FÖR SJUNG HOPP, FÖR SJUNG HEJ, SJUNG DUBAI AI AJ AJ…

Från Dubai och svenska medier rapporteras idag att en brittisk kvinna skall dömas till höga böter och fängelse i Dubai, bara därför att hon kallat den kvinna hennes make gifte om sig med efter 18 års äktenskap för hästansiktad, eller ett ”horse face” vilket skall ha skett på Facebook anno 2016, alltså för tre år sedan. I vilket civiliserat land som helst, skulle detta knappt vara straffbart överhuvudtaget, men åter ser vi hur efterblivna Monoteistiska länder som Dubai är, jämfört med resten av Världen. Nu vet jag inte hur det ligger till i den muslimska Världen, enkel hedning som jag är – men är det egentligen alls en förbrytelse, att likna någon vid en häst ? Arabiska fullblodshästar, till exempel, är ju ädla och ytterst smäckra samt eleganta djur; och sådana måste väl tänkas förekomma i Emiratet ifråga ?

Ett gott skratt förlänger käften !

Vidare är det väl inte precis obekant, att frånskilda kvinnor och dito män kan tänkas reagera surt när deras ex träffar någon ny, och sådant hände förmodligen redan i den grå forntiden, då fula ord redan skrevs på Pompejis väggar i stor myckenhet, som alla vet – låt vara att det inte var någon kuse inblandad den gången. Engelskan arresterades när hon åkte till Dubai tillsammans med sin 14-åriga dotter för att närvara vid ex-makens begravning, och genast grep islamisterna henne på flygplatsen. BBC World News – som är en vanligtvis välunderrättad källa, med en kvalitet som är långt överlägsen svenska media har mera om samma ämne:

MÖÖÖÖHÖÖÖHÖÖ och Akbar !

Brittiska myndigheter kommer att reagera för att skydda sina egna medborgare, uppges det från London. ”Her Majestys Government has been informed, you know, ” och jag hoppas att ni alla förstår vad detta innebär. Goda råd äro dyrare än sandpapper, och en formell not kan mycket väl överlämnas inom kort, på ordinarie konsulat eller beskickning, och då kan det inte gå som för Mr Assange (Ass och Ange – det hänger liksom ihop eller ?) – men ärligt talat – är dessa Monoteister och Islamister egentligen kloka i huvudet ?

I alla någotsånär civiliserade stater har vi redan kommit så långt, att vi knappast skulle anse att en enstaka förolämpning i stil med ”hästansikte” eller ”skråpuk” (ett fint gammalt svenskt ord) skulle rendera något straff alls. Hädelse är knappast brottsligt det heller, eftersom det berör ett imatriellt eller abstrakt intresse, inte en person som sådan. ifall en gud dessutom skall vara allsmäktig och allvetande, kan ju guden ifråga inte hädas, och behöver inte några mänskliga hjälpare alls, eftersom Guden ifråga ju får skylla sig själv, om den inte använder sin påstådda allmakt till att redan innan hädelsen sker förhindra saken. Visst, det fanns en tid när man enligt den Äldre Västgötalagen inte kunde kalla en man för ”tjuv” eller en kvinna för ”hortuta” exempelvis, men vår egen svenska och Nordgermanska kultur och rättskiping har för länge länge sedan utvecklats och evolverat till den punkten då vi inte längre anser det mödan värt för våra domstolar att ens befatta sig med slika ting – och tur är väl det – för de har väldigt mycket att göra, och jag antar att förhållandena i Emiratet Dubai inte är mycket annorlunda.

Hoppla ! Vorvärts Marsch !!

För övrigt antar jag att sagda Emirat väl också har Kadis eller Muslimska fredsdomare, som skola se till ”maslaha” eller det allmänna bästa, och i det ingår, att de i första hand bör åstadkomma förlikning, och inte i onödan belasta det juridiska systemet med bagatellartade förseelser. Olaus Petri, den store svenske reformatorn och kyrkofadern, sade på sin tid i sina berömda Domarregler (som fortfarande står med i den svenska lagboken) att ”all misshandel icke kan förtecknas i lagboken” samt att ”svenskarna är ett ofta till lag gånget folk” som ofta försöker slå varann i huvudet med paragrafer för de futilaste småsaker; och med ordet ”misshandel” menades på 1500-talet detsamma som missförhållanden, eller ett samhälleligt missljud, vilket kanske förekomsten av dagens (a)sociala media också är…

Samme reformator skrev också att

Orätt saköre gör ingen herre rik – men lag och rätt är Herrans pris !” vilket de kristna i vårt land, liksom andra hatare torde påminna sig. Och angående hästars anletsdrag, har även en viss Världspolitisk ledare av rang redan uttalat sig…

Om vissa kvinnor har ”hästansikten” – Vad ska man då säga om RENA HÄSTARSLEN ? (Gudinnan Hera kallades ”Ko-ögd” i antiken, vilket gällde som beröm)

 

Själv påminns jag lite om den fina gamla Nordiska vanan att RESA NIDSTÅNG emot sina fiender, vilket man kan göra även utanför Förenade Arabemiratens konsulat. Det hela – som användes redan på den gamle skalden Egil Skallagrimssons tid, tillgår så att man fäster ett avhugget hästhuvud på ett spjut, och ristar in de gruvligaste eder med runor på skaftet – samt vänder det i riktning emot  Dubai eller Mecka, eller något annat för stunden lämpligt håll…

A HORSE, A HORSE – IT’S DEAD, OF COURSE… (no point in flogging any such…)

 

Annonser

Jodå – Ostara har visst varit dyrkad…

Människor som bara ”slöläser” på svenska Wikipedia, utan att använda flera källor och sakligt kontrollera dem, ger jag inte mycket för. På den svenska versionen har den kristne fanatikern Lars Lönnroth skapat sig ett hem, och vi vet alla, att internet är fullt av förvanskningar – men fakta kan kontrolleras. Att Påsken och firandet av vårens ankomst i själva verket är en hednisk tradition och inte en kristen, har de flesta bildade människor i Sverige numera förstått. Den firas inte till minne av en sinnessjuk Jehova eller Allah, vars enda längtan är att ge sig på sin egen son och tortera ihjäl honom, eftersom detta skall vara det enda sättet som sagde Jehove eller Allah kan blidkas, eftersom han annars sägs bli rysligt ond och i sin fullkomligt besinningslösa vrede kan ge sig till att förgöra hela mänskligheten, vilket då ska vara grunden i den kristna tron. Sådan är Monoteismen…

Allt som behövs är en eländig skäggmops till Hipster, två plankor, fyra spik och en TORS HAMMARE…

Döm själv om en sådan tro eller sådana gudar alls är något man bör följa, eller om en gud som måste döda sin egen son – eller annars ge sig på hela mänskligheten och döda den också; ens kan sägas ha ett beteende eller uppförande, värdigt en gud.

