Etikettarkiv: arabiska källor berättar om asatron

Hurusom det var ställt med Smittskyddet bland Väringarna anno 922 i Volga-Bulgary

av

Enligt Statstelevisionen SVT har nu en sjättedel av de som fått vård på sjukhus för Covid 19 i Stockholm hunnit dö och avlida. Hur många som dött och avlidit ibland de som nekats vård, vet man nog inte. Regeringen Löfvéns Sverige har fortfarande det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, och man kan inte påstå, att den svenska ”strategin” (som är helt obefintlig) skulle vara ”lyckad” på något enda sätt. I veckan lär det ha kommit fram, att Landsting och kommuner i Sverige skulle hållit ett hemligt möte, tillsammans med Arbetsmiljöverket, och slopat skyddsföreskrifter för vårdpersonal, så att dessa inte skulle arbeta med fullgott skydd.. Allt detta enligt SVT:s egna nyhetssändningar igår.

Vid underrättelserna om allt detta, kunde man fundera hur våra förfäder under järnåldern skyddade sig emot smitta, i synnerhet på långa resor.

Vet man något specifikt om det, undrar ni kanske. – Jodå, det vet man visst, svarar jag.

En med rätta klassisk skildringar av Väringar, Vikingar och Ruser kommer från Ahmad Ibn Fadhlan, Kalifen i Bagdads speciella sändebud, som genom Asiens öknar nådde staden Volga Bolgary vid Volgas övre lopp (se karta nedan) och träffade på långväga resenärer från Svearnas land. De var rödlätta, högvuxna som palmer, och bar yxa och verktyg i bältet – detta var det första han lade märke till vad gäller dem, men inte bara det. Ibn Fadhlan uppehåller sig särskilt mycket vid den personliga hygienen, vad man gör för att förhindra smitta och hur begravningssederna var ibland alla folkslag han mötte, det konstaterade man redan på 1939, när hans krönika i sin helhet blev översatt till svenska.

Ibn Fadlans schematiska färdväg (heldragen linje) till Volga Bolgary bland Volgabulgarerna, och hans vidare resa (streckad linje) tillbaka till Bagdad

Ibn Fadlan noterar till exempel att öken-nomaderna i landet Ghuzz (öknarna öster om Kaspiska Havet) har brokadjackor som de får från ryssar och araber, men att de går med smutsiga skjortor undertill. En del av hans observationer om Vikingarnas hygien är nog inte sanna, har forskarna enats om, för vi vet att Frankiska, Byzantinska och Engelska källor beskriver Vikinagrna som otroligt renliga, välkammade och välvårdade, fastän Ibn Fadhlan skriver motsatsen om de övervintrande båtbesättningar han mötte i Ryssland. Han skriver också att de ”från handloven intill axeln pryder sig med målade bilder av djur, träd och annat” och detta har av många tolkats som ”bevis” för tatueringar, även om det inte alls behöver vara så.

Till saken hör också att Ibm Fadlans berättelse är ibland de mest felöversatta och starkt förkortade texter som brukar publiceras i svenska skolböcker från det kristna 1900-talet, och där upprepar man helt okritiskt och utan källkritik hans mest ”braskande” påståenden. Så har man till exempel genomgående felöversatt det arabiska ordet ”Gulam” som kan betyda tjänare, elev, hjälpreda, arbetstagare, dräng, piga, yngre person (som står i någon form av beroende till en äldre) som träl eller slav, vilket är att starkt överdriva. Det är ungefär som om vi konsekvent skulle översätta det svenska ”lymmel” med ”satans djävel” på alla andra språk, eller som om vi skulle översätta det svenska ordet ”sked” med ”grävskopa”.

Den norske språkmannen och orientalisten Harris Birkeland utgav 1954 den definitiva översättningen av Ibn Fadlan på norska, och redan han påpekade hur man felöversatt och vantolkat flera ord, bland annat då det ovan nämnda ”Gulam” och flera andra centrala begrepp i texten.

Vi märker alla hur Regeringen Löfvéns Ministrar börjat trixa, ljuga, ta tillbaka sina egna uttalanden och komma med rakt motsatta påståenden emot vad de själva sagt. Var det kanske bättre på Vikingarnas tid – tja döm själva…

Det är ur Birkelands med rätta klassiska text jag hämtar följande skildring av hur Karantän på Vikingatiden gick till – för det hade man redan uppfunnit, hundratals år före de kristna..

Till och med våra förfäder hade lätta och praktiska sjukvårdstält för 1100 år sedan – Vad anser Socialministern om det, nu när tält saknas i dagens samhälle ?

