Svenska Dagbladet propagerar för böner och religiositet på arbetet

I dagens nummer av Svenska Dagbladet – fortfarande landets andra största dagstidning – finns en artikel, som öppet propagerar för ett totalt slut på det sekulära, öppna svenska samhället. Böner och krälande i stoftet föreslås bli obligatoriskt på den svenska arbetsmarknaden, och människor i Sverige skall bli ”lite kristna och lite muslimer” på samma gång. Den som propagerar för allt detta heter förstås Mohammad Muslim Eneborg, och sägs vara imam. Ändå redovisar artikeln öppet, att det bara är 7 procent av befolkningen i Sverige som alls kallar sig kristen, och bara 23 % av svenskarna tror alls på någon Gud..

Ändå tvingas vi betala, betala och betala över 93 miljoner kronor om året i ”stöd” till olika Totalitära och Monoteistiska trossamfund, främst då naturligtvis sådana med muslimsk och kristen inriktning, för så mycket betalar vi redan till SST, den ytterst märkliga bidragsmyndighet, som Regeringen Löfvén fortfarande när vid sin barm. Tidningen skriver att religion inte längre skall betraktas som en privatsak, utan offentliga ”bönestunder” i muslimsk anda skall göras obligatoriska på arbetsplatser överallt i Sverige, eftersom detta Sharia-liknande drag skulle ”berika” den svenska kulturen. Inte ett enda motargument tillåts föras fram i den mycket partiskt och osakligt skrivna artikeln, vilket är ganska anmärkningsvärt.

På kommando: RÖVEN UPP ! Huvudet emot marken DUNKA – DUNKA – DUNKA ! Lämpliga metoder på den svenska arbetsmarknaden, nu enligt SvD:s unika recept.

Hijaber och förbud att gå med bart hår är ”den ultimata yogan” och passar alltså svenska kvinnor, får vi veta genom Svenska Dagbladet, och dessa ”kulturberikare”. Bönerabblande ska jämnställas med friskvård, och utövas kollektivt, på kafferasterna, tänker man sig. Mer än 200 år av sekulär tradition kastas rakt ut genom fönstret, och den religiösa juntan förbereder sig för ett maktövertagande. Svd har uppenbarligen valt sida. Enligt denna tidning skall det sekulära samhället inte få finnas längre, och ve den, som sätter sig däremot..

Från SvD;s slaktar-bod: Och bocka, bocka bocka, och kryp kryp kryp inför den allsmäktige Allah och ”Gud”, lille svensk…

Ja, man är inte förvånad. Såhär uttrycker sig ju de Monoteistiska religionerna, som både enligt Koranen och Bergspredikan strävar efter att utrota alla andra trosföreställningar, sätt att uppfatta tillvaron, eller all annan religiositet, eftersom de själva gör anspråk på att innehålla den ultimata sanningen. Men så gör inte vi Hedningar.

Idag lär det förresten vara internationella Bacon-dagen, och då KRÄVER jag förstås som Nordisk Hedning, att precis ALLA ska dansa efter min pipa, och att jag skall bli serverad Bacon, bacon och inget annat i personalmatsalen, för ska nu bönestunder vara offentliga och påbjudna, ja då måste ju även jag få mitt religiösa behov tillfredsställt, i religionsfrihetens namn, eller hur ?

Dessutom finns det nu även Bacon-rosbuketter och annat att köpa in, hos snart sagt varje arbetsgivare. Titta här, så får ni se:

Här får du, lilla Fatima ! Rosor av äkta Bacon !!

”Ils ne passeront pas !” U Can’t Touch Dis !! NON PLUS ULTRA !!! Detta är SÄRIMNERS SÄNDEBUD

Fredligt Civilt motstånd – Vår enda chans !

SKIT NER ER – ”SVENSKA” DAGBLAD !!!

