Resultatet av ”Runkampen” – Misstroendet Mot ”Mollgan” Motstår Mygel (MMMMM….)

”Mollgan, Mollgan –
gamle vän…
Roligt att du är minister än
Men när din ämbetstid tar slut
så KASTAS du nog UT !!”

en smula fritt efter en gammal sång av Staffan Demert

Så har då Landet Löfvéns egen Justitie- och Migrationsminister, Morgan ”Mollgan” Johansson utsatts för ett svidande misstroendevotum i Riksdagen. Inte mindre än tre Riksdagspartier, som förut aldrig varit i Allians, har röstat för att avsätta honom på grund av hans inkompetens, och oförmåga att komma till rätta med den växande kriminaliteten i landet, andra saker – som jag snart skall komma till – att förtiga.

Misstroendevotumet har naturligtvis inte gått igenom, och det brukar heller inte sådana voteringar i Svensk politik någonsin göra, så länge en majoritetsregering har makten. Den höge herr Ministern uppges nu ha sagt, att ett nytt ”nationalkonservativt block” bara bedrivit ett politiskt spel, och påstår att alltihop är en seger för honom själv, samtidigt som han påstår att han är ”glad och stolt” över de åtgärder han påstår sig ha genomdrivit i storstaden Malmö. Man kan undra vilket slags verklighet denne Misslyckandets Minister lever i.

Så sent som igår avslöjade SVT – Regeringens egna TV-kanal – att sex stycken Glock 17-pistoler, 300 ”hollow point” eller halvmantlad am (dum-dum kulor) försvunnit från ett låst säkerhetsskåp på Regeringskansliet, enligt information från Tidningen Dagens Juridik, som under ett helt år redovisat lille ”Mollgans” högst konstifika krumsprång på lagens arena. Sådan ammunition är som alla vet mycket eftersökt i kriminella kretsar, och fastän det rörde sig om den uppsättning Vapen som skulle skydda själva Regeringens högsta Ministrar i händelse av Terror-hot enligt Securitas, den inhyrda vaktfirma som skött uppgiften istället för svensk polis eller militär, har varken Stefan Löfvén själv eller Morgan Johansson vågat kommentera saken.

De tiger som alltid, och hänvisar inte ens till sina underställda. Samtidigt har det också kommit fram, hur inte mindre än två utvisningsdömda sk ”migranter” trots SUA-kontroller tillåtits arbeta på Arlanda, i ett fall som flygmekaniker. Med tanke på det växande terror-hoten, är ju detta i högsta grad oklokt – som vi alla nog förstår. SVT har också rapporterat om hur Tullverket i Sverige tilldelats mer pengar för att söka efter insmugglade tamhundar, ungefär som om jakten på Chihuahuas och Boxervalpar skulle ha absolut högsta prioritet för närvarande.

Ska man skratta eller gråta ?

Att höra hur den ansvarige Ministern tidigare i höst skulle ”jaga de kriminella i Malmö till Världens ände” efter att en småbarnsmor mördats i en buss, mitt på ljusa dagen var tydligen inte absurt nog. Nu ser vi hur Riksdagen skändligen misslyckas med att skydda även de högsta statsfunktionerna, oaktat alla andra misslyckanden det sista halvåret.

”Och med en Glock i varje hand, tror sig ”Mollgan” styra hela vårt land…”

”Mollgans” tal om att han ska ”slå tillbaka gängen” är så patetiskt, att inte ens en i beslag tagen knähund kan tro på det längre, långt mindre SVT:s egna journalister, fast de vanligen är sämre än hundar i sin servila underdånighet. Den senaste tidens händelser tycks till och med ha fått även dem att vakna ur sin slummer, även om det som alltid finns dem., som hävdar att Ministern själv är ”fel måltavla” som man skriver, och att det inte är honom personligen det beror på.

Nej, det är ju möjligt att ”Mollgan” – för de som lärt känna honom i levande livet – är en hygglig karl, som aldrig någonsin skulle få för sig att stjäla statens pistoler ur något vapenskåp helt själv, ifall det nu är det som har hänt. Han sa ju, att han skulle ut på stan i Malmö och ”jaga brottslingar” var det visst, så vi får väl se upp…

Men – skämt åsido – vad Misstroendevotumet i Riksdagen betyder, är en Misstroendeförklaring inte främst emot Ministern, men mot ett helt departement, alltså Justitiedepartementet som sådant. Misstroendet kan också anses vara riktat emot samtliga politiskt tillsatta tjänstemän där, emot Ministerns ledarskap – eller brist på det – och inte minst de skrattretande förslag till reformer, som sagde Minister har försökt med, hela det sista året.

Inte mindre än tre gånger i rad har Ministern personligen sagt att det behövs en ny anti-terror lagstiftning (rätta mig gärna om jag har fel !) och inte mindre än tre gånger i rad har Lagrådets juridiska experter tillbakavisat den produkt, som Ju-dep lade fram.  Man har konstaterat, att Ministerns definition av begreppet ”samröre” trotsat all logik, och att det satt hela rättssäkerheten i fara. Vad är ”samröre” ? Att någon bor i samma trappuppgång som en terrorist, och antagligen hejat i trappen på honom ibland ? Att någon haft en terrorist som medresenär på sin buss – eller något vida värre, som när någon med vett och vilja givit bidrag och finansiellt stöd till en organisation som sysslat med grov politisk terror ?

Regeringens samtliga tre lagrådsremisser har stupat på detta, och inte en enda gång har man gjort sitt förarbete rätt, och undersökt själva grundförutsättningarna.

”Mollgan” Johansson har också gett sig på själva grundlagarna, och Tryckfrihetsförordningen. Samma sorgliga resultat där.

