Höstblot – en Friggs Fredag eller Frejas ?

Det är fredag i Höstdagjämningens vecka. Tidigare, så sent som i tisdags var det Nifelfull enligt den Asatrogna och Hedniska bygdekalender, jag snickrat ihop tillsammans med en av mina Värmländska sagesmän. Som jag tidigare nämnt, så är forskningen ganska ense om att Fredagen var Frejas dag i östnorden, och i ett långt tidigare, kontinentalgermanskt perspektiv, men att den blev en Friggas dag på Island, Norge, Orkney och alla andra platser västerut.

Och så får vi välja mellan två helt olika gudamakter, denna gång kvinnliga. Freja och Frigg är inte samma sak, de är helt olika till sin ålder, sitt väsen; utseende och göromål, och jag är inte precis någon vilsegången Gaia-feminist, med målet att återuppfinna Monoteismen och göra om Echnatons och världshistoriens största misstag, fast denna gång upp- och nedvänt. Där Freja är ogift och ung, står Frigg för huslighet och medelålder. Så följer då Hel, och vem hon är och vad hon står för, vet ni kanske redan, och om ni inte vet, kan ni då inte åtminstone gissa ?

Ännu ett ”coin” eller en jetong, så god som någon…

Men – hennes tid är inte inne ännu. Den infaller först i November, kring Alvablotet för de döda – men jag kan försäkra er, huslig som jag är ägnar jag dagen efter avslutat blot åt andra ändamål. Hel tager alla Midgårds barn till sig, det vet jag redan, och det behöver ni inte tala om för mig, ens då jag blir gråtmild eller sentimental. I Okolners hall, finns där månne en stol beredd också för mig ?

Nifelfull är natt och nedan, ”Nacht und Nebel. Den tid, då allt är i dimma höljt, och lite skall bli uppenbarat av tidens orakel. För dagen läser jag en utmärkt kria på sajten ”Brons och Blod” om tidens natur – skall den vara cyklisk, eller kanske linjär ? Många filosofiskt sinnade personer har under seklernas gång brytt sina hjärnor med den frågan, och det blogginlägg jag nu läst, innehåller allt jag kan önska, och mycket mer.

Själv kan jag bara associera till en novell av Kobo Abe eller någon annan japansk författare, vars namn rinner mig ur minnet. Det handlar om två män ur Tokyos undre värld som har till yrke att stjäla och sälja klockor, de ”skapar tid” åt sig själva och andra på sitt eget sätt, utan att för den sakens skull vara rena ”tids-tjuvar”.

Den yngre tjuven, som inte nödvändigtvis behöver vara den äldres son, utan möjligen bara lärling eller skyddsling – hur eller vad är lite oklart, redan beroende på det japanska språkets konstruktion, efter hur jag minns – föredrar naturligtvis linjära, digitala, strömlinjeformade klockor, där all tid har en början, och ett slut.

Den andre, som är till åren, rättar honom hela tiden och säger att han har fel i den uppfattningen. Tiden är inte linjär utan cyklisk till sin natur, tidsförloppet går runt och åter runt, som visarna på en urtavla, ”noon” eller middagstid visar sig igen och igen, och lever man bara tillräckligt länge, skall man se att händelseförlopp och personer kommer tillbaka, allt upprepas från början och flyter samman i ett slags årens kretsgång – och det blir upp till oss läsare att tolka, om denna tidens gåta är oss till välsignelse, eller ett slags tankens fängelse.

Jag lämnar er alla med ett musikinslag, gjort av VERKLIGA Hedningar från ett äkta Klan-samhälle. Man kan inte kalla dem något annat, eftersom de kommer från Skottland och just ingenstans annars, och då är Klansamhällets natur också fastställd, en gång för alla.

”Clandonia” som denna grupp kallar sig, har fula grå mössor och sjabbig klädsel. Det handlar om ren gatuteater – gruppens medlemmar har bytts ut flitigt genom åren, och dess grundare har längesen avlidit. ”Ya Bassa”, stycket som de framför, betyder ”You Bastard !” på den lokala gaeliska dialekten. Denna ”Clann a Drumma” har funnits ganska länge nu, eller sedan 2001. Jag ber er ursäkta eventuella reklaminslag i Youtube-klippet nedan, och hålla till godo med vad som bjuds.

För en hedning som jag, är detta förstklassig underhållning, något taktfast, som ger rytm nog för att fortsätta gå och gå, genom flera Europeiska storstäder, över slätter och fält, småbrutna skogslandskap eller vad vi annars kan tänka oss, och för övrigt går vi hedningar sällan – vi marscherar !

Till det behövs onekligen drums and pipes, trummor och säckpipor, och det skall inte vara vilka instrument som helst, utan nära nog de ursprungliga. Från Galicien i Spanien till Polska Galicien (jo – det finns ett där också !) och från Härjedalens säckpipor över till de skotska.

De lärde må bry sina huvuden om säckpipan, förresten, var ett romerskt instrument från början, eller månne ett orientaliskt. Ingen vet när den första trumman eller säckpipan kom till, för deras ljud har hörts ända sedan kulturernas början, och för min del hoppas jag de ljuder ett bra tag till – för ska det gå åt helvete till, ja då ska det gå med musik !

Sista inlägget om Waluburgs Historia, och Völvornas uppgift…

Jag ställde frågor om någon av Waluburgs eller Valborgs samtida under hundratalet enligt vår tideräkning gjort en resa rakt motsatt hennes, geografiskt sett – även om de ytterst knapphändiga uppgifter – i form av ett säger ett ostraka eller arkeologiskt bevis för hela hennes existens – som verkligen är udda inte ens blivit kopplat till rätt årtionde ännu. Som jag berättat, antar jag på för mig högst sannolika grunder att hennes färd till Egypten – och sitt slutliga öde på Romersk sida – hände hösten 169, när den första romerska motoffensiven under Markomannerkrigen kom, efter ”barbarernas” ockupation av Aquileia, vid Adriatiska havets strand, den som varade i minst fyra månader, och som höll på att klyva hela imperiet mitt i tu – vilket inte var någon liten bedrift, för att vara gjord av Svebernas och Semnonernas ”löst” sammansatta stamförbund, som helt uppenbart inte var så oorganiserat eller primitivt, som vissa krafter – ännu verksamma – av idag vill få oss att tro.

På det Romerska Skeppsmuséet i Mainz, Museum für Antike Schifffahrt des RGZM, en förkortning som skall uttydas Römisches-Germanisches Zentralmuseum – en institution som inte många tyska städer kan skryta med, numera, står en liten gravsten, funnen i Köln, och dess innehåll är verkligen starkt förkortat, och i lapidarisk stenstil.

I ett hundratal år pågick ett angreppskrig, med ett enda syfte: UTROTA dem – UTPLÅNA deras kultur… (Och det kriget är INTE slut än…)

Gravskriften lyder i all korthet såhär: HORUS PABEC I F(ilius) PRORETA ALEXANDRINVS EX CLASSE ANNORUM LX MILITAVIT ANN(os) /../ Innehållet framgår som glasklart för de forskare, som har vanan inne att läsa romerska gravstenar – men den sista årtalssiffran har slagits sönder, och nötts bort.

Här står, i min översättning till svenska, aldrig förr gjord på detta språk, så vitt jag vet: ”Horus – son av Pabeccius, Proreta från Alexandria ur flottan (vilken flotteskader har de redan skrivit, de behövde inte upprepa det) Död vid 60 års ålder, efter — tjänsteår.

En flottist under tidig kejsartid, liksom en marinsoldat, tjänade i minst tjugo år av sitt liv. På land, och för hjälptrupperna utan romerskt medborgarskap, gällde tjänstgöring i minst 25 år, först därefter fick man det eftertraktade medborgarskapet – en idé, som kanske på fullt allvar förtjänar att tillämpas också här, i dagens Sverige. Efter det skrev de som kände sig kallade – trots att medborgarskapet också utsträcktes till den hustru och de barn som Auxilla, eller Marines med lönegraden sesquplidarius, alltså ”en och en halv” eller rent av det dubbla – ”duplicarius” eller ”doppeltsöldner” som man alltid fick för sjötjänst, eller som kavallerist – hade kvar, efter de 25 åren.

Hustrur i första giftet kanske inte räknades, eftersom de sen länge var döda; när de 20 eller 25 åren var slut, men alla barn som överlevde, fick av kejserlig nåd fullt medborgarskap de också – vilket gjorde allt till en eftertraktad affär. Enbart den kvinna man hade turen – eller oturen – att leva tillsammans med, efter alla åren, och när de tog slut – fick också sitt automatiska medborgarskap, och allt i allt – med fredsperioder emellan – hade både Miles och Marines en långt högre medellivslängd än genomsnittsbefolkningen – maten var åtminstone bra – arméer brukar svälta sist av alla – och ärtsoppan, inte bara på Tors Dagar, var redan uppfunnen. Den lagades understundom (i östra rikshalvan) på kikärtor – Cicer, som hos Cicero, men annars var allt sig likt…

Hexaremer, Heptaremer och Decemremer, alltså Tio-roddare, med tio man vid varje årpar, användes också på Nordsjön. Inte bara Biremer och Triremer. Ombord på enbart de största skeppen, fanns ”Proreta” – annars INTE !

Så skrev man på ett nytt kontrakt, för nästa tjugoårsperiod, och så nästa. Vi har gravstenar bevarade efter män som tjänstgjort tre fulla tjänstgöringsperioder till lands, och även om 16-åringar eller i vissa fall än yngre jungmän kunde antas, hörde det till undantagen. ”Eintritt nach vollendetem siebtzende lebensjahr” lydde huvudregeln – ni minns kanske också vilka som också följde den, 1900 år senare – och här har vi alltså en Egyptier, som kom till Germanien, och Classis Britannia, för så hette den flotta som inte bara tjänstgjorde med rena bevakningsuppgifter på Rhen – utan full strid på Nordsjön, vid Britanniens kuster, ja – som ni ser på bilden ovan – för därom är tyska marinhistoriker helt ense – också till Jyllands spets, och kanske än längre – ända in i Kattegatt…

Varifrån skulle annars Jordanes – 500 år senare – fått sina uppgifter om Hallin, Bergio, Thehustes, alltså Hallänningar, Bjäre-bor och folket i Tjust, samt alla de andra stammar som bebodde ön Skandza eller skandinavien, Skades ö – ifrån ? Romerska flottans underrättelsetjänst var mycket god, redan på Kejsar Tiberius tid, och därom behöver ingen sentida klåpare till civilist hysa minsta tvivel.

Låt oss gemensamt stämma upp ”Matrosenlied” som jag också har hört tyska turister av idag sjunga som hälsning – se under rubriken ”Rekonstruerade skepp” under huvudrubrik ”Arkeologi” ovan – för den sången är HEDNISK, ja rent och skärt HEDNISK… och redan att omnämna den, är för vissa en Hednisk Tanke.

Nu återstår bara att förklara vad en Proreta gör, eller rättare sagt gjorde. Han var en lots, inte en utkik. Horus, mästerlotsen från Egypten med det allseende ögat, död vid 60 års ålder – en mycket aktningsvärd ålder på den tiden – var en man som hade specialiserat sig på att upptäcka sandbankar, på Nilflodens strida och snabbt rinnande vatten – för där finns det onekligen många många grund, till och med idag. Nilen är en bred flod, javisst, men den har föga djup – och det har jag från män och kollegor som varit där, och befarit den. Så är somligas öde beseglat.

Här följer nu ett Youtube-klipp, sponsrat av den Norskägda färgfirman Jotun, om ni nu vet ett enda jota, och förstår vad en Jotunn är för något. Det visar Olympias, Världens enda seglande fullskale-rekonstruktion av en Grekisk Trireme, visserligen från 400-talet före vår tideräkning, men själva upplevelsen av att segla en sådan, var nog samma som på en pentekonter, eller de stora deciremerna från det Romerska Imperiets tid, ett halvt årtusende senare.

Lägg märke till däcksbesättningens syssla. Under däck fanns inga slavar. Detta var fria män, högt betalda specialister för sin tid – och så var förhållandena i både Antikens Rom eller det gamla Attiska förbundet. Resten är Hollywood-tjafs, dumheter. Men där fanns ingen reling, ingen upphöjd kant, inget skydd emot väder och vind – förutom stormast och artemon-segel längst fram var man helt oskyddad för väder och vind – och – förutom personlig skyddsutrustning – fiendens vapen och pilar.

Längst fram stod vår Proreta, i själva fören på skeppet – hans uppgift var att som ett allseende öga eller en levande gud varna för alla dolda faror, och så repeterades hans rop bakåt, över hela skeppet, till rorgängarna. Navigation var också hans lott, men aldrig som styrman, aldrig som kapten, utan mer som förste QA på ett amerikanskt hangarfartyg av idag, ifall ni vet vad ”förste QA” gör på flygdäck…

Det var alltså med ett fartyg, inte helt olikt detta; som Waluburg, Völva och Spåkvinna av Semnonernas stam, helt utanför imperiets ramar och kontroll, närmade sig Alexandria, den stora miljonstaden, med sitt museion, som stod över biblioteket, och inte omvänt. Vad såg hon under sin resa, någon gång efter hösten 169 enligt vår tideräkning ? Kunde hon kanske teckna, och avbilda de män hon såg, eller vad de ägnade sig åt, vilka de var, vad de hette – tusen och en detaljer.

