Det gäller att skilja noga på ”Heathen” och ”Pagan”

I USA och andra engelsktalande länder skiljer man numera noga mellan uttrycken ”Heathen” eller ”Pagan” som INTE betyder samma sak.  Svensktalandde personer slarvar nuförtiden ofta helt okritiskt med  översättningar, men källkritik är viktigt. ”Pagan” är ett ursprungligen latinskt ord, som numera används som samlingsbeteckning för exempelvis Wiccaner eller Wiccans, anhängare av en delvis fiktiv keltisk hedendom, samt New Age och Nyhedendom av alla möjliga sorter och färger – ofta är man synkretisktiskt inspirerad, och praktiserar alltså en blandreligion, eller någotslags ”Multikulti-mischmasch” vilket de seriösa Hedningarna eller de Asatroende inte gör.

”Pagans” och ”Neo-pagans” har mest blivit synonymt med New Age i USA…

Fler och fler människor med halvsekel-lång erfarenhet och en central roll i Hedniska kretsar har börjat uppmärksamma detta. Det gäller inte minst skribenten Galina Krassova i USA, som nyligen skrev följande på sin egen blogg:

Heathenry, (Norse polytheism), always eschewed the term Pagan because it was always an umbrella term for a mishmash of traditions and practices, many excessively liberal, or diametrically opposed to devotion, or containing ethical standards (or lack thereof) that Heathens and other polytheists found problematic. The problem is more complicated in Europe where the various romance languages have ONLY the term ‘Pagan’ to cover a broad spectrum of traditions.

Basically, the conflict is about modernity, religious identity, and a push back against devotion and piety.

Galina påpekar också att det gäller att skilja på verklig Polyteism, och (Neo)Paganism, som ofta innebär någotslags mer eller mindre flummig Panteism, eller någotslags ”rädda Gaia” mentalitet, som också innefattar häxtro, tarot, runor och lite av varje – inklusive klassisk Europeisk ockultism – i en salig blandning. Intressant att studera – ja kanhända – men det är inte vad Hedendom eller ”Heathenry” handlar om, hävdar hon.  Jag själv är böjd att hålla med.  Det finns naturligtvis agnostiker och ateister som kallar sig ”Pagans” också, men en verklig Polyteist är oftast troende. Inom Asatron och den Nordiska traditionen har det – för att komplicera resonemanget – alltid funnits ”den egna kraftens män” (och kvinnor) som man sa i de gamla isländska sagorna, eller personer som hade inga gudar alls, och som därför var åtminstone Agnostiker, eller till och med Ateister.

Most devout polytheists I know, especially those who fought through this, won’t use the term “Pagan” now. The Gods and Their devotion are at the heart of our practices. ‘Pagan’ has become a term where that is no longer necessarily the case.

På samma sätt måste man lära sig skilja mellan sk ”forn sed” och Asatro. Dessa två begrepp hör inte ihop.

Forn sed är multikulturalism, New Age och en modern, ”hitte på” religion, helt utan all vederhäftighet – och använder en kristen pejorativ eller smädande term från 1200-talet, som aldrig någonsin användes under den hedna tiden.

”Forn” betyder något inte längre tillämpat eller föråldrat, som i uttrycket ”forna tider”. ”Sed” betyder en meningslös upprepning, en tom tradition utan mening, som ingen vet varifrån den egentligen kommer, ungfär som uttrycket ”seder och bruk”.  Uttrycket Asatro däremot, eller ”Trua à Asom ok Ölfvom” – tro på Asar och Vaner med andra ord – finns redan i Eddan, och är bevisligen använt under heden tid.  Se detta utdrag från Zoegas Dictionary of Old Icelandic

Dessutom betyder Tru, Trua också trofasthet, ”treue” på modern tyska, alltså att vara trogen sin tro och sin kultur, samt sina gudar. Det är som en ed man svär inför sig själv och andra, och det är heller inte obetydligt, andligen sett och ur ett religiöst perspektiv, även om vissa idag inte längre kan hålla reda eller ordning på de här sakerna… dumt nog.

I helgen har det firats Midvinterblot i Nordiska Asa Samfundets regi på inte mindre än tre platser i landet, enligt vad jag fått vittnesmål och uppgifter om.  Detta samfund – som ni säkert kan hitta på nätet – är fortfarande det enda jag rekommenderar.

”The Yule Log” – och effekten av ”Forn Sed” och Idegranar…

För ungefär ett år sedan inträffade en uppskakande händelse i England, som uppmärksammades av inget mindre organ än den högst ansedda tidningen The Sunday Times – och den har just den här Julen utlöst en störtflod av olika, mer eller mindre oseriöst formulerade och faktamässigt mycket svaga inlägg, på alla sorters nätforum, sociala media och Hedniska bloggar av alla de slag. Främst gäller det naturligtvis så kallade Wiccaner – anhängare av en delvis konstlat skapad form av keltisk hedendom utan större historisk eller kulturell förankring – men även sk ”fornsedare” (främst i Sverige, men även utomlands, eftersom folk som tror på deras vantolkningar och missuppfattningar även där – sorgligt nog, som vi ska få se…)

En krans åt en död kamrat… Ja, det skulle vi kanske unna oss, men…

Före detta menige soldaten Petr Smisek, 42 år gammal (ej att förväxla med den betydligt mera kände 38-årige tjeckiske fotbollsspelaren med samma namn) hade blivit lurad av ”fornsedare” i sin bekantskapskrets. De här personerna hade slagit i honom, att det skulle gå att uppnå ”hälsobringande effekter” genom att röka barr av idegran – och efter att ha svalt några barr, försökte han också mycket riktigt stoppa sin pipa med idegransbarren, och börja röka dem…

Men se – det skulle han aldrig ha gjort !

Idegran (taxus baccata) innehåller nämligen det starka giftet taxin, ur vilket cellgiftet taxol framställs, och det är ett dödligt gift, för vilket inget antidot eller motgift finns. Smisek drabbades av kramper, andningssvårigheter och till slut slutade hans hjärta att slå. Det blev en mycket plågsam och utdragen död. Så kan det gå när kunskaper folk haft i alla tider förvrids, eller glöms bort.

Lyckligt nog – får vi trots allt säga – kom Mr Smiseks gode vän David Kissimonyi (troligen från Ungern eller Slovakien, eftersom detta efternamn är ganska spritt i de länderna) på oförmodat besök. Han lyckades snabbt göra efterforskningar på internet, kontrollera vederhäftiga källor och sätta igång med CPR eller hjärt-lungräddning, vilket han gjorde ända tills räddningspersonalen kom fram. Men – det var ändå försent. Smisek dödförklarades på ett brittiskt sjukhus, redan samma dag.

Givetvis – som nästan alltid där ”fornsedare” varit framme – hittade man svaga spår av cannabis i den dödes kropp, även om detta inte var den direkta dödsorsaken.

Jag har berättat om den här sortens drägg för er förr, och vad oskickligt experimenterande med sk ”läkeväxter” eller ”kryddor” kan ge upphov till. Jag har berättat om händelser i Laholm i Sverige, Handeloh, Tyskland, vid Uppsala Högar och så vidare – också sånt som jag själv tyvärr fått se och bevittna med egna ögon, från diverse personer som säger sig vara ”spirit guides”, ”sedföreträdare”, ”rådsgydjor” som anordnar ”Örtvandringar” i Nacka-reservatet  och gudarna vet allt vad det är. Man ska inte och får inte plocka örter i ett naturreservat, nämligen.

Jag vill varna er alla från att överhuvudtaget umgås med den sortens personer.

Ta inte emot ”råd” eller ”andlig vägledning” från personer som säger sig syssla med ”forn sed” – för då vet man aldrig hur det slutar.

Remember pvt Smisek.

Det senaste man kan läsa på de här personernas bloggsida – det rör sig om ett litet gäng på 10-12 personer under ”rådsgydjans” ledning – är att olika sorters gudar ska kopplas till olika sorters mat eller sk kryddor – ”Brising” i Brisingamen skulle vara ”kodord” för hasch – – och att Freja skulle stå för ”lin och lök” till exempelfel i sak – eftersom detta är en förvrängning av skyddsformeln ”lina laukar” vilken alltid förekommer i förbindelse med originalkällor som handlar om Frej och andra manliga gudar.

VARNING – Ta INTE emot ”red berries” , sk ”saft”, mat, dryck osv om du rör dig i ”fornsediska” sammanhang.. VET du ens vad de här personerna kan få för sig att bjuda på ??

