Unknown's avatar

Jawad Mofrad om Finnveden, Småland och annat mera

by

Oh, the wind, the wind is blowingThrough the graves the wind is blowingFreedom soon will comeThen we’ll come from the shadows

 

 

 

Eftersom “Hedniska Tankar” för veckan har en “backlog” med insända bidrag från tillfälliga redaktionsmedlemmar, övergår vi till några tankar om Finnveden, Smålands Västligaste Folkland – och en av de “små länder” som utgjort ett helt landskap i Göta Rike och så småningom Sverige. Det är allmänt känt, att Finnveden existerat som ett enskilt folkland ända sedan 500-talet, och Jordanes omnämnande år 533, då “Finnaithae” – direkt och uttryckligen omnämns i “Getica” – som behandlar goternas ursprung. Jordanes var själv Östgot, och för honom var det självklart att det gotiska folket utvandrat från Scandza eller Skandinavien, som han omnämner som en halvö, väl orienterad i geografin som han faktiskt var.  Bydgerna kring Bolmen är ovaligt rika på arkeologiska fynd, och det finns mängder av bevis för att en fast tingsordning med tingsplatser, marknadsplatser och gudahov existerade i Finnveden redan före kristus, där Asatro och Hedendom utövades redan då.

 

“Finn” i Finnveden har enligt vedertagen etymologi ingenting alls med folket finnar eller skridhifennoi, Jordanes namn för “Skridfinnar” eller lappar att göra, utan snarare med det moderna ordet “finna” och “theod”, thiödh,  tjod – som i Svitjod eller Sverige – tjodh betyder kort och gott “folk” på Norröna, och Folklandet Finnveden indelas i sin tur i häraderna Västbo, Östbo och Sunnerbo, idag delar av Jönköpings län.

 

Före 1200-talet fanns inga kyrkor alls i Finnveden, som förblev hedniskt långt fram i tiden – Sigurd Jorsalafar och “Kalmare Ledung” år 1123 var ett rent plundringståg, som bara nödtorftigt kristnade kusttrakterna, med en tom läpparnas bekännelse från lokalbefolkningen men inte så mycket mer. Den dag ska komma, då Finnvedingar och Smålänningar återgår till sina fäders sanna tro, men än så länge är Gnosjö och andra orter i grannskapet ironiskt nog inpyrda med den mest radikala formen av kristendom, med “frikyrkor” av diverse slag från 1800-talet – och snart – dessvärre – väl även moskéer och annat, som vi svenskar inte alls behöver.

Nu över till Jawad Mofrad, vår bidragsgivare och trogne vän – som har något annorlunda tankar om etymologin för de Småländska häraderna än den allmänt vedertagna:

Små[ö]länderna är synonym med finvedinerna

Småland betyder små öarnas land (små-ö-länderna), inte “de små länderna”.  Det är ologiskt och förnedrande att stora Småland ska kunna betyda små länderna. Däremot visar namnet Öland att termen Små-ö-land användes flitigt. Beviset är att smålänningars gamla namn har varit finnvedingar (finhedingar, “folket av skogsmark som ligger mellan träsk- och sjöar”). Ordet ved i finnvedingar i varianten vid betyder skog och guda namnet Vidar betyder “han från skogen”.

Småland har nära ett fyrahundratal av öar, och kan därför vara små-ö-arnas rike. Man har sagt att “Smålands sjörike är det sjötätaste området i Småland.” Med över tusen sjöar
och vattendrag lockar sjöriket till vattennära aktiviteter och boende. Var du än befinner dig så har du närhet till vatten och sjöar.

Sjön Bolmen (“den stora sjön”) är Sveriges tionde största sjö och är den som knyter ihop området Smålands sjörike. Sjön har enligt sägnen 365 öar och Bolmsö är den största. Hit går
Bolmsöfärjan från Sunnaryd, Smålands enda inlandsfärja. De otaliga öarna och vikarna upplevs med fördel från båten eller kanoten. Att därefter lägga till i någon av de pittoreska småbåtshamnarna med sin lantliga idyll av rödmålade trähus med vita knutar, blir en angenäm avslutning på dagen.(Källa: Smålands sjörike)

 

I Hervara Saga – som mestadels avhandlar Hervor och hennes förfäder – omtalas inte bara Orvar Odds och Hjalmar den Hugstores död på Samsö, utan också berättelsen om Arngrim och hans 12 söner – som kom från just Bolmsö i Finnveden, Småland – sagan berättar i symbolisk form om kampen mellan Danmarks, Götars och Svears riken under 500-talet fram till 800-talet

Unknown's avatar

Höst, Nystart, fler Hedniska Tankar

by

Svea Rike och de Nordiska länderna går redan emot Alvablotets tid, som infaller i sen Oktober eller Lövmånad, samt tidig November eller Slaktmånad – som det alltid hetat och skall vara, vi accepterar inga PK-mässiga floskler eller fega tillrättalägganden som innebär att man skulle ändra våra gamla månadsnamn för att göra sig populär. På “Hedniska Tankars” redaktion håller vi fast vid ren Asatro och inget annat. Just detta år har vi inte skrivit något här på länge, och trots inte mindre än ett tiotal bidrag från extra ordinarie redaktionsmedlemmar, som vår vän Jawad Mofrad och signaturen “Bi Varg” (läs “beowulf”) som vill vara fortsatt anonym.

Vi publicerar fortfarande inlägg om politik, vilket kan vara farligt i AI:s tidsålder – eller få en del konsekvenser. Från det som nyligen var Kopparbergs Län och numera Dalarnas, rapporteras om det valfusk, som bedrivits av en del vänsterpartistiska eller parasitiska politiker från Somalia. Statstelevisionen i vårt land tar genast förövarens parti, som vi ser, men det islamistiska partiet “Nyans” och ett såkallat “Feministiskt Initiativ” har i alla fall för tillfället försvunnit från den populistiska scenen, trots att de “Galna Gretorna” fortfarande är med oss.

Valdeltagandet i vårt land uppgår fortfarande till sådär 84,9 % vad Riksdagsvalet angår, och jämfört med vissa andra förment “demokratiska” stater typ USA är det fortfarande skyhögt, trots att alla försök till en vettig Regeringsbildning totalt havererat, bland annat beroende på de ideologier och småpartier vi räknat upp ovan. I Danmark, vårt nära grannland, kunde man detta år – 2026 – notera att landet stod helt utan Regering från 24 Mars till 9 Juni, men det var ingen Dansk medborgare som brydde sig om saken ändå.  

Kanhända berodde det på en så enkel sak som det danska folklynnet, eller det faktum att samhällsandan och sammanhållningen i Danmark som nation är mycket bättre än i dages Sverige, kanske inte – men envar dansk sade ungefär “jeg er lige glad !” och uttrycket “Something rotten in the state of Denmark” stämde inte – trots en rutten stank som sprids via media i Sverige – och Världens tillstånd i största allmänhet.

Inte efter de intryck vi fått från ort och ställe. Vi besökte ju Bornholm på väg till Christiansö i somras, och vi väntar fortfarande på den dag man stänger de danska sunden permanent – för all sjötrafik destinerad till Ryssland. Det är inte Hormuz-sundet som bör förbli stängt, men om Europeiska stater och nationer inte vill ha ett fortsatt krig i Ukraina i sitt närområde, vore detta den bästa och snabbaste utvägen. Jordens Undergång till följd av AI oroar vi Hedningar oss inte för, Trumperi och techjättar till trots, så länge Putinism, “Magadan Magda” och Ayatollhor är ett större hot. 

 

Inskriften “Tänk på Döden” pryder fortfarande Stampens Kyrkogård i Göteborg, trots “Svenska” Kyrkans eller den Lutheransk-Evangeliska Andliga Ockupationsmaktens försäkringar om att den skulle tas bort, så sent som för två år sedan. Tidningen “GP”:s journalister LJÖG för oss, precis som vanligt. För många år sedan – på 1900-talet – fanns det en humorist från Sala i Göteborgs stad, och han noterade att “En Englandsresa brukar pigga upp !”  stod skrivet i fönstret hos en resebyrå på andra sidan gatan, motsatt ingången till kyrkogården vid Stampen, där GP:s huvudkontor en gång legat. Senare – i vårt århundrade – återkom inskriften i hans drömmar – och se – den var ristad i sten…

Men – dessa två oförenliga storheter. Kyrkan, som i sin totalitära anda vill få dig att tänka på döden – och så livet, symboliserat av Englandsresan…

Numera är humoristen far till trillingar, och verksam inom läraryrket. Sic Transit Gloria Mundi, sade en gång de gamla Romarna – och de var Hedningar och Humanister, inte Monoteister. 

“Hedniska Tankars” redaktion – om tre personer – har för några dagar sedan återvänt från just England – men vad som utspelade sig där, skall vi berätta om i nästa inlägg.

Under tiden rekommenderar vi bloggar vår landsman Andreas Lusth, vars fylliga sajt om Slaget vid Fyrisvall och andra närbesläktade ämnen faktisk förblir faktamässig, och inte kåserande som detta inlägg. Vi är numera helt överbevisade om att slaget – år 985 – stod i vad som idag är centrala Uppsala, av arkeologiska fynd, och landhöjning, studier av geologi och grundvatten med mera att döma.

I England hände det sig att inte mindre än tre fordon, av allt att döma lastade med sprängmedel och fem personer med koppling till Iran försökte ta sig in på Fairford-basen, tillhörande RAF – och det var helt säkert inte bara för att vad som rubricerats som en av de största flyguppvisningarna i Världen skulle äga rum där. På samma flygbas fanns och finns kärnvapenbestyckade B-1:or och B:52 or bland annat, tillhörande US Aiforce, men inte Royal Airforce – för Storbritannien har fortfarande ett “Kungligt” flygvapen, liksom vårt eget – som fyllde 100 år i somras – ifall ni inte visste om det.

Men “Tänk på Döden” som sagt – och det kanske inte bara i Alvatider.

Vi får inte låta de totalitära krafterna, Monoteisterna och de Somaliska kriminella i Borlänge vinna.

 

Unknown's avatar

Jag firar Blasfemidagen – men LÅTSAS-LIBERALA DN VÅGAR INTE… (repris från 2019)

by

Idag är det dags att fira ett datum som många svenskar inte längre vågar fira, ens i sitt eget land. Än mindre vågar våra Låtsasliberala dagstidningar, som Dagens Nyheter till exempel, tala om att detta datum och detta firande faktiskt finns. Jag talar förstås om Den Internationella Blasfemidagen, en dag för hädelsen som fenomen, som firats varje år sedan 2009, och alltså fyller tio år i år. Ändå vågar ingen, absolut ingen i svenska media, och den liberala vänstern allraminst, uppmärksamma detta datum.

 

Vi hedningar och Asatroende har till och med en gud för själva HÄDELSEN eller BLASFEMIN, goda Polyteister som vi är. Och han heter Loke…

 

När man diskuterar Blasfemi eller hädelse, så måste man noga skilja mellan detta och två närliggande fenomen. Helgerån, till exempel, eller på latin Sacrilegium, är materiella handlingar, eller faktiska handlingar som drabbar föremål, personer eller byggnadsverk i verkligheten, och som därför vanhelgar dem. “Helgerån” kan möjligen också inträffa, om någon rånar en person som heter Helge, därför att just Helge av en slump råkar ha namnsdag idag.

Hädelse eller Blasfemi kan bara utövas i ord, med åtbörder eller i bild, men orsakar inga som helst materiella skador. Allt som händer är att en idé, en gudom, en filosofi eller en åsikt eller en religion blir “kränkt” även om inget sägs om dess utövare eller anhängare. I detta lättkränkthetens tidevarv räknas fler och fler saker som blasfemi eller hädelse, och på sista tiden har människor i vårt land fått groteska straff för nästan ingenting, förutom att de hävdat sin yttrandefrihet, eller vågat ha en åsikt.

 

Se här bara:

Farliga åsikter… ? Hur långt har denna absurda “helgondyrkan” av vissa personer ändå inte gått…

 

Åsiktsförtrycket sprider sig, och intoleransen emot oliktänkande börjar prägla hela det svenska samhället – men det här är saker som DN, givet sin traditionellt Monoteistiska och klart pro-kristna hållning, aldrig någonsin vågat ta upp… I takt med att (S)harians taktfasta stöveltramp börjar eka på gator och i redaktionshus, är det särskilt vissa grupper som anses “heligare” än andra, och som man på inga villkors vis får skoja med…för då kan de ju bli “arga” eller rättare sagt Lättkränkta…

I april i år dömdes en svensk medborgare för att ha visat en bild på en handgranat på det ryska – inte svenska – Sociala forumet VKontakte, tillsammans med texten Hotline to Allah, Pull pin, Hold to ear then wait for dial tone”. Detta skulle då enligt en viss Sofia Tollgerdt, domare i Helsingborgs Tingsrätt ha “uttryckt missaktning för muslimer som grupp” (trots att inte ett enda ord sades om dem, det var bara den imaginära varelsen Allah man vände sig emot, eller rättare sagt skojade med)

Visst – ideassociationerna blir kanske obehagliga av sådana bilder – men det är inte samma sak som att v-e-r-k-l-i-g-e-n kasta en handgranat, eller ens uppmana folk eller rättare sagt fega fähundar att göra det, och denna SKILLNAD får man förstå…

All juridik, världen över – måste också rymma ett drag av SUNT FÖRNUFT och man måste ta hänsyn till begrepp som “verkshöjd”, uppsåt eller “verantwortligkeit” om vi ska börja tala tyska..

