Ett FATTIGDOMSBEVIS från Svenska Dagbladet

Tyvärr finns det inga krav på allmänbildning eller ens elementär bildning för svenska journalister eller för den delen ledarskribenter. Det är tydligt, att mycket fattas hos det sällsamma släkte, som tillåts skriva i vårt lands största tidningar.

I Dagens Svenska Dagbladet – gudarna ske pris inte i pappersupplagan – finns en artikel av en viss Jan Erik Larsson, som är så hejdlöst dum och ”efter” att jag nästan vill avstå från att kommentera den. Herr Larsson måste antagligen vara en av dessa självbelåtna och egoistiska kristna, som vi har alldeles för många av i vårt land – säger jag, med viss risk att göra honom orätt, där han sitter i sin tidning med bild-byline och allt.

För honom fanns aldrig något Grekland och Rom.

Han känner inte ens sitt eget land, dess kultur eller dess historia.

Kina existerar liksom inte för honom – där är man ju Buddhister, och inte heller verkar det som Herr Larsson, i sin närmast avgrundsdjupa dumhet och brist på ens elementär kulturell och religiös förståelse, har förstått att Japan och Indien faktiskt finns. I japan praktiserar man Shinto, och den religionen är Polyteistisk. I Indien finns hundratals miljoner hinduer, men herr Larsson negligerar helt dessa miljoner och åter miljoner människors blotta existens, deras tro och deras sätt att vara. Nej – för honom är religion endast lika med ”Gud” skriver han – det är i alla fall innebörden i den rabiata, bigotta soppa han skriver.

LÄGG AV, Svenska Dagbladet ! INSE att Monoteism är ett PASSERAT STADIUM i mänsklighetens utveckling…

Herr Larsson kan inte ens tänka själv. Han bygger helt och hållet sin ohållbara tes om ”guds comeback” (som han skriver – snacka om önsketänkande!) på en annan skribent, en för mig lika okänd tvivelaktig figur vid namn Sofie Holmström. Också hon är helt oförmögen att förstå att Polyteistiska religioner är helt annorlunda beskaffade än kristendom, judendom och islam.

Herr Larsson och Fru Holmström verkar aldrig ha läst Hávamál, Odens egna ord till mänskligheten. De förstår inte, att det finns gudar som fullkomligt struntar i om du tillber dem eller inte. De kristnes Gud är som ett slags diktator, eller Jättebebis. Så fort hans minsta bud och vink inte åtlyds och människorna syndar, ja då ska den kristne guden JVHV straffa mänskligheten, plåga den och döma den till helvetet. De kristna måste hela tiden ödmjuka sig, kräla i stoftet och bocka bocka bocka med mössan i hand. Hela tiden måste deras gud matas som ett barn med saligprisningar och lovprisningar, för att inte bli arg och sända oss en syndaflod.

Varför vill SvD MÖRKA i krematoriedebatten ? Är det kristet att stjäla tandguld från döda svenskar och deras anhöriga,. utan att de vet om det… ?? Redan Hitler gjorde något liknande, men det var på 1940-talet. Varför skriver Jan Erik Larsson inte om detta ?

Men Polyteismens Gudar fungerar inte alls så.

De är rena naturkrafter, och naturkrafterna existerar som vi alla vet oberoende av människans föreställningar om dem.

Tor är Åskan och regnet. Oden är stormen. Frej är växandet, och glädjen i att växa, också på det intellektuella planet. Detta är saker, som herr Larsson i sin totala ignorans inte kan förstå.  Han förstår inte ens, att det finns en kraft som heter Freja, och som är den rena och osjälviska kärleken, inför vilken ingenting är syndigt, förbjudet eller smutsigt. Denna mentala katastrof till ledarskribent skriver sålunda:

Holmströms grundläggande insikt är helt korrekt, men också att föremålet (föremålen) för tillbedjan växlar sig över tiden.

Holmström noterade alltså för två år sedan att svenskarna ersatt Gud med 5:2-diet och feminism.

— —

Nej, religionen kommer vi inte undan. Det verkar ligga i människans natur att söka sig till system och läror. Kommunismen nära nog förbjöd religionsutövning men reste statyer till de egna ledarna. Maos ”lilla röda” bars i fickan som anglikaner bär med sig the ”The book of common prayer”. Nordkorea praktiserar en personkult som skulle göra Gamla Testamentets avgudar avundsjuka. Och det är inte så konstigt – alla vill väl ha något att orientera sig efter i en stor och ofta ganska osäker värld? Det är skönt att få lägga sin tillit i någon annans händer: statsministerns, SÄPO:s, ÖB:s, eller kanske någon mindfulnessgurus om det verkligen krisar.

Idag har även objekten för tillit skiftat. Statsministern är åtminstone helt ute.

Hon: Titta inte nu, men där borta går JanErik Larsson, SvD:s Ledarskribent. Han är så dum, att han inte förstår att det finns FLER Gudar än bara en…

Han: Nämen Fy Fan ! Vad säger du… Det är ju fanimig helt OTROLIGT…. (Illustration av Robert Crumb, amerikansk tecknare)

Religion för herr Larsson är alltså samma sak som kristendom – men varför det ? Förstår han inte, att det finns människor med helt andra vägar, helt andra verkligheter än denna kristna, totalitära ? Endast i detta har han rätt, och detta har han i alla fall insett: Kristendomen är ett totalitärt system, likt nazism eller kommunism. Alla dessa läror har blind tilltro till sina ledare, sina Führers och frälsare. Asatron är icke sådan. Där finns inga budord du ska följa. Oden ger goda råd till mänskligheten i Havamal – det är också allt, han säger itne ens, att man bör följa dem, än mindre ger han oss alla svar. ”Han ger seger åt somliga” heter det.

Personligen tror jag inte alls, att gud gör någon ”comeback” som dessa skenheliga, pösande kristna med sina skitnödiga ansikten skriver. Undersökningar över hela världen, från PEW Research institute till FN och Svenska Kyrkans ständiga nedgång under minst femtio år, bevisar alltsammans med fullständig tydlighet. I framtiden kommer man att betrakta dessa kristna som vi idag betraktar förståndshandikappade, eller människor som lider av harmynthet, eller ständig flatulens.