 

§86: Om någon av dem blir sjuk, slår de upp ett tält för honom på flodstranden. I det lägger de honom, tillsammans med rika förråd av bröd, mat och vatten (beredskapslager var bra att ha, redan då – det har Regeringen Löfvén som vi vet helt missat !) Men de kommer icke nära honom och talar heller inte med honom. Ja, de besöker honom inte ensingång på hela tiden han är sjuk, särskilt inte om han är en enkel man, eller en tjänare åt någon. Men när han har blivit frisk reser han sig, och går tillbaka till dem. Och om han dör, bränner de hans lik (så att smittan inte sprider sig – en mycket förnuftig och rationell handling)

Men inte nog med det – det i våra dagar så ofta omtalade begreppet ”Flockimmunitet” var inte okänt på Vikingatiden heller, och här kommer en omvänd, i sanning ”Löfvénsk” strategi – den som syftar till att smitta ned så många medborgare som möjligt, i förhoppning om att Flockimmuniteten skulle infinna sig riktigt snabbt…

Tvättfat, hygienartiklar och kärl för medicin fanns redan då…

§84: De har för vana att tvätta ansikte, huvud och händer flera gånger om dagen, och då gör de som följer: De har en flicka hos sig, som kommer tidigt om morgonen med ett stort tvättfat med vatten i. Det räcker hon till den främste mannen bland dem, och så tvättar han händerna, ansiktet och håret i det, och han både tvättar det och kammar av det rakt ner i fatet. Han låter ingen orenlighet vara, utan ser till att allt hamnar i fatet, innan det går vidare till nästa man, och så åter nästa och nästa.

Pigan slutar inte att bära omkring fatet förrän alla har tvättat sig, kammat sig och snutit sig i det, till alla som är där i huset, och var och en av dem snyter sig, tvättar sig och kammar sig i det..

Så långt den arabiske krönikören – och avsikten är lätt att känna igen – antingen skulle bara en bland manskapet bli sjuk, eller i svårare fall alla – bördorna fördelades i alla fall lika, och där fanns heller inget kristet pryderi, och inga skamkänslor när det gällde sex…

”Var och en av dem har en bänk (tron, ordet ”sarir” i originaltexten betyder oftast tronstol) som han sitter på, och tillsammans med honom är de vackra flickorna som är bestämda för att säljas till köpmännen. Ofta har de umgänge med flickorna medan kamraterna ser på, och hon rider av honom grundligt och noga. (Där hör ni – här görs ingenting halvhjärtat !) Ofta kan det hända att de allesammans håller på med detta, den ene rakt framför den andre, och då kan det hända att det kommer en främmande köpman eller gäst för att köpa en kvinna av dem, men då får köpmannen vänta, tills de är klara och färdiga med sin syssla”

Så gick det till vid Volgas stränder, för över 1000 år sedan – gack i väg ni också, Hedningar små, och gör även ni sammalunda – ty snart är det FREJAS månad…

Ny sajt om Slavisk hedendom

av

Man gör då och då sina fynd på nätet. Sajten Soltsna Roshcha ägnar sig åt slavisk och rysk hedendom, som är mycket lik den svenska och nordiska. Den är relativt nygrundad och innehåller än så länge inte så mycket material, men strukturen känns igen, ty den liknar väldigt mycket den jag använt här på Hedniska tankar. Den innehåller sidor om vad som bör göras och vad man helst kan undvika, i likhet med min sajt, men använder också ordet rekonstruktionism – något som faktiskt är aktuellt i de slaviska länderna, då mycket litet av deras hedniska arv finns kvar idag, medan vi här i Norden faktiskt har en levande tradition och ett levande kulturlandskap och en bevarad, dokumenterad historia att bygga på, och det i mycket högre utsträckning än våra närmaste grannar österut.

Den ryske sol- och äringsguden Dazbog eller Khors, är densamme som Frej hos oss. I Finland kallades han Lemminkäinen, efter det finska ordet för ljum, varm.

Den för mig okände författaren till den nya sajten använder också ordet prayers eller böner, en kristen term som vi Nordiska hedningar och Asatroende konsekvent undviker, eftersom vi aldrig någonsin ber till våra gudar, men däremot hedrar dem med blot eller offer – för vill man ha något av makterna, måste man först av allt själv kunna ge något, det må vara mat, gods eller materiella ting, eller mera immatriella, som arbete eller kärlek.