Man inser lätt vilken Gud som är starkare…

Men vi hedningar skall ha en vårgudinna, benämnd Eostre eller Ostara, som var flitigt dyrkad ibland kontinentalgermanerna, även om hon var mindre känd uppe hos oss i Norr. Så långt är svenska Wikipedias information rätt. Man påstår, att endast den engelske munken Beda Venerabilis från 700-talet skulle vara den enda källa vi har till existensen av Eostre, och att hennes fest skulle varit firad runt vårdagjämningen, 21 Mars, medan Eosturmonath eller öppningsmånad skulle vara en direktöversättning av latinets april.

Jodå, Ostara har visst varit dyrkad, men inte i Norden under Vikingatid, utan under kontinental Bronsålder och Romersk Järnålder…

Det är fel i sak, eftersom det finns många andra vittnesbörd om Eostres existens. Eftersom både engelskan Easter och tyskans Ostern har samma upphov, har man mycket goda skäl att misstänka att Ostara måste ha varit en mycket välkänd kalendarisk eller mytologisk företeelse ibland alla kontinentalgermaner, och att hennes ursprung går mycket långt tillbaka i tiden, då dessa ord och uttryck är flera tusen år gamla. Det bevisas ur etymologin, eller ordens ursprung.

Men vem var då Ostara ?

Som vi ska få se, är Ostara eller Eostre bara Moder Jord med ett annat namn…

Hon är känd från hundratals ortnamn, både på de brittiska öarna och i Tyskland. Etymologerna har härlett hennes namn från ett proto-indoeuropeiskt *Ausṓs, vilket gör henne minst 4000 år gammal som företeelse. I Tyskland finns mer än 150 romerska inskrifter till ära för Matronae Austriahenae, eller Ostara-mödrarna, som var en trefaldig ödesgudinna likt Parcerna i Rom, Moirerna i Grekland eller Nornorna hos oss.

Vi vet också att gudinnans namn har samband med väderstrecket Öster, varifrån morgonrådnaden och våren tänks komma, och att det i Nordisk mytologi finns en manlig dvärg kallad Austri, som bevakar soluppgången vid ”Dellings dörr”. Att just vårdagjämningen, vårens soluppgång och vårdagjämningspunkten på horisonten varit viktig redan för bronsålderns bönder, bevisas också av bronsåldersföreteelser som guldhatten från Berlin och Himmelsskivan från Nebra, och det är i sammanhang som dessa, som Ostaras rätta identitet skall sökas, inte i påskharar och Freja, som ju är gudinnan för Maj och valborg, som inträffar långt senare.

Den sk ”Himmelsskivan från Nebra” kunde användas för att bestämma vårdagjämning och Midsommar mycket exakt, redan 1600 fk.

Redan den tyske sagoforskaren Jacob Grimm satte Ostara och gotiskans austr i samband med Nerthus, jordgudinnan. Vårsådden inleddes ju i vårdagjämningens tid, om man ser till hur det var nere på kontinenten, och detta har sedan urminnes tid varit det viktigaste för alla bönder. Att vårsådd och Jordens gudinna hör ihop, är också lätt att förstå. Grimm såg Ostara som ett slags soluppgångsgudinna, eventuellt Nerthus eller jordens egen dotter, ungefär som grekernas Kore var dotter till Persephone, underjordens gudinna. Hon rövades bort av Hades och fängslades i underjorden, men varje vår återkom hon, och bröt sig fri ur sitt fängelse. Och då kom markens gröda åter.

I England fanns och finns en ort kallad Austerfield eller Eostrefeld , campo qui dicitur Oustraefelda, Northumberlands motsvarighet till Marsfältet, där också romarna höll ting och militärparader i Mars. Dit samlade 600-talet kung Aldfrith av Northumberland sina kyrkliga dignitärer för att ordna förhållandena i ett då kristet rike, och varför skulle han alls ha gjort det, om inte åkerjorden, mars och vårens inträde haft ett klart samband, och Eostre varit en ytterst viktig kalendarisk fest, ja kanske den viktigaste tidpunkten på året ? Jag citerar, från engelska Wikipedia:

Eastry (Eastrgena, 788 CE) in Kent, Eastrea (Estrey, 966 CE) in Cambridgeshire, and Eastrington (Eastringatun, 959 CE) in the East Riding of Yorkshire.[13]
The element *ēoster also appears in the Old English name Easterwine, a name borne by Bede’s monastery abbot in Wearmouth–Jarrow and which appears an additional three times in the Durham Liber Vitae. The name Aestorhild also appears in the Liber Vitae, and is likely the ancestor of the Middle English name Estrild. Various continental Germanic names include the element, including Austrechild, Austrighysel, Austrovald, and Ostrulf.[14]—-Writing in the late 20th century, Rudolf Simek says that, despite expressions of doubts, Bede’s account of Ēostre should not be disregarded. Simek opines that a ”Spring-like fertility goddess” must be assumed rather than a ”goddess of sunrise” regardless of the name, reasoning that ”otherwise the Germanic goddesses (and matrons) are mostly connected with prosperity and growth”. Simek points to a comparison with the goddess Rheda, also attested by Bede.[17]

Bedas värde som källa kan alltså inte förnekas eller ignoreras, och allt pekar på att Ostara eller Eostre var en fruktbarhetsgudinna med starkt samband till Jorden och våren, inte en gryningsgudinna.  Rheda eller Reda har identifierats som ett annat namn för jordgudinnan, eller Nerthus, men också ett namn för tiden efter snösmältningen i Mars och februari, när ”jorden reder sig” som man ännu säger i Danmark och Skåne.Njärd, Jord, Gerd, Earth, Hertha eller Rheda är alla olika namn för en och samma jordgudinna, och det är alltså henne man firar, inte Freja. De matronae Austriahenae som nämns i de tyska inskrifterna från Rhendalen och Friesland tänktes väl som Nornorna bo nere under jorden, vid Urdarbrunnan håll, och det fanns också en särskild klass av kalenderpräster, Austriates, som tydligen kunde bestämma vårdagjämningspunktens läge, och rätta tidpunkten för att börja ploga och så.

