NEDSLAG i Svensk Yttrandefrihetsdebatt: ”THE MOB RULES !”

Den frihetlige ledarskribenten Matthias Svensson tar idag upp Sakine Madons nya bok ”Ingenting är Heligt – Sverige och debatten om Yttrandefriheten” som nyligen utgetts på Fri Tankes förlag. Det är en bok jag hittills inte läst, men kanske borde köpa. Min vana trogen skriver jag å andra sidan att jag har svårt för att ta till mig recensioner av sådant jag inte själv känner till – det är det sämsta man kan göra som publicist – men om nu herr Svensson har rätt, och denna bok håller vad den lovar utifrån vad just han skrivit; så vore jag för min del den förste att publicera en stark rekommendation…

Matthias Svenssons och även Fru Madons – hon är ju betydligt mera känd – första tes verkar vara, att Svensk Yttrandefrihet är på väg att urholkas, tack vare Nomenklaturan, eller det styrande Socialdemokratiska etablissemanget, vars maktfullkomlighet och underskott på demokratiskt tänkande numera ligger i öppen dag. Boken tar upp många intressanta exempel på en accelererande process, där Regering och Polismakt ständigt ”viker ned sig” för islamistisk extremism, som börjar ta över landet och skaffa sig allt mer och mer inflytande.

2014 fick konstnären och bloggaren Lars Wilks ett pris för sina insatser för Yttrandefriheten – i Danmark ! I Sverige utsattes han för en hat-kampanj utan motstycke i dåtida press. Han förföljdes, mordhotades och kom till sist att dö under åtskilligt oklara och fortfarande outredda omständigheter på en motorväg utanför Markaryd – vilket ”Hedniska Tankar” till skillnad från många vågat ta upp i ett annat inlägg.. (foto: SvD)

Matthias Svensson skriver:

Boken är dedicerad till konstnären Lars Vilks, som med sitt verk och sitt liv kom att illustrera svensk feghet och hyckleri. När islamistiska terrorister satte ett pris på Vilks huvud, och han utsattes för mordbrand och mordförsök, reagerade Sverige med att ifrågasätta hans rätt till polisskydd och förklara teckningen som kränkande. Vilks fick svårt att ställa ut sin konst.

Skulden lades alltså på offret, den som utsattes för våld och hot för att ha skapat ett konstverk – inte på dem som hotade och försökte mörda för en tecknings skull.

Sakine Madon påminner oss dessutom om ett annat fall, som också beskrevs på denna blogg – redan år 2015 !

Jag återanvänder ett citat från DN, som jag publicerade redan den gången, och som visade vad det handlade om – redan då stod sanningen klar, men svenska folket och regeringen lyssnade inte. De lät sig duperas och islamiseras – också av de kristna !

Mannen som liknade ett gudstjänstutrop vid ett åsneskri åtalades. De som ville skada honom gick fria.

En del minns säkert händelsen. Den nämndes i många större medier, bland annat på dessa sidor. Detta var vad som skedde:

En man i Nyköping väcktes en morgon i slutet av juli 2014 av en muslimsk utomhusgudstjänst. Det var utrop i högtalare som hade stört honom. I förhören berättade han att han arbetat sent och somnat först klockan 3, utropen startade vid 7.30.

– Erik Helmerson i Dagens Nyheter, 2015-02-25

Vi vet redan resten. En galen mobb av skrikande svarta somalier och islamister samlades utanför mannens (han var kristen och Syrian, inte svensk – vilket avslöjades av DN) ytterdörr, bara därför att han på (a)sociala medier skrivit frasen: ”Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen”.

Jag fortsätter, från Dagens Nyheters redogörelse:

Snart står en stor, uppeggad folkmassa utanför hans lägenhet – mellan 100 och 200 personer, enligt polis. Så här säger en polisman i ett så kallat avrapporterings-pm:

Det finns personer som befinner sig på platsen som vill slå X. Vi i patrullen försöker förklara för personerna på platsen att vi ska gå och prata med X och de ska vänta men så fort vi kommer bort till X som står och väntar på sin adress så kommer det ca 100 personer efter som vill ha tag på X”. En man säger till poliserna ”att några som vill ha tag på X även har knivar på sig”.

Några av personerna på platsen säger att om inte polisen gör något åt X så kommer de göra det själva. Någon säger även att det inte är svårt att krossa en ruta och ta sig in till X som bor på bottenvåningen”.

Ett solklart fall av Olaga Hot, med andra ord, bevittnat av Svensk polis. Ändå var det offret som åtalades – den ensamme Syrianen, som fått sin nattsömn förstörd, med åtalsrubriceringen ”hets mot folkgrupp”. Så lades hela utredningen ned, pga bristande kvalitet på arbetet från Kammaråklagare Michael Forsberg, enligt vad Dagens Nyheter tidigare uppgivit. Men 2015, den 26 februari, tog Nyköpings Tingsrätt plötsligt upp det hela igen (ett fall av vad man kallar ”Ne bis Idem”, alltså något som strider emot allmänna rättsgrundsatser – har ett rättsfall lagts ned i första instans, kan man vanligen inte ta upp det igen, med mindre än att nya bevis framkommit) och nu dömde man offret, inte förövarna ! Till slut kom ett frikännande – men bara efter att ett helt år hade gått.

1743552_1200_675glad-åsna

Fanns här kanske ändå en viss likhet ? MÄÄÄIIÅÅÅH alla akbar ?

Svensk lag innehåller rena kautschuk-paragrafer som ”hets mot folkgrupp”. I lagen står nämligen, att redan den som ogillar eller inte håller med om en sak kan straffas, därför att detta uttrycker ”missaktning” som det så vackert heter – men hetsa emot etniska svenskar, politiska partier typ SD eller individer som ”Paludan” får man förstås göra, allt under förespegling att dessa är ”nazister” osv osv och därför ”misshagliga”. Det är nämligen Nomenklaturan, som bestämmer vilken grupp som skall favoriseras av rättssamhället, och vilken som för tillfället förklaras ”misshaglig”. Eller – som en känd tysk politiker en gång uttryckte det: ”Wer Jude ist, bestimme Ich !”

Matthias Svensson fortsätter – 7 år senare – för i år har samma process, och samma favorisering av just islam bara accelererat:

Samma mönster upprepas kring politikern Rasmus Paludan som ibland skändar koranen. Paludan är för alla sina fel bara en polemiker – till skillnad från våldsverkarna som attackerar honom, poliser och annan blåljuspersonal. Problemet är till 100 procent de senare. Ändå är vissa politiker beredda att inskränka demonstrationsfriheten, i förhoppningen att köpa lite lugn. Sådana eftergifter lär snarare stärka mobben.

Svensk Polis och svenska myndigheter i Socialdemokratisk skepnad har av ren feghet, flathet och oförmåga att styra eller ändra föråldrade lagar ”vikt ned sig” för den muslimska mobben – och vad lär oss detta, historiskt sett ?

”Inget är heligt” är en välbehövlig påminnelse om värdet av yttrandefrihet. Historiskt har den tidiga arbetarrörelsens budskap och kritik mot Hitler och nazisterna förbjudits och censurerats. En illustration av att provocerande budskap som tystas kan vara rimliga och sanna. Men också de budskap som är fel ger andra anledning att bättre formulera och bena ut vad som är sant och falskt.

Yttrandefrihet handlar också om vad staten inte bör få göra mot människor som när allt kommer omkring bara har torgfört sin åsikt. På 1700-talet kunde den svensk som kritiserade överheten få tungan utskuren, ett barbari som numera är förbehållet terrorsekter som IS. Att låsa in eller bötfälla den som skapat konst eller uttryckt en uppfattning är också ett förfarande som helt borde förpassas till historien.

– svd, 2022-05-19

Och den klarsynte herr Svensson fortsätter, i bilbrännandets, ligornas och det tysta samförståndets tidevarv. Han kunde tagit upp Fredrik Reinfeldt, som lät tusentals förövare till de landsomfattande ”Husbykravallerna” komma undan, och inte arresterade ”megafon-rörelsens” Mega-fån och grundare.

Men det är inne att tuffhetsposera och stoltsera med att man TILL OCH MED är beredd att inskränka friheten – för andra, förstås. Som när Moderaterna vill kriminalisera positiva åsikter om terrororganisationer, eller Socialdemokraterna förbjuda förintelseförnekelse. Likaså att styra kulturlivet via intersektionella teorier, som under Miljöpartiets kulturministrar. — — Här som på andra områden finns inte bara stora hot, utan också en slapp glidning mot att nagga friheten alltmer i kanterna. Men för varje nytt ingrepp växer orättfärdigheten; staten blir redskap för att tysta, inte för att skydda. 

Så långt Matthias Andersson.

Så långt Sakine Madon och hennes nya bok, om ett land där Regeringarna Reinfeldt, Löfvén och till slut nu ”Magadan Magda” Andersson låtit allt gå över styr. Ett Sverige, där våld emot etniska svenskar och ”oliktänkande” som inte är för islam eller fortsatt mass-invandring ständigt trappas upp och blir allt värre och värre, under förevändningen att alla som opponerar sig emot den lokala Nomenklaturan, förstås skulle vara ”Nazister” precis som alla Ukrainare som är emot Vladimir Putins välde.

VARIFRÅN kommer det verkliga hotet emot yttrandefriheten ? Kommer det inte just från våldsverkarna, de som försöker mörda våra Poliser och kasta sten ??

För dagen har jag beslutat att säga ”Paludan !” på alla gator och torg, som hälsningsfras, i tunnelbanan, i affärer, på pendeltåget, ja överallt. Detta betyder förstås inte att jag skulle hålla med vederbörande. Inte heller betyder det, att jag skulle vara emot honom. Ett namn är bara ett namn – och att säga Paludan ! är inget brott, inte ens en åsikt, inte en provokation överhuvudtaget, juridiskt sett – för vad betyder det ?

Det är ett ord, som jag uttalar, ungefär som ”leguan”, ”LIAN” eller kanske ”banan” – men ÄNDÅ en tyst protest, en politisk markering. ”Paludan – Bränn Koran !” kunde man också säga – med ett fyndigt rim.

Avslutar dagen med en vacker sång, samt en sångtext, skriven av Black Sabbat, anno 1981

Close the city and tell the people that
Something’s coming to call
Death and darkness are rushing forward to
Take a bite from the wall, oh

You’ve got nothing to say ??
They’re breaking away

If you listen to fools
The mob rules
The mob rules

— —

Break the circle and stop the movement
The wheel is thrown to the ground
Just remember it might start rolling and
Take you right back around

Dessa Skitnödiga ansikten… Dessa eländiga skitstövlar !!

You’re all fools…

The mob rules !!

 

”Ålandstraktaten” helt ONÖDIG i och med NATO – Låt oss SÄGA UPP DEN NU !!

”Ålandstraktaten” som jag nämnde för två dagar sedan är kanske okänd för dagens obildade svenskar, som inte ens bryr sig om sitt eget lands historia. I Finland, vårt nära grannland, som tagit över det svenskspråkiga Åland och numera anser det som sitt – är saker och ting annorlunda. Där minns man mycket väl hur Ryssland redan på 1850-tlet började diktera Nordens utrikespolitik och hävda sin överhöghet, vilket bland annat fick ta sig uttryck i att Åland skulle bli en ”demilitariserad zon” och stå helt utan försvarsförmåga.

Bara ruiner återstår av det som en gång var ett av Nordens kraftigaste försvarsverk. Förräderiet på Sveaborg är en annan minnesvärd händelse – det kostade Finlands folk över 100 år av rysk ockupation och lidande, för att inte tala om ett helt inbördeskrig..

Bomarsunds fästning skulle läggas ned, sådant var det ursprungliga målet. Ryska flottenheter skulle utan risk kunna beskjuta städer som Åbo eller Luleå, och behärska hela Bottenhavet och Bottenviken – sådant var först Tsarväldets och senare Sovjetkommissariernas vilja. 1914 besatte ryssarna åter Åland, precis som Sovjet besatte Bornholm efter andra världskriget och först vägrade att lämna ön ifrån sig till dess rättmätiga, Nordiska ägare. Allt sådant har den svenska allmänheten glömt, det kollektiva minnet har raderats ut tack vare decennier av ”flumskola” och svensk socialdemokrati – eller rättare sagt kateder-socialism.

Finland har i modern tid också upplevt Stalins ockupation av Hangö samt Porkkala Udd – och hur sovjetryska styrkor – när de drog sig tillbaka – brände ned hela Hangö stad, förgiftade alla brunnar med dieselolja, och orsakade miljöskador utan motstycke runt hela Porkkala-näset, som de besatte och förvandlade till ett slags Bucha – den orten är ju fortfarande dagsaktuell.

Det var Rickard Sandler och de svenska Socialdemokraterna som gav försvaret av Åland döds-stöten, och som svek Finland redan 1939, innan Vinterkriget ens hade brakat loss. Han krävde, att Åland skulle vara obesatt, och att öborna inte fick försvara sig emot den ryska övermakten – och det av ren dumhet, svensk naivitet inför Ryssland, samt förstås ren inkompetens, något som fortfarande kännetecknar en hel del Socialdemokrater på det utrikespolitiska området.

Idag – när både Finland, Estland, Lettland, Litauen, Sverige, Polen och Tyskland gemensamt är medlemmar i NATO – eller snart kommer att vara det – saknar Ålandstraktaten all giltighet och relevans. Den bör sägas upp, och förpassas till historiens skräpkammare en gång för alla. Våra finska bröder har redan krävt det, och jag har inte glömt vad mina finska kollegor lärt mig om sitt lands historia – och allt deras fäder samt även de själva sett och upplevt.

Finskt propaganda-blad från 1940. Text på ryska ”Du förfryser i skogen – på order av SKURKAR !” (TITTA NOGA på Zampoliten eller den politiske kommissarien i bakgrunden…VAR har vi sett hans ansikte förut – I vår egen tid ?? )

nastrovje, tovaritsch !

En svensk Regering värd namnet – istället för den vi har nu – borde gemensamt med Finland förklara Ålandstraktaten upphävd, och det för evig tid.

Bottenviken och Bottenhavet, samt all sjöfart på dessa vatten tillhör Sverige och Finland gemensamt. Ryska inkräktare eller annan militär trafik har inte där att göra. Att säkra de vattnen från ubåtar, och bevaka både malmtransporter och fredlig färjetrafik, är det bästa och mest ”miljövänliga” valet våra länder kan göra.

Miljöpartiets ”Nyttiga Idioter” och Putin-anhängare med Maria Wetterstrand i spetsen skriker just nu som stuckna grisar, och ojar sig över den helt obefintliga risken för att kärnvapen skulle placeras på svensk mark – ett fullkomligt idiotiskt antagande och en ren icke-fråga, vilket flera Riksdagsledamöter för KD påpekat så sent som igår, inte minst därför att samtliga kärnvapenförande makter i Europa, inklusive USA förklarat, att de bara och endast bara tänker behålla sina kärnvapen och stridsspetsar på sitt eget territorium, och inte repetera inte föra in dem i Östersjön, vilket redan Danmark, Norge och Island i mer än 70 års tid fått löfte om i form av skriftliga garantier – och de löftena har faktiskt hållits…

Den mest klarsynta politiska analys av den militära situationen i Östersjöområdet jag sett de senaste dagarna kommer ifrån Peter Wennblad, en ”doldis” ibland Svenska Dagbladets ledarskribenter. Han avslöjar hur miljövännerna och ”de grå vargarna” inom Miljöpartiet hela tiden försöker förstöra och skada de Nordiska ländernas gemensamma försvarspolitik, under illa dold ryssvänlighet, maskerad till ”naturskydd”.

Miljö-vänsterns mål är inte bara gigantiska vindkraftsparker till havs – något som stör den marina faunan och är föga miljövänligt – utan också Natura 2000 områden, strategiskt placerade intill Gotlands och Ölands kuster, som därmed blir förbjudet område för den svenska marinen, och omöjliga att öva i – samtidigt som det är där vi måste öva, ifall försvaret av Gotland och de andra öarna i Östersjön skall ha något rimlig chans.

