Månadsarkiv: april 2020

I vilket Allmogen (och Hedniska Tankar) påminner om Gunnar Olof Hyltén-Cavallius

av

Sajten Allmogen – som ägnar sig åt nyare svensk folkkultur – tar idag upp Gunnar Olof Hyltén-Cavallius kända verk ”Wärend och Wirdarna” från 1863-68. Olof Hyltén-Cavallius, som han kallades under livstiden, räddade mycket av minnena av den Asatro som var levande i folkmedvetandet ännu under 1800-talets första hälft, framförallt vad hans småländska hembygd angick, och hans bok finns nu att läsa i E-upplaga. Det är faktiskt en värdefull insats för folkbildningen, som ”Allmogen” gör.

Inglinge Hög i Småland, efter Hyltén Cavallius

Folkslagsbeteckningen ”Wirdar” som namn på Värends ursprungliga invånare används idag inte så ofta, men de minnesgoda kommer kanske ihåg den från Frans G Bengtssons ”Röde Orm” där den flitigt förekommer i beskrivningarna av Skåningars och Smålänningars gränshandel och strider. Inte minst i skildringen av hur Wirdarnas kvinnor tog sig an den från kristendomen helt avfallne Fader Willibald, och gjorde en Frejs gode av honom, är läsvärd.

Hyltén Cavaliius började sina insamlingar av sagor, folkminnen och berättelser redan på 1830-talet, och hade alltså mer än 30 års erfarenhet, när han till slut bestämde sig för att bli etnolog och författare på allvar. En av hans bärande idéer i boken är att Sverige befolkades i flera omgångar, och han lanserar bland annat den något udda teorin att Trollen var minnet av utdöda urinvånare, något han fick från en annan forskare vid namn Sven Nilsson, som skrev en bok med titeln ”Skandinaviska Nordens Ur-invånare” redan 1838-43. Då var antropologin och paleontologin ännu inte upptäckt, och även om man upptäckte de första Neanderthal-fossilen redan på 1850-talet har det senare visat sig, att Hyltén-Cavallius tankar om ett nordiskt urfolk, vars genetiska minnen kanske lever kvar ännu idag, inte var helt fel ändå. Hur underligt det än kan låta, har alla dagens nordeuropéer faktiskt 7-8 % neandertal-DNA i genomsnitt.

Hyltén-Cavallius var sannerligen inte en man som väjde för vilda teorier. 1883, sex år före sin död, gav han Vetenskapsakademin i Stockholm en stor avhandling om Lindormen eller Draken i Småländsk folktro, där han på grundval av ett rikt intervjumaterial hävdade att Lindormen faktiskt fanns, och var en cirka 3-5 meter lång manförsedd giftorm, som faktiskt borde finnas i Sverige – ja han till och med utfäste en belöning på den dåförtiden svindlande summan av 1000 kronor till den som kunde leverera en död eller levande Lindorm till Sunnanvik, den herrgård där han själv var godsägare, men underligt nog hörde ingen av sig.. Ormen kunde inte bara ringla fram som ett hjul, utan också resa sig upp till två meter från backen, och spruta etter och gift över eventuella angripare. Inte mindre än 48 ögonvittnesskildringar lyckades Hultén Cavallius samla in, och det får kanske räknas som en bragd inom kryptozoologin, än idag, även om ingen har observerat Lindormar i Småland de sista 130 åren eller så..

Lindormar finns numera inte, sedan de blivit effektivt bekämpade av skarpskyttar från Kronobergs Regemente..

Men vida mer intressant var som sagt vad Hyltén Cavallius skrev om kvarvarande Odens- och Friggsdyrkan, och hur blot och offer fortfarande försiggick på gamla fornminnesplatser i Småland så sent som kring 1850-talet. Sunnanvik, den herrgård som Olof – som han kallades under livstiden – Hyltén-Cavallius bodde på, finns kvar än idag, och var åtminstone på 1980-talet kvar i samma släkts ägo. Viktigare är också att berätta en smula om hans liv, vilket ”Allmogens” författare glömmer.

 

Olof Cavallius var prästson, gick i skola i Växjö och blev 21 år gammal filosofie magister i Uppsala. 1839 började han på Kungliga biblioteket i Stockholm, och var nära vän med George Stephens, en engelsk arkeolog och runforskare, som på 1830-talet kommit till Sverige och bland annat roat sig med att översätta ”Frithiofs Saga”. Även om han inte kunde bli hedning under ett artonhundratal, som fortfarande plågades av kristet förtryck, så hade Hyltén-Cavallius onekligen starkt hedniska sympatier, och han hann med att grunda såväl Smålands Museum som Svenska Fornminnesföreningen – fullt seriösa och vetenskapliga verksamheter, som ju finns kvar än idag.

Men inte nog med det. Han lär också ha varit nära vän med Kung Oscar I, som till och med använde honom som spion i Köpenhamn och medlem i Sveriges underrättelsetjänst, ända tills Hyltén-Cavallius köpte Årsta Holmar och Årsta Herrgård utanför Stockholm, där han bodde mellan 1850 och 1857. Vintern samma år drunknade hans son i en isvak mellan Södermalm och Årsta Holmar, och 1856 utsåg Oscar I Hyltén-Cavallius som chef för Kungliga Teatern, som Dramaten då kallades – det lär ha skett med orden ”Min vän ! Jag vill att min vän genast antager den platsen” och Cavallius, som inte alls förstod sig på teater och heller inte hade det minsta fallenhet för yrket, fann sig 38 år gammal tvungen att lyda.

Gudalundar, Blotstenar och stensättningar var fortfarande orörda i 1850-talets Småland

August Blanches kända uttryck ”Det skall fan vara teaterdirektör !” fälldes visserligen tidigare, men Dramaten var ett enda virrvarr av intriger, kungens älskarinna Emilie Högkvist skulle ha de största rollerna, och teatern och dess skådespelerskor höll också på med dold prostitution, och dessutom gick teatern dåligt rent ekonomiskt. Hyltén-Cavallius fick skulden för allt i tidningarna, särskilt Aftonbladet, och nästa Kung – Karl XV – som blev ”Kron-Kalle” med hela svenska folket lär ha sagt att det var ”rent svinaktigt och fördjävligt” hur pressen behandlade Hyltén-Cavallius, men gjorde inte det minsta för att hjälpa honom, för se censur och censurdebatt hade Bernadotterna varit rädda för sedan Karl XIV Johans dagar, då det ju nästan blev revolution i Sverige. Allt detta och mer kan man få lära sig i en bok med titeln ”Smålands Sällsamheter” utgiven av Olle Ekstedt 1987.

Hyltén-Cavallius på äldre dagar

 

1860 beordrade Kungahuset Hyltén-Cavallius att bli chargé d’affaires i Rio de Janeiro, eftersom Brasilien räknades som en stark ekonomi på den tiden, och förmodligen ett land som skulle kunna ge oss import- och exportmöjligheter. Man nekade honom att ta familjen med sig, och i princip var det en ren landsförvisning som kvällspressen tvingat fram, och till råga på allt slog Hyltén Cavallius benet i en lår med böcker han som bäst höll på att packa inför avresan. Därav fick han ett infekterat och oläkt sår, som skulle plåga honom i resten av livet, och det så svårt att han inte kunde gå utan käppar och kryckor i sin levnads tid – djungelröta och brist på doktorer i Brasilien gjorde förstås inte saken ett dugg bättre.

