Vilket samfund ska DU välja ?

Om du nu verkligen bestämt dig för att bli Asatroende, och gått ur Svenska Kyrkan – vilket 40 % av invånarna i detta land redan har gjort – så finns där förstås ett otal samfund, små eller större, som du kan välja på. Inte alla är öppna för vem som helst, eller Exoteriska, som det heter med en teologisk term. En del är Esoteriska, dvs de har ett begränsat medlemskap, och jag för min del ser inget orätt i det, eftersom vi faktiskt har en fri föreningsrätt här i landet enligt lag, och den innebär bland annat att det är medlemmarna i ett samfund, en förening eller någon annan grupp som sätter reglerna för medlemskap, och inte några utomstående.

För egen del tycker jag också att det är mindre intressant att diskutera skillnader i teologi, ceremonitexter eller något ditåt, hur man uppfattar det gudomliga eller andra kanske – för nybörjaren – subtila skillnader i Asatrons Värld, som det i alla händelser tar år att begripa, eftersom man måste ha varit med om ganska mycket, för att ens kunna ha några praktiska referenser till sådant. Hedendomen i alla sina former är icke för envar, och den blir det aldrig heller, är jag rädd, eftersom det ibland behövs både förnuft och förmåga för att begripa slika ting.

Jag ska därför inte gå in på en del saker, som de mer än 700 utövarna inom Samfundet Särimner som i åratal har organiserat Hedningar i Polisväsendet, Rättsapparaten, Offentlig förvaltning, Näringslivet, Militären och våra Blågrismyndigheter – förlåt jag menar naturligtvis Blåljusmyndigheter – för överallt, också i de högsta politiska kretsar som alls finns, har detta hemliga samfund redan vunnit insteg, likt Oden över Jarlarna. Mycket litet är känt om samfundets struktur, förutom att man endast kan bli invald på livstid – och har man en gång gått med, så finns det ingen chans att utträda eller avsäga sig medlemskapet – och att man måste bli invald på rekommendation av två andra kända brödrar eller systrar, som när som helst kan dyka upp, och identifiera sig med hemliga handslag och hälsningar, ungefär som frimurarna. Dessutom finns det inga avgifter för att alls vara med, och Särimner vänder sig inte alls till vanligt folk, utan bara till topparna i samhället, och alla med någon som helst form av ”cred” eller inflytande, inför det slutliga maktövertagande som snart ändå kommer. Det finns ingen styrelse, ingen maktapparat, inget högsta råd, ingenting sådant. Allt som finns, är att vi litar på var och ens goda medborgarsinne och klara förstånd, för det är ju därför man blir invald.

Rykten går redan om Donald Trump, George Soros och Vladimir Putin. Endast Frej och Vanerna känner det rätta svaret.

Bara så att ni vet vad som väntar. ”Du ser inte Särimner, men Särimner ser dig” som vi brukar säga, och ”En gång skall du hans tryne få skåda...”

”U can’t touch this ! U can’t touch this !”

Men utöver det – och om vi nu vänder oss till Karlarna, men inte till Jarlarna, så att säga – eftersom det råkar vara Tors Dag idag, som alla Torsdagar. Jag ser samfundstillhörighet mest som en praktisk fråga, i alla fall om vi håller oss till de Exoteriska eller öppna samfunden.

En del samfund – som ”fornsedarna” till exempel – har ingen klar policy när det gäller avståndstagande från droger. En del av dem blandar hela tiden in det i sina ceremonier, men jag utgår från att man ska följa svensk lag – gott förstånd och medborgarsinne, som sagt…

Nordiska Asa Samfundet, som nu har 730 medlemmar eter vad jag hört, tycker som jag i den frågan, och därför passar det samfundet mig.

Jag anser också att det är onödigt med blodsoffer i människoblod eller liknande, om så bara i symbolisk form. Fornsedarna tycker inte samma sak, för deras ceremonier har påfallande ofta urartat alldeles, utan att de som skulle leda alltihop avbröt det hela, och stoppade vansinnet”Forn sed” och de som omfattar det skämmer ut oss allihop med sitt självskadebeteende. Vad de gör är ovärdigt, och många av oss anser att det inte har med Hedendom att göra.

Inte heller ser jag någon mening i djuroffer, eller vad man vanligen tänker sig med detta ord. Många svenskar jagar älg, och vi fiskar också, och ifall någon fiskare eller jägare nu offrar en älgskånk eller två till Skade och Ull, eller en gädda, kanske – må det väl vara hänt, men detta är lång väg från fornsedarnas ständiga groteskerier. Jag äter hästkött, dricker öl och lagar svartsoppa. Jag tror inte på någon allsmäktig gud ens i det fördolda, och därför säger jag återigen, att Nordiska Asa Samfundet passar mig bäst.

Det är trots allt det största i sitt slag någonsin i hela Norden, förutom Asatrufelagid – som utövar Asatro och ingenting annat – på Island

Att bekänna sig till Asatron är ett livsval, i enlighet med det begrepp som kallas Tru, eller Trua, alltså  att vara trogen, eller trofasthet. I sin nutida form handlar denna filosofi inte heller om att vara ”forn i huvudet” eller något föråldrat, antikverat, statiskt och inte längre aktuellt, som ordet ”forn” antyder. Överallt i hela världen, används termen Asatro om vår tro, grundad i den nordiska kulturen, och därför är det meningslöst, dumt och kontraproduktivt, att införa nya termer som betyder något helt annat. Tro är också något helt annat än ”sed” som bara betyder en inrotad vana, eller en tom, mekanisk upprepning, som man bara slentrianmässigt utför, utan att ens förstå varför. Detta är raka motsatsen, till vad verklig tro innebär.

Dessutom är jag demokrat och liberal, för egen del. Det innebär bland annat, att jag tror på det som kallas parlamentarism, i dess moderna mening, trots att det begreppet har mycket gamla anor i Norden. Det syns bland annat i den gamla tingsordningen, och det innebär – som jag tolkar det idag – att jag tar avstånd från alla rörelser, som försöker förändra samhället med våld, eller ”göra revolution” på våldsamt vis. ”fornsedarna” ser det inte på samma sätt, utan omfattar härskartekniker, utomparlamentariska metoder och omhuldar och hyllar vissa totalitära partier och maktgrupperingar. Sådant vill jag inte vara med om, och oavsett om man anser att religion och politik bör hållas strikt åtskilda (det är egentligen också min åsikt, men ingen av oss lever i ett elfenbenstorn, vi måste ta hänsyn till och anpassa oss till samhället runt omkring oss – det är just det som menas med ”medborgarsinne”) så måste vi visa, att vi kan styra oss själva med parlamentariska metoder. Det innebär land annat, att man inte kan neka någon tillträde till ett öppet hedniskt samfund, enbart pga dennes eller dennas politiska åsikter, eller för att den personen röstar på ”fel” Riksdagsparti. ”Fornsederiets” vänner – ca 40-50 till antalet, efter de säkra uppgifter jag har – håller inte med, men det gör Nordiska Asa Samfundet, som inte heller utesluter folk pga hudfärg, läggning eller andra ovidkommande faktorer, för så länge vi befinner oss inom lagens och parlamentarismens råmärken, anser jag för min del att var och en må svara för sin politiska uppfattning själv.

Jag bekänner mig heller inte till någon ”partilinje” ifråga om smak eller estetik, samt detta som kallas yttrandefrihet. Somliga ser inte saken på samma sätt, utan vägrar att låta enskilda kritisera andra religioner, kommentera dagshändelser eller försöker inskränka den individuella yttrandefriheten med andra – och betydligt solkigare – metoder. Själv anser jag att sådant är sorgligt, ja patetiskt rent av; och mot allt vad hedendomen någonsin stått för. Att vara Hedning är att vara hänvisad på sig själv, naturen och makterna.

Att vara hedning är att stå i ständig opposition, ständig utveckling. Det är ett ständigt växande och lärande, med evigheten som mål. Det är människoandens seger, gestaltad genom ett folks historia, och  ett kulturellt temperament. Det är friheten att leva, friheten att själv kunna välja.

Välj vad ni vill, men välj med denna insikt, och välj styrka och frihet !

