Gävlebocken – ett säkert Jultecken – har traditionsenligt rests i sin hemstad. Han har flyttats till en annan plats, och det har till och med meddelats, att Åklagarämbetet utlyst ett strängare straff för bockbränning än många år till förne. Er hedning tror inte precis, att bocken har med de mörka makterna att göra – utan vill alltjämnt agera som ett slags hedendomens Karl Bertil Jonsson med sina kalendrar.
Er hedning har också läst mycket annat märkligt – bland annat om Tarot-kortlekar från USA i en helt ny, sydstatsmässig version, och ett slags ”promise keeper” till sektledare, som blivit dömd för sin delaktighet i stormningen av Capitolium.
Stiftets biskop lär ha uttalat sig, och sagt att demoniska makter är i rörelse, men hedning som jag är, tror jag fortfarande inte på dessa makters existens, ens när det gäller konstprojekt från Kina, nya lokaltågsstationer i Göteborg, nyligen avlidna konstnärer och annat.
Kanske vill jag bara utlysa julfrid, med en förhoppning om att vi allesammans, var för sig, inte återfaller i våra gamla skötessynder. Givetvis är jag den störste av syndare, ”Maximus Peccator” som en medeltida Lundabiskop en gång skall ha låtit skriva på sin gravsten, men än så länge har jag inte behövt krypa till korset, som Strindberg med sitt ”Ave Crux, Spes Unica”.
Jag säger hellre som Goethe, ”Mehr Licht” eller ”Mera ljus!” trots högre elpriser, och ”skruvar lampan ned och bjuder frid”.
Min Jul kommer tidigt i år, jag vet – men vi får minnas att själva ordet är nordiskt, och på sitt sätt Nordbornas egen gåva till Världen, vilket jag påpekat för er, flera gånger. Årshjulet är i rörelse, tiden går och himlarna välver sig.
Jag vill bjuda er alla endräkt och fred, chans till återhämtning, till vila med nära och kära – var ni än är, var ni än befinner er.
Också över mig själv, över de som gått till vila vill jag låta friden råda. Kanske har jag gjort mig skyldig till högmod, frosseri, otukt, vrede – ja -alla andra dödliga synder, men världen är nu en gång sådan. Vi ska inte överdriva sakers betydelse, inte storma i vårt vattenglas, om än vi må byta namn, roller, språk. Allt detta är nu när allt kommer omkring naturligt, och föga att förundra sig över.
Det som mest förundrat mig under veckan, och som planenligt skrivits ned, har jag tagit bort – detta för att inte förarga några svenskspråkiga läsare, som troligtvis känt sig utpekade, nu till Julen. Jag har hållit upp dem i skrattspegeln, skärskådat dem, gisslat, ironiserat – men mycket av det som ter sig skrämmande eller främmande, slutar med ett skratt -från Loke själv, kanhända – men knappast någon Satan – för just den senare potentaten tror jag som sagt inte på…
SAMFUNDET SÄRIMNER är ett Esoteriskt samfund, alltså bara för de invigda och värdiga – men som många år förut, utger det nu sin kalender för 2023.
I kalendern presenteras många nordiska gudomar, och månens faser samt de gamla månadsnamnen presenteras – våra förfäders kalender var ju en kombinerad sol- och månkalender, liksom den vi har idag.
Allt du behöver göra för att köpa denna kalender är att beställa den från adressen hedniskatankar2@gmail.com med ett enkelt mail, där du anger NAMN och ADRESS dit kalendern skall skickas, och så sänder vi dig BETALNINGSINFORMATION på hur du betalar (enklast via bankkonto, men också via Paypal).
Kalendern säljes till ett pris av 150 svenska kronor, plus brevporto (26 kronor) alltså 176 kr – men det blir billigare om du köper flera exemplar.
12 månadsbilder tryckta på enkelsidigt papper ingår, liksom årets omslagsbild och en kort introduktion – här kommer några smakprov
”Så vandra våra store män ur ljuset in i skuggan. Här vilar denne riddaren utav Förgyllda Suggan”
– skrivet av Carl Michael Bellman, i dikten ”Dyrbart aftonoffer vid före detta härolden i Bacchi riddarekapitelHerr JOHAN GLOCKS öppnade och tillslutna griftekor, upptänt på Gröna Jägarenemot morgonen vid solens uppgångden 9 Julii 1770av Von Bercho, (kommendör)
In Memoriam ! Nu hos Tor i Trudvang – troligtvis !
Ingen sann och äkta etnisk svensk kan ha undgått att höra det genom media. Hockeylegendaren Börje Salming är död, och landssorg borde proklameras enligt alla oss hedningar, ty han var en äkta kämpe. Genom sin färdighet på isen och i rinken gladde Börje Salming miljontals människor världen över i nära trettio år. Även i Toronto – han spelade över tusen matcher för Toronto Maple Leaves – lär människor minnas honom, och kransar lär ha nedlagts vid hans monument och staty, som man där i staden rest till hans och Sveriges ära. Nu är han hos Tor i Trudvang och kan vila ut efter en hård kamp emot ALS, en hemsk och obotlig sjukdom, som långsamt förtär människan. Hos Tor och Siv, samt deras barn Magne, Mode och Trud återfår Börje Salming sin ungdom och sin förra kropp, ty där finns inga sorger, och ingenting skall mera fattas honom.
Gröne Jägaren fanns redan på Bellmans tid. Där kunde man också se Börje Salming på Storbilds-tv…
Ni må veta att i Bilskirnir, Tors egen hall, finns mer än 540 rum, och att många män dväljes där, som numera inte är bland de levande. Om inte, så är Börje Salming säkert hos Idun och Brage i deras salar, för Brage; gudarnas skald räknas som en stor idrottsman, tillika med alla andra skalder, för skaldskap höll de gamle också för att vara en viktig idrott. Därför är nu Brage en viktig gud för alla idrottsmän, och som alla vet också namnet på en idrottsklubb i Sverige, även om Börje Salming för sin del aldrig spelade i den.
