Hedendom är i Tiden – Hedendom är tidens anda…

Årets kutlurdebatt tycks ha tagit fart både i Sverige och i Danmark – och i båda dessa Nordiska länder står nu Asatron och Hedendomen i fokus för det Nordiska tänkandet. Här i Sverige har flera Hedniska organisationer reagerat emot den kristne fanatikern Joel Haldorffs bigotta och inskränkta uttalanden. 17 Januari i år skall han i en ledare ha hävdat att all Hedendom är vidskepelse, och att icke-monoteistiska religioner inte är riktiga religioner. Själv tycker jag att det är djupt tragiskt, att såpass fördomsfulla och ignoranta uttalanden alls får spridas i svensk press. Yttrandefrihet är en sak, men faktafel, fördomar och rena lögner är en annan – sådant bör inga tidningar i vårt land få publicera.

Herr Haldorff har också gjort sig känd för en mängd inlägg i den kristna dagstidningen ”Dagen”, bland annat ett där han hävdar att liberalism skulle vara omöjlig utan kristendom. Det hela framstår som skrattretande i all sin dumhet. Hur kan någon enda vettig människa alls gå på något sådant ? Liberalism som politisk åskådning har ingenting med den kristna religionen att göra, och låter sig utmärkt väl förenas med Agnosticism eller Ateism, likaväl som någon religion alls. Traditionella liberaler har alltid argumenterat för religionsfrihet – det gjorde man redan på franska revolutionens tid – och inte bara det – religionsfrihet enligt klassisk liberal filosofi innebär också frihet från religion, alltså friheten att inte ha någon religion alls, för de som gör det aktiva valet att avstå från den, liksom tanken om det sekulära samhället – en idé som skulle vara helt omöjlig, om det inte vore för upplysningstidens idéhistoriska arv.

När Halldorff nu försöker förvrida både verkligheten och Världshistorien, då ljuger han – mycket grovt dessutom.

Nästan lika stora lögner lanserades igår i en liten Norrlandstidning, där en företrädare för något som kallas ”Samfundet Forn Sed” (med 40 eller så aktiva utövare) dessvärre gavs tillfälle att uttala sig. Varför media i Sverige fortfarande går på hela ”fornseds” bluffen är svårt att förstå, särskilt som Nordiska Asa Samfundet (nu med över 1800 aktiva medlemmar) är ojämförligt mycket större och bättre. Hedendomen är inte ”en livsstil”, en ”sed” eller något dylikt. Den som föreställer sig något sådant, eller springer omkring och hävdar sådana saker i media, är ute på alldeles fel väg.

Tro innebär ett aktivt val. Asatron kräver förståndsgåvor, kunskap och är en religion, precis som alla andra. De som hela tiden förnekar det här, avslöjar sig som motståndare till hela den Hedniska rörelse, som växt fram i Sverige och Norden under de senaste tjugofem åren, och personligen avskyr jag både ”forn sed” och dessa ”fornsedare” lika mycket som Halldorff, och alla dessa intoleranta och bråkiga kristna.

Ifrån Danmark – vårt nära grannland – berättas det idag om ett radioprogram, som vågar ifrågasätta det kristna dopet, som ju alltid innebär förtryck – man tvingar på en religion på människor och individer som själva inte kan välja, inte har någon kunskap och som inte får göra ett fritt val – och ”dop” som ritual kan därför inte accepteras eller anses som rumsrent i något någorlunda demokratiskt samhälle.

Också Asatroende får tillfälle att yttra sig i programmet – något som  nästan aldrig någonsin hänt i Sverige – även jag själv ger gärna radiointervjuer, men endast mot kontant betalning…

Annonser

BOGUS: Bluffen om ”Väntljusstaken” har INTE ETT DUGG med Asatro eller Hedendom att göra.

Det finns många lögner om hedendom och Asatro som en del fördomsfulla eller illvilliga personer sprider över hela Internet. En av de mest groteska är att det på något sätt skulle ingå en period benämnd ”vent” – liknande den kristna Advent – i våra förberedelser inför Julen, vilket bland annat skulle ta sig uttryck i särskilda ”Väntljusstakar” liknande seden med Adventljusstake, som inte är äldre än nazismens 1930-talet, och som direkt inspirerats av tyska förlagor.

Adventsljus har alltså ingenting, ingenting alls med svensk folkkultur, och ännu mindre med Hedendom att göra. Den ende person, som någonsin hävdat att hans eget fåniga påhitt med ”Venteljus” (felstavat – ordet är inte ens korrekt svenska) är en viss medlem av något samfund som påstås syssla med ”forn sed” i Åmål, eller någon annan idiotisk avkrok, någonstans. Men detta är inte ”fornt” för fem öre – utan ett påhitt från 2010.

Äldre än så är inte denna sedvänja, och den har inte ett förbannat dugg med hedendom att göra.

