Sanningen om Katolikernas illdåd kommer fram – på Irland…

Den finska statstelevisionen YLE, som många gånger vågar sända program som i Stefan Löfvén Sverige hela tiden censureras bort av SVT tog igår upp de katolska barnamorden på Irland – ett ämne som också jag berört tidigare, men som svenska media inte vågar ta upp. När man för en tid sedan grävde på bakgården till ett barnhem i Tuam hittade man kvarlevorna av nästan 800 barnlik i en septiktank. Barnen hade systematiskt svultits till döds under hela efterkrigstiden fram till 1960-talet, och barnhemmet drevs av katolska nunnor. Nunnorna tog barnen direkt från deras mödrar, som användes för tvångsarbete på barnhemmet. De svagaste barnen dog medan de som hölls friska såldes till adoptivföräldrar, ofta i USA.

Peter Mulryan och Winifred O´Neill, som intervjuas i radiodokumentären Det är livsfarligt att vara barn hör till dem som har upplevt nunnornas grymhet på nära håll. – Min mamma blev gravid som ogift, och det var en fruktansvärd skandal för Kyrkan, säger Peter Mulryan. Prästen knackade på sent en kväll och sa att flickan måste föras bort från församlingen. Vi hittar ett trevligt hem åt henne där hon ta hand om sitt barn, sa prästen.

Benen av 800 barn hittades i TuamÄn idag finns det tiotusentals personer på Irland, som inte fått någon upprättelse efter katolikernas alla illdåd. Och varje år ger en myndighet som kallas SST mer än 6,2 miljoner för att sprida katolicismen över Sverige. Med vilken rätt sprider man sådana läror i vårt land ??

Allt började år 2014 då amatörhistorikern Catherine Corless grävde i arkiven för att hitta uppgifter om ett hem för mödrar och barn som hon mindes från sin barndom i Tuam. Hon ville veta mer om hemmet och dem som hade bott där. Kvinnor som aldrig sågs till och undernärda barn som kom till skolan för några timmar varje dag.

Benen av 800 barn hittades i Tuam
Katolska Kyrkan försökte medvetet dölja sina brott. En lekplats har byggts på marken där spädbarnen har begravts. Bild: Henrietta Clayhills

Catherine Corless och de andra barnen fick inte prata med dem. De kom senare och gick tidigare än alla andra. Man hittade dödsattester för 796 barn som hade dött på hemmet mellan 1925 och 1961, då det stängdes. Men hon hittade inga uppgifter om var de hade begravts.  När hon hörde sig för bland grannar och ortsbor kom det fram att barn som lekt i hemmets gamla trädgård hade hittat ben och skallar och att byggnadsfirman som byggt de nya bostadshusen i närheten hade gjort samma fynd. Men det här hade inte lett till något. Tystnaden fortsatte. Ända till år 2014 då det blev offentligt genom en tidningsintervju med Catherine Corless.

Förfalskade dödsattester

Efter det har hundratals barn som bott på hemmet eller vars mammor har bott där tagit kontakt och organiserat sig i nätverk. Hemmet i Tuam är ingalunda det enda där spädbarn har dött under oklara omständigheter och begravts i omärkta gravar på hemmets område. Men det var tragedin i Tuam som öppnade locket som hade legat på kyrkans och nunnornas verksamhet. Hur de hade tagit barn från deras mammor och sålt dem till adoptivföräldrar i USA. Hur de hade sopat igen spåren med hjälp av förfalskade dödsattester. Hur barn som var sjukliga och dog hade placerats i en gammal septiktank på hemmets bakgård.

Varför skall Svenska staten och Sverige som nation ge bidrag till sådana här sjuka avarter på kristendom ? Varför tillåter man nuförtiden katolikerna att driva barnhem också här, och varför ger vi varje år mer än 40 miljoner kronor till spridandet av islam via rena skattepengar, resurser som Sverige kunde använda på ett betydligt bättre sätt – allt enligt vad SST:s eviga bidragssnurra visar.

Själv vore jag den förste att kräva ett definitivt stopp för alla bidrag till Monoteistiska religioner, oavsett om det sker via SST, Allmänna Arvsfonden eller på annat sätt.

Annonser

Om BLODETS RÖST och äkta vara. Samt ATT VARA ÄKTA

Blood is the rose of mysterious union
(Jim Morrison)

Blood makes noise
(Suzanne Vega)

Frihetens träd måste då och då vattnas med tyrannernas och patrioternas blod
(Thomas Jefferson)

Nicht durch Reden und Mehrheitsbeschlüsse werden die großen Fragen der Zeit entschieden – das ist der Fehler von 1848 und 1849 gewesen -, sondern durch Blut und Eisen !

