Men trots den vida prisade ”islamiska solidariteten” har inte ett – säger ett enda – Islamskt land, inklusive Saudi-Arabien, Quatar, Förenade Arab-emiraten eller för all del Indonesien erbjudit sig att ta hand om några ”flyktingar” från just Gaza – så vitt man vet från svenska media. Är inte detta en smula egendomligt, ja anmärkningsvärt ? Varför är det hela tiden Västvärlden – och just Sverige – som hela tiden, hela tiden skall ”integrera” allt fler multihandikappade, före detta stridande Hamas-medlemmar mfl från Gaza – och varför är detta ”humanitärt”. Förvisso är Gaza en humanitär katastrof, men katastrofen i form av Kriget i Ukraina har pågått mycket längre – i ett årtionde räknat – och drabbar mycket fler människor, som faktiskt skulle kunna vara en tillgång och inte en belastning och en ekonomisk börda för det svenska samhället. Att Ukrainas sak är vår, och att Ryssland utgör det största nuvarande hotet emot ett fritt Sverige, torde också vara nästan pinsamt uppenbart.
Minns ni ”Mona Muslim” ? Eller – som hon ibland kallades – Mona Sahlin… ? (bild från 2017)
Som vanligt är det så att HEDNISKA TAKAR LEDER – ANDRA BARA FÖLJER…
Naturligtvis är alla Hedningar i Iran – och överallt annars i Världen – hotade av Döds-straff enligt Sharia – som den senaste tidens ”skjutningar” – bland annat av oppositionella som Salwan Momika – som SÄPO skulle skydda – men nu skrämmer inte detta längre den Iranska oppositionen. Det är främst ungdomar i Iran som protesterar, och enligt säkra källor berättar de legenden om Zahak, en ond härskare som hade två huggormar i form av utväxter på sina skuldror, och som i traditionell konst alltid liknat – Ayatollah Khameini själv… se bara på bilden nedan… Men – enligt legenden – som vi på Hedniska Tankar inte vet någonting om, därför att vi är Asatroende Hedningar och inte Zoroastrer – gjorde en smed vid namn Kaveh uppror emot diktatorn – och så blir det som en gång var myt och folksägen, handfast verklighet på nytt..
I alla tider är Ayatollohrna sig lika – se det visste Salwan Momika !!
Vi citerar, från den amerikanska bloggens inlägg:
“A lot of mosques were burnt or vandalized, I don’t know how many, but I know personally of two of them in Tehran,” she claims. “There are two reasons for it: first, people don’t feel like these buildings belong to them. They are a symbol of oppression for us. Second, these mosques (alongside those in Europe run by the Islamic Regime) are actually military bases for their propaganda, and they always use them to gather their troops and weapons for suppressing the protestors and spying on people.”
Så ni ser – Irans folk har fått NOG av den Monoteistiska SKIT vi nu snart står upp till halsen i, här hemma i Sverige – tillsammans med det eviga ”jesus-köret”, såkallade kristdemokrater (som bara tillåter en enda gud – hur kan man ens kalla det för demokrati ?) och allt det andra.
Lite hårda fakta kunde också vara bra i sammanhanget, och ”The Wild Hunt” redovisar även detta. Det Nederländska forskningsinstitutet GAMAAN (Group for Analyzing and Measuring Attitudes in IRAN) har för något år sedan gjort attitydundersökningar, gällande religion – man kan jämföra med de som PEW Reserach group gjort vad gäller Sverige – bara 30 % eller så av de etniska svenskarna tror på den kristne ”guden” – hedningarna är i MAJORITET och trosuppfattningar, livsstil osv. Det har visat sig att den iranska befolkningens VERKLIGA sympatier såg ut såhär – när man frågade dem, enskilt och utan rädsla för repressalier i en anonym undersökning, från år 2020.
Som ni ser, var det under en tredjedel eller 32,2 % av Iranierna som alls trodde på den Sunni-Muslimska lära som Ayatollohrna förespråkar. Hela 22,2 % hade fått nog av all religion och var agnostiker, 8,8 % sa rent ut att de var ateister, 7,7 % var Zoroastrer, några var mystiker, osv – men – och det är det viktiga – HEDNINGARNA var i klar majoritet, redan 2020 – det HEDNISKA SKIFTET är redan verklighet i dagens Iran, fast vi ännu inte genomfört det i Sverige – där de kristna ännu härskar, och religiöst motiverade partier till och med får sitta i vår Riksdag…
Bara 60 % av Iranierna ansåg att de ”vuxit upp i en familj med muslimska värderingar” och en klar majoritet av dem ville inte alls, att deras barn skulle uppfostras enligt någon islam – tvärtemot hur vi behandlar Exil-iranierna i Sverige, för här tvingas invandrade familjer hela tiden ha mullor och imamer som ”övervakare” – i nästan varje svensk stad, tätort, kommun… 78 % av Iranierna svarade dock att Allah fanns (ja, det vore farligt för dem att tycka något annat – dödsstraff är en realitet..) men å andra sidan erkände 5 – 8 % rakt ut att de ville BYTA religion och INTE vara muslimer längre.
Kanske Indoeuropeiska religioner, som Asatron eller Sassanidernas gamla tro vore ett alternativ ?
Snart firas Newroz, det Persiska nyåret – på samma sätt som Vårbloten och Valborgs eldar tänds hos oss.
På Teherans gator viftar demonstranterna – också unga grabbar och tjejer på 17-18 år – öppet med foton av Palawinernas gamla Kungahus, och den Sassanidiska flaggan.
De accepterar ingen islam, vill inte veta av någon underkastelse. De vill vara Hedningar precis som vi.
”Vid slutet, står SEGERN !”
”Sådan är Särimner ” – Hedendomen återföds ständigt- den kan tillfälligt besegras, men aldrig gå under…
De har låtit småskolebarn där bygga kojor i snöhögar inom direkt synhåll från skolans fönster, efter vad det ser ut (se bilden ovan)
Ändå DOG en elev sedan en snökoja rasat in, eftersom några andra barnrumpor och snor-gärsar klivit rakt genom taket på snökojan – och man måste ju ställa frågan vilken etnicitet eller härkomst, samt ålder dessa ungar hade. Var det månne etniskt svenska barn som var i farten – var de vana vid vitner och snö ?- eller var det månne barn av helt andra nationaliteter som ”importerats” hit, med Såsialdemokraturisk hjälp, kanhända ?
Barn som uppfostrats under vinterförhållanden, lär sig att inte gå över snökojor som kan rasa in, eller också lär de sig begjuta dem med vatten, så att de fryser till is och blir hållfasta. Sådant kunde folk redan på medeltiden.
Redan i forntiden fick män och pojkar i Sverige lära sig vad livet en dag skulle kräva… (Bild från Olaus Magnus, ”Historia om de Nordiska Folken” år 1555 )
Rörde det sig om Mellanstadie-elever i kamp med Lågstadie-glin, eller hur gick detta egentligen till ? Alla etniskt svenska barn har väl lärt sig bygga en ordentlig snökoja – själv gjorde den Hedning som skriver dessa rader det i fyra meters drivor utanför ”Stimmets Skola” i Tyresö kommun på sin tid (1970-talet) SVT:s vinklade nyheter kan som vanligt inte ge oss relevanta fakta i målet – för det här kan mycket väl sluta i Domstol, inte bara på sjukhus… Klart är emellertide att de gamla nuckor och pellejönsar till odugliga lärare och lärarinnor som fanns på denna skola, inte skötte sitt yrke. De satt i sitt lärar-rum och drack kaffe som vanligt, kan vi nog förmoda, och brydde sig inte om vad som hände rakt utanför deras fönster. Inte en enda vettig manlig förebild eller kvinnlig ”rastvakt” fanns tydligen på plats, ingen skol-vaktmästare heller. Nu bräker ”svenska” kyrkan sina får-aktiga litanior som bäst, och erbjuder ”kris-stöd” i ett försök att tjäna pengar på sorgen och hjälpa upp sina falnande medlems-siffor, men tyvärr tror vi här på ”Hedniska Tankar” att det inte hjälper föräldar eller anhöriga till den döde skolgrabben så särskilt mycket.
Det har nu flera skolklasser i Hassela – som ligger åt Hälsingland till – själva fått erfara. Kanske lär sig dessa stackars barn något om livet så småningom, men för de medelålders vrak, pjosk-pedagoger och psykoterrafager som skulle uppfostra Hasselas ungdom, lär det ändå vara FÖR SENT. Dessa personer – som skulle vara vuxna – kunde helt uppenbart ingenting alls om vad en NORDISK VINTER är för något, och ändå har vi haft Nordiska Vintrar ända sedan den senaste Istiden, för sådär 10 000 år sedan…
Varje någotsånär normalbegåvad person – till och med små barn – borde lära sig hur man bygger en enkel snökoja. Ännu enklare är att göra en grop i snön – förutsatt att snötäcket är djupt nog – eller att söka sig till en översnöad gran. Detta behöver man inte dyra överlevnads-kurser eller böcker för att klara, men en rejäl instruktion – och ett teori-pass om 20 minuter, skulle kunna lösa saken. Ifall de som skall vara elever lärt sig att stoppa undan sina mobiler, hålla käften, sitta ned och höra på – dvs…
Tro inte på LÖGNERNA om ”Ääähbuuhää Klimaat-förändringar” – I Sverige år 2026 råder en HÖGST NORMAL Vinter – även jämfört med tidsperioden 1961 – 1990 !!
På Järvafältet, där ”Hedniska Tankars” redaktion är belägen, trampar invandrare sönder de skidspår kommun och fritidsförvaltning ställt i ordning – ibland med konst-snö, vinter efter vinter -för dyra pengar. De har aldrig fått lära sig, att man aldrig aldrig någonsin t-r-a-m-p-a-r i skidspåren, men går vi sidan av – och då går man lämpligen, där andra redan trampat. Detta är bara vanligt sunt förnuft, inget annat – liksom att man inte lämnar dåligt uppfostrade barn – eller förbarnsligade vuxna – utan tillsyn.
