”Kampen går vidare”… 2563 goda svenskar lät sig HEDNAS i Januari.

Den sk ”Svenska” Kyrkans medlemssiffror fortsätter falla. Egentligen borde vi här tala om den Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Sverige, ni vet den där underliga organisationen vars kvinnliga ärkebiskop från det gamla DDR (hon var en gång ”IM” eller ”Individuelle Mitarbeiter” vilket är ganska välkänt) och som har en direkt översättning av ”Allahu Akbar!” som sitt valspråk, och som fortfarande – efter nitton år och mer – vägrar att acceptera någotsånär sunda, demokratiska regler, och som helt vägrar att förstå att de inte är någon statskyrka längre, med oinskränkt makt att straffa och kollektivansluta medborgarna i landet.

Varje år tvingas många svenskar fortfarande att betala mer än 1,3 % av allt de tjänar och alla inkomster de har till denna ”allsmäktiga” kyrka, som inte är ett enda djävla dugg ”svenskare” än något annat samfund som finns i landet. Ändå fortsätter dessa tjatiga och besvärliga kristna att snatta ur våra plånböcker, direkt från skattsedeln. Under ett helt liv betalar vi mer än en miljon kronor per person till dem – och det är pengar vi själva borde få lov att bestämma över. Många hävdar att avgiften är mindre – men med ränta på ränta genom 40 års arbetsliv och mer, blir det faktiskt så mycket.  Man snackar tomt och ihåligt om att ”jamen vi ger så mycket till välgörenhet” trots att den välgörenheten inte uppgår till ens 5 % av samma kyrkas inkomster. Och – om du nu vill idka välgörenhet med alla dina pengar, inklusive en hel miljon som man stulit från dig, rakt av – är det inte DU SJÄLV som i så fall ska få lov att förfoga över pengarna ?

Att gå ur ”Svenska” kyrkan är GRATIS och kostar inga pengar ! KOM IHÅG – Det är faktiskt DU SJÄLV som förfogar över dina inkomster, och vem de ska gå till…

 

Enligt de senaste beräkningarna från SCB, Statistiska Centralbyrån, fanns det ungefär 10 230 000 invånare i början på Januari 2019 i det här landet. (Siffrorna är något hypotetiska, och baseras på en rak trendframskrivning av November månads värden 2018, därför att befolkningsstatistiken släpar efter). Befolkningen i vårt land fortsätter att skena iväg, på ett ekologiskt och ekonomiskt ohållbart vis, och vid Februari 2019’s början, kan vi nog förvänta oss att den hade nått upp till minst ca 10 235 776 personer ungefär, oräknat de minst 17 000 kriminella personer som inte skall befinna sig i vårt land, utan måste avvisas – enligt Polisens och myndigheternas beslut.

Om Hedniska Tankars beräkningar från Januari 2018 stämmer, fanns det i slutet av 2018  5 922 662 medlemmar i den påstått ”Svenska” Kyrkan i Sverige – trots att de inte alls är ”svenskare” än någon annan person här – invandrare har en stor överrepresentation i den siffran, eftersom det är känt att den etniskt svenska befolkningen i allt större utsträckning går åter till sina fäders verkliga tro. Det motsvarade ungefär 57, 3 % av befolkningen – ”svenskare” än så är denna kyrka inte.

Nu har 2563 personer gått ur och låtit hedna sig under Januari, som sagt, samtidigt som 753 personer tragiskt nog gett avkall på sin egen frihet, och gett efter för de kristna locktonerna. Det är verkligen synd, att sånt ska tillåtas ske i ett demokratiskt samhälle som vårt, men det ger i alla fall ett netto på 1810 fler hedningar, bara Januari månad.

Tragiskt nog har det också skett ca 4103 kristna övergrepp på mycket små och späda barn, alltsammans i ”Svenska” Kyrkans regi, bara i Januari Får vi tro den senaste statistiken, så utsätts inte mindre än 42,5 % av alla levande födda i Sverige skamligt nog för något som heter ”Dop” och påtvingas en religion, som de aldrig någonsin valt, inte kan förstå vid så späd ålder och som aldrig någonsin varit deras egen. Detta är ett övergrepp, hur man än må se på det, och det har fördömts av Humanisterna och många andra organisationer för människorätt i dagens Sverige.

Detta med dopet, doppandet och den religiösa dopingen riktad emot spädbarn, måste faktiskt upphöra. Att kollektivansluta små barn, bara för att blåsa upp sina egna medlemssiffror, och sen ta ut skatt av de barnen, helt utan att de vet om det; borde faktiskt räknas som en form av bedrägeri eller förskingring, riktad emot omyndiga medborgare, och det måste man se allvarligt på…

ALDRIG I LIVET ska du ”Döpa” dina barn…

Under Januari 2019 dog ungefär 1,1945 % av de kristna, ifall vi antar, att deras dödlighet varit ungefär lika stor som tidigare. Det innebär ca 6499 personer, sett på en månadsbasis.  Dödstalet översteg alltså tillskottet från nya medlemmar, som tvångsanslutits via sk ”dop” och därmed förlorade man i netto 2396 kristna till

Detta gör, att ”Svenska” Kyrkans medlemstal för närvarande kan beräknas till omkring 5 918 260 personer, på en befolkning om 10 235 776 personer eller mer. Det blir maximalt 57, 8 % eller mindre.

Hednandet går vidare, i oförminskad takt – och snart når vi ”det hedniska skiftet” där denna förment ”Svenska” Kyrka har mindre än 50 % av befolkningen som medlemmar.

Hur kan de då fortsätta att på falska och uppdiktade grunder påstå, att de skulle ha ensamrätt på att företräda oss svenskar i andliga avseenden ? Är det inte dags att vi hindrar dem från det, eftersom det är fult, ja mycket fult att ljuga, förutom att förgripa sig på små barn – som de fortfarande gör ?