Rydebäcks glömda gudinnor

I det stora kulturella mörker som med höststormarna sänker sig över det som en gång var Sverige, men som numera blivit till Landet Löfvén finns ändå enstaka ljuspunkter. Här och där gör lokala hedningar och Asatroende gemensam sak med de lokala muséerna, och berättar om landets verkliga och ursprungliga kultur. En sådan insats görs nästa lördag i Rydebäck, en av Skånes minst kända tätorter. Rydebäck har varit bebodd av sin ursprungsbefolkning i mer än 12 000 år av sammanhängande historia, trots att orten nuförtiden bara är en liten sömnig sovstad mellan Helsingborg och Landskrona. Föremålen på det lokala muséet får inte visas längre, utan är nedpackade, och förvaras utom synhåll för allmänheten.

Men i närheten har det gjorts spännande fynd. Inte bara romerska mynt har hittats under det som numera är en modern villaförort och ett gammalt fiskeläge, utan också två statyer av vad som kan vara Nerthus, och ett fragment av en avbruten Mithra-staty från det romerska imperiet. Så här presenteras de på Riksantikvarieämbetets hemsida.

En avbruten staty av Mithra (nederst) och två avbildningar av vad som kan vara Nerthus eller Hel (med dödskallehuvud) från trakten av Rydebäck.

Kulten av Nerthus, Gerd, Njärd, Hertha eller Jord är känd i skrift från Cornelius Tacitus klassiska beskrivning i ”Germania” från åttiotalet enligt vår tideräkning, och har satts i samband både med de danska mossliken och Nehalennia, en gudinna med drag av både Njärd och Hel från det gamla Frisland. Statyer av brons, med exakt liknande poser – gudinnan fattar om båda brösten och håller fram dem – har hittats i både Västergötland och Danmark, och ortnamn på ”Njärd” osv förekommer också över hela Götaland, så ”Nerthus-folken” som Tacitus talar om, kan knappast ha varit begränsade till de danska öarna.

Nerthus från Skåne, Blekinge, Västergötland och Danmark…

Ibland avbildas gudinnan åkande i en vagn, som i Tacitus beskrivning, och i de danska varianterna är hon också klädd i ett slags snörkjol, som Egtved-kvinnan, ett av nordisk arkeologis stora slagnummer – fyndet av en knappt 20-årig blond kvinna i en storhög från bronsåldern var på sin tid sensationellt…

Vad nästan ingen uppmärksammat, är att vida rikare kvinnogravar – också med snörkjolar, bältesplattor, halskragar osv i guldbesatt brons, hittats också på den skånska sidan av Öresund. Minst åtta gravar i nordvästra Skåne innehåller alla ett slags smala bronsrör, som varit fästade vid just snörkjolar, och på Österlen och i Kivikstrakten finns en annan grupp gravar med samma innehåll. Samma sorts fynd finns också som importvara till mellansverige.

Idén var förstås, att bronsrören och bronsplattorna skulle synas vida omkring, och ge uppmärksamhet till de kvinnor som bar dem – arkeologer har på fullt allvar spekulerat om, att de kvinnor som begravdes i storhögarna måste ha varit Nerthus-kultens prästinnor, vanliga kvinnor som tränats hårt för sin roll ända sedan barnsben, och fått ikläda sig rollen av moder Jord eller Hel, uppstigen till de levandes riken för en dag, kanhända kring solstånden.

Mycket snarlika avbildningar av kvinnliga figurer – fortfarande i snörkjol – finns också i form av bronsfigurer från Danmark. Kulten av Nerthus eller Njärd fortsatte in i åtminstone sen järnålder, och Jord tänktes då – precis som hos Tacitus – som en beslöjad, hemlighetsfull gudinna, som bara de invigda fick se – och senare uppgick hon i flera gestalter – främst Freja å den ena sidan, Hel å den andra…

I minst två tusen år eller mer härskade Gudinnan över sina öar i havet, och sin Skånska kust. Hon stod för magin, kärleken, livet och döden – och kanske finns hon ännu kvar kring Rydebäck, i andra skepnader och andra inkarnationer – kanhända har jag rent av sett henne och mött henne – men det är förstås en annan historia. En gång avbildar jag henne med kamera, kanhända..

I Norge bygger man upp sin lokala identitet, i Sverige river vi bara ned..