Men Hyltén-Cavallius dog inte, som hans fiender räknat med. De Sverigefientliga krafter, som var igång redan då triumferade aldrig, och 1867 grundade han som sagt svenska fornminnesföreningen, och slog sig ned i den hembygd man på falsk och orätt grund tvingat honom att lämna. Han byggde ett stort antal vägar och broar genom hela Kronobergs län för egna pengar, och blev ordförande i Kronobergs Läns Hushållningssällskap, medan hans överlevande söner fortsatte inom det militära – vid Kronobergs Regemente, förstås. Jordbruket utvecklades, järnvägar drogs – allt genom hans försorg – och utöver att utveckla en hel landsända i Sverige, var han alltså verksam inom Asatro och fornforskning.

Sunnanå Herrgård, som den ser ut idag

Det berättas, att Hyltén Cavallius som över 70 års ålder kallats till Jäts Tingshus i ännu ett vägförvaltningsärende. Där ställde han sig upp inför rätten, och vägrade att sitta – fastän krokig och böjd, med kryckor och allt – för inför svensk lag, sade han, ska också kungen själv bli stående, sade han. Häradsrätten, bönderna och alla åhörare ska ha ställt sig upp de med och hurrat, för inte kunde de sitta ned, när den främste mannen och Smålänningen bland dem valde att stå, så gammal han var – och folkets kärlek blev hans hedersbevisning.

 

Åter ett verk av Hyltén-Cavallius – som räddade mycket av den svenska hedendomen…

Varför varnar inte Folkhälsomyndigheten för Ramadan i Sverige ?

av

Idag tar Mohamed Omar på bloggen ”Det Goda Samhället” upp min frågeställning om Ramadan alls är en svensk tradition, och lägger dessutom till ett annat spörsmål – Han frågar sig varför inte Folkhälsomyndigheten VARNAR för den skadliga traditionen, rakt av… Och han konstaterar:

Islam är en invandrarreligion som inte har någonting att göra med svensk kultur, svensk historia och svenska traditioner. Vanligt folk är många gånger klokare än politiker. Om du går runt på stan och frågar folk på måfå om de kan nämna ett antal svenska högtider så är chansen ytterst liten att någon kommer att säga ramadan. Jag tänkte att eftersom Folkhälsomyndigheten bryr sig så mycket om vår hälsa, och även om invandrares hälsa, borde den inte ha publicerat varningar mot att fasta i ramadan på arabiska, somaliska och turkiska och så vidare ?

Det har många gånger visat sig, att fastande under dagtid är skadligt för alla fordonsförare, vårdanställda, sjukvårdsbiträden och snart sagt alla samhällsnyttiga anställningar. Lastbilstidningen ”Proffs” har precis som Mohamed Omar konstaterat att yrkesförare som fastar är trafikfarliga. Fasta leder till trötthet och koncentrationssvårigheter, och det är heller inte bra för skolelever och studenter, vars läsförståelse och förmåga till inlärning sjunker markant, allt pga Islam.

Bussolyckan i Sveg 2017 där 5 svenska barn dödades, 8 lemlästades för resten av livet och där 18 personer ytterligare hamnade på sjukhus berodde bara på en enda sak – en muslimsk busschaufför som firade Ramadan… Hur många svenska dödsoffer ska denna skadliga tradition kräva i år ??

Redan 2017 skedde en hemsk olycka i de svenska fjällen på grund av en muslimsk busschaufför som vägrade äta ordentligt, vilket föranledde en sk ”enkel fråga” i den svenska Riksdagen. Statens haverikommission konstaterade, att den skyldige hade tillbringat 7,5 timmar bakom ratten utan vätska och mat, varför hans blodsockernivå var i jämnhöjd med fotknölarna, och halvsovande körde han rätt av vägen, som en vansinnig. I Göteborg har allvarliga spårvagnsolyckor inträffat, troligen av samma orsak.

Också vätskebristen spelar in. Professor Ron Maughan vid Loughborough Univerity gjorde en undersökning i en körsimulator där resultatet blev dubbelt så många olyckor vid vätskebrist. Den engelska tidningen The Telegraph har en artikel som jämför vätskebrist med att vara berusad. I andra länder som har stor erfarenhet av fasta går man ut med rekommendationer för dem som kör bil. Till och med undersökningar som gjorts i Muslimska länder visar samma resultat – de som fastar är helt klart sämre bilförare.

Trafiksäkerhetsorganisationen RoadSafety UAE i Förenade Arabemiraten studerade 1 651 olyckor som inträffade under 2017 års ramadan i landet och i den förklaras att fasta kan resultera i uttorkning och lågt blodsocker, vilket i sin tur kan påverka uppmärksamhet, koncentration, syn och reaktionstider. Förutom själva fastandet, kan ät- och sovmönstret under perioden orsaka trötthet, utmattning, otålighet och distraktion.

Olyckorna beror dock inte alltid på utmattning och trötthet. Många bottnar i allt för höga hastigheter. Att många har lite extra bråttom just under ramadan har en förklaring. Man vill hinna i tid till kvällsmaten (iftar). Och Mohamed Omar konstaterar:

Folkhälsomyndigheten varnar för tobak, alkohol och dåliga matvanor på sin hemsida, men inte för ramadan. Det måste väl ändå vara en dålig vana att varken äta eller dricka under ljusets timmar? Ja, särskilt nu under sommaren. Den arabiske profeten Muhammed, eller vem eller vilka de nu var som skrev Koranen, kände knappast till att dagarna var långa på sommaren i Norden. Sömnen blir förstås lidande när man sitter uppe sent på natten och äter socker i stora lass. Det är vanligt att man blir tjockare.

Målet för FHM borde vara att helt få muslimer att sluta fasta i ramadan. Det är inte bra för deras hälsa. Men det är heller inte bra för oss andra som inte tror på Muhammeds profetiska förmåga. För när folk inte äter blir de trötta, svaga och lättirriterade. Det kan leda till olyckor på arbetsplatser. Tänk på alla invandrarmuslimer som jobbar på äldreboenden och inom hemtjänsten i Sverige? (Det Goda Samhället 2020-04-28)

Ramadan-firande hör INTE hemma under vår Nordiska Sommar – inte under andra årstider heller !

Förutom olyckor i arbetslivet, på sjukhus och på vägarna – sänker förstås fastandet kroppens motståndskraft emot infektioner. Det är verkligen inte bra såhär i Corona-tider. Också meningslös aggression och våld följer som alltid i Monoteismens spår. Ifrån Algeriet, bara ett arabland i mängden, rapporteras detta:

One of the most expansive studies of this annual crime wave in Algeria revealed petty crime increased by a staggering 220 percent during Ramadan. Fights, disputes and assaults rose by 320 percent and instances of women and children being beaten at home increased by 120 percent. In addition, there was a 410 percent increase in accidents of various kinds and an 80 percent increase in deaths.

Ramadan är antagligen ett större hot emot muslimer än Covid-19, spår Mohamed Omar – och tycker att Folkhälsomyndigheten borde sluta upp med sin sedvanliga politiska korrekthet.

