Alla Hjärtans, Vales dag och Lupercalia…

I morgon är det som bekant Alla Hjärtans Dag i Sverige, eftersom vi inte firar någon Amerikansk ”St Valentine” här. Vår nordiska fest borde vara förbehållen vänskapen i alla dess former, snarare än Tvåsamheten och den Romantiska Kärleken, som man ju kan fira under alla dagar på året. Vänskap är något vi har nytta av i alla relationer och oavsett vilka vi är, och är hursomhelst en mycket mer förbehållslös och inkluderande känsla än den romantiska kärleken, som vi vanligen reserverar endast för vår partner…

Sin väns vän ska man vara” står det i Hávamál – ”Men med sin fiendes vän, må ingen man vara vän…” står där också. Det är VÄRT ATT MINNAS…

Inom Amerikansk Asatro har man ibland firat Vales Dag den 14 februari, efter Balders Hämnare Vale eller Våle, han som nämns i strofen om att ”Rind föder Våle i Västersalar” vilket står att läsa i Eddadikten ”Baldrs Draumar”. Rind eller Rinda syns också i ortnamnet Vrinnevi och andra ortnamn, och många antar att hon varit ett binamn för solgudinnan Sunna, även om det är obevisat. Hursomhelst söker Oden upp henne – även sena källor som Saxo Gramatticus har omtalat den myten – och Balder blir mycket riktigt väl hämnad av Våle, som kanske symboliserar nymånens skära – det finns ju de som påstår att Balder kan vara en mångud, ja rent av fullmånen, där hans bror Höder är månen i yttersta nedan, och Nanna, Balders hustru, den avtagande månen.

Den dygnsgamle Vale, sträcker sig efter hämnarsvärdet med Balders död för Höders hand och Baldersbålet eller solnedgången i Bakgrunden. Frimärke från Färeöarna av Anker Eli Pedersen år 2003.

Vales Dag kanske är en symbol för nödvändigheten, och att hedendomens ljus en dag ska besegra kristendomens mörker, samt löftet om en ny vår, något vi kanske alla behöver fira såhär emot slutet på en lång vinter. En del har velat förlägga den till den föregående helgen istället, och har då kopplat den till datumet den 12:e februari, men eftersom ”Vales Dag” är en helt nyuppfunnen hednisk tradition och ingenting som finns i Asatron, tycker jag det spelar mindre roll vilken dag man firar den på.

En del mera sinnesrubbade hedningar i Sverige, av det slag som påstår sig syssla med ”Forn Sed”, har under tidigare år tänkt sig, att man skulle ”blota rosa gele-hjärtan till Tor” på den 14 februari, vilket verkar fullständigt meningslöst, och absolut inte ingår i någon Asatro som någon av oss känner den.  Till och med de utflippade New Age-människor som kom på det där, för fem-sex år sedan, iakttar inte sitt eget småperversa bruk längre, och det är väl likaså gott, antar jag…

I det gamla Rom firade man emellertid Lupercalia, eller det Romerska nyåret såhär års, ”Ad Calendam Februa” eller på den 15:e dagen i Februari månad, för att vara exakt. Detta har också av många oberoende forskare ansetts vara den påstått kristna ”St Valentin” festens ursprung, och man är ense om att även om Lupercalia kom från Sabinerna och andra Latinska folk, långt före Rom ens hade grundats som stad, så fortsatte man med Lupercalia-festen hela antiken igenom, ja ända in på fyrahundratalets slut firades den – även om man påstod sig vara kristna då..

I det gamla Rom ansåg man – under mer än åttahundra år av historia – att lite PISK och SMISK bara var BRA FÖR FRUKTSAMHETEN – Är ni medvetna om det ?

Ett antal unga män klädde av sig nakna, så när som ett getskinn framför de ädlare delarna, och samlades i Lupercal-grottan på Palatinska kullen, samma grotta där Roms påstådda grundare Romulus och Remus skulle ha närts av en varginna. Så tog de långa remsor av gethud (såkallade Februa – därav har månaden Februari fått sitt namn) i händerna, och efter ett offer av Jupiters högste präst, Flamen Dialis, på statens altare, så gav de sig springande runt hela forum iväg för att piska på alla ogifta damer de mötte, under mängdens jubel, får man förmoda.

Som såhär gick det till – och det var ursprunget till ”St Valentin” – det visste ni inte, va ?

Plutarkos, den grekiske historieskrivaren, beskrev det hela i detalj, och 1969 strök katolska Kyrkan officiellt den påhittade ”St Valentin” ur helgonkalendern, eftersom man nu är helt på det klara med att han aldrig funnits. Det var först på 500-talet, som man på Påven Gelasius rekommendationer försökte avskaffa det hedniska Lupercalia-firandet, och tona ned de gladda och uppsluppna fruktbarhetsceremnierna. I det gamla Rom lär det också ha funnits ett statligt lotteri, där ogifta personer av motsatta kön kunde paras ihop på den stora Lupercalia-dagen, för att stadens befolkning skulle öka – något som man lär ha haft problem med på Augustus tid och längre framåt – Rom var ju länge en trångbodd miljonstad..

Tänk nu på allt detta, och ta lärdom därav; hedningar små – Men överdriv inte firandet i morgon !

För egen del ämnar jag påpiska någon först i helgen – ni kan aldrig ana vem det blir, men det rör sig om en och annan kvinna, förstås, ty jag har varken hut eller skam, och så icke kvinnorna heller – hedningar som vi är – och delad glädje är som bekant dubbel glädje… Hell Freyja Freja Freya !

Inga ”fornsedare” göre sig besvär ! Och hör sen !!

(Gratulationer sändes även till en av våra väninnor i Finland, som numera åter är fruktsam – helt utan varesig pisk eller smisk !)