Att bara tro att det finns en enda Gud, och att vägra erkänna att det finns andra gudar, andra verkligheter är så Satans horribelt dumt och inskränkt, att jag bara kan skratta åt det. Det är ett bevis för okunskap, för intellektuell fattigdom och torftighet från Herr Larssons sida, och så länge det finns en enda medborgare av hans sort kvar i landet, är det min självklara plikt att bekämpa dem – för sådana mål kan och ska bekämpas. Eller, som bloggen Ideell Kulturkamp skriver, just idag:

Nej vår plikt är att försöka hindra ragnarök. Att bekämpa monoteistisk dumhet är ett sätt. Mot dumhet och trams vare sig det är islamister, feminister, marxister eller annat pack som Midgårdsormen kläckt ur sin bak.

Vi hedningar måste visa att det finns alternativ till denna dumhet. Vårt folkbildningsprojekt fyller en funktion. Vår humor och satir är ett vapen mot eländet. Vi befinner oss i en kamp mot dumhet och galenskap.

Idag är våra vapen konst och kultur. I morgon kanske vi måste tillgripa andra vapen. Vi lever inte i den bäst av världar, men vi behöver för den sakens skull inte verka för att den ska bli sämre.

Gör som Oden, rid ut i världen och strid mot det dumma, fula och inskränkta. Gör som Oden skaldernas gud, skapa kultur!

Annonser

Lågt straff för skändningen av svenska Riksregalier.

Så kom domen emot den utlänning från Åkersberga, som stulit och förstört begravningsregalierna från Strängnäs. Straffet löd på 4 år och sex månader, vilket är ovanligt lågt, eftersom redan grov stöld enligt brottsbalken kan ha ett maxstraff på sex år. Lägg därtill skändandet av vad som tillhör ett helt folk och ett helt land, och vad som borde vara grovt kulturmiljöbrott. SvD konstaterade idag i sin pappersupplaga, att inga som helst förmildrande omständigheter finns i fallet. Gudarna ske pris går det att reparera de skändade, sönderbucklade och skadade regalierna, men varför den svarthyade individ som begått det här urbota brottet tillåts stanna i vårt land, går inte att förstå. Domen borde ha lytt på livstids fängelse (i Sverige liktydigt med 12 års strafftid) och därefter omedelbar utvisning på Livstid, men återigen ser vi hur flata och undergivna svenska domstolar är emot utlänningar, som tagit sig in i vårt land för att begå brott.

Varför utvisas  inte den här mörkhyade individen ?  Den som skändar av några av vårt lands värdefullaste kulturföremål har förverkat både rätt till uppehållstillstånd och medborgarskap i Sverige, oberoende av etnicitet. 

I gamla tider och enligt Asatros sätt att se kunde en person dömas till fredlöshet, om han eller hon begått ett urbota brott, eller förbrutit sig emot hela folkgemenskapen. Straffet fanns faktiskt kvar i svensk rätt till 1800-talets slut, och i ett fall som detta borde man kanske ha övervägt att återinföra det. Personen betraktades som förvisad ur riket, och skulle inte ha frid någonstans. Civiliserade människor skulle inte längre ge den fredlöse mat, tak över huvudet eller någon form av förnödenheter. Så dömde man då, men i vår tid är det straffet sedan länge avskaffat. Döm själv, käre läsare, om detta är rätt eller fel.

Dick Harrison, den svenske historikern, konstaterade så sent som i Januari att Svenska Kyrkan allvarligt brustit i sina säkerhetsrutiner, och det är en annan dimension av det här fallet, som rättsvårdande myndigheter i vårt land glömt att ta upp. I 4:e kapitlet Kulturmiljölagen står bland annat, att när det gäller kyrkliga inventarier, så är Svenska Kyrkan skyldig att förvara och vårda dessa väl. När en 22-årig invandrar kan gå rakt fram till en obevakad glasmonter, krossa den och slå i sönder regalier från 1500-talet, samt springa iväg med dessa, helt utan att det upptäcks eller ens går något larm, då har Svenska Kyrkan onekligen brustit i sina rutiner. (Se 4:6 Kulturmiljölagen). Även Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet, RAÄ har nog brustit i sitt kontrollansvar, men inte heller dessa får nu något straff, vilket de borde få.

Detta är nidingars verk – de ska inte få komma undan med en kortare tid i fängelse…

10 §, 4 Kap Kulturmiljölagen säger följande – kontrollera själv på länken här om ni inte tror mig: ”Om det finns allvarlig fara för att ett föremål skadas, får länsstyrelsen tills vidare ta hand om det eller vidta någon annan nödvändig åtgärd för att skydda eller vårda det.”.  Nu har redan allvarlig skada uppkommit, som vi ser. Svenska Kyrkan är inte betrodd, eftersom den bevisligen slarvat i sina säkerhetsrutiner, och brustit i dem. Alltså skall Länsstyrelsen ta föremålen i beslag, och förvara dem på säkert sätt, ifall man skall följa lagstiftarens intentioner.

Det finns också en gatans och kulans domstol, som sällan eller aldrig ger någon nåd. Jag förespråkar inte alls sådana metoder – utvisning på livstid vore ett bättre och humanare straff, efter 12 års avtjänat fängelse – men den person som utförde det här; ska minnas en sak. Han har upprört hundratusentals, ja miljontals svenskar genom sina skändligheter. Vi är många och vi minns.

Förr eller senare kommer han nog ut ur fängelset, eller får permission eller frigång, kantänka. Då är det nog bäst att han aktar sig. Straffet för den som förgriper sig på ett helt folks egendom och kulturminnen måste bli hårt, konstaterar Dick Harrison – och jag håller med, men det ska verkställas på ett humant sätt. Gällde nävrätten ännu, skulle vi krossa ett ben och en arm på den här personen, för varje regalie han förstört – och det blir tre sönderslagna lemmar – för så är det ju enligt den kristna rättvisa som säger: ”Öga för öga, tand för tand

”Det är om namn vi frågar”

Såhär års brukar våra dagstidningar och media fyllas av artiklar om statistik kring våra vanligaste personnamn, och 2019 har inte varit något undantag hittills. Både Statstelevisionen SVT och SCB eller Statistiska Centralbyrån redovisar nuförtiden namnstatistik, och så gör även sajter som ”Svenska Namn” – som uppger att den vänder sig direkt till svenska föräldrar, och väl i så fall förgrovar och sprider trenderna ytterligare genom att späda på dem – och det kanske man inte alltid skall göra. Också tidningar som Metro, Sydsvenskan och många många fler har hängt på den allmänna trenden.