”Forn sed” och drogerna (del 3) – Lögnerna om Flugsvampen

Det finns många lögner, missuppfattningar och rent befängda påståenden om Asatro, och dess utövare. I och för sig är det också sant, att det finns en mycket oaptitlig ”svans” till Hedendomen, liksom till andra religioner (se i föregående inslag). Alla kristna kan till exempel inte dömas enligt KKK:s standard, om vi tar Ku Klux Klan i USA som en relevant jämförelse. Emellertid, ett påstående som man ofta får höra, är att ”Vikingarna skulle ha använt flugsvamp” och att ”Flugsvampen framkallade bärsärka-raseri”

Men det finns inte ett enda bevis för det här, varken skriftligen, i Eddan, i Heimskringla, i de Isländska Sagorna eller någon annanstans. Inga arkeologiska bevis heller. Så var kommer alla dessa befängda påståenden ifrån ? 

Man vet sedan länge, att den ende forskare som alls tagit upp hypotesen – som just hypotes, och han sade själv att det var en lös tanke, ett hugskott, alltså inte ens en teori – var Samuel Ödmann (1750 – 1829 ) som var lärjunge till Linné, och i sin ungdom bosatt på Värmdö i den Stockholmska skärgården, där han också idkade sitt eget vikingaliv och sysslade med överlevnad och naturstudier på naturens villkor. Ödmanns friluftsliv under bar himmel fick hoom att ådra sig den sk ”skärgårdsfrossan” eller malaria, som vid den här tiden var endemisk i Sverige. Några malaria-mygg finns inte i skärgården längre, men däremot finns enskilda ”myggholmar” och för den delen också öar med flera flugsvampsarter på, men dem bör man inte röra. Hursomhelst blev Ödmann i de sista trettio åren i sitt liv sängliggande, professor i Uppsala och tidvis mycket sjuk, men det hindrade honom inte från att vara prefekt för flera studentnationer, och dessutom en populär föredragshållare. Och så spreds missuppfattningarna om Vikingar och Flugsvamp ända fram till våra dagar.

Samuel Ödmann – Uppsala-originalet, kallad ”gubben i sängen” för sin hypokondri – var mannen som inbillade Världen att Vikingarna skulle hållit på med flugsvamp…

Det finns dem som skyller på samerna, och hävdar att samer skulle ha berusat sig på flugsvamp, eller att de fortfarande gör det, genom att dricka rentjurars eller sarvars piss. Rentjuren skulle då dö av svampgiftet, men diverse psykoaktiva ämnen skulle utsöndrats med urinen. Varje svensk Same eller person som är insatt i det här med samekultur kan nog enkelt vederlägga det påståendet, för det har aldrig någonsin förekommit minsta bevis för att flugsvampen skulle ha ingått i samekulturen heller.  Inte heller har man funnit några bevis för, att flugsvamp som berusningsmedel skulle ha förekommit hos finnarna, baltiska folk eller slaviska folkstammar inklusive ryssar.

Den enda uppgift, som jag hittat om den saken är en hänsyftning hos den minst sagt diskutabla forskaren Marija Gimbutas från Litauen, hon som avslöjats för diverse pseudovetenskapliga uttalanden om ”gudinnetro” på stenåldern och annat, något som alla seriösa vetenskapsmän avvisat. Gimbutas ska ha skrivit, att man i hennes barndom i Litauen, under Stalin-tiden använde flugsvamp blandad i vodka som ett slags ”fylle-booster” eller för att förstärka Vodkan, då man hade för lite av starkvarorna vid sina lokala bondbröllop. Allt annat bruk av flugsvamp kommer från Sibiriska folkstammar långt öster om Ural, dvs långt utanför Europa, och det är också där det rituella bruket av flugsvamp hör hemma.

Nej, Röd flugsvamp har ALDRIG brukats i berusningssyfte i Norden – men däremot av Sibiriska Schamaner

Detta var välkända fakta redan på 1700-talet, och Ödmanns tid, och för övrigt orsakar flugsvamp – samt andra berusningsmedel och gifter vanligen inte något bärsärkaraseri alls, eftersom de är prestations-sänkande, inte prestationshöjande. 

Redan den mycket kunnige Medicinhistorikern Matts Bergmark infogade ett kapitel om ”krigsmedel” i sin berömda bok ”Lust och Lidande – Om droger på gott och ont” från 1956, men också han avslog totalt ”Vikingahypotesen” om flugsvamp. Många arméer och folkslag har genom tiderna försökt få fram prestationshöjande medel för krigsbruk, men av dem hör flugsvampen garanterat till de allra sämsta, och något som inte fungerar. För övrigt är det inte alls bra med ett konstlat medel eller en drog som inger mordlust i krig – krigare i alla tider och i alla miljöer är alltid beroende av ett gott omdöme, förmåga att kunna orientera sig och ”rätt” avläsa situationer, och i det sammanhanget är ett drogrus det absolut värsta man kan ägna sig åt.

Ohejdat slaktande av krigsfångar eller civila är inte en eftersträvansvärd egenskap det heller, oberoende av vilket krig, vilken tidsålder eller vilka omständigheter vi talar om, för gör man så emot motståndarens folk, innebär det ju bara att samma motståndare kan ta till exakt samma taktik emot den egna sidan, och det tjänar man knappast på, inte det i långa loppet i alla fall. Som jag ska visa i ett senare blogginlägg var de sk ”bärsärkarna” inte alls speciellt omtyckta, och gjorde inte några större insatser varken i krig eller för den Nordiska kulturen, ens på de mycket få ställen där de framskymtar i saga-litteraturen.

Dessutom är krigare och arméer i alla tider beroende av disciplin, och det är just vad en drogpåverkad bärsärk inte skulle ha. Skall man utföra ett bakhåll eller ett eldöverfall, duger det inte att någon plötsligt reser sig upp och springer huvudstupa emot motståndaren, och mot en överlägsen styrka är det hursomhelst oftast en mycket dålig taktik. Gott omdöme är kort sagt den viktigaste egenskapen som soldater och krigare alls kan ha, och det får man inte genom någon drog.

Det är bara Tunguser, jakuter, samojeder och därmed likställda, sibiriska folkspillror som alls använt flugsvampen, rituellt eller annars, och inte ens de var speciellt framgångsrika. Att man alls använde flugsvamp som berusningsmedel, eller ens kom på tanken berodde på att det på den Sibiriska tundran inte gick att få igång någon alkoholjäsning alls, eftersom det var kallt största tiden på året, och så snart ryssarna kom med sin ”Vodka-kultur” eller man fick ren sprit att tillgå, övergav alla folkstammar flugsvampen, eftersom den var alltför svår eller farlig att hålla på med, och nästan ingen flugsvamp-användande kultur finns alls kvar idag, och det är förmodligen lika så gott.

Urin-drickande lär ha förekommit bland jakutiska schamaner, och det finns också skrönor om att man ska ha tvingat krigsfångar eller slavar att äta flugsvamp, liksom rentjurar, och sen druckit deras urin, så att man fått berusningseffekten, medan krigsfången, slaven eller renen dog av njur- och leverskador. Men det finns mycket få belägg för den saken också. Troligen finns det väl en hel del förvirrade ”fornsedare” i världen, som sysselsätter sig med att dricka sin egen eller andras urin – något liknande antyds i berättelsen om skaldemjödets skapande – men jag tror knappast de kommer ha så stor framgång i detta, eftersom fornsed ju för det mesta inger både avsmak och äckel.

Så gör också flugsvamp. Bergmark har skrivit att det kallas ”det bakvända ruset” och att verkningarna beror på Muscarin, ett giftigt ämne av flera som finns i flugsvampen, men senare forskning efter 1950-talet visar, att processerna kring flugsvampsförgiftning är mycket mer komplicerade än så. Det börjar med att personen blir våldsamt illamående, får häftig lust att spy eller kräkas och sedan en intensiv, migränliknande huvudvärk, och dör man inte av njur- eller leverskador efter detta 4-5 timmar långa stadium får man skatta sig lycklig. Senare går huvudvärken över och man uppnår en viss overklighets- och lättnadskänsla, mest beroende på att man inte har så satans ont, eller är spyfärdig längre.

I detta stadium, säger Bergmark på sidan 31 i sin bok, kan det hända att man får ”en säregen överkänslighet. Den minsta beröring känns obehaglig, tickandet från ett armbandsur låter som domedagsklockor, det svagaste ljussken verkar bländande. Håller någon upp en käpp ett par centimeter över golvet och uppmanar den berusade att hoppa över, så kan denne ta våldsam sats och göra ett meterhögt språng. Salivavsöndringen blir kraftig, liksom vid epileptiska anfall, ” Sedan sjunker den förgiftade i djup sömn, och har ”black outs” eller minnesluckor.

