Vem stjäl urnorna ? Vem skändar gravarna ??

”Vem vänder vindarna ?” sjöng en viss Eva Dahlgren en gång, men det var visst ganska längesen… Svaret på frågan är naturligtvis regnets herre och Åskans urstarke och för alltid manlige gud Tor, för han ensam kan vända vinden. Inför honom hjälper inga böner och inga klagosånger – för till honom Blotar man – man ber aldrig någonsin, och man ställer sig inte på knä, som en smutsig tiggare eller Svetsar-Pellejöns, som inte vet bättre än ”jamen solidaritet” (med vem då ?) eller ”Vääädegjuund!” eller rent av ”Tredje kööön ähuu buhu #metoo samtyckesparagraaaf !” (ihåligt ekande)

Nu ska det handla om något helt annat, och inte just om Tor, fastän det är Torsdag idag, och dessutom Bellman-dagen, ni vet den kristendomsparodierande poeten, han som rätt ut skrev ”Jag är en hedning” och ”sen Jorden Jofurrs åska rönt” eftersom han mycket väl var ärlig och äkta i sin hedendom. Han visste, att Jofurr var och är ett annat namn eller heite för Thor, och inte alls någon latinsk Jupiter, till exempel.

Våra tidningar är fulla av hemska rötmånadshistorier, kanhända som alltid såhär års. Ta den om de ”falska poliserna” i Ljusdal, till exempel. Om falska poliser nu finns, i just Ljusdal av alla platser, vad kan det bero på, så säg ?

I Ljusdal med omnejd jobbar just nu brandmän och poliser från ett tiotal olika nationer, och då är det kanske inte så konstigt eller oförklarligt, att personer i olika slags uniformer med sällan skådade tjänste-leg som dessutom kanske inte alltid pratar så värst bra svenska är ute och rör sig i terrängen. Kanhända uppträder de inte så försonligt och mjukt och sirligt pimpinett som svenska poliser ibland gör, utan visar sig vara av betydligt mer hårdfört slag – som i andra länder, kanhända främst i Östeuropa.

Tänk efter en smula, som sagt..

Men inte heller detta var ämnet för kvällens betraktelse. Nu skulle det handla om sånt här, som blir allt vanligare och vanligare i ”Mollgan” Johanssons och Stefan Löfvens eget lilla semester-paradis, ni vet det där landet som en gång i tiden brukade kallas för Sverige..

Lokalpressen där jag bor skriver om Agnes Deckel, som fick uppleva hur hennes egen syster Johanna, död vid 27 års ålder, fick sin grav uppgrävd och skändad mitt på Skogskyrkogården i Stockholm, som ju ska vara Världsarv, men UNESCO-skydd och allt. Där – om någonstans, borde man väl kunna vila tryggt och säkert, och njuta av det högst eventuella livet efter detta. Inte ens Kungagravarna i Gamla Uppsala har ett sådant skydd, för det vägrar vår Socialdemokratiska regering att ge dem. Hennes systers askurna stals, helt oförklarligt, utan synbara motiv. Bara den graven, men ingen annans. Varför ? Varför skulle någon vilja göra en människa såpass illa också efter döden, att de skändar hennes grav, och stjäl också själva askan ?

Kyrkogårdens tillförordnade förvaltningschef säger själv, att han aldrig sett något liknande, inte ens på  18 år. Polisen har genast lagt ned fallet, ”i brist på tid” – för att hjälpa de redan döda har dagens svenska Polis förstås inte längre resurser till – inte ens 20 % av de grövsta och slaskigaste gruppvåldtäkterna blir nuförtiden utredda, Regeringens nya fina ”samtyckesparagrafer” och tryckta ”samtyckesformulär” till trots. (ett helt nytt fenomen, okänt före den senaste invandringsvågen, även om Bellman beskriver en scen ”på ett bord – där min bild blev gjord” på Gröna Lund av alla ställen, i sina epistlar.

Ska vi hjälpa en förtvivlad medborgarinna, som nyss (för 14 dagar sedan) förlorat sin egen anförvant ? frågar jag er, retoriskt.

Aldrig en iris, på dessa bleka fält” säger jag…. ”därföre, kom hjälp mg och välv – gravstenen över vår syster”

Sådant här har faktiskt hänt tidigare i sommar, och det händer allt oftare och oftare, trots att de tillförordnade förvaltningscheferna förnekar all kännedom och vetskap om saken. Myndigheterna slår ifrån sig med båda händerna, precis som vanligt, och vanliga medborgare som ni och jag får stå där med gråten i halsen.

Hur var det nu med lilla 11-åriga Ebba Åkerlund, kluven i två delar av Rakmat Akilov, den muslimske fanatikern på Drottninggatan för ett år sen ? Hennes död visades på tv, hon blev en offentlig person utan att hon själv eller hennes föräldrar önskade det — och hennes grav har skändats, om och om igen… Vem har gjort det, tror ni ? Vem skulle ha motiv att göra en sådan sak, mer än gärningsmännen – eller de som sympatiserar med dem, på något dunkelt vis.

Ebbas liv värderades av Regeringen Löfvén till 60 000 kronor, varken mer eller mindre. Det är allt vad ett svenskt barns liv och föräldrarnas sorg är värd – en flykting från Afrika eller Niger däremot (Utrikesminister ”La grosse” Margot wallström ligger redan i förhandlingar om 50 000 sådana, som bara måste bo här) är värd mycket mer än så i EU-bidrag, summan för ett svart liv i motsats till ett vitt, och lite svart människohandel vid sidan om, uppgår till ca 65 000 om inte minnet sviker mig – för EU kan ge bidrag till de nya excesserna. Kostnaden är i verkligheten över 74 000, men för all del – Anges Deckel, föräldrarna Åkerlund och alla vi svenskar får väl som vanligt betala betala och betala för allt det som ”berikar” vår kultur, inklusive de mystiska gravskändningarna.

Har dessa två, sinsemellan olika händelser något samband, och i så fall vad ?

Offren för skändningarna och hatet – som det här är fråga om – var helt olika personer, i helt olika åldrar – den ena blev en offentlig person, den andra inte alls. En vanlig ung kvinna som höll på Hammarby bara, uttryckte sig en smula rakt på Facebook och sociala media, vilket Ebba, 11 år antagligen aldrig hann med så värst mycket av. Men ett har båda dessa offer gemensamt. De är svenskor båda två, blonda, blåögda och ljushåriga. De bär sitt hår obetäckt, och går utan slöja. Sådant lär reta en del numera – ett visst slag av Monoteister, då närmare bestämt. Där har vi ett samband – fast i och för sig kan det vara en helt villkorlig detalj i sammanhanget, man behöver liksom knappast vara Leif GW Persson för att räkna ut, att det inte alls går att bygga en såkallad gärningsmannaprofil på så enkla premisser.

