En hund begraven åt Hälsingland till…

av

”Här ligger en hund begraven” är ett svenskt ordspråk, som antyder att något inte står rätt till, och att något är allvarligt fel i samtiden eller hela vårt samhälle. Det kan man sannerligen utbrista inför en ”låst” artikel i tidningen ”Hela Hälsingland” idag. Detta skulle ha hänt i trakten av Ljusdal, får vi reda på, men det är också allt.

Artikeln behandlar en till synes trivial händelse av en sort, som blir vanligare och vanligare här i ”Landet Löfvén” nuförtiden. En kvinna som var ute och promenerade med sin hund fick käken krossad av en okänd främling, som senare fick en viss Tomas Bodström som advokat. Herr advokaten hävdar, att den okände gärningsmannen ”inte är någon ond människa”.

Vilken kultur eller religion kan det vara, som ogillar hundar så mycket, och betraktar dem som ”orena” djur ?

Varför försöker en kändis-advokat, som hastigt och lustigt blivit engagerad i ett till synes trivialt litet fall, av en sort som nästan utspelas varje dag, rentvå denne person från en rent ideologisk synpunkt, genom att påstå att han ”inte är ond” och således skulle ha en moralisk anledning att slå till en annan människa så hårt, att han knäcker käkbenet på henne ?

Här ligger en hund begraven, som sagt. Här är det någon eller några, som försöker manipulera den svenska rättvisan, och det är nog inte herr Advokaten, som bara för deras talan, när de nu är inför rätta..

Annonser

I vilket SVT blandar ihop mat med religion

av

Vår kära statstelevision SVT utgör fortfarande ett mindre irritationsobjekt i mitt liv, de gånger jag alls orkar irritera mig på dess sändningar. Den här gången har man låtit journalisterna Anna Lindman och Johanna Westman äta sig igenom Sveriges andliga landskap, där Asatron och de naturliga alternativen inte fått equal time, för redan i rubriken till alltsammans, ”Gud så gott” låter man en oinskränkt och monoton Monoteism härska, ungefär som om detta är den enda form av ”andlighet” man överhuvudtaget kan tänka sig.

De säger att de representerar ”alla” religioner i landet, men vägrar att acceptera Polyteismen som ett faktum. Hur inskränkt får man bli ?

Det är beklämmande att vad som skall vara en oberoende TV-produktion hela tiden fasthåller detta utomordentligt snäva, ja inskränkta perspektiv. Hela programmet igenom görs det reklam för vegetariansim och veganism, katolicism och kristendom. DN:s matskribent Jens Linder finns med i bakgrunden som en stabil klippa av lugn, ett slags kokkonstens filosof, som en smula häpet kommenterar de uttalanden, som en ärkekatolsk skådespelerska häver ur sig om den kristna nattvarden, denna avskyvärda kannibalmåltid.

För egen del äter jag aldrig människor, och jag dricker inte heller deras blod. I programmet insisteras på att katolicismens lära om Transubstantionen är det enda rätta, och man ger aldrig ens en enda tanke till frågeställningen om det är rätt att äta liket av en påstådd frälsare, och vad för ”andlighet” man i så fall skulle kunna få ur detta, eller varför en sådan lära alls skulle vara något positivt, i synnerhet som programmets konklusion och slutkläm är att ”alla levande varelser skall behandlas med respekt”, vilket förutses ske genom välsignelse och religiösa ritualer.

Logiken brister inte bara till en del, den bryter fulltständigt samman, ja förvandlas till oigenkännlighet, och man undrar varför ett traditionellt matlagningsprogram eller kanske ”Stjärnorna på Slottet – nu också med Jens Linder” inte kunde få ersätta detta jams.

Om programledarinnorna verkligen tror att ”alla varelser ska behandlas med värdighet” – Hur kan de då ens säga, att det vore ”värdigt” att försöka äta upp ”frälsaren”, och tugga i sig en annan människas kropp ?

Jakt och fiske framställs som något i grunden onaturligt redan från första scenen i programmet, och en statskyrklig jagande Prästman försöker förgäves framhäva att den Lutherska kristendomen aldrig haft några regler kring dieten. För honom kan man åtminstone ha en smula sympati, men det gäller knappast de kristna fanatiker, som ges fritt utrymme att sprida sina griller under resen av programmet.

Man påstår att Halal-slakt och Koscher är ”humana” slaktmetoder (hur humant är det att låta ett djur långsamt blöda till döds med luftstrupen och halsartärerna avskurna ?) och att just kristendomen skulle vara ”världens största religion”, vilket för det första inte stämmer (hur många av västvärldens invånare är egentligen ”troende” kristna, trots att de bor i länder som är kristna till namnet ?) och för det andra heller inte är något argument för dess fortsatta utövande. Redan efter detta första premiäravsnitt, blir den oriktiga slutsatsen att endast kristna kan betraktas som ”troende” en smula tjatigt.