Vissa saker som man lär sig i TIDIG ÅLDER har man nytta av HELA LIVET…
FRÅGA UKRAINAS BEFOLKNING, OCH DE SOM ÄNNU LEVER VID LYMAN, POKROVSK MFL ORTER….
Nu över till ett inlägg från Jawad Mofrad – ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem. Vi nämnde – i förbigående – figurer som Drottningen av Saba – oavsiktligen – i ett av våra inlägg från det nutida Storstockholm, sektor Nordväst… Men hur var det egentligen, och i verkligheten ? Fanns någonsin ”Kung Salomo” som Bibeln berättar om – och andra figurer från samma tid – eller är alltihop bara Judiska stam-legender från 700-talet före vår tideräkning ?
Nuöver till Jawads Text – översatt från Persiskan (bearbetad utan AI av Jawad själv, och ”Hedniska Tankars” redaktion )
Oumbärligt referensverk – sedan 40 år och mer i många svenska hushåll
De flesta forskare anser att Bibelns David är en verklig, historisk judisk figur, men de tror att han inte var en kung i ordets rätta bemärkelse och att de religiösa traditionerna har överdrivit hans rykte. Denna överdrift baseras på att han var identisk med den assyriske kungen Adad Nirari I, far till Salmaneser eller Shalmaneser I (Salomo):
Men bland de assyriska kungarna hade både Adad-Nirari I och Adad-Nirari III en son och efterträdare vid namn Salmaneser, och Davids och Salomos regeringstid i Toran dateras till tiden till omkring 1000 f.Kr. Namnen David och Salomo i detta sammanhang härstammar från gudanamnen Adad och Salman ( med betydelsen ”fred”) i de Assyriska kungarnas Adad-Niraris och Salmanesers namn. En jämförande studie av myterna om Davids och Salomos drottningar med Assyriska drottningar visar att de oftast syftar på Adad-Nirari III och Salmaneser IV.
Nutida historiker känner till inte mindre än FEM Assyriska Kungar med namnet Shalmaneser i det som nu är Irak och Kurdernas land. Bilden ovan visar Shalmaneser V, som regerade 727 – 722 före vår tideräkning, och som efterträddes av Sargon II – som grundade det ”Ny-Assyriska Riket”. Efter Shalmaneser I, fanns också Shalmaneser II (1031–1019), Shalmaneser III (859-824) och dessutom Shalmaneser IV (783–773)… Jämför med alla Svenska kungar som hetat ”Karl” eller ”Erik”
Drottningen av Saba i Torahn står omnämnd där istället för drottningar som Semiramis och Hama. Korrespondenser finns mellan David och Salomo och drottningen av Saba med de assyriska härskarna Adad-Nirari III, Salmaneser IV och de två drottningarna Semiramis-Hama.
Redan på 1970-talet visste svenska historiker att ”Kung Salomo” visserligen är en fullt historisk person, men han var en föga betydelsefull vasall till Hiram av Fenicien, den verklige byggmästaren bakom ”Salomos Tempel” – och han kunde bara styra en svag randstat, därför att Farao Shoshenk I och de 11-12:e dynastierna av Egypten var mycket svaga.. Salomos regering kan ha varat mellan 960 till 924… först på 700-talet – 200 år senare….under Sargon II – började judarna skriva om honom…
Den antika myt som inspirerade till myten om David, Salomo och drottningen av Saba (Balqis) i Torahn och Koranen, baseras på Adad-Nirari (hjälpt av åskguden Adad) och Salmaneser (II) (styrd av fredsguden) som kallades kung av världen och var gift med den sedan forntiden berömda drottningen Semiramis från Babylonien, dit floden Jordan också hörde.
Hela historien om Semiramis legenden, återberättad av Ktesias är följande:”Mirakulöst född och övergiven av den syriska gudinnan i Ketu, matades Semiramis av duvor, men hittades av herdar och gavs till den assyriske generalen Sima. Därefter blev hon hustru till satrapen Enna och deltog med honom i Yenens fälttåg mot Baktrien, och gav honom råd om hur Baktrien skulle erövras”.
Kung Yenen gifte sig med Semiramis, och hon födde honom en son vid namn Nin (källan till berättelsen om David och Bet-Seba i Toran). Efter Nins död avsatte Semiramis sin son Nin och byggde Babylons hängande trädgårdar, högg in hennes bild på Bagstans klippa och gjorde Libyen, Abessinien och Egypten till sina lydländer, och förde återigen krig i Baktrien och Indien, och gjorde genom bedrägeri sin son till sin kärleks fånge…”
Identitfikationen mellan drottningen av Saba (shapeshiftern, Bilqis) och Semiramis (Semurmet) eller Seba syftar på ”något som vänder sig”. Namnet Semiramis (Semurmet) betyder ”som himlens åska”, men i mytologiska krönikor beskrivs hon också som en förledande gestalt, som skiftar form (Seba) Enligt de mytologiska krönikorna i Diodorus Siculus skrifter, under erövringen av Asien, blir Ninus allvarligt sårad av en pil, och Semiramis byter kläder, förklär sig till sin son och tar befälet över Ninus armé. Efter Ninus död besteger hon tronen som drottning och erövrar fler regioner i Asien.
Precis som namnet Ninus i förhållande till Semiramis indikerar Nineve och Nineves härskare, indikerar namnet Salomo i förhållande till Saba, Jerusalem, som alltså har ersatt namnen Ninus och Semiramis. Namnet Bilqis, drottning av Saba, nämns också i samband med staden Balkh (Balkh, den ljusa) relaterar till åskguden (Adad-dyrkan) Samuramat, och även till namnet på hennes make Shamshi-Adad (min sol, Adad, åskguden).
I antikens Grekland blev Semiramis eller Shamiram känd som en av de legendariska drottningarna i Assyrien, och enligt vissa traditioner är det hon som de hängande trädgårdarna i Babylon byggdes för. Många legender har berättats om hennes dristighet och olika försök har gjorts att identifiera henne som en historisk figur. Vissa anser att Semiramis är densamma som ”Shamuramat” eller”Shamur-Amat”eller ”Shamur-Ramat, hustru till Shamshi-Adad V, kung av Assyrien mellan 824 och 811 f.Kr. Legender berättade av Diodorus Siculus och andra ger en bild av hennes liv och hennes relation med Ninus.
Torahns författare blandar ihop berättelsen om drottning Semiramis med drottning Hama (hustru till Salmaneser IV) – Salmanesers drottning hette Hama. De gifte sig under Adad-niraris regeringstid, eftersom en inskription av Adad-nirari identifierar henne som hans brud. Drottning hamas grav upptäcktes 2017 av Tracy L. Spurrier i Nimrud, Salmanesers huvudstad. Hennes skelett indikerar att hon dog ung, bara 18 till 20 år gammal, någon gång under Salmanesers regeringstid, även om dödsorsaken inte kan fastställas. Begravda bredvid henne fanns olika skatter, inklusive en gyllene krona, juveler, smycken, gyllene skålar, armband, ringar, broscher, vaser, sigill, hattar, löv, koppar och cylindersigill.
Det bibliska namnet Betsheba (edens dotter eller Sebas dotter), som introduceras som Davids hustru och Salomos mor, och vars myt liknar myten om Semiramis, är den mellanliggande länken mellan berättelsen om Semiramis och Hama.
Här slutar Jawad Mofrads persiska text, som översatts till svenska – och BEVISEN är faktiskt övertygande. Drottningen av Saba kom alltså inte från ”Landet Punt” eller Somalia, Etiopien eller Afrika alls, och vad som står om Salomos Tempel, David och så vidare i Bibelns Konungaböcker, är legender skrivna minst 200 – 500 år efter de händelser de säger sig skildra – och vilar på betydligt mer osäker grund än ”Heimskringla” och vad vi vet om tidig Nordisk historia.’
”We stand corrected” säger vi andra tre redaktionsmedlemmar.
Allt sedan slaget vid Kadesh – som utspelades 1274 före vår tideräkning mellan Ramses II och Muwatalli II av Hettitien – inte bara som ett stridsvagns-slag med tvåhjuliga stridvagnar – utan med manöver-krigföring, hela infanteridivisioner, indelade i brigader och bataljoner med namn av Egyptiska gudar fanns ett Assyrien – och en Shalmaneser I. Bevisligen – och enligt den bästa forskning som vår tid kan åstadkomma – rörde det sig om styrkor på mer än 20 000 man på vardera sidan, och Assyrierna slogs hela tiden – som det främsta av krigarfolk – emot Mitanni och Hettiternas efterföljare, emot Babylonier, Perser, Sassanider – ja ända fram till idag – med dagens krig mellan makter som Iran och Irak.
De är värda att ihågkommas – på flera sätt än ett.
Deras historia är vår egen, en del av den gemensamma, Indoeuropeiska – globala historien – och om vår samtid har skildrat dem på ett felaktigt sätt, så skall de en dag få sin upprättelse, de också.
Varje folk har sin egen Hedendom.
Hedendomen och Humanismen ska en gång göra oss fria. Sanningen segrar alltid till sist…
Blir framtidens media, framtidens musik och kultur bara byggd på massmedioker populism, eller kommer det finnas plats för Humanister, Asatro och Hedendom – och ett självständigt Norden med självständiga människor – som alls förmår att skapa någonting vackert eller hållbart själva ? Och slukar kulturförstörelsen och Förtrumpningen av Världen till sist också hela Europa – USA och Vinland verkar inte längre ha så mycket att erbjuda, eller så mycket som alls talar till mänsklighetens fördel.. Säg det, den som vet. ”Veten i än, eller Vad ?” säger Valan.
