Särimners diskreta Charm…

För två år sedan dök en sk ”Halal-slaktare” upp i mina kvarter. Jag utsatte honom genast för en liten hednisk påverkansoperation, som jag nu genast återberättar, inte minst därför att Henrik Andersson (som också är Hedning) erinrar oss alla om den kräftpremiär, som planenligt och kalendermässigt infaller i morgon – första Tors Dagen i den åttånde månaden, eller Skördemånaden. Kom också ihåg, att det aldrig någonsin firats något ”Höstblot” enligt den Nordiska kalendern – det är bara en nypåhittad osed – men väl ett Skördeblot – för den som vet varifrån ordet Höst eller Haust verkligen kommer, och vad själva ordet betyder.

Varken muslimer, judar eller kristna får ju äta kräftor, därför att det faktiskt är förbjudet enligt både Koranen och Bibeln…

Men, alltnog:

”Har ni fläsk ?” frågade jag, inne i Halal-affären och till mannen bakom disken – redan första dagen butiken öppnade.

”Nej” svarade han.

”Har ni skinka, då ?” frågade jag.

”Nej, inte det heller” svarade han.

Nästa dag upprepade jag mina frågor och samma scen utspelade sig.  Och nästa dag, och nästa och nästa. Jag väntade ett tag, för att dyka upp slumpvis i den lilla butiken, en gång i veckan, ibland mer, ibland mindre – och till slut började denne islams slaktare vekna…

Efter ett år, ungefär, försökte han sälja på mig nedanstående vara….

Jag visade upp den för honom, framme vid köttdisken, och fortsatte frågandet: ”nej men har ni skinka – alltså fläsk…. ??”

Nu har det gått ytterligare sju månader, och Halal-butiken och dess innehavare har fullständigt vikt ned sig.

Du wääth, grabbet!” sade min vänlige kött-expedit. ”Du kan få det bästa alltså va, mannen !” tillade han i viskande ton. Han drog ut en låda under disken, och se – den var fylld med äkta skinka, av danskt fabrikat. Nu erbjöd han mig att köpa alltsammans – rakt under disk !

”Det gör inget!” tillade han. ”Du vet vi står under tak, och Allah kan inte se något, så länge man står under tak”

– ”Aha” tillade jag konspiratoriskt. ”Så Abrahams gud och så, ja han kör sin egen lilla form av bildanalys, och tittar liksom på flygfoton i realtid…

ännu ett av SÄRIMNERS MYSTERIER…

Stora framgångar för Hedniska Tankar under sommaren 2020

Egentligen var det meningen att den här bloggen skulle minska i omfattning under 2020, och under Juli månad detta år tog jag en fyra veckors paus från det i stort sett dagliga skrivandet. Ändå finner jag, att läsarantalet på denna blogg slagit alla tidigare rekord för just Juli månad, som annars brukar vara lågsäsong för mina läsare, eftersom de av förståeliga skäl ägnar sig åt semester och utomhusaktiviteter såhär års. Under Juni i år – själva Midsommarmånaden – tangerade jag också förra årets rekord om i genomsnitt 260 lästa inlägg per dag.

 

På helårsbasis ser det dock ut som om antalet lästa inlägg skulle gå ned från ca 104 000 emot 86 000 eller så, vilket inte helt överensstämmer med vad jag antog i början av året. ”Hedniska Tankar” är och förblir ändå den största och mest lästa personliga bloggen skriven av en Hedning i Sverige – varsågod och rätta mig ifall ni tror att jag har fel – och fortsätter vara större och mera spridd än många föreningssidor.

Dagens Ros i övrigt går idag till skribenten Richard Sörman på bloggen ”Det goda Samhället” som – fastän han är kristen – har insett lite av den Hedniska Agera-filosofi jag förespråkar, liksom mina tankar om mesta möjliga folkliga civilmotstånd, vilket vi alla kan bedriva, också på många av herr Sörman föreskrivna sätt.

Dagens bu-rop eller ris – ifall jag nu ska utdela ett sådant – går istället till den anonyme författaren av bloggen ”Målkonflikternas tid” som väljer att ständigt vika ned sig, flytta ut på landet i tron att det skulle göra Sverige eller hela tillvaron bättre, och som numera undandrar sig ansvar. Sådan är icke Asatrons väg, det säger jag er.

Det heter FRAMÅT – Det heter INTE ”Tamfår”

Hur länge ska vi svenskar behöva agera ”tvåbent boskap” inför nästa Regeringsval ? Hur länge ska vi tåla bilbränder, skolbränder, covid-19, nedskjutning av 12-åriga småflickor på öppen gata – och Regeringen Löfvén ?? Hur länge ? frågar jag er. Hur länge ??

 

Vänd om svenska folk, innan det är försent. Följ mig !

Idag är en Onsdag, en Odens Dag.

Visste ni att det faktiskt är Wothan eller Oden själv, som syns på de svenska 500-lapparna nuförtiden ?

Så – ni ser – svagt men omärkligt – Hedendomen gör sig hemmastadd ÖVERALLT..

 

Och gå ur svenska kyrkan – om ni själva vill tjäna massor av 500-lappar…

Som utlovat – 2019 års HEDNINGAKARTA Kommunvis…

Precis som utlovat tidigare denna sommar (se länk till Länsvisa data här) kan jag nu presentera utförliga statistiska data från ”Svenska” Kyrkan på hur fort Hednandet av Sverige fortgår. I alla kommuner, i alla Län, Stift och församlingar noterar Hedendomen framgångar. Statskyrkan är snart ett minne blott, och kommer att bli totalt avskaffad. Det här är data, som dagstidningar, Tv, radio och andra mediakällor i vårt land aldrig någonsin låter dig se. Istället ljuger de, publicerar fake news och skyler över med den kristna hartassen.

Meningen är förstås, att du som vanlig svensk eller svenska aldrig någonsin skall få veta sanningen. Genom att systematiskt ljuga för dig försöker samhällets toppar och den påstått ”Svenska” Kyrkan – som i själva verket representerar en Mellanösternreligion, med tycke av ”islam light” hålla dig kvar i kristendom, okunnighet och religiöst förtryck. Man påstår felaktigt, att Kristendomen skall vara ”det allena saliggörande” här i landet, och förfalskar medvetet Sverigebilden genom att påstå att alla svenska medborgare överallt skulle vara kristna, men den verkliga sanningen är att de kristnas antal nu är lägre än 56,39 %. I själva verket har alltså 43,61 % av vårt folk redan blivit hedningar, eftersom de står utanför den påstått ”Svenska” Kyrkans gemenskap, och istället väljer att vara sig själva.

Och ”Svenska” Kyrkan är inte ett enda sakramentskat dugg ”svenskare” än något annat samfund, som finns här i landet – bara så du vet !!

I Stockholms Län – det mest folkrika i landet – har ”Det hedniska skiftet” redan inträtt. Majoriteten här är nu HEDNINGAR !!

”Svenska” Kyrkan har ingen ensamrätt på att representera oss i andligt eller religiöst hänseende, och den kan per definition inte ha det heller. Statskyrkan som företeelse upplöstes redan för 20 år sedan och mer än det, men ändå vägrar dessa kristna hycklare att ta reson, och de ger fortfarande sken av, att de ska vara de enda som har rätt att företräda oss, när allt mindre och mindre andel av befolkningen alls vill ha något med den att göra. Allt fler och fler går ur – helt frivilligt, och slutar betala extra kyrkoskatt och andra pålagor, som man plågar och utnyttjar vanligt folk med. Förra året lämnade 1,8 % av ”Svenska” Kyrkans medlemmar den för gott, och samma tendens har varit statistiskt säkerställd i mer än 40 år i sträck nu.

DU kan också spara upp till ca 1 miljon kronor under en livstid på att GÅ UR – och du kan göra det på länken här – LÅT HEDNA DIG – helt enkelt !

FAKTA går inte att förneka. Samma trend gäller i hela Västvärlden, inklusive USA. Allt färre och färre personer vill alls vara kristna, eller ha en ”allsmäktig herre” som ska styra och befalla över deras liv. Slaveri passar inte den moderna människan, och även andligt slaveri borde vara förbjudet i lag, liksom alla Mellanösterns slavreligioner.  I andra länder är de kvarvarande resterna av de nationella kyrkorna ärligare. I Danmark finns ingen ”Dansk Kyrka” och det finns ingen ”Finländsk kyrka” i Finland heller, ja inte ens en ”Finsk” sådan. Där ljuger och hycklar man inte, på samma sätt som vår ärkebiskop gör. I Finland talar man om ”den evangelisk Lutheranska kyrkan i Finland” och erkänner alltså öppet, att man endast är ett av flera olika alternativ, utan någon som helst ensamrätt eller överhöghet.

Vore de kristna i Sverige ärliga människor, så skulle även de göra på samma sätt, och sluta ljuga och fromla och hymla, och inte försöka dölja sanningen.

Här kan du nu själv med egna ögon se hur sanningen ser ut, även om detta är en bild, som ingen vill visa för dig. SVT och de stora morgontidningarna har egna grafikkontor, som kan bearbeta statistiken från Juni i år och ta fram fakta, men ändå vågar de inte berätta hur allt ligger till. ”Svenska” Kyrkan är en mäktig annonsör, och har massor av makt och pengar. Man snor sig till ”prime time television” och annat ”media coverage” med köpta journalister, köpta media och köpt annonsering. De som i likhet med Humanisterna, Nordiska Asa Samfundet och många andra företräder en skiljaktig mening, tillåts aldrig komma till tals i media, utan tystas ned.

Och sedan säger SVT att man skulle vara ”opartisk” i sitt programutbud, fast man tydligt och klart inte är det.

 

DAS SPIEL IST AUS !!

Snart är SPELET SLUT och det blir ”GAME OVER” för hela Kristendomen… eller Krystendummen…

Vem vill egentligen tro på det som är både dumt och krystat ? (skivomslag av Ulf Bejerstrand och Grisbäck Records, 1978)

Som framgår har ”Det Hedniska skiftet” redan inträffat i stora delar av Stockholmsregionen, samt i bland annat Malmö, Helsingborg och Göteborg – några andra av våra största städer. Förra årets bild – med lite annan grafik och klassindelning – såg ut såhär. Nu kan du själv jämföra resultatet. Jag förutspådde redan på 1990-talet, att det skulle gå såhär för de kristna till slut. Nu är tiden inne. Man påstår i sina fake news artiklar det här året att Svenska Folket skulle ha ”Krupit till Korset” under Corona-krisen, men det är inte sant. Tvärtom har det visat sig, att folket fortsätter gå ur och befria sig själva, och fler än 23 410 svenskar och svenskor har helt frivilligt låtit hedna sig, bara under årets första sex månader. Innan året är slut, kommer det nog vara fler än 46 000, och till det kan vi lägga det faktum att de flesta av de personer som dött i Covid-19 har varit i hög ålder, och man vet att de flesta medlemmar i ”Svenska” Kyrkan också är till åren.