Annonser

Dagens Nyheters kristna manipulationer: Hedendomen förklaras ”obsolet” av professor i Kulturgeografi

DN Debatt har det under de senaste veckorna rasat en diskussion om det svenska etablissemangets och den styrande, Socialdemokratiska nomenklaturans religionsuppfattning, enligt vilken bara kristendomen och andra Monoteistiska avarter typ islam skall få räknas som ”religioner” överhuvudtaget. Igår publicerade Professor Emeritus Bengt Sahlberg, som annars är Kulturgeograf ett inlägg, som passade Bonnier-tidningens hållning som hand i handske, och därför fick bli publicerat.

Den vördnadsvärde professorn säger att vetenskapen aldrig någonsin kommer att kunna bevisa religionernas utsagor om en ”övernaturlig” Värld, hur han nu kan veta det – som blott och bart geograf, bunden till jordytan som han är. Därmed, påstår han; skulle såväl kristendomen och de hedniska religionerna, som till exempel Asatron, vara ”obsoleta”. Detta bevisar bara hans fundamentala okunskap, för enligt hedendomen finns ingenting ”över” eller utanför naturen. Antingen existerar en sak eller en företeelse inom det fysiska universum, om så bara som elektriska signaler mellan nervcellerna i en mänsklig hjärna, eller som en föreställning eller tanke, byggd av dessa signaler, men ingenting kan vara ”utanför” eller ”över” naturen, därför att universum är allt som finns. Detta hade redan Aristoteles och flera andra hedniska filosofer med honom klart för sig, hundratals år före kristus.

Och för övrigt – hur eller på vilket sätt är denne Kulturgeograf då säker på, att inte naturvetenskapen skulle kunna bekräfta delar av vissa religioners budskap, även om kristendom och monoteism inte längre passar in i dagens sekulära samhälle ? Kristendomen är en religion, som hävdar att kvinnan är underlägsen mannen, att mänsklig sexualitet är en synd och något dåligt, samt att alla människor lider av ”arvssynd” bara därför att de råkat bli födda och alltså existerar, och sedan måste ”frälsas” av en gud som själv skapat dem så, och som uppenbarligen njuter av att frossa i straff, pina och plåga, som han hela tiden riktar emot den försvarslösa mänskligheten. Och kristendomen är bara ”Islam light” för vi finner exakt samma budskap även där, fast ännu starkare accentuerat, på ett närmast medeltida vis.

Asatron är inte obsolet, men mycket nära den moderna fysiken i vissa avseenden. Enligt en av dess skapelsemyter skapades universum ur en gnista, som föll ner i Ginnungagap, det mörker som fanns före tiden själv. Gnistan bildade ett slags ur-atom eller ett gruskorn ”Aur var alda, tha ekki-var” säger Voluspá, dvs ”Aur” eller ”ör”, med andra ord materia fanns, redan när icke-vara fanns, och denna materiaklump kunde också visualiseras som ett slags ”urko” eller Audumbla med mytologins allegoriska bildspråk. Det här är ju högt ovanför en ordinär E-mer-i-Thurs som Bengt Sahlberg, förstås, och helt utanför hans kompetensområde som kulturgeograf, men det är en långt exaktare beskrivning än det gammaltestamentliga tramset om Guds ande svävande ovanför vattnet, och allt vad det är, som de kristna nu håller på med. Asatron innehåller en vision av ett pulserade universum, baserat på födelse och återfödelse, bortom eoner av tid som människan inte kan överblicka. Den insisterar på att jorden skall gå under i otrolig hetta – vilket den moderna fysiken bekräftat – solen kommer till slut att förvandlas till en Nova, vilket till och med professor Sahlberg känner till i sin relativa obetydlighet inför dessa kosmiska skeenden. Den säger också att ”örnar” eller väldiga farkoster innan dess kan föra resterna av mänskligheten till en ”andra, grönskande jord” – ett koncept som ingen annan religion uppnått, enastående i sin upptäckarglädje och sin positiva syn på människan och vetenskapens möjligheter, något ingen Monoteistisk religion har.

Men – låt oss nu lämna detta snävt fysiska eller naturvetenskapliga perspektiv på religionen för ett tag, för Professor Sahlberg resonerar onekligen mycket begränsat, när han vill göra alla religioner till ett slags bokstavlig verklighetsbeskrivning, vilket de nog aldrig varit menade som, och heller inte är.

Asatron är den enda religion, som överensstämmer med naturvetenskapens nuvarande ”Big Bang” teori, och som tar med möjligheten av att mänskligheten kan flytta vidare till andra jordliknande planeter…

Religion har vi också för att genomföra begravningar, bröllop och för att ta emot våra nyfödda in i släktens och ättens gemenskap, vilket inte minst är viktigt för de Asatroende. Religion har vi också för att ge samhällen och mänskliga kulturer värdighet, styrka och bestånd, och samtidigt lära ut moralbegrepp, som ska fostra oss alla till goda samhällsmedborgare. Dessa perspektiv saknas helt och hållet i Sahlbergs mycket begränsade framställning av saken, som är ologisk och innehåller ”non sequitur” efter ”non sequitur”.

Han skriver till exempel att:

Även om vetenskapen successivt kommer att kunna ge svar på många i dag olösta frågor kring tron på övernaturliga världar, kommer forskarna aldrig att kunna bevisa att det har funnits eller finns en övernaturlig värld utanför människans hjärna. Skulle den hypotesen visa sig vara falsk står vi inför ett spektakulärt scenario med oanade konsekvenser för mänskligheten och inte minst för vetenskapssamhället.