I Disablotets tid: Esoterisk Asatro, ett lyckat blot för NAS och mera om Diserna…

Henrik Andersson, min gamle parhäst i den hedniska bloggosfären, gör reklam för vad han kallar Gnostisk Asatro. Jag skulle snarare kalla den esoterisk, i motsats till exoteriska, alltså helt öppna Samfund som NAS, Nordiska Asa Samfundet – som nu har närmare 800 medlemar – ett medlemskap där rekommenderas, ifall du som läser detta inlägg inte redan löst det. Gnosis betyder kunskap gärna då av det fördolda slaget, något man inte lär ut till alla. Det finns flera olika skäl till det. Dels säger redan Oden själv i Havámál, att det finns flera saker som han inte lär ut till alla och envar (det sker i en av det såkallade Runatals mest berömda strofer) och dels är det också så, att det finns lärdomar i varje kultur som man inte bör förvrida eller förvränga, utan de bör hållas utom räckhåll för ”fornsedare” och andra som kanske skadar sig själva och dessutom hela vår kultur, när de börjar missbruka dem.

Hur Diserna och Fylgiorna,  våra kvinnliga skyddsandar ser ut, vet ingen… Blott få har sett dem…

Nuförtiden är Eddan tillgänglig för vem som helst, genom sajter som Heimskringla.no och andra (ett besök på den nämnda sajten kan också löna sig) men när det gäller konsten att spå i runor, blota och mycket annat, har det alltid funnits en tradition som säger att en hel del av de viktigaste kunskaperna i Asatron bör vara förbehållet Thular, Godar och Gydjor, och inte läras ut till vanligt folk. Likadant var det en gång med skaldekonsten, och förmågan att kunna rista runor överhuvudtaget. Också den var förbehållen de invigda, och lärdes inte ut till vem som helst, först och främst därför att konsten att skapa metriskt formfulländad poesi var mycket svår, och för det andra därför att man inte ville, att kunskapen om runorna skulle hamna i orätta händer. Nuförtiden finns det också flera esoteriska (inte öppna) sällskap inom Asatro också i Sverige – det fruktade Samfundet Särimner, eller Särimners Sändebud som de också kallas är bara ett av dem, även om det kanske blivit det mest kända och eftertraktade på senare år, inte minst genom den här bloggen. Vem som helst kan inte gå med, utan det krävs rekommendationer från två edsvurna medlemmar för att alls komma ifråga, och inträdesproven är så hemliga och svåra, att jag inte nänns närmare beskriva dem, ”for fear of raising incredulity” som det heter på engelska.

Men – låt oss nu gå över till någonting helt annat.

Uppsa Kulle i vinterskrud – högen är 9 meter hög, och 55 meter vid – en kungshög som var större ändå när den byggdes..

I helgen firade Nordiska Asa Samfundet sitt Disablot vid Uppsa Kulle, strax nära Nyköping i Södermanland. Man har nu stiftat en tradition, som förkunnar att endast Gydjor eller kvinnliga officianter bör förrätta offret åt de kvinnliga makter vi ärar vid denna tid (om anledningarna till det har jag redan skrivit för några dagar sedan) i motsats till ett visst ”fornsediskt” samfund, där det hela ofta går till lite hipp som happ, och man riskerar att hamna helt på sned, inte minst på grund av de ljusskygga figurer som rör sig i ”fornsedens” cirklar. NAS är ett helt opolitiskt samfund, och det tycker jag för min del är väldigt bra, även om det tydligen finns de, som tycker något helt annat – men dem vill jag helst slippa…

Uppsa Kulle är helt outgrävd, och utpekas av traditionen som den hög, vari Ingjald Illråde blev jordad, sedan han innebränt Kung Granmar av Södermanland, och Vidfamne-ätten blev Sveakungar efter honom, men det vill jag såklart låta vara osagt. På toppen av högen finns en flera meter bred krater, som troligen har bildats när en gravkammare av trä inuti högen störtat samman, men några arkeologiska undersökningar på platsen har ännu inte skett, trots att högen varit känd för forskare i flera hundra år. Felprioriteingar inom Sveriges nuvarande kulturpolitik är såklart orsaken. Blotet samlade över trettio deltagare i vinterkylan, och 4 journalister närvarade, också från amerikanska tidningar och nyhetsmedia. NAS har nått ännu ett klart bevis på framgång, när det som samfund visar sig kapabelt att hålla väl organiserade, trevliga och väl genomförda blot och sammankomster.

Nordiska Asa Samfundet Mälardalen har nu en egen fana (till vänster i bild) och mer än 330 medlemmar

Som hedning i Sverige har man inte alltid upplevt något sådant – de sunkiga sk ”Påskbloten” vid Gamla Uppsala och vad som tyvärr tilläts hända där förra året är ett klart ”varningstecken” och en tydlig ”plump i protokollet” men så hade NAS också ingenting med det motbjudande spektaklet att göra. Istället kan man nu utöva Asatro, omfatta Asatro och säga Asatro – precis som i resten av Världen – utan att behöva använda kristna smädenamn eller något annat dumt – för vad vi gör är inte alls något ”fornt”, något politiskt eller någotslags levande rollspel, blaj, ”lajv” eller något annat sådant, och vi vill heller inte förknippas med det, eller med ”fornsederi” – som ju är en kristen term, inför minst 230 år efter det att Asatron tog slut i Norden.

De kristna firar just nu sin ”fastlag” men det gör inte vi – det är väl mest troende katoliker eller muslimer under ramadan, som tycker att man bör fasta eller späka sig, vilket inte är hälsosamt, givet hur kylan och klimatet faktiskt ser ut i Sverige och resten av Norden – vilket vi också får se såhär års. Men i Tyskland, i Alpområdet och i Centraleuropa finns också spår av Disablotet eller dyrkan av Diserna, och det är extra tydligt vid den här årstiden.