Wetterstand, Wechselman, Schyman och hängbröstvänsterns andra föga vördnadsbjudande ledargestalter har sin plan klar. De vill vingklippa hela vårt försvar, och tvinga de mycket få marina resurser vi har ut på verkligt djupt vatten, precis där Ryssarna dragit Nordstream 1 och Nordstream 2

Ska vi verkligen låta dem lyckas med den saken, eller bjuda aktivt motstånd och rösta bort vänsterpacket från taburetterna i höst ?

De som inte minns sitt lands historia, eller Finlands kan bli tvungna att återupprepa historiens misstag, vad det lider.

Och att lämna Finland ensamt, att tillåta ockupationen av Baltikum, att ständigt förminska Sverige och lämna de Nordiska grannländerna i sticket i namn av ”Neutralitet” som under det senaste Världskriget, VAR ett misstag – moraliskt, politiskt och strategiskt. Inte tu tal om saken.

Hedniska Tankar är för ett större Sverige. Som det en gång var, och åter borde vara.

 

Om ”De Fördömdas Bataljon” – och Statsmedias Fördömda Lögner…

These were men… trained cadres.
These men who fought with their hearts,
who had families, who had children,
who were filled with love…

But they had the strength…
the strength… to do that.
And if I had ten divisions of such men,
our troubles here in this country
would be over very quickly.
I can promise you as much.

 

– sagt av Marlon Brandos rollfigur Col. Walter E. Kurtz
i Francis Ford Coppolas film ”Apocalypse Now !”

 

Idag är det Norges nationaldag, en dag vars firande inspirerar till Nationellt motstånd och frihetskamp, för det är till minnet av sådana händelser, som den dagen firas i Norge. Det kan vi alla erinra oss, denna dag då vårt land och Finland förenats med de övriga Nordiska länderna i Militärt hänseende – och därför att en del Asatrogna firar Segerblot såhär års, vilket tillkommit på betydligt oklarare och icke historiskt härledd grund – normalt sett brukar ju Segerblotet firas första fullmånen i April, då våren inträtt i huvuddelen av vårt land.

I Norge är ett firande av den egna nationen och dess styrka fullständigt naturligt – Varför är det inte så här i vårt land ?

 

I Ukraina har Azov-bataljonen nu kämpat ut sin – för tillfället – sista strid. Dess president har beordrat den att kapitulera inför den ryska övermakten, och evakuera stålverket Azovstal med alla de sårade, lemlästade, amputerade och ännu tjänstbara stridande soldaterna. De marscherar raka vägen in i rysk fångenskap, eller bärs ut på bårar. Samtliga går de ytterst ovissa öden till mötes. En del av dem kan komma att utväxlas emot ryska fångar, och fastän uppgifterna om de sårades antal varierar, kan vi vara ganska säkra på att de som nu är osårade, kan komma att utsättas för pinliga förhör, eller med andra ord rysk tortyr, och föras bort till fångläger, där de kan komma att ”filtreras” – vilket flera gånger nämnts även då det gäller Ukrainska civila enligt världspressen, och vanligtvis sakliga bedömare.

I 82 dagar har de slagits till det yttersta och försvarat sin hemstad under förhållanden som ingen svensk journalist eller därmed likställd civilperson alls kan förstå eller fatta. De har upplevt halvsvält, sömnbrist och fått kallbrand i sina amputerade lemmar, men inte en enda gång har de givit upp sitt motstånd, inte en enda gång har de tvekat inför sin kamp. Nu kapitulerar de enligt order – men bara på Presidentens uttryckliga önskan, och som sagt efter att ha beordrats till det.

Bildkälla: Associated Press

Det är tid för dem att minnas sina stupade och hedra deras minne, om de ens hinner med det, en dag som denna. Dessa män, som gjorde sig värdiga av Valhall, och dess härlighet – för i sanning – DERAS insats har varit värdig. Sådan är min tro, och jag tvekar inte att säga det.

Men samtidigt som till och med svenska smutstidningar som Dagens Nyheter upptäckt vad denna de fördömdas bataljon står för, fortsätter de vanliga lögnerna i svenska Mainstream-media, vars narrativ oftast är rent narraktigt. I månader ljög man för oss, och svalde Putins propaganda med hull och hår, om att denna bataljon utan undantag skulle bestå av extremhöger och nazister. Svenska journalister har spottat de sårade mitt i ansiktet, och förolämpat dem å det grövsta, liksom alla dem, som stått upp för Sverige eller Ukraina. Överdrivna rykten har kokats ihop, som inte på något sätt motsvarat sanningen, eller vad som hänt sedan de sedvanliga lögnerna spreds ut.

Idag har sajten ”Det Goda Samhället” tagit upp ett annat och närliggande ämne genom sin gästskribent Åke Thunström, som visserligen skriver om ett betydligt mindre allvarligt men ändå brinnande ämne – inte om krig i främmande land, men vad som så småningom kan bli ett inbördeskrig i Sverige. Vårt Sverige.

Han tar upp Statsmedias ständigt pågående lögner och ”brunsmetning” av Rasmus Paludan, som förvisso kan kallas islamkritisk, eller till och med ”extremt islamkritisk” enligt såväl herr Thunström som mig själv, men som inte för den sakens skull bör benämnas ”Islamofob”, eftersom han faktiskt gör hela vårt samhälle och det sekulära land vi alla vill leva i en god gärning genom att utmana Islam, Erdogan och andra bakåtsträvare.

Mer än 100 svenska polismän har skadats i kamp med våra inhemska ”Kadyrovs” och islamistisk drägg. Nu dog ingen – och detta kan inte jämföras med Azovstal, men ändå… det är samma Islam, det är samma Kadyrovister som är fienden i båda fallen…

Härmed ger jag ordet till herr Thunström, annars Ordförande i föreningen för Medborgarperspektiv, vilken den nu än må vara…

Mediesverige, inte minst stats-TV och statsradio, har uppenbarligen bestämt sig för att alltid i inslag omnämna Paludan som högerextrem. Inslag utan användande av epitetet högerextrem har mig veterligen aldrig skett. — — Förfarandet är alltså uppenbart. Varför? Jo man vill balansera islamisternas livsfarliga och demokratifientliga stenkastande med att det är en mindre hedervärd person som retar upp dem. Det ligger någonting i detta, det ska erkännas.

Syftet är alltså att minska oviljan mot islam. Icke desto mindre är det inte stats-TV och statsradios roll att sätta epitet på folk. I det här fallet vill man alltså att lyssnarna och tittarna ska tycka illa om Paludan. Direkt orwellskt blir det när man benämner honom som högerextrem med tanke på att han kritiserar en högerextrem religion. Något annat kan väl inte sägas om islam med tanke på dess relation till hedersförtryck, lagstiftning och kvinnosyn. Därför är det diskutabelt att kalla Paludan högerextrem. Paludan menar med anledning av islams högerextrema syn att islam inte har någonting att göra i Danmark.

— —

Det är nämligen uppenbart att media allmänt och då särskilt stats-TV och statsradio undviker att koppla islam till negativa händelser. Man vill inte så split mot islam, man tar islam i försvar. Vad beträffar stats-TV och statsradio är det ett flagrant avsteg från uppdraget att vara opartisk.

På samma sätt som man är angelägen att kalla Paludan högerextrem är man alltså lika angelägen att undvika ordet islam vid oroligheter utförda av muslimer.Stats-TV och statsradio brister alltså både i saklighet och opartiskhet när de etiketterar Paludan som högerextrem. De har nog inte ens tänkt tanken på att så är fallet.

Det viktigaste ändamålet med att etikettera Paludan som högerextrem är nog ändå att det ska spilla över på högerflanken. Där drabbar det framför allt SD som man vill få att framstå som en organisation som sår split, som delar Sverige, som skapar oro och upplopp i sin kritik mot islam och invandring. Man vill alltså göra en skuldförskjutning av mordförsöken på poliserna så att det också drabbar högern och då särskilt SD. Nu råkar Ebba Busch ha hamnat i skottgluggen. Det kan ses som en lycklig förstärkande omständighet för media i syfte att hitta förmildrande omständigheter för de islamska stenkastarna.

Medias agerande i detta fall är ett klockrent fall av aktivism som urgröper ett redan lågt mediaförtroende bland människor som bryr sig.

– från sajten ”Det goda samhället” 2022-05-17

För egen del förblir jag en icke-våldsam, obeväpnad och civil aktivist, fast på motsatt sida jämfört med våra Vänsterkontrollerade Statsmedia, alltid servilt undergivna emot ”Magadan Magda” och hennes regim, som förhoppningsvis ännu kan röstas bort i demokratiska val – även om man nära nog förfuskade det senaste Riksdagsvalet i nomenklaturans närmast krampaktiga försök att med alla medel hålla sig kvar vid makten. Jag skulle också vilja citera Mats Dagerlind, en av de mindre kända men ofta hatade och misstänkliggjorda chefredaktörerna i svensk press. Han menar att vi bör instifta ett Paludan-Pris för demokrati i Sverige, att utdelas av hans Majestät Konungen, kanske på Nobeldagen.

Somliga tror hela tiden att det lönar sig att vara undergiven och servil emot Islamisterna, men hur dessa svarar, har vi fått se…

Religionsfrihet är också detsamma som frihet från samhällsfarliga religioner. Koranen predikar MORD på polyteister och hedningar, inte bara i de berömda ”svärdsverserna” utan genomgående, och den är också genomgående kvinnofientlig, samhällsfarlig och våldsbejakande i hela sin framtoning – och oavsett hur den tolkas, slutar det alltid på samma sätt, precis som i fallet med kristendomen. I Eddan och den Nordiska kulturen finns ingenting motsvarande, och några sådana strofer hittar man inte där – och oavsett vad en del kristna redaktörer anser om Polyteismen, måste vi bejaka den som en naturlig del av ett sekulärt samhälle.

Mats Dagerlind skriver rakt fram att brännande av Koraner är en kärlekshandling, och det anser faktiskt jag också.

Det är en handling av kärlek och omsorg att förstöra chanserna för totalitära ideologier att breda ut sig, och att förstöra deras propaganda-litteratur. Att fördöma islam, är att försvara Sverige, att försvara västvärlden och att försvara vårt Nordiska, nationella arv.

Det kan man inte förneka, oavsett vad man tycker om just herr Dagerlinds eller Thunströms åsikter.

Herr Dagerlind haver skrivit:

Expressen-journalisten Atilla Yoldas har startat en namninsamling som syftar till att få till stånd en lagändring så att det klassas som ett hatbrott att bränna koraner. Polismyndighetens muslimska maskot Nadim Ghazale har liknande krav liksom det nystartade islamistpartiet Nyans ledare Mikail Yüksel. Rimligare vore tvärtom att betrakta koranbränning som en kärlekshandling och i stället för straff ge koranbrännare en belöning.

Att bränna en koran signalerar inte hat, så som Yoldas. Ghazale och deras tyvärr inte alltför sällsynta meningsfränder i media, bland annat Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg, och politiken, däribland justitieminister Morgan Johansson (S), hävdar i den diskussion som följt i spåren av den gångna påskhelgens muslimska korankravaller. Tvärtom är det ett uttryck för kärlek till demokrati, frihet och upplysning.

— —

Det är med risk för sitt liv som advokaten och partiledaren Rasmus Paludan står upp för och försvarar dessa hotade värden. Att bestraffa sådant demokratiskt hjältemod skickar naturligtvis extremt märkliga signaler. Tvärtom är det initiativ som bör uppmuntras och belönas.

Man kan exempelvis tänka sig en specifikt utvidgad rätt till demonstrationstillstånd och polisiärt skydd för den här sortens särskilt angelägna och behjärtansvärda manifestationer. Förtur till statliga bidrag för sådana demokratifrämjande aktiviteter vore också välkommet. Ett pris i Paludans namn för årets demokratihjälte skulle kunna instiftas och under högtidliga former utdelas med kungens, talmannens och statsministerns närvaro i riksdagen, i stadshuset eller på slottet.

— —

Rasmus Paludan har tydligt och klart deklarerat att han gör det han gör därför att han älskar Sverige och svenskarna och hyser kärlek till det svenska samhället och den svenska demokratin. Det står i bjärt kontrast till de spekulativa påståenden som justitieministern och andra gjort om att Paludan drivs av hat. Det är inte ”två onda krafter som triggar varandra” utan god svensk demokrati mot ond muslimsk teokrati.

Det verkliga hatet hittar vi inte hos den som i stillhet bränner en koran, utan hos de muslimer och gängkriminella som under påskhelgen runtom i landet bränt polisbilar. De hatar demokrati, de hatar yttrande-, åsikts- och mötesfrihet, de hatar svensk lag och ordning och den polismakt som är den yttersta garanten för dessa ting i allas vårt civilsamhälle.

Det Paludan gjort är endast att blottlägga detta hat och – minst lika viktigt – att det svenska samhället idag saknar förmåga att hantera det.

— —

Än mer oroade är våra rikspolitiker och deras medielakejer dock över hur de muslimska kravallerna och polismaktens oförmåga att hantera dessa bringar allt fler svenska väljare till insikt om hur ackumulerat systemhotande den förda massinvandringspolitiken faktiskt är.

— —

Det är därför man nu i en inverterad verklighetsbeskrivning försöker peka ut Paludan som extremisten i sammanhanget, inte de muslimer som vägrar acceptera svensk grundlag och svensk demokrati och anser sig ha rätt att ta till det urskillningslösa våldet för att uttrycka detta. — —

Det är för att dölja sitt vanstyre och det samhällshaveri det resulterat i som man nu vill förbjuda koranbränning och annat som muslimer ogillar och som kan katalysera deras religionspolitiska hat och våld. Det är naturligtvis bara en kortsiktig lösning där man skjuter det bakomliggande problemet framför sig, men för våra rikspolitiker är fokus nu inte Sveriges långsiktiga väl utan akut egennyttig skadebegränsning inför det stundande riksdagsvalet.

Efter valet är det sedan massinvandringsbusiness as usual med i storleksordningen etthundratusen utdelade uppehållstillstånd om året – det stora flertalet till välfärdsmigranter från muslimska länder med auktoritär kultur där den allmänna meningen är att den som kritiserar eller ens skämtar om islam förtjänar att dö.

— —

Hur ska ett framtida svenskt minoritetssamhälle försvara demokratin mot en muslimsk majoritets teokrati? Det enkla svaret är förstås att det inte går. Ett islamistparti vinner redan terräng i Sverige, och tar de muslimska invandrarna inte makten med våld så gör de det utifrån sin numerär genom att utlösa den demokratiska paradoxen där man i demokratisk ordning beslutar att avskaffa den svenska demokratin till förmån för ett styresskick som det iranska eller saudiarabiska.

— —

Varje steg vårt demokratiska samhälle backar uppfattas som svaghet och som en signal för de muslimska teokraterna att ta ytterligare ett steg framåt. I deras föreställningsvärld existerar ingenting som heter kompromisser. Här finns varken plats för andra religioner eller sekulära demokratiska styresskick. Jihad är en plikt som inte upphör förrän hela Sverige och världen står under det muslimska kalifatets kontroll.

För Sverige och flera andra länder i Europa är det nu elfte timmen. Det är till hjältar som Rasmus Paludan som hoppet står om att bringa oss andra till insikt om vad klockan är slagen. I motsats till exempelvis Greta Thunberg är Paludan inte någon falsk domedagsprofet. Det är han som borde få tala i FN, peka finger och ryta ”how dare you”, pryda omslaget på Time Magazine och nomineras till Nobels fredspris.

Just nu talas det mycket om det yttre hotet från Ryssland och Putin. Mot det hotet om invasion och maktövertagande mobiliseras nu en enorm handlingskraft där vi till och med blixtutreder ett svenskt Natomedlemskap.