Och hur mätte hon tiden ombord, eftersom detta kunde vara hennes uppgift ?

På Norrönt språk fanns något som hette ”Nontuva”. Non som i Noon, engelska för middagstid, mitt på dagen, inte en latinsk negation eller en nekande fras. Sådana tuvor – och höga stänger – fanns på det Isländska Alltinget, även i sen tid.

På isländska gårdar delade man in hela synfältet i sektorer, som kallades Aettir, och som omfattade vinklarna mellan väderstrecken i en kompass. Naturligtvis vet alla Hedningar att det är 24 runor och bara 24 i den äldre runraden, och att det aldrig funnits eller finns någon 25:e, ”tom” runa.

I den yngre däremot 16. Vi räknar fortfarande ”åtta glas” på sjön, och dygnets timmar är 24, inte 25. Lämplig gruppstorlek i alla arméer har sedan romarnas contuberia eller tältgrupp varit 8 man, inte 10.

Talet åtta är oerhört viktigt, för där finns Hagal-runan ni kommer väl ihåg hur runor verkligen skall räknas eller täljas, och ”Caesars chiffer” – det äldsta förskjutnings-skiffret, om Kylver-stenen och allt det andra, jag lärt er. Nu har den runan – lik en snöstjärna – visserligen sex armar och inte åtta, riktigt nog, men fyra väderstreck och fyra kardinaler, NO,SO,SV,SE – det är vad också en modern kompassros har.

Linnaeus, den store svenske Naturforskaren, skrev såhär om bondstugorna hemma i sin barndoms Stenbrohult, Småland: ”Då Solen skiner på skåpet, är det daframåls dags, och då hon kommer på ugn-bänken, är det merendels middag”. Detta kräver en sak – att 1700-talets bönder inrättar sina stugor rätt, efter väderstrecken, efter vad som kallas Curry-linjer, Ley Lines – och inte bara på en tomt varsomhelst, eftersom ”här skulle det vara trevligt att bo” eller någon fadd Sörgårds-romantik. Och jo – de är luriga, Smålänningarna. Värends-borna allra mest. Det har de alltid varit, kommer alltid att vara.

I de isländska lagarna stadgades att arbetet på sommarhalvåret under lögardagens kväll under inga förhållanden fick pågå längre än till dess att solen var skafthög, och alltså då man under vissa givna betingelser kunde se den stå i jämnhöjd med ett i marken nedstucket spjut, strax över horisonten.

Och även Germanfolken, Sveber och Semnonernas stam inbegripet, kände säkert till mer exakta metoder för tidmätning än så.

Klepsydra, 1500 år före vår tideräknings början

En av de äldsta är Klepsydran eller Vattenuret, som bestämde hur länge en talare fick tala vid Alltinget, och även vid rättsförhandlingar i det gamla Rom. Vatten droppar, droppvis och sakta, från ett kärl till ett annat, likt blodet ur ett fällt jaktbyte eller en hjort i den germanska skogen. Nu spelar det ingen roll hur långa timmar vi har – eller vilka andra tidsenheter vi tänker använda – de bestäms helt enkelt och simpelt av det övre kärlets rymd, som ni alla säkert förstår.

När den grekiske ingenjören Ktesibos från Alexandria fick tag i detta enkla käril – som på sjön kunde hängas i en ledad grytkrok (tänk på den kardaniska upphängningen av grytorna på Oseberg-skeppet, som garanterade att deras innehåll alltid var vågrätt ställt, hur hårt skeppet än rullade och stampade, sådant visste man redan då, därtill behövdes ingen kristen Luigi Cardani från Italien på 1600-talet) fick tag i denna enkla uppfinning, ”förbättrade” han den – och det ser ut som en ”civil konstruktions-kommité” – sin tids FMV – varit i farten… ”Over-engineering” kallas detta… förbättrade ur – eller är det alls en förbättring, förresten ?

Fortfarande en Klepsydra, 1300 år senare än den första…

De forntida ”Völvorna” – sin tids orakel – var – som jag sagt, inga flummiga schaman-kvinnor, pårökta och halvgalna, klädda i djurskinn. Djurskinn eller inte, så visste de vad de gjorde. Himmels-skivan från Nebra – som kristna forskare gjort allt som står i deras makt för att motbevisa, inte minst på grund av de högst kuriösa lagarna för fornfynds hanterande i Tyskland, och amatör-arkeologin där – är troligen ett exempel på en enkel pejlskiva, inrättad efter Germansk horisont och lokal ”soltid”, oavsett om man nu verkligen kände till någon skottårsprincip där, redan 1600 år före alla påhittade kristusar, vars existens det överhuvudtaget aldrig funnits ett enda vetenskapligt bevis för.

”Enkel” Pejlskiva, eller något mer… ?

Sedan har vi de än mer kuriösa ”guldhattarna” från keltiskt område, huvudsakligen Hallstadt-kulturen från Alpområdet, efter vad det ser ut – minst ett trettiotal fynd har gjorts, så långt bort som i dagens Frankrike – men berömdast av dem alla – och fortfarande på UNESCO-skyddat museum i Berlin, trots att samma kristna misskreditering satts igång även där, eftersom ”vissa detaljer kring fyndomständigheterna är oklara” – men är de inte alltid det, om fornfynd hittas av den stora allmänheten ?

Uppenbarligen, så kände man redan på bronsåldern, i alla fall sådär 800 år före det påstådda år noll – som inte finns – år 1 fk följs ju vanligen av år 1 ek – till ett vanligt solår, matematiskt beräknat till 365 dagar, 6 timmar, 9 minuter och 9,3 timmar, allt efter de 365 små runda ringar, som dekorerar den nästan meterhöga ”guldhatten” vars bärare eller bärarinna bokstavligt talat hade kalendern och tidmätningen på hjärnan – eller i alla fall på huvudet. Man visste också vad som menas med en siderisk månad, alltså månens högst varierande tid för att astronomiskt sett fullborda ett varv kring jorden, eller från en fullmåne till en annan – men nu är det endast efterblivna araber, som räknar så.

Islams lärde gav oss Algebra, arabiska siffror och några verkligt goda geografer, typ Al-Idrisi, men enligt dem befinner vi oss fortfarande på medeltiden, år 1441 närmare bestämt – och deras Ramadan firas än här, än där, totalt utan rim och reson. Också deras kvinnosyn är helt medeltida, som alla vet. Någon Waleburga eller en Hypatia – från Alexandria – hon som de kristna flådde levande och släpade genom gatorna medan de hånade hennes lik, men först efter en rejäl gruppvåldtäkt – ett klart fall av ”Taharrush Gamea” – denna nya Egyptiska inne-sport för unga män, även flitigt praktiserad i staden Köln sedan 2005 – men långt innan denna Monoteism såg dagens ljus… Men Sådan är Monoteismen…

Anti-Kythera !

Hellenismen, och Alexandrias lärde gav oss saker som Antikythera-mekanismen, en mycket exakt ”analog dator”, tidmätare, astrolabium – mycket användbar till sjöss – det var ju på havsbotten och i ett sjunket skepp man hittade den – och det var inte Julius Caesar, inte romarna som brände ned det stora biblioteket där, sedan ”Museion” upplösts – av de kristna hundarna !

Biblioteket brandskadades år 48 vid den första romerska invasionen, ja – men det var en kristen kejsare som lät förstöra det – till största delen – Aurelianus år 272 – i kamp mot Zenobia av Palmyra, förutom arabernas – och islams – förstörelse av de sista ömkliga resterna år 642 – med de berömda orden: ”Antagligen står dessa böcker i strid med Koranen – då skall de förstöras och brännas. Eller också överensstämmer de med Koranen, åtminstone till en del – men då är de onödiga – då skall de OCKSÅ förstöras och brännas”

Jag upprepar: Sådan är Monoteismen !

Ingången till Nilometern på Elefantine.

Men – låt oss återvända till Völvan av Semnonernas stam, hon som ensam bar namnet Waleburga eller Valborg, den första kända namnbärerskan för just det namnet, någonstans, någonsin – efter vad vi nu vet. Hon gjorde sitt livs resa till de Egyptiska templen på Elefantine-ön, vid Assuan och Sudans gräns, vid den första Katarakten, platsen där den kända världen slutade.

Vad fanns där ? Vad såg hon vid sin resas slut, och där hon skulle stanna, odödliggjord på Praefectus avlöningslista, tillsammans med Centurioner, Exactus eller kompaniskrivaren, alla Immunes eller stabsfolket, som visst inte var befriade från sjukdomar och pandemier, men väl avlönade, och befriade från fälttjänst ? Vad med Horus, denne allseende man, död vid 60 års ålder som frejdad Proreta och lots – som hon kanske, kanske inte hade ett förhållande med, ungefär som en 53 årig gaius Julius, ihågkommen i en av årets månader, och en 23 årig Thea Filopator, den sjunde och sista Kleopatra – en blond, Europeisk kvinna med rena, regelbundna grekiska drag (inga antika avbildningar visar henne som svarthårig, och absolut inte som negress) – fast deras samtid hatade deras förening, eftersom allt pöbeln kan, och allt denna pöbel är mäktig, är att hata och åter hata.

Nilometern – på Elefantine

På Elefantine-ön fanns den stora Nilometern, bland annat. Rikslikare, och moder till alla andra Nilometrar i Egypti land – den som låg längst uppströms, och därför gav tidigast förvarning.

Alla andra Nilometrar, sedan 3000 år av Egyptisk historia före Rom, före Völvorna, före allt annat rättade sig efter denna, oavsett i vilket tempel nedströms de stod – för här mätte man lokala skillnader i vatten-nivå. Nilvattnet bestämde skördarna, tre skördar eller bara två, kanske en – vid översvämningar – klimatförändringar är inget nytt, trots alla imbecilla, snoriga ”Galna Gretor” vars retorik eller talekonst är ytterst begränsad. Utan rika skördar, ingen säd till Rom eller Alexandria, och därmed riots, uppror, stadsbefolkningens revolt.

Egyptierna hade till och med en gudinna vid namn Satjet, som på romersk tid hade blivit Satis, som i Quantum Satis, gudinna för var och ens beskärda del, bevarerska av Status Quo, Medeltalens och statistikens stora moder – inte Freja eller Frigg – men av somliga liknad vid Isis, likt Freja själv, en gudinna för både krig och kärlek.

Tacitus, senatorn och historieskrivaren, sa förresten att just Sveberna i Germanien dyrkade Isis, hur det nu kom sig – men – varför då ? Var det en ”Interpretatio Romana” allenast, ungefär som Tor eller Donar liknades vid Jupiter, Wothan eller Oden var Merkurius, Tyr var Mars Thingsus, Tingsplatsernas och Valplatsernas store gud ??

Nej, dessa figurer från dansk Bronsålder visar inte alls knäfall, inte kristna böner eller annat meningslöst rabblande till ingen nytta..

Och jodå, Tacitus skriver i ”Germania” att Isis bild bars på ett skepp, som i det gamla Egypten…

Dessa män – och kvinnor paddlar sina skepp på en hällristning från Tanum – därför sitter de på huk – och här hjälper varken böner eller klagosånger !

Förbindelserna med forntida högkulturer var gamla, redan på 100-talet enligt vår tideräkning, som ni kan se. Och forntidens folk – Polyteister allesammans ! – var inga dumma barbarer eller pårökta ”Söndags-schamaner” eller andra former av snedseglare. De var råseglare.

Och en sista detalj – om Elefantine, Assuan och den forntida matematiken. Det var ur en Nilometer i Alexandria – samt en i staden Syene, kanske bara 20 kilometer från Assuan och Elefantine – antagligen Waleburgas sista viloplats – som Erathostenes, den store matematikern – och inte ur några ”brunnar” beräknade både solårets längd, och jordens omkrets, tiotals gånger bättre än några kristna eller araber kunde göra.

Visserligen råkade han räkna fel på 60 – 80 kilometer ungefär, därför att han antog att Alexandria och Nilometern i Syene låg på exakt samma längdgrad, men det spelar mindre roll.

Hans solår var mycket exakt ändå, med skottåren fjorton dagar exaktare än den julianska, katolska, av Julius Caesars kalender-kommitté bestämda kalendern, som de kristna aldrig rättade förrän på 1500-talet, efterblivna som de var. Redan Roger Bacon, en engelsk munk, underrättade Påven om det rätta förhållandet på 1200-talet, men Curian lyssnade inte.

Men vad uppnår kommitéer, ävlande små myrförsamlingar, katoliker, påvar, prästerskap och ”högsta råd” ? Den tjänar ändå sitt land, folk och tid bäst, som tjänar just detta först, och därigenom mänskligheten. Inte det omvända, baklänges och i fel ordning…

Ingenting, emot en kämpande skara fria individer. Hedna kvinnor, hedniska män.

Giv Caesar vad Caesar tillhör – och ingenting till Vitekrist !”