Idun och Brage enligt Nils Blommér, 1846
Och Idun är den eviga ungdomens gudinna, tillika över äpplena och Julen, därför att idrott gör sinnet ungt. Man påstår felaktigt på Wikipedia att Börje Salming skulle vara same, vilket inte stämmer. Ingen man, som vägt över 95 kg och varit 185 cm lång kan räknas dit, ty så långa eller grova i kroppen blir aldrig äkta samer. Svenskar blir det däremot, och Börje Salming var också etnisk svensk, fastän han var född i Jukkasjärvi.
”Ej med klagan skall ditt minne firas” är en lämplig devis, och därför vill vi påminna er om en gammal hockey-vits, för de Asatroende kan le och skratta även inför själva döden, eftersom vi vet att vi går till en bättre värld tillsammans med våra gudomar, och den världen kan inga försmädliga kristna ta ifrån oss.
Och hockey-vitsen går såhär:
Två herrar möts på en flygplats.
Då säger den ene: ”Vart skall du ?”
Den andre svarar: ”Till Toronto !”
”Till Toronto, där bor ju bara avsigkomna gamla strippor och hockey-spelare...”
och den andre säger: ”Säg inte sådär, min fru kommer faktiskt från Toronto….”
Då svarar den förste rappt, lika rappt som Börje Salmings slagskott:
Tänk om även andra civilisationer och kulturer här och var, ingen nämnd och ingen glömd, kunde lära sig av vårt exempel och lämna även oss ifred, även om det lär vara försent för amerikas ursprungliga inbyggare, som numera lever i reservat. Det är vi, och inte samerna som är den verkliga urbefolkningen i Nordens länder – vilket är värt att komma ihåg.
Fast nåja – Thanksgiving är på sitt sätt den sista skördefesten eller det sista Höstblotet, även om dagens amerikaner firar det under helt andra former än ett riktigt blot. Det närmaste man kommer är väl Gåsablotet i Skåne, som jag för min del gärna firar, medan jag låter amrisarna behålla sin torra och fadda kalkon. Var och en har sin egen kultur och smak – eller brist däruppå – men det är att märka, att även i det kontinentala och katolska Tyskland har man firat en ”Erntedankfest” eller en tacksägelse för årets skörd, och så har varit fallet i alla keltiska och kontinentalgermanska länder – det enda som skiljer är att man förlagt tidpunkten för alla dessa årstidsbundna blot och fester till olika datum, beroende på klimat och väder.
På Irland kommer vintern sent, och därför har kelterna där haft sin ”Samhain” när vi firar Alvablot eller senare Allhelgona. Två olika fester har hos dem blivit en, men de som inte förstår bättre, utan som vanställer och profanerar hela Asatron till ett slags New Age, och kallar den ”forn sed” (”nutida osed” vore ett bättre namn, för deras påstådda hitte på-traditioner är inte alls forna, och har inte ett enda förbaskat dugg med verklig Asatro att göra) har inte ens förstått, vad ordet ”Höst” eller ”Inhösta” betyder.
Höstblot och Skördeblot är exakt samma sak, och inte två olika fester.De kan och bör firas på samma dag, som kan infalla lite olika, beroende på var i vårt land man nu befinner sig. Hösten infaller inte på samma tidpunkt i Norra Norrland som i Sydligaste Skåne, och det är hela saken. Svårare än så behöver det inte vara, och tidpunkten för när skörden kan anses vara bärgad varierar av förklarliga skäl den också. Vid höstblotet bör vi ära Tor och Frej, samt de övriga makter som ger oss äring och god årsväxt.
Men nu ärar och firar vi Oden – för denna tid på året, fram till Jul – är sannerligen hans. Idag har jag sett en mycket rörande och sann hyllning och tack till just Oden eller Odin från en i vissa och visa kretsar högt uppburen amerikansk gode, som skriver följande. Jag håller till fullo med honom i detta, och ger i egenskap av Särimners Sändebud mitt höga gillande:
Det är riktigt, vad som här sägs – och mycket sant. Vi Asatroende behöver inte be om ursäkt för oss själva. Vi behöver inte tåla oförrätter från de kristna eller ”fornsedarna” och annat patrask. Vår tro är en levande tro – inte någon ”sed”. Vår tro är HÄR och NU och den är ingen ”rekonstruktionism” utan vilar på vilka vi är, och var vi kommer ifrån. Vi är inte ”forna” utan fortsätter att förkovra oss i kunskap, vi växer, förkovrar och utvecklas.
Sed är en mekanisk upprepning, en slentrianmässig företeelse som bara görs av gammal vana, men som ingen kan förklara skälen med eller anledningen till.
Den är själva motsatsen, ja antitesen till allt vad sann tro innebär, och Asatrons absoluta motsats.
De kristna utgår från att människan är ond av naturen, ”syndig” och låg, och att hon hela tiden måste krypa i stoftet och vara underlägsen sin gud. Oden lär oss att stå upp för oss själva. Han förespråkar ingen underkastelse, ingen bakåtsträvande ”islam” men talar till fria män och kvinnor som vågar vara vuxna, och som vet vad de vill.
För honom är människan god av naturen, och behöver inte ”frälsas” som hos de kristna – vars gud uppenbarligen är en blodtörstig psykopat på idiot-nivå. Först skapar de kristnes gud mänskligheten, får vi veta – men sen dömer han ut den, eftersom han själv gav den fri vilja, och dömer den till helvete och evig pina, enbart för att den enligt honom ska ha brutit emot de regler han själv ställt upp – men om han får tortera ihjäl sin ende son, ska vi bli ”frälsta” av detta – allt enligt de kristnas förvända och sjuka logik, som vänder sig bort från livet, hyllar döden och förklarar den mänskliga kroppen och dess behov som skadliga.