Tidens stora frågor avgörs inte genom tal och majoritetsbeslut – det var misstaget 1848 och 1849 – utan genom BLOD och järn
(Otto von Bismark – i ett tal till den tyska Riksdagen, 1862)

Livet kräver Frihet
Frihet kräver Kamp
Kampen kräver Vapen
Vapnen kräver BLOD !

– Henry Linder (på ett flygblad för den Norrländska aktionsgruppen ”Kommando Kvikkjokk” )

”Blut ist ein ganz besonderer Saft”  ( Goethe)

”A pint of sweath saves a gallon of blood” – ”Mycket svett på övningsfältet = lite blod på slagfältet”

(yttrande, tillskrivet George S Patton )

– ”Gentlemen, I have nothing to offer you but blood, sweath and tears”

(Winston Churchill, 13 Maj 1940)

– ”Än kan här ett fält med en oväns blod färgas rött”

(Ur ”Björneborgarnas Marsch” av J F Runeberg)

Do not fall in love with people like me. I will take you to museums, and parks, and monuments, and kiss you in every beautiful place, so that you can never go back to them without tasting me like blood in your mouth.”

”It will have blood, they say; blood will have blood.” (William Shakespeare)

 

Man ska BLOTA i BLOD !

(Hedningen)

”Bledsod be !” om RIKTIG Hedendom istället för fejk…

Det finns en massa dumskallar, sk ”fornsedare” och annat patrask, som påstår att vi Asatrogna Hedningar skulle fira något som kallas ”Solväntan”. En sådan fest har aldrig funnits i Norden. Allt vad de säger är lögn, hittepå, bogus, snack-i-backen inspirerat av kristna adventstraditioner, och det är inte något jag ägnar mig åt, för egen del.

Är man ärlig emot sig själv, makterna, andra människor och själva Hedendomen, ljuger man inte rätt ut, inför något man själv hittat på och går omkring och kallar detta för ”fornt” – det trodde jag alla visste.

Se för övrigt föregående inlägg.

If you are a honest person, and honest towards yourself, your kin, your Trú and other people, you do NOT invent new customs and claim them to be ”ancient”.

ELIMINATE and DESTROY ”Forn Sed” !

Däremot blotar jag med blod, och det har jag alltid gjort.

Såhär års firar de flesta skåningar och hundratusentals andra goda medborgare i vårt land det stora Gåsablotet, genom att äta svartsoppa och stekt gås, till exempel. Får vi tro Dagens Nyheter – denna tidning skulle väl aldrig ljuga för oss, eller hur goda medborgare (håll er för skratt !) så skulle Gåsablotet, eller vanan att äta gäss såhär års ytterst sett gå tillbaka på flera hedniska civilisationer, och härstamma från Isis-kulten i det gamla Egypten. Några bevis eller argument härför framhåller DN inte, men man kan ju notera att nästan alla vapenföra män i det gamla Sparta åt svartsoppa, kokad på blod under långa skeden i sitt liv, och att traditionen med ”Bledsodh” – att koka eller sjuda ihop något med blod fanns redan under Nordisk Bronsålder. Ordet finns inte bara på proto-germanska, utan också i alla anglosaxiska språk.

 

En del personer, som går omkring och kallar sig hedningar vet inte ens, att det engelska ordet ”bless” för välsignelse, kommer av det nordiska begreppet ”att blota, alltså att utföra blodsoffer på hedniskt vis.” Jag citerar:

From Middle English blessen, from Old English blētsian, blēdsian (to consecrate (with blood)), from Proto-Germanic *blōþisōną (to sprinkle, mark or hallow with blood), from *blōþą

 

Också i den gotiska Silverbibeln, skriven av Wulfila på 300-talet, står det mycket riktigt ”Tha bledhsodhade han” om ängeln som gick före döden genom Egypti land, och målade ett tecken med blod på de utvalda människornas hus och dörrar, för att de inte skulle dräpas. Det fanns helt enkelt inte något kristet begrepp som var bra nog som översättning, och därför använde goterna ordet ”blota” även i kristna sammanhang. På island lever det också kvar ännu, men där betyder det idag ”att svära” och har förlorat sin ursprungliga betydelse. Ur ordet ”bless” – att välsigna eller helga med blod – har sedan det nutida engelska ordet ”bliss” – lycksalighet och fröjd – alltså vad man känner efter en god svartsoppsmiddag – grenat ut sig, trots att det har ett annat etymologiskt ursprung, också hämtat från nordiska språk, likt de flesta ord i modern engelska, utom de som kommer från det hedniska latinet.

