”Träd fram, du Hämndens Gud…”

Igår hade Vidar namnsdag enligt den nuvarande svenska almanackan. Odens son med detta namn brukar betecknas som Hämndens gud enligt Asatron, och förvisso finns det mycket som kräver Hämnd i den mänskliga tillvaron. Rysslands orättfärdiga angreppskrig på Ukraina, till exempel, kommer nog att varda hämnat intill tredje och fjärde led, liksom alla de ryska filtreringslägren, människorättsbrotten och de med tvång genomförda deportationerna av barn och vuxna i Ukraina.

För någon dag sedan besökte Ukrainas utrikesminister Sverige, och bönföll vårt lands Regering om några ynka Archer-pjäser och effektiva Lv- och pv-robotar. ”Magadan Magda” och hennes ryssvänliga regering nekade Ukrainarna detta stöd rakt upp i ansiktet, och har som vanligt förhalat leveranserna av artilleriammunition, något som Ukrainas stridskrafter är i desperat behov av. Oppositionsledaren, Ulf Kristensson, kallar ”Magadan Magda” och hennes insats för en svag och ynklig satsning, vilket det också är.

Under mer än sex månaders krig har Sverige genom Magdalena Andersson och hennes korrupta regering nekat Ukraina allt väsentligt stöd, gång efter gång. Andra länder i Europa gör som framgår av nedanstående diagram oerhört mycket mer för att hjälpa Ukrainas sak, och det är Hedniska Tankars fasta övertygelse att den Socialdemokratiska Nomenklaturan och dess handgångna kreatur en gång skall få betala priset för vad de gjort, och deras brist på solidaritet med hela Europas sak.

Regeringen Anderssons insatser är så totalt obetydliga, att hjälpen till Ukraina inte ens omfattar 0,05 % av BNP. Ren ynkedom !

Stöd den politiska oppositionen i vårt land, och rösta inte på ”Magadan Magda” och hennes eländiga potemkin-kulisser !

I veckan har det också kommit fram att Sverige ligger nära den absoluta botten ibland alla OECD-länder när det gäller antal vårdplatser per 1000 invånare. Bara fyra av OECD-länderna har färre sängar per person, bland dem rena U-länder och banan-republiker i Sydamerika som Mexico, Costa Rica, Colombia och Chile. Sådan är den såkallade ”Välfärd” som det Socialdemokratiska partiet bjuder de etniska svenskarna på ! Sverige har knappt 2,07 vårdplatser per 1000 invånare – vilket kan jämföras med 7,91 platser i ett nära grannland som Tyskland.

Måtte Hämnden träffa och slå ned de ansvariga hårt och snabbt, och låt oss göra rent hus med Lille ”Mollgan” Johansson, Akbar Annie och hela rasket…

Det behövs bara en större trafikolycka eller en enstaka terror-attack i Stockholms innerstad för att akutvården skall vara alldeles överbelagd, och svenska medborgare riskerar då att dö i hundratal och tusental. Vidar, sägs det, bär en sko av skinn som kommer från alla överblivna läderbitar som använts vid skomakares hantverk, och med den skon skall han en gång fläka självaste Fenrisulvens käftar, så att odjuret dör och aldrig mera reser sig.

Att tron på Vidar och hämndens timme var levande verklighet, och visst ingen saga ser vi bland annat på figuren på Gosforth-korset från Englands tidiga 900-tal

På vilken sida kommer DU att befinna dig när 11 Septembers ÖDESVAL står i svensk politik ? Står du för fortsatt förfall, välfärdsstatens urholkning, brist på solidaritet med Ukrainas kämpande folk, och fortsatt mass-invandring. Ja, i så fall kan du ju gå och rösta på (S) och stödja Magda och hennes förbannade slödder.

Står  du upp för ditt land och Europa, väljer du Vidars väg. Då väljer du hämnden, och en nyare, sundare framtid – och röstar på Oppositionspartierna.

Valet är ditt, men här på Hedniska Tankar stöder vi tanken på fredligt, folkligt motstånd som den bästa vägen framåt…

 

Ukrainas Nationaldag

Efter sex månader av krig firar Ukraina – ett av våra nära grannländer – sin nationaldag. Svenska Media och särskilt SVT rapporterar ytterst lite av vad som pågår i de av Ryssland ockuperade delarna, och hur man i Luhansk-regionen redan på förhand utropat att det ska anordnas ett såkallat ”demokratiskt val” som skall få 100% valdeltagande, och där mer än 70% av den röstande befolkningen förväntas rösta för en införlivning med Ryssland. Den som följer med i de öppna källor som finns, vet också att ryska myndigheter börjat föra bort barn från Mariupol, mot deras vilja – för att sedan placera dem i ryska ”fosterfamiljer”.

Att vidta åtgärder, som innebär att man utplånar en etnisk eller religiös grupp anses strida emot FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna, enligt amerikanska bedömare – för att inte tala om alla de otaliga brott som Rysslands politiska ledning och dess militära styrkor redan förövat.

VLADOLF PUTLER !

Till och med en såpass militärt obegåvad och genomcivil person som Tofve Lifvendal, Svenska Dagbladets chefredaktris, börjar nu inse att försvaret av Sverige i realiteten sker genom ett krig i Ukraina. Och inte bara det. Vad hela Ukrainas folk och dess Armé gör, är att rädda Europa – och skicka den ryska krigsmaskinen tio år bakåt i tiden, genom de förluster den redan åsamkats. Vi borde alla vara tacksamma emot Ukrainas Regering, vi borde aktivt bistå den med pengar, resurser och vapen på alla sätt vi kan. Ukraina är nära. Det gäller vår plikt som Européer och medborgare i ett civiliserat land.

Vår Regering har totalt misslyckats med sin försvars- och utrikespolitik, och ingen ljusning finns i sikte förrän till nyåret. Man har sagt att vi skulle få inträda i NATO – något som är absolut nödvändigt efter tjugo år och mer av oavbruten nedrustning – men man har svikit sitt löfte till hela Sverige. Man har svikit Gammelsvenskby och svenskarna i Ukraina – allt Utrikesminister Ann Linde gjort, är att erkänna att den by som så sent som i vintras innehöll cirka 200 svensktalande är en plats på kartan, men hon och Regeringen Andersson har sedan inte hjälpt dem, inte på minsta sätt.

Inte en gång på sju dagar har våra statskontrollerade media med SVT i spetsen nämnt de svenskar som nu sitter som ryssarnas fångar och väntar på att avrättas. Den sk ”tysta diplomatin” – Socialdemokratins och inkompetensens kännemärke – är i år mer än ovanligt ”tyst”

Som ni vet är jag Hedning, och en Hedning rabblar inte några böner – men vi hedningar hyser hopp. Till slut faller ändå kanske Regeringen Andersson, fastän det val som snart skall ske här, också verkar uppgjort på förhand – i alla fall om vi får tro SVT. I Gårdagens 19.30 sändning av ”Rapport” framställde man den samlade politiska oppositionen som en skara oeniga barn, på ”studieresa” till ett svenskt kärnkraftverk – för att därefter brista ut i hyllningar av ”Magadan Magda” Andersson, göra präktigt med reklam för henne och berätta hur ”bra” hon är – denna nya sk ”landsmoder” ungefär som Putin – han skall ju vara ”alla ryssars far” likt på sin tid Josef Stalin – även om han numera, en hel värld över kallas för Vladolf Putler.

”Smeknamnet” har använts av ryska oppositionella sedan minst 2014, men här i svenska media vågar ingen skriva det.

Istället ser vi hur SVT publicerar det ena ryssvänliga reportaget efter det andra, särskilt vad det gäller den ryska skrämsel-propagandan kring reaktorerna vid Enerhodar, som aldrig beskjutits av Ukraina – för vad Ukraina gjort, är att attackera en fjärrvärmecentral och några transformator-stationer mer än 5 km därifrån – för detta finns det bevis i form av satellitfoto – se hos den källa jag nämnt ovan – men det berättar inte SVT:s journalister – för skrämma oss med kärnkraft det ska man – Miljöpartiets clowner är ju Regeringens bästa ”ful-svans” och den svansen vill man ha kvar i Riksdagen – till varje pris.

Vladimir Putin har varit Rysslands ledare längre än någon annan person i hela den ryska historien, i alla fall sedan Tsar Ivan den Förskräckliges tid. Han kunde ha avslutat sin fjärde presidentperiod lungt och stilla, nöjd i förvissningen om att ha skapat ett jämlikare och ekonomiskt starkare Ryssland, men så valde han att gå i krig, och rasera allt som vunnits sedan Sovjets fall. Det är en kristen dårskap, större än allt annat – möjligen lika stor som hos dessa koldioxid-fanatiker – som ironiskt nog vill ta bort och stänga ned den kraftkälla av alla, som ger minst CO-2 utsläpp.

Men – SÅDAN ÄR MONOTEISMEN…

Och rösta INTE på Regeringen Andersson eller ”Magadan Magda”

”Fra Sonum Fitjungs..” eller ”Tommy Körberg blir full i skratt”

Rötmånaden fortsätter, och likaså den svenska valrörelsen. Det ena tricket, billigare och simplare än det andra lanseras rakt fram för en häpen väljarkår i Tv-rutorna. Under tisdagskvällen hände det att ett antal idioter, såkallade ”Miljöaktivister” försökte äntra scenen under det populära programmet ”Allsång på Skansen”, där Tommy Körberg, nu 74 skulle framträda. Säkerhetsvakter och SVT: platschef uppges fortfarande utreda motiven, som verkar högst oklara, och kanske inte så väsensskilda från dem som användes vid den senaste ”skjutningen” i Malmö, där två personer föll offer för en 15-årig mördare, enligt ej bekräftade uppgifter med en direkt koppling till det kriminella invandrarnätverket Satudarah Assassins.

Alltsammans är endast ”isolerade händelser” får vi veta från våra myndigheter, men är det verkligen så ?

Det enda som hände på Skansens scen tycks ha varit att Tommy Körberg blev full i skratt. De skrikande aktivisterna blev bortsläpade från scenen, och det hela framstod inte som någon effektiv protest. Men varför skrattade den folkkäre underhållaren ? Alternativmediet ”Nyheter Idag” har funnit svaret:

– Jag läste bara, våtmarker, och då fick jag ett helt annat ord i huvudet. Som jag inte tänker säga nu, för det får man inte nuförtiden, säger Körberg…

Ordet ifråga är FITTA, en vanligtvis vulgär benämning på det kvinnliga könsorganet; ofta använd i dagligt tal. Exakt samma ord syns också i ortnamnet FITTJA söder om Stockholm, på grund av de där belägna våtmarkerna, och de fuktiga och inbjudande sumpängarna på självaste Stadsholmen, numera Gamla Stan i Stockholm, var en gång benämnda AGNEFIT, som var det ursprungliga namnet på vår huvudstad. (Se ett av mina tidigare inlägg)

Den aktningsvärde Herr Körberg är en bildad karl, och som så många i sin artistgeneration, dit också Björn Skifs och den Torstroende Pugh ”Hammarhjärta” Rogefeldt hör, tror jag mig veta att han ännu kan bära sin Torshammare med stolthet – på det riktiga viset. Hans visor, som ”Det Luktar öl” av Jaques Brel och tolkningarna av ”Fattig bonddräng” visar tydligt att han är närapå Hedning, och därför Tommy Körberg låter sig inte ryckas med av oseriösa idioter. I ett helt artistliv har han glatt och roat det svenska folket, och efter 50 år och mer står han ännu på scen, utan att bli ”woke”, utan att falla offer för ”cancel culture” och utan att sänka sig till dumheter.

I veckan läste jag en såkallad ”Krönika” från en verklig jubelidiot, ett aktivist-nöt av samma skrot och korn som de fåtaliga ”fornsedarna” – ni vet de som insisterar på att droger hör till Hedendomen, och som vill ha med allehanda svampar, giftväxter och annat vid sina ”högtider”

Varför lyssna till dessa ”Berättelser från Träskmarkerna” ?

Miljö-muppen och Miljöpartisten Viktor Thyrberg skrev för mindre än ett år sedan en krönika i Tidningen Syra (förlåt, syre heter den visst) om att det skall vara helt fritt att plocka giftsvamp och vilka ”rara örter” som helst i den Svenska Naturen, rakt fram utan juridiska begränsningar. I våra våtmarker eller träskmarker – där personen ifråga troligtvis kommer ifrån – växer såväl Sprängört som Tibast – och det är växter som är såpass giftiga, att en enda planta kan döda 8-10 personer – för att inte tala om vilka skador spindelskivlingar och diverse svampar, flugsvampen inbegripen kan ge upphov till. Bara för att saker ”växer i naturen” eller är ”naturligt förekommande” är det inte så att de är bra eller ofarliga. Lagar har vi för att skydda barn och dårar, ja de åt fittan förda se bara på herr Thyrbergs blick, så förstår ni lite av vad jag talar om.

Dessa Miljöpartister ! Hur länge skall de få hålla på som de gör, utan att åka ur vår Riksdag, utan att bli föremål för husrannsakan, eller gripande ?