Vilken armé Mr Smisek tillhört, eller utbildats av, framgår inte av artikeln i anrika The Times, men troligtvis var det väl inte den brittiska armén, som oftast innehåller mycket väl utbildade och drillade soldater, låt vara att de flesta ”privates” eller meniga där ofta kan vara fd fotbollshuliganer, eller personer av mycket enkel bakgrund, helt utan någon utbildning alls. Men, det har brittiska armén nästan alltid råkat råda bot på genom sina Sergeant Majors eller skickliga underbefäl,  som ända sedan slagen vid Crecy och Azincourt – där pilbågar av idegran – det var på 1300-talet – också användes. Högre upp finns universitetsutbildade gentlemen eller vana kompanichefer, oftast med kaptens eller majors grad, som ofta är påfallande väl utbildade i historia och andra ämnen. Denna tingens ordning har alltid visat sig vara ett alldeles utmärkt sätt att sköta en armé på, och Engelsmännen har genom århundrade efter århundrade vunnit nästan alla krig de valt att utkämpa, inklusive Falklandskriget, två världskrig och många internationella insatser.

Tydligtvis läste inte Mr Smisek NATOs manualer för sk ”Rangers” eller så var han ingen jägarsoldat, precis. Han var ensam i främmande land, och hans gode vän kunde inte rädda honom.  Ifall han bara läst något såpass enkelt som den svenska ”Handbok Överlevnad” hade han kanske klarat sig, för i den står vilka växter som kan vara farliga att förtära – även om den kände överlevnadsexperten Lars Fält inte nämner just idegranen. Det är ett fel, som vi kanske ska rätta till i nästa upplaga. NATO-manualerna är uppbyggda på ett annat vis, det vet jag av egen erfarenhet – eftersom jag delgetts och studerat dem. De innehåller också information om hur man använder växter, träd, buskar och annat sådant som anfallsvapen, samt hur man förgiftar hela samhällen och dussintals människor. Det vill jag inte lära ut, och inte visa er, men ifråga om Idegranar har en hel del sann – och helt falsk – information redan läckt ut – och det är som sagt för sent för de redan döda.

En av de många missuppfattningar och förvrängningar som spritts ut på sista tiden, är att det skulle vara livsfarligt att använda idegran till ”Yule Logs” eller så kallade ”Julstockar” – alltså de stora vedträn som man enligt anglosaxisk folktradition bär in i stugorna för att elda med under hela julen. Den sedvanan har förekommit också i Tyskland, Frankrike, hela Baltikum och Värmland, Dalarna och troligtvis hela Västsverige

Hela skogssektorn i Sverige vet bättre besked – Idegransved är inte alls farligare att elda med än något annat svenskt träslag.Får man allergiska besvär av röken från kvistar och liknande, så märker man nog det omgående, och det gäller att man lär sig att elda på rätt sätt, särskilt vid matberedning – där idegran kan undvikas, pga dess sällsynthet. Sunt förnuft kan förmodligen också användas.

Man kan naturligtvis bli kolmonoxidförgiftad av dåliga spisar, sant nog – och barr, torra kvistar och fröna av idegran är också giftiga, men det gäller inte honkottarna, eller idegranens röda ”bär” som inte alls är giftiga – så länge man bara äter upp själva fröhyllet, men spottar ut själva fröet… som alltså sitter innerst i själva bäret. Sväljer man fröna, däremot, händer det saker – och därför ska man inte äta eller förtära idegran alls, men att elda med virket och göra knivskaft, pilbågar, pilar osv är fullständigt ofarligt.  (idegranens ytved och kvistar kan vara ytterst hårda, kärnveden däremot är ganska lös) och till och med musikinstrument – ja allt har tillverkats av idegransträ, och därav har man inte sett några negativa effekter. Lutor av idegran påstås vara sällsynt välljudande, säger musikerna. Också välbalanserade och intelligenta personer – Mr Smisek hörde kanske inte till dem – har däremot prövat på bären – av okunskap – och dött… tragiskt nog för deras anhöriga…

Svenska Rådjur däremot, påstås ha kunnat beta av hela idegranshäckar, och fåglar löper ingen risk av  fröna som kommer ut helt osmälta. Idegran har visat sig döda kor – som har lägre intelligens, likt alla växtätare – och har även påståtts orsaka ”hästdöd” i Skellefteå. Björnar och andra högre däggdjur ratar idegran, och äter inte dess bär, eftersom de lär sig av egen erfarenhet vilka bär som är ätliga, och vilken sorts varelser man inte kan lita på. Med människors vett, är det visst sämre beställt. Ofta låter de sig lockas av ”grupptryck”, fake news och dåliga råd…

Vi har en mans vett, men tolv mans styrka”  – Idegranen I Idets Ingång Inskränker Inte Idyllen Innerst Inne…

Redan giftinformationscentralen kan också ge klara besked om det här – så varifrån de egendomliga osanningarna  om själva veden kommer ifrån, vet man inte. Jag har visserligen sett en rapport från Penn State-Universitetet i USA, som i en snabb test tyckt sig konstatera, att giftet taxin kan anrikas också i de finare rötterna, och att ”hobbyists” eller krukväxtodlare, bonsai-experter och andra egendomliga personer skulle undvika att ha idegran hemma av den orsaken – barn kunde ju få för sig att tugga på rottrådar eller tandpetare – och vad är dessa ”fornsedare” och narkomaner, annat än oansvariga barn ?

Själv har jag andra och sundare hobbies – en av dem är att vara ”skaftsmed” som det står i Eddan, eller knivmakare på amatörbasis. Mina knivar – med handsmidda blad i ädelstål från Norge – eller vanlig maskintillverkad vara från Frosts Knivar i Mora – är inga jaktknivar, lappknivar eller konstverk, det måste jag erkänna. Jag har dem att rista runor med, och handtag i körsbärsträ eller idegran passar alldeles utmärkt. Man kan köpa engelsk idegran, t ex – från sakkunniga trävaruhandlare.

Knivskaften har jag alltid använt ”full tang” eller blad med lång tånge till – eftersom det ändå är säkrast. Man behöver inte borra snett eller vricka med en borrmaskin för att få in skaften – det går lika bra att bränna ut en kanal i skaftämnet med en lödkolv efter att man borrat ett rakt hål – och visst ryker det, och spånorna far – men idegransträet i sig är inte farligt, ens som sågspån – efter vad jag har märkt.

Knivskaft av idegran, gullregn och liknande träslag är inte farligare än andra skaft. Idegranspilar är inte förgiftade, men välskjutande.  ”Var aldrig skaftsmed eller sko-smed åt någon annan än dig själv – för om skon klämmer eller skaftet blir snett – ja då önskas ont över dig !” (Havamal, 126 strofen)

Det finns många myter om idegranen, och den har haft central betydelse för många hedniska kulturer. Redan romerska författare varnade för dess giftighet, och som namnet baccata antyder, antogs den ligga bakom Maenadernas dionysiska raseriutbrott, där de slet sönder alla människor de fick tag på, i ”sparagmos” – en annan ”fornsedisk” rit.

”Askr Yggdrasils” eller själva Världsträdet, var inte en Ask, som många tror – utan kanske en idegran – ordet askr på norröna kan beteckna vilket träslag som helst, och är en generisk beteckning, har man påpekat. Särskilt på engelska kyrkogårdar har man påträffat träd som påståtts vara 3000 år gamlainte alls de äldsta träden i Europa, eftersom Sverige har granar som är minst två gånger äldre än så. Kristna i England har till och med påstått att Idegranen skulle vara det träd som deras helt fiktive frälsare korsfästes på, trots att det inte alls växer i palestina, som inte är ett enda spår heligare än andra länder.

För Engelsmännen – där idegranen kan bli ett flera meter tjockt träd – är idegranarna – som i flera fall konstaterats vara planterade av hedningar och är långt äldre än de kyrkor som byggts vid dem – av åtskilligt kulturhistoriskt värde, och det ska man komma ihåg.

Ja, den engelske 1600-tals botanisten Robert Turner skrev till och med:

“If the Yew be set in a place subject to poisonous vapours, the very branches will draw and imbibe them, hence it is conceived that the judicious in former times planted it in churchyards on the West side, because those places, being fuller of putrefaction and gross oleaginous vapours exhaled out of the graves by the setting sun and sometimes drawn by those meteors called ‘lgnes fatui’, divers have been frightened, supposing some dead bodies to walk, not that it is able to drive away Devils as some superstitious monks have imagined.”

De kristna – i sin bisarra dumhet och vidskepelse – trodde att djävlar, gastar, spöken och så vidare skulle omge idegranarna, och flockas kring dem.

I Norden bodde Ull, jaktens och Vinterns gud i Ydalarna – dalar fulla av idegran – det bästa virke för pilbågar man kunde önska sig.

Det är inte svårare att se vem som hade en sundare livsföring, och vem som hade mest rätt.

Ett par sista ord till Mr Kissimonyi – ungrare, slovak eller tjeck – vad slags landsman han än må vara. Civilist, eller före detta soldat.

 

Du gjorde rätt, som försökte rädda din kamrat. Ironiskt nog såg jag min egen far dö efter behandling med just taxol och andra cellgifter – framställda av idegran – och jag utförde också hjärt-lungräddning på honom, men utan att lyckas – för emot dumhet och brustna hjärtan kämpar både gudar och människor förgäves, tycks det.