Alla verkliga hedningar vet också, att det i Olafssaga Tryggva (i episoden om slaget vid  Svolder) står skrivet om skåningarna och svenskarna att de ”satt hemma och slickade sina blotbollar” även om få svenskar idag vet vad en ”bolle” är för något. Det är helt enkelt en cirkelrund, vid skål, ur vilken man inte bara kunde servera svartsoppa, utan också öl – och den använde man långt fram i tiden, ja ända in på 1500-talet, från vilket våra äldsta bevarade svartsoppsrecept stammar. Inte ens en så svårartat falsk och kristen man som Biskop Brask, han som med brasklappar klarade sig ifrån Stockholms Blodbad, (7-9 November) kunde motstå den hedniska svartsoppan.

Ordet ”sodn” – alltså något man sjuder i, en ”sod” är bekant från Eddan, ur berättelsen om det första mjödets skapelse, Bodn, Sodn och Odröder var ju de tre väldiga bryggkar, som Oden drack ur i Gunnlögs gård. Och i Runatal Hávamáls frågar Oden själv mänskligheten:

Veistu, hvé sóa skal?

Alltså ”Vet du, hur man sjuda skall ?” Vet man inte ens det, och förstår man inte hur god svartsoppa blir till, ja då kan man nog inte ens kalla sig för hedning… Modern forskning har också visat, att svartsoppan än idag också är hemmastadd inte bara i Tysklands, Polens utan de flesta Europeiska och många utomeuropeiska länders matkulturer.

Veistu, hvé sóa skal? Att bereda svartsoppa är en KONST som en GOD KVINNA kan berömma sig av…

 

I sin bok ”Svensk Husmanskost” berättar mästerkocken Tore Wretman om hur han som lärling i timtals fick röra i den stora svartsoppskitteln. Att koka buljongen av fläskben eller oxkött, och röra ned grisblod och gåsblod, samt mjöl och kryddor och så röra, röra och åter röra, därför att blodet inte får stelna och koagulera sig är inte lätt, utan en konst, som det tar tid att lära. De flesta svenskar köper idag sin svartsoppa som halvfabrikat – exempelvis i Hötorgshallen och andra finare saluhallar, för att sedan krydda den efter eget behag. Äppelsaft bör alltid ingå, liksom någon knivsudd kanel, och så mald ingefära. Francois Villon, den franske 1400-tals poeten, skrev ju att:

Ett skålpund riven ingefära
det är för en riktig bock
en smaklig spis
Och styva blir sen brösten
på hans kära, och blodet sväller
i hans task...”

De av er som hemfallit åt new age och andra töntiga villoläror, och som vill vara vegetarianer får väl försöka med kantarellsoppa, men jag tror inte ni kommer så långt med det. Gudarna och Gudinnorna kommer inte att höra er, och inte uppfylla era önskningar – för det kommer bara att hända, ifall ni blotar åt dem i svartsoppa och blod. Så har det alltid varit, och så kommer det nog alltid att vara. För övrigt vet jag själv av noggranna fältstudier att döma, bedrivna under många års tid, att svartsoppa har en förunderligt kraftig verkan, på kvinnor såväl som på män och ger dem lust att... ja ni förstår väl själva, eller hur ?  Blodlösa kvinnor, eller vegetarianer, förmår ingenting och intet därvidlag, men har en kvinna ätit svartsoppa, som ju innehåller djurblod och alkohol därtill, så händer det saker. Blodet gör henne uthållig och stark, och med alkoholen släpper de flesta kristna hämningar…

Nog om detta, men så är det med svartsoppan. Inte konstigt då att våra förfäder älskade den, och tog för sig under den mörkaste tiden på året, innan det var tid för julens fest. November var slaktmånad, och så är det fortfarande – Detta är ingenting jag försöker dölja, och för egen del tycker jag man ska vara ärlig och säga som det är, rörande detta med hedendom. I pressen det här året kan vi läsa att sommarens hetta gått hårt åt beståndet av gäss i vårt land, och för varje år vi är med i EU – denna förbannade förtryckarpakt – blir det allt sämre och sämre ställt med vårt svenska lantbruk, och vår förmåga att försörja oss själva, utan utländsk inblandning i vad vi äter och hur vi lever – för sådant vill vi svenskar inte ha.

För egen del äter jag skånska gäss, och skånsk svartsoppa – för det tillhör mitt hedniska kulturarv.

Om ni respekterar vad Asatro är, och vad Hedendomen står för, uppmanar jag er alla att göra samma sak – för vem behöver all fejk, när det finns äkta vara

Gravson – och autentiska folktraditioner

Man kan inte kalla sig ”Kulturbärare” bara för att man själv hittar på vad som ska få kallas kultur, eller ingå i en sådan. Man kan inte påstå, att en sak är ”tradition” bara för att man just uppfunnit denna sak alldeles själv, och sen i reklamsyfte påstår att den skulle vara ”urgammal” bara för att man vill få alla att anamma eller acceptera den – för sådant är inte alls acceptabelt, utan bara ett billigt trick, som vissa ”svänger sig” med.

