Behövs det en ”Sjätte November-Rörelse” i Sverige ?

Idag är det den sjätte November, vilket är ganska naturligt med tanke på allt. Gårdagens datum var ju den femte, och i landet Trump långt västerut, genomförs det någotslags val. Jag påminner mig själv att det en gång fanns en extremiströrelse i Mellanöstern, som kallade sig ”Svarta September” och att det i Sovjet på sin tid firades en Röd Oktober, som man sa. Varför skulle då vi etniska svenskar inte kunna fira den sjätte November i vårt eget land, särskilt som det av hävd brukat vara Gustav Adolfs Dagen ?

En del brukar hylla Gustav Vasa som vår Landsfader, men det borde rätteligen vara Gustav II Adolf. Han grundade de flesta Ämbetsverken, gav oss början till en modern lagstiftning och inledde vår tid som Europeisk Stormakt – och gav oss Samhälls- samt Tjänstemanna-ansvar, något som vår nuvarande Regering totalt svikit…

I Älvsjö söder om Stockholm finns faktiskt en Sjätte November-gata, men någon Sjätte November rörelse har ännu inte sett dagens ljus. Kanske borde vi grunda en, och återinföra det samhällsanvar, som våra odugliga politiker och ledare totalt frånsvurit sig. Någon Regering har fortfarande inte bildats, och den nuvarande framstår som allt mer och mer obildbar.

Idag, till exempel, avstyrkte Lagrådet en av Regeringen Löfvéns alltmer bisarra och verklighetsfrämmande lagar. Före valet yrade Stefan Löfvén själv om att han skulle överväga att ”införa ett tredje kön” som han sa, en fullkomligt onödig lag som nog fått de flesta att överväga om inte Statsministern skulle ta fram sina biologiböcker från grundskolan istället. Många väljare övervägde också, att aldrig mer rösta på (S) har det visat sig, men nu har galenskapen burit frukt. Lagrådet har tvingats ingripa, och konstaterar besviket att vad svensk Socialdemokrati nyss försökt införa, är sällsynt illa utformat, och strider både emot Europakonventionen och FN:s barnkonvention, som är till för barns och ungdomars eget bästa.

Så långt har förfallet gått. Regeringen har börjat bryta emot landets grundlagar för hur själva lagstiftandet ska gå till, och kommer det äntligen något budgetförslag i slutet av denna månad, är det fara värt att flera viktiga sakpolitiska områden, bland annat Försvaret och Socialförsäkringarna blir lidande, eftersom budgeten antagligen kommer röstas ned.

Och nyval är vårt enda hopp om förbättring, för det står redan klart att vi inte kan behålla den nuvarande Regeringen vid makten.

I Finland – vårt närmaste grannland – firar man idag Svenska Dagen till stöd för den etniskt svenska minoriteten i det landet, en minoritet som den svenska Regeringen aldrig hjälpt på de senaste sjuttio åren, och helt glömt bort att bry sig om, liksom sina etniskt svenska medborgare i Sverige. Idag har Svenska Dagen till och med 110-års jubileum, och ännu finns det starka intresseorganisationer i Finland, som tar tillvara de etniska svenskarnas rätt.  Jag tänker på min gamle kollega Janne från Nylandsbrigaden, och alla de Svenskfinländare jag känt genom åren, och ännu känner. Ni har tur ni, som i alla fall har en fungerande Regering och ett Fungerande land att leva i, för trots orättvisorna emot er på senare tid, fungerar det mesta i Finland i alla fall mycket bättre än i Sverige.

Gustav II Adolfs Rike var en Östersjöstat, där tyskar, svenskar och finnar arbetade och byggde sitt land på lika villkor. Svenska var huvudspråket, men andra språk tolererades, och de främlingar som kunde arbeta och bidra till landets välstånd var välkomna hit – men inga andra. Vallonerna var en grupp, som valde att överge katolicismen, låta sig assimileras i kulturellt hänseende och ställa upp för Sverige. Mot Katoliker och sådana, som ville bryta ned det svenska samhället och ställa det under främmande överhöghet, var Gustav II Adolf skoningslös.