Covid-19 stärker alltså inte alls kristendomens ställning i landet på minsta sätt, utan snarare omvänt. Hednandeprocessen minskar kanske något i hastighet, helt temporärt detta år, men det är också den enda effekten.

Man kan spekulera i vilka faktorer som bäst kan förklara den mycket sammansatta och brokiga bild, som Sverigekartan visar. Forskare tror sig veta, att stigande utbildningsnivå hos en befolkning medför mindre kristendom, och större antal akademiker i vissa kommuner skulle också kunna förklara bilden. Det är bara i glesbygden, och i rena avfolkningsbygder där kristendomen ännu har ett grepp om själarna Hedendom är bra för Sverige, det vet man – och ett annat drag är kanske, att i det rasistiska Sjöbo och Olofström ser vi många kristna – kristendom och rasism har ju alltid gått hand i hand – liksom judeförföljelser.

Tyvärr ser vi också att både Torsby och Torsås kommuner – som ju fått sitt namn efter Tor, vår Nordiske Dundergudsorgligt nog har en låg andel hedningar. Här finns underlag och anledning för brett upplagd Hednamission, så att vi får bort kristendomens fruktansvärda styggelse ur vårt land, och kan tvätta oss rena på nytt. Lokala torskällor och blot kan mycket väl användas för att komma till rätta med situationen på lokalplanet, och här har de stora, nationella hedniska organisationerna en uppgift att fylla – ty land skall med lag byggas !

Ser vi till hur stor procentsats de kristna har tappat, förra året eller 2019 – så ser vi att varje, alla, varenda en av Sveriges ca 260 kommuner har ÖKAT sin andel hedningar. Inte en enda kommun finns, där kristendomen går framåt – man skulle ju ha velat tro att någon enstaka predikant eller lite populära bingo-aftnar skulle gjort skillnad, men nej, men nej – så är INTE fallet..

I vissa kommuner, som t ex Härjedalen, Norra Jämtland men också i Östra Bergslagen och i Västergötland; ökar hedendomen explosionsartat. Det är svårt att säga vad detta beror på, men kanske beror det på ökad dödlighet bland de äldre, eller på inflyttning och personliga preferenser hos lokalbefolkningen. Också i Bohuslän verkar det finnas ett helt centrum av hednisk förkunnelse, samt avfall från kyrkan. Även på Gotland – där kyrkorna är många och ligger tätt – hednar man sig som aldrig förr. Varje dag, varje vecka och varje månad hela året om, vinner Hedendom och Asatro insteg i svenska folkets hjärtan !

Drar vi nu ut dessa tendenser enligt ”rak trendframskrivning” (som i och för sig inte är något vidare bra sätt att göra framtidsförutsägelser på) till 2025, enbart på grundval av 2019 års siffror, får vi följande bild. Den är inte så exakt, och man kunde också ha räknat med ett ”viktat” medelvärde för de fem sista åren, exempelvis, men nu hade jag inte tid att göra det just i sommar – dessa beräkningar utfördes på min semester – och att göra dem är lätt – både shapefiler och data finns att ladda ned på nätet..

Här ser vi nu hur framtiden kan komma att bli för våra bråkiga kristna. Också i Uppsala, mitt ibland Ärke-skojarna i själva Ärke-stiftet, och rakt utanför Fjantje Kackélens fönster – där kommer en hednisk folkmajoritet att marschera fram ! Fler och fler orter i Mälardalen och även hela Götaland tillhör snart oss hedningar, och ingen kristen gör sig längre besvär. Enbart underutvecklade delar av landet, typ norra Värmland och Norrlands tassemarker, kommer fasthålla vid ”söte lille jesus” ni vet..

Utvecklingen mot en ljusare, hednisk framtid har redan börjat.

2019 blev majoriteten i Eskilstuna och Sigtuna hednisk – och antalet kommuner där ”Det hedniska Skiftet” redan inträffat, är nu 20 stycken ! Erfarenheten visar också, att så fort en kommun får Hednisk majoritet, går den aldrig någonsin tillbaka till någon kristendom – utan befolkningen förblir hedningar – och hednar sig bara mera och mera ! I en del förortskommuner har man skäl att misstänka, att en otäck islamisering också spelar en viss roll, men den kommer vi etniska svenskar snart att ta i tu med och aktivt bekämpa, så snart en förnuftig regering kommer till makten i vårt land – var så säker. ”Vid slutet, står segern !”

Om vi fortsätter att förutspå framtiden enbart med 2019 års siffror som bas, samt ändringen från 2018, får vi följande bild om tio år. Antagligen går hednandet mycket snabbare än så, och den dag skall en gång gry, då vi gemensamt kan resa oss upp, och låta frihetens klockor ringa från Smygehuk ända upp till Treriksröset, och säga – ”Free at last – I am free at last – Thank Thor, Freyr and Odin – I am free at last !”

Till Minne av en ASATROGEN veteran…

Medan Världen omkring oss sysslar med sina vanliga fånigheter (se föregående inlägg) och fake news, kristna dumheter och Monoteisters vrål sprids över hela vår Jord, så kanske det är dags att inrikta sig på tillvarons väsentligheter, som frågor om liv eller död, till exempel. Jag nämnde i mitt förra inlägg att mer än 5700 svenska medborgare redan lämnat oss i år, till följd av en felaktig politik från vår Regering, och medan vi alla minns våra anhöriga och de som redan dött, kanske vi ska minnas vissa medborgare i andra länder också, inte minst därför att de var hedningar och Asatroende som vi.

 ”He enlisted in the U.S. Army in May 1967. During his Army service he served three tours in South Vietnam [1968-69 with Hqs & Main Spt Co 63d Maint Bn; 1969-70 with 29th Civil Affairs Co; 1971-72 with HHC 525th MI Gp]. He received the following decorations: Army Commendation Medal with 2 Oak Leaf Clusters, Army Good Conduct Medal with 2 Knots, National Defense Service Medal, Vietnam Service Medal with one Silver Star and four Bronze Star campaign devices, RVN Honor Medal 2d Class, RVN Gallantry Cross Medal with Palm device and the Vietnam Campaign Medal with 60s device.

He was an Asatruar and member of the Asatru Folk Assembly.

Den amerikanske soldaten Terry James Rumph – född 1949 och död 26 Juli i år, 2020, hade ett efternamn som nog aldrig skulle stå på några namnbrickor i Sverige, men efter att ha ryckt in som 18-åring och lämnat armén som 23-åring, tjänade han sitt land och sitt samhälle som polisman i många år. Han tvingades dock att sluta, på grund av skador från avlövningsmedlet ”Agent Orange” som också kan ha bidragit till hans död vid 71 års ålder.

Alla vet vi att kristendomen och islam inte är några bra religioner, och de av oss som varit eller är soldater, har ofta insett det på ett tidigt stadium i livet.

Både de kristna och muslimerna påstår, att deras religioner skulle vara ”fredliga” eller stå för fred, trots att de orsakat mer lidande, död och krig än alla andra religioner och livsfilosofier gemensamt – och de kristna och muslimerna fortsätter att döda, döda och åter döda – också på den dag som nu är.

Krigets första offer är sanningen” har någon sagt, men det håller jag inte med om, för egen del. Krigets första offer är soldaterna, eller de män och ibland kvinnor som får utkämpa ett krig – sitt eget eller andras. TJ – en man jag aldrig träffat eller mött – men ändå kan känna en stark gemenskap och solidaritet med, blev en Asatroende Hedning genom vad han såg och upplevde i Vietnam.

Naturligtvis finns de de som pratar så tomt och andefattigt om ära och Valhall, speciellt eftersom de inte vet ett enda förbannat dugg om vad som verkligen är ärofullt, och heller inte förstår det faktum att det INTE är vi människor som ”korar valen” eller som väljer vem eller vilka som slutligen träder över Bifrosts bro.

Sådant görs av andra väsen, som är bortom allt mänskligt vetande och förstånd, och oaktat hans amerikanska bröder, som nu säger att TJ Rumph befinner sig i Valhall, vill jag bara säga er alla att den kända strofen ur Hávamál, den 77:e strofen om ”Domr daudan Hvern” eller ”Domen över död Man” som den ibland får heta i svensk översättning inte är så kälkborgerligt självklar, som alla dessa självutnämnda små hipster-kräk, fornsedare och annat byke tycks tro, instängda i sin egen litenhet.

Dessa självbelåtna dårar tror på något sätt, att de själva kan bestämma vem som ska komma till Valhall eller inte, och att just deras definition på ”heder och ära” ska vara den rätta, samtidigt som de i sin befängda småborgerlighet och allmänna civilism – för att inte säga pacifism – sätter över Gudarna och Nornorna själva, och tror att yttre ryktbarhet och berömmelse skall vara detsamma som verklig ära, eller att äran och eftermälet kan mätas i något så futtigt som medaljer eller gradbeteckningar, eller vilket anseende den ena eller andra personen har – medan han eller hon som vanligt baktalas av sina smygkristna fiender; samt allahs anhängare.

Ingen av oss kan sätta oss till doms över någon annan, och ingen av oss kan summera en annan mans eller kvinnas hela liv, eller ge ett allsidigt porträtt av någon, som nu är död och har lämnat oss. Inte ens TJ Rumphs närmaste och efterlevande lär väl klara av det, borta i Shiloh, Georgia; USA förresten, för de ser honom naturligtvis ur den synvinkel som en älskad bror eller far skulle se den döde, och än fler därborta har väl också sin relation till honom, trots att de inte ensamma kan sitta inne med hela sanningen.

Sanningen om en mans eller kvinnas liv tillhör till sist endast och endast bara de högre makterna, och inte det omkringliggande samhället, inte några fisförnäma civilister till småborgare, eller de som aldrig sett ett verkligt krig, eller lärt sig förstå vad det innebär.