Är Kalle Ankas Julafton också en ”Urgammal Nordisk Folktradition” därför att den visats i svensk TV sedan 1958 ? Ja döm själva (Arrappappa pappa pappa pappa dia arra bähu bähu bähu säger jag…Det är ju ett VIKTIGT ARGUMENT, eller hur ?)

Jag har redan varit inne på denna tendens inom en del ”nyhedniska” grupperingen nämnd och ingen glömd – när jag skrivit om ”Trollandet med Trollkorset” i ett tidigare inlägg – och hur man helt förvridit betydelsen av vad ett Trollkors var eller är, och hur det såg ut i äldre tider. Gång på gång har jag också nämnt detta med ärlighet, eller att man inte kan påstå att något skulle vara fakta, när det är helt gripet ur luften…

Man kan låta sig i-n-s-p-i-r-e-r-a-s av en tradition, javisst, eller fantisera och spekulera i anslutning till den – men återigen gäller detta med ärligheten, att kunna redovisa var säkra fakta slutar, eller var egna tankar och föreställningar om saker och ting börjar. Man kan också göra en fri och konstnärlig tolkning – men även där kan man vara ärlig nog att säga, eller öppet visa – att allt det där måste tas på vissa givna premisser… Nämligen att det skulle vara just konst, illustrationer, poesi kanske – och därigenom just en fri tolkning… (eller d-a-n-s kanhända – arrapappa pappa dia !)

Sanningen att säga – i denna Alvablotets tid – det var nedan eller tunglet i slaktmånaden November igår – så är det inte alla aspekter av våra folktraditioner som är så särskilt ”trevliga” eller något man sysslar med bara för ”trevlighets” skull – i alla fall inte vad Hedendom och Asatro anbelangar. Den är inget för småttingar, nämligen, och en tro eller livsfilosofi är inte något som man har, bara för att ”ha trevligt” i största allmänhet – att vara hedning och hedonist är heller inte samma sak…

Vi skulle kunna ta det här med den sydsvenska Gravson (Sus Scrofa var. Sepulchralis) som exempel. Den ska för det första inte förväxlas med den mer allmänt förekommande och självlysande Gloson (Sus Scrofa var. Noctilumiscens) – en direkt arvtagare till Frejs egen Gullinbursti, Frejas Hildisvin och många likartade djur – men där Gloson har mycket mer rörelsefrihet och spänner över stora ytor, rör sig Gravson över ett mycket mer begränsat område, nämligen kyrkogårdar, gravhögar och de dödas viloplatser.

Gravson är inget nyttodjur, och är heller inte trevlig att ha och göra med, vilket inte heller Kyrkogrimmen är. (Se tidigare inlägg om detta ämne). Men där Kyrkogrimmen så att säga hade en viss pedagogisk funktion, och anses vara ett väktarväsen, så är Gravson bara ett stort djävla monster, rätt och slätt. Den är kommen ur avgrunden, som en veritabel ”Eater of the Dead”, och den förorsakar bara skada, aldrig nytta. Hel – dödsgudinnan – är inte ett trevligt väsen hon heller, åtminstone inte vad det yttre angår. Och Loke, till exempel, ska vi inte alls tala om, än mindre Fenris, Fafner och de flesta av Jotnar och Thursar, helt igenom skadliga och mycket otrevliga varelser också de…

Hedendom är inte ”gulla gulla”. Hedendom är inte new age, ”vi sätter oss i ringen” eller ”klapp och klang” – även om vissa personer tycks tro det..

I den mån man trodde på sådana här varelser (tron på dem var inte allmänt utbredd, och även i tider av vidskepelse, finns det alltid skeptiker) så var det här något man var direkt rädd för, och ansåg sig ha mycket god anledning att frukta. Redan Gloson – som man bara kunde möta under vissa tider på året, under vissa ritualer, om man var ute sent eller om man helt enkelt förtjänade det var fruktansvärd i sig, för som den skånske författaren Stefan Isaksson äger i en av sina böcker (ISBN 978 91 7331 096 3).

