver stadig det indtryk.

Det finns inga ”tio budord” mer – eller ”nio nycklar” som i forn seds och de högerextrema Odinisternas förvanskningar. Allt sådant håller vi redan på att hamra bort, och de som verkligen LÄST EDDAN och Hávamáal, ska inse vad jag talar om, och vad den gode lektorn också insett så småningom. Här finns ingen evig fördömelse som i de kristnas helvete, och inget monoteistiskt helvete att ställa till för andra heller. Ökenreligionerna avvisas tvärt, ty:

Der tales ofte om, at kristendommens budskaber er tidløse, men er det specielt tidløst at knytte sig til bibelske fortællinger om israelitternes slaveri i Egypten eller Gud, der narrer Abraham til at tro, at han skal ofre sin søn – eller Jesus, der blev offer for et politisk spil mellem jødiske og romerske magthavere?

Ligesom shariaens retspraksisser er baseret på 1.400 år gamle regler for et klansamfund på Den Arabiske Halvø, er kristendommen håbløst fanget i en tidsboble, der kun med stor anstrengelse lader sig overføre til den moderne, pluralistiske verden.

Fri til at være menneske

Uanset hvor de asatroende stiller sig politisk, er det ideen om friheden til at være et menneske, som ikke er skabt i en guds billede, men er et produkt af sit miljø, der tiltrækker dem.

Jesus, eller Kristendomens eviga Führer-princip, lika tryckande och kvav som någonsin nazismens, gäller inte här. Det är slut på Sharian, slut på Torah-dyrkan, slut på gamle Moses, slut på alltsammans av detta eviga tyranni. Nu kräver vi vår egen rätt, och att få leva i enlighet med vår egen frihets principer.  Människan ges ett moraliskt val, och Tors Hammare sätts i människans egna händer.

”Mache Kaputt, was Euch Kaputt Macht!”

 

Den nordiske mytologi giver den asatroende mulighed for at se sine guder i tordenvejret på himlen, i vandkantens bølgeskvulp, i træernes raslende blade, i det overvældende bjerglandskab og ikke mindst i sig selv.

I erkendelsen af at vikingetiden er langt væk, og den førkristne religion i Skandinavien blev mere eller mindre udslettet, er det muligt for den asatroende i dag at acceptere, at verden er foranderlig, og at man kan leve i disse opbrudstider uden at skulle længes efter en verdensorden, hvor alle ens naboer er hyggekristne, rettroende muslimer eller overlegne kulturradikale.

For de asatroende er de nordiske guder billedet på en verden, hvor mennesker er formet af deres ophav og tilgår verden som et resultat af deres slægt, miljø og mangeartede oplevelser. Du er skabt som dig selv, lige præcis som du skulle være, og du er fri til at søge din lykke på dine egne præmisser.

Asatroen er et svar på relativismens fordringer til det moderne menneske.

Här är du fri till att skapa din egen lycka, på dina egna premisser. Du känner ditt ursprung, och vet vilka som tillhör ditt folk och ditt land. Du sätter en ära i att bygga upp det landet och försvara det, med ett mänskligt förhållningssätt och mänskliga lagar – för intet mänskligt är oss främmande.

Vi väljer det praktiskt möjliga, och ett fungerande, tryggt och säkert samhälle framför det otrygga och icke-fungerande. Vi ser ett nytt tidevarv komma, nya dagar som ska gry över våra länder, och när våra händers och hjärnors verk en dag äntligen står klart, skall vi kunna säga – detta gjorde vi, de Nordisk folken. Detta var vårt arv, och detta gavs åt oss att förvalta. Inte åt något annat folk.

Och när den dagen äntligen kommer, och frihetens timma åter gryr, då skall vi låta Frihetens Gjallarhorn ljuda, från Nordkap till Smygehuk, från Grönlands Godthåp till Ukraina. Med en ny medvetenhet skall vi stolt kunna säga; ”Fri till sist, Jag är Fri till sist –  Tack Tor, Frej och Oden, jag är fri till sist !”

SKENBILDEN RÄMNAR: ”Forn Seds” falska fasad AVSLÖJAD i Uppsats från Karlstads Universitet

av

Innan jag fortsätter med dagens ämne, får jag konstatera att låtsasliberala SvD verkar ha försökt skärpa sig idag. Även tidigare i veckan har man publicerat intressanta och välskrivna inlägg av den store humanisten Patrik Lindefors, som med sin artikelserie ”Människan – Det kulturella Djuret” slagits för traditionell humanism på en icke-kristen grund, precis sådan den är och bör vara. Detta är något helt annat och avsevärt intelligentare än den moraliska avgrund, som på sista tiden öppnat sig i ”Svenskans” spalter och som resulterat i ett kristet förbjudande av det moderata förslaget om ”Surrogatmödraskap” på medborgarnas egen bekostnad, alltså utan skattepengar och på enbart altruistisk grund, inuti Sverige och u-t-a-n att belasta andra länders vårdapparater, vilket är viktigt med tanke på vissa länder i vår omvärld.

Själv förstår jag inte hur man kan ge sig till att förbjuda exempelvis artificiell insemination och andra medicinska behandlingsmetoder emot barnlöshet, ifall människor nu vill bekosta detta själva. Vem skadar det egentligen, och varför är då någon Bibeltrogen tramsebyxas känsloliv då så viktigt, att förbudet måste motiveras enbart med att guden JHVH-1 eller den kristne tramsebyxan blir ”kränkt” ifall hans uppfattning inte får råda ? Det är fortfarande mig lika obegripligt, hur SvD kan ta in fler artiklar av en viss John Sjögren, eller vad sagde herr Sjögren alls gör på SvD:s kulturredaktion.

Uppfattningar och åsikter, oavsett vilka de nu än må vara, motiveras bäst genom fakta och slutsatser; oavsett om det nu är politik eller andliga värden vi nu diskuterar, för fakta och slutsatser gäller faktiskt, lika väl som blott och bart ”åsikter” INTE gäller, ifall de råkar vara FEL I SAK.

Och detta konstaterande leder mig osökt in på dagens ämne, samtidigt som de som verkligen är intresserade, lämpligen kan konsultera Hávamál, strof 117.

En viss Alexander Karlsson, akademiker vid Karlstads Universitet, publicerade i veckan en liten 9-poängs uppsats med titeln

Den hedniska etiken, eller fasaden? : En studie av vad som kännetecknar hednisk etik i Samfundet Forn Sed

Detta fick mig genast att bli intresserad, samtidigt som det också fick mig att gapskratta. Här rör vi oss med en liten sekt som aldrig någonsin haft mer än 300 medlemmar de senaste tjugo åren, och som är känt för sin drogliberala hållning vid blot och sammankomster, som på ett uppenbart sätt strider emot Svea Rikes Lag, för att inte tala om ”stulna tempelkassor”, bokföringsbrott, bedrägerier, diverse fall av åverkan på fornminnen och annat (våren 2019 – jag har redan skrivit tillräckligt om dessa upprepade ”incidenter”) som hela tiden kantat sektens historia. Och ändå föreställer sig detta ynkliga lilla kotteri på 10-20 personer som i åratal tjafsat vidare om något som inte finns (och som Kammarkollegiet, en av våra svenska myndigheter – redan slagit fast INTE har ett enda förbannat dugg med Nordisk Hedendom och Asatro att göra )

Hur eller på vilket sätt skulle en sådan sammanslutning alls kunna kalla sig ”etisk” eller ens tala om moral ?