Höstdagjämning infaller, och mer om Völvors natur och uppgift förklaras…

Som beräknat infaller Höstdagjämningen just idag, och den förutspåelsen har inte varit svår att göra, eftersom detta är ett känt kalendermässigt fenomen, som upprepas år efter år. Hur jag själv som enskild Hedning har firat Höstdagjämningen har ni för det första inte ett förbannat dugg med att göra, eftersom det tillhör mitt privatliv, och för det andra har jag beskrivit tillvägagångssätt, metodik och utförande tillräckligt många gånger, inklusive hur det INTE skall, får eller bör gå till. Det finns som sagt läsbara texter här ovan, under länkgalleriet, och om ni har någon tillstymmelse till intelligens, deduktiv logik eller praktisk problemlösning, kan ni förmodligen återfinna och läsa dem, om ni nu – för dagen – skulle känna ett behov av just detta.

Följer man en natur-religion, så följer man vad som är naturligt. Man firar på korrekt dag, till exempel…

Jag ömkar fortfarande de stackars människovarelser, som inte kan teckna en korrekt Jalkr eller Algis-runa, till exempel, utan som vanställer berättelsen om exempelvis runorna eller den Nordiska hedendomen till något som den aldrig varit, och inte heller kan bli. Jag skulle vilja se den påstått autentiska ”svenska rundikt” som följande självutnämnda ”expert” refererar till, ifall den nu alls återfinns som källa, när nästan allt denne kolossale klantskalle kan säga är att ”det inte finns några källor”.

Det är ett fattigdomsbevis, minst sagt – och av alla sorters fattigdom, avskyr jag för min del andefattigdomen mest av allt… Jag ska inte ta upp samma klantskallars försök att patentera sin språkligt urkassa och åtskilligt haltande tolkning av Hávamál, eller deras patetiska gnäll om ”rättsliga åtgärder”…emot alla som citerar just den. Med tanke på den polisiära situationen i vårt eget land just nu, skulle jag vilja se den Polismyndighet eller Åklagare, som alls kommer att ta upp sådana saker.

Som min frände Henrik Andersson en gång sa – ”Vi diskuterar endast med människor, som delar vår gemensamma värdegrund” övriga kan fortfarande dra åt helvete eller Hels Vite, kort sagt, ifall vi just nu idag ska klämma till med ”något rättsligt”.

Den som inte vet hur runor skars eller ristades, skall inte ens FÖRSÖKA skriva något alls…

För övrigt har vännen Henrik – liksom av en ren händelse, ett meningsfullt sammanträffande, synkronicitet (ja, kalla det vad ni vill – på engelska skulle det bli ”serendipity, happenstance”) just idag visat oss det korrekta sättet att teckna just Jalkr-runor, så där ser man… En hednisk tanke för dagen, så god som någon.

Danmarks nya Kultur- och Kyrkominister enligt Jim Lyngvild, Dansk Asatroende fotokonstnär (Copyright Berlingske Tidene)

Låt oss nu återvända till de där Völvorna, inklusive mysteriet med spåkvinnan Waleburga, vars hela existens utgör det första arkeologiska beviset för ”Valborg” som begrepp – och allt det jag skrev igår. Revenons à nos Moutons…” för att nu ta det på franska. Rent juridiskt, alltså – för er som minns Maitre Pathelin, eller vem han var..

Det finns en vida spridd närmast Astrid Lindgren-mässig, klichéartad, New Age-betonad schablonbild, eller en ”idiot-föreställning” i media om vad Völvor och spåkvinnor var för något. De skulle närmast vara att likna vid en sorts nordiska häxor från järnåldern, helt utan sans och vett. Höga på växtdroger och allsköns hampadänga skulle de sanslösa ha kvädit fram all sorts gallimatias eller rappakalja helt utan mening eller inbördes sammanhang, det skulle vara fråga om ”Vild sejd” alltsammans, där varje orakelsvar, ceremoni eller större begivenhet som en Völva eller Gydja (skilj på dessa två begrepp !) deltog i, praktiskt taget; slutade med att hon föll avsvimmad ned till marken.

Detta är bara en kristen vrångbild, som så mycket annat – men den har stått sig till våra dagar. Förvisso finns det dem, som övertolkat Harbadsljods strofrader i Eddan om att ”du slog på byttelock, vild som völvor” och samma missuppfattning om vad orakel och liknande spreds också av de kristna, redan under senantiken. Läser man vulgär-texter, liknande dem man kan finna på svenskspråkiga Wikipedia, så kommer man inte ett enda steg närmare sanningen. Den engelskspråkiga versionen ger i så fall mycket bättre besked, och som vanligt är det viktigt med språkkänsla, sinne för proportioner och källkritik – liksom tydlighet.

Vulgär-uppfattningen att alla antika orakel, som Pythia i Delf skulle ha varit ständigt berusade av vulkaniska gaser från underjorden, ”höga” på växtdroger och annat stämmer inte… Man utövar inte ett sådant yrke i 40 år eller mer och överlever, om man ständigt inandas svavelväte eller etylen i toxiska koncentrationer.

Vi vet mycket väl vad oraklet i Delfi hade för sig, och hur hennes spådoms-svar till hög som låg alls gick till – källäget är alldeles utmärkt och det finns noggranna beskrivningar av hur vem som helst som kunde betala för sig, och vars fråga till gudamakterna var relevant, minsann fick svar på tal – på klassisk hexameter, och inte som något djävla struntprat, à la ”snack om sed”.

Apollos präster var inte dumma, och de kunde uppföra lika noggrant regisserade stycken av religiös teater som någonsin dagens katoliker. De stod i tjänst hos solens, upplysningens och kunskapens gud, inte okunskapens eller dumhetens. Delfis läge vid Korintiska viken var alldeles utmärkt det också, och en lämplig tingsplats för de stammar av Dorer och andra Indoeuropéer som långt senare skulle grunda de första stads-staterna, och lägga grunden till hela vår västerländska civilisation, som vissa mindervärdiga individer av högst dagsaktuella skäl för evigt har utestängt sig själva ifrån.

Delfi hade inte bara en bra hamn och gott om vatten, här hölls Delfiska spel, lika berömda som en gång de Olympiska spelen, och här flöt den kastaliska källans vatten rent och klart, utan att någon fähund kommit och grumlat det. Och runt omkring fanns ett kontaktnät av andra Apollo-tempel, helgedomar, orakel – som den romerska sibyllan i Cumae, till exempel. Alla stod i förbindelse med varandra, och Oraklet och hennes präster visste alla vad som pågick i varje Stads-stat, vilken makthavare som snart skulle inleda krig med vem, vilka stater som kunde bli allierade och vilka civilisationer och kulturer man absolut inte och på inga villkors vis skulle liera sig med, ifall vad vi numera kallar civilisation och kultur alls skulle bevaras. De diplomatiska kontakterna med Italienska halvön, eller det som senare skulle bli ”Magna Graecia” och därefter Rom, var tidigt utvecklade de också – vilket ”De sibyllinska böckerna” klart och tydligt visar.

Den romerska berg-anläggningen vid Cumae, utanför Neapel överlevde Pompeii, vulkanutbrott, jordbävningar och står kvar efter mer än 2500 år. Från en ”Lednings-central” som denna, kan man styra hela Imperier…

När en namnlös sibylla eller sierska från Cumae – eller troligare från Grekland – oförmodat skall ha besökt Roms siste och sjunde kung, Lucius Tarquinius Superbus som de facto härskade från 534 till 509 före alla kristusar, utförde hon ett Industri-spionage i Orakel-branschen av högsta rang. Hon erbjöd honom nio böcker – nio är ett Odenstal och jag hoppas ni vet vad det står för, esoteriskt sett, fulla med all världens kommande förutsägelser, och om han inte genast köpte dem, hotade hon med att bränna upp tre volymer rakt framför hans ansikte, och sedan fördubbla priset för de återstående sex.

Det slutade med att romerska staten köpte tre av dessa hemlighetsfulla skrifter, som därefter förvarades noga inlåsta. Ingen vet fortfarande vad som stod i dem, men vi har vissa bevarade fragment, fortfarande på grekisk hexameter, stilsäker och poetiskt formulerad, in i minsta detalj. Så skrev man dessa orakelsvar – just så och bara så… inte på något annat sätt. Aldrig någonsin.

Vi vet att de bevarades ända till år 405, då en kristen kejsare befallde att de skulle brännas en sista gång, och förstöras för alltid – och så slukade medeltidens mörker alltsammans. Inget finns kvar av ”Rödpärmarnas Rödpärm” – men vi vet att när de Sibyllinska Böckerna konsulterades, kanske som högst 20 gånger under ett Världsomspännande imperiums hela existens, från en ringa början till ett fullständigt sönderfall, orsakat av invandring och det man kallar ”senantikens jordbrukskris” – då var det verkligen fara å färde, eller också en politisk fråga av yttersta vikt, som ofrånkomligen m-å-s-t-e lösas.

Prästkollegier, augurer, kejsaren själv som ”Pontifex Maximus” – den störste ingenjören och brobyggaren, FARB-experten framför alla andra – endast dessa och dessa kunde i nödfall få öppna och läsa dessa förbjudna böcker, efter att ömkligen fått kvittera ut en bevittnad kopia. ”Solis Sacerdotibus” kan där ha stått, redan på försättsbladet, eller ”endast för de invigda”.

Lägg därtill att Neros kejsarhov – och hovstaten för andra Romerska kejsare under det som benämnes ”tidig kejsartid” – alltså fram till Septimus Severus död ungefär – år 202 – fullkomligen vimlade av astrologer, kaldéer, Zoroaster, män från yttersta västern och östern, mystiska örtläkare, kallvattens-doktorer, spåmän och teckentydare av alla sorter… Alla betraktades de som en statsangelägenhet, praktiskt taget – och inte som vidskepliga element, pårökta knarkare, charlataner, bluff-makare i stor stil eller något annat..

Uppenbarligen måste åtminstone någon av dem haft någon ”äkta vara” att sälja, eller en praktiskt gångbar förmåga, oavsett vilken. Man bygger inte Världsomspännande imperier och kulturer på en kafferast, eller genom att spå i gamla fiskars inälvor likt någotslags ”Galen Greta” !

Men nu närmar vi oss åter själva kärnfrågan – fast från ett annat håll – med en sådan rikedom på esoterica, fördold kunskap, stora och högheliga hemligheter, vad skulle det gamla Rom med en ensam völva till, inkvarterad på ön Elefantine, i deras bästa, rikaste, mest nationalekonomiskt betydande provins, näst Italien (se gårdagens inlägg) ??

Tyska etymologer har famlat efter ”Waluburgs” elelr Völvan Valborgs rätta namn, men utan att hitta någon säker härledning alls, ifall nu själva person-namnet är en förborgad ledtråd..

Vad bedrevs egentligen för ”riter” just här.. ?

Jag har redan nämnt Thusnelda och Externsteine – ännu en forntida ”berganläggning”, samt Veleda. Jag skulle kunna nämna flera historiskt erkända, eller ökända völvor – visst inte några ”häxor från norr” utan högt ansedda, även hos sina direkta politiska motståndare. Vi skulle kunna nämna Albruna – eller möjligen ”Alraune” – den allvetande, rönerskan av runor under Tiberius ödestigra fälttåg och flottoperationer.. de som sträckte sig norr om Jyllands spets, och in i Kattegatt – vilket det finns påtagliga bevis för hos ett tyskt marinmuseum vid Mainz, intill floden Rhen.

Intressantare är måhända Ganna, ”stavbärerskan” – hon som personligen besökte kejsar Domitianus på 80-talet enligt vår tideräkning, och som var Veledas direkta arvtagerska – och som faktiskt kunde förhandla fram en varaktig fred med Rom, som höll i hela 40 år eller lite mer – tills imperiet bröt det fredsfördraget, återigen..

Hennes namn kommer av ordet Gand, trollspö, trollstav – och därmed är vi inne på de Öländska ”Völvastavarna” igen – det som ignoranta och totalt okunniga svenska arkeologer först trodde var stekspett av Järn, och utsatte för diverse misstag i sina akademiska rapporter och avhandlingar – så till exempel var ju Klintastaven, som det är tal om här, inte i trä, utan i metall..

Betydligt vederhäftigare är i så fall denna norska uppsats, som är högst läsvärd, dvs om man läser på rätt sätt, och inte övertolkar..

Nej, det här var inget ”stekspett” eller ”enbart verktyg för medicinsk magi” utan början till vad som senare skulle bli Runstavar, kalendrar…

För att ett praktiskt styrt, militärt dominerat imperium som det gamla Rom skulle intressera sig så våldsamt för just Völvor – eller se dessa som någotslags dunkel tillgång, oavsett vad de faktiskt lärde ut, oavsett vad slags ”dold kunskap” de alls hade tillgång till, så kan det i alla fall i-n-t-e repetera i-n-t-e ha rört sig om några skitiga trollkonor, klädda i djurhudar eller gamla disktrasor.

För att Praefectus Aegypti, eller den högste militäre befälhavaren i Egypten, ”nummer tre” i hela Imperiets maktordning skulle intressera sig för en sådan, och för att sedan placera henne vid Assuan, till gränsen för Sudan, så måste det ha rört sig om något annat än rena trollkonster, eller något som var av den största praktiska betydelse – men i så fall vad ?