Oden ser inget skadligt i oss, och straffar oss heller inte. Han utbildar oss bara, ger oss goda råd – som de bättre bland oss kan välja att följa, och låter oss växa och gå framåt mot mera kunskap, större insikt, mera klokhet. Han för oss ut på vida hav, ut i rymder vi inte skådat och låter oss se och famna hela Universum. Så gör en sann gud.
I centrum för Asatron finns livet och naturen. Inte döden eller något påhittat ”liv efter detta” utom äran, och Valhall – för de som verkligen förtjänat att komma dit.
Läs Hávamál, och öppna era ögon och öron !
Jag avslutar dagens betraktelse med några strofer av Per Lagerkvist, den svenske nobelpristagaren – ur hans samling ”Aftonland” översatt som ”Evening Land” av WH Auden, den amerikanske poeten. Lagerkvist talar mycket om ”Tankens spjut” eller Odens genomborrande intellekt, hans sätt att ständigt fråga och ifrågasätta.
Och han manar oss !
”Jag är den som fortsätter när du dröjer kvar, som stiger ut i natten när du går till vila.
Som öppnar porten till mörkret och går vidare till mörket och stjärnorna och går vidare.
På en oviss stig, en stig som kanske inte alls finns överger jag dig.”
”I am the one who goes on when you remain behind the one who steps out into the night when you retire to rest.
The one who opens the gate into the darkness and walks further into the darkness and the stars and walks even further.
On an uncertain path a path which perhaps does not exist I forsake you.”
Men nu inträffade ett smärre mirakel, och där blev ett herrans liv ibland de kristna. Den sk ”Avkragningsmotionen” motion 83 till kyrkomötet, som skulle förklara alla präster obehöriga om de följer bibelns lära respektive sitt samvete, och vägrar viga Homosexuella par, gick inte igenom som det var tänkt, utan röstades ned. En Socialdemokratisk Riksdagsman hade lagt fram förslaget, men nu följde inte kyrkan partilinjen, vilket är ytterst anmärkningsvärt, eftersom det är första gången på minst hundra år, som detta händer. Partiets vilja har ju varit lag för de troende, och lika lite som man kan sätta sig upp emot de styrande i Iran, helt ostraffat, har det heller inte gått att ha ”fel åsikt” inom den påstått ”Svenska” Kyrkan, som i själva verket inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund eller någon annan religion, men som trots Statskyrkans upplösning anno 2000 gör anspråk på att få styra både politik och tro för precis alla medborgare i hela landet.
Nya Wermlandstidningen skriver idag såhär:
Så vad handlade då egentligen motion 83 om? Ja, flera av dem som pläderade mot den varnade för den angiverikultur som den skulle kunna föra med sig. För motionens mål är ju om att ta reda på prästers åsikter, och sedan ta jobben ifrån dem som inte tycker rätt. Åsiktskontroll och ökad politisering med andra ord. — —
Professionen och de teologisk skolade verkar övervägande ha varit emot avkragning. Sex biskopar pläderade från talarstolen för ett avslag. Flera debattörer påpekade också de juridiska svårigheterna att införa en vigselplikt just för präster i Svenska kyrkan. Inga andra med vigselrätt har en sådan plikt.
Det ogenomtänkta förslaget visar hur avkragningsmotionen hela tiden handlade om politiska motiv. Närmare bestämt om Socialdemokraternas behov av att måla upp påhittade konflikter och nidbilder av motståndare för att engagera de egna väljarna som tydligen ofta är ointresserade av kyrkans liv. Systemet med politiska partier i kyrkomötet är en cirkus som borde få ett slut.
Hajar du PK-tugget ? Man säger att det handlar om religion, men låter sig styras av politiska partier…
Hunnen hit i detta inlägg måste jag infoga, att det här med homosex och homosexuella vigslar inte är det minsta problematiskt för oss Hedningar och Asatroende. Vem som helst är fri att välja Lokes väg om han eller hon vill, men fastän våra Godar och Gydjor är folkvalda – Godord innebär ju ett folkligt godkännande via demokratiska val från den skara, som Goden eller Prästen skall representera – så kan man inte TVINGA någon andlig utövare att göra något, som skulle strida emot dennes eller dennas moraliska övertygelse, tolkning av Eddan eller Samvete.
”Cancel culture”, uteslutningar, parti-piskor och värdegrunds-tjafs hör inte hemma inom andliga samfund.
Twitter-Påvar på Nätet, Åsiktsgranskningar, Spansk Inkvisition och Häxprocesser, anyone ? Väädegjund de e finfint de se…
Därmed är det hela en icke-fråga för oss, men i en Polyteistisk religion är det heller inte likgiltigt vilken gudom man väljer att ära eller sälla sig till, för varje val medför konsekvenser, och det finns också begrepp som ”Rag” eller ”Aergi” – vilket kan bli följden, om man närmar sig Lokes sällskap – Och politik och religion ska man nog inte blanda ihop, lika lite som fotboll och politik.
Var sak på sin plats. Nu valde de kristna rätt den här gången, och gav sina egna präster frihet nog att vara vuxna människor, och få tycka som de ville och följa sitt samvete och sina urkunder, bäst de nu kan.
Det kan vi faktiskt unna dem. De får ha sin lära och sin uppfattning för sig, likaväl som vi har vår egen för oss – men tankens frihet är ändå det bästa, och allt tal om ”väädegrund” är därför detsamma som andlig förföljelse, och ett billigt slagträ emot ”oliktänkande” som smakar av parti-piskor och åsiktsförtryck.