Ordföranden i samma svenska New Age-sekt som jag nämnt här ovan, förolämpade för två veckor sedan en nära vän till mig, som nyss mist sin egen bror. Det skedde på ett mycket taktlöst och fult sätt, dessutom, offentligt och på sociala media. De här personerna förstod inte ens, att hon hade sorg; utan fortsatte försöka ”bearbeta” henne på olika sätt.

Just därför står min bedömning fast. Man ska inte umgås med ”fornsedare”.

Man ska inte ägna sig åt sådana saker som de ägnar sig åt – men som min gamle kompanichef – en svensk överstelöjtnant – en gång sa till mig – kring dödsfall och begravningar – Döden kan vi inte hindra, men det är aldrig försent att visa de efterlevande en smula respekt

Också i döden kan de vi saknar – och vars vänner vi faktiskt varit – få en krans – låt vara inte av idegran, för i fallet med Mr Smisek, vore det nog mindre lämpligt att lägga på kistan, ifall det nu blev kistbegravning, med hedersbetygelser. Man kunde – by Jove ! – välja Silvergran istället. Gentlemän emellan, and if I may be so bold; Sir: You have already notified his next of kin, I do suppose, Sir Major, Sir !

Brittiska journalister, förresten, skriver ofta taktfullare, sakligare och korrektare än de svenska – men det beror förmodligen på deras belästhet och intelligens. 

Dags för Torsfullet – första fullmånen i Torsmånad

Torsmånad är det gamla svenska månadsnamnet för Januari, och första fullmånen i den månaden kallas mycket riktigt Torsfull och inget annat. Institutet för Språk och Folkminnen har säkrat många bevis från Skåne, Blekinge, Småland, Närke, Värmland och Uppland och vi vet också att Torsmånaden på fornsvenska hetat thorsmanadher, på forndanska tormonet o.d., eller kort och gott thorth.

Köldens månad är också Tors månad !

I långt yngre folktro från delar av Skåne och Blekinge -alltså Kristianstadstrakten har man långt senare förväxlat Torsmånaden med Mars månad, men det var efter den gregorianska kalenderns införande på 1750-talet, när den gamla månkalendern slutligen avskaffades.  I Norge och på Island talar man ännu om månaden Thorri, och man firar någon gång mellan Trettondagen och februari månads början fortfarande ett traditionellt Thorrablot på Island, i år som i alla år. Nästan alla moderna Hedningar väljer att Hedra Tor med det första månadsblotet, medan Midvinterblotet infaller först senare, eller vid den andra fullmånen för året, och det stora Disablotet sedan.

Det isländska Thorrablotet har alltid innehållit lokala specialiteter, som syltor, hästkött, surhaj, lammskalle med mera ”restmat” från Julen

Man har tolkat månadsnamnet Thorri som etymologiskt sammanhängande med ”Torr kyla” vilket ju ofta infaller under normalt januariväder, men ändå har man redan tidigt kopplat månaden till just Tor som gud, och blotat av Julens kvarvarande mat till honom. När kristendomen kom, ersatte man den ursprungliga Torsfesten med Knutsdagen eller Tjugondag Knut, till minne av Knut Den Store av England, Norge och Danmark, och ibland har trettondagen fått markera Jultidens slut, men Torsblotet fyller samma funktion för alla hedningar i alla fall, både på Island eller här. I helgen är det dags att fira det för min del, även om jag inleder det idag – andra kanske firar senare, men numera är det ju inte längre så vanligt att vara ledig ända till tjugondedagen Jul…

Institutet för Språk och Folkminnen skriver:

Folketymologiskt har det skett en omtolkning av ordet tor-, så att det kommit att associeras med guden Tor. Torsmånad har således tolkats som guden Tors månad. Detta kan illustreras med ett sydsvenskt (och danskt) talesätt: Tor mä sitt sjägg lakkar barn utom vägg, ’Tor med sitt skägg lockar barn utanför vägg’, dvs. lockar barnen att leka eller vistas utomhus (Halland). Thor me sitt fagra sjäddj låkkar glöttana udom väddj, ’Tor med sitt fagra skägg lockar barnen utanför vägg’ (Skåne).

Ibland råder det viss språkförbistring mellan Hedningar på grund av ”fornsedarnas” och de kristnas ständiga intriger, och oförmågan att skilja mellan (Mid)Vintersolståndet och den senare Midvintern, alltså Vinterns mitt, som ju infaller i slutet på Januari, eftersom det vanligen är så att kylan är som störst och snödjupet som rikligast först vid Januari månads slut. Det hela framgår dock mycket klart på den gamla tidens Runstavar, där Jul (och Vintersolståndet) följer före Nyår, Thorrablot, Knutsdagen och Midvintern i tur och ordning. Se här på de två bilderna nedan – det är samma ordningsföljd mellan festerna på runstavarna, som kommer från olika århundraden och olika platser…

Runstav från 1600-talet och Gamla Lödöse i Västergötland. Först kommer Julen med två korslagda horn ”Heliga tre konungar” eller trettondagen med tre kronor, ett upp och nedvänt Dryckeshorn för Torsblotet och Julens slut, och sedan Knutsdagen med Kung Knuts huvud…

December månad enligt en runstav från Malmö Museum, 1700-tal. Först Julen och Midvintern med horn och Kniv, sedan Nyår med horn och stjärna (månens ny) därefter urdrucket dryckeshorn (Thorrablot) och sen Kung Knuts huvud (tjugondag Jul)

Antagligen har beteckningen Midvinter om Vintersolståndet tillkommit senare, som en direkt efterbildning av Midsommar för Sommarsolståndet. Som vi vet infaller ju inte Midsommar vid sommarens egentliga mitt, och på samma sätt är det med Vintersolståndet och Midvintern.

En del utövare av ”forn sed” och annan New Age tror felaktigt, att första fullmånen om året skulle heta Vargmåne, vilket är fullständigt trams. ”Vargmåne” är en LP av Ulf Lundell från 1970-talet, och månadsnamnet ”Wolf Moon” kommer från Nordamerikas indianer – en tradition som inte har något alls med Asatro, Norden eller ens Europa att göra..

Vargar och liknande skadedjur är heller ingenting som någonsin hyllats av Asatron – Fenris, Garm och andra varelser är Midgårds, människornas och Asarnas fiender, och är inget man dyrkar.

Bättre information får ni i så fall från sajten Kulturminnet, som visserligen skrivs av en man som verkar vara kristen, men som i alla fall är en hederlig och ärlig svensk, och bättre än all denna Lokes avföda. Sajten kulturminnet skriver mycket om vårt svenska kulturarv, som är värt att uppmärksamma. Till skillnad från alla de, som hela tiden försöker bryta ned och skada det, skriver skribenten bakom Kulturminnet.se mycket vettigt om den nuvarande regeringens kulturpolitik, inklusive Annika Larssons falsarier, med mera – ämnen som jag själv också berört under förra året.

Vi bör minnas att Tor har mer än 3500 år av dokumenterad historia i det här landet

Skaraborgs Läns Tidning tog för några dagar sedan upp de kristna fördomarna emot hästkött och hästslakt, vilket är ett aktuellt ämne så här års, apropos Tor och Torsblotet i början av Januari. Hästkorv och hästkött är något som väldigt många svenskar ännu äter kring Jul, och eftersom de sista Julmaten gärna blotades bort, finns här en klar koppling, Vissa forskare har också ansett, att Tors bockar eller ”Hrafrar” som de heter i Eddan – ordet betyder ”dragare” eller Tandgnojstr och Tandgrisnir snarare skulle vara just hästar och inte bockar från början – bockar kan ju svårligen anses vara krubb-bitare eller gnissla tänder, men Tors dragdjur gör det just, i och med sina namn. Det må vara hur det vill och kan med den saken – men den mer än 3500 år gamla hällristningen här ovan tycks inte avbilda en häst, utan just en bock – och Skaraborgs Läns Tidning skriver:

Många platser i Sverige hyser fortfarande mängder av bevarade ben och skallar av hästar. Ibland påträffas de i samband med arkeologiska utgrävningar. Man kan förstå att upptäckaren blir konfunderad om denne inte känner till hästslaktarens tillvägagångssätt: vad är detta?

Slaktplatserna var avskydda och begränsades till tydligt markerade områden. Med fördel slaktades hästen när flåtten befann sig på andra sidan om en rejäl stengärdesgård för att skydda sig mot sparkar. Men ibland satt faktiskt flåtten på hästen när han utdelade de första sticken. Han kunde också klubba hästkraken. I Skåne kallades platsen för slakten ofta rackarring, en rund inhägnad i form av en stengärdsgård. Omkring 1860 släppte fördomarna sitt grepp i stort sett samtidigt i Västergötland och resten av Sverige. Slakten kunde då ske av den enskilde bonden och köttet togs nu ofta tillvara. Men processen var långsam och fördomarna starka, inte minst mot flåtten. — —

Då man trodde att älvor med förkärlek höll till bland dess grönskande, yviga, tuvor, kallades dessa för älvadanser. När de mörka höstnätterna kom fick man ibland här se lyktgubbarna irra omkring med sina fladdrande bloss. Det är ett naturfenomen, som Björe i sin ungdom (han var född 1885) tillsammans med sin far många gånger var i tillfälle att bevittna här uppe under regniga höstar.