Värjan måste göra det bästa,” sade han – ”ty hon skämtar intet !” och han förstod, att vi aldrig någonsin kan kompromissa med något ”Europa” – vars enda mål är att förslava och underkuva oss. Ska vi alls ha en framtid, så är det vi själva och ingen annan, som ska få bestämma i vårt land.

Och kungen skrev också: ”Tattare borde jagas af rijket och aldrig tillåtas att löpa i städer och byar till att bedragha och beswära folk eller med trulldom, tiufwerij och puckande skada och betunga landet”. Idag sitter samma tattare på varje torg i varje svensk stad, utanför varje ICA-butik, utanför varje Stormarknad och varje galleria – och fortfarande är det samma tjuveri och ”puckande” vi svenskar får betala, betala och betala för. Hur länge skall det behöva fortgå, frågar jag er. Hur länge ?

tiufwerij och puckande skada”. På Gustav II Adolfs tid drev man dem ur landet….

 

I SSU Malmö håller Löfvéns pojkar och islamisterna numera hov. I veckan har det bland annat avslöjats, hur S-ledningen – som under flera år kritiserats för grov antisemitism – känt till alltsammans. De kände till hur Islamistiska fanatiker tagit makten inom SSU Skåne. Hur SSU-Skånes vice ordförande Khloe Abdel Wahab direkt rekryterats från den egyptiska militärdiktaturens utrikesdepartement in i SAP Sverige. Hur SSU-Skånes styrelseledamot Omar al-Ganas, i år efter år spritt antisemitism på sociala media. Hur den förre ordförande för SSU-Skåne Rizwan Elahi, stött imamer som påstått att grisar är homosexuella.

Puckande Skada” som sagt – och milt sagt puckade uttalanden från riktiga tattare och klåpare..

En rejäl Sjätte November krävs kanske, trots allt ?

Annonser

MURALGRANSKAREN utkommer med ny bok…

Idag är det inte bara Vårdagjämning, vilket är och förblir en ytterst viktig dag för alla Hedningar, utan också den Internationella Glädjedagen, har jag fått höra, ty den har råkat bli utlyst av självaste FN, till råga på allt.

Själv tror jag i och för sig inte att just denna dag är så mycket glädjefylldare än andra för kanske de flesta människor i Världen, ty de har säkert nog av problem i alla fall, och Vårdagjämningen känns nog en smula naturligare att fira, hursomhelst. Men – om man nu ska ha en Glädjedag, och den till på köpet skall vara just Internationell – ty så har ju FN nu bestämt – Hur skall man egentligen fira den alls ? Genom att bjuda in särskilda glädjeflickor kanske ? – Nej, bort med sådana tankar – kanske är det bättre och värdigare att vi firar en av våra stora svenska komiker istället, som Serietecknaren David Nessle till exempel, trebarnsfar och dessutom förr i världen vår mångårige vän och andlige bror. Han är faktiskt så gott som hedning – eller i alla fall nästan..

Så gott som Hedning. Uppvuxen i Sala. Grundade ett punkband, med namnet ”Geggamoja ûbermensch och det Heterosexuella Närstridskommandot”. Mångårig tecknare i Magasinet ”Kapten Stofil. Besökt Litauen, fullt rehabiliterad… (Nitroglycerin som acne-kur finns dock inte…)