Detta är alltså de ”värdefulla andliga erfarenheter” som ”fornsedarna” tror att de ska få ut, efter att ha berusat sig med flugsvamp. Överkänsligheten kan i och för sig utlösa raseri-anfall, men det kan vanlig alkohol också (hos personer med ”dåligt ölsinne” ) och detta är alltså upphovet till ryktet om bärsärka-gång.

Dessutom uppträder ofta makropsi eller mikropsi, alltså en synförvrängning, där man uppfattar föremål som jättesmå eller jättestora, och får svårt att bedöma avstånd, eller en motståndares storlek.

Att detta inte kan vara någon större fördel i strid, är självklart. Oavsett om man slåss med yxa eller svärd, eller ska skjuta med en pilbåge, till exempel, bygger ju hela striden på att man kan uppfatta avstånd och bedöma dem på ett riktigt sätt, och en krigare som tror att han slåss emot jättar eller ser sina motståndare som pyttesmå myror, är som man förstår inte mycket värd i strid i alla fall… berättelser om bärsärkar, som omedelbart faller i sömn efter att ha utfört sina bedrifter finns i de nordiska sagorna (Bödvar Bjarke i Rolf Krakes saga) men detta är också den enda likheten – det finns fortfarande inte ett enda hållbart bevis för att flugsvamp skulle använts som berusningsmedel i Norden, och hursomhelst är det tämligen verkningslöst, om man nu alls skulle försöka få fram bättre krigare på det sättet, vilket man INTE kan, av naturliga orsaker, som jag redan berört..

Den amerikanska armén provade amfetamin i Vietnam, och det finns arméer som försökt med Vodka eller till och med Spikklubba (blomman alltså, inte vapnet) men i intetdera fallet, gav det några bättre soldater. Allt vad vad man fick fram var bara hopplösa fyllon, eller värdelösa knarkare…

Anledningen till att flugsvamp inte är så särskilt populärt, ens ibland moderna knarkare, är just förgiftningsriskerna. Det finns minst ett fyrtiotal arter inom flugsvampp-familjen, lömsk flugsvamp, vit flugsvamp, brun flugsvamp, violett flugsvamp, grönländsk flugsvamp och så vidare, och alla liknar varandra, eller kan anta samma färgvarianter.

Det finns påståenden om att ”bara de vita fläckarna på flugsvampen” skulle vara giftiga, men så är det inte. Fläckarna kan dessutom tvättas bort av kraftigt regn, så att svampen liknar andra, och ätliga svamparter.

Man har konstaterat att till och med svampar som växer på samma ställe kan ha olika gifthalt, och ibland sitter det starkaste giftet i hatten, ibland någon annanstans. Och ALLA flugsvampar innehåller en enda stor cocktail av olika kemiska ämnen, inte bara muscarin, ibontensyra, muscimol och andra dåligt kända ämnen, varav en del är delvis hallicinogena, andra bara giftiga och skadliga, och andra utan verkan alls.

Detta gör – säger svampkännare och svampböcker, att man aldrig kan vara säker på hur mycket gift man får i sig, utan att effekterna av förgiftningen blir helt oförutsägbara, och det är förstås orsaken, att till och med de sibiriska folken ganska tidigt övergav flugsvampen som rusmedel – alkohol är kanske inte alltid så bra det heller, men man vet åtminstone hur man brukar reagera, hur mycket man får i sig, och när man ska sluta – men man vet aldrig med svamp…

Faktum är, att den svenska allmogen alltid avskytt svamp, och att man i långa tider undvikit ALLA svampar som livsmedel, eller annars. Även ”karl Johan svampen” som infördes under 1830-talets nödår, togs emot med stor misstänksamhet, och sådant kunde på sin tid duga ”för svin eller för herrskap” som mans a, man absolut inte för hederliga och arbetande människor. De flesta bondekulturer har också tyckt precis likadant, för i en bonde- eller jägarkultur kan man inte undvara några personer, och ingen kan tillåtas knarka ned sig eller supa ned sig, åtminstone inte alltför ofta, eftersom alla måste lära sig att arbeta för hela samhällets gemensamma bästa, och så borde det också vara idag, även om diverse personer verkar ha glömt bort den saken.

En del källor påstår till och med, att flugsvamp skulle vara ogiftig och kunde ätas, om man bara förväller den noga, eller kokar den. Problemet är bara, att ungdomar och dumskallar som lockas att experimentera av oansvariga källor som dessa, ofta råkar illa ut i alla fall – eftersom de inte vet hur mycket de ska koka svampen, eller vad som ens händer om de bara på måfå ger sig ut i skogen för att leta flugsvamp, och sedan gör mjöd på den…

Sk ”svampbröd” och liknande brukar delas ut på diverse ”fornsediska” sammankomster. Blir ni bjuden på sådant – ät det INTE (svampmannen på bilden har inget samband med vad som beskrivs i denna artikel)

Idag finns också en mycket rikhaltig propaganda och litteratur om flugsvamp, som sprids på nätet, och de är oftast skrivna av ”fornsedare” och andra kriminella element. jag ska inte länka till någon av dem, eftersom jag inte vill uppmana någon till narkotikamissburk, eller förleda någon till det. Exempelvis sprider man missuppfattningen, att små björnar i skogen skulle berusa sig med svamp, ungefär som våra tidningar om höstarna fylls av allehanda klipp om älgar som ätit för mycket rutten och spontanjäst frukt, och då blivit fulla och galna, samt gått bärsärk i en och annan villaträdgård. De flesta djur avskyr naturligt alkohol och förgiftning, och en björn som betedde sig på det sätt som klippet nedan (med en falsk, in-photoshoppad fjäril, troligen tillagd av galna hippies och drogromantiker) skulle sannolikt antingen spy rätt ut, eller också avlida. Djur lär sig tidigt vilka växter eller svampar de ska undvika, och man har i verkligheten aldrig sett dem berusa sig själva, som detta arrangerade klipp visar.

I ”forn seds” barndom, kring 1992, vet jag ett par personer, som experimenterade med flugsvampsmjöd. Låt oss kalla en av dem för Abbyjerry. Denne lånade under rusets inverkan en skarvyxa, och slog den i bordet samt sin egen tumme med en sådan kraft, att yxeggen gick in i benet och blodet sprutade ut i pulstakt, men asfull, som vederbörande var, kände han inte ett dugg av smärta, utan tvingades glatt lallande in i en taxi och vidare till Södersjukhusets akutmottagning, där han berättade vitt och brett om sina äventyr och blev tejpad och inte sydd, eftersom akutpersonalen inte ville slösa någon suturtråd eller vidare omvårdnad på en fyllskalle som honom.

”Careful with that axe, Eugene !”

”Känn din fiende” lyder ett svenskt ordspråk, och jag kan erkänna att jag själv – i Brighton, 1987 – saken är längesedan preskriberad enligt alla länders lagar – faktiskt provat flugsvampsmjöd själv. Jag kan inte alls säga, att det gjorde mig annat än sjuk och full, och det gav inte några ”värdefulla andliga erfarenheter” alls, annat än en väldigt otäck fylla. Saken var den, att jag hade mött en vansinnigt ovanlig, i Skottland bosatt Engelsman, som hade dille på Michael Moorcocks ”Elric” böcker (om en albino till fantasy-hjälte, tillika knarkare och bärsärk i en och samma person) och faktiskt hade vissa, om än ytliga insikter i det här med Asatro och Nordisk Mytologi. Men, vid det tillfället var jag inte ens tretttio fyllda, och hade betydligt sämre omdöme än nu..

Fantasy-litteraturens berättelser om ”drug-induced berserkery” kan vi också glömma…

Alltnog, han ansåg sig vara en god löpare, och sade att han på skotska hedar lyckats springa 20 km på mindre än timmen, allt beroende på sitt hemgjorda flugsvampsmjöd. hans fru hade senare hittat honom, galen och full, liggande halvnaken i ett dike; och där hade han väl frusit ihjäl eller i alla fall fått en kraftig förkylning, om han inte hittats i tid. På den tiden var jag en bättre löpare än nu, så vi slog vad om att dricka en hel liter var, och sedan ge oss ut på en kapplöpning från Brighton till mynningen av floden Adur, och sedan tillbaka igen, en sträcka om sådär 12 kilometer.