Men – låt oss återvända till Herr Körberg, orden och dess ursprung. Ord som Fitta, Fittja eller till och med Fit eller Fet – ett ord som finns i norskan – Alnafet heter en del av stadsdelen Alnabru i Oslo till exempel – och där kände jag en gång en rödskäggig och rödhårig norrman med tycke av Thor, som hette Egil Haraldsen Stenseth – han var tillika ordförande i ”Nabolaget De Fete” men vad detta unika brukarkollektiv innefattade, har jag klädsamt nog glömt bort.

Ordet finns också i Eddan, och inte varsomhelst – utan i Hávamáls 78:e strof, alldeles efter den ofta felöversatta och förvanskade dubbelstrofen om ”Dom över död man” – och en mer central placering får man leta efter. Egentligen står det ”Hvern” och inte alls ”Man” i den norröna originaltexten, men att ”Värn” eller ”Värnare” – av sitt eget land och sin kultur, liksom språket – betyder mänsklig varelse i allmänhet, tycks de flesta översättare helt ha glömt bort.

Halvbildade och annat skarn ska man inte diskutera fakta med, för då kan det hända att man blir Miljöpartist, och lika självförvållat dum i huvudet och drogliberal som herr Thyrberg.

Nej – den 78 strofen lyder, i Finnur Jonssons utmärkta transkribering som så:

Fullar grindr /sá ek fyr Fitjungs sonum,/nú bera þeir vánar völ /svá er auðr /sem augabragð, /hann er valtastr vina.

Här står mycket riktigt om ”Fitjungs söner” och det är alltså samma ord som Fittja, en Fit, en varm, ångande och aromatisk, träskliknande våtmark.

Som av en händelse har också en film om en ”Träskflicka” – tydligen efter en och annan roman – nyligen haft premiär i Sverige under den något konstifika – men kanske Augusti-aktuella titeln ”Där Kräftorna Sjunger” – och visst – Träskflickor eller diverse Femininum, som alldeles gått ned sig i ett träsk – sådana finns det många – Jag känner väl till dem… Både förorts-träsk, drog-träsk, korrupta Sosse-träsk, gängkriminella träsk – som i Malmö – med mera drabbar nästan hela befolkningen i vissa delar av Sverige.

Kan träskinvånare, träskflickor och därmed likställda någonsin läras SANNINGEN ??

Den 78:e strofen översattes på sin tid av Arvid August Afzelius (år 1818) såhär – och han är nästan lika dålig, lika inexakt som senare amatörer typ Lönnroth, Collinder, Ohlmarks och Bågenholm – fast det sista namnet borde jag inte ens nämna – där är det fråga om en Eddatolkning så genomusel, så träskaktigt rutten att den stinker.

79. Fyllda lador såg jag
för Rikdomens barn,
nu bära de hoppets staf,
Så rik dom är,
som ögats blink;
den är en flygtig vän.

”Fullar grindr” har för det första inget med lador att göra. De flesta översättare är ense om att det är en fårfålla, eller en fägrind som menas – alltså en sådan som gärna för ned till en saftig våtmark; en ”fållgrind” som i äldre Västgötalagen. En Völ, eller en Völse – som i Völsa Thattr eller Völsungarna, är en stav – men ”vánr” har här ingenting med gudasläktet vaner att göra, det gäller vanföra, de som saknar något ”vans visan” på gotiska. ”Hoppets stav” är därför kristen smörja, en översättning som leder tankarna helt fel- och vi skriver förstås ”rikedom” idag, som ett ord och inte två, därför att ”Audr” är fast egendom, samma ord som i ”Uppsala Öd” eller odal, alltså inte lösöre, utan mark och sådan rikedom man besitter, som land och mark. ”Valtastr” är något som lätt välts omkull, kastas över ända och inte alls ”flyktigt” i och för sig.

Bättre översättningar har gjorts under tidernas lopp, och PA Gödecke, som 1888 ville ”kämpa emot vår bildnings skeva riktning” skrev såhär:

Rika fårfållor
såg jag hos Fitjungs söner,
nu stöder dem tiggarstafven:
ymnighet är,
som ögonblicket,
vankelmodigast bland vänner.

Han hamnade själv skevt i andra strofhalvan, som vi ser – för ”aud” har inget med ymnighet att göra, och ”augdabragd” är något som lyser och sticker i ögonen, inte alls ett ”ögonblick” i och för sig. Att använda ordet ”vankelmod” är också helt fel – och gripet ur tomma luften.. Till och med Erik Brate, som 1913 gjorde den sista av de verkligt klassiska Eddaöversättningarna, lyckades aldrig få till andra halvan av strof 78 på rätt sätt.

Björn Colllinder, 1972 års utgåva var i så fall aningen mer poetisk när han skrev:

Jag såg fyllda fållor hos Fitjungs söner, nu bära de bettlarstav; rikedom är som ett ögonblick, mer ostadig vän finns ej

Detta ligger nära Hávamáls innebörd och mening, javisst – men det är fortfarande inte hela sanningen, fortfarande inte gjort med tillräckligt förstånd.

Ohlmarks (1949) översatte aud med överflöd, augdabragd med ögonkast och sköt in ett egenpåhittat ”trampar tiggarstig” när det inte alls står så, utan där står något om käppar, stavar, liknande den fredade ”grida-völ” eller völvans stav vi ser från annat håll, liksom den ”gambantein” eller ”gammanten” – rent ut sagt ”fröjdepinne”, ja ”joystick” som Skirnir hotar Gerd – själva jorden -att hon likt en träskflicka skall få känna på någonstans, om hon inte fogar sig… Och som Tommy Körberg, kunde vi också le en smula.

KÖP INTE SKIT – Bojkotta ”Tidningen Syre”, ”Mimers Källas Förlag” osv osv..

 

Tyska, Engelska och allsköns översättningar på utländska språk missförstår, misstolkar och förvrider sanningen i det oändliga, de också… Som utvecklingen i vårt land är, så får vi väl snart endast läsa Eddan på Arabiska, Runkibööh – schvenska dijjekt fjån ”Hooden” eller Swahili och Somali-språk, men jag betackar mig för sådana vansinnigheter. I en av mina Engelska Eddor står det:

”Full sheepfolds I saw at the rich man’s sons; they now bear the beggar’s staff – Riches are like the wink of an eye, the most fickle of friends”

Detta är onekligen nära sanningen, inte minst med tanke på var hela Sveriges och Världens ekonomi befinner sig just nu, men hela sanningen är det ändå inte. ”Fitjungs söner” uttrycker inte bara rikedom, det är just det att de sväller, pöser, uppför sig som jäsande fittor helt enkelt – och det går inte att uttrycka på engelska alls. En tysk översättare,  Karl Simrock – som sedan 2016 cirkulerar i nyutgåva, trots att han är totalt föråldrad med tanke på forskningsläget, skrev:

”Volle Speicher sah bei Fettlings Sprossen / die heuer am Hungertuch nagen / ûberfluss währt ein Augenblick/ Dann flieht er, der Falscheste Freund”

Här kommer ladorna igen – Speicher kan idag också betyda ”minnes-enhet” eller ”spara” på en dator, men ”Sprossen” eller groddar, blir på modern tyska en omöjlighet. Några ”Hungerdukar” finns inte i Hávamál heller – men:

”Fulla Fårfållor såg jag
framför Fitjungs söner
Nu bär de bettlarstavar
Egendom är som ögonfröjd
Vanskligast av vänner”

”their” är faktiskt plural, och det är ett helt släkte det är fråga om, dessa nyrika träskvarelser – vill Oden säga oss. ”Aud” eller Öd översätts bäst med egendom, och ordet ”Fitjung” är som ”Fitta”, Fit, Agnefit värt att bevara. Inte bara Våtmarkerna – låt vara att det kanske är ett mål i sig, och därmed behjärtansvärt, men det dunkelt sagda, förblir det dunkelt tänkta.

Och Tommy Körberg – jo han sjunger, ler och tål – liksom Jaques Brel – att skrattas åt. Det finns ingen verkligt skön poesi, utan vishet eller eftertanke.

Politiken borde också präglas av samma sak – men vad ser vi omkring oss ?

 

KATOLIKER I TYSKLAND HAR FÖRGRIPIT SIG PÅ ÖVER 1000 BARN – SKA VI HA DEN RELIGIONEN I SVERIGE ??

Svenska dagbladet rapporterar idag om hur 200 katolska präster rutinmässigt och systematiskt förgripit sig på barn i ett enda av Tysklands stift, nämligen det i öl- och turiststaden Münster. Till detta kan läggas otaliga sexövergrepp på minderåriga, som katolska kyrkan begått hela Världen över.

Kerub-stjärtar, ”Änglabarn”, Knubbiga små ”Bambinos” och Bebis-dyrkan med jesus i Krubban... Det luktar PEDOFIL-RELIGION lång väg om kristenheten, och det är i själva Teologin eller den kristna tron som det ONDA sitter…

Och ändå stöder den påstått ”svenska” eller rättare sagt Evangelisk-Lutheranska kyrkan i Sverige genom sin skenheliga och lismande ärkebiskop Antjé Jackélen de här övergreppen, samt närvaron av katoliker i Sverige. Varför skall vi alls ha dem i vårt land ? Kan man säga, att de ”berikar” oss, när de hela tiden uppför sig såhär emot våra barn ?

Enbart i Münster har man nu upptäckt 610 nya offer, enligt vad SvD erfar, men mörkertalet är stort, och den verkliga siffran kan vara tio gånger högre, alltså omkring 6000 personer, som utsattes för de katolska sexbrotten mellan 1945 och 2020. De brott som troligtvis begåtts under 2021 och i år är heller inte medräknade i en forskningsrapport från Universität Münster, som i alla fall nödtorftigt försökt få stopp på de sedvanliga kristna galenskaperna, övergreppen och det ständiga rövknullandet inom alla dessa kristna kyrkor..

Detta är Katedralen i Münster… På dess utsida sitter fortfarande tre burar, där människor TORTERADES TILL DÖDS så sent som på 1500-talet… VARFÖR ska vi ha en sån här religion i Sverige ?

Man har dokumenterat hur Biskopar och stiftsledning hela tiden systematiskt försökt ”mörka” och skyla över övergreppen, som i de flesta fall begåtts mot minderåriga barn. Rapporten slår även fast att stiftets ledning mörklagt det som hänt och endast ingripit för syns skull. De flesta av prästerna som misstänktes för övergrepp förflyttades endast, i stället för att få rätten att arbeta som präst indragen.

 Biskoparna och andra tjänstemän i stiftsledningen var i vissa fall mycket väl medvetna (om övergreppen), säger medförfattaren Thomas Grossboelting.
– citat svd 2022-06-11

Tidigare skall hans helighet Påven ha erkänt att minst 2 % av alla Katolska präster och religiösa funktionärer är pedofiler. Nu kommer det fram, att den verkliga siffran är minst 4-5 %. Många av prästerna var också serievåldtäktsmän, och stod för tiotals övergrepp vardera, enligt vad SvD uppger. Om dessa siffror är sanna, innebär det att det finns minst 500 katolska sexualförbrytare som tagit sig in i Sverige, och som nu går lösa här – i vårt land. Hur många offer och minderåriga barn de i så fall redan förstört och gett men för livet får väl vara osagt, men om de tyska siffrorna är relevanta som mått, kan det röra sig om minst 15 000 personer !

Hundratusentals svenska soldater har DÖTT under tre århundraden och mer för att vi skall hålla Katolicismen UTANFÖR vårt land. Skall deras offer vara FÖRGÄVES ??

Varför kastar vi inte ut katolicismen ur Sverige, och totalförbjuder den – eftersom den är uppenbart brottslig, tillika farlig för hela vårt samhälle ?

Hur ska barn och vuxna i Sverige veta vem som är ”Fader 5%” och KATOLSK PEDOFIL ? Med tanke på hur många barns liv som FÖRSTÖRS för all framtid, är det  dumt att ”chansa” och låta sådana religioner vara kvar i landet…

 

Religionsfrihet är inte detsamma som frihet att begå de allra mest ohyggliga brott i den kristne gudens namn, och att rutinmässigt förstöra tiotusentals människors liv för all framtid. Det kan tvärtom vara detsamma som frihet från skadliga, kränkande religioner. Katolicismen MÅSTE förbjudas !

Envar sitt eget medborgarvittne

Maria Ludvigsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet har naturligtvis blivit omnämnd i denna blogg en gång tidigare, med sin bildbyline och allt. Jag kan försäkra er – kära läsare – att jag bara sprungit till skogs ett par dagar, min egen sorts hedendom trogen. Jag kan också intyga att jag med allra största nöje brukar läsa Tofve Lifendahls krönikor också, nu när hon råkar vara SvD:s högsta politiska chefredaktör, och därmed närapå allenarådande – föreställer jag mig – över vad som får sägas och tyckas i den alltjämnt ledande morgontidningen i Riket – DN:s kvalitet och vinklingar är ännu lägre, och om epitetet ”ledande” är det där inte längre tal, för DN leder mig allt som oftast inte till några Hedniska Tankar alls, även om det just idag – 30 Maj – förekommit ett lysande undantag.