Så trodde våra fäder, och så tror också jag.

Jag vill spela en liten hyllningssång till en stupad kamrat idag, fast han inte tillhörde min nation, eller det land och folk jag själv kommer ifrån, utan ett annat, mera uppblandat. Jag gör det med hjälp av Johnny Cash och Willie Nelson, sångare och musiker som nog också gillas i the state of Georgia, och av TJ:s generations- och olyckskamrater, de som hade oturen att utkämpa ett orättfärdigt krig, som förmodligen aldrig var deras; men som de ändå utkämpade till det bittra slutet.

Apropå Agent Orange, utarmat uran och andra saker erinrar jag mig de svensktillverkade Övningsgaserna 211 samt 311, som våra instruktörer på min tid (dvs 1980-talet) kallade för ”similgaser” och som de lärde oss var fullständigt ofarliga, i så måtto att man också skulle kunna dricka ett halvt glas var eller till och med tvätta sig i dem.

Verkan av Senapsgas eller Lewisit på ett mänskligt ansikte. De socialdemokratiska regeringarna i Sverige bröt under 45 år och än längre emot den sk ”Haagkonventionen” som förbjuder lagring, tillverkning och utbildning i konsten att använda C-stridsmedel..

I själva verket – och det fick jag själv lära mig 20 år senare – finns det ingenting som heter ”Similgaser”. I teorin skulle detta vara med c-stridsmedel närbesläktade, snarlika ämnen, som skulle vara helt ofarliga; men ändå ge utslag på indikatorpapper eller indikatorer i vätskeform – men några sådana ämnen finns helt enkelt inte. Vad övningsgas 311 i själva verket innehåller, är riktigt Sarin (dvs Sarinhydroklorid, i Sverige dock betecknat som ”Sarinklorid” ) vilket är en nervgas – LD50 dosen eller vad som anses vara dödlig dos för en människa, ligger på 50 milligram, men övningsgasen i sig innehåller förstås endast lägre koncentrationer av ämnet, liksom vad gäller senapsgasen, även känd som övningsgas 211.

Att dricka ett halvt glas övn gas 311 per man är inte så vidare hälsosamt heller, förresten – även om jag har gjort det – och överlevt, liksom mina kamrater.

Här kan du läsa mer om hur de Socialdemokratiska Regeringarna i fyrtio år och mer än så förde ett helt folk bakom ljuset – de ljög, bröt mot internationella konventioner som de själva undertecknat, och förmodligen gjorde det svenska gasprogrammet under kalla kriget mer nytta än vi någonsin kan föreställa oss, eftersom det var det enda sätt, på vilket vi kunde hålla den dåtida Världskommunismen och Kulturmarxismen stången, lika mycket som amerikanernas krig i Vietnam, ett krig som de själva ärvde från Fransmännen, och som de visade sig mycket dåliga på att utkämpa och till sist inte ville ha.

Jag avslutar med en sång av ”Thin White Rope” – en annan amerikansk musikgrupp – från Irakkrigets dagar, och 1990-talet.

Frid över ditt minne, okände Mr TJ Rumph. Du var i alla fall hednisk krigare och soldat, precis som jag.

 

Jösses flickor ! AKTA ER för Demon-Sperman och de FARLIGA munskydden, ni vet…

Den 7 Februari i år sade den nu riksbekante Anders Tegnell och Folkhälsomyndighetens Generaldirektör Johan Carlsson att det var ”omöjligt” att Covid-19 viruset skulle spridas i Sverige. På sista tiden har samme Herr Tegnell hävdat att munskydd skulle vara helt onödiga, och att inget är känt om deras smittdämpande effekter, fastän sunda förnuftet och närmare 80 års erfarenhet visar att munskydd hindrar vätskedroppar från hostningar och nysningar att sprida sig till andra människors lungor.

Hela Europa och EU tycker fullständigt annorlunda än Herr Tegnell, som också ertappats med att ljuga rätt ut flera gånger, bland annat när han i TV sade att det inte skulle finnas direktflyg mellan Sverige och Kina, fastän det faktiskt fanns under årets fyra första månader, och förmodligen än idag.

Detta kunde vi läsa i SvD 7 februari i år. Vem kan tro på dessa pajasar till myndighetspersoner ?

 

Statistik från Johns Hopkins University visar, att ”Landet Löfvén” eller det som en gång var Sverige nu har den sjätte högsta dödligheten i Covid-19 per 100 000 invånare. Endast i tur och ordning Belgien, Storbritannien, Peru, Spanien och Italien har en högre dödlighet per capita än Sverige, ifall vi inte räknar lilliput-länder som San Marino och Andorra. Över 80 000 svenskar har blivit nedsmittade och sjuka, trots att FHM:s experter sa att det aldrig skulle hända.

Alltså ljuger de, och de ljuger som sagt rätt ut, förvanskar fakta, slingrar sig och ändrar sina fake news-aktiga påståenden dag för dag. Själv tror jag fortfarande, att över 7500 svenskar kommer att ha dött när detta år går till ända – och det är mer än tio-tjugo gånger så mycket som i våra närmaste Nordiska grannländer.

Hit har Regeringen Löfvén fört oss, allesammans.

Men – i och för sig – från USA – det stora toklandet i Väster, lett av Donald Trump himself, kommer nu ännu mer absurda och groteska nyheter.

Presidenten själv berömde den här svarta kvinnliga ”experten” eller ”läkaren” häromsistens. Naturligtvis är hon kristen, som ni alla säkert förstår, och lystrar till namnet Stella Immanuel, vilket journalisten Jesper Sandström i Svenska Dagbladet – numera har han bild-byline och allt, fast frågan är förstås varför just han alls skall ha det – var den förste i svensk press att uppmärksamma. Stella Immanuel tror precis som Anders Tegnell att munskydd är helt verkningslösa, och President Trump har därför använt hennes kristna pseudovetenskap och innehållslösa, vidskepliga jidder till att påstå att ”munskyddslagar inte behövs” fastän läkarvetenskapen i Tyskland och alla någotsånär seriösa länder, där kristendom och islam inte tillåts styra redan visat, att hennes påståenden är lögn, kristet flum, ja balderdash..

”Dr” Immanuel är ursprungligen född i Kamerun, ett av Afrikas mest kristna länder. Hon påstår att olika sjukdomar och åkommor, såsom endometrios, cystor missfall, infertilitet och könssjukdomar orsakas av onda andar. Hon påstod i en predikan 2015 att DNA från utomjordingar har används i medicinska behandlingar och att reptiler i människoförklädnad styr den amerikanska staten. Hon menade då även att illuminati använder häxor för att förstöra världen genom abort, samkönade äktenskap, leksaker[1] och media som Harry Potter, Pokemon, Magi på Waverly Place och Hanna Montana.[3] Samma år hävdade hon att vetenskapsmän utvecklade vaccin för att förhindra religiositet.[2]

Har Madonna fått demon-sperma i sängen – eller möjligen någon annanstans ? (Käften full, kanhända ??)

Också den gamla tokan Madonna, alias Louise Veronica Ciccone har precis som Donald Trump sagt att hon stöder de kristna tokerierna – Kabbalah-intresserad som Ms Ciccone ju lär vara… För övrigt – om nu Stella Immanuel tror att reptilmän styr USA – är då också Trump enligt henne en sådan – eller är han det enda undantaget… Ja, vi kan väl aldrig så noga veta med amerikas kristna tok-höger.

De okulta uttalandena om häxor och demoner har spritts ut av kristna många många gånger förr, vilket man inte varit sen att notera i akademiska och även hedniska kretsar i USA.

Bloggen ”Going Medieval” skriven av en viss Dr Eleanor Janega (doktor i medeltida historia och med åtskilligt mera torrt på fötterna än ”Dr” Immanuel) visar hur det kända verket Malleus Maleficarum från 1486, skrivet av de båda katolska inkvisitorerna Heinrich Kramer och Jakob Sprenger innehåller samma lögner som kristna i USA spyr ur sig än idag, detta corona-år anno 2020…

Själve Djävulen (alltså Djävulen Själv): ” Yeah baby ! I’m gonna go medieval on your ass, you know…”

Den väna Jungfrun: ”Nämen så säger du väl till ALLA flickor…”

De kristna i USA tror på fullt allvar att onda andar och demoner, sk ”Succubusar” först skulle anta en kvinnlig form, och tränga sig in i diverse unga mäns sovrum, där de tar hand om all den sperma som männen ger ifrån sig i ”våta drömmar” för att sedan flaxa vidare i natten på stora, stora fladdermus-vingar och sedan anta skepnaden av Incubusar, eller manliga sex-demoner, som sprutar ur sig all uppfångad sperma i diverse unga damers små gulliga rosa kvinnosköten, varpå djävliga ungar och hemska hednabarn kommer till världen, får man förmoda…

Typisk sk ”Succubus” enligt amerikansk populärkultur.

Ja, vad ska man säga om dessa kristna ? Även Anders Tegnell lär ju tillhöra deras skara, om man får tro sommarpratar-programmen. De sprider hat, vidskepelse och helt felaktiga föreställningar omkring sig, som på intet sätt förbättrar situationen, varesig folkhälsomässigt eller politiskt, i dessa tider. Åter utlyser man häxjakt, anklagar hedningarna och snart flammar väl häx- och kättarbålen igen, därborta på andra sidan Atlanten, i takt med att statyer välts och man påstår att ”black lives matter”.

Hon: ”Handen bort ifrån min stjärt – jag är inte alls alert !”

Hornper: ”Alltid ska du då djävlas !”

Man kan bara skratta åt dessa medeltida monoteister och deras djävuls-hysteri – men bisarrt nog – det finns faktiskt en hel del amerikaner, som har undrat ifall man inte kan frambesvära Succubae och Incubae på riktigt, i brist på verkliga sängkamrater. Och inte bara det. Anno 1990 – dvs för i år trettio år sedan – anklagades jag själv av en kristen norska (som var minst sagt ”bakom flötet”) för att ha ”projicerat mig in på astral väg i hennes sovrum”. Mitt enda svar på de anklagelserna – som till på köpet framfördes till svenska myndigheter – var att om jag verkligen kunde det, så gick väl ingen kvinna i Riket säker... och kanske vore jag en tillgång för diverse länders diplomatkår – dåförtiden dvs – ni vet ju alla att den manliga förmågan avtar med åren, och själv är jag numera rätt så gammal – men jag menar – ifall ”astral projektion” in i sovrum och hotellrum nu vore möjligt, då skulle man ju kunna ha lite kul och rajtan-tajtan med exempelvis Angela Merkel, Ebba Bush Thor eller kanske helst Melania Trump också...