Storm i ett vattenglas, javisst – men ändå en seger i det lilla formatet..
Också här i Sverige börjar det amerikansk-influerade Jul-hatandet och den ständiga hetsen emot allt Nordiskt, samt traditioner av Asatroget ursprung att sprida sig. Ett mycket fult exempel på denna olat, ser ni på länken här. Den frikyrkliga sajten ”Midnattsropet” (Hur låter egentligen ett sådant ? Vet dessa störande och jobbiga kristna inte, att det är oförskämt att vara ute och gapa och skrika sent om nätterna, eller vad ?) hetsar emot Jultomten i en mycket dåligt översatt artikel från Engelska, som ser ut att bara vara en ren ”google translate” produkt, och som knappast har någon ”verkshöjd”.
Antingen vi välkomnar det eller inte, möter vi detta ansikte under julhögtiden. Det är svårt att finna kort och dekorationer, som inte bär hans bild. Vi hälsas av detsamma i skolorna, affärerna, hemmen och till och med i söndagsskolorna, för han måste helt och hållet inta julsäsongen. Vem är då denna inkräktare? Han är julens och den goda viljans gud – han är barnens vän. Han är så djupt inbäddad i våra känslor och minnen från barnaårens glädje, att mången tjusas av strofen om tomten…
Dessa kristna galningar, och deras egendomliga konspirations-teorier, där de ständigt och jämnt dillar och lallar om djävulen, eller ser Satan i varenda buske, bakom varje gran är närmast komisk och skrattretande för mig som hedning – men i själva verket är det djupt tragiskt. Dessa personer vill förstöra hela vår kultur, och sabba hela Julen för oss alla – kan man tänka sig något mer onödigt skurkstreck ?
Men – att det är Jultomten och inte någon jesus som är Julens egentliga huvudperson, det vet ändå minsta barn, och kanske är det just därför som de tjatiga, enkelspåriga kristna är så gramse, eftersom de i sin dumhet inte kan tänka sig någon annan gud än deras egen. De är avundsjuka och inskränkta, helt enkelt.
Låt oss också se på vad som är Jultomtens egentliga budskap.
Traditionellt förkunnar bara Jultomten en enda sak – och det är detta – Man ska vara snäll, och ge varann rika gåvor.
Ett av Odins binamn eller Heiten är Jolner, den store ”Jularen” – Han som gör så att det blir JUL !
Detta är något helt annorlunda än den kristne guden, som hela tiden kommer med en massa regler och budord, och som hotar med straff och tänker skicka oss till helvetet ifall vi syndar det allra lilla minsta. Jultomten är en snäll figur, som aldrig straffar och aldrig ställer till ett helvete för någon – visserligen kan han hålla inne med gåvorna om vi inte varit snälla tillräckligt, men det är också allt. Redan den svenske humanisten Christer Sturmark upptäckte för många år sedan att Jultomten är mycket snällare och bättre som gudom än vite krist, ifall vi nu skall ha några gudomar alls.
Observera också likheterna mellan Jultomtens förkunnelse om snällhet och vad Oden själv säger oss i Hávamál.
”Gåva kräver att gengåva gives” står det – och det kunde också vara Jultomtens valspråk här i tillvaron.
Oden kommer aldrig med några budord, lagar eller absoluta regler som alla måste hålla, under hot om helvetes-straff eller grym tortyr. Han säger bara att han ger oss goda råd, i all faderlighet – precis som Jultomten brukar göra. Han låter oss själv också tolka hans råd som vi vill, eller själva försöka resonera oss fram till klokskapen i dem, så gott vi nu kan och förmår.
Jultomten går till väga på precis samma sätt – likheten är verkligen slående. Han säger inte hur snälla vi måste vara, eller emot vem vi ska vara snälla, försöker inte definiera vad snällhet egentligen är, eller påbjuder några speciella handlingar – förutom goda gåvors givande – och att vi rent allmänt bör försöka vara snälla emot alla och envar, också oss själva, för ”intet till övermått” – vilket Hávamál påpekar flera gånger.
Alltså är Oden och Jultomten identiska personer – och kanske är det därför de kristna hatar och föraktar dem – för de bevisar ju genom sitt gåvo-givande och sitt snällhet att man kan vara en god person, helt utan kristendom eller någon särskild religion överhuvudtaget – enbart genom att vara allmänt snäll.
Det finns ju goda hedningar även !
Redan det är på sitt sätt ett fullständigt revolutionärt budskap, som de kristna inte kan tåla – för tänker man så, behövs ju ingen gud och ingen jesus – det räcker att vara snäll och hygglig emot folk, och alla varelser i sin närhet – för också emot djuren skall man vara snäll..
Barnen: ”Vi vet, att du egentligen är FADER ODIN !”
Låt oss nu i all enkelhet – denna måndag – betrakta några citat av Jeschua ben Yussuf, den mytiske skägglurk som sägs ha grundat kristendomen eller krystendumen, en religion som verkligen är både dum och krystad. Han var sin tids Bin Ladin, ja värre än IS eller Islamiska staten – för enligt bibeln – som vissa tar för ”guds ord” sa han – också enligt den sk ”Svenska” Kyrkan faktiskt såhär:
Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och var och en får sin familj till fiender. (Matteus 10:34)
”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge” (Johannes, 13 kap)
Kristendomen som religion bygger alltså på hat, framförallt då självhat och föreställningar om skuld, skam och straff, tortyr och plåga – men kan detta vara sunt ?
