Förhållandevis sakligt av SVT om Birkas Kvinnliga krigare, men stora fel i detaljframställningen…

Jag återvänder nu till  historiska ämnen typ arkeologi, och lämnar för tillfället samhällsutvecklingen i det som en gång var Sverige, men som numera blivit Landet Löfvén, även känt som Absurdistan. Igår sände vår kära, kära Statstelevision SVT ett program, som borde få det att vattnas i munnen på envar äkta Asatroende och Hedning. För att vara av Statstelevisionen var det överraskande sakligt och faktamässigt korrekt, även om där fanns en rad helt horribla fel och fiktionaliseringar vad gällde vissa detaljer. För regi och cinematografi svarade Engelsmän, forskare från Smithsonian och inga svenska journalister, och det kan nog förklara den höga kvaliteten rent filmiskt sett, men den svenska speakertexten var som vanligt rent bedrövlig i sina stycken, och den historiska research som gjorts inför hela programmet delvis bristfällig.

https://www.svtplay.se/video/23227350/den-kvinnliga-vikingakrigaren

Nej, myterna om ”Sköldmör” och kvinnliga krigare under vikingatiden är faktiskt till stora delar obevisade…

För nästan två år sedan (september 2017) utbröt plötsligt ett stort halabaloo och många kontroverser inom Svensk arkeologi, då ett forskarteam från Stockholms Universitet plötsligt tillkännagav, att krigaren i Birkagrav 581, en av de mest berömda kammargravarna av rysk och slavisk typ och en av de finast placerade gravarna på Birka överhuvudtaget, faktiskt innehöll en kvinna och inte en man. Graven hade grävts ut av Hjalmar Stolpe, den svenska arkeologins fader; redan år 1889, då arkeologiska metoder i Sverige var väldigt outvecklade, åtminstone jämfört med idag.

Den kvinnliga arkeologen Anna Källström identifierade fyndet som en kvinna, enbart med hjälp av ett enstaka bäckenben; vilket också visas i TV-programmet. Vad man INTE berättar, däremot, är att Historiska Muséet i Stockholm någon gång under 1900-talet slarvat bort hela kraniet, så när som på käkbenet från den berömda grav 581b. Någon på muséet måste ha tappat huvudet fullständigt, och än idag har det inte gjorts någon enda utredning på hur detta kunnat ske. Modern DNA-analys bekräftade först senare det befarade – jo – Anna Källström hade faktiskt rätt. Ovedersägligen rör det sig om en kvinna, som begravts med en hel vapenutrustning och några spelpjäser, men detta bevisar inte alls, att kvinnan faktiskt skulle ha använt vapnen, deltagit i regelrätta strider eller ens varit en krigare, även om hon säkert hörde till samhällets toppskikt. Hennes skelett är idag långtifrån komplett, uppvisar inga tydliga skador eller förslitningar, hennes muskelfästen verkar relativt små och hon uppvisar snarare tecken på att ha varit relativt spensligt och klent byggd, snarare än att verkligen ha vad som krävs för att hantera vikingatida vapen på ett effektivt sätt. Vad jag vet, har man heller aldrig fastställt hennes dödsorsak, men hon dog av allt att döma inte alls i strid, och har heller inga ben brutna, delvis läkta osv – vilket har varit ”det vanliga” för de flesta vikingakrigare – man kan bara tänka på Olav Geirstadalv i Gokstadhaugen, som jag snart tänker återkomma till.

De påståenden, som SVT fäller om att Birkakvinnan i grav 581 ”inte skulle ha haft några husgeråd med sig i graven” utan bara vapen, är FEL I SAK. Hon hade de facto minst ett större ämbar och en kittel (med mjöd eller öl ?) vilket syns också på Hjalmar Stolpes originalteckningar. Dessutom kan där ha funnits många träföremål som tallrikar, grytor, slevar, skedar, köttgafflar, skrin, kistor osv men som tyvärr ruttnat bort, och som inte synts eller dokumenterats i 1880-talets originalgrävningar.

Det är på basis om detta SVT serverar en helt uppdiktad och fiktionaliserad soppa, om en stackars flicka vid namn Signe, vars far på ett tidigt stadium blir mördad, och hon ”drivs av hämndbegär” får vi veta, redan i den inledande texten, ett ovanligt pejorativt, nedsablande och dessutom renodlat fördomsfullt sätt att uttrycka sig om våra förfäder, som faktiskt har mycket lite grund i verkligheten, andra omöjligheter att förtiga.

Bland de dumheter som sagts om Birkakvinnan, kommer en av de allra största från Charlotte Hedenstierna-Jonsson, som med utgångspunkt i de magra fynden säger att kvinnan ”måste” ha varit officer (det ”måste” hon inte alls) och kunnat leda trupper i strid, haft stor taktisk skicklighet osv osv – alltsammans helt obevisade påståenden, som hon härleder bara och endast bara till de spelpjäser som låg i graven. God färdighet i schack, hnefatafl eller nordiskt brädspel är på intet sätt en garanti för verlig ledningsförmåga i fält, och det visste redan våra förfäder också.

Snarare än att ta till en massa orimligheter – vilket SVT:s fiktionalisering faktiskt gör – kan vi mycket väl tänka oss – mot bakgrund i goda kunskaper i Vikingatidens kultur och samhällsliv att kvinnan ifråga varit officershustru ja, eller snarare ”krigsmans änka som fått behålla sin makes vapen ”in på nådeåret” ungefär som 1600-1800 talens indelta soldathustrur. Det finns faktiskt inga bevis för att hon slogs själv alls.

Vi vet att vikingatida vapenutrustningar gick i arv från far till son, eller mellan män. En betydligt sannolikare och troligare förklaring är att kvinnan i grav 581 inte hann få några barn innan hennes make dog, eller att hon av en eller annan anledning inte hade några manliga yngre släktingar, ingen ättelägg eller efterkommande. Vi vet att Birka var en relativt ohälsosam plats att leva på, med dåligt brunnsvatten. En del forskare har till och med antagit, att det var därför som handelsstaden slutgiltigt övergavs till förmån för Sigtuna och andra platser. I Rimberts Ansgar-krönika står uttryckligen, att Hergeir – som var hövitsman på Birka under Kung Björn faktiskt förlorade alla sina barn utom ett i en hemsk sjukdom, och dessutom flera andra släktingar och fränder. Visserligen skildrar den krönikan händelser från 830-talet, 90 år före Birkakvinnans förmodade frånfälle omkring 920 – men i alla fall…

Dessutom vet vi av flera Vikingatida och medeltida lagar, att ”ingen man må taga arv, medan han sitter i Gårdarike” eller Grekland. Detta står uttryckligen i Gutalagen och Äldre Västgötalagen, om jag inte minns fel.

Vad är då den mest sannolika förklaringen ? Förutsatt att Birkakvinnan hade fött barn (vilket hennes bäcken antas visa) så kunde hennes söner mycket väl ha varit utomlands, och utom räckhåll. När hennes man då dog, kunde sönerna enligt lagen inte ärva vapnen, och att försöka skicka dem med posten, eller nästa skepp österut, skulle inte ha fungerat… Hon behöver alltså inte alls ha varit någon kvinnlig krigare, och det mest sannolika är att hon INTE var det. Det kan man också säga på grundval av det faktum att bara en enda, såsom i en enstaka grav i Norge visat sig innehålla ett kvinnligt lik och en komplett vapenutrustning – varför myten om kvinnliga krigare antagligen faktiskt var – en myt…

Bara EN ENDA av mer än 13 000 utgrävda vikingatida krigargravar innehåller en kvinna med komplett vapenutrustning, eller MÖJLIGEN två – om vi räknar ”Fall Birka, 581b”. Man kan INTE säga, att ”kvinnliga krigare var ”vanligt” förekommande..

I SVT:s program citeras en betydligt vettigare och mer opartisk kvinnlig forskare från Gamla Uppsala-grävningarna, som konstaterat att man där funnit ”ringväv” eller delar av ringbrynjor i två kvinnliga gravar – vilket är extremt ovanligtMen vad bevisar det ?

Enligt forskningen visar det, att kvinnor ansågs ha ett stort skyddsbehov, vilket också framgår enligt lagtexterna; som reglerade hela samhället. Tvärtemot en del dumma journalisters romantiska och osakliga föreställningar, var våra förfäder på intet sätt barbarer, utan levde i ett mycket väl och noga organiserat samhälle. Det visar inte minst fynden från Birkas stadsbebyggelse, som hade fast iordningställda gator och tomter, allt enligt Byggningabalken som den ännu ser ut i den dag som idag är – och det får man inte glömma bort. Kvinnor kunde mycket väl slåss eller hantera vapen in extremis, eller i nödläge – visst (lagarna öppnade för kvinnorna att saklöst döda främmande män i händelse av våldtäkt) och de uppgifter om döda kvinnor på slagfält med vapen i händerna som kommer från Byzantinska krönikor, är snarast ett tecken på detta, inte alls ”bevis” för sköldmörs högst eventuella närvaro.

De litterära exempel vi har – från Heidreks Saga ok Hervors, eller från Erik Rödes Vinlandssaga, bär syn för sägen.