Att det verkligen var ett fasansfullt väsen att skåda rådde det ingen tvekan om: ”Hennes ögon brinna såsom en eld, och äro stora som koppar eller skålar, och när hon grymtar, rungar det ner i själva jorden.. — — Den här vålnaden kallades ofta gravson eller grafson (dailektal stavning) och på sina håll ansågs det att ett mördat barn som legat oupptäckt i jorden i hundra år först kunde förvandlas till gravson… Hörde man hur ett sådant barn låg och ropade nere i jorden kunde man befria det genom att svara på dess rop — —

Men det betydde tyvärr inte att övriga människor slapp oroa sig för att råka ut för ett överfall av detta hemska spöke:

”Det är i synnerhet dem som sysslar med hemliga konster, som har att frukta för gravson. Då han, för att vinna insikt i de fördolda kunskaperna, vid midnattstimmen måste in på kyrkogården för att stjäla ben från de döde eller skrapa malm från klockorna, möter honom gravson med väldiga betar och med de skinande borsten resta som vassa knivar på ryggen. Den rusar mot honom, och hinner han då ej slå benen i kors eller slå en yxa av stål i marken framför sig, springer gravson mellan benen på honom och fläker honom från nedan till ovan”

(Einar Bager, 1917)

Jämför vad jag sagt om min farfar prästen – som kunde en del han också – han hade ”svartkonstbok” till exempel – och tillverkningen av ”Trollavinan” som ju måste göras av död mans ben. Även Gloson hade den fula ovanan att den likt Razorback – ett australiskt monster, också skildrat som ett vildsvin – kunde rusa på människor och vagnar för att klyva dem, men grunden till Gloso-traditionen skall jag komma in på i ett annat inlägg.  Gravson, däremot – attackerade allt och alla – även liken efter begravna missdådare bökade den upp och åt med god aptit, och även i Danelagen, Northumberland och angränsande områden av England var den känd, så tidigt som på medeltiden, vilket alltså k-a-n tyda på att traditionerna om den går tillbaka till hednisk vikingatid, även om man inte kan bevisa den saken.

Men trevlig var den alltså inte, rolig inte heller – om sanningen ska fram.

Redan att se en gravso kunde innebära döden, eftersom den räknades som ett säkert dödsvarsel, likt den norska ”Helhesten” med tre ben. Kelterna, å andra sidan, hade en gudinna kallad Ceridwen, vars namn i en tolkning ska ha betytt ”the great white one” vilket inte är en oäven beteckning på en sugga, och enligt andra källor skulle hon vara gudinna för sanningen, men också döden, förruttnelsen och återuppståndelsen, vilket innebar att hon likt Medea i den grekiska sagan kokade de döda i en stor kittel, som vore hon till hälften Hel och till hälften Freja.

Sök suggan och se sanningen”. ”Bledsod” och ursprunget till ordet ”bless” är att koka och sjuda ihop något med blod…

Döden är som bekant inte så trevlig den heller, och Hedendom är en ytterst allvarlig sak. Det är inget man praktiserar för något nöjes skull, eller som blott och bart en hobby. Och alla sidor av den tillvaro vi alla faktiskt lever i, är inte så förbannat trevliga eller underhållande de heller, vilket är svårt att förneka, särskilt såhär års…

 

 

BOGUS: Bluffen om ”Väntljusstaken” har INTE ETT DUGG med Asatro eller Hedendom att göra.

Det finns många lögner om hedendom och Asatro som en del fördomsfulla eller illvilliga personer sprider över hela Internet. En av de mest groteska är att det på något sätt skulle ingå en period benämnd ”vent” – liknande den kristna Advent – i våra förberedelser inför Julen, vilket bland annat skulle ta sig uttryck i särskilda ”Väntljusstakar” liknande seden med Adventljusstake, som inte är äldre än nazismens 1930-talet, och som direkt inspirerats av tyska förlagor.

Adventsljus har alltså ingenting, ingenting alls med svensk folkkultur, och ännu mindre med Hedendom att göra. Den ende person, som någonsin hävdat att hans eget fåniga påhitt med ”Venteljus” (felstavat – ordet är inte ens korrekt svenska) är en viss medlem av något samfund som påstås syssla med ”forn sed” i Åmål, eller någon annan idiotisk avkrok, någonstans. Men detta är inte ”fornt” för fem öre – utan ett påhitt från 2010.

Äldre än så är inte denna sedvänja, och den har inte ett förbannat dugg med hedendom att göra.

FÄ var just ordet, ty det är idel FÄHUNDAR som hittat på detta… FÄ och UR är dessutom INTE samma runa…

Ändå har lögnerna spritt sig, även utomlands, och en hel del personer – i Tyskland då – tror tydligen på denna förbaskade dynga.  Uppenbarligen och synbarligen har de alldeles fel uppfattning om vad Nordisk kultur är för något, och vad som ingår i den – men för all del – vill de tro på sagor och moderna påhitt, så skall jag väl inte ta dem ur deras dumma griller.

Sött ? Javisst, men det är INTE Asatro eller Hedendom…

Av ren princip anser jag också, att man inte ska presentera dåliga falsifikat som om det vore fakta, för sådant har inte med verklig kunskap att göra. Påstår man att något skulle vara ”äkta nordisk folktradition” eller något ditåt, måste man också ha vetenskapliga fakta som talar för saken, och inte bara lösa påståenden från New Age-profeter..