På Gotland säger man ännu ”äta heidnu” eller äta hedniskt om hästkött och hästspad – som man gärna tillvaratog i form av ”dopp i grytan”. Koka därmed hästköttet till Tor, ni ludna och ni hedna – och lycka till med ert Torsblot…

 

Hästkött passar såhär års ! Det är en hednisk vana att äta det…

”Hedniska Tankar” har Julstädat inför det nya året…

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Vad jag skriver är inte ristat i sten, eller några meditativa tankestycken från någotslags elfenbenstorn långt borta. Jag lever här och nu, och praktiserar verklig Asatro i nutiden, till skillnad från de som på falska grunder säger sig praktisera ”forn sed” och andra drogliberala avarter, som man inte riktigt kan identifiera.

Fakta: Benämningen Asatro har alltid funnits. ”Trua á Asom ok Ölfvom” står det i Eddan

 

Då och då uppdaterar jag mitt stora och rikhaltiga arkiv här, och lägger undan de blogginlägg som jag anser värda att spara inför framtiden. Av 497 inlägg, återstår nu 284 stycken efter årets stora Julständning, men jag tycker ändå detta får räcka – varje läsare kan ändå hitta inlägg här som räcker i flera månader. Dessutom innehåller arkivet väldigt många inlägg om de mest skilda ämnen – och under 2018 kommer det också göras om till en betal-tjänst, kan jag avslöja.

Det kommer helt enkelt gå till så, att man får betala 10 kronor eller 20 kronor för att kunna läsa alla tidigare artiklar och prenumrera på dem – vilket ändå inte är en stor summa, och kanhända kommer också mycket av vad jag skrivit göras om och utges i bok-form så småningom. Detta om mina planer inför framtiden, och 2018.

Självklart skriver man inte 497 inlägg utan att några blir mindre bra, och somliga blir antagligen också renodlat usla, som man förstår. Men så är det även i Dagstidningsjournalistikens Värld, och mycket av det som skrivs här i Världen, har alltid varit ”Adiafora” eller överflödigt.

Ifall någon här anser att det jag skrivit varit felaktigt, har de fått rätt till genmäle och även rättelser och omformuleringar, när det visat sig berättigat och när de kunnat uttrycka sig sakligt och korrekt. Tyvärr har så inte alltid varit fallet, men det överser jag med. Men som sagt – inget av det jag skriver är avsett att vara ristat i sten, utan det är snabba inpass i en debatt, reaktioner över dagshändelserna, och bloggar som gjort nytta för stunden – självfallet har jag också fått skriva polemiskt eller med medveten hyperbole eller retorisk överdrift ibland, vilket jag också tror att alla någorlunda kloka läsare noterat.

Allt detta är heller inte så konstigt, eller svårt att förstå. Vår Värld förändrar sig. Nyheter och Influenser, som plötsligt dök upp och lika snabbt försvann, visar sig inte bli bestående, och annat – som har varit fullständigt osannolikt och inte har kunnat förutspås av någon, visade sig bli verklighet. Antag att någon – år 1990 till exempel – dykt upp på den Svenska Försvarshögskolan, och förklarat att Sovjetunionen skulle gå under – personen ifråga hade nog blivit utkastad, eller gjord till allmänt åtlöje, men inte desdo mindre var samma ”eviga” Union upplöst inom mindre än ett år.  Eller antag att någon – anno 2012 – hade förutspått, att ingen mindre än Donald Trump verkligen kunde bli President i USA – ja, ingen skulle heller ha trott den personen – men inte desdo mindre var det precis detta som hände, som vi alla vet.

År 2000 var inte mindre än 88% av alla Svenskar med i den sk ”Svenska” Kyrkan, men idag är antalet mindre än 60 %

Hedendomen växer, dag för dag, och vi svenskar har också fått ett fungerande Nordiskt Asatrosamfund med snart 800 medlemmar, som jag helhjärtat stöder.

2017 har varit ett år, som lovar väl inför framtiden, och vi har lyckats uppnå mycket, som inte gjorts på flera år – trots det lilla fåtal, som öppet motarbetar oss, och som hatar oss, oavsett var de nu sitter – i det nya förortskalifaten eller på de kristna dagstidningarnas redaktioner, eller till och med på SVT, vår kära statstelevision.

Men nu över till mitt artikelarkiv – som du finner genom att klicka på rubriker och under-rubriker här ovan – än så länge är det kostnadsfritt att ta del av.

TUGGA och SVÄLJ i SÄRIMNERS namn ! (Food for thought !)

Arkivet innehåller nu inte mindre än  462  artiklar, uppdelade på 40 olika rubriker

Under huvudrubriken ”Om denna blogg” som du når genom att trycka på länken överst på sidan kan du hitta 7 olika inlägg som beskriver  varför jag började med den här bloggen, och något av dess tillkomsthistoria, och en del inlägg om min attityd till just denna blogg, andra bloggar eller skrivande i allmänhet.

cry

Under huvudrubriken ”Adiafora” eller ”överflödigt” på latin hittar du 17 långa inlägg om allt från Kitsch till Valkyrior, Discordianism, Anarki vid Korvkiosken,  ”The Church of the Subgenius”, Hur Lupercalia firades i det gamla Rom, envig, björnar och profeter, 6 November bakelser och andra märkvärdigheter. Jag har samlat allt som inte kan hänföras till andra rubriker här, eftersom det inte hör till bloggens huvudämne.

Underrubriken ”Forn Sed” innehåller 14 varningar för denna underliga rörelse, som inte har det minsta med Asatro att göra. Du får bevis för hur den rörelsens profeter vill använda droger i sin religionsutövning, hur deras ”godar” eller präster rakt fram uteblivit från begravningar de åtagit sig att hålla, hur de ägnat sig åt blodsoffer i människoblod vid Gamla Uppsala och annat, som de faktiskt borde skämmas över… och sådant som vi vanliga, hederliga Asatroende anser ”överförfriskat” och vad vi INTE ska hålla på med…

Mycket av det som står skrivet under denna underrubrik är dessutom citat från övriga ledande Asatroende, som också avskyr ”fornsedarna” och vad de kommit att stå för…

Underrubriken Häxor, Häxeri och annat Okult innehåller 6 artiklar om dessa – för mig perifera – ämnen. Särskild tonvikt har lagts vid det märkliga och obehagliga faktum, att ”Svenska” kyrkan aldrig någonsin bett om ursäkt för vad den gjort emot sitt eget folk under Häxförföljelserna – och här berättas också – med många och rikhaltiga bevis – om hur kristna och islamister fortfarande förföljer och ibland dödar häxor och hedningar över hela Världen.

Huvudrubriken Arkeologi däremot innehåller nu 39 artiklar med fakta, alla om kända fynd, typ Egtved, Gamla Uppsala, Havängsdösen och annat vetenskapligt. Läs om hur man försökt omtolka Rökstenen – men utan att lyckas – om debatten kring Svearikets Vagga – om en fjärde, nu utplånad fjärde Uppsala-hög och om hur Svenska Kyrkan försökt förstöra Gamla Uppsala som fornminnesplats, vår äldsta namngivna Svenska, bevisen för Ragnaröksmyten och mycket annat – jag tror knappast du har läst allt detta tidigare, och mycket av det har också ignorerats av massmedia eller större tidningar. Jag berättar också om de många problemen med skadegörelse på fornlämningar och det svenska kulturarvet, som blivit allt vanligare och vanligare på senare år, om Birka-forskning, Sveriges äldsta kyrka, sanningen om anfallet på Lindisfarne och andra saker, du nog borde uppmärksamma.

 

legosoldat_artikel_IMG0059En romersk officersring från 300-talett hittad på Öland -hur kom den dit ?

