DN, SvD och empatidebatten – och vad svenska media FULLSTÄNDIGT missat…

”I was around when
jesus christ had his
moment of doubt in faith…
And I made damned sure that
Pilate washed his hands
and sealed his fate..

Pleased to meet you,
have you guessed my name ?
But what is puzzling you ??
– It is the nature of my game

I stuck around St Petersburg
when I saw that it was time for change !
I killed the Tsar and his Ministers
Anastasia screamed in vain

I drove a Tank with general’s rank
when the Blitzkrieg raged
in France

I watched with glee while your kings and queens
Fought for ten decades, for the God they made
I Shouted out ”Who killed the Kennedys?”
Why after all… it was you and me

Let me please introduce myself
I’m a man of wealth and taste
And I lay traps for children
who get killed before they reach my age…

– ganska fritt efter ”Sympathy for the Devil”
(I Laibach version)

 

Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. Svenska journalister har mycket stor brist på allmänbildning, och gör inte sin research ordentligt, inte ens i sin mest rudimentära form, och de bryr sig inte ens om vad fem minuters förstrött googlande på internet skulle kunna lära dem, om de alls tog sig samman länge nog för att genomföra ens detta. Men lata, slöa och oföretagsamma som de tyvärr är, lyckas de inte behålla koncentrationen eller någon vidare form av intellektuell spänst och skärpa alls, utan nöjer sig med ren välling-prosa, lämplig för kvällstidningsläsare på idiotnivå.

Lysande undantag finns förstås, men i så fall är det snarare i SvD eller alternativa media man ska leta.

SvD publicerade den 3 September en intressant artikel om empati, skriven av den för mig helt okände Fredrik Svenaeus. Han bygger sina upptäckter på en ännu intressantare bok av den tyske forskaren Fritz Breithaubt, betitlad ”Die dunklen Seiten der Empathie” eller ”The dark sides of empathy” i engelsk översättning.

Breithaupts forskning bekräftar vad många redan förstått eller anat. Empati är inte alltid bra, och inte alltid någon eftersträvansvärd egenskap, trots vissa människors och kulturers ständiga krav på såkallad ”godhet” och all annan hastigt påkommen godhets-hets. Empati kan mycket väl leda oss helt fel, och vi tjänar ingenting på att låta våra känslor helt ta överhanden och rusa iväg med oss – för när vi förlorar självkontrollen på detta sätt, reagerar vi inte alltid rationellt.

Du tjänar inget på att identifiera dig med en mördare, till exempel, eller att känna empati med en individ, som vill ha ihjäl dig eller ta alla dina pengar, all din energi och alla dina resurser. Vad man kallar ”Energi-tjuvar” eller personer som bara kräver mer och mer av dig, ju längre in i en destruktiv relation du kommer; existerar faktiskt; lika väl som det existerar något som kallas ”Stockholms-syndromet” eller de värnlösa offrens sympati för mördarna, våldsmännen och de som bara vill plåga dem.

Ska ha ! Ska ha ! Ska Ha!” lyder STOR-TRUTENS gälla rop… Känner du igen dessa ”berikande” inslag i den urbana gatumiljön…

 

Sedan länge existerar det ett slags ”godhets-kult” i vårt samhälle, som säger att vi ska ha sympati med förövarna av olika slags brott, och helt strunta i offren, som är de vi verkligen borde solidarisera oss med, eller visa vad som kallas empati för… Särskilt DN:s journalistkår har ofta excellerat i denna konst, som vi alla vet, och de senaste dagarnas publicistik är inget undantag härifrån, även om man för en gångs skull publicerat en artikel, som inte är helt positiv till det vanliga, skenheliga kristna godhets-knarkandet…

Sk Empati är inte alltid det bästa redskapet för att få oss att begå förment ”goda” handlingar, konstaterar artikeln, helt i linje med Breithaupts resultat, och vad alla någotsånär vuxna människor redan vet. Min egen mor berättade en gång för mig att jag som två-åring trodde hela Världen om gott, och att jag inte ens reagerade, utom med en viss förvåning, när mina jämnåriga lekkamrater tog bollar, nallar och andra ägodelar ifrån mig, och vägrade lämna tillbaka dem. Ganska snart – innan jag var fyllda tre – lärde jag mig dock hur den här Världen faktiskt fungerar, och blev hedning. Jag lät mig inte längre hunsas eller trampas på.

Att tro hela Världen om gott är förvisso en fin egenskap, men tyvärr vet vi allihop att verkligheten inte är sådan. Tror du Vladimir Putin eller den ryska Stavkan om gott vad gäller Kriget i Ukraina, till exempel ? Tror du, att organiserad brottslighet inte existerar, att alla ”migranter” är goda, och att Daesh-medlemmar, som snart ska bli ”återvändare” är snälla små farbröder med vita skägg, oskyldigare än fromma lamm, och Söndags-skolans bibliska gestalter ?

Du kommer att bli besviken, det säger jag dig – inte minst därför att du har fel – oavsett om du väljer att tro som Erik Helmerson, ni vet den katolske chefredaktören som styr och ställer borta på Dagens Nyheter.

Hur kom det sig, att Makteliten i vårt land utsåg en viss Arif Moradi till ”Ungdomens ledare” ?? Det visade sig snart, att denne 18-årige ”ensamkommande” Partifunktionär, med gratis SS abteilung U medlemskap våldtagit en 14 årig svensk flicka på det kristna konfirmand-läger han gavs befälet över. Och varför ”grät 60 åriga svenska kvinnor av glädje”, när förövaren fick sitt permanenta uppehållstillstånd, med motiveringen att han var ”kristen” ??

(Vad gällde det 14 åriga offret, fanns ingen empati alls – hon var ju svensk, och därför ”hora”…)

Som vi ser, Stockholms-syndromet existerar i verkligheten, och det sprider sig i det svenska samhället. Offren visar så stor empati och förståelse för de våldsmän som plågar dem, att de inte ens förstår vad som pågår, inte ens förstår att de gör sig själva till just offer… Samma fel som jag antagligen begick vid två års ålder, alltså – men jag och de flesta andra människor jag känner har nog mognat lite sedan dess, och lider inte av samma självförvållade dumhet..

Vad Erik Helmerson i DN och andra obildade eller väldigt dåligt pålästa människor helt glömmer, är att det här med Empati inte är så enkelt. Psykologi, Sociologi och andra vetenskaper har redan lärt oss, att det vi kallar empati inte bara är en egenskap utan flera.

Dessutom skall man inte förväxla Empati med Sympati, vilket är en helt annan egenskap.

Empati kallar vi oftast detsamma som en kognitiv förmåga, alltså en rent intellektuell kapacitet att sätta sig in i hur andra tänker, eller känner respektive upplever en situation.

MEN – och det är en mycket viktig skillnad

Det är inte detsamma som sympati, dvs att vi känner likadant, tänker likadant och agerar likadant som den andra personen, samt rent känslomässigt börjar identifiera oss med denne eller denna. (ibland kallas detta för affektiv empati, dvs ”känslotänk” eller – i värsta fall – ett begynnande ”Stockholms-syndrom”) En kriminal-psykolog, som undersöker en kristen mördares sätt att tänka, till exempel – håller kanske inte alls med mördaren i vad denne känner eller upplever, även om han har förstått vad mördaren motiverades av, och förstår varför han begick så fruktansvärda handlingar…

Såhär illa kan det gå, när någon fastnar för en religion, som sägs vara ”alltigenom god” och ”empatisk”

 

Apor, som till exempel Bonobos eller Dvärgchimpanser har också visat sig ha affektiv empati. Om en apa blir orolig eller skadad, börjar de andra aporna tjuta och tjattra av upphetsning. Till slut skriker de allesammans rätt ut, och hoppar omkring som tokiga. Efter ett tag kan stämningen lugna ned sig i apflocken, och aporna kramas, lägger armarna om varandra eller till och med begår sexuella handlingar (bonobo-apor gör detta mycket ofta) till synes liksom för att försäkra varann, om att allt är bra igen och att allt ska ordna sig..

Vi människor kanske tittar på tv eller läser skräp-tidningar typ DN istället, just i samma syfte – att få världsbilden bekräftad, och få höra att allt är ”okej” och känna oss ”tröstade” fast vi alla vet att det inte är så..

Det finns även andra djurarter som sägs ha uppnått den affektiva empatins, eller om man så vill ”känslotänkets” stadium.

Delfiner sägs kunna rädda människor till havs, och även skydda knubbsälar emot hajar och så lotsa dessa inåt land. Men om detta beteende nu kan bevisas – varför gör Delfinerna i så fall detta ? Innebär det verkligen att de hyser medlidande med en nödställd person som håller på att drunkna, eller att intresserar sig för knubbsälens öde ?