På ditvägen ledde jag enkelt, och sprang ifrån engelsmannen med flera hundra meter, men sen kom vändningen, då fyllan och svampen började sätta in. Tillika fick jag problem med makropsi, ett av de klara symptomen på flugsvampförgiftning. Det började med att ljusen från Brigton Pier blev alltmer suddiga i nattmörkret, och att stenarna på stranden började växa och växa, till synes, till slut var de stora som klippblock, och tycktes falla över mig från alla håll..

Jag kan inte säga att det var någon trevlig, eller ens värdefull upplevelse. Jag hittades omkringragglande på stranden vid piren några timmar senare, då jag vederbörligen fått stryk i kapplöpningen och förlorat, därför att jag inte var van vid kronisk förgiftning på flugsvamp, och släpades med till någon dålig bed & breakfast någonstans, där hyresvärdinnan informerade de i rummet sovande om att extra hundar sov över gratis, men att människor måste betala. I mitt drogpåverkadde tillstånd undrade jag en stund över vilken djurart jag egentligen tillhörde, men detta symptom gick över på tjugo minuter, ungefär.

Droger är inte alls värdefulla, flugsvamp användes inte i Norden, och något bärsärka-raseri får man knappast av flugsvamp. ”Fornsederi” är bara att undvika, och det finns en del människor, man bör avsky liksom pesten. Och detta är allt som lärs ut ur denna artikel. Döm nu själv, om det är någon ”värdefull erfarenhet” eller inte.

Ännu en ”fornsedare” gripen på bar gärning – denna gång i Laholm

Samtidigt med att de Asatroende gör uppbyggliga saker, rapporteras det om mindre bra ting från den svenska hedendomens absoluta utmarker, eller ska vi säga tassemarker. I Laholm har nu återigen en sk ”fornsedare” gripits på bar gärning, sedan han försökt förgifta minst två personer. Enligt information, som kommit Hedniska tankar till del, rör det här en medlem i ”samfundet forn sed” som de kallar sig, en liten förening som har ca 40 aktiva medlemmar, men den informationen har inte kunnat bekräftas för närvarande.

Ta inte emot mat eller dryck från sk ”fornsedare” som kan dyka upp i utkanten på Hedniska Blot och sammakomster ! Sånt kan straffa sig !!

Enligt vad Laholms Tidning berättar, rör det sig om en på sk ”gruppboende” intagen 25-åring, som försökt göra avkok på Vit Flugsvamp och blanda detta i kaffe. Uppsåtet har varit, att förgifta och mörda minst en eller flera personer. Mannen har erkänt gärningen, och Polisen får väl nu utreda de klara kopplingar till den sk ”fornseds” sfären, som lär finnas.  Bruk av droger är vanligt i sk ”fornseds” kretsar. Jag har själv i den här bloggen kunnat berätta om händelser på ”Barnens Ö” utanför Norrtälje, som Norrtälje Tidning också tagit upp, och diverse underligheter i Handeloh, Tyskland, med mera, men det här är tydligen första gången, som någon agerande i ”fornseds” sfären övergår till rent giftmord, i alla fall vad uppsåtet beträffar.

Lyckligtvis lyckades inte mannen i sitt uppsåt, och det beror på att han turligt nog inte visste, att svampgift förstörs vid kokning. Liknande händelser inträffar ibland epidemiskt, till följd av propaganda och annat, som sprids i ”fornseds” sfären. Själv har jag dessvärre stött på en hel del av de här konstiga figurerna på facebook och andra sociala forum, där signaturer som ”Ernerst Oden Karlsson” och andra propagerar för bruk av spindelskivlingar och annat, inspirerade av den kände drogprofeten Terence Mac Kennas böcker, och annan pseudovetenskap. Framförallt vissa personer och sk ”Rådsgydjor” inom Forn Sed Stockholm är kända för att arrangera sk ”Växtvandringar” där deltagarna uppmanas plocka vad man säger är ätliga växter, men redan här befinner man sig på ett sluttande plan, och eftersom det rör sig om oansvariga personer, ser man – som nu i Laholm – var det hela kan sluta…

Gå inte heller på ”växtvandring” med okända personer, för vad är det som lärs ut där, egentligen…??

Tidigare har en viss Henrik Hallgren, känd som praktiserande ”Gode” i Stockholmsområdet, försvarat bruket av droger från växtriket med att det skulle ”ge flera värdefulla andliga erfarenheter” men vari dessa skulle bestå, har han aldrig kunnat säga. Kopplingen mellan ”forn sed” och droger är välkänd, och blir ännu tydligare, i och med händelserna i Laholm och på andra ställen i landet.

Alla andra, ansvarsfulla och seriösa Samfund, Nordiska Asa Samfundet inbegripet, tar klart och tydligt avstånd från sådant här. NAS ensamt inför snart en policy, som medför att allt bruk av droger, oavsett om det är i form av svamp eller annat, som förekommer i samband med blot, fester och offentliga sammankomster är absolut förbjudet och medför såväl polisanmälan som uteslutning, men det är tydligt att ”forn sed” och det lilla 40-tal personer som är kvar i den rörelsen är mindre nogräknade.

I Hávamál, och en av Eddans allra mest centrala partier varnar Oden mänskligheten från allt bruk av droger.

Óminnishegri heitir – sá er yfir ölðrum þrumir,- hann stelr geði guma; þess fugls fjöðrum – ek fjötraðr vark – í garði Gunnlaðar.

”Ominnes-Häger heter den,
som över ruset svävar
– han bortstjäl människors vett.

Av den fågelns fjädrar
fjättrad jag var
i Gunnlöds gårdar”

Så lyder Hávamáls 13:e strof i min egen översättning, och det är inte för inte, som den verklige Oden ger detta råd till mänskligheten. I de följande och föregående stroferna varnas också för samma sak, och för övrigt var man helt klart medveten om förgiftningsrisken från ”Ond dryck” som omtalas på flera ställen i Eddan. Innan Giftinformationscentraler, organiserad Polis och en modern rättsstat fanns, var risken för giftmord en fruktansvärd realitet, som man fick ta hänsyn till.

I Sigdrifumál, tilll exempel, varnar valkyrian Sigdrifa eller Brynhild Sigurd för folk som kan stå honom efter livet, och den fara som hotar, om man dricker med okända vid ölgillen, för…

8.Full skal signa ok við fári sjá  – ok verpa lauki í lög;þ á ek þat veit, at þér verðr aldri – meinblandinn mjöðr.

”Fullet skall du signa, och vid fara beskåda, och lägga lök i lag, då vet jag, att dig aldrig varder mjödet blandat till men…”

Faktum är att lök också lär bli missfärgad vid närvaron av en del svampgifter, och skyddsformler ”med lin och lök” var också kända, emot det ”menblandade mjöd” som vissa försökte åstadkomma, och fortfarande åstadkommer på sina håll – i Laholm eller Stockholm.

UNDVIK DEM – ta bara del av REN Asatro – och inget annat… TA AVSTÅND ifrån sk ”forn sed” och ALLT den för med sig…

”Dagens Dumheter” eller trollandet om trollkorset….

Allting kan man sälja med mördande reklam – kom och köp, kom och köp konserverad gröt !” heter det i en gammal schlager. Konserverad gröt finns faktiskt också på tubliknande plastförpackning numera, även om man förstås kan fråga sig vad man alls skall med en sådan produkt till, när det nu går minst lika snabbt och blir betydligt billigare att göra en äkta risgrynsgröt själv…

Så går det som bekant till i landet Löfvén, men i Asatrons lite mer begränsade (nja, än så länge!) Värld utövas andra, minst lika fräcka små dumheter. Jag har redan skrivit om den sk ”fornseden” och dess alltmer fåtaliga utövare, som för det första inte alls är ”forna” eftersom de inte alls följer någon Nordisk tradition, utan bara sina egenpåhittade små griller, som nog knappast är ”sed” heller, utan mest en förbannad osed, ja rena förfalskningar. På nätet hittade jag nyligen det här:

Tydligen är det här ett verk av amerikanska reklam-makare eller andra tramsebyxor, som inte känner till ett enda dugg om Nordiska (INTE ”Skandinaviska” !!) folktraditioner.  De ytterst lätt, vridna och påstått ”vikingatida” smycken som man kallar ”trollkors” bygger inte alls på någon genuin folktro, och knappast några fornfynd heller – alltsammans är bara sena tiders påhitt.