Huvudrubriken ”Asatro” tar upp det egentliga ämnet för den här bloggen, och förklarar den milsvida skillnaden mellan Asatro och sk ”forn sed” – en beteckning som inte bör användas – samt varför man inte bör blanda samman Asatron med New Age och annat oseriöst – ifall det nu inte framgick tillräckligt klart av ”varningsorden” ovan…

27 inlägg om allt om Bärandet av Torshammare (och varför det inte är ”rasism”) samt vikten av traditioner, fakta och sunt förnuft – också vid ordnandet av Blot och andra fester – konkreta Boktips och mycket annat, har samlats under denna rubrik, liksom varför det aldrig funnits några ”Vanatroende”, varför Asatron inte är någon frälsningslära, om hur också Agnostiker kan vara Asatroende, om varför Asatron inte har några budord och många andra teologiska spörsmål, som du får utredda i detalj… Bland annat får du lära dig, att vi Asatroende ALDRIG BER utan faktiskt BLOTAR eller rättare sagt offrar något till Gudarna – för ”Gåva kräver, att gengåva krävs” – det är det äldsta och mest grundläggande av Hávamáls bud..

asatro-010-fb-anpassad

”Asatro” avdelningen har också försetts med inte mindre än 10 stycken underrubriker, i tur och ordning

  • ”Gudahov” det HETER nämligen just Gudahov och inte ”tempel” som ger ett enkelt ”när, var, hur” om hur de byggs på Island – och hur du enkelt själv kan bygga ett sådant – och hur det redan finns invigda Gudahov i Danmark på 15 inlägg. Du får också lära dig om Urnes – den påstått kristna kyrkan som inte alls var kristen, och heller ingen ”Kyrka” utan just ett gudahov, varför Asatron alltid varit en inomhus-religion lika mycket som en utomhusreligion och om attentat och bränder emot de som försökt bygga ”Gudahov” i Sverige och därför blivit förföljda – och mycket annat..
  • ”Oden” – 5 inlägg om och kring Allfader – mycket mer finns förstås att säga kring ämnet – men det kan du också läsa på annat håll.
  • ”Freja” – 16 inlägg om och kring gudinnan, hennes katter, hennes kommersialisering (med Freja-whiskey, Frejas Cigarrer och Starbucks kaffe som pikanta tillägg eller företeelser) samt vad hon kan uträtta i nutiden och vad hon gjort för mig, samt en hel del poesi – allt för att ära och hedra GUDINNAN !
  • ”Skade” – 3 inlägg om Vinterns gudinna, barfotavandring i snön, övernattning i bivack, jaktens tid och annat sådant
  • ”Tor” – 8 inlägg om Åskans Dundergud, Tor och Hans bockar, Torshammarens ursprung, poeten Thomas Thorild och annat Tor-betonat…
  • ”Heimdall”2 inlägg om varför Heimdall behövs som motvikt till Loke, och alla ”Lokeaner” som det finns nog och övernog av numera.. Och om hur Gjallarhornet och Vuvuzelor kan stoppa själve Påven…
  • ”Frigg” – 5 långa inlägg om Himlens Gudinna, Himladrottningen Frigg, All-modern samt om vad hon står för samt hur kunskapen om henne kan användas
  • ”Loke”4 inlägg om Loke i populärkulturen, och varför han säkerligen inte bör dyrkas eller tillbes… trots att han är en underhållande spjuver minsann
  • ”Njord” – 2 inlägg om Rikedomens Gud – och vad du kan vinna på att Gå Ur Svenska Kyrkan samt tillbe honom…
  • ”Tyr”3 nya inlägg om Tyr – stridens och rättvisans Gud – och vad du vinner på att tillbe och ära honom – samt hur endast fornsedare och amerikaner hyllar Fenris…

Anledningen till att det blev separata teman och underrubriker, är förstås att det är begreppsmässigt mycket enklare att samla alla artiklar om varje gudomlighet under sin egen rubrik – fler inlägg kommer förstås så småningom…

46b06a_3f9f33bf131644899e83d7b5a55c5fa3-jpg_srz_939_278_85_22_0-50_1-20_0-00_jpg_srzVi finns ÖVERALLT med kanske 110 000 utövare i hela Världen

Under Huvudrubriken ”Hedningar utomlands” möter du 14 inlägg om Asatroendes situation Världen över. Jag är ingen oreflekterad universalist, och det krävs kunskaper om ämnet, innan man ens kan kalla sig Asatroende vilket man bör observera. Alla som påstår, att de utövar denna religion gör det definitivt inte – ett exempel är ”fornsedare” – ett annat är New Age och mycket annat, som inte hör till ämnet. Alla folkslag har sin variant av hedendomen, och även om Asatron delvis påminner om andra Indoeuropeiska trossystem, till exempel, är den också helt unik i många avseenden, och skall därför inte sammanblandas med något annat. Här får du lära dig om Asatroende i Ryssland, Serbien, Kanada, Spanien – ja över hela Jorden faktiskt, eftersom Asatrons värld är global…

  • Underrubriken ”Danmark” innehåller 11 inlägg om Asatron där, inklusive världskändisen Jim Lyngvild – Danmarks ”meste hedning”
  • Underrubriken ”Island” innehåller 11 inlägg om de asatroendes situation på ön, men också om Landvättarna, om Huldufolk och Alfer – som inte bör förväxlas med fantasylitteraturens ”Alver” – samt om Kristna Kyrkors övergrepp emot Isländska medborgare, det nya gudahovet och Landvaettablot
  • Underrubriken ”Norge” innehåller hittills 2 inlägg – om museibygge, kristna förföljelser av norska medborgare och annat men fler inlägg kommer.
  • Underrubriken ”Ukraina” som är ny – innehåller  2 inlägg om den svåra politiska situationen och inbördeskriget där, vilken också påverkar landets hedningar

 

Blotar A Brief Guide To Asatru Ritual

Under huvudrubriken ”Högtider och Blot” möter du 7 inlägg under devisen ”ingen högtid utan regler” eftersom jag är en förespråkare av ordning och reda inom Asatro. Du får lära dig varför vegetariska blot är mindre lämpliga, utom sommartid, om hur man blotar med Blod, lagar Svartsoppa och äter hästkött – bland annat – och frånsett kristna fördomar emot viss föda är detta inte på minsta sätt farligt… Vi kan blota vad vi jagar och fiskar själv, men vi offrar inte människor nuförtiden, om någon fanatisk kristen nu skulle undra..

Här finns också underrubriker, som behandlar:

  • ”Jul och Midvinter” med 17 inlägg från 2014-2017 om Julbockar, Oden och Jultomten, samt varför Julen inte är någon kristen helg överhuvudtaget, och hur den långt tidigare alltid firats i Norden. Du får också texten till ett eget Julblot, och berättelsen om Gävlebocken, samt om kristna julhatare och sverigefientliga attentat – något som blir allt vanligare och vanligare, i och med att kristna och muslimska fanatiker inte kan acceptera tanken på en fredlig, hednisk Jul..
  • ”Lucia”3 inlägg om Lusse och festens hedniska ursprung – för Lucia eller Ljusdrottningar fanns redan på bronsåldern, långt långt innan 1700-talet och en del felaktiga dateringar av denna folkseds uppkomst. Lär dig mer här !
  • ”Disablot” – 4 inlägg om Diserna, Distinget och vad Diser är för slags väsen
  • ”Vårblot” – 8 inlägg om vårens fester, och hur och när du skall fira dem
  • ”Vårdagjämning och Höstdagjämning”3 mer specifika inlägg om ”Dagjämningarna” samt en nyskriven ritualtext för skördeblotet.
  • ”Midsommar” – 10 inlägg om Sommarsolståndet, samt hur det firas – flera dikter och vilka Gudomar och makter man bör ära – och vilka man inte ska ta med, vilket är minst lika viktigt. Dessutom en text till Midsommarbröllop, om du behöver fira detta..
  • ”Alvablot” – 9 långa inlägg om hösten, döden och årets mörkaste tid. Om hur Alvablotet uppstod, om hur de kristna försökte förvanska det till Allhelgona, om en naturlig syn på döden och årstidernas gång, och varför meningslös ”fornsed” i samband med detta inte alls fungerar.

blotFörutom de årstidsbundna festerna har jag nu också med inlägg för alla livets skeden, som till exempel:

  • ”Bröllop och Trolovning” 5 inlägg om hur det firas, samt vilka ord och seder som hör dit – och varför sk ”Handfästning” är en Kelisk sedvänja, som INTE hör ihop med Asatron.
  • ”Begravning och jordfästning” 8 inlägg kring livets slutskede – personliga minnen och betraktelser, samt vad du bör tänka på – för att inte hamna i ”fornsederi” och andra ovärdigheter, som skämmer ut både dig och dina anhöriga. Avslöjanden om hur ”Svenska” kyrkan förstört många hedniska och multi-religiösa begravningsplatser, och hur de till och med stoppat individuella begravningar får också komma fram
  • ”Knäsättning” (ALDRIG ”Dop”) 6 inlägg kring detta, eftersom man INTE DÖPER barn enligt Asatron, eller tvingar dem att anta en religion, men däremot välkomnar dem in i en släkt – och varför detta är en väsentlig skillnad.

björn-rovdjursparken-grönklitt

Under huvudrubriken ”I Naturen” får du 16 långa inlägg om i tur och ordning Älgen, Bävern, Vildsvinet och Björnen, samt Hedniska och Asatrogna aspekter på dessa djur och många andra… Vita älgar, ”andebjörnar” och andra märkliga satkritter uppenbarar sig också på denna sida..

Huvudrubriken ”Konst” innehåller 14 inlägg om mer eller mindre hednisk konst – bland annat om en kättersk Ankmålare från Finland, om Botticelli, Mark Bodé, Sam Flegal och andra konstnärer jag gillar, som ibland också tangerat hedendomen. Du får också höra om censur och förföljelse emot enskilda konstnärer, mitt inne i Socialdemokratins och Stefan Löfvéns förment demokratiska Sverige.