Tycker svenska föräldrar verkligen, att individer som William Spetz eller Alice Bah Kuncke ska få förkroppsliga, hur svenskar och svenskor ska heta och framstå i framtiden ?

Självklart går det ”mode” i personnamn som allting annat, och namn är också utsatta för återkommande generationsväxlingar, bland annat på så vis att namn som varit populära för två generationer sedan eller vid sekelskiftet 1899-1900 kan komma tillbaka igen, enligt namnforskarna. Bland flicknamnen finner vi nu namn som Alice och Lily samt Wilma, vilka inte alls har med Sverige eller svensk kultur att göra. Men glädjande nog finns också Ella (4:e populäraste flicknamnet, 2018) efter Elli – ålderdomen – samt Ebba (6:e populäraste) Astrid (8:e populäraste) och Alma (9:e populäraste) ibland de 10 mest populära flicknamnen. Här följer man i alla fall nordiskt namnskick genom att ta in några nordiska namn.

888 flickor fick heta Alice, som är det vanligaste flicknamnet för andra året i rad. — —

Nya namn på pojkarnas topp 100–lista var Levi, Vide och Neo. Av dessa namn placerade sig Levi och Vide högst. På topp 100 för flicknamn kom det in sju nya namn; Maryam, Hedvig, Mira, Zoey, Idun, Melina och Noomi. Maryam var också det flicknamn som ökade mest. Det gavs till 177 flickor, en ökning med 70 procent jämfört med föregående år.
– Maryam används mycket i kulturer från Mellanöstern…   (Sydsvenskan 31 Januari 2019)

Vad gäller männen ser det dock verkligen mycket, mycket illa ut med Sveriges framtid. Här möter oss dessvärre utlänningar som William, Liam, Noah och liknande amerikanska monstrum, ofta med sitt ursprung i den bibliska världen, typ Levi och därmed närstående. Först på tolfte och femtonde plats kommer Axel och Alfred, som är rent nordiska namn. Bastarder som Charlie med flera – när man kan heta Karl – ett fint, historiskt och svenskt namn – och andra förvrängningar på franska och engelska dominerar också sorgligt nog i namnfloran.

Många nyblivna föräldrar vet inte längre vad som menas med Nordiskt namnskick, och hur man följer det.

Det syns inte minst på det faktum att de direkt uppkallar sina barn efter gudar och gudinnor, vilket är något av det allra värsta man kan göra, ifall man vill visa respekt för den Nordiska kulturen och Asatron. I gamla tider skulle ingen förälder, oavsett vad, ens drömma om att uppkalla sin dotter till ett namn som Idun, Freja eller Gerd. Orsaken till det var enkel. Det var hybris, eller ett exempel på grotesk självöverskattning, att jämföra sina egna barn med gudarna.

Att välja samma namn på en människa som en gudom, innebar ju att man ständigt löpte risk att blanda samman personen med guden eller gudinnan, med ändlösa missförstånd och förvirring som följd. Och vad för slags självbild får egentligen en liten flicka, som döps efter Freja – den allomfattande sexualitetens gudinna tänk om den flickan i vuxen ålder inte alls vill springa omkring och manifestera sin sexualitet, hela tiden ? Eller någon som är döpt efter Idun, den eviga ungdomen, men till slut av naturliga skäl inte är såpass ung längre ?

Alla dessa förment ”söta” eller ”gulliga” namn blir förr eller senare till fruktansvärda kvarnstenar att bära runt halsen för de barn som fått dem, och i gamla tider tänkte man sig noga för, innan man ens namngav någon. Söner fick heta Torbjörn, Tormod, Torkettil eller Torkel, Torben, Torsten eller Thorarin, men aldrig aldrig någonsin bara ”Tor” – eftersom det vore helt fel att döpa sitt eget barn efter styrkans och åskans rungstarke Ase, som man inte gärna skämtade med. Det var först emot 1790-talet och långt in på upplysningstiden, som någon svensk alls enbart hette ”Tor”.

Och kvinnor kunde förstås heta Thora, men mera ofta Torgerd, Torborg, Thorill, samt ha namn som ”Ast-rid” – ”hon som rider av kärlek” eller Ing-rid (hon som rider på en Ing – vad en Ing är, vet ni kanske – åtminstone måste en vuxen kvinna veta det, om hon alls skall kunna få några barn – för de blir oftast inte till på articifiell väg) eller liknande – båda de valda exemplen är faktiskt valkyrienamn.

Många föräldrar har nu för tiden fått för sig att döpa sina stackars barn till saker som ”Loke”, ”Hel”, ”Angerboda” och liknande. Resultaten har heller inte låtit vänta på sig. Barnen har fått DAMP eller ADHD. Blödarsjuka, livshotande kramper, Downs syndrom och andra svåra sjukdomstillstånd…

Att ge sina barn namn, som stammade från mörkrets eller ondskans varelser, var också något som man i forna tider lät bli, eftersom man visste, att följderna ofta blev mer illavarslande än man kunde tro. Modern forskning, som till exempel i den ansedda medicinska tidskriften Psychology Today, visar också att namn påverkar oss mycket mer än vi kanske vill erkänna, också i vuxen ålder.

Man menar till och med att det namn vi får av våra föräldrar skulle kunna påverka studieresultat, kommande yrkesval, vem vi väljer att gifta oss med, beräknad inkomst, och till och med politiska sympatier, eller vilka partier vi kan välja att rösta på i framtiden

Om det verkligen är så, finns det stor anledning att tänka sig mycket mycket noga för, innan vi sätter namn på våra små telningar. Vill vi egentligen – som nyblivna föräldrar – påverka de här sakerna, och om vi nu väljer att göra det, borde vi då inte åtminstone göra det på ett positivt sätt, för att våra barn ska få det så bra som möjligt ?