Under Fastnacht, Fastelavend och allt vad fastlagsspelen i Tyskland, Österrike och angränsande länder nu kallas, firar man en gestalt som kallas Frau Perchta, och som ibland uppträder i mångdubbel upplaga, som Schiachperchten (skrämmande Perchtas) eller Schönperchten (vackra Perchtas) ungefär som Diser och deras individuella motsvarighet Fylgiorna också kan se skrämmande eller vackra och välvillliga ut i Nordisk Mytologi. Många forskare, också svensken Martin P:son Nilsson, som var den förste som i början av 1900-talet skrev om sakområdet, har påpekat att kristen demonisering har satt in i det katolska området, och vad som från början var välvilliga, kvinnliga väsen nu har bytts ut emot skrämmande karnevalsmasker – men den underliggande traditionen och det kulturella sambandet kan förstås ingen rå på i alla fall.

Perctha eller Perctas har nu funktionen att komma med presenter till barnen (vanligen små gåvor i form av godis) under fastan, men sades tidigare övervaka att ingen spann (spinning är Friggs och Nornornas värv, vilket är ett meningsfullt sammanträffande) samtidigt med att de också anses ha svarta fötter med simhud mellan tårna, alldeles som svanar också har – och Svanjungfrur och Diser är ofta identiska, både i Nibelungemyten och de Nordiska sagorna. Ytterst sett går ”Fru Perctha” tillbaka på ”Fru Hulda” eller ”Frau Holde” har man ansett, en sagofigur, som bär tydliga och omisskänliga drag av Frigg, som den första och största av Diserna. Perchta-gestalten troddes på 1000-talet vara en vacker kvinna i vitt, och det var långt innan katolikerna satte igång med att demonisera henne, och försöka få henne att se ut som djävulen eller fan själv – för de kristna förstör ju oftast allt som är gott, sant och vackert här i världen.

Frau Holda – som jag skrivit om förr – kan spåras ned till Karl den Stores 800-tal, och ansågs då av de kristna vara en häxa, samtidigt som hon likt Frigg ”spinner molnen på himlen” och dessutom skakar sina bolster och kuddar ut genom Valhalls fönster, så att fjädrarna ryker och faller till jorden eller Midgård – och där förvandlas de till snö… I Odenwald, och på många andra kultplatser i Tyskland, finns källor eller brg och andra platser, som är uppkallade efter henne. Diserna finns kvar, som svaga spår också i dagens Europa – men här hemma, i det kalla Norden, behöver vi deras skydd så länge vintern varar, och i väntan på en ny vår, samt för att sådd och till sist även skörd ska komma igång – och det är ursprunget till Disablotet. Också runan Perchta – den trettonde i Runraden – som står för klippor, underjorden och vad som finns där – har satts i samband med Perchta-Holda.

Frigg som den stora spinnerskan i himlen, som sänder vinter och snöväder

Kanhända, säger några, har Diserna och Holda satts i samband med den ”Hyldemor” som var en kvinnlig gårdsvätte bland annat i Danmark, eller Gerda, Gerd, Nerthus, Hertha, alltsammans namn på jordgudinnan – en annan ”Dis” som snart står i fokus, när våren och naturens stora uppvaknande väl kommer. Mycket är fördolt, som endast makterna och vandrande Thular vet…

 

Först en ensam hedning, sedan Kvällstidningarna…

Kvällstidningen Excessenförlåt, jag menar naturligtvis Expressen tar nu upp exakt samma ämne som jag själv behandlade, så sent som igår. Vi har sett det förut, och nu ser vi det igen – detta är Särimners seger !

”Kulturministern MÅSTE sluta göda extremister” skriver skribenten Sofie Löwenmark på ledarplats, och hon fortsätter: Hur kommer det sig att Alice Bah Kuhnke inte har dragit i nödbromsen när tvivelaktiga föreningar gång på gång har fått miljonbidrag ? Också Erik Helmerson, Dagens Nyheters katolske chefredaktör, har reagerat, betonar Expressen.

Tyvärr är det bara ett i raden av haverier från Alice Bah Kuhnkes sida. Hon har en historia av att systematiskt dela ut pengar och delegera viktiga frågor till föreningar och personer som sår splittring och polariserar det svenska samhället. 

Under sin tid kort tid som generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor var hon ytterst ansvarig för att hundratusentals kronor delades ut till personer med kopplingar till extrema föreningar.

Som kulturminister har Bah Kuhnke fortsatt i samma stil. Hon har bland annat initierat kultursatsningen ”Äga rum” i en del bostadsområden med ”socialekonomiska utmaningar”. Bland de som fått vara med och dela på de 130 miljoner kronorna finns föreningarna Megafonen, Pantrarna och Rådet Av Enade kreoler.

Megafonen var med och uppviglade till kravallerna i Husby 2013. Rådet Av Enade Kreloer som trots miljoner i bidrag inte lyckades ”ta fram lokaler” ska nu i stället  ”skapa en mötesplats”. Och Pantrarna har på sitt Instagramkonto rentav hyllat en dödad IS-terrorist. ”Vila i frid. Vi kommer aldrig glömma dig, en sann krigarsjäl. Må du komma till paradiset InshAllah,” skrev man efter att en av föreningens grundare stupat i Syrien 2013.

Samtidigt som Alice Bah Kuhnke ansvarade för arbetet mot våldsbejakande extremism i regeringen initierade hon alltså projekt som gav pengar till grupper som hyllar jihadister. Det är rent häpnadsväckande.