Det vore önskvärt att det inre hotet mot Sverige togs på lika stort allvar, hotet om ett maktövertagande i spåren av den nu i flera decennier pågående invasionen från den muslimska världen. ”Om vi inte kan garantera tryggheten och demokratin i våra städer, vad är det då vi försvarar vid gränsen? Upploppen i utsatta områden är ett lika akut problem som ryska aggressioner” reflekterade liberalkonservative samhällsdebattören Ivar Arpi i påskhelgen. Det är en fråga som alltför få makthavare ställer sig och en insikt de flesta av dem tycks sakna.

– Mats Dagerlind, 2022-04-23

Så långt en annan klarsynt debattör. Hans ord är fortfarande ytterst aktuella, även om de skrevs för nästan en månad sedan. Det är verkligen dags att ta dem på allvar, för aldrig har det fredliga, civila motståndets väg varit så viktig som nu. Det är dags att ropa ”Paludan !” på gatorna, högt så att alla hör – och att klottra hans namn på varje husvägg, varje anslagstavla.

Låt oss inte narras av media-narrativen, som islams narrar och sympatisörer skriver ihop.

Låt oss försvara vårt land – och skapa lite av en ”Azov Anda” eller ett ”Heja Ukraina !” i Sverige.

 

 

HEDNINGAKARTAN 2021 – Kommunvis

”You can’t deny this !
You might not like me saying it,
but you can’t deny it !!”

– sagt av Malcolm X (1925 – 1965)

I dagens Svenska samhälle ser vi allt oftare hur media och journalister döljer fakta, och hur våra politiker till och med hindrar demokratin, och förbjuder vårt folk att ta ställning i viktiga samhällsfrågor. Medborgarna förhindras att yttra sig, och får inte veta sanningen; i det stora som i det lilla. Så behandlar man varje sakfråga.

Ofta försöker man ”skjuta budbäraren” som när man påstår, att den danske Libertarianen och Islamkritikern Rasmus Paludan skulle vara högerextremist, något som direkt är hämtat från Putins kritik emot Volodymir Zelensky. Fastän den senare är jude och bevisligen får mycket mer stöd från staten Israel än han någonsin fått från ”Magadan Magda” Anderssons bedrövliga regering i Sverige, som nu mörkar, ljuger och behåller sina traditionella socialdemokratiska skygglappar i NATO frågan, så upprepar svensk press taktfast, papegojmässigt och stöveltrampande de idiotiska påståendena om att Paludan och Zelensky på något sätt ska vara nazister..

Samtidigt med detta publicerar jag nu den andra delen av mina berömda Hedningakartor, som ingen journalist, ingen grafikredaktion, varken i TV eller tidningar någonsin vågat publicera en motsvarighet till sedan 2017, då jag först började med denna statistik.

Raus Raus – von unserem land HINAUS – Das Spiel ist AUS !!

Förvisso en storm i ett vattenglas, tänker ni kanske – men kom ihåg vad jag sagt er.Svenska” Kyrkan, ett samfund som vägrar acceptera den sekulära staten Sveriges blotta existens, och som genom sin ledning om och om och om igen försökt blanda sig i politiken, har nu hunnit till den punkt där även dess präster hotar att gå ut i strejk, och inte vill vara med på ledningens diktators-fasoner längre. Det finns inte minsta tvekan om att det är den nuvarande Ärkebiskopen, en viss Antje Jackelén, vars extrema vänsteråsikter är väl kända, och vars människosyn och ledarstil är hämtad från det gamla DDR, som ligger bakom alla dessa problem, alla dessa obehagliga tendenser.

Känns ”Magadan Magdas” och fd. ”Svetsar-Stefans” retorik igen, svenska folk ? (teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare)

Att vi numera har fått in extrem islam i landet, och att yttrandefrihetens fiender och ”samarbetspartners” för extrem islam dyker upp överallt, i det stora som i det lilla – är förstås illa nog, men bakom ”Magadan Magda” finns rörelser som ”Tro och Solidaritet” samt skumraskfigurer som Anna Ardin, så det är inte bara islam som är problemet. Nu – precis som i Ukraina där det redan råder krig – gäller det att värna det fria samhället emot de mörka, totalitära krafter som vill förstöra det, som vill skada oss alla och som vill se det fria Sveriges och den fria Världens undergång.

De av er som har förstånd nog att välja, kan göra som jag. Ni kan GÅ UR den påstått ”Svenska” Kyrkan, och rösta på oppositionen i nästa val.

Jag direkt uppmanar er till det, för ert eget och vårt lands bästa.

Här ovan ser ni hur många hedningar det fanns i landets olika kommuner anno 2019. Mindre än 44 % är nu medlemmar i den ”svenska” kyrkan, och majoriteten av svenska folket tror inte längre på det ”allsmäktiga” partiet, som via schackrande, manipulerande och allsköns fuffens, fortfarande vinner varje val – men det varar kanske inte så länge till, i alla fall inte om de etniska svenskarna – fortfarande ca 75 % – får säga sitt. Hedendomen var redan i majoritet i många av landets kommuner 2019, framförallt i storstadsregionerna, och i nästan varje större kommun av betydelse, fanns över 25 % hedningar.

Såhär såg bilden ut 2020. Notera hur det HEDNISKA SKIFTET närmar sig i kommun efter kommun – ifall dessa bilder laddar långsamt, kan du ”klicka” på dem för att få upp dem i högre upplösning. Andelen svenskar som blivit skeptiska gör att den röda färgen djupnar, tills att vi når över 50 % hedendom och den gröna färgen inträder. Redan människorna i Gnosjö kommun, mitt inne i mörkaste Småland, sket i ”statskyrkan” och dess ömkliga rester anno 2020.

Statistiken bygger på de kristna hundarnas egna siffror, och på deras årliga rapporter, som de har mage att ge ut själva. Förlåt, att jag blott citerar…

Gnosjö är tillfälligt borta ur bilden, men även självaste Ärkeskojarna, mitt i Ärkestiftet Uppsala har nu fått uppleva, hur deras starkaste fäste gått förlorat för dem. Och en gång hednisk majoritet, alltid hednisk majoritet. När vårt folk får smak på friheten, kan inga inskränkta despoter i prästrock hindra den längre. Både Lund,  stora delar av Södermanland, Västergötland, Bergslagen och Södermanland balanserar på gränsen till det Hedniska Skiftet – bara en liten, liten knuff till behövs, och så rasar hela den stora förtryckar-apparaten samman och upplöses i intet – efter 700 hårda år för oss svenskar. Häxförföljelser, Konventikelplakat, Husförhör, Sexualförtryck, åsiktsregistrering, politiskt maktövertagande och otillbörlig maktutövning i kyrkans namn… snart är det för evigt SLUT på detta – för i morgon härskar Hedendom och Humanism..

Nu gör jag försiktiga antaganden, och räknar med ett ”viktat medelvärde” från åren 2019, 2020 och 2021 – och så kan vi se vad som händer år 2025. Detta är ingen rak trendframskrivning, men illustrativt nog. ”svenska” kyrkan kommer att falla, och är den väl gjort det, reser den sig aldrig mer igen. Hedendom och Asatro kommer så småningom att ta över, eller i varje fall få gyllene tider, liksom Polyteism och Humanism – därför att dessa två begrepp alltid gått hand i hand.

2030 ser bilden ut som nedan – och nu har det HEDNISKA SKIFTET omfattat närmare 60-70 % av befolkningen – få, om ens några kristna kommer finnas kvar, och hela denna medeltida, icke-fungerande religion kommer helt säkert att i allt väsentligt dö ut på sikt. Vårt land står inför sin befrielse, men nu gäller också att vi måste befria landet från Islam, om vi inte ska hamna ur askan och i elden.

Vid Slutet, står Segern !

Björnvaknardagen, april 2022

Idag är den stora Björnvaknardagen, ett ämne jag skrivit om förr om åren – se ”i naturen” här ovan. I Ukraina pågår Rysslands skoningslösa krig fortfarande, och så länge denna orättfärdiga invasion pågår, kommer Hedniska Tankar rapportera om den. Igår kom det fram, hur den svenska ”Såsialdemokratin” hela tiden försöker försena NATO-inträdet för både Sverige och Finland, och hur samma parti i flera år stött ryska oligarkers verksamhet i Sverige. Enligt Statstelevisionens sändningar igår skulle utrikesminister Ann Linde vara ”stolt” över hur hon hjälpt diktaturen, och diktaturens kreatur – men som svenskar skäms vi allihop över att ha en såpass inkompetent Regering, som den vi ännu kväljs under.

Finland väntas snart bli fullvärdig NATO-medlem, och om vår nation alls skall ha någon chans att överleva, måste vi följa efter. Ryssland hotar oss redan idag med ”åtgärder” i Östersjöområdet, och konsekvensen av det kan mycket väl vara, att vi går in i kriget på Ukrainas sida. En svensk Regering värd namnet, hade liksom en rejäl finsk kanske redan vidtagit denna ”åtgärd” ifall Moskva fortsätter med sina tomma hot. Enligt amerikanska uppgifter lär Ryssland nu ha förlorat strax över en tredjedel av de bataljonsstridsgrupper de från början satte in emot Ukraina, och de sista dagarna är det inte Ryssland, utan den Ukrainska sidan som skördar framgångar.

Rysslands mål är fortfarande lika tydliga, och fortfarande ignorerar svenska media den militära dimensionen nästan helt. Om Ryssland når Dnjepr, uppstår ett ”koreanskt scenario” och man förmår dela Ukraina i två delar, utefter linjen Zaporizja – Charkiv – men det är för närvarande osäkert, om ryssarna ens förmår det. Anföll nu Sverige och Finland gemensamt Viborg och Murmanskområdet, skulle vi snabbt kunna framtvinga en fred, för Ryssland är nu svagare än någonsin, och har förlorat sina främsta elitförband i Ukraina. Igår övergavs robotkryssaren Moskva, efter det att Ukraina träffat den med en sjömålsrobot. Tre fartyg ur Ropucha-klassen är redan bekämpade, och den ryska Svartahavsflottan fortsätter att lida förluster.

Detta fartyg är nu försatt ur stridbart skick vid ”Ormön” som vi tidigare skrivit om

Trots talrika förutspåelser om rysk seger och annan defaitism har ryssarna inte lyckats ta Mariupol, som fortfarande håller stånd efter 9 veckors oavbrutna strider. Omkring 100 000 civila finns fortfarande i staden enligt Ukrainska källor, och ryska media påstod igår att 1026 man ur Ukrainas 36:e marininfanteribrigad (i själva verket den enda Ukrainska marininfanteribrigaden – man ska inte låta sig förvirras av regementssiffror och liknande) skulle ha kapitulerat, då de brutit sig ut från Stålverksområdet ”Ilitj” (döpt efter Vladimir Ilitj Lenin, ifall han ännu är bekant…) i riktning söderut och norrut, men de har bara lyckats uppvisa ett trettiotal fångar, vilket bevisar att ryska media ljuger, precis som vanligt. De kommunikéer från den tappra Azov-bataljonen som man kan se på nätet, visar soldater som på intet sätt är desperata, utan vid god hälsa och har gott om mat, och om tjetjener och liknande fortfarande tror att de kan storma Azovstal, och vad som återstår av hamnområdet, kommer de att lida de största förlusterna. Det beräknas, att Ryssland har förlorat mer än 4000 man (av ca 14 000) i sina försök att ta Mariupol, och vad man kan dra tillbaka därifrån ifall man nu vinner, kommer inte vara användbart förrän om ytterligare ett par veckor.

Tre motståndsfickor håller ännu stånd, men om ryssarna tror att stålverksområdet och hamnen blir en lätt seger, misstar de sig…слава україні !!

Vid Charkiv har nu de första tunga fordonen från Tjeckien anlänt, både i form av 152 mm DANA självgående artilleripjäser – en motsvarighet till vår svenska Archer, som vi anskaffat alldeles för få exemplar av – och stridsvagnar. Oavsett hur det går i öster, blir Charkiv en mycket svår nöt att knäcka, och kommer vara minst lika kostsam för ryssarna som Mariupol någonsin blir. Inte ens användning av kemiska vapen eller fortsatta terror-bombardemang av civila kommer att ändra på den saken. I söder närmar sig nu fronten åter Kherson, och Gammalsvenskby, som ännu är opåverkat av striderna.

Situationen nära Kherson och Gammalsvenskby, som du finner vid Kachovka-dammens första krök, söderifrån räknat, längs den väldiga floden Dnjepr.

Explosioner har redan hörts vid Khersons flygbas, där ryska fordon står uppställda, och snart kan Kherons befolkning mycket väl göra uppror, medan de få vägar som ryska fordon rör sig på norr därom, inte kommer hjälpa de ryska styrkorna så mycket. Det är ukrainas folk, som till slut kommer att stå som segrare, och det är Putin-regimen och alla de politiker som har stött den – i Sverige eller någon annanstans – som till slut kommer att stå som förlorare.

16 april i år är det Fullmåne i Vårmånaden, och då skall vi fira SEGERBLOT – för Ukraina, dess folk och dess stridskrafter – för vi har anledning att vara tacksamma emot dem – som räddat demokratin i kanske hela den fria Världen.

Vi borde snarast sluta upp bakom Ukraina, och att spränga NORDSTREAM gasledningen i tusen bitar, med hjälp av Svenska Ubåtar ur Gotland-klassen, vore en Asar och Vaner behaglig gärning!!

Vid slutet, står segern !!

 

En ”Swedish Grace” – en gång och aldrig mera… (Tertzin i okonstens tid)

Jag gräver i mig inte för att gräva

i mig men komma till den friska åder,

jag känner i vart pulsslag hemligt bäva

– Hjalmar Gullberg, ”Tertziner i okonstens tid” 1958

 

SVT:s rapportering från kriget i Ukraina blir alltmer bisarr, alltmer osaklig, alltmer osammanhängande och alltmer full av rena sakfel. Man hasplade i gårdagens 1930-sändning av ”Rapport” – fortfarande det största nyhetsmediet för oss etniska svenskar – ur sig den ”sanningen” att de explosioner som hörts i Lviv eller det gamla Lemberg, skulle härröra från just den staden, när det i själva verket rörde sig om en utslagen oljedepå i Dubno, Rivne-distriktet, mer än 120 kilometer längre bort.

Förvisso kan ljudet från tillräckligt stora detonationer färdas väldigt långt, beroende på vissa atmosfäriska komplikationer, men som vanligt ignorerar SVT helt det avgörande, och den militära dimensionen. Förstörelsen av en oljedepå av nationell betydelse är inte alls utlösta av President Bidens besök i Polen, utan av det rent militära skälet att Ryssland önskar stoppa de försiktiga, mycket taktiskt genomförda motoffensiver som pågår från den Ukrainska sidan. Man ignorerar helt andra synvinklar än den humanitära situationen, och fortsätter spela Putin rakt i händerna genom att framställa hela den Ukrainska befolkningen som räddningslöst förlorad, vilket är exakt vad Ryssland vill.

På detta sätt vinklar svenska nyhetsmedia under Regeringen Andersson, och på samma sätt har man ljugit och vinklat för oss i en hel månad, och mer än så.

Inga väsentliga eller läsbara rapporter tillåts komma ut om den verkliga situationen i Mariupol, och de strider som pågår där. Man väljer att inte rapportera om det faktum, att Ryska trupper nu med våld bortfört både läkare och patienter från det centrala sjukhuset i Mariupol, bara för att stänga ned det helt och hindra de kvarvarande försvararna att få varje form av avancerad vårdresurs, medan det fortfarande finns sådana kvar. Man dribblar helt bort det faktum att Mariupol nu klyvs i två delar av en väst-östlig front, och inte den från nord till syd gående floden Kalmius, som skiljer den gamla stadskärnan från Azovstal, och det enorma fabriksområdet, där Ukrainska styrkor fortfarande håller stånd. Som jag redan berättat för er har ju SvD via fd sportjournalisten Jan Majlard stämplat dem som högerextremister, och därmed svalt Putins lögner med hull och hår.