För det första ljuger sekten ju rakt ut. ”Forn Sed” existerar inte, termen har aldrig använts historiskt sett, annat som en kristen spe-glosa från 1230-talets Island, minst 230 år efter det att all hedendom var juridiskt avskaffad där. ”Forn” betyder något inaktuellt, föråldrat. Något som användes i ”forna” tider till exempel, men inte gäller. ”Sed” är en mekanisk upprepning, något man per automatik eller blind auktoritetstro sömngångaraktigt utför år efter år, men utan att veta varför, och helt utan andligt innehåll eller mening. ”Tro” däremot, är något helt annat – och Tro omfattar också vetande, eftersom ordet ytterst kommer från det germanska Treue, alltså trofasthet eller trohet, som i att vara trogen sina ideal och sina gudar.  Islänningarna talade i Eddan om ”Truá” som i ”Trua Ösom ok Elfom” men inte ”Truá a” har lärda män på ön förklarat för mig – ni får ursäkta mina norröna felstavningar – eftersom redan att ”tro på” något är en onödig abstraktion, man kan nämligen inte säga ”tro på gud” som de kristna, ifall man verkligen är hedning eller asatroende, för redan ordet ”på” eller ”á” i sig illustrerar, att man öppnar för möjligheten att denna gud inte alls existerar, annat än rent abstrakt – och då är man inte längre en verklig troende…

För övrigt t-r-o-r vi Hedningar och Asatroende inte alls. Vi VET. Åskan existerar, liksom naturkrafter i övrigt. Stormen existerar, liksom kunskapen – och där varseblir vi Oden. Kärleken existerar, och där ser vi Freja.

Dessutom har vi redan en långt större intresseorganisation med minst 1500 medlemmar, som redan kämpar för vår sak – liksom jag gör på egen hand. Den organisationen har jag redan nämnt, ihållande och flera gånger, och trots att den på intet sätt saknar fel, är den ändå avsevärt mycket bättre, hederligare och ordentligare än vad denna mystiska ”forna ed” någonsin varit eller kommer att vara. Alexander Karlsson tror – tack vare att han har fel i sak, inte studerar källorna och bara studerar en enda källa att det förhåller sig precis tvärtom, eftersom han tror på ”fornsedarnas” ständiga lögner – men det är en bisak i sammanhanget.

I och för sig accepterar jag den huvudsakliga slutsats, som läggs fram i Alexander Karlssons akademiska arbete. Hans slutsats är att ”fornseden” är en stor bluff, punkt slut. En modern förfalskning. Något som inte har existerat, och inte kan existera ens nu. Dock slarvar herr Karlsson alldeles fasligt med detaljerna, källkritiken och rena fakta i sin uppsats, men jag kommer ändå fram till exakt samma slutsats som han, låt vara på lite andra vägar, andra metoder och mer mer insikt och personkännedom i ämnet, förvärvad efter mer än trettio års studier – och det är nog mer än de ynka 9 poäng, som unge herr Karlsson skaffat vid Karlstads föga ärovördiga lärosäte.

Herr Karlsson börjar nämligen med att utgå från den ökände ”forskaren” Fredrik Gregorius, en fanatisk kristen, som även på TV sagt att ”Asatroende inte tror på allvar”, att hela deras tro är falsk, därför att endast Monoteistiska religioner som kristendomen är att anse som ”riktig” religion och så vidare. Själv undrar jag som bekant vad som skulle hända, ifall en akademisk forskare i Sverige skulle behandla även Judendomen eller Islam på samma sätt, genom att i TV gå ut och säga med hög röst ”Nämen dom där tror nog inte alls på Allah på riktigt” , ”Alltså Bar Mitzva ni vet – helt klart mindre värt, alltså !” helt utan att faktamässigt kunna underbygga eller sakligt argumentera för detta.

 

Alexander Karlsson är på sätt och vis ärligare än Gregorius, ty han erkänner i alla fall öppet sin kristendom. Han skrivet uttryckligen i sin uppsats, att hans etik och moral bara och endast bara baseras på Judeo-kristna begrepp, eftersom han avvisar allt annat och särskilt då ”nyhedendomen” såsom varande felaktig. Hans store lärofader i detta avseende är en rysk-judisk forskare vid namn Victor Shnirelman, som han uppger skall ha studerat den Slaviska nyhedendomen i Putins Ryssland, och förstås ha kommit fram till den på förhand givna slutsatsen att alla ryska ”nyhedningar” är rasister, antisemiter och mest skall betraktas som ett slags ohyra, som man saklöst kan arrestera eller ställa inför rätta. Förvisso har denne Shnirelman rätt, när han påpekar; att det finns n-å-g-r-a nationalistiska och våldsbenägna nyhedningar i dagens Ryssland, samt en hel del personer; som man alldeles definitivt INTE bör ha något att göra med, men det gäller i hög grad också de AFA-anslutna ”fornsedarna” i dagens Sverige.

”Jomenvisst ! Jag och lilla Mamma hyllar VÅLDSVÄNSTERN – Utmärkt moral och VÄÄDEGJUND framför allt !”

Utöver det hyllar Alexander Karlsson – som på goda grunder också kan antas ha en kristen bakgrund, och som vi sett är föga objektiv, när det gäller Polyteism kontra Monoteism, en annan judisk forskare vid namn Alan Mittelman från USA, och det är alltså bara i ett judiskt kontext, som han alls kan närma sig Asatron eller Hedendomen, ett förhållande, som jag finner ganska så märkligt, och en relativt udda akademisk ansats. (se Karlssons uppsats, stycke 1.1).

Därefter övergår herr Karlsson till att redogöra för den enda källan till hans uppsats – ett antal nummer av ”fornseds” sektens skäligen bedrövliga medlemstidskrift. Det är allt. Utöver ett enda felöversatt citat ur Hávamal, strof 11 (som han dessutom kortat ned till oigenkännlighet) innehåller hans uppsats inga originalkällor alls. Han uttalar sig kategoriskt om Asatro, men behärskar inte ens ämnet han ska tala om. Han har aldrig läst det, aldrig studerat det på allvar – precis som dessa satans ”fornsedare” !

Hela tiden, uppsatsen igenom, matas vi med rent felaktiga uppgifter om att ”forn sed” ska vara det största samfundet i Sverige (gapskratt!) och att ”Alla gudaväsen krävde någon form av offer för att kunna ge människor framgång i exempelvis barnafödande eller jordbruk”.

