Trakterna kring Glafsfjorden i Värmland och Glava socken är Hedniska bygder, där man en gång drog till Norge, och även Norrmän och Islänningen Egil Skallagrimsson – den störste av skalder – färdades österut här, i en tid när inga kristna kyrkor fanns – för Värmland kristnades först på 1200-talet. Härifrån kom ”Hedniska Tankars” gamle frände ”Tekniske Johansson” om ni nu minns honom, han som år 2013 utarbetade Samfundet Särimners lunisolära kalender, med namn för alla av månens faser – traditionella, Värmländska namn, som han fått från sin far och farfar. Andra män vi lärde känna visste att lära, leda och förmedla sin kunskap – de visade på framkomliga vägar och berättade historier – som Värmlänningarna alltid gjort. Till Glaskogen, och allt som funnits där – senare pilgrimsleder, glasbruk och mycket mer gick ofta deras tankar, men trä, järn och stål, sjöar och skog – allt gav dem renare, hårdare sinnen än de flesta nutida svenskar.
”Hedniska Tankar” har för vana att aldrig någonsin recensera böcker vi inte läst i sin helhet, från pärm till pärm – för det är endast så och bara så man kan avgöra, om en bok är värd att läsa eller inte. Dessutom har vi som regel, att aldrig recensera våra närmaste vänners böcker – de talar ändå bra nog för sig själva – eller böcker skrivna av flyktiga bekantskaper. För det tredje recenserar vi aldrig böcker vi fått skickade till oss, av personer som bara vill tjäna pengar på svensk kultur, Asatro och Nordisk Hedendom, och vars enda intresse är själviskt och hänsynslöst beteende på Instagram eller alla möjliga sociala plattformar, och som oftast bara slutar i ett sjukt roffande av vad andra sagt och skrivit, samt en fullständigt förvriden bild av Sverige och Nordisk Kultur.
”A writer shouldn’t write what he or she don’t know” lär Ernest Hemmingway en gång ha sagt, apropå skönlitterärt författande. Bland de sämsta vi nuförtiden stött på, finns lögnaktiga ”forskare” som Kristina Ekero Eriksson, med sina absurda påståenden om att alla icke-kristna kungar från Sverige var ”Maffia-Hövdingar”, kristna fanatiker som Maja Hagerman – som vägrar att erkänna all icke-kristen svensk historia överhuvudtaget, romanförfatterskor som Agneta Westerdahl på Gotland, en av kristna fördomar färgad författarinna som bara vill visa att våra förfäder inte kunde segla, att de var grymma och barbariska och att kristendomen skulle vara överlägsen i allt – lögner från 1800-talet, som vi sett upprepade gång efter annan, eller överallt där kristendom och islam tillåts visa sina fula trynen. Fru Westerdahl gav oss en gång en bok, för att vi skulle göra reklam för den, men oss kan man inte ”köpa” för pengar, muta eller korrumpera. Vi är inga hundar, som gläfser eller apporterar på beställning för att få mat.
Skeppet Glad av Gillberga från Värmland, en kopia av ”Roskilde 5” från Danmark – byggt av Värmlänningar i deras eget land, med minnen från Glafsfjorden och Vänern
Men – tacka vet vi Värmlänningarna !
En bok – som lovar väl – och som verkar vara baserad på gedigen hembygdsforskning – skriven av en man som vet vad han talar om – heter ”Madonnan i Glaskogen” och tycks vara utkommen nu i år, efter vad det verkar. Vi låter inte den kristna titeln lura oss, för Knud Omö – som skrivit boken – har gjort den utan AI, och betonar gång på gång att han vill undvika de kristna fördomarna och senare förvanskningarna, när han behandlar Glafsfjorden, Glava och trakterna däromkring. Och namnet ”Omi” – den ropande – är ett Odensheite – ifall nu någon ville veta.
Förord och innehållsförteckning till denna bok finns publicerade på Internet från och med igår, och om denna bok går att köpa, skulle också vi betala för den, för det ser den ut att vara värd. Att vara ett ”bygdegeni” är ingen skam – det har vi skrivit förr – och ur förordet saxar vi texter som dessa:
Religionshistorien, etnologin och sociologin har länge undersökt dessa olika fenomen som förekommer i folkets egna sägner och myter, vilka man allt mer blir eniga om kan vara reminiscenser från den hedniska tiden. Men inte nödvändigtvis. Även om huvudvikten i denna bok är kring religionshistoria, etnologi och konsthistoria får vi ta in arkeologiska fynd (främst yngre stenålder, även kallad bondestenåldern) samt muntliga källor — —
Att göra sig av med fördomar genom att avstå från teori är till hjälp endast om det verkliga vetenskapliga arbetet börjar sedan fenomenen har samlats och klassificerats.
Tusen år av tystnad har gjort att livets dolda, mytiska och hel(ig)a väsen hållits undan. En radikal förändring i västerländskt tänkande började emellertid under 1900-talet
med en växande psykologisk, antropologisk och sociologisk forskning.Filosofi betyder att älska Sofia, visheten! Det bör alla filosofer komma ihåg. Därför kan (och bör) man inte enbart använda intellektet, utan även hjärtat! Och reflektera över var man finner vishet.
Så långt Knud Omö, som även skall ha synts till i Värmlands Folkblad år 2011, utklädd till Schaman. Vi tror inte han är alltför ”fornsediskt” påverkad, utan ganska öppen i sitt sökande efter sanning, och bland hans kapitelrubriker finner vi saker som: Skogsråa, Kvällvecken, Brunnsgubben & Sjöråa, Pukharen, lyckans gestalt, Glo-son, ett gyllene väsen, eller Thors-suggan, Sista kärven åt Korn-käringen. För års och frid, Vardagen är världens verkstad, Att vidga sinnet & kunskapen om naturen, Inte av hat men för mat
och mycket mycket annat…
Från början danskfödd, men bosatt i Värmland och medlem i ”Föreningen Värmlandslitteratur” skall Knud Omö ha fått HEDNISKA TANKAR till skänks, efter vad det verkar – och hela hans bok utkom 3 December förra året, men kostar hela 559 kronor – för 515 sidor av läsning. Det har vi inte råd med, men om någon vill donera oss pengar genom vår kontaktadress, eller skänka oss ett exemplar av denna bok, tar vi tacksamt emot den.
Vi rekommenderar alltså boken obesett, trots att det är emot våra principer – den är ett exempel på nutida svensk esoterica – en hel del sådana verk står redan på våra bokhyllor i redaktionslokalerna.
Författaren är medveten om att Freja – aktuell nu till våren – kan ha dyrkats vid de Värmländska sjöpassen och vattenlederna, även om det är mera sannolikt att detta var Friggs bygder – men våren kommer ändå till Värmland via Vårfrun och Vårfrudagen, detta år och alla år – intill Ragnarök och så länge Världen står !
Vi hyllar Knud Omö med följande gamla vers – skriven av Dan Andersson, som i och för sig var från Dalarna och därför inte Värmlänning, men som var en proletär författare, fattig på slantar, men rik på insikter – och en god berättare, med ton från Värmlands Finnskogar även:
Hedniska Tankar 