Själv konstaterar jag som Hedning att det finns bot för alla de Monoteistiska villfarelserna. Den ser ut såhär:

Den som äter Falukorv – gjord på ko och svin – behöver inte drabbas av trötthet, koncentrationssvårigheter, irrationella vredesutbrott eller sömnsvårigheter. Falukorven är en gammal svensk maträtt, som har Ursprungsbeteckning enligt EU nuförtiden, sk GTS eller Garanterad Traditionell Specialitet. Själv brukar jag tillaga den med Bacon, naturligtvis, såhär under Ramadan, och det tillgår som så:

1. Stek din falukorv i smör

2. klipp lite baconstrimlor över, som du innan stekt krispiga

3. Häll över massor av riven ost

4. Anropa de hedniska gudarna, högt och ljudligt och av alla krafter. Skrik ”SKE FREJAS VILJA” eller ”HELL ODIN !” medan du fortsätter matlagningen…

5. Häll på en burk krossade tomater, så att allt liknar en blodig röra – och tänk på de stackars barnen, som dog utanför Sveg.

6. Krydda med svartpeppar, och eventuellt lite timjan och enbär, som är HEDNISKA kryddor.

7. Ät – ät bara – ät tills du kräks – ät tillsammans med din familj, dina närmaste – bjud in grannarna och låt dem äta av denna goda baconrätt OCKSÅ, särskilt om de är muslimer – en enda baconbit kan BOTA dem från det monoteistiska vansinnet, och säkerställa att de aldrig tror på Allah mer..

Också i den svenska filmhistorien och kulturen spelar Falukorven en omistlig roll, så jag vill verkligen slå ett slag för den, såhär innan sommaren, medan det ännu är vardag och i väntan på Valborg, det stora Vanadisblotet och början på Frejas månad. Vem minns inte filmen ”Fäbodjäntan” där en falukorv förekommer i en minst sagt ”bärande” scen… ?

”Det är min födelsedag, så jag kan nog unna mig lite” säger en viss Fäbodjänta i en viss film…

Falukorv är dessutom billig mat, som kan ätas under kristider, likt den vi nu befinner oss i, där många etniska svenskar och invandrare tillika redan blivit arbetslösa, mycket beroende på Regeringen Löfvéns felslagna politik – så där ser ni minsann ! Det är bättre ni gör gott bruk av korven, än att ta efter en del extrempartiers skadliga politiska vanor !

 

Fritt efter ”Steget Efter” – svensk karikatyrtecknare

Hurusom det var ställt med Smittskyddet bland Väringarna anno 922 i Volga-Bulgary

av

Enligt Statstelevisionen SVT har nu en sjättedel av de som fått vård på sjukhus för Covid 19 i Stockholm hunnit dö och avlida. Hur många som dött och avlidit ibland de som nekats vård, vet man nog inte. Regeringen Löfvéns Sverige har fortfarande det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, och man kan inte påstå, att den svenska ”strategin” (som är helt obefintlig) skulle vara ”lyckad” på något enda sätt. I veckan lär det ha kommit fram, att Landsting och kommuner i Sverige skulle hållit ett hemligt möte, tillsammans med Arbetsmiljöverket, och slopat skyddsföreskrifter för vårdpersonal, så att dessa inte skulle arbeta med fullgott skydd.. Allt detta enligt SVT:s egna nyhetssändningar igår.

Vid underrättelserna om allt detta, kunde man fundera hur våra förfäder under järnåldern skyddade sig emot smitta, i synnerhet på långa resor.

Vet man något specifikt om det, undrar ni kanske. – Jodå, det vet man visst, svarar jag.

En med rätta klassisk skildringar av Väringar, Vikingar och Ruser kommer från Ahmad Ibn Fadhlan, Kalifen i Bagdads speciella sändebud, som genom Asiens öknar nådde staden Volga Bolgary vid Volgas övre lopp (se karta nedan) och träffade på långväga resenärer från Svearnas land. De var rödlätta, högvuxna som palmer, och bar yxa och verktyg i bältet – detta var det första han lade märke till vad gäller dem, men inte bara det. Ibn Fadhlan uppehåller sig särskilt mycket vid den personliga hygienen, vad man gör för att förhindra smitta och hur begravningssederna var ibland alla folkslag han mötte, det konstaterade man redan på 1939, när hans krönika i sin helhet blev översatt till svenska.

Ibn Fadlans schematiska färdväg (heldragen linje) till Volga Bolgary bland Volgabulgarerna, och hans vidare resa (streckad linje) tillbaka till Bagdad

Ibn Fadlan noterar till exempel att öken-nomaderna i landet Ghuzz (öknarna öster om Kaspiska Havet) har brokadjackor som de får från ryssar och araber, men att de går med smutsiga skjortor undertill. En del av hans observationer om Vikingarnas hygien är nog inte sanna, har forskarna enats om, för vi vet att Frankiska, Byzantinska och Engelska källor beskriver Vikinagrna som otroligt renliga, välkammade och välvårdade, fastän Ibn Fadhlan skriver motsatsen om de övervintrande båtbesättningar han mötte i Ryssland. Han skriver också att de ”från handloven intill axeln pryder sig med målade bilder av djur, träd och annat” och detta har av många tolkats som ”bevis” för tatueringar, även om det inte alls behöver vara så.

Till saken hör också att Ibm Fadlans berättelse är ibland de mest felöversatta och starkt förkortade texter som brukar publiceras i svenska skolböcker från det kristna 1900-talet, och där upprepar man helt okritiskt och utan källkritik hans mest ”braskande” påståenden. Så har man till exempel genomgående felöversatt det arabiska ordet ”Gulam” som kan betyda tjänare, elev, hjälpreda, arbetstagare, dräng, piga, yngre person (som står i någon form av beroende till en äldre) som träl eller slav, vilket är att starkt överdriva. Det är ungefär som om vi konsekvent skulle översätta det svenska ”lymmel” med ”satans djävel” på alla andra språk, eller som om vi skulle översätta det svenska ordet ”sked” med ”grävskopa”.

Den norske språkmannen och orientalisten Harris Birkeland utgav 1954 den definitiva översättningen av Ibn Fadlan på norska, och redan han påpekade hur man felöversatt och vantolkat flera ord, bland annat då det ovan nämnda ”Gulam” och flera andra centrala begrepp i texten.

Vi märker alla hur Regeringen Löfvéns Ministrar börjat trixa, ljuga, ta tillbaka sina egna uttalanden och komma med rakt motsatta påståenden emot vad de själva sagt. Var det kanske bättre på Vikingarnas tid – tja döm själva…

Det är ur Birkelands med rätta klassiska text jag hämtar följande skildring av hur Karantän på Vikingatiden gick till – för det hade man redan uppfunnit, hundratals år före de kristna..

Till och med våra förfäder hade lätta och praktiska sjukvårdstält för 1100 år sedan – Vad anser Socialministern om det, nu när tält saknas i dagens samhälle ?

 

§86: Om någon av dem blir sjuk, slår de upp ett tält för honom på flodstranden. I det lägger de honom, tillsammans med rika förråd av bröd, mat och vatten (beredskapslager var bra att ha, redan då – det har Regeringen Löfvén som vi vet helt missat !) Men de kommer icke nära honom och talar heller inte med honom. Ja, de besöker honom inte ensingång på hela tiden han är sjuk, särskilt inte om han är en enkel man, eller en tjänare åt någon. Men när han har blivit frisk reser han sig, och går tillbaka till dem. Och om han dör, bränner de hans lik (så att smittan inte sprider sig – en mycket förnuftig och rationell handling)

Men inte nog med det – det i våra dagar så ofta omtalade begreppet ”Flockimmunitet” var inte okänt på Vikingatiden heller, och här kommer en omvänd, i sanning ”Löfvénsk” strategi – den som syftar till att smitta ned så många medborgare som möjligt, i förhoppning om att Flockimmuniteten skulle infinna sig riktigt snabbt…

Tvättfat, hygienartiklar och kärl för medicin fanns redan då…

§84: De har för vana att tvätta ansikte, huvud och händer flera gånger om dagen, och då gör de som följer: De har en flicka hos sig, som kommer tidigt om morgonen med ett stort tvättfat med vatten i. Det räcker hon till den främste mannen bland dem, och så tvättar han händerna, ansiktet och håret i det, och han både tvättar det och kammar av det rakt ner i fatet. Han låter ingen orenlighet vara, utan ser till att allt hamnar i fatet, innan det går vidare till nästa man, och så åter nästa och nästa.