Underrubriken ”Resor” innehåller en rad reseskildringar och kåserier, 11 till antalet, på temat ”Det går en hedning genom Europa”

277784-humandignity-1319076254-675-640x480

Huvudrubriken ”Om goda kristna och andra religioner” innehåller  24 artiklar om denna märkliga företeelse som kallas Monoteism, och andra sjuka avarter av religion. Underrubrikerna ”Svenska” Kyrkan” (24 inlägg) handlar om en evangelisk lutheransk kyrka som inte alls är ”svenskare” än någon annan…”Katoliker” (20 inlägg),  och ”Islam” (22 inlägg) innehåller utförliga argument till varför du bör undvika och ta avstånd ifrån allt vad Ökenreligioner heter, och varför de inte ska utövas här – i vårt Norden och i vårt Sverige – i alla fall om vi vill undvika svåra skadeverkningar på vårt samhälle.

En ny underrubrik kallade ”SAP och andra rasister” redogör med 17  inlägg för den växande Sverigefientligheten och rasismen emot vanliga svenskar inom en högst märklig organisation, som kallar sig ”det Socialdemokratiska Arbetarpartiet” utan att varken vara så särskilt socialt, demokratiskt eller ens något ”arbetarparti”. I alla fall inte enligt min blygsamma åsikt. De åsikter som redovisas här är bara mina egna, och representerar inte någon särskild organisation. Har du problem med dem, eller tål du inte fri åsikts- och opinionsbildning, ja då bör du nog förfoga dig någon annanstans..

Av någon anledning finns det alltid klantskallar som tycker, att det på något sätt skulle vara förbjudet att kritisera just dessa religioner, eller att kristendom och islam alltså skall vara allsmäktiga, och helt bortom all kritik, men det tycker verkligen inte jag. Jag tror nämligen på något, som kallas yttrandefrihet, och om du inte begripit vad detta är eller vad detta begrepp faktiskt handlar om, käre läsare eller läsarinna – ja då undrar jag varför du alls befinner dig på Internet överhuvudtaget, eller vad du alls gör här…

Övriga kommentarer torde vara överflödiga…

 

0f464fc01f485a9862c33529feab7289

Vinter i hela landet – Skades tid är här…

Först nu är det Vinter i hela vårt land, om man får tro SMHI:s mätningar. Vintern inträffar som vanligt när dygnets medeltemperatur, dag som natt understiger noll grader, och först idag har det uppnåtts vintertemperaturer i hela landet, om man får tro SMHI:s kartor.  Hittills har vintern varit onormalt sen, men det kan man inte fästa sig vid alltför mycket. Det är först efter många års utveckling eller i det verkligt långa tidsperspektivet som man kan se, om det förekommer några storskaliga förändringar eller inte.

Håller kylan i sig, uppnår vi full Vinter i hela landet, utom en del kuststräckor. Snön har också kommit till vårt land, och på de flesta platser i den norra delen av landet ligger redan mer än halvmeterdjup snö. Den vita, hedniska Julen tycks säkrad – och vi har förstås Skade, vinterns, jaktens och Skandinaviens Gudinna att tacka för detta faktum, eftersom just hennes namn både gett upphov till landskapsnamnet Skåne och namer Skandinavien… liksom stadsnamnet Skanör, Skades rev eller det Skadliga revet, som man fick passera för att ta sig in i Östersjön och vidare norrut…

 

Vintergudinnan Skade – vintern kan ju också vara Skadlig, men det har engelskspråkiga etymologer inte insett har avbildats på ungefär samma sätt genom tiderna. År 1901 tyckte en engelsk illustratör att hon skulle se ut såhär, tydligt inspirerad av Olaus Magnus bilder av Skade, Ull och skridfinnarna från hans ”Historia om de Nordiska Folken” från år 1555 – sedan dess har Skade faktiskt avbildats på ett mycket konstant sätt…

Det är inte svårt att se varifrån förlagan till denna bild kommer ifrån… Se här nedan…

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 1 – Kapitel 5 – Ytterligare om landets läge och natur. Utgivningsår 1555.

Skade brukar – som den ”Nordens Artemis” hon är, avbildas med pilbåge och på skidor, men inte alltid. Oftast har moderna tecknare avbildat henne med vitt eller isblont hår, men det står det ingenting om i källorna, och förmodligen gäller det väl, att våra Gudinnor och gudar förmår förändra sitt utseende efter behag. Så är det ju alldeles tydligt med Oden, till exempel..

Inte heller står det att Skade skulle ha vargar i sällskap, som många konstnärer tänkt sig. Efter sin skilsmässa från skeppsbyggnadskonstens och handelns gud Njord, drog  Skade upp till Ydalarna eller Idegransdalarna, den trakt där hennes bror Ull, skidornas gud är bosatt. Därför är hon också gudinnan för singelkvinnor, eller den starka, självständiga och friska kvinnan, som är säker i sin egen identitet, och inte tvekar. Vargar och andra plågoris är något som Skade och Ull jagar och försvarar oss mot – det är ingenting man ”gullar” med eller omhuldar, som myten om Fenrisulven klart visar. Innan 2000-talet fanns heller inte några ”vargkramare” i vårt land – särskilt inte i Lappmarkerna, där Ydalarna ligger. Skade-dyrkare och de som blotar till Skade finns det fortfarande många – och hon inspirerar författare och konstnärer också, särskilt västerut, tycks det…

 

Myten om hur Skade försökte välja sin man enbart efter att se till fötterna, eller hans yttre drag, tror jag alla någotsånär bildade människor känner till.  Helt säkert visar den, att man inte ska gå efter ytligheter, eller verkligen tränga på djupet när det gäller dem, man anser för sina vänner eller till och med livspartner. Skade lät sig luras, när hon sökte efter Balder, och trodde att hans blekhet och hans vita fötter skulle göra honom till en bättre man, liksom hans vida omtalade blidhet eller veka drag, men där misstog hon sig helt. Njord hade visserligen vitast fötter av alla, och de mest rentvättade, eftersom han dagarna igenom vadar i kallt vatten nere vid sina skeppsvarv på Noatun, men det gjorde honom inte till en bättre man bara för det.

En del människor är konstiga i huvudet, och de gör samma misstag som Skade gjorde.

Istället för att låta kvinnor vara just kvinnor och låta män vara män blandar de ihop alltsammans, på det mest komiska och groteska vis, och tror att alla människor kan förvandlas till kacklande ”hens” eller hönor, och påstår sedan till och med i sin dumhet, att detta skulle vara ”fornt” eller det allena saliggörande. Utan man och kvinna som motsatspar skulle vi i längden inte få fram någon avkomma eller något sunt föräldraskap, och det är inte svårt att förstå. Avvikelser har såklart alltid förekommit i en del sällsynta fall, men är ingenting man behöver prioritera, för så gjorde inte Skade heller, Lokes ständiga krumsprång och ”Skaemtun” till trots. Och vad folk annars har för sig, eller vad de har på sig, ingår nog inte så mycket i någon religion överhuvudtaget, skulle jag tro – och det ingår inte heller i Asatron att framställa några sådana krav.

Tycker ni att den här bilden är ”för avklädd” för vinterväder, eller är det något annat fel på den ? Stör det någon, att jag avbildar Skade som svarthårig ??

Själv skildrade jag Skade såhär år 2011, när jag först började avbilda henne. Nu har två personer, som kallar sig ”fornsedare” hört av sig till mina vänner, och skrikande meddelat att jag ”gjort fel” eftersom jag både 2013, 2015 och 2017 utgett en Hednisk och Asatrogen Gudinnekalender. Felet jag då gjort enligt dem, är att jag använt mig av kvinnliga modeller för att avbilda själva gudinnorna – tydligen tycker de alltså, att samtliga gudinnor ska avbildas såsom varande män eller något, bara för att passa deras egna snedvridna politiska föreställningar om tillvaron och livet.

Sådant vill jag inte ställa upp på, och det vill inte mina vänner heller. För övrigt är vi fria i vårt skapande – ja vi är till och med Hedningar – och därmed kan vi avbilda makterna hur tusan vi vill, i kraft av att vi har Yttrandefrihet i det här landet (och i den ingår den konstnärliga friheten) så länge vi följer allmän lag – och det gör vi – till skillnad från dessa ”fornsedare” – för det är fel att trakassera och förfölja folk, särskilt i sociala media

Varför skulle inte Skade kunna tänkas svarthårig för ”fornsedarna” ? Står det någonting alls om vilken hårfärg hon råkar ha i källorna, förresten ?

(Och ifall personen på bilden vore Mosaisk trosbekännare – vore det också ”fel” enligt vissa ??)