Jaha – men följer härav verkligen, att om vad Sahlberg helt ologiskt och missvisande kallar ”det övernaturliga” (eller en bit av universum utanför kanten på hans ytterst begränsade ”kartor” så att säga – karln är ju faktiskt geograf, och han kanske borde hålla sig till sitt ämnesområde ) nu blev faktiskt bevisad – varför skulle den upptäckten i så fall kullkasta all vetenskap ? Newtons rörelselagar skulle säkert gälla i alla fall, liksom de gäller ovanför den sub-atomära nivån och kvantmekaniken, och vanlig terrest fysik stämmer också, så länge vi inte behöver röra oss med rent relativistiska hastigheter nära c eller ljushastigheten, till exempel, för då börjar en rad underliga fenomen som tidsförskjutning, doppler-effekt och underligt format stjärnljus att framträda, till synes helt ”övernaturligt”.

Här hemma i Midgårds Värld är Asatron den enda religion, som erkänner existensen av en mångfald världar och existensplan bortanför vår egen, men som ger kvinnor och män jämlikhet, och olika roller i den här världen – och ett fritt val mellan dem. Jämför det med Islams och kristendomens oerhörda mentala förtryck, som varit bestående i århundraden, och som de kristna i Sverige och den sk ”Broderskapsrörelse” som har förgreningar ända upp i Regeringen fortfarande stöder, genom att släppa in islam i vårt land.

Nej du, Bengt Sahlberg, du din Kulturgeograf där ! Hedendomen och Asatron är INTE obsolet, för tusentals svenskar tror fortfarande på den, och den är i växande, inte i avtagande.

Kristendom, Islam och övriga Monoteistiska religioner däremot, kan verkligen kallas obsoleta, men det beror på vad de predikar och deras värderingar – som inte överensstämmer med de Nordiska och svenska…

Islandsbloggen bekräftar Hedniska Tankar fullt ut

Islandsbloggen, en svensk bloggsida som under närmare ett årtionde bevakat händelser i ett av våra minsta grannländer, bekräftar idag fullt ut och i varje detalj vad jag sagt om byggandet av Gudahovet i Reykjavik. (Inte templet – Islandsbloggen undviker också helt det ordet, vilket är logiskt och helt följdriktigt, eftersom det inte heter så, utom i de kristnas och några sk ”fornsedares” förvridna Värld.)

De kristnas fräcka kupp mot Asatrufélagid med att bilda ett samfund för ”Zuism” var helt och hållet dikterat av de skatteregler som finns på Island – i November varje år får alla religiösa samfund och organisationer bidrag från staten efter det antal registrerade medlemmar de har, erfar Islandsbloggen. Jag citerar:

Hittills har bygget huvudsakligen finansierats genom en del av de statliga anslag som alla registrerade trossamfund får via medlemmarna. Bidragen är kopplade till samfundets storlek. Inför 1 november varje år vänder sig därför trossamfunden på olika sätt till de aktiva med uppmaningar om att registrera sig hos ”rätt” samfund. I annat fall går pengarna till något annat samfund eller stannar kvar i statskassan. – Islandsbloggen, 2019-02-11

Nu har det visat sig att de kristna personer som stått bakom bildandet av den fiktiva ”zuismen” – som de påstår skulle ha varit inspirerad av forntida sumerisk religion – som inte hör hemma på Island – dömts till nära fyraåriga fängelsestraff för bedrägeri, trolöshet emot huvudman (genom uttag av miljonlöner) och annan försnillning av statsbidrag. Även om det inte är absolut säkerställt att detta gjordes som ett rent sabotage emot Asatruarfelagidh, som alltjämnt är Islands största icke-monoteistiska samfund, pekar alla indicier mot att det faktiskt var så det gick till. Det skulle vara intressant att höra fler kommentarer från islandsbloggen i detta ämne.

Hedniska Tankars Runskola (del 22) – Dag-runan

Genom tiderna har det funnits många arkeologiska fynd, från den Gotländska Kylverstenen och vidare framåt, som bevisar att den sk Uthark-teorin i allt väsentligt är riktig, när det gäller den esoteriska eller ”magiska” användningen av den äldre runradens runor. Det faktum att man ofta ställt upp runorna i sk ”runhjul” och att vi hittar runhjulen på mängder av brakteater, ringar och amuletter visar oss också, att man kände till konsten att göra enkla förskjutningschiffer, varav förändringen av skrivsystemets futhark till en esoterisk uthark är den allra enklaste – och en numerologisk analys, både av runraden och en hel del fornfynd med lönnrunor bevisar faktiskt teorins riktighet och värde, eftersom vi annars har en mängd inskrifter, som inte kan förklaras på annat sätt.

 

Runan Dag, av ett förgermanskt Dagaz med samma betydelse, kommer vanligen som den tjugoandra i Utharken, följd av Odal och till sist Fä. rikedomens runa. Den finns också med i den yngre, angelsaxiska runraden och i en hel del runstensinskriptioner som till exempel Ö 43 från Ingelstad i Östergötland, kan man se hur man skrivit in en Dag-runa istället för personnamnet Dag, vilket visar hur runan uttalades och hade för namn – det finner vi ju också ur de olika bevarade runpoemens minnesverser.

 

Numerologiskt sett är runans tjugotvå-tal lika med två gånger elva, eller dualismens och konfliktens thurs-runa gånger äringens och årsväxtens Jara-runa. Runan består också av två D-liknande delar, som man sett som en avbildning av den ”Dellings dörr” som nämns i Eddan, eller soluppgången – Delling var far till dag, sade man. I överförd bemärkelse har man därför liknat Dag-runan vid en runa för uppvaknande, plötslig insikt eller visdom, ja upplysning överhuvudtaget – man kan minnas de ”Doors of Perception” som Aldous Huxley och andra långt senare skulle skriva om, och varifrån också rockgruppen ”The Doors” med Jim Morrison tog sitt namn. Dag-runan står för också för den ljusa halva året, eller den ljusa årstiden och dygnets ljusa timmar, liksom för våren och naturens pånyttfödelse i motsats till hösten, men också för uppvaknande, upplysning och utveckling.