Detta är fullkomlig, överdjävla bullshit. Det gjorde de inte alls. I Hávamál – en mycket viktig källtext för den etik vi diskuterar här – står inte en enda förbannad rad om att blotande eller ”offer” ens skulle krävas, än mindre att man behöver tro på Oden i egenskap av någon Monoteistisk ”allfader” eller ens följa hans ”bud” eftersom där INTE finns några sådana budord, utan endast goda råd, som man i och för sig kan följa om man nu känner för det. ”Ráðumk þér, Loddfáfnir” upprepas ständigt, i strof efter strof. I Hyndluljöd uttrycker Freja den tanken, att hon blir glad över gåvor, tillbedjan och offer – hennes följare Ottar hedrar henne med en harg av enkel gråsten, till exempel, som han själv via hårt arbete, svett och möda har släpat ihop. Uppenbarligen är det tanken som räknas för Freja, inte stenens värde eller innehållet – som fortfarande bara är med möda ihopasamlad gråsten. Han utgjuter nötblod över Hargen, visserligen, men offret är endast symboliskt. Gång på gång lär vi oss genom Eddan att makterna nöjer sig med väldigt, väldigt lite, men att också ett enda äpple med en kärna – som i Hrafnagaldr Odins – ger en stor äppelskörd, ifall den behandlas på rätt sätt.

Detta är saker, som en kristen aldrig någonsin kommer att förstå. Att försöka förklara Eddans visdom eller budskap för en sådan människa, är som att försöka förklara Einsteins relativitetsteori för ett sjukt, efterblivet stackars barn med Downs Syndrom. Alla människor är tyvärr inte lika, och de har heller aldrig någonsin haft ”lika värde”. På sin höjd har de samma, av människor men inte gudar definierade grundläggande rättigheter, rätt till det slags liv som är lämpligt för dem, bland annat – eller enligt vad som står i FN:s högst allmänna, av människor påhittade deklaration om mänskliga rättigheter, men det är också allt.. Detta är i och för sig mycket sorgligt, djupt beklagansvärt och rentav tragiskt, men sanning icke desto mindre.

 

Vetande, och icke Tro. ”Veten I än, eller Vad ?” står det i Vóluspá…

Karlsson utgår också ifrån att Monoteismen på något dunkelt sätt måste ”samexistera” med Polyteismen, och att dessa två helt motsatta världsbilder alltså skulle vara förenliga, vilket är totalt omöjligt. Han förespråkar ”mångkultur” trots att detta aldrig någonsin varit den nyhedniska rörelsens mål – vårt mål är i själva verket detsamma som det alltid varit, och det är en värld utan Judeokristet tänkande eller Islam överhuvudtaget, dvs en helt självständig kulturkrets, eller i praktiken ett Sverige, där andelen Monoteistiska bekännare ligger långt under 10 % om ni frågar just mig – och sedan påstår, Herr Karlsson att ”mångkultur” (vad är det egentligen ?) måste vara en självklarhet, att det på något sätt ”måste” ingå i Hedendomen också, helt utan någon logisk motivering alls. Återigen frågar jag – varför det ?

Karlssons uppsats om ”fornsederiet” fortsätter som såhär:

Enligt Alan Mittleman finns det åtminstone tre typer av judisk etik i relation till Halakha (vilken kan sägas motsvara den kanoniska lagen och den islamska sharialagen) en liberal nytolkande förståelse, en regressiv förståelse samt en komplementär förståelse. Den förstnämnda liberala förståelsen framförs av Moritz Lazarus. Lazarus menar att judendomen i sig överensstämmer med den Kantianska förnuftstraditionen, men att den inte är synonym med eller underordnade denna medan judendomen närmast kan jämställas med etik. Lazarus gör i motsats till Kant inte skillnad på drift, känslor och moral utan menar att en känsla för det rätta och goda är en förutsättning för att kunna resonera sig fram till det goda och rätta. Att jämställa judendomen med etik innebär att den teologiska aspekten urvattnas. För att motverka detta framhävs Gud som den mest moraliske, snarare än den befallande upphovsmannen till vad som är gott vilket kännetecknar gudomlig voluntarism (Karlsson, s 12)

Förlåt att jag frågar, men vad ända in i glödröda Muspelheim har detta med Asatro eller Hedendom att skaffa ??

Om herr Karlsson nu alls skulle göra eller skriva en uppsats om just Nyhedendom, varför i Nifelhels förkättrade Svartalfer kan han då icke göra just detta ??

 

Kantiansk förnufsetik, om vi nu ska slå ned på just det, består bland annat av det mycket berömda Kategoriska Imperativet, eller gamle kristne, träige Immanuels (ej stavad c-u-n-t ) påstående om att ”handla alltid så, att själva grunden för ditt handlande alltid kan formuleras som en allmänt hållen lag”  men trots att liknande satser också återfinns I Hávamáls kärva livssyn, så kan man inte reducera hela hedendomen till detta enkla påstående, därför att det i vissa situationer inte finns, och heller aldrig kommer att finnas några ”allmänt tillämpbara lagar”. Själva tillvaron är mångfacetterad, särskilt för oss polyteister. Den är inte förutsägsbar eller en gång för alla bestämd av någon skenbart ”allsmäktig” gud, därför att det vi kallar Urds Väv hela tiden förändras, och någon förutsägbarhet finns således icke.

Karlsson lallar och dillar vidare om sina Judiska begrepp, ungefär som detta är den enda måttstock, som han tror att han kan bedöma en helt väsensfrämmande kulturkrets på. Bland annat tror han – gravt felaktigt – att ”Tio Guds Bud” skulle kunna återfinnas i Asatron. Detta felaktiga påstående grundar han på utsagor från en person vid namn ”Aldo Gartz” (som jag förvisso känner personligen, han är en fd mentalskötare och numera trä-hantverkare bosatt i Bagarmossen, men det är inte därför jag känner honom) som skall ha satt samman något som kallas ”nio nycklar till fornsedens etik”.

Alexander Karlsson har inte brytt sig om något kritiskt tänkande, någon källkritik eller någon vidare akademisk forskning överhuvudtaget – förutom vad gäller just judendom, som nog inte alls hör till ämnet.

Om han bara kunde sitt ämne, skulle han veta varifrån dessa påstådda ”nio nycklar” kommer ifrån, och vem som hittat på dem. Det skulle kostat honom fem ynkliga djävla minuters googlande på Wikipedia, högst – inte mer.   Hade den stackars Herr Karlsson verkligen inte tid med detta, när han skulle skriva sin uppsats på nio poäng, eller var det så att tankeförmågan tröt för honom, mitt i det allmänna ”forna” juderiet ??