Vi tillskriver ofta djur empatiskt beteende eller ”godhet” fast vi egentligen inte vet hur de tänker, eller vad som motiverar dem…

Det kan lika gärna vara så, att de ser sälar respektive människor som konkurrenter om födan, eller varelser som har ”hamnat fel” och kränker delfinernas territorium eller den jaktmark ute till havs, där delfinerna vanligen brukar jaga. En genomsnittlig delfin kan nog antas vara tillräckligt intelligent för att förstå, att människor och sälar är djur som vanligen påträffas nära land eller på land, och att det är där de bör hålla sig – och med tanke på att jag själv sett och bevittnat territoriellt, mycket aggressivt beteende hos just dessa djur (attack på en okänd roddfarkost, genom att helt enkelt försöka ”ramma” och välta den) och då återbördar delfinerna också intränglingarna dit, eftersom de kanske insett, att skonsamt beteende nog är bäst..

Det finns en annan intressant bok betitlad ”The Selfish Gene” av den store Humanisten Richard Dawkins, utgiven 1976. I den boken pläderade han för att ”godhet” kan vara ett nedärvt eller genetiskt betingat beteende, liksom ”altruism” eller viljan att hjälpa andra. Men detta sker av helt andra orsaker än de förment känslomässiga. Våra gener och vår hjärna kör med ”falska kort” och lurar oss att tro att vi är ”goda” eller ”snälla” när vi i själva verket handlar i rent överlevnadsintresse.

Fortfarande en läsvärd bok, efter alla dessa år..

Vi inser nämligen – smarta som vi är – att ifall vi hjälper andra (i en apflock, till exempel) så blir vi också hjälpta själva så småningom, och om vi sätter ”laget före jaget” räknar vi förstås med, att samhället skall bestå och finnas där för oss, om vi blir skadade eller sjuka. Problemet är, att inte alla samhällen eller kulturer fungerar så – men vi vill gärna tro det, för det vore ju smakligast och bäst, eller hur ?

Denna Do ut des” princip, som det heter på latin, eller den amerikanska politiska frasen ”I scratch your back, you scratch mine !” kan till och med aporna förstå, och vissa sociologer säger också, att den ligger bakom de första – polyteistiska – religionerna, eftersom människan är polyteist av naturen.

Asatrons förhållande till ”Gudar” eller omvärld är långt sundare än Monoteisternas och de kristnas STÖRDA Faders-relation (Stockholms-Syndrom !)

”Do ut des” innebär att ”jag ger, för att få något tillbaka” och här anar vi ursprunget både till Blot eller Gudstjänst, samt hela samhällskontraktet, och all senare lagstiftning. Det hedniska ordet ”Fulltrui” som innebär att Hedningen och den asatrogne har ett ”kompis-förhållande” med sin Gud, som Hrafnkel i Hrafnkel Frejsgodes Saga, till exempel innebär att så länge skörden är bra, och människan får något igen av ”guden” eller naturen, råder harmoni i förhållandet – men om inte, inser människan så småningom att det är dags att byta brukningsmetod i jordbruket, respektive gud, och satsa på något annat istället.

Våra vänskapsförhållanden och kärlekar här i livet är förmodligen av samma sort – man säger att föremålen för känslorna respektive vänskapen växlar, men att själva känslan består – vissa personer var inget att lita på, och gav oss inget bestående – och därför avlägsnar vi dem ur vår vänkrets så småningom, precis som jag gjort med en del Helmersöner, fast jag fortfarande i och för sig kan ha respekt för dem…

En del säger att det var människans förmåga till kognitiv empati, alltså intellektuell förståelse, inte överdrivet känslotänk, som drivit hela vår utveckling framåt, då vi av erfarenheten lärt oss vad som fungerar, respektive vem vi verkligen bör lita på, och skänka vår empati – när det väl gäller..

Konst, teater, musik, litteratur och liknande bygger på samma princip. Vi kan känna empati till och med för ”påhittade” personer som aldrig funnits i verkligheten, som Shakespeares ”Kung Lear” till exempel. Alla fäder kan känna igen sig i hur Lear blir grymt sviken av sina tre döttrar, och hur han på slutet mister den person – Cordelia, den yngsta dottern – som faktiskt älskade honom mest av alla, och som tragiskt nog dör i hans armar – samt vad Lear måste uppleva i den stunden, eftersom Shakespeare skriver såpass bra och levande, att det hela står klart för oss. Några personer kanske får ut liknande identifikation eller identifikationsbegär av Erik Helmersons svaga krior i DN, eller Margit Sandemo eller något, men få – om ens några – personer tycker att sådant skräp kommer med något allmängiltigt, för alla tider.

Man kan säga, att ”konsensus” eller ”kanon” sätter den konstnärliga och religiösa empatin – som bygger på  ett slags historieberättande, ett delande av erfarenheter.

Men – återigen – känslan kan vara bedräglig. Vissa människor bryr sig mer om en Greta Thunbergs underliga krumbukter eller Stålmannens äventyr på seriesidorna, eller bibelns fadda story om ”jesus” än om hundratusentals människor verkligen dött i verkligheten i en högst reell storm på Bahamas, medan lilla Greta fortfarande står där och lillgammalt pratar skit i New Yorks talarstolar – fast utan resultat.

De kristna mfl bönar och ber inför sin gud – men ger aldrig något i gengäld… Parasitism, med andra ord… eller ett väldigt ensidigt förhållande…

Det har diskuterats om bläckfiskar, höns, råttor och till och med myror har empati – och i så fall i vilken form. Har hundar empati för oss människor, eller har katterna det ? En katt ser oss antagligen bara som en försörjnings-inrättning, och tror att vi är till för att förse den med allsköns bekvämligheter, (ungefär som en ordinär kristens gudsbild !) medan en hund ofta låter sin lojalitet övergå i praktisk handling. Angående det sista – för det är faktiskt handlingarna, eller empatins reella konsekvenser som är det intressanta här, inte bara tankar eller ord – men återigen måste man skilja på affektiv empati, kognitiv empati och till sist sympati.

Tänk er en läkare, som lider av överdriven sympati för sina patienter, och låtit den affektiva empatin gå för långt…

Läkaren skulle börja skrika eller gråta vid åsynen av en trafikskadad patient på akuten, till exempel, eller ”ta med sig arbetet hem” ifall han inte kunde frigöra sig från sina känslor – och det vore nog inte så bra.. För mycket ”affektiv empati” skulle hindra honom från att utföra sina uppgifter, och förmodligen skulle det vara bättre, om läkaren fokuserade på den kognitiva empatin istället – dvs han lyssnar på sina patienter och försöker förstå hur de känner, vad de säger – men inte mer än så, han låter inte känslorna rusa iväg med sig.. Utan fortsätter göra vad han måste, och lösa sin uppgift.

Vi tänker oss oftast, att även Poliser och samhällsfunktionärer av alla de slag ska vara ”empatiska” – men vad är det då vi menar ?

”Känslotänk” från en polis kan leda till något mycket dåligt, till exempel att han anger fel person som brottsling, skjuter först och frågar sen, eller rentav blir orättvis och fördomsfull i sin tjänsteutövning… och så kan vi ju inte ha det, eller hur ? Även om Polisen är aldrig så god eller lyssnande, skulle han eller hon förmodligen snabbt bryta samman eller tvingas lämna sin tjänst av hälsoskäl, om samme Polis lät sig beröras alltför djupt av vad som faktiskt händer och sker i det svenska samhället.

Låt mig ta ett annat exempel, på varför kognitiv empati är vad som fodras, inte överdriven sympati eller affektiv empati…

Tänk er en svensk FN-soldat under tjänsteutövning – låt oss säga ifrån Afghanistan, där detta exempel faktiskt kommer ifrån (ja, det har hänt i verkligheten !).

Den menige soldaten ser nu några barn stå vid vägkanten, och grips av medlidande med dem, eftersom det är så varmt. Det händer att vi alla gör så, eftersom ”affektiv empati” innebär att man ibland överför sina känslor på andra – sk ”projektion” och eftersom den menige tycker, att det är varmt med all utrustning i 40 graders hetta, resonerar han så, att barnen måste vara törstiga, eftersom han själv upplever stark törst.

Alltså fattar han beslutet, att låta barnen dricka ur hans vattenflaska. Det är självfallet mycket gott och ädelt handlat av honom, men vad händer sen ?

Jo, det ska jag berätta för er. Nästa dag står där tjugo ungar, inte fem. Och nästa dag igen hundra. Hjälpbehovet visar sig vara oöverstigligt. Alla barnen vill nu ha vattenflaskor, helst då genomskinliga, i plast. Kanhända kan nu menige Svensson ordna fram det, och börja dela ut Ramlösa till alla som vill ha, men vad blir följden ?

I verkligheten går det såhär: Folkträngsel utefter en större väg, sedan trafikolyckor. Sedan problem med äldre personer av nog så tvivelaktigt slag, som använder barnen som ”mänskliga sköldar” och utrustar dem med stenar och handgranater, samt lär dem kasta sten respektive handgranat emot våra fordon; eftersom de sett, att de svenska soldaterna brukar stanna vid vägkanten för att ge barnen vatten..