Visst – du kan säkert ragla omkring och fåna runt med en sån här järnbit kring halsen – men det är INTE ”genuin folktro” osv – till skillnad från ”äkta vara” som Torshammare…

Några källor som överhuvudtaget nämner att den här symbolen skulle ”skydda emot troll” finns inte – jag har aldrig stött på en enda trovärdig sådan, i alla fall. I Asatron eller Eddan finns sånt här inte heller, inte på runstenar, inte i det arkeologiska fyndmaterialet – så vitt jag vet – rätta mig gärna om jag har fel ! – och för övrigt skall den här tomma symbolen inte prackas ihop med någon verklig folktro heller. Allt sådant är nämligen bluff, båg, ljug, ”snack i backen”, buttafucco, ja – kalla skräpet vad ni vill... Ni kan lika gärna tro på BOB DOBBS och ”The Church of the Subgenius” i så fall (eternal salvation OR triple your money back !) men mer autentiskt än så, är inte det här…

 

AW GEE – ”BOB” can make you a much better offer, ‘cause he IS the saint of sales…

 

VERKLIGA trollkors finns faktiskt enligt både etnologisk och religionshistorisk expertis, och är omnämnda redan av Carl Herman Tillhagen och andra forskare. Men de kommer från det kristna 1800-talet eller som tidigast kanske 1500-1600 talen, och bygger inte på någon ”urgammal” sed utan är i allra högsta grad kristna, korsformade symboler. De sades visserligen hålla vättar, troll, skogsrån och mycket annat borta från gården – men de ristades på byggnader och över ingångar, och bars INTE runt halsen… Studera nedanstående exempel, och LÄR er först hur ett riktigt trollkors ser ut, innan ni låter er förtrollas av diverse nät-troll…

Prisa NJORD – här kommer Skatteåterbäringen ! (Du står väl för det du tror på ?)

Igår var det sista dagen alla svenskar som deklarerat elektroniskt kunde få sin Skatteåterbäring, och själv blev jag rikt välsignad av Njord, Sjöfartens, Handelns och Rikedomens gud, precis som vanligt. Varje år sparar jag nämligen tusentals kronor, som andra svenskar fortfarande tvingas lämna ifrån sig och måste betala, och kanske vill även du lära dig tricket bakom min framgång…

Monument över Njord från Heilighafen i Tyskland

Njord på Noatun, Naustarnas eller skeppshusens stora plats, är mest känd från otaliga ortnamn i Norge och västnorden, där han blev mycket dyrkad i Hedendomens slutskede. Alla seriösa Hedningar – dvs de av oss som är Asatroende och avstår från oriktiga begrepp som ”forn sed” vet också redaan, att han utvecklades ur Njärd eller Nerthus, dvs Gerd eller Moder Jord, och blev Gerds manliga motsvarighet, satt att härska över havsytan och samfärdseln till sjöss, medan havets botten fortfarande tillhör Ägir, och vågorna och den fria vattenrymden Ran, för vi Hedningar böjer oss aldrig under en aallsmäktig gud, utan har flera gudomar även för något så viktigt som havet. Idag skrev också alla stater utom Donald Trumps förbannade USA under FN:s nya Havsrättskonvention, och även om detta förhoppningsvis blir ett stort steg framåt för miljövården, så kan vi alla konstatera, att USA:s nuvarande president är Nordens och hela Jordens fiende.

 

Tricket för hur du kan spara pengar är enkelt. Du kan göra som nästan 40 % av alla svenskar har gjort redan – du kan gå ur ”Svenska” Kyrkan och inte ha mer att göra med de kristna eller den Evangelisk Lutheranska Ockupationsmakten i det här landet. Kyrkan tar ut mer än 1 % på allt du tjänar, och de kallar detta för Kyrkoavgift, fast det i själva verket rör sig om en straffskatt eller ett tionde. I vissa församlingar betalar du över 2 %, och beroende på var i landet du bor och hur mycket du tjänar stjäl man varje år minst 3000 kr av dina pengar, ibland över 7000 kr.

Kanske tror du att detta är lite pengar, men så är det inte alls. Från den dag tills du fyller arton och genom ett helt liv stjäl man dig på mer än en miljon kronor, för så mycket blir det faktiskt, med ränta på ränta. Detta är pengar som du skulle kunna ha mycket bättre nytta av själv, och som du och din familj skulle kunna använda – exempelvis för dina barns utbildning.

Ändå fortsätter prästerna stjäla från dig, år efter år – och många etniska svenskar accepterar fortfarande snällt och stillatigande detta, utan att ens förstå vad som försiggår. Kyrkan och de kristna svänger sig med massor av knep för att försvåra utträdet, bland annat vägrar de nu helt att acceptera Bank-ID, ett elektroniskt system som nästan alla myndigheter, banker och de flesta ideella organisationer – bland dem flera politiska partier – ändå använder. Och dessutom har de sedan 1950-talet ett sjukt sk ”stoppdatum” den första november – av administrativa skäl som de fegt nog påstår, fast alla redan vet att deras medlemsregister är helt datoriserat. Ändå tar de ut avgifter och straffskatt från folk som försöker gå ut efter den 1 November varje år och låter dem betala ett helt år extra.. Ibland förekommer det även att de trakasserar människor som försöker gå ur, och inte vill betala tilll dem längre. Folk blir uppringda av präster, som på alla sätt försöker tubba, övertala och tvinga de som vill gå ur att stanna kvar, och förstås betala, betala och betala i det oändliga...

Ska man ställa upp på sådant ?

”Svenska” Kyrkan påstår också, att ”den ger så mycket till välgörenhet” men i själva verket går inte ens 5 % av vad den beskattar och besnattar oss vanliga svenskar på till sådana ändamål. Förra sommaren avslöjade flera kvällstidningar, däribland Aftonbladet, liksom Sveriges radio hur präster och prelater reser upp miljontals kronor av skattepengar, som du kanske ännu varit med att knoga ihop. Ska vi ha det såhär ? Att ”Svenska” Kyrkan är en starkt politiserad organisation, som hela tiden låter sitt sk ”bistånd” förenas med sk ”mission” eller rättare sagt kristen indoktrinering, vet också de flesta. De flesta sk ”Frikyrkor” är också extremt politiserade, och det är just därför fler och fler väljer Hedendomen som religiöst alternativ.

I veckan blev det känt, att Stockholms Stadsmission – som styrs av rasister – vägrade att ta emot en donation på 85 000 kronor till svenska fattigpensionärer, som Sverigedemokraterna samlat ihop. Rasisterna på Stadsmissionen tycker nämligen, att bara utlänningar ska få bistånd, medan det egen folket – dvs svenskarna – och de som arbetat för Sverige i ett helt yrkesliv, inte ska få några pengar alls. Sådan är deras idelogi. De är rasister, kort sagt, liksom de flesta kristna – för deras nekande att hjälpa sina egna landsmän, styrs helt av ideologiska skäl.

Återigen handlar det om vad för slags krafter i tillvaron man vill stödja.

Jag väljer för min del att stödja organisationer som ”Röda Korset” eller ”De Vita Hjälmarna” i Syrien, som jag redan berättat om. De som faktiskt hjälper folk på plats, oberoende av politisk ideologi, religion eller etnicitet.

Dessutom är det du själv och bara DU som bör få avgöra, till vem eller vilka du skänker dina pengar. De kristna behandlar inte oss svenskar som vuxna människor, när de tvångsmässigt beskattar oss, och frånkänner oss möjligheten att göra några egna val.

Vill du stödja sånt här ? Vill du hjälpa till att permanenta dessa människors utanförskap, och hålla kvar dem i fattigdom och tiggeri ? Ja, då stöder du nog ”Svenska” Kyrkan, eller hur ??

Jag råder sig att låta hedna dig och gå ur, fortast möjligt, innan denna totalitära organisation med sin rent ut sagt medeltida och snedvridna människosyn, grundad på kryperi och slaveri under en påstått ”allsmäktig” herre tar ännu mer pengar ifrån dig och hela din familj.

Snart nog stänger de kanske den möjligheten för dig också, och visar sitt rätta ansikte.