MÖÖH ! Varför kan inte enkel dyrkan av naturen eller vördnad inför den, vara precis lika ”andligt” ??

Inte någonstans nämns det, att våra förfäder jagat och fiskat i tiotusentals, ja hundratusentals år. Inte heller nämner man, att utebliven älgjakt skulle orsaka ekologisk katastrof och slöseri med en stor naturresurs på kort sikt – för att inte tala om ökade viltolyckor. Några större rovdjursstammar – eller rättare sagt vargstammar – björn eller lo tar sällan älg – finns inte i Sverige, och vi kan av förståeliga skäl inte låta vargen utbreda sig på människosamhällets bekostnad heller – redan de fåtaliga samerna kommer säkert att klaga över sina renbeten, ifall vi alls tillåter vargen att utbreda sig i landet på allvar.

I dagsläget har människan i Sverige inget annat val än att fortsätta jaga älg, för vi är den enda större naturliga fiende älgstammen alls har, och vi har själva skapat en idealisk livsmiljö för älgen, genom att låta det moderna skogsbrukets hyggen växa igen med sly, som älgen äter med förtjusning. På samma sätt har vi skapat idealiska livsbetingelser för vildsvin, genom att återinplantera dem i landet. Modernt jordbruk, småbrutet landskap och här och där fina golfbanor och villatomter att  böka upp, ja det är rena paradiset för en vildsvinsflock – och skall vi få bort dem, hjälper det inte att lägga ut förgiftad åtel som blir ännu en miljöfara, och dessutom riskerar att förgifta rovfåglar och andra djur – nej – vi kan bara jaga de vilda svinen, och det måste ske med manuella metoder – vi möter dem mano y mano, ansikte mot tryne, med gevär i hand och på deras villkor – när de visar sig – och inte på våra…

Slutligen – varför tror dessa programledarinnor, att ”andliga riter” skulle vara det enda sättet, som man kan skapa ”respekt” för naturen på ? Varifrån kommer en såpass ologisk konklusion, och vad är det dessa fröknar vill ? Att återinföra bordsbönen i småskolan ?

Hellre skulle ”Mitt i Naturens” experter kunna ha fått medverka i programmet, tillsammans med en representant för Nordiska Asa Ssamfundet, Jägarförbundet och en förening för Nordiskt bågskytte, kanske. Det hade varit något att se, istället för det snömos jag fick genomlida mellan klockan 20.30 – 21.00 i afton.

Plötsligt en TYRS dag: Särimners Sändebud SLÅR TILL – Utger Hednisk Bildkalender för 2020…

av

Samfundet Särimner frodas och växer. Det är esoteriskt, inte exoteriskt – och begreppet ”Esoterisk” innebär att inte alla kan vara med, ty många äro komna, men få är verkligen kallade, och för de som inte räknas in i de 700 utvaldas skara, finns inget annat att göra än att arbeta, arbeta och arbeta – samt visa sin hängivenhet för saken…

Inte mindre än 3 stora härliga bildkalendrar med Asatrogna motiv har också utgetts i Samfundets regi genom åren. Nu är det dags för en fjärde kalender i samma stil, 14 sidor lång och med mycket informativ text, samt datum för när du blotar och texter om hur.  De tre första åren var temat en Gudinnekalender, eftersom de Nordiska gudinnorna ofta kommit lite i skymundan. Det här året förekommer också manliga gudomar under åtminstone två av årets månader – på allmän begäran från medlemmarna – och nästa år blir det antagligen 6 bilder var, för de som nu vill ha fullständig likställdhet och millimeter-rättvisa, vilket nog inte ligger i Asatrons natur.  Vi har två kön – inte flera – och olika är det, likt makterna själva.

Enligt WordPress regler kan vi inte sälja kalendern här direkt på sidan, men genom att skriva till kontaktadressen till höger, kan du lätt få betalningsinformation som ett mail – du måste dock fortfarande ange en fysisk adress, dit du vill att kalendern skall bli skickad – några inbetalare glömde tyvärr det, förra året. Priset är 90 kronor – 18 kr för porto, inrikes 100 gram eller utrikes 30 kr.