– Expressen, 2018-02-11

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Det är dags att avskaffa Miljöpartiet, och sparka ut det ur Riksdagen. Det är dags att göra slut på Stefan Löfvén och hans regering – via valurnan. Mer islam, kristendom och annan totalitär extremism kan inte tolereras inför vårt lands gränser, och vi svenskar måste återta kontrollen över de försvunna skattemiljonerna och hela kulturpolitiken. Så tycker Expressen i egenskap av en liberal kvällstidning, men det var av mig ni fick höra det först…

Särimner ser dig – också när du sover

Särimner hälsar HILD välkommen, ibland sina galtar och Suggor

Särimner står bi i stormen

Särimners hjärta känner dygden allenast

Särimner skyddar de vapenlösa

Särimner ser till att de högt uppsatta blir de långnästa – ty deras fall skall bliva stort !

Särimner talar sanning, äter järn och skiter kätting !

Särimners klövar trampar själva molnen – han är DIN galt överallt !

 

I Disernas tid: Varför stöder Regeringen Löfvén islamisering och anti-semitism ?

Samtidigt med att vi Asatrogna och Hedningar firar Disablotet, finns det tyvärr numera de i vårt land som stöder helt andra saker, och totalitära läror från Mellersta Östern. De senaste tokerierna ägde rum i Malmö, där DN.s kvinnliga journalister öppet deltog i den sk ”Hijabdagen” den 1 februari, och frivilligt lät sig beslöjas. Trots sk ”Hedersmord”, ökande könsförtryck och alla Koranens patriarkala dumheter, fortsätter Nomenklaturans och S-regeringens kvinnor att göra såhär, utan eftertanke, utan ifrågasättande, utan solidaritet med de miljontals människor världen över, som hatar och avskyr Islams och kristendomens förtryckarmentalitet.

I Rian fängslas just nu kvinnor i upp till två månader, för att ha bränt sina Hijaber. Och samtidigt står kultureliten i Sverige, som säger sig vara ”feministisk” liksom Regeringen Löfvéns föga förtroende ingivande utrikespolitik, och tar på sig dessa tvångets och skammens plagg, helt frivilligt. Varför ? Är inte dessa regeringsföreträdare riktigt kloka i huvudet ? I veckan kom det också fram, hur SST, Regeringen Löfvéns ytterst märkliga ”Myndighet till Stöd för Trossamfund” återigen gett pengar till det grovt antisemistiska ”studieförbundet Ibn Rushd” som till och med journalister med islamskt ursprung pekat ut som en av de allra mest extrema och farliga religiösa organisationerna i Sverige överhuvudtaget. Varför skall just dessa organisationer, gång efter annan; matas med Regeringens pengar ? Vad är det egentliga syftet ??

Att Margot Wallström, som portats från inresa till staten Israel och samtidigt skall vara Svensk utrikesminister, är Antisemit, står redan klart. Dito Ilmar Reepalu, och flera andra ledande S-politiker i Malmö – men varför stöder de här personerna också islamisering ? Det hela går ju inte alls ihop med den ”feminism” de säger sig företräda…

Situationsbild: Envar sin egen kulturminister, eller en riktigt Parti-trogen (S) märkt Riksdagskvinna… ?

Kopplingen mellan Socialdemokraterna, och den anti-demokratiska organisationen ”Det muslimska brödraskapet” är sedan länge känd, och för en tid sedan avslöjade Nya Wermlands Tidningen (NWT) vad som ligger bakom Allmänna Arvsfonden, en myndighet som från början var till för goda syften, men som under Miljöpartiet och Regeringen Löfvéns handgångna förvandlades till något helt annat…

Arvsfonden har vidare finansierat antisemitisk propaganda. Det skedde i form av seminarier tillsammans med Afrosvenskarnas riksförbund och Forix (ett projekt inom det islamiska studieförbundet Ibn Rushd), där den ökända antisemiten och terrorpropagandisten Yvonne Ridley fick hålla låda. 6 miljoner kronor lade fonden under tre år på Forix.

– NWT, 2017-07-20

Ganska få svenskar vet idag vad Allmänna Arvsfonden är för något, och vad den är till för. Sedan urminnes tider och redan i Hednisk tid så fanns ett juridiskt begrepp, kallat Dana-arv, vilket betydde kvarlåtenskapen efter de avlidna, som helt saknade arvingar. Sådana arvlotter tillföll det allmänna, alltså Kungen eller Statskassan, och så har det varit också i de flesta civiliserade länder sedan dess. Det är bara på Island och i Sverige som man från 1928 instiftat en ”allmän arvsfond” vars pengar var menade att gå till Etniska Svenskars Kulturarv, men under Regeringen Löfvén har allt detta urholkats och förvanskats.

Fondens uppgift är att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och handikappade. Det låter ju trevligt. Riktigt så trevligt har det dock inte varit.

Arvsfondens anslag ska nämligen ha finansierat islamistiska och antidemokratiska organisationer, enligt en rapport från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. I rapporten beskrivs hur den internationella islamistorganisationen Muslimska brödraskapet via frontorganisationer tagit emot miljontals skattekronor för att bygga upp verksamhet i Sverige.

Pengar går också till rena bedrägerier. 2016 fick föreningen Spiritus Mundi 2,9 miljoner kronor av arvsfonden. Medlen skulle användas till att omvända ungdomar på väg in i extremism. Verksamheten verkar dock ha varit en rökridå. Pengarna gick till fantasilöner och bluffakturor.

Nya Wermlands Tidningens reporter menar att arvsreglerna i Sverige snarast bör ändras, till de etniska svenskarnas förmån, eftersom det mestadels är svenska pensionärers pengar som regeringen Löfvén konfiskerar, och sedan stöder extrem islam med. Om kusiner till exempel fick ärva, skulle ”Allmänna Arvsfonden” mista alla de penagr, som idag går till antisemitism och extrem islamism. Själv går jag ett steg längre, och hävdar att alla svenskar snarast bör ändra sina testamenten så att Kulturarvets verkliga förvaltare, och exempelvis Hedniska Organisationer som Nordiska Asa Samfundet får ta hand om pengarna istället, i händelse av någons frånfälle, utan direkta arvingar.