”Svenska” Kyrkan premierar tiggare, och legitimerar bettleri, småkriminalitet och utanförskap. Ett system med allmosor, istället för verkligt arbete – som i hundratals år byggt upp vårt land, och skapat förutsättningarna för det välstånd, de kristna nu urholkar – är ingen lösning.

Somliga organisationer, som kallar sig ”hedniska” kör med dubbelt medlemskap, dubbel religiös tillhörighet.

Rent hyckleri, med andra ord. Det finns sk ”rådsgydjor” (som helt har missuppfattat vad själva begreppet Gode eller Gydja handlar om) och andra, i vissa samfund, som samtidigt säger företräda Hedendomen, och samtidigt är kristna – med medlemskap i Svenska Kyrkan, Sensus och flera andra kristna organisationer.

De här människorna är oerhört falska. Hur kan man egentligen ljuga om sig själv och sin ideologi på det viset ? Tänk dig själv: Vad skulle Svenska Kyrkan eller någon annan Frikyrka säga, om det plötsligt kom fram, att en av dess påstådda företrädare i själva verket är hednapräst ? Skulle församlingen eller de övriga medlemmarna alls accceptera det, tror du ? – Nej, förmodligen inte. Vi Asatroende accepterar det inte heller. Vi har fått nog av ”fornsederi” och New Age – en gång för alla..

Eller tänk dig en Socialdemokrat, som den andra maj visar sig tillhöra liberalerna, den tredje maj är Sverigedemokrat, Kommunist eller något annat, eller tänk dig om Socialnämndens ordförande i en viss kommun sedan vill styra också Byggnadsnämnden, företräda det kommunala Bostadsbolaget, och dessutom styra över Skolfrågor också ? Sådant är inte bara falskt, utan korrupt, ja vedervärdigt.

Eller en Djurgårds-spelare i fotboll som mitt under pågående match drar på sig det andra lagets tröja, och nu påstår sig spela för AIK ?

Skulle en sådan hycklare och lögnare accepteras av den egna hejarklacken, sportjournalisterna eller publiken i stort – oavsett om han kutade omkring och sa ”jak er Zlatan, jak er Zathan, jak kan göhra vad jag ville, je suis liii..bero

Nordiska Asa Samfundet – som kämpar för saklighet, en icke-politiserad Asatro, samt förnuft och ordning – har antagit en klar grundregel, en sk ”Asavisir”.

Företräder man det samfundet, på någon officiell post – ja då företräder man INTE några andra religiösa eller andliga samfund – och håller sig UTANFÖR alla utomparlamentariska eller liknande rörelser, oberoende om de nu finns till höger eller vänster.

”When the hammer drops, the bullshit stops !”

Och ingen djävla ”varulvstro”, rökkatru, lokeanism eller andra konstiga föreställningar, som inte heller ryms, och inte kan rymmas under Hedendomens ram, som det fullständigt horribla exemplet Emma Hernejärvi, som jag redan berättat för er om.

Antingen har man en tro, och då står man upp för den – eller så har man en annan tro, och följer denna – by the book !

Det GÅR INTE att vara Hedning och Asatroende samtidigt som man är kristen. Att bekänna sig till en allsmäktig herre ena dagen, samtidigt som man förnekar existensen av alla andra gudar och gudinnor, och sedan nästa dag försöker återuppliva dem allihop.

Man MÅSTE visa var man står. Och GÅ UR Svenska Kyrkan…

Det är Frej och Gerd, inte Frej och Freja. Och Härn är ett Heite för Frigg…

Ofta ser man saker skrivna om Asatro och Hedendom på Internet som har föga vederhäftighet, och ibland också påstådda fakta som är gripna ur luften, och därmed helt felaktiga.

Det värsta exemplet i Sverige utgörs kanske av den sk ”forn sed” rörelsen, som nyss lär ha hållit någotslags ”politiskt möte” i Stockholms Södra förorter, där tolv av dess drygt sjuttio medlemmar med härskartekniker och annat i den stilen skall ha drillats och lurats till att tro att Frej skulle vara gift med Freja, och att det är därför vi svenskar och Européer firar Midsommar, till exempel.

Inget kunde vara felaktigare.

Alla någotsånär seriösa hedningar vet att vi firar Midsommar till minne av bröllopet mellan Frej och Gerd, den himmelske Skördeguden och den stora Jordgudinnan.

Midsommar firar vi till minne av Frej Och Gerd – inget annat !

Den enda källa som överhuvudtaget nämner att Frej och Freja skulle stå i någon som helst form av förhållande till varandra (annat än som bror och syster, men varken gudar eller människor tillämpar incest, för sådant hör inte hemma i vår kultur, och knappast några biologiskt framgångsrika kulturer alls, för den delen) är Lokasenna eller Oegirsdrikkja, där Loke riktar grova, lögnaktiga och sexuella beskyllningar emot i stort sett alla mer kända gudinnor, och bland annat beskyller Freja för att ha legat med sin egen bror. Allt detta kommer som sagt från Lokes mun, och honom behöver ingen tro på. Historiskt sett har Loke aldrig varit särskilt dyrkad alls, även om det nu finns en urspårad och utflippad skara amerikaner och andra som kallar sig ”Lokeaner” och som ofta – men inte alltid – tycker om att pigga upp sig själva med Satanism och lite annat av samma slag.

”Javisst, men sådär säger Loke till alla Gudinnor !” (teckning av John Bauer ur Viktor Rydbergs, ”Fädernas Gudasaga”)

”Lokeanism” i alla dess former har heller ingenting med seriös Asatro att göra, inte som Asatron utövats i Norden, just nu eller under tidigare historiska skeden – och Oegirsdrikkja förblir en historiskt mycket sen källa, sammansatt på 1230-talet av islänningar i Västnorden  varför man inte kan sätta någon större tilltro till den, särskilt inte som alla andra källor samstämmigt nämner, att Frej blir gift med Gerd, jordgudinnan. Hela Eddakväden, som Skirnismál nämner det, och man undrar varför alla dessa ”fornsedare” och övrigt patrask inte bryr sig om att lära sig grunderna i Asatron, när de ändå finns tillgängliga så gott som överallt.

Att Frej och Gerd är makar, samt att Freja är gift med Od eller den unge Svipdag, som hon i tidernas fullbordan kommer återförenas med, är ändå vanlig allmänbildning, och inget man kan ändra på genom någotslags sjukt SSU-tjafs, eller annat politiskt kannstöperi.

Särskilt inte om man nu säger sig vara ”forn” eller har någon som helst respekt för ”sed” eller traditioner överhuvudtaget, och dessutom anser sig ha ensamrätt på hur de ska tolkas, som de här ”Rådsgydjorna” eller vad de nu kallar sig, som jag nämnt i föregående inlägg, och som varken har något större mandat eller någon som helst förankring i verkligheten.

Freja har ingen särskild koppling till Midsommar alls, men uppfattas av många forskare som sammanhörande med Våren och framförallt Maj, Frejas stora månad – i Midsommartid är Frigg däremot desdo viktigare, och varför ska jag snart visa.

Frigg spinner molnen på himlen, Friggerocken är ett namn på Cassiopeja eller de tre stjärnorna i Orions Bälte, så vem är då Härn, linberedningens gudinna ?

Somliga har också fått för sig att Härn, linberedningens gudinna, skulle vara ett binamn eller ett sk heite för Freja, och dylika dumheter kan man läsa på Wikipedia. Men vad vilar denna uppfattning på ? De enda källor man kan citera är katolska forskare som Rudolf Simek och Turville-Petre, och båda åberopar sig på ett enda textställe hos Snorre Sturlasson från 1230-talet, Gylfaginning 35, mer än tvåhundra år efter det att Asatron officiellt förbjöds på Island. Dessutom är det välkänt att den sena, skriftliga västnordiska tradition som Snorre företrädde, inte alltid motsvarade den tradition som fanns i Sverige och östnorden, och än mindre den kontinentalgermanska hedendom, som utrotades under Karl den Stores åttahundratal.

