Unknown's avatar

LÄSARBREV från signaturen Bi Varg – Andliga hågkomster i sommarvärmen

by

“Hedniska Tankars” redaktion om tre personer får ibland läsarbrev, och efter att ha publicerat signaturen “Bi Vargs” tankar om Beowulf den 7 Juli i år (se tidigare inlägg) får vi här – mitt i sommarvärmen och semestersäsongen – publicera ett inlägg med andliga hågkomster, drömmar och syner. Sådant är vanligare vintertid i Norden, då snön ligger tung, och Alvablotets tid eller Midvintern sänker allt i mörker, och ger oss mer kontakt med förfädren och det andliga – Sommaren är en tid när de flesta av oss är aktiva länge, och i det moderna mediabruset finns det knappt tid för oss att uppfatta andra dimensioner i tillvaron. 

Det Norska “Draumkvaedet” upptecknades först på 1840-talet i Telemark, men innehåller rent hednisk och halvkristna drömsyner från tidig medeltid – likt det sena kvädet “Solarljod” i Eddan…

 

En gång i tiden redigerade “Hedniska Tankars” äldsta kvinnliga redaktionsmedlem ett såkallat “fanzine” om drömmar och seriös drömtolkning, men det var på det nu fjärran 1980-talet. Härpå låter vi “Bi Vargs” hågkomster och syner förbli i huvudsak oredigerade, och låter dem bli publicerade här, till den nytta och nöje det nu hava kan. En sak är säker – de gamla gudamakterna lever, för många har sett dem – “Grutte Gråskegg” i “Draumkvaedit” är ingen annan än Oden eller Odin själv, som leder Åsgårdsreien – som många sett själva i nätter av storm – också “Hedniska Tankars” chefredaktör – men sådana syner skall man vara försiktig med.

 

Det vet du nog vid det här laget att det kommer att ske, men vi har tid, tecken kommer ges om tiden börjar rinna ut. Jag ska berätta om min enda säkra händelse med Oden, trots min ringa kunskap (inlästa) har jag vissa egenskaper eller höjder inom mig själv jag under många år visade för världen som är och komma skall. Som jag skrivit tidigare om du minns har jag sett Freyja (Krigsgudinnan för mig, ingenting annat då jag valt bort allting annat eftersom jag smakat det i livet redan) Framför månen, en natt jag satt i tårar på en icke elektriskt belyst kyrkogård ståendes på en höjd, detta var väl 8e natten jag spenderade där någonstans kring, jag hade upprepade nätter varit på samma plats (viktigt då de förenklar det hela för svar) det var sommar, trots det sägs vara lättare att höra dem om vintern gjorde jag försök på försök och talade om allt, all jävla smörja vi satt oss i under nuvarande tid vi leva i, allt ifrån regnbågstramset, politikers och höjdares lögner, problem mina vänner och närstående nämnt för mig under livet, även så om det gått +10 år sedan det sades. Jag berättade om vår situation och även min, sist. Att ingen av oss fick en chans att visa vad vi gick för och att det nu var för sent, på det sättet som sägs är “det enda” jag gjorde liknelser och talade om kristendomen och att jag träffat många, men att väldigt få var som jag, att det måste finnas en plats för såna som oss och mig, jag sa att vi låg i rännstenen, berusade av all möjlig skit, jag talade om att de hjältarnas tid är över och gjorde även liknelser här, att det kändes som omöjligt utan att bryta lagen, deras lagar de satt opp. Jag vet att livet fortsätter och att vi på något sätt är sammanflätade, jag tog alla liknelser, löjliga som till syntes riktiga eller möjliga enligt vetenskapen, om man sett mycket sci-fi

 

Att valhall kanske är dit man ska I LIVET, om man kunde tänka sig dit. Att himmelriket är stort och en stor sortering sker, jag visste att jag inte bar någon ondska inom mig förutom när jag ser den och då vill jag alltid taga strid emot den, som oden påståtts sagt, när och om han vandrade som människa. Men blodlinje-sagorna som med tiden blir gudasagor, jag visste att det fanns något mer eller både och.

Till slut klev hon som jag tidigare skrivit fram, framför månen med en blå dimma runt som ställde sig som en “romb”? runt den. Med spjut och sköld av eld, solens strålar till rustning. Efteråt ställde sig någon rökvägg framför träden som och skickade något grönt mellan sina toppar den natten, som norrsken, nästan, men det var natt och jag såg något som jag är osäker på om någon som stått bredvid mig hade sett, det gröna svepet av microliv som jag vill tro att det är, man kommunicerar med via exempelvis känslor eller något annat. Rökväggen såg jag likt igenom, där var en underbar sommaräng, en vagn jag antar hästar kan dra, och en grep helt av trä med tre piggar på. Nu när jag googlar Elhaz, Algiz för står jag mer. Det kunde tydligen även betyda människa, vet inte riktigt om google har rätt, men fick som sagt ingen verbal tradition till mig men mycket hittar jag inombords när jag ensam visar respekt eller glor i elden. enligt google:

  “Elhaz (även känd som Algiz) är den femtonde runan i den äldre futharken och representerar bokstaven “z”. Den symboliserar skydd, försvar, en älg och ett vasst gräs. Inom nordisk mytologi och magi har den traditionellt ansetts vara en av de mest kraftfulla skyddsrunorna. [1, 2, 3]”

Jag minns att jag i Lindesberg, fått mer beskyddande saker till mig i nån rökig bild som gått rakt igenom mig, men där var det en massa, vad det nu kallas, stora trästumpar med fjädrar, ristningar och annat på sig sveptre rakt igenom mig. Vissa skulle säga att allting var en hallucination men eftersom att allting jag senare fått till mig också stämmer när man väl hittat en betrodd källa, med vad jag känt att det ska betyda utan att alltid kunna uttrycka mig verbalt i dessa.

Såg en gång vid ett tillfälle runan uruz brinna i skyn, sett ljusvarelser stråla sig ur ett stearinljus i mitt rum, direkt efter den första (manliga) av dem, kom till mig i hjärnbild nedifrån gatan och en sekund senare stodo han tätt bakom mig i mitt fd rum, jag hoppade till lite och sa “Oooh helvete va du skräms, kunde gett mig en hjärtinfarkt, du får gå in genom dörren fattar du väl, gå in med mig nästa gång” Efter det tittade jag mot ljuset som brann bakom mig där jag satt och skrev på de senaste händelserna för att försöka kartlägga allt som hänt och vad som var på riktigt eller inte. En sanning är att oavsett vad jag hade stoppat i mig eller vilket skick jag än var i så blev jag spiknykter och helt klar i huvudet när någonting från dessa världar närmade sig, efter Freyja hade visat sig exempelvis blev allting helt tyst.. röd tråd är svårt men jag undrar om jag nämn vad som hände i mitt rum när jag återvände från kyrkogården den natten? mer om det i slutet av denna text.

När jag tittade mot stearinljuset i mitt rum strålades en eldvarelse till ned sittandes i min säng ur ljuslågan.. jag hade en symbolisk ring och en egen bön jag skrivit eftersom jag tröttnade på alla kristna banala upprepningar och ännu mer på det löjliga nykristna jag fåtalet tillfällen deltagit vid, men jag för inget krig mot dom utan skulle egentligen ha en värld där man slipper ta andras friheter ifrån dem, problemet är att det upprepade gånger lett till undergång när man tillåter vad som, de bryter ned lite i taget och ändrar i micro tills det slutligen är makro och ondskan spelar ut dumheten, jag citerar: “Academia and knowledge is like prostitution and love” Jag minns att jag försökte med allt, “sälja min själ“, gifta in mig, utföra uppdrag, vara livvakt, tas in och kastas ut om det inte skulle fungera, jag sökte helt enkelt efter någon som kunde ge mig order utan att jag skulle behöva ifrågasätta eller ha en bättre plan själv.

Som du säkert minns går jag den långa, långa vägen här och läser egentligen så lite som möjligt, bläddrat mycket i bibeln och varit inne endel på runeberg och det var egentligen där jag hittade mig själv.. Här kunde jag läsa och stanna opp, tänka ett tag sedan bara fylla i och varje gång hade jag rätt, någonting hade kontakt med mig dessa nätter, de döda? Allfadern? Skaparen? Utomjordingar? Du vet säkerligen hur det kan slå runt i huvudet på en obildad, men jag togo ändå opp kampen för sanningen.

Tillbaka till rummet och ljusvarelsen.. Jag ställde mig opp mitt framför henne och såg likt telepati en liten ring strålas i eld mot mig och jag svarade mycket senare med: “Enkel och elegant, aldrig sämst men ofta bäst, fungerar i alla rum” Och förmodligen i alla tider, lika högt stående. Efter detta drog dom tillbaka till?? Solen? Det finns ju sniglar som skapar stålpansar för att leva vid vulkaner, räkor som lever runt lava på skyhöga temperaturer och nu till det sista som hände natten jag såg Freyja.

Så långt en av våra läsare, som skicat med ovanstående bild från “Det Sjunde Inseglet” – en film av Ingmar Bergman, som – visserligen med kristna och medeltida motiv, men innerst inne Hednisk i sin livssyn – präglat flera generationer svenskar under 1900-talet. En gång försökte vi utan framgång förklara dess innehåll och betydelse på det rent djuppsykologiska planet för en tjeckisk väninna, som så att säga alltid gått Frejas ärenden – men likt Bibi Andersson – som spelar Gycklarens hustru – var hon alltför ung för att förstå någonting av detta. Nils Poppe, som spelar narren Jof – var vid filmens inspelningsår 59 år gammal, men gjorde en av sina bästa och mest seriösa rolltolkningar – egentligen var han aldrig komiker – vilket är känt av de som kände hans livsöde eller hans tidiga år. Han var heller aldrig kristen så det störde…(för att citera min gamla farmor).

Så – visst existerar både Freja, Freya, Freyja och Oden, Odin – gudarna har många namn – men människorna varseblir dem ofta otydligt, och såsom i en spegel – efter varje människas förutsättningar. Vi kan uppfatta delar av det gudomliga eller översinnliga, men inte dess helhet – då vi är begränsade väsen med kort livstid, och ibland lägre varseblivning än vi borde ha

 

 

 

Unknown's avatar

Jawad Mofrad om Rigveda, Modern Fysik och Skapelsemyter

by

Nu över till ett inlägg från Jawad Mofrad, “Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem och trogne bidragsgivare:

En förklaring av Big Bang med Einsteins relativitetsteoriformler och Rig vedas kosmiska ägg…Om vi ​​generaliserar relativitetsteorins formler om materia/energi med ljusets hastighet åter till Big Bang, når vi intressanta resultat. Relativitetsteorin säger att om vi vill förflytta ett objekt med ljusets hastighet krävs det en oändlig kraft, och detta är omöjligt. Men om vi föreställer oss att den ursprungliga mörka materian exploderade i etern av dess oändliga gravitationskraft i dess centrum och att den mörka materian själv (urrymden) förvandlades till elementarpartiklar av ljus, möjliggjordes denna omöjlighet i det tidiga universum. Den mörka rymdens dimension krympte längs rörelsen, tidsdimensionen expanderade och massan av den mörka rymdens (mörka materians) massa förändrades från relativ noll vid dess oändlighet till massan av en foton:

l = ḷ . √ (1 – v²/c²).

t = ṭ / √ (1 – v²/c²),

m = ṃ / √ (1 – v²/c²),

Big Bang var alltså som uppsprickandet av Rig Vedas kosmiska ägg:

I hinduisk mytologi är det kosmiska ägget känt som Hiranyagarbha (bokstavligen “gyllene livmoder” eller “gyllene ägg”) och Brahmanda [Brahma (stor, vidsträckt) och anda (ägg)]. Detta har sitt ursprung i Rig Veda och representerar universums ursprungliga källa. Ägget flyter i tomhetens mörka, kaotiska vatten och splittras så småningom, vilket ger upphov till Skaparen och hela verkligheten.