Förutom att han skrivit ”Den Maskerade Proggarens Oändliga Jamsession” – ett seriealbum vars omslag jag själv använt för att häckla vissa obskyra och fullkomligt onödiga extremistgrupper – har han nu även gått åstad och utgivit en ny bok, som på Ad Libris bara betingar det i sammanhanget synnerligen facila priset av 138 krisch, inklusive gratis frakt för privatpersoner. Självfallet har såpass högoktaniga dagspresspublikationer som såväl Svenska Dagbladet och Tidningen Metro – denna sanningens och den oomkullrunkeliga källkritikens strålande banérförarorgan, mer lysande av idel vältalighet än på sin tid Kim Il Song (jag kan nästan skriva som David, jag också)  men nu har de intresserat sig för saken så sent som igår, varvid jag som en annan ligne claire tecknare med förhinder känner mig mer än lovligt malplacerad, där jag åtskilligt hundsfotterad andtrutet anträder parnassens nedre B-lagshalva för att sälla mig till den klämkäckt obligatoriska hyllningskören – men nej då – det är solo här, pojkar – och jag ska förstås hålla tyst…

 

MURALGRANSKAREN behövs, om sanningen skall fram…

 

För övrigt gillar både jag och David det där ordet, ”oomkullrunkeligen”, som man inte ser i tryck så ofta numera, men för all del – det hör inte hit...

Vad som däremot hör hit, är att blotta dagar efter det att jag själv skrivit om Albertus Pictor och hans målning med Haren och Hunden, så förvandlade David sig plötsligt till Muralgranskaren, sitt nya alter ego. (Ni kan se mina ursprungliga inlägg under sidan ”Konst” härovan – håll med om att uppslaget är ganska likt, även om jag själv inte riktigt hade vad som krävdes för att bli muralgranskare. ) Namnet tog han sannolikt från Tidningen Metros ”Viralgranskaren” – och David skaffade sig twitter-konto, varvid en succé var född – mycket beroende på hans humor – och hans sätt att skämta med kristendomen – samt fler monoteistiska läror. Se här bara:

 

Äsch – vi tar en till:

Muralgranskarens stora fördel är kanske inte vitsandet, utan att han faktiskt är konsthistoriskt intresserad på allvar, samtidigt som han driver ganska mycket med en förlegad religion; med ett idag än mer förlegat bildspråk. Det är i alla fall så jag tolkar det hela – men Herr Nessle och jag har väl sysslat med religionskritik lite till mans, själv minns jag hans serie om Jesu Kristi Återkomst till FESKEKÖRKA i Göteborg, ur seriealbumet ”Gasen i Botten, Hieronymus Bosch” – en annan typisk titel – som väl sprider glädje, inte bara på glädjedagen…

I ”De goa gubbarnas Stad” blev inget som frälsaren tänkte sig…

”Detta skulle vara ett Herrans tempel – men ni – Ni har gjort det till en FISK-AFFÄR !”

 

Detta blogginlägg skulle väl egentligen bara vara en anmälan av en god bok, men nu blev det kanske lite mer. Jag tror jag avslutar med min text om ”Haren och Hunden” och deras gemensamma middag, från anno 2015 – samma år som den mäktige Muralgranskaren blev född:

2014-09-01_179w2_Harkeberga_ka_Trave_I_N_vaggen_valvanfang_(8)_En_hund_och_en_hare_som_ror_i_samma_gryta_(NO)

Det var en gång en Hund och en Hare, säger den hedniska sagan, som var goda vänner och ständigt ville vara tillsammans. Så en dag skulle de laga middag, och satte sig ned att röra om i samma gryta –  men se ! – detta gick alls inte bra.

”Vi måste ha i mera kött !” sa hunden.

”Nej, det måste vi inte alls !” skrek genast haren. ”Vi ska bara ha i grönsaker, men absolut inte något annat – och mera kål ska det vara !”

”Men lite kött då!” skrek genast hunden, som också ville äta sig mätt.

”Nej, bara växter – för jag är vegetarian!” fortsatte haren i myndig ton.