Ärhu host host Väädegjund asså liksom vet ni va…

Låt oss ta flera andra liknande fall, som timat i Slottsskogen i Göteborg, till exempel. En helt annan grupp av personer höll visst sig framme där och förgrep sig på en get, till och med, vad det nu kan bero på. Några som också går runt och kallar sig hedningar, fast de påstås hålla på med sk ”Forn Sed” och vara mycket aktiva i en del naturrerservat typ Nackareservatet, där de arrangerar ”örtvandringar” under en viss ”rådsgydjas” ledning och plockar ”kryddväxter” som det så vackert heter – knappast ”rött vin och pimpinella, men annat röka än tobak” om ni förstår hur jag menar har också nämnts i sammanhanget. Luciferaner, allehanda ”ensamkommande”# små skolpojks-streck – ty dessa söta små gossar är ju så oskyldiga och naiva i sin framtoning ?

Ja, vad ska vi väl tro, käre herr GW ?

Vad ska vi väl tro om korset på skogskyrkogården och riktiga nazister, alltså de som förstörde arkitekten Gunnar Asplunds vision om en griftegård och inte en kyrkogård, för alla trossystem och läror – på sin tid – alltså 1930-talet.

Men – det var ju då det – så vad berodde gravskändningarna på Skogskyrkogården och mitt inne på Adolf Fredriks Kyrkogård i centrala stan på ?

Polisen – äkta och inte falsk, som i Ljusdal – söker just nu upplysningar, så hör av er – ni som vet…

”Bock sång – fast inte alls Bellman – den här gången”

”Knutby, Knutby – underbara stad – där DE KRISTNA står på Rad…”

För sex dagar sedan, Onsdag 13 Juni, sände SVT, Statstelevisionens program ”Uppdrag Granskning” sitt reportage om den kristna Knutby-sekten – en av alla dessa kristna grupper som infiltrerat vårt Sverige på senare år. Det var ett riktigt otäckt och hemskt program, som liksom lämnar en dödens iskyla och kalla kårar längs ryggraden, men jag rekommenderar verkligen alla läsare på denna blogg att se programmet, som ligger ute på SVT Play ända tills den 28 Januari 2019. ”Uppdrag Granskning” avslöjar verkligen den kristna terrorn, och hur en hel liten by i Sverige fick sin befolkning och sammanhållning förstörd av inkräktande kristna.. Väldigt många människor mår säkert dåligt där nu, och i programmet får vi träffa flera av dem. Föräldrar är rädda för sina barns psykiska hälsa, och det gäller inte minst de ungdomar, som kommit i kontakt med den destruktiva kristna sekten.

Kommer förkunnelser som Kristendom eller Islam lösa i ett lokalsamhälle, går det ofta som det gick i Knutby. Det har hänt förr, och kan hända igen…

 

Kristendomen är och förblir en totalitär ideologi, som kräver att människor skall böja sig under en enda, påstått allsmäktig gud kallad ”Herren” som helt ska ta makten över dem. Rena diktaturfasoner, med andra ord – och det är viktigt att förstå. Den psykolog, som intervjuas sist i programmet menar att destruktiva sekter eller sekt-beteenden liknande de i Knutby Filadelfia-församling kan utvecklas överallt, också inom arbetslivet, skolor, idrottsföreningar eller andra samfund. Det må vara hänt, men själv tror jag att det sekulära samhället och vad som finns kvar av det demokratiska Sverige – fastän det nu börjar bli alltmer naggat i kanten, bland annat via islams ankomst – ändå i de flesta fall har kraft nog att stå emot de kristnas locktoner.

Den fråga jag ställer mig efter att ha sett programmet är om även Polyteistiska religioner som Asatron och Hedendomen kan infiltreras av dessa totalitära tankegångar, och allt det onda, som ”Knutby” representerar. Man hittar många stora likheter med den sk ”forn sed” rörelsen, som också i realiteten är en liten, isolerad sekt, trots att den utåt säger sig vara demokratisk, precis som Knutby-rörelsen. Programmet börjar med en öppenhjärtig intervju med Peter Genbäck, Knutby-sektens ”propagandaminister” och förste inpiskare. Han vill vana för Åsa Walldau, kristi brud kallad, som var Knutbys egen lilla ”Rådsgydja” – och i programmet återkommer många vittnesbörd om hur Åsa Walldau i kraft av sin egen ”helighet” och krav på absolut lydnad både fysiskt och psykiskt misshandlat många människor.  Vad gäller ”forn sed” som sekt har man visserligen inte bevisat någon fysisk misshandel, men vad som skildras av ”Uppdrag Granskning” ligger inte långt ifrån vad jag själv under fyra års tid fått höra från flera vittnen och personer som likt jag själv har erfarenheter från den obehagliga lilla sekten, och dess än obehagligare ”ledarskikt”.

 

Åsa Walldau, länge svenska medias lilla älskling, som fått medverka i pratshower, reality-såpor och andra program som aningslöst gjort reklam för Knutby-sekten, är numera sedan länge anmäld för misshandel av flera vuxna och flera barn. I programmet skildras hur hon avsiktligen misshandlade sina ”pigor” och dunkade deras huvuden i skarpa bordskanter, slog dem i ansiktet och drog av deras hår, med motiveringen att de var ”fel” eller syndfulla…

Peter Genbäck säger idag att han ända sedan 20-års åldern levt på en ren livslögn, som heter kristendomen. Från början bestod Knutby-sekten av ett gäng glada och entusiastiska ungdomar, som satte upp propaganda-musikaler som ”Jesus Christ Superstar” och koloniserade den lilla uppländska bruksorten, med sikte på att helt ta över den – precis som kristendomen och islam alltid helt velat ta över ort efter ort, samhälle efter samhälle. Ganska snart kom en Pastor, som hette Helge Fossmo med i ruljansen… Som nästan alla svenskar numera vet, så kom det till slut fram, att Pastor Fossmo antagligen mördat sin första hustru i badkaret, även om han aldrig blev dömd för just det. Dömd blev han emellertid för mordet på hustru nummer två, och via ”Sms i Guds namn” till den sk ”barnflickan” Sara Svensson, som visst inte var ett barn, utan 26 år gammal när hon påstod att hon skulle blivit ”styrd” att begå mordet, och själv var utan skuld.

Redan då (år 2003) stod det klart att de kristna i Knutby leddes av farliga psykopater, men media fortsatte hela tiden att omhulda sekten och göra reklam för den, bland annat med Åsa Walldau som huvudperson. Peter Genbäck beskriver målande hur det gick till, när Åsa Walldau förvandlades till ”Rådsgydja” och satte sig själv i guds ställe – något som statstelevisionen förklarar var ett utslag av ”kristen brudmystik” – som man felaktigt påstår skulle vara en ny uppfinning, utmärkande just för Knutby Filadelfia, eller Pingstvänner i allmänhet. Detta är fel i sak. Redan på 1300-talet härjade den heliga hysterikan Birgitta i Uppland – och hon påstod sig också vara ”Kristi brud” med rätt till överhöghet, underdånighet, sk ”respekt” och så vidare.