Att undvika renodlat negativa namn som Loke, Hel och liknande borde vara en självklarhet, för vad händer; om man ger ett stackars barn ett sådant namn ? Barnet måste, så snart dess namn överhuvudtaget nämns, uttala Loke-namnet, tänka på sig själv som en ”Loke” eller någon med ”Lokes” egenskaper. Som vi förstår, är det inte bra för ett litet barn. Barnet kan bli fysiskt sjukt, eller få allvarliga psykiska problem. På samma sätt måste en gravid mor, som i moderlivet bär en ”Loke” och ingen sund livsfrukt, framkalla Lokes bild i sitt inre, så fort hon tänker på barnet, eller hör det omtalas – redan innan det föds. Mekanismen är inte helt klarlagd, men det står helt klart att sådant här kan leda till väldigt allvarliga eller tråkiga saker, och därför har jag alltid gett blivande föräldrar att undvika namn som Loke och liknande, och sky dem som pesten. Det finns en klar anledning till att folk förr i tiden aldrig gavs de namnen, och att man gör bäst i att undvika dem.

Enligt den nya namnlagen, som nuförtiden gäller i Sverige, får man heller inte ge barn namn som kan väcka anstöt, som kan leda till skada eller obehag för den som ska bära namnet, eller ”på annat sätt visar sig olämpliga” som egennamn. (14 § lag 2016:1013)

Jag skulle vilja hävda, att namn som ”Loke” eller ”Mohammed” faktiskt kan väcka anstöt, i alla fall i vissa grupper av samhället, och kanske därför bör undvikas. Å andra sidan finns det väldigt många föräldrar i Sverige som faktiskt har väldigt dåligt omdöme, för vad sägs om den här listan, som en av våra mest kända kvällstidningar satt ihop:

Namnet Lucifer, till exempel, har avvisats som skäligen ohållbart.

4 Män i Sverige påstås heta ”Norrman” i förnamn

– 3 kvinnor i Sverige heter ”Bärs” som förnamn – tyckte deras fäder om öl ?

– 4 kvinnor och 1 man har ”Balle” som förnamn, trots att det väl måste sägas väcka anstöt – eller ?

– 2 kvinnor har ordet Anus som förnamn – är det lämpligt ?

– sammanlagt 41 personer har ordet Matta som förnamn – kunde man hävda, att ett sådant namn leder till problem ?

– 1 man har namnet Fido som förnamn

– 1 person heter Hitler i förnamn, och ibland samma säregna namnflora möter vi förnamn som Potatis, Ragata och Pucko.

Frågan är – borde inte alla sådana namn vara förbjudna enligt namnlagen av år 2016, liksom Loke-namnet ? Frågan borde i alla fall få ställas, och tas upp till sakkunnig behandling.

Även Svenska Dagbladet bekräftade så pass tidigt som för nio år sedan, att många namn faktiskt var psykologiskt olämpliga, och kanske orsakade svårigheter, oavsett om det nu berodde på utbredda sociala fördomar emot vissa namn, eller något annat. Forskningen har uppenbarligen inte sagt sitt sista ord på det här området, och onekligen verkar det finnas mycket att invända.

– Alla människor har ett namn. Man har inte hittat ett enda samhälle i världen, där medlemmarna inte har namn. Vad vi heter och varför vi heter så är däremot kulturbundet och spelar stor roll för hur vi kategoriserar varandra socialt och kulturellt, säger Charlotte Hagström, etnolog vid Lunds universitet. — —

Namn kan också fungera som klassmarkörer. Vanligaste exemplet på det är ”y-namn” som Ronny, Conny, Jerry… De var vanliga under 50- och 60-talen och förknippas med arbetarklassen.

Även i diskussioner på nätet kommer klassaspekten ofta upp. Då är det vanligtvis namn som Kevin, Robin, Liam, Jasmine och Britney som stämplas som underklass eller ”white trash”.

– Många tycker att man gör sitt barn en otjänst genom att ge dem ett sådant namn. ”Kan du tänka dig en advokat som heter Liam?” frågar de retoriskt. Av någon anledning är det nästan alltid advokat, som används som kontrast mot ett ”trashigt” namn, säger Charlotte Hagström, som själv ofta får höra att hon har ett ”överklass-wanna-be-namn” – medan yngsta sonens mellannamn – Zeke – ses som just lite ”trashigt”. — —

– I Florida undersökte en amerikansk ekonomiprofessor studieresultaten för 55  000 elever. Barn med förnamn som hade låg status fick i genomsnitt 3 – 5 procent lägre betygspoäng jämfört med dem som presterade likvärdigt, men hade mer traditionella namn.

– En annan studie visade att sannolikheten för att amerikanska flickor ska studera fysik och matte på högre nivå är mindre om deras namn uppfattas som väldigt feminina, till exempel Isabelle eller Elizabeth.

– En svensk undersökning har visat att invandrare, från exempelvis Afrika eller Mellanöstern, som i mitten av 1990-talet bytte till mer svenskklingande namn, ökade sin årsinkomst med i genomsnitt mellan 10  000 och 15 000 kronor.

Vad vi heter, och vad vi döper våra barn till är alltså långtifrån oväsentligt. Det kan till och med betyda en skillnad i kronor och ören. Med tanke på allt detta – och att väl ingen vill göra sina egna barn illa – är det inte bäst att följa det fina nordiska namnskick vi alltid haft i det här landet, och välja ett nordiskt namn ? Det finns minst 1200 sådana fullt gångbara namn att välja på, enligt vad andra har räknat ut.

Och kom ihåg – uppkalla aldrig era egna barn efter en Gud eller Gudinna – i synnerhet inte Loke – man har många bevis på vad det kan leda till, oavsett vad anledningen nu är, eller kan vara. Och gör inte som i den gamla sången med Johnny Cash, ni vetdet var inte så bra det heller, visade det sig…

Stulna Regalier åter – Men Regeringen Löfvéns moraliska skuld blir alltmer tydlig…

Igår rapporterade många svenska och utländska media om hur de begravningsregalier som stals av en 22-årig utlänning i somras, nu plötsligt återfanns ovanpå en papperskorg i Åkersberga, norr om Stockholm. Också många internationella media, som t ex den ansedda brittiska tidningen The Guardian, har uppmärksammat händelsenSvenska Dagbladet berättar om hur den lokale Biskopen i Södermanlands Stift fröjdar sig, men helt utan att uppmärksamma vilken dålig bevakning Svenska Kyrkan haft vad gäller dessa oersättliga kulturföremål.