En positiv nyhet kan i alla fall noteras för dagen. Mästaren Einar Selvik, som inte bör förväxlas med snorgärsen ”Einar” – rap-artisten som blev nedskjuten och mördad i Stockholm redan 2021 – knappast någon ”vändpunkt” för Sverige – bara ett av många mord i vårt land – har gett ut en ny skiva – kallad ”Birna”. Detta skedde redan 24 Januari i år, men Svenska Dagstidningar och svenska media vill inte skriva om saken – deras agenda är förutbestämd..
De av våra läsare och läsarinnor (nej, något tredje gives inte!) som vill skriva en mer fullödig musikrecension, borde faktiskt göra det. Inte en enda mainstream mediakälla har ens vågat ta upp saken – allt som finns att se på Internet är utlänningars recensioner på Engelska, och ett omnämnande i ”The Guardian” eftersom brittisk och Europeisk journalistik i mycket är objektivare i sin syn på oss Nordbor än kultureliten i Norge och Sverige. De erkänner närapå vår rätt till en fortsatt existens, trots babbel om Netflix och dåliga TV-serier.
”Birna” är inget dåligt sountrack, ingen musik skapad för oengagerat slölyssnande för sysslolösa Engelsmän, ingen tom ”trendighet” lika falsk som ”Mello” eller det Panem et Cirenses, som egentligen heter Eurovision Song Contest, åtminstone utomlands.
Det är musik som är värd att tas på allvar, och som hyllar förhållandet mellan människa och Nordisk natur – i det här fallet manifesterad av Björnar, Bärsärkar och inte minst sovande Björnhonor, Birna betyder ju Björnhona. Einar Selvik är en man som vet vad han gör, och som har något annat att säga om Världen än de som bara publicerar de meningslösheter, som man i vår kultur benämner ”underhållning”. Under de senaste dagarna har vi fått se hur SVT också manipulerar skjutningen på Risbergska Skolan i Örebro till den grad, att man låter den bli ”infotainment” och ingå i Mello-strunt pestivalen i Göteborg
Einar Selvik skapar musik för evigheten – och en tillvaro bortom den tröstlöshet, som utgör vår egen Februari, annus horriblis 2025. Redan på albumet ”Helvegen” närmade han sig döden och Hel, och björnarna, sovande i sina iden – nu när stora Björnvändardagen – 25 Januari – ändå passerats – är kanske ändå en passande symbol för återuppståndelse och en ny vår – ett nytt hopp – och allt det som människorna i vår Mälardal och Midgårds sorgedalar faktiskt saknar. Ni borde lyssna mer på Wardruna – svenska folk – för det är ett högstående musikprojekt, till skillnad från ”Mellons” intetsägande skval, som bara förkväver och bländar, men inte har någon mening eller något väsentligt att säga – mer än för fem-tio minuter.
Själva minns vi för dagen en skeppskamrat från 1997 och ”Helga Holm” – den över 22 meter långa kopian av det medeltida långskepp som man fann på Helgeandsholmen, när våra Riksdagsmän begärde att ett nytt underjordiskt garage skulle byggas bara för dem. Nu seglar det skeppet aldrig mer, och aldrig mer får vi se det i original eller ens det Medeltidsmuseum, som en gång skulle visa något av Stockholms äldsta historia. Vi vet vilken ideologi som styr här i vårt land – och den är sannerligen inte vacker, inte präglad av Humanism, men av rent historieförakt.
Men vår skeppskamrat lever fortfarande. Han har dragit sig undan Världen till en enslig Mälarö, skogbevuxen – långt bortom allfarvägarna – och där bor han ännu, den senige gamle bärsärken. Vi minns hur han brukade skratta – ett vrålande skratt – likt det Kvällulv – Skallagrims far och alltså farfar till Egil Skallagrimsson – en av de största skalder Norden någonsin sett – en gång brukade ge ifrån sig, där han satt hemma inom långhusets vägg – med en sista skål öl inom bevämt räckhåll. Det var ett skratt, värdigt en man som en gång varit Bärsärk och Hamnskiftare, men som blivit gammal och åldrats i förtid, i en värd där ingen mer förstod honom, inte ens hans egen släkt. ”Krigare har jag varit – en hård tid är allt jag har kvar” sade en gång – cirka tusen år senare – en helt annan man, på den Vinländska Kontinenten.
5 Februari i år begravdes en annan god vän – vid namn Mikael Hedlund, mera känd under författarpseudonymen Bodvar Bjarke. Precis som Wardrunas nya mästerverk, kan man säga att han gick den andlige Bärsärkens väg, liksom Jan Ekermann, som dog mer än 90 år gammal och som vi nämnde först i det här inslaget. Lärare, folkbildare han också – en förvaltare av kunskap och ett arv sedan urminnes tider, mer än något annat.
Silverdals Kapell, 5 Januari 2025 (Bildkälla Jörgen I Eriksson)
Vi minns så många som dött i denna Mälardal, och lämnat den för alltid. Vänner, fränder. De sköts inte på någon övervärderad invandrarskola i Örebro, där man knappt lyckas bibringa de vuxna eleverna något mer än elementära kunskaper i svenska, men inte anpassa dem för det som skulle ha varit ett modernt och väl fungerande samhälle. Vi lever i ett luggslitet, gråmulet fattig-sverige, där allt skapande och framåtskridande satts på undantag. Det råder krig i Världen, och kriget kommer allt närmare oss, oavsett om det kommer österifrån, från andra sidan Östersjön – eller från Mellanöstern och de öknar, där de totalitära systemen fötts och ännu förökar sig, likt huggormars avföda.
Själva fortsätter vi skapa, handla och verka – med ord eller bilder, sällan i toner – för när det gäller tonkonst, bemästrar vi inget mer än vår egen röst.
Sådan är Hedningars och Humanisters väg – och är det förmätet att tro på överlevnad för vår egen kultur och vårt eget folk, en dag som denna – så får det väl vara så…
Actress Mary Mina, right, playing the role of high priestess, passes the Olympic flame to the first torchbearer Greek rower Petros Gaidatzis, during the flame lighting ceremony for the Milan Cortina 2026 Winter Olympics, at the archaeological museum of Olympia, Greece, Wednesday, Nov. 26, 2025. (AP Photo/Thanassis Stavrakis)
Den olympiska elden tändes i en ceremoni på ort och ställe i Olympia, Grekland – redan i November förra året – och som vanligt är det välgörande att ha tidsperspektiven klara för sig, för att alls förstå vad som händer i Midgård.
Ok, Mr Epstein begick flera allvarliga brott – men onödiga spekulationer kommer försent – och gagnar inte någon, utom de som i efterhand försöker tjäna pengar eller sälja lösnummer på alltsammans
Personer som mannen till höger på bilden har helt enkelt inte i Norge att göra, och ska inte gifta in sig i det Norska Kungahuset, oberoende av vilken hudfärg de nu har…
Lösningen på problemet är enkel. Norge kan ERSÄTTA sin nästa Monark med Kronprins Carl Philip från Sverige – Bernadotterna har faktiskt härskat på Norges tron förr – och då var det inga problem med kungahuset i vårt Västra grannland alls. ”Brödrafolkets väl” var en gång Oscar II:s valspråk, och det kungliga sommarpalatset Oscarshall i Olso står ännu upprätt på Bygdöy – detta vet Hedniska Tankars redaktion, eftersom vi själva besökte byggnaden så sent som i Augusti förra året, och där låg inga lik eller hundar begravna, det fanns inga ”hemliga middagar” med underliga gäst-listor, dolda utrymmen osv osv.. Redan under Magnus Erikssons tid – det var kungen som skrev Magnus Erikssons landslag och avskaffade den kristna träldomen i Norge – hade Sverige och Norge, tillika Finland en enda gemensam Regering, och det kan vi Nordbor få igen. Vi har haft en Kalmar-Union på 1400-talet också, och det fanns en gång en liberal studentförening i Stockholm som hette ”Nordisk Allians” – på den tiden vi hade ett Folkparti och ett etniskt Svenskt folk, det vill säga..
Ganska likt Tsarernas ”Livadia” – kunde tas till heder igen… (Foton Copyright Hedniska Tankar)
Förr eller senare måste även (S) ledningen inse faktum, och göra vad som är sunt förnuft. Grovt kriminella individer över 18 år, och ”skäggbarn” kan inte stanna i Sverige, lika lite som vi har möjlighet ta emot svårt multi-sjuka eller förståndshandikappade personer från Gaza, Tredje Världen eller Muslimska stater. En sådan politik är nämligen bara till skada för Sverige, Norden och hela Europa – under det krig som pågår i Ukraina, och med hänsyn till Världsläget i stort, har vi ingen som helst möjlighet att fortsätta med Islamiseringen, trots ett korrupt ”Folkhem”.
Lagstiftningen i ett demokratiskt land kan heller inte revideras i en handvändning, och sannolikt inte ens på 3-4 år, men det gäller bara att undvika de värsta Excesserna, populismen och alla ”Kladdsockar”.
Vet ni förresten vad som är skillnaden mellan en SKITSTÖVEL och en ”Kladdsock” på Skånska ? – Jo, SKITSTÖVLAR tänker alltid fel och gör fel med full avsikt, vett och vilja, medan KLADDSOCKARNA i tillvaron så att säga har lite otur, när de tänker eller talar. Man kan säga att Mr Trump är en typisk kladdsock, vid sin högt framskridna ålder, medan J D Vance är en ren skitstövel, liksom Vladimir Vladimirovitj – se däri ligger skillnaden…
Nu till veckans absoluta SKANDAL – Min gamla Farmor, död redan under sommaren 1997 – vid 92 års ålder – överlevde VILLA EPSTEIN – och det gjorde jag också – vid 3 års ålder – fast jag kunde ha dött, redan år 1967.