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det finns de som bygger upp här i Världen, i motsats till alla dem, som bara river ned och förstör. I veckan har Biologiska Muséet slagit igen sina portar och stängt för alltid. Varken demonstrationer eller brev till Kulturministern har hjälpt. Ända sedan 1893 har denna byggnad, inspirerad av Norska Stavkyrkor och de gudahov som föregick dem, hjälpt till att sprida information om de nordiska djuren och vår nordiska natur till alla Stockholmare, men eftersom det fattades dryga 2 miljoner till trätjära och ett läckande tak, så slog man igen alltsammans.

Inuti muséet finns unika målningar av Bruno Liljefors, och dioramor av Gustav Kolthoff, en av nordens största konservatorer. Och alla vet att det är det vida spridda hatet emot allt Nordiskt som fått den nuvarande Kulturministern att handla som hon gör, och det här är inte det enda fallet. Vi har de många händelserna med nedsmälta fornfynd från Vikingatid, och hur man via RAÄ och Länsstyrelsen i Stockholm uppsåtligen förstört och låtit smälta ned tjogtals med edsringar och andra föremål, händelser som jag också skrivit om tidigare i denna blogg (se Augusti månads inlägg).

Bild på edsringar i silver från 800-talets Uppland, som nu förstörts och aldrig kommer tillbaka…

Ständigt är det hatet emot etniska svenskar och vårt nordiska arv som ligger bakom allt detta. En sjuk kulturpolitik har sett dagens ljus under de tre sista åren av Miljöpartistiskt vansinne, och därför har det gått som det gått. Hela tiden får vi svenskar oss itutat att vår egen nationella kultur är värdelös och ointressant, medan sharia, och extrema minoritetsgrupper som extrem islam istället får allt större bidrag. Förra året gav den ytterst märkligt styrda myndigheten SST, ”Nämnden för Stöd till Trossamfund” mer än 14 miljoner kronor till olika former av extrem islam, och bidrog på så sätt till den fortgående islamiseringen av Sverige, något som numera även den förment Lutherska ”Svenska” Kyrkan ställer sig bakom. Och skall olika former av Monoteistisk, garanterat odemokratisk tro alls ha statsbidrag, och finansieras med skattepengar ? Varför gör man så, när det inhemska kulturarvet förfaller, och släpas i smutsen ? I veckan avslöjades det också, hur IS-terrorister, som i flera år fått bidrag från Regeringen Löfvén för att bedriva sin terror utomlands, även efter döden får bidrag från svenska staten. Skattepengarna utnyttjas nu av kriminella, och hur många miljoner som går förlorade på detta sätt, vet ingen, även om SVT, vår kära Statstelevision, har antytt att det rör sig om högst betydande summor, minst tiotals miljoner kronor åt 48 individer. 

Helt uppenbart är, att det finns de inom vår nuvarande regering som antingen är fullkomligt aningslösa, eller som aktivt står på islamisternas sida, och hjälper dem med bistånd och pengar, samtidigt som vi får ta emot och hysa allt fler och fler av dem inne i vårt eget land. Och med den egna nationella kulturen och identiteten går det raskt utför. I veckan placerade man också detta sk ”konstverk” utanför kulturhuset i Stockholm, trots att det innebär ett officiellt smädande och skändande av vår nationalsymbol, vilket är förbjudet i lagboken; eftersom sådant kriminellt beteende faller under 16 §, 6 Kap brottsbalken. Det finns redan ett flertal rättsfall som behandlar liknande saker, och varför den sk ”konstnär” som med allmänna medel och på allmän plats fått ägna sig åt detta med Kulturhusets goda minne, är en fullständig gåta.  Lars Wilks, den svenske karikatyrtecknaren, säger förresten att verket ”tydligt visar, vad för slags värdegrund Kulturhuset och politiker i Stockholm faktiskt har” och det måste man onekligen hålla med honom om.