Pigan slutar inte att bära omkring fatet förrän alla har tvättat sig, kammat sig och snutit sig i det, till alla som är där i huset, och var och en av dem snyter sig, tvättar sig och kammar sig i det..

Så långt den arabiske krönikören – och avsikten är lätt att känna igen – antingen skulle bara en bland manskapet bli sjuk, eller i svårare fall alla – bördorna fördelades i alla fall lika, och där fanns heller inget kristet pryderi, och inga skamkänslor när det gällde sex…

”Var och en av dem har en bänk (tron, ordet ”sarir” i originaltexten betyder oftast tronstol) som han sitter på, och tillsammans med honom är de vackra flickorna som är bestämda för att säljas till köpmännen. Ofta har de umgänge med flickorna medan kamraterna ser på, och hon rider av honom grundligt och noga. (Där hör ni – här görs ingenting halvhjärtat !) Ofta kan det hända att de allesammans håller på med detta, den ene rakt framför den andre, och då kan det hända att det kommer en främmande köpman eller gäst för att köpa en kvinna av dem, men då får köpmannen vänta, tills de är klara och färdiga med sin syssla”

Så gick det till vid Volgas stränder, för över 1000 år sedan – gack i väg ni också, Hedningar små, och gör även ni sammalunda – ty snart är det FREJAS månad…

Hur man BÖR fira en HEDNISK RAMADAN

av

Statstelevisionen SVT påstod för två dagar sedan att Ramadan skulle vara en svensk tradition, vilket är en absolut LÖGN, och jämförde den med våra nationella hedniska festdagar som Valborg och Midsommar. Men Ramadan har inget med svensk kultur eller svenska traditioner att göra, eftersom det är en sedvänja som hör hemma i en av Världens allra värsta och skändligaste Monoteistiska förtryckarreligioner. Sådana traditioner skall inte ha någon plats i vårt land, och inte utövas här, eftersom det är direkt skadligt att fasta flera veckor i sträck, och dessutom yrkesarbeta som vanligt, då en virusepidemi råder, och kroppen faktiskt behöver alla näringsämnen den kan få tag i för att hålla sig frisk.

Skamligt och lågt nog har vår Regering försökt införa Ramadans inledning i vår Svenska almanacka också, även om den inte hör hemma där heller. Religionsfrihet råder visserligen i Sverige, sant nog, men den svenska demokratin är ingen självmordspakt. Den har rätt att försvara sig mot de krafter, som vill dess undergång och som försöker införa religiös diktatur istället. 

”Krrääänkt Ja bli såh Kräääänkt ! Shabba Yalla Akbar !”

Nu klagar Statstelevisionen, och gråter stora, stora krokodil-tårar medan man beklagar sig över att ”Ramadan blir inte som vanligt i år”. Ja, säger jag – då följer jag väl Statstelevisionens uppmaning och indoktrinering då, för jag firar ingen vanlig Ramadan, jag. Jag firar en HEDNISK Ramadan, förstår ni – eftersom jag är och förblir en Asatroende Hedning, och därför firar jag naturligtvis på mitt sätt, nu när man säger att Religionsfriheten ska råda.

Kan ni förresten hindra mig ? – Det tror jag inte… Och så här går firandet till:

Nu är det KOKTA FLÄSKET snart STEKT !

1. Här ser ni nu en förpackning med SCANS skånska och danska BACON som jag varit och köpt i närmaste livsmedelsbutik. Som ni ser står det EN HEL BURK MED SPRIT, ja alltså då alkohol eller al-khul på arabiska, liksom lite Falukorv, som förstås är gjort på fläsk och griskött, och som därför smakar extra gott. När jag stekt mitt bacon doppar jag den i spriten, som dessutom utgörs av Whiskey – men man kan också använda Renat Brännvin, som finns i mängder av svenska hem.

”Imamens vackra dotter – äter numer BACON och tycks ha förstått er !”

2. Helst hade jag förstås bjudit in Gina Dirawi, (som är ett kiligt vax) eller en av mina husfrejor – ”Vi er sgu gifte, men ikke med hinanden !” som det heter på klingande danska, och i ett slags treeevlig soffhörnsmässig och hemma-hos-TV-program anda stoppat i henne det stekta baconet, under dagtid vill jag dessutom påpeka. Det är en väsentlig detalj i sammanhanget. Mina husfrejor är lika många som årets månader, men ni får inte deras telefonnummer, och inga andra data heller, vilket är tråkigt för er. Naturligtvis lever vi i en ständig stämning av sex och snusk, samt hednisk skörlevad härinne, även om allt inte är som ni tror… ”hej du hedning och hoj du hedning” ropar nu somliga, medan nymoralisterna förfasar sig och de kristna skriker i högan sky som stuckna grisar, vilket jag redan vet, så det behöver ni inte tala om för mig.

BACON byggde denna vackra kropp !

 

3. Medan jag steker baconet och doppar det i spriten har jag dessutom bar överkropp, och äter det halvnaken eller i alla fall lättklädd, vill jag påpeka, för det är så man ska göra när man firar en Hednisk Ramadan. Och det sker under dagtid – glöm inte bort det ! Vissa hedningar är dessutom ena småborgerliga vrak till kristna, för de har kristna värderingar i hemlighet, men se det gäller inte mig och de donnor jag umgås med, ser ni !

4. När jag köpte baconet höll jag dessutom upp det i handen, så att alla klart och tydligt kunde se att det var bacon jag köpte, just under Ramadan. Såg jag någon beslöjad eller svartmuskig person, så viftar jag tydligt med baconet flera gånger i dennes eller dennas uppenbara åsyn, fast på håll – så att de kan varsebli, att detta rör sig om bacon. Jag talar med hög röst dessutom om för kassörskan i livsmedelsbutiken och alla andra som är där eller bara passerar förbi på gatan utanför att detta rör sig om bacon, och att jag köper och äter bacon, just därför att jag tänker fira en hednisk Ramadan.

Detta rör sig om Bacon. HEDNISKT Bacon i SÄRIMNERS NAMN !!

 

5. När jag går hem från butiken, håller jag baconet i ansiktshöjd, så att alla närvarande tydligt kan se det. Jag stoppar inte ned det i en matkasse eller liknande, utan visar det öppet, och så tänker jag göra under hela Ramadan, varje gång då jag köper mitt Bacon, som jag förtär mycket små och symboliska kvantiteter av, i en hel månad. Man kan ju tärna det också, blanda det i soppor och snart sagt all mat, eller torka och röka. För mig finns ingen ”fläskfri” ärtsoppa eller liknande. I krigs- och kristider gäller dessutom Särbestämmelser gällande Särimner enligt Koranen, har jag fått veta, och varje muslim får därför göra ett undantag i så fall och snällt äta upp vad som finns på tallriken, vartän det sker..

Design Jim Lyngvild – og den er svaert go !