Allt efter tycke och smak, det vill säga…

Draken: ”Bort ur fönstret med dig, Kungadjävel ! Jag såg henne FÖRST, så det så…

Drottningen: ”Nämen ååh Stickan, jag som trodde du var en äkta Schentleman…!”

Dessutom skulle mitt yngre jag – skildrat av norskan, anno 1990 – också framkalla fruktansvärda kramper i underlivet, bara genom min ”manliga blick” ni vet – och detta helt utan att ett 40-tal personer, som befann sig i samma festlokal, dåförtiden märkte något… Ni hör ju själv – sinnessjuka kristna fantasier – som inte för med sig något gott. Men för all del – akta er för hedniska karlar, flickor små – de är ju såå farliga och hemska såå.

Och ta på er munskydden – för höge Böfvelen och Rövelen !

Draken: ”Den är faktiskt inte fjällig alls ! Alltså jag lovar…”

Hon: ”Den svansen, den svansen, den hugger gott som brännevin, den svansen, den svansen, den hugger gott som SPRIT !!

 

Visste ni att många anhängare av new age, påsttådd ”fornsed” och annat tjafs helt har missförstått vad ”energier” och liknande handlar om ? Strålning och liknande har inte sådana effekter som ”dubbel-wammyn” på sin tid utlöst av ”Evil Eye Fleagle” – den onde Swingpjatten i serien Knallhatten, ungefär. Och Covid-19 är inte orsakat av onda demoner..

I vilket DN tar till skåpmat om Bohusläns Hällristningar

Igår publicerade till och med en såpass Sverigefientlig dagstidning som DN en såkallad ”Nyhet” om hällristningarna i Tanum, Bohuslän, men det är förstås inte från DN denna ”nyhet” kommer. För det första citerade man blott en artikel ur ”Bohuslänningen” och för det andra, så är sakinnehållet känt och föremål för en hel del teorier sedan länge, ja sedan 1875 och före det, faktiskt. Redan då hade nämligen enstaka forskare hypoteser om att de skepp som ristningarna avbildar kunde komma från medelhavsområdet – närmare bestämt den Feniciska kulturen – men den teorin dömdes ut och var åtskilligt misskrediterad under mellanliggande årtionden, liksom ännu vildare hypoteser om Feniciska handelskolonier på Bohuskusten.

Nu lanserar forskare vid Göteborgs Universitet en ny teori om att koppar från Cypern i stor skala skulle ha importerats till Bohuskusten under klassisk bronsålder, dvs redan för 3500 år sedan, och att den nordiska bronsålderskulturens handelsförbindelser var mycket vidsträcktare än vad konventionella historiker erkänt, men detta är knappast någon ”nyhet” eftersom stildrag i de Bohuslänska ristningarna härletts dit långt tidigare.

Det enda ”nya” i artikeln är att man nu också har konkreta, arkeologiska bevis i form av bronsföremål, vars metallhalt och sammansättning tyder på, att de faktiskt var gjorda av cypriotisk koppar, erfar DN. Vad DN däremot inte vet om, är att själva namnet ”Kypros” – det grekiska ordet för ön – och metallen Koppar ursprungligen var detsamma. Man påstår sig också citera ”Kaul Flemming” vid Nationalmuséet i Köpenhamn, när alla vet att denne berömde arkeolog heter Flemming Kaul och inget annat.

Som vanligt visar DN:s journalister att de håller otroligt låg nivå, och att de begår upprepade sakfel i sin rapportering, men det är ju inget att förvåna sig över när det gäller denna trista ”blaska”.

Att det nu finns metallurgiska BEVIS för att handeln med koppar sträckte sig ända ned till medelhavets östra del är också intressant ur en annan synvinkel. Bland annat får hypoteserna om Bronsålderns solkult och spåren till Egyptens sol-religion ökad giltighet – något som fanns dokumenterat i böcker redan på 1960-talet (se ”Hällristningarnas Gudar” och andra) och vår blogg granne ”Brons & Blod” – för tillfället semesterledig – skulle kanske kunna ta upp detta..

Feniciska skepp kan ha nått ekvatorn – och nådde bevisligen Nordsjön. Varför skulle de då inte ha kunnat nå Bohuskusten ?

HEDNINGAKARTAN Länsvis år 2019

Här kommer 2019 års Hedningakarta uppdelad på länsnivå – för data om varje kommun i Sverige – och nu även en del enskilda kristna församlingar eller förslamningar, som de väl rätteligen borde heta – får ni vänta tills Augusti detta år.

Ni ser att den hedniska majoriteten redan tagit över Stockholms Län, och till och med stärkt sin ställning. Också Södermanlands Län, Skåne län och i viss mån Västergötlands län ligger nära den punkt där det Hedniska Skiftet snart inträffar, och Hedendomen får mer än 50 % av invånarantalet. Dessa bilder har konstruerats med ”Svenska” Kyrkans egna siffror, som återfinns på dess egen webbsajt (som jag INTE länkar till av ideologiska skäl) och det här är en kartbild, som svenska media och svenska tidningar INTE låter dig se, för att samhällsutvecklingen ser ut såhär, ja det vill man dölja, förtiga och släta över med hartassen, för att istället ägna sig åt spridning av ”fake news” rörande påstått ”rasistiska” statyer och annat sådant.

Men sanningen går inte att dölja i alla fall. Jag har publicerat data över det här ämnesområdet årligen sedan 2015, och sanningen är att den ”Svenska” Kyrkan och kristendomen redan förlorat i vårt land. Det Hedniska skiftet kommer att införas, varesig de kristna vill det eller inte, och det av rent demografiska orsaker, som har med befolkningens ålder att göra. Vi kan nu jämföra diagrammet ovan med data från 2018, som jag publicerade igår.

Redan förra året hade det Hedniska skiftet skett i Stockholms Län, som sagt – och utvecklingen har gått framåt i alla län, till och med det glesbefolkade Norrbotten, där befolkningen har lägre utbildning än annars i Riket. Just brist på utbildning och kristendom går hand i hand, det har man kunnat konstatera i mätningar både från hela Europa, USA och Afrika. Ju lägre utbildning, och ju fler personer som inte ens kan skriva och läsa, ju högre religiositet, men med högre utbildning på akademisk nivå, så försvinner också kristendomen – det är i alla fall en tänkbar hypotes ibland alla andra demografiska och sociala faktorer som kan förklara den geografiska bild vi ser ovan, även om ingen enskild faktor skall överdrivas.

Drar vi ut ett genomsnitt för varje län av ökningen i Hedningarnas antal de senaste fem åren (alltså 2015-2019) och räknar med att utvecklingen i genomsnitt de kommande fem åren ser likadan ut (ingen ”rak trendframskrivning” således, utan en viktad sådan, vilket statistiskt sett antas vara en något säkrare metod – och metoden blir inom vissa förutsättningar säkrare ju fler ”mätår” man räknar genomsnittet på) så får vi följande ”Framtidsbild” av situationen år 2025:

Om bara fem år kommer ”Svenska” Kyrkan ha förlorat hela Svealand och Mälardalen – för där kommer man INTE att vara i majoritet längre. En Hednisk Majoritet kommer också att uppstå i Skåne, samt på Västkusten över hela Västergötland – och skulle vi dra ut denna trend ännu längre till år 2030 – ja då skulle DET HEDNISKA SKIFTET ha hunnit inträffa ÖVERALLT i Hela vårt land, eller i varje län... medan Två tredjedelar eller mer av Stockholms län blir hedniskt..

Så ser SANNINGEN ut, och det här är ju inte roligt för de kristna, men SANT i alla fall snart kommer det Hedniska skiftet inträffa, eftr 700 år av andligt förtryck..

Vi får säga ”RAUS RAUS – Von unserem Land HINAUS !” till den här gamla nuckan från DDR, och skicka henne tillbaka över Östersjön..

Inför Det Hedniska Skiftet – ”Svenska Kyrkan” ERKÄNNER sig BESEGRAD !!

We will walk – on the land
We will breathe – of the air
We will drink – from the stream
We will live – hold the line !

 

 

Så är det nu officiellt. Det tjänar ingenting till att rabbla böner, bränna såkallad ”rökelse” eller sitta fromt och le och hymla om saken längre. Fakta kan inte förnekas, och fakta är att Kristendomen sakta men säkert FÖRSVINNER från vårt land. ”Svenska” Kyrkan – eller rättare sagt Den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige – som den rätteligen bör heta (jämför med vårt östra grannland, där de kristna åtminstone är ärliga, och inte ljuger och hymlar som här) erkände saken, strax före Midsommar i år.

Man tappar allt fler och fler medlemmar. De kristna dör ut, och allt fler och fler svenskar och svenskor HEDNAR SIG i snabbare och snabbare takt.

Nu GÅR det inte att förneka fakta, ljuga eller släta över med hartassen längre.
Det HEDNISKA SKIFTET då vi Hedningar är ÖVER 50 % av folket KOMMER att inträffa inom 5 år – var så SÄKER !!

Officiell statistik från Kyrkan själv visar att när man var uppe i 95,2 % medlemmar av folkmängden år 1974, så var man nere i 82,9 % år 2000 – året när denna hatade Kyrka, som utövat ett totalitärt herravälde över svenskarna i nästan 700 år – äntligen skildes från staten, och lovade att SLUTA BLANDA SIG I POLITIKEN – något som vi vet INTE har skett.. Nu är frekvensen på andelen medlemmar i förhållande till befolkningen 56,4 % – och den minskade med hela 1,3 % förra året.

Trenden ligger fast sedan minst 46 år tillbaka. Det går inte att förneka detta. Vad svenska media ofta skriver – dvs att ”kyrkan går starkt framåt” STÄMMER INTE och är bara FAKE NEWS – som så ofta när Regeringstrogna journalister är inblandade. År efter år, decennium efter decennium. Trenden ligger fast, och den beror bland annat på rent demografiska faktorer, som att de kristna åldras, och de barbariska sk ”dopen” (eller tvångsanslutningarna av spädbarn, som varken kan tala, gå eller tänka, än mindre välja någon religion själv – för det är ju TVÅNG det är fråga om) minskar i popularitet och omfattning, i alla fall om vi ser till utvecklingen över tiden.