Fru Ludvigssons stjärna lyser också ovanligt klart över min enkla boning just i kväll, trots att jag såklart inte skall drabbas av hybris, vilket också mitt kära dagblad varnar för. Hon har dristat sig att ta upp exakt samma ämne som jag, nämligen – med för mig väldigt klara hänsyftningar på vad jag själv skrivit angående Polisutbildningen i Sverige, och i synnerhet den duktige polisinspektören Johan Siverland, tillika lärare vid Polishögskolan. Maria Ludvigsson säger sig i sin ledarartikel faktiskt ha talat med honom, och det kanske inte vi bör tvivla på, då det ingår i hennes syssla som undersökande och väl påläst journalist.

Däremot tvivlar jag fortfarande över ett visst ”snille” på SvD:s vetenskapsredaktion, alltså hon som skrev att spansk polis skulle ha stängt ”en bastu” i samband med ett utbrott av apkoppor – trots att det inte alls var blott och bart en enstaka badstuga, utan en hel festival för sk ”likasinnade” det rörde sig om. Fortfarande har jag inte sett någon dementi, någon officiell rättelse från vad jag upplever som ”min” tidning, och det förbryllar. I sammanhanget kan vi också notera, att Svenska Staten och dess myndigheter nu gått ut med en officiell informationskampanj, vars syfte är att utbilda medborgarna i konsten att skilja mellan lögner och ”fake news” å ena sidan, samt fakta å den andra. Det är på tiden, anser jag – för när till och med de anställda på vad som ska vara SvD:s faktaredaktion skriver rent missvisande, i sak felaktigt innehåll som leder tankarna fel, vem skall vi då lita på ?

Ska vi ha ”Koranpoliser” i Sverige ?

Maria Ludvigssons överordnade slutsats är att det inte är fler poliser vi behöver, utan högre kvalitet på Polisutbildningen. Det må vara hänt, säger jag. Det låter som ett politiskt satt mål för nästa regering – om vi någonsin får någon sådan, istället för samma gamla trista nomenklatura. Nomenklaturans avsikt, den här gången – har varit att ta fram fler och fler Tvåspråkiga poliser och polismän, tydligen – gärna rekryterade ur samma ghettomiljöer där diverse gäng, heders-kulturer och annat florerar, i den naiva tron att det blir bättre så, och att ”klanerna” själva skall sörja för rättvisan i vad som ska vara en rättsstat av  svensk modell.

Jag har redan gett ett par exempel på hur en del polisiära ”nätverks” företrädare kan låta i skrift, men för all del – jag ska inte upprepa mig.

Vi kan ju också notera vad som lär ha hänt i ett par latinamerikanska länder – efter vad som presenterats i media. De lokala kartellerna tar inte bara betalt för ”beskydd” av favelornas butiksägare och näringsidkare, precis som diverse tonårsgäng i Runkie-Bääh lär ha försökt göra – nej – de blir också en officiell polismakt, en del av själva samhället, inte bara en ”konkurrerande rättsordning” i sig, eller i det lilla formatet.

Fortfarande en del av det sekulära samhället – Men hur ställer de sig till begreppet ”Hedningar” ?

Sist jag hade med något ”polisiärt nätverk” att göra, var det det Kristna Polisförbundet, vilket också finns i en såkallad ”allkristen” variant. Den gången var jag faktiskt tvungen att skriva till Riksheraldikern, hur det nu kom sig – eftersom detta mycket gamla Polisförbund ville ha ett heraldiskt emblem att ståta med på sin hemsida, stolta som de var. Det skulle då röra sig om Det Officiella Polisemblemet med Fasces, liktorernas gamla spöknippen, den dömande maktens yxa och allt – men med hjärtskölden eller Sveriges lilla Riksvapen utbytt emot ett kristet kors på blå botten.

Självklart behöver väl också enskilda polismän besjälas av någotslags andlig filosofi såsom allmänhetens trogna tjänare, så att säga – de ska ju hellre fria än fälla, och låta nåd gå före rätt. Kanhända ser de sig ibland som kristi riddersmän eller något, Knights Templar i en ny tappning – ja – vad vet vi ? – men för egen del såg jag då saken ur ett helt motsatt perspektiv. Vad skulle hända, om en muslimsk arrestant – till exempel – fick släpas in på en svensk polisstation, till brädden och längden fylld med kristna kors? Vore det ägnat att skapa förtroende för lag och rätt ?

Jag ställde frågan, och Riksheraldikern lyssnade – liksom det Polisförbund saken gällde – för deras logotyp – inte vapensköld ! – är numera högst neutral, och det gäller dem alla, ned till sista man i tjänst ute på gatan; och patrullerande till fots. Jag har inget annat än gott att säga om dem allihop, fastän de är kristna. De har självklart rätt att på sin fritid gå till vilka gudstjänster de vill, hur ofta de vill och civilklädda, utan uniform – det kanske de behöver – men bär de uniform i en kyrka, eller under en gudstjänst, antar jag – också rent juridiskt – att det sker exempelvis för att hedra en stupad kamrat, nu när vi kan förvänta oss, att Polismord blir allt vanligare också i det svenska samhället.

Liksom ”riots”.

Hur förhöll det sig med de två ”grupperingarna” i Lund, vars identitet man inte vågade avslöja i pressen, förrän efter flera dagar ?

Varför fortsatte dessa ”grupperingar” sina strider också inne på det Akademiska Sjukhuset i den staden ?– och skadade flera ur personalen – enligt obekräftade uppgifter – för det här är sådant som man inte vågar skriva för mycket om i offentliga media. Även i regelrätta inbördeskrig gäller krigets lagar, och de föreskriver bland annat att man inte attackerar Röda Korset eller Sjukhuspersonal, för annars begår man folkrättsbrott. Om man nu inte tillhör Rysslands väpnade styrkor i Ukraina, förstås – då är det ju en helt annan sak – vilket vi denna vår har fått bevittna – men Ukrainare i Sverige skall förpassas åter till sitt hemland, snarare än Syrier – allt enligt en viss Anders Ygeman – svensk Minister, och Nomenklaturans representant.

Vi hade här i vårt eget land en Rikspolischef, som i självaste Almedalen för ett par år sedan direkt uttryckte den åsikten, att han ville förfölja och förbjuda åtminstone ett större riksdagsparti i Sverige – han blev senare chef för en helt annan myndighet, och kanske var det beslutet redan fattat, när han började redogöra för sina egna, högst personliga åsikter. Även verkschefer får ha åsikter i en demokrati – det är ju självklart – men när någon i rollen som Rikspolischef redogör för detta i ett offentligt tal, ungefär som om det vore en samlad strategi för hela Poliskåren, då blir det lätt parodiskt. Jämför med Nyamko Sabunis planerade Norge-flykt i händelse av krig – det borde vara självklart för en partiledare att inte uttrycka sig på det viset – ifall hon nu inte redan h-a-r avgått… Var det meningen, att vi skulle ”läsa mellan raderna” ??

En del personer i vårt land finner kanske sådant bruk av ironi för underhållande, medan jag själv tycker att det är ganska så olustigt – för som vi ser, så ger det upphov till en flod av helt onödiga spekulationer i media.

Vi kunde också ta upp fallet med Poströsterna, som spårlöst ”försvann” på Posten i Falun, förra Riksdagsvalet.

Eller ”de nya valförrättarna” från norra Järva anno 2018, som plötsligt och oförhappandes dök upp hos Länsstyrelsen i Stockholm, och som fick ”hållas kvar” i Länsstyrelsens lokaler under själva valnatten – även om de sedan mystiskt nog ”släpptes” och fick ”åka hem” enligt vad media rapporterade den gången…

Beklagar, kära läsare – men jag använder mig nu av Ludvigssons och SvD:s sätt att behandla fakta – utan att bli alltför konspiratorisk.

Skulle det tänkas, att vissa ”ungdomsförbund” eller andra mycket märkliga nätverk i förorten varit verksamma där också, bara för att tillse att ”rätt” kandidat vann ?

Vem vet, kära läsare – Vem vet ? – och vi får väl se vad som händer, nästa Riksdagsval… Se där, kära SvD – en fråga för er att bevaka- säger jag som enskild Hedning.

Ifall ironi ens behöver brukas i ett sammanhang som detta, sjunger jag en sång för dagen – som en annan Fredrik Strage i DN.

Den får lov att bli en parafras på den gamla punkgruppen ”Ramones” och går ungefär såhär – nu när jag både är Hedning och Medborgarvittne, allt på samma gång:

Pagan Man, Pagan Man
Fights those moslems where he can
Burns the Quran every day
Takes down christians, come what may
Look out, here comes the Pagan Man !

He’s a Berserk, he is good
Odin gave him brains,
as well as ancient blood
Frey Frey !
Here comes the Pagan Man !

In the chill of the night
At the scene of a crime
Like Thor’s bolts of light
He arrives just in time

Pagan Man, pagan Man
Friendly Neighborhood Pagan Man
Wealth and fame, he’s ignored
Action is his sole reward
Look out, here comes Pagan Man !

Pagan Man, Pagan Man
Friendly Neighborhood Pagan Man
Wealth and fame, he’s ignored
Action is his sole reward

To him, media is just a mash up
But Truth and Gods will turn up
Here comes the Pagan Man !

 

(Aningen fritt efter The Ramones, temat till ”Spider Man”)

 

 

NEDSLAG i Svensk Yttrandefrihetsdebatt: ”THE MOB RULES !”

Den frihetlige ledarskribenten Matthias Svensson tar idag upp Sakine Madons nya bok ”Ingenting är Heligt – Sverige och debatten om Yttrandefriheten” som nyligen utgetts på Fri Tankes förlag. Det är en bok jag hittills inte läst, men kanske borde köpa. Min vana trogen skriver jag å andra sidan att jag har svårt för att ta till mig recensioner av sådant jag inte själv känner till – det är det sämsta man kan göra som publicist – men om nu herr Svensson har rätt, och denna bok håller vad den lovar utifrån vad just han skrivit; så vore jag för min del den förste att publicera en stark rekommendation…

Matthias Svenssons och även Fru Madons – hon är ju betydligt mera känd – första tes verkar vara, att Svensk Yttrandefrihet är på väg att urholkas, tack vare Nomenklaturan, eller det styrande Socialdemokratiska etablissemanget, vars maktfullkomlighet och underskott på demokratiskt tänkande numera ligger i öppen dag. Boken tar upp många intressanta exempel på en accelererande process, där Regering och Polismakt ständigt ”viker ned sig” för islamistisk extremism, som börjar ta över landet och skaffa sig allt mer och mer inflytande.

2014 fick konstnären och bloggaren Lars Wilks ett pris för sina insatser för Yttrandefriheten – i Danmark ! I Sverige utsattes han för en hat-kampanj utan motstycke i dåtida press. Han förföljdes, mordhotades och kom till sist att dö under åtskilligt oklara och fortfarande outredda omständigheter på en motorväg utanför Markaryd – vilket ”Hedniska Tankar” till skillnad från många vågat ta upp i ett annat inlägg.. (foto: SvD)

Matthias Svensson skriver:

Boken är dedicerad till konstnären Lars Vilks, som med sitt verk och sitt liv kom att illustrera svensk feghet och hyckleri. När islamistiska terrorister satte ett pris på Vilks huvud, och han utsattes för mordbrand och mordförsök, reagerade Sverige med att ifrågasätta hans rätt till polisskydd och förklara teckningen som kränkande. Vilks fick svårt att ställa ut sin konst.

Skulden lades alltså på offret, den som utsattes för våld och hot för att ha skapat ett konstverk – inte på dem som hotade och försökte mörda för en tecknings skull.

Sakine Madon påminner oss dessutom om ett annat fall, som också beskrevs på denna blogg – redan år 2015 !

Jag återanvänder ett citat från DN, som jag publicerade redan den gången, och som visade vad det handlade om – redan då stod sanningen klar, men svenska folket och regeringen lyssnade inte. De lät sig duperas och islamiseras – också av de kristna !

Mannen som liknade ett gudstjänstutrop vid ett åsneskri åtalades. De som ville skada honom gick fria.

En del minns säkert händelsen. Den nämndes i många större medier, bland annat på dessa sidor. Detta var vad som skedde:

En man i Nyköping väcktes en morgon i slutet av juli 2014 av en muslimsk utomhusgudstjänst. Det var utrop i högtalare som hade stört honom. I förhören berättade han att han arbetat sent och somnat först klockan 3, utropen startade vid 7.30.

– Erik Helmerson i Dagens Nyheter, 2015-02-25

Vi vet redan resten. En galen mobb av skrikande svarta somalier och islamister samlades utanför mannens (han var kristen och Syrian, inte svensk – vilket avslöjades av DN) ytterdörr, bara därför att han på (a)sociala medier skrivit frasen: ”Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen”.

Jag fortsätter, från Dagens Nyheters redogörelse:

Snart står en stor, uppeggad folkmassa utanför hans lägenhet – mellan 100 och 200 personer, enligt polis. Så här säger en polisman i ett så kallat avrapporterings-pm:

Det finns personer som befinner sig på platsen som vill slå X. Vi i patrullen försöker förklara för personerna på platsen att vi ska gå och prata med X och de ska vänta men så fort vi kommer bort till X som står och väntar på sin adress så kommer det ca 100 personer efter som vill ha tag på X”. En man säger till poliserna ”att några som vill ha tag på X även har knivar på sig”.