Vi har alla en plikt att försvara vårt land emot Monoteism, Kristendom och Extrem Islamism, som alla är utskott på samma sjuka träd.

I år är det också valår, och vi kan alla förpassa regeringen Löfvén och dess Islamistiska stödtrupper till den historiens sophög, där sådana regeringar hör hemma.

I Disablotets tid – Lär dig att fira Diserna och ditt Disting med Distinktioner, så blir du Distingerad…

Vi befinner oss åter i Disablotets tidden årstid då Vinterns makter ännu överväger, och det fortfarande är långt kvar till ”Föråret” som man säger i Skåne, eller ”Foraar” som det heter i Danmark, alltså den period då äringen inleds, och jordbruksåret kommer igång med den första sådden. Jag har skrivit flera kåserande artiklar om denna årstid förr om åren, och samlat några av dem under rätt underrubrik till ”Blot och Fester” här ovan, men det här är – som jag många gånger tydligt förklarat – en personlig blogg, och inte en sajt för skolbarn eller liknande individer, som tror att de skall kunna komma hit och lära sig grunderna i Asatro.

Dem får ni lära er på en annan och mer passande plats, för jag är en privatperson, och ingen undervisningsinrättning.

”Idistaviso” eller Disernas äng vid Wesers nedre lopp var inte bara en tingsplats, utan också ett slagfält…

Men varför firar vi då Diserna, de dunkla kvinnliga makter, som inte skall förväxlas med Nornor, som råder över alla varelsers öden och heller inte med Fylgior, som är envars personliga skyddsväsen. Freja är Vanernas dis, sant nog, en dis också i Asagård, dit människorna inte når och de inte ska sträcka sig, men henne ärar vi som alla vet inte alls vid denna tid på året, utan i Maj, hennes egen särskilda månad, som inleds med Valborg eller Vanadisblot. Diserna är nämligen inga gudinnor, och de blir det heller aldrig, men deras kraft är likt Valkyriornas och många andra kvinnliga väsen stor nog ändå. Särskilt nu, när vi inte vet hur lång vintern kommer att bli – i gamla tider visste man inte ens hur långt matförråd och vedförråd skulle räcka  (och det vet väl knappt vi moderna människor nu heller när ett visst ”stödparti” ska förbjuda såväl vedspisar som valborgseldar för varenda etnisk svensk och laglydig medborgare) samtidigt som ett nytt arbetsår börjar efter Jul och Midvinter, behöver vi fortfarande allt skydd vi kan få.

I gamla tider vände man sig inåt, emot den egna ätten, gården, grunden – förmödrarna och de av makterna, som småningom skulle råda över sådd och skörd. Förstår man bara detta, är firandet av Disablotet inget konstigt… Än idag är ”Oxveckorna” efter Julen, då det ännu är lång tid till våren, en arbetsam tid för många svenskar, då det nya årets bördor väger tungt, och vi inser; att det är här eller nu hela vår fortsatta tillvaro avgörs – innan vintern slutar, och när det blir; vet som sagt ingen.

Hur diserna ser ut och är till sin skapnad, vet endast de invigda…

Redan på kontinentalgermansk botten, kring år noll och ännu tidigare, talade man om ”idisii” som de omnämns av Tacitus och flera andra, och här i Norden har vi säkra vittnesbörd om Disablotet från Hervara saga, Egils Saga, Heimskringla och Saxos Danmarkshistoria, bland annat.  Disablotet, säger Snorre Sturlasson, firades första fullmånen i Göje eller Februari månad (man hade en månkalender för månaderna, men en solkalender för året och dagarna, vilket är viktigt att förstå) och trots att moderna tiders skribenter på svenska Wikipedia och andra fähundar under själve Lars Lönnroths ledning skriver att Disablotet skulle ha inträffat i slutet av månaden, är ingenting av detta sant, för Distinget firas fortfarande i Uppsala just kring Disa-dagen eller den första fullmånen, som alla vet.  I Heimskringla står det nämligen uttryckligen, att  även efter att Svearna slutat blota, och man var kristna till namnet, fortsatte man hålla ting på rätt dag, med marknad efteråt, och det var alltså just den helg, som passerat – vilket ni också kan läsa om på andra hedniska bloggar.

Men – vi behöver inte ”Rotha i Lönn” – som vissa andra. Disablotets tid är noga bestämd i kalendern, och den beror på månen, som i alla månader. Okunnigas kompromisser, och rena gissningar om allt mellan närsomhelst i Februari och vid Vårdagjämningen – en helt annan helg med helt andra gudomar och makter i fokus – kan vi strunta i, när vi faktiskt har så många originalkällors vittnesbörd framför oss, och är vi alls kunniga; är det dem och inga andra vi bör studera. Inte någon inbillad eller påstådd ”forn sed”, till exempel.

I det 44:e kapitlet av Egil Skallagrimssons Saga nämns det, att Egil firar blot och dryckesoffer med en man som heter Ölve i en kungsgård, och man kan tydligt jämföra med den klassiska beskrivningen av höstarnas Alvablot i Olafssaga Helga – Alvablotet är där en helt privat fest, för den egna ätten, och inga kristna och inga främlingar får överhuvudtaget närvara under samma tak. Sighvat Tordsson, Kung Olafs skald, som är huvudperson i den delen av Sagan, kommer först till Edsskogen i Värmland och sedan till Västergötland, där tre bönder – som alla heter Ölve – låter kasta ut honom, som varande kristen, och nekar honom varje form av husrum. Vi kunniga vet förstås, att Ölve är avlett av Alf, som i Alfer eller Vaner, äringens guddomar, som man inte ska stöta sig med. Till dem hör också Diserna.