Det hade varit bättre, att inte stanna alls, lösa uppgiften – och inte ge vatten till någon, heller inte dricka av det själv – i synnerhet inte när några bybor (som lider av kolera och tarmparasiter) druckit ur samma flaska. Tråkigt nog, och det skär i hjärtat på den man, som ville så väl och som ville visa medlidande…men som såg verkligheten, sådan den tragiskt nog var..

Ett orientaliskt ordspråk säger, att om du vill göra en person lycklig för en dag, kan du ge honom ett äpple. Vill du verkligen göra honom lycklig för resten av livet, så visa honom hur man planterar träd och sköter en trädgård – och låt honom göra det själv – utan att förlita sig på andra..

 

Vad händer i ett samhälle, där alla bara bönar och ber på kristet vis, tror på ”Frälsare” och Yalla Yalla Mohammeds ?

Återigen samma slutsats. Empati är faktiskt inte alltid något bra, eftersom den kan föra till oanade konsekvenser av negativ karaktär. Det vet inte Erik Helmerson, det förstår inte Erik Helmerson, för denne har bara spenderat sitt liv på en tidningsredaktion, men det finns det andra som i-n-t-e har, eller i varje fall inte bara..

Naturvetenskapsmän har kommit fram till, att bläckfiskar i djurförsök dragit ihop sig, när en annan bläckfisk i samma akvarium fått en tentakel eller två avskuren, eller sett detta hända på bild. Men betyder det att bläckfiskar har empati, och att de tänker och känner som vi ? – Nej, antagligen inte. Bläck och blod innehåller signalsubstanser, som djuret reagerar på – och det sker såklart genom att dra armar och tentakler åt sig, eftersom evolutionen sett till att de bläckfiskar som bär sig åt så, eller flyr från omedelbar fara faktiskt överlever. Svårare är att begripa hur bläckfiskar berörs av bilder eller filmer med en annan bläckfisk i fara eller trångmål, men förmodligen beror detta på att dessa djur visat sig ha mycket bra minne. Också vi människor bygger vår känsla av empati på att vi har ”minnesbanker” eller egna erfarenheter att relatera till  – men utan kunskap, erfarenhet och minne – så har vi ingen empati..

Råttor, till exempel; har inte alls så stor hjärna som bläckfisken. Det har visat sig i djurförsök, att råttor helt klart blir stressade av att deras ”burkamrater” tillfogas smärta eller skriker och piper, men ett videoklipp eller en bild utan ljud ger ingen synbar reaktion – råttorna är helt enkelt inte tillräckligt smarta för att koppla ihop ”faran” med enbart synintryck – de behöver ljudet också. Både bläckfisken och vi själva har utvecklats bortom råttans nivå, eller vad den alls kan uppfatta.

Med Richard Dawkins språkbruk skulle vi säga, att råttan reagerar som en ren ”reflex-maskin” eller utifrån sina nedärvda gener, men inte mer än så. Det gör självfallet också vi människor ibland – vi bryter samman, faller i djup sorg eller gråt, eller blir heligt förbannade över orättvisor, som vi ser runtomkring oss i vårt eget samhälle. Det är både mänskligt och empatiskt att reagera så, men det hjälper inte att sitta där och lipa åt allt elände, som vi ser – här hemma eller borta i främmande land.

Möjligen lättar det för stunden, om vi får gråta ut eller berätta om våra egna erfarenheter, så att vi kan ”komma igen” nästa dag, slåss så mycket hårdare, intensivare och bättremed ett stort leende över hela ansiktet !

Empatin har såväl som sympatin många ansikten ! En verkligt empatisk person kanske inte ser ut och agerar som du tror, och han handlar förmodligen på grund av helt andra bevekelsegrunder eller logiska tankekedjor än d-i-n-a !

 

Richard Dawkins har dessutom haft rätt, hela tiden. På de senaste fyra årtiondena, har molekylärbiologerna bevisat det. Genen ADRA2b har visat sig ge större reaktioner från centrala nervsystemet och amygdala, när en person ser på uppskakande eller traumatiska bilder. Det har man kunnat mäta med magnetkameraröntgen, som mäter processerna inne i försökspersonens hjärna, men en sådan försöksperson har förstås dåliga soldategenskaper, och löper risk att hamna i överdrivet emotionella reaktionsmönster – möjligen till nytta för skapande konstnärer, men knappast några andra.

En annan gen, kopplad till den 3:e kromosomen bland människans 46 kromosomer (observera att personer med mongoloidism eller downs syndrom inte tänker eller känner som vi – inte heller personer med andra ärftliga sjukdomar. De k-a-n helt enkelt inte uppleva vad en frisk människa upplever, eftersom de helt saknar de basala förutsättningarna !) ger oss förmågan att ”läsa”, ta in och analysera andras emotionella upplevelser – och så göra hela strategier, alternativa handlingsplaner osv utefter det.

Den menige soldaten i mitt exempel ovan skulle till exempel kunna ha insett, att det vore bättre att skänka byborna ett diesel-elverk och en pump till närmaste brunn istället, så att de kunde få sitt vatten därifrån. Att bara dela ut vattenflaskor visade sig vara helt fel metod, och det skulle aldrig ha hänt, ifall den individen inte lärt sig att tygla sina emotioner, eller ”den affektiva empatin”. Han förföll till ”känslotänk” helt enkelt, och därför gick det som det gick..

”Hey Sally Ann, what’s your game now – can anybody play ?”

 

Barnpsykologer har försökt testa även mycket små barn på 1-2 års ålder för förekomst av empati. De har kommit fram till, att det är fullständigt omöjligt för dem att känna någon som helst empati i den åldern – lika lite som personer som lider av Autism, Psykopati, Downs Sydrom mm ärftliga sjukdomar är helt oförmögna till att veta eller ens inse vad som menas med ”empatiskt beteende”

Sådana individer kommer aldrig någonsin att inse det, och är för evigt kvar på råttornas nivå; eftersom de inte förstår skillnaden mellan sitt eget jag och andra individer, har man sagt. Ett av de tst som används är det sk ”Sally-Ann testet” – som jag för min del anser mindre tillförlitligt. Testet går ut på att man berättar en historia för barnet (eller autisten, mentalpatienten osv) om en person vid namn Sally, och en person vid namn Ann. Båda personerna har varsin boll eller kula, men Sally har en korg, Ann har en låda.

Sally gömmer nu sin boll i korgen, och går ut ur rummet för att kissa, eller något annat..

Men Ann är illmarig, och en elak människa, så hon stjäl Sallys boll (eller kula !) och lägger den i lådan. Sedan kommer Sally tillbaka – men var kommer hon att leta först, ifall hon vill hitta sin boll – eller kulan ?

En två-åring eller en mentalt skadad person kommer nu – enligt den psykologiska expertisen – att svara ”I Anns låda!” utan att tänka sig för. Testet har utförts i en massa olika försök, på en massa olika individer, grupper osv – och man tänker sig nu att de som svarat ”Lådan!” inte begriper skillnaden mellan att Sally och Ann är två olika individer med olika information, och olika verkligheter, olika erfarenheter och olika kunskap. Vi förstår genast varför – om vi inte är Erik Helmerson, som tror att alla ”har lika värde” och ”tänker lika” för det gör inte alla människor. Sally vet förstås inte om, att Ann hade onda avsikter och knyckte bollen, så att den hamnade i lådan. Hon såg ju inte det, eftersom hon inte hade info om vad som hände, när hon inte var där.

En vidare intelligentare person skulle kanske gissa, att det finns 2-åringar som är helt klart överbegåvade, och som svarar annorlunda, därför att de extrapolerar, eller tänker i flera led. Antag att Sally känner på sig, att Ann faktiskt är illmarig och på grund av tidigare erfarenheter inbillar sig eller tror (korrekt nog!) att Ann faktiskt kommer att gömma kulan, respektive bollen. I så fall rationaliserar de kanhända överdrivet mycket, men spränger hela testet, genom att ge ”fel svar” men av ”rätt anledning”… en paradox !

 

En väg runt Sally-Ann testet, och ett vida intelligentare sätt att se på vad empati är, kommer ur det här lilla diagrammet, som också kallas en ”empathy map” eller en empati-karta. Det utvecklades av en marknadsförare vid namn Dave Grey, och används i USA, mest för att ”sälja in”  nya konsumentprodukter som tvålflingor, majonnäs och annat sådant – men det ger oss mycket mer information om hur människor faktiskt tänker, samt handlar och agerar – med empati eller utan.

‘En person påverkas mest av vad han eller hon hör – eller rättare sagt får information om. Personen tror oftast på vad han eller hon ”får veta” även om det bara är skvaller, lögner och förtal på sociala media, eller Erik Helmersons artiklar – därför att sagde Herr Helmerson är populär, katolik samt chefredaktör– och då bara måste han ju vara bra, ball respektive ”inne” – tror konsumenten.