FÄ var just ordet, ty det är idel FÄHUNDAR som hittat på detta… FÄ och UR är dessutom INTE samma runa…

Ändå har lögnerna spritt sig, även utomlands, och en hel del personer – i Tyskland då – tror tydligen på denna förbaskade dynga.  Uppenbarligen och synbarligen har de alldeles fel uppfattning om vad Nordisk kultur är för något, och vad som ingår i den – men för all del – vill de tro på sagor och moderna påhitt, så skall jag väl inte ta dem ur deras dumma griller.

Sött ? Javisst, men det är INTE Asatro eller Hedendom…

Av ren princip anser jag också, att man inte ska presentera dåliga falsifikat som om det vore fakta, för sådant har inte med verklig kunskap att göra. Påstår man att något skulle vara ”äkta nordisk folktradition” eller något ditåt, måste man också ha vetenskapliga fakta som talar för saken, och inte bara lösa påståenden från New Age-profeter..

DN:s Anton Säll på ”Harmoni-expo” – Fåfängans marknad

Ibland ser man enstaka reportrar i vad som fortfarande skall vara vårt lands största dagstidning, som faktiskt gör bra ifrån sig och skriver intressanta, innehållsrika och underhållande reportage. ”Knattereportern” Anton Säll, som annars jobbar på DN:s Stockholmsredaktion, tillhör denna fåtaliga skara. I förra veckoslutet skulle han för tidningens räkning gå på det årliga sk ”Harmoni-expot”, en ganska sorglig liten mässa i Solnahallen som luktar svettig brottarbralla, ”fornsederi” och allsköns New Age trams…

Solnahallens C-sektion används i vanliga fall för friidrott och styrketräning. Den här helgen är hallen fylld av britsar, smycken och rökelser. Lukten av gymnastikhall och dofterna från rökelser gifter sig ungefär lika väl som en väldigt stark parfymdoft gör med doften på en väldigt svettig man.

Anton är visserligen svårt förkyld när han kommer dit, men han är ”a man with a mission” ibland dessa New Age-dårar – kan de verkligen bota honom från hans förkylningsvirus ? Svaret är naturligtvis nej, Anton Säll blir inte botad från något alls, han förlorar bara tusen spänn eller så, dvs nästan alla pengar han hade när han klev in i lokalen, och utöver att han – liksom hans läsare – har ganska roligt under mellantiden, händer inget ”okult” eller ”spännande” alls..

Anton Säll med två ”l” är den unge mannen till vänster i bild. Sälen Anton, däremot, är sedan länge reporter för Norsk Fisk-KringKastning, men han gör sig bäst i radio…

Varje år anordnas en av landets största mässor för alternativmedicin på Solnahallen. Här kan besökare betala 200 spänn för att få akupunktur på en brits under ett folietäcke, lägga 500 kronor på att bli healad av Zarathustra, en schaman i Tom Waits-skägg, eller betala 200 riksdaler för att få sin aura fotograferad och analyserad av Hasse Healer.

Vad Anton Säll glömmer att berätta, är att det också finns enstaka utställare av verksamma örtmediciner på Mässan, men utöver det möter man ”fornsederi” och Mumbo-Jumbo vartän man kommer. ”Alternativ Medicin” från växtriket botar inte alltid, men lindrar åtminstone, vilka seriösa försäljare är noga med att betona. Resten inskränker sig till Homeopati, socker-piller, Placebo och trams, för som Anton Säll klarsynt och närvarande konstaterar:

Det finns en anledning till att behandlingsmetoderna är hänvisade hit och inte finns på sjukhus. Stödet för att behandlingarna hjälper är i det närmaste obefintligt.

För att tala klarspråk: Det finns inga vetenskapliga bevis på att någonting funkar. Amerikanska myndigheter har fastslagit att homeopati – mycket populärt på mässan –  inte har några effekter utöver placebo. Samma sak gäller Reiki-healingen, inga seriösa vetenskapliga studier har kunnat bevisa någon effekt.

Anton Säll provar på ”Aura-Fotografering”, en av de mest lögnaktiga former av New Age-flum som alls finns. Det är sedan länge bevisat, att den sk ”Kirlian-effekten”, döpt och uppkallad efter den Sovjetiske pseudo-vetenskapsman som uppfann foto-tricket år 1939, är bluff och båg, orsakad av fukt på glasskivor. Kirlians berömda experiment med ”auror” kring löv, där vissa bitar skurits bort, berodde bara på kvardröjande fuktfläckar från det ursprungliga, hela lövet. Det påstås också att döda föremål, eller åtminstone föremål av metall, inte skulle ha några ”auror” som låter sig fotograferas. Som så mycket annat i ”fornsederiets” och New Age-flummets underbara värld är det snickesnack, ”bull” och tomt prat.