Några av personerna på platsen säger att om inte polisen gör något åt X så kommer de göra det själva. Någon säger även att det inte är svårt att krossa en ruta och ta sig in till X som bor på bottenvåningen”.

Ett solklart fall av Olaga Hot, med andra ord, bevittnat av Svensk polis. Ändå var det offret som åtalades – den ensamme Syrianen, som fått sin nattsömn förstörd, med åtalsrubriceringen ”hets mot folkgrupp”. Så lades hela utredningen ned, pga bristande kvalitet på arbetet från Kammaråklagare Michael Forsberg, enligt vad Dagens Nyheter tidigare uppgivit. Men 2015, den 26 februari, tog Nyköpings Tingsrätt plötsligt upp det hela igen (ett fall av vad man kallar ”Ne bis Idem”, alltså något som strider emot allmänna rättsgrundsatser – har ett rättsfall lagts ned i första instans, kan man vanligen inte ta upp det igen, med mindre än att nya bevis framkommit) och nu dömde man offret, inte förövarna ! Till slut kom ett frikännande – men bara efter att ett helt år hade gått.

1743552_1200_675glad-åsna

Fanns här kanske ändå en viss likhet ? MÄÄÄIIÅÅÅH alla akbar ?

Svensk lag innehåller rena kautschuk-paragrafer som ”hets mot folkgrupp”. I lagen står nämligen, att redan den som ogillar eller inte håller med om en sak kan straffas, därför att detta uttrycker ”missaktning” som det så vackert heter – men hetsa emot etniska svenskar, politiska partier typ SD eller individer som ”Paludan” får man förstås göra, allt under förespegling att dessa är ”nazister” osv osv och därför ”misshagliga”. Det är nämligen Nomenklaturan, som bestämmer vilken grupp som skall favoriseras av rättssamhället, och vilken som för tillfället förklaras ”misshaglig”. Eller – som en känd tysk politiker en gång uttryckte det: ”Wer Jude ist, bestimme Ich !”

Matthias Svensson fortsätter – 7 år senare – för i år har samma process, och samma favorisering av just islam bara accelererat:

Samma mönster upprepas kring politikern Rasmus Paludan som ibland skändar koranen. Paludan är för alla sina fel bara en polemiker – till skillnad från våldsverkarna som attackerar honom, poliser och annan blåljuspersonal. Problemet är till 100 procent de senare. Ändå är vissa politiker beredda att inskränka demonstrationsfriheten, i förhoppningen att köpa lite lugn. Sådana eftergifter lär snarare stärka mobben.

Svensk Polis och svenska myndigheter i Socialdemokratisk skepnad har av ren feghet, flathet och oförmåga att styra eller ändra föråldrade lagar ”vikt ned sig” för den muslimska mobben – och vad lär oss detta, historiskt sett ?

”Inget är heligt” är en välbehövlig påminnelse om värdet av yttrandefrihet. Historiskt har den tidiga arbetarrörelsens budskap och kritik mot Hitler och nazisterna förbjudits och censurerats. En illustration av att provocerande budskap som tystas kan vara rimliga och sanna. Men också de budskap som är fel ger andra anledning att bättre formulera och bena ut vad som är sant och falskt.

Yttrandefrihet handlar också om vad staten inte bör få göra mot människor som när allt kommer omkring bara har torgfört sin åsikt. På 1700-talet kunde den svensk som kritiserade överheten få tungan utskuren, ett barbari som numera är förbehållet terrorsekter som IS. Att låsa in eller bötfälla den som skapat konst eller uttryckt en uppfattning är också ett förfarande som helt borde förpassas till historien.

– svd, 2022-05-19

Och den klarsynte herr Svensson fortsätter, i bilbrännandets, ligornas och det tysta samförståndets tidevarv. Han kunde tagit upp Fredrik Reinfeldt, som lät tusentals förövare till de landsomfattande ”Husbykravallerna” komma undan, och inte arresterade ”megafon-rörelsens” Mega-fån och grundare.

Men det är inne att tuffhetsposera och stoltsera med att man TILL OCH MED är beredd att inskränka friheten – för andra, förstås. Som när Moderaterna vill kriminalisera positiva åsikter om terrororganisationer, eller Socialdemokraterna förbjuda förintelseförnekelse. Likaså att styra kulturlivet via intersektionella teorier, som under Miljöpartiets kulturministrar. — — Här som på andra områden finns inte bara stora hot, utan också en slapp glidning mot att nagga friheten alltmer i kanterna. Men för varje nytt ingrepp växer orättfärdigheten; staten blir redskap för att tysta, inte för att skydda. 

Så långt Matthias Andersson.

Så långt Sakine Madon och hennes nya bok, om ett land där Regeringarna Reinfeldt, Löfvén och till slut nu ”Magadan Magda” Andersson låtit allt gå över styr. Ett Sverige, där våld emot etniska svenskar och ”oliktänkande” som inte är för islam eller fortsatt mass-invandring ständigt trappas upp och blir allt värre och värre, under förevändningen att alla som opponerar sig emot den lokala Nomenklaturan, förstås skulle vara ”Nazister” precis som alla Ukrainare som är emot Vladimir Putins välde.

VARIFRÅN kommer det verkliga hotet emot yttrandefriheten ? Kommer det inte just från våldsverkarna, de som försöker mörda våra Poliser och kasta sten ??

För dagen har jag beslutat att säga ”Paludan !” på alla gator och torg, som hälsningsfras, i tunnelbanan, i affärer, på pendeltåget, ja överallt. Detta betyder förstås inte att jag skulle hålla med vederbörande. Inte heller betyder det, att jag skulle vara emot honom. Ett namn är bara ett namn – och att säga Paludan ! är inget brott, inte ens en åsikt, inte en provokation överhuvudtaget, juridiskt sett – för vad betyder det ?

Det är ett ord, som jag uttalar, ungefär som ”leguan”, ”LIAN” eller kanske ”banan” – men ÄNDÅ en tyst protest, en politisk markering. ”Paludan – Bränn Koran !” kunde man också säga – med ett fyndigt rim.

Avslutar dagen med en vacker sång, samt en sångtext, skriven av Black Sabbat, anno 1981

Close the city and tell the people that
Something’s coming to call
Death and darkness are rushing forward to
Take a bite from the wall, oh

You’ve got nothing to say ??
They’re breaking away

If you listen to fools
The mob rules
The mob rules

— —

Break the circle and stop the movement
The wheel is thrown to the ground
Just remember it might start rolling and
Take you right back around

Dessa Skitnödiga ansikten… Dessa eländiga skitstövlar !!

You’re all fools…

The mob rules !!

 

”Ålandstraktaten” helt ONÖDIG i och med NATO – Låt oss SÄGA UPP DEN NU !!

”Ålandstraktaten” som jag nämnde för två dagar sedan är kanske okänd för dagens obildade svenskar, som inte ens bryr sig om sitt eget lands historia. I Finland, vårt nära grannland, som tagit över det svenskspråkiga Åland och numera anser det som sitt – är saker och ting annorlunda. Där minns man mycket väl hur Ryssland redan på 1850-tlet började diktera Nordens utrikespolitik och hävda sin överhöghet, vilket bland annat fick ta sig uttryck i att Åland skulle bli en ”demilitariserad zon” och stå helt utan försvarsförmåga.

Bara ruiner återstår av det som en gång var ett av Nordens kraftigaste försvarsverk. Förräderiet på Sveaborg är en annan minnesvärd händelse – det kostade Finlands folk över 100 år av rysk ockupation och lidande, för att inte tala om ett helt inbördeskrig..

Bomarsunds fästning skulle läggas ned, sådant var det ursprungliga målet. Ryska flottenheter skulle utan risk kunna beskjuta städer som Åbo eller Luleå, och behärska hela Bottenhavet och Bottenviken – sådant var först Tsarväldets och senare Sovjetkommissariernas vilja. 1914 besatte ryssarna åter Åland, precis som Sovjet besatte Bornholm efter andra världskriget och först vägrade att lämna ön ifrån sig till dess rättmätiga, Nordiska ägare. Allt sådant har den svenska allmänheten glömt, det kollektiva minnet har raderats ut tack vare decennier av ”flumskola” och svensk socialdemokrati – eller rättare sagt kateder-socialism.

Finland har i modern tid också upplevt Stalins ockupation av Hangö samt Porkkala Udd – och hur sovjetryska styrkor – när de drog sig tillbaka – brände ned hela Hangö stad, förgiftade alla brunnar med dieselolja, och orsakade miljöskador utan motstycke runt hela Porkkala-näset, som de besatte och förvandlade till ett slags Bucha – den orten är ju fortfarande dagsaktuell.

Det var Rickard Sandler och de svenska Socialdemokraterna som gav försvaret av Åland döds-stöten, och som svek Finland redan 1939, innan Vinterkriget ens hade brakat loss. Han krävde, att Åland skulle vara obesatt, och att öborna inte fick försvara sig emot den ryska övermakten – och det av ren dumhet, svensk naivitet inför Ryssland, samt förstås ren inkompetens, något som fortfarande kännetecknar en hel del Socialdemokrater på det utrikespolitiska området.

Idag – när både Finland, Estland, Lettland, Litauen, Sverige, Polen och Tyskland gemensamt är medlemmar i NATO – eller snart kommer att vara det – saknar Ålandstraktaten all giltighet och relevans. Den bör sägas upp, och förpassas till historiens skräpkammare en gång för alla. Våra finska bröder har redan krävt det, och jag har inte glömt vad mina finska kollegor lärt mig om sitt lands historia – och allt deras fäder samt även de själva sett och upplevt.

Finskt propaganda-blad från 1940. Text på ryska ”Du förfryser i skogen – på order av SKURKAR !” (TITTA NOGA på Zampoliten eller den politiske kommissarien i bakgrunden…VAR har vi sett hans ansikte förut – I vår egen tid ?? )

nastrovje, tovaritsch !

En svensk Regering värd namnet – istället för den vi har nu – borde gemensamt med Finland förklara Ålandstraktaten upphävd, och det för evig tid.

Bottenviken och Bottenhavet, samt all sjöfart på dessa vatten tillhör Sverige och Finland gemensamt. Ryska inkräktare eller annan militär trafik har inte där att göra. Att säkra de vattnen från ubåtar, och bevaka både malmtransporter och fredlig färjetrafik, är det bästa och mest ”miljövänliga” valet våra länder kan göra.

Miljöpartiets ”Nyttiga Idioter” och Putin-anhängare med Maria Wetterstrand i spetsen skriker just nu som stuckna grisar, och ojar sig över den helt obefintliga risken för att kärnvapen skulle placeras på svensk mark – ett fullkomligt idiotiskt antagande och en ren icke-fråga, vilket flera Riksdagsledamöter för KD påpekat så sent som igår, inte minst därför att samtliga kärnvapenförande makter i Europa, inklusive USA förklarat, att de bara och endast bara tänker behålla sina kärnvapen och stridsspetsar på sitt eget territorium, och inte repetera inte föra in dem i Östersjön, vilket redan Danmark, Norge och Island i mer än 70 års tid fått löfte om i form av skriftliga garantier – och de löftena har faktiskt hållits…

Den mest klarsynta politiska analys av den militära situationen i Östersjöområdet jag sett de senaste dagarna kommer ifrån Peter Wennblad, en ”doldis” ibland Svenska Dagbladets ledarskribenter. Han avslöjar hur miljövännerna och ”de grå vargarna” inom Miljöpartiet hela tiden försöker förstöra och skada de Nordiska ländernas gemensamma försvarspolitik, under illa dold ryssvänlighet, maskerad till ”naturskydd”.

Miljö-vänsterns mål är inte bara gigantiska vindkraftsparker till havs – något som stör den marina faunan och är föga miljövänligt – utan också Natura 2000 områden, strategiskt placerade intill Gotlands och Ölands kuster, som därmed blir förbjudet område för den svenska marinen, och omöjliga att öva i – samtidigt som det är där vi måste öva, ifall försvaret av Gotland och de andra öarna i Östersjön skall ha något rimlig chans.

Wetterstand, Wechselman, Schyman och hängbröstvänsterns andra föga vördnadsbjudande ledargestalter har sin plan klar. De vill vingklippa hela vårt försvar, och tvinga de mycket få marina resurser vi har ut på verkligt djupt vatten, precis där Ryssarna dragit Nordstream 1 och Nordstream 2

Ska vi verkligen låta dem lyckas med den saken, eller bjuda aktivt motstånd och rösta bort vänsterpacket från taburetterna i höst ?

De som inte minns sitt lands historia, eller Finlands kan bli tvungna att återupprepa historiens misstag, vad det lider.

Och att lämna Finland ensamt, att tillåta ockupationen av Baltikum, att ständigt förminska Sverige och lämna de Nordiska grannländerna i sticket i namn av ”Neutralitet” som under det senaste Världskriget, VAR ett misstag – moraliskt, politiskt och strategiskt. Inte tu tal om saken.