”Kognitiv Dissonans !” – Så fungerar den…

 

”The nine noble virtues” (”fornsedarna” snodde ett sk ”Odinistiskt” bibelord rakt av – trots att de även påstått att alla Odinister är rasister – något jag själv redan motbevisat) är ett klumpigt, engelskt försök att ”koka ned” hela Hávamál till något den inte alls omfattar, och inte alls kan sammanfattas som, förfalskat och förfuskat av två unga herrar vid alias Stubba och Håskuld borta i England, anno 1974.

Deras bisarra påståenden var aldrig någonsin ”sed” och heller aldrig någonsin ”fornt” utan bara – deras eget ”hittepå” eftersom de i likhet med den brittiske fascisten Oswald Mosely ville ha en hednisk motsvarighet till ”Tio Guds Bud” – något som aldrig funnits i verkligheten, och aldrig någonsin heller kommer att finnas. Om vi nu nödvändigtvis måste hålla oss till just Judendomen som enda värdiga måttstock, och den enda tänkbara grund, varpå nordisk hedendom alls kan eller får bedömas, så måste jag säga att herrar Stubba och Håskulds klumpiga försök vore som att ”koka ned” hela Talmud till ”Tio Guds Bud” utan att ens – som den betydligt vettigare Martin Luther – inse värdet av en förklarande ”katekes” vilket ändå min mångårige vän Gartz åtminstone gjorde – eller försökte göra…

Problemet är naturligtvis, att Talmud innehåller oerhört mycket mer än så, på samma sätt som Hávamál har inte mindre än 164 strofer – och dessa kan icke förkortas ned till tio enkla ”sanningar” – för då gör man våld på hela texten, utelämnar, felöversätter och förvanskar…

Alexander Karlsson haltar hela tiden, och han förmår aldrig någonsin höja sig över sin kristna svada eller ”kyrkofädernas etik” som han talar sig varm för. I fallet med ”forn sed” utgörs väl närmast dessa ”fäder” (eller snarare Hyrrokins avföda) av en person med namnet Henrik Hallgren, som hela tiden hävdar att Hedendom skall vara en politisk rörelse som Miljöpartism (i stort sett alla ”forn seds” företrädare har intima kopplingar till det6ta parti, dock ej den nyssnämnde Gartz) samt att ”droger ger många värdefulla andliga erfarenheter” (direkt citat från forn seds fd debattsida – vilka erfarenheter då, om jag får fråga) och de föraktar helt parlamentarismen som idé, utesluter personer som påstås ha haft eller har sympatier med vissa Rikdsagspartier ur sin rörelse – samtidigt som de själva – löjeväckande nog – påstår att de är ”demokratiska” och tror naivt, att innehållet i deras tro eller Gudars och Makters egenskaper är något som de i gammal god 70-tals maoistisk anda kan sätta sig ned och majoritetsrösta om, som om man skulle kunna rösta fram att 2 +2 =3 eller möjligen 5, och sen få alla att tro på detta. Rörelser som kastar ut all kunskap och tusentals år av verklig tradition rakt ut genom fönstret, och sedan kallar sig ”forna” i huvudet ger jag inte mycket för, hursomhelst. Inte heller ger jag mycket för helt okunniga personer, som naivt nog utser sig själva till ”Riksgydjor” eller dylikt, och som svassar runt i sin totala okunnighet, medan de låter framställa sig som ”översteprästinnor” och orakel med ett demokratiskt mandat av ungefär tio stycken vilsna kristna själar, som i likhet med Alexander K aldrig någonsin begripit vad verklig hedendom är för något…

Ett annat problem med krian från Karlstad, är att Alexander Karlsson alldeles uppenbart tror på en Monoteistisk ”Naturrättsfilosofi” och förväxlar Hedendomens ord om lag och rätt som det högsta goda med någotslags religiös ”sharia” av mellanösterntyp. Men hedendomen fungerar inte så. Visserligen medger jag, att det som kallas ”den gyllene regeln” också återfinns i Nordisk Hedendom, liksom i de flesta Polyteistiska regler (jag har själv redan bevisat det – se i mitt artikelarkiv här ovan) men det visar oss bara, att förstadiet till det kategoriska imperativet och det vi kan kalla ett modernt rättsmedvetande, också kan utvecklas i kulturer och kulturkretsar, som aldrig någonsin haft det minsta gemensamt med kristendomen. Se på Japans shinto till exempel, en naturreligion som herr Karslsson nog inte har studerat så särskilt djupt – det har förresten inte jag heller..

Naturrättsfilosofin återfinns inte alls i Eddan. Den utgår från att det vi kan kalla ”rättvisa” en gång för alla är absolut fast, förutbestämd utav den allsmäktige guden, och att denna ”rättvisa” sedan liksom kan komma nedsinglande i Midgårds dalar likt snöflingor, där ett lika allsmäktigt prästerskap eller jurist-skrå skall få lov att ha ensamrätt på den.

Men det är inte så det funkar. Det är inte så det är.

Asatrons och Hedendomens bild av rättvisa ska inte blandas ihop med religiös lag, sharia, ”väädegjunds” prat eller andra dumheter. Det står klart och tydligt utsagt i Eddan och Vóluspá, att Asarna var dag går till sina domarsäten, där de skipar rätt, men det betyder inte alls, att denna ”rätt” är stel och oföränderlig, utan den förändras hela tiden, ty man måste ”lag göra, lag tälja, lag kunna och lag säga” likaväl som de berömda orden i Hávamáls 144:e strof, de som säger att:

Veistu, hvé rísta skal?

Veistu, hvé ráða skal?

Veistu, hvé fáa skal?

Veistu, hvé freista skal?

Veistu, hvé biðja skal?

Veistu, hvé blóta skal?

Veistu, hvé senda skal?

Veistu, hvé sóa skal?

angående runornas, skriftens och tänkandets uppkomst och kognitiva innehåll – och därmed också själva grunden för den andliga förståelsen. Det här är praktisk rättsfilosofi, inte alls naturrätt. Jag har påpekat det gång på gång, även för de som inte alls kan någon norröna. ”Bidja” är inte alls samma sak som det kristna konceptet att be, etymologiskt besläktat med ”prijan” utan bud såsom i budskap, befallning, ja order. Och tillvaron är icke förutsägbar. Makterna ändrar sina domslut, allteftersom nya sakomständigheter skapas, som tidigare inte fått plats i Urds väv – eller kausualitetens universum.

Detta kräver kraft att inse, och vissa, som är helt fångade i sitt kristna tänkande, och helt saknar förmåga att kunna se tillvaron på ett annat sätt, likt Alexander Karlsson och många andra, kommer förmodligen aldrig utvecklas så långt under hela sin livstid, att de ens kommer i blotta närheten av att förstå det. För att detta betraktelsesätt skall kunna fungera – rent praktiskt sätt (våra förfäder var om någonting just praktiska människor, inte långskäggiga judiska profeter på en fjärran bergstopp i öknen, omgivna av idel bräkande får och getter) måste vi först definiera, vad moral och etik faktiskt är till för, och varför den alls behöver skapas.