Men mina fiender, de som inte ville låta sig styras av mig, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.” (Lukas, 12 kap)
“MEN NU”, sade han, “skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd (Lukas 22:36)
Jesu lära baserades på våld, och han var inte rädd för att be sina följeslagare beväpna sig… Jämför detta med Havamal. Jag lovar er, kära läsare och läsarinnor – ni kan gå igenom Havamal strof för strof, ord för ord, och ni kommer INTE hitta något sånt här – men däremot följande:
Jag råder dig, Loddfavner, mina råd må du taga; du får fördel, om du följer dem, du får framgång, om du minns dem:
Tål intet ont här i världen, men gläds åt allt gott !
(Hávamál, strof 128)
Kristendomen är en ond och mycket skadlig religion, och dess närvaro ibland oss må vi inte tåla. Men, för den skull må vi inte glömma att glädja oss åt allt gott, som till exempel den hedniska Jul, som snart kommer..
Deras lärare skriver: Oden, Tor, Freja, Loke, Idun, Balder m fl kan i alla sina olikheter representera allt det som ryms inom oss och som vi behöver lära känna för att utvecklas vidare i vår individualitet. — Det gamla måste ibland gå under för att något nytt skall kunna spira. Existentiella val, prov på stort mod, att ge upp vissa saker för att kunna gå vidare, och att ständigt förändras i takt med sina gärningar är ett motiv som 10 åringen både kan och behöver få relatera till.
Bland annat har de åstadkommit denna fantastiska teckning av Tor, Midgårdsormen och vad som väl skall vara en stjärnliknande Freja med ett flammande svärd, och kanske HIMARS missiler i bakgrunden – vilket lovar gott inför framtiden. Det är gott gry i våra små telningar, och kanske kommer de en gång att bli rakvuxna i ryggen som Nordens furor, sega som Malungs läder och hårda som svenskt stål... långt bortom allt greteri och jesus-jönseri.
Här ser vi korten för Oden, Freja och Njord – skeppsbyggnadskonstens gud, som ganska vitsigt avbildas med en båtshake i handen, samt ett prov på ”lankorna” i leken, och Loke som Joker.. Det enda jag såsom varande hedning inte kan förstå är att man avbildar Balder med en pilbåge i handen – vilket går emot alla bildframställningar av honom som någonsin gjorts – Ull är vanligen en bågskjutande gud, men Balder bär aldrig några vapen – och även om han blev skjuten av sin bror Höder med misteltenen, är denna tolkning mer än lovligt fri…
Balder never carries any weapons in any known iconography. Just because he was slain by an arrow, does not mean that he has to carry a bow…
Tja, vad ska man väl säga. Detta är ju på sätt och vis lika tokigt som alla dessa amerikaner, som skriver om hur de ”offers prayers to Thor from their pagan Altars”. Klantskallar, rätt och slätt. Böner ingår inte i Asatron, och Tor skulle antagligen låta blixten slå ned i dessa ovärdiga kladdsockars huvuden, för varken ”altaren” eller böner finns i vår tro – däremot finns offer, dvs blot och möjligen en Stallr, alltså en hylla eller en ställning att ställa gudabilder på, men aldrig aldrig någonsin några ”altaren” vilket är ett kristet begrepp…
Konstnärer hela världen över fortsätter fortfarande att fascineras över Freja, och därmed populariserar de också Asatron, kanske till hälften omedvetet… Men Freja själv gillar framställningar bild ”Mansöngur” eller sånger som manar på sexualdriften och kärlekslivet, ja till och med pornografi, så länge det görs till gudinnans ära. Här en bild från 1500-talet
Som jag många gånger påpekat, tänks Frejas katter i konsten oftast vara två – men i Eddan står inget skrivet om deras antal överhuvudtaget, och moderna fantasy-författares påståenden om att de skulle heta Bigull och Traegull, samt att detta skulle betyda Honung och Bärnsten kan ni glömma med en gång – sådant är bara förfalskningar, och kommer inte göra er populära i gudinnans ögon… ”Aft kötta sinum” står det, i den enda passage där Frejas katter alls nämns, och kötta är plural, vilket lika gärna kan vara en hel skock, som två, tre eller vilket antal som helst..
Här var katterna tre till antalet i en annan tolkning…
Frejas falkhamn, eller hur den bärs, har också intresserat en del illustratörer…
Liksom Hildisvin, Strids-Svinet, hennes enorma galt som nämns i ”Hyndluljöd”
Under ett föredrag med Magnus Källström, landets kanske bäste runolog i Västerås härförleden nämndes Altunastenen som en av vårt lands mera kända alltigenom hedniska runstenar. Det stämmer. Runristarna Balle och Frösten, lärjungar till den ännu drivnare Livsten, gjorde vad som nu betecknas som U 1161 till ett mästerverk. Egentligen står det, att Balle och Frösten var i Lidh Lidstens, och ”lidh” betyder härskara, ledung, följe – så vi får tänka oss en hel resande verkstad med mästare, gesäller och mycket folk i Lidstens följe.
Den berömde runologen Otto von Friesen, som såg till att Altunastenen blev frilagd igen, och inte doldes av Svenska Kyrkans ständigt pågående förstörelseverk. (Bild från 1918)
Stenen satt ursprungligen inmurad i ett lokalt gravkor från 1678, och dess berömda bild av Tors Fiskafänge och Midgårdsormen skulle aldrig ha blivit känd, om det inte varit frö en lokal hembygdsforskare, K A Karlinder. Altuna kyrka har aldrig blivit riktigt undersökt, och kan gömma ännu fler stenar i sina murar. Man brukar påstå, att det ”inte skulle gå” att tyda de bilder, som sitter ovanför scenen med Tor och Midgårdsormen, men är det verkligen så ? Låt oss se efter.