Berömd är också inledningen på Sigdrifumal i Eddan, där valkyrian Sigddrifa anropar Dagen och Dags söner, det nya människosläktets representanter. Någon har kallat Dag-runan för en symbol för Bifrost, regnbågen, och övergången emot Valhall och Världarna därovan, och runan liknar också en port, som öppnar sig – porten mot det okända och översinnliga. I spådomar står dag-runan ofta för plötslig insikt eller inspiration, en omvälvande eller inträffad händelse, nästan alltid av positiv natur. Edred Thorson ville också koppla den till den egna härden, Heimdall eller Rig som världens upprätthållare, och symboliken är inte utan fog, när Bifrost nämns i sammanhanget.

Dag eller Dagen på sin häst Skinfaxe, målad av Peter Nicolai Arbo 1874

 

Freja Ashwynn menade på 1990-talet att där Jara står för en lugn omvälvning eller årstiderna gång, innebär Dag-runan tvära kast mellan ljus och mörker, och snabba omställningar – kanske flyttning, byte av bostad eller arbete. Hon kallar också Dag för en Ragnaröks runa, runan för Muspelheim och hettan som kommer, när Världsbranden utlöses och Bifrosts bro faller. Hon menar också att Dag-runan kan utveckla ”hugögat” eller verkligt kunniga runmagikers förmåga att se i det fördolda, och uppleta gömda föremål, men kallar den också för en glömskeruna, som kan användas för att dölja stöldbegärliga föremål i samband med bindrunor. Om allt detta fungerar, vill jag själv låta vara osagt.

Sigdriva eller brynhild som segergiverska vid gryningens portar

Andra har sett både natt och dag i runans två halvor, liksom en dubbelyxa – samma figur återkommer ofta på Bronsålderns hällristningar, och i Kiviksgraven. Runan står på det sättet för dualitet, men också balans. Andra har sett en Torsruna i Dag, samt ett skydd emot blixtnedslag och alltför plötsliga händelser – en annan sida av runans hävdvunna tolkning, dvs snabba omvälvningar. Helmut Arnz och andra språkhistoriker påpekade under tidigt 1900-tal att *dheguz på proto-indoeuropeiska skulle betyda glöd, eldsken, och ur det har ord som dag, Tag, Day osv senare utvecklat sig – och Dag-runan skall ha funnits inristad på gravurnor från Schwaben och övriga Tyskland, vilka tyder på att de skulle kunna vara en symbol för återuppståndelse, efter ragnarök, en tanke som ju också Voluspá innehåller

Enkel ”stadhagalder” för Dag-runan

 

Agrell, slutligen, nämner att Dag-runan finns med både i en 700-tals handskrift från Salzburg och det engelska runpoemet, så dess namn och betydelse är styrkt från flera helt olika delar av Europa, och flera århundraden. Också det svenska ordet dager, dagbräckning mfl ord har kommit ur runans namn.

I det engelska runpoemet från åttahundratalet står att ”Drotten” eller Oden sänt oss dagrunan, kär för människosläktet, älskad mångenstädes, nyttig för gamla och arma; allom till gagn – i min översättning. Samma tanke kommer också upp hos gumman Turid i en av de isländska kristninga-sagorna. Thangbrand, den onde tyske biskopen och mördaren, som sändes till Island och där mördade fler än två gånger, mötte en gång en gammal gumma, som ensam satt kvar på platsen för Alltinget, eftersom han kommit försent dit. Han frågade henne då om hon trodde på Tor eller Jesus, men hon svarade honom att ingen någonsin sett jesus, utom som en död bild på ett träkors, och sade sedan att ”den gud som gjort solen är min gud, för han skulle inte klaga på att jag sitter här och värmer mina gamla ben om våren, eller att solens strålar gör de unga männen en smula raskare och mer vapenföra, och de unga flickorna en smula kåtare…” Då tog sig Tangbrand till att slå och misshandla henne med ett krucifix, och kalla henne för den värsta hedning, som de kristna alltid gör; men folk från angränsande bodar, som också var kvar på Tingsplatsen, rusade fram och avstyrde det hela, och avhyste den kristne prelaten.

Så kan det gå, men att Dag är en dagens och Heimdalls runa, förblir säkert. Hell Dag och Dags söner !

Att skildra Skade

Vi lever nu i medio av Göje månad, som är det gamla namnet på Februari i den svenska kalendern. Det finns dem som påstår att månadsnamnet skall vara härlett ur latinska och grekiska termer för snö, men den etymologin verkar halta betydligt. Ordet är i alla fall belagt i svenskan sedan äldsta tid, och ända sedan 1700-talet har poeter skrivit om en ”Fru Göja” eller en gudinna, som personifikation av vintern, om man vill tro Svenska Akademins Ordbok. I sen Asatrogen tid ville de ännu hedna lärde på Island bortförklara månadsnamnet som en personifikation av vädret, och en fiktiv gestalt Goe eller Goa, dotter till en kung Thorre – vars namn ju överensstämmer med den föregående Torsmånaden, Thorre månad. Detta skedde på 1200-talet, när de sista hedna på Island som Snorre och många andra måste dölja sin hedendom under en täckmantel av lärda språkstudier, samtidigt som de gjorde sitt bästa för att rädda sin religion och sin kultur åt framtiden – något vi ännu har nytta av idag.

 

I Olaus Magnus och Jordanes skildringar av ”Skrithifennoi” eller Skridfinnarna hittar vi början till Skades ikonografi..

Men ”Goa” eller den Goda, var en gång Skade, eller vintern, Öndurdis eller Skiddisen, den skidåkande gudinnan från Nordanlanden, Tjatses dotter. Henne har jag skrivit om tidigare vintrar, och man behöver inte ta till noa-namnet eller den eufemism man satte in istället för Skades ursprungliga namn, det som fått ge namn åt hela Skandinavien. Såhär emot vinterns slut, då hela Mälardalen drabbats av tö och blidväder, och det på andra platser i vårt land råder svåra översvämningar, saknar nog många av oss den korta vinter som varit. Den ursprungliga Skade skildras ofta som skidåkande, och vid 1900-talets början hade konstnärerna följande bild av henne, som föga skiljer sig från Olaus Magnus, 400 år tidigare.