Mycket riktigt avbröt Hunden och Haren helt och hållet sina gemensamma matlagningsförsök efter det där, och insåg att det var bäst för dem att de gick skilda vägar, fast detta förstås inte hindrade dem från att vara vänner i alla fall. Kloka och förståndiga, som de båda två var, insåg de snart nog att olika saker och företeelser inte blir ett dugg bättre av att blandas. Hunden var bäst på att vara just Hund, och att försöka göra om honom, så att han tvangs äta Harens mat och till på köpet bli en Hare, skulle aldrig kunna fungera. Och Haren ville för sin del vara just den han var, och alltså fortsätta vara en Hare, utan att försöka bli en hund, som äter kött… Båda två accepterade de varandras gränser i fortsättningen, men lekte och hade roligt på söndagarna, och for runt och jagade varann, och så levde de utmärkt lyckliga hädanefter.

På samma sätt är det med kulturer, människor och exempelvis religion.

Ingen kultur kan samtidigt vara ”kosher” och ”inte kosher” för risken är, att någon grupp blir starkt missnöjd. Man kan inte sälja varmkorv gjord på griskött, såsom varande ”halal” och det fungerar helt enkelt inte för folk, att röra ihop alltsammans i en enda stor gryta, där det är både ”Halal” och ”Haram” samtidigt.  Ingenting blir heller bättre av att försöka blanda samman Asatro och Kristendom, som några alltmer fåtaliga ”fornsedare” vill – och vissa kulturer och idéer kan helt enkelt inte integreras med de vi har i Sverige. Sådan är sanningen, och även om det kanske är en obehaglig sanning för vissa; är den inte mindre sann för det.

Vi måste acceptera varandras gränser – och det är just det den lilla Hedniska fabeln – som skrevs av Aisopos, den grekiske sagoberättaren, redan omkring 600 år före kristus försöker lära ut. Blandar vi ihop kulturer och religioner eller civilisationer med varandra, uppstår bara en enda oaptitlig röra, eller ett multikulturellt mischmasch som inte gör någon glad, och som inte heller för mänskligheten framåt på minsta vis, eftersom det som driver mänsklig uppfinningsrikedom och framåtanda, just alltid varit olikheter och skillnader, och inte det faktum att en del mer diktatoriskt lagda kulturer velat nivellera, snöpa och kontrollera människorna – som kristendomen och islam alltid velat, till exempel.

Svenska Dagbladet propagerar för böner och religiositet på arbetet

I dagens nummer av Svenska Dagbladet – fortfarande landets andra största dagstidning – finns en artikel, som öppet propagerar för ett totalt slut på det sekulära, öppna svenska samhället. Böner och krälande i stoftet föreslås bli obligatoriskt på den svenska arbetsmarknaden, och människor i Sverige skall bli ”lite kristna och lite muslimer” på samma gång. Den som propagerar för allt detta heter förstås Mohammad Muslim Eneborg, och sägs vara imam. Ändå redovisar artikeln öppet, att det bara är 7 procent av befolkningen i Sverige som alls kallar sig kristen, och bara 23 % av svenskarna tror alls på någon Gud..

Ändå tvingas vi betala, betala och betala över 93 miljoner kronor om året i ”stöd” till olika Totalitära och Monoteistiska trossamfund, främst då naturligtvis sådana med muslimsk och kristen inriktning, för så mycket betalar vi redan till SST, den ytterst märkliga bidragsmyndighet, som Regeringen Löfvén fortfarande när vid sin barm. Tidningen skriver att religion inte längre skall betraktas som en privatsak, utan offentliga ”bönestunder” i muslimsk anda skall göras obligatoriska på arbetsplatser överallt i Sverige, eftersom detta Sharia-liknande drag skulle ”berika” den svenska kulturen. Inte ett enda motargument tillåts föras fram i den mycket partiskt och osakligt skrivna artikeln, vilket är ganska anmärkningsvärt.

På kommando: RÖVEN UPP ! Huvudet emot marken DUNKA – DUNKA – DUNKA ! Lämpliga metoder på den svenska arbetsmarknaden, nu enligt SvD:s unika recept.