Låt oss ta fram kartorna igen, och se efter.. Här behövs bara deduktiv logik, inget annat.

Man har alltså en postering och en rejäl gränsstation på Elefantine-ön vid Assuan, invid Nilens första katarakt, där Egypten slutar och Sudan respektive Nubien börjar. Där fanns minst en kohort auxilla, efter vad det ser ut, eller minst 500 man – hela året om, 24/7. Tre gånger gjorde man ”avstamp” om minst halv legions styrka, en ordentlig vellixation, och försökte erövra vad som låg söder därom – bara på 100 talet efter vår tideräkning efter hur det ser ut. I samtliga fall misslyckades man, och konstaterade att ”Aethiopia” och dess invånare inte var av någon vidare ekonomisk betydelse – ”black lives did NOT matter…”. Man försökte erövra ”Arabia Felix” eller ”det lyckliga arabien” eller det nutida Jemen med omnejd tidigare än så, eftersom det var betydligt rikare på handelsvaror, allt från bergolja (jodå – man kände till det !) till kryddor och balsam, och dessutom nästa avstamp på väg till Indien.

Detta ägde rum redan på Augustus tid, men det gick inte heller, utan slutade i sjukdom och pandemi, men det romerska legionslägret vid ”Apollonopolis” söder om Thebe, ca 80 km norr om Elefantine, finns det synbara spår av – enligt vad just jag läst… Ännu längre norrut, ca 700 km och mer än så fanns en mycket stor romersk bas – tidvis för hela två legioner, eller en armékår på 20 000 man (tänk på att varje legion måste följas av ”hjälptrupper”, alltså auxilliares eller vad vi kunde kalla ”territorials”..

Inom parantes kan nämnas att Kairo, den nuvarande huvudstaden ligger nära den plats där Nilens delta grenar ut sig, och att ”Babylon in Aegyptus” eller ”det egyptiska Babylon” som fältlägret kallades, förstås måste ligga där och bara där. Till och med Erwin Rommel – en stor beundrare av Julius Caesar, och en klassiskt skolad man på sin tid, hade en plan på vad han skulle göra e-f-t-er El Alamein, och vid Egyptens slutliga erövring. Det finns faktiskt egenhändigt ritade kartskisser av just hans hand, som visar stödjepunkten vid Nildeltats bas, alldeles intill ”Egyptiska Babylon”.

Dit kom nu aldrig Rommel, som bekant – och han intog aldrig heller Palestina, som det var tänkt – men uppför Nilen, sakta och ombord på vad som måste vara Provinsguvernörens eget skepp, gled alltså völvan från Semnonernas stam, Waleburg eller Valborg rätt och slätt, en kvinna från det yttersta av Germanien, Germania Magna, långt långt utanför Imperiets gränser, med en alldeles egen och värdefull kunskap – en handelsvara, och något man även på den tiden satte ovanligt högt pris påoch i romersk tjänst. Hon gjorde det förmodligen med ett svagt leende på läpparna också, kunde vi tänka – som hedningar.

Exakt vad såg Waluburg eller Valborg på sin färd till Elephantine, mer än 700 km flodvägen från den här platsen ?

Mer än 700 km uppströms från Alexandria – som hon också måste ha passerat. Åter en miljonstad, liksom Rom, med allt vad det innebär – och ett stort bibliotek, som var underordnat något som kallades Museion, dåtidens mest berömda universitet (inte tvärtom) – eller den närmaste motsvarigheten till ett universitet i Ptoleméernas Egypten – den dåtid som då fanns.

Vi har redan nämnt Aquilea, den stödjepunkt vid Adriatiska havets bas, som Semnoner och germaner faktiskt lyckades inta och hålla under en period av drygt fyra månader, i sina försök att klyva det Romerska imperiet på mitten… Antagligen var det därifrån hennes resa utgick, och i våra försök att kartlägga sanningen, just denna höstdagjämning, mer än 1900 år senare, närmar vi oss svaret på alla dessa gåtor… och upplösningen… som funnits väl synlig, hela tiden – för de som vet var de ska leta. (forts i morgon)

I ärlighetens namn kan vi också fråga – till sist – fanns det någon i den dåtid vi beskrivit som åkte åt andra hållet, alltså från Egypten till Germanien – för att stanna där – och hur skulle den resan i så fall ta sig ut, och under vilka logiska omständigheter ?

Förutsatt att den personen ens fanns, var han också hedning i så fall, och om så – vad hade han och Waluburg gemensamt, utom långa sjöresor ?

Snart Höstdagjämning, och om Valborg eller Waluburg…

I morgon är det som bekant Höstdagjämning, en företeelse ni kan läsa närmare om under rubriken ”Högtider och Blot” ovan. Låt inte förleda er av allehanda NAS-are och New Age Profeter, för det första inte av sådana som säger, att inte de två Solstånden och de två Dagjämningarnas firande inte ingår i den Nordiska Hedendomen…

Att Vårdagjämning och Höstdagjämning varit firade, sedan åtminstone förromersk järnålder, det vet vi av hundratals sk ”Skeppssättningar” och andra väderstrecksmässigt orienterade fornminnen och stenkalendrar, som den vid Ales Stenar. Nästan alla hedniska folk i Nordeuropa hade redan tidigt i historien tillräckligt väl utvecklade astronomiska kunskaper för att kunna bestämma dagjämningspunkterna mycket exakt, och det förvånar ingen, som vet att man firar Jul vid Midvintersolståndet och Midsommar vid Sommarsolståndet, lika mycket som Höstblot vid Höstdagjämningen och Vårblot vid Vårdagjämningen.

Inte heller skall ni låta lura er av sk ”Fornsedare” och andra förbannade äckel, som har med New Age och inte Nordisk Hedendom att göra. Hur jag själv firar Höstdagjämningen med tillhörande blot skall jag återkomma till i morgon, men låt mig först av allt säga att dessa frånstötande människor (?) som samtliga tillhör Hedendomens ”ful-svans” är de sista, jag överhuvudtaget skulle ställa mig och blota tillsammans med, och orsaken till det är först och främst att de är så anskrämligt fula, och med det menar jag inte enbart fula till kroppen, eller fula till utseendet.

Jag menar att de är fula invärtes också, utrustade med fula egenskaper och att de begår fula gärningar, fyllda till bredden av fulaste fulhet och annat fult. Inte ens de sämsta trälar och Lokes avföda är för mig såpass förhatliga eller vämjelseframkallande som dessa, och därmed lämnar jag det ämnet, för att inrikta mig på något annat.

Det kan framstå som en anti-tes att tala om Valborg, den sista April när Våren gör sitt intåg i de Nordiska länderna till Höstdagjämningen, då hösten på allvar gör sig påmind. Man skulle kunna hävda att det är Valborg och Vanadis-blotet som är Höstdagjämningens absoluta antipod eller motpol på det hedniska årshjulet (jadå, ett sådant finns, och det hjälper inte att ni käftar emot, hundrackor små !) snarare än Vårdagjämningen i sig.

Vid Vårdagjämningen är det för det mesta kallt i de nordiska länderna, lika kallt som under den höst, som nu officiellt utbrutit i Mälardalen enligt SMHI:s definitioner, fastän hösten kommer minst en vecka för tidigt just i år.

Men vid Valborg, när den sista April och Blomstermånaden Maj passerar, ja då är det så gott som alltid nästan Vår på allvar. Ordet eller namnet ”Valborg” kommer av samma ordrot som Valhall, eller Val-kyrjor, de som korar Valen, och det har inte det minsta med någon kristendom eller något fiktivt, katolskt Hitte-på-Helgon vid namn Sankta Walephurga att göra. Diser, Valkyrior och Asynjor flyter samman i Polyteismens Universum, och vi vet att Freja själv är den stora Vana-Disen, Vanernas skyddsgudinna, tre gånger bränd i den höges hall under namnet Heid som i Heden – se i Voluspá – men tre gånger återuppstånden – se under avsnittet ”Freja” under huvudrubrik ”Asatro” ovan… ”Valborg” är lika mycket namnet på en av Diserna, dessa kvinnliga skyddsgudomligheter eller ett Valkyrienamn, som ”Valhall” självt. Och Freja nämns också som Valkyriornas ledarinna, den främsta av dem alla, som av ”Valplatsens fallna var dag tager hälften”.

På Klintastaven från 800-talets Öland finns mycket riktigt en ”Val-borg” eller en avbildning av Valhall…

Att namnet ”Valborg” är mycket äldre än kristendomen finns det numera arkeologiska bevis för. Det äldsta fyndet av detta namn kommer faktiskt från ön Elefantine vid Första Katarakten av Nilen, långt söderut i Egypten av alla platser, och stammar från någon gång på hundratalet efter vår tideräkning. Då fanns ingen kristendom i Europa, och inte i Egypten heller.

En karta över det Romerska Egypten, med ett par legionsläger och gränsposteringen vid Elephantine utmärkta i rött – se närmare förklaring nedan.

Där hittade tyska arkeologer ett ostrakon eller ett fragment av en inskrift, gjord i lera; som utgjorde en personal-lista för den stab, som tillhörde praefectus Aegypti, den romerske militärbefälhavaren över hela provinsen, som vid den tiden hade tre fulla legioner under sig, samt Classis Alexandria eller Flottan i Östra Medelhavet, som enbart den var på sådär 6000 man, förutom de 30 000 män i vapen, som hela den 4- 8 miljoner personer stora provinsen råkade innehålla.

Men vad tusan i H streck E har nu detta med nordiska Völvor eller Spåkvinnor, deras stavar och framförallt någon Valborg eller Waleburga att göra ? undrar kanske någon….

Jo, den Romerske Militärguvernörens personal-lista, förutom III:e Cyrenaica Legionens gamla stabs-papyrusar (man har grävt fram dem på canopus-kyrkogården utanför Alexandria ) innehöll bland annat en Βαλουβουργ Σήνονι σιβύλλᾳ på grekiska – och inte på latin – eftersom grekiska var det språk som man talade i hela östra halvan av romarriket.

Semnonerna kom som andra Sueber eller senare Schwaber från Norden, och bodde i ett land som var så långt borta från Egypten, som man då alls kunde komma…

Med andra ord en person, vid namn Baloubourg (eller Valborg, efter hur det uttalades), Semnoni Sibylla, alltså en Spåkvinna från Semnonernas stam i det inre av Germanien…. Men i romersk arme-tjänst, och ganska högavlönad dessutom, efter vad vi har klara skäl att förmoda.

Fast Semnonerna var aldrig någonsin Romerska Undersåtar, de var romarnas absoluta fiender i minst trehundra år, och dessutom bosatta så långt från Gränsen emot det dåtida Sudan eller Nubien som man överhuvudtaget kunde tänka sig. Då som nu befolkades trakterna söder om denna den kända världens sista utpost, och imperiets absoluta avkrok av Aethiopii, Somalii och därmed likställda neger-klaner som då som nu slogs inbördes, och som aldrig lyckats uppnå någon större grad av välstånd, vilket även Romarna snart märkte, eftersom de efter 30-40 år eller så och minst tre större krig helt enkelt gav fan i att försöka civilisera dem.

Vad gjorde då Waleburga eller Valborg på denna fjärran plats – frånsett att vara spåkvinna, och hur kunde det komma sig att hon alls kunde vara där, någon gång under första århundradet ?

Elefantine-ön som den ser ut idag. Lämplig plats för att söka efter Nordiska Völvor… ??

Och skulle egentligen Romerska Armén – av alla tänkbara eller otänkbara organisationer i sammanhanget – alls ha Nordiska Völvor eller spåkvinnor bland sina högavlönade specialister, på provinsguvernörs nivå eller högre?

Detta måste uppenbarligen förklaras noggrant. Jag har redan en – obevisad – teori klar över hur detta kunde komma sig, trots att inga källor jag hittat på nätet i detalj förklarar när under första århundradet detta skulle ha hänt. En hypotes vore kanske att Valan eller Völvan Waleburga eller Valborg fördes till den kända Världens yttersta gräns som krigsfånge, och var placerad i någotslags internerings-läger, likt ett romerskt Guantanamo Bay.

Men om det var så, varför skulle hon då stå på en avlöningslista tillsammans med Militärprefekten själv, och hans personliga stab av Legater, Centurioner, från ”Primus Pilus” och vidare nedåt i befälsordningen ? Det romerska Egypten var inte någon vanlig provins, utan helt klart den folkrikaste och ekonomiskt mest inbringande provinsen i hela Romarriket, frånsett ”Italia” eller Italien.

Och för att alls bli provinsguvernör, fodrades allra minst att man var Senator, och antagligen före detta Konsul dessutom. Konsulerna, som hade funnits ända sedan den Romerska republikens tid, var under första århundradet mestadels ett slags Vice Statsministrar under Kejsaren själv, och det fanns dessutom Kejserliga provinser – som Syrien eller Övre Germanien vid Nedre Rhen – liksom ”Senatoriska” som kunde styras av Prokonsuler, eller med andra ord Konsulernas och Senatens ställföreträdare. ”Asia” eller de västra delarna av Turkiet, mitt emot Grekland, var en sådan provins, och oftast satt Prokonsulerna eller Guvernörerna bara på sin post i två år eller så, dvs lika länge som ett Konsulat varade, och under tiden kunde de enligt Tacitus och andra historiska källor försöka sko sig och kamma hem så mycket av tullar och skatter som möjligt. Redan ståthållarskapet över Asien räknades som utomordentligt lönande, men Egypten var ännu rikare än så, och dessutom något alldeles extra i förvaltnings-hänseende.