Sedan finns också den fysiska verkligheten, eller vad personen faktiskt ser, respektive varseblir och uppfattar, med Dave Greys terminologi.

Personen kanske s-e-r att Helmersons falska bild av verkligheten och vad ”godhet” är inte alls stämmer med hans eller hennes erfarenheter, till exempel. Personen ”känner” respektive ”tänker” något omkring detta – självklart påverkar personens tidigare minnen och erfarenheter av begreppet ”Helmerson !” respektive ”DN-journalistik” hur den personen upplever det hela – eller om han eller hon reagerar med affektiv empati, kognitiv empati eller till och med sympati – inför Helmerson (som jag i och för sig finner mycket sympatisk !)

Detta omsätts sedan i ”say & do” respektive ett faktiskt beteende. Empatin är ju föga värd, ifall vi inte alls agerar, utan bara ”tror” eller ”tänker” att vi ska vara empatiska, men sen inte gör något – eller än värre – handlar på fel sätt…

I själva verket finns det också ett slags ”hemlig tabell” eller ”hidden agenda” som vi alltid bär med oss inombords – säger försäljningspsykologerna.

Vi upplever kanske ”pain” eller smärta vid åsynen av vissa, mindre attraktiva sidor av verkligheten, låt oss säga – och detta tar sig uttryck i kamp eller flykt – dvs empatiskt eller förment ”oempatiskt” agerande. Å andra sidan kanske vi också resonerar efter ”gain” eller en upplevd ”vinst”.  Vi agerar empatiskt därför att vi – eller våra gener, för att tala med Richard Dawkins – faktiskt tjänar på det, eller vi får en ”belöning” i form av en positiv känsla – vi känner oss ”goda” därför att vi köpte produkten, eller gav pengar till en tiggare, för då kommer Pappa ”Gud” eller ”Staten” respektive ”Överjaget” tycka om oss…

Så ni ser – det här med ”empati” är inte alldeles enkelt, eller någon sakramentskad ”Godhetens Krydda” som en väldigt enfaldig – och enväldig – redaktör i DN får det till…

Vi människor kan uppvisa mycket mer – ja oerhört mycket mer komplexa beteenden än så, och att tro något annat, vore att förenkla till överdrift.

Frågan är fortfarande – Vem visar vi empati emot, och Varför, respektive När.

Styr vi diskussionen dit, når vi ett mycket fruktbarare – och mera hedniskt – resonemang…

 

 

Annonser

”Ett pricksäkert uttalande” – och ett BEVIS PÅ GOD ANDA….

I dagens SvD, fortfarande den mest vederhäftiga av svenska morgontidningar, vilket i och för sig inte säger så mycket – låtsasliberala kristna alster typ Dagens Nyheter tänker jag i alla fall aldrig mer läsa, och har sagt upp min prenumeration på – jag rekommenderar er alla att göra likadant – finns ett pricksäkert uttalande.

Det är spaningssoldat Matthias Koivu, vid det finska Gardesjägarregementet som uttalar sig – han blir intervjuad tillsammans med sin egen överste. Och – som han förklarar – ”Vi är inte så många, vi finnar. Här måste alla vara med”

Tack kamrat för de värmande orden !

Syns inte, men verkar ändå. Bäst på avstånd. Troligen HEDNING…

Detta är ett fint bevis på den sant nordiska andan. Vi nordbor är inte så många, och vi är nu bara 80 % kvar, vi som är svenskar i vårt eget land.

Det är dags att vi värjer oss, och inser det oundvikliga, precis som den där finske prickskytten. Hans ord var mitt i prick, och träffade verkligen var de skulle – mina egna kommentarer om utrikespolitik, diverse ryska baser på Hogland och allt annat sådant skriver jag inte om – det är ändå för farligt att ens nämna.

Jag tänker i alla fall fritt ur minnet citera en dikt av Bertel Gripenberg, den finlandssvenske poeten, som rinner mig i sinnet, just idag, med tanke på denne okände prickskytt, någonstans i sin skog.

 

Vad är ett skott ?

Ett skott betyder mycket,
Ett finger, lagt på trycket
en hand på händelsernas plogskaft lagd.

Ett skott kan tända och förstöra,
befria, frälsa, hämna och förgöra.

Ett skott kan rädda folks och rikes öden
ett enda skott kan vara livet eller döden.

En prickskytts skott är handling, verklighet och bragd !

 

 

Morgan ”Mollgan” Johansson får BAKLÄXA igen… MISSLYCKAS med Anti-terror-lagen för ANDRA gången…

Turerna kring Regeringen Löfvéns försök att stifta nya lagar i Sverige blir alltmer invecklade, och liknar nog mest flugans stolta gång på rullgardin… Vår käre Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson, detta oerhörda äss och ”snille” som försökte förbjuda runskriften såsom varande påstått ”rasistisk” är i farten nu igen.

I våras gjorde han åter ett präktigt fiasko, när det visade sig att det förslag till Anti-Terror lag som regeringen skulle lägga fram, helt ”sågades” av lagrådet och experterna. Förslaget – från i maj detta år – gick ut på att Regeringen Löfvén skulle kunna kriminalisera i stort sett alla organisationer, samfund och föreningar i Sverige som den själv tyckte illa om, av någon anledning – men se det gick inte !

Wer Jude ist, bestimme Ich” sa en gång en känd politiker från Mellan-Europa. Fast – det var på 1930-talet, förstås. I våras ville vårt lands Justitieminister – av alla människor – säga NÅGOT VÄLDIGT LIKNANDE…

 

Det förslag lille ”Mollgan” lade fram, visade sig strida både emot lagarna om Föreningsfrihet, Yttrandefrihet och Grundlagen – enligt Lagrådet och Sveriges Radio. Man måste nog hålla med om, att när en Regering lägger fram såpass dåligt utredda förslag, vore det av nöden att följa experternas råd, och låta legaldefinitionerna utredas av vana Jurister, som till skillnad från våra politiker faktiskt kan sin sak, och vet vad de talar om.

Också denna gång anmärker expert-kommentatorer i den svenska dagspressen, Upsala Nya Tidning, Enköpingposten, VLT, Västerviks Tidning, Gotlands Allehanda, Ystads Allehanda – ja listan kan göras lång – att Morgan ”Mollgan” Johansson gjort precis samma fel, en gång till. Han har slarvat med legaldefinitionerna, fast det vore mycket lätt att slå fast enkla och fungerande legaldefinitioner.

Det förra förslaget om kriminalisering av deltagande i en terrororganisation stred mot föreningsfriheten i grundlagen, konstaterade Lagrådet. Att regeringen inte själv insåg detta då lagtexten skrevs är häpnadsväckande. Men att regeringen faktiskt lyssnade på Lagrådet och började skissa på ett nytt förslag får ses som en framgång. Inte minst med tanke på samma regerings historia av att helt strunta i allvarlig kritik från en så pass tung remissinstans.

– VT, 2019-09-04

Nu är det inte deltagande i en terror-organisation som alls ska kriminaliseras, eftersom hela lagförslaget fått arbetas om efter den svidande bak-läxan, som likt röda rapp spridit sig över de spända byxbakarna hos maktens män, och de som sitter på taburetterna. Nu skall man istället kriminalisera främjande eller understödjande av en terrororganisation, som det så vackert får heta..

Det är alltså helt legalt att vara medlem i IS, eller Daesh i Regeringen Löfvéns Sverige – vem som helst som var med där, kan lugnt bara vandra in igen... Så länge man inte blir upptäckt, eller gör om liknande saker, är allt glömt och allt förlåtet – men – och det är det nya –

Till exempel kriminaliserar förslagets lagtext den som för en terrororganisations räkning använder vapen, ammunition, brandfarliga eller explosiva varor, kommunikationsutrustning, transportmedel eller annan liknande utrustning. I författningskommentaren förklaras sedan att bland annat hjälmar ska förstås som liknande utrustning, vilket Lagrådet inte tycker är särskilt uppenbart.

Andra frågetecken gäller den logiska avgränsningen mellan brottsliga handlingar, såsom att ordna en möteslokal åt organisationen, och angivna undantag, såsom barnpassning. Vad gör det förra mer behjälpligt för terrororganisationen än det senare, frågar sig Lagrådet.

Amen Akbar chilla Ministern Dy vet Jaah bala passa barnen va, å ja gjorde inget likksom, jag bara drog ut tänderna på de avrättade liken, jak vahr medicine studerande i Syra-kastar och Bår-bärar-kommandot !” Nej vi E fina å sköna snubbar asså – vi vill hyra lokaler genom ABF !