Den ”heliga” Birgitta ägnade sk bl a åt brevskrivning, där hon hotade folk med helvetet. Det skedde i en tid, när folk verkligen trodde på helvetets faktiska existens..

 

Snart bildades en inre kärna av 12, särskilt  hängivna medlemmar – det sk ”Bordet” eller ”Rådet”, som blint lydde minsta order från Walldau, under hot om att annars bli uteslutna och straffade på olika vis. Särskilda ”barnflickor” eller rättare sagt oavlönade pigor skaffades till Walldaus hem – de fick arbeta i över 18 timmar i streck varje dygn – och alla församlingsmedlemmar måste börja ge gåvor och sk ”tionde” till henne eftersom de annars förklarades vara ”fel” eller dåliga och onda människor, som måste bestraffas om och om igen av ”ledarna”. Precis så går det också till inom ”forn sed”. Ulla Isaksson, medlem av ”forn seds” ”Råd” eller inre kärna, skulle som jag berättat begrava sin far – och den sk ”Rådsgoden” hade lovat att komma – men uteblev plötsligt pga order från sin flickvän – och glömde helt att meddela begravningsgästerna. ”Forn Seds” sk ”tempelkassa” stals plötsligt i början av 2000-talet, och det kom fram, att den ansvarige hade köpt droger för pengarna. Och alla personer som opponerat sig, har hängts ut som ”rasister” via anonyma brev till deras arbetsgivare, vänner och andra genom ”Forn Seds” ledning, och den sk ”Rådsgydjans” försorg…. Utåt låtsades hela tiden Knutby-sekten vara en vanlig Filadelfia-församling, som skulle vara ”Demokratiskt” ledd, påstod man. ”Forn Sed” gör samma sak, men har direkt koppling till vissa kretsar inom Miljöpartiet. Kommentarer torde vara överflödiga.

Varför påstår vissa personer hela tiden, att de kan diktera, att Tor ”MÅSTE” vara Bög osv ? Liksom de högerextrema, är ”Forn Sed” ute på en väldigt konstig väg, vad gäller hedendom…

Sanningen om Knutby, och det lilla ”rådets” liv och leverne kom aldrig fram, innan det var försent. Det förekom utskällningar, där Åsa Walldau dikterade att ”jag är din drottning” och sedan ställde sig på offrets hals, och hon påstod sig också ”ha makt att ta röster ifrån människor” vilket hon gjorde emot flera av de musiker, som Knutby-sekten lockat med sig och engagerat (en av dem intervjuas i Tv programmet, men det fanns också fler offer, som inte fick komma till tals). Snickaren Henrik Grimborg lurades till månadsvis med obetalt arbete, och när han inte gjorde klar en Friggebod i tid, fick han veta att detta ”hindrade Jesu återkomst” av Åsa Walldau, och att han därför var en dålig människa. Åsa Walldau lade sig också i gifta makars samliv, utan krävde, att flera hustrur inte fick leva med sina män – man kan jämföra med hur ”Forn Sed” nu kräver obligatorisk tro på homosex som det högsta goda.. Hon mottog också guld för mer än 4,8 miljoner – pengar från församlingsmedlemmar som försvann, ingen vet vart – inom den hedniska rörelsen har det aldrig någonsin varit tal om de summorna – men likheten i metoder är slående..

Peter Genbäck har erkänt att han slog och misshandlade i ”guds” och Åsa Walldaus namn, och i programmet förekommer också scener från ”Vindskyddet” – det särskilda ”straffläger” som Knutby-sekten inrättade långt bort i en uppländsk skog där ingen såg vad som hände. Där skulle de ”felaktiga” människorna leva i nöd och yttersta armod, halvsvältande och utan mat, tills de erkänt sina påstådda ”synder”.  Metoden liknar den ”självkritik” som förekom i vissa svenska Maoist-kretsar på 1970-talet, där offren också skulle tvingas och tuktas till bekännelse av olika brott, som de aldrig hade begått, men som man hela tiden beskyllde dem för, exempelvis att ha varit ”rasist” eller ”kontrarevolutionär”

Också ”forn sed Sverige” har flera gånger använt sig av liknande metoder. Jag minns själv hur jag uppmanades att åka till ett sk ”Naturbruksgymnasium” i närheten av Hylte, där jag tydligen skulle tas i förhör eller ställas inför någotslags självutnämnd domstol, men då insåg jag vad för slags människor detta var. Härskartekniker, oartikulerat skrikande, anonyma hotbrev, som skickas till vänner och arbetsgivare, uthängningar på facebook osv – alltsammans är metoder, som ”Forn Sed” i flera år använt emot sina motståndare. Till rent våld har det aldrig gått, så vitt jag känner till, men öppna hot har förekommit. Likheterna med Knutby-sekten, är ganska stora.

Ett mycket avslöjande avsnitt kommer ca 23 minuter in i programmet, där man fått tag på Åsa Walldau – den kvinna som tänkt ut allt detta. Hon skyller hela tiden närmast desperat ifrån sig, och säger att hon gjorde allt därför att hon tror på ”gud”, ”bara ville hjälpa” osv I programmet förekommer också uppgifter om ”Åsas lyktstolpar” eller ett antal män hon omgav sig med, för att de skulle ”lysa upp” hennes tillvaro i väntan på Jesus, som dock aldrig någonsin infann sig för att befrukta henne – och allt detta rubricerades som ”själavård”.

Utredningen emot Knutby-sekten pågår fortfarande. I andra fall har det hittills inte blivit någon utredning alls, fast det kanske kommer. Vittnesmålen är många, och de finns där. Det kann man inte bortse ifrån. Psykologen Helena Löwgren, som intervjuas till sist i programmet, liknar sekternas försök att ”ragga” troende ur alla samhällskategorier (vem som helst kan falla offer för dem, understryker hon, det behöver inte vara sk ”sökare” eller rättare sagt svaga människor) vid ett ”förälskeleförlopp”.

Först luras det ovetande offret till att tro, att han eller hon har gått med i ett demokratiskt samfund eller en demokratisk förening. Ofta sker det via falsk information, som man lägger ut på någon internet-sida, eller motsvarande.

Under en kort ”romansfas” låtsas man sedan ”kärleksbomba” offret, och ta upp det i gemenskapen – men ganska snart kommer kraven – ”Du MÅSTE tro såhär, annars får du inte vara med!” Jämför hur forn sed hela tiden driver sin ”Tor är bög” linje, hur man i själva verket har tydliga politiska kopplingar osv.

Stress, press och hets etableras – offret förmår inte tänka klart, och inser inte vad som är på gång, och därefter kommer hoten, straffen, tortyren osv

I sanningens namn ska kanske sägas, att andra kristna sekter, typ Mormonerna, kanske är oskyldigare…

 

Mönstret är detsamma, varje gång. Det gäller att akta sig för totalitära rörelser, och psykopater i stil med Åsa Waldau – diverse ”Rådsgydjor” – ingen nämnd och ingen glömd och diverse andra.

