Profilbild för Okänd

Torbjörn, Torleif och Torben har namnsdag, Hedningens Hustru för ordet – Falkjakt påbjudes !

av

””I am but mad north-north-west. When the wind is southerly, I know a hawk from a handsaw”.

William Shakespeare, Hamlet, Prince of Denmark, Act 2, Scene 2 – sagt till Rosenkrantz och Gyllenstierna

 

Nu är det Hedningens Hustru – vår andra redaktionsmedlem – som tillfälligt tagit befälet över tangentbordet. Och nej – jag är inte kvinnan på bilden ovan – det är bara en god väninna, numera lyckligt gift och bosatt i Dubai – som syns på bilden ovan. Där ägnar hon sig åt att vara fotomodell, trots att hon ursprungligen kommer från Polen – ja alltså landet Polen och inte Nordpolen (ha ha he he !) och lystrar till namnet Isabella.Vad som just nu sker i Dubai med omnejd, vet ni kanske – om inte, så kan ni läsa på via länken här. 

Nyss firade ju vi den ”Internationella Kvinnodagen” (igår, 8 Mars) men det finns INTE och har ALDRIG funnits några ”Internationella Kvinnor” eller för den delen några Internationella Män, inga Internationella Barn heller för den delen. FN:s Grundläggande deklaration om de Mänskliga Rättigheterna (artikel 15) fastslår att ALLA människor har rätt till en nationalitet, och några ”statslösa” eller ”internationella” människor kan därför – rent definitionsmässigt och de facto – inte existera.

Denna grundläggande FN-stadga tillkom 1948 på initiativ av Elaenor Roosevelt – en annan kvinna – och får definitionsmässigt ALDRIG ändras. Man kan INTE skriva nya deklarationer som hävdar, att AI eller självtänkande datasystem, utomjordingar eller ens intelligentare djur, typ delfiner eller katter, vildsvin eller vad ni vill skulle kunna ha ”mänskliga rättigheter” för – de är INTE ”människor” i deklarationstextens jurdiska mening. I gårdagens inlägg behandlade ”Hedniska Tankar” vad som menas med juridik, och vilken totalt snedvriden lagstiftning vi med Såsial-demokraturens hjälp fått framröstad i Sverige.

Nej – Legio XII Fulminata ”de blixbärande” – Keranoforos på grekiska – ”De Fördömdas Legion” hade ALDRIG någon officiell symbol som såg ut såhär… Det är bara en sentida vantolkning…

Dagens namn, däremot – enligt den nutida, svenska och Nordiska almanackan är för närvarande Torbjörn och Torleif. Tidigare hade även Torben och före det Ambjörn (i 1993 till 2001 års kalendrar) namnsdag, medan de kristna hundarna för sin del under den katolska tiden firade ”40 martyrer”, eller 40 man ur ”de fördömdas legion” – närmare bestämt Legio XII Fulminata – en av Julius Caesars ursprungliga legioner som på sin tid slogs i slaget vid Alesia emot Gallerna, men som på 300-talet – då de 40 tvingades stå på isen till en frusen damm nära staden Sebaste, nutidens Sivas i Anatolien, Turkiet – men det behöver ingen tro, eftersom det bara är en kristen lögnhistoria, alltsammans. Inga bevis har någonsin hittats för den saken, och kristendomen är liksom islam en mycket farlig och DÖDSTILLVÄND religion, som hyllar lidande, terrorism, martyrskap och död – medan Hedendomen med sina gudinnor är LIVSTILLVÄND istället, i kraft av POLYTEISMEN, som i sig strider emot all tråkig Monoteism. 

 

VERKLIGA myntbilder visar hur Legionsstandaret – i mitten på myntets frånsida – faktiskt såg ut, en örn, en falk, en fågel…

 

I vår Hedniska familj TOTALVÄGRAR vi att erkänna andra namn i den officiella svenska namnlängden än just Nordiska och Svenska, och de som har Nordiskt ursprung – i kraft av Paragraf 15, Deklarationen om de Mänskliga Rättigheterna, 1948 – som vi tolkar den. Om alla folkslag har rätt till SIN Kultur, Sin historia och sina namn, ja då har vi svenskar de facto och definitionsmässigt det också, lika mycket som exempelvis personer från Polen, Dubai, Irak, Iran och andra stater – i så måtto att nationalstater existerat ända sedan hednisk tid.

Som vi OFTA påpekat genom åren (sedan 2013) så ÄR det enligt Runsvensk och Nordisk tradition INTE korrekt att döpa sina barn till ”Tor”, ”Thor” eller ens ”Tora” även om Tora som flicknamn är belagd från två, sentida kristna stenar från 1000-talet, och pojkar vid namn ”Thor” bara fanns från mycket sent 1700-tal och framåt. Tror ni oss inte, så slå upp de lexikon som finns att läsa hos Institutet för Språk och folkminnen, innan arkiven förstörs under nästa Regering från September i år, och klåfingriga politiker tycker att vi alla ska byta namn till ”Mohammed”, ”Fatima” eller ”Jesus Maria” istället. 

Enligt den Nordiska, Hedniska och Indoeuropeiska traditionen var det detsamma som HYBRIS eller grotesk självöverskattning att uppkalla sina barn direkt efter en gudomlighet, oavsett kön. Den som gjorde så kunde straffas, antingen av gudarna själva eller av människorna.

Som det visat sig – och som ingen ens idag kan förklara – får barn som tvingas bära namnet ”Loke” eller liknande påfallande ofta svåra missbildningar, antingen pga slarviga, obetänksamma föräldrar eller något annat, och att tvinga en liten flicka att gå genom ett helt liv med namnet ”Frigg” eller ”Freja” är total galenskap, eftersom detta stackars barn – när det väl växer upp – kanske inte alls kommer att få några av Frejas egenskaper – att välja namn på personer är inte likgiltigt – det påverkar oss och vår omgivning mycket mer än vi tror – även om det kanske låter som total galenskap. (Se våra tidigare inlägg om Nordiskt Namnskick här ovan)

 

 

Både släkterna Rosenkrantz och Gyllenstierna – som nämns av Shakespeare – är Skånsk-Dansk-Svensk ”Uradel” och bevisligen mycket äldre än någon feodalism, krysten-dum med mera – och har genealogiskt härletts ända ned till 600-talet enligt vår tideräkning… ”Polonius” – Polacken – hör också till 1500-talspjäsen – som utspelas i Elsinore, Helsingör bland annat…

 

En person, som sades vara totalt, spritt språngande galen på sin tid – var Amlode, Amleth hos Saxo Gramatticus, den direkta förebilden till Shakespeares ”Hamlet”. Amleth var känd av hedniska skalder sedan åtminstone 900-talet, långt före några Daner alls var kristna, och när Shakespeare skriver att Hamlet inte kunde skilja ”a Hawk from a Handsaw” är det ingen handsåg det var fråga om, utan en ”Herounshew” – dvs en honlig gråhäger – som man kunde jaga inte bara med falk eller hök – som min – och hela Familjeredaktionens Hedniska Vännina – för ALLA kvinnor är egentligen HEDNISKA, mycket mer så än alla män – annars ÄR de inga kvinnor överhuvudtaget, utan bara snöpta neutrum – som de svenska Hängbröst-feministerna, Riksdass-nuckorna och alla de andra värdelösa gamla kärringar vi tyvärr har i Svea Rike. 

Harald Blåtand – när han levde – han var nog knappast kristen så det störde, trots texten på Jellinge-stenen – kallade Norge för sin Hök-ö, och från GRÖNLAND – som en viss Mr Trump och JD Vance med hustru nu vill köpa enligt vad de påstår – hämtade han Vita Grönlandsfalkar – som dåförtiden var förbehållna självaste PÅVEN och den tysk-romerske kejsaren, Frankernas enväldige Härskare. 

Också Djingis Khan – i Mongoliet – jagade med falk – före 1200-talet. Falkjakt utövas fortfarande i Dubai – på riktigt – liksom på enstaka platser i Holland och Danmark, men inte här i Sverige, där man föraktar all Nordisk Kultur och all historia överhuvudtaget. I Japan har kvinnliga falkenerare funnit i minst 18 generationer, ungefär – eller ned til 900-talet, då Japan som kejsarrike ännu var totalt obesmittat av all kristendom och andra sjuka ideologier.

Mera om ämnet Falkjakt i Japan – utan ”drönare” och annat tjafs – kan ni läsa på länken här. 

 

I dagens Sverige är det naturligtvis nära nog TOTALFÖRBJUDET för en vuxen kvinna att klä sig som på bilden ovan – men min polska väninna Isabella såg bevisligen ut såhär redan år 2022 – då min make ”Hedningen” fotograferade henne, därför att han är amatörfotograf, vilket väl lär vara allom bekant vid det här laget. I Såcialdemokraturens, Islamiseringens och Jante-Lagens Småstadsmässiga, Grönköpingsaktiga Sverige är allt sådant omöjligt – men i Östeuropa – där kvinnornas situation i allmänhet är BÄTTRE än här – är allt detta fortfarande möjligt.

EN HEDNISK KVINNA ÄR EN LYCKLIG KVINNA – DET ÄR BUDSKAPET FÖR DAGEN – OCH BLIR NI FÖR GAMLA, SÅ SMETA VASELIN PÅ KAMERALINSEN, OCH SÄG SEDAN ATT ALLTIHOP ÄR ETT ”KONSTVERK”.

ELLER TRÄNA FALKJAKT – DET ÄR ÅTMINSTONE EN GOD TRADITION, SAMT EN SMAKFULL OCH VACKER HOBBY…

Profilbild för Okänd

”Internationell” kvinnodag – för vem, och vadå för ? (inlägg från 11 Mars 2019)

av

Många är de märkesdagar, som vi hedningar får uppleva. Idag, till exempel, lär det vara den internationella minnesdagen för terrorismens offer, ett faktum som inte alls uppmärksammats i svenska media eller svenska tidningar. Kvällstidningen Aftonbladet har i alla fall vågat beröra ämnet, och så gör även min vän Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” vars sedvanligt frejdiga inlägg jag själv rekommenderar å det varmaste. Hör här bara:

De tre ”stora” världsreligionerna ligger bakom i princip all religiös terror. De tre monoteistiska religionerna ligger bakom våldet. samtidigt som deras anhängare har fräckheten att säga att de har ett ”kärleksbudskap”.

Hedendomen behövs mer än någonsin. Vi hedningar vare sig vi är anhängare av germansk, romersk, slavisk, keltisk eller annan form av hedendom må i och för sig ha krigiska gudar. Men vi har inga terroristgudar. Däremot så har alla hedniska religioner kärleksgudinnor. Inte en enda gudinna för kärlek finns inom abrahamitiska monoteism. Terrorreligionerna har bara en grym lättretad stamgud som är så primitiv att de inte ens kan avbilda eländet.

– Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2019-03-11

I Fredags, 8 maj, skulle det vara Internationella kvinnodagen, har vi fått veta. Denna tradition uppfanns av en fanatisk kvinnlig kommunist, Clara Zetkin, som propagerade för samhällets förändring med våld. jag säger inte mer än så, men det är alltså upphovet till alltsammans. Männen i Sverige eller Världen har aldrig fått någon dag uppkallad efter sig, och är det förresten någon som har sett en internationell kvinna på sistone ? Hur skulle en sådan se ut, eller vara beskaffad om hon ens fanns…?  Och om det då skulle finnas internationella kvinnor, finns det då också internationella män, och får dessa båda bilda par och skaffa söta små internationella barn tillsammans, eller vad är det som menas ?

Men skämt åsido, FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna fastslår redan, att ingen människa kan vara internationell. Varje människa på jorden har nämligen rätt till en nationalitet och en etnicitet, samt även en religiös eller kulturell tillhörighet, och därför finns det inte och kan heller aldrig finnas några ”internationella” människor. Och vem är denna ”kvinnodag” alls till för, om vi ska fira den här i Sverige ? Är det alla vita medelålders plus, gapiga klimakterikärringar, bakom alla #metoo och #boohoohoo-kampanjer ? Eller är det invandrarkvinnorna, eller de kvinnor som fortfarande är fångade i Islam och kristendomen, och som därför drabbas av våld och ”hedersmord” Antalet sk ”balkongflickor” är större än man tror, men dessa märkliga fallskador och andra fall skrivs det lite om, dagen till vanära.

 

Vem eller vilka är den sk ”Kvinnodagen” till för egentligen ? Dansk teckning ur ”Jyllands-Posten”

 

Igår rapporterade SVT, vår kära Statstelevision, detta under av saklighet och god information, att det nya lagrummet ”Oaktsam Våldtäkt” som den Socialdemokratiska regeringen Löfvén infört, inte kan användas av domstolarna, och därför inte resulterar i några fällande domar.  Vad menas förresten med ”oaktsam våldtäkt” ? Menar man att det då också finns aktsamma och hänsynsfulla våldtäkter ? En våldtäkt kan rimligen inte ske av oaktsamhet, eller med andra ord slarv. Här är det helt tydligt, att legaldefinitionerna skenat iväg, och att lagstiftarna inte tänkt sig för det minsta. Våld, som gärning betraktat, måste förmodligen ske med någon form av avsikt bakom, eller något som alltsedan de hedniska Romarnas tid betecknats som ”Dolus” på juristers latinska språk, dvs uppsåt på god svenska. 

Rimligen måste man tänka så, att det k-a-n flera alternativa brottsrubriceringar, som t ex ofredande, våldförande, våldtäkt och grov dito – men det är bara i ”Feminismens Saudi-Arabien”eller Stefan Löfvéns och Såsial-Demokraturens Sverige, som man stämplar varje tänkbar förbrytelse, stor eller liten – med någotslags skamstraff enligt Sharia.

Tonårspojkar, 16-åringar, ja alla manliga och ibland kvinnliga förövare brännmärks, stämplas och skuldbeläggs för tid och evighet, därför att ”Hängbröstvänsterns” kvinno-junta vill ha det så. 