Att förtroendekrisen FINNS och att Misstroendevotum utlysts, är kanhända inte så konstigt… Det har skett för alla medborgares bästa…

Frigivandet av de fem svenska terror-imamerna – trots att existerande lagstiftning ger mycket goda möjligheter till att hålla dem inom lås och bom tills avvisning hunnit verkställas, är också en ytterst märklig historia. Frånvaron av redovisning av några som helst fakta, som tyder på att terror-imamerna skulle vara ”utsatta för dödshot i sina hemländer, och Migrationsverkets underlåtenhet att redovisa detta öppet, är än märkligare. Man har redan påpekat, att det finns existerande lagar emot Terror-finansiering, som kan användas (så har bevisligen skett) och därför behövs inga nya lagar på det området.

 Under tiden flödar bidragen till nya Salafist-moskéer och Koranskolor likt ”Studieförbundet Ibn Rushd” ur Regeringens fickor, trots Försvarshögskolans och SÄPOs varningar.

Vem är det då som ”finansierar terrorismen” och genom ej verkställda utvisningar ger den en fortsatt grund att stå på ??

Är det inte Regeringen Löfvén själv, som genom sin politik sätter landet i fara, kanske ? Vi har redan upplevt affärerna ”Taimour Abdelwahad” (om ni minns honom, jag vet att allmänhetens minne är kort) samt Rakmat Akilov, som Regeringen uttryckligen varnades för att släppa in i landet – på Ministernivå !

Dags för en ”Dödsruna” för (S)-politiken… ? Sex goda ”Glockenspiel” är på drift, och kan börja klinga närsomhelst…

Slutligen det märkligaste, ja det alla dummaste av alla Clown-artade utfall och ”inspel” om att försöka stifta nya lagar, i den sannskyldiga ”Cirkus Juris” eller förfärliga cirkus, som Morgan Johansson högst personligen inlett, vid ett tal i Almedalen eller Palme-dalen i Visby för två år sedan.

De bisarra påhoppen om att förbjuda Tyr-runan och Odal-runan, vilket hotade slå i sönder hela Sveriges kulturarv och historia. Senast idag kom de upp igen, och nu noterar till och med DN:s journalister – denna så ofta helt ”vänsterblivna” skara – att Runan i sig inte alls kan kriminaliseras, utan det är sammanhanget den befinner sig i som är brottsligt. Kriminella grupper som Nazister och ”Fornsedare” har inte rätt att missbruka den – och symbolen i sig måste skyddas.

Detta är vad jag själv, lagrådets experter, den enmans-utredning som genomfördes av en kvinnlig Lagman vid Göta Hovrätt, Dagens Juridik, flera oberoende experter och mer än 5000 goda medborgare, som skrivit på Nordiska Asa Samfundets namninsamling till skydd för runorna och kulturarvet sagt hela tiden. Och det var här på Hedniska Tankar ni fick veta det allra först, redan den där sommaren för två år sedan.

Nordiska Asa Samfundet har hela tiden hävdat, att de vill framstå som en opolitisk organisation, och så är det till viss mån. Även jag ville väl vara opolitisk en gång i tiden, men härtill blev vi alltså nödda och tvugna, för att nu komma med en sk ”Brasklapp” från Finspångs-hållet till..

Vi blev tvingade till att genomföra en demonstration framför Riksdagshuset, eftersom vi inte ville se Runorna eller Torshammaren missbrukas, släpas i smutsen och fördärvas av ”Fornsedare” och Nazister. NAS representanter försökte kontakta ministern gång på gång i mer än ett halvårs tid, men han vägrade fegt nog stå för vad han gjort och sagt, och ville inte se sina egna medborgare i ögonen. 

Extremister till höger som missbrukar Tyr runan – Extremister till Vänster som missbrukar Tors hammare. Båda vanhelgar de religiösa symboler, och försöker använda dem för syften och saker de ALDRIG NÅGONSIN stått för…

Till slut segrade dock sanningen, som vi alla vet – och det värdelösa remissförslaget rann ut i sanden, mycket beroende på Lagrådets och den juridiska expertisens ansträngningar. Diverse kriminella personer i diverse egendomliga rörelser kvarstår tyvärr ostraffade idag, men de utgör för närvarande inte något större hot emot vår stat, och det svenska samhället som sådant.

Men – vi måste prata om ”Mollgan” och hans fullkomligt irrationella förslag, de sumpade lagrådsremisserna, det slarvigt genomförda, politiskt dikterade programmet med nya lagar – lagar som inte behövs och som faller på sin egen orimlighet, därför att en fungerande lagstiftning redan finns.

Samt alla BRÅ:s siffror – sju procent uppklarade sprängdåd, ca 90 % av alla mord och dråp som förblir ostraffade – det heter inte ”skjutningar” och liknande procentsatser för grov eller mycket grov misshandel, väpnat rån, alla sexualbrott och alltihop.

Jag medger villigt att det är mycket värre, oerhört mycket värre än det fortfarande pågående missbruket av Runorna och Torshammaren, samt förbrytelserna emot hela kulturarvet – men nu tog jag upp detta enbart som det mest bisarra av exempel.

Misstroendevotum har utlösts, och det är vackert nog så. Arbetet för att rädda vårt land går vidare, och fler och fler svenskar arbetar nu tillsammans emot detta mål – ett mål som tillkom efter att ett helt valresultat plottrades bort, och ett litet maktparti – som enligt vissa mätningar inte alls är det största i Sverige längre – frenetiskt försökte hålla sig kvar vid köttgrytorna och makten.