Nåja. Min ”Edda” – för det är vad ordet betyder på Norröna (”Elle” eller ”Aelli” betyder mormor ) eller gamla farmor, var egentligen bond-dotter och den yngsta av fem syskon. Hon var döpt med Valkyrienamn, övertog samma namn som en yngre syster, död samma år hon föddes – 1901 – men det påverkade inte henne nämnvärt. Hon gifte sig med min farfar, en kristen präst – då prästen tidigt gjorde henne med barn. Hon överlevde två världskrig, skilsmässor och annat mera, och två av sina egna söner dessutom – de dog 1997, allesammans – inom loppet av fem veckor.
Hon levde i en värd där telefon fanns, liksom storstäder typ Köpenhamn – men hon förblev hednisk i sitt inre, hednisk i hamn och hug, liksom alla kvinnor – och vet ni inte vad hamn och hug är för något, och förstår ni inte att människor består av TRE delar i huvudsak och inte TVÅ (kropp och själ är aldrig motsatser, bara kristna och idioter kan tro något sådant) så är det mest synd om er själva.
Och hon överlevde villa Ebbstein i Helsingborg, som alltid uttalades ”Epstein” och inget annat. Villan byggdes av en förmögen krösus till skeppsredare på 1880-talet, och blev 1931 ett hem för prästänkor. Min gamla farmor skulle aldrig ha bott där alls, eftersom hon aldrig blev änka förrän mer än 50 år senare, och dessutom aldrig var kristen. Om hennes hedniska begravning – enligt Asatro och Humanism, inte någon död ”new age” eller lögnaktig ”fornsed” har jag redan berättat i denna blogg – många gånger. Tack vare lokalhistorikern Mats Larsson, kan vi jämföra flygbilderna på kvarteret Torpet – där Villa Epstein låg, längs Pålsjövägen och inte ”Drottning-gatan” före år 1971, då hela rasket revs. Gatan har sedermera bytt namn, men den leder till Pålsjö Skog – strax nära en plats där 47 Engelska flygare från Andra Världskriget ligger begravna, enligt Brittiska ”War Graves Commission” – också min gamla farmor vilar där – men utspridd över minneslunden, för hon ville inte ha någon gravsten, överhuvudtaget – utan bara återvända till den goda jord hon kom ifrån – jag skrev ju att hon var Hedning !
På denna karta från krigsåret 1941 syns kvarteret ”Torpet” tydligt, och på flygbilden ovan kan ni se de höghus på ”Tågaborg” intill Vikingsberg – som kom att byggas långt senare, efter 1971. Gamla farmor, som överlevde alltihop, hamnade snart på 8:e våningen, med utsikt över ett blåsigt Öresund i en liten 2-rummare – men innan dess var jag själv, som skriver dessa rader – en flitig gäst på Villa Epstein – där jag kunde ha D-Ö-T-T vid tre års ålder – fast det gjorde jag förstås inte alls, för då skulle ju detta blogginlägg som just nu är under arbete aldrig ha blivit skrivet.
Ja – så gick det till i Sverige förr – och detta var alltså dåtidens EPSTEIN AFFÄR – men tror ni nu Hans Alfredsson väckte talan i domstol, utnyttjade sitt kändis-skap och så vidare ?
Nej, skriver Kalle Lind i sin biografi. Att ”Hasse” som i ”Hasse å Tage” sörjde den förlorade sonen i ett helt liv är ju självklart, men han skrev högst allvarligt menade böcker istället, även om han blev mest känd som komiker, som sagt. Han kunde konsten att höja sig över dagshändelserna, dumheterna och såg tillvaron ur ett annat perspektiv – som vem som helst, kanske inte bara komiker eller författare bör göra.
Om dagens journalister, media-folk, kladdsockar och skitstövlar om varandra, också kunde göra samma sak – vore mycket vunnet – inte bara för dagen och för stunden, utan för livet och historien.
FÖRBLI HEDNINGAR, FÖRBLI HUMANISTER – LEV INTE FÖR STUNDEN – UTAN FÖR EVIGHETEN – OCH TRO INTE PÅ MEDIAS FÖRBANNADE LÖGNER….
Nu när våra läsare – och ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem Jawad Mofrad börjat ställa frågor om det mytiska Pohjola, alltså Nordfinland, kanske det är på sin plats att recensera några goda och synnerligen läsvärda böcker om det svenska Finlands historia – för historiskt sett har Finland alltid varit en del av det Svenska Riket, och bara under en kort period – 1809 till 1905 – av det ryska.
Alla någotsånär väl informerade Finlandssvenskar, Sverigefinländare och till slut även sk ”Sannfinländare”– nu ett skäligen obetydligt extremistparti – torde vara väl medvetna om vissa pionjärers verk, exempelvis Matti Klinges bok ”Östersjövälden” från 1984, som blivit en klassiker. Den har utgetts i många upplagor sedan dess, finns till och med som talbok, med 194 rikt illustrerade sidor. Begreppen ovan är inte alls synonyma, om nu någon trodde det, och om Mati Klinge hann ta sig an Finlands äldsta historia och visa att det moderna Finland byggdes Västerifrån och inte Österifrån, så hann han också utge ”Östersjövärlden” – en titel där bara en enda bokstav skiljer – år 1994, innan han slutligen avled år 2023. Den senare boken finns också i talboksupplaga, och kan vara värd att lyssna till.
Längre tillbaka – under 1900-talet- skymtar andra författare, skribenter och forskare. Den Hedning som skriver dessa rader fick en gång äran att mötaHarry Järv, Österbottningen som blev ”Vice Riksbibliotekarie” i Sverige, förutom allt annat han faktiskt gjorde. Mötet – som inleddes med ett hårt slag – rätt i solar plexus – från Harry Järv – han var då 82 år gammal och hade fortfarande full kraft i knytnävarna – glömmer vår Hedning aldrig, för det var han – mer än någon annan – som lärde oss skriva annat än gröt- och mjölkjournalistik av idag, och vad Harry Järv visste om tillvaron i allmänhet, har sedan dess visat sig vara vår enda sanning. Utan honom, fanns inte denna blogg.
Året efter – 2004 – kom en Finskproducerad film om ett kort skede i Harry Järvs liv, som nog alla intresserade minns, men det var som Bibliotekarie och författare han ville ihågkommas, och det skall han också få. Vi har redan skrivit tillräckligt om honom, och hur till och med Finländska punkare grät på hans begravning anno 2009, och hur vi drack hans gravöl på Tennstopet, en gammal krog vid Odenplan i Stockholm. Alla närvarande – och det var mer än 50 personer – var svårt gripna den dagen, och förutom allt annat var Harry Järv Anarkist, Humanist – och Hedning. Inte en Asatroende Hedning, och inte Bakuniansk anarkist, utan Kropotkian – och som de som hört honom tala nog begriper, så var även det en avsevärd skillnad.
Nils Erik Villstrand, verksam vid Åbo Akademi stod som redaktör för den första delen – som numera är ett ”Referensverk” på ”Hedniska Tankars” redaktionsbokhylla. Han har utförligt – och på 416 sidor – behandlat Finlands historia från Gustav Vasas död (1560) till 1812 – för även om det ryska maktövertagandet under Tsar Alexander II – kanske en av de bättre Tsarerna – inträffade redan år 1809, så garanterades ju Finlands svenska och finska befolkning att de skulle få behålla de flesta av sina lagar och rättigheter från den svenska tiden, och Finland ingick därför i ett ”Rikskonglomerat” på rysk botten. Under den svenska tiden var Finland en del av ett Sverige, som grovt räknat bestod av FEM Riken, och inte ett – Estland, Lettland och de Nordtyska provinserna inklusive Gotland, var en del i ett enda Sverige.
I dagens nyhetsförmedling kan vi läsa om hur EU förbereder vad man skriver skall vara ett kommande demokratiskt Ryssland, vilket verkligen återstår att se. Även ”urfolk” skall inkluderas, heter det, och varför inkluderar man i så fall inte etniska svenskar eller etniska finnar och samer, eftersom dessa hela tiden åsidosätts i Bryssels politik – historiskt sett finns starka inslag av våra respektive folk också i St Petersburgområdet och det Europeiska Ryssland – förutom det problem som utgörs av att etniska svenskar och nordbor alltmer sätts på undantag i sitt eget land, trots att vi ännu representerar det stora folkflertalet…
Finland var i första hand svenskspråkigt, men det förekom ofta att svenska kristna församlingar på 16- och 1700-talet efterlyste finsktalande präster, och omvänt – eftersom prästerna ju skötte nyhetsförmdelingen, folkbokföring och mycket annat – och även i det egentliga Finland samt Österbotten var befolkningen alltid blandat finsk och svensk. Men folkets stora massa var – som i Tavastland – i stort sett alltid ”Hednisk” i så måtto att den hade sin egen, folkliga kultur – så kunde Villstrands slutsatser summeras – och alltifrån kuriosa, kartor, varifrån ordet ”Hurrit” egentligen kommer, och varför det inte alls är ett smädeord från början – allt skildrass ingående, utförligt och lättläst i Villstrands bok – från 2009.
Men i Sverige, eller den kloak som utgörs av svenska media har förstås boken aldrig blivit uppmärksammad, den ”kultur” vi har översvämmas som vanligt av Mellodront-pestivaler och annat exkrement – saker som ingenting betyder, meningslös sk ”underhållning” som är till för att hålla människorna i både Finland och Sverige fastlåsta i ren ignorans, och omvedvetenhet om vilka de är och kommer ifrån.
Förutom del 2 – finns också del 1 – ”Sveriges Österland” om det forntida Finland fram till Gustav Vasa och året 1560, som ”Hedniska Tankar” ännu inte läst eller införskaffat. Våra principer är enkla. Vi recenserar aldrig andra böcker än dem vi de facto läst, från pärm till pärm, och inte heller böcker av vänner, bekanta – de som ber oss om ”reklam” eller liknande.