 

Nu kan vi fråga oss – gäller Rig Vedas Indo-europeiska sanningar också Asatron ? Jo, faktiskt…. “Veda” som i vedaböckerna betyder “vetande” på sanskrit, och det är ingen tillfällighet.

I Voluspás första strof heter det att “Aur var Alda, tha ekki Var….” vilket kan verka motsägelsefullt. Asatron har i och för sig flera skapelseberättelser, eftersom den råkar vara en Polyteistisk-Humanistisk religion, exempelvis är berättelsen om Ur-kon Audumbla och urjätten Ymer påverkad av Mithraismen, och dess skapelseberättelse – samt det gemensamma Indo-Iranska arvet….

Men – Nordborna gick ännu längre.  Att något, som hette “Aur” fanns före allt annat, eller var “äldst” – ordet “Alda” är härlett just ur “ålder” – och betyder alltså först, i första början, urspungligen – är kanske svårt att begripa. “Aur” betyder sten, grus, massa – en oerhört fin partikel, mindre än ett sandkorn – ordet finns också i den moderna svenskan som “ör” vilket syns också i ortnamn som “Örebro” – bron vid det grusiga eller sandiga vadstället.

 

Världsträdets Yggdrasil – Kausualitetens träd – öses också dagligen med den vitaste och finaste Ör av Nornorna, får vi veta i Eddan – se denna danska bild från tidigt 1900-tal. Här är det det förflutnas Norna Urd – eller Ord – om utför det arbetet. Minst nio världar finns i Yggdasil, får vi veta enligt Eddan – ja – alla tänkbara Världar eller verkligheter, eftersom kausaliteten gör att antalet verkligheter är oändligt stort. Redan i själva skapelseögonblicket finns ett plus eller minus, ett vara eller icke-vara, och det är kausalitetsprincipen, Yggdrasils första gren. Varje händelse, som inträffat sedan dess – bildar en ny gren på trädet – men något “ägg” fanns alltså inte i Asatrons skapelseberättelse enligt Voluspá.

Det var fråga om en oerhört sammanpressad massa, en Singularitet, säger oss den moderna fysiken. Planck-tiden, en tidrymd som varade mindre än 10−43 sekunder, var det ögonblick, “då icke-vara” fanns, “tha ekki var” med Eddans ord. 

Ginnungagap, den mörka materien och själva Världsrymden, fanns också med i Eddans skapelsemodell, som mycket väl överensstämmer med modern fysik – liksom Rigvedas Indoeuropeiska myt.

“Eli-vaugr” eller Eli-vågorna, kallare än det kallaste i form av kyla som finns i Midgård, är Norrskenet, men också elektrisk energi – Thor – åskans och blixtens herre – vandrar ju dagligen genom dem fram till Asarnas tingsplats – Nordborna visste vad Bärnsten var – och att bärnsten kan alstra små blixtar, om den gnids emot ylle eller någon form av päls, till exempel. De trodde aldrig någonsin på ren vidskepelse, som att Norrskenet skulle vara “de dödas andar” likt schamanistiskt sinnade eskimåer och samer – för de var ett praktiskt sinnat folk, som utvecklats bortom ett såpass primitivt utvecklingsstadium. De hade redan astronomiska observationer, början till en naturvetenskap.  Vi vet – tack vare modern fysik – att fotoner från solen bildar Norrsken när de träffar de högre lagren i vår planets atmosfär – och att den kosmiska bakgrunds-strålning som finns mellan galaxer och stjärnor är mycket mycket svag, kanske någon hundradels grad varmare än den absoluta nollpunkten ifråga om temperatur. Nordborna förstod allt detta, de anade att världsrymden var full av ett oändigt antal världar, badande i i kosmisk kyla.

 

Bildkälla: Rymdstyrelsen, Sverige

Jämför detta med de kristnas Idioti om “guds ande svävande över vattnet” eller buddhismens tro att jorden är en platt skiva, vilande på fyra enorma elefanter, som i sin tur står ovanpå en jättelik sköldpadda som flyter ovanpå en Världs-ocean, eller de i och för sig avancerade forntida Egyptiernas svammel om att skaparguden Chnum skapade det första människoparet av koskit och lera ovanpå en drejskiva.

Allt sådant är struntprat, har det visat sig – men Eddan och i viss mån Rigveda stämmer förvånansvärt väl med den moderna fysiken, eller vår nutida naturvetenskaps syn på hur Världsalltet uppstod – och inte bara det. 

Sentida islänningar har lagt till, att Aur kan övergå i Odh – som i Odhin eller Odin, Oden.

Materia och Energi är utbytbara storheter, det vet vi redan via relativitetsteorin – ur energi kan materia uppstå, och tvärtom. 

Men antag nu, att en del av materien – med tidens lopp – utvecklas bortom “Ymer” eller “Audumbla” och andra dimmiga, töckniga begrepp. Materien blir till sist medveten om sig själv, levande varelser och till sist även människor kommer till genom ren utveckling – kunskapen uppstår – för Oden är ju just runornas och kunskapens gud, det förtätade vetandets symbol.

Allt detta visste våra förfäder redan, men de kunde inte helt beskriva det i moderna, exakt vetenskapliga termer. De gissade och drog slutsatser – oberoende av Monoteism och totalitära läror som Islam eller Kristendom. De såg Världsalltet välva sig över deras huvuden i Vinternätterna – och de gissade RÄTT !

 

Unknown's avatar

“Bögens Vecka – Snart så får det räcka !” Tjosan Hejsan – Fältpräster, Piss-koppar i “Missions-provinsen”, Grevar och Pultroner !

by

Svenska akademins ordbok borde inte saknas i något hem. Här på Hedniska Tankars redaktion – som för närvarande turnerar i landsorten, skrattar vi gott åt de kristna i sommarvärmen.

De slåss inbördes och är något av det mest inkonsekventa man sett – de följer ju inte ens sin egen bibel längre, utan vänder kappan efter vinden och predikar kladdigast möjliga analsex och fjolleri, eftersom det som vanligt skall “prajdas” friskt i år.

Bög-skvalet sköljer över oss alla. Förståndshandikappade, feta kärringar och gamla gubbar i 60-70 års åldern skall stå i minimala tanga-trosor på Stockholms gator och “twerka” inför treåringar och småbarnsföräldrar – och inte bara där – det skall förstås ske i alla andra städer också, även minsta landsortshåla – med “Svenska” Kyrkans, Såsialdemokrutternas och Centerpaskits bistånd – bland alla andra organisationer som tycker att det är helt okej att sexualisera hela det offentliga rummet – så länge det inte handlar om Heterosexualitet och framförallt manlig sådan – nej usch usch och fy – då blir det ju pornografiskt, ja “brott emot Väädegjunden” och “Könsmaktsordningen” som vanligt..

Ja, Tjänis Könis ! utropar vi därför frejdigt, så det hörs över halva stan… “Prajd” på er – era Thisbor, Tvestjärtar och Korvryttare !

 

Risk för skurar… Kanske bäst skydda minderåriga från Bög-skvalet i sommar – eller vad tror ni ?

 

Någon som inte tror på “Bög-skval” – inom “Svenska” Kyrkans eller rättare sagt Den Evangelisk-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten (förutom Asatro och möjligen “samisk” religion finns inga “Svenska” religioner ellr kyrkor) – är den sk “Biskopen i Missions-provinsen” – Roland Gustavsson. Han har nämligen ganska nyligen skrivit en debattartikel, i vilken han tar avstånd från hela Homo-spektaklet, Lesbytarianerna och Presbytarianerna, ja hela himla byket. Biskop eller kanske Piss-kopp – välj nu själva bäst ni gitter, kära läsare eller läsarinnor – för det finns inget tredje, fjärde, åttånde kön osv.

För egen del tycker vi faktiskt att herr Gustavsson faktiskt har en smula rätt, men ber honom avstå från att missionera – särskilt emot oss etniska svenskar.

Han följer sin egen inre övertygelse, och det hedrar honom faktiskt. Han VÄGRAR viga sk “samkönade” par eftersom det går emot hans samvete, och som sanna Humanister och Hedningar måste vi faktiskt ge honom rätt. På Asatrons tid var detta inget problem. Om en Gydja eller Gode – som var folkvalda i de flesta fall – hade något EMOT ett äktenskap, eller fann skäl till att det INTE borde ingås, ja – då skedde ingen vigsel inför Gudarna heller.  Möjligen kunde de som ville gå Loke tillhanda, så att säga – söka sig till något annat Gudahov, och försöka ingå giftemål där – men i huvudsak var Asatron – liksom tron på VANERNA en FRUKTBARHETSRELIGION – och eftersom män, parade med män inte kunde få barn, ej heller kvinna med kvinna (insemination fanns inte förrän efter 1500-talet, i alla fall inte i någon större utsträckning) – och däför är det ett historiskt faktum, att man i allt väsentligt avstod från pedofilin, och det myckna stjärt-sexandet.

Med klostrens och kristendomens ankomst ändrades allt detta, och det var nog inte ett steg framåt. Vill vi att vår egen kultur och etnicitet skall överleva – också i en överbefolkad Värld – ja – då kan vi inte gå omkring och hela tiden göra reklam för homosex, som man nu vill att alla organisationer i samhället ska göra, ja till och med Försvarsmakten. Människan är ett anspassningsbart och komplicerat väsen, javisst – men rent statistiskt och populationsgenetiskt sett är det inte sunt för någon nation eller etnisk grupp att “välja bort” naturligt föräldraskap eller ha alltför många homosexuella par i fertil ålder – och frågan är om inte gränsen redan är nådd för Sveriges del. Vi har redan sett att vårt samhälle är i uppenbar obalans, och att vår befolkningsutveckling inte är hållbar.

Fältprästen Karl-Henrik Wallerstein, till vardags kyrkoherde i Göteryds Pastorat, Kronobergs Län har i mer än tio år varit med i Hemvärnet, och är övertygad om nyttan av att försvara vårt land – med vapen i hand om så krävs – men han vill INTE viga några samkönade par han heller – utn följer sin övertygelse – vilket faktiskt borde vara en medborgerlig frihet. Detta står att läsa inte bara i frikyrko-blaskan “Världen Idag” – en smuts-tidning av allra värsta sort, föga bättre än Breitbart News – men “Kyrkans Tidning” har också tagit upp saken – och den skall ju vara “opartisk” – påstår den själv.

Kyrkoherde Wallerstein har aldrig “kränkt” någon – ens här i de lättkränkta hipster-vrakens land – utan helt enkelt sagt sig vilja rekommendera ANDRA präster, IFALL nu någon Hemvärnspersonal eller Försvarmaktsanställd skulle tillfråga just honom om att gifta sig homosexuellt i kyrkans hägn. Han följer nämligen sin Bibel, och det gör han alldeles rätt i, om ni frågar oss.

Vi har tidigare i år rapporterat om hurusom Nordiska Asa Samfundet noterat splittring, groll och bråk, trots ett medlemsantal på över 6000 medlemmar, enbart i Sverige – och ännu fler utomlands. Orsaken uppgavs vara just “samköneriet” – men som sagt – detta BEHÖVER inte vara något problem.