Jomenvisst ! Skiftnyckeln från Bacho AB är säkert ledsen… Det ser man ju på ”auran”…

Anton Käll möter en bedragare, som med hjälp av dyrare apparater och lite magneter försöker tjäna pengar på det här. Jag har redan skrivit ett inlägg om PT Barnum-repliker, och hur smarta bondfångare som låtsas ”spå i runor” kan lura och bedra folk till att gå på nästan vad som helst. PT Barnum-repliker – efter den gamle Amerikanske cirkusdirektören med samma namn från 1800-talet, han som sa ”There is a sucker born every minute” eller ”det föds en dumskalle varje minut” är enlagom provokativ (men helt obevisad) utsaga, som en ”con man” eller bedragare vräker ur sig bara för att verka intressant.Exempel på sådana utsagor är till exempel:

”Som liten var du med om en otäck händelse som hade med vatten att göra.”  (Visst, varje unge har säkert drattat i sjön, någon gång – så den gissningen är lätt att göra. Vi föds alla omgivna av en vattenhinna)

eller

(till en överviktig person): ”Du har lite problem med knäna, och din hälsa i övrigt” (lätt att förutsäga: a-l-l-a tillräckligt överviktiga har ofta hälso- och knäproblem)

Anton Säll har nog läst mina tidigare artiklar, för han ger talande exempel på hur ”Harmoni-expos” försäljare lurar folk att betala mer än tusen kronor för en påstådd ”helande kristall” och allt det andra, inklusive dunka-dunka terapi från en sk ”Trumskalle” med Schaman-utstyrsel. Det finns många ”Söndags-Schamaner” som bekant, men om nu Anton Säll verkligen träffade på någon sådan låter jag vara osagt, för visst – trumljud i hjärttakt har en ganska suggestiv effekt.

– Du har haft det slitigt, säger Hasse.

Och det har jag ju. Förkylningen har varit jobbig.

Hasse fortsätter.

– Är du religiös?

– Nix, säger jag.

– Någon försöker nå dig.

– Vem då?

– Det vet man aldrig, säger Hasse.

– Jaha. Vad synd, säger jag.

När Anton Sälls repliker verkar avspisande, byter försäljaren eller ”aura-terapeuten” genast taktik, och klämmer i med följande; liksom för att ge ett fördelaktigt intryck: ”Du har sagt nej och stopp, och därför är ditt liv på rätt väg just nu” (allmänna, till intet förpliktigande fraser, som vem som helst kan säga). Ännu festligare blir det när Anton Säll ska prova sk ”angelic reiki-healing” hos två ljuva små damer vid namn Annie och Anette… Dessa varnar honom för ”ohälsosam stress, som är det farligaste av allt” (ja, det behöver man ju inte betala över 200 kronor för att få veta) och låter honom slappna av på en massage-brits. Samtidigt med detta går en Schaman med Tom Waits-skägg loss i andra änden av lokalen, och Anton Säll har följaktligen ganska svårt att slappna av, som man förstår, och så kommer de vanliga standard-replikerna om att ”din rygg verkar lite spänd, säg skulle inte jag kunna få massera den” osv osv vilket är ganska förutsägbart, det också. Alla personer med stillasittande skrivbordsarbete har ofta spända ryggar i slutet på en arbetsdag.

Inte alla massage-terapeuter, nyhäxor och reiki-healerskor har tvivelaktig bakgrund, och många har säkert ett gott uppsåt, liksom de flesta försäljarna i Solna-Hallen, men på denna fåfängans marknad är inget vad det ser ut att vara… Jag påminns lite osökt om Cornelis Wreeswiks gamla slagdänga ”Balladen om Sportiga Marie” vid berättelserna om alla dessa ”änglalika” healerskor, ingen nämnd och ingen glömd. Visst har jag också mött en hel del sådana i mitt långa liv, fattas bara – och jodå – många av dem hade genuina mediala förmågor, det kan jag försäkra er – samtidigt som de hade helt andra, och oanade talanger till att massera både här och där…

Jag är en gammal och erfaren man nu, och till Anton Sälls fromma – han är ändå ganska ung, och har nästan hela livet framför sig, skall jag inte lära ut mer av vad mina ögon sett…

Kärleken är fri  – men inte hos Marie.
Quantum satis
eller mer ändå kan du hos henne få,
men fan inte gratis !
Och är din börda stor kan du, käre bror,
ej bli besviken.
Ångrar du dig efterpå, kan du väl gå
till kliniken.

 

 

Vederhäftiga Fakta om Asatro – från Sverige, Norge och USA

Vad man än sysslar med här i livet, är det viktigt att kunna bygga på allmän vederhäftighet och sanning, snarare än alla möjliga ”politiska tillrättalägganden”, ofta kombinerade med ”andliga tillkortakommanden” eller rent skumrask, typ ”forn sed” inom det som kallas Hedendom. Ingen skulle väl vilja påstå att Valentins Dag, Alla Hjärtans och Disablot – tre ursprungligen helt olika saker – måste firas på samma dag, och sen blanda samman alltihop till ett enda stort multikulturellt Mischmasch à la New Age, och sen ens ha mage att kalla resultatet ”fornt” och dessutom fräckt nog påstå att det skulle vara en ”sed” när man inte alls baserar sig på någon tradition överhuvudtaget, utan bara blandat ihop allt själv. Disablot har aldrig någonsin firats annat än kring den 3 Februari, eller vid första fullmånen i årets andra månad, Göjemånaden, Tömånad.