Rena hot och hotelser har förekommit. Sådant viker inte jag och mina vänner för, men fortsätter trakasserierna, kommer det att bli polisanmälan. Att ”hoppa på” alla mina kvinnliga vänner och till på köpet hota dem, och säga eller skriva att ”det kommer gå dem illa” ifall de inte genast avsäger sig all kontakt med mig, hota med uteslutning ur diverse samfund verkar inte så klokt det heller, ifall ni frågar mig. Dessutom anser jag det för min del vara fegt och omanligt att uppvisa den sortens beteende emot just kvinnor, men så är jag ju Asatroende och inte ”fornsedare” – och med tanke på vad jag redan vet om dem, och vad jag upplevt i deras kretsar – för minst åtta år sen, när jag alls umgicks där – så är jag inte förvånad över att fornsedarna börjat trakassera kvinnliga läsare till den här bloggen, och försökt utsätta dem för taffligheter, och halvtaskiga ”påverkansoperationer” på olika vis – till och med #metoo rörelsen har ju vänt sig emot sådant där.. Min Kalender är nästan slutsåld, och till nästa år skall jag förstås producera inte bara en utan två upplagor med olika motiv – ifall ni undrar – för jag viker inte ned mig för någon våldsvänster, högerextremister eller ”fornseds” patrasket.

 

Skade på omslaget, fast nu rödhårig.. Får hon inte avbildas såsom varande just kvinna med pilbåge, eller ?

(kan köpas för 60 kr till denna bloggs kontaktadress på Paypal)

Inbrottet i Bergen på väg att klaras upp – Droger och ”fornsederi” ligger bakom ?

Tidigare i år stals över 700 ovärderliga föremål från Vikingatid och Järnålder från Bergens Universitetsmuseum i Norge. Ett helt kulturarv blev skändat, och några av Norges absolut finaste konstskatter någonsin blev förstörda och gick förlorade för alltid. Och först nu – i December månad – håller hela brottet på att klaras upp. Först grep och åtalade man två personer, och sedan grep och åtalade man två till. 400 föremål har nu kommit tillbaka till muséet, men många är i svårt skadat skick, och minst en tredjedel av allt stöldgodset saknas fortfarande.

Tjuvarna – allesammans narkomaner – sågade sönder, bröt av och förstörde hundratals ovärderliga fynd…

Redan i September hade polisen säkrat DNA-spår, och under den sista månaden har hela brottshärvan rullats upp i all sin förfärlighet. Narkotika ligger bakom. Det började i Oktober med att en 49-årig känd missbrukarehörde av sig till Polisen i Bergen. Han hade drabbats av stark och ihållande ångest över vad han gjort, och var senare enligt media i Bergen i så dålig form, att han fick tas in på psyket. 10 November var den gripne fortsatt i så dåligt skick, att han inte kunde förhöras. Samtidigt greps en 51-åring, som under två veckors tid fick sitta gripen för grovt häleri, eftersom ansenliga delar av skatterna och Norska folkets egendom hade hittats hemma i hans lägenhet. Den kriminelle, som mycket väl kan vara huvudman i ligan, nekade till allt och påstod att han skulle ha hittat skatten utomhus i plastkassar, men det förklarar inte varför han i så fall undvek att lämna in den till myndigheterna, och med flit bröt isär och förstörde stora delar av de föremål han kommit över.

Med i ligan var också en 41-årig och en 49-årig narkoman, och 41-åringen, som så sent som under våren 2017 satt i fängelse på 45 dagars dom har delvis erkänt brottet, och att han tagit befattning med stöldgodset i avsikt att sälja det – troligen med avsikt att köpa knark för alltsammans..

Man vet fortfarande inte hur många av dessa skatter som nu är borta för alltid…

Många detaljer återstår också ännu för domstolarna i Norge att förklara, exempelvis hur det kunde komma sig att NOKAS – den vaktfirma som skulle bevaka muséet – helt enkelt stängde av larmet när det utlöstes för andra gången, och helt struntade i att ingripa och kontrollera saken, natten då stölden skedde.

Så vad ska man säga, goda medborgare – vad ska man säga ?

Sånt här har hänt många gånger förr. I Hedendomens och Asatrons absoluta utmarker lurar ett samfund som kallar sig ”Forn Sed Sverige” och vars inställning till det här med droger och narkotika är minst sagt misstänkt. Under 2000-talets början stals hela det här samfundets sk ”Tempelkassa” – man hade lovat bygga ett Gudahov av en person, som helt utan tidigare erfarenhet hade valts in som kassör, och som genast köpte knark för alla insamlade medel – redan då över 12 000 kronor.

Senare har en viss Henrik Hallgren yttrat sig på samma samfunds hemsida, och sagt att han själv tycker att narkotika ger ”många värdefulla andliga erfarenheter men vad det är för slags ”värdefulla erfarenheter” man i så fall skulle få ut av narkotiska växter och preparat, har han aldrig kunnat precisera. Jag själv har gång efter annan också blivit ”påhoppad” av diverse individer under pseudonym på sociala media – samtliga ”fornsedare” som hållit på med droger, och som försvarat sitt drogmissbruk med att det skulle vara religiöst motiverat.

Kommentarer torde vara överflödiga, men det kan mycket väl vara liknande individer som nu dykt upp i Bergen av alla platser, och svensk och norsk Polis bör nog hålla ögonen på de här personerna.

Vad är det för slags IDIOTER som ägnar sig åt ”Forn Sed” och liknande ? (teckning av Christopher Nielsen, norsk serietecknare i ”To Trötte Typer)

Tydligt är i alla fall, att vi seriösa Hedningar och Asatroende måste rensa upp framför egen dörr, och se upp så att vi inte blir infiltrerade av sådana här personer – för då kan vad som helst hända. I direkt motsats till ovanstående, så kan man notera att Nordiska Asa Samfundet – nu Sveriges största samfund för Hedendom, med över 750 medlemar – i somras på sitt årsmöte antog en resolution, som kraftigt fördömer allt bruk av narkotika vid varje form av sammankomst eller liknande i samfundet, och som INTE vill ha med den här sortens människor att göra.

Svensk lagstiftning skall helt enkelt följas – också den Norska Lagen säger samma sak – men i fallet ”Forn Sed” har det alltid varit lite si och så med laglydigheten, för där finns inga liknande stadgar antagna, och så har det varit i nu över tio års tid – trots de stölder man själv drabbats av.

Medlemsansvariga, som ”Hedniska Tankar” talat med, erkänner att ”Forn Seds” antal nu sjunkit till under 70 betalande medlemmar, och att man fortsatt har svåra problem med finanserna. Vi får väl hoppas att denna lilla fula rörelse i Hedendomens tassemarker helt dör ut så småningom, och att vi alla kan undvika de här ”trötta typerna” som helt oförtjänt ger oss andra dåligt rykte.

Den som vill ODLA SIN TRÄDGÅRD tillåter INTE någon plats för OGRÄS !!” (Dag Hammarsköld)

Waldau, Waldau… och dessa destruktiva sekter…

Det verkar som om Svenska media nåtts av Hedniska Tankar. Jag själv tog upp fallet med Knutby-sekten, eller den märkliga filadelfia-församlingen i den oskyldiga lilla byn Knutby i Uppland för några dagar sedan. ”Svenska” Kyrkans representanter i form av en diakon försökte nyligen intrigera för att få Mördar-pastorn Helge Fossmo frigiven, men nu kommer flera avslöjanden och flera polisanmälningar emot dessa märkliga kristna fram. Själv har jag redan uppmanat er att ta avstånd ifrån alla sådana Kyrkor, inklusive den som på falska grunder kallar sig ”svensk” (41 % av svenskarna är inte med i den!) och mitt omdöme står fast. Jag ångrar inte vad jag skrivit i denna fråga.

Handen på hjärtat, skulle det kunna finnas sådana här kvinnor och sekter även i Hedniska sammanhang ? Hur är det med alla dessa sjuka ”Rådsgydjor”, Birkeliborkor, ”Lokes Brudar” etc etc ?

Aftonbladet, TV 4, Expressen med flera nyhetskanaler kan nu avslöja, hur Åsa Walldau, kvinnan som kallat sig själv för ”Kristi Brud” och i sin fanatism snöat in på någotslags katolsk Birgitta-mystik, blivit anmäld för att ha psykiskt och fysiskt misshandlat flera personer under lång tid. En annan pastor i Knutby-sekten har också blivit anmäld för sexuella övergrepp, sägs det.. Hur kunde det nu hända ?

Ärligt talat måste jag faktiskt säga, att jag inte är förvånad, eftersom sådant hänt eller i varje fall antytts i media även tidigare.

En anonym avhoppare vid namn ”Johan” berättar för tidningarna att han var så hjärntvättad, att han inte ens kunde inse vad som pågick förrän han lämnat sekten, och tog mod till sig för att göra en polisanmälan. Föräldrar har skilts från sina barn, och barn har indoktrinerats till blind lydnad. ”Johan” förklarar:

– Jag valde att gå till polisen för att jag en vecka efter att jag lämnat församlingen insåg att det pågått väldigt grova brottslingar gärningar. Det rörde sig om ett maktmissbruk, att man misshandlat människor, säger han.