Vem vi än är, var än i samhället vi står. Bland ”höjdarna” och den gamla Nomenklaturans män, eller det arbetande folket. Vår tid ska komma – med Tors Hammare – eller utan…

Annonser

”Umm-el-Kitab” – och varför ASATRON inte alls är en ”skriftlös” religion

Ibland frapperas jag av vad en del välmenande dårar och ”nyttiga idioter” skriver på nätet. Det finns människor som gått på hela ”fornseds-bluffen” och som okritiskt sprider påståenden om Asatron som inte alls är sanna, och vad värre är – de publicerar rena lögner.

Asatron är inte och har heller aldrig varit någon ”skriftlös religion” som vissa skitstövlar har mage att påstå, rakt fram i media. Den baseras på Eddorna och en djupgående litterär tradition, och en av de allra mest centrala texterna ur dem – inledningen till Runatal Hávamáls, där Oden själv i stor detalj förklarar för mänskligheten hur det gick till när han fann runorna, och hur dessa runor var och en kan användas, vilket är lärodiktens fortsättning. Självklart var denna tradition muntligen traderad genom hundratals, ja kanske tusentals år innan dess, och för alla de som lögnaktigt går fram i media och påstår att vi aldrig någonsin kan finna kunskap om själva tron, om dess innehåll och ritualer, vill jag bara säga att de far med osanning.

Det kan vi visst. Det finns bildframställningar från gammal tid också, samt långtgående arkeologiska bevis för hur de mest skilda riter gick till, även de typer av riter som till skillnad från kristendomens kannibal-ritualer (sk ”Nattvard”) och omskärelse av småbarn utan bedövning, blodsoffer och andra liknande saker inte längre praktiseras idag, därför att alla religioner – utom en del efterblivna sådana, som fortfarande är kvar i den mörka medeltiden eller till och med stenålderns dunkel – faktiskt utvecklas med tiden.

Asatron är en levande tro. Den är ingen falsk, egenpåhittad ”fornsed” skapad av odugliga små hipsters, miljövänster eller tjackpundare – som nyligen tillåtits komma dragandes med sina knasiga påståenden i såväl UNT, Hallandsposten som diverse ”poddar” som man påstått ska ha skapats i utbildningssyfte av två gymnasielärare någonstans. Ni får lov att tro mig, när jag förklarar för er att jag är högst måttligt imponerad av dessa herrars insatser, när jag själv hållit på med en blogg som denna i över tio år.

Själv sysslar jag inte med någon ”sed” eller en tom mekanisk upprepning av okänt ursprung. Inte heller är jag ”forn” eftersom jag lever här och nu – i nutiden.

En sak är människor som är nya inom det här – Hallandsposten berättar om en förvirrad rödhårig kvinna, som ännu inte inser vilket misstag hon begått. Vi kan alla råka ut för ”fake news” eller rena faktafel. Men personer som bara upprepar och sprider de här felen – år efter år – vad kallar man dem ?

För min del kallar jag dem inte längre för kladdsockar, utan skitstövlar, rätt och slätt.

En kladdsock är en person som kanske har lite otur när hon eller han tänker, så att säga. En skitstövel, däremot – är en person som förstör hela kulturkretsar.

I den muslimska traditionen – ifall någon nu inte visste det – brukar somliga religionsutövare påstå att bara Monoteister skulle vara ”Umm Al-Kitab” eller bokens folk. Det är fel i sak och djupt oriktigt, därför att även Kojiki, Mahabarata, Eddan och andra polyteistiska skriftliga traditioner de facto existerar, och har gjort det i tusentals år.

Den som i patetiska landsortstidningar typ Hallandsposten eller ”Höglandsnytt” förfäktar dylika sanningar är och förblir en värdelös nolla enligt mig, en lögnare, en faktaförfalskare, en skenhelig idiot.

Tusen år och mer av skriftlig och litterär tradition – sådant kan man inte förneka, ”hoppa över” eller springa ifrån… Sanningen skall segra till sist, liksom Särimner…

 

Och – ifall ni finner detta omdöme från min sida något svårsmält – Läs då Nordiska Asatroförbundets utmärkta krönikor istället, så kanske ni lär er något, och slutar faktaförneka.

 

I vilket svenska media och TT begår ett KARDINALFEL angående Monsignor George Pell

Svenska Medias ”faktakoll” eller kvalitet är ofta mycket låg. Idag besannades det ånyo. De flesta tidningar i Sverige, till exempel, skriver bara rent mekaniskt av varandra, eller använder starkt förkortade ”klipp” från TT, helt okritiskt och helt utan någon kontroll av läget ur allmänna källor – och därför blir ofta kvaliteten på rapporteringen rent undermånlig.

Denna artikel – ur Aftonbladet bär syn för sägen. Till och med lilla Hallandsposten har ett sakligare skrivet inlägg i så fall.

Detta gäller Kardinal George Pell från Australien, en av de mest förhärdade sexualbrottslingarna och pedofilerna i hela den katolska kyrkans moderna historia, och det vill inte säga lite, som ni säkert förstår. Aftonbladet påstår rakt ut, att ”två av tre domare i Australien haft fel” angående det uppmärksammade rättsfallet emot en man, som tidigare med rätta kallats ”Påvens finansminister” och varit den högste ansvarige för katolska kyrkans enorma ekonomiska tillgångar.

Kardinal George Pell har dömts för två fall av våldtäkt – en oral – på minderåriga, samt tre andra grova sexövergepp emot barn. Svenska Aftonbladet har FEL I SAK.