Men alltså Waleburga- Vad gör en Völva som du på en Armébas som den här ?? (lämplig raggnings-replik från 1:a århundradet enligt vår tideräkning )

Det finns till synes ingen rimlig eller logisk förklaring till varför den sortens män som var utsedda till Praefectus Aegypti skulle ta en Germansk Völva – krigsfånge eller ej – i sin direkta tjänst.

För övrigt är det väl inte så lätt idag heller. En kvinnlig expert på AI eller Artificiell Intelligens jag lärt känna tilltalades under sin anställnings-intervju av en äldre Överstelöjtnant i den nutida Svenska Armén som såhär: ”Jag har två döttrar i din ålder. I ingendera fallet skulle jag rekommendera dem att ta värvning – jag skulle tvärtom direkt förbjuda dem att göra det… Varför vill du alls vara här, om du nu är civilingenjör ??”

Olikt alla andra provinser i det romerska riket skulle just Aegyptus eller Egypten förvaltas av män som var Equites, eller vad man kallat ”romerska riddare”, ursprungligen en sorts Adels-kavalleri, som hade sin egen etik, kåranda och allt, och som i sig kan betraktas som det närmaste det gamla Rom någonsin kom en fast officerskår. Senatorer, ex-konsuler och andra ledande politiker hade INTE tillträde till just posten som Praefectus Aegypti – olikt alla andra provinser – och detta hade också sina bestämda anledningar och skäl.

Detta är också en del av lösningen till gåtan om vad en Germansk Völva kunde göra i det gamla Egypten, någon gång mellan 100 – 200 AYPS, fastän ingen av er läsare och läsarinnor inser det ännu…

Alla handelsvägar i det gamla Rom var inriktade på att föra så mycket spannmål och andra handelsvaror som möjligt till huvudstaden, så fort som möjligt. ”Panem et Circenses” elelr ”Bröd och Cirkusar” med andra ordman lurade och dompterade stadsbefolkningen med ”gratis familjebidrag” och ”underhållning” precis som under Löfvén-Regimens glada dagar..

Om spannmålsbrist uppstod i en miljonstad som det antika Rom, hotade uppror eller ett snabbt slut på hela Kejsardömet. Visserligen kunde man genom ett speciellt system för livsmedelsförsörjning eller ”Cura Annonae” som man sa importera spannmål från Nordafrika också – även där kunde man ta ut tre skördar per år till dess att jorden blev utarmad – eller använda sig av resurser från Tauria i de fjärran Skyternas trakter vid Svarta Havet, där Ukrainas jord redan gav en rik spannmålsskörd.

Men Egyptens skördar var absolut viktigast, och redan kejsar Augustus själv bestämde efter katastrofen i Teutoburger Wald år 9 – och förintelsen av de tre legionerna under Quintilius Varus – att Aegyptus alltså MÅSTE styras av en yrkesofficer, med gedigen militär erfarenhet. Inga Senatorer och absolut inga politiker var önskvärda på den posten, för dem kunde kejsaren i slutändan inte lita på. För en ”equites” eller en lågadlig; fanns det liksom för Senatorerna en ”Cursus Honorum” eller en utstakad karriär-bana, som man förutsattes gå. Völvor, Spåkvinnor och allehanda civilt bråte – 98 % eller mer av befolkningen, hade ingen sådan, men det hade alltså det styrande skiktet, och förutom att vara Praefectus Aegyptum så var Praefectus Pretorianium, eller posten som Kommendant eller Sekundchef för det Kejserliga Livgardet i Rom den allra finaste befattning som fanns att få – och då var man nummer två i hela Imperiet efter Kejsaren Själv… Och som Militärguvernör över Egypten, kom man alltså på tredje plats i hela löneligan…

Därför står det helt klart, att Waleburga, Sibylla eller spåkvinna från Semnonernas land, annars en klar fiende till Rom, inte var vem som helst. De Ostraka eller de lerskärvor som man fann på ön Elefantine visar, att Valborg – den första med det namnet vi känner i hela den mänskliga historien måste ha varit en alldeles sjusärdeles person – annars skulle hon nog inte befunnit sig på ön Elefantine överhuvudtaget.

Ön Elefantine, vid Nilens första katarakt, och gränsen mot Sudan vid Assuan liknar en elefant sedd uppifrån; har man sagt, eller möjligen en Elefant-bete. Om någon undrar hur de forntida Egyptierna kunde komma på detta – eftersom ön hette så redan under förhistorisk tid, så beror det inte på någon forntida flygkonst, spåkvinnor eller liknande.

AbbE26wW6
xAst
”Elefantine” skrivit med Hieroglyfer – det sista tecknet betyder ”(åker)land” – resten är antagligen stavelser

I Alexandria fanns som bekant ett 16 våningar högt fyrtorn, och redan för 3000 år sedan hade man pyramider och obelisker. Alltså var det mycket lätt att observera hur elefanter tedde sig från ovan, och vilken form de antog då…

Med Völvor, Valor, Germanska Sibyllor och spåkvinnor, särskilt av Semnonisk härkomst, förhöll det sig däremot helt annorlunda, särskilt under första århundradet enligt vår tideräkning. Romarna var mycket rädda för dem, vilket man märker redan av senatorn och historikern Cornelius Tacitus skildring av Boudicca och kvinnliga druider i ”Agricola” som handlar om Britanniens erövring..

I ”Germania” som Tacitus skrev senast kring år 98 – alltså fullt samtida med ”Waleburga” och antagligen under de första åren av hennes levnad – skriver Tacitus i ett av de första kapitlen att alla germanfolk har för vana att låta kvinnorna vara med på Tinget, eller deras högsta beslutande folkförsamling, och inte bara det – ”även om så pass viktiga ting som krig och fred beslutar de i kvinnornas direkta närvaro, och om kvinnorna säger ”krig !” – ja då blir det krig, men om de säger ”vi vill ha fred” – då är det också sannolikt, att fred utbryter. ”

Vi måste förstå att Tacitus skrev ”Germania” först och främst i egenskap av Romersk politiker och yrkesmilitär, och inte alls som någotslags ”folklivsskildring” vilket moderna klantskallar till översättare och okunniga journalister har hävdat. Han går direkt in på deras taktik, deras beväpning, uthållighet och förmåga och andra praktiska ting, förutom kulturella faktorer, och han skrev sin bok som ett slags romersk motsvarighet till UI:s eller Utrikespolitiska Institutets ”Länderfakta” i fickformat.

Syftet med Roms politik emot de Germanska folken var deras underkastelse eller utrotning, precis som senare det kristna Europas politik. Så enkelt var det. Romerska Armén överskred aldrig floden Albis eller Elbe, och de kom aldrig fram till Vledani Fluvius, eller Oder – för det var mellan Elbe och Oder som de fruktade Semnonerna, de starkaste av alla Svebiska folk, ursprungligen bodde.

Tacitus var för sin del helt på det klara med att Sveberna kom norrifrån, alltså från Norden, och läser man hans text noga framgår detta extra tydligt, även om den misshandlats i många okänsliga och dumma översättningar. Redan kring år noll hade Markomannerna – en stam som var allierad med Sveberna, eller ”gränsmännen” (jämför med Marks härad i Västergötland, som låg vid gränsen emot Danmark, eller ”Spanska Mark” i Pyrenéerna på Karl den Stores tid ) bosatt sig i det nutida Böhmen, där också Bojerna bodde. Om den stammen – som var rent Svebisk – skriver Tacitus att de hade en offerlund som var så helig, att ingen kunde gå in i den utan att vara bunden med bojor eller rep, och om Semnonerna själva får man läsa, att deras heliga lund var så okränkbar, att om någon av misstag snubblade på en trädrot eller föll omkull medan han eller hon var där, måste den personen krypande avlägsna sig från platsen, vilket Romarna tyckte var mycket egendomligt. Annars var Semnonerna också kända för fruktansvärda och bloddrypande offer, säger Tacitus, som aldrig missar ett tillfälle att smäda eller misskreditera den Germanska kulturen.

Dessutom säger han på ett ställe – som översättare ofta missat – att de har en övergud eller en ”Allfader” som påminner om Jupiter, och som de håller över alla andra gudar. Detta har av en del forskare liknats vid Tyr, men det skulle snarare vara Oden. Likaså sägs det om Svionernas eller Svearnas folk, längst ut på öarna i den nordliga oceanen, att de olikt alla andra germaner har en organiserad stat, under ledning av en ”Rex” eller Kung – vilket åtminstone enligt mig påminner om vad som kan vara Wothan, Semnonernas högste gud… och som under folkvandringstid och romersk järnålder avbildades som en romersk kavallerist, med stötlans, hjälm och allt…

Ännu viktigare är vad han säger om Völvorna, eller Germanernas sibyllor och stora orakel:

Germanerna tro till och med, att hos kvinnan innebor något slags helighet och siarförmåga, och varken försmå de att inhämta hennes råd eller ringakta de hennes svar. Vi hava under den till gudarna gångne Vespasianus’2 regeringstid sett, huru Veleda3 vitt och brett länge aktades såsom en gudomlighet. Men även fordom hava de bevisat Albruna4 och åtskilliga andra dylik vördnad, icke som något tomt smicker och icke heller såsom något slags kvinnoförgudning5.

Bild, som vår tyska väninna ”Federkleid” från Berlin tvingat på oss. Hell Freyja Freya Freja !

Veleda, som Tacitus skriver om, var av Bruktenernas stam vid Rhen, och den drivande kraften bakom vad som brukar kallas Batavernas uppror eller Claudius Civilis stora sammansvärjning, som Rembrant målat en tavla av, och som numera kan beskådas på Nationalmuseum i Stockholm. Hon lär likt diverse Völvor i Frankernas land ha bott i ett högt torn, till vilket bara en person åt gången kunde nå upp, och likt Rapunzel i den senare tyska folksagan ska hon ha släppt ut sitt gyllene, blonda hår, när hon alls ville ha besök, säger legenden.

Likaså tror man att Thusnelda, Arminius hustru – den drivande kraften bakom förintelseslaget vid Teutoburger Wald, där cirka 22 000 soldater på romersk sida förlorade livet, bodde ovanpå den enorma stenpelaren som kallas ”Sternwache” eller ”observatorieklippan” vid Externsteine, en plats jag själv besökt. Och Thusnelda är onekligen en fullt historisk person, som funnits på riktigt, därom är alla historiker ense. Romarna utförde en ”special ops” för att genom mutor, förräderi och klanstrider ta henne till fånga, vilket också lyckades.

Externsteine, Teutoburger Wald, Deutschland

Enligt Tacitus spärrade de in henne i Aquileia, deras Marinhögkvarter vid Adriatiska havet. (Misenum, flottbasen vid Neapel var högst i Rang, och hade befäl över Västra Medelhavet och Atlanten. Allting öster därom lydde under Aquileia ) Redan år 9 fanns det för många infödda germaner i den romerska armén, och eftersom Thusnelda var en politisk och religiös kraft av rang, hade de anledning att frukta henne. Marinens underrättelsetjänst var den gången pålitlig nog, för de lät henne sitta i husarrest tills hon dog, ombesörjde lönnmord på hennes ende son när han kom upp i vuxen ålder, vilket Tacitus – som humant nog ansåg att Thusnelda blev orättvist behandlad – säger sig ha skrivit om i en annan bok än ”annalerna” som nu gått förlorad.. En del skönlitterära författare har också skrivit att Tacitus måste ha farit till ort och ställe för att ha intervjuat Thusnelda personligen, och att det skulle ha funnits en spirande romans mellan dem, men det behöver ingen tro.

Vida viktigare och mer intressant var att just Semnoner och Sueber på 100-talet bildat ett stamförbund riktat mot Romarna – och att de med full kraft utkämpade inte mindre än tre stora ”Markomannerkrig” emot dem, i hela 14 år, från 166 – 180 AD. Krigen får betraktas som en taktisk seger, och de var nära – mycket nära – att klyva hela riket på mitten, när de slog till mot Noricum – dagens Österrike – och Pannonien – dagens Ungern – dessutom med hjälp av Sarmaterna och andra Germanska lydfolk, som jag skrev om så sent som igår…

Slutmålet för den germanska offensiven var just Aquilea,(det var förstås ingen tillfällighet) och i ungefär ett år var kommunikationerna mellan Östrom och Västrom helt avbrutna till lands.. utom sjövägen…

Waleburga, eller Valborg – den första historiska personen med det namnet, kan mycket väl ha befunnit sig i centrum för dessa händelser, eller ryckts med av dem – men det kan inte vara huvudskälet till hennes vistelse på ön Elefantine, längst söderut i Egypten… (för övrigt skildras Markomanner-krigen också i en präktigt dålig, missvisande, inexakt och ohistorisk film vid namn ”Gladiator” – som kom för en del år sen – men det är en bisak utan betydelse)

I morgon tänker jag förklara mer av sammanhangen, och vad denna berättelse om en av Världshistoriens förmodligen allra största (men tragiskt nog nästan helt bortglömda) Völva eller hedniska sierska går ut på…

Jodå…Skyterna var blonda…Och Indoeuropéer…

Nu byter jag ämne för ett tag, och lämnar den tragiska nutiden och kristendomen bakom mig. Bloggen ”Det Goda Samhället” som jag fortlöpande läser, visade genom sin medarbetare Eddie Råbock alias Mohamed Omar (före detta islamisk fundamentalist, men numera fullständigt botad genom svensk HEDENDOM…) för någon dag sedan att Skyterna, detta folkslag som länge varit populärt inom arkeologin, faktiskt var blonda, blåögda Indoeuropéer.