– Jag skulle beskriva kulturen i församlingen och miljön där som att det första intrycket är att det ser trevligt ut. Det ser bra ut på ytan, men gräver man djupare så har det varit en väldigt etablerad hierarki och ett maktsystem, ett maktmissbruk där de högst uppsatta har slagit hårdast nedåt. Har man varit längst ner så har man råkat väldigt illa ut.

På vilket sätt då?

– Förtryck, mobbing, ekonomisk utpressning, utnyttjande av människor på olika sätt. Det är som du sa tidigare, att det har kommit fram sexuella övergrepp och misshandelsgärningar, säger ”Johan”.

Nu är min fråga om det här skulle kunna hända – eller har hänt – även inom andra religioner. Hur känner man egentligen igen en destruktiv sekt, och vad uppvisar alla dessa ”sektledare” för kännetecken ?

– ”Johan” pekar på en sak. Den politiska korrektheten. Trevligheten, helylle-köret, påståendena som nykomlingar lockas in med. Det finns förstås ingen sekt eller något politiskt parti idag som anser sig vara odemokratiskt, eller som rakt av erkänner att de är diktatoriskt styrda, totalitära organisationer… Nej, man ger förstås sken av att vara ”som en enda stor familj” och påstår att man är bara såå tolerant, icke-rasistisk, eller bög-vänliga till och med, eller något annat som verkar käckt och klädsamt…Men skrapar man på ytan, och lär man känna de verkliga ledar-gestalterna i dessa rörelser – kristna eller andra, så kommer andra drag fram…

”Ledarna” påstår ofta att de har ockulta förmågor, eller en alldeles speciell särställning, som de fått av ”Gud”. I Fallet Walldau / Knutby skedde det genom att en person påstod sig vara ”andligen gift med jesus kristus” och så vidare och i fallet ”forn sed” har vi sett hur vissa ”rådsgydjor” ansett sig vara ”lycantroper”, ”ulvhednar” osv – dvs ett slags varulvstro, där personerna tror sig vara försedda med svans – bokstavligen och på allvar – våra sinnessjukhus och psykakuter är ofta fyllda med den sortens människor, får vi väl konstatera… De flesta kristna är nu inte av den sorten – den forna Statskyrkans medlemmar säger inte att de anser sig vara ”frälsta” redan på förhand, och de anser sig heller inte sitta och tala med Jungfru Maria vid sitt frukostbord eller andra sakramentskade dumheter i den stilen, utan håller sig någorlunda inom verklighetens ramar och regler.  Inte heller anser de sig själva som ”saliga” per automatik, eftersom de anser att det skulle vara hädelse, vilket man ju får hålla med om..

De flesta hedningar anser sig inte ha någon särställning heller, och Asatron är exempelvis ingen frälsningslära – man kan inte vara säker på en plats i Valhall – för andra väljer, och tror man alls på en högre makt, så styr vi inte själva över den, logiskt sett. Just föraktet för kunskap och intellektuella är ett utmärkande drag för de destruktiva sekterna.  Luther till exempel hävdade att frälsning inte kommer plötsligt, utan är en process, som möjligen kan sägas inträffa först efter långa studier. Asatro är en skriftreligion och en kunskapsreligion den också, eftersom den bygger bland annat på Eddan. Sunt förnuft och rationalism har alltid ingått i det västerländska och nordiska tänkandet. ”Fornsederi” och Knutby-församlingar förkastar helt den traditionen.

När de tre Vice männen Ismet, Achmet och Jonathan äntligen kom till ”Himlen” eller Paradiset blev de allt förvånade..

Den demokratiska grunden och kontrollen utifrån – från samhällets sida – gentemot alla dessa destruktiva sekter är också svag – det är ett annat gemensamt tecken. Personerna tar ofta ledningen inte på grund av kunskap i ämnet, inte på grund av studier (Åsa Walldau har ingen riktig präst-examen och blev mycket riktigt ”petad” också från Knutby-församlingen) och inte på grund av att de gynnat sekten eller rörelsen genom sina handlingar, genom att vara föredömen eller annat sådant. Nej, istället har de tagit sig omöjliga och egenpåhittade titlar rakt ut i det blå – och de säger sig ofta ha groteskt upphaussade, förfalskade medlemstal bakom sig osv – trots att de kanske bara valts av 5-6 församlingsmedlemmar i ”den inre kretsen” som anses ”tillräckligt renläriga”

Ett annat gemensamt drag är ”känslotänk”, pladder, barnspråk, joller, – helt nyuppfunna termer och ritualer som man påstår ska vara ”forna” fast det i själva verket bara är ljug, hitte på, snack-i-backen utan någon förankring i någotslags lära eller tradition alls. I Åsa Walldaus fall består det i att hon suttit och jollrat och lallat om någotslags kristet ”Narnia” – kallat jesus för Dodjadid – ett slags löjligt barnspråk som inte ens finns i Bibeln – och vad beträffar de hedniska motsvarigheterna till sådant snack och nys har jag redan räknat upp tillräckligt många exempel… Vi har också Annika Larsson, textilarkeologen från Uppsala,, hon som hävdar att Vikingarna ”egentligen” var inspirerade av islam, osv osv.

Ibland ändrar sekt-ledarna i läran, lite som det faller sig…

Sekterna isolerar sig också alltmer från det övriga samhället genom groteska krav, exempelvis att kvinnor ska gå med påse över huvudet, för att inte fresta männen, eller något liknande – skygglappar för alla män vore kanske mer rationellt – och att ”fläskfri kost” måste erbjudas istället för vanlig ärtsoppa, sektmedlemmarnas barn kan inte ta emot blodtransfusioner, de föraktar fosterdiagnostik, eftersom de tror, att ”gud” bestämt att deras barn måste födas missbildade och förståndshandikappade (ärftliga sjukdomar är inget tecken på tolerans, men en belastning och ett lidande inte bara för individer, utan för hela samhällen) de kan inte flyga i flygplan, inte sova eller äta ihop med vanliga människor, normala lagar gäller inte dem, utan de måste ha sin sharia, osv osv.. Alla dessa mer och mer omöjliga, helt opraktiska och irrationella krav tillåter sektledarna att mer och mer ta makten över sina medlemmar, och det är också alla dessa sjuka regelrs upphov.

Utrensningar, falska anklagelser, brott emot inbillad ”värdegrund” (som aldrig förelegat i skriftlig form) eller SSU-metoder i någotslags ”Ny-Maoistisk” anda utmärker också destruktiva sekter, precis som offret ”Johan” berättar. Sektledaren utser en fiende – vanligen någon med mera verkliga kunskaper eller intellektuell spänst och förmåga än sektledaren, ”kristi brud” eller ”rådsgydjan” själv. Så börjar mobbningen, trakasserierna, förföljandet – och snart skapar man ett slags ”folkdomstol” som ska ”granska” eller utdöma straff för inbillade förseelser, ”synder” och olika påstådda ”brott” emot värdegrunden (som hålls hemlig, och aldrig avslöjas eller beskrivs i fattbara termer) med syfte att bryta ned, tysta och överrösta och bryta ned de individer, som ännu förmår stå emot… Personen ”Johan” som nämns i  Aftonbluddret, råkade ut för just detta – men ändrade sig – och gick till Polisen…

Det är ju alltid ett alternativ, förstås, men Domstolarna i detta land är redan överfulla, liksom dårhusen…

Själv anser jag att det bästa botemedlet emot destruktiva sekter är att leta fram kännetecken, som i så fall skulle utmärka en ”positiv sekt” eller rättare sagt en positiv, väl fungerande förening eller ett samfund, så där i största allmänhet. De kännetecknas bland annat av att:

  • ”Synder” eller brännmärkning av enskilda, skuldbeläggande, skamstraff osv uteblir
  • ”Samfundet” är inte allt. Individerna avskärmar sig inte med religion eller tro som krycka eller mur, men tar sitt samhällsansvar
  • Inga underliga specialregler i form av diet, livsföring, partifärg, krav på sexuell inställning osv finns (bögeri är heller inte offentligt påbjudet, lika lite som avhållsamhet)
  • Medlemmar agerar, arbetar, lever och umgås utanför religionens snäva ramar, i i ett öppet samhälle
  • Ingen ”hemlig” lagstiftning, dolda agendor, värdegrunder osv finns
  • Ledare är demokratiskt tillsatta, inte på 4-5 mandat eller på livstid, utan begränsad tid. De tjänstgör – men inte mer
  • Präster, religiösa funktionärer osv anses vara som folk är mest, och har ingen ”makt av Gud” eller ockult förmåga alls
  • Kunskaper och erfarenheter hos individer värdesätts, liksom verbal och intellektuell förmåga. ”Församlingen” uppmuntrar till kritiskt tänkande, och livslångt lärande

REFORMATION behövs ALLTID ! Mästaren från Wittenberg, lånade i själva verket TORS HAMMARE…