Om någon ”har fel” i det aktuella fallet, så är de just den svenska kvällstidningen. Pell har inte bara dömts för två grova sexövergrepp på tidigare korgossar eller rättare sagt stjärtgossar, något katolska präster genom tiderna ofta hållit sig med. Han har dömts för fem övergrepp, som han själv begått (inte alls två, som Aftonbladet felaktigt hävdar), och för att han systematiskt och över en lång följd av år förtigit andra fall av pedofili, som katolska präster i Australien och USA har ägnat sig åt. Bättre mediakällor och korrektare media utomlands, har redan redovisat alla fakta och detaljer i det aktuella fallet.

Övergreppen skedde på 1990-talet, skriver Brittiska ”The Guardian”, och kardinalen är nu 78 år gammal – men har hela tiden kvarstått i sin befattning, trots att Katolska Kyrkan känt till övergreppen under en lång följd av år. Hans offer har fått skador för livet, och en av dem avled sedermera i en heroinöverdos på Sidneys gator. Ändå döljer svenska media sanningen.

Aftonbladets kommentar till händelserna i Australien avslöjar en fundamental okunskap om hur själva rättssystemet i Anglosaxiska länder alls fungerar. Tydligen har dess journalister inte ens gjort sig omaket att lära sig det, eller kontrollera elementära fakta. Det är inte alls så att det finns två domare, som ”haft fel” för i Anglosaxiska länder finns ett jurysystem, som fäller själva avgörandet, medan fackjuristerna eller i det här fallet domarna bara har en rent administrativ och övervakande roll. I Sverige och de flesta civiliserade länder är förhållandet det rakt omvända. Här dömer fackjuristerna, och nämndemän och liknande politiskt tillsatt bråte står för kontrollfunktionen, och skall endast gripa in ifall allvarliga processuella fel eller uppenbara rättsövergrepp föreligger. Så lär det nog inte vara i Pell-fallet.

Vad man kritiserar är Juryns enhälliga beslut från tidigare i år, och varför man vill få det upphävt, är för att bevisningen kring en enda av de sammanlagt fem åtalspunkterna skulle ha varit missledande, eller rättare sagt det sätt, på vilket beviset i det enda fallet lades fram för Juryn, enligt The Guardian. Det är en väsentlig skillnad, emot Aftonbladets partiska sakframställan, som bara citerar Pells  egen försvarsadvokat, men helt utelämnar andra fakta.

Ärkebiskopen av Sidney påstås fortfarande hävda Pells oskuld, trots den mycket starka och icke ifrågasatta bevisning som finns i de andra fyra fallen. Vatikanen har enligt tyska källor redan utsett Pells efterträdare, och entledigat honom från alla uppdrag, trots den dom som Australiens högsta domstol mycket väl kan fastställa senast i Mars. Kardinal Pell dömdes till minst 2 års fängelse, ett ytterst lindrigt straff, med tanke på att straffskalan för hans brott i Australien kan lyda på upp till 50 år. Det är svårt att finna andra förmildrande omständigheter än just kardinalens högst framskridna ålder, och det faktum att han för länge sedan borde ha gått i pension.

 

”Skynda er för fan, vi får snart en VIP-kund…” (Teckning av Sergei Elkin, the Moscow Times)

Tidigare har svenska media också hela tiden hållit den katolska kyrkan bakom ryggen, och undvikit att skriva om dess många, upprepade och grova övergrepp – också i Sverige och de övriga Nordiska länderna, samt länder som direkt gränsar till Sverige. I Tyskland noterades i höst hur mer än 4,4 % av alla Tyska katolska präster gjort sig skyldiga till pedofili. Det finns mer än 3600 offer, enligt vad en biskopskongress i Fulda redan erkänt.

I enbart en skola för korgossar eller stjärtgossar i Regensburg – för den så kallade sångkören ”Regensburger Domspatzen” noterades 547 sexuella övergrepp på minderåriga, enligt vad den tidigare Påvens bror, kardinal Georg Ratzinger, tvingats erkänna. Förhållandena där har blivit jämförda med helvetet, och nazismens koncentrationsläger.

På Island har flera fall av katolska sexövergrepp klarlagts.

I Norge har det kommit fram, hur Katolska Kyrkan systematiskt förfalskat sitt eget medlemstal, och genom långtgående bedrägerier orättmätigt tillskansat sig miljontals kronor, varje år i mer än 25 års tid, utan att Norska staten kontrollerat det (se under rubriken ”katoliker” här ovan). Den norske ärkebiskopen åtalades bland annat för grovt bedrägeri, men frikändes såklart.

I Sverige har ingen som helst kontroll skett, men varje år betalar den åtskilligt underliga sk ”Nämnden för stöd till trossamfund” ut miljontals kronor till Katolikerna, trots att det inte finns någon som helst form av behov för det. Alla vet redan, att denna kyrka är det rikaste samfundet i Världen, och att den inte har behov av mer pengar.

Det framkom emellertid, att samme Katolske ärkebiskop av Norge som var aktuell i bedrägerifallet, också förtigit ett fall där den katolske biskopen i Trondheim visat sig vara pedofil. Krav fanns på att upplösa hela det katolska biskopsdömet i just Trondheim, eftersom denna form av kriminalitet var vida spridd i den organisationen, men detta infriades förstås aldrig.

I vårt eget land – Sverige – har det i år kommit fram hur minst två katolska pedofil-präster från USA omplacerades hit, och hur de fortsatte begå sexualbrott emot vuxna här. Katolska kyrkan underlät helt att göra någon polisanmälan, precis som vanligt.

En av de katolska präster som upptäcktes i Sverige fortsatte övergreppen också i Finland, sedan han diskret ”slussats” över dit. Finska YLE, alltså statstelevisionen, har bekräftat uppgifterna.