Redan ortnamnsledet al- i Altuna är mycket gammalt, och brukar ibland hänföras till kulten av Vanerna, främst ibland dem Frej. Observera också att en ”Frösten” skall ha varit med ibland dem, som ristade och reste stenen – vad tyder detta på, månne ? Under Kulturmarxismens 1970-tal ville ortnamnsforskarna plötsligt inte godkänna Al- namnen som ”sal”, gudahov eller ”tempel” av gotiskans ”alghs” för ”helig” utan försökt hänföra precis alla ortnamn till naturföreteelser, och förneka existensen av vad man kallar ”teofora ortsnamn” eller namn som baserar sig på Asatrons gudomar överhuvudtaget – fast idag har pendeln svängt tillbaka, och alla forskare accepterar numera att åtminstone Alsike och Altuna i Uppland verkligen är Teofora, och har varit platsen för vad vi skulle kalla Vin eller Kultställen, heliga platser.
En viss Maria Wretermark påstod 2009 att det skulle vara ”helt uppenbart” att en rovfågel syns bland runslingorna på stenens textsida, även om hon inte kunde bevisa att detta tydde på att falkjakt förekom i Sverige under hednisk tid – men falken är ju en symbol för Freja, en annan känd medlem av Vanernas släkte… Stenen är idag dåligt underhållen, liksom nästan alla av Upplands runstenar, som lokala ”kulturnämnder” låter falla i glömska och vanvård, men när den var uppmålad för några årtionden sedan, syntes fågeln bland runslingorna ganska tydligt:
Men vilka är figurerna, som döljer sig ovanför Torsbilden, längre ned på stenens ena smalsida ? Låt oss se efter…
Ryttarens huvud var då också ”rundare” än det är idag, och nästan cirkelrunt, vilket också gäller bilden av Tor nedtill – det är en liten, men som vi ska se betydelsefull detalj – för vad är det ryttaren håller i sin hand ? Det är ett litet, fyrkantigt föremål, liknande en ask, ett brev eller ett slags kort av något slag – och ovanför ser vi fötterna av en annan mansfigur, som står på en ställning, ett torn eller en byggnadskonstruktion.
Till vänster om mannen i tornet ses något som ser ut som en utsirad högsätes-stolpe, och ovanför honom finns två ristade linjer, och ett avbrutet stenparti, som aldrig blivit riktigt granskat, imålat eller tolkat. Lägg märke till att mansfiguren helt saknar vapen, inte är enögd och inte har någon korp på axeln, till exempel – så varför alls tolka honom som Oden ? Själv vet jag bara en enda källa, som säger att detta ska vara Oden, stående i Hlidskjalf, tornet varifrån man kan se ut över alla världar – och det är Bengt Järbes bok ”Sällsamheter i Uppland” del 1 från 1978 – han bygger i sin tur på Elias Wessén och ”Run-Janne” eller Sven BF Jansson – och det är det som har lett de okunniga krämarna från Fjärdhundra att svamla om ryttarbilden, eftersom det inte förstått, vad de äldre källorna säger..
Men – återigen – är det verkligen Oden vi ser ? Och hur skulle det alls hänga samman med ryttarbilden omedelbart nedanför, ryttaren som inte alls bär på någon jaktfalk, men vad som verkar vara ett brev.
Det finns mig veterligen bara EN rimlig tolkning och EN scen ur Nordisk mytologi som passar in här – och kanske har de klokare och mera bildade bland er precis som jag redan insett det rätta svaret och löst gåtan…
Även Frej själv stod en gång i Hlidskjalf, berättar ”Skirnismál” i Eddan. Då såg han Gerd eller Njärd, och bad sin tjänare Skirnir, som också är Solen eller den Skinande, att rida ned till henne med ett friarbudskap… Och mycket riktigt är det precis detta vi ser på Altuna-stenen – kom ihåg ortnamnet ”Al-”, Vanernas kult och Frö-sten, som var med och ristade – kanske var hans platsens Gode – och även om stenen är ristad under tusentalet, och förstås tar upp motivet med Tor – som blev alltmer populär emot den hedna tidens slut – så mindes man förstås, att Vanerna och i synnerhet Frej var mycket dyrkade på denna plats – det är ju i Svearnas Rike, Uppland den står – och Frej kallas också ”Sviagod”, alltså Svea-guden…
Och om det inte är Frej – ja hur kan man då alls tolka Altuna-stenens bilder… Påståendet från kristna, obildade hundar om att ”detta inte skulle gå att tolka” faller på sin egen orimlighet – för envar hedning som är ”runsk” och någorlunda klok kan ändå se, vad som ligger i öppen dag…
Hennes lögnaktighet ligger i öppen dag. Hon har gått Vladimir Putins ärenden, och gör så ännu. En ”nyttig idiot” som indirekt stöder det totalitära Ryssland – och jag tror att historiens dom över henne kommer att bli mycket hård…
Kriget i Ukraina avgörs genom artilleri. Ryssland har nu i fyra dagar beskjutit Gammalsvenskby – dags att vi svenskar skjuter TILLBAKS !
Jag hatar att behöva säga emot gamla grånade överstar, men jag måste göra det när dessa bara pratar strunt. Var och en, som sett terrängen vid Perekop – en 50 km lång och 30 km bred massa av sumpmarker, vass, ”mudflats” och tidvattensjöar – vet att det är nästan omöjligt att framrycka där, sommar såväl som vinter – det är vad man kallar en ”i hög grad kanaliserande terräng” där endast några väg- och järnvägsbankar erbjuder en möjlighet att ta sig igenom. Och Ukraina saknar dessutom bromateriell, fartyg för överskeppning och har ett stort taktiskt underläge, om man plötsligt skulle få för sig att gå över Dnejpr till dess östra strand. Att föra fram underhåll, under rysk beskjutning, skulle också erbjuda så många svårigheter och föra till så stora förluster att den Ukrainska armén nästan helt säkert kommer att avstå, åtminstone fram till andra halvåret 2023.