Kanske var den sk ”Guldhatten från Berlin” som också var en mycket exakt kalender, Austriates eller kalender-prästernas attribut…

Också på Kiviksgravens hällar finns ”tidskäglor” liknande kontinentens ”guldhattar”.  Flera fynd har gjorts, från Östersjön till Alperna…

 

Man har i tysk litteratur också nämnt Asynjan Var, eller ”Varblot” som en missuppfattning av själva vårblotet, och antagit henne varit den ”soluppgångens gudinna” som syns också i den grekiska Iris och Hinduernas Ushas, som också är gryningen eller den uppåtgående solen om våren. I Tyskland finns också Osterode, Osterholz oder Oesch och många andra platsnamn, som har klar koppling till Ostara, respektive himlen i Öster. I Westfalen och Sachsen har man hittat stora stenblock eller offerstenar, som kallas ”Osta-Stein” eller dylikt, en del av dem också försedda med runinskrifter. „dhu gautar osta, ous il sin grosta –“ (in etwa: „Du guter Osta, aus deinem Antlitz leuchtet –“). Detta, tillsammans med mer än 150 germano-romerska inskrifter till ära för Authrinehae, Auðrinehae, Audrinehar und Autriahenae bevisar bortom allt rimligt tvivel, att Ostara faktiskt varit dyrkad, och att vad som står på svenska Wikipedia är fel i sak.

Också gudinnor som grekernas Eos, romarnas Aurora, och den litauiska Aušrinė har alla samma ursprung, rent etymologiskt sett. Ostara måste vara en mycket gammal gudinna, som dyrkats över hela det Indoeuropeiska området. Ushas, hinduernas variant av samma gudinna, nämns redan i Rigveda för över 4000 år sedan – och hon är fortfarande flitigt dyrkad i just Indien, varför man inte behöver vara en inpiskad ”Lönnrothare” och förneka vårgudinnas existens, vilket är fullständigt omöjligt att göra..

Gudinnan Ostara – som också är Gerd –  har alltså ett gemensamt indoeuropeiskt ursprung, och hon har varit mycket dyrkad och spridd redan under bondestenålder och tidig bronsålder, men senare kom hon i skymundan för andra gudinnor och uppgick kanske helt i Nerthus gestalt. Med Freja har hon ingenting att skaffa, associationen till harar och kaniner till trots. Det är Ostara och den Goda Jorden vi ska fira nu i påsk – för vi vill ha ett värdigt hedniskt firande, utan en massa lättklädda män på plankor, som blöder ur alla hål…

Låt oss fira livets fest, inte plågans och dödens, som hos dessa frånstötande kristna !

Ära den grönskande jorden, ni hedningar små – och sköt om er !

2018 års HEDNINGAKARTA

”You can’t deny this !
You might not like me saying it,
but you can’t deny it !

– Malcolm X

 

Hedendomen växer över hela vårt land. Trenden är entydig och statistisk säkerställd sedan mer än trettio år tillbaka, och fortfarande ligger den fast. Den sk ”Svenska” Kyrkans egen statistik visar klart och tydligt, att bara 57,7 % av svenska folket var medlemmar i denna totalitära fd. statskyrka, vars unkna människouppfattning och livssyn numera inte tillåts förgifta de 42,3 % av vårt folk som gjort sig fria från den, och som låtit hedna sig. Enbart i fjol gick 1,7 % av den påstått ”Svenska” Kyrkans vuxna medlemmar ur den av egen fri vilja. Jag skall återkomma till anledningarna bakom det i ett annat och senare inlägg, men låt mig först säga, att ingen, absolut ingen i etablerade svenska media vågar skriva om detta.

Trots att den nu upplösta Statskyrkans makt år 2000 var så stor, att nära 88 % av befolkningen var medlemmar i den det året, har dess andel av befolkningen nu sjunkit med mer än 30 % på 19 år. Det är en helt exceptionell utveckling, som man knappast finner något motstycke till i hela Västvärlden, och vad man nu än tycker om saken måste man ändå konstatera, att detta är en av de mest genomgripande samhällsförändringar som Sverige undergått på senare år. Det sekulariserade samhället får alltmer stöd, och folk i vårt land vänder sig med avsmak bort ifrån Monoteismen, och de Abrahamitiska ökenreligionerna, som orsakat så mycket ont, genom hundratals och tusentals år av mänsklighetens historia.

Ändå skrivs det ingenting om den här saken i svenska media. Locket har lagts på, helt enkelt. Nomenklaturans män, och den lilla klick politiker och annan elit, som styr Sverige bakom kulisserna vägrar att låta saklig information om det här att komma fram, och under tiden kan man utan att människor får veta det, pytsa ut miljardbidrag till muslimer och kristna, precis som vanligt. Den sk ”Broderskapsrörelsen”, numera omdöpt till ”Tro & Solidaritet” fortsätter att styra i det fördolda, och man vet, att Regeringspartiet i vårt land är i deras händer.

Den offentliga lögnen och de offentliga lögnarna vill inte veta av, att befolkningen lämnar den ”Svenska” Kyrkan och den islam, som denna kyrka hela tiden stöder i det fördolda… (teckning av ”steget efter”, svensk karikatyrsajt)

Själv har jag suttit här som ett sanningens vittne i flera år. Vad ingen annan vågat skriva om eller avslöja, har jag avslöjat med hjälp av ”Svenska” Kyrkans egen statistik, och de siffror över sitt raskt sjunkande medlemstal, som de själva offentliggjort. Mina ”Hedningakartor” eller korologiska översättningar av statistiken till färdiga kartbilder, är numera publicerade på Wikipedia, och jag fortsätter att göra den svenska allmänheten en tjänst, trots förtrycket, trots kristendomen och de andra totalitära samhällsuppfattningarna, som vissa fortsätter att sprida i vårt samhälle. Men att tro på en enda gud, ett enda parti, en enda liten maktelit, är inte och kan inte vara demokratiskt, utan tillhör ett förlegat samhälle. Det är viktigt att förstå. Framtiden tillhör polyteismen, demokratin och det sekulära samhället, och folket har redan gjort sitt val.

2016 såg bilden över andel hedningar i % i olika län ut såhär:

2017 hade hedendomen och hedningarnas antal ökat i alla län – och kom ihåg, att det här är Kyrkans egna siffror, som den inte vågat visa på detta sätt. Det här är bilder du som svensk inte fått se, och som man vill att du inte ska få se, helt enkelt…

Andelen Hedningar har bara ökat och ökat. Nu har vi för första gången ett län – Stockholms Län – där den hedniska delen av befolkningen är i klar majoritet – för så långt har utvecklingen gått, år 2018…

Med tanke på att också Västergötlands län och Skåne län visar en accelererande utveckling, kommer vi hedningar snart också vara i en klar majoritet i de övriga storstadslänen, och därefter hela Mellansverige. Vi har redan en betydande andel överallt, till och med i det mindre utvecklade övre Norrland.  Och utvecklingen går inte att hejda. Sanningen segrar nog till sist, även om man har velat att du som svensk inte ska få se de här bilderna. Tyvärr utsätts många barn i vårt land för kristna övergrepp, strax efter födseln. Man tilldelar dem en religion de aldrig haft, och stämplar in en religiös identitet i pannan på dem, fastän de aldrig någonsin fått välja själva, och heller inte förstått vad det är, man kollektivansluter dem till. Denna fruktansvärda, närmast medeltida sedvänja kallas ”dop” och praktiseras tyvärr fortfarande, fast man borde ha förbjudit den i lag för länge sen, för att kollektivansluta helt omedvetna individer till en religion och sedan ta deras pengar i avgift, är inte juridiskt acceptabelt, inte på något sätt och inte under några förhållanden.