Lyckligtvis finns det samfund som Humanisterna i Sverige, fria individer som jag själv och – vad Hedendomen gäller – Nordiska Asa Samfundet, som faktiskt aktivt bekämpar sånt här.

Ska man ens ha en religion, kan det ju vara en trevlig sådan – och därför är kristendom, islam eller ”fornsederi” samt New Age av olika former ingenting för mig, måste jag säga.

”Ren Hampadänga” om Oseberg-skeppet… (”Forn Sed” och Drogerna, del 5)

Det norska uttrycket ”Hampedaenge” betyder en slarvig kvinns-person, ”et uansenligt og til sit arbejd udugeligt fruentimmer som det hette på 1700-talet.  På skånska och danska betyder samma uttryck – ”Ren Hampadänga” alltså – detsamma som det danska ordet vrövel, löst snack och tal, osanna rykten, rena lögner, falsarier.

Man får läsa mycket av denna vara på nätet nuförtiden. Vi kunde erinra oss den nya bataljonsprästen i  Hemvärnet från Tobo, hon som inte är med i ”Svenska” Kyrkan men istället är med i en organisation, som tror att det går att man kan få övernaturliga krafter genom att se på vissa filmer, att man via tankekraft kan hitta dolda föremål och andra rätt häpnadsväckande påståenden, hämtade från allehanda pseudovetenskaper och ”New Age” och som nog inte stämmer överens med den Svenska Försvarsmaktens värdegrund, i alla fall inte som jag ser det.

Å andra sidan har inte bara New Age, utan även Asatron i Sverige – ett ämnesområde jag ägnat en hel del intresse genom åren – sina unika problem. Bland annat ser man allehanda lösa påståenden på nätet om att Osebergsfyndet i Norge skulle ha innehållit cannabis och att detta skulle ”bevisa” att våra förfäder använde psykedeliska droger, osv osv. Jag har redan tillbakavisat de ofta spridda lögnerna och kristna falsarierna om Flugsvampen och Bärsärkaraseriet, en annan oriktig skröna, som kom från Uppsalaprofessorn Samuel Ödman på 1800-talet.

HUR kan någon enda någotsånär vettig människa bara TRO att det skulle gå att segla ett sånt här skepp i ”pårökt” tillstånd ? (Gaar ikkje, i det hele tatt, säger Norrmännen)

Framförallt är det amerikaner, och mindre seriösa forskare som spritt ut lögnerna om de hampfröer, som hittats i Osebergsfyndet – tillsammans med en hel del andra fynd av fröer från nyttoväxter, som låg i en liten läderpåse. Många är de rena lögner, feltolkningar och förvanskningar, som spritts ut om Osebergsskeppet genom åren. Exempelvis har man påstått att det inte skulle gå att segla det över öppet hav, utan att skeppet bara var avsett för ceremoniellt bruk och korta roddsträckor på isolerade fjordar, något som bevisligen är lögn, vrövel, ja skitsnack… Moderna rekonstruktioner gjorda av seriösa experimentalarkeologer har gång på gång seglat skeppet på Nordsjön, till exempel – och mellan Norge och Danmark – en resa som kan ta mindre än ett dygn.

Vad man hittat i Osebergsfyndet är hampfrön i en liten läderpåse – tillsammans med andra fröer av nyttoväxter, förutom valnötter, hasselnötter och bär, som också fanns ombord. Hampfrön har inga narkotiska eller medicinska egenskaper överhuvudtaget – särskilt inte industri-hampa, som det rör sig om i det här fallet. Inte heller vallmofrön – som man annars har på brödbullar – har några som helst narkotiska eller medicinska egenskaper, om nu någon trodde det. Cannabis bereds företrädesvis av den vuxna hampa-växtens honplantor (man måste noga skilja hon- från hanplantorna om man alls ska använda växten i detta syfte), och dess insamling var fullkomligt okänd i Nordeuropa. En som däremot beskyllts för att ha intresserat sig mycket för just hampans biologi är George Washington, Amerikas förste President, som av diverse hippies och drogliberaler också ansetts vara haschrökare, fastän det bevisligen är helt felaktigt.  Precis som Vikingarna odlade Washington industri-hampa för rep på sina ägor,  och Oseberg skeppet är faktiskt just ett skepp – och till det kunde hamprep såklart passa bra – annars fick man ju inte lika hållbar rigg och förtöjningslinor..

Det faktum att Osebergs-fyndet, när det hittades, inte hade några hamprep i riggen,  beror antagligen på att hamprepen var värdefulla, och att man förstås begravde skeppet i jorden med ett redan slitet segel, och en rigg, som var mindre hållbar för riktig segling… vilket varje praktiskt sinnad sjöman lätt inser..

Industri-hampa går knappast att använda i berusningssyfte, och utöver det fanns linfrö ombord. Och vad bevisar då det ? Att de båda kvinnorna ombord på skeppet – tolkade som Drottning Åsa av Oseberg och hennes gamla amma – skulle ha varit ”dåliga i magen” och behövde ”linfrö för medicinskt bruk” ? – Nej knappast.

Även blåklint, krapp-rot (som används bla. för att färga tyg och segelduk av linne vackert röd) fanns i fyndet – och alla dessa hasch-flummares ständiga påståenden om att ”jamen hampfröna bara m-å-s-t-e ha använts medicinskt”, och hampan ”måste” ha använts rituellt osv – alltsammans bullshit – det ”måste” det inte alls ! – och alla dessa växter var med just för att de skulle göra nytta och användas som nyttoväxter i livet efter detta – tillsammans med hasselnötterna, valnötterna och bären – som såklart var avsedda som mat – och att förutsätta, att man nödvändigtvis ”måste” ha använt hampan som berusningsmedel duger inte, därför att det är en kemisk omöjlighet. Hampfrön av industrihampa duger inte att berusa sig på, ens om någon skulle ha velat göra det, och det är hela sanningen. Och man blir inte särskilt ”hög” av att försöka bränna en stump hamprep heller.

Ändå kommer diverse fornsedare, idioter, patrask med påståenden somJamen Brising-gamen måste vara en gam, och brising betyder hasch på vår moderna pundar-slang, så det så !Problemet är att det heter Brisinga-men, inget annat – precis som Menglöd är ett heite eller binamn för Freja, och detta betyder ”Havsglans” (som i havets friska och sunda bris, som fördriver haschrök och skumma tankar, för att inte tala om skumma människor !)