Jag ger inte mycket för sådana människor som hux flux utnämner sig själva till påstådda sk ”sedbärare” enbart därför att de läst en eller annan nybörjar-bok om Runor, borta åt Göteborgshållet till. Inte när det finns mycket mer vederhäftiga och intressanta bloggar att läsa ute på nätet, skrivna av män som verkligen kan någonting om Runologi, och faktiskt vet vad de pratar om – sedan mer än tjugo och trettio år tillbaka av praktiska försök, parad med lika praktisk erfarenhet.

bloggUpplysande vid avläsande !

Borta i USA, på andra sidan Atlanten, sitter en annan vederhäftig herre och skriver under den för svenskar något kufiska pseudonymen ”Jön Upsal” och berättar om Ring of Throth – en av de två största Asatrogna organisationerna, ”over there”, grundad redan 1989, ungefär i samma veva som det numera nedlagda och gravt dysfunktionella ”Sveriges Asatrosamfund” grundades, bland annat av just mig och en del andra personer. Throth betyder trofasthet, heder och att vara säker på sin sak – alltså själva innebörden i det norröna ordet ”Tru” eller ”Trua” som i Asatro.  Det är raka motsatsen till en tom sedvänja eller en ”sed” vilken oftast inte baseras på något annat än innehållslös upprepning, eller bruk vars orsak man inte längre begriper anledningen till, och verkligen förstår.

Edred Thorson, aka Stephen Flowers, som grundade Ring of Throth är nu aktuell med nyutgåvan av ”A Book of Throth” (först utgiven 1989) och kommer i alla fall från en person med relevant Akademisk doktorsgrad, skriver Jön Upsal klarsynt; samtidigt som den också förklarar sitt ämne på ett enkelt, bra och allmänt läsvärt sätt – utan att bli alltför akademiserad.

A+Book+of+Troth+2016Ännu en bra bok från alternativförlaget ”The Runestone Press”

En del av innehållet, exempelvis amerikanernas fasthållande vid ”the nine noble virtues” (ett ganska tragiskt försök att lansera ”tio budord” för Asatron, trots att vad som står i Hávamál och Eddan borde räcka för vem som helst) baseras knappast på någon vidare form av historisk sanning, men jag har för min del funnit en hel del av vad Ring of Throth och dess utövare skrivit för ganska så användbart och brukbart, även sett emot vår egen Nordiska tradition, till vilken amerikanerna blott är sena avläggare.

Själv ska jag heller inte glömma hur jag – 16 år gammal – köpte mitt första exemplar av Edred Thorssons ”Futhark” – en ganska lättöverskådlig introduktion till runorna om magiskt chiffersystem, ”stadhagalder” och mycket annat,  på anrika City Lights Bookstore i San Franscico, California – det var 1985 – och sen dess har mycket vatten runnit under Stockholms broar, för att citera ett svenskt ordspråk. Edrerd Thorson har skrivit många högeligen rekommendabla böcker om runor och runologi sedan dess – men på den tiden fanns inte några motsvarande böcker alls på svenska språket om Runor som filosofiskt eller esoteriskt system.

En man, som sedermera var med och skrev just en sådan bok; och som jag i alla fall finner tillräckligt insatt i ämnet är den gamle svenske Radiojournalisten Jörgen I Eriksson, som nyligen tog upp sin egen, högst personliga tolkning av ”Odens Korpgalder” i samband med Disablotet och många andra ämnen – se länk till hans egen personliga blogg här. 

Också detta mindre kända Eddakväde – det är av många ansett som ytterst svårtolkat – har även jag översatt, och det finns förresten minst två svenska versioner till av det, som i alla fall har god smak nog att utgå från originaltexten, som det faktiskt står och som den faktiskt är skriven, utan alla Lönnrothska förvanskningar eller andra ”PK-Eddor” i den stilen (se föregående inlägg).

81qQUhAiMtL

Mer än 30 år gammal, men håller ännu för en genomläsning

I Norge, slutligen, finns den seriöse norske filiologen Eirik Storesund vars blogg ”Tulen” faktiskt också är ganska läsvärd – och innehåller en del insikter i ämnet, som till exempel hur det verkligen måste ha känts för våra förfäder, när de för första gången utsattes för de kristnas trams om hur de skulle dyrka och tillbe en korsfäst förbrytare och terrorist från Mellanöstern, som skulle ”frälsa dem från deras synder” och alltså befria från allt personligt ansvar, ungefär som om det nu vore något att stå efter.