Diserna, som en italiensk nutidskonstnär tänker sig dem… De kan anta helt andra former än dessa…

I Hervarasagan står om Alfhild, som är en högättad kvinna, och som nattetid firar sitt Disablot vid Gamla Uppsala Kungsgård av alla platser. Där – och bara där – reser hon sin harg, och där – och bara där – utgjuter hon hlaut eller det röda blodet, tills Starkad, kämpen som Saxo placerar i Hrolf Krakes hall och helt på danskarnas sida avbryter allt med att röva bort henne. Alfhild, alltså ”alfers strid” är som vi anar mer en beteckning på en funktion, snarare än ett personnamn – och Disablotet och Uppsala Kungsgård kopplas dessutom ihop i den mest kända källan vi alls har – Ynglingasagans och Heimskringlas texter om Adils, kung av Uppsala. En gång trodde man, att han faktiskt vilade i Adils-högen, eller Torshögen som den också kallas, alltså den västligaste av de tre högarna vid Gamla Uppsala, och det kan faktiskt stämma, eftersom den döde i den högen faktiskt är en man från omkring 575, den historiske Adils förmodade dödsår. Adils anses nämligen i snart sagt alla länder utom det historieföraktande Sverige vara en fullt historisk person, som nämns till och med i Beowulfsagan, och som till yttermera visso – enligt Sturlasson – ska ha dött på det viset att han fallit av hästen inne i Disasalen vid Gamla Uppsala Kungsgård – ett händelseförlopp som också en av våra svenska Nobelpristagare fäst sig vid, och skrivit ett helt kapitel i en historisk roman om.

Magnus Gabriel de la Gardies ”Disasal” på Venngarns slott innehöll fram till 1990-talet de allra vackraste målningar ur ”Disasagan” tills slottet blev flyktingförläggning. Då förstördes hela möblemanget, och målningarna utsattes för irreparabla skador. Numera är de i Nationalmuseums magasin, och visas inte mer för allmänheten.

Detta med att det fanns en särskild ”Disasal”, alltså en sal som var skild från den vanliga kungssalen, och som var ett gudahus, enbart ägnat dessa makters dyrkan, fascinerade också 1600-talets svenskar. Heidenstam tänkte sig, att det fanns ihåliga, övernaturligt stora gudastöttor eller högsätesstolpar i den salen, gjorda i form av Diserna, så stora att man kunde krypa in inuti dem, och betrakta omvärlden genom trästöttornas ögon, men det behöver ingen tro. Men redan 1611 skrevs ett av våra första bevarade skådespel om en fiktiv ”Drottning Disa” från Uppland, och av Svea Välde. Hon skulle ha räddat sina landsmän från dyrtid och svält, under en ovanligt svår vinter (vi ser redan här hur motivet bakom Disablotet går igen) och skickat ut dem att erövra nya landskap och provinser, och därigenom skulle – som jag berättat i ett annat inlägg – de norrländska landskapen ha fått sitt namn, vart och ett, från Gästrikland till yttersta Norrbotten.

Historien om Sveakungen, som kunde stiga till häst inomhus, finns också i en annan, ännu tidigare och högst berömd historisk källa. Det är ingen annan berättelse än den mäktiga ”Risala” av Ibn Fadhlan, som fortfarande citeras som en direkt ögonvittnesskildring i alla svenska skolböcker, men som alltid förkortas, förgrovas och förvanskas.

Samma Disasal som den blivit i ”Landet Löfvén”. Nedrivna tavlor, förstört möblemang. En tafflig gymnastiklokal, i brist på bättre. (bilden togs för tre år sedan)

Beskrivningen av Ruserna vid Volga Bulgar – ty så benämner Bagdad-kalifens sändebud Svearna från Roslagen – och den storartade hövdingabegravning som sedan följer, då en infödd kvinna av slavisk härkomst frivilligt och utan varje form av tvång följer den man hon älskat in i döden (just den detaljen har ofta förvanskats till något annat, och man talar om trälkvinnor osv – en grotesk förvanskning av det arabiska ordet ”gulam” som kan betyda mycket annat) så följer en lång skildring, som återfinns i Harris Birkelands berömda ”Nordens Historie i Eldre Middelalder ur Arabiske Kilder” – skriven på 1950-talet, men fortfarande den mest kompletta version av Ibn Fadhlans ”Risala” vi överhuvudtaget har – och den talar om ett Konungasäte (Sarir på arabiska) som alla rusers store konung har – en plats som ligger mycket långt bort från Volga Bulgar, ja på andra sidan om ett hav. Sarir betyder inte bara tron, tronstol, högsäte eller liknande, utan också regeringssäte i överförd bemärkelse, och Ibn Fadhlan säger oss att denna kungsgård är så stor, så att den omfattar ett helt landområde, och den innehåller 400 av de allra bästa kämparna i Rusernas hird dessutom, plus 800 kvinnor – för varje krigare har minst en kvinna till att tvätta hans hår och sätta fram mat och nabid (det arabiska ordet för mjöd) åt honom, och sedan en annan kvinna, som är hans hustru och som han ligger med. (Så kan ju också disernas dubbelnatur beskrivas, om man är oförstående). Men allra högst sitter Sveakungen själv, med sina hustrur, som är 40 till antalet, och när han vill ut och rida, ja då leds en häst rätt fram till tronen, under tak och inne i byggnaden, och kungen stiger direkt från Regeringsbestyren ut i fält, och bedriver mobil insatsledning – men i normala fall har han en Halifa, eller Kalif, en ställföreträdare, som utkämpar alla hans krig och fältslag åt honom. Allt detta, enligt det arabiska källmaterialet.