Man berättar ingenting om de desperata striderna kring Mariupols Maria-kyrka, lagom till Bebådelse-dagen, och hur den nu ökända teatern med dess rasmassor nu snart övergår i rysk hand, tillsammans med resten av innerstaden. Allt sådant skall döljas, skylas över för den svenska allmänheten, som skall hållas i omedvetenhet om de militära realiteterna, för så har våra ledande media bestämt. Problemet är förstås, att sanningen om vad som faktiskt pågår redan börjat läcka ut ändå.

Till och med de bästa amerikanska bedömarna börjar nu vakna upp ur sin slummer rörande Kherson, och har observerat det självklara faktum som jag konstaterade redan för mer än en vecka sedan – hur mycket trupp och hur många bataljonsstridsgrupper kan Ryssland dra ur från Mariupol-fickan, när slaget om Mariupol väl är över ??

Vem som helst kan ändå begripa var dessa kommer att sättas in, och vad som händer när den östra fronten, Luhansk-Donetsk-Sieverodonetsk-Izum kollapsar – om den nu gör det. Resultatet kan mycket väl bli ett halverat Ukraina, ituskuret vid Dnejpr, som en viss ”Nemtsov” en gång rapporterade om – innan han mördades. Jag förutsätter dumt nog att ni, min kära publik, ändå har förstånd och minne nog att minnas vem Gospodin ”Nemtsov” var.

 

Känns ”Magadan Magda” och den Svenska Nomenklaturans (S)-märkta beteende igen, månne ?

(teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare 13 mars 2022)

 

Inte ett enda ord får vi höra om de Ukrainska soldaterna, inte ett enda ord till stöd för dem, deras mod och offervilja. Jag skäms fortfarande över mitt Sverige, och inte minst dess journalister, dess ignoranta politiker; vars felprioriteringar är ännu större än den svenska journalistkårens..

Men vad gör jag då själv i detta läge, söndagen den 27 Mars – då ett världskrig helt uppenbart kan stå för dörren, och väntas ske nästan vilken dag som helst ?

Enkelt – jag går och ser en verkligt bra konstutställning, om det så skall bli det allra sista jag gör här i livet – för ärligt talat – i ett land och en tid som denna räknar jag inte med att få leva så särskilt länge till, etnisk svensk som jag är. Vår nation håller redan på att tas över av andra nationaliteter utifrån, det egna språket görs ned med allehanda ”hens” och banaliteter. Men – Nationalmuseum finns ännu kvar, den stora utställningen om 1920-talets ”Swedish Grace” kan fortfarande beses och beskådas, trots att man stavar helt fel rörande titeln på en utställning om svenska kvinnliga skulptriser från 1880-1920. (Just det – det heter ”skulptris” på svenska, eftersom vi har två genus i vårt språk och i vår elementära mänskliga biologi – man och kvinna. Det gives inte något tredje eller fjärde, osv)

 

Att alls kunna besöka utställningen från mitt hem i sektor nordväst blir förstås ett helt logistiskt äventyr. För det första kan man inte tillhandla sig en vanlig biljett längre, för det andra går det bara att förbeställa genom ett internet-baserat system som lämnar alltför många spår efter sig, för det tredje går det bara att alls bese utställningen under exakt trettio minuter, trots dess relativa storlek – för efter de oerhört torftiga förhållanden som gäller för Kulturlivet och framförallt nationella muséer nuförtiden är den nämligen mycket stor och mycket lyckad, den öppnade redan 27 Februari – massor av recensioner – och eloger – finns redan att läsa på annat håll.

Jag kanaliseras genom stadsrummet, hänvisas till vissa kommunikationer med personer jag överhuvudtaget inte vill dela stad och samhälle med, av uppenbara säkerhetsskäl. Men – nog om det. Utställningen innehåller allt den bör innehålla, och visar konst från en period som redan ligger exakt 100 år eller lite mindre bakom oss, då svensk konst, svensk design, svensk arkitektur och svenskt konsthantverk fortfarande betydde något, och kunde skapa något helgjutet, enhetligt – logiskt och hedniskt försvarbart.

Det var en tid präglad av ett humanistiskt konstnärsideal, som tyvärr sökte sig bort från det nordiska arvet och istället satsade hela sin kraft på att bejaka arvet från Grekland och Rom; och den klassiska antiken – ja även av det gamla Egypten lät man sig inspireras – men ytterst lite. Utställningen vinklar sällan, och är fortfarande objektiv och saklig i sin katalog (som kostar 350 SEK – någon mindre populärutgåva ges inte, inte ens för skolbruk) och lyckas trots allt träffa exakt rätt, utan överdrifter varken på det språkliga eller konstnärliga planet – allt finns med, allt är noga redovisat.

Det stod en kamp om modernismen” får vi veta, och det stämmer. Slutligen vann teknokraterna över traditionalisterna, personer som Carl Malmsten och de som ville ha en vackrare vardagsvara baserat på svenskt hantverk och svenskt kunnande städades undan, ett nytt världskrig kom istället. 50-talet, Le Corbusier, neobrutalismen och Stalin-arkitekturen fick ersätta allt det konstnärliga, Art Deco världen försvann, och med den dog väldigt mycket.

Vad blev kvar för vår tid – 100 år senare – att känna igen oss i ? M/S Kungsholm, det stolta skeppet, på sin tid sprängfyllt med de allra bästa exemplen på ”Swedish Grace” och allt vad vårt land kunde uppbringa, av möbelkonst, textilier, glaskonst, ja bestick till middagen och allt – bästa kvalitet, mest enhetliga utformning som fanns att få, ett ”gesamtkunstwerk” i verklig mening – ja hon slutade sina dagar som amerikanskt trupptransportfartyg under Andra Världskriget, beslagtagen av USA:s regering, fördärvad för all framtid och för all evighet, nedsliten av soldatesk från Schenecdaty och Pougkeepsie, köttpackare från Chicago och Scranton, slutligen uppeldad och förintad i alla fall.

Och ingen mindes vad som gick förlorat, nej inte på minsta sätt. M/S ”Gripsholm” tog över tätpositionen bland kryssningfartyg, sant nog, och Karl Gerhards attiska salt överlevde Ernst Rolf, Rörstrands ”Vackrare Vardagsvara” och några Graal-vaser finns kvar i de flesta svenska hem, innan String-hyllor och massproduktion tog över. Men världen kunde ha gått åt ett annat håll.

Vad hade hänt, om inte ett andra världskrig kommit emellan – som nu det tredje, vilket mycket väl kan bryta ut fortare än vi inser ? Hur hade all denna humanistiskt färgade, antikiserade konst till slut utvecklats, och hade den hittat hem till slut, ifall svenska konstnärer och designers inte velat göra stor succé i Paris, och sätta sitt eget land, sitt eget arv under skeppan – tillsammans med flykten från det Nordiska ? Över Carl Milles och Einar Forseths verk står fortfarande överskriften HEDENDOM skriven i eldskrift, för Forseths Mälardrottning i Stockholms Stadshus är fortfarande ingenting än en nödtorftigt maskerad Frigg eller Freja.

Konserthuset, också Art Deco – i vår huvudstad är ”smyghedniskt” och inte kristet till sin utformning, lika lite som stadsbibliotekets rotunda, dess megalitportaler, och dess klassiska arv – som fortfarande omger oss.

I en tid av idioti, okonst, okunskap och dyrkande av det fula och skändliga, överlever humanismen ändå – liksom Greta Garbos ansikte, och allt som verkligen är skönt eller sant. Ingen har hittills lyckats fullständigt förstöra alltsammans, och utställningen slutar följdriktigt just med ”M/S Kungsholm” som ett slags civilisationens ”Titanic” – sin tids och Svea rikes mest osänkbara skepp, en tidskapsel – ett minne.

Själv vandrar jag vidare, ständigt vidare – ”immer weiter” som Ernst Jünger – också en tjugotalsförfattare – emot nya horisonter..

Kherson

Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.
 
O, säg, Ni som är här,
Vad skulle Ni då göra,
Vad skulle Ni då höra,
Om den stad Ni har kär
 
Blev borta i ett krig
Till ingen, ingen nytta
Där mänskor blev förbytta
Som djävlarna med dig.
 
Fast fåglarna ger hals
Och träden gröna vaknat
Jag ser det med min saknad.
Jag ser det inte alls.
 
För den stad jag höll av
Har stympats, bränts och satsats,
Förlorats, glömts och kastats
Med andra i en grav
 
– Aningen fritt efter Boris Vian och Lars Forsell, 1954 resp 1979
 
 

Kriget närmar sig nu åter Kherson och Gammalsvenskby denna vår, i takt med att det ryska anfallet emot Mykolaiv och vidare emot Odessa har avvärjts. I norr pågår hårda strider längs Sumy-fronten och Charkiv. Blir det ett genombrott för Ryssland här, faller hela Ukraina öster om Dnjepr, den väldiga floden som jag en gång seglat på. Blir det ett genombrott vid Luhansk och Donetsk, vilket är mycket mindre troligt; händer samma sak. Odessa har räddats, och dito Kiev – för stunden – trots sporadisk beskjutning – och Mariupol slås till grus och aska, medan omvärlden tittar bort; och ignorerar alltsammans – hur kan ni alls uthärda det med behållen självaktning, kära läsare ?

Men Kherson – den stad som först erövrades av ryssarna – är ännu oförstörd, och dess befolkning ägnar sig åt intensivt civilmotstånd och protester, som ibland lyckas ovanligt väl. Jag sätter inte ut Gammalsvenskby på denna karta, men ni kan hitta byn på den stora udde i Kachovka-reservoaren i nordöst, där floden gör en tydlig U-krök – byn ligger alldeles ovanför U-et. Den svenska Regeringen med ”Magdadan Magda” Andersson i spetsen har fortfarande inte omnämnt de 180 svensktalande i byn med ett enda ord, inte gjort ett enda försök att undsätta dem – och totalt ignorerat deras öde. Detta efter en hel månads strider. Aldrig var en svensk Regering så tyst, aldrig så ignorant, så öppet svekfull eller så totalt handlingsförlamad när det gäller de människor, som är våra landsmän.

Alla nyheter om Gammalsvenskby har nu förvisats till publikationer som ”Hela Gotland” och landsortstidningarna – inga Riksmedia vill ta upp vad som händer. Bara Gamla män, föredragshållare, enstaka präster ur Svenska Kyrkan och andra vill alls ta upp eller nämna den del av Sverige – vårt Sverige – som faktiskt ligger i Ukraina, efter mer än 250 år av gemensam historia. Och tidningarna rapporterar som om det vore något slags ”mysigt soffhörnsprogram” som pågår, och ignorerar helt själva kriget, och den uppenbara fara, de nu omkring 180-170 kvarvarande befinner sig i.
 
Frivilliga insatser för att rädda åtminstone ett par invånare, är i alla fall ett ljus i mörkret, liksom de Ukrainska truppernas framryckning. En del bedömare antyder rent av, att Kherson kommer göra väpnat uppror, och att rysk militär kommer att ge upp försöken att fortsätta med sitt besinningslösa erövringskrig och sin allmänna terror emot civilbefolkningen på just denna front, och som jag själv antytt fortsätta förstörelsen av andra delar av Ukraina – men vi har inte sett något av detta ännu !
 
 
Det är nu bekräftat att byn står under rysk ockupation, även om inga ryska trupper ännu nått byn – deras framstöt åt nordväst har varit snabb, och begränsats till huvudvägarna. Artilleribeskjutning hördes igår från Khersons utkanter, och dess flygplats, där Ukraina slog ut ett stort antal attackhelikoptrar för någon vecka sedan, är fortfarande ur funktion. Ryssarna använder fortfarande Kherson som underhållsbas, och dess befolkning som ”mänsklig gisslan” – och som vi sett från Mariupol och många andra ukrainska städer, kan man när som helst börja döda gisslan, föra bort den genom att ”evakuera” den in på ryskt territorium mot dess vilja – detta lär redan ha hänt för minst 30 000 människor från andra delar av Södra Ukraina – och var den befolkningen hamnar sedan, återstår väl att se – men det var ju så Gammalsvenskby kom till, i de ryska Potemkin-kulissernas århundrade, redan anno 1780. Ryssland är sig likt, liksom dess befolkning, dess soldater, dess armé och dess styrande. Ryssland går aldrig att civilisera, därför att dess handlande gentemot omvärlden alltid är precis likadant, århundrade efter århundrade – och därför måste väst sätta stopp för dess agerande, intill dess att förhållandena österut går in i en fredligare fas.
 
 

Ukrainska flaggan hissas av frivilliga på Khersons stadshus, mitt under rysk ockupation, vid Frihets-torget den 24 Mars 2022 – civilmotstånd, när det är som BÄST !

Khersons befolkning har hela tiden bjudit hårt motstånd mot ockupationsmakten, med fredliga medel. Vid Frihetstorget, men också på annat håll i staden, sker ständiga demonstrationer. De har fått ryska lastbilar att backa – likt Kineser på Himmelska Fridens Torg – vilket skedde för fyra dagar sedan.

Bilder som dessa – visas aldrig av svensk statstelevision, för det vågar inte fegisarna på SVT ! De är fortfarande i händerna på ”Magadan Magda” och den regering vi nu har, och någotslags konstigt mjäk-svenskt konsensus, och därför vågar svenska media inte rapportera fritt – som jag – och många andra..

”Varningsskott” eller beskjutning över huvudet på obeväpnade demonstranter lär ha förekommit vid minst två tillfällen, 23 och 24 Mars 2022.

Vad slags stad är då Kherson ? frågar ni kanske. Jo, Kherson är en närmast sydlänsk stad – med svenska mått mätt kunde vi kalla denna hamnstad vid Dnjepr, långt uppströms från Svarta Havet – men ändå ganska nära , nära nog för att känna havsbris och doften av tång om somrarna – för ”Ukrainas svar på Göteborg”. Före kriget hade den 283 000 invånare, och de flesta har stannat kvar i sin hemstad ännu. Den påstås vara grundad först 1778, men det är långtifrån sant, för trots den 1800-tals prägel den har idag – med raka gator och avenyer, en fin ”gamla stad” – kaféer och plataner som i alléer kantar gatorna – jag minns i alla fall en sådan gata, och där var som i södra Frankrike – så har det legat flera Ukrainska städer i den trakt, där Cherson eller Kherson (på ukrainska !) ligger nu.

Jag är övertygad om att Kherson-borna också har sin ”Glenn” och sin Göteborgsmässiga humor, för de hade de i alla fall 2004, när jag besökte stan. Kanske utgör även den ett vapen, att ta till i dessa tider. 1 Maj i Kherson, 2004- var inte alls någon socialistisk helgdag, utan en ledig dag för människorna, en dag utan all politisk betydelse, då de strosade i sina parker – upplevde frihetstorget – som ni kan se på videon ovan – och mycket annat.

Bland alla marmorpalats och 1800-tals byggnader av det slag som man också kan se i Helsingfors – där märks ännu det ryska inflytandet – körde enstaka röda SL-bussar omkring – en lätt surrealistisk syn och upplevelse, ibland allt det ryska och ukrainska. Sverige hade under denna tid ett konsulat i en stad vid namn Kachovka, och var rikt på Ukrainska affärskontakter, bland annat inom dess livsmedelsindustri. Och så kom det sig, att gamla bussar faktiskt kunde doneras till stadens linjenät.

Hur det kunde se ut i Kherson, före Putins krig – om sommaren och våren (bildkälla Internet)

Kherson – eller Kimbrike Chersonessos, som antikens greker kallade området, inklusive halvön Krim, var en gång Kimbrernas eller Kimmerernas hemland, befolkat av Sarmater och Skyter, och nämns i den Isländska Ingvars Saga Hin Vitförla. Mats G Larsson, den svenske forskaren har skildrat den delvis legendartade, men ändå väldigt sanna berättelsen i flera böcker, som jag rekommenderar er att läsa.