Hijaber och förbud att gå med bart hår är ”den ultimata yogan” och passar alltså svenska kvinnor, får vi veta genom Svenska Dagbladet, och dessa ”kulturberikare”. Bönerabblande ska jämnställas med friskvård, och utövas kollektivt, på kafferasterna, tänker man sig. Mer än 200 år av sekulär tradition kastas rakt ut genom fönstret, och den religiösa juntan förbereder sig för ett maktövertagande. Svd har uppenbarligen valt sida. Enligt denna tidning skall det sekulära samhället inte få finnas längre, och ve den, som sätter sig däremot..

Från SvD;s slaktar-bod: Och bocka, bocka bocka, och kryp kryp kryp inför den allsmäktige Allah och ”Gud”, lille svensk…

Ja, man är inte förvånad. Såhär uttrycker sig ju de Monoteistiska religionerna, som både enligt Koranen och Bergspredikan strävar efter att utrota alla andra trosföreställningar, sätt att uppfatta tillvaron, eller all annan religiositet, eftersom de själva gör anspråk på att innehålla den ultimata sanningen. Men så gör inte vi Hedningar.

Idag lär det förresten vara internationella Bacon-dagen, och då KRÄVER jag förstås som Nordisk Hedning, att precis ALLA ska dansa efter min pipa, och att jag skall bli serverad Bacon, bacon och inget annat i personalmatsalen, för ska nu bönestunder vara offentliga och påbjudna, ja då måste ju även jag få mitt religiösa behov tillfredsställt, i religionsfrihetens namn, eller hur ?

Dessutom finns det nu även Bacon-rosbuketter och annat att köpa in, hos snart sagt varje arbetsgivare. Titta här, så får ni se:

Här får du, lilla Fatima ! Rosor av äkta Bacon !!

”Ils ne passeront pas !” U Can’t Touch Dis !! NON PLUS ULTRA !!! Detta är SÄRIMNERS SÄNDEBUD

Fredligt Civilt motstånd – Vår enda chans !

SKIT NER ER – ”SVENSKA” DAGBLAD !!!

”Lika Värde” kontra ”Mänsklig Värdighet”…

Kommer ni ihåg den unge Litauern Arminas Pileckas, som jag skrev om den 13 Januari – i ett helt annat sammanhang ? Det hela var naturligtvis inte av en slump – för som Svenska Dagbladet har uppmärksammat, hände något väldigt viktigt i Vilnius, Litauen för idag 2o år sedan. Det var då TV-tornet i Vilnius stormades av Sovjetrysk militär, något som också blev början till Sovjetunionens fall. Den andra av våra två stora morgontidningar – Dagens Nyheter – har inte uppmärksammat detta jubileum alls – betecknande nog. Även DN påstår löjeväckande nog att den skulle vara en liberal tidning, men påfallande ofta försvarar DN islam, kristendom och andra totalitära åsiktsriktningar.

sausio-ivykiai-68193344

Har vi alla ”lika värde” ? I dagens Litauen säger man, att de som offrat livet för sina landsmäns skull faktiskt postumt har ett större värde än andra…

En som kan berätta mycket för oss om vad som hände är Örjan Berner, som var Sveriges ambassadör i Moskva år 1996. Han berättar i SvD om hur Varennikov, den dåvarande ryske Arméchefen, lär ha beordrat användningen av pansarfordon emot en obeväpnad folkmassa. Minst 15 litauer blev ihjälkörda eller klämda till döds, när de utan att tveka ställde sig framför T72:orna, men 20 000 personer ställde sig som en ”mänsklig sköld” framför TV-tornet, och en ”Nationell Räddningskommitté” bildades, som tog över Regeringsmakten. I denna räddnings-kommitté ingick som vi alla vet Vytautas Landsbergis, som senare också blev regeringschef och President i ett fritt Litauen, efter det att allmänna val hållits. I det nya parlamentet ingick även Romuva, en idag helt opolitisk religiös organisation, som praktiserar Litauisk Hednisk Religion, och några år efter 1996 hade Litauen faktiskt hedniska parlamentsledamöter, även om Romuvas utövare idag anser, att någon medverkan i landets styrelseskick inte längre är nödvändigt, och idag ägnar de sig därför helt åt andliga ting.