Man gör sina rön, ute på nätet, bland vänner eller bland goda böcker. Eller – som Oden själv en gång uttryckte det för oss, i en av Hávamáls vördnadsbjudande strofer:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,en þú ráð nemir, -njóta mundu, ef þú nemr,þér munu góð, ef þú getr -:veistu, ef þú vin átt,þann er þú vel trúir,far þú at finna oft,því at hrísi vex ok hávu grasi vegr, er vættki treðr.

Eller, i min översättning:

”Det råder jag dig, Loddfafner – om du rådet tager – Njuta får du, om du inser – Det går dig gott, om du gitter: Vet du, att vän du har, som du tror om väl – far du ofta honom att finna, för ris växer ofta liksom gräs, på den väg som ingen vandrar”

Just så är det nämligen.

Vänner är vänner, oavsett var i världen de finns, men om du har din granne till ovän, växer det bara ris också vid den egna tomtens gräns.

Ja, veten i än, eller vad – men förbli trogna !

”Dagens Dumheter” eller trollandet om trollkorset….

Allting kan man sälja med mördande reklam – kom och köp, kom och köp konserverad gröt !” heter det i en gammal schlager. Konserverad gröt finns faktiskt också på tubliknande plastförpackning numera, även om man förstås kan fråga sig vad man alls skall med en sådan produkt till, när det nu går minst lika snabbt och blir betydligt billigare att göra en äkta risgrynsgröt själv…

Så går det som bekant till i landet Löfvén, men i Asatrons lite mer begränsade (nja, än så länge!) Värld utövas andra, minst lika fräcka små dumheter. Jag har redan skrivit om den sk ”fornseden” och dess alltmer fåtaliga utövare, som för det första inte alls är ”forna” eftersom de inte alls följer någon Nordisk tradition, utan bara sina egenpåhittade små griller, som nog knappast är ”sed” heller, utan mest en förbannad osed, ja rena förfalskningar. På nätet hittade jag nyligen det här:

Tydligen är det här ett verk av amerikanska reklam-makare eller andra tramsebyxor, som inte känner till ett enda dugg om Nordiska (INTE ”Skandinaviska” !!) folktraditioner.  De ytterst lätt, vridna och påstått ”vikingatida” smycken som man kallar ”trollkors” bygger inte alls på någon genuin folktro, och knappast några fornfynd heller – alltsammans är bara sena tiders påhitt.

Visst – du kan säkert ragla omkring och fåna runt med en sån här järnbit kring halsen – men det är INTE ”genuin folktro” osv – till skillnad från ”äkta vara” som Torshammare…

Några källor som överhuvudtaget nämner att den här symbolen skulle ”skydda emot troll” finns inte – jag har aldrig stött på en enda trovärdig sådan, i alla fall. I Asatron eller Eddan finns sånt här inte heller, inte på runstenar, inte i det arkeologiska fyndmaterialet – så vitt jag vet – rätta mig gärna om jag har fel ! – och för övrigt skall den här tomma symbolen inte prackas ihop med någon verklig folktro heller. Allt sådant är nämligen bluff, båg, ljug, ”snack i backen”, buttafucco, ja – kalla skräpet vad ni vill... Ni kan lika gärna tro på BOB DOBBS och ”The Church of the Subgenius” i så fall (eternal salvation OR triple your money back !) men mer autentiskt än så, är inte det här…

 

AW GEE – ”BOB” can make you a much better offer, ‘cause he IS the saint of sales…

 

VERKLIGA trollkors finns faktiskt enligt både etnologisk och religionshistorisk expertis, och är omnämnda redan av Carl Herman Tillhagen och andra forskare. Men de kommer från det kristna 1800-talet eller som tidigast kanske 1500-1600 talen, och bygger inte på någon ”urgammal” sed utan är i allra högsta grad kristna, korsformade symboler. De sades visserligen hålla vättar, troll, skogsrån och mycket annat borta från gården – men de ristades på byggnader och över ingångar, och bars INTE runt halsen… Studera nedanstående exempel, och LÄR er först hur ett riktigt trollkors ser ut, innan ni låter er förtrollas av diverse nät-troll…

147 Gudamakter (del 4)

Ännu en del av Henrik Anderssons ”Våra Gudamakter” i kursiv stil, brödtexten av mig:

Dagr
Dellings och Natts son, bror till Sol. Dag och hans mor Natt jagas av två vargar som har namnen Hate och Månegarm. Dag rider på en häst och den springarens namn är Skinfaxe. Vid Ragnaröks inledning hinner vargarna ikapp och dödar Dag.  Somliga forskare har hävdat att Dag skulle vara en ren personifikation, men då har de inte läst Eddan ordentligt. Han förekommer både i Vaftrudnismál, Sigdrifumál (se om Brynhild i förra inlägget ur denna serie) och Hrafnargalder Odins, liksom nästan överallt i skaldepoesin, med kenningar för ”Dagrs Häst” osv. Dag, Delling, Nótt och flera andra väsen tillhör Asarna och har uppenbarligen varit kända mycket länge, och har haft en betydelse ända sedan bronsålderns solldyrkan – se mer om den och jultiden under denna länk.