Hedniska Tankar är för ett större Sverige. Som det en gång var, och åter borde vara.

 

Om ”De Fördömdas Bataljon” – och Statsmedias Fördömda Lögner…

These were men… trained cadres.
These men who fought with their hearts,
who had families, who had children,
who were filled with love…

But they had the strength…
the strength… to do that.
And if I had ten divisions of such men,
our troubles here in this country
would be over very quickly.
I can promise you as much.

 

– sagt av Marlon Brandos rollfigur Col. Walter E. Kurtz
i Francis Ford Coppolas film ”Apocalypse Now !”

 

Idag är det Norges nationaldag, en dag vars firande inspirerar till Nationellt motstånd och frihetskamp, för det är till minnet av sådana händelser, som den dagen firas i Norge. Det kan vi alla erinra oss, denna dag då vårt land och Finland förenats med de övriga Nordiska länderna i Militärt hänseende – och därför att en del Asatrogna firar Segerblot såhär års, vilket tillkommit på betydligt oklarare och icke historiskt härledd grund – normalt sett brukar ju Segerblotet firas första fullmånen i April, då våren inträtt i huvuddelen av vårt land.

I Norge är ett firande av den egna nationen och dess styrka fullständigt naturligt – Varför är det inte så här i vårt land ?

 

I Ukraina har Azov-bataljonen nu kämpat ut sin – för tillfället – sista strid. Dess president har beordrat den att kapitulera inför den ryska övermakten, och evakuera stålverket Azovstal med alla de sårade, lemlästade, amputerade och ännu tjänstbara stridande soldaterna. De marscherar raka vägen in i rysk fångenskap, eller bärs ut på bårar. Samtliga går de ytterst ovissa öden till mötes. En del av dem kan komma att utväxlas emot ryska fångar, och fastän uppgifterna om de sårades antal varierar, kan vi vara ganska säkra på att de som nu är osårade, kan komma att utsättas för pinliga förhör, eller med andra ord rysk tortyr, och föras bort till fångläger, där de kan komma att ”filtreras” – vilket flera gånger nämnts även då det gäller Ukrainska civila enligt världspressen, och vanligtvis sakliga bedömare.

I 82 dagar har de slagits till det yttersta och försvarat sin hemstad under förhållanden som ingen svensk journalist eller därmed likställd civilperson alls kan förstå eller fatta. De har upplevt halvsvält, sömnbrist och fått kallbrand i sina amputerade lemmar, men inte en enda gång har de givit upp sitt motstånd, inte en enda gång har de tvekat inför sin kamp. Nu kapitulerar de enligt order – men bara på Presidentens uttryckliga önskan, och som sagt efter att ha beordrats till det.

Bildkälla: Associated Press

Det är tid för dem att minnas sina stupade och hedra deras minne, om de ens hinner med det, en dag som denna. Dessa män, som gjorde sig värdiga av Valhall, och dess härlighet – för i sanning – DERAS insats har varit värdig. Sådan är min tro, och jag tvekar inte att säga det.

Men samtidigt som till och med svenska smutstidningar som Dagens Nyheter upptäckt vad denna de fördömdas bataljon står för, fortsätter de vanliga lögnerna i svenska Mainstream-media, vars narrativ oftast är rent narraktigt. I månader ljög man för oss, och svalde Putins propaganda med hull och hår, om att denna bataljon utan undantag skulle bestå av extremhöger och nazister. Svenska journalister har spottat de sårade mitt i ansiktet, och förolämpat dem å det grövsta, liksom alla dem, som stått upp för Sverige eller Ukraina. Överdrivna rykten har kokats ihop, som inte på något sätt motsvarat sanningen, eller vad som hänt sedan de sedvanliga lögnerna spreds ut.

Idag har sajten ”Det Goda Samhället” tagit upp ett annat och närliggande ämne genom sin gästskribent Åke Thunström, som visserligen skriver om ett betydligt mindre allvarligt men ändå brinnande ämne – inte om krig i främmande land, men vad som så småningom kan bli ett inbördeskrig i Sverige. Vårt Sverige.

Han tar upp Statsmedias ständigt pågående lögner och ”brunsmetning” av Rasmus Paludan, som förvisso kan kallas islamkritisk, eller till och med ”extremt islamkritisk” enligt såväl herr Thunström som mig själv, men som inte för den sakens skull bör benämnas ”Islamofob”, eftersom han faktiskt gör hela vårt samhälle och det sekulära land vi alla vill leva i en god gärning genom att utmana Islam, Erdogan och andra bakåtsträvare.

Mer än 100 svenska polismän har skadats i kamp med våra inhemska ”Kadyrovs” och islamistisk drägg. Nu dog ingen – och detta kan inte jämföras med Azovstal, men ändå… det är samma Islam, det är samma Kadyrovister som är fienden i båda fallen…

Härmed ger jag ordet till herr Thunström, annars Ordförande i föreningen för Medborgarperspektiv, vilken den nu än må vara…

Mediesverige, inte minst stats-TV och statsradio, har uppenbarligen bestämt sig för att alltid i inslag omnämna Paludan som högerextrem. Inslag utan användande av epitetet högerextrem har mig veterligen aldrig skett. — — Förfarandet är alltså uppenbart. Varför? Jo man vill balansera islamisternas livsfarliga och demokratifientliga stenkastande med att det är en mindre hedervärd person som retar upp dem. Det ligger någonting i detta, det ska erkännas.

Syftet är alltså att minska oviljan mot islam. Icke desto mindre är det inte stats-TV och statsradios roll att sätta epitet på folk. I det här fallet vill man alltså att lyssnarna och tittarna ska tycka illa om Paludan. Direkt orwellskt blir det när man benämner honom som högerextrem med tanke på att han kritiserar en högerextrem religion. Något annat kan väl inte sägas om islam med tanke på dess relation till hedersförtryck, lagstiftning och kvinnosyn. Därför är det diskutabelt att kalla Paludan högerextrem. Paludan menar med anledning av islams högerextrema syn att islam inte har någonting att göra i Danmark.

— —

Det är nämligen uppenbart att media allmänt och då särskilt stats-TV och statsradio undviker att koppla islam till negativa händelser. Man vill inte så split mot islam, man tar islam i försvar. Vad beträffar stats-TV och statsradio är det ett flagrant avsteg från uppdraget att vara opartisk.

På samma sätt som man är angelägen att kalla Paludan högerextrem är man alltså lika angelägen att undvika ordet islam vid oroligheter utförda av muslimer.Stats-TV och statsradio brister alltså både i saklighet och opartiskhet när de etiketterar Paludan som högerextrem. De har nog inte ens tänkt tanken på att så är fallet.

Det viktigaste ändamålet med att etikettera Paludan som högerextrem är nog ändå att det ska spilla över på högerflanken. Där drabbar det framför allt SD som man vill få att framstå som en organisation som sår split, som delar Sverige, som skapar oro och upplopp i sin kritik mot islam och invandring. Man vill alltså göra en skuldförskjutning av mordförsöken på poliserna så att det också drabbar högern och då särskilt SD. Nu råkar Ebba Busch ha hamnat i skottgluggen. Det kan ses som en lycklig förstärkande omständighet för media i syfte att hitta förmildrande omständigheter för de islamska stenkastarna.

Medias agerande i detta fall är ett klockrent fall av aktivism som urgröper ett redan lågt mediaförtroende bland människor som bryr sig.

– från sajten ”Det goda samhället” 2022-05-17

För egen del förblir jag en icke-våldsam, obeväpnad och civil aktivist, fast på motsatt sida jämfört med våra Vänsterkontrollerade Statsmedia, alltid servilt undergivna emot ”Magadan Magda” och hennes regim, som förhoppningsvis ännu kan röstas bort i demokratiska val – även om man nära nog förfuskade det senaste Riksdagsvalet i nomenklaturans närmast krampaktiga försök att med alla medel hålla sig kvar vid makten. Jag skulle också vilja citera Mats Dagerlind, en av de mindre kända men ofta hatade och misstänkliggjorda chefredaktörerna i svensk press. Han menar att vi bör instifta ett Paludan-Pris för demokrati i Sverige, att utdelas av hans Majestät Konungen, kanske på Nobeldagen.

Somliga tror hela tiden att det lönar sig att vara undergiven och servil emot Islamisterna, men hur dessa svarar, har vi fått se…

Religionsfrihet är också detsamma som frihet från samhällsfarliga religioner. Koranen predikar MORD på polyteister och hedningar, inte bara i de berömda ”svärdsverserna” utan genomgående, och den är också genomgående kvinnofientlig, samhällsfarlig och våldsbejakande i hela sin framtoning – och oavsett hur den tolkas, slutar det alltid på samma sätt, precis som i fallet med kristendomen. I Eddan och den Nordiska kulturen finns ingenting motsvarande, och några sådana strofer hittar man inte där – och oavsett vad en del kristna redaktörer anser om Polyteismen, måste vi bejaka den som en naturlig del av ett sekulärt samhälle.

Mats Dagerlind skriver rakt fram att brännande av Koraner är en kärlekshandling, och det anser faktiskt jag också.

Det är en handling av kärlek och omsorg att förstöra chanserna för totalitära ideologier att breda ut sig, och att förstöra deras propaganda-litteratur. Att fördöma islam, är att försvara Sverige, att försvara västvärlden och att försvara vårt Nordiska, nationella arv.

Det kan man inte förneka, oavsett vad man tycker om just herr Dagerlinds eller Thunströms åsikter.

Herr Dagerlind haver skrivit:

Expressen-journalisten Atilla Yoldas har startat en namninsamling som syftar till att få till stånd en lagändring så att det klassas som ett hatbrott att bränna koraner. Polismyndighetens muslimska maskot Nadim Ghazale har liknande krav liksom det nystartade islamistpartiet Nyans ledare Mikail Yüksel. Rimligare vore tvärtom att betrakta koranbränning som en kärlekshandling och i stället för straff ge koranbrännare en belöning.

Att bränna en koran signalerar inte hat, så som Yoldas. Ghazale och deras tyvärr inte alltför sällsynta meningsfränder i media, bland annat Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg, och politiken, däribland justitieminister Morgan Johansson (S), hävdar i den diskussion som följt i spåren av den gångna påskhelgens muslimska korankravaller. Tvärtom är det ett uttryck för kärlek till demokrati, frihet och upplysning.

— —

Det är med risk för sitt liv som advokaten och partiledaren Rasmus Paludan står upp för och försvarar dessa hotade värden. Att bestraffa sådant demokratiskt hjältemod skickar naturligtvis extremt märkliga signaler. Tvärtom är det initiativ som bör uppmuntras och belönas.

Man kan exempelvis tänka sig en specifikt utvidgad rätt till demonstrationstillstånd och polisiärt skydd för den här sortens särskilt angelägna och behjärtansvärda manifestationer. Förtur till statliga bidrag för sådana demokratifrämjande aktiviteter vore också välkommet. Ett pris i Paludans namn för årets demokratihjälte skulle kunna instiftas och under högtidliga former utdelas med kungens, talmannens och statsministerns närvaro i riksdagen, i stadshuset eller på slottet.

— —

Rasmus Paludan har tydligt och klart deklarerat att han gör det han gör därför att han älskar Sverige och svenskarna och hyser kärlek till det svenska samhället och den svenska demokratin. Det står i bjärt kontrast till de spekulativa påståenden som justitieministern och andra gjort om att Paludan drivs av hat. Det är inte ”två onda krafter som triggar varandra” utan god svensk demokrati mot ond muslimsk teokrati.

Det verkliga hatet hittar vi inte hos den som i stillhet bränner en koran, utan hos de muslimer och gängkriminella som under påskhelgen runtom i landet bränt polisbilar. De hatar demokrati, de hatar yttrande-, åsikts- och mötesfrihet, de hatar svensk lag och ordning och den polismakt som är den yttersta garanten för dessa ting i allas vårt civilsamhälle.

Det Paludan gjort är endast att blottlägga detta hat och – minst lika viktigt – att det svenska samhället idag saknar förmåga att hantera det.

— —

Än mer oroade är våra rikspolitiker och deras medielakejer dock över hur de muslimska kravallerna och polismaktens oförmåga att hantera dessa bringar allt fler svenska väljare till insikt om hur ackumulerat systemhotande den förda massinvandringspolitiken faktiskt är.

— —

Det är därför man nu i en inverterad verklighetsbeskrivning försöker peka ut Paludan som extremisten i sammanhanget, inte de muslimer som vägrar acceptera svensk grundlag och svensk demokrati och anser sig ha rätt att ta till det urskillningslösa våldet för att uttrycka detta. — —

Det är för att dölja sitt vanstyre och det samhällshaveri det resulterat i som man nu vill förbjuda koranbränning och annat som muslimer ogillar och som kan katalysera deras religionspolitiska hat och våld. Det är naturligtvis bara en kortsiktig lösning där man skjuter det bakomliggande problemet framför sig, men för våra rikspolitiker är fokus nu inte Sveriges långsiktiga väl utan akut egennyttig skadebegränsning inför det stundande riksdagsvalet.