Lyckligtvis sjunker frekvensen för ”antal dop” också i Sverige, fortare än någon anar, för alltfler föräldrar inser det felaktiga i övergreppen, och att de inte är etiskt acceptabla.

Studerar man sedan andelen hedningar i varje kommun i Sverige blir bilden mycket mera sammansatt, men tendensen är tydlig även där. Hedendomen bara växer och växer, och i inte mindre än 15 kommuner är andelen hedningar nu i klar majoritet över de kristna, och vad jag kallar Det Hedniska Skiftet, alltså den dag när de kristna äntligen befinner sig i en klar minoritet och inte längre tillåts dominera i samhället eller det politiska livet, kommer allt närmare och närmare. I många kommuner har detta skifte som sagt redan inträffat, och det är givet på förhand – av själva befolkningsutvecklingen och andra faktorer, att detta skifte mycket snart kommer att inträffa på allt fler och fler håll. Vi lämnar kristendom och islam bakom oss helt enkelt, och gör oss äntligen fria från öknens totalitära föreställningar.

Man kan fråga sig om det inte kan finnas någon kommun bland Sveriges mer än 240 kommuner där andelen kristna stiger. Den genomsnittliga ”dopfrekvensen” eller andelen barn som blir utsatta för kristna övergrepp, och inte får välja vad de själva ska tro på, ligger fortfarande på 40,6 % – en oroande hög siffra – även om spädbarnsdop som institution är något också flera kristna grupper är klart emot, och något som borde ha avskaffats i lag för länge sen.  Svaret är, att kristendomen sjönk i alla kommuner, utom Berg i Jämtland (+ 0,1%) Jokkmokk (+0,1 % där också) samt Ljusdal + 1,7 %.

Varför Ljusdal ensamt bland alla kommuner i Sverige visar en ökad andel kristna kan man förstås tvista om, men jag tror det beror på skogsbränderna och den skrämselpropaganda, som ”Svenska” Kyrkan kan ha satt igång i samband med det. Prästerna har alltid skrämt folk med naturkatastrofer, genom att utnyttja dem i sina predikningar för att tala om Guds straff och vrede, helvetets eldar osv osv. De flesta av oss vet dock, att det inte alls är någon Gud som ligger bakom skogsbränderna, utan fullt naturliga orsaker som blixtnedslag eller av människor framkallade fenomen, som anlagda bränder eller gnistor från skogsmaskiner.

Och överallt annars i vårt land, är andelen hedningar i stigande:

När jag började dessa mätningar 2015, fanns det ingen kommun där vi hedningar var i majoritet. Nu finns det 15 stycken, och siffran växer, år från år. Steg för steg driver vi de kristna och muslimerna ur Sverige, och tar tillbaka vårt land, för här har de ingenting att hämta, och här ska de inte vara. Så småningom tror jag att det kommer bildas ”avkristnade zoner” eller ”islamfria zoner” över hela landet, och att dessa med tiden kommer att täcka hela Sveriges yta.  I Burlövs kommun är hedningarna nu 56 %, i Helsingborg  52,6 % – där inträffade ett hedniskt skifte i år – i Malmö 62 %, i Botkyrka 69,1 % i Haninge 52,3 %, i Huddinge 57.3 %. i Järfälla 56,7 %, i Sigtuna 55,9 %, i Solna 57,6 %, i Stockholm 53,6 %, i Sundbyberg  58,5 %, i Södertälje 64,4 %, i Upplands Väsby (som hednades i fjol)  51,4 %, i Upplands-Bro (där det hedniska skiftet också inträffade, precis som jag förutspått)  31,7 % och i Göteborg 56,6 %.

Detta är fakta, och fakta går inte att förneka.

Inte heller kan man påstå, att just dessa kommuner skulle ha ”islamiserats” i nåon påtaglig grad, för de är fortfarande sekulära samhällen och styrs inte av några muslimer, eller någon islam. Sverige är och förblir ett sekulärt samhälle, där religionen inte skall styra politiken, och så skall det förbli, dessa satans förbannade ”kristdemokrater” (tala om en ”contradiction in terms” – deras partiledare heter ju Thor – som en hednisk gud i efternamn) till trots. Zoomar vi in i vår hedningakarta över huvudstadsregionen, får vi följande bild:

Hedningarna har redan tagit över i de norra såväl som de södra förorterna. Huvudstaden är i våra händer, och snart inträffar det hedniska skiftet även i stöder som Uppsala, Eskilstuna, Örebro och Nyköping. Vi tar tillbaka vårt land med början i de största städerna, och från varje universitetsstad, varje bildningscentra, sprids hedendomen oförtrutet – för kristendom, låg intelligens och låg utbildning hör ihop, det vet man från andra länder, likaväl som att islam och analfabetism hör ihop. Ser vi på 2018 års bild för Göteborg och Malmö, eller sydvästra Sverige, så ser det ut såhär i nuläget:

Både Göteborg och Malmö har redan fallit, och de kristna kommer aldrig någonsin att få tillbaka makten där. I många andra kommuner – också de med mindre befolkning som Borås och Lund, står vi inför ett omedelbart hedniskt skifte, där hedendomen kommer att ta över.  Och snart kan sanningen inte döljas för vanligt folk längre – Vårt land kommer att hednas !

Jag gör nu en ny prognos, baserad på hur stor andel personer som hednats årligen sen 2013, dividerat med antalet år som gått fram till 2018 – alltså fem stycken. Då får vi en ganska säker medelfrekvens, och om vi tror att utvecklingen följer de senaste fem årens mönster – det finns ingen anledning att tro att den inte skulle göra det – så får vi följande bild över det Hedniska Sverige, år 2025:

Vår tid ska komma. Vårt folk ska vakna. Stora delar av Mellansverige kommer att vara hednade redan om 6 år, och det hedniska skiftet för hela landet kommer närmare och närmare. Befrielsens dag ska gry för hela vårt folk. Aldrig mer kristendom, aldrig mer islam !

2030 ser bilden ut såhär… och 2035 är nästan hela landet hednat... de kristna blir tillbakatryckta till ett litet antal enklaver, som snabbt och effektivt nog kommer att rensas upp vad det lider…

Såhär kommer framtiden att bli – och det är lika bra att ni vänjer er, genom att gå ur ”Svenska” Kyrkan redan nu.

Vårt land skall hednas, och när det väl har skett, skall vi låta frihetens klockor ringa från Smygehuk till Treriksröset, från Kosters skär till Haparanda, och vi skall alla kunna säga:

”Fri till sist, jag är fri till sist, Tack Tor, Frej och Oden – jag är fri till sist !”