”Festfyrverkeri” från SVT om Beowulf-Sagan – De får erkänna dess äkthet

av

Vår kära, kära Statstelevison – detta sannskyldiga Acme av korreka fakta och vederhäftighet, för säg – visst är det väl så, kära läsare ? – har ikväll sänt ett inslag i ”Vetenskapens Värld” helt och hållet dedicerat till Beowulf-sagan. Det är Uppsalaprofessorn Bo Gräslunds teorier som bildar stomme i programmet, och för ovanlighetens skull lägger SVT ut inte mindre än ett tiotal utdrag ur programmet i form av olika videoklipp. Bo Gräslund är säkert känd för mina läsare, ifall de följt med i den här bloggen ett bra tag, för hans teorier om Fimbulvintern, som en faktisk, klimatologiskt bevisbar företeelse i form av vulkanutbrott på Island och sämre skörderesultat och en befolkningsnedgång i 540-talets Norden (inte ”Skandinavien” som SVT:s odrägliga speakers envisas med att säga – Norden är namnet på kulturområdet, Skandinavien ett blott och bart geografiskt begrepp) har även SVT rapporterat om förr.

Viktoria Dyring, programledare för Vetenskapens Värld, börjar raljant och nedvärderande med att säga att Beowulf-kvädet skulle vara ”okänt” för gemene man i dagens Sverige, men manifesterar bara sina gena dåliga historiekunskaper. Lika illa blir det, när hon löjeväckande nog påstår att man ”ingenting vet” om folkvandringstiden, trots att det är en av de mest grundligt undersökta perioderna i Europeisk historia överhuvudtaget, och när man sedan presenterar ett program, till brädden späckat med fakta, säger hon tydligt och klart emot till och med sig själv med det påståendet. Lika parodiskt blir det, när man i programmet påstår att Sverige ”inte fanns” under 400-och 500-talen, men sedan tvingas erkänna att Sveaväldet genomförde en enorm expansion under dessa århundraden, vilket Bo Gräslund och flera forskare med honom också bekräftar. Man demonstrerar det till och med med kartor, och Bo Gräslunds huvudtes är att Beowulf-kvädet beskriver faktiska historiska händelser i sagans form, nämligen samma Sveaväldes erövring av Gotland under sent 500-tal.

Hur kan man då ens säga, att Sveaväldet ”inte fanns” när redan Tacitus omtalar Sviones, rika på manskap och flottor, och hela Beowulf i allegorisk form beskriver just detta Sveaväldes tillväxt ? SVT:s ”PK-mentalitet” skiner igenom, och det är inte till fördel för vad som annars var ett lärorikt och bra tv-program, så bra som man rimligen kan önska från denna politiskt styrda statstelevision..

I utlandet har man sedan länge känt till, att Beowulf-sagans Geater bor på en ö, och att Svearna måste segla dit ”över havet” vilket också uttryckligen står i själva kvädet. SVT tvingas erkänna, att Beowulf-sagan räknas som en grundläggande angelsaxiskt språkminne utomlands, både i England och USA, och man där lär ut det i gymnasieundervisningen, vilket man också borde göra i vårt land. Man påpekar Beowulfs betydelse för den gamle katoliken JRR Tolkien, han vars naiva sagor fortsatte kristendomens barnsliga uppdelning i nattsvart ont respektive godtrognaste gott, en idyll så menlös och meningslös att den nästan bräker, och försöker dra höga växlar på att den skall ha inspirerat all senare fantasy-litteratur, trots att denna helt saknar sagans episka bredd och poetiska framställningskonst – och glömmer att berätta hur man ersatt personskildringar med psykologisk insikt och djup med det värsta moderna snömos man kan tänka sig.

Det slutande 400-talets Norden, som Beowulf-forskningen en gång tänkte sig den

Intressantare blir det dock, när vi i den danska arkeolgen Lotte Hedakers sällskap besöker Lejre i Danmark, där Hrotgars kungshall Heort eller Hjort en gång låg – man har återfunnit en faktisk processionsväg, vilket man också gjort  nära Bandlundviken på Gotland. Vi får se det ”berg” med sin brända borg, där Geatarna eller Gutarna förskansade sig – otvivelaktigt är det Torsburgen på Gotland man talar om, för arkeologiska bevis visar att den brändes kort före de händelser och de sju större krigsföretag sagan skildrar, och Bo Gräslund själv får leda oss till ”Stavars Hus” nära Bandlundviken, ett 70 meter långt långhus, bland det allra största man hittat i Norden, ja lika stort som Heort skulle vara enligt sagan.

Vi får övertygande bevis för att kvädets Konung Hygelac är en verklig Hugleik, konung över Svea rike, och får oss en ny teori om Bro Borg och dess brand serverad på köpet. Bo Gräslund menar att Beowulfs Grenedel är en analogi för den svält som drabbade Norden i de isländska vulkanutbrottens kölvatten, och om hans teori låter svårsmält just här, kan man påpeka att liknelsen mellan den förhärjande drake, som Beowulf till sist stupar i kamp emot, inte är den första ringlande pansartät eller stridskolonn som liknats vid just ett sådant sago-odjur.