”Hervors död” enligt Peter Nicolai Arbo – på 1870 talet – den här romantiserade myten om kvinnliga krigare sprids via osakliga och falska TV-serier än idag…

Freydis, Erik Rödes syster, som nämns i programmet är inget bra exempel, för vad SVT inte berättar, är att den rödhåriga Freydis framställs som en flerfaldig mörderska, som dessutom förstör hela Vinlandsexpeditionen, och ser till att Nordmännens bosättningar där överges för all framtid. Hon var med andra ord inte alls någon förebild, som SVT felaktigt antyder. Hon visar i och för sig stort mod genom att ensam attackera skrälingar eller indianer i en enstaka stridsscen (där hon lurar dem genom list) men hon slåss inte, lyckas inte hantera några vapen…

Hervor i Hervarasagan – säkert återberättad redan på det 920-tal SVT vill skildra är också en fiktiv gestalt. Hon reser till Samsö för att få tillbaka svärdet Tirfing ur sin fader Angantyrs gravhög, bara för att hennes son Heidrek i tidernas fullbordan skall kunna ärva det. Under tiden tampas hon med gastar och spöken, samt döda bärsärkars vålnader. Detta framstod säkert som en spännande berättelse för dåtiden, men det behöver inte alls vara något som man ens då faktiskt trodde på, lika lite som 1500-talets Londonbor trodde på den faktiska existensen av Hamlets faders vålnad i Shakespeares dåförtiden så berömda teaterpjäs.

Underhållning fanns också förr, och redan greken Herodotos berättelser om Amazoner vid Borysthenes eller Dnejpr var just – Underhållningslitteratur och inget annat…

En sk ”glasögonhjälm” av Mammen-typ eller en vanlig ”Spangenhelm” med nasal var inget som de flesta kvinnor ville bära… Ett enda slag mot ansiktet knäckte oftast näsbenet, eller fick bärerskan att se ut som en kardanknut i trynet

Nästan alla skenbart ”primitiva” samhällen delar ett gemensamt drag, och det är att kvinnliga krigare är otroligt sällsynta. Det finns historiska undantag från Afrika, i form av Samurajhustrur (som snart nog återgick till att vara just hustrur) och enstaka individer typ Kleopatra (som faktiskt var en framstående politiker och härförerska, hon var för övrigt blond, grekinna och inte svarthårig – vilket Ann Heberlein bevisat i en spännande bok) eller den nuförtiden så sorgligt bortglömda Zenobia av Palmyra.

När kvinnor kommer upp i den nutida trettioårsåldern (eller när de blev omkring 18 i förindustriella samhällen) var de mogna nog för att få barn, och barn betydde arbetskraft, det var något samhället oundgängligen behövde massor av, och inte alls kunde avvara, eftersom det inte fanns någon maskinteknologi. Allt detta är välkänt. Kvinnliga krigare och soldater – även idag – har ett stort minus jämfört med sina manliga kamrater  och det är just – barnafödandet. Får en kvinna barn, ja då förstår vi att hon är totalt oanvändbar för krigsbruk i minst nio månader, plus ytterligare två-tre år minst, efter hur det brukar vara, och eftersom hon rent biologiskt faktiskt har en kropp som avsöndrar naturliga hormoner, som gör henne lämpad för vad hon faktiskt ska (skaffa avkomma !) så är det ofrånkomligen detta och endast detta, som de flesta kvinnor i rätt ålder till sist blir inriktade på. Precis när den verkliga erfarenheten kommer, slutar de oftast att vara ”krigare” av helt naturliga, biologiska skäl – och kvinnliga ledare i strid blev i lågteknologi-samhällen prakitskt taget omöjliga.

Dessutom har de flesta Nordiska kvinnor – då som nu – vissa egenheter. De flesta av dem tycker inte om ansiktsskador, eller skador på händer och överkropp – och det är just det man får, ifall man tränar eller slåss med medeltida vapen.

I ett eller annat sammanhang i mitt rika och långa liv har jag träffat en enda kvinna, som faktiskt förtjänar beteckningen kvinnlig viking. Hon är just barnlös, av biologiska skäl, och en gång kom jag att slå till henne så hårt med en åra, att hennes en ögonbryn sprack och blodet sprutade. Det var helt oavsiktligt, och kom sig bara därav, att vi rodde utefter Finska Viken emot Petersburg i dimma, och att hon kommenderade ”åror in!” alldeles för fort och för hastigt, eftersom hon ville se i ett modernt sjökort var vi befann oss. Jag har redan berättat den historien i en annan blogg, liksom hur jag tejpadeinte sydde – henne i ansiktet sedan.  Det blev en av Norra Europas mest grundliga tejpningar. Och hur hon senare hotade mig till livet, på Menlösa Barns dag, eftersom hon råkat dricka sig präktigt full på sin favorit-whiskey – på Martin ”E-type” Erikssons krog ”Aifur” i Gamla Stan, dessutom. Dessutom har hon hotat mig med än mer stryk och skada ifall jag alls återberättar detta igen, vilket jag härmed förstås gör.

Men av alla kvinnor jag någonsin mött, sätter jag ändå henne främst.

Och jag vill säga inför er alla, att jag alltid älskat henne, fortfarande älskar henne – platoniskt, nota bene – och på avstånd – vilket jag inte ämnar upphöra med, vad tusan som än måtte ske och tima.

Hon är min jämlike i allt, och så mycket kan jag också säga, att få kvinns – om ens något – är värdiga att sättas så högt ifråga om krigiska egenskaper.

Det skulle i så fall vara min äldsta kvinnliga kusin, som överlevt mycket och som skadats än mer, och lidit dubbelt värre än blott och bart ett krossat okben, fött fyra barn men som alltid ridit och stridit lika bra som någon man. Valkyrior finns också i Midgård, det medger jag gärna – men så värst många lär de då inte vara – särskilt inte nuförtiden.

Återstår så att granska SVT:s sunkiga och haltande ”saga”, och varför just denna förklaring till Birkakvinnan i grav 581b inte fungerar.

SVT börjar sin påhittade historia om ”Signe” med ett konstaterande om att den verkliga Birkakvinnan kom från ”Sydvästra Sverige” eller med andra ord Västergötland, som var den helt klart dominerande provinsen i Svea Rike vid det 920-tal, man säger sig vilja skildra.

Man påstår sedan att Västgötarna skulle handlat med pälsverk (men visar en vildsvinsjakt – vilka djävla svinpälsar – frestas man att utbrista )  och att det skulle vara enda anledningen till den påstådda Signes och hennes fars (en lokal hövding!) Birkabesök.   Hur sannolikt är det ?

På 920-talet styrdes Svea rike sedan länge av Konungar och Jarlar, det vet vi med fullständig säkerhet. Möjligen kan den förmodade Signe ha varit jarladotter, men det är också allt. Därefter påstår man att ”en rusisk sidenhandlare” samt ”arbetslösa krigare” skulle dyka upp mitt inne i Tiveden, och att ”man färdades till Birka landvägen” enligt vad speakertexten skrattretande nog säger. Vad är det för idioti ? Vem kan skriva ett såpass uselt manus ??

Minsta Barn i Sverige vet att Birka ligger på Björkö i Mälaren, och dit kan man inte färdas till lands överhuvudtaget. Man åker båt, till och med idag. Nästan alla någotsånär bildade människor i Sverige vet också att man på Vikingatiden företrädesvis tog sig fram sjövägen, inte alls landvägen. Detta gällde även vintertid, då sjöisen var lättare att ta sig fram på. Varför skulle en forntida Västgöte alls ta sig över Tiveden, då det vore mycket lättare att via Gullspångsälven och Svartån ta sig till Hjälmaren, och därifrån till Mälaren ? Detta var det sätt, man faktiskt färdades på.

SVT:s hela historia faller platt till marken, bara man gör den enklaste faktakoll.

Vad man inte tar hänsyn till, är det Vikingatida samhällets fasta struktur. Vi vet från lagarna, att det fanns bestämmelser om lejd, skjutshåll och skjutsbönder, som enligt lag var skyldiga att ledsaga resande genom obygden, och det finns många bevis för detta, bland annat genom den senare så berömda ”Eriksgatan” enligt vilka just jarlar och kungar skulle få lejd av bönderna, och hade full rätt att begära ut både manskap och hästar. Det framgår också av de ”gislalag” som fanns på andra sidan Östersjön i Baltikum och Finland, och dessutom i Norge och på Island.

Varje ”bryte” eller kunglig fogde i det system av Husabyar som fanns i hela Mellansverige (inklusive Husaby i Västergötland)  redan på 900-talet var enligt lagen skyldig att se till, att det i-n-t-e förekom några rån eller rövaröverfall, och gjorde han inte det, blev han själv av med huvudet i värsta fall. Vi vet av runinskrifter i Adelsö och Bro att det fanns särskilt utsedda landvärnare, med uppgift att sörja för lag och ordning ihop med ”geter” eller just götar, och SVT:s lögnaktiga och fullständigt osannolika historia à la ”Ronja Rövardotter” är därmed fullständigt skräp, ja påhitt som inte övertygar någon.

Det tillstånd av anarki och yttersta barbari som SVT försöker måla upp på falska och fördomsfulla grunder, stämmer inte med verkligheten.

Tar vi Rimberts ”Ansgarkrönika” som exempel (90 år före SVT:s berättelse !) så finner vi mycket riktigt att Ansgar färdades landvägen från Kalmarsund till Birka, efter vad det står skrivet. Det står också, att han utsattes för ”Pirater” från Småland, men dessa beslagtog endast kristna föremål som biblar och psalmböcker, men lämnade alla dyrbarheter, som krucifix av guld och de gåvor som Ansgar skulle ge till kung Björn i Birka, riktigt nog ?