Detta skrivs minst 300 år före Heimskringlas berättelse om Adils död, och för att sammanfatta:

1. Det fanns ett disablot, ett disting och en marknad, tre ting med helt olika funktioner, men som förlades till samma tid (första fullmånen i Februari eller Göje månad, inget annat) och dessa skulle ske i Rikets hedniska huvudstad, ingen annanstans. 2. En högättad kvinna fick leda Disablotet – kanhända i Sveakungens eget ställe. 3. Disablot firades som en vinterfest, till Vanerna och för ett gott år, redan innan äringsperioden inletts. 4. Främlingar och kristna fick inte närvara, och i det fall man inte kunde ta sig till Kungsgården, eller till Tingsplatsen och Viet i varje bygd, så fick man fira Disablot hemma, var och en för sin ätt och för sina diser. 5. ”Ölve”, alferna – Frej – alla hästars herre – och hästoffer – Kungen till och med satt till häst inomhus, ”i disernas sal” spelade en avgörande roll i blotet – som var uppbyggt just kring detta.

Så långt källornas ovedersägliga vittnesbörd.

Fira nu ert Disting med Distinktioner, och på Distingerat vis, så att jag slipper skämmas för er, Hedningar små !

Kom ihåg att SÄRIMNER SER ER – och så gör även jag !

Hell Diser i den mörka natten – Goi ! Råde Goi !

 

 

Asatro allt vanligare i Danmark – Polyteism medför tolerans…

Efter gårdagens ampra inlägg, kanske min läsekrets vill ha något mildare tongångar. Sådana erbjuds just idag av TV Mitdt- och VestJylland i Danmark, som dagen till ära analyserar situationen för de danska Asatroende. Man konstaterar, att det finns kanske 3 – 4000 Asatroende i Danmark, organiserade i 34 olika Godord, för Asatron är som bekant en organiserad religion, och så kommer den förbli. Asa- och Vanatrosamfundet är störst, och det enda Asatrogna Samfund som är godkänt av Kirkeministeriet, men långtifrån det största i Norden, vilket man glömmer att berätta. Nordiska Asa Samfundet i Sverige växer alltjämt, och har nu kring 800 medlemmar, vilket gör det till det största Samfundet i sitt slag i hela Norden.

 

Man intervjuar också gydjan Tissel Lund-Jakobsen, som har upptäckt att Monoteism inte kan fungera, utan känns som en logisk självmotsägelse. Det har också andra Hedningar tyckt, hela världshistorien igenom. Redan på 300-talet före kristus klarlade den grekiske filosofen Epikurus att vissa semitiska folkslags religion var totalt ologisk. Det går inte att tro på en Gud som samtidigt skall vara allvetande, allsmäktig och allgod, nämligen…

Om Gud är allgod, varför tillåter han då ondska i Världen ? (Detta är det sk Teodicé-problemet, vilket ingen kristen filosof någonsin lyckats lösa) Och om han är allgod, varför skulle han i så fall tillåta människorna att begå onda eller rättare sagt destruktiva handlingar av egen fri vilja ? (Den fria viljans problem kan heller ingen kristen lösa, ett annat tecken på att deras religion inte fungerar, logiskt sett). ”Gud”, JHVH-1 eller Allah är helt klart inte alls allsmäktig, och inte allgod heller.

Tror vi på flera gudar, däremot, eller på existensen av motsatta krafter i tillvaron, har vi både löst teodiceproblemet och den fria viljans problem på ett logiskt tillfredsställande sätt, och dessutom infört tolerans, något som helt saknas i de Monoteistiska religionerna, som allihop förr eller senare slår över i totalitära system, precis som Svenska Kyrkan.

Allt fler och fler Nordbor och Danskar väljer friheten, och att tillhöra sin egen kultur, eller som Tissel Lunnd-Jakobsen uttrycker det:

– Alle danskere og alle skandinavere er jo opvokset med myterne om de nordiske guder, så dem kiggede jeg også på. Og når man så begynder at læse dem og kigge på, hvordan man kan fortolke livsholdninger ud fra det, så tiltalte det mig rigtig meget. Og den indstilling til livet og døden og menneskeheden, og om hvad en gud gør og ikke gør, synes jeg passede til mig, og så blev det min vej, siger Tissel Lund-Jakobsen.

 

Ännu en Nidstång funnen på nätet…

Idag är det Samernas Kulturdag, inte Nationaldag. Samefolket är nämligen ingen nation, och har aldrig någonsin varit det heller, för de har aldrig haft någon armé – för det första – en sådan är grunden till alla nationer, och heller aldrig någon självständig regering eller grundlag för det andra, vilket också är ett oavvisligt krav, en grundläggande definition och ett faktum ur verkligheten, som det inte går att förneka.  Det finns inget ”sameland” mer än som ett tämligen urvattnat geografiskt begrepp, och långt innan det fanns någon Samekultur, var Ahrensburg-kulturen och dess långskalliga, Kaukasoida, blåögda och blonda företrädare (jo faktiskt – de var inte alls mörkhyade, utan av haplogrupp I1 Nordic) etablerade i Norden. Detta skedde redan för 11 000 år sedan, och Komsa-kulturens svenska företrädare i  Pajala och Arjeplogstrakten bevisar, att det inte fanns några samer där heller, förrän sådär 2500 år före vår tideräkning, när de första kortskalliga, krumbenta och kortvuxna människorna av haplogrupp Ic invandrade österifrån. Innan dess fanns det inga renägande kulturer i Norden alls, bara renjägare, och som alla äkta samer faktiskt vet, är Renägande och Renjakt två helt motsatta saker, inte alls samma sak.