Vi kan heller inte nöja oss med någotslags allmän policy, i stil med att ”Nej men VÄÄÄDEGJUNDEN e, att på detta hotell får man endast säga och göra snälla saker” utan att först ha definierat, vad vi i så fall alls menar med begreppet ”snällt” eller ”rätt”. Inte heller kan vi nöja oss med någotslags ”dygdemoral” eller ”förfädersdyrkan” som vissa tror – Alexander Karlsson har i sin uppsats till slut lovat, att han skall undersöka den generella dygdemoralen i en hednisk organisation, benämnd NAS (också detta får mig verkligen att brista ut i de ljudligaste gapskratt – varför ska jag förklara någon annan gång) för det är inte Asatro det heller.

Det finns ingen ”dygd” ingen generell ”heder”, ingen Naturätt.

Glöm alla sådana begrepp, och glöm dem med en gång. Det finns inget kategoriskt imperativ, utan här måste vi göra det bästa med tanke på omständigheterna, men det innebär heller inte ”generell odygd” om nu någon trodde det.

Vi kan inte stämma personer runtomkring oss för ”värdegrundsbrott” eftersom det inte är definierat i lag, inte heller för ”brott emot generell policy” om vi inte vet vad policyn i så fall ska vara, eller om vi inte ens definierat vad den innebär. Jo – förvisso är ”dygd” något bra, efter hur ordet låter – men än sen då ? Kan vi då mäta och rannsaka vår nästa, och säga att ”jag är dygdigare än du – så det så !” eller ”du däremot är ett ohederligt djävla svin, och en skam för din ras tillika...”. Först måste vi i så fall åter definiera, vad ”dygd” alls innebär, och varför någon nu skall anses vara i besittning av det. Rätten sitter icke alltid i spjutstångens ände, säger jag eder, men den har dygd, som överlever – eller som handlar så, att han demonstrerar en generell princip – inte för att införa en allmän lag.

En modern rättsstat bygger på att brott kan sonas, och en fungerande religion på att eventuella synder, tabubrott, värdegrundsbrott, obevisade påståenden eller rena lögner blir förlåtna – eller aldrig upprepas…

Vi får väl hoppas att även Alexander Karlsson lär sig, och det tror jag förresten förvisso att han gör, ty hans nästa kria blir säkert riktigt bra, nu när han genomskådat och synat hela fornseds-bluffen, vilket är hans störta och genomgående, mest centrala slutsats.

”Och den som har sina öron till att höra, han höre...”

Sela.

 

Ett enkelt Midsommarblot

av

Jag har sagt och skrivit det förut, och jag säger och skriver det igen. Det här är en personlig blogg om Hedendom, och inte en nybörjarsida för de som vill ha en introduktion om Asatro. De som vill ha sådant, bör först av allt läsa på ur seriösa och vederhäftiga böcker i ämnet, och framförallt glömma allt dumt, som man kan läsa på nätet, men som inte hör hit. Sk ”forn sed” och andra bluffmakare, till exempel, men också diverse rörelser inom new age eller nyandlighet, som inte har något alls med Asatro att göra de heller.  Jag räknar med att ni kan läsa innantill, och i alla fall kommer ihåg såpass mycket – men tydligen gäller inte det några av er. Då tar jag om detta med Midsommaren och Midsommarblotet en gång till, och från början, i ett fåfängt hopp om att även de mest trögfattade eller nästan obildbara bland er lär sig någonting till slut, fastän de inte verkar så. Jag börjar faktiskt allvarligt tvivla, när det gäller somliga; som tydligen fortfarande läst mina rader i mer än ett halvt år, fortfarande utan att begripa själva grunderna

Jag har skrivit om ämnena blot och midsommar förr om åren, och mina tidigare inlägg kan du hitta här ovan, under respektive rubrik.

Majstång eller Majning, alltså att smycka och kläda med grönt, är något som vi i vårt land firat ända sedan Bronsåldern för att markera sommarsolståndet eller vårens inträdande. Kransen eller kransarna på majstången symboliserar det kvinnliga elementet eller krafterna i naturen, och själva stången det manliga. När stången reses och kransen eller kransarna träs över den, är det gudaparets bröllop vi firar. Symboliken är enkel, och är något som minsta barn borde kunna förstå.

De gudamakter vi Asatroende hyllar framför andra till Midsommar är Frej och Gerd – alltså himlens äringsgud och åkerns och jordens gudinna, hon som också  är Hertha, Nerthus, Njärd, Earth och Jord. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara. Det är ett manligt och kvinnligt gudapar som förenar sig. Inte två män, och inte två kvinnor heller, för på det viset får man ingen äring, och där blir heller inga barn gjorda.

Gudaparets förening vid Midsommar är ett heligt bröllop, och en förening mellan manligt och kvinnligt. Inget annat, för det är bara så man kan få äring eller årsväxt.

Det förstod redan våra förfäder, och det måste vi själva också inse och kunna uppfatta med våra sinnen. En som har insett Midsommarns och framförallt Midsommarnattens magi idag, är Bitte Assarmo, till vardags skribent på bloggen ”Det goda samhället” och anledningen till att jag rekommenderar just hennes kåseri, är att hon har förstått Midsommarens och Midsommmarnattens innebörd i sitt hjärta – vilket somliga inte kan, och inte heller kommer att kunna. Asatron är inte en ”inkluderande” religion, utan en ”exkluderande” och inom kort kommer jag förklara, varför det faktiskt är så.

Vi Asatroende talar inte om Frej och Freja som ett gudapar, till exempel; och vi har heller aldrig gjort det. De är syskon, och syskon kan inte gifta sig med varandra, för då uppstår blodskam. Båda är de Njords och troligtvis Njärds avkomma, sant nog, men Frejs enda hustru och käresta heter Gerd – så är det bara – medan Freja trånar efter Od eller Svipdag, men annars är hon för alltid mö och ogift. Så står det faktiskt i Eddan, och det kan ingen ändra på – Frejas mysterier, och vem Svipddag i själva verket är; är något som är alldeles för omfattande för att behandlas här, men den ende som någonsin påstått att Frej och Freja varit förenade är Loke, sant nog, och han har utslungat detta som en anklagelse eller en förolämpning – och det passar sig inte att göra så vid bröllop, inte blot heller förresten.

Förutom Frej och Gerd, som alltid har stått i centrum och alltid kommer att stå i centrum vid Midsommarblotet, så kan man anropa och tillbe Freja eller Frej och Vanerna enskilt, men det är en annan sak. Också Tor, regnets och Åskans urstarke gud, är särskilt viktig såhär års, liksom solkvinnan Siv, hans hustru – Siv och Tor utgör ett annat gudapar, som de flesta av er kanske kan begripa och se. Frigg, den stora modern och Heimdall, den allseende, kan med fördel också anropas vid Midsommarblotet, och detsamma gäller de makter, vars Fulltrui ni är – ifall ni nu förstått vad Polyteism är för någonting, och vad som menas med själva begreppet Fulltrui, som ni också måste lära er och omfatta med hela er hug och vilja och alla sinnen, helt och fullt men aldrig delvis.