Om inte uppsåtet finns, kan inte gärna någon våldtäkt föreligga. Motsatsen, dvs ”culpa” brukar sällan ens vara straffbelagd, om den inte tar sig formen av allmänfarlig vårdslöshet, som till exempel när en okunnig person med en engångsgrill, råkar starta en skogsbrand och därmed förstör stora värden för hela samhället. I de flesta någotsånär civiliserade stater är det så, att man inte kriminaliserar ”Culpa” eller vårdslöshet, som bara drabbar en enskild, exempelvis när någon glömt låsa ytterdörren, och därför råkar drabbas av inbrott i sitt hem. Tjuven straffas visserligen, men den som glömde låsa dörren får såklart inget straff.

Nu har det alldeles gått inflation i våldtäktsbegreppet, som därför urartat och börjat tillämpas på snart sagt vilka brott som helst. Före 1984 fanns ett något mildare brott, dvs Våldförande, vilket gav Domstolarna en realistisk staffskala och något att döma på, men med Morgan Johanssons och Regeringen Löfvéns senaste fadäser bortfaller helt den möjligheten.

SVT förklarar den ohållbara situation, som den nya lagen förorsakat såhär:

Om situationen är oklar har den person som genomför samlaget (eller en jämförbar sexuell handling) ett stort ansvar att försäkra sig om att det sker frivilligt.

Oaktsamhetsbrottet har varit den del i samtyckeslagen som bedömts kunna leda till fler fällande domar. Men än så länge är det mycket få som fällts för oaktsam våldtäkt – såvitt känt bara tre personer, enligt åklagare som TT talat med.

Hur ska då ”frivillighet” garanteras ? Ska samtycke för varje tänkbar handling inhämtas i skriftlig form, innan någon ger sig in på sex med en okänd person – minsta fall av ”oaktsamhet” eller slarv kan ju plötsligt resultera i en polisanmälan, och vad väntar runt hörnet, och i framtiden ? Ska personer stämma varandra inför domstol också pga ”dålig” eller slentrianmässig sex, dvs varje form av sexuell handling, som inte var helt tillfredsställande, eller bra nog – och så kräva ersättning för detta, eftersom de blivit ”kränkta” i efterhand… Vad man än må tycka, så är det inte svårt att se att Regeringens politik inte fungerar…

Nästan inget brott är så stigmatiserande, som just våldtäkt – både för offer och förövare. Om offret säger ju muslimerna och de kristna ofta, att ”hon var medskyldig” eller att personen ifråga ”legat bort sig” men förövaren stämplas givetvis än hårdare. Genom att kalla praktiskt taget allting för våldtäkt, har (S) och feministerna skapat en ohållbar situation för hela samhället. Enligt de nya lagarna, kan vem som helst bli dömd för detta brott, även om inget samlag ens ägde rum. Flera män i Sverige har blivit dömda för att de påståtts ha begått våldtäkt i sömnen, alltså medan de själva sov. Jag är i och för sig inte läkare, men hur är det ens möjligt att klassa saker på det viset ?

I internationell rätt och alla andra stater på jorden utom just Sverige och möjligen Saudi-Arabien, kommer man inte med sådana groteska påståenden inför rätta. Det hela börjar likna ett slags häxrättegångar. På 1600-talet kunde svenska män och kvinnor bli dömda för att ha kastat ”det onda ögat” på folk. Numera talar fanatiska feminister om ”en manlig blick” och vill räkna också ögonkast som våldtäkt, eller allvarlig kränkning, på något sätt. Ett samhälle där sådan lagstiftning förekommer, tenderar att likna en religiös diktatur.

En person som sover, kan rimligtvis inte ha något uppsåt, och heller knappast utöva ”våld” överhuvudtaget, förutom som ett stilla skuffande, eller genom att knuffa sin hustru ur sängen av misstag, fumla omkring eller bära sig oskickligt åt – men är detta verkligen våldtäkt ?

Freja själv, skulle ha en del att säga i sammanhanget, antar jag – och även om Saga och Siv – dessa fullgoda viv – har namnsdag idag ber jag att få citera Henrik Andersson igen:

Gudinnan Venus hörde av sig och lät meddela att om ni träffar på en feminist så säg till att gudinnan vill få sin symbol tillbaka. Venus som inte gärna själv kontaktar feminister säger vidare att hennes symbol är en religiös symbol och som inte ska användas som politisk propaganda. Många feminister är inte att förglömma våldsbejakande extremister som inte tvekar att bryta mot lagen.

Vidare säger kärleksgudinnan att något mer okvinnligt än en feminist finns inte. Gudinnan hade stötta feministerna om de haft förståndiga krav som exempelvis lika lön för lika arbete och arbetat för kvinnors rättigheter. Men feministerna av idag vill inte att det ska finnas kön. De vill inte att det ska finnas kvinnor.

Feminister påminner lite om antirasister. Förr sa antirasisterna att det fanns människoraser men att de var jämlika. Nu säger de att det inte finns raser allas. Förr sa feministerna att det fanns kön men de var jämlika. Nu påstår de att det inte finns några kön och att det bara handlar om social konstruktion.

Nej nu får det vara slut med dumheterna. Hjälp Venus att ta tillbaka hennes symbol från feministerna!

Venus-symbolen var ursprungligen tillkommen ur en spegel, och används också för metallen Koppar, samt Falu stad i Bergslagen…

Profilbild för Okänd

GLÖM INTE… Det pågår FORTFARANDE en Hednisk Ramadan…

av

Nu över till ett inlägg som vi fått från Glenn Hysén – ni vet den kände fotbolls-spelaren. I Göteborg heter många Glenn, dessutom – och där berättar man Göööteborgsvitsar… Ni får ta detta som ett utslag av Hednisk Humor, en elak liten passning – men gör inte för mycket av bilder som den ni ser här nedan

Idag är en Lördag, och vissa anser till och med att den dagen skulle vara uppkallad inte efter någon ”tvätt” som lögar, utan den svekfulle Lodur eller Loke – spefågeln, skämtaren – känd från Asatro och Nordisk hedendom. 

I Göteborg fanns en gång en fotograf, med det bibliska namnet Aron. Ergentligen hette han Aron Jonason, och var känd för att dra opassande vitsar, skämt, ja odlekar faktiskt – också i kungligheters och bskopars närvaro. Han vitsade så mycket, att han blev någotslags hovnarr, ”kändis” och till på köpet vän med kung Oskar II.

Dåförtiden kunde man göra så, och idrott – sägs det – gör oss människor yngre till sinnet – inte heller sport bör tas på för stort allvar…

Kanhända mötte Glenn Hysén just denna vecka en fotbolls-spelare från ett annat land, en med humor och självdistans. Ett slags Nasreddin Hodja – en skämtare, en man med humor – som vågade skämta också om sig själv, eller religion och andra högst allvarliga ting… ja vem vet… Mullah Nasruddin fanns också i Iran – och skämtaren Helmer Lång – från sin skånska universitets-miljö – han blev över 90 år gammal, skrev i boken ”Kolingen och Hans fäder” om ett skämt från det forntida Egypten, funnet på ett papyrus-fragment minst tusen år före någon kristus.

Det skämtet har också tillskrivits Mullah Nasruddin, och lyder i all sin enkelhet såhär:

”Ärke-Mullahn Nasruddin ligger i sin säng tillsammans med sin fru och sover. Då vaknar hon plötsligt, till följd av ett okänt ljud i natten, och säger: Vakna Vakna Hodja – jag tror att det är en tjuv i huset… Mullah Nasruddin Hodja vänder sig om i sängen och svarar: ”Låt honom hållas, vid Allah ! Kanske hittar den där tjuven något värdefullt…”

 

 

Se till att lägga FLÄSK i ALL mat, ät den under dagtid tillsammans med SPRIT och ha sex under dagtid också.

The Power of SÄRIMNER compells You !

 

Profilbild för Okänd

Den revolutionäre läraren Judas son av Zipporai kan vara den historiske Jesus Kristus….

av

Nu över till ännu ett inlägg från Jawad Mofrad, ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem… Denna gång – fredagen den 6 Mars 2026 har han något att säga oss alla om en viss Jesus av  Nasaret, kanhända en NAS-are, Nasaré, en man med en högst radikal – ja revolutionär – förkunnelse på sin tid… Utan att jämföra med vår kurdiske vän Salwan Momika, som vi fortfarande uppriktigt sörjer – utan jämförelser i övrigt – publicerar vi vännen Mofrads spridda anteckningar – utan bilder och illustrationer denna gång.

 

 

Jesu födelse enligt Matteus:
Matteus-evangeliet (kapitel 1–2) fokuserar på Josef och skildrar Jesus födelse i Betlehem genom en jungfrufödsel genom en helig ande. Berättelsen betonar uppfyllandet av profetior, besöket av de vise männen (stjärntydarna), kung Herodes förföljelse som tvingade familjen att fly till Egypten, samt det efterföljande bosättandet i Nasaret.

Huvudpunkter i Matteus skildring:
Josef i fokus: Till skillnad från Lukas som fokuserar på Maria, skildras händelserna genom drömmar och änglabudskap till Josef. Jungfrufödseln: Maria blir havande genom en helig ande innan hon och Josef levt tillsammans. Namnet Jesus: Josef beordras av en ängel att ge barnet namnet Jesus (”frälsare”), då han skall frälsa sitt folk från deras synder.

Profetians uppfyllelse: Matteus kopplar födelsen till profeten Jesaja, där barnet kallas Immanuel (”Gud med oss”). De vise männen & Herodes: Österländska stjärntydare besöker Jesus med gåvor (guld, rökelse, myrra). Detta leder till att kung Herodes blir rädd och beordrar barnamordet i Betlehem. Flykten till Egypten: För att undkomma Herodes flyr familjen till Egypten, och återvänder först efter kungens död för att bosätta sig i Nasaret. Matteus berättelse understryker Jesus som den utlovade Messias och den judiske konungen.

Historiska barnmord i Jerusalem under kung Herodes tid:
Jag tror att den viktigaste synpunkt som jag har kommit på rör Jesus Kristus. Detta har jag kommit på genom jämförelse av Josef Flavios skrifter med Evangelierna.

Här har jag berättat kortfattad och enkelt: betydelsen av Jesus namn:

Jesus betyder den som Gud frälser (den som Gud har frälst) eftersom Yeshua på hebreiska betyder: ”Gud frälser”:
Enligt evangeliernas myt räddades Jesus som barn av en Guds ängel, som vägledde honom att fly till Egypten för att undkomma Herodes den stores order att döda spädbarn. Den historiska händelsen som handlar om det, är troligen upproret startat av två lärare, Judas son av Zipporai, och Matthias, son av Margalot, och deras tonårsstudenter.

De kastade ner kungsörnen, symbolen för Romarriket, från toppen av templets dörr i Jerusalem och krossade den i bitar. Herodes den store, som var sjuk, blev rasande och beordrade att de två lärarna och deras lärjungar skulle avrättas. Judas och hans lärjungar överlevde flydde, liksom Jesus Kristus and familjen, men Matthias, Margalots son, och hans lärjungar avrättades, liksom Johannes Döparen.

Upproret i Jerusalem, år 4 FÖRE kristus ? (Illustration från en bok av Sven Wernström, Svensk Arbetarförfattare, 1971 ek…)

Enligt evangelierna var både Jesus Kristus och Johannes Döparen lärare. Efter att ha flytt till Egypten och levt i hemlighet kallades han Jesus. Enligt marginalerna i boken Judarnas antika histori, skriven av Josef Flavios som anhängare till Judas son av Zipporai under Romarrikets styre kan man ha dolt denna händelse:

Josefus skriver att Herodes beordrade avrättningen av dessa lärare och deras lärjungar. Han nämner mordet på Matthias (motsvarigheten till Johannes Döparen) och hans lärjungar i detalj, men han är inte lika tydlig med mordet på Judas och några av hans lärjungar.

Jesus Kristus gudomliga sida hör till den döende och leavnde  återvändande unga guden Adonis (herre) son av kung-guden Theias och prinsessan-gudinnan Myrra.

Enligt Matteus- och Markusevangelierna hette en av Josefs och Marias söner Judas, men ingen ytterligare information ges om honom under detta namn. I evangelierna nämns Josefs ursprungliga namn under betydelsen fågel (Zipporai, duva):

I evangelierna kan vi läsa följande: en dag kom Jesus från Nasaret i Galileen till Jordanfloden och döptes av Johannes. I samma ögonblick som Jesus steg upp ur vattnet såg han himlen öppna sig och den Helige Ande sänka sig ner över honom som en duva, och en röst från himlen sade: ”Du är min älskade son”, ”du är min utvalde.” Vi vet att Judas fars namn, dvs. ”Zipporai”, är namnet på en fågel och ”Judas” betyder prisad, vilken senare påstod Muhammed (=prisad) att han var denna utlovade prisad (=Judas).

Namnet Josef kan i detta sammanhang härledas från förkortningen Ju-Zipporah (gudomlig fågel). Josefs yrke som snickare kan syfta på namnet på staden Nasaret (arabiska: نِجارة‎, Nejareth som betyder snickeri). Det kan också syfta på namnet på provinsen. Galileen (Cirkelns/Hjulets land)

Att Jesus Kristus störtade duvförsäljarnas stånd i Jerusalems tempel, vilket nämns i evangelierna, verkar syfta på att de lärjungarna till Judas, Zipporais son, vilka störtade kungsörnen, symbolen för Romarriket från ovanför porten av Jerusalems tempel.

 

Sven Wernström bakom skrivmaskinen, runt 1971 – då boken ”Kamrat Jesus” utges, och frälsaren närapå är revoutionär…

 

Fotnot från ”Hedniska Tankars” redaktion:    Såhär k-a-n det faktiskt ha gått till. Historien om Judas, son av Zipporai ellerr kvinnan Zippora, vars namn skall betyda ”duva” finns faktiskt som en möjlighet hos Flavius Josephus nästan misstänkt ”Romarvänliga” skildring, som behandlar tionde legionens strid vid Masada år 73-74 enligt vår tideräkning och mycket annat. Liksom det fanns minst två evangelister – en Lukas och en Matthias – samt senare också en Markus och en Johannes – fanns det två Salwan i vår egen tid – Salwan Momika och Salwan Najem.

Ja – de blev lärare, ja profeter – utan att vilja vara det.  Men de var också bröder.

De var män utan land, från Mellanöstern. Förlåt dem deras synder, förlåt också våra – ni läsare och läsarinnor…

Förlåt oss inför historien och eftervärlden, för ord och tankar är tydligen värre än handlingar, eller det som uträttas med vapen.