Svenska Litteratursällskapet i Finland har också utgett en del 3 ”Nationalstaten – Finlands Svenskhet 1922 – 2015” samt ”Språkfrågan – som täcker åren 1812 – 1922” – men dem har vi ännu inte införskaffat… se denna länk
Kanske våra läsare vill hjälpa oss med att ge oss dessa verk i bokform ?
eller ge ett bidrag, exempelvis via Paypal – uppgifter fås genom att skriva mail till ”hedniskatankar@gmail.com”
Totalitära åskådningar leder alltid tanken fel, och deras företrädare uppför sig på det allra sämsta, allra skändligaste vis – nu som förr…
Det är inte första gången ett Vinter-OS hålls, söder om Alperna – och första gången Cortina D’Ampezzo stod som värdort var 1956 – för Hedniska Vinterspel har man haft sedan 1924.
Varje någorlunda intelligent Italiensk medborgare eller medborgarinna skulle nog skratta redan åt dubbelnamnet Milano – Cortina D´Ampezzo. Milano ligger i Lombardiet, som har fått sitt namn efter de hedniska Lombarderna, en Germanstam – medan Cortina – av ”Cort, Court, Courtyard” är ett ytterst vanligt ortnamn, precis som det svenska – Tuna, som i gårdstun. Nu ligger dessa två orter helt åtskilda, med ett vägavstånd på mer än 430 kilometer, eller drygt 300 km fågelvägen, och Cortina D’Ampezzo finns i Veneto, en helt annan region av Italien, om än den är Norditaliensk.
Att klumpa ihop allt till ett dubbelnamn, blir som att säga att Vinter-OS skall utövas i Köpenhamn och Borås, fast samtidigt…
Självfallet är Olympiader alltid dyra att arrangera och hålls därför numera på olika ställen i geografin, men man skulle lika gärna kunna kalla alltsammans för ”Norditalienska Vinterolympiaden 2026” vilket vore betydligt sakligare, och språkligt korrekt.
Mitt emellan Milano och Cortina D’Ampezzo ligger Bergamo, ungefär. Bergamos gamla stad ligger på ett högt berg, omgivet av en ”mo” eller en sumpmark. Redan Olaus Magnus, som på 1500-talet skrev sin ”Historia om de Nordiska Folken” visste att Lombarderna – som på 500-talet hade fullständig kontroll över hela Norditalien – faktiskt visste om detta. De gjorde sig ett ”berghem” eller Bergheim på just den höjden. och det visste också 700-tals munken Paulus Diaconus, som nämnde Langobardernas stam-moder Gambara eller ”Gam-Bara” på svenska – för hon blev mycket mycket gammal, ja en ”gammkärring” som man säger på god Jämtska. Allt detta står nedskrivet i Origo_Gentis_Langobardorum, som kom ut redan på 600-talet, och det finns inte minsta anledning att betvivla dessa uppgifter, lika litet som vad det står skrivet om Frea och Godan, eller med andra ord Wodanaz på gotiska, och hans hustru Frigga. Också Oden själv är närvarande i samma terräng, där dagens Olympiska spel nu invigs.
”Gambara” däremot, är nu en skäligen ointressant tunnelbane-station i Milanos tunnelbana. Det vet den Hedning som skriver dessa rader redan, eftersom han besökt den.
De som läst sin Historia de gentibus septentrionalibus eller har en fullständig – ej förkortad – utgåva av den i sitt bibliotek, vet också att Olaus Magnus gav mer än 100 exempel på Italienska ord, som är fullt användbara än idag, men som kommer från de germanska språken och inte latinet. Norditalien är en helt annan region med en helt annan historia och befolkning än Italien söder om slättlandet vid floden Po, och ända ned till Bologna, Ligurien med flera orter och regioner.
Nu säger någon – ”men är inte Cortina en bil, eller ett bilmärke ??” – och jo – det stämmer. Efter den första Vinterolympiaden i Cortina skaffade sig många Svenskar och Européer den brittisk-tillverkade ” Ford Cortinan” som tillverkades mellan 1962 och 1982. ”Hedningens” egen far hade en av årsmodell 1963, en klarblå – och med en V6 motor, antydan till stjärt-fenor och karaktäristiska baklysen ansågs ”Cortinan” vara en sportbil, med en toppfart strax över 180 km/h. Så fort kör ingen idag, särskilt inte på Italienska alpvägar – men dåförtiden kunde man det. Det var heller aldrig några problem att köra utan dubbdäck under svenska vinterförhållanden – jag, som skriver dessa rader var praktiskt taget uppväxt i samma bil, som den ökände Engelsk-Kanadensiske Ford-designern Roy Brown J:r skall ha varit med och godkänt, som prototyp – strax efter det första Vinter-OS:et i Cortina D’Ampezzo. Roy Brown var också mannen bakom ”Edseln” – en överarbetad amerikansk ford som aldrig blev populär i varken Europa eller USA.
Cortinan var dock brittisk-tillverkad, och byggd med kvalitet, förnuft och känsla. Den ansågs på sin tid som någotslags ”fattig-mans motsvarighet” till Aston Martin, Bentley eller riktiga brittiska sportbilar, och det här skedde i en tidsålder när ”Helgonet” eller Simon Templar körde Volvo P 1800 – för svenska Volvo byggde faktiskt trovärdigt utformade sportbilar och inget annat – under 1950-talets slut och 1960-talets början. Volvo B 18 och B 20 motorer är än idag några av de bäst designade fordonsmotorer som någonsin byggts, och dagens motsvarigheter är som alla vet felnavlade, överutvecklade elektronikförsedda skrot-burkar, som det inte går att ”meka” med, och som inte kan repareras alls under vinterförhållanden – utan som kräver specialverktyg och inomhusförhållanden, vilket helt klart bevisar att dagens bil-industri inte alls är ”avancerad” – den är tvärtom dekadent, ja värdelös..
Roger Moore – skådespelaren som spelade ”Helgonet” är förstås mera känd för att ha gestaltat James Bond – men han körde aldrig någon ”Ford Cortina” som sagt. Däremot spelades redan ”On her Majesty’s Secret Service” (1969) in – delvis i Cortina D’Ampezzo, och de omgivande Italienska Alperna – men huvudsakligen i Schweiz, och med George Lazenby – fotomodell och inte skådespelare – i huvudrollen. Både den filmen och den senare ”For your eyes only” från 1981 som på svenska har den helt felaktiga översättningen ”Ur dödlig synvinkel” – en både dum och krystad titel – bygger på två dåliga romaner av Ian Fleming, en ganska obehaglig engelsman, född i London, som faktiskt liknade de filmskurkar han skrev om, trots att han också hann skriva minst en barnbok – om ett ovanligt motorfordon. Flemings militär karriär och anknytning till brittiska OSS var i själva verket inte mycket att hurra för, och han var verkligen ingen Otto Skorzeny, som i alla fall ledde sina trupper ute i fält, medan Fleming nästan aldrig lämnade England, frånsett ett kort gästspel som journalist i Moskva på 1930-talet.
I en tredje James Bond-film förekommer Alperna och Cortina återigen – på grund av Ian Flemings ”dubbelroman” – den enda i bokserien – och det är förstås ”The Spy Who Loved Me” – med Roger Moore, mycket riktigt – från 1977 – och i den filmen finns en berömd stunt-scen – som kanske också svenska och Nordiska läsare minns…
Roger Moore dog redan 2017, där George Lazenby ännu lever – och här ser vi kanske faran med att vara alltför känd, eller alltför mycket uppmärksamhet för media – och samme Mr Moore hade ett stormigt liv med kvinnorna i sitt liv, och var – i 37 år av sitt 89 år långa liv – bosatt i just Schweiz – förutom hans kopplingar till Norden. I hans första äktenskap kastade en galen brittisk konståknings-stjärna en kanna full med kokhett te på honom, och hans liv var inte i alla avseenden så särskilt lyckligt – på grund av diverse kvinnor. I filmen ”The Spy who loved me” knullas det däremot friskt, med amerikanska, fast tysk-ättade Barbara Bach i den kvinnliga huvudrollen, så där ser man. Också ”Hedningens” och Hedningens egen far samt farfar och farfars far har haft många förhållanden, flerfaldiga äktenskap, liksom Hedningens farbror, och kanske vilar det en förbannelse över dem allihop – eller så är de bara som de är eller var – genom årtionden, ja århundraden. Hedniska kvinnor är inte mycket annorlunda. Vänta bara, ska ni få se..
Alla läsare och läsarinnor som sett den aktuella ”Bergsfilmen” minns kanske scenen där James – inte Roger Moore utan en stunt-man – hoppar fallskärm, eftersom han är jagad av vad som föreställer onda tyskar eller italienare med K-pistar av okänt fabrikat i händerna – men trots att han åker ut för ett tvärbrant stup klarar han sig förstås (det är ju bara på film !) eftersom han påpassligt fått en fallskärm med ”Union Jack” i sin ryggsäck.
Dåförtiden var det förstås inte ”Union Jack” som vecklades ut – utan en Fallschrim med en röd-vit-svart flagga – gissa vilken ? Vi varnade ju er för Totalitära regimer, inte sant ?