 

1884 frikändes August Strindberg för hädelse i den sk “Giftas-processen” efter att ha skrivit följande text om Kristendomens kannibal-ritual, den sk “Nattvaraden”:

Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan och Lettströms majsoblater å 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion

Döm själv om skämtet om Allahs “hotline” var så mycket mer vågat eller allvarligt än vad Strindberg faktiskt skrev, på 1800-talet. Jesus kallas av gamle August för “folkuppviglare” och han talar om ett oförskämt bedrägeri, vilket faktiskt är rätt i sak. När processen emot Strindberg var över, så hälsades han av tusentals Stockholmare vid Centralstationen, dit herr Strindberg just anlänt med tåg. Till och med DN rapporterade om detta, men det skulle man nog inte våga idag. Litteratören tackade artigt för uppmärksamheten, och lyfte på sin höga hatt, som han höll i handen till tack för svenska folkets stöd.

Så gick det till den gången, men så var också vårt land en demokrati – dåförtiden…

Alla vågade hylla Strindberg, som på sin tid kallades “Fritänkare”…. Idag vågar ingen längre hylla Humanism eller Yttrandefrihet när det VERKLIGEN gäller… Alla har blivit “Låtsas-liberala”

 

Man kanske inte ska överdriva en enstaka Tingsrättsdom, men hur någon kan bli fälld i svensk domstol för ett brott som inte ens begåtts i Sverige, och till på köpet på såpass svag grund, undandrar sig min enkla bedömning.

Patentintrång, samt felaktig användning av runor och religiösa symboler, är däremot straffbart (hets emot folkgrupp)

Hädelse, emellertid, skall heller inte förväxlas med sk “Kulturell Appropriering” dvs när man använder en annan kulturs (mer eller mindre) heliga symboler för egen vinning, eller i ett sammanhang där de inte hör hemma. “Cultural Appropriation” som fenomenet kallas på engelska, orsakar de facto materiell skada på andra kulturer genom att utplåna dem. Här i Sverige förblir allt sådant ostraffat än så länge, fast hädelse inte är det – vi kan tänka på Nazistiska NMR:s felaktiga användning av Tyr-runan, eller Våldsvänsterns och den sk “forn sed” rörelsens felaktiga användning av Torshammaren som exempel..

Man brukar säga, att Sverige inte har några hädelse-lagar ända sedan “lagen om trosfrid” avskaffades år 1970. Ingen har dock uppmärksammat, att läget för yttrandefriheten och åsiktsfriheten i vårt land blir sämre och sämre dag för dag. Vi har vår Justitieminister Morgan Johanssons helt orimliga och idiotiska hets emot runor, till exempel – något som inleddes för två år sedan och som han fortfarande inte har tagit avstånd ifrån. DN och andra låtsas-liberala media har såklart inte vågat ge sig in i den debatten heller, servilt regeringstrogna och slaviskt underdåniga som de är.

Globalt sett har situationen ändå förbättrats, anser man. Sedan den Internationella Blasfemi-dagen utlystes år 2009, har både Danmark, Irland, Finland och Island helt avskaffat sina blasfemi-lagar. Man menar att man inte kan bestraffa tankebrott, eller humor – och därför har så gott som alla civiliserade länder tagit bort dessa gamla och föråldrade lagar. I muslimska länder däremot, råder fortfarande dödsstraff enligt Koranens bud, och även den kristna bibeln föreskriver, att alla hädare ska dödas.

HUMOR – alla Monoteisters stora SKRÄCK !

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

(3 Mosebok, 24:16)

Väldigt få intellektuella i Sverige vågar numera protestera emot nymoralisternas, muslimernas och de alltmer militanta kristnas stöveltramp, skrän och hets. En av de ytterst få undantagen i år är Ann Heberlein, annars professor i etik vid Lunds universitet. Hon skrev i somras en artikel, efter det att en kvinna i Österrike dömts för smädande av islam, när hon menade att Profeten Mohammeds giftemål med en 9-årig flicka var pedofili (vad ska man annars kalla det för ? frågade hon retoriskt)

Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I en sekulär stat råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Särskilt förbryllande – och oroväckande – menar jag att ECHR:s påstående att Frau H:s uttalande ”sannolikt kan uppväcka rättfärdigad ilska hos muslimer” är. Det som oroar mig är att ECHR anser att det är rättfärdigat att reagera med ilska når någon hånar, kritiserar eller smädar en Gud, profet eller någon annan mytisk figur. Har alltså de fanatiker som vill döda Lars Vilks på grund av sin ilska över hans bild av profeten som rondellhund rätt? Är deras ilska verkligen rättfärdigad? Och terrordådet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo – var det begripligt och rättfärdigat?

Jag anser att man ska hantera sina friheter med varsamhet. Frihet förutsätter – och kräver – ansvar. Man behöver alltså inte kränka den andres tro, utseende eller uppfattning bara för att man får. Men, i ett samhälle som värderar yttrandefrihet högt måste man också stå ut med yttranden och åsikter som är fula, grova, störande och stötande. Den som lever här, i Europa, måste lära sig att leva med det. Att skämta om eller kritisera Gud, Allah eller andra religiösa figurer ingår i en lång tradition av att häckla makten och auktoriteter och det är en rättighet värd att värna.

– Ann Heberlein, 2019-07-26

I asatron har vi Loke, som sagt – även om Loke inte är något eller någon man dyrkar – utom ibland förvirrade amerikaner, som inte vet vad Asatro faktiskt är, och som kallar sig “Lokeans” eller Lokeaner. Loke är en figur som alltid finns, varesig man vill eller inte, och han är också högst nödvändig för att upprätthålla den kosmiska balansen i universum.

När någon företeelse i vårt samhälle, det må vara Gud, Kejsaren, Mammon, Greta Thunberg, Islam, Kungen, Militären eller kanske Svenska Akademin blir alltför allenarådande, ja då kommer också Hädelsen, Blasfemin och Loke som ett brev på posten.

Falsk dyrkan och falska symboler avslöjas alltid. Tänk på H C Andersens kända saga om “Kejsarens Nya Kläder” och det lilla barnet som sa: “Men han har ju ingenting på sig!”. Där har ni också Lokes roll…och rollen hos alla skämtare, hädare, clowner, humorister, satiriker och humanister från tidens början till tidens slut.

De finns de som på allvar hävdar att LOKE skulle ha ställt upp i det senaste Amerikanska Presidentvalet – och inte bara det – MYCKET talar väl för att han i själva verket VANN !!

(Hur skall vi annars förklara det här med Trumps förslag om ett köp av Grönland, till exempel ??)

 

Eftersom ingen i dagens Sverige längre vågar skall jag nu här nedan undersöka tio väldigt kända fall av hädelse eller blasfemi, som givit genklang över hela den kända världen. Sedan kan ni ju alla själv döma om de var så farliga egentligen, eller om detta var något som det var värt att tortera, döda, fängsla och plåga människor för – eller om vi inte hellre borde göra så som våra förfäder hedningarna gjorde – är någon gud “kränkt” eller förorättad – ja då är det upp till Gudomen själv att hämnas, om den nu vill – men människor bör INTE göra det…

Detta kontroversiella konstverk har visats över hela Världen – men först när det kom till Sverige, utförde de kristna ett attentat…

Exempel 1: “Pisse-Jesus”

1987 tog den amerikanske foto-konstnären Andres Serrano och sänkte ned ett krucifix i hans egen urin, och tog en bild av det – det var i alla fall vad han SA. Inga bevis finns dock för att nedsänkandet verkligen ägde rum i verkligheten – allt som Serrano visade sedan dess var en rödskimrande och ganska oskarp bild på vad som antas vara ett krucifix i plast, och alltså ingen riktig helig relik. Ingenting att gapa och skrika för, kan man tycka. Ändå har konstverket väckt orimlig uppståndelse sedan dess, och när det år 2007 visades i Sverige, blev fotot vandaliserat av nazister – betecknande nog. Om jag inte minns fel, dömdes heller ingen för dådet.

Är denna teckning – som visar en kärleksfull profet – egentligen så farlig ?

 

Exempel 2: “Skoj på Jylland”

30 September 2005 publicerade den danska dagstidningen Jyllands-Posten (som verkligen är liberal, och inte som Dagens Nyheter) en liten skämtteckning om profeten Mohammed. Profeten visade sig på teckningen vara en väldigt snäll herre, som ville skona både självmordsbombare och deras offer, eftersom han hade slut på jungfrur till det muslimska paradiset. Var nu det något att bli arg för – egentligen ? Betydligt grövre och råare teckningar har publicerats sedan dess, u-t-a-n att någon muslim protesterat offentligt, och marknaden börjar nu bli “mättad” på detta slag av skämtteckningar. Ändå dödades minst ett hundratal människor – ironiskt nog mestadels muslimer i muslimska länder – bara för dessa bilder, och Khadaffis Libyen och den ännu kvarstående Saudiska diktaturen kallade hem sina ambassadörer från Danmark.

 

Exempel 3: Mördaren hattade runt efter Hattar…

Kring den 25 September 2016 mördades den Jordanske tecknaren Naheel Hattar genom att bli nedskjuten på öppen gata utanför en domstol i Amman, Jordaniens huvudstad. Han hade publicerat ovanstående teckning på den muslimske Jihadisten och Terroristen Abu Sahle – en av de ledande finansiärerna bakom IS – som USA mycket riktigt hade skickat till “det muslimska paradiset” där följande dialog utspann sig:

The translation:
In Green: In paradise…
Allah: “May your evening be joyous, Abu Saleh, do you need anything?”
Jihadist: “Yes Lord, bring me the glass of wine from other there and tell Jibril [the Angel Gabriel] to bring me some cashews. After that send me an eternal servant to clean the floor and take the empty plates with you.”
Jihadist continues: “Don’t forget to put a door on the tent so that you knock before you enter next time, your gloriousness.”
Återigen – man kan fråga om detta verkligen var värt att ta en annan människas liv för – bilden av Allah som en snäll gammal man verkar ganska respektfull – satiren är knappast vänd emot religionen som sådan, snarare Jihadister i allmänhet och Abu Sahle i synnerhet… Ändå vågade The Independent (I England !) och Al Jazeera inte publicera denna bild – men vi vågar !

Exempel 4: “Some russian PUSSY in da house…”

I februari 2012 utförde sju medlemmar ur det kvinnliga ryska musikkollektivet Pussy Riot (som från början bestod av 11 personer) en mindre än 15 sekunder lång performance i den sk “kristus frälsarens katedral” i Moskva, innan de blev utkastade på bryskt och ryskt vis. De hann säga “Putin zzzuj…” (ljud som härmar en urinerande, sägs det) respektive “Heliga Madonna, fräls oss ifrån Putin” innan de greps – och tre av dem fick två års fängelse – varefter gruppen till sin huvuddel upplöstes. Också jag följde händelserna här i min blogg, och konstaterade att gruppen nog skulle fått ett ringa straff i de flesta civiliserade länder, men att man inte behövde uppröras mer än så. President Putin lär också ha uppmanat de ryska domstolarna att visa mildhet i det aktuella fallet, vilket man bör minnas. Aktionen som sådan ägde rum i en kyrka, men vände sig mycket mer emot Presidenten än emot kyrkan och religionen – så var det egentligen hädelse, eller ett politiskt brott ?

Trots en mindre aktion under en fotbollsmatch i Moskva är Pussy Riot som rörelse fullständigt utdöd, åstadkom ingen varaktig förändring alls, och bara en av dess medlemmar, Nadezhda Tolokonnikova har nått internationell ryktbarhet. Hon var också den smartaste av dem, i alla fall enligt mig – men blev utfryst ur gruppen efter interna stridigheter – vilket också är betecknande.

 

Inna Shevchenko i Kiev, när det begav sig: Hon kom, MOTORSÅG och SEGRADE….

 

Exempel 5: “Den sköna Sågerskan…”

Mina egna äventyr och förbindelser med den säregna FEMEN-rörelsen, som hade sitt upphov i Ukraina, men numera huvudsakligen bara finns kvar i Frankrike – där de intellektuella tagit den till sitt hjärta, och den alltjämt har ett visst stöd, vilket den annars saknar – har jag tagit upp i tidigare bloggar. Augusti 2012 var månaden när Inna Shevchenko, nu 29, förbluffade oss alla med att såga ned det sk “Holodomor-korset” i Kiev, som officiellt rests till minne av Stalins offer. När säkerhetstjänsten senare kom för att arrestera henne, gled hon ner tre våningar för en stålwire som hon kopplat till sitt balkongräcke, “lånade” en pojkväns bil och for till Warszawa, där hon snällt lämnade ifrån sig bilen och tog tåget till Paris – allt enligt en i förväg uppgjord plan. Korset restes igen efter två dagar, ingen skada orsakades alls och Inna använde faktiskt skyddsglasögon, mycket säkerhetsmedveten som hon är – men jobbade barbröstad, vilket hon och Femen tagit för vana att göra.

Sedermera genomförde de också en stökig aktion inne i Notre Dame, Paris, där en av deras medlemmar fick armen dragen ur led av katoliker. En svensk medlem, Jenny Wenhammar, ströps nästan av en sk “kyrkotjänare” inne i den katolska domkyrkan i Stockholm, där hon liksom de franska FEMEN protesterade emot katolikernas sexövergrepp på barn och abortlagar i Spanien. Numera har taket på Notre Dame-katedralen nästan brunnit ned av helt andra orsaker, och Femen har nästan helt slutat med sina aktioner – som globalt sett nog inte åstadkom mer än en viss förvirring för stunden. Var detta alls hädelse, eller kanske politik ?