Skade sedd av en engelsk konstnär, 1901

 

Hennes äktenskap med Njord, havets gud, blev för många blott en parantes, och det är som jaktens och skidåkningens gudinna i Ydalarna, eller Idegransdalarna, de flesta skildrat henne. I mer lyckade framställningar gjorda av dagens asatrogna ser hon ut såhär, fortfarande på skdior och bastant påpälsad i vad som ska ge ekon av järnålderns kvinnliga vinterdräkt.

 

De flesta konstnärer tycks ha hållit fast vid denna bild, ibland med mer lyckat resultat, ibland mindre. Här nedan ser vi en av de mer lyckade. enligt min mening. Den bågskjutande Skade, ett slags Nordens Artemis, har med tiden också blivit mycket populär.

Från denna, mer ursprungliga bild har andra bilder grenat ut sig, den första kanske med en romantisk 1800-tals föreställning om Skade som Sköldmö som grund. Här en illustration ur Nils Fredrik Sanders Edda från 1893, vars illustrationsinnehåll var sämre än den ovanligt exakta översättningen. Vattenkrukan, som Skade stöder sig på, skall väl illustrera hennes giftemål med Njord, skeppsbyggnadskonstens gud, och hur Tjatse, av ett lapsk ”Thiazzi” skulle betyda fjällbäckar, och brusande vattenfall, som kommer ned från bergen och inlandet och rinner mot kusterna, i denna smältvattnets tid. Det är förresten konstigt, att få framställningar av gudinnan spunnit vidare på detta tema:

I amerikansk Asatro – som numera blivit en avart av den Nordiska – har Skade alltid skildrats som konventionellt blod, eller med isblått hår, ungefär som huvudpersonen ”Elsa” i Disneys barnfilm ”Frost”, eller omkringspringande i lätta, isblå klänningar. Det finns ingen grund för dessa påståenden alls i sagorna, och det sista man skall tänka sig utifrån Eddans beskrivning, är att göra om Skade till någotslags skir prinsessgestalt, vilket hon inte är och aldrig någonsin varit. Tvärtom har hon alltid stått som en symbol för den starka, frånskilda och självständiga kvinnan, och det är hon som plågar den våpiga och osjälvständiga Sigyn med att binda Loke med tarmarna från hans och Sigyns söner, och till sist hänger en giftorm över hans ansikte, vilket är föga ljuvt och inte precis prinsesslikt…

Den här moderna bilden på Skade, omgiven av Norrsken som en gloria, och även konventionellt blond, är den enda jag tar med ur den genren, eftersom jag som Nordbo är mer än hjärtligt trött på de amerikanska framställningarna, som även kan se ut som något i den här stilen:

Verklig Kitsch i sin prydno, eller hur ?

Här har vi en mer än ovanligt kitschig porslinspjäs, ett slags blandning mellan Marvel Comics fiktiva Valkyria Brynhilde och den riktiga, jagande Skade – och de flesta amerikaner har inte kommit längre än såhär, när det gäller att skildra hur den verkliga Skade faktiskt kan se ut. De Navkapsel-liknande sakerna hon har över brösten gör inte saken bättre, och inte heller Vargarna, som visst inte är Skades vänner i mytologin, utan snarare hennes fiender. Vargen var allmänt hatad – med rätta – i det gamla Norden och något man avskydde och jagade så fort man kom åt, inte något man omhuldade och gullade med. Gudinnans klädsel stämmer inte alls med verkliga vinterförhållanden, för man kan inte tänka sig henne först med pälsstövlar och sedan barbent, och helt utan köldskydd för hals, barm och överarmar, om hon nu ska röra sig i vinterklimat.. Visserligen kan gudar och gudinnor anta vilka former och utseenden de vill, och visserligen har de övermänsklig uthållighet emot exempelvis kyla eller hetta, men de är inte dumma, utan uppträder naturligt och praktiskt, det kan vi utgå ifrån om vi verkligen läst Eddans berättelser, och är dem trogna, vilket är den viktigaste utgångspunkten för all tro… Vad jag vill komma bort ifrån, är all Amerikansk ”cosplay” och andra bilder av Skade, som kan se ut på det här viset:

Schnyggt, ja -kanhända för vissa – men det är inte Skade, som hon verkligen ser ut…

Varken ”Elsa” ur barnfilmmen Frost, eller någon alvprinsessa eller något ditåt, överensstämmer med Asatrons bild av Skade, som är helt annorlunda. En vinterns gudinna, skall helt enkelt inte se ut på det viset, särskilt inte därför att hon skildras som allvarlig, frostig, och i vissa aspekter rå och grym. Dessutom är Skade av Jotnars släkt, och hon kan alltså inte vara blond, lika lite som en äkta lapska eller en kvinna av samisk börd kan vara det. De personer med blont hår som yrar runt i tillvaron och påstår att de är samer, har i själva verket inte alls något samiskt ursprung rent genetiskt, utan är faktiskt nordgermaner som oss andra, även om de kan ha uppfostrats inom en samisk kultur, eller bekänner sig till den. Sådant gäller inte Skade som gudinna och väsen däremot, eftersom hon helt och hållet tillhör Asatron, och inte har någon motsvarighet i samisk mytologi. Det närmaste man kommer är i så fall Loviatar i den finska mytologin, och Lönnrots Kalevala, alltså Pohjola-gummans eller Hels dotter, inte att förväxla med Louhi, som ju är ett annat namn för Hel, eller dödens gudinna.

Loviatar skildras som delvis förförisk, vacker och skön, men också grym och kallsinnig till sin natur, vilket också är en ganska bra beskrivning på den nordiska vintern, och kan därför gälla som ännu en värdefull insikt i Skades sanna väsen och natur. Hon fäste sig vid Njord, läser vi, men gick lika lätt ifrån honom när hon ångrade sig; och härdade ut i ensamheten och kylan sedan, vilket förmodligen gör henne till ett ganska sorgset väsen. Jag själv har gjort inte mindre än tre fotokalendrar över Asatrons gudinnor vid det här laget, men jag tycker mest om de första bilderna av Skade jag gjorde, från vintern 2012 och 2013 års kalenderutgåva.