Ibland tappar den påstått, men lögnaktigt ”Svenska” Kyrkan 2 % om året, ibland 1,6 – 1,4 %.  Men denna samhällsutveckling har varat i mer än 46 år nu, och oavsett vad de kristna själva tycker om den, går den inte att hejda.

Antje Jackélen – eller som hon också kallas i vissa kretsar- Fjantje Kackélenhar i stort sett varit en total katastrof på Ärkebiskopsstolen. Under hennes tid som sk ”Kardinalprimas”, dvs 6 år har den påstått ”Svenska” Kyrkan tappat över 10,2 % av sina medlemmar.  Ingen annan Ärke- någonting har varit lika katastrofal för denna ”Svenska” Kyrkas utveckling i stort, och inte under någon annan ledar har lika många svenskar blivit frikyrkliga, katoliker eller helt enkelt valt att HEDNA sig, i avsmak över kristendomen och allt det avskyvärda den innebär, som rituell kannibalism i symbolisk form, blodsdrickanderitualer (sk ”helig nattvard”) och annat sådant.

ASATRO och HEDENDOM är den ENDA ”svenska” religionen, om du inte vill utöva Samisk Schamanism….

Den påstått ”Svenska” Kyrkan utövar en Ökenreligion från Mellersta Östern, och den nuvarande Ärkebiskopen blev prästvigd av Ordföranden i det sk ”Vänskapsförbundet Sverige-DDR” – många känner inte till detta ovedersägliga faktum, som på sätt och vis är talande för Jackélens gärning, liksom hennes tid som ledare för det mystiskt betonade ”Zygon Center” i USA – ett vetenskapsfientligt forskningsinstitut, som bland annat sysslar med att försöka misskreditera naturvetenskapen, och ”ogiltigförklara” Big Bang-teorin om Universums uppkomst. Detta, och hennes långa bekantskap med Alexander Radler – en STASI-anställd DDR-spion som ända till Kalla Krigets slut sysslade med avancerat angiveri som specialitet, har fått många svenskar att ifrågasätta Antje Jackélens åsikter och omdöme.

Hennes idiotiska babbel om att Greta Thunberg skall vara ”direkt utsänd av gud” och hennes försök att sprida islam över Sverige, vilket bland annat ses i hennes valspråk ”gud är större” – en direktöversättning av det arabiska ”Allahu Akbar!” har inte blivit särskilt populärt det heller. Tiotusentals svenskar har de senaste åren fått sin nattsömn förstörd av skränet från moskéer och minareter., och taktfast ekar den kristna högerns stöveltramp genom gatorna..

SOON the Boot will be on the OTHER foot… Soon….Soon…

Det kommer en dag då vi alla skall sparka alla dessa islamister och anhängare av totalitär kristendom tillbaka till den öken de kom ifrån, och ta tillbaka kontrollen över vårt land. Det kommer en dag då inte bara ”Det Hedniska Skiftet” har inträffat, och vi hedningar är i majoritet, utan en dag då ALLA Ökenreligionerna är UNDER 10 % av landets befolkning. Detta är ”Skede 2” respektive ”Skede 3” i den hedniska folkrörelsens utveckling, vilket ni alla säkert vet. Jag förutspådde anno 1992 att vi skulle få se ”skede 2” ungefär 2040 – men det kommer redan snart – omkring 2025 – och sedan accelererar utvecklingen…

Såhär var procentsiffrorna för Andelen Hedningar, eller de som INTE ville veta av någon ”Svensk” Kyrka år 2018.

OBSERVERA att ”Det hedniska skiftet” REDAN hade hänt i Stockholms Län och huvudstaden det året… Missa inte den SPÄNNANDE fortsättningen…

I morgon avslöjar ”Hedniska Tankar” vad INGET annat Media i Sverige VÅGAT visa dig – Länsvis uppställda FAKTA över hur mycket ”Svenska” Kyrkans medlemsandel MINSKAT – och det sker över VARJE län – i hela landet. Det här är fakta som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet och alla de andra ”stora drakarna” INTE vill att du som läser det här ska få se – och därför DÖLJER de sanningen för dig….

Men jag vet. Statistiken går att hämta hem från nätet, och den talar sitt tydliga språk. I morgon blir vi ALLA Hedningar, och ENAR landet…

Där bjuds på Mjöd vid Uldum Mölle – Enligt gammal och kär tradition…

Danmark har nu öppnat sina gränser emot alla andra EU-länder utom Portugal och Sverige. Regeringen Löfvéns inkompetenta sätt att hantera Covid-19 krisen, och det faktum att smittan fortfarande sprids fritt i Sverige – troligen via sk ”EU migranter” (på Island kända som ”Rumänska turister”) som fritt rört sig över Sveriges gränser gör att Danmark och resten av våra grannländer inte längre vill veta av oss. Nu har de stängt sina gränser emot ”Landet Löfvén” och så lär det förbli, hela sommaren ut.

Nå, för er som vill ha inhemska resetips från vårt land – och vad som återstår av det – rekommenderar jag å det högsta sajten ”Kulturminnet” som behandlar det svenska Kulturarvets rikedom, som inte ens vår nuvarande Regering helt lyckats förinta eller slå ihjäl.  Visste du att det finns totalt Hedniska runstenar på Kinnekulle, som avbildar Tor, och en kontinuitet ända ned till Bronsålderns hällristningsområde vid Flyhov, där ”Yxguden” eller med andra ord just Tor och ingen annan avbildas !

Mer spekulativt inriktade forskare har tyckt sig se Loke, iförd Frejas Falkhamn, bärande på antingen Iduns äpplen eller Uttergälden i denna hällristning från Flyhov, för de av er som känner till de många myter, där Loke förvandlas till en fågel. Att ”Yxguden” – som är vanlig på Hällristningar över hela landet, och ibland utrustad med en tydlig hammare, samt en vagn förspänd med behornade, bockliknande djur – vilket syns bland annat på ristningar från Tanum, 1600 år och mer före vår tideräknings början, är däremot helt säkert, liksom att det finns spår av Ull, Tyr och Oden på andra ristningar. Om ovanstående figur verkligen föreställer Loke, vill jag dock låta vara osagt.

På sajten Kulturminnet kan ni detta år också lära er om det urgermanska ”Majandet” och Skördemajen, som långt senare blev en Majstång, och först ännu senare en Midsommarstång, därför att Majningen vid Vanadisblotet den 1 Maj – det som vi senare kallat Valborg – var det ursprungliga bruket, med en vårfest till Vanernas ära.

Allt skulle ”majas”. Linné omtalar från Skåne, att alla kyrkor majades vid pingst och midsommar d.v.s. utsirades med löf och blomster. I hemmen skulle också grönt fästas öfver ingången, och grönt strös på golfvet. Ute på åkern skulle sädesfälten majas, i det att kvistar isattes i fårorna. ”Det ger säkert god skörd”. Ibland nöjde man sig med att sätta löfkvistar i hörnen på åkrarna. Det var lika mycket för att förhindra mask som för att befrämja växten, som sådana majanden å åkern egde rum. Mittpunkten i allt var dock majstången, som alla i ett byalag hade gemensam.

Ur Tobias Norlind, ”Svenska Allmogens Lif” 1912

En Majstång, där det manliga elementet (stången) går igenom en eller flera kvinnliga element (ringarna) är den enda riktiga och ursprungliga traditionenkors och andra tillägg med hängande ringar eller kransar, är enbart en sentida ”kristifikation”

Årets hedniska Midsommar, lär ha varit osedvanligt lyckad över hela landet. Medan ”fornsedare” och anhängare av New Age hållit sig borta, har Nordiska Asa Samfundet samlat de sina, och genomfört flera blot med begränsat deltagarantal, trots covid-19.

Minns att Midsommar firar vi för Frej och Gerd…

I dejliga Danmark däremot, ett land som vi etniska svenskar alltså inte längre kan besöka, kommer mjödbryggaren Loke Troldravn (ett namn som förpliktigar !) att demonstrera sina produkter vid Uldum Mölle, som ligger nära Gudneån i trakten av Vejle på Jylland, en mycket historisk trakt, som också varit ett kulturellt centrum ända sedan stenåldern. Den som är vid den gamla Holländar-möllan denna lördag, kommer att få sig både mjöd och kultur till livs.

Uldum Mölle är inte bara en gammal kvarn, utan ett helt regionalt museum. Trakten har varit bebodd med fasta bosättningar av nordisk typ ända sedan 10 000 år före vår tideräkning och ännu längre tillbaka, men är mest berömd för Uldum-kärret, där man hittat en offerplats från förromersk järnålder och flera sklettfynd samt mosslik, som dock inte har samband med själva offerplatsen. Det mest kända av mossliken, Uldum-pigen, hittades redan 1877 och utgör idag höjdpunkten på den utställning som visas på muséet. Tvärtemot vad många påstått, rakt ut i luften och utan bevis, är mossliken från denna trakt på den Jylländska landsbygden inte alls några bevis på människooffer, eftersom skelettresterna hamnat i mossen helt oskadda, och utan spår av något yttre våld överhuvudtaget. Uldum-flickans helt oskadda kranium hamnade i Köpenhamn och var länge helt bortglömt, men är sedan början på 2000-talet tillbaka i sin hembygd.

Man kan jämföra med den sk ”Windeby-Flickan” från Nordtyskland, som länge antogs vara ”offrad” bara för att håret på halva huvudet ruttnat bort under tidens lopp, och för att hon bar ett hårband, som halkat ned över ögonen och därför antogs vara en ögonbindel. År 2006 togs DNA-prov av det fyndet av en kanadensisk arkeolog, som kom fram till att ”flickan” i själva verket var en 14-årig man, begravd i ett utsvultet tillstånd i mossen, nära en offerplats någon gång mellan år 41 före vår tideräkning och år 118, dvs under klassisk romersk tid, när folken i Norr var utsatta för ett hårt militärt tryck. Liket bar inga spår av ”offer” eller några skador alls, utan tillhör med all sannolikhet en individ som dog av en infektionssjukdom.