Att vi blotar och förärar griskött till Frej, till exempel, och ger andra makter enkla och passande gåvor, allt efter hur makterna faktiskt är och hur de är beskrivna, är också självklart. Men ingen gudamakt ser välvilligt på sådana gåvor den inte kan använda, och som inte heller människorna skulle kunna förtära eller ha nytta av, vilket är viktigt att minnas. Av Eddan förstår vi också, att det är viktigt att inte blota för mycket och för stort, men att hålla sitt blot värdigt och enkelt.

Visst – ett blot till Freja kanske ser ut såhär och innehåller röda rosor, sött mjöd, jordgubbar, vin och annat sådant – men att förära andra gudomar detta, är kanske mindre lämpligt.. Det finns trots allt något som heter God Smak och Omdöme…

eller, för att citera Henrik Andersson, min gamle vapendragare…

Idag har jag trogen hedendomen firat och blotat till Frej. Jag har plockat blommor till Frejs ära i min trädgård. Jag har offrat det som växer i trädgården, kungsmynta och gräslök. Snaps kryddat på maskros från trädgården samt hemgjort vin. Öl och mjöd som jag köpt var också bland gåvorna….

Det finns ingen högtid utan regler, som jag tidigare påpekat, och inget samhälle utan lagar. Alla Asatrogna blot följer en särskild ordning, som är dikterad av naturen, erfarenheten och det praktiska förnuftet.

Jag har redan sagt och förklarat för er, att Midsommar är Makternas bröllop – och vad gäller då vid ett vanligt Midsommarbröllop eller Midsommarfirande, tror ni ? Ni skulle sannerligen inte släppa in ”alla” där, och inte låta ”vemsomhelst” fira Midsommar ihop med era närmaste och er familj – och redan där är vi svenskar Exkluderande och inte Inkluderande, för numera finns det en massa människor i det här landet, som vi faktiskt inte vill fira Midsommar ihop med, och som vi inte vill ha här. I alla fall vill inte jag…

Nej – ”alla” är INTE välkomna vid Gudarnas Bröllop, eller det vi kallar Midsommar… Kriminella, våldsmän, trash och drägg är faktiskt undantagna

 

1. Till förberedelserna för ett värdigt Midsommarblot hör alltid ”Viband” eller avspärrningar Håller man en gudstjänst, så ska platsen den hålls på fungera som ett heligt och avskilt område, permanent eller för en tid. Innanför denna gräns skall inga omyndiga barn, djur, personer som fortfarande är likställda med djuren eller personer som inte kan sköta sig, ens kunna bli insläppta. Skrikande och vrålande, trummande och oväsen, personer som ideligen drägglar och snorar, fiser och rapar eller utstöter gutturala läten eller konstiga ljud hör inte hemma där, och alla mobiltelefoner eller elektroniska apparater, kan lämpligen lämnas utanför eller vara avstängda, för dem behöver man inte vid en gudstjänst.

Såhär kan det se ut. Var sak på sitt bestämda ställe, på mark där ingen störs eller blir ofredad. Rätt tid, rätt plats och rätt utrustning. Sunt förnuft – och ”Manöver” gäller – precis som på sjön !

2. ”Nykter, tvagad och mätt” skall man rida till Tings, enligt Hávamál. Det gäller för deltagande i Blot och Sammankomster också. Du dricker eller äter inte på en helig plats eller i en kyrka, och då skall du inte göra det vid ett hedniskt Gudahov heller. Gille, festande och liknande kan man hålla efteråt, men aldrig någonsin på en blotplats. Alla behöver inte tala när de kommer in på platsen, och inte dricker de ”lag om” heller, vilket skulle tagit timtal, i alla fall om det gäller många personer. Man gifter sig inte heller full, ”pårökt” eller onykter, och det gäller också för åskådarna vid Gudarnas bröllop.

3. Blotsfrid skall påbjudas, och blotsfrid gäller – även på efterföljande gille, på väg till blot och ända tills alla deltagare hunnit hem till sitt. Blotsfrid också att ingen smädar, förtalar eller kränker sin granne, kommer med lögner och falska påståenden, sprider rykten och för osant tal, eller stjäl och baktalar sin nästa. Detta framgår redan av de äldsta lagarna, som säger att du inte får överfalla eller okväda någon på gillesväg, eller skada någons heder, för redan det i sig är ohederligt, och har inte vid en gudstjänst eller gille att göra, ens om det vore sant. ”Ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl” skrev en gång en Asatrogen skald, och det stämmer fortfarande. Stöld av information är också fridsbrott, vilket man bör uppmärksamma.

4. Innan man deltar i ett blot eller högtid bör man tvätta händerna, och skölja ur munnen. Det vet vi att man gjorde, av sagornas och andras beskrivningar.

5. Tror man på en ”naturreligion” så är man aktsam emot naturen. Man skräpar inte ned, eller slänger fimpar, burkar, flaskor eller någotslags föremål – av vad slag det vara må – på blotplatsen

6. Snor, Saliv, kroppsvätskor och uttömningar har inte på en helig plats att göra. Inget sådant hör hemma i ett gudahov, och småbarn, som inte kan sköta sig eller andra personer; som inte klarar av att följa ens såpass enkla regler, skall heller inte vara där. Ingen förälder kunde väl vara dum nog att låta sina telningar springa omkring hursomhelst, dräggla, pissa, snora eller spotta på krucifixet i en kristen kyrka, eller torka sig på kläderna av en Imam, till exempel. Man uppför sig inte så vid ett Midsommarfirande, utan visar folkvett – ifall man nu har något…

7. Hålls det någon högtid eller ceremoni, ja då bör den hållas med klar och hög röst, så att alla inblandade kan se och höra vad som sägs och görs. Blot och Gudstjänst skall göras korta, men värdiga. Det borde vara självklart, att man inte låter personer stå uppställda i stark sol eller värme sommartid i timmar, särskilt inte om de har svårigheter med att röra sig eller stå. Av praktiska skäl är det endast Goden eller Gydjan, som agerar framför Stallen eller vad de kristna kallar altare – och endast han eller hon blotar först – andra kan gå dit enskilt under värdiga former sedan. Man dricker heller inte ”lag om” eller går Ringed med femtio personer eller flera, för det blir bara fånigt, långdraget och dumt.

8. Därav följer också, att deltagare bör förhålla sig så, att ingen skyms eller störs under själva högtiden. Deltagarna står antingen i cirkel, öppen fyrkant eller på ett led linje – möjligen i flera led, men enklast är bäst.      Den som inte är officiell fotograf, eller utsedd till att vara det, fotograferar inte och filmar inte människor vid ett bröllop. Hur skulle det se ut, om du filmade besökare utanför en Synagoga utan att höra dit, eller vara med i församlingen, till exempel ? Eller om du bara gick rakt fram till någon annans bröllop, och började filma eller fota där – hemma i deras villaträdgård ? – Nej, så skulle du aldrig göra, eller hur ? Då skall du banne dig rätta dig efter reglerna, och inte göra så vid Midsommarblot heller !