Man kan ju gifta sig borgerligt, till exempel – eller enligt snart sagt vilken religion som helst – Godord (så heter det faktiskt – “Gydjeord” har aldrig funnits som språkligt begrepp) som accepterar homovigslar råder det ingen brist på, och man kan INTE påstå att Homosexuella i Sverige är en särskilt politiskt förföljd grupp, inte skulle vara accepterad i samhället osv osv. Snarast är den väl ÖVERREPRESENTERAD om något.

 

Däremot blir vi Hedningar och Asatroende politiskt förföljda och förtryckta i vårt eget land – vi har ju sett hur Socialdemokraterna, med Morgan Johansson i spetsen – i rollen som “samtidig” Inrikes-, Justitie- och Vice Statsminister försökt förbjuda Torshammaren – något som annars bara förekommer inom rena diktaturstater – en enda person ur “Nomenklaturan” kan inte få ha sådan makt, om inte det rör sig om en Ayatollah, en Trump eller en Vladimir Vladimirovitj. Om detta kan ni läsa i avsnittet “Runkampen” genom att trycka på denna länk. 

 

Unknown's avatar

Ännu några tankar – en TYRS DAG….

by

“Tyr och Soldaten ärar vi
När i tider av fara
De står oss bi…

Men när faran är borta
Då fyllda blir faten
Så glömmer vi Tyr
Och föraktar soldaten…”

Ett stilla sommarregn faller över Mälardalen. I Ukraina fortsätter kriget – och svenskarna glömmer allt, eftersom de ska ha semester. Tror ni Putin och hans Stavka tar semester, förresten ? Stänger Irans drönar-fabriker, bara för att detta råkar vara tiden före Midsommar i vårt land ? Tar de kriminella semester och slutar sälja knark på Tjärna Ängar utanför Borlänge, i Norrköping, Landskrona, Bergsjön, Rosengård, Stockholm ? Vad gör Rawa Majid i Turkiet, och varför kan han – och hundra andra av samma sort – inte utlämnas till Interpol och rättvisan av Regeringen Erdogan ? Upphör korruptionen i Bryssel, och bland alla dessa Brysselslickare som fyller vårt Nationella Parlament ? Somliga tycker kanske att det smakar pikant och härligt att slicka lite Bryssel och vifta med Regnbågsflaggor såhär års, men förr eller senare får vi se vad det verkligen smakar…

Så många frågor, så få svar.

De Galna Gretorna fortsätter skrika om “miljööön” och har inte förstått att säkerhet till liv och hälsa är årets viktigaste politiska fråga i det här landet.

Vi får hoppas att inga “mass-skade utfall” äger rum i år, nu när det är vårdstrejk. Sök er bort från städer, bort från allmänna kommunikationsmedel. Till Midsommar kanske ni kan fira att ni klarar livhanken i de skogar och på de fält i vårt land, som står grönskande och inte alls torra – för det här är inget torr-år.

Tyr ser er. Han hette en gång Ziu, Mars Thingsus, Zeus. Han finns alltid kvar, även när ni allesammans sviker.

 

 

 

Unknown's avatar

Beowulf på Film och i Verkligheten

by

En av våra läsare, signaturen “Bi Varg” – som själv haft en blogg på WordPress har ställt en fråga till redaktionen. Hur skall man egentligen se på Hollywoods eviga filmatiseringar och omtolkningar av Beowulf-Sagan, och vad de kristna gjort med detta halvkristna epos från någon gång mellan 975 och 1025, som skrivits på gammalengelska av en bildad man, den anonyme “beowulf-poeten” som mycket väl kunde vara en utvandrad skandinav under Håkon Adalsteinfostris tid som kung av Norge, och Aethelstans – samme Adalsten ! – tid som Kung över stora delar av England, utom Danelagen och Yorkshire, där sentida Engelska forskare vid Universitetet i Leeds kunnat härleda sig till att det mäktiga poemet skapades.

Nowell-codexet, som närmast av en slump lyckades bli bevarat till eftervärlden, är ett delvis brandskadat hopkok på allehanda kristna urkunder, romersk historia och en massa annat, som bara av en ren slump kom att bli bevarat nere i klostret Southwick i Hampshire, södra England, långt ifrån de trakter där den flera hundra versrader långa dikten skrevs ned, och det Nordiska 500-tal den faktiskt behandlar. Redan 1737 var hela manuskriptet nära att förstöras av brand, och antikvarien Nowell levde under Englands 1500-tal, då renässansen ännu härskade, och han var klok nog att frigöra sig från all kristendom, och inse vad det var han höll i sina händer. Det var mycket nära att alltsammans gick förlorat för oss, och åtskilliga kristna filmskapare har förstås försökt förstöra hela verket och omtolka det, istället för att fokusera på vad det historiska originalet verkligen handlade om. 

 

Ur den nu 19 år gamla filmatiseringen av Beowulf från 2007. En åldrad hjälte och hans efterträdare Wicglaf resonerar

 

Men – seriösa svenska historiker och humanister som Dick Harrisson och arkeologer som Bo Gräslund har också försökt analysera originalet genom åren, liksom spårkhistoriker i England, likt JRR Tolkien, en tämligen usel fantsy-författare, som hela livet igenom behöll kristendomens naiva syn på ont och gott, och försökte bygga upp fiktiva Världar, folkslag och språk runt sina egna fantasi-skapelser, påverkad av sina katolska vänner, som C S Lewis och många andra. Ändå är forskarna överens som att “Beowulf” speglar en mycket handfast historisk verklighet från 500-talet och Sköldungaättens Lejre, dit Beowulf, kung av “Geatas” eller Götarna kommer.

Att Kungshallen i Lejre är direkt historisk verklighet, råder det inga som helst tvivel om. Danskarna, som värdesätter sin egen nationella historia och kultur mycket mer än vi svenskar, har rekonstruerat den mer än 60 meter långa byggnaden, som måste ha varit hem åt Hrolf Kraki, och där Bodvar Bjarke – främst av Bärsärkar – lärde upp sin skyddsling Hottur, på samma sätt som Wicglaf skulle fullborda Beowulfs allra sista hjältedåd i kampen mot en symbolisk drake – kanhända avsedd att representera Svearna i Norr – eftersom Beowulf var Kung av Göta Rike och efterträddes av Hrotgar eller Roar, som han fick heta i Norge.
Allt detta hände medan Kung Adils – begravd i en av Uppsala Högar – satt som kung över Sveaväldet, och med Saxo Grammatticus hjälp, samt arkeologin har vissa män, som lever idag identifierats den gravhög, som restes över Beowulf som Skalunda Hög i Västergötland – och den högen har aldrig blivit utgrävd. Den är 65 meter i diameter, samt 7 meter hög – nuförtiden – och det var där det väldiga likbålet efter Beowulf en gång restes, efter det att Wiclaf med tårar i ögonen skällt ut de fega Västgötakrigare, som gömt sig i en närbelägen skog, och det var där likbålet flammade genom det tätaste vintermörker, och kung Roars Strandvakter kunde se alltsammans, ända ned till Vänern i de trakter där Kållandsnäs – i sagorna kallat Valsnäs – ännu ligger. 
Ingen har ännu vågat röra den väldiga gravhögen, men det är enbart Svenska akademikers underdåniga “svansvifteri” och PK-mentalitet samt en rent Sverigefientlig kulturpolitik, som hindrat nya, vetenskapligt utförda undersökningar vid Skalunda Hög. Senast man försökte var på 1920-talet, och då kunde man bara dokumentera domar-ringar och kultplatser i närheten, men att detta varit en av Västergötlands centralbygder och mest fornminnestäta områden, råder det heller inga tvivel om. Bo Gräslunds försök att koppla “Gaetas” till Gotland – i källorna kallat “Gotiscandza” eller Goternas urhem, har redan vederlagts av Tore Ganholm och lokala forskare på Gotland, liksom av Dick Harrissons sakliga källkritik. 
Trots allt sevärd film från 2007 – tack vare goda skådespelarinsatser… Rekommenderas för Familje-matinéer eller kunniga personer – utan småbarn…
Studerar man Beowulf-sagans geografi, med de platser och miljöer – inte bara faktiska personer och historiska händelser i sagans lätt förklädda form, framträder nämligen ett mönster, som inte ens Hollywood och AI lyckas förvrida. Robert Zemerics film-version från 2007 innehåller allehanda dator-animerade scener samt animeringar av Grendel, den första verkliga fiende i odjursgestalt Beowulf möter – men redan idag är dessa scener föråldrade – filmen lyckas inte alls fånga vad sagan faktiskt beskriver, trots i och för sig goda skådespelarinsatser.
Den är redan – 19 år senare – hopplöst distanserad av vad AI kan skapa idag, och låt oss bara konstatera att två andra Hollywood-mässiga försök att gestalta hela Beowulf-Sagan på film, faktiskt havererade ganska rejält även de.
Först ut var den brittiske regissören Graham Baker med sin film “Beowulf” från 1999 – som misslyckades kapitalt, därför att man lade in element av science-fiction och diverse framtidsvärldare i handlingen, personer som inte alls finns med i sagan, och andra groteskerier – det är ungefär som om man skulle låta Shakespeare’s “Hamlet” utspelas på en bensinmack i Säffle, tvinga alla agerande att uppträda i 1950-tals kostymer och sedan slänga in de nutida Västgötarna “Roy & Roger” i det hela – och på falska grunder så komma att påstå, att det var detta William Shakespeare skrev om, när man klippt bort och vanställt halva handlingen, inte har med originalrepliker eller någonting annat, som faktiskt skulle kunna ha med den “Amled” som Shakespeare ändå skrev om – också Saxos “Amledo” levde och verkade ju en gång i ett hedniskt Danmark.
Rekommenderas INTE – Isländsk-Kanadensisk “Potboiler” eller skamlöst försök att förtjäna pengar, en billig efterapning av Hrafn Gunnlaugssons “Den Vite Vikingen”, “Korpen Flyger” och “Korpens Skugga” från 1900-talets slut
“Beowulf & Grendel” (2005) – en missvisande titel som väl mest påminner om “Petterson & Bendel” – två skojare som ägnade sig åt ruffel och båg i Stockholm för 100 år sedan – är också löjeväckande dålig – och för in helt påhittade personer typ “häxan Selma”, “munken Brendan” “Grendels far” osv i handlingen, trots att regissören Sturla Gunnarsson, en dryg, lismande affärsman, som svikit sitt hemland Island för Kanada– borde ha känt till, att Grendel visst inte var en människa i originalet, utan en etin, en “Thurs” enligt vad som de facto står i Beowulf-sagan – och alltså INTE någon människa överhuvudtaget. Namnet “Grendel” kommer av grund – som i grund vattensamling, mosse, träsk – och det är som en ryslig gengångare, Grendel visar sig i Lejres Kungshall och börjar döda kämparna där, tills Beowulf fäller honom. Detta bevisas av faktiska ortnamn i både Danmark och England, som visar att Grendel visst inte är inspirerad av “Bibelns Kain” eller några kristna element överhuvudtaget, utan bara står som en anti-tes eller en motsats till den goda krigarideal, Beowulf står för.
Beowulf kommer också simmande och inte seglande eller roende i båt till Danernas och Jutarnas land – det står så i sagan. Detta tar honom tre dagar och tre nätter, vill vi minnas – Dick Harrisson har kommenterat att det måste röra sig om en resa via Halland och Skåne över Öresund till Själland eller åtminstone en övergång av Kattegatt – man måste komma ihåg att Beowulf-kvädet är poesi, och använder metaforer – men att också Beowulf är kopplad till vatten och att han är en sjökonung, är självklart. Det är i en orolig folkvandringstid han rör sig, och drakarna och odjuren han besegrar, är egentligen “Utgårds” makter, nedbrytande naturföreteelser, döden, girigheten och så vidare snarare än någon faktisk historisk händelse. 
Grendels Moder var ingen valfisk, “Selma” eller säl – utan ett annat Monstrum av samma slag som Grendel själv. Jämför gudarnas kamp emot Gullveig, tre gånger dödad, men “ofta, osällan, än hon lever” i Eddan.