För en dryg vecka sedan firade vi Gustav II Adolf – en Kung som visste hur man handskas med Katoliker. ”Värjan måste göra det bästa,” sade han, ”ty hon skämtar intet !

 

Vad har den Katolska Kyrkan alls i våra Nordiska länder att göra ?  Varför tillåter vi dess närvaro här ?? Religionsfrihet är inte samma sak som att begå övergrepp emot barn i institutionaliserad form, om och om och om igen. Lagarna i civiliserade länder är till för, att samhällets svagaste och minsta medborgare skall skyddas. I flera hundra år var alla former av katolicism totalförbjudna i vårt land – och det fanns en mycket god anledning till det. Det gällde att skydda det egna folket och landet emot övervåld, att hindra att främmande religioner och påveväldet blev ”en stat i staten” som kunde fräta sönder vårt svenska samhälle inifrån, och med religionen som täckmantel.

Också idag fortsätter samma katolska kyrka att flagrant bryta emot lagen, och göra saker den inte alls haft tillstånd för.

Namninsamlingar har startats.

Krav på åtgärder har framställts till Regionala Myndigheter – men våra media gör inte sitt jobb.

Läs på, kära Aftonbludder !

Ett tack till 15 364 goda medborgare – Kampen går vidare !

Så har en viss Evangelisk Lutheransk apparat, som påstår att enbart den skulle ha någotslags konstig ”ensamrätt” på att företräda svenskarna i andligt hänseende, publicerat sin månatliga statistik över sitt eget medlemsantal, trots att denna apparat upphörde att vara en Statskyrka redan år 2000, och därmed inte har den minsta rätt till att på falska grunder försöka framstå som ”svenskare” än något annat samfund; särskilt då som den inte alls är svensk, utan företräder en ren ökenreligion från Mellanöstern.

Våra kollegor på bloggen ”Ideell Kulturkamp” har hunnit före oss, och för egen del instämmer jag i deras gratulation till de 15 364 goda medborgare i vårt land, som tog sitt förnuft till fånga under månaden Oktober.

Fler och Fler medborgare i vårt land låter hedna sig. Den sk ”Kyrkans” andel av befolkningen är redan nere på mindre än 57 %, efter vad årets preliminära siffror synes visa. Det hedniska skiftet kommer allt närmare och närmare, och snart infaller dagen då vi Hedningar är flera än 50 % och representerar det verkliga folkflertalet, och att det blir så går inte att hejda.

Det tål att upprepas – Inte en man, inte ett öre mer till Monoteismen !

Detta beror nämligen på demografiska faktorer. Födelsetal, dopandelar och dödstal dikterar redan, att det kommer gå fullständigt utför med den ”Svenska” Kyrkan, men ändå fortsätter den – trots lagar om religionsfrihet – att fuska, och manipulera sina medlemstal. Ett av de sätt som detta syns på är den idiotiska ”stoppregel” för utträde som man behållit, ända sedan 1950-talet. Man talar på falska grunder om en ”Kyrkoavgift”, fast man tar ut skatt via skattsedeln – och de som försöker gå ut under årets två sista månader, November och December får av skäl som ingen förstår betala, betala och betala i ett helt år extra.

”Kyrkan” påstår att ”det inte skulle gå” att registrera utträden under de två sista månaderna, pga att kyrkobokföringen skulle gå ovanligt långsamt just då. Men ändå är det bara lögner, svepskäl, prat rätt ut i luften. Kyrkobokföringen har skett via data, eller vad som dåförtiden kallades adb ända sedan 1970 talet, och denna lögnaktiga ”Kyrkas” eget statistikkontor om sju personer har inga som helst svårigheter med att presentera månatliga medlemstal. Och inget annat område, ingen annan dold skatt eller avgift i samhället fungerar såhär.

Du betalar inte båtskatt i ett helt år extra, om du sålt din båt. Du betalar inte bilskatt i mer än ett år, om du inte hade någon bil under årets två sista månader. Du betalar inte hundskatt i mer än två månader, om lilla fido har lämnat in, och gått till den andra sidan. Och ingen kyrka, ingen ”allmän arvsfond” i andra länder står och tjänar pengar på stulna guldtänder, som man konfiskerat från brända lik – även skribenter på Ledarsidorna.se har uppmärksammat vad jag skrivit om den här hösten.

Vi har ”Affären Radler” eller den ”mörkade” kopplingen mellan Svenska Kyrkan och vissa diktaturregimer i de forna öststaterna, som seglat upp återigen, 30 år efter DDR:s upplösning, och det kända faktum, att flera av ”Svenska” Kyrkans präster, och en person som idag är Ärkebiskop, samarbetade med den regimen.

Allt det här har väckt vanligt folks vrede i vårt land. Att ”Svenska” Kyrkans medlemstal därför fortsätter att gå brant nedåt, är inte så konstigt.

Undersökningar från PEW Research Institute och andra internationella, opartiska källor visar att mindre än 20 % av svenskarna tror på någon kristen ”gud”

Låt oss nu gå över till min sedvanliga, månatligen återkommande undersökning av det verkliga medlemstalet hos denna väldigt märkliga ”Svenska” Kyrka, vars hyckleri ligger i öppen dag. Jag har publicerat dessa siffror månad efter månad, år efter år sedan åtminstone 2016, och står fortfarande till allmänhetens tjänst med de fakta inga ”vanliga media” i Sverige vågar publicera, och vad man annars talar mycket tyst om..