Ryska milbloggers och andra ”tyckare” – som jag inte vill sälla mig till – har redan uppgett att Ukraina skulle ha skickat trupper för att erövra Kinburn-halvön, vid Dnejprs utlopp i Svarta Havet. Uppgifterna om detta är felaktiga. Visserligen kan Ukrainska jägarförband utfört snabba raider och slagit ut ryskt artilleri eller missil-ställningar, signalspaning osv men att tro att de skulle kunna gå fram och erövra såpass öppen terräng utan pansarfordon, är meningslöst.
Så segrar inte våldet, de totalitära makterna och alla som i likhet med Svensk Socialdemokrati sedan länge gått dem till handa. Också islam och kristendomen kommer försvinna en dag – var så säkra, godvänner !
Amen kolla vilken man ! Han e så Väldans Högvördig hela han !! De kristna tror att han står närmare ”Gud” än alla vi andra – de är en felaktig tro man bör KLANDRA !
Det hela är inte bara en storm i ett vattenglas, eftersom de evangeliskt sinnade kristna – som sorgligt nog fortfarande upptar sådär 53 % av vårt lands befolkning ju tror att biskopar på något dunkelt sätt skulle ha fått sin makt av ”gud”, att ”heliga andar” svävar omkring och talar med dem (det verkar rena löjan !) och så är det förstås så att biskoparna fortfarande är högst reella makthavare, med krav på absolut lydnad och totalitära tendenser – de väljs ju inte ens i demokratiska val, utan får sina ämbeten helt och hållet genom kyrkans hierarki, och helt utan insyn eller kontroll från det övriga samhället.
Men allt nog – den nya ”Greta-Tron” som skulle utropas från Berget Sinai, faller ICKE hans Högvördighet på Läppen… Och så blir det nog bäst…
Ja, ”det går in genom ena örat och ut genom det andra”
Biskopen kommer varken att tala eller delta vid den så kallade Ceremony of Repentance (Omvändelseceremonin). Han har tackat nej till det erbjudandet, och ger Greta-tron på båten… Kanske har ”Svenska” Kyrkans företrädare nu till slut insett det pinsamt uppenbara, som jag påpekat flera gånger. Det går INTE att företräda en religion eller en livsåskådning på ett värdigt sätt om man hela tiden skall ändra om den lite som man tycker eller som det faller sig, i alltmer krampartade försök att vara ”Politiskt korrekt” eller vinna nya grupper av proselyter för sin sak. Förr eller senare blir detta slitna trick ändå avslöjat.
Det hela är en idioti så avgrundsdjup, så frånstötande och äcklig, att man formligen kan kräkas åt det. Det är varken ”fornt” eller ens en ”sed” att lansera ”hitte-på” i namn av ”traditioner” och det är allt som finns att säga om fornseds-bluffen
Despoter, självutnämnda ”andliga överhuvud” osv – antingen de nu kommer från den påstått ”Svenska” Kyrkan eller ej – ger jag inte mycket för, i alla händelser.
Det hela påminner mig faktiskt om en gammal sång, som en man kallad Sam J Lundwall skrev en gång. Eftersom jag inte vill bli anklagad för plagiat, tar jag mig den lilla friheten, att ändra hans original-text från 1974 en liten, liten aning…
BLÅGULA BYXAN BLUES
Om Harun al Rashid, den lysande, store
tappade byxorna sina, det vore
en ädel handling, värdig att följa
då skulle ej längre på gatorna bölja
av byxor på folket, då föll de från gumpen
och skjuten blev du, om du då var trumpen
Ack, vore det så även här var också du och jag
tvungna att lätta på byxan ett slag
Om Harun al Rashid, den lyysande, stooore spräckte byxorna sina, det vore en ära att följa ett sådant exempel då skulle där byggas ett byxspräckar-tempel där troende städse vid knäfall och bön spräckte sin byxa i hänrycknings-krön Ack, vore det så även här så tvangs du och jag att spräcka en byxa till Allahs och Jehovas behag.
Om Harun al Rashid, den lysande, store krävde korståg för byxan, det vore naturligt att DÖ för en sådan sak marschera vi skulle med rumpan bak och marodera och mörda tills världen blev fri i den gyllene byxans demokrati. Ack, vore det så även här, så tvingades du och jag att lyda, som om detta vore vår högsta lag.
Om Harun al Rashid, den lysande, store hissat byxorna upp i en flaggstång, det vore berömligt, när han med ett rysligt vrål förkunnade: Se här, vår nya symbol ! Vår flagga, vår Fana, kom skåda och se – Ja då skulle allt folket strax falla på knä –
Ack, vore det så även här så tvangs du och jag att fira den blågula byxans dag…
Ingen vederhäftig man. Tyvärr ”helt ute och reser”
Frans G Bengtsson, ”Röde Orms” författare – skrev en gång i tiden att det inte finns något bättre sömnpiller än en rejäl doktorsavhandling. Somnar gör man dock inte av Pastor Gregorius alla förgiftningsförsök, paskiller, smädeskrifter och småskrifter i en osalig blandning – snarare gapskrattar man..
Uppenbarligen har Fredrik Gregorius inte förstått, att Stadhagalder – som fortfarande praktiseras här och där på Island – går tillbaka på förkristna källor, även om de inte föreligger som skriftliga bevis. Men fortfarande använder man dessa kropps-ställningar för att lära ut både det latinska alfabetet och runorna till skolbarn, och de har också i alla tider varit brukade för att skicka meddelanden på långt avstånd. Befinner man sig ute till havs, eller kliver man upp på ett berg, en höjdsträckning eller någon annanstans i Islands nu som då skoglösa landskap, så är det ju ganska praktiskt att forma runor med kroppen – ifall man inte kan använda exempelvis lurar, kulning eller hornsignaler… Svårare än så behöver det inte vara – och det finns inget ”mystiskt” eller esoteriskt med detta.