Dessa tjackpundare tror som vanligt vad de vill tro, och ser därför vad de vill se – även om de inte tror på rationella förklaringar, och inte har sett något av den moderna vetenskapen…

Jag kommer ihåg min gamle vän och trätobroder Sigge, som en natt förkunnade för mig att:  Vikingarna hade inget brännvin… (hick!) men… om de hade haft brännvin, så skulle de ha druckit massor av brännvin… (hick !) och det bevisar… att jag bara MÅSTE dricka mig full – på brännvin !Så är det ofta. Dagens drogromantiker hittar alltid en ”ursäkt” för att röka på, och gamla alkisar hittar alltid en ursäkt för att fortsätta supa – exempelvis att Bellman, eller någon annan av deras förfäder gjorde så – när verklighetens Bellman var en man, med högst måttliga vanor – annars skulle han ju inte kunnat dikta något, som vi alla förstår…

Låt oss ta ett annat exempel. Man har hittat skal av Kauri-snäckor från Söderhavet på Helgö i Mälaren, samt en keltisk biskopskräkla – men vad bevisar det ? Att invånarna där ”bara måste” ha använt snäckorna för ”rituellt bruk” eller på samma sätt som i Söderhavet, alltså som betalningsmedel ? – Nej, inte alls. Och bevisar den bortrövade kräklan, att man var kristen i 500-talets Sverige ? – Nej – fortfarande helt fel – det finns ingen anledning att dra sådana slutledningar…

I Havamal säger Oden själv – i Erik Brates berömda översättning – om jag inte minns fel, att:

”Ej är ölet så bra som man säger / för människornas ätt / Ty dessmer du dricker / dess mindre vet du vart ditt vett tar vägen”

och det stämmer förstås också, som vi alla vet.  Jag har redan tagit upp och analyserat Hávamáls nittonde strof i den här bloggen, den där det står:

Haldi-t maðr á keri,

drekki þó at hófi mjöð,

mæli þarft eða þegi,

ókynnis þess

vár þik engi maðr,

at þú gangir snemma at sofa.

 

Eller – i min egen översättning:

”Håll dina män vid karet

Men drick du vid Hovet

själv ditt mjöd.

Tala vad tarvas, eller tig !

Okynnig blir dig ingen man

Om du går tidigt att sova”

Finessen här är förstås, att ”at hofi” också betyder ”efter behov” – vad som finns hov och skäl av, och inte bara vid Gudahovet. En klok och vis hövding låter sina män festa vid behov, men han sätter sig inte ner för att dricka med dem. Han har själv andra och viktigare uppgifter, och den som skall styra sitt skepp och mäns öden, bör gå och lägga sig tidigt, och inte orda mer än nödvändigt om vissa saker. Så är det – och så har det alltid varit. Så gör och så är en klok och förtänksam man.

Inom Nordiska Asa Samfundet har man nu en klar och tydlig policy vad gäller allt bruk av droger. Det var jag, och ingen annan än jag som skrev den, och som fick igenom den som enskild motion – och det var det här. Vi använder inga droger vid våra blot och sammankomster, av vilket slag det än vara må.

För övrigt lägger vi oss inte i någons enskilda liv, utanför Samfundet, men inom det gäller det att skicka sig och uppföra sig så, att man inte dricker mer än vad som höves.

Vad sk ”Forn Sed” och de spridda samfund – med 40-50 personer (i motsats till mer än 1200 andra) som ägnar sig åt sådant, har man inte på 20 år lyckats ena sig om någon policy, och ibland använder man alltså droger ”av religiösa skäl” har vi fått veta – ibland inte, och ibland förnekar man alltsammans, trots flera drogrelaterade incidenter på senare tid.

Det är liksom lite ”häpomsnärp” eller hösomflös om dessa andra samfund, som man säger. Ren hampadänga, med andra ord..

 

Inför Midsommarblotet

Midsommar närmar sig, denna den mest hedniska och svenska av fester, som hålls mitt i Juni, Friggs månad. Som vanligt finns det dem, som gallskriker att vi svenskar ”inte har några traditioner” och så vidare, men alla etniska svenskar vet ändå hur en riktig Midsommar skall firas, ända in i hjärteroten. Jag kan bara se ned på dem, dessa skabbiga kräk, som vill tala om för oss andra att ”gör hur tusan du vill” skulle vara detsamma som Hedendom eller Asatro.

Asatro är inte detsamma som kristendom. Vi rabblar inga böner eller litanior, därför att bön inte ingår och aldrig har ingått i vår tro, av skäl som jag redan förklarat. Asatron kommer inte från Amerika, och det ingår inte heller i den att blanda in en massa gudomar som inte hör dit, Allah, Jesus, småtroll, fan själv och hans Moster. Jag upprepar – om ni inte har förstått det: jag är inte Synkretist, inte heller Universalist, och dessa trosriktningar, New Age och annat i all ära – de är inget för mig, det är inget jag praktiserar eller lär ut, och det är heller inget jag vill se uppblandat i mina egna helger, min egen kultur, min egen tradition och mina egna sedvänjor.

Jag förstår inte alla dessa amerikaner, som påstår sig vara ”Asatruar” andra dagen, och går i kyrkan nästa helg eller döper sina egna barn i en Synagoga – typ ”Hugin’s Heathen Hof” och allt vad det är av smaklös, synkretistisk bråte och imitatörer till vår egen Nordiska tradition. Eller för att citera en god vän på forumet ”Njordkraft” i veckan, som med tydlig adress skrev:

It’s not a warrior, vegan, hbtq, feminist, racist or a political cult!
It’s absolutely NOT the dogmas and and misconceptions spread by opportunists and ignorant people with no knowledge or understanding.
Not a fairytale, tv-show or a scholarship.

It’s the essence of life.

Om människor inom och framförallt utom landet åtminstone kunde vara lite ärliga, och respektera vår egen nordiska kultur utan att vanställa den med en massa, som inte hör dit Ok, politiska åsikter har vi alla – och rätt att yppa dem i bloggar som den här – men jag vet inte hur många dåliga, overksamma, fornsediskt anstuckna ”Påskblot” jag varit på (Vad är det, förresten ? Firar vi hedningar alls Påsk, tror ni – Hur i Hels Vite kan man säga att detta är ”sed” eller ens ”fornt” förutsatt att man nu alls intresserar sig för det ”forna” ?) där man stått vid Uppsala Högar av alla platser och sagt till mig som hedning att jag måste ”hylla Jesus-kraften” och så vidare

Påtända pajasar som dessa har inte med Asatro att göra…

Jag menar, vilken djävla idioti ! Jag är för det första inte kristen, men hade jag velat ”hylla” någon ”jesus-kraft” vad det nu är eller skall vara, så kunde jag ju ha gått med i den kristna kyrkan istället. Samma kyrka har förstört otaliga kultplatser, hov, lundar och hargar och vi Asatroende har knappt en enda plats i hela landet kvar, där vi kan samlas och vara för oss själva, utan att som vanligt få oss all denna kristendom och nu också islam på näsan. Det här borde vara vårt land, det sista och enda land vi svenskar äger.