Hur skulle det gå, om någon behandlade exempelvis Saudi-Arabiens eller kanske IS flagga på samma sätt ? Eller den Amerikanska flaggan ? Hur skulle då vår omvärld reagera ?? Vad som nu skett på Sergels Torg är ett angrepp på Sverige, ett angrepp på vår nation och ett angrepp på demokratin överhuvudtaget, och det är kanske inte en isolerad händelse. Nu har det också kommit fram, att den person som försökt mörda en svensk polis vid Medborgarplatsen i Stockholm, rekryterats ur de redan utvisade sk ”ensamkommande” kriminella som redan demonstrerar där via ett slags sittstrejk, men trots detta får vårt lands polis inte fullmakt för Regeringen att utvisa dem. Man kan ju bara fråga hur många poliser eller svenskar som måste dö, innan Regeringen Löfvén tar sitt förnuft till fånga, och agerar…

Det är viktigt att förstå, att detta med kulturpolitik inte kan ses i ett isolerat sammanhang. Händelser som dessa har ett gemensamt ursprung, och manifesterar en gemensam tendens, nämligen hatet emot den Nordiska kulturen, hatet emot allt som uppfattas som ”svenskt” och det är en fullt medveten strategi, som vissa politiker hela tiden agerar efter och försöker underblåsa, för att skaffa sig allt fler och fler röster ur vissa befolkningsskikt. När det som ännu rubricerar sig som ett ”arbetarparti” inte längre får några röster ur de verkliga arbetarnas led, importerar man ett slags ”ersatz-befolkning” och satsar på att vinna deras röster istället, eftersom de kan göras så mycket talrikare.

I andra Nordiska länder går utvecklingen en totalt motsatt väg. Där värnar man om den lokala identiteten och kulturen istället, eftersom man vet, att en gemensam nationell identitet, stärker och skyddar det egna landet, och får befolkningen där att må bättre och känna sig tryggare. Den förhärskande Socialdemokratiska ideologin i Sverige däremot, går ut på att skapa otrygghet och bryta ned den nationella identiteten, eftersom man vet, att rädda och otrygga människor är mycket lätta att manipulera, och styra och ställa med nästan hursomhelst.

Och i den kulturskymning, som så smått börjat råda i vårt land, ser vi det alltmer tydligt. Man har som mål att islamisera, kristifiera; och skapa splittring i landet genom att skilja svenskarna från deras rötter.

Veckans enda goda nyheter, kom från Norge, vårt näst Finland närmaste grannland.

Thor News har redovisat hur man nu bygger en kopia av Myklebust-Skeppet, Norges hittills största autentiska Vikingatida skeppsfynd.

Myklebust-skeppet hittades innan sina mer berömda släktingar Gokstad och Oseberg, men är mer än 30 meter långt. Ändå är det långtifrån det största Vikingaskepp som byggts under de senaste fem åren i Norge, eftersom ”Harald Hårfager”, en fri rekonstruktion med mer än 35 meters längd som också seglat till USA under en svensk skeppare, är större ändå.  Hårfager har ett ohistoriskt antal årpar, 25 stycken emot de normala 24 (alla skepp byggdes i stort sett med olika antal ”åttor” vilket också står skildrat i Olav Tryggvasons saga angående ”Ormen Långe” – enbarrt på Kungens inrådan fick det två extra roddarbänkar, 34 stycken istället för de 32, som var fullt normalt för ett kungsskepp) Samtidigt får vi inte glömma, att det i sagorna står omtalat fullständigt gigantiska 124-sessor, som Håkon jarls ”Visunden”, och att man hittat mer än 50 meter långa ”Naustar” eller båthus i Kaupaang, Norge, med väl dokumenterade stapelbäddar och allt. Redan Harald Hårfager kan ta upp emot 80 fullt stridsutrustade krigare, och skeppet från Myklebust bör åtminstone ha rymt ett 60-tal man, eller närmare 64 stycken, med tanke på sina dimensioner, vilket det av mig och andra redan seglade Havhingsten av Glendalough – med hemmahamn i Roskilde – också kan ta ombord.

Ju större skepp man bygger, ju bättre seglar de. Redan en 24-sessa kan gå rakt över Nordsjön med hastigheter upp emot 20 knop, eller strax över…Det vet man, från praktiska försök.