Om vi kan tro de senaste uppgifterna från SCB, statistiska centralbyrån – vars månadsstatistik släpar efter – och vars trovärdighet nu alltmer ifrågasätts, vad gäller arbetsmarknaden och den statistik som finns just där – så finns det nu (1 september 2019) 10 313 447 invånare i vårt land, emot 10 242 332 invånare vid årets början 2019. SCB:s siffror innehåller numera också en justeringspost för de personer som befinner sig i vårt land helt illegalt, och som inte alls ska vara här. Som vi alla vet har den nuvarande Regeringen mer eller mindre helt tappat kontrollen över Rikets gränser, och befolkningsutvecklingen som helhet skenar iväg med 1 % per år – vilket är en ekologiskt och ekonomiskt ohållbar siffra. Det finns helt enkelt inte arbetsplatser, infrastruktur eller bostäder nog, och även projekt som snabbtåg och liknande har nu skjutits på framtiden.

Men – åter till ämnet. Under samma tidsperiod föddes 88 665 personer, och med en erkänd ”dopfrekvens” på 37,4 % från förra året – färre och färre barn tvångsansluts numera i år 18, helt utan respekt för barnens vilja som individer – blir det plus 33 160 tvångsanslutna svenskar, fångade i en religiös organisation de aldrig fått välja själva. Ett ”fett kap” för svenska kyrkan, men samtidigt dog 65 776 svenskar – och endast 77,6 % av dem var medlemmar, eftersom även pensionärerna har övergivit kyrkan – kanske inte så konstigt, när samma kyrka berikar sig på tandguldet ur krematorierna !

Detta ger ett minus på 51 042 medlemmar, eller 51 042 – 33 160 tvångsanslutna = 17 882 kristna färre, glädjande nog – i ”demografisk kvot”

Totalt sett har nu också 54 413 svenskar och svenskor tagit sitt förnuft till fånga sedan årets början, och slutat betala för de galenskaper denna kristna kyrka pådyvlat oss alla. Endast 7 395 – främst invandrare som väl inte kunde språket och inte förstod bättre – lät sig lockas av samma kyrkas propaganda. Det gav oss 47 018 nya hedningar, bara under Januari till Oktober.

”Svenska” Kyrkans medlemstal har nu sjunkit från 5 899 242 – 54 413 = 5 844 829 personer, vilket med en befolkning på 10 313 447 invånare ger oss 43,3 % hedningar.

Var god kontrollera själv ur offentliga källor, ifall ni inte tror att detta stämmer.

I morgon kommer vi alla att få leva i ett friare, bättre och starkare land – efter alla dessa år. Vid slutet, står segern !

Plötsligt en TORS DAG – ”BOCK BY POPULAR DEMAND”

SVT och ett par andra svenska mediakällor rapporterar om Gävlebocken, vars årstid snart är inne. Alla vet att han kommit att stå som en symbol för den Hedniska Julen, och att han erinrar om Tors Bockar – men inte bara det. Han har också blivit en symbol för hela Gävle som stad, och ett helt lokalsamhälle. Nytt för i år är också att Bocken byter riktning på sitt huvud från Öster till Väster, men det är inte den väsentliga nyheten, den nyhet som SVT:s krönikör inte vågar nämna, inte berätta om.

Attityderna har svängt i det svenska lokalsamhället. Nu tycker ingen längre att det är ”ball” eller ”häftigt” längre att bränna ned bocken, och syssla med meningslös förstörelse och vandalism. Vi svenskar har fått nog av den saken, i takt med att detonationerna fortsätter eka över Landet Löfvén, och de sk ”skjutningarna” eller rättare sagt morden och dråpen – fortsätter, överallt omkring oss – för det är ju sådana det handlar om, trots statsmedias försök att bagatellisera, släta över, skifta fokus och ”mörka”. Våldet emot etniska svenskar har blivit tydligare än någonsin förr detta år, och det är också tydligt, vilka förövarna är och varifrån de kommer.

 

”Frid på jorden, och åt människorna en god vilja !”

Stig Gavlén, den enkle journalist och mångårige medarbetare på ”Arbetarbladet” som gav oss bocken, och själv genom frivilliga krafter fick nästan alla organisationer, näringsidkare, föreningar och instanser i Gävle att medverka, inklusive den lokala brandkåren, Lions, ja till och med ”Svenska” Kyrkan (som inte är ett enda dugg mera svenskt än något annat samfund) och så till sist Gävle Kommun – som numera är huvudarrangör – är inte längre med oss. Han avled förra året, vid 91 års ålder, efter att ha rest bocken varje år sedan 1961.

I 57 år jobbade han oavlönat med detta projekt – och varför ? – Jo, därför att de som befann sig på samhällets skuggsida, och de som inte hade råd med juldekorationer i sitt eget hem – eller de som helt saknade ett sådant – också skulle få lite julglädje, till sist. Hans väg var också Tors, för han var helt igenom proletär – och Tor är det arbetande folkets Gud.

Känner DU Arbetets Makt, och verklighetens folk ? Är du MED – eller emot ?

Många är de som ställde upp för Stig Gavléns hedniska vision – 2017 vaktades bocken av föreningen X-cons – en förening för före detta kriminellas återanpassning till samhället.  Förra året, 2018, utgjordes hedersvakten – numera obligatorisk – av föreningen Tiundalands väktare, en grupp medeltidsentusiaster från Älvkarleby.  Alla har de ställt upp för sin stad och sitt land, oavlönat, i en stämning av endräkt och värme. Sådant är deras Blot, deras insats och det offer, de bringar Tor och makterna.

Själv hade jag tänkt vänta med min sedvanliga Julbocksartikel, som förklarar dess hedniska ursprung, och motsvarighet i många länder. Nu kommer den publiceras först om två lördagar, men det beror bara på det som kallas Folkligt stöd, och engagemang.