Ortnamnsforskare i Sverige och hela Norden har för länge sedan bevisat, att Härn är ett annat tillnamn för Nerthus, Njärd, Gerd, Gerda, Hertha (på kontinentalgermansk botten) Frau Holle (sydsveriges ”Hyllemor”) eller Perchta, som alla är namn på jordgudinnan och inget annat. Att Frigg, som blev vanlig först i sen hednisk tid, fick bli en himmelsgudinna istället, vid Odens sida – som ett slags dubblering eller motsatspar, är heller inte så konstigt, lika lite som att konsonanter byts ut i Germanska ljudskridningar, men enligt förutbestämda fonetiska lagar och språkliga regler, genom seklernas lopp. Earth, Njärd, Mjärd (som i Mjärdevi i Östergötland) och slutligen Härn – allt hänger faktiskt samman, och ”härn-” i ortnamn som Härnösand eller Härnevi i Uppland har ingenting alls med Freja att göra..

Här hade Gerd, jorden sitt Vi eller Gudahov. Samma sak på Härnön vid Härnösand…

Ortnamnsforskaren och arkeologen John Kraft skriver i sin bok Hednagudar och Hövdingadömen, ISBN 91-88076-06-7 (1999) s.13 följande mycket intressanta text:

I stora delar av Uppland saknar ortnamn som innehåller Njärd. Istället uppträder är några ortnamn med gudinnenamnet Härn (Härnevi, Ärenvi, Ärentuna). Magnus Olsen (1908) och Oskar Lundberg (1912) förmodar att det är samma gudinna som i den norröna litteraturen går under namnet Härn eller Hörn..

Vad som står på svenska Wikipedia är helt fel, Härn är också Isländska och Norröna för lin som kulturväxt, se här och betyder inte alls skydd eller värn – se här…

Magnus Olsen drar slutsatsen att hon är en gammal fruktbarhetsgudinna, till sitt väsen identisk med Nerthus hos Tacitus. Elias Wessen, som i gudaparet Ull-Nerthus såg en äldre motsvarighet till det yngre Frej-Gerd, drog slutsatsen att Härn i vissa trakter tog Njärds eller Gerds plats (1922, 1929-30). Denna uppfattning verkarr helt rimlig eftersom Njärd och Härn uppenbart tycks komplettera varandra. Där det finns ortnamn som innehåller Njärd, saknas som regel alltid Härn. Där ortnamn med Härn förekommer, brukar det vara svårt att hitta Njärd.

John Kraft har också övertygande bevisat, att där ortnamn på Frigg- finns, saknas de äldre Njärd och Härn – och omvänt. Friggs namn är mest spritt i ett område i Västergötland, medan Njärd dominerar i Östergötland, och Härn finns i Svealand och uppåt Norrlandskusten. Det ligger mycket nära till hands att anta, att detta var olika dialektala och regionala namn för samma gudinna. Jordgudinnan Njärd kan ha blivit utbytt emot Frigg i ett senare skede av historien – efter vendeltiden – eller också var Frigg bara vanlig i Västnorden, medan man på Östnordiskt område fortsatte att tala om Njärd, Gerd eller Härn istället, allt efter vilken bygd man bodde i och kom ifrån. John Kraft har också rekonstruerat vad han kallar ”kultförbund” och forntida häradsgränser med utgångspunkt i namnen Ull-Njärd (från Bronsåldern) och Frej-Härn (Gerd) som i landskap efter landskap ligger nära varandra.

Exempel på John Krafts ”Häradskartor”

I Tåkerbygden i Östergötland hittar vi Mjärdevi och Ullevi, bara några kilometer ifrån varandra – och emellan dem en bronsålderslabyrint. Samma sak i det gamla häradet Västanstång (väster om Stångån), nära Linköping – där finns Ullevi och Mjärdevi, och så en bronsålderslabyrint. Samma sak i Östanstång, nära glan och Bråviken – Ullevi och Skärlunda (efter Njärd) samt en labyrint…Samma mönster upprepas fem gånger i Södermanland, minst tre gånger i Närke, två gånger i Västmanland och förstås också i Uppland, där man ett tiotal gånger kan hitta exempelvis Ullunda och Närtunna nära varandra, och så en labyrint däremellan… Men är alla dessa stenlabyrinter från bronsåldern, ibland övertorvade och sedan framgrävda av arkeologer – ofta i anslutning till bronsåldershögar – verkligen irrgångar ? Nej, säger John Kraft.

De magnifika stenlabyrinterna – som finns också på Svenska Högarna och i det svenska Finland – består alltid av en enda, ihoprullad gång, som oftast i tolv varv eller tolv lager sträcker sig in mot mitten, där en ”sittsten” eller en kvinnlig figur ofta finns avbildad, som här från väggen på Sibbo Kyrka i Finland. Tolkningen är omstridd hos de kristna, som vägrar att acceptera allt det här, men de tolv varven som ”solen” eller mannen i denna ”Trojeborg” eller Jungfrulek som stenformationnerna också kallas – märk den sentida Midsommar-visan om ”Jungfrun som går i dansen med röda gullband” – och samma sak finner vi i Eddan och Skirnismal – Gerd sitter verkligen på en jordfast sten och flätar guldband, när Skirnir eller Solen kommer och friar till henne för Frejs räkning. Och vad symboliserar de tolv varven – är det inte solens gång över himlen under tolv månader ?

Enligt Skirnismal hände det sig en gång att Frej tog plats i Hlidskjalf, Odens högsäte, och såg ut över Världarna. Men det skulle han kanhända inte ha gjort. I Midgård såg han en kvinna, som var fagrare än alla andra. Hon var Gerd, Gymers dotter, och för henne gav Frej bort sitt svärd, varför han kämpar med ett hjorthorn i handen vid Ragnarök – en detalj som många konstnärer missat. Frej kunde inte sova, ja varken äta eller dricka efter att han sett henne, så upptänd var han av kärlek.

”Men så fick han se en kvinna, som var fagrare än alla andra”

Gerd gav slutligen med sig så långt, att hon ville tala med Frej – men hon sa inget om giftemål eller något annat, som Skirnismal tydligt utvisar. Men efter tre dagar, skulle de träffas i lunden Barre, en hemlig plats, som bara de två kände till – ”Vill du mig något, så träffas vi där” alldeles som i Midsommarvisan.. Skirnismal nämner också Gambanteinin, ett ord som inte alls betyder trollspö, ”magic wand” eller liknande (trots att det finns moderna varianter med sådana namn nuförtiden – och det har jag från en säker källa) för gamman betyder som bekant glädje, och tein eller ten betyder pinne eller stav, så vad som här omnämns, är Fröjdesvärd och Fröjdepinnar, och i sådant var Gerd sedermera högst förtjust, som alla vuxna människor redan lärt och vet. Inför detta magiska svärd, som var det enda vapen Frej tog till för att besegra henne med, föll hon så till sist till föga.

Många kvinnor gör så ibland, än idag, som bekant – och det är väl bara Loke i sin oerhörda, nedriga elakhet, som kan se något fel eller omoraliskt i detta.

Midsommarstångens urgamla symbolik – med en stav som går in i en krans, eller en ring – aldrig några kristna kors, för så var det inte från början – är också mycket enkel att förstå, och en universell hednisk symbol för världsaxeln, föreninngen mellan kvinnligt (kransen) och manligt (stången) samt solståndet, årets höjdpunkt. Tacitus beskrivning – en av de äldsta skildringar av Nordisk Midsommar vi alls har – nämner i och för sig inte någon exakt tidpunkt för gudinnan Nerthus stora fest – men det faktum att hon alltid skildras som åkande i vagn – motsvarigheter saknas inte i arkeologin – kultvagnarna från Dejbjerg Mose i Danmark – daterade till 100 fk och fullt överensstämande med ”Germania” från år 98 – sådär 200 år senare – liksom Gunnar Helmings saga och partierna om ”Frejskonan” sådär 1000 år senare visar på kontinuitet – och just kontinuitet är alla traditioners moder.

Motsvarigheter till Midsommarstänger har inte bara hittats bland Tanums hällristningar, utan också på hällristningar från Östergötlands bronsålder (Himmelstalund) Var kommer egentligen namnet ”Himmelstad” ifrån ? Rena tillfälligheter.. eller ??

Respekterar vi våra förfäder och förmödrar samt alla de släktled som fanns före oss,  ja då ska vi också ta tillvara deras seder och bruk, och inte ändra sakers betydelse, särskilt om vi alls ska vara ”forna” eller säger oss utöva Asatro – på modernt vis, eller med en saklig, förnuftig, verklighetsanknyten grund.

Ge ALDRIG ”fornsedare” eller några liknande Halvfigurer utrymme i Midsommar – men FORTSÄTT och HYLLA FREJ och GERD – eller ULL och NJÄRD — som det ÄR, Alltid HAR VARIT och SKALL vara..