Samekulturen som vi nu känner den, fanns inte förrän på 1600-talet, om vi tar hänsyn till just den materiella kulturen, och inget annat. Andligt sett har all Lapsk eller Samisk mytologi som jag visat varit mycket starkt influerad av den Nordiska, och inte tvärtom – även om ”kulturell korsbefruktning” alltid förekommit och uppkommit. Svenskarna är det här landets urbefolkning, om vi med det menar individer av just haplogrupp I1, eftersom de bott här åtminstone 9500 år längre än alla andra, och förekom som en distinkt genetisk grupp redan för 30 000 år sedan, eller under den senaste istiden, och det var visst inte tal om några mörkhyade människor den gången, trots Kain Bojs i DN och hennes många ”fake news” artiklar i ämnet.

Man får trots allt hålla isär politik och nutida förhållanden, religion och materiell samt andlig kultur från varandra – för det ena innehåller inte alls det andra, utan är och förblir väsenskilt och betydelseskilt.

Genetik kan inte beblandas med Politik

 

Men det var inte därom jag skulle tala idag, kära publik, så håll inne med era vilda skrik, och ställ inte till med er djävla PK-kalabalik ! Idag skall jag behandla detta med Nidstänger på nätet, också ett ämne jag skrivit om förr, men som förblir aktuellt, därför att en broder i Särimner och en känd kollega just låtit uppresa en sådan. Han har skäl och god anledning till det, och vet ni inte ens vad en nidstång är för något, eller är såpass dumma; att ni inte ens kan skilja en sejdhjälle från en galder, tycker jag nog att ni ska läsa på ordentligt, först som sist, innan ni alls yttrar er, för det här förstår ni ändå inte. Angående Särimner, så: Vi är icke för envar, vi är ett esoteriskt samfund och icke ett exoteriskt, begriper ni inte ens den skillnaden kommer ni aldrig bli invalda, och aldrig någonsin ”flock members in good standing” )

”Rauf auf das Gesindel, hab’ ich ja gesagt !”

Nåja, vår broder, som känner Johanne Hildebrandt trent av – hon är ju författerska till flera romaner om den Hedniska tiden, men mycket mer etablerad i vissa journalistiska sammanhang, som alla också vet – behagar tillsända oss detta, som vi nu läser upp i obetydligt förändrad form:

Jag reser nidstång, jag reser nid!

Jag reser nid mot alla och envar
som söker söndra det som är mitt och de mina,
med svekfullt tal och genom
ovärdiga handlingar.

Jag reser nid mot alla de
som vill tysta mitt hjärta och förvrida
min tanke och syn.
Må deras handlingar vändas emot dem själva
och beröva dem framgång med sitt enfaldiga, skändliga tilltag.

Jag reser nid mot de
som sätter sina egna svekfulla tankar i verket
och försöker så split och tvedräkt.

Över de nidingar och illgärningsmän
nedkallar jag alla väsen och krafter att stå mig bi, min fylgia,
mina hjälpare.

Jag kallar vaner och vättar
att sända klåda åt deras kroppar
På att det att vi ständigt må störa deras sömn
och att ingenstans vila skall erbjudas dem.

Jag kallar Niflungar och alla Sindres söner
att slå deras bröst i kraftiga band och bojor,
På det att deras Hug och Hamn skall få trångt om plats i deras bröst
och att luften i deras lungor ej längre räcker till.
Att ständig andtrutenhet skall söka dem och alla deras företag skall synas dem som oöverstigligt arbetsamma.

Jag kallar Bergelmers ättlingar, köldjättarna,
Rimtursar ur djupaste Nifelheim.
Att ogärningsmän som vill mig ont måtte frysa så
intill märg och ben, att ingen värme skall finnas dem nog.

Jag kallar Muspelheims Eldtursar, Surt och Muspels söner
Att de må endast lämna bränd och ofruktsam jord åt de som vill mig ont.
Såväl bildligt som bokstavligt skall varken arbete eller tanke hos dem gro eller spira
-utan må allt för evigt och än längre vara avbränt och dött.

Jag kallar Vale och Narfes fader, Loke.
På det att han han må förvrida deras syn och förstånd.
Ingenting skall vara vad det verkar och ingenting bli som det var menat.

Jag kallar Vanadis, Freja -kärlekens gudinna.
På det att dessa skall berövas all form av kärlek
och aldrig finna en famn, hos kvinna eller man, att allt ska vara dem i röven krängt.
Varken tröst eller njutning skall dem bjudas.

Jag kallar Korpguden, Allfader Odin
Han som tillsammans med Vile och Ve
gav människan Hug, Hamn och Lit

Jag kallar Odin Och nornorna;
Urd, Verdandi och Skuld
Som tillsammans dömer oss var och en efter döden.
Att de må döma alla dessa för evigt med osedvanlig stränghet
Och att dessa inte ens i eftervärlden undkommer sina ondskans dåd.

Jag sätter detta nid intill dess
att dessa ondskans och illviljans svekfulla nidingar
fullständig avbön gör och står för sina gärningar för alla och envar.

Jag ristar runor, stinna och mycket kraftiga stavar,
på det att mitt nid når jorden runt och inget gömsle eller skydd
skall kunna finnas åt dem detta nid är ämnat och riktat….

Så långt våra bröder. Så långt våra kamrater och kollegor. Så långt deras egna ord, riktade till mig vid just precis detta tillfälle.

Alla de, som marscherat i samma led som oss, och som fortfarande marscherar där, i alla deras livsdagar, ja även om de vore aldrig så kristna och till och med utsedda till präster, ändå skulle Tors Hammare och Särimners Svarta Sol lysa just för dem. Och måtte våra fienders skägg börja växa inåt och långsamt förkväva dem !