Uttrycket ”Hell Dag och Dags söner” som förekommer i Sigdrifas galder (som visst inte är någon ”bön” utan en välsignelse, och just en galderformelböner är ett kristet koncept, och böner finns överhuvudtaget inte i Asatron eller Hedendomen) används också av flera skalder, liksom ”Dellings son” vilket tyder på, att Dag och Delling var allmän kunskap och historisk verklighet.

800px-dagr_by_arboDagr av Peter Nicolai Arbo (1874)

Delling
Morgonrodnadens gud. Är av asarnas ätt och har med gudinnan Natt sonen Dag. Han är även Breidablicks väktare, det blev han efter att Balder dödades. Delling stupar vid ragnarök som så många andra asar. Tre dikter nämner Delling i äldre eddan och de är Völuspá, Vafþrúðnismál och Vafþrúðnismál. 

Uttrycket ”Dellings dörr” om morgonen, och själva soluppgången finns både i Hávamál och Hervarasagan, vilket tyder på att Delling varit allmänt känd, och en dvärg som heter Tjodrörir, ”Folkuppväckaren” (Tjod betyder folk som i Svi-tjod, sveafolket) sägs i 15:e strofen av Runatal Hávamáls gala en galder varje morgon, som också Oden själv kan, eftersom ju Runatal (med 18 bevarade strofer) är hans galdrar för alla de 24 runorna, och den 15:e runan är just Sol-runan.

”Han gol alstring åt Asar, framgång åt Alfer, trivsel åt Hroptatyr”

Þat kann ek it fimmtánda: er gól Þjóðrerirdvergr fyr Dellings durum:afl gól hann ásum, en alfum frama,hyggju Hroftatý.

bb5bf69ab4a00a8328ef67692d77e1a5

Ordet ”Dvergr” betyder egentligen väktare, upprätthållare, och inte alls någon dvärglik eller liten varelse, som många tror. 4 dvärgar sägs bära upp himmelskupan, Austri, Nordri, Sudri och Vestri – i vilka vi igenkänner väderstreckens namn. ”Dvergr” är också en stötta eller en balkvägare ombord på en båt, som håller tofterna eller roddarbänkarna uppe, och alltså ett starkt stöd, eller en upprätthållande stötta. Därifrån kommer själva ordet, och det har alltså ingenting med fysisk ”litenhet” att göra – vilket folk som aldrig studerat Norröna på allvar, sällan inser..  (se vid behov detta lexikon)

dvergr

Bilden visar en typisk ”Dvergr” eller ”Dvärg” som våra skeppsbyggare i Sverige ännu säger. I nutidens Danmark kan man också tala om en ”Snaelde”. ”Sak, tingest som håller upp något” är den riktiga betydelsen, ingen skäggig liten tomte eller liknande…

Dúfa
Duva är den andra av Ägir och Rans nio döttrar. Hennes namn betyder inte bara ”duva” rätt och slätt, utan Dyning, svepande, sugande havsvåg. Man talar ännu om att ”ge någon en duvning” eller en skarp avhyvling eller en kallduschliknande tillrättavisning, exempelvis en sådan man ger till ”fornsedare” eller de som inte kan något om verklig Asatro… Åtminstone utomlands och på nätet sägs Duva fortfarande ha sina tillbedjare.. eller tillbedjerskor, för att vara exakt. (Just det, vårt språk har två genus !)

476761_25f3Hör du Dúfa ? Kan du något om Kólga ??”  (Och om inte, så håll käft !)

En jämförelse mellan Shinto och Asatro, samt varför jag inte är någon oreserverad universalist

Det finns de som hopar smädelser över Asatron, och påstår att den skulle vara alldeles för ”nationalistisk”, enbart därför att den utgår från den Nordiska kulturkretsen. Ja, det finns även de som ropar ännu värre saker – kristna då mest – men låt oss glömma det för stunden. Borta i USA har det brutit ut en debatt om detta med Asatro och Shinto, alltså Japans urgamla inhemska form av hedendom. Skribenten Jön Upsal – som jag ibland läser – har skrivit en del om detta. Jämförelsen mellan Asatro och Shinto är faktiskt inte helt irrelevant. Den har använts även förr, och det har till och med funnits en dansk sajt vid namn ”Nordisk Zen” – nu borta från nätet – där en del av mina egna texter om Asatron har publicerats.

shinto-temple

Shinto är en naturreligion, med gudar och makter som hör mycket intimt samman med den natur och det landskap, där den japanska kulturen uppkom. Precis så är det också med Asatron. Det finns Shinto-helgedomar (ja, just det – helgedomar och inte tempel – i Japan är det endast Buddhisterna som har tempel, nämligen !) utomlands nu också, och vem som helst kan utöva Shinto på så sätt att denna någon, kvinna eller man, i en helt annan del av Världen, också kan utföra Shintos mycket enkla riter, och vända sig direkt till ”Kami” eller Japans gudar.