Det vikingatida skeppet, sin tids högteknologi och ett aldrig överträffat bruksredskap, har kommit stå som en symbol för hela Norden, och i Danmark och Norge vårdar man därför sina nationella klenoder ömt, och slår vakt om sitt arv. Här i Sverige däremot, hatas och förföljs de som med eget arbete och på frivillig grund ägnar sig åt att förvalta det nationella arvet, och utöva; vad redan våra förfäder kunde. Inga som helst bidrag ges från någon kommun, regering eller något kulturdepartement, men ändå fortsätter även svenskarna att segla, och leva som de alltid gjort.

I Sagastad i Fjordland på den norska västkusten bygger man nu upp en alldeles ny museianläggning, och återskapar ägodelarna från den norske fylkeskonungen Augbjörn, som var en av de män, som trodde på friheten, levde och dog som Asatroende Hedning, och som förlorade slaget vid Solskjel, 876. Hans grav – från exakt samma tidsperiod – bevarar inte så mycket trä, men järnnitarna efter hans skepp, och från Havamal vet vi, att den man som stått upp för friheten och kämpat väl, aldrig någonsin blir bortglömd.

Centralmakten och en kristen förrädare vann den gången över det fria Norge, men det ska inte hända igen. Fylkeskonungarna lever ännu, och deras verk är inte bortglömda. Det nya norska museicentret skall vara klart 2019, men redan under tiden kan man se hur lokala skeppsbyggare bygger skeppet för hand, och med mest möjliga autentiska teknik – och de har all anledning att vara stolta över sina händers verk, samma verk som vi nu här i Sverige vandaliserat, och börjat montera ned…

En dag tar vi åter den kultur, det land och det arv som blev vårt. Leve det fria Norden !

Barcelona, Åbo, Sverige och ”Svenska” Kyrkan… Monoteismens terror fortsätter.. (Hebdo, Hebdo !)

Överallt där Monoteism och Ökenreligioner frodas, växer också terrorn och mördandet av oskyldiga människor. Det gör detsamma om det är Barcelona, Åbo, Finland eller någon annanstans i Världen vi talar om – Monoteismens sorgliga resultat blir alltid ett och samma – fler mördade civila, i namn av Allah, Jahve eller ”Gud” – den ”ende” Guden som anser sig ha rätt, och vars anhängare fortsätter döda, skövla, lemlästa och mörda…

Ingen Polyteist har någonsin kommit på en sådan tanke, vad det nu kan bero på, för Polyteister ser ingen anledning att döda och mörda i sina Gudars eller religioners respektive namn, även om de kanske i och för sig inte är absolut fläckfria i alla avseenden. Hursomhelst visar verkligheten – som de flesta av oss faktiskt lever i, att det är de Monoteistiska religionerna, som är ett av hela Världens största och värsta problem, just nu.

Den verklige MÖRDAREN är fortfarande på fri fot…” (teckning ur den franska satirtidskriften ”Charlie Hebdo”)

Efter de senaste Monoteistiska terror-dåden i Spanien publicerade den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo följande teckning, som innehåller rubriken ”Islam – för evigt en fredens religion” vilket tydligt visar hur ihålig dessa Öken-monoteisters religiositet är. Genast kom påståenden om att teckningen skulle vara rasistisk eller islamofob, och det påstods till och med, att man från Ministerhåll i Frankrike skulle ha sagt, att denna teckning är ytterst farlig, och omedelbart måste förbjudas eller censureras.

Döm nu själv om det var så farligt, egentligen… Inget tycks ha hänt, trots att minst två veckor gått sedan publiceringen, och teckningen har inte alls med någon etnicitet att göra. Den visar bara Islams tragiska konsekvenser, facit efter ännu ett blodigt terrordåd – och den vänder sig inte mot något särskilt land, någon särskild person eller någon särskild organisation heller, vad som kritiseras här är själva dödandet, själva terrorn som allt fler och fler människor Världen över blir utsatta för. Vad är det som är så ”fel” med detta ? Hursomhelst är det ju bara en skämt-teckning, och man kan knappast ställa till med repressalier, bara för en skämt-tecknares åsikter, eller hur ?