 

Exempel 6: “Äcklig Homo !”

1998 ställde fotografen Elisabeth Olsson Wallin ut 12 stycken ganska uselt gjorda fotomontage, som skulle visa den påstådde “frälsaren” Jeschua ben Yussuf, en gammal pin-up som de kristna har.  Frälsaren visades där som Bög – en kommentar till den “Svenska” Kyrkans påstått gay-vänliga hållning, omgiven av knarkare, flator och transvestiter. De kristna förfasade sig genast. Flera svenska biskopar sa att verket var hädelse. Påven ställde in den dåvarande svenske ärkebiskopens audiens i vatikanen, men den ägde rum vid ett senare tillfälle – och det var allt som verket noterade, förutom kristna bombhot emot dess skapare, och flera försök att vandalisera bilderna.

Återigen kan man fråga, om detta verk egentligen var så farligt, eller egentligen hädade i sig. Bibeln jeschua lär ha umgåtts med horor och publikaner, ja han hade till och med en ex-hora kallad Magdalena som flickvän och senare hustru, om vi får tro da vinci-koden. Dessutom åberopar sig de kristna kyrkorna på att vara bara såå toleranta såå – och skyltar med regnbågsflagg, men när det verkligen gäller – ja då säger man usch och fy så perverst för minsta lilla avvikelse från normerna... vad kallas sådant ? För egen del kallar jag det HYCKLERI…

MÖRDAREN som kallas “Gud” eller Jehova är fortfarande på fri fot… han tror visst han är Allsmäktig…

 

Exempel 7: “Hebdo Hebdo, my old friend…”

Den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo angriper fortfarande allt och alla med finess och bravur. Konservativa franska politiker, islamister, Trump, brexit-anhängare eller motståndare, alla får de en släng av sleven. Charlie Hebdo är mycket elak emot alla, och gör det konsekvent. Man har sagt, att en del av deras teckningar inte är god smak, men vad gör väl det ? Yttrandefrihet är faktiskt inte samma sak som att alltid ha rätt, eller att vara omtyckt och populär i alla läger. Yttrandefrihet kan också vara rätten att säga fel saker vid fel tillfälle, ja man får till och med vara plump och dum. Tydligen måste så ha skett i det förgångna, för 7 Januari 2015 angreps tidningens redaktion i Paris av två stycken sjuka islamister.

Tolv personer dödades den gången, bland annat fem av tidningens bästa tecknare. Svenska Pressbyrån vek genast ned sig, och deklarerade att man inte skulle sälja tidningen på papper, utan censurerade fegt bort den för den svenska marknaden. Inna Shevchenko, som hade personliga bekanta bland tecknarna, sågs gråta offentligt i en intervju – och det är enda gången hon alls gjort det. De parodierade henne och Femen med, men eftersom de har den attityden att “all publicitet är bra publicitet” brydde de sig inte… Tänk om världens alla kristna och islamister kunde tänka på detta sätt, eller vad tycker ni ?

Exempel 8: “Dansen kring den gyllene Rondellhunden”

Efter det att den svenske konstnären Lars Vilks år 2007 lät publicera ovanstående fladdriga teckning – och fyra andra, bättre utförda – av en man i turban med hundkropp, som han påstod var “profeten Mohammed som rondellhund” blev han öppet trakasserad, mordhotad och överöst med hundskall i svenska media. Också DN deltog i hetsjakten, men ändrade sig först efter ett par år, när det visade sig att Vilks inte gick att döda, och mot förmodan överlevde. Ändå påstod DN i flera år att “det var för dyrt med polisbevakning” samt att “det vore billigare för svenska folket att låta Vilks dö” och annat sådant – bland annat i form av insändare. Detta, om något, visar hur falsk denna tidning är.  Och nu citerar jag från Wikipedia:

Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att mörda Vilks. Fyra av de misstänkta släpptes utan åtal efter tre dagar. Colleen LaRose dömdes 2013 till tio års fängelse.Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. I filmen ses bland annat homosexuella män i en serie sexuella positioner med ansiktsmasker föreställande profeten Muhammed och hans svärson Ali. Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon.[18] Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter. Pojken åtalades och fälldes senare för våld mot tjänsteman. Polisen använde pepparspray mot upploppsmakarna och ett antal personer greps. När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade “Muhammed”.[19][20] Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010.[21]

14 Februari 2015 stod vem om inte Inna Shevchenko – the one and only – (Frejas röst i denna värld har jag kallat henne, och det stämmer) i Talarstolen på den lilla kulturlokalen “Kruttönden” i Köpehamn. Också Lars Vilks fanns med på podiet.  Hon har själv berättat vad som hände sedan:

The shots began while I was on stage with Swedish artist Lars Vilks, giving a speech, somewhat appropriately, on the illusion of freedom of speech. In fact I had just finished saying that “people will always say ‘we are in favour of freedom of speech but…'” when I heard the shots. I immediately dived to the floor. But those in the audience didn’t know what had happened at first. Then everyone just started to run, they were falling over each other. I personally heard around 50 shots, but later a policeman told me there were 200 in total. It all happened behind the main door, so we couldn’t see it. But the journalist who was killed had been in the audience; just before the attack began he had gone outside to make a phone call. That was why he was killed. One of the organisers opened the back door of the room, and people started to run out into the street. We were evacuated by police, and taken to a station where we spent 10 hours. The police interrogated us, and we met psychologists. They gave us blankets, and phones to call who we need to call. We were told not to speak to each other about the attack until we’d given our statements to the authorities.

Ironiskt, eller hur… Som hon sa – det finns alltid dem, som är för yttrandefrihet i teorin, men när det verkligen gäller, då får man se hur fega dessa låtsasliberaler är…

Svenska media fördömde inte attacken. Istället tyckte många som vanligt, att “Vilks får klara sig själv” och angående Ms Shevchenko, kunde de flesta av DN.s journalister inte ens stava hennes namn rätt vid det aktuella tillfället. Själv skall jag inte glömma den gång, hon visade mig Femens dåvarande HQ i Kievs förorter per “tele-presence”. Jag är skyldig henne en hel del, faktiskt. Först när flera månader gått, och attentatsmannen från Köpenhamn blivit förpassad till ett danskt fängelse vågade den påstått “liberala” svenska tidningen skildra händelserna ur Vilks egen synvinkel…

 

Exempel 9: “Jeschus Krystis Bin Ladin anagga !”

I september 2007 publicerade den australiensiska konstnärinnan Priscilla Blacks ovanstående vackra bild – som visar hur den påstådde kristne frälsaren (ni vet han som drev ut månglarna ur templet – dåtidens “World Trade Center” med piskrapp och slag, eftersom han inte hade dynamit) stegvis övergår i Osama bin Ladin – som många också sett som en profet och frälsare.

Eller – är det Osama, som övergår i Jeschua ? Eller tvärtom ?? Ingen vet, men det blev “ett herrans liv” för att citera en gammal filmtitel av Monty Python.  Australiens premiärminister fördömde genast tilltagt, den svenske prästmannen Lars Collmar likaså – även om han för den politiska korrekthetens skull skyndade sig att säga, att man ändå inte kunde förbjuda det.

Lars Collmar vågade i alla fall offentligt säga – anno 2007 – att det är fel av Regeringar och Domstolar att agera smakdomare, men ändå gör svenska tingsrätter anno 2019 precis detta, som vi redan sett.. Och ingen vågar protestera längre.. DN och “gammelmedia” allraminst – men hedningarna vågar – ingen annan grupp högtidlighåller Blasfemi-dagen !

 

Exempel 10: Fribrottarnas Mexikanska Madonna (osv)

I Mexico och andra katolska länder har en – för de kristna – oroande trend dykt upp just i år. Konstnärer har tagit sig före att köpa traditionell konst, som små madonna-statyer i gips, och börjar dekorera dem på hädiskt vis. Man har sett Star Wars madonnor, Batman-madonnor och Stålmannen-Jesusar mm komma ut på marknaden, och Hans Helighet Påven är alls inte glad.

Skandalen har spritt sig till andra länder – om den nu är en skandal förstås. Titta på vad Marvel Comics gjort emot Thor – och ser du någon hedning klaga för det, ens på Island ?

Läs här en intervju från Isländska Asatrufelagid – som kan lära alla hysteriska Monoteister en del om verklig tolerans…

 

“Hedniska Tankar” dedicerar detta inlägg till FEGISARNA PÅ SVT, DN och SVD – och vad de själva ALDRIG vågar skriva – men vad vi själva skrivit om i mer än 12 år…

Unknown's avatar

Snart kan vi fira BLASFEMI-DAGEN, inte “Blasfemi-Lagen” (repris från 2023)

by

“Blasfemi – Detta blir en blasfemi
Ack så skön och fri…
Låt höra Frejas skratt nånstans
När även Loke trår en dans
Polyteismen gör oss till
ETT ENDA FOLK”

– Ganska Fritt efter Operasångaren Loa Falkmans gamla bidrag till melodi-festivalen, betitlat “Symfoni”

 

Svenska Dagbladets kultursidor ställer sig för ovanlighetns skull på de extrema islamisternas sida idag, redan genom sin rubriksättning. Brödskribenten Elisabeth Andersson skulle recensera den Färeöiske experten Heini í Skorinis danskspråkiga bok ”Kampen om ytringsfriheden – Religion, politik og global værdikamp” men genast slår hennes egen bigotta, kristna bakgrund igenom, och hon illustrerar sitt inlägg med bilder på en muslimsk mobb som skriker och bråkar om “Satan” eller rättare sagt Shaitan Mekatrig, ja allstå Iblis själv – för att nu använda muslimernas eget språkbruk – och talar genast om västerlandet som fullt av nazister.

De skriker och orerar om SATAN – En LYNCHMOBB ger sig ut på HÄXJAKT…. (bildkälla: SvD och Sobhan Farajvan/TT)

Något osakligare och fördomsfullare ifråga om världsbild och verklighetsuppfattning får man leta efter. Inte ens Jan Majlard, den fd. chefen för SvD:s sportredaktion, som med hull och hår svalde den ryska propagandan och kallade Azovstals och Mariupols hjältemodiga försvarare för nazister har sänkt sig till de djup, där Elisabeth Andersson nu ses kräla omkring – intellektuellt sett, vill säga.

 

 

Till och med en sådan kåsör och posör som Oisin Cantwell i Aftonbladet – han påminner lite om kåsörerna på DN:s nöjessidor – upptäckte för tre dagar sedan hur den kristna hetsen fortsatte, och hur ständigt lika dessa Monoteister är i sin argumentation. Så fort något går dem emot, ja då skyller de på sin favorit-kompis “Satan” eller “Djäävulen” ni vet – ja allt är Djävulens, Horn-Pers, Gammel-Eriks, Iblis verk osv osv i det oändliga. Eller så säger man att libertarianen Rasmus Paludan också skulle vara “Högerextrem” därför att man är för DUM för att alls förstå och analysera vad den av Ayn Rand i USA influerade extrema marknadsliberalismen och “non-state-ismen” Paludan faktiskt förespråkar är – ifall man tar hänsyn till hans idéprogram…

 

Kristna GALNINGAR från Allmänna Apostoliska Kyrkan går omkring och säger att “Koranbränningar beror på demoner som hatar jesus…”

Ska man SKRATTA eller GRÅTA ?

Samme Oisin Cantwell intervjuar en kristen fanatiker, och tror att Ebba Busch och KD skall lotsa Sverige ur “Korankrisen”, den kris som beror på att Invandrare skändat Koranen (inte svenskar!) – ingen av de offentliga bränningar som nyligen arrangerats – med polisens och svenska myndigheters uttryckliga tillstånd och under polisbevakning (Nota Bene !) har ju haft en etnisk svensk som anstiftare. Rasmus Paludan är visserligen Nordbo, men har danskt medborgarskap, och kommer från ett land i Norden där individualism är mycket mer socialt accepterat än hemma hos oss, men det är också allt. Oisin Cantwell har FORTFARANDE inte förstått någonting. Religiösa partier – av vad slag det än vara må – har INTE i vår Riksdag eller Regering att göra – punkt slut !

Statskyrkan upplöstes redan år 2000, och KD är inte demokratiskt rumsrent. Vi hedningar diskuterar endast med personer som delar vår allmänna värdegrund. Detta inkluderar tyvärr icke herr Cantwell et consorties, skam till sägandes.

Om Elisabeth Andersson alls vore ärlig som skribent, borde hon helt ha strukit första delen av sin “artikel” och koncentrerat sig på vad Heini í Skorini faktiskt skriver. Han har klarlagt hur den Islamistiska påtryckningsorganisationen OIC letat sig in överallt i Internationella sammanhang, och hur de högljutt och närapå hotfullt kräver införsel av “Blasfemilagar” i alla samfund och stater, bara för att deras egen Sharia skall diktera utvecklingen. Vad vi ser är en kamp mellan Civilisationer och Kulturer, inte bara religioner. Det vore naivt att tro något annat.