Tor slåss av rent ädelmod, och av medlidande med de svaga. Han är på folkets sida, gentemot våldsverkare och överhet. Att bocken nu finns som hans symbol, mitt i ett raserat folkhem och ett land med allvarliga ”Integrationsproblem” är på sitt sätt ett lackmus-test på vart vårt folk och land förmår, och om vi skall ha något gott samhälle i framtiden. Ren symbolpolitik, med andra ord – på det allra tydligaste av nivå – men det vågar SVT:s krönikör förstås inte skriva…

 

BOGUS: Bluffen om ”Väntljusstaken” har INTE ETT DUGG med Asatro eller Hedendom att göra.

Det finns många lögner om hedendom och Asatro som en del fördomsfulla eller illvilliga personer sprider över hela Internet. En av de mest groteska är att det på något sätt skulle ingå en period benämnd ”vent” – liknande den kristna Advent – i våra förberedelser inför Julen, vilket bland annat skulle ta sig uttryck i särskilda ”Väntljusstakar” liknande seden med Adventljusstake, som inte är äldre än nazismens 1930-talet, och som direkt inspirerats av tyska förlagor.

Adventsljus har alltså ingenting, ingenting alls med svensk folkkultur, och ännu mindre med Hedendom att göra. Den ende person, som någonsin hävdat att hans eget fåniga påhitt med ”Venteljus” (felstavat – ordet är inte ens korrekt svenska) är en viss medlem av något samfund som påstås syssla med ”forn sed” i Åmål, eller någon annan idiotisk avkrok, någonstans. Men detta är inte ”fornt” för fem öre – utan ett påhitt från 2010.

Äldre än så är inte denna sedvänja, och den har inte ett förbannat dugg med hedendom eller Asatro att göra.

FÄ var just ordet, ty det är idel FÄHUNDAR som hittat på detta… FÄ och UR är dessutom INTE samma runa…

Ändå har lögnerna spritt sig, även utomlands, och en hel del personer – i Tyskland då – tror tydligen på denna förbaskade dynga.  Uppenbarligen och synbarligen har de alldeles fel uppfattning om vad Nordisk kultur är för något, och vad som ingår i den – men för all del – vill de tro på sagor och moderna påhitt, så skall jag väl inte ta dem ur deras dumma griller.

Sött ? Javisst, men det är INTE Asatro eller Hedendom…

Av ren princip anser jag också, att man inte ska presentera dåliga falsifikat som om det vore fakta, för sådant har inte med verklig kunskap att göra. Påstår man att något skulle vara ”äkta nordisk folktradition” eller något ditåt, måste man också ha vetenskapliga fakta som talar för saken, och inte bara lösa påståenden från New Age-profeter..

”Tradition” anger vanligen någonting, som överlämnats i flera led – till exempel inom en släkt. Det är vad ordet betyder.

”Nyuppfinner” man sk traditioner så är det faktiskt bara ”hitte på” eller vad man själv känner för – för stunden – och det har inte ett enda dyft med traditioner att göra.

Vem som helst kan naturligtvis hemskt gärna göra så, ifall han eller hon nu vill – eller känner för det – men det är inte en ”äkta tradition”…

En Jämförelse mellan Odens självoffer och Yeshua ben Yussufs…

Jag har mött många arroganta och dåligt pålästa kristna på senaste tiden, som varit mer högröstade än vanligt. Bland annat har dessa obildade gaphalsar påstått, att ”Oden bara skulle vara en blek kopia av jesus kristus” när varje någotsånär bildad människa vet, att det förhåller sig precis tvärtom. Odenstron, eller Oden som guddom betraktat, är hundratals år äldre än kristendomen, och fanns långt långt innan någon kristendom ens var påtänkt.

Wodanaz bland goterna, eller Uodin, stormens rasande gud, fanns som stamgudomlighet redan bland de Indoeuropeiska folkslagen i Asien, innan de vandrade in till Europa under bronsåldern, och religionsforskare som Mircea Eliade och Georges Dumezil klarlade redan på 1950-talet, att Oden som Schaman redan var känd för många andra asiatiska folkslag redan under stenåldern, så Odin har alltid funnits – vilket Yeshua ben Yussuf eller den påstått historiske ”jesus” aldrig har.

De kristna har också ett slags svårartad fixering vid sin store führer och ledargestalt, som de hela tiden tror ska ”frälsa” dem, och frita dem från allt ansvar över sina egna liv. Bland annat försöker de jämföra Odens självoffer på Världsträdet Yggdrasil med jesu död på det kristna korset, vilket är helt ohistoriskt, obefogat och skjuter helt bredvid målet, eftersom det bara är en högst tillfällig likhet, och därför en helt tillfällig liknelse. Även om en del forskare anser, att Odenskulten skulle ha kommit till Norden först på 300-talet, var Odens självoffer eller ”Schamanens resa” genom världarna i trädet redan välkänd på bronsåldern, och syns också i myten om Ratatosk, den pilsnabbe lille ekorren, som rör sig mellan alla världarna i trädet.

Tron på en Irminsul, en Världs-pelare i form av ett stort träd är mycket gammal, och tusentals år äldre än de kristnas kors, detta vidriga, blodbestänkta tortyrinstrument.

På en hällristning från Lökeberg, Bohuslän – en aktuell ort på grund av ett jordskred, som hände där just idag – en Odens dag – finns Yggdrasils Världsträd avbildat i form av en idegran eller ett barrträd, även om man i den senare, Isländska traditionen sade att det var en ask – ordet ”askr” kan på norröna betyda vilket träd som helst, och på det trädfattiga Island rörde man senare till begreppen. Denna bild – med en människogestalt eller en fågel i toppen – ett slags vindväsen – är minst 3500 år gammal, och då fanns ingen kristendom alls, det måste vi ändå vara överens om.