Hur kan det komma sig, tror ni ?

Vem var det egentligen som var ”pirat” och som tog sig in i Sverige på helt olagliga grunder, likt de ”ensamkommande” från Mellersta Östern idag ?

Var det inte just Ansgar ??

Varför var ”piraterna” helt ointresserade av guldet, silvret och allt det andra – och varifrån kom i så fall deras hastigt påkomna ”litteraturintresse” som fick dem att riva sönder Biblarna ??

Varför ”ledsagade” de Ansgar hela vägen upp genom Småland., Östergötland och Södermanland till Birka, helt utan att något rövar-överfall alls förekom ?

Det finns bara en enda förklaring till detta. Rimbert ljög, och skildrade allt genom de kristna fördomarnas glasögon. De som mötte Ansgar var Sveakungens egna handgångna män – inget annat ! Det var Ansgar som var ”pirat”. Så snart han kom över Rikets gräns, greps han – fullt lagligen – och fördes till Birka under beväpnad eskort- som en annan ASAP Fucky. Han blev aldrig, aldrig insläppt på Borgberget i Birka, och predikade aldrig därifrån, för det var en militär garnison, och dit fick med säkerhet inga kristna eller köpmän alls komma. Allt han lyckades utverka, var att Hergeir (som blev Ansgars personlige vän, bara för ett räddat barns skull) lät bygga ett litet kapell åt honom, långt långt bort från själva staden, men det revs efter fyra år när Nithard – på de kristnas vis – ville skända alla övriga gudars helgedomar.

Birka var en VÄL ORGANISERAD hednisk handelsstad med PLANLAGDA, AVSTÅNDSMÄTTA tomter och hus – inget kaos och virrvarr befolkat av halvidioter, som SVT vill framställa det…

En total smutsfläck och en ytterligare förfalskning i SVT:s skildring är talet om att Birkaborna skulle ha varit ”grymma” emot sina trälar – men varför det ? Trälarna hörde bevisligen till hushållet, likt andra familjemedlemmar, och var endast ”gävträlar” för en kort tid i många fall – först med kristendomens införande, blev träldomen ärftlig eller permanent. Hästar, kor och grisar hörde också till hushållet, liksom får och getter ? Ingen äkta svensk bonde har någonsin plågat sina djur – och hästar tar man i allmänhet väl hand om i vår kultur. Talet om att trälarna blev dåligt behandlade, stämmer inte. Kapitalförstöring, eller att förstöra sina egna maskiner och arbetsredskap är inget någon framgångsrik kultur alls ägnat sig åt, och förmodligen gjorde man inte så i Birka heller, inte minst därför att lagarna kunde stadga ända upp till full mansbot för en misshandlad eller illa skött träl, som inte fick den vård som var nödvändig, eller tillräckligt med mat och kläder i rättan tid.

I Uppåkra och Lund, till exempel, fanns särskilda trälar som var myntmästare, och hade uppsikt över allt Knut den stores Silver, och den Danagäld han tog i England. Det var fråga om ytterst dyrt betalda specialhantverkare med en lön och en omvårdnad, som en vanlig fri bonde bara kunde drömma om, och man har på senare tid hittat namnsatta tillhörigheter och fynd från dessa inflyttade Engelsmän, som alla bekanta med svensk 1900-tals arkeologi redan vet.

Något större slaviskt folkelement fanns säkert inte i Birka, och inte i övriga Sverige heller, vad än SVT säger, eller på falska och uppdiktade grunder framställer det som. Den dåtida invandringen kan inte ha uppgått till mer än något enstaka procent, inte ens i handelsstäderna, som var mycket små; och för övrigt inte stod för många procent av landets befolkning de heller.

SVT visar scener med en påhittad, rysktalande ”trälflicka” som misshandlas så svårt (bland annat i ansiktet) så att hon inte kan gå. Vi vet med säkerhet, att man inte gjorde så, därför att det skulle ha varit förbjudet i lag för det första (du fick inte uppsåtligen skada eller förstöra annans eller egen egendom) och för övrigt skulle det ha varit ren kapitalförstöring, av en sort som ingen sann viking eller vikingahustru skulle gått med på – självfallet ville man ha unga flickor med så hela ansikten som möjligt, särskilt ifall man tänkt sälja dem. För egen del har jag aldrig slagit en kvinna till blods, utan att tejpa ihop henne efteråt; men som jag sa – det var bara en gång och av en olyckshändelse.

För övrigt hade Nordborna mycket starka kulturella tabun mot att slå andra eller egna kvinnor överhuvudtaget, och SVT:s minst sagt märkliga påståenden om ”Kollektivism”, ”Heders-samhälle” och ”farliga ryska flodövergångar” stämmer inte heller.

För det första var det bara och endast bara Konungen, som kunde begära ut Ledungsflottan. Vikingatågen var inga spontana ”rövarfärder” utan i detalj organiserade, skickligt ledda försvarskrig – för anfall är och har alltid varit bästa försvar. Någon ”Kollektivism” eller ”Heders-kultur” förekom nog knappast heller – inte som fördomsfulla journalister med Mellanöstern.ursprung tänker sig det.

Släkthämnd var aldrig påbjudet i lag, tvärtemot SVT:s lögner. Tvärtom utgick hela det vikingatida och tidigmedeltida rätts-systemet på det faktum att släkthämnd skulle undvikas, och att man skulle kompenseras genom böter eller Mansbot (fängelse fanns inte !) som ett slags kompensation till den drabbades släkt – och hälften gick till Tinget och staten – det vet vi från alla lagsamlingar. Islänningasagorna, som SVT refererar till har nästan alla ett enda klart budskap, och det är att släkthämnd alltid är och alltid kommer att vara dåligt för hela samhället.

SVT:s bullshit-historia om en osannolik tvekamp mellan en brådmogen tonårsflicka och en ”rysk sidenhandlare” i det inre av Gårdarike kan vi helt glömma. Sådant är sagor, underhållning, bjäfs – men hör inte hemma i verkligheten.

Holmgång eller tvekamp ledde sällan eller aldrig till döden, vilket SVT själva påpekar, och de engelska forskare som citeras, påpekar att trälar ofta frigavs och steg högt i rang på grund av egen förmåga – vilket motsäger den vulgärbild man krampaktigt försöker måla upp.

Angående ”Kollektivismen” eller det påstådda ”Hederstänkandet” så vimlar de nordiska sagorna av gestalter som Hallgärd i Njalssagan – en kvinna som aldrig någonsin fogade sig, och som var helt fri i sin sexualmoral – Egil Skallagrimsson (som gick helt sin egen väg i alla lägen, och öppet trotsade både Erik Blodyx och hans drottning Åsa).

Gunnlaug Ormstunga, till exempel, var aldrig en man som vek ned sig, eller som höll käften heller, och trots ”heder” hade han många älskarinnor förutom Helga, som han ju till sist förlorade livet för. Tormod Kolbrunarskald, till exempel – sket fullständigt i allt vad sk ”heder” hette när han öppet uppvaktade en annan mans hustru, och fullständigt struntade i även Kolbrunnas protester – han älskade henne helt enkelt, oavsett vad folk sa eller tyckte om det, och Kolbrunnas ovilja bekom honom inte ett djävla dugg det heller. Grette den Starke var osams med lagen, gick hela tiden hela Världen emot och dessutom flerfaldigt fredlös i nästan hela Europa – men se det struntade han i. Och Loke – som inte är någon förebild – gick sin väg han med.

Individen är och förblir alltid starkare än kollektivet. En enda individ, rätt placerad och med rätt sorts vapen, kan förmå de allra mest häpnadsväckande ting – och fälla hela Arméer, organisationer, Presidenter…

Så långt har SVT:s omöjliga hjältinnesaga på sitt sätt rätt, och det är nog den enda sensmoral, som går att dra ur den, helt påhittad och dessutom gravt osannolik, som den tyvärr är. Men även det gravt osannolika kan som bekant inträffa, här i Världen – frågan är bara hur var och en möter det, och inte falskt och lismande viker ned sig för den påstådda ”hedern” eller grupp-mentaliteten, då som nu. Våra förfäder och förmödrar led nog knappast av någon gruppmentalitet – tvärtom var de socialt rörliga och bröt sig ofta ur den – för sådana var deras ideal – det vet vi av den litteratur som bevarats.

 

INDIVIDEN är ALLTID starkare än KOLLEKTIVET. Hedna kvinnor – Stolta män !

Till sist innehåller SVT:s lögnaktiga skrönor också många felaktigheter om Asatron – men det går väl knappast att förvåna sig över. Man påstår i programmet, att det skulle ha stått ett Gudahov till Frejas ära i Gamla Uppsala, till exempel. Detta är FEL I SAK. Enligt Adam av Bremen – så även den långt senare Olaus Magnus – dyrkades endast Thor eller Donar, Oden och Fricco eller Frigg där – men aldrig  Freja. Och något arkeologiskt bevis för den saken har aldrig framkommit – rätta mig gärna om ni kan visa att jag har fel.

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 3 – Kapitel 3 – Om Götarnas tre hufvudgudar. – Utgivningsår 1555.