Men det finns också mycket viktiga skillnader. Buddhismen, som från början inte alls hörde hemma i Japan, utsatte aldrig Shinto och japanerna för det oerhörda förtryck, som Katolikerna och ”Svenska” kyrkan etablerade hos oss. Och 54 % av Japanerna är ännu helt och hållet Shintoister, samt kan se tillbaka på en mycket mer oskadd nationell kultur, som bestått och fått bestå i tusentals år, inte minst därför att Japanerna redan på 1600-talet kastade ut de kristna – och därför överlevde ! Hade de inte gjort det, hade de blivit till ett annat fattigt, genomkoloniserat u-land, men nu genomlevde de sin egen imperialistiska fas istället – och den fasen tog slut 1945, först efter att de två gånger blivit utsatta för atomvapen.

I Japan kan också en person mycket väl fira shintoistiska ceremonier som shichi-go-san som barn, till exempel, men gifta sig i ”kristen” brudklänning (alltså ett sk ”white wedding” men med en shinto-präst) och sen dö buddhistiskt, utan att någon ser detta som en motsägelse. Men – även om vem som helst kan utöva Shinto, över hela Världen, så är det nästan bara japaner som kan bli Shinto-präster eller prästinnor – för då behövs nämligen grundlig kunskap om religionen, liksom andlig erfarenhet – och den kan man bara skaffa sig på ort och ställe i Japan. Av 85 000 religiösa funktionärer inom Shinto i Världen, rapporterar Jön Upsal, så är det faktiskt bara 7 stycken som är icke-japaner...

 

a_shinto-priests-clothingGodar och Gydjor har sin traditionella dräkt, liksom funktionärer inom Shinto

Sveinbjörn_Beinteinsson_1991

De enda hedniska godarna med tillräcklig erfarenhet, finns på Island

Vissa roller för religiösa funktionärer inom Shinto har förändrats under 1900-talet – det gäller till exempel Miko, de ”jungfrur” som mest var en sorts spåkvinnor (ungefär som Völvorna – en Völva var dock oftast en mycket gammal, ogift kvinna – undantaget var väl Torbjörg Lillvölva i Eiriks Saga hin Rauda) och som tjänstgjorde i Shinto-helgedomarna – nuförtiden är de bara ogifta unga kvinnor, och har både fästmän och ett helt liv utanför helgedomen – men om de gifter sig eller skaffar barn, är det slut på deras föregående ”karriär” och de måste gå vidare till något annat, vilket nästan alla av dem och så ser som något naturligt och inte har något emot.

Nåja – debatten gäller nu inte allt detta, utan följande: Hur kan någon vit person alls säga sig utöva eller tillhöra Shinto, när Japanerna själva säger att det här är en sak som främst angår dem, och hur kan en knappt 30-årig engelska som kallar sig Megan Manson påstå att hon är Shintoist, när hon samtidigt sagt att hon är ”eclectic pagan” eller ”eklektisk hedning”. Herr Upsal i USA är mycket upprörd av vad han läst, och det skulle nog också de flesta japaner bli. Det sista Världen behöver, säger Jön Upsal, är fler ”Vitingar” som anser sig vara experter på till exempel candomblé eller Voodo, eller för den delen Västafrikansk religion – eller personer som anser sig utöva Shinto – utan att ens så mycket som ha besökt Japan ! Att försöka ta över naturfolks religioner, eller de olika sorters hedendom som finns i olika delar av Världen är ren imperialism, anser han – och ibland snubblande nära rasism, faktiskt… och på samma sätt – personer utan Nordiskt ursprung, eller kopplingar till Norden på något sätt, borde inte påstå att de utövar Asatro – säger Mr Upsal…

Jag citerar, ur hans artikel:

Megan ”I’m an entitled white girl who will tell you why you poor benighted yellow people are wrong about your ancestral faith” Manson cites six different authors who ostensibly support her claim that Shinto is a universalist faith, rather than something indigenously Japanese. — — Half of those six are westerners, so we’re off to a rolling start. There’s Aidan Rankin, who’s written a couple of books on Jainism and Shinto, but doesn’t seem to be a practitioner of either. There’s John Dougill, who seems to be trying to invent his own sort of New Age ”Green Shinto.” And there’s Ann Llewellyn Evans, who is apparently one of the very few legitimately ordained non-Japanese Shinto priests in the world.

— —

So, the situation seems analogous to that of contemporary Asatru; under pressure from ”progressive” elements who want to change the traditional ethnic nature of the religion, one specific organization that represents a minority of practitioners decided to open up its doors to outsiders. and now that’s the example that’s held up as ”normative”.

Especially by people like Ms. Manson, who want to indulge their Japanophile fetishes and appropriate an ethnically indigenous set of practices to suit her own weird eclectic whims. You just gotta know that she’s got a Pikachu costume in a box under her bed or something.