Till min hjälp kom en ung skådespelerska, egentligen blond, men med håret färgat svart – för så är det i våra dagars Sverige. Är man kvinna och blond, och vill ha en karriär inom media, så placeras man genast i ett visst fack, och i teatersammanhang innebär det lättare roller, oftast i romantiska komedier och annat sånt, som egentligen är en nätt självmotsägelse, men vill man ha en allvarlig roll, eller framstå som seriös, ja då måste man vara brunett – annars blir man inte uttagen ensingång – och detta skall vi alltså behöva uppleva, i vårt eget land och vår egen kultur – allt enligt min dåvarande väninna skådespelerskan, men för all del – vi var båda ett stycke yngre då. Det finns mycket dold rasism, som riktar sig emot blonda kvinnor och etniska svenskar, särskilt i Stefan Löfvéns Sverige.

De här bilderna togs ute på Djurgården, som också innehåller lämningar efter ett gammalt gårdsgravfält, samt en järnåldersby – och därmed ett gudahov. Det var rejält kallt dagen de togs, och vi måste först av allt gå en omväg vidpass tre kilometer, eftersom den bro över Djurgårdskanalen jag rekat via kartrek, reparerades för tillfället och därför var ur funktion. Hon å sin sida insisterade på enbart järnåldersaktiga kläder, samt även medeltida skinnskor – så smala att det inte fanns plats för skohö, eller ens strumpor. Jag frågade henne om hon frös, för hon skakade hela tiden som en fågelunge, men fick svaret att om man vill göra bra konst, måste man lära sig att lida för den – och stå ut inte bara med den svåraste köld, utan även med smärta och den tyngsta sorg. Ett svar, värdigt verklighetens Skade. Och jag tänkte på den ryska sagan om styvdottern och Ded Moroz.

Det tog oss 40 minuters tagning och en timmes gångmarsch extra för att ta alla bilder vi ville ha, och hela denna tid var hon mycket tapper – i femton graders kyla, med snö upp över anklarna, och in på bara skinnet. Till sist fruktade jag faktiskt för hennes hälsa, eftersom hon också sjunger, och behövde sina stämband intakta för föreställningar nästa dag och en hel vecka framåt, och tänkte inom mig som så, att man inte kan plåga eller tortera en vacker kvinna på det här viset, även om hon själv skulle vara så stark, att hon förblir alldeles oberörd av det. Men så är väl också den riktiga Skade, kan jag tro.  Böner om att motta varm choklad på något utvärdshus avslogs stoiskt, liksom vädjan att i alla fall emotta kaffe ur medhavd termos, eller få extra sockor på de blåfrusna fötterna – och sällan har jag sett någon, som för konstens skull varit villig att utstå mer – även om det finns de individer, som kanske rentav njuter av fysisk smärta eller umbäranden i sig – men allt sådant gällde inte här – i det som är Skades land av idel vinter – där jag handgripligen och i verkligheten fått möta någon, som hade förmåga att bli Skade själv, och vara just en personifikation av själva Vintern, helt och fullt, inom sig och utom sig – en människa, som helt och fullt var äkta och sann – aldrig ”spelad” och vem kan då önska något mera ?

Konst är konst, och Hedendom är Hedendom, lika mycket som verklig Asatro. Och har man bara tron, kan man också åstadkomma mycket genom den.

 

Gripenbergiana….

”DEN TROGNE”

– En smula fritt efter Bertel Gripenberg, 1908

Hans väg är en sam, hård och tyst och kall
för han har aldrig svikit sina gudar.
Han går sin väg mot seger eller fall
trots alla åsnorna i lejonhudar.

Han ser de andra famna nya brudar
och få sin skörd, när sommaren är all
och bära lånta fjädrars ämbetsskrudar
och vila dästa, långt från livets svall.

Han fruktar ej, han trotsar ödets lag
och bidar löftets uppenbaringsdag
och ett framtidsland, som ökenfärdens judar.

Och hinner han ej fram i kortmätt tid,
så dör han, trosigt leende i strid
– för han har aldrig svikit sina gudar.

 

Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.

Ibland får man vatten på sin kvarn fortare än man anar, och Urds väv ger svaret på många frågor, som man länge sökt vederhäftiga fakta om. Men som asatroende hedning är jag van vid detta, och det är inte alltför oväntat…Den isländske journalisten , som annars inte är bekant för mig skriver i ”Iceland Review” om den senaste utvecklingen rörande det pågående bygget av  Ásatrúarfélagiðs stora Gudahov, ibland felaktigt kallat ”tempel” vid Öskjuhlíð utanför Reykjavik. Också den isländska dagstidningen Frettabladid har skrivit en del om samma ämne, och samma nyheter.

Det halvfärdiga Gudahovet i Vinterskrud, enligt Frettabladid… Hyggjast hópfjármagna hof eftir framúrkeyrslu !  (Och hör sen !)

Orsaken till att bygget nu är hotat, är inte uteblivna statsbidrag till följd av de märkliga sk ”Zuisterna” – en konstig skara kristna under hednisk täckmantel, vars ordförande nu dömts till ett mer än treårigt fängelsetraff för bedrägeri. Nej, de Isländska tidningarna anger att det är fördyringar i det mycket ambitiösa och innovativa byggprojektet, rent generellt; som är den verkliga orsaken. Gudahovet skulle kosta 127 miljoner ISK eller Isländska Kronur, enligt de ursprungliga beräkningarna, men nu har det fördyrats så till den grad, att det kommer att kosta minst 270 miljoner ISK istället. Tilläggas bör, att detta kanske på sitt sätt var väntat. Hilmar Örn Hilmarsson, Ásatrúarfélagiðs vördnadsbjudande Allsherjargodhi och därmed högste andlige ledare, har sagt att vad detta samfund – grundat 1972 – vill skapa, är en sevärdhet lika stor som Hallgrimskirkja, Reykjaviks kända katedral, och ett landmärke för hela staden; och så kom det sig alltså att man konsulterade en av Islands modernaste och mest kända arkitektstudios för hela bygget, vilket väl inte kunnat vara gratis, det heller.