Bisarrt nog spelas Grendels Mor – som inte har något namn alls i originalet – av Angelina Jolie – i 2007 års Hollywood-version av Beowulf-kvädet – med en retuscherad, perfekt kvinnokropp färgad i guld – vilket blir fullständigt malplacerat, och en förvridning av originalet. De “sjödrakar” med långa halsar som skapats av data-animatörerna under vad som ska föreställa Beowulfs resa från Götaland över Kattegatt likaså. Medverkar i spektaklet gör också John Malkowich – märkligt nog – man får väl förlåta honom, liksom vi får förlåta Stellan Skarsgård som Kung Hrothgar eller Hrolf Kraki, kung av Danmark, i den misslyckade “Beowulf & Grendel” från 2005. De Asatrogna bland oss kan – som en kuriositet – notera att Hilmar Örn Hilmarsson – sedermera allsherjargoði i det Isländska Asatrufelagidh komponerat filmmusiken, eftersom han tillhör det isländska musikundret från 1900-talets slut – för på Island ägnar man sig som bekant åt en levande Asatru, och ingen påstådd “forn sed”.

Men – sådana detaljer till trots – skildringen av den gamle Beowulf, kung i Götarnas och Geaternas land – som drar ut till en sista strid med enbart en trogn följeslagare och andlig arvtagare vid sin sida, är en mäktig syn. 2007 års film träffade rätt, när den försökte skildra stämningar, inte skeenden – och den får tolkas ur ett psykolgiskt perspektiv, snarare än något annat.

Själv såg den Hedning, som skriver dessa rader den hemma hos en Asatrogen man på Östermalm, som blivit Hypnoterapeut och vars hustru ville ha en liten dotter – vilket jag också tror att de fick. Men – det blev ett Hednabarn – och ingen Angelina Jolie, inget halvtroll, utan en klok flicka istället – som inte fick någon kristen uppfostran.

Unknown's avatar

“Vi äro TUSENDEN….” Ny akademisk forskning om de Danska Asatroende

by
“Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan, i svält och armod.
Nu bygger vi den nya tid.
Malmen ur berget och stenen ur jord,
det är vår styrka och det är vårt ord.
Vi är de tusenden som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid,
i trots och längtan, i svält och armod.
Nu bildar vi vårt folk, för en ny och bättre tid”
– En smula fritt efter sången “Vi äro tusenden...” av Ulf Dageby 1977
 
Valheims Gudhov i Faaborg, Danmark – inte alls “det första som byggts på tusen år” men ett av MÅNGA moderna gudahov i Norden – Vi har rapporterat om hur det i Frösåker utsattes för brandattentat, och brändes ned av diverse invandrare av oklar härkomst… som aldrig greps eller straffades
Visserligen sade Frans G Bengtsson, “Röde Orms” författare en gång, att en “god doktorsavhandling är ett bra sömnmedel” men – om man ALLS skall söka efter verklig religionsfrihet, frihet för tankar och andliga uttryck inom Asatro – och ingen politiserad, falsk “fornsed” – så är det till goda gamla Danmark man får gå. Här i Sverige utgör vi Asatrogna fortfarande en förföljd minoritet, på flera sätt än ett, och samtidigt med politiska tal i Almedalen eller Palme-dalen i Visby som den ibland kallas, förbereder vissa partier och grupperingar i landet sitt snara maktövertagande, och en återgång till 1980-talets Kulturmarxistiska politik, med allt vad den innebar för oss som växte upp då. Den lågstadie-elev, som rakt ut vågade säga att Björkö faktiskt var det egentliga Birka, och att Vår inhemska, icke-kristna kultur var lika mycket värd som alla andra kulturer eller religioner på vår Jord, blev omedelbart bestraffad, och den som vågade ha andra tankar om den svenska historien, ungefär som Vilhelm Moberg (med sitt verk “Min Svenska Historia, berättad för folket” – från Oden till Engelbrekt) eller som hade otur nog att läsa eller äga ett enda examplar av Jan Fridegårds roman “Trägudars Land” – blev omedelbart förföljd och hatad – precis som dessa författare, vars recensenter startade hela “Media-drev” mot dem. Vilhelm Moberg begick som alla goda svenskar vet tragiskt nog självmord, och det var i mycket för att han vågade omfatta en folklig hedendom, och skriva sin historia för etniska svenskar och sitt eget folk.
Då som nu – ett Världskrig rasade – idag råder krig i Mellanöstern och Ukraina, vid Europas gränser – och de etniska svenskarnas antal är fortfarande ungefär lika stort, eftersom dagens 10,5 miljoner invånare i det som kallas Sverige bara tillkommit genom invandring….
Just nu, i Juni 2026 – har en ny akademisk uppsats – betydligt mera objektiv och utan all den fientliga, kristna bias och vulgära vrövel som akademiker i Sverige vräker ut sig – sett dagens ljus. Den har skrivits av forskare som Uffe Schjødt och Henrik Reintoft Christiansen vid Århus Universitet, och även med flera medverkande från Köpenhamns Universitet och Syddanmarks Universitet tillika – och betecknande nog har den aldrig kunnats utges i Sverige, men däremot blivit publicerad i Finland – och även internationellt – men i Sverige eller det genomkristna Norge har ingen vågat publicera den.

Utgångspunkten för de danska forskarna bakom “The Invisible Asatru: Demography and Spirituality” utgår från det faktum, att det finns betydligt fler Asatroende i Världen, Danmark och hela Norden än vad kristna forskare eller akademiker i allmänhet vill erkänna.

Enligt de bästa akademiska källor som fanns – från tidigt 2020-tal – finns det omkring 20 000 organiserade Asatroende i Världen ja – varav 3-4000 i Danmark. Nordiska Asa Samfundet, den enda någorlunda seriösa organisationen i Sverige – har upp till 5000 organiserade medlemmar, men “Samfundet Forn Sed” kan inte betraktas som någotslags seriös organisation överhuvudtaget, eftersom den mest sysslar med drog-romantik och new age. 

Nuvarande forskning anger kanske 50 – 70 000 Asatrogna i enbart Norden, om vi får göra ett rimligt antagande.

Befolkningsdata från Danmark, där människor själva fått ange sin relgiösa hemvist ger helt andra besked – och inte alla Asatroende är medlem i någon “organisation” – det ligger i sakens natur, eftersom detta i mycket är en folklig proteströrelse, som inte låter sig dompteras av någon S-märkt “parti-piska” eller någon överhet. Vi vet, att det finns många medlemmar i Danmarks väpnade styrkor, veteraner och civilanställda inbegripet, i alla åldrar som öppet deklarerar sin Asatro – och begreppet “trua” eller tro, som i trohet, trofasthet förklaras också ingående av de danska forskarna. Detta är ingen “sed” eller mekanisk upprepning, vana eller slentrian, men ett aktivt val, som människor gjort – och det SKALL repsekteras.

I USA, däremot strök nyligen Trump-regimen den religiösa denominationen “Asatru” från listan på vad som alls är tillåtet inom den Amerikanska Försvarsmakten – detta har väckt uppmärksamhet i diverse “nyhedniska” kretsar i New York eller om det nu var Lew Pork, Jew Dork eller bara “nyandliga eklektiker” där som ens yttrade sig, i någotslags “Woke” anda. Humanismen är numera avskaffad i USA, liksom all vetenskaplighet överhuvudtaget. Buddhism eller Sikhism är nätt och jämnt tillåtet, men inte Asatron eller Nordisk tro och härkomst överhuvudtaget. Och man försöker ta över Grönland, som varit Danskt och Nordiskt i mer än 1000 år – något som vi Nordbor aldrig kommer att acceptera.

 

 

The streamlined list retains a smaller number of broadly defined categories, including Agnostics, Buddhists, Hindus, Muslims, Jews, Sikhs, and major Christian denominations such as Baptists, Catholics, Lutherans, and Methodists….

– “The Wild Hunt” 4 Juni 2026

 

“Hedniska Tankar” har AVSTÅTT från att kommentera detta, eftersom det inte tillkommer oss att rapportera om Det Amerikanska Försvarsdepartementet, “DoD” eller Department of Defence och dess göranden och låtanden – i en tid som denna är det alltför riskfyllt – “no one is so small as to not get noticed” och vi vet också, hur impulsiva, självgoda och totalt irrationella de styrande i US of A verkligen är – precis som våra Såsialdeokraturiska Poltirucker med “Magadan Magda” – eller Magdalena Andersson som hon ibland kallas – förutom rena stolpskott, som Morgan Johansson, denne galne lille “Gauleiter” från Skåne, moraliskt sämre än Dolfuss eller klumpfoten Joseph Goebbels på sin tid. 

Man säger att man “försvarar friheten” – javisst – men gör man verkligen det ?

Vår egen regering har försökt förbjuda bärandet av Thorshammare som officiell symbol – men trots detta har Hedniska Tankars chefredaktör delat ett helt yrkesliv tillsammans med män med från vanliga Menigas till Överstelöjtnants grad och högre, som haft Torshammaren intatuerad på sina kroppar. Vi själva har rapporterat om hur samma Torshammare blivit “inne” bland påstått muslimska unga kvinnor i Sverige, eftersom de fått höra att Thor är kvinnor och barns beskyddare, en gudom som inte vill någon människa det minsta ont, men som är hård mot Jotnar och Missdådare.

Självfallet kan man alltid resonera om hur mycket enskilda personer tror eller inte tror, eller hur stor roll “andlighet” spelar i vardagslivet, familjelivet eller annars, eller om Asatron bara är en angelägenhet inte för akademikerna, men för Godarna, Gydjorna, de utövande i vad som faktiskt är en obruten, Nordisk kulturell tradition, trots sjuhundra år av förnekande, av förminskande, av kristet förtryckoch mycket mer – och det är just vad de danska forskarna gör i sin rapport.

De konstaterar att mer än 23 000 Danskar och Danskor nu lämnat ALL Kristendom och ALL Monoteism bakom sig. Vi är INTE Kristna, vi tror INTE på någon Islam eller någon “underkastelse” och vi är INTE heller judar, eller “israels folk”.

Vi har blivit Humanister, Hedningar och Asatroende, rätt och slätt – och Vi vill inte veta av någon kristen kyrka mer – eftersom Vi inte kan vara medlemmar i något sådant, inte sympatisera med en sådan ideologi och inte ställa sig bakom alla dessa prästers “mässanden”.

Vi har valt att gå ur “Folkekirken”, den påstått “Svenska” Kyrkan och alla “frikyrkor”. Vi vill inte ha med dem att göra, men är ändå folkbildare, proletärer, brandmän, sjuksköterskor, laboratriser, soldater, bilhandlare, städare – ja – som folk är mest – och oberoende av vem vad eller vilka vi råkar rösta på i nästa riksdagsval, så förblir vi vad vi är och vad vi valt att vara.

De som invandrat, har blandad eller oklar genetisk bakgrund – det finns utmärkta kits på “Ancestry DNA” att köpa för en relativt billig penning – osv kan en dag också välja att göra som vi, och vakna upp ur sin falska, halvkristna slummer, eller all “kulturkristendom” överhuvudtaget – för den är inte mycket att ha, i dagens läge.

Vad skulle Ulf Dageby säga, och vad skulle Vilhelm Moberg och Jan Fridegråd ha tyckt, sagt eller skrivit – om de levat idag ?

 

Kampen går ständigt vidare, kamrater !