Våra förfäder var i allt väsentligt högst praktiska människor, som använde sina skrivtecken för praktiska ändamål – och de fick ”trycka in” så mycket symbolik i varje tecken som möjligt, för skär man i trä eller hugger man i sten, går det inte lika lätt att få med lika mycket som när man skriver på papper, eller sitter framför ett modernt tangentbord. Detta har Gregorius helt misslyckats med att förstå. Samma eller liknande system har uppfunnits flera gånger om under historien – till sjöss idag använder man alltsedan Lord Nelsons tid eller det tidiga 1800-talet Flaggsemaforering till exempel – vilket bygger på principer som är mycket lika stadhagalder…
Den som vill lära sig att SIGNALERA kan med fördel FLAGGSEMAFORERA. ”Uti flottan, man lägger ut, man lägger till – djävla dönickar – stå still ! – uti flottan” (melodi: ”In the navy”)
Att även använda händerna för att teckna bokstäver – om man sitter i en mörk eller dåligt upplyst hall, till exempel – är en självklar uppfinning, och kan också användas vid ”ordlös” eller tyst kommunikation – som också finns i den moderna världen.. Här är några tecken som kan användas för att signalera till helikoptrar eller flyg, till exempel:
Och här Kaun eller K-runan, bara för att ta ett exempel av många…
Det finns ”inga konstigheter” med Stadhagalder – och att som Fredrik Gregorius löjeväckande nog försöka dra in rasism i sammanhanget, och påstå att alla som använder liknande tecken vore rasister, är snudd på ren idioti. Dykare, soldater och sjömän har i alla tider använt sig av enkla alfabeten eller sätt att signalera – med hela kroppen – vilket är ovanligt praktiskt, eftersom man alltid har den med sig. Det här är saker, som en överakademiserad skitstövel inte kan förstå.
Praktiskt lagda människor som försöker överleva till sjöss, eller i andra svåra situationer till lands, förstår detta rent intuitivt…
Att uppfinna tecken som dessa är inte svårt – det har säkerligen gjorts flera gånger i historien i helt olika miljöer och på helt olika platser…
Jag citerar, rörande Gregorius som person och hans ”forskargärning” ur en annan källa, och vad de flesta inom Asatro och Hedendom i Sverige redan konstaterat – många gånger.
Att man som Fredrik Gregorius kommer med ”forskning” som inte innehåller ett uns sanning, där man inte tar reda på något om det man skriver om, är tragiskt. Att det finns de i forskarvärden är inkompetenta är tråkigt, vi önskar naturligtvis att seriösa forskare skulle få bättre stöd. —-. Men vi ställer inte upp på att bli ett slagträ i deras agenda. Att lasta oss för sådant vi aldrig påstått, utan argument eller belägg är helt enkelt lögn.
Under slutet av 2008 publicerade Fredrik Gregorius sin doktorsavhandling ”Modern asatro”. Tråkigt nog blev inte denna avhandling heller vetenskaplig. Han skriver här väldigt mycket om Samfälligheten och om Nordisk Sed – trots att han fortfarande inte varit kontakt med oss, eller någon troende. Istället utgår hans avhandling enbart från de förvirrade föreställningar han funnit hos en liten samling nyhedniska asatroende. Då dessa inte kan något om Nordisk Sed så är det naturligtvis orimlig grund att bilda sig en uppfattning om vår tro ifrån – men det gör han alltså och gör en hel del konstiga anklagelser – helt utan grund i verkligheten. Han hittar på egna uppgifter och påståenden och använder nedsättande formuleringar och antydningar. Han läser in påståenden i texter som ingen annan kan hitta där. Han fabulerar ihop felaktiga medlemssiffror, påhittade inre konflikter och han tillskriver oss trosföreställningar vi inte har. Detta har troligen att göra med vår tidigare kritik mot hans oseriositet. Den medlem som förklarade för Gregorius när denne bad oss redovisa vår kritik blir följaktligen påhoppad och utsatt för personangrepp i avhandlingen. Gregorius verkar blivit fixerad vid denna person, då han till och med citerar texter med helt andra ämnen än avhandlingens från dennes blogg. Gregorius verkar ha förlorat omdömet fullständigt efter att ha fått sina fel redovisade – till den graden att kritiken av hans brist på saklighet används som källa i avhandlingen. Att det enda material i avhandlingen som verklig kommer från Samfälligheten är en beskrivning om vad som menas med vetenskaplig metod och inte handlar om vår religion hindrar honom alltså inte att läsa in fullständig obegripliga saker i texten. Även i de avsnitt som handlar om annat än Samfälligheten hittar han alltså på uppgifter, undanhåller viktiga fakta och kommer med helt ologiska slutledningar. Avhandlingen saknar helt enkelt vetenskaplighet. Fusket är så genomgående att vem som helst som kollar upp avhandlingens källor kommer att upptäcka detta.
Det är tråkigt att behöva skriva en sådan här dementi, men då vi trots vår öppenhet påklistras uppfattningar som vi alltid tar avstånd från så måste vi förklara det för en förvirrad allmänhet. Vi har inget ansvar för vad andras fantasier, lögner och förtal. Vi har en öppenhet ärlighet och föredrar att visa verkligheten för intresserade.
Detta skrevs redan 2008, och vad Gregorius angår, har han inte blivit ett spår bättre eller klarare sedan dess. Dessutom har han kontakter såväl med kristna samfund som med ”forn sed” rörelsen – som han flitigt citerar som en giltig källa – vilket faktiskt bevisar att hans ”forskning” glömmer det pinsamt uppenbara, och bara är att anse som lagom ”politiskt korrekta” över-akademiserade floskler.
Ett av Odins binamn eller Heiten är 
Hedniska Tankar 