Skyternas rike, ca 700 före vår tideräkning till första århundradet efter år noll…

Detta har man egentligen alltid känt till, eftersom redan Herodotos, den grekiske hävdatecknaren som räknas som all västerländsk historieskrivnings fader, med bestämdhet hävdar att Skyterna påfallande ofta var blonda och blåögda. Han säger också att de begravde sina döda i gravhögar, och att de badade bastu, vilket också de Nordiska folken alltid gjort. En del av dem var också rödhåriga och hade grå ögon – rödhårighet kan bara uppträda hos personer, vars upphov i tre släktled bakåt samtliga haft blont hår, eftersom det styrs av en recessiv gen – och även Hippokrates och andra grekiska läkare samt tiotals antika källor förutom det beskriver Skyterna som ljushåriga.

Ändå har man försökt fumla bort dem, och göra dem till orientaler som mongolerna, bara på grund av att de kom österifrån, och från de Indoeuropeiska folkens urhem i Altai, vilket språkhistorikerna redan identifierat. Nu visar den iranske genetikern Razib Khan emellertid, att Skyternas DNA till 90 % var indoeuropeiskt, även om de ibland också upptog enstaka asiater bland sina egna. Saken är långtifrån betydelselös ur Iransk synpunkt, eftersom Partherna, den civilisation som efterträdde Perserna, genom hela sin existens fick slåss mot norrifrån invaderande Skyter till häst.. Ibland har Iranska forskare hävdat att Skyterna skulle vara från Iran, trots att det i själva verket förhöll sig tvärtom, och Iran koloniserades av Skyter, inte omvänt.

Ryska och Ukrainska forskare har också försökt hävda, att både Skyterna och deras efterträdare Sarmaterna – som dök upp som romerska allierade, med kavallerister klädda i fjällpansar – skulle ha varit någotslags ”proto-slaver” – fast det nu är slutgiltigt motbevisat. Under lång tid – ända sedan 1950-talet – har forskare också sett ett klart samband mellan Oden som ryttargud, införd under de första århundradena enligt vår tideräkning, och Skyterna nere i Ukraina, med Goterna som kulturförmedlare upp till våra trakter i Norden. Alla dessa teorier har inte gått att bevisa rent arkeologiskt eller vetenskapligt, men nu får de ökat stöd.

Skyternas föregångare i form av den sk ”Kurgan-kulturen” i Ukraina sätts av några forskare som upphovet till alla senare stammar av Indoeuropéer, men det vill jag själv låta vara obevisat, även om det är en intressant hypotes.

Sant är emellertid, att de äldsta gravhögar man hittat i Ukraina är från denna tid, och att Skyter (och Goter) levde i högsta välmåga i trakterna norr om Svarta Havet, intill den flod som Herodotos kallade Borysthenes eller Dnejpr, som rann upp i en nejd inte långt från ett nordligt hav, där det snöade så ymnigt att det såg ut som om stora fjäderbolster dalade ned genom luften, enligt samma grekiska källa.

Skål för Sarmaterna och hurra för Svealand, hurra för Götaland, och hurra för Potatis-land, som ger oss BRÄNNEVIN !

I Ukraina drack jag själv en gång det utmärkta ölet ”Sarmat” tillsammans med Ukrainare, som svor på att Germanfolken måste härstamma från Sarmater och Skyter, men det tillskriver jag rusets inverkan..

Sela. ”Hvetdud I aen, edha Hvat ?” – Veten I än, eller Vad ?

Skyter, som de såg ut enligt grekiska vasmålningar från 300-talet

Vi HEDNINGAR BOJKOTTADE hela KYRKOVALET

Kristendomen är inte en demokratisk religion. Den hör inte hemma i något modernt demokratiskt samhälle överhuvudtaget, lika lite som extrem islam. En av dess allra mest grundläggande bud och värderingar lyder ”du skall icke hava några andra gudar jämte mig” och en sådan inställning har som de flesta av oss förstår inte något med demokrati att göra, utan med motsatsen, dvs Totalitarianism, Despoti och Envälde.

Kristendom, Islam och alla andra Monoteistiska religioner är som sådana inte förenliga med religionsfrihet, och därmed inte heller med demokratiskt fungerande samhällen, eftersom de inte tillåter några andra gudar än just sin egen. ”Svenska” Kyrkan, slutligen, är inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat religiöst samfund, oaktat vilket, som finns i Sverige, och denna förtryckarapparat har heller inte den minsta rätt att hävda att den ensam skulle företräda de etniska svenskarna i vårt land.

Mindre än 54 % av folket stöder för närvarande förtryckarorganisationen, och det smutsiga ”Kyrkoval” som nu arrangerats, har inte någon demokratiskt legitimitet överhuvudtaget, lika lite som allmänna val i Iran, Ryssland, Nordkorea och andra despotiskt sinnade, Totalitära stater.

SLUTA med sk ”Kyrkoval”. Religionen ska inte styras av Politiker, och dessa val är inte representativa för folkflertalet !

Ändå har Socialdemokraterna och den svenska vänstern år efter år ägnat sig åt denna odemokratiska fars, och detta skändliga ”valspektakel”. Kyrkovalet har inte med svensk demokrati att göra, och det framgår inte minst av det oerhört låga valdeltagande, som noterats för hela pajas-spektaklet..

Bara omkring 17,45 procent av 4 898 094 röstberättigade kristna – som dessutom måste vara medlemmar i ”Svenska” Kyrkan – det är inget vi hedningar förordar – tvärtom förordar vi att ni GÅR UR fortast möjligt röstade i detta odemokratiska, icke-representativa val. Som mest har man noterat 18 % valdeltagande i detta val – det uppges ha varit så år 2018, samt på 1930-talet – och redan där framgår att hela proceduren är onödig, och inte borde tillåtas.

Politiker skall inte tillåtas styra över religionen och folks andliga inställning, det är det flera goda medborgare med mig som tycker.

Glädjande nog är det 1,63 % mindre av de kristna som alls röstat i detta sken-val i år, vilket alternativmedia också noterat. Med tanke på att högst 54 % av Sveriges befolkning är medlemmar i förtryckarorganisationen, medan bara 18 % eller mindre alls röstar, kan man notera att det finns ett kompakt ointresse för detta val också ibland dem som fortfarande påstår sig vara kristna, och mest är med av ”gammal vana”. Inom bara något tiotal år, blir säkert alla dessa människor HEDNINGAR

AfS, Alternativ för Sverige, har för första gången fått tre mandat, medan Sverigedemokraterna förlorade fem, jämfört med förra valet. Gudarna ske väl och pris har Socialdemokraterna tappat 6 mandat, medan ”Vänstern i kyrkan” illavarslande nog nu får 18 mandat istället för 9. ”Svenska” Kyrkan fortsätter vara en extrem vänster-organisation, samtidigt som man också kan notera att gruppen ”Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan” (POSK) med 48 mandat är den allra största gruppen, förutom Socialdemokraterna, som länge betraktat kyrkan som sin privata megafon för att domptera och topprida hela Svenska Folket.

AfS har enligt alternativ-media lovat att ”ställa Antje Jackélen till svars” som man uttrycker det.

Det är på tiden. Ända sedan ”Affären Radler” dök upp i samband med att hon tillträdde som ärkebiskop har det varit allmänt känt att hon samarbetat med landsförrädaren Alexander Radler, en tysk som prästvigts i Sverige, och som förutom sitt mångåriga medlemskap som IM eller ”Individuelle Mitarbeiter” i STASI, DDR:s egen fruktade underrättelsetjänst, också varit biktfar, andlig vägledare och studierektor åt Antje J, redan under hennes tid på Lunds Universitet. Många har misstänkt att hon också gjorde tjänst åt DDR som IM, eller spion och uppgiftslämnare, och att hon liksom Alexander Radler har många liv på sitt samvete – bland annat hävdade den kristne TV-profilen Siewert Öholm något liknande medan han fortfarande levde, men det finns ingen som egentligen vet.

Att en såpass politiskt belastad och ”icke-rumsren” person som Antje Jackélen kan utnämnas till ärekebiskop, samtidigt som Alexander Radler fortfarande får vara församlingspräst i Burträsk, visar vilken genomrutten, fullständigt moraliskt korrupt organisation ”Svenska” Kyrkan i själva verket är, i alla fall om ni frågar mig.

Vi kan också alla erinra oss varför Skattemyndigheten redan på 1980-talet fick ta över folkbokföringen i Sverige, efter Riksdagsbeslut om saken. Det var just STASI-kopplingen, eller det faktum att ”Svenska” Kyrkan lämnade ut tiotusentals, ja kanske hundratusentals uppgifter om svenska piloter, officerare, tjänstemän, riksdagsmän, brandmän, poliser och kulturpersonligheter till främmande makt – allt tack vare Radler och hans ”gäng” – i vilket det skall ha ingått flera högt uppsatta Biskopar..

Är det här ett VÄRDIGT beteende av en Präst i ”Svenska” Kyrkan – eller är det bara PAJAS-FASONER ??

Inför årets kyrkoval har det noterats, att en sk ”BÖG-PRÄST” en viss Lars Gårdfeldt, verksam i Carl Johans församling i Göteborg, sagt att han bara kommer att viga homosexuella par. Ingen känner till hur detta kan överensstämma med den kristna bibeln och jesu lära, som i alla tider skarpt fördömt åtminstone manlig homosexualitet, men det är tydligt att denna ”Svenska” Kyrkan våldför sig också på själva budskapet, och helt och hållet vänder kappan efter vinden, i ett slags PK-mässig ADHD-HBTQB (alltså en ryckvis, hastigt påkommen önskan att göra allt och alla till lismande fjollor och bögar)

Det har också kommit fram, att en Sado-Bög i ”Svenska” Kyrkan, som under lång tid tjänstgjort som präst i Kalmar Stift, förgripit sig på en 16-årig pojke, och bland annat utsatt pojken för BDSM-övergrepp, som prästen också filmat, och förvarat på stiftets egna jobbdatorer... Sådan är alltså den moral, som ”Svenska” Kyrkan står för ! Också SVT, vår Statstelevision, har kommenterat det enskilda fallet, som prästen blivit dömd av Domkapitlet – en kristen special-domstol helt utanför den vanliga rättsskipningen i Sverige – för…

Slutligen har det också den 2 September i år blivit känt, hur ex-prästen efter sin ”avkragning” i ”Svenska” Kyrkan blev rektor för en högstadie-skola i Norrbotten, vilket både NSD – Norrländska Social-Demokraten och kvällstidningen Excessen – nej förlåt jag menar Expressen – har skrivit om…

Jämför med hur det gick till i Radler-fallet. Vem var det egentligen som ”fixade in” den sadistiske pedofilen på Högstadieskolan, och varför ? Om man inte får arbeta som präst beroende på homosexuella kontakter med ungdomar, och efter att ha utsatt dem för sadistiska övergrepp, är man då lämplig som lärare eller rektor ?

Hela kristendomen som sådan är en SADO-BÖGPORR RELIGION… Titta på alla dessa uppspikade jesusar i minimala ”ländskynken” som BLÖDER ur alla HÅL… Detta tycker de kristna skall vara ”en symbol för universell kärlek”.. VARI LIGGER DET ”KÄRLEKSFULLA” I ALL DENNA HOMOSEXUELLA SADISM ??

Idag har det också kommit fram hur en viss Jomark Polintan, gruppledare för Socialdemokraterna i Filipstad – och till yttermera visso aktiv kristen – står under undersökning av allmän åklagare för flera grova våldtäkter, som sak ha begåtts om och om igen under minst två års tid…

Hur stämmer det med ”det kristna kärleksbudskapet” som den ”Svenska” Kyrkan säger sig vilja förmedla ?

Hur är det med dess värdegrund ? Varför hävdar de kristna, att de skulle ha ”monopol på kärlek” när det bara är sadism, homosex och perversioner det handlar om, inklusive konstaterad pedofili (ja, alltså ”söte lille jesus” och alla ”knubbiga små bambinos” och keruber i de kristna kyrkorna, ni vet…)

Ja – Jo – Det stämmer ju precis – Men det är FINA KILLAR I KYRKOFULLMÄKTIGE eller hur ?

Ett Läsarbrev – varför byggs det så få Gudahov i Sverige ?