Behövs det en ”Sjätte November-Rörelse” i Sverige ?

Idag är det den sjätte November, vilket är ganska naturligt med tanke på allt. Gårdagens datum var ju den femte, och i landet Trump långt västerut, genomförs det någotslags val. Jag påminner mig själv att det en gång fanns en extremiströrelse i Mellanöstern, som kallade sig ”Svarta September” och att det i Sovjet på sin tid firades en Röd Oktober, som man sa. Varför skulle då vi etniska svenskar inte kunna fira den sjätte November i vårt eget land, särskilt som det av hävd brukat vara Gustav Adolfs Dagen ?

En del brukar hylla Gustav Vasa som vår Landsfader, men det borde rätteligen vara Gustav II Adolf. Han grundade de flesta Ämbetsverken, gav oss början till en modern lagstiftning och inledde vår tid som Europeisk Stormakt – och gav oss Samhälls- samt Tjänstemanna-ansvar, något som vår nuvarande Regering totalt svikit…

I Älvsjö söder om Stockholm finns faktiskt en Sjätte November-gata, men någon Sjätte November rörelse har ännu inte sett dagens ljus. Kanske borde vi grunda en, och återinföra det samhällsanvar, som våra odugliga politiker och ledare totalt frånsvurit sig. Någon Regering har fortfarande inte bildats, och den nuvarande framstår som allt mer och mer obildbar.

Idag, till exempel, avstyrkte Lagrådet en av Regeringen Löfvéns alltmer bisarra och verklighetsfrämmande lagar. Före valet yrade Stefan Löfvén själv om att han skulle överväga att ”införa ett tredje kön” som han sa, en fullkomligt onödig lag som nog fått de flesta att överväga om inte Statsministern skulle ta fram sina biologiböcker från grundskolan istället. Många väljare övervägde också, att aldrig mer rösta på (S) har det visat sig, men nu har galenskapen burit frukt. Lagrådet har tvingats ingripa, och konstaterar besviket att vad svensk Socialdemokrati nyss försökt införa, är sällsynt illa utformat, och strider både emot Europakonventionen och FN:s barnkonvention, som är till för barns och ungdomars eget bästa.

Så långt har förfallet gått. Regeringen har börjat bryta emot landets grundlagar för hur själva lagstiftandet ska gå till, och kommer det äntligen något budgetförslag i slutet av denna månad, är det fara värt att flera viktiga sakpolitiska områden, bland annat Försvaret och Socialförsäkringarna blir lidande, eftersom budgeten antagligen kommer röstas ned.

Och nyval är vårt enda hopp om förbättring, för det står redan klart att vi inte kan behålla den nuvarande Regeringen vid makten.

I Finland – vårt närmaste grannland – firar man idag Svenska Dagen till stöd för den etniskt svenska minoriteten i det landet, en minoritet som den svenska Regeringen aldrig hjälpt på de senaste sjuttio åren, och helt glömt bort att bry sig om, liksom sina etniskt svenska medborgare i Sverige. Idag har Svenska Dagen till och med 110-års jubileum, och ännu finns det starka intresseorganisationer i Finland, som tar tillvara de etniska svenskarnas rätt.  Jag tänker på min gamle kollega Janne från Nylandsbrigaden, och alla de Svenskfinländare jag känt genom åren, och ännu känner. Ni har tur ni, som i alla fall har en fungerande Regering och ett Fungerande land att leva i, för trots orättvisorna emot er på senare tid, fungerar det mesta i Finland i alla fall mycket bättre än i Sverige.

Gustav II Adolfs Rike var en Östersjöstat, där tyskar, svenskar och finnar arbetade och byggde sitt land på lika villkor. Svenska var huvudspråket, men andra språk tolererades, och de främlingar som kunde arbeta och bidra till landets välstånd var välkomna hit – men inga andra. Vallonerna var en grupp, som valde att överge katolicismen, låta sig assimileras i kulturellt hänseende och ställa upp för Sverige. Mot Katoliker och sådana, som ville bryta ned det svenska samhället och ställa det under främmande överhöghet, var Gustav II Adolf skoningslös.

Värjan måste göra det bästa,” sade han – ”ty hon skämtar intet !” och han förstod, att vi aldrig någonsin kan kompromissa med något ”Europa” – vars enda mål är att förslava och underkuva oss. Ska vi alls ha en framtid, så är det vi själva och ingen annan, som ska få bestämma i vårt land.

Och kungen skrev också: ”Tattare borde jagas af rijket och aldrig tillåtas att löpa i städer och byar till att bedragha och beswära folk eller med trulldom, tiufwerij och puckande skada och betunga landet”. Idag sitter samma tattare på varje torg i varje svensk stad, utanför varje ICA-butik, utanför varje Stormarknad och varje galleria – och fortfarande är det samma tjuveri och ”puckande” vi svenskar får betala, betala och betala för. Hur länge skall det behöva fortgå, frågar jag er. Hur länge ?

tiufwerij och puckande skada”. På Gustav II Adolfs tid drev man dem ur landet….