Redan tankar och skrivande kan leda till döden, inför de värsta av regimer – och under de värsta omständigheter..

I en tid av krig, oro, och sociala katastrofer utan like blev dessa bröder tvugna till att göra uppror mot en övermakt, driva ut månglarna ur templet – försöka handla utan vinstintresse – och förvandlades till något de kanske inte varit, eller ville vara. Var fanns då Mariorna, hustrurna, åskådarna ??

Det k-a-n ha varit så – och är inte ”Hedniska Tankars” Chefredaktör också en förrädare, en Judas kanhända ?

Vi tänker för dagen på en viss Brian McGinnis, ställd inför Senatsförhör i Washington DC – som fått sin hand i kläm i en dörr, och likt guden Tyr på sin tid nästan mist den…eftersom han nämnt ett visst land, vars namn börjat på ”I” – men inte Irak eller ens Iran den här gången – redan att skriva bokstaven ”I” som i ”jag” kan i sig vara en brottslig handling – liksom fel uttalande på fel plats..

Religion och Politik är farliga saker – alltför farliga.

Frälsningsläror, Konspirationsteorier kan uppstå ur sådant – och då är det vår plikt att försöka tala för frid och fred… men vem är då det ”berättarjag” som skriver detta ??

Mitt namn är kanske Judas, son av Zipporai.

Eller är mitt namn nu LEGION, då jag INTE blivit en man, utan MÅNGA ? ”In Hoc signo Vinces ??”

 

Profilbild för Okänd

TORA ! TORA !! TORA !!! – Och en TYRS DAG för TOVE (inlägg från 2026-03-05)

av

”Niitakayama Nobore !”

– Japanskt ordspråk = ”Kliv upp på berget Niigata !”

Idag  – denna Tyrs dag – har Tora och Tove namnsdag enligt den nuvarande svenska almanackan. Namnet Tor eller Thor förekom inte under hednisk tid – utan är bara belagt från år 1772 som allra tidigast, eftersom det aldrig ingått i Asatron att uppkalla sig direkt efter en Gudom. Allt sådant räknades som klar självförhävelse eller Hybris enligt alla Indoeuropeiska folk – och jag har redan räknat upp massor av exempel i den här bloggen på hur illa det kan gå för föräldrar, som exempelvis är dumma nog att uppkalla sitt stackars barn till ”Loke”, ”Freja” eller något annat, bara därför att de i sin oerhörda dumhet tror att detta ska vara ”trendigt”.

Många exempel finns på hur barn med namnet ”Loke” fötts missbildade, eller blivit förvända – precis som den gudom vars namn de fått… Ingen vet vad som ligger bakom detta, men det verkar vara så att mödrar och föräldrar som slarvar med namn och väljer namn utan eftertanke, också är väldigt slarviga med sin hälsa, livsstil och allmänna välbefinnande.

Det är troligen bäst att inte tvinga ett barn att bära ”Iduns”, ”Frejas” eller någon annan gudoms namn – tänk om barnet i vuxen ålder aldrig någonsin kan leva upp till det – och heller inte ens i skolåldern vill likna eller bli påmind om den gudom, vars namn föräldrarna DUMT nog tvingat det att bära..? Kanhända låter detta som vidskepelse..javisst…men skulle du vilja döpa din son till ”Lucifer Mohammed” kära läsare eller läsarinna – eller kanske ”Traktora Ilse Koch”. Sådant kan med tiden visa sig vara mindre lämpligt – ifall man vet vad detta är för slags namn…

Namn – särskilt på personer – är viktiga. De påverkar hela vårt tänkande och liv mer än vi tror – och även hälsan – fast de psykologiska eller psykosomatiska mekanismerna inte är helt klarlagda..

 

Berget Tanigawa i Japan, har utsikt just över stålverks- och industristaden Niigata på Japans Västkust, inte Östkust. Det är idag en stad som påminner om Mariupol, Ukraina, men den är urgammal, och den som kan sin Japanska historia vet att det var ytterst svårt att ta sig fram här – för de dumma och obetänksamma. Det har också kallats för Japans allra farligaste berg…

Redan på 1100-talet när det ännu fanns ”Han” eller Län i Japan, och inte ”Prefekturer” som idag, innebar en resa till Niigata att ta steget ut i det okända, på flera sätt än ett. Därför använder de kloka Japanerna alltid uttrycket ”Niigata Nobore !” eller ”Kliv upp på Berget Niigata” när de börjar med något mycket betydelsefullt, som att döpa ett barn, eller ta sig an en verklig stor uppgift – som kan bli livsavgörande. Det är något att tänka på..

Namnet ”Thora” finns i Runsvenskan, det är sant – eftersom det klart och tydligt uttrycker att bärerskan är en KVINNA och inte en Man (det gives tyvätt INTE något tredje, biologiskt sett är vi kvinnor eller män)  Thor som Gudomär alltid av manligt kön, moderna dumheter från Marvel Comics kan vi GLÖMMA. Sammansatta namn som Thordis, Thorbjörn, Thorkettil (Torkel !) eller någon kombination fanns förstås somegennamn eller personnamn, men aldrig någonsin enbart ”Thor” – för det är skillnad – och en mycket viktig sådan. 

Tove är faktiskt runsvenska det också – och återfinns på en mycket betydelsefull HEDNISK runsten helt UTAN några kristna kors, även om de kristna naturligtvis vandaliserat den, och till på köpet murat in den i en kyrkvägg – för så har dessa kristna hundar alltid farit fram, och förstört minnesmärke efter minnesmärke efter hederliga människor och hedningar.

 

Runstenen ÖG 103 i väggen på Kaga Kyrka, Östergötland saknar helt kristna kors – liksom många många andra betydelsefulla stenar från tusentalet. Deras skapare var HEDNINGAR som uttryckte SLÄKTSKAP inom en ÄTT – inte nya religioner typ Krystendum eller Islam

Texten på stenen lyder som följer: tufi : raisti : stain : þinsi * iftiR : liþbufa * faþur * sin * vilket på Runsvenska – med modern stavning – blir –Tofi ræisti stæin þennsi æftiR Lið-Bofa, faður sinn. – Eller – på nutida svenska – utan förvrängningar:  Tove reste denna sten efter Lidbonde – Fader sin

Lidbonde var bara en vanlig bonde, en lantbrukare, en självägande man. Men – han var troligen medlem i Tingmannalid, Knut den stores eget livgarde eller hans Huskarlar i England, efter vad forskare anser. Många andra Hedniska stenar från tidigt tusental – helt utan kristna kors – minner om samma tid, samma slags män och kvinnor, samma sorts händelser.

 

Det här är den såkallade ”Orkesta-stenen” eller U 344, rest utanför Orkesta Kyrka i Uppland. Som ni alla kan se är stenen idag starkt vanvårdad av ”Svenska” Kyrkan, och dess text är nästan utnött. Stenen bär spår av missfärgningar eller brand, och i Upplands Län – vårt mest runstenstäta – är vanvården av de flesta runstenar numera ett känt faktum, som varesig Länsstyrelsen, Kommunen, Vallentuna Församling eller RAÄ gör något väsentligt för att avhjälpa.

Ulf i Borresta, som nämns på U 344 hade tagit tre gälder i England under Skoglar-Toste, skåningen Torkel Höge och – Knut den Store av Danmark. För detta finns det sedan länge bevis. Man påstår dock att Åsmund Kåresson, som bevisligen ristade denna sten enligt RAÄ, skulle ha varit kristen – men han högg den här gången INTE in något kors, eftersom Ulf och hela Borresta-Ätten var HEDNINGAR och inget annat…när denna sten restes, antagligen på 1040-talet.

Den HEDNING som skriver denna text, har givetvis också en Tove i sin släkt eller ätt, på fäderne-sidan. Hennes öde liknar hennes namnes, över tusen år tidigare. Hon växte upp i trakten av Slaka-Skeda, i samma bygd där Kaga Kyrka ligger, men mötte redan tidigt i sitt liv ättemän, som farit vida och som berättade om Världen. Den första Tove fick nog aldrig se sin egen far igen, efter att han dragit i Västerled, men trogen sitt folk och sitt land, reste hon stenen efter honom – när han var borta, och hon blivit en vuxen, HEDNISK kvinna – säkert med flera barn. Den senare Tove drog själv till England och fick barn hon med, och så blev vår ätt vida spridd.

Vi är vad vi är. Vi har EXKLUDERAT all Kristendom och Islam ur våra hjärtan – och vi tänker aldrig, aldrig inkludera dessa religioner igen – även om man nu försöker indoktrinera barn i svenska Upplands-kommuner, och sedan på falska grunder säger att andra ”hetsat” och på falska grunder försöker åtala dem, när de bara påpekar sanningen – och väljer en egn tro, som barn och folk alltid gör.

 

Vi har klivit upp på Berget Niigata. Därifrån utslungar vi vårt ”Tora ! Tora !! Tora !!!” rakt ut, i den friska luften och mot Yngve-Frejs klara himmel.

Detta gör vi, denna vår 2024 common era, då Världen tycks närma sig krig, Europa hotas av Ryssland och de totalitära krafterna i Mellanöstern, och inget hopp är att vänta från Väster, där Donald Trump åter väntas bli president. Men – vi tror ändå på den Humanism och Hedendom som är vår egen, och att sanning och rättvisa skall segra till sist – liksom Tyrs och alla gudamakters ordning. Inget samhälle utan lagar, för med lag skall land byggas – här och i varje rike i Världen…

I Kaga Kyrka, däremot – där Tove-stenen står, dyrkar och dyrkade de kristna ett falskt kvinnligt helgon, som aldrig existerat. Hon drabbades av böldpest, och blev uppäten av råttor, sägs och skrivs det

Så kan det gå, om man ägnar sig åt kristendom och andra liknande religioner, med deras oaptitliga dödskult och stupida tro på ett liv efter detta, när varje sund människa bör värdesätta detta liv istället, och göra det bästa av varje dag, varje ögonblick i det livet – genom att leva för sin nästa, för sina närmaste, för vårt samhälle – och inte enbart för sig själv...

Wakarimasu, da !?

Har ni förstått ?

Tyr har INGENTING med ”Högerextremism” att göra – trots vissa rörelsers MISSBRUK av Tyr-runan. TYR är BARA och ENDAST TYR !!

Profilbild för Okänd

”Operation Carthage”, Flickolor, Skolflickare och annat på en ODENS dag, efter Tyrsdagen

av

Ceterum censeo Carthaginem esse delendam

(För övrigt anser jag, att Karthago bör förstöras)

– Yttrande, tillskrivet Cato Major eller Cato den äldre, c. 234–149 före vår tideräkning)

The poet and the wise man stand behind the gun, behind the gun
And signal for the crack of dawn, light the sun, light the sun
Do you believe in the day?
Do you believe in the day?

— —

So where the hell was Biggles when you needed him last Saturday?
And where were all the sportsmen who always pulled you through?

They’re all resting down in Cornwall writing up their memoirs
For a paper-back edition of the Boy Scout Manual

So you ride yourselves over the fields
And you make all your animal deals
And your wise men don’t know how it feels
To be thick as a brick

– Utdrag ur sången ”Thick as a Brick” av Jethro Tull (Ian Anderson, 1971 )

 

They hung there dependent from the skyLike some heavy metal fruitEach bomber ripe and ready to tilt

Must these Englishmen live that I might die ?Must they live so that I might die ??

Must these Englishmen live that I might die ?Must they live so that I might die ??

– Ur sången ”Me 262” av Blue Öysters Cult, 1974

 

Ifall nu någon läsare råkar anse, att gårdagens inlägg var ett typiskt exempel på såkallad ”Hä-Hä-Hädelse” eller med andra ord ett oheligt skämt, skrivet på en Tisdag eller Tyrs Dag – då Tyr ju bland annat är en rättvisans gud, liksom Oden är en Stridens och krigets – och idag är det en Onsdag – så kan vi tala om för er att vi fortfarande är Asatrogna Hedningar här, inget annat, varken mer eller mindre. Kanhända vet ni läsare och läsarinnor – för något tredje gives inte – vad det engelska uttrycket ”Thick as  a Brick” betyder…

I vår omvärld – Midgård – råder just nu krig, precis som alltid – och från Iran har man rapporterat många falska nyheter eller ”fake news” om en såkallad flickskola i staden Minab. Man har – från den Iranska Regeringen – låtit påstå att 160 personer skulle ha dödats, huvudsakligen då skolbarn och lärare. Andra påståenden – uppger SVT, den svenska Statstelevisionen, som aldrig, aldrig kan ha det minsta fel enligt sina egna journalister – hävdar att Det Iranska revolutionsgardet skulle ha varit medskyldigt, och slutligen sprider man falska, AI-genererade bilder från Irans ambassad i Wien, som ska visa skolflickors dammiga ryggsäckar, nyss framgrävda ur rasmassorna…

 

 

Hur förhåller det sig egentligen med detta ?

Goda Polyteister, som vi är – och emot alla totalitära regimer – kan vi konstatera att alla krig såklart är samma krig, och att krigets första offer är sanningen, något redan den gamle greken och tragöden Aischylos visste. 