Man citerar Christer Nilsson, chef vid utredningsenheten på polisens nationella operativa avdelning (Noa), som i TV befarat att det mycket väl kan vara en kriminell liga som ligger bakom att fynden nu dyker upp på en helt annan plats. Sannolikt är väl att ligan insett att föremålen knappast kan avyttras på den internationella marknaden, eftersom de är alltför kända, och till sist har då dessa kriminella känt hur marken börjat brinna under fötterna…

Rättegången emot den 22-årige utlänningen, som inte alls borde släppts in i Sverige, får nu tas om. Han borde rimligen dömas till Grov Stöld, enligt 8 kap 4§ Brottsbalken, ett brott som helt klart borde ge maxstraff i det här fallet, dvs 6 års fängelse och därefter livstids utvisning. Vi får se om Regeringen Löfvén fortsätter att manifestera sin vanliga undfallenhet emot utlänningar, som kommer hit för att stjäla, men de personer som tillhör denna kriminella liga, och som fortfarande befinner sig på fri fot, bör nog tänka sig för, liksom den unge brottslingen. Jag rekommenderar inte sådana metoder, men man bör komma ihåg att det finns en gatans och kulans domstol, som kan utdöma dödsstraff – utan all nåd – och i det här fallet, vore även det påkallat – för vad straff ska de personer ha, som kränker en hel nations kultur och kollektiva förflutna ? Straffet borde vara döden, och någon nåd har dessa nidingar nog inte att vänta, heller efter att deras liv tagit slut.

Låt oss RESA NIDSTÅNG emot okunniga våldsverkare, utländska kriminella och de byråkrater, som härjar på Kulturdepartementet…

 

Igår vågade Statstelevisionen SVT berätta hur fruktansvärt dålig säkerheten för Sveriges kulturarv är, och hur lite Regeringen Löfvén gjort för att skydda den svenska kulturen. Riksrevisionen har riktat svidande kritik emot Miljöpartisterna, som alltför länge tillåtits styra och ställa bakom Kulturdepartementets murar. Det har visat sig att många centrala muséer helt försummat att ens registrera så mycket som 70 % av sina samlingar, och spårbarhet och skydd för hundratusentals kulturföremål är mycket dålig. – Om vi inte kan bevara samlingarna på ett bra sätt så har vi ingenting att visa i framtiden, säger Per Dackenberg vid Riksrevisionen, och det gäller inte bara Sveriges egen kultur – de föremål som snart kan förstöras, skadar hela den globala kulturen.

Sådant är facit av fyra år med Regeringen Löfvén. Sådant är facit efter fyra år med en okunnig Miljöpartist vid namn Alice Bah Kuncke som Kulturminister…

Varför tilläts en sådan här person alls att bli Svensk Kulturminister ? Vad har hon med svensk kultur att göra ??

I vilket Dick Harrison klarlägger Julklapparnas Asatrogna ursprung

I dessa mellandagsreans dagar, då en del av det svenska folket försöker att byta bort sina julgåvor, är det på tiden att vi erinrar os varifrån själva idén med Julgåvor eller Julklappar kommer. Dick Harrison, historieprofessorn från Lund, som numera driver eget företag och skriver för Svenska Dagbladet; en tidning som är mera sanningsenlig om sin liberala hållning än den låtsasliberala lögnarblaskan Dagens Nyheter; redde för någon dag sedan ut begreppen i ännu en historiespalt.

I Björn Hitardalskämpens saga anges att Erik jarl gav gåvor till sina män på åttondedag jul, det vill säga nyårsdagen. Av Olav den heliges saga lär vi oss att kungen skänkte sina mannar presenter vid julen. I den kändaste av alla isländska sagor, Egil Skallagrimssons saga, som utspelar sig under förkristen tid på 900-talet (det vill säga medan julfirandet ännu var hedniskt), beskrivs seden på följande sätt:

”Arinbjörn hade ett stort julgille dit han inbjöd sina vänner och bönderna i häradet. Där var mycket folk och ett gott gille. Han gav Egil en kappa av silke i julgåva, med mycket guldbroderier och med guldknappar ända ned. Arinbjörn hade låtit göra den efter Egils kroppsväxt. Arinbjörn gav Egil en hel uppsättning nyskurna kläder till julen. De var gjorda av engelskt tyg med många färger. Arinbjörn gav under julen bort alla slags vängåvor till de män som kommit för att besöka honom, eftersom han var en mycket givmild och ädel man.”

Det är alltså omvittnat ur flera källor att Julklappar var en Hednisk och Asatrogen tradition, inte en kristen. Dick Harrison menar att ”man inte nödvändigtvis kan bevisa” att vanan att ge varann rika gåvor till Jul ägde rum på det hedniska 900-talet, eftersom sagorna nedtecknades i slutlig form först omkring år 1200 eller något senare, men det motsäger vedertagen historieskrivning både inom och utom Norden, eftersom man i nästan samtliga fall ansett Islänningasagornas uppgifter för helt vittnesgilla, så också när det gäller Egils och Arinbjörns faktiska existens.

 Ordet Jul kommer av Hjul, närmare bestämt det hedniska Årshjulet, trots bigotta kristnas ord om att ”det inte skulle gå” att härleda etymoloiskt osv…

Nyårsgåvor fanns redan i det romerska Saturnalia-firandet, vilket är allmänt omvittnat, och Saturnalia var en fest för det gamla året, och dess övergång i det nya, liksom vår Nordiska och Hedniska Jul. Dessutom finns det massor av indicier som pekar åt samma håll redan i Eddan, inklusive Hávamál, där givandet av gåvor ofta nämns. I den 52:a strofen står det skrivet, att man inte ska ge bort för mycket, eller ”för stort” (mikil, är det ord som används i originalet, alltså samma ”mikla” som förekommer i Miklagård, den enorma stadens namn) och att ”ofta köper sig lite lov” vilket också blivit ett ordspråk på svenska.  Gåva kräver, att gengåva gives, är som bekant det första av alla hedniska bud, och i den gamla Nordiska kulturen var det inte bra att ge alltför stort, alltför pråligt eller alltför frikostigt, för då kunde det ju hända att mottagaren inte alls kunde återgälda gåvan, vilket ställde honom i en mycket dålig dager. Också Indiankulturer i Nordamerika och flera andra förment ”primitiva” men i själva verket högst sofistikerade samhällen har resonerat på samma sätt, när det gällt givandet av gåvor.