6. Man kan också steka sitt bacon över en utegrill på balkongen, så att alla grannar och hela förorten kan ta del av de goda dofterna. Så kan man göra hemma i Höje Taastrup, Hallunda, Kortedala, Rinkeby, ja snart sagt överallt, där Ramadan-firare och dylika lirare ofta samlas – bara för att visa dem var skåpet ska stå. Det är faktiskt de, som är här på VÅRA villkor, och det är VÅRA villkor och inte DERAS som de faktiskt får ta och anpassa sig till – om de nu alls vill bo i ett fritt samhälle.

7. Ibland brukar jag pensla mitt bacon med Highland Parks tovsmakande Whiskey Einar – efter Torv-Einar själv – som dessutom kommer i en sober flaska, designad av Jim Lyngvild i Danmark, den berömde hedningen ! Det maa rekommenderes !

8. Man kan också köpa hem såkallad Pic-Nic bog eller SPAM som den heter i England och USA, som också är gjord på svinkött, precis som den äktsvenska falukorven. När jag passerar en matbutik som är Kosher eller Halal, eller helt fel ute på annat sätt – genom felaktig kulturell anpassning till Monoteismen – brukar jag alltid sticka in huvudet, och fråga om de har Skinka eller Fläsk att köpa – och om de svarar ”nej” eller ”det finns inte här” frågar jag alltid, varje dag och upprepade gånger om de kan ta hem det. Om de till slut faller till föga lägger jag ned min kampanj – annars fortsätter jag tills de ger med sig. I förorten där jag bor har en halal-butik redan drivits i konkurs genom mina utmärkta metoder, och även om den nu återuppstått i annan och tvivelaktig regi, kommer jag fortsätta mina konsument-kampanjer..

9. Ser du att en moské håller på att byggas i ditt närområde, kan du gärna åtgärda det. Lägg en Pic-Nic bog i betongen, eller låt mura in en förpackning bacon i en bönenisch, då ingen ser... Efter det SITTER DET I VÄGGARNA att SÄRIMNERS SÄNDEBUD varit där – och då hjälper varken böner eller klagosånger längre…

10. Sprid ditt bacon ! Idka matlagning ! Blanda bacon i salladen, falaffeln, ja all mat och bjud in dina grannar – ”seeda” området med baconfett på alla dörrhandtag, hissknappar, telefoner du ser. På så sätt kommer alla personer, som kommer i minsta beröring med Baconet, ofelbart förvandlas till hedningar på nolltid, och hamnar aldrig någonsin i Allah Akbars paradis, för så står det skrivet..

 I USA finns det Whiskey, som är SMAKSATT MED BACON – det borde vi ha här med !!

11. Kanske vet du redan om att det finns en särskild grisras, som kallas Husumer Protest-Schwein och som avlades fram i det Preussiska Schleswig redan på 1850-talet ! Den befolkning som fanns där var etniskt dansk, Nordbor och vägrade ställa sig under tyskt, Europeiskt eller kristet styre. De släppte ut en massa röd-och vita grisar på alla torg i alla städer – bland annat Husum – och så fick dessa ädla djur sitt namn. Sedermera blev de utrotade av fanatiska kristna, men man har lyckats återskapa dem, och nu finns de i flera tyska djurparker och även i Danmark och Sydsverige. Ungefär 140 djur finns ännu kvar i Världen – och om du är bonde – sprid deras gener och föd upp dem, samt släpp ut dem överallt – som en form av politisk protest emot Islam !

Julskinkan är GARANTERAD för han, som kommer i SÄRIMNERS namn !

”Det er det Danske Smil !”

12. Har du hört om DEN TREDJE GRISENS MIRAKEL ? – Jaså inte… Då ska jag förklara det för dig – det är nämligen en av de strängt bevarade hemligheter, som endast Särimners Sändebud bär på, och känner till genom sina onämnbara riter…  Tänk dig att du tar tre danska grisar. Du märker upp dessa på sidorna med ofarlig och giftfri spray-färg, och märker dem med siffrorna ”1”, ”2” och ”4”.

Sedan släpper du ut dem framför en moské, eller kanske ett stort muslimskt varuhus – ja en bisarr basar helt enkelt. Det kunde också vara Folkhögskolan Ibn Rushd, eller något liknande plejs, men givetvi uppmanar jag inte på något sätt dig som läser detta att göra några olagligheter, utan bruka ditt sunda förnuft och omdöme, som Regeringen Löfvén påstår att den gör vad gäller Corona-skandalen. Den första grisen blir kanske skjuten rakt i huvudet av muslimska fundamentalister, innan den ens kommer fram – men gris två kommer kanske in genom bakvägen, och nummer tre blir övermannad av en ilsken mobb.

Operationen har till synes helt misslyckats – men har den egentligen det ? – och Polis kommer till platsen. Myndigheterna konstaterar nu grötmyndigt, att de fångat in och oskadliggjort gris nummer 1, två samt 4. Vill du förvirra dem ytterligare, kan du märka upp dem med runor, som ingen utländsk myndighetsperson eller muslimsk polis i Sverige kan läsa. Använd då gärna Tyr- och Odalrunorna, eller något annat lagom kontroversiellt tecken, som inte alls är olagligt – men snälla ! – inga hakkors eller så… Polisen och den rasande mobben kommer nu att lägga alla sina återstående resurser på att leta efter gris nummer tre.

Men det fanns aldrig någon tredje gris !! Den var aldrig ens där – den är en illusion, luft, lurendrej – och helt osynlig…utom i myndigheternas och islamisternas sjuka hjärnor…

ÄNDÅ kommer de leta och leta och söka i timmar, dagar och nätter efter DEN TREDJE GRISEN – och DETTA – det säger jag eder – är tecknet !!

Gör klistermärken och sätt upp – Det lyckliga 2019 var ”Grisens år” i det hedniska Kina – men nu lever vi i Råttans år…

KRÄÄNKT ! JA E KRÄÄÄNKT – Å JA VILL KLAGA ALLTSÅ !! (Det har du inte mycket för, din skägg-mops !)

I vilket Linus Karlén kommenterar ”Den svenska offerseden”…

av

Jag nämnde ”Esoterisk Asatro” alldeles sist i mitt förra inlägg – och jodå – organisationer, personer och till och med internet-sajter och bloggare som ägnar sig åt just detta finns i rikt antal i Sverige. Vårt Sverige. En av de mest undanskymda, men samtidigt mest verksamma, utgörs av Västgöten Linus Karlén, annars bland annat skönlitterär författare och radio-bloggare på sajten ”Lidskälv” eller rättare sagt Lidskjalf, för så stavas det faktiskt – oberoende av vad den tossige Professor Lars ”Liten” Lönnroth påstår på Wikipedia om vad som är korrekt svenska eller inte…

 

I den svenska Asatrons ankdamm har Linus Karlén hittills gjort sig mest känd för sin roman ”Inkräktarna” som jag tyvärr själv inte läst, då jag enbart sällan läser romaner, och alltid haft den goda principen att aldrig kommentera skönlitterära verk av personer jag anser som vänner. Ändå har romanen getts ut på eget förlag i två upplagor, och blivit hart när en klassiker och en storsäljare – i alla fall bland de invigda. Temat i romanen är Sveriges kristnande, som mycket ofta både var ”Schwertmission” eller ”Zwangsmission” och inte alls ”Wortmission” för att nu använda bland kontinentala forskare erkända och accepterade termer – alla tre medel helgar ju ändamålen för dessa kristna, som vi så väl vet.