Vi kunde istället – för dagen – behandla betydligt bättre och väl dokumenterade händelser, som inträffade för snart 81 år sedan, som till exempel ”Operation Carthage” som ägde rum i Köpenhamn år 1945, 21 Mars närmare bestämt. Hela flygföretaget – för krig skrer ju snabbast och enklast genom luften – våra förfäder visste det redan under slaget vid Hjörungavåg – har också kallats ”Shell-Hus Raiden” och var egentligen avsett att slå ut GESTAPO-högkvarteret, men trots att 125 personer dog där, och ytterligare 87 personer dog på den Franska skolan – ”Institute Jeanne D’Arc” – mestadels just skolbarn, en katolsk nunna samt lärare, vaktmästare och annan personal – så finns det ingen, absolut ingen, som drar sig till minnes ”Operation Carthage” nuförtiden…

 

Franska skolan i Köpenhamn, 23 Mars 1945 – här dog BETYDLIGT FLER personer än vid någon flickskola i Iran, 2 Mars 2026…

Hedniska Tankars chefredaktör hade en far, avliden 1997 – som – vid 13 års ålder – från Malmö – bara 20 km bort – kunde se rökpelarna vid horisonten, och även höra ljudet från explosionerna i Köpenhamn. Hans äldre syster, för tillfället 15 år gammal varken kunde eller ville minnas något av krigshändelserna från Görslövs och Nordanås horisont. I ett helt liv betraktade hon flygfältet Bulltofta som närmast non-existent, trots att det till sin utformning började som ett gräsfält, slående likt Tempelhof i Berlin, en ”Lufthavn” där inte mindre än ca 130 tunga, fyrmotoriga bombplan – företrädesvis allierade, men även ”jaktkärror” av alla nationaliteter landade under Andra världskriget.  Sammanlagt nödlandade eller totalhavererade mer än 380 flygplan under samma Världskrig på svensk mark, eller svenskt sjöterritorium om någon vill veta – och detta är mycket väl dokumenterat av flyghistoriker, såväl proffs som amatörer. 

I hennes skolflicksvärld fanns mest jämnåriga, 15-åriga ”killar” eller unga män – och 1945 hade hon redan börjat röka, en vana som hon troget behöll – med minst ett paket om dagen, ett helt liv igenom – till sin död vid 91 års ålder år 2021. ”Shellhusraiden” eller ”Operation Carthage” har blivit föremål för filmer, böcker och väl mer – det var nämligen inte alls Britter eller Engelska piloter som utförde raiden, utan till största delen Nya Zeeländska, Australiska, Kandadensiska piloter samt även en danskättad pilot – en viss Wing commander Peter A. Kleboe, RAF, som i sin Mosquito F.B.VI (SZ977) skulle mista livet denna minnesrika dag. Filmen Skyggen i mit øje, 2021 har av släktingar till skolbarn från franska skolan avslöjats som gravt lögnaktig, bland annat därför att diverse skolbarn i mellan- och lågstadiet samt nunnor och skolfröknar inte alls befann sig på någon skolgård då anfallet började – sådant är bara ”fake news” och ”Hollywood” – och varför just Franska Skolan och INTE Gestapo-Högkvarteret skördade flest dödsoffer, skall vi klarlägga här nedan.

Andra – och sannare ögonvittnes-skildringar än danska drama-dokumentärer finns nämligen att tillgå.

Boken ”The Last Carthaginian” som skrevs till minne av ”Bob” eller Robert Kirkpatrik, från det Kungliga Kanadensiska Flygvapnet och som utkom året efter hans död, 2018 – piloten ifråga skulle fylla 92 år är en mycket sannare, väl dokumenterad skildring – som böcker alltid är, därför att det skrivna ordet faktiskt är sannare än missvisande bilder eller filmer.  ”Bob” var bara 19 år den gången, men ändå väl beprövad Mosquito-pilot – och detta tvåsitsiga, tvåmotoriga flygplan var väl beprövat vid det laget, eftersom det deltagit i bombräd efter bombräd, både på hög höjd, som fotospaningsplan och som attackplan längs trädtoppar och hustak, sedan redan 1940.

 

 

Robert Kirkpatrik, anno 2017 – kanhända det sista ögonvittnet till ”Shellraiden” vars berättelse VERKLIGEN betyder något, eftersom han flög som pilot i den sista och tredje anfallsvågen, och med ett svårt skadat flygplan var den siste att återvända hem till England…

Sammanlagt 20 stycken ”Mosquitos”, Mark VI skulle delta i anfallet. Dessutom hade man en mycket stark jakteskort på inte mindre än ett trettiotal P-51 D ”Mustang” eller ”Cadillac of the Skies” ända fram till Köpenhamn. Den som egentligen var upphovsman till alltsammans, och som utgjorde ”den tredje mannen” i sammanhanget var ingen ”skrivbordskrigare”, ingen trist jurist som fadern till den man, som nu skriver detta – utan en brittisk officer, ett ”flygaräss” ut i fingerspetsarna, och han hade redan General-löjtnants grad (Vice Air Marshal) i RAF – Royal Air Force och inte ”Rote Armé Fraktion” anno 1945. Han var ingen mindre än Sir Basil Embry, OBE (Order of the British Empire) och sedermera även kommendör av Bath-orden, en av de finaste utmärkelser en Brittisk Medborgare överhuvudtaget kan få

 

Hodge, Francis Edwin; Sir Basil Embry (1902-1977), KBE, CB; Royal Air Force Museum; http://www.artuk.org/artworks/sir-basil-embry-19021977-kbe-cb-135888

 

Sir Basil gick med i RAF redan 1923, och var 43 år gammal – han hade firat sin födelsedag 28 Februari – ”same procedure as every year”, och knappt en månad senare skulle han personligen leda hela anfallet som en av piloterna i ”anfallsvåg 2” bestående av 7 flygplan. Han hade alltid – sedan åren då han flög ”Bristol Blenheim” över Engelska Kanalen under ”Battle of Britain” 1940 – varit foto-intresserad, meraunderrättelseofficer än flygare, utbildad i ledning, snarare än strid – och var en man som i likhet med en viss Carl Bildt – som vi ju utbytt ord och tankar med via denna blogg – någon som talade om kriget som ”händelser på marken” eller ur ett lätt ”von oben” perspektiv – men – enligt de som kände honom – both charming and rude, prejudiced and broad-minded, pliable and obstinate, dedicated and human – kanhända också en man med humor, även om det inte är historiskt bevisat. På porträttet här ovan, målat av en av samtidens största Engelska porträttkonstnärer ser han bister ut – Basil Embry avled som ägare till en fårfarm i Australien vid 75 års ålder,  i December 1977 – vilket var betydligt längre än de flesta av hans kollegor eller direkt underställda chefer någonsin fick leva.

 

Karta, som visar vägen mot Köpenhamn, ”Operation Carthage” 23 Mars 1945, copyrigth Danske Geodatastyrelsen + ”Hedniska Tankar” 2026

Anfallsvåg 1 bestod av 6 flygplan, våg 2 av 7 stycken, och våg 3 av ytterligare 7. Bland de första fanns också två fotospaningsplan från Royal Air Force Film Production Unit, och de deltog efter särskild hemställan till Högkvarteret i London från Sir Basil personligen – tidigare hade RAF bombat GESTAPO-Högkvarter på landsbygden i Belgien (1943) samt i Oslo (1945) och alla tre gångerna hade detta skett med just Mosquitos. Detta var alltså inte en unik händelse, utan något man – med som man tyckte utmärkt resultat – hade provat flera gånger. Nu var det tredje gången gillt.

En tillfällig flottilj, No. 140 Wing RAF baserad i Lossiemouth, Skottland utgjord av personal från inte mindre än tre olika skvadroner, en Brittisk, en Australisk och en NyaZeeländsk ( No. 21 Squadron RAF, No. 464 Squadron RAAF, and No. 487 Squadron RNZAF) blev till en minst sagt brokig ”Coalition of the Willing” eller en halvt global styrka. Vi minns att Iran hotat hela Västvärlden med stryk, efter den senaste Muslimske Ayatollans död, och vi vet också att det är med humor, koranbränningar och symboliska protester – inte bara med vapen i hand – som vi Hedningar i Väst och Nord svarat på den osunda lära och den förbannade pest från Mellersta Österns öknar, som Islam och all Monoteism sorgligt nog utgör.

Krig är alltid svåra att utkämpa, och krig kräver alltid offer… RAF trodde att ”köpenhamnsräden” skulle bli en verklig triumf, ja en propaganda-seger – men istället höll allt på att sluta som en propaganda-seger för den tyska sidan – inte Royal Air Force.

 

Foto ”från tiden” – en ”Mosquito” över Köpenhamns Hovedbangård, på väg mot målet (till vänster i Bild)

 

Jakteskorten lämnade huvudstyrkan över Tissö – som inte är en ö mellan Själland och Fyn, utan en sjö på Själland – många svenskar tolkar idag ortnamnet fel, och förstår inte ens att namnet Tissö – liksom ”Tyresö” eller ”Töresjö” på Södertörn är ett sk ”Teofort ortnamn” som har med guden TYR – enligt Asatron att göra, och visst inte något ”Töre” eller någon furuskog.  Sade vi inte, att Tyr var en gud för rättvisa och sanning – den sorts saning som tyvärr avgörs med svärdet, inte med pennan eller plogen ?

Tissö var lätt urskiljbar från luften – det låg ingen is på sjön, 23 Mars. Vädret var klart, och det rådde fullt dagsljus. Först kring 1100 var man framme i Köpenhamn – vid lunchtid…

 

Bild Copyright Open Streetmap och ”Hedniska Tankar” 2026

Från Köge Bukt – också lätt att hitta och synlig från luften – borde man i klart väder komma in från Söder, inte från Norr eller Väst. Från området söder om Hovedbangården – där den tyska Kryssaren Nürnberg låg med allt sitt luftvärn i Sydhamnen eller Kalveboderne – numera finns varken fraktfartyg eller fritidsbåtar just där – borde man – trots andra luftvärnsposteringar på Amager och i Fredriksbergsområdet, där också tyska (och tidigare Kungliga Danska) kaserner låg – bland annat vid det som nu som förr är Köpenhamns Zoo -borde man kunna hitta ”Shell huset” märkt med en röd cirkel längs flygvägen (blå pilar) på bilden ovan.

 

”Shell-Huset” som GESTAPO-högkvarter, tidigt 1940-tal

 

Man har i efterhand hävdat, att underrättelsekällor avslöjat, att GESTAPO förstås förvarade de viktigaste 15-20 fångarna ur den danska motståndsrörelsen i takvåningarna, och att RAF känt till detta – vilket visat sig vara rent nonsens, enligt flyghistorikerna. I själva verket skulle man ha kalkylerat med det rakt motsatta, dvs att hela byggnaden b-o-r-d-e störta samman, efter en direkt träff med några rediga 500 punds (lbs) bomber, om sådär 270 kg styck. Förutom huvudbeväpningen i form av sprängbomber förde man 23 Mars också med sig 225 lbs brandbomber – i ett okänt antal – och okänd anfallsvåg – nattetid kunde man antända målen först, men under dagtid fanns inga större skäl till detta – ”Hedniska Tankar” har inte lyckats härleda exakt beväpning för varje flygplan inom de 24 timmar, som gått åt sedan vi påbörjade denna artikel. 

Att ”från sidan” precisions-bomba så, att centripetalkraften skulle ”slungat” in bomberna emot husväggen, och därvid endast träffa de mittersta våningsplanen är en skröna, värdig någon ”Sven Hassel” eller andra ljus-skygga figurer och medlöpare.

Någon sådan precisions-bombning fanns inte alls att tillgå 1945, och var tekniskt omöjlig att utföra – och dagens ”smarta bomber” kan heller INTE undvika sk ”collerateral damage” därför att krig är krig, som vi redan konstaterat – många gånger.

Oavsett alla medräknade faktorer – den ärlige Sir Basil, som aldrig likt någon feg Donald Trump gömde sig bakom sitt skrvbord, utan personligen ledde sitt eget manskap i strid, väder, underrättelseläge, taktik – som inte ska sammanblandas med strategi – eftersom detta är helt skilda och olika begrepp – och allt annat – så gick det nu som det gick – och det blev en svart dag för britterna i alla fall..

 

”Shell-Huset” version år 1950-51 – med cirka 600 individer i samma kvarter, med samma antal våningar.. (bild från Wikipedia, tidigat 2010-tal)

 

På väg över hamnområdet i söder skulle Wing commander Peter A. Kleboe, RAF – den ende Danskättade personen i hela styrkan – som enligt vissa källor fått den direkta uppmaningen ”flyger du högre än jag, kommer jag högst personligen att skjuta dig eller ställa dig inför krigsrätt efteråt” samma morgon av någon högre chef – ”Wing Commander” motsvarar Överstelöjtnant – tyvärr kollidera med en 20 meter hög lyktstolpe, som var till för att belysa bangården.  Hans navigatör, Flying officer Reginald J.W. Hall, RCAF från Kanada, skulle också omkomma inom 30 minuter. Deras flygplan, nr SZ977 träffade bara masten med bakpartiet, men redan detta var tillräckligt.

 

 

På väg längs Sönder Boulevard – 50 meter eller så ur kurs – en helt likgiltig avvikelse i sammanhanget – kolliderade första planet i första vågen med ett hustak, och tappade hela sin bomblast om 2 stycken 500 Lbs bomber, alltså närmare ett halvt ton, emot de 1100 kg eller så en Mosquito av just denna typ kunde bära. Redan här var det något som brast – eller ”gick sönder” som vi säger på svenska, jämför det engelska uttrycket ”gone south”.

Av oförklarliga skäl – ren slump – tumlade Pilot Kleboe och navigatör Hall vidare emot Fredriksberg Boulevard, och Franska skolan i Köpenhamn, Institut Jeanne D’Arc. Mitt emot Fredriksberg Boulevard nummer 74 finns ännu en bilfirma med ett garage – och en teater – i nästa kvarter västerut Fredriksbergs Kyrkogård – och här totalhavererade den första Mosquiton av totalt 6 stycken förlorade – ett flygplan -framfört av Robert ”Bob” Kilpatrik, från Kanada –  i anfallsvåg nummer tre – skulle bli den siste att återvända hem.

Vrakdelarna, och den främre delen av planet slungades in på Doktor Priemes väg, vid det tredje krysset (längst i väst ) på bilden nedan och där anträffades liken efter ”to Mannkjönn” som det skulle stå i de danskspråkiga rapporterna.

Avståndet till målet var nu ca 1500 meter. Avståndet från sydhamnen, där kollisionen med lyktstolpen inträffade, var ungefär 1380 meter – och så var det med den ”precisionbombningen”…

På väg in över hustaken vid sydhamnen – bildkälla – Boken ”The last Carthaginian” – järnvägssignalernas höjd framgår tydligt..