Minns, att också Hedendomen kan vara en sorts folklig socialism… “Vi äro tusenden … och på rockfestivaler, under sommaren, vintern, gamla som unga, kvinnor som män – vi lever ännu – till vår sista dag – till sista andetaget !

 

Hedendomen och Asatron är inte “osynlig” men en folklig protest-rörelse – en tyst vindfläkt, som få vågar uppmärksamma eller omfatta – men vad är VERLIG FRIHET i tanke, ord och gärningar ?? (sång från 1985)

Unknown's avatar

Frau Hollle, Holda, Frigg och Flädern (repris från 2019-06-30)

by
Friggs månad, Juni, går nu emot sitt slut; och även om Fläderträdet är på väg att blomma över, kan det vara dags att påminna om det sista av flädersäsongen, och dess goda sidor…

 

 

Flädern har alltid varit ett heligt träd, på gott och på ont. Dess nära släkting Druvfläder eller Druehyll är dödligt giftig, och har sen gammalt kallats Mandråpsträd eller Daneworth – Danernas Ört – på engelska. Även rötterna av vanlig fläder uppges ibland vara giftiga, liksom barken – vilket är betydligt överdrivet.. Den som lägger sig att sova under ett vanligt fläderträd, vaknar aldrig mer, trodde man – och flädern – också vanlig som Vårdträd på gårdar i hela Sysdsverige, var hem för Hyllemor, Fru Hulda, Holle eller helt enkelt Hel, den höljande och döljande, vars träd inte fick fällas, och dess kvistar och blommor fick man inte ta utan att först blota, eller fråga om lov. Man lär ha hittat fläderkärnor på stenåldersboplatser i Schweiz och Norditalien, så man vet att användningen av fläderbär- också svagt giftiga men C-vitaminrika, och bäst avnjutna i form av saft eller brännvin går minst 5000 år tillbaka i tiden. Också i Grekland och Antikens Rom ansågs flädern som helig, och av romarna spreds den till och med till Mellanöstern och Nordafrika, eftersom man på inga villkor ville avstå från den som medicinalväxt.

Följande sägs i “Hedniska Tankars” eget referensbibliotek om Flädern, tro det om ni vill…

 

I ett hus skyddat av fläder blir det inga gräl, sade man i Norden, där germanska Holda blev danska hyldemor och skånska hyllefryn. Även kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Freja bebodde trädet, i Tyskland de underjordiska eller jordguden själv, och doften drog till sig vänliga vättar men stötte bort troll och häxor. ”Där Hylde inte kan gro, där kan ingen bo”, sa man i Danmark och planterade en fläder nära stugan, men inte alltför nära, för blommande fläder gav också huvudvärk och gjorde att barn föddes vanskapta i huset. Härav kommer kanske föreställningen att fläderns skugga är skadlig. Fick man nässelutslag var kloka gubbars förklaring ofta att man sovit under en fläder, och hade haft tur, för i värsta fall vaknade man aldrig igen. Det gällde att hälsa vackert när man passerade flädern (”För flädern ska man ta av sig hatten, för enen böja knä”, sägs i en tysk text från 1184). Förolämpade man hyllefryn gav hon en hylleskåll, röda utslag i ansiktet, på händerna och armarna. Enda boten mot det var att koka fläderbark i mjölk och slå ut över en fläders rötter. Ännu på 1870-talet offrade gamlingar i Skåne till fläderbuskar på julafton, då de använde flädern som vårdträd. Att pissa på en fläder, beskära den eller elda med dess ved var att be om obotlig sjukdom, att hugga ner en fläder närmast otänkbart. Att göra vaggor av fläderved var det inte tal om; då hämnades Holda genom att strypa barnet.

Fläderkulten var så utbredd i Norden att kyrkan fick utfärda förbud mot den och gjorde vad den kunde för att demonisera trädet. Istället uppstod kristna myter. En av dem har förts vidare av många författare, bland dem Shakespeare: I ångern över vad han gjort hängde sig Judas i ett fläderträd. Svampen Judasöra (Auricularia auricula Judae) som ibland växer på fläderns stam sades vara ett avtryck av Judas öra som bildats när kroppen svängde mot den. Inget i Bibeln talar för historien och flädern växer inte i Palestina. Enligt Apostlagärningarna köpte sig Judas en åker för silverpenningarna och om hans död berättas endast att ”han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gav sig ut”. En nordisk verson av detta blev att Judas snubblade på en fläderrot på åkern, en annan att fläderns grenar brast vid hängningen – mycket troligare; fläderns sköra grenar håller knappast för en hängning. En slavisk myt berättar varför flädern blommar så rikligt: När kung Salomos syster Sibylla närmade sig döden bad hon att få bli begravd under ett vinträd, men blev av misstag begravd under en fläder. Därför blommar den ”medan vinrankan står blomlös”.

 

 

 

Klassiskt är detta skånska recept på Flädersaft… Otaliga är de som sjunger fläderns, samt Friggs och Frejas lov såhär års, som vi kan se av en tidningsartikel från Danmark – skriven av en lokal hedning redan år 2008…

Oprindelig var den frugtbarhedsgudinden Frejas plante, (senere kendt som hyldemor) hun boede i hylden. Man skulle spørge Hyldemor om lov, hvis man ville fælde en hyldebusk eller skære grene af den. Hyldetræet var Hyldemors ejendom. For at få lov at bruge det, skulle man gå baglæns hen til træet og sige tre gange: ”Hyldemor, Hyldemor, Hyldemor, giv mig noget af dit træ, så vil jeg give dig noget af mit igen”. Så kunne man skære grene af eller fælde det. Hvis man glemte det, varslede det uheld og død blandt husdyrene. I værste fald nedkaldte man sin egen død ved at fælde et hyldetræ. Man kunne blive hyldeskudt og skør, hvis man sov under en hyldebusk. Inden du høster af hylden, skal du altid huske at takke hyldemor for hendes gaver. Havde man feber, skulle man stille sig tre torsdage i træk under en hyld og synge: ”Hyldetræ, jeg klager dig, feberen den plager mig, Hyldetræ, nu har du vundet, feberen den er forsvundet,” så skulle man blive rask. Spiste man sankthans aften hyldens blomster stegt i smør, fik man ikke feber det år. Skulle man alligevel få feber, så kunne sygdommen dog kurerens ved at binde et bånd, som den syge havde haft hos sig i sengen, om en hylds gren en nat med aftagende måne. Ved at bede Freja, mor Hulda eller Hyldemor om deres hjælp, kan du sende sygdomme, dårlig karma og alskens ondskab op i træet. Hvis du vil være sikker på, at det, du sender op i en hyld, ikke vender tilbage, så husk at vælge et andet træ end det, du høster fra. Tandpine søgte man at kurere ved at skære en splint af hyldetræet, stikke hul på tandkødet med den og derefter anbringe splinten på sin gamle plads i hylden – så blev tandpinen overført på træet. Hvis du skulle bruge en gren til magiske formål eller til at ære kærlighedsgudinden Freja, skulle du skænke træet lidt vin eller mælk. Det er specielt virksomt Valborgaften (30.april). Det bragte tit uheld at gå ind under en blomstrende hyld. Men det varslede held for familien, hvis en hyld skød op ved husmuren. Anvendte man hyldetræ til fremstilling af møbler eller andet træværk i huset, varslede det ikke godt for hjemmet. Og hvis en hyld blomstrede to gange samme år, varslede det død i familien (samme varsel kendes også fra æble, pære og roser). Knud den Store forbød at tilbede planten.

Tro det eller lade være, men husk, at i enhver have bør der altid vokse mindst én hyld for at bringe lykke. Ikke mange planter, om nogen, er tillagt så mange nyttevirkninger i alle dens organer, grene, blade, blomster, grønne bær og modne bær. Hyld er en gammel lægeplante, men alle dele af hyldebærtræet kan også bruges. Blomsterne bruges til saft og hvidvin. De grønne, hule grene kan bruges som pusterør med de grønne bær som skyts. Forårets unge skud kogt med honning virker slimløsende og stiller stærk hoste. Unge skud er meget tit tæt besat med bladlus. En lusbefængt skudspids er kærkommen foder til fugle i volieren. Bladene kan bruges til gulfarvning af læder. Afkog af blade eller gnidning med blade skulle holde myg borte. Hvis du bærer en frisk gren, eller står under et hyldetræ, skulle det også holde myggene væk. Te af bladene virker urindrivende og anvendes ved sukkersyge. Grønne, umodne bær blev i krigens opfindsomme dage brugt til kapers erstatning. Modne bær anvendes til saft, suppe, vin, snaps. Den kendte italienske, skrappe, brændevin Sambuca er et udenlandsk eksempel på saftens udnyttelse. Saften bruges også til farvning af hør og uld. Saften har et højt indhold af a- og c-vitaminer, der skulle hjælpe mod forkølelse influenza og gigt. Ørepine, hovedpine, døvhed, bylder, forstoppelse, smertende hjerte er også med i registret af virkninger. Varm hyldebærsaft eller et glas hyldebærvin lige før sengetid er en gammel kur mod forkølelse. Hyldebærvin drikkes også mod iskias og nervesmerter. Grenene har den særlige egenskab, at de har en meget tyk marv, der svinder væk og efterlader et hul i de gamle grene. Ved på ældre buske er hårdt og gullighvidt som elfenben og rigtig godt at snitte ting af. Kernen er brun, og marven er blød og hvid og let at fjerne. Afkog af barken i små mængder virker let afførende og urindrivende. I gamle dage brugte mennesker hyld til at snitte skeer, håndtage, nåle, fløjter, linealer, tommestokke, spinderokke mm. Grenene blev brugt til gærdestave og brændsel, skafter til skovle, stokke, ja endda møbler ”der aldrig blev ormstukne”. Man har brugt de hule hylderør til f.eks. piberør, garntrisser og blæsepiber – en hul hyldepind, som man pustede til ilden gennem. Og stadig er der nogen der snitter sig en hyldefløjte H.C. Andersen elskede hylden så meget, at han i 1850 skrev ”Eventyret Hyldemor”. Her et lille uddrag: ”Ja, kan du huske”, sagde den gamle Sømand, ”den Gang vi vare ganske smaa Unger og løb og legede, det var netop i den samme Gaard, hvor vi nu sidde, og vi stak Pinde i Jorden og gjorde en Have.””Ja,” sagde den gamle Kone, ”det husker jeg godt! og vi vandede Pindene, og een af dem var en Hyldepind, den satte Rod, skjød grønne Skud og er nu blevet til det store Træ, vi gamle Mennesker sidde under.” Der findes flere arter og sorter af hyld med særlige bladfarver og -former, der bruges som prydplanter i haverne. Flere steder i landet vokser den velsmagende svamp judasøre på hyld.

 

 

På berget Hohe Meissner i norra Hessen finns offersjön Frau Holda Teich, som varit i bruk sedan förromersk tid… Men vem är egentligen Holda eller den sentida ”Hyllefrun” ??