Den enda organisation jag vet, som verkligen talar för de Asatroendes intressen i det här landet – Inklusive att vi ska få ha kvar åtminstone Gamla Uppsala som vår egen plats – är Nordiska Asa Samfundet – som nu uppges ha uppemot 1200 medlemmar eller mer än så, och därför är den överlägset största organisationen. Deras blot har varit värdiga och enkla till största delen – och jag kan bara upprepa vad jag sagt, flera gånger – se i stycket ”Blot och högtider” här ovanför om ni inte tror mig…

1. Ett blot eller någon form av högtid blir bäst, om det görs under lugna och värdiga former. Man behöver inga överlastade ”altaren” eller rättare sagt Stallar – för så kallas nämligen de bord man ställer upp de eventuella Gudabilderna på – vi använder inga kristna ord om oss själva som är så fulla med allsköns skräp och bråte, att man knappt ser vad det är som ska dyrkas och de verkliga gudastöttorna faller till golvet…

Vad är det här för skräpkammare ? Vad gör barnleksaker, taffliga julgransprydnader och Tarot-kort för nytta i sammanhanget ?? Ett värdigt blot ?

När det KAN göras såhär ENKELT istället. Stilrent, och inte en enda pryl för mycket…

Jag kan till och med minnas kristna gudstjänster jag sett – av Fältpräster i Sveriges Armé – där ”altaret” utgjordes av en tom ammunitionslåda med en ölburk och en ljusstump ovanpå – men prästen ändå fick det hela till att ”stämma” och gjuta en smula allvar i sextio trötta soldater i öppen fyrkantsformering – jag deltog inte, men studerade själva prästens handlag – för så mycket tycker jag i alla fall är intressant – man kan lära sig mycket från ceremonier som faktiskt fungerar…

2. ”Nykter, tvagad och mätt skall mannen rida till Tings” står det i Hávamál. Det borde vara självklart för alla inblandade, att följa dessa regler. Hunger distraherar, och gör det svårt att delta i någon andlig verksamhet- fulla, pårökta eller berusade deltagare – som i ”fornsediska” sammanhang – är ännu värre. Nordiska Asa Samfundet har antagit en klar och tydlig policy visavi droger – och det är att vi inte använder dem. Rörande ”fornsederiet” finns inga sådana regler alls, och man vet inte vad som kan dyka upp, eller vad man kan få möta. Hundar som springer omkring, skrikande barnungar och ”kids” som kletar snor på Asarnas bilder. Sådant tycker jag för min del inte hör till värdiga blot – jag menar – skulle du tolerera, att någon gick in i en kyrka, moské eller synagoga och betedde sig på det fullkomligt befängda och helt klart störande viset ? Nej, det skulle du inte. Då skall du aldrig, aldrig göra sådant i hedniska sammanhang heller !

3. Asatro är en natur-religion, säger många. Då förstår jag inte varför människor inte stänger av sina mobiltelefoner, och lämnar dem utanför blotet och blotplatsen. Inte heller förstår jag personer som står och röker framme vid stallen med makternas bilder, folk som kastar fimpar i gräset, och inte plockar upp efter sina hundar respektive drägglande barn, om dessa alls skall närvara. Jag menar – vad är det för stil ? Vad är det för sätt att bära sig åt ? Skulle man göra så i en kristen kyrka, exempelvis ??

Om du nu alls ska HEDRA makterna – TÄNK EFTER hur du gör det enklast och bäst… (Inför Tor hjälper inga ”böner”. Han tar emot en hederlig gåva, men lyssnar inte till kärring-gråt)

4. Ett KORT blot är alltid bättre än ett alldeles för långt. Oftast blir ett firande – av vilket slag det nu vara må – och det gäller nog alla samfund, oberoende av vad de råkar tro på – bättre om det sker GENOMTÄNKT, och därför kort och koncentrerat. Exempelvis blir det inte bra alls ifall man insisterar på att dricka ”lag om” i cirkel tre gånger ur horn, när man är över åttio personer – vilket säkerligen tar över fyrtio minuter och splittrar både deltagarnas koncentration och den energi som finns i själva riten. Folk får ont i fötter och ben, och ingen Regementschef värd namnet skulle väl låta sitt eget manskap stå uppställt i ”givakt” ! i mer än 40 minuter i 30 graders hetta… nej – det vore ju tokigt, eller hur ? Då ska ingen Gode eller Blotförrättare göra så heller.. Dricka ur horn passar kanske bättre vid ett gille, och korta tal är alltid bäst. Är man fler än 12-18 deltagare, eller fler än antalet runor i den gamla runraden, bör man inte dricka ”lag om”…

Få eller många deltagare ? Det finns ALLTID en grundförutsättning för att LYCKAS – KONCENTRATION PÅ UPPGIFTEN !

5. Till sist ska det sägas, att alla blotdeltagare, Blotgodar eller de som ska officiera, assistera och utföra själva blotet kanske inte har så god rutin. Det händer givetvis, att folk ”kommer av sig” eller kanske säger eller gör helt fel saker. Själv kommer jag ihåg ett Midsommarbröllop jag själv i egenskap av Gode – med demokratiskt framröstat ”Godord” och allt (ty INGEN kan bli Gode eller Gydja, bara därför att hon eller han säger sig vara det – Asatron är icke sådan !) där bruden var så ivrig, att hon inte ens väntade på att jag skulle säga ”tager du denne ?” – frågan måste ju formellt ställas enligt svensk lag – annars blir det hela inte giltigt utan helt självsvåldigt satte ringen på sin mans finger, utan att fråga honom heller.. I sådana situationer – och många till – gäller det att inte tappa tempo – och inte avbryta ceremonin. Hellre gå vidare – än att förlora i stämning, deltagarnas koncentration eller känslan i blotet. Efteråt finns ändå gott om tid att rätta vad som gjordes fel, och – i fallet med det bröllop jag nyss berörde – få det registrerat hos kommunen, så att det går ärligen, lagligen och hederligen till, vilket jag förutsätter, ty det vore en stor skam, om någon bortgiftes emot sin vilja, som hos muslimerna.. Därför – fokus på uppgiften som sagt – och – om du bara är officiant i ett blot, eller biträde – följ med den som lederdet måste alltid finnas en gode, gydja eller ansvarig ledare – och en ”Blotordning” att följa. Ordning behövs också till Midsommar – men mer om det tar jag i morgon…

(Skulptur: Jessica Trainham, England)  – Hell Freja och Od – Hell Frej och Gerd – Ni KAN väl redan vilka som är Midsommarens Gudomar, och vem som gifter sig med vem ?

”De kan icke värja sitt verk”

Idag kom det underliga nyheter från Island, som fått mig att tänka på vad Vilhelm Moberg, vår svenske författare och historiker sa om förfäderna. De döda kan inte längre värja sitt verk eller bevara allt det, som de levde och kämpade för. ”Morgunbladid” berättar om hur man vid återvinningsstationen  utanför ”den goda herdens stormarknad” – tydligen någotslags kristet köpcenter – fann en hel plastkasse full med välbevarade spjutspetsar, pilspetsar, yxblad, svärd, halsband, smyckefragment och glas, allt härrörande från Vikingatiden, okonserverat och i delvis skadat skick, men ändå av så högklassig kvalitet att tidningen berättar om hela fyndet som ”Gripir” eller ”Dyrgripar”.