 

 

Dessvärre – fortsatte nu våg 2 – att fälla sina bomber emot den rökplym, som slog upp över Fredriksberg Allé, precis tvärs över gatan från ”Institut Jeanne D’Arc” med sina katolska nunnor och andra oskyldiga personer, som inte utgjorde något legitimt mål, genomcivila som de var. Man KUNDE ha fällt sina bomber över ”Ködbyen” där det ända fram till krigsslutet fanns vad som i realiteten var ett tyskt livsmedelslager, samt en förvaringsort – liknande ”Schlacht-Hof 5” eller ”Slakthus 5”  i Dresden (se Kurt Vonneguts berömda roman) för flera fångar – allierade flygare, danska motståndsmän, diverse andra personer – men inga judar – och andra, så sent som 1942-43 och vidare emot krigsslutet – men – det gjorde man inte. ”Ködbyen” är idag ett rikt restaurant-kvarter, en uppfräschning av slummen kring gamla ”Istedgade” – som på 1980-talet var ett av Europas värsta prostitutions-distrikt – Köpenhamn går till den Kulturegografiska Historien som den enda Nordiska storstad som VERKLIGEN lyckats hålla sig med en ”slum” i klassisk brittisk mening – någonting i stil med ”Whitechapels 1800-tal”

Det hade bara varit tal om en nätt liten omväg på 500 meter högst, men – inte ens detta hann blev utfört. Man kunde ha förstört ett tyskt livsmedelslager, som sagt, en underhållsbas, en järnvägsstation – men nu var ordern från högsta ort sådan, att det där, det skulle brittiska flygvapnet låta bli – med tanke på den ”tysta diplomatin” som det så vackert, poetiskt och sensibelt råkar heta.

Våg två – fortfarande under ledning av Sir Basil Embry – förlorade ytterligare två Mosquitos. Senare skulle två P-51 D Mustang rapporteras saknade, en befanns nedskjuten i Faelled-parken, Köpenhamn. Våg 2 fällde sina bomber emot den franska skolan, utom den Mosquto som framfördes av Sir Basil Embry och antagligen ett flygplan till, som mycket riktigt angrep, träffade och slog ut GESTAPO:s högkvarter.

Ur de danska rapporterna kan vi saxa:

Efter krigen opgjorde Rigspolitichefens Efterretningsafdeling det samlede antal omkomne ved Shellhuset til omkring 125 personer. Af disse kunne 51 navngives og identificeres. 42 omkom senere af deres kvæstelser. Det resterende antal har aldrig kunnet opklares; i sommeren 1945 blev legemsdele fra mellem 20 og 40 personer udgravet i ruinerne. Således blev der den 14. juli 1945 i Shellhusets ruiner fundet ligrester af en ukendt mand. Ligresterne blev ført til Retsmedicinsk Institut og den 4. september begravet på Bispebjerg Kirkegård.[2] Dette gentog sig 4 dage senere, her skete begravelsen på Bispebjerg Kirkegaard den 21. september.[2] Tre kvinder er fundet døde ifølge samme kirkebog og begravet på Bispebjerg Kirkegård 21. sept, og to den 24. sept. 1945. Den ene af disse er identificeret.

18 fångar ”befriades” i tumultet som sagt. Antalet ”tyska” lik, ”Stikkere”, HIPO:s med flera danska medlöpare på den icke-allierade sidan, framgår inte av nutidens danska källor.

Tredje vågen – de sex sista Mosquitos – skulle med ett undantag – dess Wing Commander, inte alls ”Bob” Kilpatrik – fälla sina bomber emot Fredriksbergs Allé – som var det tydligaste mål de alls kunde se – någon vidare ”målföljning” utom rent optiska sikten fanns inte.. Bob Kilpatrik, the last Carthaginian visste inte vem, vad eller vilka han fällde sina bomber mot, den dagen – och han landade på en flygbas i södra England, inte det Skottland han flugit ifrån samma morgon, 23 Mars 1945.

Han blev grundligt utfrågad vid genomgång efter genomgång efteråt, varför han och hans navigatör inte försökt landa vid exempelvis Carstairs, en flygbas som mycket riktigt ännu ligger i skottland.

Vid Franska skolan blev utfallet följande:

De største tab var derfor på Den Franske Skole (den katolske skole, Jeanne d’Arc Skolen), hvor 106 personer omkom henholdvis 86 børn, 10 nonner, 3 civile lærerinder, 1 voksen-elev, 2 fædre, 2 brandfolk og 2 frivillige hjælpere ifølge den seneste opgørelse i 2025.[3] 900 personer mistede deres hjem i kvarteret, hvor der bag skolen på Maglekildevej var optræk til fladebrand af den type, der kendtes fra London og tyske byer.

”Eldstorm” likt över Dresden, London eller Berlin, med andra ord. Mer än 900 hemlösa, och minst 231 döda.

I Iran, Minab, har man officiellt påstått sig kunna konstatera ett utfall om HÖGST 160 döda, varav flertalet var skolbarn.

Det råder INTE Världskrig i vår Värld ännu, och Midgårds dalar består – liksom mänskligheten i sig.

Detta är värt att påpeka, denna vårmånad.

Vi Hedningar befinner oss för vår del ännu ”på rätt sida av historien” – enligt vad vi råkar anse – för tillfället…

Snart nog får vi ändå höra eftervärldens eller omvärldens dom, för vi är säkra på att den kommer…

Intill sista dagen i sitt liv – i maj 1997 – var min egen far bergfast övertygad om det rätta i de allierades seger. Hans storasyster – äldst av tre barn – nämnde aldrig kriget, eftersom det knappt ingck i hennes föreställningsvärld, men hon blev sedermera sjuksköterska, och vårdade också sin man, Nils – som följt henne genom ett helt liv – ända fram till det bittra slut han fick, som nära nog totalförlamad, till följd av en stroke. Deras äldste son, Anders – som ännu lever – blev flygare vid F 10, Ängelholm bland annat. Som pilot flög han J 29 ”Flygande Tunnan” i dubbla ljudhastigheten – på 1950-1960 talen ägde ett annat Kungligt Flygvapen – det svenska den här gången – och förutom det, även J 35 ”Draken”, Sk 60 med flera på den tiden – fram till 1980-talet – förekommande typer.

Någon större håg till religion har han aldrig haft, men som Kompanichef i Hemvärnet skulle han under 1990-talet vara med om att spränga landningsbana 2 vid Barkåkra, samma bana där han själv landat, så många många gånger. Han fick Majors avsked, men skall ej sammanblandas med Cato Major eller Cato den Äldre, som vi först av alla nämnt i detta blogginlägg.

Det är för honom, och alla andra HEDNA MÄN vi skriver detta. Klentrogna som vi är, fortsätter vi söka efter sanningen – i det som är eller har varit.

Vi är inte några hjältar precis, inte flygaräss, utan högst ordinära, jordbundna varelser.

Vi förblir vår uppgift trogen, både nu och alltid, till sista andetaget.

 

 

 

 

 

Profilbild för Okänd

Ayatollahn är DÖD ! – Vi utlyser en tio dagars HEDNISK tacksägelse-fest

av

Som bekant har krig brutit ut mellan USA och dess allierade å ena sidan, samt förtryckar-regimen i Iran å den andra. I Sverige är det – betecknande nog – bara de fanatiska kvinnorna inom ”Feministiskt Initiativ” som tar Irans mullor i försvar. Den övriga Världen gläds helt säkert åt att den store skitstöveln Ayatollah Khameini har mött en hemsk och ovärdig död, orsakad av missiler. Med honom dog och dör ocksåen hel del av Irans militräa ledarskap.

Vi visar här en bild av hur framtiden kommer gestalta sig för alla Muslimer samt Irans folk, eftersom SÄRIMNER SNART TAR ÖVER och festen är ett faktum – mitt under Ramadan..

Kanhända är detta Hädelse, barnslig humor av det allra värsta slag, ja en nidbild och något som inte passar sig… Men sorgligt nog är även Loke och hans försök till lustigheter närvarande i Midgårds sorgedalar. Vi borde kanhända inte ha publicerat detta inlägg i alla fall, med tanke på våra vänner i främmande land, men nu tar vi en beräknad risk..

 

FLÄSK AKBAR GENAST NU SÖRRU !

Profilbild för Okänd

”I Fäders spår för Framtids segrar” (inlägg från 5 Mars 2023)

av

Vid slutet, står segern ! Och att kämpa i fäders spår för framtids segrar, är vad Vasaloppet går ut på. Mer än 16 000 svenskar har återigen hörsammat kallelsen från Fäderna. Vasaloppet har ingenting med Monoteism att göra, utan med Gustav Vasas återkomst och segertåg. Bildandet av det moderna Sverige, och en nations födelse.

Att delta här är Hedniskt !

Detta år behöver vi arrangemang som dessa mer än på mycket länge. Europa är i krig, och vi vet alla vad som händer i öster. Man försöker ”sälja på” oss billiga sanningar om ”klimatförändringar” men klimatet förändras alltid. På bronsåldern var det fem grader varmare än nu i Norden, men då kunde man överleva, om så bara med Bronsålderns teknik. Vasaloppet går inte på konstsnö i år – Det enda klimat som har förändrats i Världen i stort, är det politiska klimatet, liksom debattklimatet hemma i Sverige, med alla dess ”skjutningar”. SVT är som vanligt drivande bakom ett visst småpartis billiga propaganda, men trots ständigt Thunbergeri och annat, kan vi alla se hur vårt land fortfarande nått flera vintersportframgångar, just denna helg.

Somliga tror att det är en framgång enbart i det lilla. Det tror inte vi Hedningar, som vet vad en riktig vinter innebär – och vintern varar denna månad ut, oavsett om vi låter den tillhöra Gerd, Gnå eller Ull. Ännu en märkesdag passerad, ännu en skåra i en runstav, värd att minnas…

Profilbild för Okänd

”Något om Sigyn” – Inlägg från 2021-03-01

av

”Vid slutet står segern !”

(gammal sanning)

 

Föråret fortsätter, och normalt sett brukar det i de flesta delar av landet råda en töperiod, innan Vintern är över på allvar.  I Mälardalen har dock all snö redan smält, och den årstid som brukar vara helgad åt gudinnan Sigyn, Lokes trogna – eller kanske alltför trogna- hustru har i år blivit kortare än vanligt. Vid det här laget utgår jag ifrån, att alla känner till det ställe i Eddan, som beskriver hur Loke slutligen infångades av de övriga gudamakterna, och hur Lokes son Vale förvandlades till en varg, som slet sönder sin bror Narve. Med Narves tarmar bands så Loke, och Skade fäste en giftorm över hans ansikte, som ständigt sprutar etter. Så ligger han fången i det som Viktor Rydberg översatte till Glyngves dyhålor, en plats i det understa eller yttersta Hel, men som i Voluspá, strof 38 kallas ”Hveralunden” vilket man härlett till Hverr, eller kittel.

 

Lokes tillfångatagande, som den moderne amerikanske konstnären Sam Flegal tänkt sig det.

Oden och Tor ses binda Loke, medan Skade fäster upp giftormen och Sigyn ses gråtande i bakgrunden.

Där sitter sen Sigyn vid Lokes sida intill Ragnarök, då ju Loke skall falla för Heimdalls hand, och varje gång hon tömmer giftskålen vrider sig Loke i plågor, och det är det som människorna kallar vulkanutbrott och jordbävning, står det i den prosaiska Eddan. Först då blir Sigyn fri från sina plågor, och det är inte med gillande eller glädje som hon delar kvalen vid Lokes sida, vilket framgår av Völuspá. I amerikansk Asatro av idag, däremot, har Sigyn blivit hyllad som idealbilden av den ständigt lojala hustrun, och hon är där – som vi skall se – mycket mer omtalad än här hemma, vilket på sätt och vis är underligt, eftersom myterna ger en förhållandevis liten roll åt henne.

”Det kallas kärlekshatet, och det är av avgrunden” skrev en gång August Strindberg.  (Loke och Sigyn av Eduard von Gebhart, Estalnd 1892)

Hapt sá hon liggja /und Hveralundil /ægjarns líki /Loka áþękkjan/];þar sitr Sigyn/ þęygi of sínum/ veri vęl glýjuð./Vitud ér ęnn eða hvat? så står det i Voluspa – och i min översättning blir det:  ”Fjättrad såg hon ligga /under Hveralunden / en anskrämlig syn / lik den otäcke Loke./ Där sitter Sigyn / tigande och tyst / föga glad / Veten I än, eller vad ?”

”aegjarn” är något som är fult, anskrämligt, ”theygi” eller tigande, skall läsas samman med veri vęl glýjuð säger Finnur Jónsson, det isländska språkgeniet, och är alltså en negation. Sigyn har föga att glädjas över, där hon sitter vid Lokes sida, och hennes lojalitet blir illa lönad, fast hon är den barmhärtigaste och godaste av alla, den oreserverade, villkorslösa kärleken – för så har de flesta uppfattat henne. Loke kallas ”Sigyns armars börda” i Tjodolf av Hvins drapa ”Höstlång” och nog är han en börda för henne, alltid. Till gudarnas stora gille hos Ägir, Oegirsdrikkja, är ju Sigyn inte ens bjuden, medan Loke slår sig fram i salen – vilket beskrivs utförligt i dikten Lokasenna. Istället får hon sitta hemma och passa barnen, laga mat och sköta tvätt och hushåll – men aldrig någonsin hör vi eller ser vi omtalat, att hon får ett enda ord av tack.

Han bedrar henne också gång efter annan, också med Svadlifari, Asagårdbyggmästarens hingst, och som vi ser i Lokasenna är Lokes otrohetsaffärer och svek emot stackars Sigyn otaliga. Hon måste också ta hand om hans ohyggliga avföda, Hel, Midgårdsormen och Ulven Fenris, som Loke framfött genom röven i kvinnogestalt – och det kan knappast vara en syssla, som hon trivs med eller uppskattar. Sigyn får heller aldrig någonsin följa med på Lokes och Tors äventyr, eller de andra utfärder som Loke ständigt företar sig – hemma blir hon, och där får hon sitta, bäst hon gitter eller tål, tills Loke kommer hem igen – och då är han kanske mindre snäll vid henne, med tanke på vad vi vet om den eldfängde och trätgirige, ständigt uppbrusande Lokes natur – även om ingenting sägs i urkunderna om att han skulle vara en hustyrann, eller fysiskt misshandla henne – men psykisk misshandel, kan man faktiskt kalla det som Sigyn hela tiden utsätts för – inte minst nere i dödsriket, där hon ju till sist hamnar tillsammans med sin Loke.