Kherson var en stad av den vitaste marmor, står det i sagan – och det stämmer i viss mån fortfarande. Den låg i en grön och välkomnande trakt, och man märkte genast, att kvinnorna där var ovanligt vackra, säger sagan – det stämmer också, för jag har sett det med egna ögon. Kherson skulle – under antiken – vara huvudstad i det land Amazonerna kom ifrån, och både ytterst moderna rörelser som FEMEN och Asgarda – den senare rörelsen var ett slags kvinnlig kampsport-organisation, som både blandade element från Asatro och japansk Kendo och mycket annat – driven av en kvinnlig fitness-instruktris från Mosva, samt hennes filosofiske man på sin tid – sist man hörde om dem var för över 8 år sedan, och just den rörelsen kan – liksom FEMEN – Kherson var ett av deras starkaste fästen – nu betraktas som skäligen utdöd – mot bakgrund av de senaste krigshändelserna.

 

Khersons moderna förorter – före kriget. Rysk Pre-fab, men ändå grönskande, lummiga och fulla av strövområden. Dnjepr skymtas på avstånd.

Under 2000-talets två första decennier fick Kherson ibland ett oförtjänt dåligt rykte, eftersom hamnstaden – som också är en universitetsstad, liksom Göteborg – skulle vara hemort för alla de ”mail order brides” eller ”postorder-brudar” som sökte sig över till väst – men sådan verksamhet förekommer i hela Östeuropa, och det var fel redan då att ge de ovanligt frimodiga kvinnorna i just Kherson skulden för alltsammans. Ni kan lita på mig i det avseendet, för jag minns åtminstone två av dem, och de var inte blyga, inbundna och smittade av allt det, som förekommer i det numera halvmuslimska, genomkristna Sverige – som kallats för ”Hängbröstfeminismens Saudi-Arabien” – jag säger inte mer än så – men under pågående krig, behåller jag mina berättelser och minnen för mig själv, liksom minnet av alla de människor jag mött.

En annan sida av Kherson är dess skeppsvarv, och dess hamnområden – det stora Komosomolsk-varvet, till exempel, där den ryska Svarta Havsflottans kärnvapenubåtar renoverades och byggdes. Minst 10 000 personer arbetade i den industrin under dess höjdpunkt, men redan år 2004 var allt förfallet. Enbart varvsinvaliderna – en trasig, brokig och hålögd skara – bestående av gamla arbetare – var kvar, och skötte om resterna av sitt gamla ubåtsvarv – inne på området rådde fortfarande fotoförbud, men jag minns dem – särskilt hur ryska läkare kapat av förstörda underben nedan om knäleden, och inte vid knäet som hos oss – sågar man av en människas skenben och vadben på detta sätt, är det för det första risk för infektion i benstumpen, för det andra blir den obekväm, där den sticker ut bakom knäet i rak vinkel, och för det tredje kan där bli komplikationer, bensmärtor…

Många var sönderslagna, och saknade både fingrar, händer eller hade fullt av ”svetsloppor” och ärr i ansiktet, men som varande utbildad plutonssjukvårdare, kunde jag i alla fall bidra med något ur mitt fältapotek, och enklare omläggning av sår, den gången – anno 2004. Det var en insats som jag aldrig räknat med, men som var nödvändig redan då – fråga mig inte hur situationen är just nu, eller hur den blir om några dagar… Vi avtackades vederbörligen genom att bli kallade för ”arbetarklassens hjältar” av varvsdirektionen, till och med – mycket har man kallat mig genom mitt långa liv, Hedning som jag är – men ”Arbetarklassens hjälte” – det är en titel jag aldrig förr har blivit tilldelad. ”A working class hero is something to be” skrev en gång John Lennon, men det är förstås en annan historia

Ett annat kapitel är stadens hundar, som också förde ett hårt liv – och jag skriver detta eftersom jag särskilt minns en hund, som fick lämnas kvar – därborta. Kvinnor kan man både ha och mista, för de tröstar sig fort – men en hunds lojalitet – den är långt större än människornas, för hundar biter inte den hand som föder dem, och de sviker dig aldrig. Jag gjorde mig till och med en liten staty i en bit funnen marmor över honom, som ett ”sjömansarbete” – och den finns ännu i mina samlingar – nu nedpackade – men kanske tar jag en gång fram den, när kriget nu slutar.

Våren fortsätter närma sig den svenska huvudstadens nordvästra sektor, i vilket jag sitter och skriver detta. Befolkningen i övrigt sövs och dompteras av svenska media och lögnaktiga journalister, tillsammans med en ännu lögnaktigare (S)-märkt Regering, precis som vanligt.

Få – om ens någon – vill inse vad det pågående kriget i Ukraina faktiskt handlar om, innan det kommer hit till oss på allvar.

Vi kan fortsätta att hoppas på det bästa, på mänskligheten och på våren; men vi bör inte ta ut någon seger i förskott. Tiderna är hårda, och de kan bli hårdare ändå.

Tills vidare uppmanar jag er att göra aktivt motstånd emot allt vad ni ser av Putinism, motstånd emot allt vad ni ser av Totalitära läror och stater, motstånd emot allt vad ni ser av kristendom och islam, motstånd emot allt vad ni ser av Ryssland – och hålla fast vid Hedendom och Humanism, precis som jag.

Dyrka våren, Dyrka Freja – vars månad Maj snart kommer – men gör det med förstånd, och utan att glömma den kamp, som fortfarande pågår.

Valborg – Walphurgis – Valfreja

Ropucha

Hedning som jag är, så vaknar jag tidigt, och somnar alltid sent. Exakt klockan 0623 går reveljen, vilket är ovanligt sent i mitt fall, eftersom jag annars alltid vaknar 0520 varje arbetsdag, och sällan lägger mig före 2330. Jag kan å andra sidan konsten att sova i alla sorters fordon, från SL-bussar till tåg och till och med pbv 302, stridsbåt 90 eller exempelvis helikopter 15. Jodå, kära läsare – var viss om att jag under ett långt liv fått förmånen att åka dem allesammans…

Men det första ord jag tänker på, och det första som kommer in i mitt medvetande denna morgon, just idag – är ordet ”Ropucha” – vilket står i eldskrift framför mig, som om det vore skrivet i luften med stora, röda bokstäver.

Hallucinerar jag ? Ser jag in i framtiden, eller har jag blivit ”synsk” – som Hedning borde jag ju vara väldigt ”Clairobscure” – så hur kunde jag veta vad som faktiskt hände, just idag – INNAN det hände ? Den frågan skall jag få be att återkomma till här nedan, efter det att jag behandlat dagens händelser.

Rummet jag sover i är ganska litet, och håller absolut inte någon ARA-standard – dess luftkub är mycket mindre än 7 kubikmeter, vilket är den luftvolym en normal mänsklig varelse ungefärligen förbrukar på sju timmars sömn eller vila. Allt det här råkar jag veta, och det är inlärd kunskap sedan länge – dessutom har jag besökt något som hette och heter det 9 Fortet utanför Kaunas, Litauen – ifall ni som är mina läsare eller läsarinnor (nej, något tredje finns inte – ni är antingen det ena eller det andra !) är tillräckligt bildade för att komma ihåg vad som hände där. Ni övriga, som inte är bildade eller inte känner till historien kan lika gärna dra åt Hels Vite, dvs DRA ÅT HELVETE just nu, precis i det här ögonblicket, och för evigt sluta läsa den här bloggen – det är inte för obildade, sinnessvaga eller de av er som är ”i anden fattiga” som jag skriver det här – utan Solis Sacerdotibus, ifall ni nu råkar veta vad jag menar med just det.

Exakt klockan 0823 – knappt två timmar senare, nås jag av meddelandet att en kraftig explosion inträffat i staden Berdyansk, vid Azovska sjön, Ukraina. Senare under dagen skall det visa sig att minst två större ryska örlogsfartyg är utslagna precis där – och ett av dem är – som om av ett rent sammanträffande – av Ropucha-klassen.

De flesta sk. ”oberoende” journalister vi har i Sverige kan inte ens bekväma sig till att stava namnet korrektde ryssvänliga ”alternativmedia” vi har stavar det till exempel med TJ – vilket är helt inkorrekt på alla världens kända språk, mycket beroende på att korrekt stavning är -ch i det här fallet, och ingenting annat. Inte mindre än 4 fartyg av Ropucha-klassen är i det här ögonblicket stationerade i Östersjön, och de av er som bor på Gotland, kanske i en mycket nära framtid får stifta närmare bekantskap med dem, och hur mycket trupp de innehåller. Det rör sig om fartyg som är mer än 100 meter långa, och som vart och ett kan transportera två hela kompanier ryskt marininfanteri. Ni som följt med i den här bloggen ett tag vet att jag läst öppna källor, som berättar att minst två brigader ryskt marininfanteri befunnit sig på Krim-halvön, och att en bataljon i förra veckan sattes in emot staden Mariupol, där den redan är invecklad i hårda strider med en Bataljon ur Azov-Regementet (just det, det rör sig om ett Regemente om tre bataljoner, kära idioter och före detta sportjournalister på SvD – och dess soldater är visst inte ”Högerextrema” utan patrioter, som försvarar sitt land)

Nu försöker man alltså med Berdyansk, den enda hamnstad i Azovska sjön som fortfarande är öppen, och som skulle ha intagits av ryska styrkor så tidigt som 24 Februari, men ändå utlöses en kraftig brand i hamnen… Vad är det som har hänt ? Ukraina har inte tillgång till sjömålsrobotar eller några marina enheter av större betydelse, särskilt inte i Azovska sjön. Rysk trupp spärrade ju bron över Kertj-sundet från flyende ryssar, som söker sig bort från Krim så sent som igår, och i minst åtta års tid har Ryssland haft full kontroll över dessa farvatten – så vad händer ? Jag inser, att eldgivningen måste komma från landsidan. Men – skjuter Ukrainarna artilleriraketer då, GRAD kanske ? Har de fortfarande attackflyg i luften ?? Det senare tror jag knappast – men hur vore det med ett välriktat psk m/86, eller möjligen en ensam rb 57 ? Kan det vara rätt sorts vapen – hanterat av en man eller kvinna med säkert sikte, och i säkra händer ?

Det får vi nog aldrig veta svaret på, kära läsare – men en enda beslutsam individ – eller ett litet fåtal individer, kan avgöra mycket.

Man har senare konstaterat att det ryska fartyget BDK-69 Orsk (Alligator-klassen) som skickades in först var proppfullt med ammunition och sprängämnen, och nu gick det under. Minst ett Ropucha-fartyg blev satt ur stridbart skick, och brann fortfarande omkring kl 1730 idag. Ett annat har setts röra sig runt, runt på Azovska sjön i cirkel, medan det också delvis brinner och desperat försöker göra undanmanövrar på klassiskt vis, trots att inga ukrainska fartyg ens finns på Azovska sjön, och därför inte kan dyka upp ur dimman. Minst tre Ropuchas har iakttagits i området, förutom det som förstördes, trots motstridiga uppgifter i vanligtvis trovärdiga internationella media.

Ropuchas har, lika lite som andra typer av moderna örlogsfartyg, någon större bepansring, och skjuter man bara en enda granat av rätt sort genom deras glas- och kolfiberskrov, så skulle det för den delen sätta dem i brand lika lätt som vore de av trä. Även träfartyg har jag ju såsom varande Hedning själv seglat och rott för hand genom liknande vatten, som alla vet.

När vi diskuterar Azovska Sjön och Svarta Havet, kom då ihåg att det var vi HEDNINGAR som var där FÖRST !

Jag märker också att SvDs redaktion ändrar de rubriker och den text som skrivits av en av deras mest odugliga medarbetare. ”Jan Majlard” som han heter, har verkligen inget gott rykte i publicistiska sammanhang. Han är känd för att vara en ”riktig pajas” enligt många – det finns hela Fb-grupper om just honom, boende i sin fina villa på Bergdalsvägen 47 i Saltsjö-Boo som han ju är. Han är knappast någon, som ska yttra sig om vad som händer i staden Mariupol just nu. Kanske någon av mina läsare ville bjuda honom på restaurang någon kväll – med ett litet glas ricinolja som kvällens absoluta ”clou” – jag tror det skulle passa honom bra – nu när han skriver så ryssvänliga artiklar. Men – för all del – vi ska väl inte önska våra kära ”medsvenskar” illa eller – trots att det framgår ganska väl, vem de är lojala med…

Nu har SvD – hastigt och lustigt sedan vidpass kl 1000 idag ändrat sin text – klara tendenser till ”papegojmässig upprepning” finns vad gäller denna tidningsmutspublikationer som DN skall vi inte ens tala om…

I dagens SvD fanns det till exempel infört en kria om Mariupol, signerad av en viss Sara K Lindquist, som bara gjorde ett lågstadiemässigt referat av vad Mstyslav Chernov, reporter från Associated Press och en av de absolut sista journalisterna i just den staden, skrev för två dagar sedan. Sedan dess har det nämligen inte kommit ut ett enda reportage därifrån – man vet att stadens BB bombats till grus och aska, liksom stadens finaste teater och dess konstskola, men den slutstrid som nu utkämpas inne på stålverket Azovstals område, skriver naturligtvis svenska media inte ett enda ord om, lika lite som situationen för de 100 000 eller så Ukrainska civila som fortfarande befinner sig inne i Mariupols centrum, de flesta av dem utan några större mängder mat eller vatten.

En organisation som kallas ”Svenska Ryss” nej förlåt vad skriver jag – ”Svenska Freds” skall det naturligtvis vara – skriver fortfarande på sina hemsidor att Azov-regementet uteslutande består av ”nynazister” och tjänstgör därför själva som Putins Papegojor. Man kan inte ens kalla dem för ”nyttiga idioter” längre, eftersom de i högsta grad är onyttiga. SvD besudlar sina sidor genom att ge dessa ”nötter” flera uppslag och sidor, och upprepar deras onyttiga idiotargument om att ”krig slutar alltid vid förhandlingsbordet” (ja – sedan REN HANDLING respektive den starkare sidan tagit saken dit !) och trams som ”pansarskott och robotar kan komma i fel händer, och därför användas emot dem vi skulle hjälpa” vilket är en ren upprepning av vad som skrevs i ryska media för någon dag sedan, och dessutom ren dumhet, eftersom det rör sig om engångsvapen. Till och med en berusad fyraåring eller ”Galna Greta” borde känna till att pansarskott och robotar skjuter man endast av en gång och sedan aldrig mera – därför kan de inte användas flera gånger – för sådana är fakta !

Sankta Javelina – Pansarskottens och Robotarnas gudinna – samt det enda Grekisk-Ortodoxa ”Skyddshelgon” ni behöver..

Idag har naturligtvis också Ukrainas President, Volodymir Zelensky – som han vanligen stavas i utlandet – hållit tal inför den svenska Riksdagen, som inte på minsta sätt lät sig bevekas, inte på minsta sätt omprövade sina felaktiga och försenade beslut, och inte på minsta sätt gav den Ukrainske presidenten det stöd han verkligen behöver – annat än i ord, ord och åter ord – meningslösa ord, för övrigt – som ”Magadan Magda” Andersson – den suggan ! – lovat ”ta med sig till Bryssel” ungefär som om hon ingenting kunde besluta, ingenting kunde ordna eller ingenting kunde göra själv.

Ni som läst denna blogg vet redan, att Ukraina så tidigt som 6 Mars begärde av Sveriges regering, att få sig tillsänt flera robot 56 – som man är i desperat behov av – samt psk m/86, luftvärnsmissiler, stridsvagnsminor och mycket annat – ”en hel lista” som vår Utrikesminister Ann Linde – enligt media ”rörd” av presidentens tal – krokodiltårar och spel för gallerierna endast – tydligen uttryckt det.