Kammarkollegiet och SVT slår fast: ”Fornsed” är INTE Asatro

Det finns något som heter faktaresistens, eller faktaförnekande. Det utövas oftast av vetenskapsfientliga, politiskt extrema grupper eller sekter, liknande det ökända ”Samfundet för forn sed” som på sista tiden fått åtskilligt dåligt rykte, inte bara i hedniska kretsar. Faktaförnekarna driver sitt spel på sociala media, wikipedia och andra mindre seriösa forum, där de försöker bygga upp stöd för sina alltmer fantastiska teorier. Våra dagstidningar har också skrivit artiklar om fenomenet, och hur faktaresistens yttrar sig. Skrämmande läsning, måste man säga.

Så gott som alla svenskar vet vad Asatro är för något, och de flesta känner också till att ”Trua a Asom” finns flerstädes belagt redan i Eddan. Ändå envisas ett slags urspårade Miljöpartister och New Age-folk att använda sin helt egna beteckning, trots att den inte är känd förrrän hundratals år efter det att Asatron i Norden och Sverige för länge sen hade upphört, och trots att man än idag överallt i hela Världen använder termen Asatro och inget annat. Ändå fortsätter de faktaresistenta ”fornsedarna” med sitt idiotiska pjoller.

Varför använda en kristen term från 1200-talet ifall man alls ska kalla sig Hedning, och alls påstå sig stå för något som tydligen ska vara ”fornt” ?

Det hela saknar ju helt all logik, och är långt bortom rimlighet, sans och vett. Vi andra, som lever i ett modernt samhälle, talar däremot om en utvecklad tro, men också om trofasthet. Att vara trogen sina ideal. Här finns en begreppsmässig skillnad, som man ändå lätt borde kunna förstå.

I påsk urartade en av deras sammankomster i Gamla Uppsala fullständigt. Det slutade med allvarlig nedskräpning på platsen, samt blodsoffer i vad som skulle ha varit en fredlig vigselceremoni. Varför folk går knivbeväpnade till en religiös högtid förstår inte jag, och jag förstår inte heller vad det ska finnas för meningsfullt i självskadebeteende eller offer av människoblod på offentlig plats, något som nog får betecknas som förargelseväckande beteende, och bör bestraffas därefter.

Själv har jag också varit Asatroende i mer än 30 år, och jag har aldrig sett en enda källa, som talar om att man skar sig själv vid bröllop eller motsvarande. Ifall ni anser er veta bättre, ange då källan och redovisa fakta tydligt, ifall ni nu får lust att yttra er.

Nästan alla av oss som är Seriösa Asatroende tar avstånd ifrån sånt här. Vi vill INTE förknippas med ”fornsedare” eller deras ”fornsederi” vad det nu än är eller ska vara.

Stenar Sonnevang, talesperson i Nordiska Asa Samfundet, som nu har närmare 650 medlemar och tillväxer dagligen, uttalade sig igår i SVT, Statstelevisionen. Han tar liksom jag skarpt avstånd från vad som hänt, och vill inte förknippas med ”fornsedarna” eller deras beteende. I detta TV-inslag från SVT Östergötland säger han tydligt, att blodsoffer och liknande är något vi inte ägnar oss åt.

Utvecklingen går nämligen framåt, och även Asatron förändras med den. Detta är något som faktaförnekarna och de faktaresistenta fornsedarna inte kan erkänna. SVT intervjuade igår även Kammarkollegiet, som ska se till att alla religiösa samfund i Sverige sköter sig, i alla fall någotsånär.

Visserligen har vi religionsfrihet här i landet, men ingen ”religiös” grupp, oavsett vilken, får uppföra sig på ett sätt som direkt strider emot goda seder eller allmän ordning, skriver man i SVT:s artikel. Enligt min mening borde detta medföra, att ”Forn sed” bötfälls eller blir av med sitt erkännande från det organiserade samhället, i alla fall om de fortsätter att ”balla ur” på det här sättet. Uppenbarligen går deras ceremonier väldigt ofta helt snett, och det framgår, att de som placerats i ansvarig ställning eller skall leda det hela, helt enkelt tappat all kontroll. Det är därför vi ständigt får se, att det blir såhär – och att det skall drabba en såpass viktig plats som Gamla Uppsala – ett område som borde vara helig mark för alla Asatroende är givetvis djupt tragiskt.

Detta är helig mark. Fortsatt närvaro av ”fornsedare” och andra som inte hör dit, varken kan eller skall accepteras !

Juristen Jan Sterner på Kammarkollegiet, som citeras i SVT, konstaterar att det bara finns tre samfund i Sverige av idag som verkligen kan kallas Asatrogna. Det första är Nordiska Asa Samfundet, och därutöver Samfundet för Nordisk Sed och Samfälligheten för Nordisk Sed. Fler Asatrogna samfund finns helt enkelt inte, och Jan Sterner avstår helt från att blanda in ”fornsederi” och andra groteska avarter i sammanhanget, vilket han gör alldeles rätt i.

”Forn sed” är inte Asatro, har inte varit det, kommer inte att vara det och kan inte vara det – för juridiskt sett är nog måttet rågat redan.

SVT citerar också den kristne forskaren Fredrik Gregorius från Lund, vars uttalanden sällan är okontroversiella. Han säger att det finns minst tusen organiserade Asatroende i Sverige, men misstar sig gruvligt när det gäller fakta om ”Samfundet Forn Sed”. Detta samfund påstår nämligen, att det skulle ha drygt fyrahundra medlemmar. Det är lögn, osanning och ett exempel på felaktiga fakta – och ändå upprepas detta oemotsagt i pressen. Från sagda ”samfunds” fd kasssör Bastian van Beuningen vett både jag själv, Stenar Sonnevang och flera andra att ”fornsedarna” aldrig uppgått till fler än 70 personer på senare år. Under 1990-talets början – innan de fullständigt urartade – hade de i och för sig drygt 300 medlemmar, och sedan dess har de aldrig förnyat sitt adressregister, men behåller folk som inte ens varit medlemar hos dem på tjugo år för att ”blåsa upp” medlemssiffrorna. På ett liknande sätt agerar Katolska Kyrkan i Norge, som registrerat till och med Buddhister som medlemmar, och som fortfarande står åtalad för bedrägeri emot Norska Staten och Folket för minst 40 miljoner NOK.

Bild från 5 Februari 2015 – Beväpnad polis i Norge beslagtar Katolska Kyrkans medlemsregister. Orsak: Bedrägeri emot ett helt land ! INGEN tjänar på lögner, fakta-förnekande eller ”dribblande” med falska medlems-siffror

BROTT LÖNAR SIG INTE – CRIME DOES NOT PAY

Till och med ”Svenska” Kyrkan, eller den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten i Sverige, som den nog bör kallas, är i så fall en ärligare och öppnare organisation. Man har en analysavdelning på ett tiotal personer – och man redovisar fakta om medlemstal och liknande öppet, förhoppningsvis utan att förvrida dem, och på ett meningsfullt och intressant sätt. Givetvis kan vi alla ha olika åsikter, men när det gäller rena fakta, och behovet av korrekt information, så måste nog alla grupper i samhället – religiösa, politiska, enbart föreningsmässiga eller vad de nu vara må – i alla fall ha så mycket sinne för öppenhet, demokrati och ”fair play” att de erkänner fakta, och inte ljuger eller luras – exempelvis om medlemstal eller på annat sätt.

”fornsederiet” och dess utövare bryter emot denna mycket grundläggande princip, visserligen inte i akt och mening att tillskansa sig statsbidrag – de har aldrig haft några, och bör absolut inte ha några eller få några i framtiden heller – som vi andra i samhället följer. Kammarkollegiet och dess jurister har nu börjat uppmärksamma saken, och det tycker jag faktiskt är bra. Det bästa vore, att sådana samfund inte godkäns alls, och att de fråntas både vigselrätten och rätten att utföra alla andra ceremonier på offentlig plats.

Vi har alla ett samhällsansvar. Kallar vi oss alls ”trogna” eller tror på det som heter ”Truá” eller trofasthet, gör vi gott i att minnas detta.

Nu – och för alltid !

Idag är det en tisdag. Dagen är uppkallad efter guden Tyr, han som skipar rätt och ger rättvisa åt mänskligheten. Hell Tyr !