Men inte ens OIC omfattar alla stater där Islam utövas, eller är Statsreligion påpekar Heini i Skorini – och som sagt – i nästan varje islamsk stat finns oppositionella, samt organisationer som kämpar för Yttrandefrihet och Humanism – organisationer som Elisabeth Andersson för sin del inte stöder, utan tvärtom motarbetar med sitt dumma pjoller.  Som vi vet finns också många, många av dessa oppositionella i Sverige – dit de flytt för att de INTE vill leva under terror, hot och förtryck. Oisin Cantwell nämnde ju den Irakiske ex-soldaten Salwan Momika, vars hela liv av allt att döma varit en kamp för överlevnad, och som själv fått slåss emot IS, samma Islamska Stat som SvD nu sitter och “gullar” med och omhuldar.

Salwan Momika har blivit Sveriges jobbigaste man, skriver Oisin Cantwell. Han har hatats och förföljts, men har haft Polistillstånd och Polis-skydd för att yppa sina åsikter. Vad finns då alls att kritisera, för de medborgare som i likhet med mig är lojala med Sveriges Regering, fast inte med Kd eller Ebba Busch ? Man måste vara konsekvent. Hur många gånger skall jag behöva upprepa det för er, goda medborgare – för det är ni väl ? – Hur många gånger ??

Blasfemi-lagar finns fortfarande i Finland, vars lagstiftning är lite efter sin tid, och bygger på lagar från det Tsaristiska Ryssland. De finns även i Norge, som på sin tid förbjöd “Life of Brian”, Monty Python-filmen ni vet. Alla andra civiliserade nationer är på väg att AVSKAFFA Blasfemi-lagar, och vi behöver inte alls återinföra dem, därför att Brott eller rättare sagt Lagrum som “störande av allmän ordning”, “förargelseväckande beteende” och “ohörsamhet emot ordningsmakten” REDAN finns i nästan varje land i hela vida Världen. Bara en person som inte sett efter – vilket tar fem minuter med hjälp av Wikipedia – skulle kunna tro något annat – eller lalla vidare om “Djävlar och Demoner” som alla dessa  efterblivna muslimer och kristna. Man kan bara tycka synd om dem, som är fast i sådant mörker och sådan vidskepelse idag, anno 2023.

 

No blasphemy laws = grått
 Blasphemy laws repealed (avskaffade) = grönt
 Subnational restrictions ( i delstater) = gult
  Fines and restrictions (böter etc) = orange
  Prison sentences = rött
  Death sentences = blodfärgat
Såhär såg situationen i Världen ut REDAN år 2016 – de flesta länder AVSKAFFAR Blasfemilagarna – Inte TVÄRTOM – kära Elisabeth Andersson på SvD

Ett ord för dagen är ordet “Lagrum” som jurister ofta använder sig av – för Elisabeth Andersson och därmed likställda får jag väl förklara, att det inte är ett “rum” för ett “lag” som spelar fotboll eller så, även om Islamisterna är emot Damfotboll, och kommer med ständiga terror-hot där med  som vi alla redan vet… – när nu Damfotboll ändå är dagsaktuellt – diverse Islamister kan också tänkas angripa Pia Sundhage som upphovet bakom vår svenska Bronsmedalj i denna gren…

Man behöver inte heller “skriva om ordningsstadgan” som en del Riksdagsmän i Sverige påstår. Utmärkta Lagrum, Brottsrubriceringar, ja paragrafer FINNS redan i vår svenska lagbok…

För Två Dagar sedan,  förresten – firar vi de “internationella hjälparbetarnas dag” – kanhända är jag själv OCKSÅ en internationell hjälparbetare, och så även DU – kära läsare och läsarinna.

För Elisabeth Andersson, Oisin och de övriga kristna finns däremot inget eller föga hopp, så länge de själva inte vill lära sig, eller inse rena fakta.

Monoteismen har sett sin bästa tid.

Framtiden tillhör oss POLYTEISTER, för bara och endast bara med Polyteism uppnår vi “Mångkultur” ifall Mångkulturen nu skall vara någon grundlag eller något att sträva efter..

Snart snart – ja mycket snart – dvs den 30 September i år kommer vi att fira Den Internationella Blasfemi-dagen, en dag för Hädelsen och Yttrandefriheten…. Detta kan ingen sipp, blyg liten kristen förgätmigej på någon tidningsredaktion i Stockholm, Sverige eller någon “Oisin Can’t be well” stoppa, lika lite som alla dessa förbannade mördare, dessa muslimska terrorister.

Vi hedningar är organiserade, och vi kommer nu. Allihopa nu. Vi finns i alla länder, överallt. Ni kan ingenting göra, kära pajas-figurer på SvD.

Visste ni att ASATRON är den ENDA religion i hela Världen som har en GUDOM också för själva HÄDELSEN ? – Joho, det är faktiskt sant ser ni – för vi har Loke – och är ni inte snälla så kommer han och tar er – precis som den kristne Djääävulen Uhuh Buuhuu Metoo # (Men för den skull är vi inte Lokeaner osv – det finns ändå SANS och MÅTTA samt REALISM i vår tro…)

Loke är den gud som uppfann det första Fisknätet, och antagligen även Internet samt allt “nätverkande”… eller “värkande” – Huvudsaken är verkan i målet, och på stort avstånd…

 

 

Unknown's avatar

En BARD och ett POLITISKT PARTI tar ställning FÖR Yttrandefriheten – Blasfemidagen infaller i morgon ! (repris från 2020)

by

Den Internationella Blasfemidagen är ett evenemang, som Humanister i USA och Världen över skapade efter den exempellösa hetsen emot Nordbor och Jyllandsposten inleddes, efter de sk “Mohammed-karikatyrerna” år 2009. Att människor dödas i hundratal och tusental, bara för att de skulle ha förolämpat någotslags gud, som inte ens förmår skydda sig själv – en sådan gudom kan inte vara allsmäktig – och att människor sätts i fängelse eller drabbas av orimliga straff bara för sina åsikters skull, är bara alltför vanligt nuförtiden. Blasfemi-lagar bibehålls bara i Världens fattiga och totalitära stater, men på sista tiden har vi sett hur bland annat “Svenska” Kyrkan och andra Monoteistiska samfund hetsar för att få Sharia-lagar även i Sverige istället för att bejaka framåtskridandet, som i Världens alla någotsånär civiliserade länder.

 

Såhär ILLA var situationen 2014 – vad gäller lagar emot Hädelse eller sk “Blasfemi”.   

Vill vi att SVERIGE också ska räknas ibland dem ??

Danmark har nu – som sista land i Norden – avskaffat hädelse-lagarna – men här i Sverige ser vi alltså hur de kristna och islamisterna i skön förening kryper fram ur sina hålor, och försöker knuffa tillbaka oss alla till den mörka medeltiden. Varför ska vi behöva stå ut med sådant – och var är organisationer som Humanisterna, samt Amnesty International, nu när vi behöver dem ?

Alla kan vi faktiskt behöva få lyssna till en BARD då och då…

 

Nåväl – i de senaste dagarna har en viss BARD uttalat sig. Alexander Bard, från Army of Lovers, och diverse talangjaktsprogram i TV, närmare bestämt. Som en av de mycket få personerna i Sveriges kulturliv som alls vågar säga något, uttalar sig nu herr Bard, och förklarar att han tycker att Islam är en mycket svag religion. Jag måste av allt mitt hjärta och min hedniska hug säga att jag håller med honom.

Om “Allah” eller “gud”, alltså JHVH-1 – detta totalitära monster från yttre rymden – vore allsmäktigt – så skulle ju ingen “Koranbränning” eller någon bränning av Biblar alls kunna ske, eller hur ? Men nu brinner Koraner och Biblar likafullt, över hela Sverige och ingen kan förhindra det. Den påstått “allsmäktige” guden har bara knivbeväpnade små huliganer och fega terrorister till sina lydiga små redskap – plus “ärke” någonting Antje Jackélen såklart – men hur skulle en VERKLIG gud göra ?

Jo – vi svenskar KAN, vi VILL; vi TÖRS – fram för en riktig BARD du kan lita på !

En verklig gud skulle förmodligen piko-sekundsnabbt inse, att mänskligheten bara är en av alla oräkneliga civilisationer i hela universum på sin egen lilla boll av stoft, och därmed ignorera hela saken ifall nu Alexander Bard, jag själv eller en och annan Paludan råkat förolämpa honom. Vore guden allsmäktig eller allvetande, så gjorde ju våra handlingar ingenting ändå, små och obetydliga som de är, och ännu mindre borde några “rätt-trogna” alls springa efter oss, eftersom det vore att sätta sig upp emot den “ende” gudens allmakt – och för övrigt – är det inte “gudens” eget fel att han skapat just oss till HEDNINGAR ??

 

Låt oss fortsätta BARDALEKEN !! (pling samt plång !)

Jag själv har faktiskt mött herr Bard en gång, på restaurangen Broder Tuck på Söder i Stockholm, innan ett ruskigt mord förövades där – men det var många år sedan-. Emellertid – jag insåg redan då att herr Bard var en man att lita på, och att han icke tvekade att tala sanning, respektive tala ur skägget !

Alltnog, han är icke den ende som yttrat sig i debatten, för i SvD har vi igår kunnat läsa följande; signerat Staffan Gunnarsson från det nya folkliga partiet Medborgerlig Samling:

Ska den som hyser starka känslor för en tro ha rätt att förbjuda andra, som har starka känslor emot densamma, rätten att uttrycka sig? Nej, religionsfriheten kan aldrig tillåtas att trumfa yttrandefriheten, skriver Staffan Gunnarson, Medborgerlig Samling.

Om Svenska Akademien efter alla år skulle få för sig att tilldela Salman Rushdie Nobelpriset i litteratur, skulle han då nekas inresa till Stockholm för att ta emot utmärkelsen – med hänvisning till att det kan finnas folk i Sverige som inte uppskattar hans böcker och kanske vill bränna både dem och författaren själv? Hade en ny ”Life of Brian” med muslimskt tema kunnat produceras i dag?

— —

När staten bränner eller förbjuder böcker är det fara å färde för religions- och yttrandefriheten, men när medborgarna förhindras att öppet kunna visa sitt missnöje med inflytelserika religioner och livsåskådningar är samma friheter också hotade. Att någon fritt får visa sitt ogillande mot vad andra säger eller tror är en given del av demokratin. Detta ska inte tolkas som ett hot mot någons religions- eller yttrandefrihet. Inte ens att bränna ett privat exemplar av en så kallad helig skrift hotar någons trosutövning.

— —

Många, även bland påstått liberala debattörer, verkar inte inse att ingrepp i yttrandefriheten i sig utgör en form av våld. Att exempelvis böja sig för fundamentalister som hotar det fria ordet, i syfte att motverka högerextremister, är i sig själv att gå antidemokratiska ärenden. Sanna demokrater och liberaler tål verbala angrepp eller symboliska protester – och de som inte tål det kan aldrig få sätta agendan.

Samma vecka som församlingsföreträdare i Sverige nyligen önskade att det inte bara skulle bli olagligt att bränna ”heliga” skrifter, utan även vara förbjudet att håna olika religioner, dömdes en 13-årig pojke i Nigeria till tio års fängelse för blasfemi. Är det i en sådan riktning vi vill gå även i det sekulära Sverige eller vilka straff kommer de intoleranta och lättsårade att låta sig nöja med – och de ängsliga att böja sig för?

— —

Enligt EU:s Lissabontraktat ska sekulära och religiösa livsfilosofier likabehandlas. Om visad missaktning mot andras livsåskådning generellt ska bedömas som hets mot folkgrupp, så borde även ateister kunna åberopa sådan lagstiftning. Religiösa utsagor kan många skeptiker och icke-troende uppleva som en väldig provokation och känna sig kränkta. I så fall borde religiösa uttryck därmed kunna klassas som hädelse och missaktning mot ateisters eller humanisters föreställningar om livet och världen. Vilken fatwa-domstol ska avgöra dessa ärenden?

 

Unknown's avatar

32 år sedan Estoniakatastrofen (omarbetat original från 2024)

by

Det är idag – om bara några timmar – 32 år sedan M/S Estonia gick till botten i en av Östersjöns största fartygskatastrofer i modern tid, men bevisligen är det så, att den Sovjetryska torpederingen av  “Wilhelm Gustloff” under Andra Världskriget, fortfarande innehar det dystra rekordet i antal civila och oskyldiga dödsoffer på just Östersjön, vilket svenska media gärna glömmer bort eller falsifierar. Särskilt då de ryssvänliga medierna, även om vi i denna stund inte skall vara alltför konspiratoriskt lagda. M/S Estonia var från början ett tyskbyggt fartyg, från anrika Meyer Werft vid Papenburg, och floden Ems under namn av “Viking Sally”, och det är orsaken till varför Tyska Dokumentärfilmare efter mer än tjugo år lyckats genomföra en dykning vid själva vraket.

Man skall enligt gammal Nordisk sjömanstradition aldrig någonsin döpa om ett fartyg, efter det att hon sjösatts – för då kan det gå illa.

Mycket mycket illa. Det gjorde det som vi alla vet också i just det här fallet.

 

Alla någotsånär insatta vet, under vilka förutsättningar dykningar i Östersjön kan bedrivas – särskilt de som själva är dykare…

 

Spekulationerna har varit många, både om bultar till bogvisir och det fraktgods, som funnits med ombord i form av möjlig elektronik, diverse skador på ena fartygssidan, och det intresse som – eventuellt – kunnat finnas från ryskt militärt håll, eller ryska kriminella – vilket numera blivit nästan samma sak – Rysslands meningslösa aggression emot alla omgivande mindre stater, också i Östersjöområdet – genom århundrade efter århundrade, ända sedan den ryska statens tillkomst i modern mening, eller sedan Moskva blev Tsarernas huvudstad – är ändå tillräckligt välkänd.

