Uppdatering, ankomster, avresor

Jag har hållit mig verksam med andra saker än denna blogg en hel vecka, för att bland annat – och i ett helt nytt sammanhang – möta och samspråka med en viss Jan Björklund och en viss Thomas Gür, ifall de nu är bekanta för er läsare. Eftersom jag både ogillar det här med name-dropping och kändis-skap, skriver jag inte deras namn med versaler eller bifogar några länkar denna gång, eftersom det torde vara onödigt. För övrigt håller jag ju närmast på att bli känd själv också, låt vara i låt oss säga somliga kretsar, eller skaffa mig en ryktbarhet av den rent Herostratiska sorten. Sade jag inte att alltihop var högst tve-eggat, likt det svärd, som en gång fördes mot Damokles ?

Moshe Dayan var en märklig man, och hans vän Ben Gurion – körde helst Centurion !

Jag mötte också en ny vän som på pricken liknar Moshe Dayan, ifall ni nu vet vem han var eller till och med minns honom. Han var i alla fall min stora idol när jag var fyra år gammal. Han hade ju svart lapp för ena ögat, om ni minns, och det betydde i en fyraårings Värld att han måste vara pirat, eller sjörövare. Och dessutom körde han stridsvagn, vilket är vad som i denna 2020-talets värld kallas SNABB FÖRMÅGETILLVÄXT eller att vara verksam på flera områden samtidigt. Min fyraåriga hjärna trodde på 1960-talet att Dayan måste vara en påhittad figur, kanske ett trick av Hollywood eller fake news på något sätt, alltså ”på tv” som vi sa då, eftersom vi redan anade att vad den svenska statstelevisionen ballrade om, och vad våra media även då sände ut, inte kunde vara sanning. Men min egen far förklarade för mig att jodå, Moshe Dayan existerade eller var ”på riktigt”, och därmed bestämde jag mig redan då för att det där, det skulle liksom en dag hädanefter bliva min musik…” om ni förstår hur jag menar.

Sådär !

Det var dagens hedniska tanke… Gack iväg, I hedna och I ludna, och gören I ock Sammalunda…

 

BOGUS: Bluffen om ”Väntljusstaken” har INTE ETT DUGG med Asatro eller Hedendom att göra.

Det finns många lögner om hedendom och Asatro som en del fördomsfulla eller illvilliga personer sprider över hela Internet. En av de mest groteska är att det på något sätt skulle ingå en period benämnd ”vent” – liknande den kristna Advent – i våra förberedelser inför Julen, vilket bland annat skulle ta sig uttryck i särskilda ”Väntljusstakar” liknande seden med Adventljusstake, som inte är äldre än nazismens 1930-talet, och som direkt inspirerats av tyska förlagor.

Adventsljus har alltså ingenting, ingenting alls med svensk folkkultur, och ännu mindre med Hedendom att göra. Den ende person, som någonsin hävdat att hans eget fåniga påhitt med ”Venteljus” (felstavat – ordet är inte ens korrekt svenska) är en viss medlem av något samfund som påstås syssla med ”forn sed” i Åmål, eller någon annan idiotisk avkrok, någonstans. Men detta är inte ”fornt” för fem öre – utan ett påhitt från 2010.

Äldre än så är inte denna sedvänja, och den har inte ett förbannat dugg med hedendom eller Asatro att göra.

FÄ var just ordet, ty det är idel FÄHUNDAR som hittat på detta… FÄ och UR är dessutom INTE samma runa…

Ändå har lögnerna spritt sig, även utomlands, och en hel del personer – i Tyskland då – tror tydligen på denna förbaskade dynga.  Uppenbarligen och synbarligen har de alldeles fel uppfattning om vad Nordisk kultur är för något, och vad som ingår i den – men för all del – vill de tro på sagor och moderna påhitt, så skall jag väl inte ta dem ur deras dumma griller.

Sött ? Javisst, men det är INTE Asatro eller Hedendom…

Av ren princip anser jag också, att man inte ska presentera dåliga falsifikat som om det vore fakta, för sådant har inte med verklig kunskap att göra. Påstår man att något skulle vara ”äkta nordisk folktradition” eller något ditåt, måste man också ha vetenskapliga fakta som talar för saken, och inte bara lösa påståenden från New Age-profeter..

”Tradition” anger vanligen någonting, som överlämnats i flera led – till exempel inom en släkt. Det är vad ordet betyder.

”Nyuppfinner” man sk traditioner så är det faktiskt bara ”hitte på” eller vad man själv känner för – för stunden – och det har inte ett enda dyft med traditioner att göra.

Vem som helst kan naturligtvis hemskt gärna göra så, ifall han eller hon nu vill – eller känner för det – men det är inte en ”äkta tradition”…