Redan Siegfried eller Sigurd drakdödaren går enligt vissa tillbaka på verklighetens Arminius, och segern över de romerska stridskolonnerna vid Teutoburger Wald, verklighetens Bramsche, strax nära Osnabrück i Tyskland, även om detta inte skildras i programmet. Man glömmer också att förklara namnet Beowulfs etymologiska ursprung i ordet Bi-varg, men erkänner motvilligt det faktum att det kväde som nedtecknades på 1000-talet i ett Engelskt kloster bara var en avskrift av ett äldre Nordiskt original. (Ja – just Nordiskt och bara Nordiskt – inte alls ”Skandinaviskt” som det sägs i den falska speakertexten).

Bo Gräslund har onekligen rätt som professor emeritus, när han förklarar att Beowulf utgör beviset för en levande skaldetradition i Norden långt före Vikingatiden, och allt idiotiskt tal om att ”Nordborna inte vore kapabla” till något sådant, motbevisas enkelt med de forskningsresultat, man nått fram till inom Beowulf-forskningen på senare år.

Som extranummer till allt detta, fyller man på med ett 10 minuters extra inslag om Grav 581, Birka, och den påstådda ”kvinnliga krigaren”  där. Jag har tidigare utförligt beskrivit hur SVT tacklat det arkeologiska fyndmaterialet, genom en ytterst fiktiv historia, som starkt brister i detaljerna, precis som vanligt då det gäller SVT, som ofta gör våld på fakta för den politiska korrekthetens skull.  Till och med Anna Källström, som tidigare påstått att den gracila och mycket späda kvinnan från grav 581 skulle ha haft stridande uppgifter, får nu erkänna vad jag redan sagt – det är omöjligt med tanke på hennes muskelfästen, och de drag i hennes benstomme man konstaterat, motbevisar sannolikt alla tankar på att hon skulle ha utkämpat tvekamper, varit sköldmö eller liknande osakligheter, som man redan lagt fram som sanning från SVT:s sida.

I programmet intervjuas till sist också en polsk forskare, som erkänner att av de 30 eller så kvinnliga gravar med vapenfynd vi alls har från den yngre järnåldern, så finns inte ett enda säkert bevis på att kvinnliga krigare verkligen existerade – deras blotta existens förblir en möjlighet, eller en legend, vilket också religionshistorikern Tommy Kuusela från Uppsala Universitet är medveten om. Om de alls fanns, var de otroligt sällsynta, och det bevisas mycket vältaligt av Victoria Dyrings egna försök att hantera yxa, svärd och sköld i programmet – hon misslyckas nämligen skändligen – och man nämner inte det mest självklara argumentet av alla – en järnålderskultur kunde inte avvara särskilt många kvinnor i fertil ålder, på grund av att man måste alstra många barn – dagens ”kvinnliga krigare” – när de alls existerar – har samma problem – krigande och moderskap låter sig icke förenas, det ena utesluter det andra – så varför denna ”coda” om sköldmör alls lades in sist i programmet, verkar vara lite av en slump.

Nej, det är dags för SVT att SLUTA DRÖMMA om Sköldmör och liknande… Inte ens idag låter barnafödande, moderskap och aktiv tjänst i kris eller krig utföras samtidigt… Och i järnålderns samhälle hade man många barn, samt täta barnafödslar…

 

Min slutsummering: Betyg 4 av 5 möjliga – men ett statligt TV-bolag borde kunna bättre än såhär – särskilt med tanke på alla ”småfel” och självmotsägelser i fakta-presentationen..

Svenska Folket är ENIGT: ”Vi Hednar oss och GÅR UR Svenska Kyrkan…”

av

Med bara 10 dagar kvar till det idiotiska ”stoppdatum” som den sk ”Svenska” Kyrkan fortfarande håller fast vid av okänd orsak, vill ändå fler och fler medborgare i vårt land ta chansen, gå ur och hedna sig. Den som går ur Svenska Kyrkan före den 1 November SLIPPER att betala skatt i ett helt år extra enligt denna uppenbart orättfärdiga och pinsamma gamla regel.

En insändarstorm har nu börjat rasa i det tysta, och redan är 44 % och fler av alla svenskar Hedningar.

På den här sajten kan du själv räkna ut alla de hundratusentals kronor du tvingas lägga ut för något som du ändå inte vill ha, ifall du är kvar i andlig träldom och i kristendom.

Jag citerar från en medborgare bland många, som har genomskådat det sk ”välgörenhets-argumentet”. Kyrkan säger att just den är godare än alla andra religioner och samfund i Sverige, men det stämmer helt enkelt inte. Man påstår felaktigt att ”jamen vi ger så mycket till välgörenhet” men en titt i de officiella räkenskaperna, visar att mindre än 7 % av detta samfunds budget går till välgörenhet, och man tar dessutom ut orimligt höga administrativa avgifter för alltihop. Och för övrigt – är det inte DU SJÄLV som vuxen svensk, som bestämmer till vem, eller hur mycket eller lite du vill ge ? Inga svenskar vill väl stödja islamiseringen av vårt land, men ändå är det en politik ”Svenska” Kyrkan står bakom sedan länge…

Jag gick själv ur kyrkan för rätt många år sedan och det är inget jag ångrar för det är mycket pengar som jag har sparat genom åren. Anledningen till att jag gick ur var inte bara på grund av pengarna utan för att jag inte är det minsta religiös. Jag har svårt för det mesta som har med religion att göra och känner att det är inget jag vill stödja.