LT_tank010-e1357604832350Blick från Vilnius, 1996 – men ”sådant händer inte här! – eller ?

En av de Litauer som uttalat sig i SvD:s pappersupplaga – dagens Ryssland sprider desinformation om det Litauiska jubiléet – säger att TV-tornet och händelserna är var ”Litauens Vinterkrig” och jämför med den historiska situationen i Finland 1940 – men den jämförelsen tycker jag är falsk. I Finlands Vinterkrig 1940-41 och fortsättningskriget 1941-44 dog minst 60 000 personer på den finska sidan, och minst 370 000 på den sovjetryska. Mer än 470 000 liv gick alltså till spillo, och jämfört med det var tjugotalet döda i Vilnius det året en förhållandevis oblodig händelse, historiskt sett. En sak är dock alla litauer ense om – i alla fall de som uttalat sig i SvD- de som offrade livet för sina landsmän, och räddade freden har faktiskt ett större värde som människor, om än postumt, och i döden. Till och med de kristna anser samma sak.

Enligt ett uttalande, som tillskrivs den icke-existerande, fiktive Jeschua ben Yussuf, kristendomens påhittade grundare (nej, det har aldrig någonsin påträffats ett enda historiskt godtagbart bevis för dennes existens !) så är det så att:

Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.
 (Johannes 15:13)

eller på engelska – ”Greater Love has no man, that he lies down his own life for his friends

Asatron är helt klart en religion och en livsfilosofi, som uttrycker samma sak. Vissa människor har alldeles tydligt ett större värde än andra, postumt, och efter döden. Vissa av oss kan komma till Valhall – om vi offrar livet, inte bara för våra vänner (Asatron går här ett steg längre, än vad kristendomen någonsin gjort) utan för det som verkligen är rätt, och som verkligen är värt att tro på, helt och fullt – men vi måste också acceptera, att det inte är vi som väljer eller som ”korar valen” och det är heller inte andra människor, historikerna eller ens vår eftervärld.

Walhalla_(1896)_by_Max_Brückner

Nej – alla har inte ”samma värde” och det är heller inte ”likvärdigt” vem vi omger oss med eller umgås med… !

Det är detta Hávamál uttrycker i sina mest berömda strofer – den 76:e och 77:e strofen – den om ”domen över död man” som samtidigt tillhör de allra mest vantolkade och felöversatta, i alla fall efter hur somliga översätter den – småaktiga och småborgerliga typer, fornsedare, kommunister och all annan bråte då mest. (Kan man ens vara kommunist efter Sovjetunionens fall, för övrigt, och kan man få ihop en såpass totalitär och männisoförtryckande ideologi med hedendomen ? – själv tror jag inte det…)

I originaltexten står det, enligt Gudni Jonssons numera klassiska transkribering:

Deyr fé,deyja frændr,deyr sjalfr it sama,en orðstírr deyr aldregi,hveim er sér góðan getr. .Deyr fé,deyja frændr,deyr sjalfr it sama,ek veit einn,at aldrei deyr:dómr um dauðan hvern.

eller – i min tolkning:

”Fä dör, fränder dör, själv dör du likaledes – Men minnet dör aldrig, för den som skaffat ett gott. Fä dör, fränder dör, själv dör du likaledes – Ett vet jag, som aldrig dör – det är domen över död man.”

”Ordstirr” är just vad det betyder, prat och lösa rykten – men inför evigheten behöver vi aldrig någonsin fästa oss vid något sådant, för det är Gudarna som dömer, och inte våra småsinta grannar eller hätska ovänner, eller de som bara hatar oss i hemlighet och inte ens vågar stå upp för sina egna ord, när det väl kommer till kritan, som allt detta äckliga, förkastliga kristna och fornsediska patrask, som ännu besudlar tillvaron för oss, så länge den besudlingen och nedsmutsningen nu varar. Det är inte omvärlden som i sin stinkande småaktighet skall sätta sig till doms över oss, inte någon regering eller några historiker; utan våra närmaste, och de som känner oss bäst – och till slut Gudarna och Makterna själva.