Denna blogg får ytterst sällan några långa läsarbrev, men ibland så händer det. Bloggen är som ni vet – eller borde ha sett vid det här laget – eklektisk till sin natur, vilket betyder att den behandlar många ämnen, och inte bara ett ämne. För en Polyteist som jag är detta helt naturligt, och överensstämmer fullständigt med min syn på tillvaron och tingen, för tillvaron och universum är av en sammansatt, motsägelsefull och inte alldeles enkel natur. Det finns ingen enkel vilja, inte en enda orsak till vad vi ser runt omkring oss. Tillvaron är och förblir komplex.

Enkelt Gudahov som ritning för Gör-det-Själv projekt av Hedningen – se ovan under huvudrubrik ”Asatro” – underrubrik ”Gudahov”

Men – signaturen Matthias undrar följande..

Hej hedningen,
jag ville skriva en rad och säga hej då även jag är en hedning. Iaf i sådan form att jag har gått ur statskyrkan och har känt ett ogillande av monoreligionskulturen i hela mitt liv.

Som en typisk familjefar i storstaden kanske jag inte borde bry mig om sådana frågor enligt normen, men jag har en bakgrund och ett intresse för Sagalitteraturen sen universitetstid då jag var på väg att starta en karriär inom ämnet, men det stannade på en Master. På senare tid har jag försökt förstå fenomenet att vi går mot ett allt liberalare flervalssamhälle, men vad gäller religiösa ämnen är diskussionen icke-existerande. Jag kan tycka om vi är så tränade att ifrågsätta allt och alla, varför är landet fortfarande täckt av Kyrkor?

”STÖRTAS SKALL DET GAMLA SNART I GRUSET, SNART SKALL UPPRORETS TIMMA SLÅ…” (text ur en känd Socialdemokratisk kampsång…)


Via Nixeys polemiska redogörelse för kristnandet av Europa, via Thurfjells Granskogsfolk m.m. tror jag att jag förstår lite bättre. Vi har lämnat de kristna ritualerna och tvången därför att vi kan. Hustavlan må vara de kristnas ideal, men iom moderniteten har vi slingrat oss dess grepp. Dock vi har fortfarande kvar ett intresse för det större, det bortom, det meningsgivande och allmänmänskliga. Men vi söker alternativ.


Det är här jag tror att Asatron kan komma in. Våra förfäders erfarenheter och visdom har stor genomslagskraft. Inte bara genom sitt innehåll utan dess allestädes närvarande förekomst i den globala kulturen. Min tanke är att Asatrufélagids Hov som är tänkt att vara en blandning av rituell mark, kunskapscenter och bara mötesplats för likasinnade eller nyfikna är en god ide. 


Men, frågan är om något liknande skulle gå i Sverige? Jag förstår det som att finansiering är ett problem på Island. Om så är fallet, fast hednandet ändå ligger så väl i tiden som du oftar påpekar i bloggen,  borde man inte kunna söka sig vidare i samhället för att hitta sponsring, marknadsföring o.s.v.? Om målet är ett alternativ till monoreligionen genom en odogmatisk andlig-om-man-vill form som snarare är kulturell i sin förmåga att verka, känns möjligheterna större. 


Anta att man fick statsbidrag och sponsring av de större företagen mot att de fick exponering. Man kan då ytterligare skapa ”marknadsföring” genom att skapa egen sponsring och aktivitet. Utöver vad planeras i Asatrufélagids Hov säg Uller- och Skadestipendier till sporten (pojkar och flickor), en kväll i veckan är det Bragenatt på Hovet vilket effektivt är en pub med musik (utmärkt tillfälle att stödja lokala musikförmågor), etc. etc.  Min generella ide är att koppla in Asatron i samhället och gradvis visa hur det finns bättre ett alternativ än den dogmatiska härsklystna kristendomen.


Ja, det var lite av en vanlig hednings ideer och tankar. Hoppas du fann det något matnyttigt.

Mvh M

Så långt den okände brevskrivaren. Idén om ett samnordiskt, centralt placerat Gudahov – förslagsvis genom att ta tillbaka mark som ”Svenska” Kyrkan stulit från det svenska folket – exempelvis vid Gamla Uppsala – har förstås funnits i många år, men ”många är komna, men få är kallade” som det lär stå i de kristnes fåniga bibel. Det ökända ”forn sed” samfundet, som mest ägnar sig åt en kombination av narkotika och new age försökte på nittonhundra nittotalet starta en insamling, som slutade i total katastrof. Grundplåten, ca 9000 kronor om jag inte minns fel, stals av den person som utsetts till kassör (en mycket kuriös herre vid namn Finn – som i ”Finn fem fel”, och han köpte droger på ”Plattan” i Stockholm för alla pengarna. Sedan dess har jag själv – och alla andra seriösa utövare – tagit definitivt avstånd från allt vad ”fornsederi” heter, men detta bisarra samfund existerar tyvärr fortfarande. Jag kan inte med bästa vilja i Världen rekommendera vad de håller på med, för de har decennier igenom förstört oerhört mycket för oss alla.

Så har vi Nordiska Asa Samfundet, som fortfarande driver en insamling för just det ändamål du talar om – man menar sig vilja upprätta ett bibliotek, en utställningslokal och en verklig kunskapsbank i form av ett kulturcenter samtidigt med Gudahovet, precis som på Island. Tyvärr tror jag att man har gapat över för mycket, och tagit på sig en målsättning och ambition, som man inte är välorganiserad eller vuxen nog att uppfylla. Som en god vän till mig Norröver i landet en gång sa: ”Problemet med Asatron i Sverige av idag är att den är delad i en liten, aggressiv, underlig och felnavlad sekt (med det syftade han på de fåtaliga ”fornsedarna”) samt en gammal biker-klubb (med det syftade han på NAS) och vad han sa är alldeles sant om du frågar mig – Asatron har som alla andra alternativa rörelser i Sverige sin ”ful-svans” som det är svårt att bli av med. Se bara på Miljöpartiet, de frireligiösa kyrkorna, Islam i Sverige och ett stort antal andra organisationer, ingen nämnd och ingen glömd.

Vid Uppåkra och på andra platser har man byggt rekonstruktioner av Gudahov, men bara i halv skala, och man har med full avsikt gjort dem oanvändbara för nutida Asatroende.

Nordiska Asa Samfundets insamling för ett Gudahov pågår fortfarande, men det kommer ta åratal och åter åratal att alls komma någonstans emot målen, vilket alla kan se på deras sida. En del av problemet är att alla NAS styrelsemedlemmar förstås är yrkesarbetande och måste jobba hårt för sin försörjning, precis som alla andra etniska svenskar. I det land vi lever i, finns stora kategorier medborgare utifrån som lever på bidrag från alla oss andra, som än så länge är i majoritet.

Vi vet också alla att vi lever i ett land där Nordisk kultur och svensk identitet ständigt motarbetas av statsmakten, media, dagspressen, vad jag kallat ”Nomenklaturan” eller med andra ord samhällets styrande elit, som i stället valt att stödja extrem islam, kristendom och andra religioner. Förutsättningarna för statlig sponsring, som du talar om, ack okände brevskrivare, är därför helt obefintliga, i alla fall med en sådan Regering och Kulturminister som Sverige har idag. NAS har redan varit i kontakt med SST, den Staliga Myndigheten för Stöd till Trossamfund, som på ett mycket fördomsfullt och inskränkt vis konsekvent missgynnar och diskriminerar oss Polyteister, till ensidig förmån för Monoteister och kristna.

Myndighetens handläggare, som påfallande ofta är araber eller personer av muslimsk tillhörighet, har upprepade gånger svarat NAS, och påstått att de hedniska organisationerna i Sverige ”inte har någon livskraft” för att använda deras uttryck. Detta trots att vi rör oss med minst 12 000 medlemmar, och organiserad Asatro och hedendom har nu funnits i vårt land sedan det tidiga 1980-talet, dvs i minst 40 år. Ändå vill de här personerna utrota och förfölja vår tro, och säger att den inte ska få existera längre, inte ens i sitt hemland. Så behandlar man oss, och så har man behandlat oss från Statsmaktens och Socialdemokratins sida i årtionden.

I mina inlägg om Gudahov – som du kan läsa om här ovan – har jag anvisat en lösning. Den enda väg som står till buds är att göra något själv, som Jim Lyngvild i Danmark gjorde, som ägaren till ett stort Gudahov nära Frösåker vid Västerås gjorde – jag har nämnts hur han utsattes för brandattentat, och hur hans familj hotats till livet och skall därför inte i onödan upprepa hans namn – och det är att börja bygga – helst då i en form som inte kräver byggnadslov.

Jag har publicerat ritningar i ”friggebodsformat”. Jag har berättat om tillvägagångssätt, hur man kan skaffa tillstånd från markägare om det är så att man inte äger marken själv, och om mångahanda andra saker. Så – kom igen, svenska folk ! Jag tror trots allt på er – jag har väntat länge, och jag väntar fortfarande.

Vår dag skall komma. Detta land skall en gång vakna, och när den dagen kommer, kommer också våra Gudamakter åter – på fullaste allvar !

Hedningaliv i Landet Löfvén

Mitt liv går vidare, fast jag funnit för gott att inte skriva på den här bloggen på ett tag. Igår kväll cirklade en stor, tung Polishelikopter över förorten där jag bor i hela tre timmar, ungefär mellan klockan 19 och 22 på kvällen. En okänd man hade blivit skjuten i skrevet, respektive den lokala lekparken här i ”hooden” som våra nytillkomna numera säger.

Här SKJUTS människor…

Givetvis rubricerar man inte det hela som mordförsök, utan bara som ”skjutning” vilket ju är det vanliga i svenska media numera. För tillfället orkar jag inte ens länka till skiten, eller rättare sagt de övliga mediarapporterna, men ni ska se; goda medborgare, ett tu tre kommer ”Järvabladet” eller något annat lagom multikulturellt organ till nät-tidning, och förklarar för oss alla att ”skjutningar” och ständigt ökad kriminalitet är såå bra såå…

Lika som Bär ?

Den man, som försökt bli ”Hela Sveriges Lukasjenko” skall snart avgå från sin Statsministerpost. Nomenklaturan och alla particeller har redan enats om hans efterträderska, och även om den nuvarande Finansministern inte gett sitt samtycke offentligt – sådant andas ju klädsam blygsel som vi alla förstår – så beordras vi alla stillatigande applådera bristen på ansvarstagande och förnuft, nu när statsministerns avgång kommer mitt i en regeringsperiod, vilket aldrig förr hänt – och måste räknas som svek och bevis på oförmåga.

Och apropå allt detta, har ju Kabul-regimen redan fallit, till följd av det politiskt inkonsekventa agerandet från ett stort land i Väster, som jag tills relativt nyligen brukade benämna ”Landet Trump” – och under ”brist på ansvarstagande” kan vi alla notera att vi nyligen välsignats med 1100 Afghaner, av osäker identitet, härkomst och ytterst svag koppling till Sverige – bland dem flera kända kriminella, som faktiskt blivit utvisade och garanterat inte skall vistas här. En viss herr Ranstorp vid Försvarshögskolan har också yttrat sig om Löfvén-Regeringens upprepade brott emot internationell lag, både vad gäller dess sk ”gymnasieamnesti” och dess mottagande av IS-terrorister av alla upptänkliga ”läggningar” och kön.

Teckning av ”steget efter”, svensk karikatyrtecknare

Lagom till ett visst jubileum, får vi också konstatera att en viss Osama bin Laden, redan som barn kunde komma till Sverige med den dåvarande Socialdemokratiska Regeringens goda minne, och att han kunde ”semestra” här.

Onekligen måste man säga, att Stefan Löfvén, som tydligt sagt att han ”aldrig kommer att kritisera Islam” hela tiden fört en mycket konsekvent politik, riktad emot ett befolkningsutbyte – men står detta befolkningsutbyte – som fortfarande pågår i ständigt ökande takt – verkligen i samklang med den etniskt svenska befolkningen intressen ?

Här KRÄKS människor…

Se där en fråga som inte blivit tillräckligt belyst, inte ens till det beramade ”Kyrkovalet” – som jag helt bojkottar. Är man hedning så är man, och jag står inte för något ”samarbete” med totalitära ideologier, som islam, eller islam light, dvs ”kristendom” eller snarare krystendum – att tro på ett högsta väsen, allsmäktigt och allgott, i en Värld som den här, framstår fortfarande för åtminstone mig som ovanligt dumt och krystat..

Från den goda staden Lund rapporterades för någon vecka sedan, om hur såkallade ”grupperingar” på över 50 personer slagit sönder en lokal restaurang framför järnvägsstationen, blockerat ambulansintaget till Länslasarettet i flera timmar (inte ens i verkliga Inbördeskrig får man bära sig åt så – även det totala kriget har sina Folkrättsregler !) och fortsatt misshandeln av flera personer på minst två andra platser i grannskapet. En person har enligt inofficiella källor dödats i samband med oroligheterna, men det har aldrig bekräftats i media. Polisen arresterade endast en ”yngling” i tjugoårsåldern, som snart blev släppt, och misslyckades enligt vittnen jag talat med att hålla ambulansintaget fritt, eftersom intransporter först var återställda efter någon timme.