Själv påminns jag om det snart aktuella temat ”Midsommar”, som även berörs i ett med rätta klassiskt kapitel av Jan Fridegårds ”Trägudars land” – också en hel romanserie eller en litterär skildring märkt av sitt språk och sin tid, så att säga – vilket väl alla litterära skildringar av historiska processer väl är. Inom kort kommer jag publicera Fridegårds text här, så får ni se vad jag syftar på…

Nåja.

På den alldeles utmärkta bloggen ”Lidskälv” behöver författaren inte själv lida för sina misstag, ity att han råkat bli sedd av Särimner !

Och den som blivit sedd av Särimner, är som ni vet för evigt frälst, bärgad, burgen och höjd ovan all misstanke. Nu rekommenderar jag – kraftfullt och tjoande – denna blogg för genomläsning, och lägger till en länk här bredvid.

Linus Karlén har i dagarna recenserat en bok med titeln Året i västsvensk folktro av en viss Hans Carling, vilket lett honom fram till vad han kallar ”Den Svenska Offerseden” och en teori om blotandet kring Midsommar, Midvinter och de stora solstånden, alltså vårdagjämning och höstdagjämning, även om han till skillnad från mina Värmländska sagesmän i trakterna av Eda och Glava inte gett sig till att rekonstruera en lunisolär kalender, i flera steg – innan kristnandet, efter kristnandet och efter sentida folktro – för allt detta är tidsmässiga distinktioner, som man gör bäst i att hålla i minnet.

Dessutom fanns kanske – som mina sagesmän antagit – en period då man under svensk bronsålder enbart tillämpade en månkalender, även om jag har svårt att tro på just den hypotesen själv, därför att redan megalitmonumenten från vår Bondestenålder, liksom ”Der Berliner Goldhut” och Pejlskivan från Nebra (alltså kontinental bronsålder) motbevisar alltsammans. Lunisolära kalendrar, liksom en mycket noggrann uppskattning av solårets längd, måste ha funnits redan då.

Allt är inte så felaktigt, som de dumheter ”Lasse Liten” Lönnroth – som mycket ofta ”Rothar i Lönn” – vräker ur sig på Wikipedia, om att Nordiska Asatrosamfundet (se hans artikel där) skulle ha ”utgått från Margaret Murrays teorier om årshjulet” vilket är ren lögn, och dessutom kvasi-intellektuell soppa.

Vad den förträfflige Herr Karlén säger om ”offerseden” och själva det kalendariska blotandet, är tvivelsutan sant, och det kan vara värt att minnas, både till Inledningen av Segerblotet i Frejas Månad – det som somliga kallar ”Valborg” och den Midsommar, som kommer att inträffa i år liksom alla andra år, så länge marken gror, och människorna skall leva.

Jodå – Kalendariska fester enligt ”Årshjulens” princip finns och fanns även i vår Asatro – som inte alls är någon ”sed”….

Även vad gäller ”Odinism” och en hel del annat har Linus Karlén många värdefulla insikter att ge som skribent – men missförstå mig rätt – den sanne ”odinistens” väg är oftast inte den ni tror, eller vad idiotiska amerikaner propagerar för på nätet. Till Särimner kommer endast de två gånger korade och valda, och ingen kommer inför det trynet, som inte två gånger fått sitt namn nämnt inför den Störste av galtar och svinens suverän, ty vi tror på en kroppslig Särimner med Hamn, Hug och Lit – evinnerligen.

Endast de kortsynta förblir de långnästa, och vid slutet står segern ! (Jung hade rätt – men det skall till ESOTERICA för att rätt förstå honom – solis sacerdotibus )

 

”Vi er de röde – Vi er de Hvide – I konformisme, saa vil vi skide…”

Försenad sjösättning för Oseberg-kopia

av

Många är de seglande kopior av Oseberg-skeppet som sett dagens ljus genom åren. Från ”Dronningen” som sorgligt nog förliste redan på 1990-talet – man byggde en exakt kopia av den kraftigt torkade och med alun-konservering krympta konstruktion som står på Bygdöy-muséet i Oslo än idag – men det visade sig att bara några centimeters fel i skrovet kunde vara ödesdigert…

Vänner i världen rapporterar nu till Hedniska Tankar att sjösättningen av den nya Saga Oseberg på Oseberg Vikingarv blivit försenad, allt tack vare Covid-19 pandemin.

 

Mera om det fantastiska bygget – till och med utsmyckningen är rekonstruerad i detalj, som du kan se på bilden här – kan du få läsa, om du följer denna länk.

 

Trots alla år av kristet förtryck, sjukdomar och annat otyg, finns ändå en plats för det sköna, rätta, sanna och goda här i Världen. LÅT HEDNA ER, SVENSKA FOLK !

 

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

— —

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

– Ur Esaias Tégner, ”Det Eviga” 1810

”Och i England, ja ja… !”

av

Återigen har jag hört på vår kära Statstelevisions utsändningar, fast jag antagligen inte borde göra det. Mycket som sägs där är osant, även om nyhetsrapporteringen om de flesta ämnen på sista tiden hållit sig relativt objektiv. Idag hade det insmugit sig en liten nyhet från utlandet, som snabbt blivit viral och uppmärksammats i många länder, eftersom den såhär i Covid-19 krisens tider inger en strimma av hopp. Det var den 99 årige Kaptenen och Krigsveteranen Tom Moore i England, som SVT så tillfälligt och i förbigående nämnde. Han fyller snart 100 år, och när han förra året bröt höften, bestämde han sig genast för att återgälda det långa liv han levat som veteran med att starta en insamling, ”Walk for the National Health Service” och gå hundra varv i sin egen trädgård, om det så skulle bli det allra sista han skulle företa sig i detta livet.

Kaptenen från Burma – som aldrig gav upp

Detta rörde mitt hedniska hjärta, eftersom det finns vissa saker och personer jag respekterar mer än andra, och vissa saker och personer jag fullständigt saknar respekt för; vilket jag påpekat tillräckligt ofta. Även kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet har tagit upp mannen som nu blivit ”Captain Tom” med hela Storbritannien, men kvällstidningarna ger oss såklart inte mycket om vem han är, och inte heller SVT ger oss mycket av sanningen, varesig om personens tidigare liv eller vad han just nu uträttat på sin ålderdom. Dessutom skiljer sig kvällstidningarnas rapporter åt, och som vanligt har de fel i sak. Aftonbladet skriver att han samlat in över 150 miljoner kronor genom sitt eget högst personliga initiativ, Expressen påstår att det ska vara 200 miljoner. BBC och andra utländska medias rapporter är som vanligt långt korrektare än de svenska.

NHS, the National Health Services, har aldrig varit en självklarhet i Storbritanniens politiska liv, och det skall man komma ihåg. Medan Sverige fortfarande har det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, ligger det tätt befolkade Storbritannien som nummer fem – och där möter man pandemin med oerhört mycket mer seriösa och vederhäftiga metoder än i Stefan Löfvéns förslappade, sjuka, handlingsförlamade Sverige.

Ledaren-Svetsaren har idag förnekat rena fakta, när han står rakt fram och säger att ”Sverige inte sticker ut” trots att han mycket väl vet, att Sverige har ett dödstal högre än de flesta andra länder, inklusive Donald Trumps USA, där sjukvårdssystemet ser ut på ett helt annat sätt – och trots att vår sjukvårdspersonal också gör fina och modiga insatser, hindras de mycket ofta av just det system, som Nomenklaturan i vårt land byggt upp. Regeringens högst egendomliga vägran att tillåta Covid-19 tester eller skydda vårt lands gränser är bara två exempel.