Egil Skallagrimsson och Arinbjörn var fostbröder, och alltså mycket nära vänner, vilket Dick Harrison glömmer bort. Därför kunde Arrinbjörn kosta på sig att vara extra frikostig när det gällde just Egil, och för övrigt var han en stor hövding, vars anseende också delvis berodde på vilka gåvor han hade råd att ge. När Arinbjörn dog i strid, diktade Egil Arinbjörnarkvida, till den döde vännens minne, och förskaffade honom evig ryktbarhet, fastän bara delar av kvädet är bevarat idag. Sannerligen, det var en furstlig vängåva, och mera värt än kappan och kläderna – för de finns inte kvar, utan höll bara Egils tid ut – men kvädet, och det diktade ordet – det är saker som aldrig skall förgå, så länge denna världen står, och Midgård varar.

Också de ord, som jag skrivit till den sanna Asatrons och Makternas ära skall överleva mig själv, då de redan fått väldig spridning, och kanhända gäller det också professor Harrisons, men lottlösa blir de sanna skalderna och de visa aldrig, för ordets gåva och talets konst, vilket Egil själv sa i ”Sonatorrek” eller ”Sonförlusten” – ett annat av hans kväden – det skall aldrig dö, utan för evigt komma åter.

Vad gällde gemene man, gällde nog Hávamáls ord i den 52:e strofen, den som omtalade att även små gåvor kunde ge livslång vänskap, och vara av avgörande betydelse i människors möte, vilket också idag är värt att komma ihåg. Snåla var våra förfäder alls inte, och man kan i sammanhanget också påminna sig den 145:e strofen, som lyder:

145.Betra er óbeðit /en sé ofblótit /,ey sér til gildis gjöf /;betra er ósent/en sé ofsóit./Svá Þundr of reist/fyr þjóða rök,/þar hann upp of reis/,er hann aftr of kom.

I min översättning:  ”Bättre är objudet, än alltför mycket blotat. Gåvan ser ej till vad som gäldats, och bättre är osänt än osjudet. Så ristade Tund, före folkens fall, där han uppstod; och där han återkom”

Begriper ni det, ack ni sena tiders barn och Hedningar små, då är ni allt listiga – ty detta är inte allom givet att tyda och förstå.

För er som önskar något lättare, och kanske mindre vist, har BBC gjort en test angående era kunskaper om de Nordiska gudarna. Håll till godo, nu när vår Sverigefientliga och folkfientliga statstelevision inte erbjuder oss något, som liknar vår egen kultur !

Från Gottsunda, förresten, rapporterades idag också av åsyna vittnen hur ”Svenska” Kyrkans präster står och citerar Koranen vid sin Julkrubba.

Vad var det jag sa ? Kom ihåg: Den sk ”Svenska” Kyrkan är bara ”Islam Light” och av samma skrot, samma korn…

LÅT HEDNA ER ISTÄLLET, SVENSKA FOLK !!

 

Hedniska Tankars Runskola (del 16a) Tyr runan – och ett sakligt inlägg i debatten…

För över ett år sedan började Regeringen Löfvéns Inrikes- och Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson plötsligt och helt spontant göra det ena märkliga uttalandet efter det andra rörande Tyr-runor, runor överhuvudtaget och andra symboler för Asatron, som till exempel Torshammare. Uttalandena, som ganska snart slog över i Sverigefientlig hets, upprörde många människor i landet, och snart slog även två av vårt lands högsta rättsvårdande myndigheter, Lagrådet och Justitiekanslern larm.

Att en enda person samtidigt är Inrikes- och Justitieminister är annars väldigt ovanligt, och förekommer knappast i några västerländska demokratier. Varje minister i någorlunda civiliserade stater har också full tillgång till experter från sitt eget Departement under Regeringen,men märkligt nog konsulterade Morgan Johansson aldrig dessa. Rent Ministerstyre, med andra ord – och trots att Lagrådet, Justitiekanslern och även Hovrätten för Nedre Norrland gång på gång slagit fast att Ministern har misstagit sig, fortsätter han sitt blinda hetsande… Senast 19 Juni i år berättade Aftonbladet om hur Minister ”Mollgan” fortsatt att hata, hetsa och agitera mot just Tyr-runor, med motiveringen att dessa på något sätt skulle vara ”en nazistisk symbol” som han då uttryckte det.

Har ni tänkt på att vid varje svenskt övergångsställe sitter en TYR RUNA väl synlig… Titta överst på apparaten här, får ni se !

I November i år tog Fil Mag Jonas Hartelius, tillika statlig Säkerhetsanalytiker och Författare upp ämnet, på ett vida sakligare och korrektare sätt än Ministern – och han kan på punkt efter punkt visa att Morgan ”Mollgan” Johansson har fel, och inte är insatt i ämnet, trots att Regeringen nu tillsatt en utredning, som uppges vara klar senast 19 Juli 2018.

Också i GPS:er för bussar och bilar finns TYR RUNOR väl synliga, och ligger fast i programvaran. Hur ska Regeringen Löfvén få bukt med allt detta ?

Många enskilda politiska partier, bland annat Folkpartiet Liberalerna har protesterat emot ”Mollgan” Johanssons osakligheter. Han har i och för sig gjort sina uttalanden med det vällovliga syftet att förbjuda den Nazistiska rörelsen NMR, men samtidigt finns en klart befogad misstanke om att detta inte alls är den enda bakomliggande orsaken, utan att vad Morgan Johansson verkligen syftar till, är att brännmärka och utmåla nästan alla sina politiska meningsmotståndare som föregivna ”rasister” så snart någon försöker omfatta eller bevara Nordisk och Svensk kultur. Denna lätt igenkännbara Socialdemokratiska doktrin har ändå legat fast i flera år, och kan man egentligen säga, att NMR skulle vara ”en stor fara för demokratin (vilket Morgan Johansson hela tiden papegojmässigt påstår) när de i själva verket bara fick 2106 röster – inte ens 0,03 % av det totala röstetalet i 2018 års val ?