 

Många är de “vrakplatser” som döljer sig på Östersjöns botten – “Vestigia Terrent !” (Spåren Förskräcker…)

 

Andra dykningar vid helt andra skeppsvrak genomförs ännu, under ledning av män som varit eller är Hedningar. Med dem har vi färdats, över land och hav. Ned för floder i Gårdarike, förbi Aifurs forsar, där Kachovka-dammen en gång stod – till trakter av idel sumpmark, och det som nu blivit ett mer än decennielångt krig. Vi och våra bröder har gått vidare genom livet, ständigt vidare – Immer weiter ! – och vi kan minnas andra fartyg, som gått till Östersjöns botten – den polska färjan Jan Heweliusz eller de ryska lögnerna om de väldiga gaspipelinerna Nordstream I och II, som man beskyllt “hemliga dykarlag från Ukraina samt en kvinnlig läkare från Kiev” för att ha sprängt i luften på minst tre ställen, från en ca 35 fots fritidsbåt vid namn “Andromeda” under vindar av mer än 15 sekundmeter, samtidigt som den ryska flottövningen “Zapad” av helt oförklarliga skäl de facto pågick utanför Kaliningrad Oblast, obetydligt långt ifrån gasledningarna. Svenska Media och vår statstelevision har fört vidare rysk propaganda som varande “sanning” precis som vanligt, och ger gång efter annan vika för rena spekulationsteorier,som förs vidare på ett totalt okritiskt sätt, utan urskiljning, utan rim eller reson.

Vi kan – förutom alla de av Sovjet och ryska ubåtar sänkta flyktingfartygen – erinra oss svenska M/S “Hansa” – byggd 1899 – som även den torpederades av ryssar – med ytterligare svenska lik och 84 döda som kvarstående resultat. Östersjön är inte något “fredens hav” eller “stilla havet” – det har aldrig någonsin varit det heller – det är som skeppskyrkogård och plats för mer än 1000 år av marina konflikter vi kan minnas den – med de flesta marina stormakter inklusive Engelska, Holländska och även Franska flottenheter inblandade under tidernas lopp.

Vi kan minnas den tyske författaren Günter Grass (1927-2015) som 18 år gammal deltog i försvaret av sin hemstad och bemannade en luftvärnspjäs, bland annat. Han avfyrade aldrig något skott, träffade inte ett enda flygplan – oavsett vilken sida det tillhörde – men ändå krävde “vänsterblivna” svenskar och diverse andra nationaliteter att hans nobelpris skulle fråntas honom, fast han ett helt liv igenom stödde fredens krafter, inte minst genom sitt författarskap. De lyckades inte i sitt falska och ohederliga uppsåt. Minnet av Günter Grass och hans verk lever fortfarande – hos de som kan läsa och har läst dem – och hans roman “Krebsgang” eller “Kräftgång”, “Crabwalk” från 2002 finns på de flesta språk, och den är inte en novell, som inkompetenta svenska översättare eller förlag påstår, eftersom den är en roman och inget annat. Det tyska ordet “novelle” kan användas även om kortromaner.

 

Många är de fartygskatastrofer, som inträffat på Östersjön. Att fråga efter orsaker är naturligt, även om man sällan kan få svar – förrän efter 100-tals år eller aldrig…

Tidigare idag nedlade vår Statschef, Hans Majestät Carl XVI Gustaf Folke Hubertus – kung av sitt eget Folk – den ende sanne Konungen av Sverige och den för tillfället längst regerande monarken i hela Europa en krans vid det nya Estonia-monumentet norr om Djurgårdsön på Stockholm – under värdiga former och som traditionen bjuder. Statsministern närvarade också, liksom många politiker, anhöriga och sörjande ur den svenska allmänheten. Vårt land är ingen tsaristisk despoti – och har aldrig varit det heller. Vårt kungahus har helt andra funktioner, även om det inte längre finns folkvalda kungar, som rider Eriksgata genom rikets alla landskap och hälsas av den församlade allmogen, som det var under Hednisk tid. Och vår Konung är fortfarande just statschef, samlande symbol och kan leda och företräda riket i fred som i krig – i alla fall i teorin. Skall vi då – hans Hedniska undersåtar – inte göra gemensam sak med honom, och “göra kronan på hans hjässa lätt” som Kungssången föreskriver ?

Sanningen om Estonias tragiska undergång – och varför så många människor av så många nationaliteter – nästan uteslutande folk från Östersjöregionen – gick döden till mötes, en stormig natt för nu nästan exakt på timmen 30 år sedan, kommer vi sannolikt inte få veta ännu på många, många år.

Till och med Statstelevisionen SVT, företrädd av nyhetsinslag i “Rapport” på SVT kanal 2, sändningstid 19.30 undviker idag alla onödiga spekulationer – och det borde kanske “Hedniska Tankar” också göra – om det inte varit för vad som de facto är historisk sanning, och några små besvärande “detaljomständigheter”.

 

Vår Statschef sörjer våra döda – Vi sörjer med honom.  Också vi Hedningar känner dem, som förlorade sina anhöriga den natten…

För mindre än tio inlägg sedan – på just den här bloggen – nämnde vi en gammal kollega, sedermera kommunalpolitiker i Värmdö kommun. Han är Estlandssvensk, med majors grad och avsked, och har i ett helt liv från det han var 18 tjänat vårt land. Han miste både sin mor och far ombord på M/S Estonia – och han ställde sig även – cirka 5 år efter fartygets förlisning – till förfogande för en ideell förening för överlevande, anhöriga eller de som mist sina nära och kära. Dock fick han inom kort lämna den föreningen, efter att ha deltagit i ideliga frågestunder, debatter, diskussionsaftnar och möten om just Estonias förlisning, och de tomma spekulationer, som sedan följde. Just antalet “dumma frågor” eller rättare sagt illasinnade grupper av oförskämda medborgare med dunkla uppsåt – var orsaken till varför just han inte orkade medverka i sådana sammanhang särskilt länge. Han sörjde ju sin mor och far.

Oavsett orsaken till varför Estonia sjönk, står det just detta år – 2024 väldigt klart – lika så väl som andra år – vilken makt, som är den stora aggressorn på Östersjön, och den största faran, förutom stormar, väder och vind. Har ni någonsin sett en svenskregistrerad DC-3 – inklusive kvarlevor från besättningsmännen – stått uppställd i ett bergrum på Muskö, innan samma flygplan ställdes ut på Flygvapenmuséet i Linköping ? Det har jag, den Hedning som skriver dessa rader – men det känner inte många svenska medborgare till…

Rysslands krig är den största faran på Östersjön – näst väder och vind. Så det varit i hundratals år, och det får vi – alla andra folkslag och nationer som lever runt Östersjöns stränder – Finnar, Ålänningar, Finlandssvenskar, Finländare av annan härkomst, Ester, Letter, Litauer, Polacker, Kaschjuber, Tyskar, Danskar och alla andra aldrig någonsin glömma.

Våra färger förblir blått och gult. Liksom Ukrainas. Vi seglar aldrig under falsk flagg till sjöss, döljer aldrig vår sanna nationalitet.

 

 

Unknown's avatar

Dagen “Einar” 2026… ännu en Tors dag (inlägg från 2025-09-26)

by

“Einar” eller “Enar” har namnsdag idag, enligt den nuvarande svenska almanackan. Andra – och kanske lyckligare – år har “Hedniska Tankar” skrivit om Einar Selvik och andra musiker, om en svensk-rap artist vid namn Einar, som blev svekfullt dödad och dräpt av utländska gäng, som själva ville ha “monopol” på att skildra det “autentiska” gangster-livet från “Hooden”.

 

Norsk historie-bok från 2019 – Illustrerad av Kvåle Rue… Hjälper den dagens ungdom att förstå sin plats i tillvaron ??

Nils Kurt Einar Grönbergs tragiska öde kanske vi inte borde skriva om, men han slutade som mordoffer. Så går det alltså, när man söker sig till fel kultur, fel sida mänskligheten – och gör fel livsval – men det är en hård dom, om skurkar och gangsters sätter sig att döma över hela kultur- och musiklivet i ett land som Sverige.Varför importerade vi just den mindervärdiga gangster-rapen hit – för alla kulturyttringar har alldeles uppenbart inte “samma värde”

Man kan inte agera som vissa Stormakter, och spränga bort halva Libanon genom att minera fiendens mobiltelefoner. Till och med i krig, blir sådant fel – i världen av år 2024.. Om SVT och SR skall “göra reklam” för kriminella musiker, blir det också groteskt – för sådant lär ha hänt..

Men “Einar” och namnvarianten “Enar” är för evigt Einherjen, säger etymologerna. Mannen som kämpar ensam, och som får dväljas i Valhall till sist. Där får han avvakta intill Ragnarök, och en större uppgift – men inte ens Ragnarök är slutet, ty denna höst och alla andra höstar kan vi minnas, att Asatron och den Nordiska Hedendomen helt saknar någon “Yttersta Dom“. Nya släkten ska följa på gamla. Tors söner, Magne och Mode skall följa efter Tor, och hans dotter Trud väntar också på den dag, då de kan ta över efter fadern, han som kommer att falla, sönderfrätt ända in i märgen av Midgårdsormens etter och gift. Vi har ställt frågan förr – som Hedningar och Humanister. Till Tor, och de som bär Thors namn, denna Tors Dag och alla andra dagar, står vi i ett mycket gott förhållande.

Familjen Thor, och dess sysslor bör vi alltså ta det försiktigt med. Polyteism innebär nya horisonter, nya vägar, nya möjligheter. Vad väntar oss i svenska medias stora leksakslåda, om det nu ska vara en sådan ? Tommy Körberg, artisten ni vet – lämnar “Änglagård” och söker sig över “Les Miserables” –  “läser vi i en lösryckt rubrik…

Allt enligt “Dagens Nyheter” som närmast skriver om familjetillvända småtrevligheter numera, aldrig Världsnyheter – utom när man skriver av TT:s referat, vinklar och har sig. Man kan alltid se det stora i det lilla, en mening i vad som sker – men “Hedniska Tankar” – förutsätter alltså, att våra läsare känner till den folkkäre Tommy Körberg, för vad ligger egentligen i ett namn… Han ska spela hos “Samhällets Olycksbarn” eller “Die Elend” – “De eländiga” som musikalen, gjord efter Victor Hugos roman i franskt original skall spegla…

Gör vi kanske inte alla det ? Herr Körberg är gammal nu – vi svenskar kanske minns honom för hans tolkningar av “Zangra” – en sång av Jaques Brel, som var Belgare, inte Fransman. Han tilldelas Biskopens roll i pjäsen, men vad skrev Victor Hugo egentligen om – vad ville han skildra – var det inte just sin plats i samtiden, lika mycket som någon svensk biskop och humanist vid namn Esaias Tégner, vars dikt “Det Eviga” Hedniska Tankar citerade så sent som igår.. ?

 

Miserabelt ? – Tja, kanske det – men vem var då “Biskop Muriel” i denna pjäs ? Vad stod namnet för, en gång… ??

Biskopen av Digne, som ska tala med Dignitet, är bara en bifigur i musikalen, men i romanen har han en större roll. Han kallas Monseigneur Bienvenu, en person som bjuder den fattige timmerhuggaren och stor-tjuven Jean Vallejan – ständigt lika kriminell – in till sitt hem, när han blivit frisläppt ur fängelset, där polis-inspektörer och självpåtagna hämnare som fanatikern Javet jagar honom. Ack, vem läser ens böcker nuförtiden, när de flesta människor i vårt land ändå är på väg att bli analfabeter, som en “Politisk Vildinna” en gång uppmärksammat. Ville hon göra revolution, en gång i tiden ?? Skrev hon en motion till Riksdagen ??  Var hon Peshmerga-soldat ? – Ja, det var hon, men hon dödade ingen, begick inga mord – utan överlevde i “Hooden” – Kurdistan – inte Franska Revolutionens 1800-tal.

Monseigneur Bienvenu som alltid hälsar “Välkommen, Välkommen !” till främlingar, liksom till nära vänner och församlingsbor var en gång en avsigkommen Fältpräst, som råkat träffa Napoleon, skriver Victor Hugo, från sitt 1860-tal. Kejsaren utnämnde honom av någon outgrundlig anledning till Biskop, men vi vet alla hur galen Napoleon var. Han var ju värre än “Galna Greta” Thunberg, rent av.  Tegnér nämnde “Napoleon” under 1810-talet, när revolutionskrigen ännu pågick, och vid 1860-talets början insåg Victor Hugo, att revolutionens idé förfelats – den hade överlevt sig själv, ätit upp sina egna barn, rent av – och hur skulle världen ens överleva ? Han tog ett exempel i en uppdiktad, halvt vansinnig liten flicka, kallad “Cosette” som knappt var skriv- och läskunnig – eller var hon det ?

Vad blev det av henne ? Finns hon i vår egen samtid ?? Vilka ideal dyrkade hon, vad var hennes gudar och gudinnor, vad var hennes filosofi ?

En sopa blott ? Nej, men en stackars Cosette, som erkänt sitt brott och som väntar på Rättvisan…

Döm inte era medmänniskor för hårt, ni som är Hedna och Ludna !! (Don’t think PINK, think Pagan !!)