Men – frånsett Leni Riefenstahl som person – hon var minst sagt ”politisk idiot” och en person som i likhet med Ian Fleming kanske bara levde för sin ”konst” eller någon som var moraliskt tvivelaktig – vad så med hennes filmer och estetik – som FORTFARANDE räknas som några av Världens främsta – när det gäller skildringen av just Olympiader – eller vad Olympiska spel BORDE vara…
Allt var tänkt som en ”Fest der Völker” – och 1936 var året, då både Leni Riefenstahl och Världen i övrigt faktiskt kunde tro på detta. Man har gång på gång påpekat, att Leni Riefenstahls egen hyllning till Jesse Owens och de svarta idrottsmännen från USA var äkta, och välment… Men – inte bara det – när hennes danskarriär var över – vid sådär 19 års ålder pga skador – gav hon sig in på ”Gebirgsfilme” eller Bergs-filmer, allesammans med inslag från Dolomiterna – Syditalien, Schweiz och liknande – till och med Spetsbergen fick vara med i hennes allra sista äventyrs-film ”SOS Isberg” från 1933 – och även ”Tiefland” färdigställd först efter andra världskriget, 1954 – som utspelas i Pyrenéerna och alltså Spanska Alper -innehåller konflikten ”Bergland – Slättlandskap” precis som vid Bergamo, Norditalien – eller konflikten mellan Nord och Syd, snarare än mellan Öst och Väst.. ”Tiefland” var egentligen aldrig ”hennes” film – och man har i efterhand diskuterat om Fräulein Riefenstahl själv (hon var under största delen av sitt liv ogift, således aldrig någon ”Frau” ) var medveten om vilken kategori barn och vuxna – statister givetvis – från lägret Maxglan-Leopoldskron nära Saltzburg i Österrike – som fanns med i några minut-långa avsnitt.
Om inte det är just ”sport” så vete själve fan vad det är – för vad ska man kalla det ?
Hon gillade öknar och äventyr, för övrigt… liksom somliga tyskor av idag, födda i trakten av Weissensee, Berlin – fast på 1990-talet, inte år 1902…
Om ”Wege zu Kraft und Schönheit – Ein Film über moderne Körperkultur” från 1925 är bortglömd i dagens Sverige, där den fick heta ”Kraft och Skönhet” så visades den på Palladium-biografen i Stockholm (som fortfarande finns kvar) år 1926, dvs för 100 år sen – och den innehöll faktiskt kända namn som Josephine Baker och Johnny Weissmüller, varför man knappast kan kalla den rasistisk, möjligen populistisk, men det är ungefär det hela. Tidsanda – Zeitgeist – på tyska spelar förmodligen en mycket större roll. Minst en svenska och proffs-dansös (nej, inte dansare, utan kvinna..) förekom också i den produktionen.
Därefter gjordes ”Der Heilige Berg” eller ”Det heliga berget” år 1926 – av UFA:s dotterbolag”Berg- und Sportfilm GmbH” – med en mycket tunn, men typisk handling. En yngre och en äldre manlig bergsbestigare – båda spelade av vad som dåförtiden var proffs-skidåkare – blir förälskade i en kvinna – Diotima – som förstås spelas av Fräulein Riefenstahl själv, men den yngre döds-störtar under klättring, men mystiska scener filmas, dunkla is-palats i Metropolis-stil – filmen är inte alls sevärd – men det fanns tjogtals med ”gebirgsfilme” under den här tiden – liksom det funnits ett tiotal vinter OS i Alperna. I Norge och Danmark fick filmen av totalt outgrundliga skäl heta ”En modern Eva” istället…
Direkt hedniska Ispalats och ”efter döden” sekvenser…
1927 kom ”Der grosse Sprung” eller ”det stora språnget” av en skäligen usel regissör vid namn Arnold Fanck, med Leni Riefenstahl i den kvinnliga huvudrollen, såklart. Man påstod att det skedde allehanda knull mellan regissör och kvinnlig huvudrollsinnehaverska också, men så var det nog inte… däremot gjorde Leni Riefenstahl helt autentiska klätter-scener i Dolomiterna – ibland kompletterat med inklippta studio-tagningar under den här tiden.. Arnold Fanck var förstås ledande inom ”bergsfilm” och utomhus filmande i snö..
Wärre än sjelfaste ”PIPPA Langstrumpf” fast på tyska för 100 år sen ??
RIKTIG klätterscen från tidigt 1930-tal, fortfarande Riefenstahl – i Dolomiterna, utan fusk och bara fri-klättring hela tiden…
Så följde ”Das Weisse Hölle vom Piz Palü” – en film från de franska kantonerna i Schweiz, men nu med de första flygscenerna – och det som skulle leda fram till de första fallskärmshoppen i Bergs-terräng på film – någonsin. Den filmen gjordes 1929 – handlingen var fortfarande en lika tunn, kvasi-romantisk soppa som alltid, eller en högst ”påklistrad” kärleks-historia som bara känns falsk inför den nutid som är vår – men naturscenerna och filmandet var faktiskt ”state of the art” och högst avancerat för sin tid – lika mycket som någon OS-invigning på TV av idag…
Guido Kopp, och andra seriösa historiker som studerat ”Fallet Udet” närmare, är helt eniga i sin nutida bedömning. Det skedde redan i böcker från 1998. Man har studerat hela hans korrespondens – inklusive vad han skrev till Leni Riefenstahl (de var bekanta, de spelade ju in film under minst två år tillsammans i ledande roller) och Udet hade för sin del gift sig med skådespelerskan Lo Zink, skilt sig, fått en dotter med Ehmi Bessel – en annan skådespelerska som spelade i Brechts pacifistiska pjäser, ”Der Dreigroschenoper” och mycket annat – förutom hans sista älskarinna, en viss Inge Bleyle.
17 November 1941 sköt sig Ernst Udet i huvudet, medan han talade i telefon med Inge Bleye. Bland hans efterlämnade papper fanns skarp kritik emot Herrarna Göring, Eduard Milch, så gott som hela Luftfartsministeriet och inte minst vad en viss ”Gröfaz” satt igång i form av operation Barbarossa. ”Ingelein, varför har du övergivit mig ?” skall ha varit hans sista skrivna ord – och hade hon inte gjort det, vet man inte riktigt hur det hade gått sedan. Hursomhelst var Ernst Udet knappast någon särskilt övertygad nazist, möjligen ljög han för sig själv, eller också var han politisk idiot, precis som Fräulein Riefenstahl.
Idag – anno 2026 – finns det fortfarande människor ibland oss, som tror på ”Magadan Magda” och SAP, fast det står helt klart att en sådan ideologi som detta parti fört under de sista 30-40 åren av sin existens, omöjligen kan skapa någon särskilt bra framtid för vårt eget land – lika lite som Mr Trump eller Gospodin Vladimir Vladimirovitj.
Oavsett om ”Det vita helvetet” nu kan tänkas beläget i Dolomiterna, i Cortina D’Ampezzo eller någon annanstans, har vi fortfarande kvar filmer som ”Det Blå Ljuset” från 1932 eller ”SOS Isberg” från 1933, där Leni Riefenstahl får vänslas med Isbjörnar, låg nedkyld cirka tjugo minuter i iskallt vatten – På Spetsbergen sommartid – men vid mer än 30 år fyllda – ännu mer så vid den aldrig fullbordade fantasy-filmen ”Penthsilea – Amazon-drottningen” – en film hon aldrig gjorde, trots hjälp från självaste Albert Speer – också en man som var insyltad i precis allt, men högst kritisk till sin samtid – så orkade hon till slut inte med att färdigställa ALLT hon tänkt sig..
År 1942 var hon 40 år gammal, hennes kropp var i god form, men inte ”modellsnygg” längre – för redan då fanns allt för hetsiga, sjukligt höga krav på kvinnliga filmstjärnor – och efter Olympia-filmerna och allt det andra, ägnade hon sig åt annat… Och som Jürgen Trimborn skrivit i sin biografi över henne, så var hon äcklad, svårt äcklad till och med över vissa saker hon sett och fått bevittna med egna ögon, under ockupationen av Polen, till exempel.
Själv är den Hedning som skriver dessa rader svårt äcklad av vad som pågår i Ukraina, och det faktum att EU och Europa – samt vad som skall föreställa ledande politiker – inte gör slut på just det kriget. Vad Gaza, Mellanöstern eller de världsdelar där Islam och Monoteism samt Kristendom och så vidare råder, finns tyvärr inget som helst hopp i skrivande stund…
Emellertid – den Hedning som skriver dessa rader, åker fortfarande till Berlin då och då. Där finns en hel del kreativa människor, som vi konstaterade ovan. En av dem äger en alldeles egen röd Mercedes 450 SL – i sportutförande – efterträdaren till den berömda ”Måsvinge-Mercan” från 1950-talet. Men – hon bor i Californien sedan två år tillbaka, vandrar gärna i berg, fotograferar öknar, blått ljus och mycket annat. Leni Riefenstahls anda lever, liksom hennes estetik. Och ingen av oss begår självmord för den andres eller andras skull – så fåniga är vi inte – trots att vi båda två är HEDNINGAR, Naturister och väl mer tillsammans.
Hedendomen är trots allt inte död. Inte de vilda kvinnorna heller, såhär i Disernas och Vintersportens månad..
Ägd av Hedningens Chauffös – samma bilmodell, 1975 års version (fast inte just detta exemplaret)
OCH KUNDE BRITT EKLAND, SÅ KAN VÄL FÖR H – STRECK – E VI SJÄLVA – ”KIEFERHOLTZ” – BEGRIPS…
Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 6 – Om marknader på isen. – Utgivningsår 1555.
Att marknader fanns i hednisk tid, skvallrar det faktum att vigslar, begravningar och andra kristna sedvänjor oftast firades på samma dagar då marknaderna höll på, precis som det gamla Disablotet – marknader och gudstjänst i form av blot hörde ursprungligen ihop. Nuförtiden samlar Jokkmokks marknad över 40 000 besökare, sägs det, och det gamla utbudet av renar, skinn, torkad fisk, salt, mjöl, silver och vadmal har delvis ersatts av allehanda sameslöjd, krimskrams, tingel-tangel, kaffe och godis, men nu som förr för man en rajd av renar genom centrala Jokkmokk. Marknaden skall delvis vara digital i år, men ändå hålls den på ort och ställe till den 7 februari som sig bör, och de som upprätthåller traditionen skall ha ett extra tack i tider som dessa, för det är hårt för handeln numera, särskilt i de norra delarna av vårt land.