 

I SSU Malmö håller Löfvéns pojkar och islamisterna numera hov. I veckan har det bland annat avslöjats, hur S-ledningen – som under flera år kritiserats för grov antisemitism – känt till alltsammans. De kände till hur Islamistiska fanatiker tagit makten inom SSU Skåne. Hur SSU-Skånes vice ordförande Khloe Abdel Wahab direkt rekryterats från den egyptiska militärdiktaturens utrikesdepartement in i SAP Sverige. Hur SSU-Skånes styrelseledamot Omar al-Ganas, i år efter år spritt antisemitism på sociala media. Hur den förre ordförande för SSU-Skåne Rizwan Elahi, stött imamer som påstått att grisar är homosexuella.

Puckande Skada” som sagt – och milt sagt puckade uttalanden från riktiga tattare och klåpare..

En rejäl Sjätte November krävs kanske, trots allt ?

Remember… Remember…

Valåret 2018 var ett skammens och korruptionens år i svensk politik. Vi har nu passerat Alvablotet och början på den mörkaste årstiden, och vi befinner os fortfarande i ett kompakt mörker, på flera sätt än ett. Trots att nästan två månader gått sedan det senaste Riksdagsvalet, är vårt land formellt sett utan Regering, även om Regeringen Löfvén – (som för länge sedan borde ha förpassats till den historiens sophög där Regeringar av det slaget hör hemma) fortfarande vägrar att lämna över makten till någon annan.

Valfusket, väljarföraktet och föraktet för själva demokratin som institution har triumferat i de flesta Riksdagspartier. Våra politiker vägrar enas, och istället för att som vanligt ha till målsättning vem som ska styra landet – det är ju det som är själva meningen med Riksdagsval, eller hur goda medborgare ? – så har man nu helt och hållet satt fokus på vilket parti – med över 13 % av rösterna och mer än 1,1 miljon väljare – som skall nekas allt inflytande, och som ett resultat av denna enfaldiga particirkus, förvandlas hela demokratin till en dålig fars.

Är Stefan Löfvén vår mest obildbara Statsminister någonsin ? (teckning av JE Jeander, svensk satirtecknare)

Till och med Hans Majestät Carl XVI Gustav har vädjat till Stefan Löfvén och hans gelikar i sitt tal vid Riksdagens öppnande i år, men ingenting har hjälpt. Det är nämligen Kungen och inte Statsministern som faktiskt är Statschef i Sverige, och även om vårt Kung numera bara har en formell roll, borde hans åsikter i alla fall respekteras, och det kanske inte är undra på, ty; som den Regerande Monarken själv sagt:

– I dag liksom för hundra år sedan är demokratin något som vi måste vårda tillsammans.
Han vänder sig till ledamöterna i kammaren.
– Landets intresse ligger i era händer.

Kungen har i sitt tal betonat, att alla medborgares önskningar måste bli företrädd i Riksdagen, och att varje Riksdagsman har ett individuellt ansvar för vad som händer i vårt land, också inför alla framtida generationer. Det gäller vårt eget folks överlevnad – det har han klart uttryckt och sagt. Och vad gör Stefan Löfvén och våra politiker ? Hur lever de upp till detta ansvar, och varför utkrävs inget personligt ansvar av just dem ?

Tidningen Metro har avslöjat hur våra myndigheter hanterat de mer än nittio anmälningar om organiserat valfusk, som kommit in i år. Namnteckningar har förfalskats. Röstkort och valsedlar har stulits rakt av, identiteter har missbrukats och mystiska personer har erbjudit ”hjälp” inne i valbåsen, medan de officiella valförrättarna har sett på, helt utan att ingripa. Man har också spridit ut felaktiga instruktioner i flera vallokaler runt om i landet, som att de röstande inte skulle klistra igen valkuverten, till exempel. Ändå har de uppenbara fuskarna inte straffats på något sätt – och fortfarande går alla fuskare fria. I Stockholms län har Länsstyrelsen till exempel, på helt eget initiativ och utan att fråga polisen ”skickat hem” tjogtals med valförrättare, trots att dessa gripits och ertappats på bar gärning. Man har också i SVT – alltså Statstelevisionen – avslöjat hur fusket i de norra förorterna till huvudstaden gick till, och hur alla dessa mystiska, nyligen utsedda ”extra rösträknare” från Rinkeby med flera kända ”problemområden” började gömma valsedlar i väskor och kläder när de avgetts från ”fel” parti – och på uppmaning av vem, frågar man sig..