Själv håller jag delvis med om detta, men kanske inte helt. Asatro kan utövas av vem som helst, över hela Världen – om han eller hon har tro och kunskap nog, och är villig att lära – men det är som Mr Upsal säger – skall vi alls utöva Asatro, så är det just det vi ska göravi ska inte blanda ihop det med ”new age” eller något annat, och kalla resultatet ”forn sed” eller så.

Du kan förresten inte heller vara Präst i Katolska Kyrkan, exempelvis, och samtidigt kvinna – eftersom det vore en ren självmotsägelse. Aldrig någonsin i denna kyrkas mer än 2000 år långa historia har det heller funnits en enda kvinnlig Kardinal, och heller ingen Kvinnlig påve, trots vissa legender från medeltiden – den ”Heliga Stolens” själva konstruktion, ärr för länge sedan utformad för att förhindra just det, ungefär som en tron av vitaste porslin... Nunnor och Abedissor har däremot funnits, särskilt inom Katolicismen, men detta är ju – som de flesta normalbegåvade personer säkert förstår – en helt annan sak…

För mig personligen, så skulle jag hälsa också en västafrikan, en japan, en person från Serbien, Australien eller var som helst i Världen, som en vän, och minst lika asatroende som jag – ifall den personen, helt oberoende av kön, ras, nationalitet, språk eller något annat – visade att det verkligen var så. Men å andra sidan skulle jag inte säga att vem som helst vore asatroende, bara för att han eller hon utnämnde sig själv till det – som alla dessa naiva universalister och new ageare vill…

Låt oss fortsätta med att låta Mr Upsal göra sin stämma hörd – för även han har rätt att uttrycka sig:

“People of all races and climes cannot help but express gratitude to the spirits of the land and of nature, to their ancestors, to the benefactors of society and state…Thus, while Shinto is a racial faith, it possesses a universality which can enrich the lives of all people everywhere.” – Sokyo Ono, Shinto: The Kami Way

Here, Sokyo Ono admits flat out that Shinto ”is a racial faith”, but then praises the general idea of ”expressing gratitude” to ”the spirits of the land of their nature, to their ancestors”. — — “Shinto is an authentic, indigenous spiritual tradition of the Japanese people. Many of its outward forms and practises are therefore specific to Japan, but its essence is valid for all of humanity.” – Motohisa Yamakage, The Essence of Shinto: Japan’s Spiritual Heart

I USA talas mycket om ”cultural (mis)appropriation” – alltså hur personer som inte alls tillhör en kultur eller en kulturkrets – oftast kristna västerlänningar – tar över den, och säger sig tillhöra något de inte tillhör. De flesta Asatrogna i USA, till exempel – har ett nordiskt ursprung, och kommer från nordiska invandrare – eller har studerat nordiska språk, och är väldigt kunniga i Nordeuropas kultur. (men inte ”Skandinaviens” – för detta är ju bara ett tomt geografiskt begrepp) Därför har de – om ni frågar mig – också rätt att kalla sig Asatroende..

Dessutom – och slutligen – är Asatro inte någon missionerande religion, som till exempel islam eller kristendomen. Vi tror inte på någon frälsare, och vi är verkligen inte ute efter att ”omvända” någon just till vår kultur, vårt språk eller vårt förhållningssätt till tillvaron – om inte denna okända ”någon” själv vill. I det föregående har jag berättat för er om en afrikansk kvinna, som ville ha sitt eget barn ”knäsatt” enligt Asatrogen sed, bara för att få bekräftat, att det faktiskt hörde hemma här. Den riten utförde jag själv, och det fick hon och den lilla dottern gärna.

Meme+Monotheism+is+one+truth+for+the+masses+but+polytheism+is+many+truths+for+the+individual+Hilmar+Orn+Hilmarsson+Asatruarfelagid+Asatru+heathen+Iceland+Icelandic+Norse+Mythology+Blog+myth+gods+photo+finalMan FÖDS inte till Hedning – men man BLIR det !

De som kommer till mig i vänskap och med ett öppet sinne, kommer aldrig någonsin förskjutas, men däremot utbildas – för sådan är Särimner.

Men på det hela taget – säger Mr Upsal – och så även jag – varför skulle någon, som inte är exempelvis svensk, islänning, dansk, finsk, eller norrman – eller inte heller har ett Europeiskt ursprung överhuvudtaget – alls intressera sig för Asatron ?

Det finns faktisk islamsk hedendom också, (eller rättare sagt arabisk, för-islamsk tro) lika väl som det finns judisk hedendom, till exempel – och det finns förstås Hinduism – ja miljontals, eller mer än en miljard människor i Indien och annorstädes är faktiskt hedningar de också – lika väl som det ännu finns utövare av grekisk, romersk eller keltisk hedendom, för att bara nämna några exempel.

tell you whatAlla folk har faktiskt SIN Hedendom – och de har rätt att SJÄLVA få bestämma, vem eller vilka som ska få tillhöra den…