Ja, man kan verkligen fråga sig en hel del om de logiska avgränsningarna, eller rättare sagt legaldefinitionerna, precis som Lagrådet sagt den här gången. Det är helt legalt att hyra ut en lokal till Daaesh eller Hizb-ut-Tahrir eller Dawa i dagens Sverige, trots att man redan vet, att Dawa som bäst söker bygglov för en jättelik moské i Stenhagen utanför Uppsala, inom direkt synhåll från Uppsala Högar. Man vet också att den kände terror-imamen Abo Raad – som i Maj i år greps av SÄPO tillsammans med fyra andra imamer – med förgreningar rakt in i det Socialdemokratiska partiet i Gävle – också har samröre med den nya Stenhagen-moskén.

Men som sagt – hyra ut eller fixa lokaler, bygga moskéer och ha sig är Helt Legalt, och A-OK med Morgan ”Mollgan” Johanssons lagförslag – efteråt kan man bara säga att ”nej, vi visste inget

I Stenhagen, inom Direkt Synhåll från Uppsala Högar – fast ca 3 km bort – vill den mäktiga Dawa-rörelsen – en avläggare av Daesh i Syrien – bygga en jättestor Moské. Bygglov har redan sökts. En namninsamling för att rädda högarna pågår. Ca 2100 svenskar har redan skrivit under – skriv under här DU också….

Definitionerna på sprängämnen (något som exploderar, eller åtminstone brinner fort och gör skada) samt vapen, ammunition och drivmedel är dock rätt välkända, och lätta att begripa. Svårare är det kanske med transportmedel (den som lånar ut sitt busskort till en terrorist kan vara skyldig) eller kommunikationsutrustning (en okänd person lånar din mobil på gatan, för han eller hon ”ska bara ringa polan, dy väätth mannen jallah !” ) samt helt andra legaldefinitioner. Vad är en ”hjälm” eller ”skyddsutrustning” enligt lagförslaget – den som ger terroristerna det, är ju skyldig till medhjälp, och hur blir det då ? Är även sjukvårdsmateriel eller första förband ”medhjälp” ?

Här är nu en Tjeckisk Pastafari med Durkslag på Huvudet. Om han råkar låna ut sitt durkslag (stabilt och tungt) till en annan person, är det då en ”hjälm” i lagens mening – och ska man då döma Pastafarianen för ”medhjälp till terror-brott” ? – Med det nuvarande lagförslaget, är allt detta HÖGST OKLART…

Tillsammans med ytterligare oklarheter i vad som ska klassas som obetydligt samröre kan Lagrådets yttrande sammanfattas med dess egna ord: ”den bristande förutsägbarheten i denna straffrättsliga reglering är påtaglig.”

– VT 2019-09-04

Den legala förvirringen blir total, för som VT och många andra tidningar redan konstaterar:

En risk med sådana oklara formuleringar är effekten att personer undviker att göra sådant som faktiskt är lagligt, av rädsla för att samma handling skulle kunna vara straffbar.

Exempel: Busskortet som lånades ut – eller kanske en cykel – är det ”Transportmedel” i lagens mening ? Den som lånade ut det, är ju skyldig. Och är en stulen eller lånad mobiltelefon – eller en dator som hackats – är det ”kommunikationsutrustning ” ???

En artikel i Skaraborgs Allehanda, avslutas idag såhär – och protesterna emot Morgan Johanssons tokigheter – som kommer dra ut på tiden i minst ett halvår till – fortsätter…

Var finns ”de vuxna i rummet” ? Inte hos (S) i alla fall…

När regeringen nu går vidare med lagförslaget är det viktigt att den behåller respekten för Lagrådets expertis. De minst sagt allvarliga bristerna måste åtgärdas för att det inte ska sluta i en godtycklig rättstillämpning. Nog är det bråttom att få en lag på plats, men det skulle regeringen ha tänkt på innan den från början lade fram ett grundlagsvidrigt förslag.

Lagstiftare gör bäst i att inte slarva med utformningen. Och den som ändå slarvar gör bäst i att lyssna på Lagrådet.

Frågan kan förvisso ställas, varåt Morgan eller ”Mollgan” egentligen strävar. Vad var syftet med det mystiska ”Runförbudet” – ett annat lagförslag som helt kraschade ?

Var det inte, att godtyckligt få tiotusentals, ja kanske hundratusentals svenskar klassade som ”rasister” eller till och med ”terrorister” medan IS-återvändarna ännu går fria…

Eller ?

Ja, ni får förlåta min undran, goda medborgare (för det är ni väl ?)

Vad var egentligen SYFTET med det aldrig införda ”Runförbudet” som Ministern talade sig varm för ? Hela det förslaget TOTALHAVERERADE ju…

Dagens fall av ”Maternitsya”…

”Maternitsya” är ett ryskt uttryck, som betyder ”att uttrycka sig med Moderspråket” eller ordagrant att ”mödra sig” vilket betyder samma sak som att svära. En person som idag ”mödrat sig” riktigt ordentligt, tycks det, är allas vår dvärglike Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson. Han uppges enligt Aftonbladets rubriksättare först ha twittrat ”Vilka fega och avskyvärda svin !” om det senaste mordet på öppen gata i Malmö, där en ung mor med ett spädbarn i famnen skjutits ned på öppen gata, samtidigt som andra nyhetskällor uppger, att twitterkommentaren skall ha lydit ”Vilka fega och avskyvärda odjur !

Samme Justitieminister yttrade i Juli förra året, att Regeringen Löfvén skulle ”ta till krafttag mot gängkriminaliteten” och i Januari i år att ”brottsligheten i Malmö kraftigt gått ned” (vilket flera företrädare för Polisen i Malmö kraftigt dementerat) samt – i Juni i år -att Regeringen Löfvén skulle ”sätta fast de yrkeskriminella en efter en”.

Finns det någon som överhuvudtaget kan tro på Regeringen Löfvéns floskler längre ?

Den här gången påstår den höge Ministern, att han skall ”jaga den misstänkte till Världens ände” som han uttrycker det. Samtidigt med detta skriver Svenska Dagbladet, fortfarande vårt lands största dagstidning, om hur enbart 450 tullare ska bevaka hela landets gränser, och konstaterar på förekommen anledning att detta inte går ihop. Aftonbladet uppger idag, att moderaternas partiledare – som också är Oppositionsledare – tydligt sagt, att Regeringen uppenbarligen helt tappat kontrollen över situationen i Malmö. Kommunalrådet i Malmö (som är centerpartist) uppges helt hålla med om det, och vädjar till Polisiära insatser från resten av landet, eftersom det står fullkomligt klart att den lokala polisen inte räcker till, och inget förmår. Tror vi nu, goda medborgare – att ministern verkligen kan ”fånga de misstänkta en och en” genom att ”jaga dem till Världens Ände” ? Ja eller Nej ?? Verkar alla dessa uttalanden från den höge Ministern ens trovärdiga ?

”Nämen välkommen tillbaka efter Sommarsemestern, Höge Herr Minister !”

 

Enligt tidningen Kvällsposten / Excessen (förlåt – skall naturligtvis vara Expressen…) är den man, som blev vittne till hur hans hustru sköts till döds nära den berömda badstranden i Ribersborg en ”känd” kriminell, och andra källor – som Hedniska Tankar tagit del av – uppger att den döda kvinnan skall komma från ”en Monoteistisk Hederskultur i Mellanöstern” (säg vilken kultur kan det röra sig om – eller vilken religion ? Vad är Malmös nuvarande demografiska sammansättning känd för ??) och med andra ord skall det då röra sig om ett ”multikulturellt blandäktenskap” (som en del numera säger) mellan en svensk man och en utländsk kvinna – och ifall mannen i förhållandet nu verkligen var kriminell, som kvällstidningen skriver – kan vi då utgå från att gängkriminella eller organiserad brottslighet v-a-r involverad, eller tycker ni kanske, att detta är ett alltför djärvt antagande från min sida, kära medborgare ?

Förutsatt att det nu också rör sig om kriminella, som kommit in i Sverige från utlandet, så har vår höge, höge Minister tidigare sagt att ”utvisning skall vara huvudregeln”.

Detta är hans eget uttalande. Ni får förlåta, att jag blott citerar Ministern själv…

För egen del vågar jag mig på det kanske något chansartade uttalandet, att den misstänkte gärningsmannen – som ska ha fångats på bild – inte längre finns i landet, utan att han med största lätthet undgått både svensk Polis och Tull, samt dragit vidare till Köpendanmark, kanhända.

Känner ni er ”kulturellt berikade” ännu, kära svenskar ? Det skall ju bara vara såå ”berikande” med blandäktenskap, och Multikulturalism, för att inte tala om Monoteistisk Islam.

 

Veckans uppdatering (Mitt Livs Nåväl, inlägg femtioelva….)

 

”Dann fing er an zu fragen:
Gesell, wie steht’s zu Haus ?
Und mit den sinn der Bürger
– Wie sieht es bei ihr aus ?