 

Mäster Adam nämner Frejs bild ”cum ingeniio priapo” eller med en stor och väldig manslem – men ingen enda källa har mig veterligt någonsin nämnt Freja vid just Gamla Uppsala alls. Man dillar och babblar om ”hövdingar” i Birka, trots att man mycket väl vet att det fanns Jarlar och Hersar och inget annat., och man erkänner, att det fanns en Uppsalakung, tillika den ende rätte kungen över Svea Rike. Man påstår, att Freja var en gudinna för ”fruktbarheten och barnafödandet” vilket är bogus, skitsnack, flimseflams och trams.

Freja tillhör Vanernas släkte, riktigt nog, men där slutar det. Hon var en gudinna för krig och kärlek, samt sejd – det vet alla redan – men med barnafödande hade hon intet och föga att skaffa – däröver rådde diserna, en helt annan grupp av gudinnor, och så Frigg själv, som den stora modern.

Cinematografiskt sett var denna lilla SVT-produktion lyckad, och visst kände jag igen många ansikten och agerande i filmen – men dessa okunniga, urusla svenska journalister. Outbildade, utan historieförståelse. Dumma, utan förmåga till den mest elementära faktakoll. Odugliga till att skriva manus, och speakertexter som gång på gång innehåller stora fel.

BÄTTRE UPP, säger jag – BÄTTRE UPP NÄSTA GÅNG – och lycka till, käära Statstelevision..

Om SVT VERKLIGEN ville skildra romantiska historier från Birka – Varför tog de då inte upp den rikt dokumenterade grav B834 -med en kvinna som sitter i sin makes knä…. ?

Annonser

Svenska ”Show-trials” och Häxprocesser…

Borta på bloggen ”Det Goda Samhället” kåserar Patrik Engelau – en av den bloggens redaktörer – vidare om Häxprocessen och förföljelsen av Eskil Erlandsson (c), fd Landsbygdsminister. I sitt första inlägg om saken frågar han sig hur det kan komma sig att tre mycket mäktiga Center- och Moderat-kvinnor – som alla tre hör till Erlandssons allra hätskaste motståndare – plötsligt kan påstå, att de skulle blivit ofredade av honom bara därför att han råkat vidröra deras ben, och därvidlag alltså påstås ”tafsa” på dem.

Detta tafsande skulle inte bara ha ägt rum i Riksdagens personalrestaurang (finns där inga vakter, som i svenska skolbespisningar ungefär ??) helt utan att någon annan person utom målsäganden lade märke till saken (verkar inte det mystiskt ? Varför sa målsäganden ingenting, eller ryckte till åtminstone; ifall hon nu verkligen blev ”tafsad” på) samt i en offentlig lokal tillhörande Ingenjörsvetenskapsakademin, samt ytterligare ett offentligt, politiskt arrangemang. Verkar inte dessa mystiska anklagelser – till händelser helt utan vittnen – lite som 1600-talets ”Blåkullafärder” ?

I 1600-talets Puritanska England kunde folk DÖMAS TILL DÖDEN för att ha satt ”Onda Ögat” på någon. Idag skall män i Landet Löfvén dömas till flera års fängelse för att ha använt ”en manlig blick”

Och varför har de anklagande hela tiden ”ett starkt stöd från Annie Lööf” som Borås Tidning idag bekräftar ?? Även om alla dessa groteska anklagelser vore sanna, kan det enligt svensk lag knappast sluta med mer än några dagsböter i alla fall, samt möjligen 5000 kr i ”snabba cash” till två av målsägandena. Ord står dessutom mot ord, och det blir nog svårt att döma Herr Erlandsson, mot hans nekande – för vanligen går det inte till så enligt svensk rätt. Börjar inte detta likna en politisk skåde-process ?

Herr Engelau ger oss mer kött på benen, när han berättar om vilka dessa mystiska anklagelskor är… (ni får förlåta mig att jag blott citerar)

De tre kvinnor Erlandsson uppvaktat är inte precis några oerfarna, underåriga dunungar. Till exempel är Camilla Andersson Sparring, C, 48 år och har sin ”bakgrund och yrkesutbildning inom säkerhetsbranschen, där jag jobbat som Bevaknings – värdetransport – civil- och brandskyddsvakt, jag har även haft uppdrag som personskydd”. Ska inte en person med ett sådant CV kunna avfärda en upphetsad landsbygdsminister på det effektiva och för mannen tillräckligt komprometterande sätt som kapabla svenska kvinnor alltid gjort utan att blanda in rättsväsendet? Hur har hon kunnat jobba med personskydd när hon inte klarar en troligen sommarlätt ehuru ovälkommen attack från Erlandsson?

Cecilie Tenfjord-Toftby, M, är 49 år och har varit ledamot av näringsutskottet och energipolitiskt ansvarig. Hon har varit kandidat till Europaparlamentet och sitter nu i skatteutskottet. Därtill har hon en lång rad andra meriter. Jag ryser när jag inser att en person som bestämmer över Sveriges skattesystem inte på egen hand kan klara utmaningen att en karl tar på hennes kjol i lårhöjd. Dessutom ska hon bestämma över Sveriges energipolitik.

Cecilia Magnusson, M, är 57 år och undersköterska och borde, som jag ser det, klara av besvärliga patienter. Hon har dessutom haft maktpåliggande uppgifter som ledamot av Socialförsäkringsutskottet, Justitieutskottet, Trafikutskottet, Konstitutionsutskottet och Riksrevisionen. Magnusson är tveklöst en person med skinn på näsan. Varför ska hon besvära sig med att be staten om hjälp för att nita dit en bondpojke från Torpa församling i Småland, det vill säga Eskil Erlandsson?

Man kan rimligen inte jobba som ”expert på personskydd” ena dagen och vara säkerhetsvakt, samtidigt som man nästa dag inte ens vågar klara upp en lätt beröring på ena benet…

Patrik Engelaus slutsats – som han manifesterar just idag – är att dessa kvinnor cyniskt utnyttjar rätts-systemet för att klara upp en konflikt som de själva iscensatt, och dessutom faktiskt borde klara av själva. Vi lever i ett land där gruppvåldtäkter, bilbränder och råa fall av misshandel med krossade glasflaskor på öppen gata faktiskt borde gå före i rätten – våra Domstolar är redan tillräckligt överbelastade, och att någon fjollig makthaverska säger sig ha blivit lätt berörd på ett ben, väger faktiskt mycket mycket lättare än vanliga människors svåra lidanden.

Ingen Center- eller moderatkvinna ojar sig över gruppvåldtäkten i Piteå, eller 100-tals andra överfallsvåldtäkter – nej allt de bryr sig om är ”Old Eskil – sin bakgrund inom Vården och Personskyddet till trots. Ärligt talat, verkar inte det lite underligt ? Alla dessa show trials handlar om att skämma ut, att offentligt förödmjuka offren. Eskil Erlandsson har redan avgått från sin post, och står inför sin pension. Påståendena om de händelser som skall ha inträffat, är i ett fall över tre år gamla, och nästan färdiga för preskription – men ändå måste man ta upp domstolens tid med dem… Verkar det ens rimligt ?

Var det någon som ville skämta om Sädes-Erland ? (G-ö-ö-ö-teborgare ÄR fortfarande TROUBLEMAKERS !!)

 

Men för all del. Vi i Sverige har haft ”show trials” eller rena häxprocesser i Svenska Domstolar redan förut. Minns ni år 2011 – och den stora anklagelseprocessen emot Julian Assange, vars oerhörda brott var att han skulle ha spräckt en kondom inuti Anna Ardin (S) – en av den svenska ”Hängbröstvänsterns” absolut ledande namn… Vi vet också hur det gick för Julian Assange sedan. På grund av den spräckta kondomen fick han åtta års husarrest – ett straff som inte på något sätt står i rimlig proportion till den förbrytelse han eventuellt kan ha begått (vem som spräckte den Världsberömda kådisen av okänt märke har aldrig klarlagts – det kan ha varit Anna Ardin själv...) Inte ens de flesta våldtäktsmän i Sverige – som förövat verkliga våldtäkter nota bene – får såpass långa straff – särskilt inte om de är av utländsk härkomst, vilket ju Mr Assange faktiskt var..

Denna sällsport intelligenta kvinna hävdade på sin tid att en sprucken kondom skulle vara våldtäkt. Hon skrev före det en ”lärobok i hämnd” som fortfarande finns kvar på nätet…

Vittnet Joakim Wilén berättade för Polisen 2011, hur Julian och Anna stängt in sig i en särskild övernattningslägenhet i LO-borgen, där det berömda ”spräckandet” ska ha ägt rum natten innan Herr Wilén som en nära vän kom och besökte nämnda Anna, eftersom han var orolig för henne. Morgonen efter det påstådda övergreppet blev han då utkastad – av Anna Ardin – och i skarpa ordalag tillsagd att han måste gå därifrån. Förutsatt att Anna Ardin nu blev ”kränkt” av den spräckta kondomen – varför bar hon sig i så fall åt så ? Borde inte en nyss anländ vän, som oförmodat dök upp på scenen, istället medgivit en hastig flykt, ifall hon nu ens varit ”kränkt” respektive ”våldtagen” av ett olyckans preventiv-medel ?

Att det hela var en ”show trial” och en skådeprocess, står enligt mig bortom allt rimligt tvivel, och det framgår också av alla de andra vittnesmål, som finns i det aktuella fallet. Läs själva, får ni se…

Samma kvinna gäller idag för att vara ”prästvigd” och skall tjänstgöra som Diakon i Svenska Kyrkan, sägs det. Mycket förtroendeingivande, eller hur ? Hör hämnd och falska rättsprocesser till jesu lära, eller hur är det nu igen ?