9. Gudastöttor och bilder bör inte ligga på marken, utan på en jordfast sten eller på ett bord, där alla kan se dem – och heller inte vältas omkull. Detta gäller också Midsommarstången, som skall få stå kvar okränkt och orörd, när högtid och gudstjänst är över – och den som kränker den, må kallas varg i veum och vilddjurs vederlike.

Enkla, praktiska och värdiga regler som sagt.

Tänk att detta hela tiden skall vara så svårt – för ”Acid Astrid” och för vissa – som inte hör hit, helt enkelt…

Jag upprepar vad jag sagt. Asatron är i-n-t-e en ”inkluderande” religion – vilket redan framgår av Hávamál och Eddan. Det står att den vise endast sitter i gille med ”hörskumh” eller de som verkligen kan lyssna, höra eller se, till exempel. Och viktigare än att enbart höra väl, är att höra och lyssna med Hugen eller sinnet, som vi alla vet – för de som kommer till vår svenska Midsommar med oärligt uppsåt, efter att ha begått svåra brott i främmande land eller för att ”gratis” tro sig kunna få en ny identitet och ett hem här genom att säga sig vilja vara Asatroende, kommer att bli gruvligen besvikna, det säger jag er.

Berömd är också Hávamáls nittonde strof, den som i original lyder:

Haldi-t maðr á keri,
drekki þó at hófi mjöð,
mæli þarft eða þegi,
ókynnis þess
vár þik engi maðr,
at þú gangir snemma at sofa.

och som i min egen översättning lyder:

Håll dina män vid karet,
men drick du i Hovet mjöd.
Tala vad tarvas eller tig.
Okynnig kan du av ingen kallas
om tidigt du går att sova.

Vad som utmärker en god Hövding eller Gode, vet vi inte bara av Eddan och flera runinskrifter, är hans ”Mathargodhan” eller ”Matgodhet” – att vara frikostig, givmild och rundhänt med mat till de som förtjänar det, vill säga. Också en småländsk runsten vid Ryssby innehåller samma ord. ”At hofvi” är dubbeltydigt på norröna, liksom på dagens isländska, eftersom det betyder ”efter behov”, det vill säga precis så mycket som behövs, men också ”vid hovet” eller i ett Gudahov.

Goden dricker för sig, avskilt och inför gudarna, men inte med pöbeln eller massan. Han eller hon slår sig inte i slang med ”vem som helst”. Goden eller Gydjan vet också, att i morgon väntar en ny uppgift eller ett nytt uppdrag, som kan vara hur ”skarp” som helst – och därför sitter han eller hon inte och super eller ägnar sig åt dösnack, framåt småtimmarna, utan lägger sig i tid, för vederbörlig vila. En vis människa firar värdigt – och ”alla” är visst inte välkomna, vill Hávamáls författare – som är Oden själv – säga…

”Skånehammaren” åter i Sverige – och om RÄTT sätt att bära en Torshammare

av

Nättidningen ”Svensk Historia” rapporterade igår om den sk ”Skånehammaren” från historiska muséet i Stockholm. Originalet i silver kommer från den såkallade Friherre Claes Kurcks fornssaksamling, och är sedan den kom till historiska muséet år 1895 en av de mest kända och avbildade fynden från 800-talets Skåne och Vikingatiden överhuvudtaget. Den har blivit stilbildande för tusentals, ja hundratusentals olika slags kopior världen över, och de har tillverkats inte bara i rent silver utan också i i allehanda metallegeringar, ben, horn, plast och allehanda andra material. Den har återtryckts i mer eller oftast mindre exakt utförande på T-shirts, banderoller, vykort och bilder – naturligtvis också på Internet…

ORIGINALET är ALLTID bäst – ACCEPT NO CHEAP SUBSTITUTES !!

Jag själv har också använt just denna Torshammare som vinjettbild, då jag velat slå fast något med eftertryck i den här bloggen, eftersom jag är Skåning både på mödernet och fädernet sedan minst tre generationer tillbaka, och jag älskar min hemprovins. Men få – om ens någon – har insett Skånehammarens hemlighet – och vad den verkligen symboliserar. Svensk Historia är inne på rätt spår, när de intervjuar Gunnar Andersson, 1:e antikvarie och arkeolog på Statens historiska museer. Han får redogöra för hur Torshammaren och 450 andra unika föremål från Svensk Vikingatid har varit ute på en världsomfattande turné till olika muséer i samarbete med organisationen MuseumsPartner från Österrike, men berättar också för oss att alla föremålen inklusive den för hela Asatron så centrala hammaren nu är hemma i vårt land igen.

På hammaren syns en korpnäbb och ett rovfågelseansikte, som står för Odens kraft kommbinerad med Tors, men det är inte den enda hemlighet som döljs här. Högst upp på hammarens skaft finns två galthuvuden, och alla vet vi att Galten Gullinborsti är Frejs följeslagare och symbol – och Oden, Tor och Frej är Asatrons största gudatriad – men bara en av flera liknande tretal eller triader. Också Nornorna vid Urdarbrunnen kan vara med om man så vill, i den cirkelformiga fördjupning omgiven av en lös spiralslinga, som man ser vid hammarens mitt. Nederst syns fler spiralslingor, liknande de som man hittat redan på bronsåldern – den rakkniv man hittat i Hågahögen utanför Uppsala hos en av de allra första Sveakungarna är bara ett exempel, och kanhända står spiralornamenten antingen för Bronsålderns gamle solgud Ull eller också Vanernas och Alfernas gudakollektiv – Tor är ju regnets och Åskans gud, och därmed åkrarnas och äringens beskyddare, även om vi inte skall dra ut denna tanketråd för långt. Att Skånehammaren ensam rymmer Asarnas heliga tretal Tor-Oden-Frej till skillnad från alla andra Torshammare i original, har många påpekat före mig.

 

KORREKT sätt att bära en Torshammare, här illustrerat av Peter Stormare i en aktuell DN-artikel. (Se sån stil han har !)

Gunnar Andersson vid Historiska Muséet i Stockholm redogör också för hur detta museum nu helt skall göra om sin basutställning om vikingatiden. Borta är de tomma, post-moderna salarna, från den tid hela museéet skulle göras om till någotslags halvtaffligt non-informativt konstgalleri med intetsägande installationer i papier-maché och plast. Borta är också de sedvanliga PK-flosklerna, förvrängningarna och vanställandet av den svenska historien med inslag om ”Queer-Samer” och Adhd-Hbtqb på medeltiden som bärande delar. Ledande skribenter i Svenska Dagbladet har som ni kanske minns sagt sitt om de här mindre lyckade satsningarna, så sent som förra året.