Fler än jag i den hedniska Världen är av den åsikten, att man inte alls kan förbjuda eller kritisera teckningar som de här, eftersom de utgör en rättmätig protest emot det meningslösa våld, som de Monoteistiska religionerna hela tiden utövar och står för. Lägg därtill det faktum, att Charlie Hebdos” redaktion själv redan blivit utsatt – det skedde redan 2015 – för ännu mer Monoteistiskt våld, i vad som var det värsta terror-attentatet i Frankrike sedan 1920-talet, även om ”dessa Satans mördare (för att använda en känd svensk Statsministers än mer kända uttryck) förstås höjt siffran på lemlästade lik i en och samma attack sedan dess.

Skulle då inte offren ens få försvara sig, genom en tyst protest ? Hebdo-redaktionen har inte utpekat någon särskild, ens bland mördarna, de har själva inte dragit kniv, inte kastat några bomber eller granater, och själva inte utövat något våld alls, men ändå kritiserar alltså de kristna och islamisterna dem för blotta det faktum, att de inte låter sig mördas stillatigande..

”Sticks and stones may break bones, but mere WORDS can’t hurt you…”

 

Mördaren i Åbo skrek ”Allahu Akbar” innan han gick till attack. Exakt samma valspråk, översatt till svenska, har Antje Jackélen, den svenska Ärkebiskopen, vilket utgör ett väl uppmärksammat faktum. Mördaren i Åbo lär också ha skrivit ett ”manifest” vars åsikter i nog så betänklig grad överensstämmer just med den ”Svenska” kyrkan, och när Sverige nu går till sk ”Kyrkoval” – ett val där det i många församlingar och stift bara finns ett enda Regeringsstött alternativ – kan man tänka sig något mer odemokratiskt – är de totalitära tendenser och det nakna maktspråk som denna ”Svenska” Kyrka riktar emot alla svenskar och Nordbor alltmer klart och tydligt.

”Svenska” Kyrkan har på senare tid begått flera rena lagbrott, då den börjat skydda personer som tagit sig in i vårt land på illegal väg.

Flera enskilda församlingar gör reklam för islam och stöder öppet islamisering av det svenska samhället, som synes… Var skall det egentligen sluta ? Vad är det här för sorts religion ? Är det ens ”kristendom” som alls predikas här, eller vad är det för underlig, beslöjad och dold verksamhet man vill uppmuntra ? I Åbo haglar manifesten, och knivhuggen i ryggen på oskyldiga Finländare.

På vilken sida står ”Svenska” Kyrkan ? Inte på svenskarnas, i alla fall... I Västerås står Sharia-lagar och Shador på Höstens program, anno 2018…

Strax nära Medborgarplatsen i Stockholm – där ett antal kriminella personer sittstrejkar – mördades nästan en svensk polisman igår. Det är väl känt, att förövaren var en 17-årig Marockan, som illegalt tagit sig in i Sverige – just en sådan person av samma sort, som ”Svenska” Kyrkan nu aningslöst och utan vederbörlig identitetskontroll skyddar.

Polismannen Ted Eriksson har själv berättat om hur han nästan dödades på öppen gata. Han är förstås inte den ende svensk, som drabbas av allt detta religiöst motiverade våld, som ”Svenska” kyrkan nu tagit under sina armar, och de facto skyddar. Det borde vara självklart, att kyrkor och religiösa grupperingar inte ska skydda brottslingar, och att identitetskontroll och liknande faktiskt är Polismaktens uppgift – inte religiösa samfunds.

Jag citerar ur bloggen ”Rotlöshet” skriven av en hednisk kollega, som jobbar som systemutvecklare, appropå ett och annat han och jag kan se omkring oss:

Idén om öppna gränser inom nationer är lika ödesdiger som att ha många öppna portar till en server. Fritt där vem som helst kan dra nytta av resurserna. På bekostnad av de processer inom systemet som behöver resurserna.

Förfrågningar och passeringar kan lamslå och få systemet otillgängligt. Obrukbart. Vilka är då skyldiga till att detta kan alls hända. Vilka är det som inte lärt sig om sin och andras säkerhet. Eller inte alls förstår allvaret i idén med öppna dörrar?

Idéer och ideologier kan bli rena giftet. Det är sällan den drabbade drabbas ensam. Den drabbade tar med sig alla andra om det vill sig riktigt illa.