Efter valet är det sedan massinvandringsbusiness as usual med i storleksordningen etthundratusen utdelade uppehållstillstånd om året – det stora flertalet till välfärdsmigranter från muslimska länder med auktoritär kultur där den allmänna meningen är att den som kritiserar eller ens skämtar om islam förtjänar att dö.

— —

Hur ska ett framtida svenskt minoritetssamhälle försvara demokratin mot en muslimsk majoritets teokrati? Det enkla svaret är förstås att det inte går. Ett islamistparti vinner redan terräng i Sverige, och tar de muslimska invandrarna inte makten med våld så gör de det utifrån sin numerär genom att utlösa den demokratiska paradoxen där man i demokratisk ordning beslutar att avskaffa den svenska demokratin till förmån för ett styresskick som det iranska eller saudiarabiska.

— —

Varje steg vårt demokratiska samhälle backar uppfattas som svaghet och som en signal för de muslimska teokraterna att ta ytterligare ett steg framåt. I deras föreställningsvärld existerar ingenting som heter kompromisser. Här finns varken plats för andra religioner eller sekulära demokratiska styresskick. Jihad är en plikt som inte upphör förrän hela Sverige och världen står under det muslimska kalifatets kontroll.

För Sverige och flera andra länder i Europa är det nu elfte timmen. Det är till hjältar som Rasmus Paludan som hoppet står om att bringa oss andra till insikt om vad klockan är slagen. I motsats till exempelvis Greta Thunberg är Paludan inte någon falsk domedagsprofet. Det är han som borde få tala i FN, peka finger och ryta ”how dare you”, pryda omslaget på Time Magazine och nomineras till Nobels fredspris.

Just nu talas det mycket om det yttre hotet från Ryssland och Putin. Mot det hotet om invasion och maktövertagande mobiliseras nu en enorm handlingskraft där vi till och med blixtutreder ett svenskt Natomedlemskap.

Det vore önskvärt att det inre hotet mot Sverige togs på lika stort allvar, hotet om ett maktövertagande i spåren av den nu i flera decennier pågående invasionen från den muslimska världen. ”Om vi inte kan garantera tryggheten och demokratin i våra städer, vad är det då vi försvarar vid gränsen? Upploppen i utsatta områden är ett lika akut problem som ryska aggressioner” reflekterade liberalkonservative samhällsdebattören Ivar Arpi i påskhelgen. Det är en fråga som alltför få makthavare ställer sig och en insikt de flesta av dem tycks sakna.

– Mats Dagerlind, 2022-04-23

Så långt en annan klarsynt debattör. Hans ord är fortfarande ytterst aktuella, även om de skrevs för nästan en månad sedan. Det är verkligen dags att ta dem på allvar, för aldrig har det fredliga, civila motståndets väg varit så viktig som nu. Det är dags att ropa ”Paludan !” på gatorna, högt så att alla hör – och att klottra hans namn på varje husvägg, varje anslagstavla.

Låt oss inte narras av media-narrativen, som islams narrar och sympatisörer skriver ihop.

Låt oss försvara vårt land – och skapa lite av en ”Azov Anda” eller ett ”Heja Ukraina !” i Sverige.

 

 

HEDNINGAKARTAN 2021 – Kommunvis

”You can’t deny this !
You might not like me saying it,
but you can’t deny it !!”

– sagt av Malcolm X (1925 – 1965)

I dagens Svenska samhälle ser vi allt oftare hur media och journalister döljer fakta, och hur våra politiker till och med hindrar demokratin, och förbjuder vårt folk att ta ställning i viktiga samhällsfrågor. Medborgarna förhindras att yttra sig, och får inte veta sanningen; i det stora som i det lilla. Så behandlar man varje sakfråga.

Ofta försöker man ”skjuta budbäraren” som när man påstår, att den danske Libertarianen och Islamkritikern Rasmus Paludan skulle vara högerextremist, något som direkt är hämtat från Putins kritik emot Volodymir Zelensky. Fastän den senare är jude och bevisligen får mycket mer stöd från staten Israel än han någonsin fått från ”Magadan Magda” Anderssons bedrövliga regering i Sverige, som nu mörkar, ljuger och behåller sina traditionella socialdemokratiska skygglappar i NATO frågan, så upprepar svensk press taktfast, papegojmässigt och stöveltrampande de idiotiska påståendena om att Paludan och Zelensky på något sätt ska vara nazister..

Samtidigt med detta publicerar jag nu den andra delen av mina berömda Hedningakartor, som ingen journalist, ingen grafikredaktion, varken i TV eller tidningar någonsin vågat publicera en motsvarighet till sedan 2017, då jag först började med denna statistik.

Raus Raus – von unserem land HINAUS – Das Spiel ist AUS !!

Förvisso en storm i ett vattenglas, tänker ni kanske – men kom ihåg vad jag sagt er.Svenska” Kyrkan, ett samfund som vägrar acceptera den sekulära staten Sveriges blotta existens, och som genom sin ledning om och om och om igen försökt blanda sig i politiken, har nu hunnit till den punkt där även dess präster hotar att gå ut i strejk, och inte vill vara med på ledningens diktators-fasoner längre. Det finns inte minsta tvekan om att det är den nuvarande Ärkebiskopen, en viss Antje Jackelén, vars extrema vänsteråsikter är väl kända, och vars människosyn och ledarstil är hämtad från det gamla DDR, som ligger bakom alla dessa problem, alla dessa obehagliga tendenser.

Känns ”Magadan Magdas” och fd. ”Svetsar-Stefans” retorik igen, svenska folk ? (teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare)

Att vi numera har fått in extrem islam i landet, och att yttrandefrihetens fiender och ”samarbetspartners” för extrem islam dyker upp överallt, i det stora som i det lilla – är förstås illa nog, men bakom ”Magadan Magda” finns rörelser som ”Tro och Solidaritet” samt skumraskfigurer som Anna Ardin, så det är inte bara islam som är problemet. Nu – precis som i Ukraina där det redan råder krig – gäller det att värna det fria samhället emot de mörka, totalitära krafter som vill förstöra det, som vill skada oss alla och som vill se det fria Sveriges och den fria Världens undergång.

De av er som har förstånd nog att välja, kan göra som jag. Ni kan GÅ UR den påstått ”Svenska” Kyrkan, och rösta på oppositionen i nästa val.

Jag direkt uppmanar er till det, för ert eget och vårt lands bästa.

Här ovan ser ni hur många hedningar det fanns i landets olika kommuner anno 2019. Mindre än 44 % är nu medlemmar i den ”svenska” kyrkan, och majoriteten av svenska folket tror inte längre på det ”allsmäktiga” partiet, som via schackrande, manipulerande och allsköns fuffens, fortfarande vinner varje val – men det varar kanske inte så länge till, i alla fall inte om de etniska svenskarna – fortfarande ca 75 % – får säga sitt. Hedendomen var redan i majoritet i många av landets kommuner 2019, framförallt i storstadsregionerna, och i nästan varje större kommun av betydelse, fanns över 25 % hedningar.

Såhär såg bilden ut 2020. Notera hur det HEDNISKA SKIFTET närmar sig i kommun efter kommun – ifall dessa bilder laddar långsamt, kan du ”klicka” på dem för att få upp dem i högre upplösning. Andelen svenskar som blivit skeptiska gör att den röda färgen djupnar, tills att vi når över 50 % hedendom och den gröna färgen inträder. Redan människorna i Gnosjö kommun, mitt inne i mörkaste Småland, sket i ”statskyrkan” och dess ömkliga rester anno 2020.

Statistiken bygger på de kristna hundarnas egna siffror, och på deras årliga rapporter, som de har mage att ge ut själva. Förlåt, att jag blott citerar…

Gnosjö är tillfälligt borta ur bilden, men även självaste Ärkeskojarna, mitt i Ärkestiftet Uppsala har nu fått uppleva, hur deras starkaste fäste gått förlorat för dem. Och en gång hednisk majoritet, alltid hednisk majoritet. När vårt folk får smak på friheten, kan inga inskränkta despoter i prästrock hindra den längre. Både Lund,  stora delar av Södermanland, Västergötland, Bergslagen och Södermanland balanserar på gränsen till det Hedniska Skiftet – bara en liten, liten knuff till behövs, och så rasar hela den stora förtryckar-apparaten samman och upplöses i intet – efter 700 hårda år för oss svenskar. Häxförföljelser, Konventikelplakat, Husförhör, Sexualförtryck, åsiktsregistrering, politiskt maktövertagande och otillbörlig maktutövning i kyrkans namn… snart är det för evigt SLUT på detta – för i morgon härskar Hedendom och Humanism..

Nu gör jag försiktiga antaganden, och räknar med ett ”viktat medelvärde” från åren 2019, 2020 och 2021 – och så kan vi se vad som händer år 2025. Detta är ingen rak trendframskrivning, men illustrativt nog. ”svenska” kyrkan kommer att falla, och är den väl gjort det, reser den sig aldrig mer igen. Hedendom och Asatro kommer så småningom att ta över, eller i varje fall få gyllene tider, liksom Polyteism och Humanism – därför att dessa två begrepp alltid gått hand i hand.

2030 ser bilden ut som nedan – och nu har det HEDNISKA SKIFTET omfattat närmare 60-70 % av befolkningen – få, om ens några kristna kommer finnas kvar, och hela denna medeltida, icke-fungerande religion kommer helt säkert att i allt väsentligt dö ut på sikt. Vårt land står inför sin befrielse, men nu gäller också att vi måste befria landet från Islam, om vi inte ska hamna ur askan och i elden.

Vid Slutet, står Segern !

Björnvaknardagen, april 2022

Idag är den stora Björnvaknardagen, ett ämne jag skrivit om förr om åren – se ”i naturen” här ovan. I Ukraina pågår Rysslands skoningslösa krig fortfarande, och så länge denna orättfärdiga invasion pågår, kommer Hedniska Tankar rapportera om den. Igår kom det fram, hur den svenska ”Såsialdemokratin” hela tiden försöker försena NATO-inträdet för både Sverige och Finland, och hur samma parti i flera år stött ryska oligarkers verksamhet i Sverige. Enligt Statstelevisionens sändningar igår skulle utrikesminister Ann Linde vara ”stolt” över hur hon hjälpt diktaturen, och diktaturens kreatur – men som svenskar skäms vi allihop över att ha en såpass inkompetent Regering, som den vi ännu kväljs under.

Finland väntas snart bli fullvärdig NATO-medlem, och om vår nation alls skall ha någon chans att överleva, måste vi följa efter. Ryssland hotar oss redan idag med ”åtgärder” i Östersjöområdet, och konsekvensen av det kan mycket väl vara, att vi går in i kriget på Ukrainas sida. En svensk Regering värd namnet, hade liksom en rejäl finsk kanske redan vidtagit denna ”åtgärd” ifall Moskva fortsätter med sina tomma hot. Enligt amerikanska uppgifter lär Ryssland nu ha förlorat strax över en tredjedel av de bataljonsstridsgrupper de från början satte in emot Ukraina, och de sista dagarna är det inte Ryssland, utan den Ukrainska sidan som skördar framgångar.

Rysslands mål är fortfarande lika tydliga, och fortfarande ignorerar svenska media den militära dimensionen nästan helt. Om Ryssland når Dnjepr, uppstår ett ”koreanskt scenario” och man förmår dela Ukraina i två delar, utefter linjen Zaporizja – Charkiv – men det är för närvarande osäkert, om ryssarna ens förmår det. Anföll nu Sverige och Finland gemensamt Viborg och Murmanskområdet, skulle vi snabbt kunna framtvinga en fred, för Ryssland är nu svagare än någonsin, och har förlorat sina främsta elitförband i Ukraina. Igår övergavs robotkryssaren Moskva, efter det att Ukraina träffat den med en sjömålsrobot. Tre fartyg ur Ropucha-klassen är redan bekämpade, och den ryska Svartahavsflottan fortsätter att lida förluster.

Detta fartyg är nu försatt ur stridbart skick vid ”Ormön” som vi tidigare skrivit om

Trots talrika förutspåelser om rysk seger och annan defaitism har ryssarna inte lyckats ta Mariupol, som fortfarande håller stånd efter 9 veckors oavbrutna strider. Omkring 100 000 civila finns fortfarande i staden enligt Ukrainska källor, och ryska media påstod igår att 1026 man ur Ukrainas 36:e marininfanteribrigad (i själva verket den enda Ukrainska marininfanteribrigaden – man ska inte låta sig förvirras av regementssiffror och liknande) skulle ha kapitulerat, då de brutit sig ut från Stålverksområdet ”Ilitj” (döpt efter Vladimir Ilitj Lenin, ifall han ännu är bekant…) i riktning söderut och norrut, men de har bara lyckats uppvisa ett trettiotal fångar, vilket bevisar att ryska media ljuger, precis som vanligt. De kommunikéer från den tappra Azov-bataljonen som man kan se på nätet, visar soldater som på intet sätt är desperata, utan vid god hälsa och har gott om mat, och om tjetjener och liknande fortfarande tror att de kan storma Azovstal, och vad som återstår av hamnområdet, kommer de att lida de största förlusterna. Det beräknas, att Ryssland har förlorat mer än 4000 man (av ca 14 000) i sina försök att ta Mariupol, och vad man kan dra tillbaka därifrån ifall man nu vinner, kommer inte vara användbart förrän om ytterligare ett par veckor.