Windeby-1 fyndet som det hittades i mossen

”klassiskt” försök till ansiktsrekonstruktion av den unge krigaren, Windeby I, från 1980-talet

Varför begravde man annars helt friska och oskadda individer nära – dvs kanske 10-20 meter bort från centrala offerplatser i mossar, där man bara offrade mat och dryck (vilket vi vet ifrån de djurben och lerkärl med mjöd och annat, man hittat på de platserna) ??  Förmodligen rörde det sig om unga individer med hög status, som dog under nödår – kanske också i virus-sjukdomar och farsoter liknande dem vi upplever nu – och som därför var älskade nog av hela stammen och sina föräldrar och släktingar för att överlämnas i gudarnas vård, och deras direkta omsorg – för man visste ju, att mossvattnet hade konserverande egenskaper.

Mitt eget ”rekonstruktionsförsök” av hur den unge Windeby-krigaren kan ha sett ut. Han hade en smal men markerad näsa, inget tydligt hakutskott eller några markerade ögonbrynsbågar, utan ett ganska ”kvinnligt” splankokranium (dvs ansikte) beroende på sin ålder… Fårskinn över den vanliga yllemanteln (som också kan ha varit vit eller röd – men idag brun pga mossvattnet) bar han nog bara vintertid

Vid Uldum mosse har man också hittat rester efter en ca 170 cm lång, manlig individ i 30-års åldern. Han ska dock ha blivit nedpålad i mossen, och man har också hittat spår av vad som kan vara en galge eller i vart fall en upprättstående träpåle från något yngre tid, dvs 200-300 tal. Åsikterna om de danska mossliken går isär – det finns i och för sig individer som dött en våldsam död, oftast genom ”tredubbelt” blot som hos kelterna ( i tur och ordning strypning, hjärtstick och halsartärers avskärande) som hos Grauballemannen eller Tollund-mannen, men precis som vad gäller Lindow-mannen i England anser de flesta forskare numera, att detta var ett ”frivilligt” hövdingaoffer, dvs en präst eller en kulthövding, som dog för sitt eget folk i en utsatt tid. (handen på hjärtat, käre läsare – skulle du inte vilja se individer som ”Doktor Tegnell” eller andra ”misslyckade hövdingar” i våra dagar pålas ned i något träsk, någonstans ?)

Lindow-mannen har kallats ”Druid” (men det finns få eller inga bevis för att han alls var det) men kanske var han en charlatan och svamlare, precis som herr Tegnell...

Ett berömt stycke – 12 kapitlet i Cornelius Tacitus ”Germania” säger att Germanerna begravde kriminella i mossar, men bara i de fall där deras högsta ting utdömt dödsstraff, och man var helt överbevisad av den saken. Lägre rätt, som häradsrätter och liknande, kunde inte utdöma dödsstraff, det kunde bara rikets eller stammens högsta ting göra – eller kungen och rikets högste lagman själv, och mängden mosslik vi har kvar, överbevisar oss om att det nog gjordes väldigt sällan.

Tacitus – som ju var romersk senator, senare konsul och från början underrättelseofficer (vilket i och för sig alla ”eques” som tillhörde kavalleriet var – romerskt kavalleri var ju mest till för att spana, samt sköta förbindelse- och ledningstjänst) visste helt säkert vad han talade om, då han skrev att:

licet apud concilium accusare quoque et discrimen capitis intendere. distinctio poenarum ex delicto: proditores et transfugas arboribus susp e n d u n t,

i g n a v o s  e t imbelles et corpore infames, caeno ad palude, , i n i e c t a insuper c r a t e.

Det här stycket har blivit tolkat på flera sätt genom åren, men som redan den svenske forskaren och museimannen från Varberg, Albert Sandklef, bevisade i ”Fornvännen” 1944, så är ”corpore infames” eller ”de som vanärat sin kropp” nog inte alls någon hänsyftning på onaturlig otukt, homosex eller annat sådant (apropå Loke !) utan att förstå som en förstärkning till ”Ignavos et Imbelles”, alltså ”förrädare och pacifister = ”okrigiska” – bellum betyder krig. Dessutom använder Livius, en annan känd historiker, uttrycket unum vile atque infame corpus om en förrädare som inte gett fienden någon betydande hjälp, alltså inte en spion, men väl en person som helt svikit det egna folket och stammen. Man har också antagit, att ”corpore infames” skulle vara en person som stympat sig själv frivilligt för att undgå krigstjänst – i det romerska riket på 300-talet lär enstaka personer ha huggit tummarna av sig, hellre än att bli uttagna som bågskyttar eller legionärer.

Sveber, Angler, Saxare och Danskar på 300-talet såg ofta ut såhär…

Otukt och hor av olika slag var aldrig förbjudet hos de Germanska stammarna, och heller aldrig hos oss, och dessutom inte belagt med några dödsstraff, så en del av de äldre Tacitus-översättningarna är helt felaktiga på denna punkt, men stycket ovan lyder såklartför er som inte kan förstå eller gissa innebörden av klassiskt latin:

Inför Urtima Ting får man också (licet !) framföra anklagelser (accusare!) och rannsaka (discrimen) i livssak  (capitis, av caput, huvud). Straffen är olika (distinctio poenarum, poena är samma ord som det nutida pina, alltså straff) beroende på brottet (ex delictio !). Överlöpare (proditores!) och fanflyktingar (transfugas!) hänger man i träden, (arborio suspendunt, arbor betyder träd, suspend är ju också på modern engelska ”hänga” )

Förrädare och pacifister, (ignavos et imbelles !) samt självstympare (et corpore infames !) dränker man i mossar (caeno ad palude – paludum betyder moras, caenum betyder träsk) och man stoppar in (injecta !) dem under (insuper – alltså motsatsen till ”super” som betyder över, in-super blir då ”under”) flätverk (crate – se här !)

Det var alltså inte så, angående en läsarfråga jag nyligen fått – att man dränkte ”bögar” eller liknande i träsk – Lokeanerna lever ju än – men förrädare och svikare till det egna folket var illa tålda – dem pålade man ned i kärr.

Må vi handla på samma sätt med våra plågoandar !

Inte hamnar väl så rara och trevliga över-kuckus i ”Torvmosse-himlen” – eller VAD TROR NI ??

 

LÄSNING till Midsommar: Jan Fridegård – ”Frös Åker”

Jan Fridegård, den store svenske proletärförfattaren och statarsonen från Enabygden, känner nog de flesta sanna svenskar till. Alla vet också att hans trilogi ”Trägudars Land” precis som hans dräng- och dragonskildring ”Jag – Lars Hård” inte alls skildrar en historisk verklighet, utan ”väver in” författaren och hans personlighet i den historia han är ute efter att berätta, samtidigt som den tar upp hans älsklingsämnen.

”Trägudars Land” skrevs 1940, och romanserien avslutades först nio år senare – nio är ett viktigt tal i Asatron – med volymen ”Offerrök” om hur de kristna hundarna bränner ned och skövlar det heliga gudahovet vid Gamla Uppsala.

Fridegård gör också ett stort nummer av träldomen, som den statar- och lantarbetarson han var, men han glömmer att träldom som juridisk företeelse först blev utbredd under den kristna tiden, och först avskaffades i och med Magnus Erikssons landslag på 1350-talet, vilket de flesta bildade människor också vet. Jan Fridegård var heller aldrig Asatroende själv, men han var åtminstone Hedning, av hans kända berättelse ”Torntuppen” att döma – och hans berättelse skildrar också mycket av hedendomens sanna och innersta väsen.

I Övergran i Ena-bygden finns det enda riktiga Fridegårds-muséet, eftersom han faktiskt bodde i trakten under 27 år

Härmed presenterar  Hedniska Tankar en av Fridegårds bästa texter – kapitlet ”Frös Åker” om hur Midsommar firades under hednisk tid, och om hur de kristna kom för att förstöra alltsammans, precis som de också stör och förstör för oss hedningar än idag – och minns nu vad Midsommar och dess mirakel innebär – det är föreningen mellan Frej och Gerd, Fader Himmel och Moder Jord vi firar – ingenting annat !

Jan Fridegård alias ”Lars Hård” var en man som SA VAD HAN MENADE, och MENADE VAD HAN SA – men som var ”fylld av dräng- och dragonmentalitet” enligt kritikerna.

 

(Versionen av denna text är inte hämtad ur originalet från 1940. Det är den bearbetning som Svenska Turistföreningen på sin tid publicerade i sin årsbok 1949, när hela trilogin förelåg i tryck)

 

Runmästaren hade med husfolkets hjälp rest stenen vid den nya vägbron, och nu gick han granskande runt omkring den. Folket såg beundrande på det slingrande rundjuret, som mästaren nu fullbordade med lätta slag på det mejselliknande verktyget. Gång efter annan såg de också mot vägen, som med djupa hjulspår kom fram ur skogen och i krokar och svängar gick fram emot gården. De väntade sitt husbondefolk från tinget.

Foto: Frejsbilden vid Rödstens gård i Östergötland – som de kristna många gånger försökt förstöra eller ”prata bort”

En av de största och jämnaste åkrarna var helgad åt Frö, och guden själv hade uppsikt över den från hovets dunkel. Solskenet, som kom in ett par timmar mitt på dagen, hade givit träguden långa torksprickor, och blodfärgen hade fläckvis fallit av eller torkat in i träet. Bonden, som nyss blivit borta i Österled, hade ofta tänkt rusta upp den, men så länge det växte bra på åkrarna och kreaturen frodades blev det inte av. Guden var nöjd med sin åker och de offer, som med jämna mellanrum bragtes honom.

Gårdsfolket återvände till sina sysslor, när runmästaren inte längre behövde deras hjälp. De rörde sig mycket lugnt, när ingen var hemma, som kunde hålla uppsikt över dem. Deras husbönder hade bett runmästaren se till att folket gjorde sitt arbetet, medan de själva var till tings, men han svarade endast med ett brummande. Tyst och otillgängligt arbetade han med stenen och brydde sig inte om trälarna, som sysslade med åkrar och djur, medan barnen lekte omkring honom vid den nya vägbron, där grästorven ännu låg grön mellan stenarna.

Nu väntade också han tingsfolket, men blott för att få sin betalning och draga vidare. Han hade andra beställningar att utföra. Det var flera än husbonden på denna ård, som blivit borta under den sista, stora ledungen i öster.  När runstenen var färdig, tog han några steg baklänges och betraktade sitt verk. En ljusning av tillfredsställelse gled över hans ansikte, och handen for över skägget. Sedan gick han ned till husen för att blanda till röd färg. En röd färg, som bet sig fast i runorna och blev klar i mansåldrar.