Det krävs väktare, murar och annan säkerhet som håller koll på vad som händer. Både inom och utanför. För att allt ska bestå.

Minns historien om när gudarna ville ha en mur byggd runt Asgård. Hur gick det? Nåja. Loke lurade reda på situationen men Oden visste ju att det inte gick riktigt rätt till. Sådant slår alltid tillbaka. Förr eller senare. Murar och beskyddade portar är viktiga för att allt inuti ska fungera. Rapporter om vad som händer utanför behöver vara korrekta beskrivningar av verkligheten.

Annars, förr eller senare står där de som bränner ned allt.

Vi kan inte tillåta, att våra friheter i det här landet missbrukas av de som för evigt vill förstöra dem. Vi måste vända alla dessa falska ökenreligioner ryggen, och bygga oss ett bättre land, en bättre Värld, en vackrare och värdigare framtid.

Låt oss vända alla våldsreligioner och skräpreligioner ryggen ! Låt oss skratta åt dem och driva med dem, på Charlie Hebdos vis…

”Svenska” Kyrkans och Ärkebiskopens ständiga flirt med våldsbejakande religioner och totalitära läror typ Islam, är en mycket farlig väg att gå, i alla fall om vi skall kunna ha vårt svenska rättssamhälle någotsånär intakt. Det vet inte bara systemvetarna bland oss, utan också många Poliser – av egen hård erfarenhet – och fer och fler av oss svenskar har blivit medvetna om det – för kom ihåg att denna påstådda ”Folkkyrka” nu bara omfattar cirka 62 % av landets invånare.  ”Sharia” eller kristendomens eviga ”kvinnan tige i församlingen” varken kan eller ska uppmuntras.

För några dagar sedan besökte jag Gottsunda, en av de drygt 70 sk ”No go-zones” som faktiskt finns i Sverige, men som vår Regering förnekar själva existensen av. Andra Nordiska länders politiker har noga beskrivit problemet, som är välkänt sedan länge. Till och med våra närmaste grannar, och länder som historiskt sett varit del av en nordisk union, tvivlar nu alltmer öppet på den Regering, och den sk ”statskyrka” vi nu har.

En person jag känner där är mycket rädd, mest för sin lilla dotters skull. Hon vågar inte ens skicka dottern ner till det närbelägna förortscentret för att handla mat längre, eftersom man aldrig vet vad som kan hända, ens vid ett besök på gården i samma kvarter. Vi vet att uppklarningsprocenten, också för mycket allvarliga brott, inte är mer än 5-6 % i hela landet, för att inte tala om de områden där de flesta brotten begås, det vill säga de sk ”No-go zonerna”

På gatan utanför denna etniska svenskas hus mötte jag en annan kvinna, denna gång klädd i shador, och precis lika rädd hon. Hon höll noga sin egen dotter – i exakt samma ålder – under mycket nära uppsikt, bara för ett besök vid gungorna utanför samma hus – och när vi kom i samspråk, förklarade jag att svenska kvinnor i samma område var precis lika rädda för allt detta våld, all denna terror.  Och det värsta är, sade den utländska kvinnan, att det finns så många män som inte bryr sig, så många män som bara går förbi, men nu insåg hon, att det var en Nordisk Hedning hon pratade med, om inte annat syntes det ju på Torshammaren, som jag bar om halsen.

Och Tor – förklarade jag för henne – är de små och de svagas beskyddare.

En gång ska vi kanske kunna skratta åt alltihop, och lämna all denna Sharia, alla dessa Ärke-pisskoppar och allt vad de står för bakom oss. En sundare, starkare och friskare generation skall komma, som inte tror på dessa ”Allsmäktiga” gudar mer… Och skrattet är också ett vapen, och en stark hammare i vår hand.

Här, eller i Spanien eller Frankrike.

 

Låt oss göra rent hus med dessa – allesammans. Och GÅ UR ”svenska” Kyrkan…

Drei Nornen, Drei Nornen….