”Moder Svea” eller Magdalena Andersson, som nu påstås vara ”landsmoder” är sannerligen inte mycket att hurra för…

Vi vet redan, att ”Magadan Magda” först åkte till Boris Johnson i London, samt uppgavs ha ett långt samtal med honom – medan hon inget gjorde.

Sedan åkte hon till Bryssel och EU – medan hon ingenting ingenting gjorde.

Gammalsvenskby i Ukraina, med mer än 180 kvarvarande svensktalande – (ca 20 av dem har nu räddats, helt utan vår Regering och enbart genom frivilliga insatser – den senaste ser ni på länken här ) blev under tiden inringat av rysk trupp – medan Magdalena Andersson ingenting ingenting ingenting gjorde eller sade…utom sina ”ord som skulle till Bryssel ”- värdelösa vackra små ord, som ingenting ingenting betyder…

Har denna kvinna alls något samvete ? Vad svarar hon Zelensky med, annat än rena floskler ??

 

Nu får Ukraina ytterligare 5000 helt föråldrade pskott m/86 från det fjärran 1980-talet – och det var alltsammans. Det är den enda hjälp Regeringen Andersson och Sverige ger – efter att ”Magadan Magda” förhalat, skjutit upp, prokrastinerat, försenat, dragit i långbänk, och varit overksam – i hela 18 dagar och mer än så…

Hjälpen kommer för sent. Mariupol brinner redan. Azov-bataljonen och dess sista försvarare har tur, därför att deras egna fortfarande hjälper dem, och för att en enstaka hedning i Sverige fortfarande kan se, fortfarande vet och fortfarande bryr sig – men det var det hela. Liberalerna – som en gång var ett Folkparti, och till för det etniskt svenska folket – har krävt utbildningsintensiva robot 70 till Ukraina, och Ulf Kristersson lovar att ”vi ska göra mer” men kan inte svara på när eller hur.

Initierade bedömare vet, att den ammunitionen lika gärna kan skjutas bort på en enda dag, och även om den fortfarande – i rätt händer – är effektiv emot enstaka pansarskyttefordon (förutsatt att man träffar med 3-4 pskott i samma fordon eller har enorm skicklighet eller oerhörd tur ) samt förstås opansrade lastbilar och annat – så är den helt värdelös emot T 72, T 80, T 90 eller varje form av modernare stridsvagnar.

Visst – det var ”en ära” för oss att höra Zelensky tala, och se en verklig ledare och en verklig politiker i TV – för en enda gångs skull – men det var inte det, som behövdes.

Vad som Sverige skulle ge och BORDE ha gett av hjälp och bistånd, gavs idag av Storbritannien – ett verkligt NATO-land – och just den politiker – Boris Johnson – som Svenska media hela tiden kritiserat. Bland annat har vi ju katoliken Erik Helmerson i DN, som skrivit om ”vilda fester på 10 Downing Street”, ”honom skall det brittiska folket ta hand om” och annat i den stilen…

England does its duty ! 6000 nya Rb 56 med svenska komponenter är ÄNTLIGEN på väg !!

Zelensky har varnat det svenska folket för vad som kan hända angående Rysslands planer för Gotland. Harald Stoltenberg har också varnat för den upptrappning i form av kemiska vapen, som redan är på väg från Rysslands sida. Ni som har ett bra underrättelseunderlag och kan konsten att dra slutsatser, har redan sett två industrier ge ifrån sig allvarliga ammoniakutsläpp inne på Ukrainskt territorium, hört om minsprängningarna vid Ukrainska kärnkraftverk, de anlagda bränderna i den ”förbjudna zonen” nära Chernobyl, och andra liknande händelser, som utspelats just idag.

Jag spår fördärv, kära läsare. Jag har dragit mina slutsatser av dagen, och en av dem är vad den gamle knarkaren och fullblodsheroinisten William S Burroughs sa – på sin tid: ”If you cut too deep into the present, the future leaks out”.  Eller på mitt sätt – och på engelska ”Information forms a gateway between what you don’t know that you do know – and so you actually know more than those who don’t know, once you are in the know – if you’re able to draw conclusions…”

Eller – som en av mina instruktörer inom underrättelsebranschen en gång sa: ”Fakta innebär Slutsatser” – men först måste man ta reda på – vad som VERKLIGEN är fakta…

HANDLING väger alltid TYNGRE än bara ORD – för oss HEDNINGAR och ASATROENDE –

Därför ska man alltid utgå vad som faktiskt HAR hänt och HÄNDER – inte det man TYCKER eller TROR sig se.

Mariupol brinner fortfarande – men minst 1 bataljon Marininfanteri har idag inte kommit dit, utan BESEGRATS av de Ukrainska styrkorna.

Det inger hopp för morgondagen – och i morgon skall jag berätta lite för er om Ryska media – som ljuger nästan lika bra som SVT, SvD, DN och andra ”konventionella svenska”

”Rasputitsa”- och vad svenska media INTE vill skriva…

Kriget i Ukraina går vidare, liksom Hedniska Tankars rapportering. Enligt DN börjar nu till och med de värsta trädkramarna och ryssvännerna i den svenska Riksdagen inse det oundvikliga. Moderaterna deklarerade igår att de kommer att genomföra en svensk NATO-ansökan om de vinner nästa val, och man bör minnas att NATO innebär skyldigheter, inte bara rättigheter. Snart blir det kanske slutlekt i den svenska sandlådan, och vi kan äntligen få politiker som agerar likt vuxna människor. Den gamla nomenklaturan behöver städas ut, här som i en del andra länder.

Rasputitsa !

Få media i Sverige vågar skriva om den rent militära situationen i Ukraina. I takt med att det bli vår även där, uppenbarar sig det säsongvisa fenomen som kallas Rasputitsa, eller Sunnanväder. De av mina läsare som är riktigt minnesgoda, minns kanske att Sverige en gång hade en katolsk biskop i Västerås som lystrade till det efternamnet, samt hur det slutligen gick för honom. För en del av de ryska styrkorna i Ukraina verkar det nu inte gå så mycket bättre, men som jag skrev igår – vi skall inte ta ut någonting i förskott, när det gäller Ryssland.

Vid det här laget torde de flesta bedömare ha insett, att Rysslands attacker i söder och runt Kiev bara är avledningsmanövrer, som syftar till att sätta ett hårdare tryck på Ukraina. Endast de trögdjur och fähundar, som heter svenska journalister är så dumma att de inte inser det uppenbara i den nuvarande situationen, och helt misstolkar hela lägesbilden. Jag ska återkomma till hur de snedvrider läget här nedan, men först en uppdatering ur öppna källor utomlands.

Svenska media har inte nämnt ett enda ord om att Ukrainska förband gått till motattack vid Mykolajev, och drivit fienden minst 10 km bakåt, enligt vad den Ukrainska generalstaben vet att berätta. I vår omvärld är man mycket väl medveten om detta, och det saknar inte alls betydelse för svenska läsare heller, eftersom det betyder att kriget nu åter rör sig i riktning emot Gammalvenskby, som fortfarande är avskuren, bakom de ryska linjerna.

I Mykolajev lyckades de Ukrainska myndigheterna evakuera inte mindre än 250 000 civila, och staden har hållit ut, till priset av mer än 130 ukrainska soldater, som ockå drabbats av en missilattack. Inte ett enda ord har stått i svenska tidningar om detta – man vill inte rapportera om den lyckade evakueringen, utan allt vi hör talas om, är fortsatt civil massflykt – man försöker närmast medvetet skapa en känsla av hopplöshet – och går Kremls ärenden genom att spela rakt i händerna på Putin, precis som vanligt.

Det faktum att Odessa inte anfallits, och att Ukraina från luften slagit till mot ryska baser i Kherson, nämns inte heller i svenska media, utan förtigs. Kryvyi Rih uppe vid Dnjepr-reservoaens övre del, är nästan det enda ställe där det under gårdagen noterats fortsatta ryska attacker, men nu har Ukraina två infanteribataljoner och inte bara en ensam stridsvagnsbataljon att försvara med. Styrkorna är ungefär jämnstarka, och det gynnar försvararen – för att kunna anfalla och ”ta terräng”, har man i alla moderna krig räknat med, att angriparen måste ha ett överläge om minst 3:1. (klicka på bilderna här ovan för att få upp en tydligare lägesbild)

Vid Kiev använder båda sidor nu flygspaning med UAV:er, och man har från Ukrainskt håll noterat, att ryssarna i större och större utsträckning gräver värn och vallar runt sina pansarfordon – vilket betyder att de räknar med att inte fortsätta framåt inom de närmaste 48 timmarna. Ryska armén har alltid varit en mästare på att gräva ned sig, medan svenskar ofta har en tendens att helt glömma bort betydelsen av skyddsvärn – Ukrainarna har nu också lärt sig grävandets konst av ren nödvändighet.

Klicka på bilden nedan för att förstora den !

När Aftonbladets och SVT:s inkompetenta civilister sitter och skriver av CNN, och felaktigt översätter att ”Kievs två huvudvägar har blockerats” så vet de överhuvudtaget INTE vad de talar om. Deras formuleringar är helt missvisande, och bevisar bara deras egen brist på den allra mest elementära form av militär insikt.

Vad som händer, är att de två huvudvägarna in i Kiev från söder fortfarande är ÖPPNA för civil trafik, men att man AVVÄRJT de ryska försöken att inringa staden. Detta är inte alls en ”blockering” som man påstår, utan ett exempel på ett LYCKAT försvar – den enda ”blockering” som finns här, sitter i huvudet på SVT:s egna medarbetare, som inte ens kan se skogen för bara träd.

Ryssland har fortfarande lokal överlägsenhet i antal förband väster om Kiev, men offensiven har helt avstannat under de senaste 72 timmarna. Artilleriduellerna fortsätter, och Irpin och Kievs nordvästra förorter beskjuts fortfarande. Även om man från Ukrainskt håll rapporterar om att de förband från ryska fjärran östern, som är insatta här är demoraliserade, och uppvisar dålig stridsvilja – de liknar nästan de ”ensamkommande” mongoler och kirgiser, som i stora flockar och gäng går omkring i Stockholms tunnelbana numera – så ska man inte låta sig lura av det. Ryssland har nu adopterat taktiken, att metodiskt försöka mala sönder alla Ukrainska städer via bombningar och artillerield, och gör allt för att knäcka befolkningens motståndsvilja. De journalister i Sverige, som hela tiden oartikulerat babblar om ”flyktingkatastrof” och så vidare, spelar Putin rakt i händerna genom att fortsätta sprida denna känsla av hopplöshet, och att väst inget kan göra åt saken – vilket vi mycket väl kan.

 

Öster om Dnjepr är det snarast de ryska förbanden som är inne i ett hopplöst läge. Ukrainarna fortsätter att göra eldöverfall på deras långa, utsträckta underhållsvägar. En ensam ukrainsk bataljonsstridsgrupp, förstärkt av lokal polis, håller fortfarande stånd längst i norr vid Chernihiv, där ryssarna har fyra bataljoner. Den sk ”Nizhyn-fickan” – där flera Ukrainska förband är inneslutna – något som svenska media helt ignorerar, därför att deras bristfälliga rapportering om slaget vid Kievs portar är under all kritik – är brydsam för Ukrainarna, men nu slår sig de Ukrainska förbanden ut i sydlig riktning, och kan anfalla de mer än 6 ryska bataljonsstridsgrupper som står öster om Kiev bakifrån – ifall ukrainarna nu har bränsle, ammunition och krafter kvar att anfalla med.

Det återstår att se, när ryssarna åter går till anfall runt Kiev. Enligt min enkla bedömning sker det först kanske om en vecka, och efter det att en rad förutsättningar längre österut blir uppfyllda – ifall det nu ens sker – Putin och Stavkan håller medvetet inne med sin stormning av Ukrainas huvudstad, som alla kan se – utom svenska journalister, förstås…

Klicka på bilden ovan för att får fram en tydligare och större bild !

Ryssland har fyra hela divisioner kvar runt Charkiv, och i Sumi-området. Just staden Sumi är en avgörande punkt, som vi inte en endaste gång har fått höra om i svenska media – men det är här en hel del av de hårdaste striderna stått – och fortfarande står. Att glömma bort vad som håller på att ske där, och den inringning av Ukrainska förband som ryssarna nu håller på att rensa – är att fatalt missbedöma situationen – för här befinner sig Ukraina verkligen i ett farligt läge. Det finns tecken som kan peka på, att den avmattning som vi sett runt Charkiv och överallt annars, inte kommer att ske just här – och om så är fallet, är hela Östra Ukraina illa utsatt, därför att ryska anfall snart kan fortsätta norrifrån…

Längre bort i Öster, i riktning Donetsk, noterar Ukraina fler framgångar – vilket svenska reportrar helt glömt bort att rapportera. Vid Izium har flera motanfall utförts, och amerikanska bedömare tror att det kommer ta lång tid för ryssarna att reorganisera vid Charkiv, där ukrainska styrkor fortfarande håller stånd. Vid Severodonetsk – som jag skrev om igår – finns en illa utsatt Ukrainsk stridsgrupp, som snarast borde dra sig ur åt sydväst, ifall det nu ens är möjligt, men som ilsket fortsätter att försvara varje tum, varje centimeter av sitt område. Ingenting ingenting berättas förstås i svenska media om detta – det är bara jag och allenast jag, som uppmärksammat Severodonetsk.

Kanhända håller den ukrainska fronten vid floden Donetsk länge än. Ukraina har fått åtta år på sig att förbereda sitt försvar emot de såkallade ”utbrytarrepublikerna”, och som jag sagt – vida värre är vad som händer i Mariupol, där SVT och svenska journalister intagit en rent ukrainafientlig hållning, och dessutom håller på att sprida ut pro-rysk propagandaredan deras rubriksättning visar, i vems sold de står.

Observera också vad som händer nära Zaporizhyia, där Ryssland kan få ytterligare kraft att anfalla, så snart Maruipols tappra försvarare ger upp. Väst kunde mycket väl försöka ordna en ”luftbro” här – för de ukrainska linjerna blir alltmer avlägsna i takt med att fronten förskjuts ytterligare norrut, och det som skulle vara en ”säker” stad för de evakuerade från Mariupol har nu förvandlats till motatsen – uppgifter finns om att ryskt artilleri skjuter med GRAD-raketer rakt in i flyktingkolonnerna.

Svenska journalister här eller på plats i Ukraina har ingenting förstått, ingenting rapporterat – och helt missat det väsentliga i det krigsförlopp, vi nu ser utspelas rakt framför oss. Ukraina har fortfarande goda chanser att hålla ut i några veckor till, och fördröja den ryska offensiven genom samma framgångsrika manöverkrig, som de utfört hittills.

Men i slutändan MÅSTE de ha hjälp – Militär hjälp och INGET ANNAT. Väst och länder som Sverige kan inte stå blinda för vad som nu sker.

Vi talar mycket om humanitet, men gör väldigt lite för att visa den. Nato-Länder som Polen har en annan syn på saken. Det har ukrainarna också, och det är för dem jag skriver detta, inte för de lögnaktiga, ohederliga Putin-sympatisörerna på SVT…

Moralisk hållning från Väst ? ”Magadan Magda” Andersson en god ”landsmoder” – SÅ I HELVETE HELLER !!

 

”Vid Kievs portar” – Vad svenska media inte vill berätta, men vad Hedniska Tankar visar…

Hedniska Tankar kommer att fortsätta sin mediabevakning till stöd för Ukraina och dess folk, till dess att Rysslands orättfärdiga krig är slut. Svenska media berättar inte sanningen, och gör inte några allvarliga försök att skildra den militära situationen. Istället berättar de bara om en pågående ”flyktingkatastrof” och invaggar oss alla i en känsla av defaitism och hopplöshet. Visst är den humanitära situationen allvarlig, men de som verkligen är vänner av Ukraina och vår Västerländska civilisation, skulle må bra av att ta fasta på den väpnade kampen istället.