Ich sprach:
”Sie sind verbunden, und halten
wacker Stand !
Den freien Sinn zu Hegen,
Im Norden und rings im Land !”

Dann sah er mir ins Auge:
”Der Freiheit gilt’s wohlan !
Ihr ist in alter Liebe,
auch mein Herz zugetan !”

Hei, wie die Gläser klangen,
Dort stand wir; Hand in Hand
”Es lebe Das Recht, Der Freiheit –
Herzbruder ins Vaterland !”

Ur sången ”Im Krug zum grünen Kranze”
(använd av den tyska fackföreningsrörelsen, ca 1880)

 

Ibland måste jag liksom göra uppdateringar och rekapituleringar i den här bloggen, då jag börjat skildra ett eller annat skeende, men blivit överflyglad av den rådande utvecklingen. Idag har till exempel fd. Utrikesminister Carl Bildt – ingen ringare person ! – uttalat sig i Grönlandsfrågan, enligt vad Statstelevisionen SVT meddelat oss. Detta har skett genom en insändare i Washington Post, där Carl Bildt kallar Donald Trumps förslag till lösning av Grönlandsfrågan för ”bortom absurt” eller ”Beyond Absurd” och alltså tvärt avslår alla amerikanska inviter i ämnet, utan pardon.

Enligt Carl Bildt ligger det också till så att Mr Trump alls inte velat köpa h-e-l-a Grönland, utan endast delar av territoriet, om jag förstått saken rätt. Detta är ju strängt logiskt, med tanke på att USA mycket väl kan ha en önskan om att utöka sitt territorium runt den viktiga Thule-basen, eller etablera andra baser på ön. Från en viss Jim Lyngvild, som ju också tillhör mina vänner i bloggosfären, har följande insiktsfulla kommentar influtit:

Här har Hr. Lyngvild genomskådat något viktigt. Danmark har, år efter år eftersatt sina direkta skyldigheter som NATO-medlem, och inte betalat de 2 % av sin Statsbudget till North Atlantic Treaty Organisation, som man faktiskt enligt internationellt avtal förbundit sig att göra. Att USA till slut tröttnar på detta beteende och säger att man i så fall tar över ansvaret för Grönland, är kanske inte så konstigt, utan fullt förklarligt, lika mycket som Carl Bildts plötsliga inhopp i debatten.

Om det överhuvudtaget finns någon politiker från de Nordiska länderna, som alls konsekvent behållit det arktiska och Nordiska perspektivet, så är det just Carl Bildt, och ingen annan. I sin egen högst personliga blogg har han år efter år, gång efter annan försökt hävda detta perspektiv, liksom betydelsen av det Nordiska Rådet och andra organisationer. Idag skriver Svenska Dagbladet om Hanif Bali, som påstått att Carl Bildt ”aldrig” skulle ha löst någon diplomatisk kris på det internationella planet, vilket försatt denne svartskäggige Hanif (såsom i ”han e f… inte klok”) i ett slags Loke-roll vad det Moderata Samlingspartiet i Sverige nu angår.

Man kanske skulle se saken så, att både herrar Trump, Bildt, Bali och ävenså Hr Lyngvild är personer med ett ytterst välsmort munläder, som ofta uttalar sig väldigt kategoriskt om saker och ting, men för all del; det gör jag själv också. Dessutom har jag ju själv i ett eller annat sammanhang korsat svärden med just Carl Bildt, i egenskap av bloggare – vi skriver på Word Press båda två, och direkt eller indirekt kommenterade vi faktiskt varandras bloggar, låt vara att det nu var för ett antal år sedan. Genom det har jag fått en mycket stor respekt för vår fd. Utrikesminister, för han visade sig inte bara vara försedd med stor tolerans och moraliskt omdöme, utan också en bättre skribent än jag själv – och såsom varande tvättäkta hedning kan jag i alla fall respektera att få stryk av en bättre karl, och ge en fd. motståndare så mycket erkänsla, att jag erkänner att han har rätt, och att hans argument vägt tyngre.

Så är det kanske också i Grönlandsfrågan. Själv hävdar jag alltjämt, att vi bör syna Mr Trumps ”pokerbluff” om det nu är en sådan, och inte kategoriskt avvisa alla erbjudanden, innan USA ens hunnit sätta sig vid förhandlingsbordet. Exakt vilken mark är det USA vill ha, vad är det man har att erbjuda, och exakt vilken exploatering av Grönlands naturresurser är det fråga om, och vad kan vi svara – med vilka förbehåll ?

Vore Hanif Bali ärlig, så kunde han kanske dra sig till minnes Carl Bildts insatser i Bosnien, även om det nog i historiens backspegel får ses som en del i ett lagarbete. Allt var inte bara ”händelser på marken” som Carl Bildt själv skrev under den tidsperioden, i ett nu famöst citat.

Hög eller Låg – då och då får vi alla se våra landsmän i ansiktet, och resonera ärligt med dem; även om vi inte alltid delar deras åsikt.

Carl Bildt är en man jag beundrar, och det beror på att han visat verklig moralisk resning i en del politiska episoder, i alla fall som jag ser det. Och det är mer än vad vissa nu agerande politiker gjort, oavsett om vi nu ser dem i rollerna som exempelvis Utrikesminister eller rentav Vice Statsminister. Kanske ni drar er till minnes den högst kuriösa affären med Martin Schibbye och Johan Persson från år 2012 ?

Vad var det nu de här två unga journalisterna gjorde ? – Jo, firma Schabbel och Pump, som de också kommit att kallas, stod först och formligen skrek ut sitt hat emot Carl Bildt för ett påstått aktieinnehav och ekonomiskt engagemang i Lundin Petroleum, vilket de sannolikt väsentligt överdrev, inte minst i så måtto att en Minister med ett vitt engagemang i alla möjliga bolagsstyrelser och stiftelser antagligen inte kan göras personligt ansvarig för vad han aldrig vetat om och heller inte haft den ringaste möjlighet att sätta sig in i – förvisso skulle man kunna kritisera hela den ekonomiska världsordningen, eller det faktum att en aktieägare faktiskt kan äga just aktier utan att vara insatt i precis allt rörande vissa firmors beteende, eller verksamhet.

”Firma Schabbel och Pump – minns ni dem ?”

Svenska UD varnade herrar Schabbel & Pump från att göra precis vad de gjorde. De ställde sig villigt och poserade tillsammans med Eritreansk guerilla med AK-47:or i händerna, och hamnade mycket riktigt i Etiopiskt fängelse, där en del mindre omdömesgilla personer typ Dawit Isak också hamnade. Och rättegången emot Lundin Petroleum – för upprepade brott emot mänskligheten – något av det allra värsta som man alls kan anklagas för – pågår fortfarande, enligt vad SvD skrev så sent som i måndags, och detta rubriceras fortfarande som en ytterst allvarlig sak, som man inte får eller bör skämta om.

Men vad gjorde Carl Bildt den gången, 2011 – 2012 ?

– Jo, han grep personligen in och visade ett mycket stort engagemang för att befria två av sina egna medborgare, även om det var just dessa personer som grovt förolämpat just honom, och som dessutom försökt få honom fälld för brott emot mänskligheten – ironiskt nog – för medmänsklighet var precis den egenskap, som Carl Bildt visade. Jag tror till och med att mina kristna läsare håller med mig, när jag säger att Carl Bildts handlande den gången var både kristligt och ädelt handlat. Såsom varande Utrikesminister hade han inte den ringaste orsak att ingripa, men han gjorde det i alla fall – mot all politisk praxis och mot allt bättre vetande. Han kunde mycket väl ha sagt att detta inte vore hans bord eller ett jobb för honom, och tillkallat en gisslanförhandlare, eller låtit det stanna vid ett Departementsråd i Utrikesdepartementet, men inte mer än så. Men så blev det inte.

Ministrar och andra höga herrar intresserar sig vanligen föga för individuella rättsfall, eller enskilda medborgares fadäser. Alla är inte som Mr Donald Trump, som personligen blandat sig i en viss ASAP Fuckys göranden och låtanden i Stockholm, låt vara med vansinnigt mycket mindre rätt och argument för saken än någonsin Carl Bildt och fallet med de inkompetenta svenska vänsterjournalisterna, vars liv faktiskt var i fara.

General Vo Ngyn Giap – en annan av mina absoluta idoler – lär en gång ha sagt att ”Livet och döden för tiotusentals, ja hundratusentals människor betyder föga, även om de skulle vara våra landsmän”. Detta uttalande fälldes den dag Giap personligen stod beredd att inleda Tet-offensiven, och en gång för alla kasta ut amerikanerna ur Vietnam. Giaps land var i krig, och USA hade redan grundligt förstört 50 % av det landets skogar i inlandet, och mer än 40 % av våtmarkerna, för att inte tala om vad man gjort med åkerjorden. Miljontals man hade redan offrat sina liv, men Giap visste, att den slutliga segern ändå skulle komma en dag, och då skulle åtminstone någon miljon av hans landsmän fortfarande överleva, om så USA använde atomvapen, vilket faktiskt en del bedömare i Pentagon hade uppe till diskussion. Och Giap var hedning.