 

Lokes avföda, som österrikaren Willy Pogany tänkte sig den vid 1900-talets början

Sigyns öde som den ständigt lojala, självuppoffrande hustrun är alltså i högsta grad dubbelbottnat, och kanske inte så förebildligt eller dyrkansvärt som en del skulle tro. Men ändå betyder hennes blotta namn ”Seger” – och inte alls ”segerrik flickvän” och andra dumheter vi kan läsa på Engelskspråkiga Wikipedia. Intressant nog tror sig också en del amerikaner och engelsmän ha hittat Sigyn i andra skaldekväden – det finns en passage i tredje strofen av Eilif Gudrunarsons ”Torsdrapa” som lyder:

Gǫrr varð í fǫr fyrri
farmr meinsvarra arma
sóknar hapts með svipti
sagna galdrs an Rǫgnir.
Och här skall vi hitta en syftning på Sigyn – ”Lasten (”Gorr”) var redo för färd / famnen Mensvåras armar / sökte hållas med att fara åstad (svipti är något som flyger, sveper iväg) och sade galdrar till Rogner (ett tillnamn på Oden, försåvitt det inte är Rungaren = Tor) Att översätta skaldepoesi kan vara vansinnigt svårt, och andra har menat att den här passagen syftar på Angerboda, Loke själv i kvinnogestalt, men översätter vi lite friare, skulle vi få: ”Loke (som är ”last” eller passagerare på Tors vagn) var redo för avfärd, han som vilat i den sorg-tyngdas armar (”svåra men” är ju vad Sigyn lider av) ivrigt ville han dra åstad, från hon som framsäger galder för Rognir.
Eilif Gudrunarsons kväde – som handlar om Tors och Lokes resa till Geirröd – skulle alltså innehålla en avskeds-scen, där Loke är ivrig att resa bort från sin hustru, som i det här fallet skulle ha andra färdigheter än att bara ta hand om hushållet – det sägs ju rent ut att hon kan ”framsäga galdrar till makterna” också.
Sigyn som hon säg ut i ett av mina hedniska kalender-projekt, 2015 – fotot togs i en järnvägstunnel djupt under Stockholm, med en ficklampa som enda belysning – på gränsen vad kameran klarade av..
En del har till och med gått så långt, att de tror att Sigyn skulle vara Odens egen dotter, eftersom ett enstaka heite eller ett binamn på Oden är ”Sigrfadthir” eller ”Segerfader” och att hon därför lärt sig galdrar av honom – Sigyn skulle då vara trollkunnig – men detta är onekligen att koka soppa på en spik, eller att göra en hel höna av en enstaka fjäder.
En sak kan vi i alla fall vara säkra på, och det är att Sigyn räknas som en av Asynjorna (uttalas as-ynja – dvs ”asars glädje” eller lust – inte alls ”asyn-ja” med helt fel betoning) eftersom det uttryckligen står i Eddan. Hon är alltså verkligen en gudinna, och inte av jättesläkt. Att hon också varit en realitet, och att människor verkligen trott på henne – eller åtminstone att berättelserna om Sigyn och Loke varit vida spridda – kan man se på Gosforth-korset från England – där finns Sigyn med, sittande vid Lokes sida – och redan kring år 950 var alltså Sigyn en välkänd gestalt också i England, inte bara på Island eller bland Nordborna.

Man kan också fråga vad just Skade, vinterns och jaktens gudinna haft emot just Sigyn. Visserligen hämnas hon främst på Loke för sin far Tjatses skull (Loke dödade honom, som alla vet) när hon hänger upp giftormen framför hans ansikte, men Sigyn kommer ju att lida lika mycket, när hon i evigheter måste fånga ormettret i sin skål, och så springa och tömma ut det jämnt och ständigt – många har sett en motsättning mellan Skade, som ju skilde sig från Njord, och Sigyn, som vägrar att skilja sig, även om hon fått den uslaste mannen i hela universum till make.

Jag har själv spekulerat i om Skade, ur sitt eget perspektiv, ser Sigyn som en förräderska gentemot de andra gudinnorna, eller tanken på fria och självständiga gudinnor överhuvudtaget – och därför hatar henne intensivt, eftersom Sigyn inte ”väljer rätt sida” och gör slut med en man, som bara svikit, lurat och bedragit henne under en halv evighet.Sigyn å sin sida tycker förmodligen att människor av Skades sort är grymma och hjärtlösa, och inte förstår vad medlidande är. Kanhända uppfattar Sigyn Loke som sjuk, och inte längre ansvarig för sina handlingar – och därför tycker hon synd om honom, och beslutar sig för att dela hans öde. Man överger ju inte gärna en sjuk människa, för den sjuke kan inte ställas till svars för sin egen sjukdom.

Nils Möllerbergs ”Sigyn” från 1940 finns utställd i Lund, på Gärdet i Stockholm och i stora salen till Östersunds länsbibliotek. Nyligen sålde auktionsfirman Bukowskis ett exemplar av statyn för 200 000 kronor – och den tillhör ett av Sveriges mest reproducerade och kopierade konstverk – vilket bevisar Sigyns popularitet…

Onekligen har historien om Sigyn och Loke fascinerat och fängslat många konstnärer under årens lopp. Redan Mårten Eskil Winge – som gjorde ”Thors strid med jättarna” (1872) som fortfarande finns utställd på Nationalmuseum, gjorde också sin version av Sigyn och Loke anno 1863.  Den blev också flitigt omskriven i dåtida recensioner, som i utdrag lyder såhär:

Man kan väl tycka, att det onda icke borde vara representeradt inom gudarnes verld, att här endast borde finnas idel fullkomlighet. Men denna fullkomlighetens verld har ännu ingen mensklig tanke förmått tänka sig. — — Hvad under då, att en hednisk religion, som ock i grunden är en natur-religion — och som är djupt medveten af den menskliga ofullkomligheten — får in Loke bland Asarne?— — En fläkt af Thors ljungande hammare genomgår Winges alla kompositioner. »Men», säger den ofvan antydde minnestecknaren, »det är ej kraften blott: den mera milda skönheten saknar han ej heller, hvarom de hänförande dragen i Krakas intagande och ädla ansigte, liksom uttrycket af qvinlig uppoffring och deltagande hos den sörjande Sigyn, lemna ett ojäfaktigt vittnesbörd.»

Nuförtiden används Sigyn för att sälja alltifrån handdukshängare till golvbrunnar och örhängen. Ett antal fartyg har också fått namn av henne under årens lopp, bland annat det så kända fraktfartyget för utbränt kärnbränsle – en klar anspelning på Sigyns giftskål – men själv undrar jag vad muslimer i Sverige skulle tycka om någon sålde ”Hundkopplet Mohammed” eller hur de kristna skulle tjuta av hat, ifall Ikea marknadsförde TV-soffan ”Herrejesus”. Om sådan marknadsföring framstår som mindre stilfull, då skall man i konsekvens därmed inte heller förakta Sigyn eller Asatrons gudamakter, och faktiskt uppföra sig respektfullt också emot henne, och inte kursa bort golvbrunnar i Sigyns namn, till exempel..

Sigyn i Östersunds länsbibliotek, respektfyllt och vackert framställd…

Det finns dock andra populära myter som kan ha med Sigyn att göra, snarare än de amerikanska fantasierna om Sigyn som Odens dotter, och kunnig i galder. Allt sådant verkar en aning hämtat ifrån ”Marvels Universum” där ju Loke – och även hans hustru – på sista tiden fått en alldeles för stor roll.  Hollywood har gjort om berättelsen om Loke och hans hustru till en förfärligt sötsliskig historia, där Loke får framstå som en mörklagd gentleman och Sigyn som ett romantiskt våp, vilket hon nog aldrig varit. Det är att förenkla deras förhållande alldeles för mycket, om vi tar bort sagans mörka bottnar, eller det dubbelbottnade i Sigyns lidande, och Lokes natur – Sigyns självuppoffring är kanske hedersam, men inte odelat av godo – hon slösar onekligen de gåvor hon har på alldeles fel människa, eller – gudamakt

Modern Manga-bild av Sigyn – som gör henne till en sliskig sötnos…

I förbigående kan det nämnas att 234 kvinnor i Sverige heter Sigyn enligt SCB, men nu finns även varianterna Signe (som också betyder Seger) och Signild, av Sig och Hild, alltså ”Seger i Strid”, och med 311 Signild och 8 954 Signe i Sverige, kan vi räkna med 9499 kvinnor som högst reellt har något med Sigyn att göra.  Bärerskor av namnet Signe hade för några år sedan en medelålder av 70-75 år, eftersom namnet var mycket populärt vid 1900-talets början, men som ofta är fallet så dröjer det ibland två generationer, innan man tar upp namnet igen – och nu är medelåldern för de som heter Signe 25 år – medan Sigyn och Signild väntar på en generationsväxling.

Signe förekommer också i folksagan om Hagbard eller Habor och Signe, som är spridd i skillingtryck och visor från 1600-1700 talet, men som ytterst går tillbaka på en passage i Völsungasagan. Habor, eller Hagbard – vars namn tydligt påminner om Harbard – ett tillnamn eller Heite för Oden – namnet betyder ”han med hårigt skägg” är en kungason från Norge, som älskar den sköna Signe, enligt Saxo Gramatticus dotter till kung Siggeir (”segerspjut”) av Halland. Men – när Siggeir på inrådan av en av Signes tärnor förbjuder dem att träffas, förkläder Habor sig till en kvinna (som Loke brukar göra) fast han blir inom kort fasttagen och straffad (likt Loke) och bunden med ett av Signes gyllene hårstrån, som han inte vill slita sönder (jämför när Loke blir bunden med sonen Narves tarmar). Han hänger nu upp sin röda kappa i galgen, där han snart skall hängas (Loke är en eldgud, och tänks ofta klädd i rött) men när Signe på avstånd ser detta från sin jungfrubur, tror hon att Habor redan är död och går frivilligt i döden genom att bränna sig inne (jämför Sigyns frivilliga offer) och de två älskande förenas i dödsriket Hel, där de sedan får leva tillsammans (likt Sigyn och Loke !) Habor dör nöjd, sedan han fått ett bevis på Signes obrottsliga trohet, ”Treue bis an der Tod” vilket är vad Asatron också handlar om..

Redan 1968 gjordes ”Habor och Signild” om till isländsk spelfilm i Ingmar Bergmans anda, avsedd för utlands-marknaden. Den blev ingen större succé..

Alla dessa likheter verkar vara mer än bara ”tillfälliga sammanträffanden” även om vi inte kan bevisa, att Saxos berättelse går tillbaka på myten om Sigyn och Loke från början. I Halland finns det dock lokalpatrioter från Asige med omnejd, som hävdar att det var just där Asarna slog sig ned, ungefär som lokalpatriotiska Blekingar hävdar att Asarum skulle vara gudarnas hemvist. I Halland finns det faktiskt ett fornminne vid namn ”Hagbards flisor” och detta ställe skulle vara just den plats, där sagan utspelats och Hagbard skulle ha blivit hängd – Loke ligger ju utsträckt över tre vassa stenar enligt Eddan – och en tredje sten i närheten, har lustigt nog ett labyrint-mönster – angående detta med vårens riter. Sentida Hallänningar har faktiskt gjort bygdespel av Habor och Signild, och vi kan mycket väl tänka oss, att man uppförde liknande skådespel om Sigyn och Lokes tragiska öde i forntiden också..

Också i trakten av Västervik lär det finnas ett ”Signildsberg” men en ännu mer berömd plats med det namnet ligger mitt emot Sigtuna, där också Habor slätt finns att beskåda – och enligt Snorre Sturlasson bosatte sig faktiskt Oden först mitt emot Sigtuna i Svea Rike, när han var människa och som konung regerade över just Svearna.. Man vet, att det finns en tingshög och en stor gård från Bronsåldern på platsen – med en forntida hamn – och långt innan det kristna Sigtuna grundades, fanns faktiskt Signildsberg och Forn-Sigtuna.

Om Sigyn verkligen dyrkats där, vet vi förstås inte, men om man idag skall ha en kultplats, uppkallad just efter henne, står sig ingen annan plats i hela världen lika bra i konkurrensen, och om amerikanerna nu har rätt i att Sigyn  ursprungligen kan ha tänkts som Odens dotter, bortgift med Loke (de två hade ju ingått fostbrödralag i forntiden, säger Loke själv i Lokasenna) så faller sig kopplingen till Oden, som hela tiden dyker upp i Hagbard-Signe-Sägnen helt naturligt..

Signildsbergs kungsgård ligger idag på privat mark, och har aldrig blivit fullständigt utgrävd, men man vet att platsen var i bruk från bronsåldern till ungefär 900 ek…

I dagens USA, där kulten av Sigyn antagit närmast översvallande proportioner – både i form av new age och mer traditionella tolkningar som överensstämmer med Asatron, har en intelligent bedömare faktiskt hittat saker, som kan vara värt att påminna oss om, när det gäller Sigyns roll som gudinna. Vale nämns bara som Sigyns (och Lokes) son vid ett enda tillfälle – nämligen i Gylfaginning, eller den poetiska Eddan – annars är alltid Vale hämndens gud, Balders Hämnare, och ”Rind föder Vale i Västersalar” heter det ju i Voluspá, medan Oden alltså är Vales riktige far – han avlade ju honom med Rind, bara för att en hämnare skulle födas åt Balder, och i Vales gestalt har några också sett månskäran, som återkommer ”en natt gammal”.