Leve det hedniska Sverige, för nu och alltid. Vid slutet står segern !

 

 

FORTSATT FRAMGÅNG FÖR HEDNISKA TANKAR, FÖRSTA KVARTALET 2019

Under årets första kvartal har Hedniska Tankar skördat nya framgångar, och är nu som förut den största personliga bloggen skriven av en Hedning i både Sverige och Norden, efter vad jag själv känner till. Sedan December 2014 finns denna blogg på WordPress, men innan dess hade de en förhistoria i två år på andra sajter. Under första kvartalet 2019 noterades en läsfrekvens av omkring 299 unika besökare per dag. Det motsvarar 27 119 unika besök hittills under året, och – ifall trenden håller i sig – blir detta ca 108 500 besök för hela året 2019.

Detta kan jämföras med fjolårets rekordsiffra om 100 301 unika besökare. Varje år har Hedniska tankar satt nya läsarrekord, som ni kan se på tabellen här nedan, som redovisar den genomsnittliga besöksfrekvensen per dag och månad. I både Januari, Februari och Mars sattes nya månadsrekord med i snitt 274, 310 och 312 personer.

Jag har ofta tänkt så att vad som går upp, måste förr eller senare komma ned, och att den här bloggen inte kan fortsätta att skörda framgångar i det oändliga. På Internet blir man inte blott läst av sina vänner och tillskyndare, men också av sina fiender och avundsmän i alla land och alla läger. Men hittills syns inga tecken på att framgången skulle utebli, den tvärtom fortsätter stadigt uppåt emot allt nyare höjder.
Makterna tycks vara med oss, och vi står eniga med makterna.

Vid slutet står segern, och en hednisk framtid för hela vårt land. Tor Hjälpe och Vige !

Och de kristna stöveltrampen ekar – Runt hela vår Jord

SvD kunde den 3 april berätta om hur bokbålen börjat flamma i Gdansk eller det gamla Danzig, bara något hundratal kilometer bort från Skånes kust och svenskt statsterritorium. Sist sådant förekom, var på nazisternas tid. Också Norska media har kommenterat saken.

”Där man bränner böcker, bränner man till sist människor” sägs det – och sådant har KATOLSKA KYRKAN gjort förr…

Nuförtiden är det katolska kyrkan som ligger bakom alltsammans, visar det sig. Förut var det Hitler. Man rapporterar att det är JK Rowlings Harry Potter-böcker, Hello Kitty-figurer och statyer av hinduiska gudinnor och gudar, som ska ha bränts på bål utanför katolska kyrkor i staden. Att just barnboksförfattare drabbas av totalitärt hat är ingen nyhet det heller. Nazisterna brände böcker av Erich Kästner, författare till verk som ”Emil och Detektiverna” eller ”Den 35:e Maj”. Anledningen påstås vara, att läsning av Harry Potter skulle ”locka barn till det ockulta” eller med andra ord ge dem en världsbild, som avviker från kristendomens.

ALLT ALLT ALLT ÄR DEN STYGGA STYGGA HELLO KITTYS FEL – HON SKA FÅ BRINNA I HELVETETS ELD…

I Mars kunde svenska media rapportera om hur Polska katolska präster bevisligen utnyttjat mer än 382 barn sexuellt, mellan åren 1990 och 2018 – alltså i nutid. Allt enligt en rapport, som Katolska kyrkan själv och Påven i Rom låtit publicera. Vem är det då som är ”ond” frågar jag er ? Först ska barnen alltså våldtas, och sedan ska man rädda dem från deras barnböcker, med andra ord. Vi ser ju allihop, vad för slags pervers och förvriden kyrka detta är. Och ändå tillåter vi katoliker att var verksamma i Sverige. Varför skall vi alls ha dem här, när vi ser att deras idéer och beteende inte passar in i det svenska samhället…

Från Singapore rapporterade Enköpingsposten slutligen om hur en kristen parlamentsledamot där plötsligt spårat ur totalt, och börjat yrka på totalförbud av musik med Lady Gaga och Ariana Grande. Motiveringen ska vara, att dessa är ”gudlösa skökor” och att de ska ha använt låttitlar som ”God is a woman”. Tidigare har också Singapore infört totalförbud för det svenska heavy metal bandet Watain, (som är uppkallade efter Oden) med motiveringen att dessa har en ”historia av att svärta ner religioner och att uppmuntra till våld, vilket riskerar att orsaka fiendskap och att störa Singapores harmoni i samhället”.
Ständigt dessa kristna, ständigt dessa skrik om kränkthet och ständigt detta nazist-influerade stöveltramp från samma kristna personers sida...

Själv har jag en enkel hednisk lösning på problemet:

Om vissa tankar eller andra människors frihet stör er så mycket, tänk då inte dessa tankar…

BAD BAD BAD Kitty (Tänk inte tanken ens !)

Om ni ogillar vissa bilder eller ni på något sätt stör er på dem, som den här ovan, tex – jamen titta inte på sådana bilder då ! Om ni ogillar viss sorts musik, hör då inte på den, eller gå undan, när den spelas…På så sätt undgår ni ju alla tillfällen till er vanliga kristna synd, och som det också heter ”den som sover, syndar icke”

”Den som sover, syndar icke!”

Enköping – Sveriges mest enahanda stad – grundad av HEDNINGAR för HEDNINGAR ?

Om firma Arkeologikonsult har varit mycket verksam i Sigtuna på sista tiden, så har man varit det även i det angränsande Enköping, bättre känt som Sveriges mest enahanda stad. Denna månad publicerade man en mer än 400 sidor lång rapport, som är avsedd som slutdokumentation om en utgrävning i Kvarteret Fältskären. Rapporten måste räknas som en av de mest grundliga vad gäller just Enköping hittills, och visar att staden är mycket äldre än man trott. Den har grundats strax före 1050, och är därmed inte medeltida och kristen, utan antagligen vikingatida och hednisk.

Bild av det nutida Enköpings centrum med 1000-talets största affärsgata inritad. Här låg metallverkstäder, smedjor, kammakerier och mycket annat. Den röda pricken markerar den nu förstörda ”Trojeborgen” norr om Vårfrukyrkan, som inte grundlades förrän på sent 1100-tal.

Visserligen tillkom staden antagligen under Anund Jakobs – eller som han egentligen kallades – Emund den Gamles tid. Han var kristen till namnet och son till Olof Skötkonung, som antagligen regerade hela sitt rike från Västergötland i vanliga fall, och som nog inte satte sin fot i Svealandskapen eller på den hedniska Kungsgården i Gamla Uppsala – där ju Gudahovet skulle stå kvar till omkring 1090 – så särskilt ofta. Namnet Jakob – som ju var ett kristet apostlanamn – användes aldrig någonsin om Kungen i Svealand. Istället blev han här, såväl som i Västergötland känd som Anund Kolbränna, som brände sina fienders hus till kalla kol, och han fick hursomhelst ett mycket dåligt eftermäle, eftersom han förföljde hedningarna i hela sitt liv – men namnet Emund, som ju hade burits av andra hedniska kungar, var antagligen det namn han mest var kallad för, under sin livstid, och under det namnet ingick han i den äldre Västgötalagen och hävderna.