Anna Ardin påstår numera att alla hennes handlingar, hela livet igenom, varit dikterade av ”kristen kärlek” vilket alltså innefattar, att man på falska grunder anklagar personer som tillhör ”fel kön” och ”hämnas på patriarkatet” lite sådär på måfå, eller så fort man får chansen. Väldigt kristet beteende, tycker inte ni också det ? Och skulle ni rekommendera att en ärlig, hjälpsökande kristen familj, ger sig i lag och umgänge med den sortens ”diakoner” – deras uppgift är ju enligt kyrkan att utföra socialt arbete ibland samhällets olycksbarn. Tror någon nu, att en person som Anna Ardin har rätt förutsättningar för detta, när hon aldrig slutat förespråka hämnd och iscensatta rättsprocesser som politiskt vapen ?

Från den vackra Universitetsstaden Lund rapporteras idag enligt ”Sydsvenskan” att en viss Elin Gustavsson, tillika ordförande i S-kvinnor Skåne (och naturligtvis också med i ”Tro & Solidaritet” får vi förmoda) motionerat om att ”Porr” skall räknas som ”Hets mot Folkgrupp” och alltså beläggas med stränga straff enligt lag.

All ”porr” skall nämligen vara riktad emot kvinnor enligt Fru Gustavssons charmanta åsikt, men bög-porr och djur-porr omfattas alltså inte av de nya bestämmelser hon tänkt sig införa. Sådan är den nya (S)harian !

Allahu Akbar !!

Senast någon regim försökte med något liknande, var i Ayatollornas Iran samt i det forna Sovjetunionen vill jag minnas – ty där var det stränga straff också på att föra in ”pornografiskt material” eller annat som kunde vara ”till skada för Sovjet-människorna” från utlandet. Frågan är väl då om Fru Gustavsson och det Socialdemokratiska kvinnoförbundet också ska stänga av hela Internet, eller hur tänker de gå till väga, rent praktiskt och juridiskt ?

Hur ser den nya (S)ocialdemokratiska Legal-definitionen på ”Porr” ut enligt (S)haria-kvinnornas utmärkta recept ?

Här en bild av en av mina väninnor från Norge. Hon är som synes djupt urringad, och arrangerade själv att få fotograferas på detta vis (att än yngre kvinnor tar sk ”selfies” i lätt-klätt tillstånd, är nuförtiden inte så ovanligt…) Ska vi då STRAFFA henne för att ha begått ”hets mot folkgrupp” (dvs andra kvinnor) bara därför att hon råkar vara vackrare än de flesta – eller ? (PÅSE ÖVER HUVUDET och Socialdemokratisk BURKA-PLIKT är den ENDA SLUTGILITIGA LÖSNINGEN – ”Wer Jude ist, bestimme Ich” – och ALLT är ”porr” som MAKTEN ogillar – eller ??)

Hur kan någon – (S)haria-märkt S-kvinna i Landet Löfvén eller ej, tro på all denna sjuka, renodlat Monoteistiska och maktfullkomliga kvinnosyn – som inte tillåter vissa femininer att bestämma över sina egna kroppar vara klädda som de vill, även om det kanske rent av skulle vara ”pornografiskt” ?? Och var skall man i så fall dra gränsen för de nya förbuds-lagar som regimen Löfvén nu vill införa... Nyss var något så enkelt som ”Runor” också ”Hets mot Folkgrupp” enligt det (S)ocialdemokratiska sättet att se – men det förslaget sket sig visst fullständigt… Hur ska det då bli, denna gång ?

Hur är det då med denna (dator-animerade) bild ? Passerar den gränsen för ”porr” enligt vår Äl(S)kade Regims nya lagar och regler ? Eller om den vore målad med olja eller huggen i marmor ?? Måste man då enligt (S)harian slå sönder marmor-statyn med hammare, på Taliban-vis ??

 

Och OM ”Old Eskil” tafsade – varför skulle han då tafsa på EN FUL GAMMAL NUCKA ?? Hade han inget bättre objekt inom räckhåll i Riks-dass-huset ??

Sommarens NAKEN-CHOCK !! Bland Gö-ö-ö-te-borgare, Svenska Medborgare och SIMBORGARE !

”De obebodda öarna anser jag vara bäst –
ty där finns ej Polis, Domare eller Präst”

sagt och sjunget av Cornelis Vreeswijk
(på sin tid)

”You train young men to drop fire on people
But your commanders won’t allow them
to write the word F**K on their airplanes
– Because it’s OBSCENE !”

– Sagt av Marlon Brandos rollfigure Col. Walter E Kurtz
i Francis Ford Coppolas film ”Apocalypse now !”

 

Nakenhet har aldrig skadat någon. Möjligen har det skadat känslorna hos diverse nymoralister, pryda kristna och andra Monoteister, sippa gamla kärringar av alla slags gender och kön, samt de som inte tål att bli ”kränkta” av något. Själv är jag som bekant Hedning, och av födsel och ohejdad vana har jag därför också en Hednings moral, eftersom jag inte är någon kristen i new age förklädnad, någon Mohammedan, sk ”fornsedare” eller någon högerextrem person, som försöker dölja sig i Asatrogna kretsar. Sådana djävla vrak till människor finns det ju ändå nog och övernog.

Jag själv tror inte på existensen av ”victimless crime” eller moraliska försyndelser, helt enkelt, för man kan för det första inte arrestera någon för ”Värdegrundsbrott” och för det andra så gäller inte svensk lag mer än i det här landet. Om exempelvis nakenhet vid bad eller rökning på allmän plats är tillåtet i ett annat land, men förbjudet här i landet, kan man ändå inte straffa en individ vad hon eller han påstås ha gjort på annan stats territorium.

Alltnog, varje år brukar jag företa en kortare resa till Ranrike eller Bohuslän, den provins i Svea Rike där jag är avlad, om än inte född. Jag föddes naken, förstår ni. Kanske detta gäller även er, eller vad tusan tror ni – kära läsare ? Mitt förhållande till Ran, havets svarthåriga gudinna, har sedan min tillkomst varit alldeles utmärkt, och även min mor var faktiskt naken, när hon och min far avlade mig. Platsen där detta hände – för mer än ett halvsekel sedan – är ännu helt orörd och som den skall vara enligt Moder Naturs och Makternas påbud, och ni ser den framför er, strax till höger om stenblocket mitt i bilden, där en mörk fläck på den svenska graniten – hård som stål och obevinglig genom tusentals år – markerar det faktiska stället. Än så länge har man inte satt upp någon plakett, någon minnes-sten eller några andra monument, men jag antar att det kommer så småningom.

Men jag avlades inte under strålande solsken, som på bilden. Nej, det var en eftermiddag med regn och storm, och friska vågor slående upp över klipporna, när det hände, en dag i medio Juli, när havet annars är som lugnast, och det råder Halkyoniska Dagar, som det heter. Min far var en ung löjtnant, min mor en kartriterska. De låg nakna under min fars kommiss-regnkappa i svart gummi båda två, och naturligtvis knullade de. Det är så barn blir till, nämligen – och ifall ni inte visste det, är de flesta människor faktiskt helt nakna vid ett sådant tillfälle.

Sådan är nämligen sommaren i Sverige, och i de Nordiska länderna. Eller rättare sagt – var.

Redan 1896 kunde litterära giganter som Albert Engström, Gustaf Fröding och Verner von Heidenstam (senare nobelpristagare) bada helnakna på Sandhamn utanför Stockholm, och dåförtiden var det INGEN som tyckte det var något konstigt med det…

 

Min upplevelse just detta år som i år är (2019) blir nämligen lite annorlunda. Den ö där jag avlades är bara bebyggd till ungefär en sjättedel av sin landyta, och har ingen biltrafik alls. Förutom den lilla tätorten (mer om den i något annat blogginlägg, kanhända, liksom om Ran som Havets gudinna) som nuförtiden har mindre än 400 invånare, finns inga gator, inga cykelvägar, ingenting sådant, förutom naturliga stigar över klippor och klippskrevor, samt 40 meter höga granitberg, som finns här och var på ön. För att komma till dess västra udde, måste man gå ungefär 3 km genom hård terräng, och det gör ytterst få människor nuförtiden…

Där ligger jag nu, ensam och solande naken på min avelses och tillblivelses klippa. Upp ur havet kommer plötsligt en ful djävla G-ö-ö-teborgare i heltäckande våtdräkt, och börjar jiddra med mig.

”Duu gråbben, du kan la ente ligga n-a-a-ken her” mässar Göteborgaren.

Nähä, och varför inte det ?” svarar jag.

Ne fö’ att vettu ja ha’ min famiilj bak klippan der, å de e la vända emot H-a-a-vet” säger Göteborgaren då.

Jaha ja. De ligger bakom fyra meter prima svensk granit, och tittar dessutom i en helt annan riktning. E du helt GO i Hövve, eller ?” frågar jag retoriskt, och härmar Gööteborgarens Gööteborska…

Nämen du vet la de du, vi måste la anpassa oss ti de häringa Musselimerna… Å ja e Kristen seddu, ock….

Men här finns inga djävla muslimer” säger jag ilsket. ”I själva verket finns det inte en enda människa på flera kilometers avstånd, och på havssidan har vi bara Danmark – om sådär 200 kilometer…

Göteborgaren ”tjötar å tjötar”. Han tjötar, tjötar, tjötar med mig i det oändliga… ”E du böög ?” frågar han mig mitt i sin konversation, ungefär som det skulle ursäkta nakenheten.