Situationen i Mariupol – där cirka 370 000 civila fortfarande är instängda…

 

Tidigare under dagen har svenska media citerat en amerikansk brigadgeneral – som bekant motsvarar en sådan en svensk 4-stjärnig överste – som påstår att de tio närmaste dagarna kommer att bli avgörande. Vinner inte Ryssland hela kriget inom tio dagar, är det försent att vinna det med konventionella medel – och en möjlig tolkning är att kärnvapen eller kemisk-biologiska stridsmedel kan framstå som mera attraktivt för Ryssland istället. Polen har via sin premiärminister nu åter begärt, att NATO sätter in fredsbevarande styrkor i Ukraina. Det är det enda sunda, hållbara alternativet.

Den Ukrainska generalstaben lär idag ha meddelat, att Ryssland praktiskt taget har skjutit slut på sina Iskender- och Kalibr kryssningsmissiler med konventionell laddning. Antingen måste de producera nya, eller så blir nästa steg kemisk krigföring eller kärnvapen. Detta är mycket illavarslande, men svenska media är helt blinda för faran.

Ukrainska och amerikanska underrättelsekällor har fått reda på, att inte mindre än 40 000 muslimska och syriska ”frivilliga” står redo att skeppas över till Ukraina. Det bedöms som säkert, att Ryssland kan flygfrakta in ca 300 av de här fanatikerna varje dag; men det påstås också att självstympningar sker i Syrien, där president Bashar-al-Assads soldater hellre hugger tummarna eller händerna av sig själva än att låta sig skeppas till Ukraina, där de ska agera ”polistrupper” och främst ”kontrollera” den ukrainska befolkningen, enligt vad Kreml avser. Svenska media ignorerar helt den religiösa dimension, som finns i Ukraina kriget. Det är islam, och den kristna rysk-ortodoxa kyrkan, som hela tiden engagerar sig för Putins sak – och svenska journalister förstår inte, att detta är en kamp mellan civilisationer, mellan olika sätt att leva.

Svenska media har i mer än tre veckor systematiskt underlåtit att nämna, att det enligt obekräftade uppgifter finns mer än 10 000 muslimska fanatiker på Putins sida i Ukraina…

Många av de här muslimerna tros också kunna desertera till Västeuropa, och tecken finns på att de har blandat sig med de flyktingströmmar, som nu genom Polen och Tyskland rör sig emot Sverige. I Frankrike har det redan kommit fram, att 30 % av de som anländer till Franska gränsen och uppger sig vara från Ukraina, i själva verket kommer från helt andra länder – och en del av dem är underligt nog helt svarta i hyn…Svensk gränspolis har bekräftat, att det finns sådana som ”gömmer sig i flödet” och Tyska myndigheter lär ha kritiserat Danmark för att kräva riktiga pass och korrekt legitimation för de personer, som vill ta sig till Danmark – detta borde vara ett helt naturligt krav för alla stater i EU – som faktiskt är ansvariga för sina egna medborgares säkerhet, liv och hälsa.

Strider uppges nu pågå i centrala Mariupol, som sedan länge är omringat av ryska trupper. Delar av den ryska 810:e marininfanteribrigaden förflyttades från Krim för två dagar sedan, och är nu insatta i strid. De är inte på väg till Odessa, som västerländska bedömare trott, och Ukrainska myndigheter säger att en systematisk förstörelse, hus för hus i hela Mariupol redan pågår. Amerikanska bedömare tror att staden inte kan hålla ut i längden, och att den kommer falla under ”de närmaste veckorna” vilket innebär att Ryssland kan frigöra minst 5, kanske 8 bataljonsstridsgrupper för att rulla upp den Ukrainska fronten i öster söderifrån. Frågan är då bara hur många civila dödsoffer det skall kräva, och hur länge Azovbrigadens isolerade bataljon kan hålla ut i staden.

Ukrainska media berättar om att bussar med civila har lämnad Berdyansk, och andra städer nära Mariupol och Azovska sjöns norra kust. Svenska media tiger om händelseförloppet, och berättar inte heller att Zaporizhia, vid Dnjeprs östra strand – där många flyktingar från just Mariupol samlats, sedan 6 timmar tillbaka ligger under kraftig artilleribeskjutning, också med Grad-raketer.

Amerikanska bedömare rapporterar, att Ryska styrkor inom kort väntas anfalla Zaporizhia, vilket kan ske inom 48 – 72 timmar. Nära kärnkraftverket vid Enehodar, och Dnjepr-stranden i väst-östlig riktning väster därom, finns uppskattningsvis hela 7 bataljoner, som kan sättas in emot Zaporizhia i närtid. Svenska media förefaller helt omedvetna och obekymrade om den saken. Ukrainska generalstaben har förmodligen en helt annan uppfattning om läget.

Vid Kiev gör den ryska arméerna små eller inga framsteg. Amerikanska bedömare bekräftar, att ryska styrkor bara anfaller kompanivis eller inom bataljons ram, och att de förefaller vara osedvanligt dåligt koordinerade i sina attacker. Detta är överraskande, för finns det något som den ryska armén kan, och ofta har övat på – i Zapad-övning efter Zapad-övning – också i Sveriges omedelbara närhet – så är det övergång av vattendrag, eller samordning av hela brigader, divisioner och armékårer. Den enda sannolika förklaringen kunde vara bristande samband, att ukraina stör ut ryska sambandsmedel (det finns inga uppgifter jag sett som skulle kunna bekräfta det antagandet) eller att Putin medvetet väntar med att ge order om ett samlat anfall, vilket är det mest sannolika.

Ukrainska källor har för första gången använt ordet ”artilleribekämpning” eller ”counter-battery fire” enligt amerikanska uppgifter. De försöker att leda sin egen eld in mot ryska batteriplatser, för att slå ut de allerstädes närvarande Grad-raketfordonen, eller det ryska, konventionella artilleriet – och ändå är ryssarna redan ”inom granatkastaravstånd” från centrala Kiev. I Irpin fortsätter bostadshus och förorter att brinna. Sverige har genom Magdalena Anderssons handlande försenat och förhalat den andra omgången av sin militära hjälp (se gårdagens inlägg) – och det är väl osäkert om robot 57 alls kommer fram till Kiev, innan den ryska förbekämpningen med artilleri (det är början av den vi nu ser) inleds, för att ”pulverisera” så mycket som möjligt av försvararna och omkringliggande civila mål, innan man snart – inom en vecka eller minst 6 dagar – återigen försöker storma Ukrainas huvudstad.

Varför försenade och förhalade hon i mer än två veckor den militära hjälp, som Ukraina så desperat behöver ?

Vid Sumy och Charkiv finns klara tecken på att ryska enheter fortsätter att gå runt städerna, ca 30-60 km söder om dem – och svenska media skriver inte en rad, gör inga observationer, missbedömer eller utelämnar helt det militära läget – vilket är ett allvarligt misstag i rapporteringen, eftersom det ger Sverige och svenskarna en skev och felaktig bild av Rysslands förehavanden. Kriget i Ukraina är på intet sätt vunnet av den Ukrainska sidan, och det är direkt farligt att ta ut segern i förskott, vilket jag hoppas att mina civila läsare inser.

Över 25 % av Ukrainas statsterritorium är nu i ryska händer. Att påstå att Ryssland håller på att förlora, är INTE rätt slutsats !!

De enda Ukrainska framgångar vi kan glädjas åt, sker vid Mykolaiev – Odessa- Kherson i söder. Ukraina har slagit ut ett stort antal attackhelikoptrar på ett flygfält nära Kherson – vilket svenska journalister såklart helt ignorerat. I gårdagens anfall på Kryvyi Rih nådde ryssarna små framgångar, och Ukrainska källor rapporterar nu att flottaktionerna i Svarta Havet nära Odessa är ”i huvudsak av psykologisk betydelse” och ett försök att skrämmas, precis som de ständiga ”snyft- och gråtreportagen” i svenska media – indirekt faller man rakt i Putins fälla, genom att hela tiden framhäva flyktingarnas lidande – och sedan utelämna allt som händer inuti Ukraina som nation.

Ukraina går också till motattack i norr, och det Ukrainska folket gör just nu allt vad de kan för att försvara sitt land. Polen och andra länder stöder dem aktivt, och det är också vad vi svenskar och inte minst vår Regering AKTIVT borde göra. Den militära och humanitära hjälpen är tillräckligt försenad som den är, och nu kan varken Gammalsvenskby eller hela Ukraina accpetera fler förseningar, byråkratiserade hinder eller Nato-fientliga uttalanden från vår Statsministers sida.

Det är inte Nato som ”destabiliserar vårt närområde” utan Putin, och Putins Ryssland.

Magdalena Anderssons uppträdande är idiotiskt, och tjänar bara till att förhala.

Det är NU det väpnade stödet för Ukraina behövs – precis som den polske Premiärministern säger. Inte ”i helgen”, ”kanske nästa vecka” eller ”i morgon”.

Jag hyllar Ukraina och dess väpnade styrkor med att spela ”Vid den stora porten till Kiev” av Modest Mussorgsky.

Det är inte mycket, utan en modest hyllning – från ett Sverige vars ledare och fähundar till journalistkår till skillnad från mig själv inte bryr sig, utan fortsätter att likt strutsar sticka huvudet i sanden och ignorera Ukraina – vilket vi inte har råd med.

Ukraina kämpar också för oss, och för hela den fria Världen.

Gammalsvenskby – Bortglömt av Media, Sviket av Sveriges Regering…

Svenska media och svenska myndigheter fortsätter att svika och förråda de 200 svensktalande i Gammalsvenskby, Ukraina på det mest skamliga och skändliga vis. Ingen bryr sig om deras öde. Ingen underlättar för dem att ta sig till Sverige, deras egentliga hemland. Ingen hjälper dem. Inga vita bussar, inga hjälpkonvojer når deras område, nära den ofantliga Kachovka-reservoaren – som jag själv seglat och rott på, under ett nu fjärran 2004 – och Dnjeprs högra strand.

Det borde vara självklart för Regeringen Magdalena Andersson och dess Ministrar att göra något för dessa människor, men nej, men nej…

Hon är en svikare och en folkförräderska. Hon hjälper inte dem, som det borde vara hennes främsta plikt att försöka hjälpa. Hon lyfter inte ens ett enda finger..

Svikarna har förrått dem. Gammalsvenskby är sedan en hel vecka omringat av ryska trupper. Själv berättade jag redan för sex dagar sedan om detta. För två dagar sedan reagerade Svenska Dagbladet – helt ensamma bland Rikstidningarna – och uppmärksammade Gammalsvenskbybornas situation, bland annat genom ännu en intervju med Sofia Hoas, ordföranderska i föreningen Svenskbyborna på Gotland. Mat och Mediciner kan inte längre komma in till byn. Förråden krymper i snabb takt, medan ”Magadan Magda” och hennes svenska myndigheter ingenting ingenting gör. Den ”tysta diplomatin” som vi hörde så mycket talas om under Carl Bildts tid vid makten som svensk utrikesminister är nu ”tystare” än någonsin förr – och inte ett enda ord hörs om några högst eventuella hjälpinsatser från de som nu har makten i vårt Sverige.

Varför är det såhär ? Var ligger Regeringens sympatier ?? Varför hjälper de inte våra landsmän i Ukraina ???

SvD uppger, att tre familjer tagit sig till Sverige på egen hand, och att en fjärde familj från Gammalsvenskby är på väg till Gotland. Uppgifter finns om att ryska soldater – som saknar eget underhåll och ”är hungriga” nu plundrar enstaka hus på landsbygden, och kräver att få mat från de Ukrainska bönderna. Samtidigt måste närmare 180 svenskspråkiga vara kvar i byn, om vi utgår från att de 4 familjerna inte kan vara så många fler än kanske 20 personer.

Centerpartisten Lars Thomson – vars släkt kom från Gammalsvenskby till Sverige redan på 1920-talet, har som ende svenske Riksdagsledamot – och en verklig centerpartist av den gamla stammen – till skillnad från ”halvfigurer” som Annie Lööf och hennes ”Stureplanscenter” hållit ett skarpt anförande i vårt nationella parlament vid början av Rysslands invasion, och han säger sig ”må dåligt” av händelseutvecklingen. Det kan man förvisso göra, men DET RÄCKER INTE !!

Vad som behövs här, är konkreta insatser.

Snart kan här finnas många som DÖR – därför att ”Magadan Magda” Andersson INGENTING gör…

Sveriges Radio har sänt ett reportage betitlat ”därför rapporterar P4 Gotland om läget i Gammalsvenskby i Ukraina” ungefär som dessa Putins nyttiga idioter i Riksradion måste berätta om VARFÖR de alls uppmärksammar situationen, när läget borde vara det omvända – för att inte berätta något om en befolkning som i mer än 200 år kulturellt sett tillhört Sverige och bevarat sitt svenska arv, är verkligen lågt och skamligt av de Satans kräk, som till vardags kallar sig för svenska journalister.

Vi är många som undrar var de humanitära insatserna för Gammalsvenskby egentligen blivit av. Från andra sidan Dnjepr kan SvD berätta om de svensktalande som nu lever under rysk ockupation, med allt vad det innebär och som gömmer sig hos sina släktingar, av rädsla för att bli upptäckta.

Samtidigt lever vi själva i ett land, där idioter, svikare och små pomaderade fähundar som Calle Schulman sitter rakt fram i P3 och säger att han inte vill försvara Sverige, vårt svenska samhälle och våra medmänniskor, utan fegt vill fly sin kos, med svansen mellan benen som en liten hundracka. Man kan inte mer än förakta honom, och mötte jag en sådan människa, skulle jag spotta honom mitt i ansiktet. Fler försök till uppvigling – för något annat är det ju inte – och bevis på den mest föraktliga svaghet kommer idag från Fredrik Strage i DN, som tydligen tycker att han kan göra sig lustig över Ukrainas situation, och samtidigt racka ned på Sverige.

Vårt Sverige.

Enligt brottsbalken, 5 Kap 16 § är uppvigling, alltså uppmaningar till landssvek eller desertering ett mycket svårt brott, lika med Landsförräderi. Tyvärr finns inte längre Dödsstraff i händelse av krig, eftersom vårt land avskaffade det redan 1974 om jag inte minns fel, men levde herrar Schulman eller Strage i Ukraina, antar jag att där snabbt blev annat ljud i skällan. Det skulle – på det mest personliga av alla plan – inte göra mig särskilt mycket om jag – rent hypotetiskt – fick order att verkställa exekution – för egen del har jag inte svårt för att utföra den sortens handlingar – när det är motiverat – och det ÄR det närapå i dessa personers fall.

5 Kap 16 § lyder:

5 §  Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av krigsmän eller i annat meddelande till krigsmän uppmanar eller på annat sätt söker förleda dem till en handling eller underlåtenhet som innebär att de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten.

När Carl Schulman framträder i Sveriges Radio och säger att han inte vill försvara Sverige, så är det ett svårt brott. Han har uppmanat till svikande av medborgerliga skyldigheter i radio, och det gör hans brott extra allvarligt, inte minst med tanke på uppgifternas spridning.

Polisanmälan emot SR och de som sänder ut sådana här budskap i den kris Sverige och världen befinner sig i, är den absolut lägsta nivån. Dito vad gäller herr Strages framträdande i DN. Det finns inga ursäkter där heller.

Nu är det inte min sak att polisanmäla dem, visserligen – men någon borde faktiskt göra det.

Likaså är det vår moraliska plikt – och vår juridiska skyldighet – att göra något för Gammalsvenskby.