Det finns flera åsikter om den saken. De flesta sätter likhetstecken mellan henne och Hel, vilket nog varit det ursprungliga, medan Fläderns blommor på grund av sin ljuva doft och smak nog varit helgade åt Freja. I Tyskland, däremot, finns många som anser att ”Frau Holda” eller Flädermor måste vara identisk med Frigg, himmelsgudinnan. I en sen tysk saga, som nedtecknades av Bröderna Grimm under det tidiga 1800-talet, bor Frigg uppe i himlen, och när hon skakar sina bolster eller molnen, snöar det på jorden – liknande sägner har också berättats om Frigg själv. Hon har två unga hjälperskor, ibland kallade Goldmarie och Pechmarie eller Schönpechta och Faulpechta – Pechta-runan var som vi lärt oss en symbol för Hel, och underjorden. Den ena av dem beskrivs som guldhårig och flitig, den andra är svarthårig och lat, och fick till slut en tunna tjära hälld över sig – kanhända – har man tänkt – skulle detta svara emot Friggs flitiga tjänarinna Gnå, som rider över jorden, samt Fulla (vars namn missuppfattats som ”faula” – ifrån det tyska ordet för lat, alltså ”faul”) som ju är Friggs ”aeskimö” och bevarar hennes hemligehter. I Tyskland finns nu ett helt forskningsinstitut, som forskar i frågan, och här tror man på hypotesen, att Holda eller Holle skulle ha varit Frigg..

 

 

Vid Frau Holle Teichs stilla offersjö står sedan 2004 en tre meter hög staty av alm över gudinnan

Vid Frau Holle Teich har man hittat gulddukater från den romerske kejsar Domitianus tid, och även om Norra Hessen alltid bevarade sin självständighet, liksom det närbelägna Odenwald har man gjort rika fornfynd i den offersjön, som trotts vara en port, direkt in till Hel och underjorden, liksom vårdträdens rötter eller för all del Odensjön i Skåne. Också moderna tyska Asatroende har hållit blot och offer vid denna sjö, så sent som i år. Det finns tidiga tyska källor från 1008 – 1012 -biskopen Buckard av Worms, till exempel, som skrev om att sjön ännu på tusentalet varit dyrkad av de lokala hedningarna, och så sker än idag….

Holda lever än, liksom de andra Asynjorna – och jorden är alltjämnt hennes hem – kristendomen och islam kan aldrig någonsin vinna, så länge flädern blommar varje sommar !

Unknown's avatar

En Ukrainsk lustighet – Ilja Muromets vid skiljovägen…. (inlägg från 27 Juni 2025)

by

“Om du rider åt väster kommer du bli rik.
Om du tar vägen åt öster blir du dräpt.
Gamle kämpen Ilja talar så till hästen
“Min väg leder bara rakt fram.
Rikedom har aldrig passat, dör gör jag
tids nog. Men enbart rustning och koger
är värda tiotusen, och på min häst finns
inget pris”

  • Ur en gammal rysk bylina om Ilja från Murom

Ilja från Muromets skall ha levat på tusentalet, under den tid då Vladimir den store fortfarande härskade i Kiev och ryssarna ännu var halvkristna men fredliga, och som folk nuförtiden är mest.

Staden Murom ligger i ett skogsbälte, nästan rakt öster om Moskva och halvvägs till Kazan och Niznij Novgorod, som båda är belägna vid den stora floden Volga, ifall nu våra svenska läsare eller de som ej är bekanta med Svitjod hin Mikla eller Ryssland inte visste det, ty “Det stora Sverige” var det namn islänningar och alla norröna män satte på de ryska länderna, i den tid då Väringar och Svear for till Gårdarike och ända till Volga Bolgary på 920-talet, nu bara en biflod till just Volga, långt öster om Kazan i det som Google maps helt oriktigt och utan eftertanke benämner Tatarstan.  Om vad som timade där skrev en gång Ibn Fadhlan, Kalifen i Bagdads särskilda sändebud en gång en lång reseberättelse – som man inte ska tro för mycket på, utbroderad som den är med allsköns sagor från Indien om änkebränningar och annat – enbart kristna fanatiker och autarkt självidiotiserade personer med akademisk titel – likt en viss Fredrik Gregorius – en person av likgiltigt format vid Linköpings Universitet som inte ens borde bli tillfrågad, och heller inte framträda som “expert” – vi har redan gång på gång avhandlat honom och hans såkallat “objektiva” “forskning” i Hedniska Tankars blogg..

 


Ilja från Muromets som han ter sig enligt en modern staty från Taganskaya Sloboda, visst ingen “Slåbod” eller någit handels-stånd om nu någon trodde det…

Nej, gamle Ilja tillhör en helt annan sagocykel, likt Vladimir från Tudal, och den ryska provinsen med samma namn – också kallad Vladimir… Låter det förvirrande ? Tyvärr, kära läsare och läsarinnor (nej, det gives inget “tredje” !) ser verkligheten tyvärr sådan ut, och det kan vi inte göra något åt.  Även den person, som nu sitter i Kreml – bär – som allom bekant – samma namn, för i det stora Ryssland är Vladimirernas antal närapå oändligt, likt de Mohammeds, Mohamson med mera som besudlar Sveriges gator, och numera skall agera ledare för det liberala partiet i Riksdagen, vårt nationella parlament. Tyvärr har vi Hedningar rätt stora tvivel på vad som en gång var ett såkallat “Folkparti” – hur det nu än kan komma sig. Visserligen är vi ganska liberala till vår hållning, i stort som i smått, men såpass liberala att vi accepterar nästan vad som helst, blir vi nog aldrig. Fru Mohamson må vara född i Hamburg, och visst var Väringar och Vikingar ett sjö- och flodfarande folk, men vi går inte på krogen med en viss Simona eller Si Måne eller vem som helst för det…

Emellertid – på ett historiskt forum – ett forum “om” historia och inget annat – fann vi en vits för dagen, en Fredag – som borde tillhöra Frigg eller kanske Freja – om vi ska hålla oss i Östnorden eller på den Europeiska kontinenten.

Denna “lustighet” lyder i all korthet såhär – och man måste förstå något om rysk historia eller just kvinnor från Ukraina för att uppskatta det “roliga” i den.

“En ung Ukrainska av idag råkar hamna i Murom. Hon kommer till den skiljoväg, där Ilja – vars pilar var ljudlösa – en gång satt till häst.

Hon tar av sig kläderna, och sätter sig naken ned på en sten.

En rysk gammal Babuschka kommer förbi.  “Varför sitter du där, helt naken ?” frågar den gamla kvinnan.

“Det är enkelt,” svarar den unga Ukrainska kvinnan. Tar jag vägen åt öster, kommer Ryssarna och våldtar mig.

Tar jag vägen åt väster, kommer jag förr eller senare ändå att bli våldtagen.

“Men – här är gott om sten”. Förr eller senare kommer här en ryss.

Kanske kastar jag stenen rakt på honom så att han dör, eller kanske inte – om det så skall bli det allra sista jag gör…”

 

Minns någon Oksana Sjatjko, eller Femen-rörelsen – mest aktiv före de två Ukrainska krigen – om vilka Hedniska Tankars redaktion också skrivit en hel del, när det begav sig. Unga fröken Sjatjko hade en hel del religiösa griller för sig, men sådana kristna villfarelser – som Gregorius, Svenska Dagbladets eviga bönerabblare och alla de andra – som enbart sysslar med kristen propaganda efter Midsommar – har vi aldrig sysslat med. Vi kräks av er kristendom. Den står oss upp i halsen, liksom de andra av era barnsligheter, era tack och amen och ert ständiga förminskande av hela vår tillvaro. De av er som skriver eller ens läser vad som skall vara – eller påstår sig vara – en “oberoende liberal” tidning borde skämmas att sänka sig till sådana djup, både denna dag och alla andra dagar, i högsommar som i vinter, trots väderläge, industri-semester skolavslutningar och vad fan ni än vill. Själva förblir vi på denna redaktion svenska Hedningar, som vi alltid varit.

Vi firar ingen “nattvard”. Vi sysslar inte med rituell kannibalism eller “lajvad” vampyrism heller – vi besöker inga “Vägkyrkor” i sommar.

Vår väg går bara rakt fram – likt Iljas på sin tid – för det är den enda väg vi själva valt, de enda väg vi känner till i tider som dessa, och oss omvänder ni aldrig.

“Ilja från Murom vände aldrig om” – men han var en man, som fick känna människorna och Världen.

Så ock du, Oksana. För mig dog du aldrig. Jag har aldrig glömt dig. 23 Juli firar jag inget nyår – dagen då du föddes – utan den sista dagen i det liv du valde att avsluta vid 31 års ålder. Det var mycket onödigt gjort. Du kunde valt en annan väg, som du gjorde vid fotbolls-VM 2012, då du var 25 år gammal och svenska supporters – på ort och ställe i Kiev – fick syn på dig vid en av Femens demonstrationer eller manifestationer, under den tid denna lustiga rörelse benämndes “kanariefåglarna i den Ukrainska kolgruvan” – andra “kvinnliga” rörelser i Ukraina proklamerade under 1990 talet nya sporter med hjälp av Aikido, skäror – liknande Frejs skära men inte Tors eller Molotovs Hammare – tillsammans med inhyrda instruktörer från Moskva, men det är förstås en annan historia.

I vår egen hemstad – någonstans i Mälardalen – möter Hedniska Tankars redaktion (om tre personer) en ung man, från ett annat land. Vi tilltalar honom på tyska, inte engelska eller franska – eftersom vi råkar behärska även det tyska språket – tillräckligt bra. Han har aldrig bekänt sig till någon Mohammeds lära, aldrig hört dit – och hans namn, hudfärg och allt annat har inte med saken att göra. Han bär med stolthet en – för dagen helt ovidkommande – symbol på sin gröna ryggsäck – för Ukrainas Försvarsministerium, lustigt nog.

Han har aldrig ens besökt det landet, som vi själva gjorde. Han har inga som helst kontakter vid några sådana Ministerier eller kopplingar dit – men inser, att för svenskar och Européer är Ukraina viktigast.

Han är inte ens från Teheran, eller Gaza.

Vi Hedningar känner varandra, och vi kryper aldrig i likhet med någon August Strindberg eller därmed likställda till något kors. Vi talar sanning om vilka vi är, vilka vi varit, vilka vi kommer att bli – och ni kristnar oss aldrig.

 


Symbol från fana, tillskriven det Ukrainska Försvarsministeriet…

 

 

 

 

 

 

Unknown's avatar

Tankar om Gudinnan Saga och Sarakka i Friggs månad…

by

Efter att utförligt ha behandlat midsommar övergår vi till ett inlägg från Jawad Mofrad, “Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem. Om Juni eller Sommarmånad också är Friggs månad, så vet vi att Saga – enligt vissa forskare – skulle vara samma gudinna som Frigg, Odens Hustru – och kanhända är Samernas Sarakka inte långt borta – även om Akkorna – som tänktes befinna sig under elden på varje kåtaplats – vanligen är tre till antalet, likt Nornorna. Hedendomen i Norden slutar aldrig existera, och någon kristen Midsommar eller någon “Johannenatt” eller “Sankt Hans aften” som i Finland eller Danmark har vi på vår redaktion aldrig firat, inte heller detta år – Nordiska Hedningar och Asatroende som vi faktiskt är – vi har ju redan förklarat för er att vi tagit avstånd ifrån all Monoteism, all Islam och allt kristet..

 

 

Om Jukksakka eller den “bågskjutande” yngsta av de tre akkorna är Skade eller den Nordiska Artemis-Diana i förklädnad, då är Sarakka den medelålders kvinnan, och därmed Frigg….