Nej,” säger jag ”men jag är H-E-D-N-I-N-G !! sedan födseln – och före det, förrresten. Dessutom är jag säkert pervers på andra sätt. Det visste du inte, va ?”. För så är det i dagens samhälle. Bögeri räknas som det finaste av allt fint, ja övermåttan högkulturellt och i högsta grad comme-il-faut, med sin särskilt eleganta form av raison-d’etre. Det finns sannerligen inget mer elegant i hela svea rike, än en massa karlar som knullar varann i röven. Detta är det populäraste av allt populärt – men heterosexuella rövknull eller annat sånt där ni vt – nej uusch och fyy – usch usch Ebba Busch – då blir det ju så himla äckligt !

Gö-ö-ö-teborgaren håller inte med, så till sist säger jag till honom: ”Du kan ta din förbenade Värdegrund och dina synpunkter, och sen kan du ställa synpunkterna i klippskrevan där borta….”

Göteborgaren tittar på mig, men helt utan att förstå ett enda dyft. Jag upprepar den sista repliken, lite tydligare och med kaserngårdstonfall.

Han babblar vidare, helt osammanhängande om judar, muslimer och ”kristna värden”.

Till slut tar jag fram min ryggsäck, och säger: ”Min gode man ! I denna packning har jag en Mora 2000, M-nummer si och så. Den kan även användas som bajonett. Om inte du tar och går härifrån nu, blir jag snart gramse på dig, och då kan det hända att jag använder kniven !”

Då först begriper Göteborgaren att hans fortsatta närvaro på den lilla klippö (ja, man måste hoppa över en ravin för att komma dit, och det kan inte alla !) där jag ligger nog är ruskigt oönskad i alla fall, och förfogar sig raskt hädan..

Just det, ja ! TROUBLE-MAKERS ifrå Gö-ö-ö-teborg… Ja Långedrag Å Hisingen Å Kottedala Toorg (Det är så sant, som det är sagt)

I efterhand tycker jag sedan, att det där sista kanske var lite  ovänligt sagt av mig, ty även Göteborgare är ju faktiskt ganska ofta Svenska Medborgare, och sina landsmän måste man ju vara snäll emot, har jag hört. Annars kanske de blir fasligt kränkta av sig, nu när ”galna kärring-sjukan” går i vårt land – som värst. Sagt och gjort. Nästa dag går jag till Herrbadet på ön, för där finns faktiskt ett gammalt, gammalt herrbad som varit i bruk ända sedan 1890-talet, Oscar II och den Viktorianska Eran ni vet, och det avskiljs dymedelst ett tre meter högt och mycket välsnickrat plank utan en enda springa från ett dito dambad, också det från anno dazumal.

Häxor av Hans Baldung Grien (jodå, folk kunde faktiskt vara nakna på 1500-talet också – säg visste ni inte det ?)

Inne på dessa bad kan man vara hur naken man vill, och det var redan Kung Oscar, för övrigt. Men då hör jag något i luften som surrar. Surrandet blir högre och högre. Först tror jag att det är ett getingbo under det gamla omklädningshuset i ärrat och stormslitet trävirke, eller möjligen en skock humlor eller något. Men icke ! Jag råkar nämligen titta upp emot himlen, och vad tror ni jag får se då, Goda Medborgare, Göööteborgare och Simborgare – för det är ni väl ?

Amen Akbar Yalla Spass-Guss-Gass-Ber-hu ! Jihad Quadro Jaaah Flüuuga !

(mannen på bilden har inget samband med vad som skildras i detta inlägg)

 

I luften ovanför mig flyger en liten drönare, närmare bestämt en såkallad ”Quadrokopter” med en liten, liten webbkamera under. Och den filmar både Herrbadet och dambadet i realtid.

Förvånat sveper jag en handduk omkring mig, och rusar ut bakom närmsta klippa – fortfarande i garanterat ogenomskinlig granit – för att se vem tusan det är, som är ansvarig för detta. Och där står – mycket riktigt – tre ramsvarta Somalier och en dito ramsvart kvinna i Burka – och flyger Quadrokopter…

Sverige är fantastiskt” säger våra turistbyråer. Det vill jag förvisso hålla med om.

”Götebosska Kannibaler” – teckning av David Nessle, svensk serietecknare

De kära ”nysvenskarna” påpekar för mig att de är Simborgare, och har tagit Simborgarmärket allesammans. Därför har de rätt att flyga Quadrokopter, och nakenfilma vem som helst. De lägger upp det på facebook och instagram också, och ”vi ka’ svimma, närsomhelst” säger de till sist. Själv undrar jag om det är dem, eller någon annan som snart svimmar – för vad ska man egentligen säga ?

Överallt idioter.

Överallt människor som tror, att dubbel moral på något sätt skulle vara bättre än enkel moral.

Jag avslutar med en liten sångtext, ganska fritt efter TROUBLEMAKERS GÖTEBORG och deras fina studioalbum ”idiot” från 2005:

 

Miljöpartist, Moralfascist, Låtsashumanist, DJÄVLA KOMMUNIST
Narcissist, Kristen Idealist, Allah-Onanist och dessutom TERRORIST
Vad väntar du på? – SKANDALER!
JA – FY FAN !
DN kallar dig liberal, det är precis samma sak
för du har fastnat med näsan i röven på borgarasen
Dom som äger makten dom som slår an takten
Ynkligt beklagligt att din själ är till salu
Vad väntar du på? – SKANDALER!
MEN : Är ditt eget liv så djävla boring
så du gräver i andras skit för att skapa en story
Där är ingenting heligt, ingenting sant
Falskhet och spekulation
Ren dumhet som inspiration
Vad väntar du på? – SKANDALER!
Vad väntar du på? –  KANSKE JESUS I SANDALER ??

Vad BIBELSTUDIER vanligen leder till…

I Norge, detta så kristna land – där sådär 75 % av befolkningen än så länge tyvärr är kristen, intvingad i en stats-kyrka som den är, och där det bara finns ca 18 % hedningar, har ett nytt kristet inspirerat attentat utspelat sig. I vårt eget land har vi nu bara omkring 60 % kristna, plus 7 % muslimer, och här går det vanligen något fredligare till – förutom rutinmässiga våldtäkter och bilbränder vill säga..

Kristna massmördare är ju sedan länge legio, i Norge och resten av Världen. Vi har den kristne dåren Anders Behring Breivik till exempel, alldeles hög på Tempelriddar-mystik och diverse medeltida svärmerier med bibeln som grund – och nu kommer ytterligare en kristen dåre från Baerum…

Ja – ni kristna ! Vad allt kan inte alla dessa ”Bibelstudier” leda till… Ni kan ju själva se efter i dagens ”Aftonbladet” hur det blir…

 

Varför sänder Sveriges Radio religiös propaganda ?

En sak som de Monoteistiska religionerna har gemensamt, är deras ständiga undergångsromantik. De påstår allihop att Världen skall förintas och sitter och gottar sig åt detta faktum, som om det vore något bra. och för de mesta försöker de väl också förstöra hela vår Värld av samma orsak. Det underliga är dock, att till och med Public Service och Sveriges Radio håller på att understödja alla dessa sjuka religioner, med sitt ständiga undergångsprat.

Själv undrar jag bara varför Sveriges Radio sänder religiös propaganda – och är det sånt här vi ska betala skattepengar och dyra licensavgifter för ??

Jag tackar de gudar och gudinnor jag har för att jag åtminstone är Hedning, nu när den ena kristna undergångssekten, underligare än den andra hela tiden dyker upp. När ska det egentligen ta slut på detta kristna, ovetenskapliga och osakliga jämmer ?

teckning av Kalle Strokirk, svensk skämttecknare

Balder och perfektionen

Jag har skrivit att det är en lycka att bliva läst. Frågan är då, ifall det också är en lycka att bli läst för mycket. När jag tittar ut från mitt elektroniska Hlidskjalf, tycker jag mig ibland se att mina hedniska tankar och garanterat omoraliska handlingar (redan detta med att torgföra en åsikt, som de härskande inte gillar; är ju på sitt sätt omoraliskt) blivit uppmärksammade här och var; till och med inom den amerikanska Asatrun, för over there talar man inte om Asatro, utan om Asatrú, som hos islänningarna.

Amerikansk Asatro är tyvärr en snårig, ytterst svårsmält och ibland renodlat illasmakande soppa; och något som jag faktiskt tar avstånd ifrån – vilket beror dels på grund av andelen galningar på nätet, människor som vill utnyttja kopplingen till Nordisk kultur för diverse skumma politiska syften (både till höger och vänster) och sedan förstås också de kristna, samt en myckenhet thirtysomethings som råkar vara unga judiska intellektuella, och som mest studerar Asatron för att de skall kunna ”avslöja” eller racka ned på den så småningom, och som använder den som täckmantel för allehanda politiska deklarationer, som man vill att också vi Nordbor skall skriva på.

Men idag hittade jag en mycket allmängiltigt hållen, vettigt formulerad sajt som strängt och konsekvent håller sig till att lära ut grunderna till de fullständigt okunniga i ämnet (ibland vilka inte bara amerikaner i allmänhet utan också många svenskar tyvärr befinner sig) som faktiskt lyckades servera mig några nyttiga tankar om Balder, Perfektionens gud.