Före 1600-talet hade Enköping ingen rutnätsplan, som nu. Hedniska gravar har hittats mitt inne i staden, och man vet att den var indelad i regelbundna tomter efter Bjärkörätten, som fanns redan i det hedniska Birka. Också i den senare Byggningabalken lever mycket av Bjärkörättens bestämmelser om hur tomter skulle anläggas kvar, och de bestämmelserna följde man redan i Birka, liksom det tidiga Enköping och Sigtuna. Bostäder fick inte ligga vägg i vägg, utan det skulle finnas en gränd emellan dem, av viss bredd i alnar. Där skulle också anläggas ett dike, så att smuts och slaskvatten kunde rinna undan, och mycket riktigt har arkeologerna hittat V-formade grävda diken med gator emellan tomterna. Senare fick diket en träskoning, men redan på 1000-talet fanns det stensatta kajer i Enköping, ut emot vad som då var fritt vatten.

Arkeologerna har bekräftat, att staden under sin äldsta tid måste ha varit hednisk, för några kyrkor fanns inte förrän minst 100 år senare, och då hade redan Emund Gamle varit död i mer än åttio år. Jag citerar, ur en textruta hämtad från Arkeologikonsults uppsats om hur den hedniska tron levde kvar till minst 1090 i Uppland.

BEVIS finns. Sveakonungarna förblev hedniska, tills in emot 1100-talet.

I uppsatsen står visserligen, att det inte är säkert att den grundats av Emund den Gamle, eftersom man inte hittat någon kungsgård i omedelbar anslutning till staden. Men detta är inget bevis alls. Inte heller Uppsala, Sigtuna eller Birka hade Kungsgårdar i direkt anslutning till sig. Birkas kungsgård låg på Adelsö vid det senare Alsnö hus, ungefär en timme bort från staden. Sigtunas Kungsgård låg först vid Norrtil, på andra sidan Munksundet, minst 3-4 km bort från centrum, och senare vid Håtuna, som låg längre bort ändå. Avståndet mellan Gamla och ”nya” Uppsala, dvs Östra Aros är också likartat. Otvivelaktigt har staden kommit till före 1050, och därmed under Emunds tid på tronen – och vem mer än en Sveakung skulle kunna ha gett order om att bygga den ? Sigtuna grundades ju av Emunds far på samma sätt, och han själv ville antagligen inte vara sämre. Det fanns också ett starkt handelpolitiskt skäl till att lägga Enköping just i den djupa och väl skyddade vik av Mälaren där den senare kom att ligga, som vi ska se.

Regelbundna tomter med standardiserade mått. Ordentliga staket och stängsel emellan. Bäckar för avrinning, och en stensatt kaj. Allt fanns redan i de svenska städer som planerades under hednisk tid – de kristna tillförde ingenting, som man redan inte kunde…

Kanske kommer sig kungens öknamn – ”Anund Kolbränna” av att han tvångsförflyttade hantverkare till sin nya stad, och lät bränna deras gårdar – ungefär som Karl XI också gjorde, när han grundade Karlskrona och direkt kommenderade Blekingar och Skåningar att flytta dit. Kanhända har hans namn också med järnframställning i Bergslagen att göra – för att göra järn, krävs ju mängder av träkol från kolmilor.

Emellertid – en sak är forskarna helt säkra på. Enköping grundades inte i något maktvakuum, utan av bestämda skäl och anledningar. Västra Aros, eller det som så småningom skulle bli Västerås, hade redan grundats som en spontant uppkommen handelsplats vid Svartåns mynning i Västmanland, och därifrån fanns redan handelsvägar till Järnbärar-land eller det som senare skulle bli Bergslagen. Där var man hedning ända tills 1200-talet, och precis som i Dalarna, fanns där inga kyrkor alls, förrän långt in på medeltiden. Sigtuna ligger bra till för att vattenvägen ta sig upp emot Uppsala, och Upplands rika centralbygder, men Enköping hade bättre vägförbindelser med Sala (där Silvergruvan redan var igång) Falun (med sin koppargruva i drift redan på 700-talet) samt Hedemora och andra städer, där järnbrytning bevisligen redan pågick sedan 500-talet. Emund den gamle skulle varit en dålig kung utan insikt, om han inte redan tidigt haft ambitionen att kontrollera och skattlägga all denna handel.  Senare – på 1200-talet – när viken vid Enköping grundats upp – vet vi att järnhandeln flyttade till det av Birger Jarl anlagda Stockholm och järntorget där, men låt oss inte gå händelserna i förväg….

Långt före 1100-talets romanska kyrkor kom till, placerades Enköping på gränsen mellan Trögds och Åsunda härader. Häradssystemet var dels till för att uppbära jordskatter för all odal eller jordbruksmark i varje härad, men där fanns också ett system av Husabyar eller fasta stenhus, som vart och ett bestod av en kungsgård. Detta system fanns redan under hednisk tid, efter vad forskarna sen länge tror, och kungens hird, eller hans stående armé av elitkrigare kunde flyttas till Husaby efter Husaby genom åren, vilket var nödvändigt för deras försörjning. Vid varje Husaby kunde också Ledungen möta upp, bestående av Upplands och Svearnas allmoge, varje man i ledet utrustad med svärd, spjut och sköld eller yxa istället för svärd, plus 3 tolfter pilar, precis som det står i Upplandslagen. Så skulle Sveahären vara utrustad, och var och en av dessa bondesoldater var minst lika bra som någon annan krigare i hela Nordeuropa, skulle det många gånger visa sig. Hur skulle man annars haft kraft nog att erövra Finland, Ryssland eller Gårdarike, och dessutom sätta skräck i hela Europa ? Det samhälle, som Asatron skapade var minst lika utvecklat och civiliserat som något annat från samma tid, och det är bara kristna fördomar att tro något annat.