Bella Nilsson, före detta Isabella Khatibi Ghabagh Tappeh, numera fransysk som få, och folkbokförd som Fariba Juliette Jennifer Vancor – är numera huvudåtalad i “Think Pink” rättegången. Hon erkänner idag att hon inget vet om svensk miljörätt, att hela hennes försök att haka på Thunberg-vågen och bli en ny “Galen Greta” var fel, fruktansvärt fel – liksom hennes inhopp i porrbranschen. Hon är egentligen från Teheran, Iran – hon kom till Sverige och Världen av en tillfällighet, hon kunde inte hjälpa det – enligt hennes egen bekännelse, den här gången. Hon har låtit många andra – män då främst – skriva sina “bekännelseböcker” och är känd från TV, men har i verkligheten skrivit ytterst lite publicerbart själv. Joyce Carol Oates, som nu kommer till Bokmässan i Göteborg, är kanske ett bättre val, men hon kommer från ett land i väst, där ytterst få människor ens bryr sig om att läsa.

Om Hedningarna från Norden har en biskop är tveksamt, ytterst tveksamt – men Hedniska Tankars enväldige Chefredaktör vill inte ta Monseigneur Bienvenus roll i denna dåliga musikal, detta teaterstycke, som blivit själva livet. Tommy Körberg gör det mycket bättre – och media är inte underhållning. Juridik och Komedi hör inte ihop – men visst – man hittar många Bella Nilsson också i Hedniska grannskap, i new age rent av – nu när “Queen of Trash” ses pynta sig i svarta solglasögon, och ett radband, men för Buddhister. I mitt eget, högst privata förflutna finns någon, som liknar denna nya “Bella” eller “Cosette” till förväxling.

Hon var från en annan “Hood” än den jag fortfarande bebor, i Sveriges huvudstad, rap-täta “Stockholm Nordväst” där många “skjutningar” fortfarande inträffar – och inte bara mobiler exploderar, utan banker, handgranater, drönare…listan kan göras lång…

En mer uttömmande analys får vänta, vi vet vilka underliga lagar den Svenska Staten har – vad slags samhälle Sverige är.

Om svensken Jomshof citerar en Indier, och en god Polyteist och Hindu kanhända – är det då rationellt med terrorism ?

 

För dagen har man lagt ned förudnersökningen emot Justitieutskottets Ordförande i vår Riksdag, som befunnits skyldig till Citat och Humor – vilket är tillåtet i en demokrati. Möjligen erkänner han sig skyldig till dåligt omdöme ifråga om politik, men det är också allt. Hans Motståndare inom den lokala (S)-Märkta Nomenklaturan, lika aggressiv som den i en viss Sovjetunion, som vill återupprätta sig (se gårdagens inlägg) kan vi kanske glömma. Man brännmärker honom fortfarande som Nazist, ärkeförbrytare, mördare rent av – och för vad – några skämtteckningar, som en tecknare i Indien gjort, och som citerats och använts mer än 700 gånger… Skall vi bombhota Körberg, om han sjunger på en teater-scen ? – musikaler är hans syssla här i livet

Det är viktigt att inse vems ärenden man vill gå, vad som är ens livsval.

Sverige som nation har valt fel väg.

Vårt stora misstag inträffade inte under järnåldern – Vikingatiden, den Yngre Järnåldern – som ännu pågår…

Det är inte “Stormaktstiden” och dess arméer, som utgör något problem – av idag

Alla länder har gjort det misstaget – men nationernas och kulturernas tid är ännu inte förbi. Staden Skellefteå är dock knappast en egen nation. Den leddes fel av Galna Greta och Hennes Thunbergism, liksom hela Sveriges Regering, Finansmän, Innovatörer som Peter Carlsson, som ville bygga upp Northvolt – med engelsmannen Tom Jonstone – också en driftig herre. Deras drömmar om “grön omställning”, Batteri-tillverkning och svenskt världsherravälde visade sig vara totalt overkliga. Det slutade med krasch, katastrof. Tusentals anställda experter, städare, folk från hela Världen strömmade till denna svenska avkrok – och allt gick så fel. Av oförklarliga skäl – kanhända ! – började städarna dö, inne i den nya fabriken… Kommunikationsproblem kan ha varit orsaken.

 

Tors åska gör sig påmind, utanför Redaktionsfönstret, denna höst. Dagen Einar, 2024. Varför dog Mahari Baraki, som också har ett namn, som fått vara människa på Jorden – här i Midgårds dalar… Var han inte också min broder ? Hans Blod ropar till mig från marken, om vi ska citera de kristnes Bibel, deras bok de alltid hänvisar till.

Kom han hit till ett nordligt, fruset land – så var det min plikt som människa att visa honom till rätta. Med språk, tankar, ord – och i praktisk handling.

Men att förhäva sig, och vara mer än människa och Humanist, samt Hedning och skeptiker, är kanske inte mödan värt. Vi lever i en orolig tid, men stod Mahari Baraki här, delade han mitt bröd och gick han vid min sida ? Delade han mitt bröd, drack han ur min vattenflaska ??

Lockades han fel av en falsk dröm ? Han begick inga brott, han var bara en vilsekommen städare. Han såg en värld omkring sig, ville delta i den. Han använde de krafter han hade, men kanske kan även han få äras med Tors Hammare, till sist. Han begick inga hjältedåd, vann kanske inga lagrar – men var en enkel vedhuggare, snickare kanhända – ibland…

Låt oss slå ett slag för rättvisa, och få rätt bokslut i livet – inte bara på Tors Dagar, Odens, eller Tyrs. Utan varje dag, så länge vi är här.

 

Unknown's avatar

Dagen Tryggve (repris från 2019-09-25)

by

Idag, säger den gamla svenska almanackan, har Tryggve namnsdag. Redan seden med namnsdagar överhuvudtaget är hednisk, och något den kristna kyrkan alltid försökt förbjuda – säg visste ni det ? Endast utländska, katolska helgon ansågs för något som vi skulle få fira, men vi svenskar skulle aldrig någonsin få hylla oss själva, eller vara stolta över dem vi är. Och så är det i viss mån fortfarande, som vi alla vet. Diverse överhetspersoner försöker fortfarande tuta i oss sådan kristen smet.

Men varifrån kommer då namnet Tryggve, som enligt vissa skall vara ett binamn på Oden, Allfader själv — och ha betydelsen “den trygge” eller “han, som skapar trygghet” ?

Man vet, att det ursprungligen hette Trygws på gotiska, och namnet finns i snart sagt alla Germanska språk, liksom i nutida Tyskas “Treue” eller “Trofasthet” samt engelskans “Truth” för sanning, och slutligen Trua, ordet för Tro – för att tro är också att bekänna och svära en helig ed, att visa just Trofasthet, och att förhålla sig till något.

 

Tryggve Rör är en mäktig gravhög från tidig bronsålder. Den ligger på Tryggön utanför Smögen i Ranrike eller Bohuslän. Tyvärr har kristna vandaler skadat minnesmärket på senare tid genom att resa ett fult och ohistoriskt kors – men det skall vi ta bort !

 

Trygve Bratteli, den norske statsministern från 1970-talet, kanske någon minns, liksom Trygve Lie – generalsekreterare för FN på sin tid. Känd för allmänheten är kanske också Kung Olaf Tryggvason, men hans far – Trygve Olafsson – som ligger begraven just i röset ovan enligt traditionen, känner nog färre människor till. Kung Trygve var hedning, och traditionen om honom kan mycket väl vara historisk sanning, säger arkeologerna – för en vikingatida begravning från 960-talet, då Kung Trygve skulle ha dött, har mycket riktigt konstaterats..

Med namnet “Tryggve” brukar en viss sorts kvinnor idag beteckna en man som är Trygg och säker, och som överser med kvinnliga “snedsprång” av typen otrohet, läser jag på Wikipedia, förresten… Måntro det kan vara sant ? Själv hade jag en gång en gammal chef, som flitigt brukade uttrycket “En gång är ingen gång, två gånger är heller ingen gång, men tredje gången, så ringer fanimig en gong-gong” – Detta sagt angående otroheten inom äktenskapet, vilken jag själv som Asatrogen man också intar en förlåtande inställning till…

 

Karta över Tryggöns rent fysiska belägenhet

Men alltnog, Kung Tryggve var son av Olaf Geirstadalf, den man, som av tradition anses vara begravd i Gokstad-skeppet. Håkon Jarl, den onde ursupatorn, anordnade ett listigt svek med Tryggves äldste bror, Eirik Blodyx, och hans yngre bror Gudröd. Eirik skall enligt vissa källor också ha legat bakom dråpet på fadern, bara för att han ville bli Kung av England själv, vilket han också blev, men detta behöver ingen man tro. Gudröd stämde möte med Tryggve i de Bohusländska skären, för att de skulle fara i Österled sedan, men så sprang han oförmodat upp på land med tjogtals med män i följe. Kung Tryggve – som var större, längre till växten och starkare än alla andra män, hade bara tolv man med sig, och så dödades han av sin yngste bror, säger sagan.

Men en ståtlig grav fick han, och den står där ännu, fastän vanhelgad av kristna kors, som inte har på denna plats att göra.

En lokal tradition om platsen, som jag hämtar från en annan sajt, lyder också såhär:

Det var år 1956 som Karl-Villy Jonson, föreståndare för Vikarvets museum i Lysekil, kontaktades av en avlägsen släkting.
Hon ville överlämna en släktklenod. En spjutspets i järn från vikingatiden, som hade hittats av hennes svärfar Karl.
Som pojke hade han hört historierna om kung Tryggves grav och om hur folk i trakten hade letat skatter i graven,
trots att detta inte var tillåtet.

När Karl blev lite äldre rodde han tillsammans med tre andra ynglingar ut till ön.
De gick upp till röset som var söndergrävt vid tidigare plundringar.
 I mitten av röset syntes en täckt stenkista. De lyfte bort täckhällen, men kistan var tom.
De andra klättrade besvikna ner igen men Karl dröjde sig kvar.
Han tittade in bland stenarna och fick syn på ett rostigt föremål vid sidan av kistan.
Han tog tag i det och fick fram en spjutspets av järn.
Utan att säga ett ord till de andra släppte han kvickt ner spetsen i stövelskaftet och drog byxbenet över stöveln.
Det var ju han som hittat “skatten” och han var rädd för att de andra skulle prata bredvid mun. Han ville inte att historien skulle nå länsmans öron.
Detta hände runt år 1870.

I hela sitt liv behöll Karl hemligheten för sig själv men mot slutet bestämde han sig för att berätta historien om kung Tryggves spjut för sin son.
I förtroende och mot tystnadslöfte berättade han om hur det gick till när han hittade spjutspetsen.
Först på 1970-talet plockades den fram ur gömmorna och ställdes ut på Vikarvets museum.

Vikarvets museum ligger ännu kvar i Lysekil, men inget sägs där om något spjut. Det finns inga foton, inga utställningar eller någonting att finna på nätet – så var är det spjut, som den gamle Bohuslänningen hittade ? Broschyrer och skyltar finns dock – men någon bild på Kung Tryggves förmodade ägodel – nej det har jag inte hittat – och var finns den idag ?

Vårt gemensamma arv får inte gå förlorat.

Inom parantes är det underligt att se, att Geirstad och Olaf Geirstadalf just har sitt namn efter ett spjut. Också Gudröd Veidekonge, vars namn betyder “jägarkung” bland Olafs förfäder, dödades med ett spjut, och än längre tillbaks skymtar en Kung Gandalf Alfgeirsson – en gand är en trollstav, eller ett spjutskaft – så är alla dessa omnämnande av spjut, som beväpning av Vingulmark och Ranrikes kungar, bara en tillfällighet ?

Oden själv var ju spjutbeväpnad, som alla vet…

I år har det hittats nya norska skeppsfynd av samma storlek som Gokstad och Oseberg i Östfold. Kanske döljer sig där mer av Tryggvarnas hemligheter ?

“Ödets Spjut” eller den heliga lansen skall numera förvaras i Wien. Var det spjut, som hittades i Tryggve Rör också en “helig lans” eller en kunga-symbol som Odens spjut Gungner… ? Finns det kvar på Vikarvets museum i Uddevalla ??

 

Unknown's avatar

Efter Dagjämningen… (repris från 2024-09-23)

by

Då vi idag skriver den 23 September 2024 – dagen efter Höstdagjämningen – kan vi notera att det åter varit vad som nog får betecknas som en mellandag i Världshistorien. Inga mobiltelefoner i Libanon eller skepp lastade med Hiroshima-kvantiteter av ammoniumnitrat har exploderat – dvs inte just idag, men annars så….

Från de hedniska kotteriernas inkrökta Värld i ankdammen Sverige – ännu inte drabbat av några större naturkatastrofer eller krig, men fast i en ond cirkel av ständigt ökad invandring och därmed direkt sammanhängande kriminalitet – kan vi notera att halvårsskiftet i stort sett gått spårlöst förbi. Som en god vän från Jämtland en gång sa – Sönderknarkade Miljöpartister inom “forn sed” ger vi inte mycket för – inte heller “Ex-cons” från en fd. Motorcykelklubb i trakten av Finspång, som kring 2014 grundade Nordiska Asasamfundet… De senare har i stort sett gått vidare från de värsta kriminella avarterna – men vad som blir av Sveriges första, av Svenska Kyrkan och den lokala kommunen i Molkom utlovade begravningsplatsen för Asatroende, återstår att se. “Hedniska Tankars” redaktion håller sig som vanligt både skeptisk och neutral, men vi tror inte på någonting utan att ha fått hållbara bevis – ty sådan är vår devis…

Hednabröllop modell USA – But is what we see, really what we get…? Det hela förevigades på Tik Tok – Värdigt och bra ?? – eller hur var det nu igen med födsel, vigsel och dödsel ?