Idag är det förskräckligt ”inne” i vissa kretsar att närmast som ett religiöst mantra eller ett slags dogm upprepa påståendet om ”alla människors lika värde”. Detta påstås vara uttryckt i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, och också denna principdeklaration – som inte är någon lag – för det har den aldrig varit – skall nu också antas ha ett närmast religiöst värde.

Problemet är förstås, att den deklarationen aldrig någonsin varit menad att vara någon religiös urkund, som reglerar vars och ens personliga moral, värdegrund eller något annat sådant, utan blott och bart ett slags principdeklaration, som reglerar mellanfolkliga förbindelser på hela regeringars och staters nivå – och vi måste nog erkänna, att ett sådant politiskt avtal inte rör vardagslivet, och inte automatiskt är tänkt eller ägnat att vara någotslags ”patentlösning” eller tio guds bud ifråga om mänskligt uppförande.

277784-humandignity-1319076254-675-640x480

Dessutom säger FN:deklarationen inte heller att ”alla människor har lika värde” eftersom det är en grotesk felöversättning, vilket andra svenska skribenter också upptäckt. Det ord som används är ”human dignity” – inte alls ”human value”. Dignity betyder värdighet, och kommer av latinets ”Dignitas”, alltså dignitet eller tyngd, sådan dignitet som kan finnas hos en diplomatisk dignitär, till exempel. Ytterst sett sammanhängde ”dignitas” begreppet på latin också en gång i tiden med det som hette ”virtus” eller manlig dygd, av ordet för ”man” (vir på latin) och betecknade närmast medborgerliga skyldigheter eller snarare nödvändigheter och inte bara rättigheter, även om många nu också glömt bort att ”deklarationen om de mänskliga rättigheterna” faktiskt också innehåller just skyldigheter, eller saker man är skyldig att göra, och inte bara saker man ska få, få och få, helt utan att anstränga sig.

I och för sig står det också, att det så att säga finns en grundläggande nivå på rättigheter, som bör vara uppfyllda – alla är ”born free and equal in diginty and rights” – men bara därför att alla har samma rättigheter – har då också alla samma värde som sådant ?

Nej – uppenbarligen inte, för tänk nu efter ett tag….

Tror du verkligen, att alla män och kvinnor skulle ha samma värde just för dig, också i privatlivet ?

I så fall spelar det ingen som helst roll, vem du lever tillsammans med. Du skulle kunna kasta ut din förra hustru genom fönstret, och ta upp vem som helst från gatan, ifall du verkligen trodde, att människor är egala eller utbytbara. Det finns personer som agerat så, men så agerar inte de flesta av oss – vi som är någorlunda normalt tänkande, dvs.

Vilken förälder skulle kunna tro, tänka eller känna, att vilket barn som helst skulle vara likvärdigt eller utbytbart med det barn, som han eller hon kommit att älska och känna igen som sitt eget, oavsett vilka egenskaper det egna barnet nu har ?

De flesta föräldrar skulle nog svara, att de inte kan tänka sig att byta ut sitt eget barn emot ett annat, vilket som helst, hux flux bara; och därför har inte alls något ”lika värde” infunnit sig. Och på samma sätt resonerar nog de flesta barn – deras egna föräldrar står dem nog väldigt mycket närmare än vilken annan (utbytbar!) vuxen som helst, eller någon person de mött på gatan. Men vore nu alla personer ”av lika värde” som det så fint heter – ja varför skulle du som förälder då inte låta just dina barn leka med en Colombiansk knarkhandlare, sju gånger dömd för pedofili, till exempel, som den någorlunda hederliga grannflickan i huset mitt emot ditt ?