Att gå ur svenska kyrkan kyrkan är enkelt. Man laddar ner en blankett här, fyller i och skickar den till sin församling.. — — En anledning man hör för att personer inte lämnar kyrkan är att de skänker pengar till välgörenhet och därför kan man tänka sig att fortsätta att betala kyrkoavgiften. Det finns ju inget som hindrar en från att själv skänka en del av pengarna man sparar till välgörenhet så det tycker jag inte är någon anledning till att inte lämna.

Det är förstås upp till var och en om man vill lämna kyrkan eller inte men för mig var det inget svårt beslut. Tänker du också göra det så se till att göra det nu direkt så du hinner innan den 1:a november.

Från bloggen ”Money for nothing !” 9 Oktober 2019

Också många kristna lämnar nu en orättfärdig kyrka, som bara sprider islam, och stöder islamisering. Härom dagen läste jag denna insändare:

Du, som liksom jag, inte har någon kontakt med eller glädje av ”Svenska kyrkan”, skriv snarast en ”Anmälan om utträde ur Svenska kyrkan”. Det fordras ingen blankett (som finns på pastorsexpeditionen), utan det går bra med handskrivet brev. Viktigt är att det innehåller rubrik: ”Jag anmäler utträde ur svenska kyrkan”. Vidare personnummer, namn, adress samt ort, datum och namnteckning.

Kyrkoavgiften är ytterligare ett skäl. Om du är ”låg-pensionär” är denna avgift en onödig utgift på 3 000 kronor/år eller mer. Du betalar ändå begravningsavgiften som täcker kostnaden för gravplats, kremering och gravsättning och även lokal för begravningsceremoni.

Om mer än 50 procent av medlemmarna lämnar ”gemenskapen” kanske de styrande tvingas tänka om.

Troende 80+ (Skaraborgsbygden 2019-10-09)

Där hör ni – Hedendomen förenar vårt folk – över generationsgränserna !

ALDRIG I LIVET ska du DÖPA dina barn – TVÅNGSREGISTERING är och förblir en ALLVARLIG KRÄNKNING !!

Magnus Betnér är här igen – får PRIS av Särimner

av

Magnus Betnér är vårt lands kanske mest hedniska och hädiska komiker. En man som aldrig tvekat att gissla Kristendom och Monoteism, PK-mentalitet och svensk trångsynthet, men som på två långa år inte synts till i debatten eller på nöjets estrader. Men nu är han tillbaka igen, enligt vad Sveriges Radio P4 erfar.

Närapå HEDNING sedan många år. Premieras av SÄRIMNER !

Under de två år som gått har Magnus Betnér varit verksam utan för vårt trötta gamla lands gränser. Han berättar öppenhjärtigt för SR och tidningsmedia hur han lidit av de mordhot och hetskampanjer som riktats emot honom på sociala media, och hur han en tid förtvivlade över livet.  Han har upplevt flera mordhot, och även varit rädd att de som bett honom om autografer utomhus i själva verket haft onda avsikter, och försökt överfalla honom. Nu vill han över kåsera och raljera över utbrändhet och andra liknande fenomen, enligt vad finlandssvenska media förmåler, och vi här på Hedniska Tankar anser att det må vara honom väl unnat. Själv har vi bara upplevt tre mordhot och en utmaning på duell av en utomordentligt överförfriskad sk ”biker” under tio års arbete med denna blogg, men vi kan försäkra er att vi till skillnad från Herr Betnér på intet sätt känt oss utbrända, någon enda gång, ty vi har Asarna, Frejas kärlek och Tors styrka på vår sida.

Dock – som ett Särimners Sändebud vill vi nu lyckönska herr Betnér till sin comeback, och det gör oss inte det minsta ifall han skojar med oss Hedningar eller Asatron heller. Vi gillar honom ändå. I Asatron finns ändå en gud som heter Loke, som står för löjet, satiren, oförskämdheterna, humorn, skrattet – också när det inte passar, och eftersom vi tillhör en liten och ibland förföljd minoritet, precis som herr Betnér själv, gör det oss inget om man driver också med oss…

Magnus Bétner får härmed Ganska Lilla Särimer i Silver, med Eklöv och Ägg för sin insats på den svenska Komediscenen – och skam den som tycker illa därom !