Dazbog är de nygiftas och fruktbarhetens beskyddare, och den finske Lemminkäinen reser mycket riktigt ned till Tuonela eller dödsriket för att finna sig en hustru, vilket är en klar parallell till den Nordiska myten om Frejs gifte med Gerd, jordgudinnan. Än så länge innehåller den ryska sajten bara info om en gudamakt förutom denne, och det är Perun, som hos letterna kallas Perkuno, hos Litauerna Perkunas, hos Finnarna Perkele, hos nordliga samer Horagalles, hos sydsamerna Thore-Karl, och som heter Tor hos oss och Donar hos de gamla saxarna.

Perun är Tor, och Tor är Perun….

Den slaviske åskguden tänks ibland beväpnad med en yxa eller en klubba istället för en hammare, men alltjämnt sänder han blixtar över skyn, precis som Tor hos oss. Som sagt, likheterna är ofta större än skillnaderna, och man får heller inte glömma, att de Ruser som grundade Ryssland, till ganska stor del bestod av ett nordiskt folkelement, som man ännu kan spåra i dagens Ryssland och de baltiska länderna – andelen blonda och blåögda ryssar är större än man tror. Gårdarike eller Ryssland kallades Svitjod hin Mikla, eller det stora Sverige i de isländska sagorna, och så länge båda våra folk var hedniska, hade vi alltid en god fred, handelsutbyte och fria resor mellan våra respektive länder.

Också i det stora Ryssland blotar man friskt – gå du också och gör sammalunda !

 

Först med katolicism och grekisk-ortodox kristendom, kom krigen, som hetsade våra folk mot varandra. Kungar och Tsarer ville föra krig, och därför består vår historia av ändlösa slagsmål med ryssen, fastän vi från början var ett folk, och hade samma sinne. Nu färgas våra relationer istället av ömsesidig misstänksamhet och fruktan, men så var det inte för tusen år sedan, när våra länder ännu var unga. Själv har  jag rest mycket i Österled, och nedför Dnjepr i en kopia av ett fartyg från tusentalet, och ut på Svarta Havet därefter, vilket jag flera gånger skildrat och beskrivit. Jag har vänner både i Ryssland och Ukraina, och för min del älskar jag ryssarna och deras grannfolk dubbelt mer än amerikanerna, som till sin natur är falska och ytliga, där ryssen i alla fall är ärlig och sann.

Lite musik av Arkona, det kända Hedniska och Ryska folkrocksbandet…

Både ryssar och ukrainare – särskilt på landsbygden – är bättre än sitt rykte, och gästfria, enkla människor, som inte bär någon falskhet eller något dubbelt i sinnet. Visserligen är de inte alltid goda, men i alla fall ärliga med vilka de är, och alltid visar de då sina avsikter tydligt, om positivt eller negativt, om så till dans eller slagsmål. Jag trivs faktiskt bättre i Ryssland än i USA, måste jag säga, för min erfarenheter av det stora landet i väster har inte varit lika positiva, och om än jag inte kan mer än tjugo-trettio ord ryska, högst, har ryssarna alltid behandlat mig bättre än amerikanerna, och det är vad jag som svensk utgår ifrån.

På Lovat och Neva har ryssarna nu egna kopior av Vikingatida skepp, som seglar lika bra som våra…

Jag har också seglat med delvis ryska skeppsbesättningar, och om den ryske soldaten och sjömannen har jag bara gott att säga. Han är inte så bra på att ta egna initiativ, det är sant, kan sällan läsa kartor och sjökort och ibland knappt läsa eller skriva, och ger man honom en tamp, fortsätter han att hålla i den; utan att förstå att han skulle lägga fast och beslå den, som en svensk eller nordbo skulle förstå i en liknande situation. Ryssen är van vid kommandostyrning, och att hans chef talar om allt för honom, får han inte en direkt order, så förstår han inte längre vad han ska göra, eller vad som förväntas. Men ryssen har styrka och hängivenhet, han kan ro i timmar och slåss lika länge utan att bli trött, och sällan såg man en karl, som nöjde sig med mindre mat eller mindre sömn än honom. Och ryssarnas tapperhet kan ingen ifrågasätta – den har de bevisat om och om igen – trots despoter och dåliga ledare. I Ryssland finns heller ingen invandring som här, och man för en politik, som går ut på att stärka det egna folket och de egna familjerna istället – alltså tvärtom mot vad vår egen Regering gör här hemma i Sverige.

På en annan sajt läser jag just att Arkona, det ryska hårdrocksbandet, tänker återvända till Sverige nästa år – och då blir det ännu mera hedniskt – i Falun av alla platser. Till slut avsäger vi oss kristendomen, tsarerna, kungarna och de som så länge velat störta oss alla i fördärvet. Till slut förenas vi, under en gemensam, Nordisk himmel…

Länge Leve Svitjod Hin Mikla – да здравствует великая россия