Tre motståndsfickor håller ännu stånd, men om ryssarna tror att stålverksområdet och hamnen blir en lätt seger, misstar de sig…слава україні !!

Vid Charkiv har nu de första tunga fordonen från Tjeckien anlänt, både i form av 152 mm DANA självgående artilleripjäser – en motsvarighet till vår svenska Archer, som vi anskaffat alldeles för få exemplar av – och stridsvagnar. Oavsett hur det går i öster, blir Charkiv en mycket svår nöt att knäcka, och kommer vara minst lika kostsam för ryssarna som Mariupol någonsin blir. Inte ens användning av kemiska vapen eller fortsatta terror-bombardemang av civila kommer att ändra på den saken. I söder närmar sig nu fronten åter Kherson, och Gammalsvenskby, som ännu är opåverkat av striderna.

Situationen nära Kherson och Gammalsvenskby, som du finner vid Kachovka-dammens första krök, söderifrån räknat, längs den väldiga floden Dnjepr.

Explosioner har redan hörts vid Khersons flygbas, där ryska fordon står uppställda, och snart kan Kherons befolkning mycket väl göra uppror, medan de få vägar som ryska fordon rör sig på norr därom, inte kommer hjälpa de ryska styrkorna så mycket. Det är ukrainas folk, som till slut kommer att stå som segrare, och det är Putin-regimen och alla de politiker som har stött den – i Sverige eller någon annanstans – som till slut kommer att stå som förlorare.

16 april i år är det Fullmåne i Vårmånaden, och då skall vi fira SEGERBLOT – för Ukraina, dess folk och dess stridskrafter – för vi har anledning att vara tacksamma emot dem – som räddat demokratin i kanske hela den fria Världen.

Vi borde snarast sluta upp bakom Ukraina, och att spränga NORDSTREAM gasledningen i tusen bitar, med hjälp av Svenska Ubåtar ur Gotland-klassen, vore en Asar och Vaner behaglig gärning!!

Vid slutet, står segern !!

 

En ”Swedish Grace” – en gång och aldrig mera… (Tertzin i okonstens tid)

Jag gräver i mig inte för att gräva

i mig men komma till den friska åder,

jag känner i vart pulsslag hemligt bäva

– Hjalmar Gullberg, ”Tertziner i okonstens tid” 1958

 

SVT:s rapportering från kriget i Ukraina blir alltmer bisarr, alltmer osaklig, alltmer osammanhängande och alltmer full av rena sakfel. Man hasplade i gårdagens 1930-sändning av ”Rapport” – fortfarande det största nyhetsmediet för oss etniska svenskar – ur sig den ”sanningen” att de explosioner som hörts i Lviv eller det gamla Lemberg, skulle härröra från just den staden, när det i själva verket rörde sig om en utslagen oljedepå i Dubno, Rivne-distriktet, mer än 120 kilometer längre bort.

Förvisso kan ljudet från tillräckligt stora detonationer färdas väldigt långt, beroende på vissa atmosfäriska komplikationer, men som vanligt ignorerar SVT helt det avgörande, och den militära dimensionen. Förstörelsen av en oljedepå av nationell betydelse är inte alls utlösta av President Bidens besök i Polen, utan av det rent militära skälet att Ryssland önskar stoppa de försiktiga, mycket taktiskt genomförda motoffensiver som pågår från den Ukrainska sidan. Man ignorerar helt andra synvinklar än den humanitära situationen, och fortsätter spela Putin rakt i händerna genom att framställa hela den Ukrainska befolkningen som räddningslöst förlorad, vilket är exakt vad Ryssland vill.

På detta sätt vinklar svenska nyhetsmedia under Regeringen Andersson, och på samma sätt har man ljugit och vinklat för oss i en hel månad, och mer än så.

Inga väsentliga eller läsbara rapporter tillåts komma ut om den verkliga situationen i Mariupol, och de strider som pågår där. Man väljer att inte rapportera om det faktum, att Ryska trupper nu med våld bortfört både läkare och patienter från det centrala sjukhuset i Mariupol, bara för att stänga ned det helt och hindra de kvarvarande försvararna att få varje form av avancerad vårdresurs, medan det fortfarande finns sådana kvar. Man dribblar helt bort det faktum att Mariupol nu klyvs i två delar av en väst-östlig front, och inte den från nord till syd gående floden Kalmius, som skiljer den gamla stadskärnan från Azovstal, och det enorma fabriksområdet, där Ukrainska styrkor fortfarande håller stånd. Som jag redan berättat för er har ju SvD via fd sportjournalisten Jan Majlard stämplat dem som högerextremister, och därmed svalt Putins lögner med hull och hår.

Man berättar ingenting om de desperata striderna kring Mariupols Maria-kyrka, lagom till Bebådelse-dagen, och hur den nu ökända teatern med dess rasmassor nu snart övergår i rysk hand, tillsammans med resten av innerstaden. Allt sådant skall döljas, skylas över för den svenska allmänheten, som skall hållas i omedvetenhet om de militära realiteterna, för så har våra ledande media bestämt. Problemet är förstås, att sanningen om vad som faktiskt pågår redan börjat läcka ut ändå.

Till och med de bästa amerikanska bedömarna börjar nu vakna upp ur sin slummer rörande Kherson, och har observerat det självklara faktum som jag konstaterade redan för mer än en vecka sedan – hur mycket trupp och hur många bataljonsstridsgrupper kan Ryssland dra ur från Mariupol-fickan, när slaget om Mariupol väl är över ??

Vem som helst kan ändå begripa var dessa kommer att sättas in, och vad som händer när den östra fronten, Luhansk-Donetsk-Sieverodonetsk-Izum kollapsar – om den nu gör det. Resultatet kan mycket väl bli ett halverat Ukraina, ituskuret vid Dnejpr, som en viss ”Nemtsov” en gång rapporterade om – innan han mördades. Jag förutsätter dumt nog att ni, min kära publik, ändå har förstånd och minne nog att minnas vem Gospodin ”Nemtsov” var.

 

Känns ”Magadan Magda” och den Svenska Nomenklaturans (S)-märkta beteende igen, månne ?

(teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare 13 mars 2022)

 

Inte ett enda ord får vi höra om de Ukrainska soldaterna, inte ett enda ord till stöd för dem, deras mod och offervilja. Jag skäms fortfarande över mitt Sverige, och inte minst dess journalister, dess ignoranta politiker; vars felprioriteringar är ännu större än den svenska journalistkårens..

Men vad gör jag då själv i detta läge, söndagen den 27 Mars – då ett världskrig helt uppenbart kan stå för dörren, och väntas ske nästan vilken dag som helst ?

Enkelt – jag går och ser en verkligt bra konstutställning, om det så skall bli det allra sista jag gör här i livet – för ärligt talat – i ett land och en tid som denna räknar jag inte med att få leva så särskilt länge till, etnisk svensk som jag är. Vår nation håller redan på att tas över av andra nationaliteter utifrån, det egna språket görs ned med allehanda ”hens” och banaliteter. Men – Nationalmuseum finns ännu kvar, den stora utställningen om 1920-talets ”Swedish Grace” kan fortfarande beses och beskådas, trots att man stavar helt fel rörande titeln på en utställning om svenska kvinnliga skulptriser från 1880-1920. (Just det – det heter ”skulptris” på svenska, eftersom vi har två genus i vårt språk och i vår elementära mänskliga biologi – man och kvinna. Det gives inte något tredje eller fjärde, osv)

 

Att alls kunna besöka utställningen från mitt hem i sektor nordväst blir förstås ett helt logistiskt äventyr. För det första kan man inte tillhandla sig en vanlig biljett längre, för det andra går det bara att förbeställa genom ett internet-baserat system som lämnar alltför många spår efter sig, för det tredje går det bara att alls bese utställningen under exakt trettio minuter, trots dess relativa storlek – för efter de oerhört torftiga förhållanden som gäller för Kulturlivet och framförallt nationella muséer nuförtiden är den nämligen mycket stor och mycket lyckad, den öppnade redan 27 Februari – massor av recensioner – och eloger – finns redan att läsa på annat håll.

Jag kanaliseras genom stadsrummet, hänvisas till vissa kommunikationer med personer jag överhuvudtaget inte vill dela stad och samhälle med, av uppenbara säkerhetsskäl. Men – nog om det. Utställningen innehåller allt den bör innehålla, och visar konst från en period som redan ligger exakt 100 år eller lite mindre bakom oss, då svensk konst, svensk design, svensk arkitektur och svenskt konsthantverk fortfarande betydde något, och kunde skapa något helgjutet, enhetligt – logiskt och hedniskt försvarbart.

Det var en tid präglad av ett humanistiskt konstnärsideal, som tyvärr sökte sig bort från det nordiska arvet och istället satsade hela sin kraft på att bejaka arvet från Grekland och Rom; och den klassiska antiken – ja även av det gamla Egypten lät man sig inspireras – men ytterst lite. Utställningen vinklar sällan, och är fortfarande objektiv och saklig i sin katalog (som kostar 350 SEK – någon mindre populärutgåva ges inte, inte ens för skolbruk) och lyckas trots allt träffa exakt rätt, utan överdrifter varken på det språkliga eller konstnärliga planet – allt finns med, allt är noga redovisat.

Det stod en kamp om modernismen” får vi veta, och det stämmer. Slutligen vann teknokraterna över traditionalisterna, personer som Carl Malmsten och de som ville ha en vackrare vardagsvara baserat på svenskt hantverk och svenskt kunnande städades undan, ett nytt världskrig kom istället. 50-talet, Le Corbusier, neobrutalismen och Stalin-arkitekturen fick ersätta allt det konstnärliga, Art Deco världen försvann, och med den dog väldigt mycket.

Vad blev kvar för vår tid – 100 år senare – att känna igen oss i ? M/S Kungsholm, det stolta skeppet, på sin tid sprängfyllt med de allra bästa exemplen på ”Swedish Grace” och allt vad vårt land kunde uppbringa, av möbelkonst, textilier, glaskonst, ja bestick till middagen och allt – bästa kvalitet, mest enhetliga utformning som fanns att få, ett ”gesamtkunstwerk” i verklig mening – ja hon slutade sina dagar som amerikanskt trupptransportfartyg under Andra Världskriget, beslagtagen av USA:s regering, fördärvad för all framtid och för all evighet, nedsliten av soldatesk från Schenecdaty och Pougkeepsie, köttpackare från Chicago och Scranton, slutligen uppeldad och förintad i alla fall.

Och ingen mindes vad som gick förlorat, nej inte på minsta sätt. M/S ”Gripsholm” tog över tätpositionen bland kryssningfartyg, sant nog, och Karl Gerhards attiska salt överlevde Ernst Rolf, Rörstrands ”Vackrare Vardagsvara” och några Graal-vaser finns kvar i de flesta svenska hem, innan String-hyllor och massproduktion tog över. Men världen kunde ha gått åt ett annat håll.

Vad hade hänt, om inte ett andra världskrig kommit emellan – som nu det tredje, vilket mycket väl kan bryta ut fortare än vi inser ? Hur hade all denna humanistiskt färgade, antikiserade konst till slut utvecklats, och hade den hittat hem till slut, ifall svenska konstnärer och designers inte velat göra stor succé i Paris, och sätta sitt eget land, sitt eget arv under skeppan – tillsammans med flykten från det Nordiska ? Över Carl Milles och Einar Forseths verk står fortfarande överskriften HEDENDOM skriven i eldskrift, för Forseths Mälardrottning i Stockholms Stadshus är fortfarande ingenting än en nödtorftigt maskerad Frigg eller Freja.

Konserthuset, också Art Deco – i vår huvudstad är ”smyghedniskt” och inte kristet till sin utformning, lika lite som stadsbibliotekets rotunda, dess megalitportaler, och dess klassiska arv – som fortfarande omger oss.

I en tid av idioti, okonst, okunskap och dyrkande av det fula och skändliga, överlever humanismen ändå – liksom Greta Garbos ansikte, och allt som verkligen är skönt eller sant. Ingen har hittills lyckats fullständigt förstöra alltsammans, och utställningen slutar följdriktigt just med ”M/S Kungsholm” som ett slags civilisationens ”Titanic” – sin tids och Svea rikes mest osänkbara skepp, en tidskapsel – ett minne.

Själv vandrar jag vidare, ständigt vidare – ”immer weiter” som Ernst Jünger – också en tjugotalsförfattare – emot nya horisonter..

Kherson

Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.
 
O, säg, Ni som är här,
Vad skulle Ni då göra,
Vad skulle Ni då höra,
Om den stad Ni har kär
 
Blev borta i ett krig
Till ingen, ingen nytta
Där mänskor blev förbytta
Som djävlarna med dig.
 
Fast fåglarna ger hals
Och träden gröna vaknat
Jag ser det med min saknad.
Jag ser det inte alls.
 