Tro honom inte ! Han LJUGER – och HAN LJUGER STORT. Dödstalen är större i Sverige än i hela Norden, och vi har det sjunde största dödstalet per capita i hela Världen.

DETTA ÄR FAKTA !! (Svt:s egna siffror bevisar det)

I Storbritannien bemästrar man det egna landets svåra situation på ett helt annat sätt än här hemma i Sverige. Där ställer man upp för sitt land och sin nation – och man har en betydligt vettigare politisk ledning än vad vi har hos oss; som man kan se inte minst av det brittiska EU-utträdet. Captain Tom Moore har slagit an en sträng hos hela den brittiska nationen, och hans insamling gav plötsligt i dessa Covid-19 tider mer än 23 miljoner pund och mer än 650 000 namnunderskrifter – och det överraskade också honom själv. Hans gamla  Bataljon ställde omgående upp med en hedersvakt, när Tom Moore gick det 100:e varvet i sin trädgård – på grund av dess storlek och hans ålder, orkar han inte mer än tio varv åt gången nu – och när Boris Johnson såsom Premiärminister informerats av saken, meddelade han genast att Tom Moores insats ej skall förbli glömd, utan ihågkommas. Man har också föreslagit honom till knighthood, vilket tillhör de finaste titlar en brittisk soldat överhuvudtaget kan få.

Jämför detta med hur vår egen Statsminister behandlar etniska svenskar, och våra allra äldsta medborgare – det första han gjorde var att uppmana oss att ”säga farväl” till dem allesammans – och på det mest cyniska sättet av alla, har han också underlåtit att vidta de åtgärder, som kunde ha räddat många svenskars liv.

Men låt oss nu se tillbaka på Kapten Tom Moores långa tid ibland oss, och allt vad han hunnit ge sitt eget land. Han föddes 1920 i Yorkshire – detta Danelagens mest centrala landskap – som son till en familj av byggare och murare – och när kriget kom, tog han genast värvning som 19 åring. Han blev pansarofficer – ett släkte av män som alltid varit kända för att vara självständiga, fatta snabba beslut och slåss in i det sista. Hans bataljon – i Brittiska armén är självständiga bataljoner viktigare än själva Regementena – var 8 DWR, 8:e Bataljonen i ”The Iron Duke” Wellingtons ärorika regemente, som annars mest kom att slåss mot DAK, Deutsche Afrika Korps i Nordafrika.

Tom Moore kom istället att byta bataljonsnummer till 9, och ur 9 DWR satte man upp ett helt nytt regemente, 146 RAC (Royal Armor Corps) eftersom den första brittiska pansarkåren var under uppbyggnad då, och dessutom fortfarande ett vapenslag under utveckling. 146 RAC råkade bli stationerat i Indien, och Tom Moore tillbringade sin mesta tid under Andra Världskriget i först Bombay och sedan Calcutta. Det var först 1945, som han sattes in i regelrätta strider, men de skulle också komma att bli ytterst hårda.

Tom Moore som nybliven löjtnant, 1941

Hela kriget igenom var Moores regemente utrustat med den alldeles för tunt bepansrade och lätta Valentine-stridsvagnen, som tyskarna skjutit sönder och samman, det ena kompaniet efter det andra, borta i Nordafrika. På den indiska fronten räknade man inte med några större strider, men det rasade ett intensivt krig emot Japanerna i Norra Burmas djungler, som med rätta blivit mycket berömt. ”Marschen mot Rangoon” och hela ”The Burma Campaign” är alldeles för mycket att skildra här, men 1945 hade det japanska motståndet försvagats så till den grad, att man räknade med att kunna öppna en ny front i södra Burma. En av de värsta strider Moore personligen deltog i, var vad som skulle komma att kallas ”The Battle of Ramree Island” som utspelade sig under Januari – Februari 1945 vid Burmas södra kust. En regelrätt större landstigningsoperation inklusive förbekämpning via slagskepp och allt annat som hörde till inleddes emot denna djungelö, berömd för sina saltvattenskrokodiler, och en av de episoder som etsat sig in i den brittiska krigshistorien, men som väsentligt överdrivits, var att tiotusentals flyende japanska soldater åts upp av krokodilerna i djungelträsken – visserligen är det sant att av en japansk garnison på över 1000 man, överlevde endast hälften, men det berodde mer på Tom Moores alla kollegor, och de soldater ur 3 Commando-brigaden, som också anlände tillsammans med större delen av en hel armédivision.

 

Utan goda vapen, kan inget land försvaras. Utan civilförsvar, kan man inte bekämpa sjukdomar… Det gäller att ha en kompetent Regering, som vill inse detta – I TID !!

Nu hade Tom Moore också fått den amerikanska ”M3 Lee” stridsvagnen, liksom hela hans bataljon, och försedd med utmärkta vapen, kunde han fortsätta sitt krig. Han deltog också i Arakan-fältttåget, och tjänstgjorde på Sumatra efter den Japanska kapitulationen, där det också kan ha handlat om fångtjänst, och att bekämpa kvarstående motståndsfickor. Egentligen var han bara temporärt utrustad med en kaptensfullmakt, men efter kriget blev han trefaldigt medaljerad, och kunde fortsätta sin karriär vid den berömda pansarskolan i Bovington, där det idag finns ett ännu kändare museum. Arakan, och hans insatser där, är inget som jag för tillfället kan beskriva i ord.

1946 lämnade Tom Moore armén, eftersom hans släktingar i byggbranschen gav honom ett erbjudande om att bli chef för en lokal betongfirma, och på fritiden tävlade han med brittisktillverkade Scott motorcyklar. Men han släppte aldrig helt kontakten med sitt gamla regemente, och lär under många decennier ha varit verksam som traditionsförvaltare, och dessutom organisatör för besöks- och minnesdagar för flera veteranföreningar – förmodligen ett område, där hans talanger som instruktör på teknisk skola, ledare och social begåvning åter visade sig.

Så kom pandemin, och det var dags för den gamle soldaten att åter göra en insats, också i hans 100:e år. Inspelningar av ”You’ll Never Walk Alone” med sjungande sjukvårdspersonal ur National Health Services har getts ut på CD, en bonde i Wales och flera andra har också inlett ”Walk for the NHS” eller motionskampanjer av olika slag, som hittills gett över 12 000 pund i ett fall, och mer aktningsvärda summor i andra. Kapten Tom Moore blev – utan att han egentligen visste hur eller varför – ett viktigt föredöme, ett stöd för en hel nation, och en helt annan sorts ledare och inspiratör än våra fega, lögnaktiga, orkeslösa och handlingsförlamade (S)-politiker- som helt uppenbart inte längre står på det egna folkets, utan bara sin egen sida.

För övrigt förlorade han sin hustru – de gifte sig 1968 – anno 2006 ”ungefär” enligt vad som uppges, och han lever nu hos en dotter och hennes barn i en by vid namn Marston Moreteyne i Bedfordshire, södra England. En vanlig man, som visar sig större än själva livet till sist – och som levat länge.

Jag höjer ett horn för Cpt Moore, för 8 Btn DWR och de som ännu tjänstgör där – liksom för de mer än 1,1 miljon tappra britter, som donerat pengar till Kaptenens välgörenhetskampanj.

Allesammans har de gjort mer än många Regeringar, och framförallt den svaga och ofärdiga regering, som vi ännu måste dras med i vårt land.