Kanske bäst att ”sjunga ut” om saken – medan tid ännu finns.. Eller vad säger alla dem, som kallar sig ”goda kristna” ?
”Ända in i vår tid, har kyrkan uppfattat jojkningen som ett uttryck för hednisk trolldom. Fortfarande kan man möta församlingar i Svenska kyrkan där man skulle känna en stor tveksamhet för att ge det samiska sättet att sjunga utrymme i kyrkorum och gudstjänst.” (Utredningen ”Samiska frågor i Svenska kyrkan”, 2006) När kyrkorådet i Kautokeino församling i Den norske kirke, 2014, diskuterade musiken i församlingens kyrkor satte någon ner foten: ”Å joike i kirka er en synd vi aldri kommer til å tilgi”.
Sverige är tydligen ett ”enfrågeland” där alla media, allmänheten och Regeringen bara kan sysselsätta sig med en enda sak i taget, och sedan glömma bort världen i övrigt. Man uppehåller sig vid att mördaren i det här fallet råkar vara en etnisk svensk, och försöker dra stora växlar på detta – men diverse mordgalna individer finns väl i alla länder och bland alla folkslag – torde vi förmoda. För övrigt är inte helt säkert att detta var det allra värsta ”massmordet” eller enskilda terrordådet som hänt i Sveriges historia – för ganska exakt 125 år sedan – den 17 Maj år 1900 – då Sverige och Norge ännu var i union, utspelade sig en liknade historia.
Hur mäter man för övrigt tragiska vansinnes-dåd ?
Ska man utgå från antalet döda, eller antalet skadade ?
De första symptomen visade sig redan då Rickard Andersson var i 16-års åldern och gick på Risbergska skolan, eller ”Campus Örebro” – som det numera så vackert heter – strax nära invandrartäta Vivalla, har det visat sig. Månne där finns ett samband – kanske ja, kanske nej. Nordlund tänkte – på sin tid – utvandra till Amerika, det stora landet Trump i Väster – men låt oss inte blanda ihop två helt olika händelseförlopp i två helt olika historiska eror. Vi vet att redan vår Konung en gång tog fel på Örebro och Arboga, trots att Arboga i och för sig ligger i Örebro län, och att det finns lika många bokstäver i båda kommun- och stadsnamnen – men detta sorgliga faktum har inte hindrat vår rätte Konung i alla fall. Även vi Hedningar är trogna just honom och hans ätt, likt ”vår andra nationalsång – Kungssången” faktiskt bjuder.
På Ångbåten ”Prins Carl” 17 Maj år 1900 kunde många många fler människor ha dött, än i den senaste ”Skolskjutningen” i Örebro, 4 Februari 2025 – 125 år senare…
Extrainsatta inslag i SVT rapport och enskilda präster från ”Svenska” Kyrkan har uttalat sig i Statstelevisionens kanal 1, så sent som igår. Dessbättre har de inte försökt komma dragandes med någon ”söte lille Jesus” som patentlösning, precis som vanligt – utan nöjt sig med att klädda i rutig arbetarskjorta och med präskragen ”nummer elva” lätt synlig svamla om ”berättelser” i underhållningsprogrammet ”Go’kväll” – på bästa sändningstid. Och vår Statsminister – Ulf Kristersson – som inte är alltför kristen han heller – nämner i förbifarten den närmast sakrala stäming, som skall ha rått vid en offentlig minnesgudstjänst i en av Örebros många kyrkor – så glömmer vi Salwan Momika, debatten om yttrandefrihet och allt det tråkiga – vem minns gårdagens mordoffer – nej här i Sverige gör vi alltid tvärtom – vi anklagar oss själva, men ser aldrig orsaken till vad som hänt.
Om ”berättelser” nu är det viktiga, som ”Kyrkan” föreskriver, så skall väl vi Hedningar – som är Humanister och som INTE tror på vad Statsmakten och vår överhet nära nog TVINGAR oss till – inte vara sämre. Vi berättar John Filip Nordlunds historia – men inte Rickard Anderssons, eftersom det vore lätt opassande med tanke på omständigheterna…
Massmördare Nordlund, som han såg ut kort före sin avrättning för skarprättare Dahlmans bila vid 25 års ålder…
Nordlund var född i trakten av Säter, där ”Säters fasta Paviljong” senare skulle ligga, och många kriminaldårar förvaras – typ Thomas Quick, Matthias Flink och många andra – någon ”Enveleringsfirma Flinck & Quick” har dock aldrig funnits – inte än. Han var dock – enligt samstämmiga uppgifter – född i Övre Stubbersbo – under ytterst knappa omständigheter, och även uppvuxen i Falun – och vid 16 års ålder ådrog han sig sitt första fängelsestraff – i Malmö – för första resan tjuvnad – och flera svåra stölder, som han begått. Den som idag övernattat i Falu cellfängelse – i ensamcell – stället är vandrahem numera – vet, vad slags miljö Nordlund hamnade i – och bland vilken sorts människor han fick dväljas. Han blev den siste man som avrättats med bila eller yxa i Sverige – i en förfaren skarprättares händer – Yngsjö-mörderskan var den sista kvinnan som gick samma öde till mötes, men där gällde det incest och mord på en sonhustru. Anders Gustaf Dahlman var Korpral vid Västmanlands Regemente från början – men det var innan han accepterade anställningen som bödel – ja Riksskarprättare – och Lagman Uggla – av en känd adelsätt – måste döma stackars Nordlund till döden – dessbättre är numera Dödsstraffet i Sverige är numera avskaffat – även i krigstid – hur underligt det än må låta – vi svenskar är så humana av oss, att vi inte ens arkebuserar krigsfångar – vi är inte Ryssar, nämligen – men blågula – likt Ukrainare.
Någonstans – kanske i Arboga, kanske i Örebro – hade Nordlund införskaffat en revolver – han försa sig faktiskt med orden ”den skall vara för tio personer” och inte ”patroner” till det järnhandelsbiträde eller expedit, som betjänade honom – och det hade skämttecknare – bland annat Albert Engström – sedermera mycket roligt åt – men för den skull sköt man inte ned just honom – som muslimer gjort på ”Charlie Hebdo” i Paris – eftersom dessa tecknare varit fransmän ”som får skylla sig själv !” enligt den svenska allmänheten – numera…
Så smög Nordlund obemärkt ombord på Ångbåten ”Prins Carl” i Arboga, den där vårdagen i Mälardalen för 125 år sedan. Han reglade noga flera hytter och lås, och gick upp till kommandobryggan, där Kapten Olof Rönngren, 43 år gammal – stod – med dagskassan om 800 kronor väl inlåst. Fem passagerare och besättningsmän miste livet, denna 17 Maj – Norges Nationaldag – ett datum, som med avsikt valts av Nordlund – som med hjälp av de pengar han tillskansat sig skulle rymma till USA, som sagt – inte alls ”hämnas på mänskligheten” som han sa strax före sin avrättning – för några sådana tankar – föresvävade honom alls icke.
Bland annat dödades Fru Lovisa Carlsson, som var näapå Kocka ombord, och hennes son arbetskarlen Gottfrid Carlsson sårades svårt – Nordlunds avsikt var att döda alla ombordvarande, varenda en – och sätta båten i brand, men därvidlag misslyckades han. Ångbåten ”Köping” – en annan Mälarbåt – närmade sig – med ångan uppe, och Nordlund kunde inte sätta sin plan i verket. Han smet via ett rep, kopplat till relingen akterut, och försvann i livbåten emot Tidön – vi har ju ännu en ”Tidö-regering” som alla vet – och på Tidön bodde en gång Ebbe Skammelsson enligt folkvisan – ni vet han som var ”både rik och kåt” – alltså levnadsglad – andra jämförelser i den vägen att undvika…
Nordlund tog tåget runt Mälaren istället – järnvägar som TGOJ fanns ju anno 1900 – och hamnade på Skogstorps station – dock ej i det stationshus som visas på bilden nedan – det var av betydligt enklare utförande – där väntade tre civilklädda herrar på honom – de visade sig vara Polismän utan uniform – likt Pinkertons berömda detektiver i ”Vilda Västern” och de brottade ned Nordlund till marken – han ägnade sig sedan åt flera flyktförsök – till och med medan han väntade på sin avrättning – som skedde under högtidliga former i Västerås – där det skrevs skillingtryck och närapå var folkfest.
Skogstorps station i Södermanlands Län – byggt 6 år efter Nordlund, och på det gamla stationshusets plats..
Bland annat kom man – i de skillingtryck och visor som skrevs under tidigt 1900-tal – och som spreds i de breda folklagren – använda samma melodi som visan om ”Sandahls Kanon” som skrevs redan 1864 – under Amerikanska Inbördeskriget – som bekant blir det nästan Imbördeskrig i USA då och då – Capitolium kan ju stormas, senatshus ockuperas med mera..
Sandahl – som INTE ska stavas med Z – var en svensk uppfinnare, i stil med John Ericsson – som var med om att skapa våra moderna järnvägar – eller sjöofficeren John A Dahlgren – som också var svenskättad, ja delvis svensktalande – fast han egentligen var Nordstatare under amerikanska inbördeskriget – och fortfarande står Dahlgren-kanoner i Finspång, i Åkers Styckebruk och på många platser i vårt land – fast än Sandahl – på sin tid – påstod sig vilja designa en kanon som kunde skjuta under vatten – till att bekämpa undervattensfarkoster med…
En Dahlgren-kanon – ombord på fartyget ”Monitor” ritat av John Ericsson, svensk uppfinnare..