Alla vuxna, som tillhörde husbondfolkets familj, hade dragit bort i sällskap, men till de hemmavarandes förvåning kom de åter i två skilda grupper. Yngste sonen och hans moder, den efterlämnade makan, kom först och hade en otäck främling i sällskap. Det syntes, att det var en kristen. Några timmar senare anlände äldste sonen och den döde husbondens broder. De såg mörkt och bistert rakt ut i luften, och trälarna gick tyst ur vägen för dem. Något måste ha gått på tok borta på Tinget.

Senare på kvällen kunde trälarna med mumlande röster meddela varandra, hur det nu skulle bli. Den döde husbondens maka och yngste sonen skulle sitta kvar på huvudgården, fast äldste sonen och farbrodern hade stämt dem till tinget för att få dessa kristna dömda därifrån. Och främlingen i deras sällskap var den som otillbörligt inverkat på domen. Han var en skändlig kristen, och modern och sonen hade hycklat kristendom för att få över honom på sin sida. Den kristne stod väl till hos konungen och hade fått tillstånd att utbreda sin förbannade kristendom vart han ville i landet !

Yngste sonen var lång och hade ljust hår. Gestalten var något böjd, och han gick helst helt ensam. Han hade vänliga, ljusblå ögon, som bäst som det var kunde hårdna i vrede eller lysa otäckt av hån eller list. Han hade tidigt insett vilka fördelar kristendomen kunde medföra för honom i tvisten om gården. Därför hade han och modern beställt en korsmärkt runsten åt den döde fadern. Men i hemlighet hade han bett Runmästaren göra korset så likt en Torshammare som möjligt. Ingen visste om Tor och de andra goda gudarna till sist skulle behålla makten i den strid, som de bråkiga kristna hade orsakat i nästan en mansålder.

Men sedan länge hade han förlorat respekten för Frö, som satt där i sitt gudahov, smalaxlad och med sitt könsorgan pekande snett upp i luften. På en berghäll utanför Hovet fans det många små skålgropar, och även sedan modern lärt känna kristendomen gick hon i smyg till dem, smorde dem med fett eller lade matvaror i dem som offer åt åkrarnas alfer, vättar och rå, som rådde över årsväxten.

Tidigt nästa morgon följde mor och son Runmästaren bort till stenen vid bron för att se på den, innan han fick sin betalning och drog vidare. Han följde inskriften med fingret och läste högt för dem runorna om maken och fadern, som blivit borta i främmande land. Här skulle stenen stå vid bron och tala om honom i alla tider. Den skulle också tala om hans efterlevande, som låtit göra bron till hans minne. Mor och son betraktade stenen med stolthet och tänkte på alla vägfarande, som skulle stanna och beundra den. Även de icke runkunniga skulle förstå, att det var den närliggande gårdens ägare, som byggt bron och rest stenen.

Rakt över Frös helgade åker såg släktingarna ont på varandra, och den äldre brodern tänkte på hämnd. På kvällarna såg han hur brodern och modern samlade allt husfolket på tunet, där de satte sig i gräset. Den otäcke främlingen stod och talade till dem. Ibland började han skrika, höjde armar och ansikte mot himlen, där han påstod att hans gud bodde. Så kunde han peka neråt jorden, och då blev hans stämma ännu hårdare. Han förolämpade åhörarna, sa att de alla skulle dö och från sitt hus såg den äldre brodern hur samma åhörare ängsligt eller olustigt skruvade på sig och ändrade ställning i gräset.

Han var klok nog att förbjuda sitt eget husfolk att gå dit, och ha med dessa fördömande kristna att göra. Istället samlade han dem vid Frös Hov, och talade till dem om fred och åkrar, och allt det goda som Vanerna hade att ge. En kväll tände han en eld och offrade en get, bara för att reta de kristna och för att Frö helt skulle stå på hans sida. Han såg att många på andra sidan åkern av det husfolket, som hade lyssnat till den kristne, vände sina ansikten emot Frejs heliga eld, och han visste, att de allesammans skulle ha stannat hos sina fäders gudar om de vågat. Och den dagen tyst fiendskap övergick till öppen strid, skulle nog de flesta komma över till honom.

Ibland hoppades den äldre brodern, att när den kristne hunden dragit bort, skulle alla glömma hans falska lära, och allt skulle återgå till det gamla, i endräkt, sämja och frid. Men dagarna gick, det blev sommar och skördetid, men den hatade kristne stannade. Ibland drog han omkring på bygden och blev borta några dagar, men kom dessvärre alltid tillbaka. Endast en gång, under försommaren, kom han över till den äldre broderns gård, men han kom aldrig längre än till dörren.

De hade just satt sig till måltiden därinne, men på husbondens ord reste sig två man och gick till dörren. Ännu tuggande i skäggen korsade de sina värd framför ingången, och när den kristne for ut i onda ord och hot om sin ”mäktige2 gud såg de likgiltigt ut i tomma luften. De övriga fortsatte äta, och allt som hördes, när den kristne tystnat med sina tomma hot, var ljudet av deras käkar och den vackra fågelsången i träden utanför. Bortom åkrarna vid den andra gården stod några gestalter och avvaktade vad som skulle hända. De såg den kristne göra några rörelser med armarna, innan han vände tillbaka, och förstod att han överlämnade hednagården till sin guds vrede.

Det var mitt på dagen, och solen sken just in på Frös gestalt i hovets inre. Den kristne tog vägen förbi Hovet, stannade utanför och troligen smädade han guden. Alla såg spänt på, men ingenting hände. Middagen var stilla, och allt var fyllt av frid och lugn. Men många tänkte, att det snart måste komma till släktstrid och inbördeskrig. Så hade det gått överallt, där de kristna kommit och nästlat sig in, lismande och ljugande.

Ett stycke ovanför den nya vägbron vidgade sig den lilla ån, och blev grundare. Kreaturen gick dit för att dricka, och barnen plaskade i det klara vattnet, där starren stod frisk och grön. På en liten brygga av kluvna stockar brukade kvinnorna ligga på knä och tvätta kläder. Dit gick en dag den kristne, och efter honom följde allt folket i huvudgården. Den äldre brodern och hans folk följde dem med ögonen från sin gård. Han knöt händerna och suckade djupt för sig själv, då han såg hur oförsynt de trampade ned säden och klev rakt in i Frös åker.

Han förstod från början vad som skulle ske nere vid ån. De kristna hade funnits länge i landet, och han hade sett många av deras löjliga ”dop”. Man aldrig hade han trott, att detta otyg skulle komma ända fram till deras hem, och att en kristen dopman skulle stiga ned i deras å. Tiden var inne, han måste göra något mot allt detta skändliga, som nu utspelades inför allas ögon. Det måste gå till släktstrid. Om fadern levat, skulle detta aldrig kunnat hända.

Bäst som det var såg han en man lösgöra sig från dopflocken och komma springande emot honom. En annan följde strax efter, och han ledde en kvinna vid handen. Hon höll kjolen högt upp för att kunna springa. Några andra började förfölja dem, på det sätt de kristna alltid gör så fort någon har avvikande mening, men ett hjälp kallade dem tillbaka till åbredden.

Den äldre brodern tog belåtet emot dem, som flydde undan det kristna dopet, och önskade att det hade varit flera. Han lovade flyktingarna sin hjälp och sitt beskydd, och gav dem strax alla förmåner som hans eget folk. Från dopflocken vändes ofta ansikten emot hans gård, och han förstod att många hade blivit tvingade till det kristna dopet. De skulle nog senare komma till honom, och till guden Frö.

Han såg hur den kristne vadade ned i vattnet och att modern strax efter steg ned till honom. Vattnet rann glittrande från hennes hår, när hon gick upp igen. Sedan steg brodern ned och fick vatten kastat i sitt ljusa hår. Så den ena efter den andra. Några leddes med våld ned i ån och hölls fast under dopet, men de kastade med sina huvud hit och dit, för att undgå vattnet.

När skocken av kristna får återvände hem med drypande hår kallade den äldre brodern samman allt sitt folk, Han sade dem i dyster ton att av all denna frändeskam kunde inget gott komma. Åkrarna skulle inte mera ge någon skörd, ån ingen fisk, havet inga segrar eller byte. All den lycka, fred och ära som följt deras fäder skulle vika från dem, och gudarna vredgas. Och han såg tyst emot Frös hov. Som en bekräftelse på sanningen i hans ord gled en molnskugga sakta fram över Gudahovet och åkern, medan hela trakten för övrigt låg i det klaraste solsken.

Den äldre brodern beslöt att för sitt folks och lands skull blota en hel oxe åt Frö. En stund funderade han på att istället locka den kristne i bakhåll och hugga ned honom. Men uslingen hade kungens beskydd, och alla skulle förstå vem som varit hans baneman. Fick Frö ett stort blot, som var honom behagligt, så skulle han nog själv döda eller fördriva den kristne.

I skymningen hade han och hans folk smyckat Hovet med löv och kransar. Oxen var tvättad och blank. En krans låg färdig att hängas om hans hals, när han leddes ned till hovet.  De nykristna vid huvudgården hade också huggit löv, men inte för att hedra sommaren. En stund efter dopet började de lövskörden, och körde flera gånger bortåt lövängen, och de grova hjulen gnisslade. De kom tillbaka med gröna lass, och barnen lekte bland lövet. Den yngre brodern var inte med utan sysslade vid fähuset. Ibland blixtrade det från en lie i hans hand, eller kom ett sissande ljud, när han vässade en lie med brynet Ibland såg han bort mot Frös hov. Kanske skämdes han för sitt avfall och dop eller fruktade gudarnas hämnd. De hade ju givit gården lycka under många år, och gåva kräver att gengåva gives. Och av förberedelserna kunde han förstå att brodern tänkte offra ett stort djur. Striden skulle nu utkämpas mellan krist och de gamla gudarna. Tor var den starkaste, och väl var att det inte fanns någon bild av honom vid gården. Men ingen kunde veta vad Frö mäktade mot sina fiender, eller de som svikit folk och land, och avfallit från sina fäders gudar.