Nära den sk Haraldshögen i Åsunda härad ligger för övrigt fortfarande Svinnegarns källa. Källdrickningen till Frejs eller Vanernas ära förekom långt fram i tiden, och gång på gång försökte både protestantiska och katolska präster förstöra källan i grund, men utan att lyckas. Till och med på 1760-talet omnämns ”hedniska riter” vid den om midsommar. Vattnet har numera gjorts odrickbart, men källan flödar fortfarande…

John Kraft och andra forskare, som det refereras till i Arkeologikonsults bokverk om kvarteret Fältskären och det tidiga Enköping, upptäckte redan på 1980-talet att Häradsindelningen – som antagligen var färdig på 800-talet, minst 2 sekel före Enköping ens grundlades – i sin tur bara var en rest av ännu äldre indelningar i Hundare eller Hundrade, Enköping ligger ju i Fjärdhundraland, eller Upplands utkant emot Västmanland, medan de gamla ”folklanden” som Atthundraland med 800 mans ledungsflotta, Tiundaland med 1000 man och Sjuhundraland kunde ställa upp mångdubbelt fler man. Han har spårat ett antal hedniska kultplatser eller centralplatser i landskapet. En mycket viktig sådan var för övrigt Fröshult, längs nutida riksväg 70 på väg mot Sala. Där har arkeologerna hittat ett mycket stort Frösvi, där skäror, pilspetsar, sköldar och vapen offrats till Frej eller Frö – Svearnas gud framför andra.

Ullunda strax norr om Enköping, himmelsguden Ulls lund, var den första stora kultplatsen i grannskapet – och som vid Rösaring, Anundshög och många många andra platser i Mälardalen var Enköpingsåsens topp försedd med en labyrint – som förstördes av de kristna på 1820-talet…

 

Studerar man de senare medeltidskyrkorna från 1100-talets slut, så har ingen av dem placerats vid hedendomens huvudorter – vilket är ganska unikt. Istället är det små, sekundära gårdsgravfält och hargar som fått ge plats åt de långt senare kyrkorna, som inte alls fanns när Enköping kom till. Det går att urskilja en tydlig struktur av centralorter och kommunikationsleder, som var minst 1000 år gammal, och som visar tydliga spår av ett organiserat rike, som tillkom långt långt innan det alls fanns någon kristendom här. Det är mycket viktigt att förstå. Det var inte de kristna, som skapade Sverige som stat. Den fanns långt innan de alls kom hit. Många människor har än idag – som ”fornsedare” och andra historieförfalskare – en alldeles för pastoral, idylliserande syn på järnålder och Vikingatid. Det här var inte en tid av anarki, eller isolerade små ensamgårdar helt utan något inbördes samband. Redan under romersk järnålder har man hittat svaga spår av ledungens organisation på Mälaröarna, med åkerparceller prydligt ordnade i alnar – jorden var uppmätt i exakta mått för att man skulle kunna skattlägga den, samt gårdars och byars ägogränser, plus en indelning i ”hamna” eller skeppslag – ”hamnan” motsvarade den minsta indelningen, alltså två man eller en roddarbänk i ett ledungsskepp…

Samma landskap, när Härn eller Njärd, som är Gerd eller Jorden, tillika med Ull dyrkades i grannskapet, före kristi födelse… Redan då fanns en indelning i folkland eller hundare, tror en del forskare…

Kulturgeografer har i hundra år eller mer visat på de rätta sambanden. Enköping som stad tillkom som sagt inte i ett makt-vakuum. Den planerades i en redan existerande regional struktur, därför att den låg handels-mässigt bra till. Arkeologerna har ägnat ett mycket ingående studium åt vad man åt i den nygrundade staden, och kommit fram till att man redan kring 1050 kunde köpa färdigstyckat kött, ägg och mjölkprodukter, som importerades in från omgivande landsbygd. I staden fanns inte någon hornboskap. Allt man hade plats för, var kanske enstaka höns och gäss, samt en gris för hushållsavfallet, men all annan mat, som hantverkarfamiljerna i staden behövde för att överleva och arbeta, måste importeras in från den omgivande jordbruksbygden. Det här förutsätter organiserade transporter, och även en samhällelig organisation.

Rester av ett forntida vägnät, som bestod ända in i medeltid och nyare tid, har också kartlagts av arkeologer. De viktigaste vägarna på land är markerade med rött på kartan ovan – de i gult var vattenvägar – och föga förvånande är stora stråk av runstenar placerade vid just de vattenvägarna – de var ju avsedda att ses på långt håll. Den viktigaste vattenvägen ledde söderut, över Mälaren, och när den grundades upp, ser arkeologerna också hur staden gick tillbaka, och handelskontakterna med utlandet försvann. På medeltiden skulle Enköping nedsjunka till att vara en ren ”byhåla” (och det har staden också varit ända sedan dess) men ännu 1130 eller däromkring nämns den i det sk ”Florensmanuskriptet” – eller en av Påven uppgjord förteckning som en av de sju största städerna i Svea rike…

I de äldsta kulturlagren har man hittat spår av ett lerkärl, som kom ända från Bysans – det bör man kunna se med isotopkartering. Ringspännen i silver och annan metall kom från Ryssland och Baltikum, glaspärlor från Orienten och sk ”Vendiskt svartgods” importerades från Polen och Baltikum som lyxföremål. Till och med bulkvaror som sill och strömming importerades från Skåne och Södra Östersjön, tror forskare – och hursomhelst, de Enköping som fanns under hednisk tid var en rik och välmående stad. Under den kristna tiden blev kosthållet mer och mer enformigt. Befolkningens hälsa gick ned, och den nedsjönk i träldom och slaveri…

I Erik Dahlbergs stora verk ”Svecia Antiqua et Hodenia” syns tydligt vilken eländig håla Enköping hade blivit. Fallfärdiga pörten och träruckel för vanligt folk omger en gigantisk vårfrukyrka på en kalhuggen ås, och betesmarkerna runt staden är helt utarmade. Man vet att Dahlberg med avsikt gjorde kyrkan större än den var, och förvanskade perspektivet. Utanför Enköping, på en holme i Enköpingsviken ligger fortfarande spår av den gigantiska fornborgen Gröneborg, som på Erik Dahlbergs tid ännu hade tre väl synliga murar, och såg ut såhär:

Från Gröneborg kunde också en mycket liten truppstyrka med några få skepp spärra av hela tillfarten till staden. Redan under tidig järnålder eller bronsålder bör det ha funnits en fornborg här – och mer än 500 år av skriftlig tradition säger att Joar Blå, en sägenomspunnen hövding och ädling från Uppland, levde här. Som också Dick Harrison,professor från Lund har visat, finns det skriftliga källor som faktiskt visar, att vad som står i Erikskrönikan är sanning. Det fanns verkligen en Joar Johansson, som motsatte sig Birger Jarls styre, och krävde att hans son Valdemar skulle bli kung – annars kunde Joar, som han sa ”ur sin egen kappa dra fram en konung” vilket innebär att han själv, eller hans son i sin tur stod beredd att ta över kungamakten, om Jarlen inte gjorde som han sa. ”thenna kiortil jak hawer här aa / ther wil iak en konung utfaa”

Gröneborgs slottsholme och ruiner, som de ser ut idag. Flygbild från Upplandsmuséet.