Historien är sällsam, eller hur ? – De mänskliga misstagen och framskridandet likaså.
Enskild Hedning rekommenderar er alla att hålla er borta från all Islam, all Kristendom och slika villoläror. Förbli Hedningar och Humanister, tills vi möts igen – om man inte hunnit mörda oss…
För de av er som känner er oroliga, är skolflickor ifrån Örebro – och annars överlevande från Tisdagens blodiga attentat – citerar vi ur visan – och ber er att ta det lugnt. Tala med era närmaste, sjung en visa – den lindrar bättre än psalmer – och prata med era närmaste, men låt inte präster och presidenter dra er vid näsan !
Men flickan på söder hon hette Fredrika. Hon plägade ofta i Dagbladet kika. En dag var hon inne hos hökarn i bo´n och där fick hon läsa om Sandahls kanon ! — —- Si, saken blev den att mitt upp i ståten, så kom själva fan och sig satte i båten. Ja, båten – den båten som sprängdes från bron med ett skott ifrån Sandahls kanon !
Så flickan hon kom sen på hospitalet, det var rätt naturligt, när allt gick så galet. Och ännu så står hon och tittar från bron, men klok blir hon aldrig på Sandahls kanon.
Disablot under Kung Adils tid – 570-talet – enligt August Malmström
Disablotet har sedan urminnes tider hållits till Disernas ära, första fullmånen i Göja, Goe eller Februari månad. I år inföll Fullmånen som bekant 1 Februari och inte den 4:e, som en del fullständigt okunniga ”fornsedare” och andra skändliga små kladdsockar till New Ageare har skrivit.
Mannen på bilden ovan, en viss Guido Carinci, nu 73, bosatt i Älvsjö, och känd från offentliga svenska kriminalregister samt något som ska heta ”Addis Catering” (se uppgifter på länken här) försökte via ohederliga kommunaltjänstemän i Uppsalas kulturförvaltning och skumma kontakter i näringslivet döpa om hela arrangemanget till ”Uppsala Vintermarknad” och därigenom vålla skada genom att vara ”inkluderande” eller rättare sagt förstöra varje spår av Nordisk kultur, stolthet och oberoende.
Han har tidigare dömts i svensk Domstol och är känd också hos Polisen, vilket är föga förvånande, eftersom man har låtit Distings-marknaden på Vaksala Torg – där den återigen hålls under sitt RIKTIGA namn nu i år – urarta till försäljning av allsköns krimskrams och tingeltangel av föga eller intet värde.
Uppsala Universitet och hela den seriösa forskarvärlden har också varit representerad, på ort och ställe i Uppsala – just idag. Statsministern uppges ha varit närvarande, enligt Handelskammaren, liksom Sveriges Finansminister – och med tanke på omvärldsläget, har hela arrangemanget fått en betydligt allvarligare inramning än tidigare.
Det här handlar inte längre om ”gipskatter” från Milano, eller Polkagrisförsäljning till snoriga barn, ”fornsederi” eller någotslags hemvävd sockervadd för enstaka Hipster-kräk, latte-morsor och förbarnsligade skäggmopsar.
Distinget och Distingsmarknaden gäller vår nationella överlevnad – lika mycket som konferensen ”Folk och Försvar” i Sälen, Dalarna. Så var det i gamla tider. Så är det än idag. Först blot, och invigning. En enkel och värdig ceremoni i hela nationens namn. Sedan tinget, och de stora – och ibland svåra – beslut som ändå måste fattas – av de som verkligen fattar och har kraften att förstå. ”Många vill låta yxan gå, men få har styrka nog att hålla i skaftet” lär Gustav Vasa en gång ha sagt. Om vi byter ut St Olafs yxa mot TORS HAMMARE – så är beslutet lika giltigt för alla tider.
Vinter och allvarstid kräver VAKSAMHET – Tro inte på ”Fake News” – Försvara vårt sätt att leva !
År 2024 – när Signor Carinci – eller om det nu var bedragaren ”Cagliostro” med sina ”Schene Rariteten” – tilläts ta över, protesterade bland annat Kulturföreningen Gimle och Samfundet Särimner emot alltsammans – liksom ”Sveriges Radio” och flera regionaltidningar, inklusive ”Smålandsposten”. ”Hedniska Tankars” utsända reportrar, däremot – befann sig i ”Kungssalen” på Uppsala Slott – som sig bör – och så var det förstås även detta år, då vårt Hedniska adelskap förpliktar.
Det var faktiskt i de lokalerna som en viss Drottning Kristina avsade sig Regeringsmakten, anno 1654 – ett första Riksmöte om saken hölls just i Februari månad. Men hon smet fegt nog från sitt ansvar, svek ett helt land, blev katolik och dog mycket riktig i Rom efter att ha försökt införa feodalism i Sverige och vansköta hela landets finanser.
Ingen sörjde hennes avresa, och vi behöver nog inte sörja för alla dessa förbannade ”Carincis” som vill ”sälja på” oss hederliga invånare krimskrams, T-shirts eller billiga vikingahjälmar av plast med horn på heller.
”Är vi Redo !” frågade Handelskammaren retoriskt på sin hemsida i år – på samma sätt som ”Hedniska Tankar” ofta frågat ”Är DU redo ?” när det gällt ”det hedniska skiftet”, och bytet från Totalitära religioner som Kristendom och Islam till Asatro och Humanism…
I vårt land behövs inget främlingsvälde.
Vi behöver ingen Katolicism, ingen Krämarmentalitet.
Däremot behöver vi en stabil Regering, vad som än händer. Det är ju Valår i år, som ni säkert känner till.
Vi Hedningar gör VÅRT för folk och land – När gör du DITT jobb, kära läsare eller läsarinna ?
Mer om Disablotet kan du läsa under huvudrubriken ”Högtider och Blot” och underrubriken ”Disablot” här ovan, för det här är ämnen, som jag berört i flera år. Ursprunget till festen för Diserna, de kvinnliga ödesgudinnorna och skyddsmakterna för den egna ätten, ligger i att vid Vinterns slut börjar förråden av mat ofta tryta, och även i nutidens Sverige ser vi nu hur energipolitiken inte helt ger önskat resultat och det börjar råda akut elbrist för industrin. I gamla tider var det förstås ännu värre, för då kunde en lång vinter betyda detsamma som svält, eller minskade chanser till överlevnad, och då var det inte konstigt att livets och vårens makter anropades.
Brigid skildras oftast som ett eldfängt, rödhårigt fruntimmer…
Varför festen alls har med ”Kyndlar”, alltså ”Candles” eller stöpta ljus att göra, beror nog bara på inflytande västerifrån, och hur som helst kan man i de nordiska länderna iaktta att solljuset såhär års börjar bli starkt nog för att arbeta vid, även om kvällarna och på morgonen, och enligt svensk folktro – traderad av Ebbe Schön och andra skulle man i Västergötland vid Kyndelsmäss ha ”fästat elden med Brännvin” vilket innebar att alla i hushållet skulle ha hällt alkohol på glöderna av elden, och låtit den brinna ut tills nästa dag, då man tände den igen. Alla de ”WHAAMF!” och ”poff” samt explosioner som måste ha uppstått, var väl ett lika bra sätt att hylla Eldgudinnan Brigid som något, och det skall man också ha gjort i Norra Bohuslän, skriver han – men varifrån kommer dessa traditioner med ”Eldborgs Skål” – kan de möjligen ha kommit med kristna missionärer från de Brittiska öarna – Västergötland kristnades ju därifrån – till skillnad från Svealand, där tyskar var verksamma – eller är detta rester av Disernas och Nornornas kult…?
Vid Kyndelsmäss skulle också ljustillverkningen vara över, sa man i hela landet, och det har jag tagit fasta på. Av ljusrester har jag gjort blotljus, som alltid, och här ser ni årets produktion. Dessa fungerar lika bra ute som inne, och kan dessutom fungera som braständare (men inte pederaster !) till valborgsbål och stora eldar – man slänger bara in ett av dessa ljusklampar bland veden, för att få den att flamma i högan sky – och förutom ljusstumpar kan man ta fårtalg, bivax och gamla värmeljus för paraffinets skull och framställa dessa ljus i olika färger – vilket kanske är en hednisk hobby i sig.. Om Lärkan kom till Kyndelsmäss, flög hon aldrig högre än oxen bar sina horn, sa skåningarna, och där kunde Kyndelsmäss innebära en tidig vår – medan Västgötar och Värmlänningar insåg att ”dagen längt sig en timma i båda ändar” tills den dagen, medan Hälsingarna trodde att ”Kyndelsmässotö ger dålig skörd och ruttet hö” och nästan alla hedningar ansett att den blåst som möjligen råder på Blasisus dag, innebär blåst i flera veckor...eftersom man här i landet aldrig förstod och aldrig höll med om de katolska prästernas mässande..
Vi vet vad som kan hända nästa val – i September. Utsätts vi för fler påverkanskampanjer, är risken mycket stor att vi får ännu en svag, handlingsförlamad, S-märkt Regering, och då försvinner allt stöd till Ukraina, allt Utrikespolitiskt skydd – för från USA har vi så gott som ingen hjälp att vänta.
Europa blir lämnat åt sig självt, och med Islamister och partier som ”Nyans” och så vidare runt hörnet – Gaza eller Bromsa – men vi HEDNINGAR I NORDEN vet redan hur det går.
LIKA SOM BÄR: Irans Ayatollah och Stefan Löfvén – ”Den Store Svetsaren”….
Vi citerar, från den amerikanska bloggens inlägg:
Oumbärligt referensverk – sedan 40 år och mer i många svenska hushåll
Konspiratorisk roman av en svensk komiker, med motiv stulna från Prag, mordet på Reinhard Heydrich, ”Antropoiderna” med mera. Politiska mord är nödvändiga ibland, tyvärr..
Hedniska Tankar 