Nornorna, romarnas parcer, grekernas moiras och samernas Akkor – tänkta som tre döttrar till deras Maderakka, det samiska namnet för Frigg – för studerar man den samiska mytologin, skall man finna att väldigt mycket tagits över från den Nordiska och Asatrons Värld, och inte omvänt – är kanske inte så omskrivna i sång, men de har avbildats tillräckligt ofta och tillräckligt mycket för att alla skall känna igen dem. Jag har också behandlat Snorres omkastning, där Urd eller det förgångna visserligen är äldst, men den yngsta systern Verdandi eller vardande, som betyder framtid, satts in på Skulds eller nuets plats. Nuet står som bekant i skuld till det förgångna, historiskt sett, men Vardandet är alltid, alltid en ny möjlighet.

De tre Nornorna, från husvägg i Klagenfurth, Österrike…

Det finns en gammal sång, ”Drei Lilien, Drei Lilien” som egentligen är en marschvisa, känd från åtminstone Fransk-Tyska krigets 1870-tal, ända fram till dagens verklighet. Efter två Världskrig och mycket mer, sjunger tyska Bundeswehr den fortfarande med glatt humör, och då låter den såhär:

Texten blev mycket tidigt översatt till svenska, och förutom Odenplan och Tors Plan i Stockholm, finns även Tre Liljors eller varför inte Tre Nornors plan, som byggdes redan vid förra sekelskiftet, och som fortfarande ligger kvar i ett undanskymt hörn av Norrmalm. Även fartyg har hetat ”Tre Liljor”, som Briggen Tre Liljor, förresten; känd från svensk sjömanstradition, och symbolen har inte så mycket med någon katolsk Maria eller några helgon att göra, utan syftar faktiskt på de tre Nornorna, ödet; och möjligen också kärleken. Den tyska originaltexten, som också mycket tidigt översattes till svenska, lyder förresten såhär:

Drei Lilien, drei Lilien, die pflanzt ich auf mein Grab.
da kam ein stolzer Reiter und brach sie ab,
Juviheirasasasasasasasa, juvivalleralerallerallera.
Da kam ein stolzer Reiter und brach sie ab.

Tre Liljor, Tre liljor ses växa på en grav
Fram red där sen en Livgardist – och bröt dem av !
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
Fram red där sen en Livgardist – och bröt dem av !

Ach Reitersmann, ach Reitersmann, lass doch die Lilien stehn,
sie soll ja mein feins Liebchen doch einmal sehn.
Juviheirassasa, juviheirassasa.
Sie soll ja mein feins Liebchen nocheinmal sehn…

Ack Livgardist, ack Livgardist, låt dessa liljor stå
de skall dock äntligt smycka, din egen grav också
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
de skall dock äntligt smycka, din egen grav också

Und sterbe ich noch heute, so bin ich morgen tot;
dann begraben mich die Leute ums Morgenrot.
Juviheirassasa, juviheirassasa.
Dann begraben mich die Leute ums Morgenrot.

Och dör du ej i morgon, så dör du väl till slut,
som Nazism och Trump och ”fornsed” – och bärs sen ut !
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
som Nazism och Trump och ”fornsed” och bärs sen ut !

De tre Nornorna i Ribe, Danmark

Rainer May, en tysk schlagersångare från det tidiga 1960-talet, gjorde också sin egen, betydligt sentimentalare och mindre hurtfriska version, som lät som såhär:

Nornor från Düsseldorfs Nordfriedhof, en plats jag själv besökt

Jag översätter nu 60-tals versionen till mitt eget hedniska sångspråk, och sjunger slutligen, inför er alla:

Tre Nornor, Tre Nornor, från vaggan till vår grav
skall ge oss våra öden, och det som livet gav
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
skall ge oss våra öden, och det som livet gav

Tre Nornor, Tre Nornor, fram till vår sista stund
till vägen över Bifrost, allt under himlens rund
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
till vägen över Bifrost, allt under himlens rund

Tre Nornor, Tre Nornor, ses visa vägen nu som förr
från eländet i Midgård, fram till Valhalls dörr
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
ja, från eländet i Midgård, fram till Valhalls dörr

Tre Nornor, Tre Nornor, för Svitjod och vårt land
från forntid till den framtid, vi bygger hand i hand
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
från forntid till den framtid, vi bygger hand i hand.

Tre Nornor från Bonn, och en romersk postering vid Rhen