Nej – Gunnar Andersson lovar som förste antikvarie bot och bättring från muséets sida. Man verkar ha tagit åt sig av den mycket omfattande kritiken, och den nya utställningen kommer ha flera tusentals föremål, lovar han, bli faktaspäckad, informativ och även interaktiv samt en av de största Vikingautställningarna i hela Världen.

Så långt är ju allt gott och väl, och jag själv kan bara önska Historiska Muséet lycka till inför nästa år, och bara hoppas att några hastiga, ogenomtänkta och föga underbyggda beslut från någon okunnig amatör till kulturpolitiker inte kullkastar det vetenskapliga innehållet, precis som vanligt. Ett litet varningens pekfinger får nog höjas vad beträffar ”levandegörandet via fiktiva människor och interaktiva stationer” som Historiska Nyheter också berättat om. Det här luktar ”Estrid” eller ”Astrid” lång väg, och de fiktiva, publikfriande jippon som finns på ”fria” turistattraktioner typ ”Vikingaliv” på Djurgården – som kanske är roliga för barn i 10-12 års åldern, men som har mycket lite med seriös vetenskap eller Asatro att göra…

Och därmed är vi – tyvärr ! – inne på mindre positiva ting….

FELAKTIGT och Förargelseväckande MISSBRUK av Torshammaren, Runorna och våra religiösa symboler. Sådana här sjuka personer MÅSTE man ta skarpt AVSTÅND ifrån !!

 

För en tid sedan redovisade sakkunniga jurister och domare från Göta Hovrätt i en statlig utredning, som Sveriges Justitieminister, Morgan Johansson tillsatt. Utredningen kom fram till, att missbruket av fornnordiska symboler som Torshammaren och Runorna måste stoppas – men för det behövs inga lagändringar, och inga förbud emot Torshammaren som symbol. Tvärtom gäller det, att sätta stopp för alla de krafter inom den yttersta högern eller vänstern, som försöker missbruka den, och våldföra sig på en religion och en kultur som aldrig någonsin varit deras.

Redan 12 april förra året skrev Stenar Sonnevang, officiell Talesperson för Nordiska Asa Samfundet ett brev angående det missbruk och skändande av Torshammaren som religiös symbol som ett visst ”Samfund för Forn Sed” inlett, och påpekade det definitivt olämpliga i dessa personers beteende och agerande, likaväl som vissa högerextremisters.  Brott som Förargelseväckande Beteende eller Störande av Förrättning (som sker när man hindrar seriösa troende från att utöva sin religion – man får inte gå omkring med brinnande kors eller skända muslimska symboler heller) hör faktiskt hemma under brottsbalken, och sådant kan man alltså bli dömd för.   Ni får förlåta mig, kära läsare, för nu citerar jag rakt av och utan omsvep ur Stenars uttalande:

Efter diverse minst sagt märkliga uttalanden så beslöt vi Nordiska Asa-samfundet att skicka ett brev till fornsed. Då inget svar har kommit på över en vecka så lägger vi nu det här som
ett öppet brev och hoppas att någon annan än dom tre (  sk ”Gydja”, Ordförande samt Kontaktperson) vi mailade till är kapabel att svara på våra seriöst menade frågor. — —

Ert samfunds formella talesperson visar en Torshammare i fallos-form och uttrycker som exempel att samfundet Fornsed hoppas kunna göra den till en symbol för Gay pride. Citat från artikeln:

” Forn Sed, has encouraged the use of Viking symbols like a wooden Thor’s hammer as an icon for gay pride.”

Det vi verkligen vill ha ett tydlig svar på rörande detta är följande:
Är det samfundet forn seds inställning att olika symboler ändrar värde efter vad bäraren för tillfället har valt att ”fylla” dem med?

Hur tänker samfundet Fornsed kring kulturarvets betydelse inom den hedniska sfären när man förklarar dess innehåll ”tomt” och ”ersättningsbart”?

— —

Lerkärl formade som könsorgan, något som påminner om en DDR-fana, linfrön, skäp och ”white trash” – så går det till, när Samfundet ”Forn Sed” håller blot… Inget man vill uppleva…

I anslutning till Stenar Sonnevangs uttalande om smädandet av Asatron från ”Forn Seds” sida får man ändå konstatera, att det inte finns någon grund alls, varesig religiöst, vetenskapligt eller kulturellt att koppla samman Torshammaren med Homosex, på det fullständigt förståndshandikappade sätt som ”forn sed” använder. Torshammarens funktion som Vighammare enligt Eddan var till för att viga samman kvinna och man, inte man med man eller kvinna med kvinna. Det finns skildrat bland annat i Thrymskvidha, och alla tillgängliga experter är fullt eniga om att det inte finns någon saklig grund för de kränkande falsarier, som dessa ”fornsedare” håller på med.

Loke, som ibland kunde byta kön, var knappast dyrkad som ”Gud” under Järnålder och Vikingatid överhuvudtaget, och snarare ett varnande exempel än någon man tillbad. Lika lite finns det några bevis för att man skulle ha tillbett mytologiska varelser som Fenrisulven eller Angerboda, till exempel – och Lokes slutliga öde visar nog vad man ansåg om slika ting.

Visserligen finns det nu åtskilligt förvirrade och skäligen adhd-mässiga sk ”Lokeaner” i USA – liksom utövare av påstådd ”Rökkatru” och annat – men dessa har i alla fall den goda smaken att inte våldföra sig på Tor, Tors hammare eller symboler som inte alls är deras

Med all respekt för sk adhd-hbtqb rörelser och andra ”bokstavsbarn” – deras kamp för frigörelse är kanske lovvärd, javisst – men de har inte rätt att appropriera exempelvis det kristna korset, buddhismens 8-ekradde hjul eller några Islamska halvmånar heller – för sådant väcker som sagt klar förargelse – i Brottsbalkens mening – så länge det görs offentligt, eller i sken av att uttala sig om Asatron som religion. Den enda seriösa intresseorganisation vi Asatroende har i Sverige för närvarande har fördömt allt sådant, och jag ansluter mig som sagt till detta fördömande.

Vad folk sedan har för sig i sina sovrum, utomlands eller enskilt struntar jag totalt i – så länge man inte påstår sig stå för ett helt kollektiv, eller den hedniska rörelsen som sådan – och de flesta någotsånär seriösa utövare, eller de som inte lider av svåra förståndshandikapp är nog tillräckligt mogna för att FÖRSTÅ och INSE skillnaden.

Pugh Rogefeldt kunde bära Torshammaren på rätt sätt, på sin tid. Björn Skifs kunde det också, liksom hundratusentals om än inte miljontals svenskar. Peter Stormare kan det med, för det har han redan visat i DN. Och om dessa kändisar – och många till – kan bära sin Torshammare på korrekt sätt, då kan du det också, kära läsare eller läsarinna.

Utövare av sk ”forn sed” och därmed likställda personer däremot, kan det inte – och därför TAR VI AVSTÅND ifrån dem…