Den yngre brodern blev alltmera olustig, när han tänkte på dopets elände och den fiendskap som skulle splittra hans släkt i två delar.  Djupast inne kände han också fädernas förakt för dem, som övergav deras gudar för den nya, vekliga tron på en gud som ingen kunde se, men som sade sig vara allsmäktig och krävde att få styra allt och alla. Hur kunde de kristna leva så ? Att bara ta, ta och ta och aldrig ge – och sen tro att man skulle få något igen av det ?

Han kände en stark dragning till Frös hov, när han såg sin äldre bror syssla med förberedelserna till blotet. Där var också hans rätta plats, vid sin broders sida. Men den kristne och hans främmande gud hade sagt sig vilja hjälpa honom och hans moder på tinget, och påstod sig också vilja hjälpa honom allt framgent. Och denna gud påstod, att den kunde se allt. Det gick i så fall inte, att smyga genom snåren till Frös Hov, utan att någon såg det. Oroligt vankade den yngre brodern omkring på tunet, sedan skymningen fallit. Han kände sig utstött ur fädernas rad och gemenskap, han hade svikit sitt land och deras uråldriga tro.

Han ville inte gå in i sitt hus, förrän alla sov därinne. Han kände, att ett utbrott av raseri kunde komma över honom, när han såg den självbelåtne kristne, vars feta och flottiga ansikte alltsedan dopet strålade av seger och överdriven triumf.

Han gick upp till ättebacken och satte sig där, med ryggen emot faderns nya runsten. Om fadern inte blivit borta, så skulle detta allt detta ve och kristna elände aldrig ha kommit över bygden och gården. Under den nya vägbron risslade vattnet stilla, och han tänkte på hur han och brodern i bästa sämja själva byggt bron till faderns minne. Och sedan kallat på den vise Runmästaren att hugga in runorna för de vägfarande att tyda, så länge det bodde ärliga och hederliga män i landet.

Det glimtade till utanför Frös vackra Hov, och snart lyste en eld genom dunklet. Skogen bakom eldskenet blev mörk, och röken ringlade uppemot en mörkgrön natthimmel. Han hörde fnysandet av den stora oxen, som leddes fram, och såg människor hand i hand tyst och vänligt röra sig kring elden, kvinnor och män tillsammans, så som det var tänkt och menat en gång. Hovets ingång låg i klart eldsken. Han såg också sin broder lyfta trästånkan med Midsommar-öl, tömma en fräsande klunk på elden och sen föra den till munnen. Han visste att farbrodern och alla de andra gjorde på samma sätt. Åter kände han den starka makten i sitt inre, som drog honom emot hovet och och det sanna och rena blotet. Och han saknade djupt den släktkärlek, ärlighet mellan människorna och sammanhållning, som nu höll på att försvinna, kanske för alltid.

Bäst det var såg han dörren till huvudgården öppnas och den kristne komma utraglande. Denne stannade förvånad och såg emot eldskenet bortom Frös heliga åker. Den yngre brodern satt orörlig vid runstenen och iakttog honom. Snart såg han honom gå mot hovet, medan han knipslugt smög sig undan bakom träd och stenar så gott han kunde. Säkert hade denne kristne ont i sinnet emot Frö. Eller så ville han endast se hur det gick till, när Hedningarna offrade åt människokärlekens, årsväxtens och fruktbarhetens gud.

Plötsligt hördes ett starkt och ängsligt bölande genom dunklet. Ivriga röster talade och blandades med slamret från metallkärl. Nu skedde blotet, och blod uppsamlades i det heliga kärlet. Sedan skulle brodern med en kvist av björk bestryka träguden med blodet. Köttet skulle koka, så att allt folket kunde äta av det, dricka öl därtill och vara glada tillsammans. Kanske någon skulle bli berusad av det starka ölet och krypa hem på alla fyra utmed diket. Så ville Frö ha det, och han var en god gud, som aldrig dömde eller straffade någon utan orsak, som den kristne guden.

Den yngre brodern såg alltsammans inför sig. Han hade varit med om det många gånger. Tvekande reste han sig och gick sakta mot elden och blotet, driven av otaliga generationers styrka och kärlek. Han kände också lukten av färskt kött, och såg framför sig en fradgade ölstånka. Det var annat än att stå naken till livet i ån och få en handfull vatten kastad rakt i ansiktet, till ingen nytta alls !

Han såg sig om på runstenen och tänkte med tillfredsställelse på att han bett Runmästaren att göra det kristna korset så likt en Torshammare, att var och en kunde få tro vad som helst. Säkert var fadern också nöjd med detta, eftersom de inte fått några varsel från honom. Flera gånger stannade han och tvekade. De kristna hundarna började få stor makt i landet nu, och om han vågade dyrka de rätta gudarna, så skulle alla kristna bli hans fiender. Och han var skyldig en viss tacksamhet, för utan hjälp hade han inte med modern fått sitta kvar på den rika huvudgården.

Nu stod han några steg bakom hovet och hörde brodern utdela sina befallningar med barsk men ändå upprymd röst. Det låg något av feststämning kring hovet i Midsommarkvällen. Säkert trodde brodern, att Frö skulle glädjas åt detta stora blot och laga så, att allt blev om förr på gården.

Plötsligt kom en kvinna runt hovets gavel och fick se den långa, dunkla gestalten där bakom. Han hörde, hur hon berättade med skälvande röst, men han stod kvar, fastän han kunnat smyga sig in i skogen. Hans äldre broder, följd av ett par andra män med yxor i händerna, kom runt gaveln, sedan de hört vad kvinnan berättat. Bröderna kände strax igen varann, och deras blickar möttes genom dunklet. Den äldres forskande och bister, den yngres oviss och tvekande.

– Kommer du ? frågade den äldre efter en stunds tystnad, och den yngre följde tyst med honom in i eldskenet. Medan alla såg på fyllde den äldre en ölstånka, räckte den till sin broder, och tog själv en annan. Bröderna drack och såg på varandra över det skummande ölet. Båda tömde ölstånkorna i botten, och ett gillande sorl hördes runtomkring. Det avbröts av ett rop, och en arm pekade ut emot Frös åker. Där stod en gestalt mitt i säden, belyst av elden. Runtomkring flaxade vita nattfjärilar. En stund förskräcktes alla och tänkte på spöken, men snart började gestalten tala med den kristnes mässande och feminint lismande röst. Han manade den yngre brodern att återvända till huvudgården. Krist skulle säkert förlåta honom, läspade den kristne. Vad gjorde han här vid avgudabildens hov och det hemska blotandet ?

Ett hotande mummel steg upp bland folket, och den äldre broderns vredgade röst befallde den kristne hunden att sluta trampa ned all säden och lämna Frös heliga åker. Men den kristne log hånfult och upprepade sin maning till den yngre brodern. Denne stod ännu obeslutsam, men ölet hade verkat, och hans ögon började glöda av raseri. Vem var denne skenhelige kristne, som försökte befalla över honom ? Inga befallningar tog han emot. Och den kristne bar skulden till allt ont, som kommit över honom. All ovisshet, alla skuldkänslor inför fäderna, den hotande släktfejden – allt kom av dessa kristna !

Det blev tyst för något ögonblick, och alla kunde höra att någon kom halvspringande utmed diket, men inte på åkern. Någon som flåsade och mumlade medan säden slog emot kläderna. Det var modern, men hon vågade inte trampa på hederligt folks arbete och föda, som den kristne. I samma ögonblick hon kom in i eldskenet, grep den yngre brodern den blodiga slaktyxan, som stod lutad mot hovets vägg, och kastade den med all kraft emot den kristne, som stod i den heliga åkern. Men han lyckades väja, och yxan försvann med ett rassel i sädesåkern. Den kristne vände dem ryggen och gick bort från dem. Snart var han utom eldskenet och syntes inte längre, den fridstöraren och intränglingen ! Endast ljudet av säden, som strök emot hans kläder, hördes ännu en stund emot tystnaden.

Men snart bröt modern ut i häftiga förebråelser mot sin yngste son, på kvinnors vis. Hon anklagade honom för brott emot Vitekrist och denna otacksamhet emot den kristne, som hjälpt dem. Men han knuffade henne skymfligt åtsidan, och den äldre brodern kom till att le i sitt skägg. På en vink av honom bar en flicka fram kött och öl till den yngre brodern. Han tog emot det, satte sig ned och började äta och dricka. Modern återvände långsamt mot hemmet. Innan hon hunnit dit, hörde hon glada skratt, sång och skrål. Den avbrutna festen fortsatte och skulle pågå till dagningen. Släktfejden var bilagd, men för hur lång tid ?

De kristna hundarna släppte inte taget, utan bet sig fast. Men de gamla gudarnas makt bland folket var också stor.

Ännu skulle många släkter splittras, och mycket blod skulle flyta på grund av dessa kristna. Kanske skulle de aldrig sluta, förrän de ödelagt och förstört hela Svitjod, det land som inte var deras land.

 

I soluppgången var allt tyst vid Frös hov. Det luktade ännu av stekt kött, och det rökte svagt från offerbålet. Säden stod rak och orörlig på Frös åker – den säd som inga kristna ännu inte förstört och trampat ned.

Mellan ett par videbuskar satt den yngre brodern. Hans ansikte var dystert, och hans hår tovigt. En  ung och vitklädd flicka, som hållit sig till honom hela natten, satt ett stycke ifrån och såg ömt på honom, fast hon var trött och blek efter nattens våldsamma Frösdyrkan tillsammans med honom.

 

Striden inom den yngre brodern hade börjat med den nya dagen. Han tänkte åter på gods och guld och alla de fördelar de kristne kunde ge honom. Han hade kastat yxan emot deras man, men det gjorde nog ingenting, om blott han återvände. Men brodern kulle förakta honom ännu mera, och släktfejden skulle åter blossa upp. Han såg ingen utväg, utan vände ansiktet än hit, än dit. Den blodmålade Frö stod i gudahovet bakom honom, men han såg inte dit bort.

Efter en stund steg han upp och gick sakta mot huvudgården, till modern och den kristne. Den vitklädda flickan såg efter honom och grät sakta. Så reste hon sig i sin tur och gick emot hednagården.

En halvvuxen gris, som rotade vid fähuset, såg upp, blinkade och började vänligt uffande följa henne. Från skogen kom korna självmant hem till morgonmjölkningen. Från huvudgården hörde hon dörren stängas efter mannen, i vars armar hon blotat till den store Frö, fruktbarhetens gud, i Midsommarnatten. Nu återvände han till de kristna…