En enorm sal (jämför människofiguren) i en böjd, skeppsliknande takkonstruktion är till hälften nedsänkt i marken – detta är en byggnadstyp, som aldrig skådats tidigare…

Den isländska tidskriften rubricerar Felagidh som ett ”Fellowship” snarare än ett samfund, vilket ju är helt logiskt sett emot vad det norröna ordet faktiskt betyder på modern engelska, men man skall komma ihåg, att när ordet ”Fälagi” användes på runstenar, betydde det personer som stod i ett samägoförhållande till varandra, och solidariskt svarade för sin andel i till exempel ett skepp, eller annat löst gods, alltså ”Fä”. Nu har man också hållit sitt senaste årsmöte, berättar Gunnar Jónsson, under det något grötmyndiga och osakliga namnet Lögrétta, ungefär som man ansåg sig ha rätt att stå över samhällets vanliga rättsskipning. Så är det inte, naturligtvis, men personligen har jag ofta vänt mig emot olika samfund och religioner som tar sig rättigheter och befogenheter de inte kan ha och inte skall ha.

Oavsett vilken religion eller vilken livsfilosofi vi än må ha, så får vi nog finna oss i exempelvis FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, och att lagen och rätten i samhället är EN – den tillkommer ENDAST och endast bara de lagligen valda myndigheterna, Polisen och Rättsväsendet samt Rättsvårdande myndigheter i ett land – INGET annat !” Följaktligen accepterar jag för min del inte alls, att någon kallar sig ”Lögrétt”, ”Högsta råd” eller något annat, för allt sådant är tomt skryt vad andliga samfund angår, och har heller ingenting med verklig andlighet att göra. Det har dock Hilmar Örn Hilmarsson insett, för han är en mycket ödmjuk man med en lugn och saklig framtoning, samt en mycket visare man än de flesta som går runt och kallar sig ”andliga ledare” här i Sverige, det måste man verkligen säga.

EN är lagen – i ETT land. Religiösa samfund har inte till uppgift att föreskriva någon lag, ens vad sina egna ärenden angår. De lyder alla under det sekulära samhället, och det måste man acceptera.

Men alltnog – vid det senaste Årsmötet – som blott och bart var just ett årsmöte i ett andligt samfund, eller en intresseförening för Asatro – inget annat – kom man fram till att Ásatrúarfélagiðs ekonomiska ställning är god. Inte någon enda gång under sin mer än 47 år långa historia har man tagit så mycket som ett enda banklån, och man kommer inte heller att dra ned på sin ordinarie verksamhet med blot, bokcirklar, träffar och aktiviteter av alla slag för medlemmarna, säger Hilmarsson. Det är lugnande besked och en välgärning att höra. Fast stöd är ändå välkommet:

“We’ve had so many people contact us asking if they can support us in any way,” says musician and fellowship’s Allsherjargoði, Hilmar Örn Hilmarsson. “We’ve been trying to find a way to do this without begging, but instead work out a deal where our supporters will get something in return.” The fellowship is currently considering working through crowdfunding sites like Karolina Fund to raise at least 18 million ISK in donations.

“We’re considering all options. We want to do this with a certain amount of dignity,” the Allsherjargoði adds.

Också andra Gudahovsprojekt, främst i Sverige, har också ”Crowdfundats” genom åren, och även NAS, Nordiska Asa Samfundet tillämpar nu detta, med sikte på att kunna samla ihop en miljon svenska kronor. (De 18 miljoner ISK islänningarna nu vill samla ihop, motsvarar ungefär 1,385 miljoner svenska kronor – således är ambitionerna ungefär de samma)

De viktiga operativa orden är här just ”med ett visst mått av värdighet” precis som Hilmar Örn Hilmarsson säger.

Tidigare har det varit mycket illa ställt med den saken som vi alla vet, inte minst i Sverige. Vi har ”Samfundet Forn Sed” och deras drogliberala Söndags-schamanism, som förstört oerhört mycket för oss alla, och svårt solkat och skadat Asatrons anseende i vårt land, vilket syns inte minst i deras taffliga introduktionsfilmer på nätet. Asatron är för det första inte någon tom ”sed” eller någon mekanisk upprepning av forna tider, inte heller något multikulturellt mischmasch eller New Age Hash for White Trash, vilket ”fornsedarna” hela tiden ägnar sig åt.

Under det tidiga 2000-talet hände det sig, att Fornsedarna utsåg en person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) som ansvarig för deras sk ”tempelkassa” som de sa. De visste inte ens, att det heter Gudahov. Personen ifråga tömde kassan helt, och köpte narkotika för pengarna en vacker dag ungefär tre månader efter att han blivit utsedd, visade det sig. Sedan dess, har samma ”Samfund för Forn sed” (vad det nu är, eller skall vara) inte presterat ett enda värdigt blot istället har de sysslat med någotslags urspårat ”levande rollspel”, performance art eller offer av människoblod vid Gamla Uppsala, där pårökta ungdomar stått och skurit sig själva i händerna, vilket de tror ska vara ”bröllop” fastän sådant aldrig ingått i någon enda forntida bröllopsceremoni mig veterligen – åtminstone förmäler inga källor jag någonsin sett något sådant, och förargelseväckande beteende på allmän plats, kan fortfarande polisanmälas, så vitt jag vet…

Könsorgan i lera, och något som liknar en DDR-flagga som ligger och skräpar på marken… Ja så kan ”blot” gå till när ”Samfundet Forn Sed” håller sig framme…