Nästan VEM SOM HELST kan mycket lätt göra en sån här TYR RUNA och hänga om halsen, eller rita den på ett papper. Var finns de hundratusentals Poliser, som i så fall måste kontrollera, att ingen gör detta ?

Ministerns resonemang är dessutom helt tokigt, och fullständigt snett och fel tänkt, eftersom han så att säga börjat i fel ända. Alla kan ju förstå, att det var nazisterna han skulle förbjuda – och därmed är det deras användning av runorna som är det felaktiga – inte förekomsten av runor i sig, exempelvis på runstenar, i ett historiskt kontext eller för esoteriska och religiösa ändamål. I Finland – vårt nära grannland – håller man helt med om detta. Där har Regeringen agerat och förbjudit NMR, mycket riktigt, men INTE runorna… Socialdemokratin i Sverige däremot, samt Regeringen Löfvén har återigen visat sig misslyckad, för den har inte åstadkommit något alls i frågan… utom en utredning, som hotar att göra mer skada än nytta…

– Det är stora ingrepp som skulle kunna äventyra grundlagsskyddade rättigheter, anser Roger Haddad (L), rättspolitisk talesperson.

Han menar att ett förbud mot tyrrunan, som också är ett gammalt skrivtecken och symbol för den fornnordiska guden Tyr, skulle innebära att yttrandefriheten hamnar på ett sluttande plan.

– Det kan komma nya symboler hela tiden. Börjar man förbjuda det här som är en historisk symbol, då blir frågan var vi landar till slut, säger Roger Haddad.

Dagens Nyheter, 2017-10-24

Flera enskilda debattörer och även lokaltidningar har uttalat sigNordiska Asa Samfundet protesterade på ett tidigt stadium med ett öppet brev, och det gjorde också flera andra hedniska religiösa organisationer. Och ändå har Morgan Johansson vägrat att ta den minsta reson. Experter och Jurister har försökt tala med honom, men han har vägrat lyssna. Facktidskriften ”Dagens Juridik” som jag läser i mitt jobb har nu publicerat Johan Hartelius artikel, och han slår fast att det aldrig funnits någon tydlig eller lätt igenkännbar koppling mellan höger-extremism och Tyr runor – tvärtemot vad Morgan Johansson felaktigt påstår.

Och frågan är mycket mer komplicerad än vad Ministern tycks tro, för:

Oavsett vad utredningen kommer att föreslå i straffrättsligt hänseende kommer dock alltid frågan att finnas kvar om vad som skall räknas som en förbjuden symbol. Ty dagens medier ger goda möjligheter att skapa, leta fram eller sprida symboler i vissa kretsar där de invigda kan uppfatta särskilda innebörder. Det kan ta lång tid innan deras nyttjande i vissa sammanhang kommer att tydligt framstå som knutna till vissa politiska uppsåt som rasism.  — —

En symbol kan ha specifika historiska rötter, men olika anknytningar och associationer i skilda länder.

Vasakärven var under en tid symbol för den svenska statliga fastighetskoncernen Vasakronan. Samma symbol användes under andra världskriget av svenska nazister. Vasakronan har numera bytt till en textlogotyp. — — Hakkorset ingick fram till 1933 i ASEA:s logotyp men var även svensk kartsymbol för kraftverk. O.s.v.

Det kan vara svårt att avgränsa i vilka fall en symbol skall anses vara notoriskt känd för koppling till rasism eller liknande. Bland de nazistiska symbolerna torde endast hakkorset, SS-runan och ”Totenkopf”-symbolen vara allmänt kända till sina ursprung. Några symboler, som en stor nyckel, finns i svenska myndighetsvapen som i Ekobrottsmyndighetens timbrering, samtidigt som en nyckel var den centrala symbolen i vapenskölden för Hitlers livvakt (1:a SS-Pansardivisionen Leibstandarte).

Tyrrunan (↑) var regementsvapen för tyska 33:e SS-divisionen men har under senare år ofta använts vid medeltida teaterspel.

En orsak till svårigheterna att dra skarpa gränser kring symboler är att de ofta hämtas från medeltida heraldik eller ännu äldre källor. Det gäller även för organisationer och myndigheter. Så har svenskt polisväsende i timbreringen till sitt heraldiska vapen två korslagda spöknippen med bilor (fasci). Tre upprättstående sådana knippen användes som statsvapen av Italiens fascistregering fram till dess störtande 1943. I båda fallen kommer inspirationen ytterst från den antika romerska rättens symbolvärld.

Hela Morgan ”Mollgan” Johanssons sjuka resonemang bygger på ”Guilt by Association” eller ”snarlikheter”. Men detta blir snart fullständigt absurt. Bara för att en symbol är snarlik en annan, eller bara för att en enda person har tanken att en symbol möjligen kan påminna om en annan, fast obehagligare, och personen – likt den fullständigt kollrige Ministern – känner sig ”kränkt” så behöver detta inte vara någon sanning, allrahelst som alla sansade och normala individer inte upplever saken på det viset. Man kan exempelvis inte ställa sig upp och hävda, att MSS i Skövde, eller för den delen LedSS i Enköping skulle ha något med ”Waffen SS” i Hitlertyskland att göra, bara därför att de har bokstäverna SS i namnet… Det har Sjöstridsskolan (SSS) i Karlskrona också, tredubbla S till och med – men ingen blir upprörd för det – och trots att Svenska Polisen har dubbla, korslagda Fasces-knippen i sitt vapen (en fascist-symbol – titta under ”Lilla Riksvapnet” i deras vapensköld) så kan man heller INTE dra några växlar på detta, för som Johan Hartelius klarsynt påpekar, så är det uppsåtet som måste räknas, inte symbolerna i sig…

Tänk sedan också på allt det lidande, som det kristna korset orsakat. I det kristna korsets namn har otaliga häxprocesser och rättsövergrepp ägt rum. Hela befolkningar – som ursprungsbefolkningen i Nord- och Sydamerika – har slaktats och utplånats av de kristna, negerslaveri skedde i korsets namn, liksom korståg och mycket annat – och KKK håller på än idag – men ändå vill ingen förbjudna kristna kors, mystiskt nog – och hur är det med Hammaren och Skäran ? Det är ett välkänt historiskt faktum, att kommunismen tagit livet av många miljoner fler människor än nazismen någonsin gjorde..