Balder litade på de försäkringar han fick och på de eder, som alla levande varelser givit, utom de klena Misteln, som man både kunde ha och mista. Men hur slutade den sagan ? – Jo, hans egen bror; som var blind, mördade honom…

Den konventionella tolkningen av Balder, som vi alla fått oss itutat om och om igen, kommer från den Norske 1800-tals forskaren Sophus Bugge, som själv var kristen och ihållande hävdade att Balder förstås måste vara Bibelns Kristus i förklädnad, någon annan tolkning fick helt enkelt inte finnas. Nordborna var en underlägsen ras, ingenting kunde de producera själva. Allt måste komma utifrån. Fortfarande finns det många, som tror på denna konventionella bild, och med en benhård, närmast skolastisk glöd missar det pinsamt uppenbara. Jag har redan igår tagit upp fallet med unge Herr Alexander Karlsson vid Karlstads Högskola för er – nu måste jag understryka att jag inte har något personligt agg emot just honom – hans akademiska karriär är skäligen kort och kanske skulle jag också ta med en artikel från ”Det Goda Samhället” som jag ju läser regelbundet – också den har på sätt och vis med saken att göra.

Bugges kristna svammel har sedan länge blivit inaktuellt. Numera tror de flesta forskare, inklusive katoliken Rudolf Simek – som ibland lyckas frigöra sig från all katolicism – att Balder är en solgud och en ljusgud – hans namn betyder inte alls ”Herren” som en viss Lasse Lönnroth häver ur sig på svenska Wikipedia, för den etymologin är också motbevisad sedan länge. Istället kommer namnet från ett proto-germanskt *balþaz, gotiska balþs och svenskans ”båld” – alltså den djärve, den modige. Balder var ju just djärv – ja övermodig – när han blottade sig för ödets pilar. Man har också länkat ihop honom med den slaviska ljus- och solguden Byelobog, vars dunkle broder Chernobog tydligt syns i Höder och Loke.

En annan – och vida intressantare tolkning – är att Balder i själva verket betecknar fullmånens skiva – aktuell såhär i Augusti – medan Höder står för Tunglet eller den avtagande månen, Balders hustru Nanna är nymånens skära, och slutligen Våle – hämndens gud – som dräper Höder blott en dag gammal – är den nytända månen. Det finns även ännu fler bottnar i Baldersmyten, och vad som sker i den.

Rind föder Våle i Västersalar – Åt Balder blev dagsgammal, hämnaren född…

Skribenten Ms Elly, borta i sitt USA har genomskådat något väsentligt. Balders död är en del i det kosmiska dramat, som driver det framåt. Och Ragnarök är inte slutet, inte som de kristnas ytterligt naiva och barnsliga yttersta dom, enligt vilken allt slutar lyckligt, och de saliga sitter på gud faders högra sida, medan deras nöje – enligt Kyrkofadern Augustinus – storligen höjs av att höra de fördömdas eviga skrikande i helvetet. Nej, vi hedningar vet, att tillvaron är mer sammansatt än så. En ny jord och en ny sol skall rymma en ny mänsklighet, född av Liv och Livtraser; Balder och Höder skall försonade komma tillbaka från Hel, men Nidhögg flyger också över till den andra och nyare världen, med last av lik under vingarna. Så börjar det kosmiska dramat om igen, vrider sig evigt runt runt i ett kretslopp, likt ett enormt årshjul, och en bättre symbol för hedendomen än det, kan nog inte tänkas. Kanske är Balder – och Höder – ”den svarta solen” – detta tecken som så ofta missbrukats, därför att få inser dess mening.

 

The ancient European esoteric sign – of the black sun. Scandinavian runes and ornament, isolated on white, vector illustration

Balder är till synes helt perfekt, och älskad av alla; sägs det – men han är en gudom, som sällan talar eller alls agerar. Han tycks oföränderlig och evig, ett ouppnåbart ideal, där han sitter på sin tron vid hustrun Nannas sida. En vän jag hade en gång – hypnosterapeut till yrket, och annars utbildad i klassisk psykologi hade en gång en dröm om den skinande Balder i Breidablick – men trots att glansen nästan bländade honom, var där liksom inget mer. Balder verkade stel, likt ett slags tvättmedelsreklam – samma reklam jag skämtade om och med igår. Ms Elly drar slutsatsen att Balder är ett slags symbol för idealismen, det ouppnåbara, det vi människor inte alls är, men kanhända gärna vill vara.

”Den skinande Asen” var det ja…

Ibland är jag själv också lik Balder. Jag har en tendens att lita för mycket på folk – och det får jag sota för – när motsatsen hastigt bevisas, det vill säga att det inte går att lita på någon. Jag vill tro alla människor om gott, och letar kanhända efter publik och uppmärksamhet eller förtroende på fel ställe.

Med tiden har jag blivit försiktigare, men jag gör ändå som Balder. Bara som ett ”test” har jag anförtrott några goda vänner mitt testamente – innehållet i ett sådant är ju enligt lag hemligt tills man dör, och är man testamentsvittne; hör det både till juridikens grundläggande regler och vanlig civil djälva artighet, att man inte får yppa innehållet i testamentet för någon, innan testatorn är död, borta, finito som Balder; helt enkelt. Tre vittnen utsåg jag, för säkerhets skull – väl medveten om det juridiska faktum, att man närsomhelst kan upplösa sitt testamente enligt Svensk lag, och skriva ett nytt – samt registrera det enligt konstens alla regler – en av de tre män jag vände mig till, var faktiskt Överstelöjtnant och allt – och en annan var visst någotslags nyutsedd Andlig Överkucku i ett och annat Samfund – men för all del – jag litade på honom ändå…

 

”Och moder Frigg tog en helig ed av alla levande varelser, stora som små… Det var bara den klena Misteln som svek, och den kunde man verkligen mista…”

Och vad hände – tror ni ? – Jo, samtliga, alla tre, varenda en spred delar av testamentet eller hela texten till utomstående, och sprang runt i cirklar och ballrade om det hela. Föga ädelt av dem, och föga hedrande tillika, eftersom det där faktiskt var lagbrott, andra exempel på samma sak har jag också sett – men dem väljer jag för tillfället att förtiga. Fast – intet ont som inte för något gott med sig – av den där Överstelöjtnanten fick jag en dalahäst, en omålad, som hans egen far skurit – och den står fortfarande kvar här hemma, som ett memento av en hederlig Dalkarl, och en man jag ändå är du och bror med. Skytte har vi idkat, i blindo också likt Höder själv, men håll med om att det var en rolig övning…

Asatrogen variant av  det moderna ”Jag rensar, du kastar !” ??

Mycken omoral har jag själv gjort och även sett, javisst – och fler ”tester” av system och mina närmaste – som en annan Loke – den store, genomperverse ”testaren” – han som alltid för våra livs intriger framåt, på det allramest fasaväckande sätt – men varför – tror ni –  utförde jag dem ? Jag tror knappast att det var av idel självdestruktivitet, eller något annat sådant – men förr eller senare måste vi ha förändring i våra liv, precis som mitt amerikanska orakel säger, och det kommer en dag då vi kanske inser att Balder, ljusets gud, eller denne bleke Vitekrist inte var något för oss – lika lite som vi litar på Loke – för honom kan man inte lita på, det är ju givet…

I vissa kretsar och diskussionsgrupper borta i USA får man inte ens nämna Loke vid namn, förresten. Inte ens på det allra mest akademiska av nivå, man får inte ens utforska det begreppet, lika lite som någon på ”Det goda Samhällets” redaktion vågar ifrågasätta närvaron av en allsmäktig Statskyrka, utsänd att kontrollera allt och alla i evigheters evighet, amen. Hörde detta om förbudet att ens diskutera Loke av en god vän så sent som  igårkväll – och kanske är alla dessa sammanhang, amerikanska och svenska ytterlighetsgrupper och ytterkantsgrupperingar lite som The Manson Family – the son of Man, ni vet – ha ha ha ! Lagar och regler är intet värda, om makthavarna själva bryter emot lagen; och det ingenstädes någonstans finns det minsta av konsekvens – eller sinne för proportioner,  vilket också är viktigt att ha i vissa lägen.

Kort sagt, det finns inga frälsare. Ingen allsmäktig gud skall någonsin komma ned från himmelens fäste för att rädda vår liljevita Hug och våra nattsvarta arsel. Synden, och förnyelsen, Lokes pilskott och Höders handling är kanske allt som till sist återstår för de av oss, som ännu vill ha en väsentlig förändring – eller i alla fall en ny tanke, en ny och bättre helhet. Fråga oss inte vad som driver oss till det, men så är det i alla fall.

Summan av allt är att förändring krävs, att det inte lönar sig att ha för höga ideal; och att vi inte skall lita för mycket på vissa människor i vår omvärld.

Synd bara att det tagit mig mer än ett halvsekel att upptäcka det, men så är det här i Världen.

”Var rädda om varandra” sa nyligen vårt land Överbefälhavare. – ”Jo”, säger jag – kanske är det just det vi kommer att vara…

Tänker inte länka till någon ljudfil här – men som avslutning på min kria om Balder, kan ni gärna få läsa en sångtext istället. Begravningspsalmer och liktal är det däremot inte dags för – det försäkrar jag er. Ryktet om min nära förestående död är nämligen vansinnigt överdrivet, förstår ni – och jag har ännu gott om tid att skriva ännu fler testamenten att genast upphäva, ifall det nu blir aktuellt.