Arkeologen och specialisten Ármann Guðmundsson vid Islands Nationalmuseum bedyrar att det här är ytterst ovanliga och dyrbara fynd, och vädjar nu via tidningarna att den eller de personer som gjort såhär, och kastat mycket viktiga arkeologiska fynd i soporna ska ge till sig känna, och berätta om hur de kommit över fyndet. Det är viktigt för arkeologerna att veta, för här kan det vara en hel fyndplats som plundrats eller förstörts, exempelvis med metalldetektor och av ”rovgrävare”.

Igår skrev jag själv – ironiskt nog – om ”Skånehammaren” – vars riktiga fyndort inte verkar vara känd, och hur viktigt det är att skydda och bevara de få platser, där Asatro ännu kan utövas.

Sannerligen – man kan känna Tors egen vrede för mycket mindre…

Själv undrar jag vad det kan vara för snedvridna individer som är skyldiga. Uppenbarligen har det ju varit någon som varit intresserad av att plundra eller stjäla, till och med på det avlägsna Island, men som inte haft förstånd att respektera den Nordiska kulturen eller kulturarvet – utan som istället tanklöst lät allt sluta i en jämmerlig sophög. Förra året kunde vi allesammans uppleva hur Bergens Universitetsmuseum blev utsatta för en mycket fräck rånkupp, och hur tusentals av Norges allra värdefullaste Vikingafynd var nära att totalförstöras. Vaktfirman NOKAS hade helt brustit i sin bevakning, och tjuvarna kunde mycket lätt ta sig upp för en byggnadsställning, krossa ett fönster och sen slå sönder montrar och stjäla så mycket de ville ha, eftersom vaktfirman stängt av larmet i museilokalerna.

Det visade sig dock efter ett par månader att det inte var några hatiska fundamentalister eller någon ”globaliserad” stöldliga som låg bakom det, utan helt vanliga knarkare och missbrukare från Bergen-trakten, antagligen influerade av ”forn sed” eller något annat oseriöst. Två tredjedelar av fynden kunde hittas i gamla IKEA-kassar och på annat sätt, men sedan i November-December har inget hörts om hur man fått jobba med att omkonservera, restaurera och ta hand om skatterna.

De döda kan inte värna sina händers verk. Det är VI som måste bevara det.

Den tragiska episoden från Bergen visar, hur illa det kan gå när ett folk glömmer sitt eget arv. I Sverige har utvecklingen gått ännu längre – för som sajten ”Allmogen”, Ola Wong och andra, som vågar vara öppet kritiska emot den av Regeringen Löfvén ledda museipedagogiken och politiken redan har bevisat, så är Sverige ett av de få länder där man systematiskt förstör och skövlar det egna kulturarvet – på order från myndigheterna !

Särskilt har man inriktat sig på att förstöra och förvanska minnet av Asatron, och som arkeologen Johan Runer vid Stockholms länsmuseum, så har man systematiskt och med vilja och avsikt förstört delar av Sveriges kulturarv. Det handlar om att urgamla mynt, vikter, knappar, knivar, ringar och andra föremål tillhörande de forna nordborna ”gallras” vid utgrävningar, det vill säga slängs bort. Just Hedniska och Asatrogna amulettringar, Torshammare och annat har varit de fynd, som man inriktat sig på att ”gallra bort” och förstöra.

– Vad man gör är ju att man slänger vår historia! säger Johan Runer, arkeolog vid Stockholms länsmuseum.

Varför är det just Edsringarna och Torshammarna som ska ”gallras ut” från våra muséer och förstöras ? Kan någon i ansvarig ställning förklara detta ??

Det här är förstås helt oacceptabelt, för att uttrycka mig väldigt milt. ”Sveriges största riksarkiv är den svenska jorden” skrev Vilhelm Moberg i första delen av ”Min svenska historia”. Har länsmuseerna inte råd att konservera alla fornfynd de gräver upp ska de låta bli att gräva i jorden och lämna det jobbet åt framtida generationer som har mer vett bakom pannbenet.

I slutändan är det riksantikvarie Lars Amréus och kulturminister Alice Bah Kunke som idag ansvarar för Sveriges kulturarv, och ”förstörelsen av historien sker under deras skift” som Ola Wong konstaterar.

  •   Daniel Sjöberg, redaktör för ”Projekt Allmogen” 10 Augusti 2017

 

Själv konstaterar jag det hela med en djup suck. Nästan ett helt år har gått, men historieförfalskningen och ”fornsederiet” fortsätter. Man ärar inte de som levt här före oss. Istället vill man förstöra deras händers verk, utrota den inhemska befolkningen och ersätta den med en ny. Asatron blandas upp, och förvandlas under ”Forn Sed Sveriges” ledning till ett dåligt, massmediokert, multi-kulti dominerat New Age skämt.

Jag är äcklad över vad jag sett, goda medborgare.
Äcklad och förbannad – och jag hoppas mina Gudar känner på samma sätt..

”As above, So below”

As above, So below” lyder en välkänd fras bland esoteriker, som ursprungligen lär komma från den hedniska antiken, vår västerländska civilisations upphov, eftersom det inte var några ökenreligioner från Mellersta Östern som skapade den…. Hermes Trismegistos, en mytisk person från 300-talet, lär ha varit först med att skriva ned frasen ”såsom i det stora, så ock i det lilla” , och den frasen rinner mig osökt i minnet idag, när man betraktar hur det har gått medSvenska Akademin” under Regeringen Löfvén, en epok i vår samtidshistoria som mycket väl kan vara slut och över om ett halvår.

Igår var dagen då de över tusen medlemmarna i Nordiska Asa Samfundet officiellt lämnade över en protest till den så kallade ”forn sed” rörelsen om att sluta missbruka våra symboler. Det var kanske en händelse i det lilla. Men samtidigt avgick tre av svenska akademins ledamöter, Klas Östergren, Kjell Espmark och den kände militärhistorikern Peter Englund i protest emot den lilla ”junta” under Katarina Frostensson, som i den S och Mp-ledda ”Nomenklaturans” namn helt tagit över akademiarbetet, och fullständigt perverterat det.  Det var en händelse i det stora, i alla fall på det sättet att den väckt genklang över hela det kulturpolitiska fältet i Sverige, men för mig som hedning är detta med vad man kallar ”synkronicitet” eller ”meningsfulla sammanträffanden” inget ovanligt.

Det skamliga maktspel, som Katarina Frostensson och hennes man Jean-Claude Arnault – en Johnny Bodé-liknande bedragare som inte alls borde få vistas här i landet – har genomfört, årtionden igenom, är välkänt för de flesta kulturellt intresserade svenskar. I en källare på Östermalm etablerades en hemlig ”klubb” där det skulle få avgöras, vem som skulle få lov att göra karriär i det litterära Sverige eller inte. ”Favoriter” släpptes fram och fick utge böcker, och de som inte hade rätt partifärg eller rätt ideologi eller inte gjorde som ”kulturprofilen” ville skändades, och baktalades över hela förlagsvärlden.

Och det varade i ett helt årtionde….