Uppenbarligen har inte alls alla människor ”lika värde” därför att livet inte alls ser ut på det sättet.

En hedning skulle säga, att ”absoluta värden” i stil med kristendomen inte finns, därför att vi ibland – ifall vi sitter i ett störtande flygplan, vars pilot just dött i en hjärtattack – onekligen skulle tycka, att en annan pilot eller en läkare onekligen vore bra att ha till hands. Och på samma sätt kan snickare, kyltekniker eller en bra rörläggare som kan sin sak, vara av ett oerhört mycket större värde än exempelvis en professor i filosofi, förutsatt att vi skulle vara i den situationen att vi försöker bygga om ett hus.

För övrigt talar Asatron om att ”skipa rätt”, lag göra och lag tälja, som det står i de gamla nordiska lagarna – och rättvisan är inte något som en gång för alla står färdigt, likt ett absolut ”ding an sich” i Kantiansk mening, som dalar ned i någotslags liten fallskärm uppifrån skyn, ifall någon nu trodde, att det gick till på det viset.

FN deklarationer – som dessutom kompletteras av andra, senare skrivna än de från 1948 – andra internationella avtal inklusive ”principen om första asylland” – och slutligen nationella lagar (som deklarationen inte alls upphäver) som är minst lika viktiga, kan inte vara etiska eller moraliska måttstockar, för de har de aldrig någonsin varit avsedda att vara. Många har till och med varnat för, att det ständiga pratet om ”allas lika värde” i själva verket urholkar själva de värden, deklarationen är satt att försvara.

För övrigt – några principer om att ”Eu migranter ska ha gratis tandvård medan alla etniska svenskar skall betala, betala och betala” står inte alls inskrivet i deklarationen om de mänskliga rättigheterna, även om kanske en och annan Miljöpartist vid namn Fridolin kanske tror det.

Tvärtom står det i deklarationen, att man inte får missgynna en folkgrupp på bekostnad av en annan (artikel 21, 2:a stycket) och i artikel 22 står uttryckligen, att du inte kan begära att få mer samhälleliga resurser än vad ett land innehåller, eller vad som kan skapas med internationella och andra avtal. Det innebär, att om det inte finns mer än en viss grundläggande nivå av hälsovård i ett land, så kan inte folkgrupp x y z automatiskt påräkna eller tilltvinga sig mer än någon annan, helt utan att betala, särskilt om folkgrupp x y z nu är en extremt liten minoritet, som utifrån trängt sig in i landet.

Invandring är inte alls fri enligt FN.s deklaration – internationell asylrätt gäller fortfarande. Inte får du heller ”godtyckligt ändra nationalitet eller ursprung” säger artikel 15, och för övrigt får man inte heller ”konspirera för de mänskliga rättigheternas avskaffande” (hur skall man egentligen bevisa, att någon gjort det ?) eller ens tänka sig att förändra eller göra tillägg i dem, och deklarationstexten definierar inte alls vad som är ”träldom eller slaveri”, ”tortyr” osv – olika regeringar har alldeles uppenbart olika åsikt om den saken, som vi alla vet – varför deklarationstexten långtifrån är problemfri, eller ger ett ganska så stort tolkningsutrymme i praktiken.

Sovjetunionen – nu upplöst – tack vara litauerna och många andra – godkände den aldrig.

Det har inte heller Saudi-Arabien gjort, till exempel.

Alla människor är inte likvärdiga. Alla kulturer är inte likvärdiga. Alla religioner är inte likvärdiga. Alla nationer är inte likvärdiga, och det vore fullkomligt likgiltigt att ens föreställa sig det, om ni frågar mig. Lika grundrättigheter finns, liksom ett krav på värdighet. Men vad är ett värdigt uppträdande ? – ”Fornsederi”, kristendom, kommunism, annan totalitärianism ?

Eller intetdera ?

Valhall står kvar, liksom det rätta i världen.

mjolnir_by_sigrulfrd315bac