En suddigare och blond Sigyn med rädsla och ångest i ögonen, som hon såg ut i ett annat kalender-projekt 2017… (Hedniska Tankar copyright)

Hur ska vi förklara denna självmotsägelse ? Att Vale är med vid Lokes fängslande kan vi förstå, med tanke på att Loke ju också bar skuld till Balders död, och att han som hämnare tillfälligt får förvandlas till en varg och slita sönder Narve – Sigyns och Lokes ende riktige son – kan vi också anta som logiskt, givet att de övriga gudarna vill straffa Loke. Men – hur kan Vale samtidigt vara son till både Loke och Oden ? Det låter motsägelsefullt, men motsägelsen är bara skenbar – och inte alls någon ”felskrift” i Edda-manuskripten. Tänker vi efter kring hur det Hedniska samhället var beskaffat, inser vi till slut kanske varför, och löser gåtan. Jag har redan sagt, att det i Eddan klart och tydligt står, att Oden och Loke en gång var bröder, vilket också Frigg, Odens hustru får erkänna i Lokasenna. I forntiden fanns en sedvänja, kallad ”Fostri” – kungen Håkon Adalsteinsfostri fick sitt namn av den, eftersom han fostrades hos kung Ethelstan eller Adalsten i England – stormän, kungar och tydligen också gudar kunde lämna bort sina barn till andra potentater i främmande land, för att de skulle lära sig goda seder, och se hur det gick till i den övriga Världen – vi talar fortfarande om ”fosterbarn” som term i Norden, och nämner sällan det latinska begreppet ”adoptioner” även om det är samma sak.

Vi vet också att Sigyn redan var fostermor åt Hel, Midgårdsormen och själve Fenris, ehuru ytterst motvilligt, eftersom det nog innebar en stor börda för henne – så på det sättet kan vi förklara, hur hon också kunde vara Vales mor, och hur Loke kunde se Vale som sin egen son – vilket inte vore möjligt annars – och Rind, som födde Vale, var ju också enligt Voluspá en ytterst motvillig mor, son inte ville veta av Vales existens – men Sigyns stora kärlek och aldrig sinande självuppoffring räckte till för honom med.

En del har tagit fasta på Sigyns skål, och nämnt det faktum att Agni – hinduernas eldgud, och därför en motsvarighet till Loke – har en hustru benämnd Svaha – vars namn kommer av samma indoeuropeiska rot, som Sigyn – men det kan också betyda ”dryckesoffer” vilket svarar emot Sigyns roll – hon är ju skålbärerskan framför andra – och i Norden har det också förekommit en rit vid namn ”Eldborgs skål” fast ingen numera vet, vem ”Eldborg” i så fall var.  

Om ”Eldborg” – alltså hon som är ett skydd för elden, är en symbol för vattnet, och Sigyn är vatten i motsats till den eldige Loke, så finns det faktiskt en stor logik i detta – och för övrigt kan man se att vid Segerblot (Sigyns namn betyder ju fortfarande Seger) som skulle firas vid Vårdagjämningen, innehöll just ”skålar” enligt Håkon Jarls saga i Heimskringla – jarlen skulle offra mjöd och goda drycker i elden, och ångan från blotet skulle stiga upp till gudarna… Nuförtiden kan vi offra brännvin och ren sprit istället, vilket sannerligen är ett skadligt ormaetter, och det brinner med ljusan låga..

Sigyn är uppenbarligen en svårt undervärderad och förbisedd gudinna, vars ålder och betydelse är större än vi vanligen förstår. 

Hennes blotta namn betyder seger – men när segrar hon egentligen ? Det är ju först efter Ragnarök som hon äntligen blir fri ifrån Loke, och slipper lös ur sitt hårda och orättvisa fängelse. Hennes seger ligger i själva tålamodet, uthålligheten – förmågan att uthärda och vänta – och särskilt detta Covid-år, 2021, behöver vi verkligen både medlidande, kärlek med våra närmaste och just uthållighet – och det är vad Sigyn står för, mer än andra – och kan lära oss.

Årets Segerblot och Vårdagjämning tillhör rättvist henne, som alla år – men särskilt det här året.

En fråga jag ofta ställt mig, är vad som händer med Freja i Ragnarök. Vi vet att även hon har sina Einherjar, men ingenstans, varesig i Voluspá eller någon annanstans i Eddan, står det att Freja överlever Ragnaröksslaget, där hon kanske faller för Hyrrokkins hand, eller i kamp mot de andra jättinnorna. Sigyn däremot blir ensam kvar, för vi vet att Loke och Heimdal i tidens fullbordan kommer att dräpa varandra.

Sigyn och Freja är också varandras raka motsatser, för där Frejas kärlek är mer eller mindre sexuell, har Sigyns kärlek bara medlidandet och människokärleken i allmänhet som huvudkomponenter – och Sigyns kärlek vinner i längden, och segrar till sist över allt det andra, som mest har med passioner och lust att göra. Så kan man också se det – och i nästa värld, den tillkommande Världen efter Ragnarök, tar Sigyn antagligen Frejas plats, på samma sätt som gudarnas söner och döttrar tar vid efter dem själva..

”Vid slutet, står segern…”

Profilbild för Okänd

Internationella Isbjörnsdagen, 2026

av

Bilden ovan är AI-genererad och visar inga riktiga björnar

 

Idag är det Internationella Isbjörnsdagen, ett arrangemang ”Hedniska Tankar” skrivit om redan på 1990-talet, och som våra Spansktalande vänner i den Asatrogna Världen ville göra oss uppmärksamma på, redan den 19 Februari i år. – med den AI genererade bild ni ser ovan – som kanske mest ser ut som reklam för något Meixkanskt ölmärke.  Organisationen ”Polar Bears International” bildades redan 1994, och har firat dagen ända sedan dess. I Sverige firades dagen till en början av seriösa Naturvårdsorganisationer som Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen – men numera är den skäligen bortglömd i vårt land, och har drunknat i det Media-skval och den Miljö-alarmism som ”De Galna Gretorna” och den Gröna Extremvänstern sprider omkring sig.

Isbjörnen – Ursus Maritimus eller ”Havsbjörnen” på latin – som dock inte bör kallas ”Sjöbjörn” eftersom det på svenska och andra Nordiska språk redan finns ett sälsläkte med det namnet – är en mycket ung djurart, som funnits i högst 150 000 år – vilket genetiskt sett är nästan ingenting. De äldsta fossil av arten som hittas är ett 120 000 år gammalt käkben – och fler spår finns inte – på land…

Kring den 29 Januari i år publicerade SVT den nyheten, att Norska forskare undersökt cirka 700 isbjörnar på Svalbard, mellan 1992 och 2019, alltså i 27 år – eller ungefär så länge som en genomsnittlig isbjörn kan tänkas leva, även om den förstås kan klara sig under betydligt längre tid än så – i det vilda. I djurparker och fångenskap dör den betydligt snabbare, eftersom just Isbjörnar visat sig behöva mycket stora ytor att röra sig på. Ändå visar forskningen ”paradoxalt” nog hur snabbt Isbjörnar på land anpassar sig, och blivit fetare – inte magrare – de sista 20 åren. Förklaringen kan vara, att björnarna äter kadaver från Valross – som det funnits gott om – eftersom de alltid ätit vad de kommit över, människor inbegripet – det har cirkulerat youtube-klipp på hur Isbjörnar släpa ut gamla madrasser från allehanda ryska forskningsstationer och hur björnarna också börjat äta bitar av skumgummit i dem, i tron att det skulle vara sälspäck. Vi ska akta oss för att ”förmänskliga” isbjörnen som art – för som alla större vilda rovdjur går den inte att lita på.

Precis som hund-djurens och kattdjurens genom är björn-genomet mycket lättpåverkbart, och om vi räknar Neanderthalare som en underart till vår egen – alltså Homo Sapiens Neanderthaliensis till skillnad från oss Homo Sapiens Sapiens, och inte Homo App-iens, en självfördummad variant av släktet Homo som blir alltmer spridd nuförtiden, så borde vi egentligen se alla Isbjörnar i Världen som en underart till Ursus Arctos, den vanliga brunbjörnen – med Svartbjörns- och Grizzlyvarianter, inklusive Kamchatkabjörnen…

 

Nya Genetiska studier från 2022 och framåt – som inte bara baseras på Mitokondiellt DNA – visar att Björnarnas utvecklingshistoria är annorlunda än man trodde 2003…

 

Och frågan kan då ställas – om man vill bevara Vita Björnar – varför inte då också bevara Vita Människor, eller den Kaukausoida rasgruppen – för det finns faktiskt en sådan – inklusive en Nordisk rastyp – som i mycket baseras på Neanderthalare och Denisovaner… Den Danske genetikern Eske Willerslev och även den svenske forskaren Svante Pääbo har bevisat allt detta, bortom alla rimliga tvivel. Nutida Nordbor – utan främmande inblandning – är faktiskt en av de äldsta, oförändrade människoraserna överhuvudtaget – och om vi vill bevara Isbjörnens sanna natur, eller om vi tycker att Inuiter – före detta kallade ”Eskimåer” och Aboriginer i Australien skall kunna fortleva oförändrade – så varför inte också oss själva.. ?   Ni vet väl att ordet ”Svear” kommer av genitiv-formen ”s-vium” som betyder just ”oss själva”… we  the people…

 

Verkligt foto av Isbjörn från Svalbard. Bildkälla: Anders Andersson, Sveriges Radio

 

Det är allmänt känt att Brunbjörnar och Isbjörnar kan korsas, och beblanda sig med varandra. ”Pizzleys” eller korsningar mellan Isbjörn och Grizzly har också observerats i stort antal i Canada, och förekommer numera även i tyska djurparker.  Isbjörnens överlevnadsproblem beror inte bara på Koldioxidutsläpp, utan på att dess livsmiljö påverkas av fientliga människomassor och människokulturer – Precis som vår Nordiska Livsmiljö. Det är också allmänt känt, att Afrikaner och människor från Mellanöstern har mycket mindre andel Denisovanska eller Neanderthal.markörer i sin arvsmassa, och om nu Isbjörnen är ”Maritim” så är vi Nordbor det också. Våra förfäders Asatrogna kultur var cirkumpolär – liksom de cirkumpolära vita björnarna… Vi på Hedniska Tankar lägger INGA VÄRDERINGAR i detta – vi säger bara som det är… Är den ena arten värd att bevara, så är väl den andra lika bra – man lär ju ut i alla skolor att alla kulturer är likvärdiga – och att alla djurarter är nödvändiga för att hålla den globala ekologin stabil…

Den som tror eller vet något annat bland våra läsare, kan få komma med motbevis

 

Om Isbjörnen är ”Maritim” så var den kultur som skapade Asatron också Maritim.. en gång fanns också Helluland, Markland och Vinland

 

Världens mest berömda isbjörn måste onekligen vara ”Isbjörnen Knut”, avliden 2011 på Berlins Zoo och numera uppstoppad på Museum für Naturkunde i samma stad, där jag själv sett honom – stilenligt utställd tillsammans med gorillan ”Bobby” som dog under Andra Världskrigets slutskede, en annan given publikfavorit – åtminstone för Berlin-borna. Till och med i döden stöder han inte bara forskningen, utan gläder gamla som unga – för ”Berlin” har som ”björnarnas stad” alltid hållit sig med björnar – Eisbären Berlin är det lokala hockeylaget, Märkisches Museum eller Stadsmuséet hade redan på 1800-talet en stor anläggning med brunbjörnar, och trots sin tragiska levnad – Knut dog av hjärnhinneinflammation vid fyra års ålder – ett bevis av många på att det knappt går att föda upp isbjörnar i stadsmiljö – så var spekulationerna många under Knuts fem-åriga tillvaro – dog björnen månne av Thallium-förgiftning ? Hans skötare Thomas Dörflein dog vid 44 års ålder av en hjärtattack – ingen av dem klarade av press och media i längden...De levde tillsammans, björn och människa – men finns de någonstans nu, så är det nog hos Skade, vinterns gudinna i Ydalarna, där Idegran gror och växer, liksom hos hennes bror, den skidande guden Ull eller Ullr..

 

Isbjörnen Knut – som fick ett tragiskt slut

Också i Sverige har liknande saker förekommit. Isbjörnar i fångenskap eller traditionella ”Zoon” är mycket sällsynta här, och man vet sedan länge, att det gäller att hålla björnarna ständigt sysselsatta och stimulera deras intellekt – för en vuxen isbjörn kan till skillnad från brunbjörnen gå eller simma upp emot 80-90 km per dag – rörelsebehovet är enormt, och rör den sig inte, blir den lätt sjuk eller uttråkad. ”Orsa Björnpark” – numera stängd och nedlagd sedan 2022 – råkade år 2017 ut för en dödsolycka, där en 18-19 årig björnskötare skulle gå in i ett hägn med en barnfamilj – speciellt inbjuden – men två (inte en, som det felaktigt har hävdats) brunbjörnar i yngre ålder hade tillsammans grävt ett litet hål under ett stängsel – och överföll skötaren – i vad som helt klart var ett planerat bakhåll.. Efter det gick allt nedåt för Rovdjursparken. Själv besökte jag den 2016, och såg ganska märkvärdiga saker, rörande brunbjörnar i den parken.

 

I ett mycket litet hägn alldeles norr om WC-bygnaderna och det gula ”I” (för information) som syns mitt på kartan ovan, fanns en mycket liten damm, som ni ser. Där fanns en större björnhanne som ”låg på rov” med en älgskonk – brunbjörnar kan både fälla älgar eller äta självdött vilt vid myrmarker, sjöar och liknande, släpa iväg med köttet långa sträckor – någon kilometer om så krävs – och sedan bara ligga stilla och äta, sova och bevaka maten så länge festen varar. Kommer då någon kråkfågel, vargar eller någon annan varelse i närheten, attackerar björnen efter bästa förmåga, och driver bort dem. Detta är ett helt naturligt beteende för alla björnar, och isbjörnen gör likadant, då det gäller säl, valross eller vad som helst… Men dumt nog hade man placerat en mycket liten och svag björnhona – troligen en fjolårsunge – intill den större hannen, och hon vågade av naturliga orsaker inte gå nära honom, utan var hänvisad till en 30 -40 cm smal gång, på den lilla dammens norra sida, som vette upp emot det berg, som dominerade hela den norra delen av parken. Björnhonan tryckte sig mot stängslet – vanligt Gunnebo-stängsel av svenskt fabrikat – och hade vandrat fram och tillbaka, fram och tillbaka på sin sida av dammen, tills att marken slitits upp. Konstigt då att vissa björnar till slut gräver sig ut, letar efter rötter – Skansens brunbjörnar gör likadant – eller allt som går att äta eller framstår som ”intressant” för en hungrig björn ??  Människor i fångenskap är ännu bättre på att planera sina flyktförsök – av sociala och mentala skäl, då Homo Sapiens var. Sapiens är en intelligentare djurart än just Ursus Arctos, eller en vanlig brunbjörn.