 

Mot Heimskan för vidgade vyer

Sommaren går emot sitt slut, liksom de flesta svenskars semester. Enligt SMHI:s årstidskartor har hösten redan börjat uppträda i Övre Norrlands fjälltrakter, precis som vanligt, och av klimatförändringar och skogsbränder syns inte ett enda spår, samtidigt som Patrik Engellau borta på bloggen ”Det Goda Samhället” drar en lans för skolplikten, vetandet och kunskapen – allt det som så många i vår egen tid ser ned på, och föraktar. Aggressiva små sekter, ”fornsederi” och religiös fanatism, personer som tror att de kan ”se” koldioxid och hyllar de allra mest världsfrånvända ideal hjälper oss inte i samhällsdebatten, för de skapar inte ett godare samhälle där vi kan utvecklas framåt och värna om varandra. Herr Engellau konstaterar att detta mål är varje medborgares plikt, idealist som han är – och jag håller med honom. Hur vi ska uppnå målet och utöka vår kunskap och förståelse kan vi ha olika meningar om, allrahelst när vi får läsa saker som utmanar eller närapå totalt river sönder vår bild av den existerande verkligheten.

Men – miriabilie dictu – ibland märker jag att kanske även jag själv blivit läst, här och var – och att mina inhopp i vissa debatter lönat sig.

Borta på kvällstidningen Excessen – en av hela Sveriges allra grisigaste blaskor – skriver idag den goda Socialdemokraten Marika Lindgren Åsbrink – som namnet antyder äktfödd rakt in i Nomenklaturan och den härskande klassen – en artikel som för en gångs skull  inte luktar Socialdemokratisk förbudspolitik och intolerans lång väg, utan som omfattar även mina tankar och ideal. Detta är ytterst förvånande, för jag har inte känt mig det minsta hemma i någon ledande Socialdemokratisk politikers uttalanden på flera decennier; men ändå har jag kvar något av min goda vilja – som ni kanske vet tillhörde ”äfvenså jag” också det partiet en gång, och när jag möts av landsmän som verkligen visar solidaritet – detta sorgligt befläckade, nedslitna och till leda missbrukade ord – kan jag ändå räcka dem blommor över scenens ramp, och tacka för ett väl formulerat inlägg. Man bör åtminstone kunna vara artig i det offentliga samtalet, emot de som är civiliserade nog att visa artighet – apropå detta med god moral.

Och vad sade jag om ”Hammarhjärtat” ?

Marika Lindgren Åsbrink ger sig med liv och lust in i debatten om Surrogatmödraskapet, precis som jag – och tillbakavisar genast ärkereaktionära fåntrattar och religiösa svärmare som Joel Halldorf, en person som är känd för sina ytterst hätska och fientliga påhopp på alla icke-Monoteistiska religioner. Och ännu bättre – Marika Lindgren Åsbrink bygger upp sin argumentation genom att hänvisa till fakta, inte förlegade och religiösa auktoriteter. Att få nya fakta i målet är en fördel, i alla fall när vi diskuterar politik.

Hon tar exemplet med vårt nära grannland Finland, där frivilligt surrogatmödraskap på icke-kommersiella villkor är tillåtet. Under förutsättning att detta inte belastar vårdapparaten, eller ligger samhället till last på något sätt, ser hon inte några som helst hinder för det, trots att hon är (S)-kvinna. Där ser man. Kanske är vi här äntligen på väg bort från den förkvävande och trångsynta familjepolitik som det partiet odlat i många år – ett land där svenskarna och den inhemska befolkningen inte är någonting värda; gentemot den ständigt ökande importen av en surrogatbefolkning utifrån, enbart för att det härskande partiet skall få ny ”valboskap”. Men – för att återgå till sakfrågan:

Ofta görs i debatten ingen distinktion mellan altruistiska och kommersiella värdgraviditeter, trots att det finns länder där enbart de förstnämnda är tillåtna. Empirin från exempelvis Finland säger att det är möjligt att åstadkomma en reglering där denna åtskillnad också håller i praktiken. Konkret innebär det att antalet värdgraviditeter i sådana länder är få, men de existerar. Värdmödrarna är ofta anhöriga till dem som tar emot barnet. Det vill säga: inte fattiga och utsatta kvinnor som pressas till att ställa upp mot pengar under bordet. Att värdmödrar ofta behåller kontakten med mottagarfamiljen efter födsel visar att den familjebildning som uppstår inte nödvändigtvis liknar den traditionella.

Traditionell enligt vems normer ? kan vi då fråga oss. Ja, naturligtvis det politiska frälsets, och den kristna kyrkans. För en gång skull inte islams, denna öknarnas primitiva fasa. Ett ja till frivilligt surrogatmödraskap på altruistisk eller icke-kommersiell grund är inte samma sak som ett ja till månggifte, eller 13-åriga barnbrudar, kvinnlig omskärelse och allt det andra, som en omdömeslös Socialdemokrati utan tydlig värdegrund om än inte omhuldat eller försvarat, så i alla fall tolererat under nära nog två decennier.

I det finska fallet premierar man det egna landets befolkning istället. Mödravårdscentraler och noggrann kontroll från vårdsektorn finns, och den garanterar nog att ingen kvinna skulle bli ”förtingligad” eller att ”respekten för det nya livet helt kommer bort” och så vidare och så vidare, alltsammans argument, som vi till leda har hört upprepas i de kristna fanatikernas och totalidioternas argumentation.

Vi måste vidga synen på vad graviditet och moderskap faktiskt innebär, slutar Marika Lindgren Åsbrink.  Till och med forskning och riktigt gedigna SOU-utredningar av gammaldags modell, visar att detta kan varra något bra, och hjälpa barnlösa par att få de barn de önskar. Därför hjälper det inte längre, att ta till den vanliga (S)-Sharian och förbudspolitiken. Även partiet måste till slut förändra sig, och erkänna att det finns nya medicinska alternativ – visa fantasi helt enkelt – och hänga med i utvecklingen. Det finns heller inget logiskt försvarbart argument som säger, att ”romantiska parförhållanden utesluts”, som Halldorf och andra stollar påstår.

I Finland, Tyskland, Ryssland med flera Europeiska länder premierar man den inhemska befolkningen, och sysslar inte med import, människohandel eller befolkningsutbyte… Man har en annan vision, helt enkelt..

Och ändå är allt detta inte något nytt. Jag har redan pekat på, att det ”frillosystem” som fanns i Sverige under hednisk tid var ett slags socialförsäkring, och inte bara det. Innan en nyare tid och en nyare produktionsstruktur infördes i och med industrialiseringen, som lät även ogifta mödrar att försörja sig utan manlig hjälp eller inblandning, så fanns där också mor- och farföräldrar som sagt – också de var inte bara surrogatmödrar utan surrogatfäder, ja ställföreträdande och jourhavande föräldrar  – eftersom uppfostran av barnen dåförtiden var en sak för en hel familj eller ätt, och hur underligt, fantastiskt eller flärdfullt detta nu än må låta, kanske det ändå blir ett sådant samhälle vi kan återvända till – när teknikutveckling och samhälle medger det – trots att vissa skulle avvisa det som en paradox, och en omöjlighet.

Men alternativet finns ändå, i flera Europeiska länder. Och något svenskt par, någonstans, kommer ändå att bli först, genom att åka till Finland eller rent av Ryssland, och så genomföra surrogatmödraskapets första del redan där. Ett moderskap räcker som bekant livet ut, det slutar inte bara för att det sker en födelse, och graviditeten upphör. Därför är det försent för de kristna och Mohammedanerna att inskrida med religiöst motiverade förbud, och andra konstigheter. Naturen och kunskapen kommer ändå segra till sist, och besegra oförnuftet.

Frigg är moderskapets Asynja, och hon håller livets trådar i sin hand – är ni medvetna om det ?

Man talade också om begreppet ”Fostri” eller fostersöner – kanske intresserar det Marika Lingren Åsbrink, nu när hennes mor snart förutspås hamna vid EU:s sprängfyllda köttgrytor att få höra, att det politiska frälset och den härskande klassen lät skicka ut sina egna barn i världen, redan på 900-talet – inte 1900-talet.

Håkon Adelsteinsfostri, som uppfostrades hos kung Ethelstan eller Adalstein i England, var just en sådan ”Fostri” eller fosterson, som skulle ta åt sig av nya kunskaper utomlands, och lära sig goda vanor.

I kraft av att han var fursteson, var det också för osäkert för honom att leva i det egna landet, eftersom han kunde bli mördad och undanröjd fortare än kvickt, men det kan numera våra svenska barn också. Ingens dotter går säker för gruppvåldtäkter nuförtiden, och vi vet tyvärr en hel del om den kulturella, religiösa och geografiska bakgrunden på de som begår de flesta gruppvåldtäkterna, trots att vårt eget politiska frälse förstås vill hemligstämpla och skyla över det där.

Den som inte försökte orientera sig om omvärlden, som inte deltog i samhället runtomkring och som inte såg Världen som den dessvärre var och inte åkte utomlands för att bilda sig, räknades i den hedna tiden som ”Heimsk” eller hemmasittare. Hemsk, med andra ord – för därav kommer själva ordet – och kanske är detta något som alla de personer som är fastlåsta i den Socialdemokratisk-Kristna Nomenklaturans Järngrepp skulle må väl av att erinra sig – åtminstone ibland.

Lindgren Åsbrink tänker åtminstone i nya banor – och det hedrar henne..