 

Sarakka med stavar i händerna, i ett mjöd-kar eller byk-kar, nära Sökkvabäck där Saga sades bo… ? (modern tolkning från lapsk “trolltrumma”)

Som vi många gånger konstaterat är Samerna visst inget “Urfolk” i Norden, utan sena inflyttare från tidig järnålder och vidare framåt, och deras religion är bara en omtolkning eller en senare variant av den Asatro, somr edan fanns i Norden. Den tredje Akkan, Uksáhkká eller “Dörrgumman” är en exakt motsvarighet till Hel, Ödet eller Urd, den äldsta Nornan och alla tre tänks vara döttrar till en mytisk, mycket svagt antydd Máttaráhkká som spelar föga roll i Samisk mytologi – medan Jukksakka är Verdandi eller Framtidens Norna, och Sarakka är Skuld eller nutiden, eftersom nuet alltid står i skuld till det förflutna – observera den språkliga omkastning som skett i Eddan, och Sturlassons “Skaldskaparmál” och senare källor – men nu över till vännen Jawad:

 

Gudinnan Saga är samernas Sarakka

Likheten mellan deras namn, plats och koppling till dryck och dryckeskärl tyder på detta. I nordiska myter är Saga (hon som ser, ser-akka ?) en asynia varom berättas att hon och Oden i glädje dricker ur gyllene kärl i hennes stora boning i Sökkvabäck., beläget i vidsträckta sankmarker.

I samisk tro däremot,  var Sarakka en av Moder Jord (Máttaráhkkás) döttrar. Sarakka och hennes familj bodde under kåtans golv. Hon associerades starkt med härden och eldstaden, och man offrade regelbundet en del av sin mat och dryck (som öl och brännvin) direkt i elden till hennes ära. Hon var främst beskyddare av havande kvinnor, nyfödda samt renkor.

Den under eldstaden boende Sar-akkas, namn kommer troligen av sarrat, fläka sönder senor till trådämnen. Hon hjälpte vid barnsbörd och kalvning; hennes skål dracks som ett slag altaret sakrament och efter förlossningen åts “Sarakkagröt” till hennes ära. Detta är ett vanligt nordiskt drag – jämför med  färöingarnas “nornagreytur”.

 

Jukksakkas tecken – från Trolltrummor, hällbilder eller ristningar skulle se ut såhär – gudinnan med pilbågen stod för jakt, vinter och yngre kvinnor, medan Sarakka var den medelålders, moderliga kvinnan…

Både män och kvinnor offrade till Sarakka – liksom till Jukksakka – till vilken gudomlighet man blotade, var ju för det mesta valfritt. Samerna hade henne “alltid på tungan och i hjärtat”
Namnets första del kan också härledas ur ordet saret som betyder klyva och syftar till ett i ena änden kluvet vedträ. Enligt seden skulle man för att underlätta födelsen hugga ved till Sarakkas ära. Denna ved var helig och fick inte brännas. Samerna dyrkade henne under barnsängstiden. Hon verkar ha haft störst betydelse under själva födelsen. Sarakka troddes känna samma smärtor som barnaföderskan själv. Barnsängskvinnorna drack Sarakka-vin före förlossningen. Efter förlossningen åts Sarakka-gröt tillsammans med de närvarande hustrurna. Sedan hölls ett gästabud till Sarakkas ära.

I gröten sattes tre kluvna pinnar på vilken tre ringar hängdes, en svart, en röd och en vit.

Dessa lades under dörren under 2-3 dygn. Fann man därefter att den svarta pinnen var borta trodde man att antingen modern eller barnet skulle dö. Om den vita pinnen var osynlig skulle båda leva. I Sarakkas gröt kunde man också lägga en liten båge och pil, som sedan hängdes upp på barnets vagga, för att barnet om det var en pojke, skulle bli en duktig jägare.

Vi kan jämföra med vad Johan Ludvig Runeberg (1804 – 1874) skrev om “flickan i Johanne-natten“, den finska “Juhannus” eller Midsommar – då det var kvinnors sed att binda tre trådar eller band runt spirande råg eller andra sädesslag. Runeberg låter trådarna till och med vara av silke, vilket verkar väldrig exklusivt – vanliga ylle-trådar från hemspunna finska ryor var nog vanligare. När diktsamlingen “Idyll och Epigram” utgavs år 1830 var han 26 år gammal, och Finland var inte längre svenskt, utan under ryskt herravälde. Själv var han informator eller lärare på en gård i Saarajärvi, och gifte sig först fyra år senare – men ändå Hedning i sitt hjärta – liksom de flesta nordbor och humanister… Vad som hände om den röda pinnen – som stod för livets kraft och Sarakka själv försvann, fömäles inte i de källor Jawad Mofrad använt – men nästan alla träd, särskilt av al och tall är ju rödaktiga i barken.

Spådomar och tydor vid Midsommar, också i form av “drömgröt” har gamla anor. Allt är Nordisk Hedendom, allt är Asar och Asynjor – och verklig tro, inte någon tom “sed”

Och – för att citera mästaren själv, ur “Idyll och Epigram”…

Flickan knyter i Johanne-natten
kring den gröna broddens späda stänglar
silkestrådar utav skilda färger,
men på morgonstunden går hon sedan
dit att leta ut sin framtids öden.

Nu, så hör, hur flickan där beter sig.
Har den svarta, sorgens stängel, vuxit,
talar hon och sörjer med de andra.

Har den röda, glädjens stängel, vuxit,
talar hon och fröjdas med de andra.

Har den gröna, kärleksstängeln, vuxit,
tiger hon och fröjdas i sitt hjärta.

 

Unknown's avatar

Kring traditionens betydelse (repris från 2023)

by

Såhär i dagarna efter Midsommar, är den svenska sommaren fortfarande är ung och vi alla är glada och förväntansfulla efter att ha fått umgås med våra nära och kära, är det kanske dags att filosofera lite mer om traditionens betydelse. Vi har alla sett hur Björn Wiman, kulturchef i DN, plötsligt började lalla och predika om “omvändelse” efter Midsommar, att alla svenskar måste bli kristna och så vidare – en hållning som bär prägel av stark intolerans inför det sekulära och hedniska samhälle vi alla delar.

Håll med om att det liksom verkar vara lite IS eller Islamiska Staten över alla dessa kristna griller…

Varför skulle vi svenskar inte få fira Midsommar som vi själva vill, eller få glädjas över sommaren ?

Varför är det så många kristna som är emot våra traditionella Midsommartraditioner ?

En som också funderat mycket över Midsommarens och traditionernas betydelse är Malin Kim, ägare till bloggen Kulturminnet. Hon har dokumenterat hur Midsommar såg ut i det urgamla svenska bondesamhället, och intervjuas just nu av Mohammed Omar på bloggen “det goda samhället” i poddradioserien “Tankar från framtiden” – och det är vackert så ! Utan traditioner, utan historisk förankring och kontinuitet, har inga människor någon framtid överhuvudtaget, och det gäller också oss svenskar.

Visste ni att den sameuropeiska traditionen med Midsommareldar förekom i bland annat Skåne, Blekinge, Bohuslän och Jämtland så sent som vid 1800-talets slut, innan frikyrkorna utrotade den ?

Och visste ni att Carl von Linné, den kände naturforskaren, dokumenterade hur Svenska Kyrkan hela tiden förföljde och ville förbjuda det folkliga Midsommarfirandet i sin “Västgötaresa” där bland annat följande står att läsa:

Midsommarafton kommo vi efter 9 kvarts resa, tillbaka ifrån Läckö till Lidköping, klockan 12 om natten, då vi hela vägen sett ungdomen, i sin ålders midsommar, fägna sig av årets behageligaste tid. Majstänger voro på många ställen upprättade och beklädde med löv och blomster, omkring vilka drängar och pigor, efter sina förfäders urgamla vis, årligen dansade natten för och efter midsommardagen. Detta menlösa nöje nekades fuller dem av själesörjarna; men det hade så rotat sig från hedenhös, att det svårligen kunde tagas bort, och tjänstefolket, som nu gjorde sig ledigt, tyckte med skäl kunna påstå ett par nätters ro av sitt årliga arbete.

Ja, så var det på 1740-talet; och så är det i viss mån än idag, även om de flesta av oss idag väl betraktar detta med Midsommar som just “ett Menlöst nöje“ som “svårligen kunde tagas bort“, eller som man inte kan hata och ingripa emot, vilket alltså redan Blomsterkonungen Linné, en av de största vetenskapsmän det här landet någonsin ägt; tydligt konstaterade. Men på en kristen hat-sajt, benämnd “Apg 29” kan man fortfarande läsa att Midsommarstången skulle vara “en upp och nedvänd fallos”, hur “alla måste böja sig inför jesus” och annat sådant – samma intolerans- och hets-budskap, som numera sprids också av Dagens Nyheter.

För TYDLIGHETS skull vill denna blogg påpeka, att det är en MIDSOMMARSTÅNG där i mitten – ifall någon läsare är Kristen eller TRÖGFATTAD….

Själv vill jag bara i all anspråkslöshet och med hänsyn till fakta ur verkligheten framhålla att:

1. De flesta “fallosar” är inte gröna till färgen

2. De består inte heller av trästänger eller björklöv

3. Om man inte kan se skillnad på en “fallos” och en Midsommarstång (storleken är helt olika) bör man troligen gå till en optiker – exempelvis Synsam.

4. Hjälper inte detta, så är det nog inte ögonen utan troligtvis hjärnan det är fel på.

 

Kan NYA GLASÖGON möjligen hjälpa denne frikyrklige “själasörjare” – eller behövs det en mer omfattande insats ? (synfel kan vara besvärande, särskilt bakom flötet eller ratten)

 

En helt annan fundering, och ett ännu starkare budskap kring det här med traditioner avlevererades för någon dag sedan av en amerikansk asatroende blogg jag brukar läsa. Jag citerar, i klartext, fastän orden inte är mina, och med ett yttrande av Malin Kim, som till yrket är lärare – går jag osökt över till engelska…

Ljusa nätter, värme och en grönskande natur kan vara skäl nog att fira, men ett annat skäl är högtidens kulturella och historiska värden. Genom midsommarfirandet bär vi vidare en tradition som skapat mening och sammanhang för våra förfäder långt tillbaka i tiden och kan fortsätta göra det för kommande generationer. – Bloggen Kulturminnet, 20 Juni 2017

Heritage is not a dirty word

“Tradition” is not a dirty word either.

Nor are our traditions “open.” A tradition by its very nature cannot be. It is for “use” (if one can employ so crass a term) by those who actually follow the Gods. We do not and should not allow outsiders to run rough shod over that which we hold most sacred.* The integrity of our traditions is more important than anyone’s feelings or misguided notions of tolerance (i.e. appropriation). An “open” tradition is no tradition at all.

Honor your ancestors.

Honor your Gods.

Respect the land.

The way in which we do these things, the rites and rituals that form our various traditions are sacred expressions of these covenants. Only an impious fool would shit on them.

Those who decide to pervert our sacred symbols for racist reasons are disgusting. So are those who do the same for their “progressive” ideals. 

We need to be very aware of people who are trying to turn these religious concepts into political dog whistles. Maybe they’re the ones with no place in our traditions.

 

Så är det. Detta är något vi alla måste skriva under på och vara medvetna om – “Forn Seds” frånstötande sk “Rådsgydja” som “hoppas” att “Torshammaren skall bli en internationell symbol för homosex” är precis lika farlig och fel ute som någonsin vissa enstaka nynazister. Bara ca 100 personer påstås enligt Valmyndigheten ha röstat på dem i senaste Riksdagsvalet, och angående extremgruppen “forn sed” – vars namn kommer från 1230-talet och den kristna medeltiden, 230 år efter det att Asatron förbjöd i lag på Island, så har den inte ett enda dugg med Asatro eller våra inhemska traditioner att göra. NAS, Nordiska Asa Samfundet är idag minst tre gånger större, och vad all “nyandlighet” av politiskt och tvivelaktigt slag nu angår så tar jag starkt avstånd ifrån den – för min tro och religion är visst inte “öppen för alla” och inte heller “öppen för missbruk” !