NAS – nu det största samfundet i Sverige – har samlat in ungefär 45 000 kronor på 21 månader. Det är inte så mycket, och mycket långt ifrån den planerade miljonen, men i alla fall en god början, och relativt snabbt marscherat, i alla fall om vi jämför med Forn Sed eller den absoluta botten, men när jag senast pratade med dem som ska föreställa ”andliga ledare” inom detta samfund, talade de om att investera alltihop i Rysslandsfonder…någon annan idé för hur de skulle förvalta pengarna, eller förmera dem, hade de överhuvudtaget inte. Jag själv har efterhand blivit minst sagt skeptisk, när det gäller samfund eller insamlingar av det här slaget; och rörande NAS har det helt enkelt blivit ”Hold over funds” eller uteblivna bidrag för min del, eftersom jag haft många anledningar att ifrågasätta omdömet hos de personer, som skall föreställa dess inre ledning, ingen glömd och ingen nämnd. Jag tror kort sagt inte, att de är värdiga eller kapabla att sköta ett landsomfattande samfund på ett ekonomiskt sunt eller vederhäftigt sätt, och har sett och bevittnat ett och annat också, som jag kanske får anledning att återkomma till så småningom…

Dock har NAS bevisat – flerfaldiga gånger – att de kan hålla vederhäftiga och värdiga ceremonier och Blot, som faktiskt har ett andligt innehåll, och som känns meningsfulla för dess utövare – till exempel vid Ales stenar i Skåne – en begivenhet som gästades av mer än åttio personer, men som ändå ”fungerade” vad beträffar arrangemangets praktiska delar – låt vara vad jag sagt om ”White Trash” och diverse ”festdeltagare”…

Värdiga alternativ finns och fungerar bevisligen – och vi behöver inte ”fornseda” när det är verklig tro och ett organiserat alternativ det skall handla om…

Även på Island har man dokumenterad, verklig andlig erfarenhet av att utöva Asatron som organiserad religion, och det vill jag tacka Hilmar Örn Hilmarsson och de andra inom Ásatrúarfélagið för. De har genom 40 år och mer av sin historia stått just för ett värdigt alternativ, med korrekt uppförande i ord och handlingar. De har uppfört sig som kulturmänniskor, och inte som värsta sortens patrask och humangenetiskt avskräde, alltså sådant avskrap som verkligen borde ”åka ut ur prästbetyget” som det heter.

Rörande den aktuella sajten Karolina Fund som nu ska ”hosta” eller stå som värd för den insamling islänningarna nu tänker bedriva, har jag inte sett att deras projekt omnämnts där än, men det kanske kommer. Jag önskar i alla fall dem lycka till av allt mitt hedniska hjärta, och min ännu mer hedniska Hug.  Jag rekommenderar er som vanligt att stödja dem, och stödja deras bygge, som jag gjort sedan 2015, när jag själv först hörde talas om saken.

Till slut bör man också minnas, att de existerande Gudahov för utövandet av Asatro som byggts i Norden, allesammans skapats av privata entrepenörer. Vi har Jim Lyngvilds Ravnsborg i Danmark, till exempel, en plats som är väl värd att besöka på de marknadsdagar som står till buds. Jag själv har varit Asatroende så länge jag kan minnas, ja ända sedan den tidiga barndomen. Så snart jag kunde, och överhuvudtaget hade en legal möjlighet, gick jag ur Svenska Kyrkan vid arton års ålder, och jag rekommenderar er alla att göra gemensam sak med mig, oavsett hur gamla ni nu är.

Vänner till mig har upplevt mordbrand och förföljelse, när de byggt sina egna Gudahov. Jag har skrivit om en familj jag lärt känna, och hur också deras hem nästan brändes ned till grunden, därför att kristna och utlänningar, som aldrig borde ha släppts in i Sverige, brände ned vad de byggt med egna händer och för egen kostnad. Jag har skrivit om Islam, Regeringen Löfvén och dess politiker, samt hur de trakasserar och förolämpar oss. När högerextremister och andra missbrukar våra urgamla runor och symboler, reagerar till exempel Minister Morgan Johansson så att han vill förbjuda själva runorna, men inte de nynazzar som missbrukar dem – utan istället vänder han sig emot sina egna landsmän, på det mest fega och föraktliga sätt.

Jag har visat er de sönderbrända gudastöttorna, framför nya Gudahov och Vin. Jag har talat om för er, att vi lever i ett land – Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige – där polisen bara har en uppklarningsprocent på mindre än fem procent vad gäller mordbränder, liksom mord, dråp och andra ytterst allvarliga brott – allt enligt myndigheten BRÅ:s egen granskning.

Vi har sett så många nederlag, så många sabotage. Så mycket förföljelse, och så mycket hat. De kristna brände ”Uppsalatemplet” en gång, och religionsförföljelse förekommer ännu, idag; här i vårt eget land. Ändå tvivlar jag inte på min sak, och att rättvisan en gång skall segra. Intresset för vår tro och vår livsfilosofi växer, och de flesta som visar ett sådant intresse, vill inte alls ”fornseda loss” eller ägna sig åt droger och multikulturalism. Våra gudar är ändå med oss – och vid slutet, står segern.

När detta år går till ända, skall Islänningarna ändå få sitt första gudahov, trots Zuister, trots den kristna kyrkan och frikyrkorna på ön, trots alla andra som ständigt vill sabotera och förstöra för dem. Trots alla, som i en stämning av hat och intolerans inte ens vill tillåta oss att i frid tillbe våra Gudar och Gudinnor, de makter vi känner – utan blod eller ånger, och fritt, som det anstår oss alla – utan statligt tvång, utan påbjudna allmosor via skattsedeln – men av egen hug och håg, stolthet och hjärta.

I ett helt liv har jag väntat. Och jag väntar fortfarande. Vad säger ni – goda medborgare ! – Är ni med mig, eller är ni mig emot ?