 

På samma sätt har det gått i den hedniska sfären i Sverige. Vad som skulle vara ett kulturellt och humanistiskt forum ockuperades av en liten extremgrupp,  en ”junta” bestående av en självutnämnd sk ”rådsgydja” som skulle sitta och uttala sig i media. Och varje person som vågade ha egna åsikter eller en kritisk uppfattning rensades ut av denna lilla Knutby-liknande sekt. Jag har tagit upp hetsen emot Ulla Isaksson, som skulle begrava en nära anförvant i ”Forn Seds” regi, och hur det sedan gick. Jag har berättat om drogerna, den stulna ”tempelkassan” och mycket annat – men snart är det slut på vansinnet. Äckliga människor, med en bedrövlig människosyn – och dåligt ledarskap – det är förklaringen, i det lilla som i det stora fallet..

Snart gör vi slut på de här pajasarna och halvfigurerna, och stoppar dem för gott. Och vi har redan ett friskare, sundare och starkare samfund, som faktiskt fungerar.

Om de tre Akademiledamöter som avgått i veckan, och de två som lämnat sina stolar tidigare också får en ny, väl fungerande Svensk Akademi på fötter, återstår väl att se. Kanhända delas det aldrig mer några värdiga nobelpris annars, och vårt land får skämmas ännu mer, för stolliga ”Dylan-utnämningar” och såkallad ”feministisk utrikespolitik” – men kanske lyckas akademiledamöterna återföra det som skulle vara vårt språks försvar och smakens högborg till ett sundare tillstånd. Man kan bara önska dem lycka till.

För egen del tror jag inte på sådana, som vill göra Tor queer eller queera ner hela vår kultur och tro, men det har jag redan sagt. Det får faktiskt vara nog, i det stora som i det lilla..

I vilket de Asatroende ifrågasätter ”fornsederiet”

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Det här är en personlig blogg, och som varande en sådan tangerar den olika ämnen, uppsluppna så väl som allvarliga. Gårdagens inlägg var menat att vara av de mindre allvarliga, mer satiriska sorten – och förvisso kan man tänka och filosofera ganska mycket över media, och vilket bruk media och en hel del personer gör av vissa symboler – ibland med den största orätt.

Jag är långtifrån den ende som har tänkt kring dessa ämnen. Nordiska Asa Samfundet har tidigare protesterat emot diverse nynazisters missbruk av Tyr-runan, och har igår även sänt ett officiellt brev med frågor, och en hemställan om förklaring i skrift, till en del mycket märkliga uttalanden som gjorts av företrädare för det såkallade Samfundet för Forn Sed. Personerna bakom det rubricerar sig lögnaktigt som en icke-politisk rörelse, men hela dess styrelse har klara kopplingar dels till Miljöpartiet, och dels till en hel del grupper inom den sk ”autonoma” vänstern, vilket man dock officiellt förnekar. Ändå har de här personerna iakttagits på våldsvänsterns demonstrationer, och man måste i så fall fråga sig, vad de gör där – är de medlemmar eller blott ”sympatisörer” ? Och varför vill de hela tiden koppla ihop Tyr-runor med homosex ?

Nynazister eller New Age ? Båda de här grupperna missbrukar Tyr-runan, och använder den på ett helt felaktigt sätt…

”Forn Seds” fåtaliga utövare påstår att runorna skulle vara ”tomma” symboler, som de har rätt att använda precis hur de vill, helt utan logik eller sammanhang. Ändå är det känt, att Tyr-runan som symbol för det första är ett skrivtecken, som betecknat precis samma språkljud sen skapandet av den äldre runraden under det första århundradet av vår tideräkning ända fram till dess att de sk ”dalrunorna” slutade användas en bit in på 1900-talet. Genom mer än 1700 år av kulturarv och historia har denna runa – och alla de andra – haft sin alldeles fasta och klart definierade betydelse – och nu vill nazister och vänsterslödder förstöra allt det här. Och de börjar med det tecken som står för Tyr, rättvisans och stridens gud. Kan man tänka sig något falskare, äckligare och mer motbjudande än denna extremistiska drägg ?

Sajten ”Allmogen” har nyligen avslöjat vilken politisk rörelse som ligger bakom det här, och hur företrädare för den rörelsen också sagt att ”makten över kulturarvet är makten över historien” – något som alla makthavare och despoter vetat i alla tider. Mönstren känns igen, som sagt; men nu citerar jag ordagrant, ur NAS officiella protestskrivelse:

Varje någotsånär bildad person, vars intelligens överstiger en treårings, vet att det finns symboler med fast och vedertagen betydelse här i världen, som bestått i tusentals år. Det kristna korset är till exempel en sådan symbol, Torshammaren en annan, och Buddhismens åtta-ekriga hjul är en tredje. Respekt för andra kulturer – eller vår egen – kräver också respekt för de här symbolerna – annars har man ingen kultur överhuvudtaget, och är inte längre värd att betrakta som en social eller mänsklig varelse; då man uppvisar en fullständig, ja närmast skrämmande brist på kulturell förståelse. Rörelser som Ku Klux Klan har inte rätt att ockupera det kristna korset, eller appropriera och lägga sig till med det, lika lite som Tors hammare har något med förvriden sexualitet att göra. Men, låt mig fortsätta citera vad mer än tusen personer nyligen ställt sig bakom, och gemensamt uttalat, angående dessa nazister och ”fornsedare”

Missbruk av våra symboler är något som vi Asatroende aldrig någonsin kommer acceptera. Ingen företrädare för någon seriös religion, islam inbegripen, skulle acceptera det här förfaringssättet heller – för sexualitet och religion har inget samband, lika lite som nazism och religion hör ihop. Kammarkollegiets jurister har redan förklarat, att ”Forn Sed” inte berör Asatro eller Hedendom överhuvudtaget, och inte heller kan räknas dit, utan att det är en form av ”New Age” som praktiseras, ty:

Det här är – som jag flera gånger förklarat – inte de enda frågor, som kan ställas vad gäller en viss extremiströrelse i hedendomens yttersta tassemarker och utkanter. Jag har redan tagit upp ”Forn seds” oförmåga att ge svar på, om de tillåter droger i samband med sina påstått ”religiösa” ceremonier eller ej. Trots fyra års väntan, har de aldrig kunnat ge något klart svar på den frågan, lika lite som varför de förra året bedrev blodsoffer vid Gamla Uppsala – eller varför knivbeväpnade personer, som helt klart saknar förmåga att hantera ens de knivar de själva medför – möjligen pga att de ”rökt på” eller annat – synts till på deras offentliga sammankomster. Eller varför deras ”tempelkassa” (det heter Gudahov, inte tempel) på över 11 000 kronor mystiskt nog försvann- och flera skandaler. I rest my case. Vad gäller Asatrons framtid i Sverige, tror jag ändå den är tryggad och mycket ljusare än på länge, men vad gäller ”fornsederi” finns ingen framtid alls.

”Ogräs skall utrotas – och Land skall med Lag byggas !”