”In hoc Signo Vinces – Sic Semper Porcus !!”

Han berättar själv i media vad han varit med om, och Särimner visar solidaritet, ty som en gris ifrån himmelen, kommer vi ständigt igen och igen…

Men sedan 2017 har det varit tyst från Magnus och i Framgångspodden berättar han om orsaken till detta:

– Jag har mått jättedåligt, varit rätt sliten efter att ha varit på turné konstant i 10 år. Jag har verkligen jobbat hårt, skrivit nytt material hela tiden, producerat 11 nya specials på en och en halv timme med 18 månaders mellanrum. — —  – Jag hade också fått en jävla massa hot och hat på nätet. Det har jag fått jämt, men aldrig brytt mig om, men när man är lite nerstöt av annat… Jag hade ingen motståndskraft mot det där till slut. Jag blev stressad, fick jättemycket ångest, paranoid, trodde att folk ville mig illa. Han beskriver hur han tidigare mest trott att folk vill ta bilder om de kommer fram på stan, men att han då det tog stopp hela tiden istället var orolig att någon skulle hugga honom i ryggen när han gick därifrån:

– Då blev det så jobbigt att jag inte pallade att gå ut. Jag kunde inte jobba även om jag velat. — —

Från oktober 2017 var han sjukskriven i sex månader, låg hemma, hade ångestattacker och hjärtklappning. Framför allt var det kopplat till sociala medier. Han var tvungen att ta bort alla appar, sluta titta på sin telefon och byta till ett hemligt nummer. Tidigare hade Magnus alltid haft ett nummer som gick att hitta på Eniro. Vem som helst kunde ringa honom, och i början av karriären funkade det bra. Han fick kanske fem samtal om dagen. men i slutet ringde det 100 gånger om dagen och han fick ständigt sms, många hotfulla och hatiska: – Det blev för mycket helt enkelt. Framför allt när det var så många som hotade mig. De sa att dom skulle skjuta mig, ge mig stryk. Det är inte så konstigt om man kan ta det för vad det är, men det kunde jag till slut inte. Och när man börjar känna att det är på riktigt…

13 December 2019 kommer Betnér till Slaktkyrkan i Johanneshovsområdet, en fin venue som vi här på Hedniska Tanlkar bevistat förr (se under konst och kultur) här ovan, och givetvis kommer vi köpa biljett till det arrangemanget, som görs i regi av firma Meat Packing.  Vi kommer att vara där – tillsammans med Särimners Söner. Vi kommer att backa upp och stötta !

Som en ringa hyllning till Magnus Betnér spelar vi nu den fina låten ”Den Vita Apan” med Stockholms Negrer, från 1986. Såhär går texten:

Ja, jag vet att du tror…att vi inte tycker om dig
Bara för vi sett dig förlora
Och du tror att du är slagen
Men du – Du kan fortfarande falla tillbaka på oss
Vi finns alltid kvar…och du skall se att det ordnar sig
Och det finns ingen anledning för dig…för dig att skämmas

Och jag svär…att jag skall döda den vita apan på din rygg
Ja jag svär att jag skall mörda kräket som bor på din rygg

Vi är stolta över dig…och det kommer å ordna sig till slut
Ja vi litar på dig ändå…vi finns alltid kvar
Och du oroar dig alldeles för mycket…jag skall döda aset som bor på din rygg
Och jag svär att jag skall slakta…apan på din rygg
Du skall få se…allting ordnar sig till slut

Kom igen nu!

[SOLO SOLO SOLO SOLO]

Ja, Vi litar på dig ändå
Det finns ingenting…som kan mäta sig med dig
Och vi vet mycket mer…vem du är…du är långt ifrån ensam
För du kan fortfarande falla tillbaka på oss

Och jag skall döda apan på din rygg
Ja jag svär..att jag skall mörda kräket på din rygg
Ja jag svär att jag skall döda den vita apan på din rygg
Du skall få se  – att jag skall slakta apan på din rygg

Grinduga Grinduga – now with much more Auuga and Aruga…

av

(Nytt inlägg, Dedicerat till min hedniske bloggarkollega på bloggen Brons & Blod)

Långt hän i en avkrok av Gästrikland ligger den lilla byn Grinduga, insprängd i ett medeltida kulturlandskap. För någon vecka sedan fick jag en fråga om denna by kunde ha lämningar från Bronsåldern i närheten av den, hedniskt och amatörarkeologiskt intresserad som jag ju är. I närheten har det också gjorts fynd av en Hällkista från Bronsåldrn, vilket bevisar att Hällkistekulturen från Götaland gick långt upp i Gästrikland och längs Norrlandskusten, men mystiskt nog har de fynden blivit ”bortstädade” från Länsmuséet i Gävle och aldrig återfunnits, vilket professionella arkeologer konstaterat. En väsentlig del av historien har dolts, städats undan och visas aldrig för allmänheten, allt givet politiska beslut och den senaste tidens historieförnekande.