Carl Bildt, däremot, befann sig i en helt annan situation, och Sverige var år 2012 i ett helt annat läge – där fanns – som tur var – utrymme för det personliga engagemanget, och att låta nåd gå före rätt. Så visade också Carl Bildt stort ädelmod, den gången – och det håller jag honom ännu högt i ära för. Att förlåta sina fiender är inte bara storsint – det är också en hednisk dygd – ifall fienden blir en vän, och rättar sig därefter.

Inom japansk shinto och japansk kultur i allmänhet finns det två begrepp, som jag till fullo gillar. Det ena är Giri, eller det vi skulle kunna kalla för moralisk pliktuppfyllelse. Giri är att göra vad man är berordrad att göra, eller är tvungen att göra, oavsett vad man nu tycker om det – exempelvis därför att ens egen överlevnad beror på det, eller för att man blir uppställd emot en vägg och avrättad annars, rent fysiskt sett. Honne däremot, är vad japanerna kallar ”hjärtats väg” eller vad man känner är moraliskt rätt, även om samhället i övrigt ser ned på det, rent ut föraktar det eller rentav anser det omoraliskt eller till och med snuskigt.

Ibland kombineras det hela till ett dubbelbegrepp, eller ”giri-honne” när man gör vad som både är berordad verksamhet, och en moraliskt riktig, fast kanske grovt upprorisk och oväntad handling.

Jag skulle vilja säga att herr Bildt, som Utrikesminister betraktat, flera gånger visat sig vara i besittning av just Giri-Honne, vilket är en ovanlig egenskap ibland politiker, inte minst de ofärdiga vrak av den sorten vi nu har i Sverige.

Här i Norden har man talat om ”Salkynne” – ett ord som både förekommer i Hávamál och andra av Eddans kväden. ”Salkynno” som det heter i original, är kort och gott stämningen eller andan i en sal, en krets eller en församling, och den anda, i vilka vissa beslut fattas. Ord som ”Landsman” eller ”Medborgarsinne” – på tyska ”Bürgersinn” är för mig oerhört viktiga och betydelsefulla ord, de med.

De betyder mer för mig än allt annat, all juridik och alla regler, alla Monoteistiska moralbegrepp eller sk ”väädegrund”, alla sk ”uppförandekodex” osv vilket ofast bara är rena falsifikat, och inte ens värt pappret sådana manifest är skrivna på.

Under andra nyheter noterar jag idag, att mina vänner på bloggen ”Det Goda Samhället” – en företeelse som herr Bildt också varit en vän av – noterat vikten av ett kommande uppror.

Mohammed Omar, till exempel, har haft en del att säga om den pågående islamiseringen av Sverige, och vad den innebär.

Och han är inte den ende, som tagit upp problemet. Idag har två herrar inom ett visst politiskt parti i Uppsala varnat ytterligare för den extrema sk Daawa-rörelsen, som håller på att etablera ett stort indoktrineringscenter nära Uppsala Högar – en av det demokratiska Sveriges allra heligaste platser, samtidigt som Imamen Abo Raad – som sedan maj månad i år tagits i förvar av SÄPO – också varit aktiv och stött samma extremislamska rörelse.

Jag har tidigare visat er på en namninsamling angående den saken, och jag uppmanar er enträget att stödja den.

1595 personer har i skrivande stund redan skrivit under, och jag vill att ni tar ert moraliska ansvar, helt enkelt.

Angående mina små bröder inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, och deras egna namninsamlingar och förehavanden, drar jag idag en barmhärtighetens slöja över den saken. Det finns trots allt ett val mellan vissa värden här i världen, vad man väljer att omfatta eller försvara; och envar får väl svara bäst som han eller hon kan, vilka sakfrågor han väljer att stödja, inte stödja eller yttra sig i – medan tid ännu är. Min egen tid är i alla fall begränsad, och jag hinner därför inte skriva några kommentarer om precis allt, utan bara om vad som känns mest angeläget att påpeka för dagen.

Bürgersinn, som sagt – eller GOD MEDBORGARANDA….

KRISTEN FANATIKER gormar och vrålar i SvD – Använder Bibeln som argument emot Modern Medicin…

Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. Kristna fanatiker är vansinnigt obehagliga, och varför de skall få så mycket utrymme på vårt lands kultursidor och i svensk dagspress är mig en fullständig gåta. Ännu mera gåtfullt är varför en tidning som Svenska Dagbladet släpper fram en såpass tveksam halvfigur som John Sjögren på kultursidorna, och varför denne ”kritiker” ständigt påstår, att endast den kristna ”kulturen” ska vara den måttstock, som hela Världen skall mätas efter – ifall han nu inte tar till sina egna: fullkomligt världsfrånvända och bigotta åsikter, vill säga.

SvD rubricerar sig som en ”oberoende liberal” tidning, men är i själva verket inte ett spår liberalare än en ren ”blaska” som Dagens Nyheter – också den uttalat Låtsasliberal, eller en tidning som döljer djupt totalitära och reaktionära vinklingar av nyhetsflödet under en förment kappa av idel välvillighet och framåtskridande, trots att man hela tiden strävar bakåt.

John Sjögren debatterar idag ”Surrogatmödraskap” på SvD:s kultursidor, ett ämne som han tycker är aktuellt pga en kampanj från Moderaterna, som faktiskt vågar vara liberala på allvar och som bäst bedriver lobby-verksamhet för att Surrogatmödraskap skall vara tillåtet.Hela hans argumentation bygger på kristet trams av allra värsta slag, nonsens-predikningar, klyschor eller ”non sequiturs” som det heter på latin, alltså slutsatser som är fullkomligt ologiska, och inte har något med vanligt sunt tänkande att göra.

I och för sig kan jag mycket väl förstå personer som är kritiska emot Surrogatmödraskap eller de som har synpunkter på att kvinnor i tredje Världens u-länder för pengars skull tvingas ställa upp som ”surrogatmödrar” för rika par i industriländerna, till exempel. Lika kritiska borde vi svenskar vara emot medborgare i vårt eget land som åker till Rumänien för att utnyttja Surrogatmödrar där, eller personer som profiterar på fattiga kvinnor i de forna öststaterna. Givetvis finns det inga nya lagförslag, system eller vetenskapliga landvinningar som inte också för vissa risker eller till och med missbruk med sig, men sådana svårigheter är till för att övervinnas – det är helt enkelt det som menas med ”framåtskridande”, även moraliskt sett.

Är det möjligen en sådan här KRISTEN NARR eller ”Kritiker” vi har att göra med i SvD ?  Varför skall ologisk smörja av John Sjögren alls publiceras ?

John Sjögren formligen bajsar ur sig den ena klyschan efter den andra. Han skriver om ”Voluntarism” eller med andra ord frivillighet som om det vore något djupt anstötligt, till exempel. Han påstår, att om surrogatmödraskap införs som ett alternativ för barnlösa par, ja då skulle man ha gjort sig skyldig till ”ett rättighets-tänkande som löpt amok” som han uttrycker det – och hans största argument för det, och hans enda slutkläm är förstås att ta till – hör och häpna ! – den kristna Bibeln..

Redan Egtvedt-kvinnan (1354 Fk) led kanske av ofrivillig barnlöshet. Hennes bäcken var för smalt för en normal födsel. Med samma ”idiot-argument” som John Sjögren skulle man kunna förbjuda både aborter, kejsarsnitt, surrogatmödrar och till och med smärtlindring under förlossningen, eftersom det ”står i Bibeln” att ”med smärta skall du föda dina barn” (1 Mosebok). Vill vi ha ett sådant ärke-reaktionärt samhälle i vårt land, styrt av Sharia, Sjögrenare och kristna fåntrattar ?

Antag nu att en svensk kvinna – eller någon annan kvinna – varsomhelst i Världen – inte kan få barn. Kanske beror det på att hennes bäcken är för trångt, till exempel. Sådant är inte allt för ovanligt, eftersom det har hittats i Nordiska gravar redan under Bronsåldern – den kända Egtvedt-kvinnan är ett sådant ”typfall”.

Kanske beror det också på att kvinnan ådragit sig skador under uppväxten, eller senare i livet. ”Kulturintresserad” som denne herr Sjögren uppger sig vara, kanske han drar sig till minnes den mexikanska konstnärinnan Frida Kahlo. Hon skadades svårt i en trafikolycka i sin ungdom, och därför kunde hon inte få några barn. Motorcykelolyckor, sjukdomar och allt möjligt kan faktiskt också ställa till det för våra dagars kvinnor, men det tänker en kristen skitstövel som John Sjögren inte på, eftersom han rakt fram skriver att ”Surrogatmödraskap riskerar att förvandla kroppen till en själ-lös maskin”.