Vi hoppas på bättre tider, på nyval och en folklig seger. I Storbritannien och många andra länder finns en annan, bättre anda – se på Finland till exempel – men här hemma märker vi ännu ingen förändring, fastän vårens vindar blåser.

Vi står inför en Tyrs tid, och en dag skall vi kanske åter samlas under Tyr-runans tecken – den som somliga råkat missbruka i sitt oförstånd, och den som andra – ännu oförståndigare – velat förbjuda..

Ära de som Äras bör….

av

Världen är en blandning av högt och lågt, liksom Statstelevisionen, Pravda eller Folkets Dagblad. Häromdagen, läser jag förvånad i ”Samtiden” och andra blad, blev vem om inte det gamla fotbollsproffset, den mångårige tränaren och sportkommentatorn Glenn Hysén utsatt för ännu en hatstorm, då han vågat skämta om Allah Akbar – ty i Götlabörg heter Allah Glenn, råkade han säga.

”Krrräääänkt !? – Skyll på Glenn Hysén – Det brukar alltid funka – eller ?”

Andra skribenter än jag har reagerat över den intetsägande djävla nolla vid namn Hosam Alesh (24 år) som försökt åberopa sin ständiga sharia, men det platsar varken i vårt land, vår kultur eller ens på fotbollsplanen, för i Sverige råder faktiskt såväl yttrandefrihet som religionsfrihet, även i tider som dessa.

Nåja. Nu när Adam Alsing faktiskt har avlidit, under tragiska omständigheter, kanske vi kan flytta fokus till att diskutera vad som alls är värt att ära eller uppmärksamma, och vad som håller i längden. Det är inte säkert att Shudras, slöddrets krav på att bli ”underhållna” eller Monoteisternas ständiga vrål blir bestående.

SVT sände i kväll ett minnesprogram om Ulrica Hydman Vallien, den svenska glaskonstnärinnan. (Ja, just det – hon var konstnärinna och inte konstnär. Mycket av hennes verk handlade om kvinnlighet och om kvinnlig sexualitet, förresten).

Skört glas som visat sig hålla i längden. Varken RIX Fm eller någon jäkla ”misstävling”…

Ulrica Hydman Vallien massproducerade, och var inte rädd för plagiat. Hon till och med uppmuntrade dem, och det mesta av den glaskonst som sålts under hennes namn var gjort av helt anda, namnlösa hantverkare på Åfors Glasbruk i Småland, där hon levde och verkade. ”Svensk glaskonst och design måste sticka ut, synas och vara djärv – annars kan den lika gärna dö ut, och i så fall kan man lägga ned alla glasbruk” – ja så ungefär var hennes enkla konstaterande, som också citerades i Tv. Hela sitt konstnärsskap och liv igenom älskade hon enligt egen utsago att retas, provocera och chockera, inte minst därför att det var så lätt. Enligt hennes egen man, Bertil Vallien (82 år idag och ”honoris causa” – en titel värd att uppmärksamma) som hon var gift med i 53 år, trots otrohetsaffärer åt båda håll, käftsmällar, hot om skilsmässa och mycket annat (det skildrades också i Tv programmet)  ägde hon aldrig någonsin ett enda radergummi i hela sitt liv, och skulle förmodligen aldrig använt det heller, om hon nu ens haft eller förärats något sådant.

Hon var ständigt produktiv, drejade, målade, skapade, designade – och detaljer eller skönhetsfel brydde hon sig aldrig någonsin om – en höjdpunkt av många kom när hon som enda svenska fick dekorera British Airways flygplansflotta – hon ritade själv en stjärtfena på ett papper, och fick sedan höra av flygbolaget att proportionerna var alldeles fel– inget flygplan skulle kunna komma upp i luften med en sådan stjärt – de rätta proportionerna borde vara 4 meter i bredd, och en höjd på 9 meter. ”Äsch” – sa hon bara – ”sånt där kan tekniker och reklambyråer få sköta” – och därvid blev det”

Jag äger fortfarande ett verk av just Bertil Vallien, och skulle förmodligen ha ägt många fler, om jag inte fått allt arvegods avsiktligen sönderslaget av en eller annan person som för länge sen är död (sönderfrätt i cancer) och vars namn är fullständigt likgiltigt nu, lika likgiltig och ointressant som herr Alsings eller Hosam Alesh kommer att vara om 100 år – och precis lika bortglömt.

Ändå är jag ganska övertygad om att Hávamál, strof 76 – 77, kommer äga mycket större tillämplighet på Hydman-Valliens, än på tusen och åter tusen Alsingar och därmed likställda, hur mycket radioprat detta slätkammade släkte än skulle lyckas åstadkomma. Ulrica Hydman-Vallien var hednisk, helt och hållet hednisk i sitt lätt igenkännbara bildspråk, sitt manér och sin stil. Hon kompromissade aldrig med sig själv, dolde aldrig åsikter eller känslor. Hon sa rakt fram vad hon tyckte eller tänkte, och kunde ibland skälla ut både elever, efterföljare och hyttarbetare, för att i nästa stund visa dem kort på sina barnbarn, eller inleda en filosofisk dialog.

Typisk Vallién – först 2 år före hennes död blev hon klarare, mer avskalad…

Hon målade och skulpterade ormar, sex, djuriska lustar, familjebilder, framställningar av privatliv, barn, make – alltsammans, utan hämningar, utan återhållsamhet, utan inskränkningar och med frihet och glädje – eftersom det är vad konst borde vara, vad kultur handlar om – och vad som slutligen blir bestående, när alla slitna klyschor punkterats, när alla politiska lögner och alla mediafloskler tagit slut. Hon hävdade själv att hon kom från de underjordiska, att hon var lik gudinnan Hel.

”Dark grows the Sun” av den amerikanske fantasy-konstnären Sam Flegal, 2018 – Hydman-Valliens dödsår

Egentligen var hon ett barn av 60- och 70-talet, då hon med sin ”Råttskål” och sin ärkebohemiska stil firade sina första triumfer. Konung Gustav VI Adolf köpte en hel del av hennes teckningar, och eftersom han på den tiden ansågs kunnig både inom arkeologi och vad som var god smak – det här var före 1973 – (och det var ”den gamle kungen” också) donerades de så småningom till Moderna Muséet i Stockholm efter Konungens död. Hon blev vän med riskkapitalisten Robert Weil och avsvor sig själv den kulturmarxism hon omfattat, till etablissemangets och Göran Skyttes uppenbara fasa, och när hon slutligen gick ut tiden, skedde det hemma i hennes eget badrum, till följd av en hastig hjärtattack. Och istället för att vara trogen sin egen politiska filosofi, började hon faktiskt spekulera i aktier, vilket förmodligen var det sista hon skulle ha gjort.

Inte ens hennes man, då 80 – kunde återuppliva henne, och det kunde inte det ambulansteam som var ”first to go, last to know” heller – och gamle Bertil Vallien sörjer fortfarande över det, den rackaren. Men vad hjälper att sörja ? Jag har själv varit i samma situation, och sett nära anhöriga och släktingar dö, så nära att jag känt deras sista puls, hört deras sista skälvande andetag under det att jag utan någon form av asisstans alls bedrivit konstgjord andning och hjärtmassage på dem. Och ni frågar, dumma människor – varför jag är hedning och troende..

Jag svarar er – Därför att jag aldrig kompromissar. Därför att jag inte är någon ”sell out”, medelmåtta eller förrädare. Därför att jag älskar livet, och den bestående sanningen.

Ännu mera Hydmanskt ??