Kanske bara Trumpsk gödsel ??

Från det starkt Kultrkonservativa hörnet – Inget fel med det – men alla hemsidor bör läsas med ett kritiskt sinnelag, utan att man skriker och vrålar oartikulerat om “Jomshof”, “Nynazister” osv osv – så kan vi notera att bloggen “Kulturbilder” – en av många liknande i Sverige, alla med olika politisk hemvist – noterat Höstdagjämningen i alla fall, och inte gjort fenomenet till något annat, än det faktiskt är. Redan det är en framgång i det lilla, och Hedningar emellan, bör vi även hysa en viss tacksamhet.

För dagen publicerar Låtsasliberala DN – ett Sossedominerat Bonnier-medium – en bokrecension, signerad Leonidas Aretakis, men som vanligt när det gäller Bonnier-pressen, säger recensionen mera om recensenten och dennes åsikter än sakinnehållet i sig.

C´est Facile – Mais Oui ! Asatron ÖKAR i HELA EUROPA !!! Sosse-Sverige är kristet, och EFTERBLIVET…. Verklig LIBERALISM förutsätter POLYTEISM !!

 

Den svenska översättningen av Elaine Pagels bok om “Satans Ursprung” ger inget nytt liv åt debatten kring Monoteismen, för sådana böcker – med precis samma tema och svagt underbyggda, humanistiska teser – finns redan i tiotal och hundratal, om någon nu vill eller måste veta. Vi skulle själva rekommendera “Helvetets Historia” av den franske författaren Georges Minois, som avslöjar Judendomens, Krystendumens och Islams ständiga bluff – för att vara kristen är faktiskt detsamma som att tro på något dumt och krystat. Monsieur Minois bok är dessutom bara på drygt 100 sidor, och kan läsas i fickformat – vilket är mycket bättre. Slutsatsen blir densamma i alla fall, och nu får Herr Aretakis, som stulit Spartanen Leonidas namn, faktiskt ursäkta..

“Varför begravdes kristna i forngravar” frågar Forskning & Framsteg retoriskt, i en artikel publicerad 17 September i år, angående ett gravfält vid Landsjö i Östergötland. Hur kunde de kristna direkt anknyta till Hedniskt gravskick vid 900-talets slut – jo, släktskapen avgjorde, och dåförtiden var man bara kristen till namnet, ungefär som med snart över 50 % av dagens svenskar. Hedniska Tankar har redan tagit upp detta ämne minst ett tjugotal gånger genom åren, och noterat att man varken på Birka eller annars följt kristna seder, i vad arkeologer på felaktig och svag grund rubricerar som “kristna” gravar, bara därför att de tror på de gamla valserna om Ansgar…

Snart kommer det Hedniska Skiftet, Polyteismens Seger och den dag då en “svensk”  Statskyrka bara är ett minne blott – Var så säker !

 

Unknown's avatar

Höstblot och Höstdagjämning, Idun och Äpplen… (repris från 2024-09-22)

by

Idag, 22 September 2024 infaller Höstdagjämningen, och vid exakt klockan 14.43.36 infaller den på Stockholms horisont, aningen senare eller tidigare för övriga delar av vårt land, eller det Norra Halvklot Hedniska Tankars redaktion befinner sig på. Det är rätt tid att fira Höstblot, som är att skilja från Skördeblot – Skörd gäller främst brödsäd och mycket annat – Skördemånad är det gamla svenska namnet för Augusti, men den sista inhöstningen innan Alvablotet och sen Slaktmånad infaller först nu, varefter den första vintermånaden kommer. Det vore vanvett och meningslöst new age-prat eller sk “fornsederi” att försöka fira Vinternätterna vid fel tidpunkt, och inte förstå solståndens eller dagjämningspunkternas betydelse – de har varit kända sedan urminnes tider.

 

Även i Britannien  och Avalons dalar gäller detta

 

Det senaste som inhöstas eller skördats, detta år – är äpplen – vilket Statstelevisionen och poeten Björn Ranelid – skåning till börden och tyvärr svårartat kristen – försökt upplysa oss om. För den tidigare Adjunktens poetiska utgjutelser och dikter känner vi Hedningar ingenting – vi har inte läst dem, och vi tänker inte göra det heller, eftersom vi inte har tid för frivers, ens om den deklameras med någorlunda förstånd. Inte heller förstår vi Herr Ranelids dillanden och lallanden om fontaneller och nyfödda barn i samband med äpplen -han påstår sig ha lovat SVT “den allra vackraste poetiska mening” om äppelträd, men det slutar bara med att han förbryter sig emot den goda smakens lagar, om än inte Sir Isac Newtons. Bara i en sak har han rätt – Kivik på Österlen och alla trakter, där äppelträd växer borde vara helig mark.

Idun, gudinnan vars namn betyder “arbete” eller helig Id – till skillnad från konungars idrott- har i alla tider beskyddat just äppelträden, som spritt sig också till det Södra Halvklotet, och nuförtiden också kan odlas i drivhus nedåt Saudi-Arabien, eller importeras från Nya Zeeland, vilket är fullkomligt vansinnigt, och extremt dyrt, om det inte vore för den ekonomiska faktor som heter “stordriftsfördelar” och stavas rovdrift. Mera om Idun kan ni läsa under rubriken “Asatro”, sidan “Idun” på denna länk. Alla minns vi hur Loke lockade Idun ur Asgård, och hur Asarna ständigt föryngras genom Iduns äpplen – alltsammans beskrivs i den prosaiska Eddan. Lögnaren Lasse Liten Lönnroth, professor E-mer-i-thurs från Göteborg, och hans nattståndna inlägg på svenska Wikipedia ska ni inte tro på, lika lite som en viss Linda Skugges uttalanden om Herr Ranelid. Sök sannare källor istället !

I Forspjallsljod, eller närmare bestämt i sjätte och sjunde strofen av “Hrafnagalder Odins” – Odens Korpgalder – beskrivs en annan sida av Idun, hur hon föll från Världsträdet, för att sova i mullen genom en hel vinter – sådant har inspirerat bland annat Sigur Ros från Färeöarna, och flera genuint Hedniska Artister från Sverige, som bandet “Waves under Water” – vars ledande parkonstellation döpt sin dotter till just Idun – hon är idag en blomstrande kvinna på fler år än tjugo, efter att ha vuxit upp i den sant Asatrogna hedniska miljön i Sverige, och inte vansläktats bland “fornsedare” eller avsigkomna knarkare och miljöpartister – vilket ju i många fall blivit synonyma begrepp.

Hrafnagalder Odins räknas som en av den norröna skaldekonstens allra mest svårbegripliga kväden, som det tar timmar eller dagar att tolka och förstå rätt, men musik inspirerad av årstiderna och äpplenas gudinna kanske är lättare att ta till sig, i ny som i nedan, vid skörd som vid sådd.

 

 

Också i Ukraina, vid Dnjeprs nedre lopp och trakterna av Zmievka eller Gammalsvenskby, där ett fruktansvärt krig ännu rasar, odlas äpplen – eller odlades. För tjugo år sedan kunde “Hedniska Tankars” chefredaktör avnjuta äpplen just därifrån, stora som Grapefrukter eller ordinära handbollar, och de smakade som äkta Åkerö eller de gul-röda höstäpplen vi kan äta hemma i Sverige, en härdig och beständig sort, som kan gå långt norrut och inte behöver ruttna bort eller ge klen frukt, som förvildade klaräpplen eller transparente blanche, eller överkultiverade sorter. De totalitära och Monoteistiska krafterna för ännu krig, i Ukraina som i “det heliga landet” och vid Libanons Cedrar – men som vi alltid sagt – “varje land är heligt för dess invånare“ – till och med Ranelid, som tagit sitt namn av gudinnan Ran, och den lid som sluttar mot havet eller i detta fall Östersjön, kan inte förneka sitt nordiska arv. Varför skulle han ens annars ha ett sådant förnamn som han har – men vi Hedningar tilltalar inte folk med enbart förnamnet – detta är ingen amerikansk TV-show á la Oprah Winfrey. Man duar heller inte en president – skulle någon säga “Du” och inte “Vy” som i “Ni” till Volodymir Zelensky, vore det brist på respekt och därmed en oerhörd förolämpning.

 

Idun bars en gång som en nöt eller kärna, svävande som en falk…

 

Känner man inte någon personligen, så använder man inte förnamnet som tilltal, inte ens om den personen vore döende, eller allvarligt skadad. Förnamn använder man endast då man tilltalar barn, djur eller allvarligt dementa. En akutläkare eller vårdpersonal kanske blir tvungna att göra det i vissa lägen, men inte ens i krig tilltalar man en soldat med förnamn – eller rättare sagt – man tilltalar aldrig någonsin en stridande eller kämpande vuxen individ på just det viset – och inte heller gudamakterna…

Från Apuole i Lettland, där Svearna under kung Björn drev in skatt på Ansgars tid, och stiftade fred helt utan att staden behövde brinna eller läggas öde, är Apelns namn bekant. Likadant förhåller det sig med Apalle i Mälardalen, där en stor bronsåldersboplats finns. På exakt samma sätt är det med etymologin för Avalon, Kung Arthurs sägenomspunna ö, en gång namnet för hela Britannien.

Närheten till det keltiska Bretagne, där cider görs – liksom i England – gör sig också påmind, ty äpplen ger både mat och dryck för människor, såväl som djur.

Hesperiderna gyllene trädgård, belägen långt västerut enligt de gamla grekerna, var fylld av de härligaste äpplen. Även skånska kulturpersonligheter som Lars Wilks – som ägnade just dessa äpplen en installation, och den tidigare Jörgen Nash på Drakabygget – som nästan ingen minns längre – tyckte om äpplen, och lät anlägga äppelträdgårdar. Wilks begick vad som förefaller vara ett arrangerat självmord, tillsammans med en säkerhetsvakt – i en tragisk trafikolycka efter att ha besökt en nära vän på konstfackskolan i Stockholm. Herr Nash dog av naturliga orsaker, men båda var de hedningar, rebeller, kulturellt obesmittade av all Monoteism och kristendom, även när dessa kväljande läror hela tiden omgav dem. De sökte sig vidare länder i Europa, eller kanske bortom dess gräns.

Ett annat exempel på ett med äpplen översållat land är Amerikas Mellanväster – kring Ohio, Minnesota, Ontario och angränsande stater – där en viss “Johnny Appleseed” eller John Chapman – som han egentligen hette – en fullt historisk person – gick Iduns och Hedendomens ärenden. Till och med lokala indianstammar lärde sig uppskatta hans händers verk, fast han var en vit inflyttare.

Alla dessa länder och trakter är alltså rika på äpplen, som av de kristna utnämnts till Kunskapens frukt – och som de därför dumt nog associerar med ormar och ondska.

För tillfället har man firat “Last night of the Proms” med än mer musik i Londons Albert Hall i Veckan – “Hedniska Tankar” firar på värdigt sätt en avslutning på höstblotet, med klassiska toner ur våra stereohögtalare, sent om söndagskvällen.

Kungliga Vetenskapsakademien, förresten – bar en gång – kring 1739 – bilden av en gammal man, planterande ett äppelträd som sinnebild och devis. Visserligen omgiven av vad som verkar vara en palm och ett rönnträd – men sämre symboler kan ju finnas…

 

Unknown's avatar

Ett HEDNISKT HUSHÅLLSTIPS på en FRIGGS FREDAG

by

Som bekant tillhörde alltid Fredagarna gudinnan Frigg i Västnorden – och hon var hemmets och härdens gudinna, Valhalls husfru och Odens rätta maka. Det var bara i Östnorden, och på den Europeiska kontinenten, som man hyllade Freja så gott som varje fredag istället – och man skall INTE blanda ihop dessa helt olika gudinnor till en, därför att de representerar kvinnor i helt olika åldrar, har helt olika funktioner och helt olika utseenden. Vi befinner oss ännu i medio av Thorre månad, och verkligt Asatroende som vi är – och inte falska “New Age” personer, aningslösa och fördummade “Multikulturalister” eller anhängare av någon fake “forn sed” så håller vi hårt på vett och sans i vårt Hedniska Hushåll – precis som själva Frigg…

ÄPPELVIN kan ALLA svenskor och svenskar göra av RÅ-MUST – och vad den Nordiska NATUREN ger oss…

De av våra läsare och läsarinnor (nej, något tredje gives fortfarande INTE !) som i tid har förberett sig för en vinter och varit kloka och förutseende att samla in färska äpplen förra hösten – de trivs och växer väldigt bra i vårt land vet säkert, att det finns många musterier i landet nuförtiden – men att pastörisera sin must är bara dyrt och onödigt. Man behöver inte heller importera äpplen från Saudi-Arabien eller Nya Zeeland, utan kan plocka dem i varje stadsträdgård, villakvarter och ute på landet – ja nästan överallt – i de mest urbana av miljöer.