 

Ända sedan sin första början, då Emund den Gamle grundade staden, tills 1230-talet, då Stockholm kom till, fortsatte att vara en i hög grad självständig stad, där man inte väjde för något, och inte gav efter för någon, inte ens för Sveakungen. Det var Upplands stormän, som i tidens fullbordan skulle ge upphov till Folkungaätten, och sedan styra Sverige – men kung Emunds skapelse nedsjönk till obetydlighet, i och med att andra städer som Västerås, Stockholm och till slut Södertälje uppstod istället. Allt detta har nu blivit tydligare genom arkeologiska utgrävningar – och kom ihåg – det hedniska Svea Rike var redan en betydande statsbildning..

Sigtuna – inte alls så kristet, snarare HEDNISKT

Staden Sigtuna har i traditionell svensk historieskrivning alltid gällt som den kristna efterträdaren till det genuint hedniska Birka. Man har ansett, att Olov Skötkonung – den förste nominellt kristne kungen i landet, skulle ha grundlagt den som en handelsplats runt 980, sedan Birka övergivits av okänd orsak – det finns som bekant många teorier om varför Birka övergavs, men ingen av dem är slutgiltigt bevisad. Först 995 eller senare förekommer det att man ger ut kristna mynt i Sigtuna, som på kungens direkta befallning försetts med inskriften ”Sigtuna Dei” eller ”Guds Sigtuna” – men detta är inget bevis för att det då verkligen fanns kristna personer eller några kyrkor i Sigtuna stad.

Dessutom är tolkningen av mynten åtskilligt osäker. Det står ”Sidei” men vad det betyder, rent språkhistoriskt, vet man inte. Andra såkallade Sigtunamynt har stavningen Znetei, eller Sitei, medan till och med den danske Kungen Knut den Store på 1020-talet utgav mynt, som han lät pryda med Sigtunas namn – men han härskade bevisligen aldrig där… Kanske betydde stavningen på mynten inte alls, att det skulle funnits någon kristendom i staden – och de kors som prydde myntens baksida, var bevisligen bara en efterbildning av samtida, engelska mynt.

 

Myntningen i Sigtuna-trakten, i namn av Olof, Rex Sveorum och hans son är faktiskt inte alls något bevis för att Sigtuna var en kristen stad – Kungen försökte ”claima” sin överhöghet över den med engelska myntmästares hjälp, men hjälpte det verkligen… Det kan ha varit ett tomt propaganda-nummer…

Snarare kan det ha varit fråga om, att Olof Skötkonung försökt hävda sin maktställning över staden, och göra anspråk på den – kulturell appropriering med ett annat ord – trots att hedniska stormän och Jarlar styrde i Uppland ända tills 1090-talet, då det sk ”Uppsala-templet” eller den hedniska kungsgården och gudahovet vid Gamla Uppsala slutligen raserades.

UNT, Uppsala Nya Tidning, redovisar nu nya fynd från firma Arkeologikonsult som klart visar, att Sigtuna under sina första 100 år kan ha varit mycket mer hedniskt än man trott. De äldsta fynd av kyrkor man gjort, är från 1000-talets slut, och antagligen samtida med att Kungsgården i Uppsala förstördes. Det är alltså inte alls säkert, att Olov Skötkonung eller hans som Anund Jakob verkligen lyckades grunda en kyrka i Sigtuna. Den absolut äldsta lämning man hittat, St Per kan tidigast vara från 1080-talet, men den dateringen är osäker.

Det Sigtuna som fanns under 1000-talets hälft hade inga kyrkor överhuvudtaget – enligt rekonstruktioner från 2003…

 

Man har nu hittat en sk ”Griftegård” från sent 900-tal, som inte hade någon kristen kyrka kopplad till sig. Projektledare Anna Hed Jakobsson erkänner att Sigtunas första hundra år har en mycket mer komplicerad byggnadshistoria än man trott. Det är inte alls så enkelt som att den skulle ha varit en kristen stad från början. Mycket tyder på att den tidiga griftegården utplånades efter 1000-talets mitt, och att man då byggde nya hus ovanpå den. Detta tyder på, att det kan ha skett ett religionsskifte först kring 1090, och att de två religionerna stod i klar motsats till varandra. Man har ju utplånat hela den tidigare begravingsplatsen med över 50 gravar, som på så sätt kommit att bevaras under annan bebyggelse fram till vår tid.

Projektledare Anna Hed Jakobsson har understrukit, att man inte ska idyllisera eller ”gullifiera” forntiden, för det är historieförfalskning. Det förekom ingen ”fredlig samexistens”. 1000-talet var en ytterst blodig tid i Sverige, och detta bevisas enkelt ur skelettfynd…

Vissa gravar, endast ett trettiotal, har av arkeologerna identifierats som kristna. Men – över 60 gravar är bevisligen hedniska, och det finns också mycket som tyder på att hedniska krigare begravts på platsen. Bland annat har man gjort fynd av filade eller svärtade tänder – sådana gravar har hittats också i Lund, i Skåne och på Gotland, och har ibland teoretiskt kopplats till de hedniska Jomsvikingarna eller andra elit-krigare, som bevisligen hade en hednisk och Asatrogen identitet, även om det i och för sig inte är helt klarlagt, att detta också gällde Sigtuna. Det är alltid svårt att enbart utifrån ett arkeologiskt fyndmaterial säga något definitivt om människors tro i dåtiden, och som alltid måste de arkeologiska fynden undergå en närmare, mycket noggrann analys eller kompletteras via hjälpvetenskaper…

– Vi funderar på varför man lägger bebyggelse på gravarna från slutet av 900-talet eller början av 1000-talet. Tidsmässigt är det sannolikt inte mer än en generation, kanske decennier, som skiljer mellan att gravarna anläggs och att husen byggs, säger hon.

Bland fynden utmärker sig några kranier med slipade framtänder i övre käken. Fortsatta undersökningar av benmaterialet kommer förhoppningsvis att ge svar på varifrån dessa personer kom och varför deras tänder var slipade. Denna typ av slipning har tidigare påträffats i gravar på bland annat Gotland.
– Vad vi i dag kan säga är att personerna med de slipade framtänderna alla var män samt att de hade begravts i kistor.

(Citat från UNT 2014-06-29)

Benen från Sigtuna uppges också ha ”hemska skador” och de har med säkerhet inte uppstått under fredliga förhållanden. Det fanns knappast någon ”fredlig samexistens” mellan Asatro och kristendom i forntiden, och Sigtuna kan under sina första 100 år mycket väl ha varit en helt hednisk stad – sådan är slutsatsen. Vidare forskning får avgöra saken. Man vet också, att staden var planmässigt anlagd, enligt den sk Bjärkö-rätten, med fasta tomter och fast tomtindelning, precis som i Birka. Det var inte ett kristet samhälle, som skapade allt detta – stadens struktur var från början hednisk…