Av Isbjörnarna i ”Orsa Rovdjurspark” år 2022 – de var ursprungligen fler än fyra till antalet – dog minst en unge, kallad Micki – av hjärtfel, när den skulle omplaceras till en djurpark i Suffolk, England, kallad ”Jimmy’s farm”. Modern, kallad Ewa – överlevde – och lär befinna sig väl ännu – för så skrev Mora Tidning för tre år sen. Så går det till i Isbjörnarnas Värld – man kan inte omplacera dem, för då dör de oftast – och så är det även i människornas samhällen.

”Multi-sjuka”, Multi-handikappade personer från tredje världens länder klarar sig inte såvärst bra i Sverige eller Norden heller, och  det är vansinne att tro att det skulle kunna gå att ”bota dem” eftersom ”vi har så bra sjukvård”.  Självfallet finns det – för björnar eller människor – gränser för hur liten eller stor en population av individer ens kan bli – och rörande vissa sydliga kulturer på vår Jord, som vägrar att anpassa sig – finns det stor risk att de konkurrerar ut hittills friska och livsdugliga populationer här i norr..

Så förhåller det sig – och detta är fakta – inom överskådlig tid.

 

 

Naturvårdsverket, NRV uppskattade år 2023 att det skulle finnas 2448 brunbjörnar (eller cirka 2 080 – 2 823 av dessa djur) i Sverige. Ändå bestämde man år 2025 att man skulle jaga och avliva så många som 465 av dem – och förutom 2 stycken björnar som lär ha undkommit den hårt reglerade jakten i alla Norrlands-län – samt ett okänt antal som dog av kriminellas tjuvjakt, viltolyckor osv – så betyder det att man raderat ut ca 19-20 % av dem – på ett enda år !

Föreställ er nu, att man kunde göra samma sak med människo-populationen i det här landet. Det skulle innebära, att befolkningen – som ökat främst pga en explosionsartad invandring under tidigt 2000-tal – återställdes från ca 10,6 miljoner till ca 8,48 miljoner invånare – vilket var den ”vanliga” befolknings-siffran under 1980-talet – vilket var ett ganska ”hållbart” värde. 

Vi hoppas att ni läsare och läsarinnor som envisas med att rösta på Miljöpartiet och ”De galna Gretorna” i höstens Riksdagsval för noggranna anteckningar, även om vi såklart inte förespråkar såhär pass våldsamma metoder emot diverse djur – eller människor. Å andra sidan – med den utbredda kriminalitet som nu finns i dagens Sverige, samt Världsläget i allmänhet, 2026 – finns en viss risk, att det blir en alldeles för stor ”avskjutning” på människor här också… Man kan inte helt bortse från riskerna..

 

”Dessa Djävla Amatör-Skyttar och ”Skjutningar” säger Björn, 28…

I Nordisk folktro och i folksagor var också Isbjörnen tidigt känd. ”Kvitabjörn Kung Vallemon” är en Norsk och Isländsk folksaga, som också finns i svenska varianter – liksom den Isländska Historie-sagan om Audun med Isbjörnen, en fullt historisk Islänning som tog med sig en Isbjörn till Norge ombord på sin Knarr eller Handels-skepp på den Norske Harald Hårdrådes tid, och som rätt upp i ansiktet på Hårdråde sa att han hellre ville ge björnen till Kung Sven i Danmark – vilket Hårdråde tillät – eftersom han visst inte tyckte illa vara, när Audun sa att Danernas Kung var en mera framstående man med ett större välde – vilket Harald Hårdråde visste vara sanning – han var inte ”woke” nämligen – utan vis nog att acceptera rena fakta..

 

Auðunar þáttur vestfirska (Audun västfjordings saga) har förbarnsligats och trivialiserats av  moderna författare. Den handlade om en fullt historisk handel med Isbjörnar, inte bara deras skinn osv…

På Towern i London lär det – enligt Engelsmännen – funnits ett rysligt spöke till Isbjörn, som efter sin död under Vikingatid eller tidig medeltid gått runt och spökat i lokalerna, och så sent som på 1900-talet har London-bor på fullt allvar tyckt sig se denna andliga björn – eller hur man nu ska benämna den… Björnen kanske inte är från 1200-talet och Henrik III:s regering, utan går tillbaka på mycket äldre björnar – Kung Harald Blåtand jagade med Vit Grönlandsfalk på sin tid – vilket inte ens Påven i Rom eller Tyskromerske Kejsaren kunde ståta med – så Isbjörnen var populär i Europa som symbol för det fria och starka Norden – redan då..

 

Kvitebjörn Kong Vallemon är ingen Konst-saga från 1800-talet, utan en autentisk folksaga från Norra Norge – där isbjörnar även kunde driva i land från Svalbard under hårda vintrar…

Att män kunde gå ”i björnhamn” och bli Bärsärkar är också väl känt – och jag själv – som skriver detta – träffade en gång i Sandefjord på 1990-talet en man, benämnd Vitebjörn – som var en god kämpe och levde upp till sitt namn, ty han var en sann son av Norge och försvarade väl de sina, när så behövdes – men annars fridsam till sin natur och sitt sätt – och försedd med en väldig, vit hårman – men skägglös, eftersom han då för tiden bara var några och tjugo.

Den såkallade ”Andebjörnen” eller ”Spirit Bear” – för vetenskapen känd som ”Kermod-Björn” är en variant av Svartbjörn – som dock INTE är en albino – likt de berömda svenska Vita Älgar – som setts i Värmland, Jämtland och på andra håll. Dock är denna variant – som visar hur Isbjörnen kanhända kom till – en del zoologer anser att dess svarta hud – som den bär under den vita pälsen, och som är till för att fånga solstrålning – som pälsen släpper igenom, helt naturligt – är ett drag från dess vanliga björnförfäder. Också brunbjörnen har – under sin tunna vita underpäls – en mörk hud.

”Andebjörnen” dyrkas som en övernaturlig varelse av de Infödda folken på Aleuterna och i Alaska – men den är ingen Grizzly, och inte ”andligare” än djur är annars…

Björn och Människa har nästan alltid setts som närstående väsen av Nordborna – och förresten alla cirkumpolärt levande folk, inklusive Ainus i Japan, Samer, Samojeder, Tjuktcher och många, många andra.

 

Bildväven ”Frierne” av Axel Munthe från tidigt 1900-tal är från en annan Folksaga. Tre blonda människodöttrar fick en gång besök av tre Friare som ”gått i björn” och gav upphov till hela släkten och ätter..

 

Om vi nu – i vår moderna tid – anser att Isbjörnar med rätta skall bevaras och få ha sitt sätt att leva, frodas, fortplanta sig och existera i orubbat bo – Varför gäller inte detta också den Nordiska Människan, som rimligt sett borde ha fler rättigheter – eller hur kära ”Djur-rätts-filosofer” och Miljöpartister... Om naturen ska vara ”hållbar” enligt ert sätt att se – vore inte Sverige och Norden vara värda att bevara i hållbart skick också – och om Mr Trump inte borde köpa Grönland, där Isbjörnar förvisso bor – Borde inte Norden också vara fritt – i framtiden… Vår allians med Väst och NATO är nödvändig, men det kommer en dag när Imperierna faller.

Vårt folk, däremot – skall som björnen lära sig leva och överleva. Vi väntar den vår och det Segerblot, som ändå alltid kommer. VID SLUTET STÅR SEGERN !!

 

NATO står på Björnens sida – för där markstyrkor övar, och där bara vidder av is finns – utan civila fartyg och gruvor – mår björnarna bra, och står under skydd emot rovjägare…

Mr Trump däremot, gör bara saken värre – Han är lika FALSK som någonsin ”Exctinction Rebellion”, ”Aurora” eller GALNA GRETA !!

Profilbild för Okänd

Den svenska husmanskostens Dag, 2026

av

Idag är den Svenska Husmanskostens dag, vilket flera av våra följare har uppmärksammat. I morgon är en TORS DAG då det är tradition att äta ärtsoppa med fläsk, liksom Tor själv äter gröt och sill till frukost, enligt Eddakvädet Harbadsljod – och detta borde vara allmängods bland alla Asatroende. Snart är det också dags för Ramadan, men Ramadan har aldrig, aldrig någonsin varit en svensk tradition, och har inte det minsta med svensk kultur att göra, trots alla lögnerna och fake news som hela tiden publiceras i våra media, bara för att trycka ned oss etniska svenskar i ännu en Monoteistisk villfarelse.

 

Kristendomens fasta – som snart börjar – vi är i Fastlagen – finns inte föreskriven i Bibeln, men utgör ett lån från Hedniska Kulturer i Norra Europa. Efter Disablotet till Disernas ära – som skall hållas Första Fullmånen i Februari och INTE i Mars (som en del samfund numera dessvärre felaktigt tror) var det vanligen ont om mat såhär års, och förråden från hösten tröt, vilket kunde innebära svält, särskilt om skörden varit dålig föregående år. Det är förklaringen till att fastan alls infördes, och det var alltså inte alls några kristna, som kom på detta bruk eller ens fastlagsbullarna, numera kallade Semlor.

All forskning visar också, att alla som äter ÄRTSOPPA MED FLÄSK är mindre benägna att spränga sig själva eller oskyldiga medmänniskor i luften, eller tro på dumma,Totalitära läror från Mellersta Österns ofruktbara öknar, där inget kan leva och växa, utom ren fanatism.

 

Med SÄRIMNER för SEGER – NED MED MONOTEISMEN – bekämpa den med alla fredliga medel !!

Profilbild för Okänd

Titeln Messias (den smorde) och högtiden Hanukkah kommer från det forna Egypten

av

Nu över till ett inlägg från Javad Mofrad, den fjärde medlemen från Hedniska Tankars redaktion:

De sju heliga oljorna i Ra-Horakhty eller Horus-firandet är ursprunget till sju-nio ljusen i ljusstaken Menora som används för att fira Hanukkah på ungefär samma dagar varje år, kring 21- 25 december.

Det var vid vintersolståndet som det nya året började eller invigdes i det gamla Egypten, och då firade man i 12 dagar.  (Alldeles som Jultolften hos de gamla Nordborna – reds anmärkning) Myten om Judas Mackabeus och Judas, Marias och Josefs son, med smeknamnet Jesus Kristus, har blivit till i direkt samband med den här festen.

I det forntida Egypten smörjdes den blivande faraon med speciella örtsalvor för att bli en jordisk Horus, son till den store guden Osiris. Hebréerna använde en särskild helig smörjelseolja (hebreiska: shemen mishchat kodesh) för att inviga präster, kungar och tabernaklets föremål.

Kristendomens prat om en ”helig maria” är på intet sätt unikt. Det är bara en direkt fortsättning på den Egyptiska myten om Isis och Horus-barnet…

Smörjelsen av solguden Ra Horakhty i det antika Egypten var en central del av de dagliga tempelritualerna, utformade för att underhålla gudens kultstaty och säkerställa den kosmiska ordningen (Maat). Vid slutet av den 5:e dynastin användes en kodifierad och förutbestämd lista med sju heliga oljor för tempelritualer. Dessa användes för att smörja kultbilder (gudastatyer) för att bjuda in den gudomliga närvaron. Den blivande faraon smörjdes med speciella, aromatiska salvor under sin kröning, vilket symboliserade hans förvandling till en jordisk Horus,  Osiris son. Denna handling markerade Faraonernas gudomliga auktoritet och utnämning till rikets beskyddare.

De egyptiska sedvänjorna påverkade direkt levantinska och hebreiska ritualer, där de användes för att inviga präster och kungar. Termen för smörjelse (wrh) utvecklades från att helt enkelt applicera olja (i det gamla riket)
till specifika, rituella gester (under Ramessidernas perioden), vilket ofta involverade att hälla olja på huvudet. Olivolja har varit djupt knuten till religiösa ritualer i över 7 000 år och symboliserar liv, renhet och gudomlig närvaro och välsignelse.

Att smörja in diverse tjänstemän och dignitärer i det forntida Egypten symboliserade överlämnandet av makt att agera på kungens vägnar. Seare blev smörjelse-ritualrna med Egyptiskt ursprung utgångspunkt för firandet av Yalda-natten (guden Mithras, den oövervinnliga solens födelse) och natten för Kristi födelse:

Redan Plutarchos noterade att egyptierna trodde att gudinnan Isis födde Harpokrates (Horus barnet) vid vintersolståndet, vilket symboliserade den nya, svaga solen som så småningom skulle bli starkare.
Vintersolståndet, ofta förknippat med den 25 december, firades som solguden Ra-Horakhty:s (Horus) återfödelse, vilket markerade den tidpunkt då solen börjar stiga högre på himlen igen.

En bra bok, som redan på 1990-talet bevisade Midvinter och Juls ursprung vid Vintersolståndet

 

Khoiakfestivalen (Sokar/Osiris): Även om den ofta sträckte sig över en längre period, nådde Khoiakfestivalen sin kulmen i december och fokuserade på Osiris död, begravning och
uppståndelse, vilket symboliserade landets förnyelse, jordbrukets cykler och livets triumf över döden.

Aion (Αἰών) är den hellenistiska grekiska urguden av obegränsad, cyklisk tid och evighet.

Aions födelsedag: I det senare romerska Egypten firades Aions födelse (en gudom för både tiden och solens kretslopp) vid vintersolståndet (runt 25 december/6 januari) i Alexandria, ofta med en nattlig vaka
där en avbild av ett barn fördes ut ur ett underjordiskt helgedom i gryningen.

DET MESSIANISKA TROENDENS RÖTTER:
Denna speciella relation mellan Guden Ra och Kungen manifesterade sig i de tre huvudhändelserna i den suveräne Faraos liv, helig födelse, smörjelse vid tillträdet och den slutgiltiga föreningen med gudomen vid döden. Forskare menar att det hebreiska, och senare kristna, konceptet med smörjelse som en gudomlig invigning (Messias eller Kristus som betyder ”Den Smorde” ) har sin rot i dessa
egyptiska kröningar och rituella sedvänjor, där kungen smörjdes med heliga salvor.

Så – där hör ni – kristendomen och liknande religioner var hedniska från början…