Unknown's avatar

Runor från Farbror Frej (repris från 2022)

by

“Hej alla barn – Nu blir det barnprogram
Kom får ni se vad Farbror Frej tar fram
Det är en Stake, och nu ska ni få höra
Vad man med sådana Stakar kan göra…

Du kör med den Staken
tills det sprutar ut klägg
sen har du gjort dig en Ättelägg !”

– Favorit i Repris, skriven av Hedningen cirka 1995

Magnus Källström, Sveriges och Riksantikvarieämbetets främste Runolog; bördig från Järfälla och skyhögt överlägsen vissa förnumstiga Pk-professorer vid namn Williams i Uppsala har skrivit ett inlägg på RAÄ:s bloggsida om årets stora Runolgiska kongress vid Sankelmark i Oldenburg, Tyskland som är ytterst intressant. Där bevisar han att årets Midsommar kommer bli som den alltid varit, i Frejs och Firandets tecken, ty man har hittat ett runben med en inskrift från det närbelägna Starigard eller på västslaviska Starigorod – liksom Ljubech eller Lübeck och Schwerin med en inskrift som lyder:

Kūkr kȳss kuntu, kȳss! 

och om det inte är ett tydligt bevis på Farbror Frejs explicita närvaro och manifestation i Midsommartid, så veten I än, eller vad ?

Runbenet från Oldenburg – Bildkälla RAÄ

Han tycker sig även ha utläst växtnamnet Örnbräken på detta runben, vilket kopplar inskriften till just Midsommartid – och det är mycket intressant, även om han själv inte nämner det eller kommit på det. Örnbräken eller Ormbunken blommar ju enligt svensk folktro endast under Midsommarnatten, då en dåre kan få se dess stora och lysande blommor, sägs det.

Den magiska inskriften “Kuken, kyss Kuntan  Kyss !” pekar också åt samma håll, och insluter oss alla i Midsommarnattens och Frejsdyrkarnas magi – likt i Shakespeares “En Midsommarnattsdröm”

Men skämt åsido. Oldenburg var centrum inte bara för de västslaviska Vagrierna – den stam som bodde närmast Holstein och var klart och tydligt Hednisk ända in på 1000-talet – det var också en viktig handelsplats för både Danska och Svenska Vikingar från Götaland och Småland, där traditionen om att Ormbunken endast blommar i Midsommarnatten ännu är levande som ett folkminne – och därmed kan vi – på sannolika skäl – bevisa att en uttråkad ung Viking lärde barn och ungdomar rista runor där, en Midsommar för vidpass tusen år sedan, och då lät pigga upp sig själv med denna, om Frej erinrande inskrift. Kanske mindes han sin hembys kvinnor, kanske inte.

Karta, utvisande Mark Oldenburgs och Vagriernas gamla stamländer på den tyska Östersjökusten, nära Lübecker Bucht, Fehmarn och Skåne

Oldenburg är omnämnt av Adam av Bremen i hans krönikor: Aldinborg civitas magna Sclavorum, qui Waigri dicuntur, sita est iuxta mare, quod Balticum sive Barbarum dicitur, itinere die. .. ab Hammaburg och är enligt honom beläget endast en dagsresa från Hamburg, där de kristna huserade, men särskilt djupt satt kristendomen aldrig vid denna tid, och det gör den som bekant inte idag heller. Kanske var runbenet, med sin inskrift, bara en text till skämt och gamman; som den hedniske krigaren slängde ifrån sig innan Midsommardansen och då han gick att fröjda sig med Slavers och Tyskars skönaste kvinnor; och för att lägra dem allesammans. Men vi råder dig – ack läsare ! – att göra exakt samma sak, ty så gör vår Hedning än idag – och med det skall du hålla hans minne levande i sinnet, trots att du ville tro, att detta blott är en historisk bagatell !

 

Men om Magnus Källström, slutligen – är nu att säga att han i Midsommartider också blivit intervjuad av tidningen Magasin K som i Kultur, för att däri manifestera sitt kunnande om såväl Rökstenen som Malastenen från Hälsingland och Karlevistenen från Öland, vilka tidningen utnämner till Sveriges tre mest svårtydda runstenar.

Tyd du runorna, de från Odin stammande – Det säger jag dig !

Unknown's avatar

Gå INTE på de KRISTNA LÖGNERNA om Svensk Midsommar… (repris från 2023)

by

Nu är det Midsommartid, och som vanligt får man läsa en massa kristen smörja och rena lögner på nätet. Trots att det finns klara och högst påtagliga bevis för att Midsommar är något som firats så länge tillbaka man överhuvudtaget kan minnas, eller åtminstone i 5000 år av obruten tradition, ända från stenåldern och bronsåldern och vidare framåt, finns det en massa kristna idioter i vårt samhälle som förnekar allt det här och som sprider lögner och missuppfattningar istället.

Midsommar har inte bara firats i vårt land, utan över hela Norden och Europa – och tror ni mig inte, så se alla de bevis som redovisas i mitt artikelarkiv här ovan.

En av de mest seglivade vanföreställningarna hos de kristna är att Midsommarstången – som egentligen är en MAJSTÅNG och inget annat – skulle vara någotslags “Fallos-symbol” som de kristna hundarna skriver, fast ingenting kunde vara felaktigare. Några som helst bevis för den saken har aldrig påträffats, mig veterligen, men däremot kan Hedniska Tankar idag avslöja en av dessa kristna lögnare som fortsätter med sitt fakta-förnekande.

Självfallet kan det bero på manifest okunskap och dålig utbildning, eller dålig förmåga att kunna tillgodogöra sig fakta överhuvudtaget – eller kanske lättare förståndshandikapp. Men ett av dessa kristna vrak, som tydligen ser som sin livsuppgift att smäda och håna den Nordiska kulturen heter Wilhelm Jaresand och lär vara perrmanent baserad i Beirut och Kairo. Tidigare har han gjort sig känd för att skriva rena “snyft-reportage” om hur “synd” det är om IS-kalifatets frivilliga, eftersom de inte får sitta i bekväma svenska fängelser, utan fortfarande är kvar i den Syriska öknen, där Kurdiska Peshmerga vet att bestraffa dessa odjur. Och visst är det “synd” på flera sätt än ett – synd att just Herr Jaresand skall synda i sitt skrivande..

Midsommar och Midsommarblot kom inte alls hit med kristendomen, som Wilhelm Jaresand helt felaktigt skriver. Det är fel i sak. Rena fakta bevisar det. Själva benämningen ”Midsommarblot” förekommer bland annat i Olav Tryggvasons saga. Kung Olav försökte kristna regionen runt Trondheim och blev bjuden till ett midsommarblot av sina fiender:

”När konungen talade mildt till bönderna, blevo de blidare stämda, och samtalet fördes sedan vänligt och fredligt; slutligen blev det avtalat, att Midsommarblot skulle hållas inne på Mären, och dit skulle alla hövdingar och mäktiga bönder komma, såsom sed var; där skulle också konung Olav infinna sig.”

Den kristne ursupatorn dräpte många människor, och förstörde Gudahovet, på samma sätt som Wilhelm Jaresand nu vill förstöra kunskapen om vår Nordiska kultur genom att publicera rena lögner, som han själv fabricerat. Redan en kort faktakoll på nätet skulle kunna ta honom ur de allra värsta villfarelserna, men nu verkar han vara en djupt oärlig person, vars journalistiska respekt för sanningen är nära noll och intet. Också i Agrip, en av de norska kungalängderna, står att Midsommar firades långt tidigare än några kristna fester, och att det var enbart med VÅLD som man senare etablerade en kristen tradition om “Sankt Hans Afton” eller Johannes Döparens dag.

Redan på Gerumshällen från sådär 1500 år före vår tideräkning, avbildas hur man stagar en Majstång och dansar runt den…

Majstänger, alltså stänger som är “Majade” och försedda med gröna blad och kvistar – vilket man gör och gjort för att fira vårens ankomst eller sommarens höjdpunkt – har funnits i flera tusen år, och är belagda också från Bronsålderns hällristningar. Detta har varit känt för forskare i mer än hundra år nu, och hela böcker har skrivits om saken .

Majstängerna har ingenting med fallosar att göra. Möjligen kan man tyda dem som en avbild av himmelsguden Frejs och jordgudinnans Gerd, Hertha, Earth – hon har flera namn – gemensamma bröllop, vilket beskrivs redan i Skirnismál enligt Eddan – och hur ett manligt stångformat element förenas med ett runt, kvinnligt, kransformat – det var först på det kristna 1800-talet, som “Midsommarstången” skulle ha en korsform – annars har de alltid bestått av en lodrät stång, försedd med en eller flera vågräta kransar, som bilden nedan visar. Det borde Herr Jaresand känna till, ifall han alls gitter undersöka saken, eller ta reda på rena basfakta, innan han kommer med sina sedvanliga krista griller, som är gripna helt ur luften, och som ingenting ingenting betyder. Varifrån har han fått sina groteska påståenden om fallosar, förresten ? Föddes inte dessa speglosor i hans egen hjärna ?

Redan 2015 bevisade Museipedagogen Anna Braås i en avhandling att Wilhelm Jaresand bara pratar smörja. Anna Bratås låter inte lura sig av all ”kristifikation” eller alla de äldre forskare från 1930-talet, som felaktigt påstått att Midsommarstänger och Midsommarfirande skulle vara en tysk sedvänja, som egentligen är kristen eller som importerats hit på 1700-1800 talet. Hon räknar upp bevis efter bevis och indicium efter indicium på själva motsatsen, och på vad nyare, mer objektiv forskning gjord av personer utan ”kristen bias” kommit fram till. Man vet för det första att det här med Majstänger, som företeelsen rätteligen bör kallas, är en sak som finns över hela det Germanska området, alltså både hela Norden inklusive Finland, Svenska Estland och Baltikum, Tyskland, England, Nederländerna, Frisland och numera även USA och Kanada. Och traditionen att ”maja” eller att resa stänger med gröna löv, som ska påminna om Världsträdet Yggdrasil eller Saxarnas Irminsul, som också var ett Världsträd. Hon nämner exempel från bronsålderns hällristningar i Bohuslän, där en plöjare under vårbruket bär en ”maj” eller en liten majstång fäst vid plogen han kör med – men även andra exempel kunde nämnas.

Låt INGA kristna eller Muslimer störa eller förstöra vårt hedniska MIDSOMMARBLOT och firande..

Nej, vet ni – det blir nog ingen Sill och Nubbe för herr Jaresand i år, och sannerligen inga jordgubbar. Han är för evigt utestängd ur vår svenska Kulturkrets, och kommer nog aldrig mer bli inbjuden till något Midsommarfirande överhuvudtaget – men får vara kvar hos IS-kalifatet nere i den Syriska Öknen.

Istället hoppas jag nästan, att det serveras munfisk, alltså ett kok stryk, ja en god och uppfriskande portion rammelbuljong åt denne lätt meditarreananske, monoteistiske belackare.

Själv har jag inte tid med det, för dumt folk är ändå legio i det här landet, och emot själva Dumheten, är det sagt – kämpar också gudarna förgäves.

Jag avslutar dagens inlägg med en liten sång – och ska vi alls anamma något Kristet till Midsommaren, ja då föreslår jag att vi tänder en rejäl Midsommareld, och KASTAR KORANEN tillsammans med BIBELN i denna brasa, så att vi får lugn och ro för alla dessa  Våldsreligioner.

Det är Frejs och Gerds bröllop vi firar till Midsommar – liksom fruktbarheten – och Fruktbarhet kan BARA och ENDAST BARA uppstå, om MAN och KVINNA förenas – inte alls kvinna + kvinna, eller man + man – ifall ni nu inte visste om det – det är nämligen ELEMENTÄR MÄNSKLIG BIOLOGI jag nu håller på att förklara för er..