Något annat straff än själva ”hemskickandet” fick dessa kriminella inte, och bara 40 förundersökningar har inletts – och av dem har man redan lagt ned 12 stycken, därför att de skyldiga ”inte kunde hittats” som man säger – allt enligt tidningen Metros rapport.

Vilket parti var det som stod för det stora valfusket i 2018 års Riksdagsval ? Är det inte sannolikt, att det var (S) som ligger bakom ??

Under hela valrörelsen 2018 hävdade den sittande regeringen, att minst ett oppositionsparti skulle bestå av ”nazister” trots att det sedermera bevisats, till och med av (S) egna husorgan, att högerextrema grupper inte alls påverkade valresultatet. 

Men vem var det då som valfuskade ? Man vet, att hela containerlaster med valsedlar och förtidsröster kom bort i Göteborg respektive Falun, till exempel. Trots att valfuskare och de som gått runt och stulit valsedlar, i tydlig avsikt att sabotera den demokratiska beslutsprocessen tagits på bar gärning (i Boden till exempel) förklaras de alla nu straff-fria, och utredning efter utredning läggs plötsligt ned, samtidigt som nyvalet närmar sig, efter Stefan Löfvéns och Moderatledarens ständiga misslyckanden..

Vem är det, som hela tiden låter dessa kriminella slippa undan, och på det här sättet undergräver all respekt för demokratins idé ?

Är det inte Regeringen Löfvén som bär ansvaret, och saboterar inte denna Regering också i slutändan för sig själv, och den socialdemokratiska ideologi den säger sig företräda ?

I åratal har svensk Socialdemokrati gynnat Islam och drivit upp invandringen på bekostnad av det egna folket. Blir det nu nyval – vilket det mesta talar för – kan det mycket väl sluta så, att (S) regeringen skjuter sig själva i foten, därför att vanliga etniska svenskar inte längre accepterar det system av lögner, som denna Socialdemokrati har byggt upp under flera årtionden. I Danmark finns Danskt Folkeparti företrädda i Regeringen, i Norge Fremskrittspartiet, i Finland Sannfinländarna, ja i alla Nordiska länder finns starka nationella alternativ, och om nu Sverigedemokraterna fick vara med i en Regeringskoalition, och även fick en ministerpost, vore detta då Jordens Undergång eller Ragnarök, vilket Socialdemokraterna hela tiden framställt det som ?

I dagsläget spelar det ingen större roll om vi får en S-ledd eller Borgerlig Regering till slut, därför att de realpolitiska förändringarna nog blir ytterst små, och varje ny Regering tenderar att hamna i ett minoritetsläge, som alla redan vet. Detta minskar det politiska handlingsutrymmet högst väsentligt, och redan på förhand står det klart, att nästa mandatperiod i så fall inte kan bjuda på några större förändringar i alla fall – och det vet de flesta svenskar redan också, eftersom de genomskådat vad som ska föreställa politiker i det här landet.

”Det är inte medborgarna, som skall behöva leva i skräck för sin egen Regering… Det är Regeringen, som skall få anledning att frukta sina egna medborgare !”

Själv tror jag att den allvarligaste och största risken i svensk politik just nu är den, som Löfvéns och Socialdemokratins totala oförmåga och totala omedgörlighet, parat med bristen på verklig opposition – och den borgerliga oppositionens oförmåga – minst lika stor, som någonsin Regeringens – riskerar att måla in hela landet i ett mörkt hörn. Förr eller senare kommer valfusket, bristen på respekt inför demokratin och allt det andra medföra en radikalisering, och på sikt en rent explosiv situation, även om vad som till slut kan hända, inte är något som jag på något sätt förordar, eller vill göra mig till tolk för.

Jag är en given motståndare till allt politiskt våld, men jag tror dessvärre, att fortsätter våra politiker att göra som de nu gör, så kommer allt fler och fler medborgare bli såpass trötta och desillusionerade, att de till sist inte ser sig någon annan utväg än att göra sig av med alla våra nuvarande ledare, en gång för alla. Antingen det, eller också kan vi reformera våra vallagar i tid – införa ett nytt elektroniskt valsystem av en typ som redan finns i många andra länder – Varför accepterar man inte Bank-ID i Riksdagsvalet, nu när skatteverket ändå anser, att detta skall vara en tillräckligt säker metod ? Den enda samhällsinstans, som vägrar att se Bank ID som giltigt, skulle väl i så fall vara ”Svenska” Kyrkan, men inte ens där lär man kunna hålla emot särskilt länge till.

Så – minns 2018 års val, minns den här hösten och minns vad vi svenskar redan fått gå igenom tillsammans.

Förändringen kommer – sakta men säkert – och när hela detta ruttna system faller, kommer det att ske med dunder och brak…

Nu – dags för lite musik…