För den stad jag höll av
Har stympats, bränts och satsats,
Förlorats, glömts och kastats
Med andra i en grav
 
– Aningen fritt efter Boris Vian och Lars Forsell, 1954 resp 1979
 
 

Kriget närmar sig nu åter Kherson och Gammalsvenskby denna vår, i takt med att det ryska anfallet emot Mykolaiv och vidare emot Odessa har avvärjts. I norr pågår hårda strider längs Sumy-fronten och Charkiv. Blir det ett genombrott för Ryssland här, faller hela Ukraina öster om Dnjepr, den väldiga floden som jag en gång seglat på. Blir det ett genombrott vid Luhansk och Donetsk, vilket är mycket mindre troligt; händer samma sak. Odessa har räddats, och dito Kiev – för stunden – trots sporadisk beskjutning – och Mariupol slås till grus och aska, medan omvärlden tittar bort; och ignorerar alltsammans – hur kan ni alls uthärda det med behållen självaktning, kära läsare ?

Men Kherson – den stad som först erövrades av ryssarna – är ännu oförstörd, och dess befolkning ägnar sig åt intensivt civilmotstånd och protester, som ibland lyckas ovanligt väl. Jag sätter inte ut Gammalsvenskby på denna karta, men ni kan hitta byn på den stora udde i Kachovka-reservoaren i nordöst, där floden gör en tydlig U-krök – byn ligger alldeles ovanför U-et. Den svenska Regeringen med ”Magdadan Magda” Andersson i spetsen har fortfarande inte omnämnt de 180 svensktalande i byn med ett enda ord, inte gjort ett enda försök att undsätta dem – och totalt ignorerat deras öde. Detta efter en hel månads strider. Aldrig var en svensk Regering så tyst, aldrig så ignorant, så öppet svekfull eller så totalt handlingsförlamad när det gäller de människor, som är våra landsmän.

Alla nyheter om Gammalsvenskby har nu förvisats till publikationer som ”Hela Gotland” och landsortstidningarna – inga Riksmedia vill ta upp vad som händer. Bara Gamla män, föredragshållare, enstaka präster ur Svenska Kyrkan och andra vill alls ta upp eller nämna den del av Sverige – vårt Sverige – som faktiskt ligger i Ukraina, efter mer än 250 år av gemensam historia. Och tidningarna rapporterar som om det vore något slags ”mysigt soffhörnsprogram” som pågår, och ignorerar helt själva kriget, och den uppenbara fara, de nu omkring 180-170 kvarvarande befinner sig i.
 
Frivilliga insatser för att rädda åtminstone ett par invånare, är i alla fall ett ljus i mörkret, liksom de Ukrainska truppernas framryckning. En del bedömare antyder rent av, att Kherson kommer göra väpnat uppror, och att rysk militär kommer att ge upp försöken att fortsätta med sitt besinningslösa erövringskrig och sin allmänna terror emot civilbefolkningen på just denna front, och som jag själv antytt fortsätta förstörelsen av andra delar av Ukraina – men vi har inte sett något av detta ännu !
 
 
Det är nu bekräftat att byn står under rysk ockupation, även om inga ryska trupper ännu nått byn – deras framstöt åt nordväst har varit snabb, och begränsats till huvudvägarna. Artilleribeskjutning hördes igår från Khersons utkanter, och dess flygplats, där Ukraina slog ut ett stort antal attackhelikoptrar för någon vecka sedan, är fortfarande ur funktion. Ryssarna använder fortfarande Kherson som underhållsbas, och dess befolkning som ”mänsklig gisslan” – och som vi sett från Mariupol och många andra ukrainska städer, kan man när som helst börja döda gisslan, föra bort den genom att ”evakuera” den in på ryskt territorium mot dess vilja – detta lär redan ha hänt för minst 30 000 människor från andra delar av Södra Ukraina – och var den befolkningen hamnar sedan, återstår väl att se – men det var ju så Gammalsvenskby kom till, i de ryska Potemkin-kulissernas århundrade, redan anno 1780. Ryssland är sig likt, liksom dess befolkning, dess soldater, dess armé och dess styrande. Ryssland går aldrig att civilisera, därför att dess handlande gentemot omvärlden alltid är precis likadant, århundrade efter århundrade – och därför måste väst sätta stopp för dess agerande, intill dess att förhållandena österut går in i en fredligare fas.
 
 

Ukrainska flaggan hissas av frivilliga på Khersons stadshus, mitt under rysk ockupation, vid Frihets-torget den 24 Mars 2022 – civilmotstånd, när det är som BÄST !

Khersons befolkning har hela tiden bjudit hårt motstånd mot ockupationsmakten, med fredliga medel. Vid Frihetstorget, men också på annat håll i staden, sker ständiga demonstrationer. De har fått ryska lastbilar att backa – likt Kineser på Himmelska Fridens Torg – vilket skedde för fyra dagar sedan.

Bilder som dessa – visas aldrig av svensk statstelevision, för det vågar inte fegisarna på SVT ! De är fortfarande i händerna på ”Magadan Magda” och den regering vi nu har, och någotslags konstigt mjäk-svenskt konsensus, och därför vågar svenska media inte rapportera fritt – som jag – och många andra..

”Varningsskott” eller beskjutning över huvudet på obeväpnade demonstranter lär ha förekommit vid minst två tillfällen, 23 och 24 Mars 2022.

Vad slags stad är då Kherson ? frågar ni kanske. Jo, Kherson är en närmast sydlänsk stad – med svenska mått mätt kunde vi kalla denna hamnstad vid Dnjepr, långt uppströms från Svarta Havet – men ändå ganska nära , nära nog för att känna havsbris och doften av tång om somrarna – för ”Ukrainas svar på Göteborg”. Före kriget hade den 283 000 invånare, och de flesta har stannat kvar i sin hemstad ännu. Den påstås vara grundad först 1778, men det är långtifrån sant, för trots den 1800-tals prägel den har idag – med raka gator och avenyer, en fin ”gamla stad” – kaféer och plataner som i alléer kantar gatorna – jag minns i alla fall en sådan gata, och där var som i södra Frankrike – så har det legat flera Ukrainska städer i den trakt, där Cherson eller Kherson (på ukrainska !) ligger nu.

Jag är övertygad om att Kherson-borna också har sin ”Glenn” och sin Göteborgsmässiga humor, för de hade de i alla fall 2004, när jag besökte stan. Kanske utgör även den ett vapen, att ta till i dessa tider. 1 Maj i Kherson, 2004- var inte alls någon socialistisk helgdag, utan en ledig dag för människorna, en dag utan all politisk betydelse, då de strosade i sina parker – upplevde frihetstorget – som ni kan se på videon ovan – och mycket annat.

Bland alla marmorpalats och 1800-tals byggnader av det slag som man också kan se i Helsingfors – där märks ännu det ryska inflytandet – körde enstaka röda SL-bussar omkring – en lätt surrealistisk syn och upplevelse, ibland allt det ryska och ukrainska. Sverige hade under denna tid ett konsulat i en stad vid namn Kachovka, och var rikt på Ukrainska affärskontakter, bland annat inom dess livsmedelsindustri. Och så kom det sig, att gamla bussar faktiskt kunde doneras till stadens linjenät.

Hur det kunde se ut i Kherson, före Putins krig – om sommaren och våren (bildkälla Internet)

Kherson – eller Kimbrike Chersonessos, som antikens greker kallade området, inklusive halvön Krim, var en gång Kimbrernas eller Kimmerernas hemland, befolkat av Sarmater och Skyter, och nämns i den Isländska Ingvars Saga Hin Vitförla. Mats G Larsson, den svenske forskaren har skildrat den delvis legendartade, men ändå väldigt sanna berättelsen i flera böcker, som jag rekommenderar er att läsa.

Kherson var en stad av den vitaste marmor, står det i sagan – och det stämmer i viss mån fortfarande. Den låg i en grön och välkomnande trakt, och man märkte genast, att kvinnorna där var ovanligt vackra, säger sagan – det stämmer också, för jag har sett det med egna ögon. Kherson skulle – under antiken – vara huvudstad i det land Amazonerna kom ifrån, och både ytterst moderna rörelser som FEMEN och Asgarda – den senare rörelsen var ett slags kvinnlig kampsport-organisation, som både blandade element från Asatro och japansk Kendo och mycket annat – driven av en kvinnlig fitness-instruktris från Mosva, samt hennes filosofiske man på sin tid – sist man hörde om dem var för över 8 år sedan, och just den rörelsen kan – liksom FEMEN – Kherson var ett av deras starkaste fästen – nu betraktas som skäligen utdöd – mot bakgrund av de senaste krigshändelserna.

 

Khersons moderna förorter – före kriget. Rysk Pre-fab, men ändå grönskande, lummiga och fulla av strövområden. Dnjepr skymtas på avstånd.

Under 2000-talets två första decennier fick Kherson ibland ett oförtjänt dåligt rykte, eftersom hamnstaden – som också är en universitetsstad, liksom Göteborg – skulle vara hemort för alla de ”mail order brides” eller ”postorder-brudar” som sökte sig över till väst – men sådan verksamhet förekommer i hela Östeuropa, och det var fel redan då att ge de ovanligt frimodiga kvinnorna i just Kherson skulden för alltsammans. Ni kan lita på mig i det avseendet, för jag minns åtminstone två av dem, och de var inte blyga, inbundna och smittade av allt det, som förekommer i det numera halvmuslimska, genomkristna Sverige – som kallats för ”Hängbröstfeminismens Saudi-Arabien” – jag säger inte mer än så – men under pågående krig, behåller jag mina berättelser och minnen för mig själv, liksom minnet av alla de människor jag mött.

En annan sida av Kherson är dess skeppsvarv, och dess hamnområden – det stora Komosomolsk-varvet, till exempel, där den ryska Svarta Havsflottans kärnvapenubåtar renoverades och byggdes. Minst 10 000 personer arbetade i den industrin under dess höjdpunkt, men redan år 2004 var allt förfallet. Enbart varvsinvaliderna – en trasig, brokig och hålögd skara – bestående av gamla arbetare – var kvar, och skötte om resterna av sitt gamla ubåtsvarv – inne på området rådde fortfarande fotoförbud, men jag minns dem – särskilt hur ryska läkare kapat av förstörda underben nedan om knäleden, och inte vid knäet som hos oss – sågar man av en människas skenben och vadben på detta sätt, är det för det första risk för infektion i benstumpen, för det andra blir den obekväm, där den sticker ut bakom knäet i rak vinkel, och för det tredje kan där bli komplikationer, bensmärtor…

Många var sönderslagna, och saknade både fingrar, händer eller hade fullt av ”svetsloppor” och ärr i ansiktet, men som varande utbildad plutonssjukvårdare, kunde jag i alla fall bidra med något ur mitt fältapotek, och enklare omläggning av sår, den gången – anno 2004. Det var en insats som jag aldrig räknat med, men som var nödvändig redan då – fråga mig inte hur situationen är just nu, eller hur den blir om några dagar… Vi avtackades vederbörligen genom att bli kallade för ”arbetarklassens hjältar” av varvsdirektionen, till och med – mycket har man kallat mig genom mitt långa liv, Hedning som jag är – men ”Arbetarklassens hjälte” – det är en titel jag aldrig förr har blivit tilldelad. ”A working class hero is something to be” skrev en gång John Lennon, men det är förstås en annan historia

Ett annat kapitel är stadens hundar, som också förde ett hårt liv – och jag skriver detta eftersom jag särskilt minns en hund, som fick lämnas kvar – därborta. Kvinnor kan man både ha och mista, för de tröstar sig fort – men en hunds lojalitet – den är långt större än människornas, för hundar biter inte den hand som föder dem, och de sviker dig aldrig. Jag gjorde mig till och med en liten staty i en bit funnen marmor över honom, som ett ”sjömansarbete” – och den finns ännu i mina samlingar – nu nedpackade – men kanske tar jag en gång fram den, när kriget nu slutar.

Våren fortsätter närma sig den svenska huvudstadens nordvästra sektor, i vilket jag sitter och skriver detta. Befolkningen i övrigt sövs och dompteras av svenska media och lögnaktiga journalister, tillsammans med en ännu lögnaktigare (S)-märkt Regering, precis som vanligt.

Få – om ens någon – vill inse vad det pågående kriget i Ukraina faktiskt handlar om, innan det kommer hit till oss på allvar.

Vi kan fortsätta att hoppas på det bästa, på mänskligheten och på våren; men vi bör inte ta ut någon seger i förskott. Tiderna är hårda, och de kan bli hårdare ändå.

Tills vidare uppmanar jag er att göra aktivt motstånd emot allt vad ni ser av Putinism, motstånd emot allt vad ni ser av Totalitära läror och stater, motstånd emot allt vad ni ser av kristendom och islam, motstånd emot allt vad ni ser av Ryssland – och hålla fast vid Hedendom och Humanism, precis som jag.

Dyrka våren, Dyrka Freja – vars månad Maj snart kommer – men gör det med förstånd, och utan att glömma den kamp, som fortfarande pågår.

Valborg – Walphurgis – Valfreja