Under en normal svensk November är det fortfarande ca 4-5 grader Celcius ute om nätterna. Tro inte på de “Galna Gretornas” halvdebila tjafs om “ääuubääh…ioughouft Kliimatföääändringar” för det stämmer ändå aldrig. På bronsåldern var det ändå 4-5 grader varmare än nu i Norden, och ändå överlevde våra förfäder utmärkt väl – helt utan någon modern teknik överhuvudtaget – och klimatet har alltid förändrats – inte minst vad avser det sociala klimatet i vårt land, som nuförtiden är inställt på hat, hets och vild personförföljelse emot snart sagt varenda medborgare och medborgarinna, som vill tänka själv och som inte följer Pöbeln, media eller Oklokratin i Media – för svenska media och helavår journalistkår består som vi alla vet av Okloka människor…

Har ni så lite äppelmust, helt opastöriserad – så kan det hända att den börjar jäsa av sig självt – för nuförtiden jäser det också i folkdjupen, och ibland de etniska svenskarna, som blir färre och färre, också i sitt eget land – det enda land de äger och någonsin haft... Alla äpplen har lite vildjäst i sig, nämligen – samt stora mängder socker, vitaminer och användbara, lättsmälta kolhydrater, fria radikaler som gynnar er celluppbyggnad och mycket annat. Under hednisk tid visste man såklart att äpplena tillhörde Idun, och smakade extra gott just om vintrarna.

 

“Medan det jäser” var en bok av Smålänningen Albert Engström… Är han kanske bekant ?

Under Julen, December och Januari däremot är det alltid Minusgrader i vårt land – förr eller senare kommer ett par ordentliga frostnätter – och det krävs bara några dagar för att er spontanjästa äppelmust skall smaka som gott vin, eller “Äpfelwoi” som man säger i trakten av Frankfurt am Main, där man tillverkat Äppelvin ända sedan före romarna – som införde odlingen av vindruvor till Germanernas länder – även om Vindruvan växte spontant här med – redan under vår bronsålder. Frosten gör slut på jästsvamparnas aktivitet, helt naturligt – och såhär tillverkar man också “Eiswein” i Tyskland, eller Champagne i franska källarvalv – ifall ni inte visste det.

Har ni er råmust i vanliga plastdunkar, så kan ni nu ta in dem från altanen, vedboden, balkongen eller var ni nu förvarar dem – utomhus eller i en vanlig jordkällare, kanhända. Vildjäst kan vara både över- och underjäst, men oavsett var i era kärl och dunkar den avdödade jästen – som försvann i kylan – nu har samlat sig, kan ni enkelt sila ifrån den genom ett vanligt kaffefilter, till exempel. Har ni en brasa med björkved, elelr lite träkol, så får ni “aktivt kol” helt naturligt, och kan börja bygga era egna kolfilter i kolonn, och en sådan kolonn kan ni enkelt göra till och med av gamla konservburkar eller glasrör.

Vi i vårt ASATROGNA hushåll har VÅRA GUDOMAR MED OSS och har erhållit IDUNS OCH FRIGGAS VÄLSIGNELSE som ni TYDLIGT kan se på den översta bilden i detta inlägg.

 

Vårt äppelvin smakar alldeles utmärkt, det kan vi försäkra er – och vi behöver inte filtrera det alls, som man gör i Frankfurt Am Main, Sachsenhausen och restarangerna där, belägna intill några större NATO-baser och en av hela Världens största flygplatser. Vi Hedningar från Norden klarar oss utmärkt ändå – som vi gjort i hundratals och tusentals år.

Att tillverka äppelvin på det här viset är INTE OLAGLIGT ens i Svea Rike, där Islams Sharia numera råder, och där myndigheterna vill beskatta och besnatta envar individ. Vi får bara fram en alkoholhalt på 4-5 volymprocent, och för övrigt spär vi ut den färdiga produkten med en del vatten, som ni själva kan se – ur en gammal karaff, av en modell som på sin tid tillhörde de numera illa fungerande statsjärnvägarna, gemenligen benämnda SJ. ” Genau so  kann mann auch machen !”

 

Det SKALL vara ORDNING på Torpet !!

Och vi skall lära er FOLKETS LAG – Fast den ej står att läsa i Bok (fritt citat från Elmer Diktonius)

Vi vill tillägna detta inlägg alla våra bröder och systrar i Samfundet Särimner, men särskilt vår gamle vän “Mad Mats” från Hässleholm, och BA 01, Bosnien, 1993 – 94. Han finns omnämnd också i bokform – tillsammans med ett fordon som blev utslaget, och som han dåförtiden färdades i. De sista exemplaren av PBV 302 rullar nu i Ukraina, medan vi själva åldrats, och är förhindrade att var med – än så länge – men kanhända kommer andra dagar inom kort, detta år – som benämns 2025.

När vår Mats togs ur den skolan, var det ingen hemma i Såsialdemokratins och Hängbröstvänsterns Sverige som alls brydde sig om honom, och vad han upplevt – mer än vi, förstås. Alkohol är ett farligt gift, om så den görs av äpplen och bränns till sprit eller Calvados, för av sådant kalvar man. Och han var blott ett år yngre än vad vi nu är, då vi var äldrekursare till just honom. Numera – eller senast vi hörde något från vår Broder, som blev en Ratad Tosse i Ratatosks domäner – så var han spelutvecklare, och sysselsatte sig med programmering och strategi ute på den fria marknaden, som det så vackert heter. Människorna har sin öden, liksom böckerna “Habent sua fata libelli” sade man under romersk tid – om böcker – och “Sie können uns gern Haben !” betyder något helt annat på modern tyska – ifall någon av er därute nu behärskar något annat språk än engelska och svenska, förstås..

Vi avslutar denna vackra fredag med en sång, utgjord av Skånsk Zydeco från år 1990  med “Mange Magnet” (som varit slöjdlärare) och bandet Joddla med Siv som faktiskt INTE är officiellt upplöst.

Ty SÄRIMNER lever evinnerligen, och kan icke tystas – sannerligen sannerligen säger vi eder detta, ack ni HEDNA och LUDNA

(text från 2025-01-07)

Unknown's avatar

ASATRONS DAG – Och Hedniska Tankar firar Slaget vid Svolder…

by

Idag är det den Nionde i Nionde, och det är En Odens Dag. Talet nio har stor betydelse i Asatron, som jag redan förklarat för er när jag skrivit om Naud-runan, Ödets och Nödvändighetens runa, och detta har lett till att en del Asatroende velat utropa en dag för Asatron av den anledningen. Dessutom är detta – enligt traditionell historieskrivning – dagen för Slaget vid Svolder, då den kristne förtryckaren Olav Tryggvason slutgiltigt besegrades av tre förbundna konungar, som styrde hela det fria Norden, nämligen Ladejarlen Erik Håkonsson av Norge, Olof Skötkonung av Sverige och Sven Tveskägg av Danmark.

Olaf Tryggvason enligt den nu verksamme norske konstnären Anders Kvåle Rue

Redan i början på 1900-talet erkände de kristna historikerna att Olaf Tryggvason var en ond förtryckare, som kristnade Norge med dråp, tvång, eld och svärd. Det gäller inte minst Carl Grimberg, som skrev det nu klassiska verket “Svenska Folkets Underbara Öden“ och som beskrivit den kristne förtryckaren med följande ord:

Så drog han med en stor här och åtföljd av kristna lärare från bygd till bygd utmed kusten, lockade och tvang bönderna att antaga den nya tron. Dem som motsatte sig straffade han hårt. Somliga drevos ur landet, andra dräptes eller stympades. — — Så lyckades Olof ”härja Norge till kristendom”. Men hans våldsamma, stundom fasansfullt grymma behandling av hedningar skaffade honom många hemliga fiender, som skulle begagna tillfället, när det kom…

Olaf dog en rättvis död ombord på Ormen Långe, sedan också Einar Tambarskälve, som överlevde slaget och som otvivelaktigt var Trönder och Hedning, funnit att han inte var en god kung. Enligt vissa sagor skulle Olaf simmande och dold under sin gyllene sköld ha tagit sig från skeppet under vattnet och slutligen hamnat i Polen, där han hade vänner bland de kristna. Den versionen cirkulerar bland annat genom Flateyarbok, som skrevs minst 380 år efter då slaget vid Svolder verkligen stod, men dess innehåll behöver ingen tro på.

Bland annat skrev 1380-talets kristna krönikörer att man på 1100-talets början och under korstågen i Palestina återfunnit Olav som munk i ett Syriskt kloster, talandes norska, vilket skulle innebära att Olaf under tiden blivit över 140 år gammal ! Kristna Krönikörer har också skyllt hela slagets tillkomst på Sigrid Storråda av Västergötland, tillsLundaprofessorn Lauritz Weibull på 1920-talet började hävda, att Sigrid Storråda skulle vara en helt fiktiv person. Polska historiker, däremot, anser än idag att hon i själva verket hette Sygryda Swietoslawa och var polska, och att det skulle vara Västgoternas folkstam (som ju genomkorsade Polen) och inte Västgötarna hon hörde till, men det motsägs av Heimskringlas berättelser, som har tydlig faktabakgrund. Polackerna säger också, att hon levde 980 till 1014, vilket innebär att hon skulle ha varit 18 år när Olav Tryggvason friade till henne, 20 år när slaget vid Svolder stod år 999, och att hon skulle ha dött 34 år gammal.

Vissa detaljer i berättelsen om Slaget vid Svolder behöver man inte betvivla. Så till exempel är alla källor – och av dem finns det minst 5 vedertagna – helt eniga om att Kung Olaf hade 11 stora skepp i sjön, varav ett var Ormen Långe, ett annat Ormen Korte och ett tredje hette Tranan. Ormen långe var 74 alnar långt, vilket innebär att det var över 40 meter i längd överallt. Skeppet hade “34 rum” eller roddarbänkar, och kunde alltså ta 68 man, plus en fjärdedel extra för segelföringen, om vi räknar efter hur de största långskeppen vanligen seglades. Det betyder minst 86 man ombord, räknat med Kung Olav själv. De andra skeppen var förstås mindre, men man räknade alltid jämna “aettir” eller åttor när det gällde roddarbänkarnas fördelning – Ormen Korte måste ha haft minst 24 rum, och Tranan var antagligen inte mindre den – det ger 60 + 60 man ytterligare, och så kanske 600 man på de övriga skeppen.

Kung Olav kan ha förfogat över minst ca 800 man, medan hans motståndare antas ha fört i allt mellan 71 och 131 skepp – vilket blir en väldig härskara på kanske 4260 – 7800  man. Erik Jarls “Järnbården” (inte “baggen” som det felaktigt står på Wikipedia, det rör sig om ett skepp med järnskodd ramm och köl) lär ha haft 164 bänkar, och varit det största Långskepp som alls konstruerats – ifall vi tror på det, hade det skeppet 406 mans besättning…

Ormen långe rammas under slutstriden, enligt den norske 1800-tals konstnären Otto Sinding

Däremot är forskningen fortfarande oense om var Sjöslaget vid Svolder egentligen stod. Enligt traditionell uppfattning, och vad som står i några av källorna från Island, var det på en plats mellan Sverige och Danmark, vilket traditionellt har utpekats som hitom ön Ven i Öresund. Sagorna talar uttryckligen om vilka personer, som var ombord eller ledde Olof Skötkonungs flotta, men Lauritz Weibull menade trots det att hela slaget skulle ha varit av mytisk karaktär, bland annat slutscenen, när Olaf Tryggvason simmar därifrån, dold under sin gyllene sköld, anser en del mindre seriösa historiker vara kalkerad på en bronsåldersmyt om “Solbåten” – och den egyptiske solguden, som också slogs emot en här av tre förbundna konungar, vid varje dags middagshöjd, då ju solen skenbart står stilla, högst upp på himlen.

Se nedanstående hällristningsbild från Östergötland, till exempel, som antas visa en dykande man med lina, flera skepp, och sköldar eller solsymboler…

 

 

Men låt oss glömma dessa spekulationer. Det finns forskare, som velat motbevisa självaste Napoleon Bonapartes existens, och på skoj – som en ren parodi – försökt omtolka honom till Apollon, enbart på namnlikheten – och syfta på myten om hur Apollon dräpte draken Python, vilken var “revolo” eller krälande – jämför ordet “Revolution” som i “Fransk revolution”. Tala om “slamkrypare”…

Olaf Tryggvason och Slaget vid Svolder var ändå handfast verklighet, och så var hans skepp – som visst inte tillhörde någon “solgud”. Man vet, att det vid Kaupang i Norge finns stapelbäddar med exakt de mått som anges för “Ormen Långe” i Olafs Saga Tryggva, tillika Naustar eller båthus. Det fanns så stora skepp, och ett av dem kan mycket väl ha hetat just “Ormen Långe”. Baserat på en del skaldekväden om att slaget vid Svolder stod “i Söder” och “på andra sidan havet” (både Halldor den Okristne och Hallfred Vandrädarskald skriver, att det var så) har fått Mats G Larsson – under 2000-talet – att anta att det skulle vara nära ön Falster som slaget stod, medan de flesta förordar Greifswalder Bodden, där det både finns ett smalt och grunt sund, samt närhet till Polen, som Olaf Tryggvason skulle ha simmat över till. Både Ven i Öresund och Falster är fullständigt orimliga, förutsatt att den sena detaljen (från 1300 talet !) om kungens simtur är sann.

Östersjöns sand döljer alla spår – än så länge. Fartyg har gått under där om höstarna, färjekatastrofer har inträffat liksom många slag – så låt oss återvända till den handfasta verkligheten…

(inlägget skrivet 24 Augusti 2024)