Men varför det ?

Detta är bara ett exempel i en lång rad på hans eviga kristna skitsnack, hans imbecilla dravel, hans sätt att prata smörja.

Det följer inte alls att någon skulle se ”kroppen som själ-lös” bara därför att Surrogatmödrar finns – det är en ”non sequitur” eller en logiskt orimlig slutsats, liksom Sjögrens löjliga pajas-prat om att ”tillvaron är i grunden meningslös” ifall svenska föräldrar själva får välja, eller att ”existensen har endast den mening som jag i min frihet tillskriver den” vilket är ännu mera spånigt dravel. Det följer inte alls, att en person som använder sig av surrogatmödraskap snarare än adoption – som har visat sig ha mycket stora avigsidor, som ”barnuppköp”, kulturell alienation, främlingskap och massor av barn som aldrig blir trygga i sin identitet senare i livet, bara för att man hämtat hit dem från andra världsdelar och kulturer, och ett ursprung de senare saknar.

Låt oss säga att en svensk kvinna bestämmer sig för att fråga en god väninna om hon kan ta emot ett ägg och lite sperma, eller ett inplanterat embryo – och väninnan helt frivilligt går med på det, utan betalning eller ersättning… Än sen då ? Är detta så förtvivlat farligt egentligen, Sjögren din förbannade MES ? Vad är du så förtvivlat rädd för ?? Att din ”gud” Jahveh skulle vredgas, eller att hela världen skulle falla omkull, bara för detta ?

Sjögren lallar vidare om att surrogatmödraskapet ”skulle bagatellisera den enorma och förunderliga fysiska process som en graviditet innebär” och att man då skulle ha gjort ett ”felslut” vad gäller ”åtskillnaden mellan kropp och själ

Detta är – återigen – ett ”non sequitur” i all sin prydno. Fullkomligt ologiskt, och idiotiskt resonerat. Surrogatmödrar – och även ”naturliga” föräldrar kan mycket väl tänka sig en själ, och bagatelliserar nog på intet sätt grossessen eller havandeskapet, bara för att barnet som skall födas inte ligger i den biologiska moderns mage. Redan på Vikingatiden hade man sk ”frillor” eller med andra ord ”surrogatmödrar” vars barn ansågs minst lika ”äkta” som de som avlats inom äktenskapet. Och även långt fram i tiden – ja ända in på 1900-talet – hände det att barn i Sverige uppfostrades av sina far- respektive morföräldrar, istället för de biologiska föräldrarna – det var också ett slags ”Surrogatmödraskap” fast vi inte tänker på det idag.

Och varför försöka förbjuda allt detta, med dina knäppa kristna argument, och dina gammaltestamentliga griller, John Sjögren ? Ditt tänkande är alltigenom falskt, ja framstegsfientligt.

Sjögren påstår, falsk som han är – att vi skulle ”ta makten över och manipulera själva livets källa” genom surrogatmödraskap. Men varför det ? Detta är ju rent svammel, inget annat. Med argument som Sjögrens – dvs att bara Bibeln duger – skulle vi kunna förbjuda all smärtlindring under förlossningen, blodtransfusioner och kejsarsnitt – samt helt undvika att rädda barns och mödrars liv, eftersom den allsmäktige JHVH vill ha det så – Sjögren skriver att det är ett ”öde” att vara barnlös, och att vi inte får kämpa emot det ödet, ty då vredgas ”Herren” och dessutom gör vi våld på naturen, antyder denna kristna fårskalle.

I U-länderna föds idag tiotusentals barn med svåra missbildningar , typ harmynthet och gomspalt, för att inte tala om ryggmärgsbrock och mikrocefali. Med herr Sjögrens utmärkta ”logik”, skulle vi då helt avstå från att försöka bota de barnen, eftersom ”Gud vill ha det så” eller för att ”Herren” sagt att de ska födas sådana, och likt de barnlösa kvinnorna förbli sådana för all framtid ?

Visst – all medicinsk teknik medför svårigheter, och inte heller gomspaltsoperationer är helt problemfria, eftersom de bland annat kostar pengar.

Men att som denne herr Sjögren kasta ut all vetenskap, allt tänkande, alla framsteg mänskligheten gjort de senaste tvåtusen åren, bara därför att denne inbilske kristne narr ska få ha sina satans griller ifred ?

Åsikter som herr Sjögrens kan och ska bekämpas. De måste bekämpas, för hela mänsklighetens, ja för det uppväxande släktets skull, och för att vi ska få en starkare, sundare och bättre mänsklighet – där vanliga kvinnor faktiskt får rätten att bestämma över sin egen kropp, och vad som ska få hända med den. Sådan är min hedniska etik – take it or leave it – jag tål inget gammaltestamentligt svammel eller några ökenreligioner, som inte förbereder oss för framtiden, och som inte hjälper i en kommande, bättre Värld.

Under 1800-talets första hälft levde och verkade en läkare vid namn Ignaz Semmelweiss vid ett av staden Wiens många barnsbördshus. Han kom på värdet av effektiv hygien, och att förlossningsläkare borde tvätta händerna, innan de ens satte igång med sitt arbete – men även denna ganska enkla upptäckt rubricerades som ”en synd emot gud”, ”okristen” och till och med ”hednisk” därför att hög barnadödlighet tydligt var guds vilja – på samma sätt som Sjögren svamlar vidare om ”Adam och Eva som försöker sno åt sig av livets träd” och andra kristna dumheter. Människor som Sjögren står i vägen för allt vetenskapligt tänkande, allt framåtskridande, all forskning. ”Blypiller” eller nackskott vore kanske den bästa utvägen, men jag avskriver dock detta recept som varande en smula inhumant – även djur och förståndshandikappade ska ju ändå leva.

Kravet på effektiv hygien gäller emellertid fortfarande – mentalhygien inte minst – och därför är det hög tid, att vi gör upp med de kristna grillerna i SvD – en gång för alla…

Nuförtiden debatterar andra ”författare” – verkliga sådana istället för en latrinskribent som Sjögren – om artificiell intelligens verkligen är möjligt, eller om det mänskliga medvetandet kanske kan överföras till det som en gång hette ”Urds Väv” eller Internet, med andra ord. Man diskuterar också hur det skall gå med döda människors identiteter på Facebook, och om man möjligen ska låta deras släktingar och efterkommande ta bort dem, så att folk kan ”dö” i cyberspace.

För våra förfäder var sådana resonemang – ehuru våldsamt teoretiska – inte alls okända, utan välbekanta. ”Oden mäler dagligen med Mimers Huvud” hette det, en gång. Mimer, minnets gud, troddes nämligen kunna leva vidare i Urdabrunnen, som utgjorde en sann och riktig kunskapskälla, och trots att Mimers kropp för länge sedan var död och helt förintats, levde hans medvetande kvar. Detta var vardagsmat och fullt begripligt för våra förfäder, och något helt annat än den smutsiga och ohygieniska kristendomens ständiga kunskapsförakt. Säga vad ni vill, men jag tror inte på att herr Sjögrens kristna myter kommer överleva nästa sekel – men det kommer vårt folks myter helt säkert att göra. Kunskap medför alltid risker, men även risker medför ansvarstagande.

Stockholm – en stad grundad AV hedningar, FÖR hedningar…

I dagens upplaga av Svenska Dagbladet kåserar Professor Dick Harrison över Stockholms uppkomst, som enligt honom måste ha inträffat redan på tusentalet. Tidigare historiker har frånkänt Snorre Sturlassons beskrivning av det pålade ”Stocksundet” något källvärde, men enligt Dick Harrison har det faktiskt blivit bekräftat, att det vi nu kallar Norrström faktiskt hade en pålspärr redan under 1000-talet, och redan pålspärren i sig förutsätter närvaron av bebyggelse eller i alla fall ständig vakthållning, för enbart ett pålat sund skulle inte vara mycket värt som fältarbete, om det inte också fanns folk som bodde i någon typ av befästning på den senare Helgeandsholmen, där Riksdagshuset nu ligger.

Den traditionella bilden av Stockholms tillblivelse. Numera har det dock visat sig, att staden är mycket äldre än man trott, och inte alls grundades av Birger Jarl…

Agnefit, eller själva stadsholmen, nämns också i långt äldre sagor och sägner, och var redan under tidig vikingatid en viktig plats, även om ”Stocksundet” vid Norrström kom att grundas upp långt senare.  I så fall kan vi fråga, om inte vår svenska huvudstad också varit hednisk, och att den bebyggts redan av hedniska kungar i en hednisk tid. Mycket pekar faktiskt åt det hållet, som Professor Harrison nu klart konstaterar. Det är inte första gången jag skriver om det här ämnet, och kanske inte heller den sista – men redan för länge länge sen hade vissa historiker de gamla namnen och sambanden klara för sig…

1400-talets Stockholm hade i många fall kvar de vikingatida geografiska namnen..