 

 

”Ukrajnaban Katonadal” – Vad svenska Media ALDRIG låter dig veta om Kriget i Ukraina…

Det är svårt att vara ödmjuk, då man vet att man är bäst. Långt före det att SVT:s grafikredaktion uppdaterade sig på dagliga data från Johns Hopkins-institutet under Covid-19 pandemin, rekommenderade jag – som ni väl alla minns – dem att ta del av data från den sajten. Sedermera blev den allmänt spridd. Och långt före det att DN:s, SvD:s och SVT:s grafikredaktioner använde data från amerikanska ISW – Institute for the Study of War om kriget i Ukraina, så var det JAG och ingen annan är JAG (av den kristne gudens synnerliga nåd och Hedniska Makters uppenbara bistånd utsedd till Överfurir Josef Porta) som tipsade dem om det. Jag var FÖRST helt enkelt…

Josef Porta, ex officio…

 

Jag har sagt det förut – och jag säger det igen. Hedniska Tankar LEDER – andra bara FÖLJER. Danska media har redan upptäckt den amerikanska twitter profeten ”Jomini of the West” (alla militärhistoriskt bildade personer vet vem Jomini var, men svenska journalister vet det inte – eftersom de inte ens har någon allmänbildning) och citerar honom ofta. Här i Sverige får vi ingenting veta om de verkligt kvalificerade sammanställningar som görs utomlands av läget i Ukraina. Den här underrättelserapporten – för det är så man måste se den – används inte av SVT, till exempel – som bara citerar en skäligen gaggig och numera för länge sedan pensionerad överstelöjtnant, som jag också haft en del att göra med, och dessutom inte gillar – rent personligen – av det skälet att han är en lögnare och bedragare, inte bara en lokalpolitiker i Danderyd.

Sagde Övlt däremot, har koll på källorna, och det har jag också. Därför har jag nu tänkt redovisa detta.

 

Klicka på lägesbilden ovan, så att du får upp den i stort format ! Svenska och Västerländska media har haft en egendomlig tendens att övervärdera Ukrainska insatser den senaste veckan, medan de genomgående underskattat och nedvärderat de ryska. Detta kan visa sig vara ett mycket farligt misstag, eftersom Ryssland visat sig kunna överraska många gånger förr. Hela det besinningslösa och folkrättsvidriga överfallet på det fredliga Ukraina är ett bra exempel på det – nästan alla media i väst lät sig vilseledas, liksom stora delar av befolkningarna – och ingen förutsåg vad som nu pågått i nästan tre veckor – utom experterna, såklart.

Vad som i själva verket hänt, är att republiken Ukraina nu förlorat 25 % av sitt territorium till lands. Det berättar aldrig svenska media, som istället förvrider sanningen emot ett ryskt nederlag och en ukrainsk seger – något man verkligen inte bör ta ut i förskott. Även om vi alla såklart har våra sympatier på den Ukrainska sidan (det har jag med) så får vi inte dra förhastade slutsatser om Rysslands beteende och krigsmål i detta läge. Ryssland har redan vunnit sitt mål att skapa en landkorridor fram till Luhansk och Donetsk, och så när som på den belägrade och hårt trängda staden Mariupol har detta lyckats. Den förväntade sjö-invasionen emot Odessa har inte kommit igång, trots att amerikanska bedömare ständigt papegojmässigt upprepat i flera veckor att den skulle komma inom 24-96 timmar – men så har som väl är inte skett.

Det krävs inte mycket strategisk kompetens för att förutse, att det borde vara ett ryskt krigsmål att slå ut och erövra Ukrainas sista öppna hamn, och därmed helt skära av landet från alla sjötransporter. Likaså är det en lätt genomskinlig slutsats att Ryssland måste erövra Charkiv, Sumi och Kiev – alla tre viktiga nyckelstäder vid Ukrainas nordgräns, som förutom huvudstaden också har avsevärda naturtillgångar. I söder och öster har Ryssland den uppenbara avsikten att tränga fram till Dnjepr, vilket till och med en rysk oppositionell som Boris Nemtsov lär ha avslöjat före sin död för många år sedan.

Nu gör man sig ofta lustig över de ryska försöken, och säger att de ebbat ut – och källor typ Financial Times säger att det skulle vara en hemlig fredsuppgörelse på gång mellan de ryska och ukrainska regeringarna. Man sprider ut rykten om att Ryssland skulle ha framhållit länder som Sverige och Österrike som goda exempel för Ukraina, och krävt att Ukraina skulle förbli neutralt, utanför NATO och utan några utländska militära styrkor överhuvudtaget, och påstår till och med, att President Zelensky redan skulle ha gått med på detta. Det återstår nog att se, ifall det verkligen är sant. Man påstår också, att Ryssland skulle kunna diktera för Ukraina att ukrainarna nästan måste halvera sin försvarsmakt, och i gengäld skulle Ryssland då genast vara villigt att lämna tillbaka alla områden som de erövrat, sedan detta krig började.

Inte heller det framstår som särskilt sannolikt. Det skulle vara högst svårt för Ukrainas president att i nuläget förklara för sin egen befolkning att de måste halvera sin armé, just när de blivit överfallna av Ryssland och lidit svåra civila förluster. Ukrainas befolkning har heller ingen större anledning att lita på den ryska arméns högst eventuella tillbakadragande, särskilt inte efter händelser som beskjutningen av ”säkra” civila konvojer, eller illdåden i Cherson och Mariupol.

Denne man vill kanske le, på inte mindre än 15 punkter…Han säger att ”allt går enligt plan” – och det beror ju helt på, vad han då har för planer..

Ryssland kan mycket väl ha räknat med mindre ambitiösa krigsmål från början, men inlett sin erövring med målet att bara utöva terror mot Ukraina, och sätta landet under stark press – och sedan ”spela läget” helt därifrån. Men titta noga på vad som händer för den Ukrainska armén längst österut, där den varit invecklad i strider mer än sju år nu – och ”inte har några särskilt formidabla försvarslinjer” enligt Amerikanerna. Klicka på bilden nedan !

Vid staden Severodonetsk har den ryska artilleribeskjutningen intensifierats, liksom mot Mariupol. Allra längst upp i nordöst kan Ukraina snabbt förlora en hel brigad, som kan bli inringad, och då riskerar hela fronten söderut emot Mariupol att rullas upp. Mariupol försvaras bland annat av den berömda Azov-bataljonen, som svensk press aldrig vill nämna vid dess rätta namn. Numera är den utökad till ett helt regemente, och den har en hela bataljonsstridsgrupp i Charkiv, samt en i Kiev – där Ukrainas nyuppsatta ”Främlingslegion” nu också finns insatt i de norra förorterna. Ukraina har sannolikt bara tagit emot högst 4000 utländska frivilliga, däribland högst ett hundratal svenskar – polacker och amerikaner är mycket mer manstarka. Samtidigt vet vi, att inte mindre än 16 000 muslimer och tjetjener, syrier med mera drägg och mänskligt avskum är på väg att med rysk hjälp sättas in i Ukraina – återigen i vad som förmodas vara ett rent terror-syfte.

Men – det viktiga är vad som kan hända om Mariupol faller – Ryssarna får då tillgång till sju stycken bataljonsstridsgrupper, som kan reorganisera och ånyo sättas in. I norr kan samma sak hända med fem ytterligare stridsgrupper i bataljons ram – och Ukraina får i så fall fly hals över huvud med sina återstående fyra brigader från öst. Samtliga av dem lär vara pansarskytteförband, men hur många fordon de har kvar och hur snabbt de kan röra sig är osäkert. Dessutom finns det flera ”kittlar” – ni minns kanske den tyska termen ”kesselschlacht” i norr, där Ukrainska förband är instängda och under belägring – detta får vi aldrig höra talas om i svenska media.

Inringningarna vid Charkiv och Sumy är typexempel på detta. Å andra sidan har amerikanska bedömare helt rätt i att Ukrainarna har varit mycket framgångsrika i sin fördröjningsstrid, och lyckats försena den ryska tidtabellen med flera veckor. Underhållsvägarna – som löper västerut emot Kiev på kartan ovan är utsträckta, och ryssarna blir hela tiden utsatta för eldöverfall, eller riskerar att förlora sina uh-baser. Men – återigen – faller Charkiv eller Sumi, så frigörs tiotals ryska bataljonsstridsgrupper, och kan solfjäderformigt rycka fram över den östra sidan av landet – vilket kan leda till en förlust och inringning av kanske en tredjedel av den ukrainska armén.

Man har påpekat att det ryska taktiska uppförandet är mycket dåligt, och svårförklarligt nog helt bundet till vägarna. Att framryckningen nu avbrutits, och att ryska styrkor inte gör några förnyade försök att anfalla, skall vi inte fästa för mycket avseende vid. Det kan hända, att detta avbrott skett på direkt order från Kreml, eller att det sker en gradvis återhämtning – hittills förekommer inga nämnvärda protester emot Putinregimen i Ryssland.

”Flitigt läsa gör dig mycket klok – DÄRFÖR: LÄS VARENDA BOK !!”

 

Observera nu vad som händer i Twitter-klippet ovan – förutsatt att det nu är äkta, och inte manipulerat. Det skjuts ett pansarskott från vänster i bild, men ryska pansarskyttefordon kör rakt ut på det öppna fältet – de gör inte motanfall in i den mycket glesa skogen, som de borde. Längre bak i kolonnen reagerar till slut en ensam stridsvagnsskytt alldeles rätt. Han ger eld emot de Ukrainska infanteristerna med sin stridsvagnskanon, men antagligen försent. Detta är närmast ett ”skolexempel” på hur eldöverfall stereotypt kan gå till – nästan som det vore hämtat från legendariska ”H Storm 3” eller Handbok Stormakten från det fjärran 1980-talet. Blir den ryska taktiken inte bättre än såhär, är det uppenbart att man förlorar.

Här är ett annat ”föregivet äkta” exempel. En ensam rysk stridsvagn (T-80 ??) övergår ett vattendrag, men råkar omedelbart in i ett minförsåt. Vi förstår nu, varför Ukrainas Regerig så enträget ber om svenska stridsvagnsminor – men här gäller som alltid, att kunna skilja på mina och dina – minor som läggs ut nu, kommer ligga kvar efter krigets slut.. Sånt här får du aldrig se på svt – som istället bara sänder ”civila snyftreportage”.

Självklart är lidandet i Ukraina med omnejd stort, men vad svenska journalister gör, är att som ”Putins nyttiga idioter” spela honom rakt i händerna – de framhäver hela tiden ”flyktingkatastrofen” och skapar därigenom ett falskt intryck av hur själva kriget går, eller hur det verkligen förs – eftersom de aldrig berättar om den faktiska, militära situationen.

Här är åter en bild av det faktiska militära läget, som det såg ut klockan 2300 igårkväll, 16 Mars 2022. En bild, som svenska media aldrig visar dig, utan helt förtiger. De ryska styrkorna – bland annat ett helt luftburet Regemente, har blivit tillbakaslagna tre gånger, när de försökt att övergå floden Irpin per broar. Ändå kan de – trots att deras främsta enheter i sydväst är isolerade (2 bataljonsstridsgrupper !) fortsätta sin framryckning söderut, och inringa Kiev. Om de sex bataljoner som finns öster om Kiev kan framrycka, är osäkert – de kan sannolikt ha brist på underhåll – men observera den stora ukrainska ”fickan” runt Nichny – något som nästan liknar den tyske general Hubes berömda ”ficka” under andra världskriget, 1943 vid Don – här var glesa tyska förband inringade, precis som de Ukrainska – och band som nu upp tre hela regementen – men i det tyska, historiska fallet lyckades enstaka tyska soldater nattetid smyga sig ur den ryska inringningen, fastän de fick lämna ifrån sig mängder av materiell – något liknande kan mycket väl hända snart i den öppna terrängen nordöst Kiev. Ryssarna har handlingsfrihet för minst ett stridsvagnsregemente (se Charkiv-bilden ovan) och med det kan de svepa ned söderut, antingen emot Kiev eller mot Charkiv, beroende på vad de vill uppnå. Slaget om Kiev är långtifrån över – och dessutom vet man, att ryssarna har dolda sabotage-förband inne bland den Ukrainska befolkningen, ungefär som vi har i Stockholms nordvästra förorter – fast där kallas de ju för ”grupperingar” och ”gäng”..

De amerikanska journalister, som blivit nedskjutna i eller nära Irpin, blev det därför att de råkade ut för tjetjensk milis, enligt vad envisa rykten förmäler. Muslimska frivilliga gillar inte journalister från väst, vad det nu kan bero på…

Studera slutligen denna karta över läget i söder, och ävenså Gammalsvenskby, vars 200 svenskspråkiga Regeringen Andersson gör ingenting ingenting ingenting alls för att rädda, hjälpa eller evakuera – trots att den mycket väl kunde ha gjort det. (klicka på kartan för att få upp en förstoring)

Den ryska offensiven har kört fast runt Mykolaiev, där stora förband ännu binds, medan Ukraina försvarar staden med minst tre bataljoner. Men i Cherson hittades igår en stor vapengömma, med bland annat svensktillverkad pansarförstöringsmtrl, efter vad ryska media vet att berätta. SVT Rapport visade igår 1930 bilder på denna mtrl, som man fått ifrån den ryska sidan, och helt okritiskt publicerade. Man sade också på svensk statstelevision, att dessa vapen nu skulle användas av ryssarna emot Ukraina – i vilket syfte detta sades av svenska journalister, kanske ni själva kan spekulera om – jag säger ingenting – men något syfte hade man säkerligen…

Vi förstår också, att det är framstöten emot Kryvyi Rih och vidare norrut som är det viktiga för Ryssland här – men samtidigt vill de nog inte utsträcka sina underhållslinjer för långt, när de bara har Cherson som sin enda större bas. Det kan vara så, att man med avsikt väntar med att köra norrut, trots att det finns enorma ”frontluckor” i de ukrainska linjerna. Kan Ryssland få in mer trupp och materiell via Kertj-sundet, vilket realistiskt sett kan ta några dagar, så kan denna front hastigt börja röra på sig. Om en sjöinvasion emot Odessa verkligen kommer, så finns det som vi ser ett helt regemente i Transdnjestr, och om man luftlandsätter fler förband mellan Mykolajev och Odessa, så ligger de Ukrainska försvararna illa till – men det bör nog bedömas så, att Ryssland avstår från att göra detta.

Svensk TV och svenska media resonerar fortfarande i blindo, och med stor inkompetens om vad som verkligen händer i Ukraina. Vi får bara se flyende civila på TV, i stort sett – och uppmanas alla att själva ta hand om ännu en ”flyktingkatastrof” eftersom våra myndigheters insatser visat sig totalt underhaltiga. Bland annat uppgav SVT Rapport idag i sin 1930 sändning att det saknas 150 000 av 160 000 omedelbart nödvändiga sängplatser.

Samtidigt är det med militära maktmedel och INGENTING ANNAT som kriget kommer att avgöras. Det har såväl Ryssland som Ukrainas hjältemodige President gjort klart för oss, och att tro något annat, är att tro på en illusion – eller en ”medialögn” och ”ett spel för gallerierna” som just nu kablas ut i alla våra media.

Krisen och kriget är fortfarande långtifrån över, och jag vill mana er alla till vaksamhet.

Nästan vad som helst kan fortfarande hända – och kom ihåg hur fel våra politiker i årtionden haft om hela den försvarspolitiska situationen.

Vi utbildar och mönstrar i år endast 19 000 en årsklass om över 20 000 svenska ungdomar. Av dem, får endast cirka 5800 vara med och lära sig, hur man försvarar sitt eget land. Det är ett ynkligt resultat, ett rent djävla ”fattigdomsbesvis” från Magadan Magda Andersson. Hela Ukraina skulle gapskratta åt oss, om de bara visste – och polackerna skulle svära och gråta.

Jag avslutar dagens ampra inlägg i en lite glättigare och måhända opassande ton, företrädd av den ungerska sångerskan Vali Rácz, på sin tid ett kiligt vax, av den sort som Josef Porta och väl även Josef Svejk en gång kan ha lyssnat till – via radio eller grammofon.

Glömskans frid över mitt enkla stoft, och kom ihåg att kriget fortfarande pågår.

Gewaltig ist, was in Osten Vorgeht