Kristendomens hela natur och väsen går ut på att JHVH-1, den påstått allsmäktige guden, med vilja skapar människorna syndiga och dåliga, och sedan driver ut dem ur Paradiset bara för att straffa dem och göra dem illa. Sedan vill han döda sin ende son, för att människorna ska ”frälsas” och så förutsätts vi alla bli glada på något dunkelt sätt och känna oss ”saliga” bara för att jesus långsamt torterades ihjäl under hemska plågor – och samtidigt ska vi vara medvetna om att detta ”ställföreträdande lidande” alltså då skulle hindra JHVH-1 från att hoppa på oss istället, och tortera ihjäl oss också – den Allsmäktige och Allvetande guden njöt så mycket av tortyren av sin ende son, att han så att säga ”glömmer bort” att plåga mänskligheten, sådan är grundtanken i det kristna världsdramat.

Sjukare religion får man leta efter.

Är de ens sunt att ”dyrka” sånt här – eller ”bli frälst” av det ??

Odens Schamanska resa är av en helt annan natur, och sker för helt andra syften. Han säger själv i Hávamál, att han var själv offrad åt sig själv, helt frivilligt och utan tvång. Han försökte aldrig frälsa någon, utan genomförde sin schamanska initiationsrit (som kan verka lite skrämmande för den ovane, men som inte alls innebär något annat än en högst symbolisk ”död””) för att ernå kunskap, och för att han ”skulle växa och frodas, medan runor jag tog upp, ropade och tog” som det står i Eddan.

Oden ”frälser” ingen, men vägleder människan mot kunskapen. Han visar vägen, men kräver inte alls att vi skall vandra den, om vi inte vill eller kan. Han bara pekar på att kunskapen finns – i Hávamál eller överallt annars – men han kräver ingenting i gengäld, någon dyrkan eller slavisk tillbedjan allraminst.

 

På en bildsten från Stora Hammars på Gotland ser vi en Odenslegend. Ett krigarfölje nalkas från höger ett timrat likbål i mitten, där en Asatrogen präst eller Gode lägger en död mans kropp tillrätta på bålet, innan det skall tändas. Den främste krigaren bär en falk eller en rovfågel i handen som offergåva. Men den ståtliga fågeln behöver aldrig dö. Vi ser hur den svingar sig upp i luften över likbålet, samtidigt som solen med sina strålar eller kanske Tors blixtar likt ormar ringlar över himlen. På vänster sida om likbålet står den närmast sörjande, och offrar något – kanske en fin guldring – i lågorna. Längst ut till vänster förekommer en annan scen, som har med Odens självoffer att göra.

Oden är inte för inte Hangantyr, de hängdas gud och dödens herre – ja, han är herre över både liv och död. Genom sitt självoffer lärde han sig sejden, en sorts kvinnlig magi, som räknades som omanlig enligt somliga, och även om Tors kämpar tyckte att sejdkonsten eller förmågan att i trance se in i framtiden var något djupt suspekt, ja sexuellt perverst rent av, var Oden inte rädd för något. I sitt sökande efter den sanna kunskapen sprängde han alla gränser, och gick över och bortom vad vanligt folk kunde acceptera, ty han var i sanning en gud, och icke mer en människa.

Sägnen berättar om Starkad, eller Starkodder, en av Odens bärsärkar och krigare. Han blev av Oden given den gåvan vid födseln, att han skulle få leva i tre mansåldrar och ha nio mäns styrka, men Tor ställde sig avvog och tillfogade, att Starkad för var mansålder skulle bli tvungen att begå ett hemskt nidingsdåd. Ett av dessa dåd var hur Starkads vänskap med kung Vikar slutade illa. Vikars skepp drabbades av stiljte, och Oden rådde Starkad att förrätta ett högst symboliskt offer, som på lek. Vikar skulle bindas mellan två smala vidjor, och stickas med ett vass-strå, samtidigt som han hade ett tunnt litet snöre bundet runt halsen. Men när Starkad förberett allt detta, förvandlades de två vidjorna till två starka träd, vass-stråt blev till ett spjut, som gick rakt igenom kungens kropp, och snöret till ett kraftigt rep, i vars rännsnara Vikar fann sin död. Så kallades Starkad niding, och blev anklagad för dråpet på sin vän kungen, men det skedde bara för att Oden tyckt att Vikar levt länge nog, och ville kalla hem honom till Valhalls härlighet. Det är denna scen, vi ser på stenen från Stora Hammar, och mannen i mitten, kan vara Starkad själv.

Sägnen om Vikars död varnar oss för att vi kanske inte ska försöka imitera Oden, eller späka oss så till de grader, att vi svävar mellan himmel och jord eller mellan liv och död i nio dagar och nio nätter – tre gånger den tid jesus var död – ty Oden är honom trefalt överlägsen – eller svälter oss själva i jakten på den stora kunskapen. Men Oden gav runorna till människosläktet, och det var hans största gåva till oss. Med dem kan vi uttrycka våra tankar och känslor, så att de består för evigt, och övervinner själva tiden, ja också själva dödens makt.

Allt detta kunde Oden, och detta lär han ut till dem, som vill följa honom. Men – det säger jag er, ni mina telningar och små hedningar – att ni skulle darra inför en sådan väg, om ni rätt den förstod – ty den vägen är svår och hård att vandra.

”Veten I än, eller vad ?”

”Den vise vandrar alltid ensam. Den svage finns alltid i folkhopen och massan…”