Långt inne i skogarna sydöst om Grinduga finns också en klart markerad höjd med rösen från Bronsålder och senare tider. Dessa rösen ligger mitt inne i skogen, ca 8 km från all annan bebyggelse, och även om det inte är ovanligt att hitta bronsålderslämningar inne i vad som nu är villande hällsmarkstallskog, så är det svårt att se hur dessa lämningar uppkommit, om man inte känner till vissa saker…

Öster om Grinduga finns också en stor sjö, kallad Träsken med ett relikt Havsöringsbestånd. Havsöringen finns inte i insjöar i vanliga fall, och man har också hittat svartek av okänd ålder på sjöns botten. Allt detta har arkeologiskt intresserade i området redan konstaterat. Svarteken kan förstås komma från en gisten gammal eka från förra seklet, en 1700-tals lodja eller kanske ett vikingatida skepp eller en stockbåt från stenåldern – ingen vet hur gamla dessa fynd är, ingen har provtagit fynden och ingen kan säga hur gamla de är. Överhuvudtaget är området kring Grinduga mycket dåligt inventerat, och inte alls lika undersökt som Upplands centralbygder. Alla intresserade vet redan, att anledningen till varför vi har många dokumenterade hällristningar i trakten av Enköping eller Norrköping, till exempel, beror just på att det funnits skickliga amatörarkeologer och hembygdsforskare just i de trakterna, som under lång tid spårat upp och dokumenterat de ristningar som funnits just där.

Längre upp, i Hälsingland, har man gjort fynd av nio meter långa stockbåtar från stenålderns slut, och övergången till Bronsålder, som fotot ovan visar. Ingen vet var den stockbåten finns idag, och ingen vet om den ens blivit bevarad, eller man ”inte haft råd” som det brukar heta, och därför kastat bort eller förstört hela fyndet. Samma sak gäller, om den nu försvunna hällkistan från Grinduga. Å andra sidan vet vi redan av den dokumentation som gjorts, att en sådan stockbåt kunde ta cirka 1500 kg last, eller ett och ett halvt ton handelsvaror. Handelsförbindelserna mellan Håga-kungens land, och de centrala delarna av Svea Rike var tidigt utvecklade, och man handlade säkert med pälsverk, skinn, tjära och andra varor från Norrland, samtidigt som man kunnat få fin keramik (rödgods och svartgods) eller spannmål i utbyte.

Idag har man också tillgång till noggrann höjddata, och lokala landhöjningsprofiler – vilket man inte haft förr. Sedan 1990-talets slut mäter Lantmäteriverket hela Sverige med laser, och även om laserstrålarna kan studsa emot enstaka trädgrenar, stenblock eller bilar och containrar (i stadsmiljö) till exempel, blir felkällorna mindre och mindre för varje år som görs, och man kan skapa sig en mycket detaljerad bild på centimetern när av den nutida markytan.

Jämför man sedan med de arkeologiska utgrävningar och dateringar av fynd som gjorts (en boplats måste ju rimligen ha legat över vattenytan vid den tid, då den etablerades) inklusive geologiska metoder (vissa kiselalger finns bara i vatten. Några lever i sötvatten, andra i bräckt vatten, några i salt) så kan man också bestämma vilka punkter som legat över respektive under havsytan vid vilken tid, och rita en landhöjningskurva…

Såhär kan den se ut i centrala Gästrikland, eller Gävle, Sandviken, Grinduga, Furuvik och angränsande trakter. Landhöjningen ser inte alls likadan ut längre upp längs Östersjökusten, och även i Stockholm är den helt annorlunda, vilket man måste vara medveten om. Dessutom har det faktiskt inträffat stora landsänkningar under tidens lopp, då landet sjunkit i havet, inte stigit, men ingen bråkig och idiotisk Thunberg-sekt uppträdde under forntiden, bara för det – för människorna anpassade sig hela tiden förståndigt nog till nya levnadsförhållanden..

Såhär såg trakten kring Grinduga och Furuvik ut för 3000 år sedan, dvs under Bronsålderns höjd, om vi lägger ut ett hav med 26 meters högre yta än idag på en modern karta. Vi inser genast, varför näset vid Långhäll och Upplandsleden var en så central plats under forntiden, eftersom det bildade en liten halvö med en upphöjd åsrygg, som måste ha varit synlig vida omkring. Grinduga självt fanns inte, ingen annan större bebyggelse heller. Allt som fanns var en vid havslagun vid Upplandskusten, möjligen lämplig för säljägare, men inte så många andra…