Bara några dagar efter oroligheterna – eller det väpnade uppror det faktiskt var tal om – om en folkmassa beväpnar sig med påkar, stenar och allehanda tillhyggen och inte skingras på polisens uppmaning ÄR det faktiskt uppror enligt lagen, och inte bara ”ohörsamhet emot ordningsmakten” avslöjades det i alternativmedia hur utskickade personer från Regeringspartiets egen ungdomsorganisation uppträtt maskerat, och med full avsikt försökt störa de motdemonstrationer, som med fullt berättigande avhållits i staden.

Att ”Löfvéns eget SS” eller hans ”Stormavdelningar” försökt ”rensa” Lund på motdemonstanter emot det ständigt ökande våldet har aldrig kommenterats i ”big media”, lika lite som Moderaternas förslag om ökad säkerhet framför de lokala sjukhusen, men föralldel – Regeringen kan ju inte på något villkors vis tillåta ”förändringar av Sverigebilden” som det så vackert heter.

Idag har jag åhört en Riksdagsdebatt, med skenheliga repliker från ett parti ”Galna Gretor” som tror att det går att hindra klimatkrisen globalt sett genom att förbjuda användningen av cement och betong i Sverige, eller åtminstone lägga ned all cementindustri, vilket kommer att göra tiotusentals människor i byggsektorn arbetslösa, och dessutom säkerställer att samhällsbyggandet i vårt land aldrig någonsin mer når över U-ländernas nivå.

Redan den hedniske Generalen Marcus Vipsanius Agrippa kunde på Kejsar Augustus direkta order färdigställa detta vackra tempel i armerad betong, ca år 27 enligt vår tideräkning. Enligt Miljöpartiet blir allt sådant byggande totalförbjudet, eftersom de bara tänker tillåta konstruktioner i trä… och de brinner bra.. med koldioxidutsläpp som följd..

Jag påminner mig för dagen om att jag faktiskt själv befunnit mig under beskjutning – eller blivit skjuten på – minst tre gånger under min livstid, enligt vad jag tydligt kommer ihåg. Den första gången var i Kaunas, Litauen under tidigt 1990-tal – förhållandena där var då mycket annorlunda än nu – den andra gången var på en plats, kallad Negelstena (där förekommer en och annan ”Negel” ! – men så får man kanske inte säga – någon kan ju bli kränkt, ifall man säger att det är en eller flera negel det rör sig om….) och den tredje gången var i Ukraina.

Alla tre gångerna missade man – och jag tänker på vad Frans Josef I av Österrike Ungern en gång sa:

Alla dör – det är bara jag som inte dör…”

Leve Kejsaren – Donar erhalte den Kaiser !

Den roligaste gången jag inte blivit skjuten, förresten, var i Tallinns hamn, under det tidiga 2000-talets första decennium. Jag kommer så väl ihåg det. Jag rodde för tillfället ombord på en kopia av den kända ”Viksbåten” (nej, jag tänker inte säga vilken – det finns ändå tre seglande kopior byggda till dags datum) som under en kristen, miljöpartistisk skollärare var på väg in i den inre hamnen, som är helt avlyst för varje slag av mindre farkoster, samt alla fritidsbåtar och nöjestrafik.

På kajen sprang tjänstemän från den Estniska tullen med dragna Nagan-pistoler av klassisk sovjetisk ”Ugglemodell” i högsta hugg (var och en, som sett en sådan automatpistol på nära håll vet vad jag talar om – för övrigt är de nu också mycket populära ibland Stockholms alla kriminella) och skrek ”Stoj ! Stoj – Ruki Verc’h !!” åt oss på ryska.

Snart skjuter de” tänkte jag lakoniskt- ”och det har de full anledning till – när de redan ropat ”halt – halt eller jag skjuter skarpt !” har de enligt internationell rätt faktiskt all rätt att skjuta” – för i de flesta länder brukar det gå till precis så, i alla fall om man inte följer Myndigheternas uppmaning – alla länders Polis är trots allt inte lika mesig och eftergiven, som den i Sverige. Men – inte sköt de där Esterna, inte ! Jag klarade mig alltså, den gången också.

Som hedning är jag svår att bli av med, och svår att döda, uppenbarligen – och dessutom förbehåller jag mig rätten att skjuta tillbaks, med alla tillgängliga medel eller vapen, ifall jag nu återigen blir skjuten på. Bara så att ni vet.

I morgon fortsätter denna blogg.

Det heter FRAMÅT ! – och INTE ”Tamfår” !!

Den Gotländska Krigargraven ett tidens tecken..

För två dagar sedan rapporterade media i Sverige – inklusive Statstelevisionens nyhetsprogram ”rapport” om ett arkeologiskt fynd på Gotland, som påstods vara gjort av arkeologistudenter. Man publicerade detta som om det skulle vara studenterna själva som gjort fyndet, när det i själva verket rörde sig om ett känt gravfält som grävdes ut i en del av ett vetenskapligt dokumentationsarbete, och ”glömde” helt att berätta, att upptäckten visst inte gjordes av en slump.

Utgrävningen, genomförd av Uppsala Universitet vid Buttle, var visst inte så slumpmässig som man velat ge sken av, utan en helt logisk upptäckt. I själva verket är upptäckten av ännu en gotisk krigare med svärd och sporrar – av allt att döma en del av det gotiska gardeskavalleri, som tjänstgjorde i den Romerska Armén under 300-500 talet bara ett i raden av fynd, som visar på förbindelserna mellan det dåtida Sverige och det romerska riket.

Upptäckten ger också ökat stöd åt vad hävdatecknaren Jordanes sagt i alla tider, nämligen att Goternas ursprung är att söka i Norden, och i Götaland. Oden själv är Gautatyr, guden för alla Reidgoter eller ridande goter, och det är han som gett oss ett tecken… vi får inte glömma bort vilka vi är, eller varifrån vi kommer – eller det land som bllev vårt..

Tor oskyldig till Kyrkbrand

Asa-Tor själv är inte skyldig till den totala ödeläggelsen av Ansgarii-kyrkan i Jönköping, enligt vad Polisen i Landet Löfvén nu meddelar. Vad samma Polismakt sade i förra veckan (se bland tidigare inlägg) har nu visat sig vara totalt fel. Något blixtnedslag i området ägde aldrig rum, enligt vad SMHI nu har bekräftat, och det var aldrig någon åska i närområdet.

En boende i trakten har redan meddelat Polisen att ”fyrverkeriliknande smatter” skulle ha hörts från kyrkans tak kort före branden, enligt vad Sveriges radio erfar, men underligt nog är förundersökningen redan nedlagd. På andra sidan motorvägen E4 från Ansgarii-kyrkan räknat ligger ett känt ”multikulturellt” problemområde, ibland även känt som en ”no-go-zon”. Kan det tänkas, att detta rätt unika geografiska läge har med branden att göra, på något sätt ?

Så går det till uti Jönköping, nuförtiden…

Det uppges också, från samma Statsradio, att Polisen själv råkat feltolka sina övervakningsfilmer från området. Därför skulle man ha gått ut med en felaktig kommuniké till media, och beskyllt åskans gud för något, som denne inte gjort – och hur sannolikt kan detta vara, måntro ?

I Juli vandaliserades åter en kyrka i närbelägna Målilla, men märkligt nog lades förundersökningen ned tämligen omedelbart där också – ifall det nu alls är märkligt – Polisen i Landet Löfvén klarar ju i allmänhet inte av mer än att lösa ca 10 % av alla anmälda brott, enligt vad BRÅ, som också är en statlig myndighet själva meddelat.

Vad kan det bero på, så säg ?

Nå, som en ringa hyllning till de frireligiösa krafterna i vårt land, återger vi här den fina texten till Cornelius Wreeswiks fina sång ”Dekadans” ifall någon av våra läsare nu kommer ihåg just den…

Dekadans råder här i vår sockenförsamling
Prästens tös har fått barn med en jazzmusikant.
Vilken chock i vår flock!
Detta gruvliga bud
brakade ned som ett järtecken från Herren Gud.

Prästens tös i Folkets Park! Dekadans, dekadans!
Musikanten han spelade och hon dansade varje dans
och han lockade och han pockade
och han blåste i sin lur
och han fångade prostens dotter, fast man inte vet hur.

Det är självaste Satan som har snärjt dem i sitt garn.
Han har farit i musikanten, detta djävulens barn.
Men att de dansade uti parken
uti fullmånens glans,
det är skam på torra land. Dekadans, dekadans!

Ni har väl hört, kära ni, det är väl allom bekant:
Ingen sann och äkta kristen kan va’ jazzmusikant.
Och att kyrkoherdens dotter
släppt en sådan innanför sin särk,
det är dekadans i tiden, det är djävulens verk.

Dekadant och försoffad är vår ungdom av idag,
och de bryr sig varken om religion eller lag.
Du kan ingenting göra åt ‘et,
nej du har ingen chans,
för det är röta i vårt sekel. Dekadans, dekadans!

SVT Rapporterar: 28 429 sadistiska ÖVERGREPP emot Spädbarn i ”Svenska” Kyrkans regi…

Statstelevisionen SVT rapporterade idag om hur ”Svenska” Kyrkan, ett samfund som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat förra året begick inte mindre än 28 429 SADISTISKA ÖVERGREPP emot mycket små och späda barn. Barnen har tvingats in i kristendomen, och kollektivanslutits till den helt utan att man frågat efter deras vilja. Detta innebär en mycket allvarlig kränkning av dem som individer, och strider emot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som en gång för alla slagit fast att varje individ har rätt att välja sin religion själv, och att man inte får tvångsansluta människor till något samfund.

Att ge sig på mycket små och späda barn är något av de allra fegaste och mest skändliga en vuxen människa överhuvudtaget kan göra.

Gudarna ske ära och pris har detta oerhörda barbari, som fortfarande pågår, ändå minskat på senare år. SVT rapporterar att allt fler och fler svenska föräldrar inser att det är fel att göra på det här viset, och att man helt enkelt inte får kränka sina egna barn, eller kollektivansluta dem till främmande religioner.

År 20210 tvingades inte mindre än 58 731 att genomgå dessa fruktansvärda riter, i närmast medeltida, fars-artade ceremonier som borde framstå som meningslösa och tarvliga för alla sunt tänkande individer. Nu har denna siffra lyckligt nog halverats, och det bästa vore om det stiftades en lag emot religiös indoktrinering av barn, med tanke på det bottenlösa elände, som de här helt försvarslösa barnen annars riskerar att dras in i.

Att kollektivansluta spädbarn och minderåriga till diverse religiösa rörelser borde vara förbjudet i Sverige. Val av religion är en angelägenhet först för myndiga individer, som är vid sina sinnes fulla bruk och mogna nog att fatta sina egna beslut om vilka rörelser eller organisationer de vill tillhöra.

Också för Covid-vaccinering genomförs numera mognads-test, enligt vad SVT självt rapporterar. Hur kan man då fortsätta att tvinga på spädbarn en främmande religion, som de själva aldrig valt eller gett samtycke till ?

VÅR KUNGAFAMILJ KUNDE FÖREGÅ MED GOTT EXEMPEL – RELIGIÖS DOPING SKA INTE HA NÅGON PLATS I VÅRT SAMHÄLLE

Stäv

Kreativitet är en gåva från Freja, men driften att tjäna pengar är av Loke” säger mig en av mina Diser. Asynjorna, som vakar från himlen. Detta sägs med Vör eller Vars röst, hon som varsnar och ser.

Från ett annat hål hör jag Hlin, vars röst lenar och skyddar. Hon säger mig att ensamhet och tankefrihet idag blivit en lyx, som är värd att värna. Hennes namn har med växten Lin att göra, men inte trädet Lönn, som tanklösa etymologer utomlands har föreställt sig. Och mitt skapande fortsätter, trots alla dem som söker beröva mig det, och även själva livet.

Jag har låtit anskaffa en säkrare dörr, som stänger ute den genomträngande stank av sopor och avföring, som sprider sig från en av grannlägenheterna, och dessutom det dagliga vrålandet från granne nummer tvås arabiska tonårsdotter. Kanhända håller hon på med en frigörelseprocess av något gängse, bizarrt slag; och man får hoppas att hon kommer till sans och en Nordisk livsstil så småningom, trots sitt ursprung och sina föräldrar. Dörren är brandsäker, i alla fall så brandsäker som det går att få, men inte sprängsäker eller skjutsäker.

Statsministern i vårt land, den store Ledaren-Svetsaren satt igår i Tv och gullade med någotslags värdinna, i ett TV-program nomenklaturan och dess lejda kreatur hade beställt. Men han hedrade inte den 33-årige polismannen Anders Danman, som sköts ner av en minderårig invandrare i Göteborg, utan vände fegt den fallne ryggen.

Man frågar mig om Disers och Asynjors makt behövs i vardagen. – Ja, svarar jag, för här går allt på makternas försyn, de sanna makter som regerar tillvaron, vill säga. Och i Landet Löfvén blir friheten och skapandet alltmer kringskuret, begränsat och närapå förstört. Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen, medan Nomenklaturan fortsätter skada hela vårt land.