Först 600 år senare, vid den romerska järnålderns början, sådär 400 år före vår tideräkning, fanns en liten smal vik och en skyddad hamn, som blev förstadiet till våra dagars Grinduga. Här kunde man enkelt bosätta sig, och så odla upp landskapet däromkring. Gravrösena vid Långhäll var fortfarande en central hednisk kultplats, som nu brukats och använts fortlöpande i över 600 år av Asatro – för Asatron fanns redan på bronsåldern, som alla vet. Vid Furuvik fanns nu ett större näs – också en bra plats för bosättningar – och norr om det ett fast gravfält vid Intagan – i en sydlig och nordlig del – som också hade en liten hamn eller skyddad vik, där man kunde lägga till med båtar. Gravfältet hörde säkert till bebyggelsen på Furuviks-näset, och försöksvis kan vi anta att hela det område som täcks av kartan kanske var bebyggt med 250 personer, och kanske 10-20 gårdar.  Gravrösen var så placerade, att alla sjöfarande som kom förbi, inte kunde undgå att notera dem, och med mening och avsikt dominerade de hela landskapet.

Kring år 0 – med 17 meter högre vattenstånd än nu – var Grinduga-lagunen och den framtida insjön uppgrundad och sumpigare, och runt det som nu var Grinduga by (som alltså kan vara minst 2000 år gammal) fanns nu rika betesmarker med vass och vattenväxter för boskapen. Det norra gravfältet vid Intagan låg nu långt in i skogen, och var inte längre i bruk – bara det södra låg fortfarande vid kusten – men näset längst i syd var fortfarande den helt dominerande kultplatsen, fast det började bli svårare att ta sig dit. Genom Furuviks-näset ledde nu en å, eller ett slags kanal, som man ännu kan se i terrängen idag. Först nu kan vi tala om Grinduga som en by – så byn är inte alls från bronsåldern, däremot från romersk järnålder…

Vad som sedan händer är också ganska intressant..

Kring år 500, så är den gamla kultplatsen med rösena vid Långhäll-näset inte längre så lätt att ta sig till. Hela området eller det som var en havslagun har sumpats igen, och blivit en träskmark. Efter 1500 år av kontinuerlig tradition, överges nu den här platsen. Vid intagan är det södra gravfältet ännu i bruk, precis som det varit i närmare 1000 år. Byn Grinduga har fortfarande rika beten, och har kanske kommit att bli den dominerande bebyggelsen i landskapet, men Furuviks-näset är nu så brett, att det börjar bli en ström eller en kanal in till den blivande insjön med namnet Träsken – som framstår som välfunnet – som så småningom kommer bli byns enda tillfartsväg. Än så länge är det en stor, väl skyddad by med kanske mer än 500 invånare, och 20-30 gårdsenheter i det omgivande landskapet, som till stor del är outforskat av det som dåförtiden var framtidens arkeologer…

År 750 ser kartbilden ut såhär. Grinduga är fortfarande en stor och betydande by, men sjön Träsken eller Trösken har antagit sin nutida form. Östnäs, Fleräng och Harrsta är nu bättre och tillgängligare platser att bosätta sig på, för man färdas och åker ju längs vattenvägarna… Näset vid Furvik kallas antagligen Harnäs, efter ”Haru” eller uppstickande klippa, och inte alls några harar, som ju knappast finns i skärgården. Ortnamnet visar också att man haft förbindelser över hela Östersjön och med Finland, där namnet är vanligare än idag. Trakten kring Grinduga är fortfarande en rik trakt, där det borde kunna finnas goda förutsättningar för att hitta fler fornfynd, inte minst i sjö Tröskens djup och avsnörda vikar.

Kring år 1000 ser kartbilden ut såhär. Insjön är helt avsnörd från havet. Det går inte att ta sig in på Trösken alls, om man inte lyfter och drar sina skepp och båtar. Den del av bebyggelsen som har handelskontakt med omvärlden, ligger nu bara vid kusten. I trakten av Fleräng reses en kristen runsten, som man kan se på ”Fornsök” och Riksantikvarieämbetets sajt.

Den stora frågan är nu – exakt när avsnörs Trösken från havet ? Görs det båtfynd där, kan vi antagligen säga att om de består av handelsskepp, eller vikingatida farkoster, så måste de i de flesta fall ha kommit dit innan sjön snördes av, och inte längre var en del av havet… och det blir en fråga för amatörarkeologerna samt medlemmarna i Samfundet Särimner i området…

Enligt mina beräkningar skulle det ha hänt omkring år 812, eller 800-talets tidigaste hälft, dvs tidig Vikingatid. Landskapsanalys kan som ni ser bjuda på många slutsatser om dagens och det förflutnas kulturlandskap, och även vara ett praktiskt hjälpmedel inom arkeologin… Och kanhända publicerar jag mer rön, och förut aldrig publicerade kartor över smärre områden för alla intresserade någon gång i framtiden..