Inte heller yrkar någon på förbud av muslimska symboler, som halvmånen och stjärnan, trots att IS flitigt använder dem – och var ska vi då dra gränsen ?

Johan Hartelius klarlägger det förhållandet, att Regeringen Löfvéns hållning är ohållbar, och inte kan motiveras med hänsyn till fakta. Han kommer slutligen in på etablerade rättsområden som Patenträtt och Varumärkesskydd, till exempel – liksom i och för sig också Medeltida Heraldik – någonting som var kodifierat redan på 800-900 talet.

I fråga om förbjudna symboler måste man dock ersätta de kemiska definitionerna med bilder (grafik) och blasonering (heraldisk beskrivning av symbolens uppbyggnad).

På basen av en blasonering kan en heraldiker rekonstruera en vapensköld, på likartat sätt som en kemist kan använda en strukturformel för att rekonstruera en viss kemiskt definierad narkotika. Systemet skulle troligen ge hög rättssäkerhet men sannolikt bli trögarbetat.

Kort sagt – den nya lagstiftning man tänker sig kommer bli ett enda stort slag i luften – och urholkar ytterligare både respekten för Regeringen Löfvén, och lagar i allmänhet, vilket jag för min del tror är högst olyckligt. Dessutom känner jag ett stort antal personer både inom och utom den hedniska rörelsen i Sverige, som klart och tydligt sagt ifrån i sociala media att de aldrig någonsin kommer ge upp exempelvis Torshammaren eller Tyr-runan som symbol, oberoende av vad en ny Regering bestämmer.

Det finns redan TUSENTALS eller kanske TIOTUSENTALS personer i landet som har Tyr runor, Torshammare osv intatuerade på sin kroppar – och vad ska Regeringen Löfvén då göra ? HUGGA AV DEM ARMAR OCH BEN i någotslags S-MÄRKT ”SHARIA” eller BRÄNNA dem med Laser… ??

Jag har själv med egna ögon sett höga officerare (överstelöjtnanter och en brigadgeneral, dvs en 4-stjärnig överste) med Torshammare och Särimners bild intatuerade på vissa kroppsdelar, dito polisbefäl och Poliskomisarier. Vad ska Morgan Johansson då göra, när inte ens hans egna statstjänstemän längre tror på honom ? Hetsen och hat-propagandan i allmänna media fortsätter, och nyss förklarade även en såpass relativt sansad och saklig dagstidning som Svenska Dagbladet, att ”Tyr runan skulle vara värre än hakkorset” efter vad man lät tre okunniga ”knatte-journalister” skrika ut med krigsrubriker…

Särimners 700 Söner och Suggor finns ÖVERALLT ! (Det är en Sammansvärjning, Det är en Sammansvärjning……! )

Visserligen är alla dessa tatueringar inte smakfulla, det medges (jag anser själv att de är fula och oestetiska) men Regeringen kan knappast förbjuda dem ändå, varför hela denna föreslagna lagstiftning faller på sin orimlighet. Inte ens Socialdemokraterna själva har det minsta att vinna på fortsatta utspel från Morgan Johansson i den här stilen, och man ska komma ihåg, att väldigt få svenskar känner igen sig i den politik, som (S) fört efter valet, med dagtingan med allehanda små borgerliga partiervilket bara kan resultera i ännu en svag minoritetsregering, men aldrig en stabil politisk majoritet. Frågan är väl, om ens de mest hängivna (S) medlemmarna i längden kan ställa upp på vad som nu föreslås (även jag som skriver detta var en gång ”troende” socialdemokrat, men inte i kristen bemärkelse, och ordförande i en områdesförening) eller den fullkomligt världsfrånvända och dumma politik, som Morgan Johansson i sitt ”Ministerstyre” fört, och fortfarande för – med tjat om ”runförbud” och allt.

Ett förbud mot NMR skulle sannolikt ena alla väljare, och inte möta några hinder, varken parlamentariskt, eller annars. Men är NMR verkligen ”den stora faran” – när vi har andra extremister i Regeringens absoluta närhet, islamska extremister till exempel, eller extrempartier som hävdar att ”Män är djur” och annat…?

När blir vi äntligen av med Morgan ”Mollgan” Johansson – Regeringen Löfvéns i särklass barnsligaste minister ?

Inte ens Löfvén själv skulle gagnas av mer ”förbudspolitik”

 

Slutresultatet kan bli värre, än vad någon ens anar. Fortsätter man med runförbud, kulturförbud, förföljelse av oliktänkande och garanterat odemokratiska tendenser – något som den nuvarande expeditionsministären tycks vara mästare på – så är det till slut fara värt, att vi får samma situation som i Frankrike under ”Gilets Jaunes” eller ”De Gula Västarna” – och vill Regeringen Löfvén verkligen detta ?

Kom ihåg: Många hedningar i Sverige har redan deklarerat det klart, och rent ut. De kommer aldrig, aldrig att acceptera något förbud emot Tyr-runor, Torshammare eller sina religiösa och kulturella rättigheter. Fortsätter Regeringen åt detta håll, går den en farlig utveckling till mötes… Experterna har rått Morgan Johansson att ändra sig. Lagrådet har vädjat. Justitiekanslern har vädjat. Hovrätten för Nedre Norrland har sagt till, via sina domar. Folket har protesterat, och vädjat. Ändå fortsätter han – Varför ?

Redan har en hel del ”Gilets Jaunes” eller ”Gula Västar” också börjat synas till utanför den svenska Riksdagen… Vad händer år 2019 ?

För egen del anser jag att civil olydnad emot de nya förbudslagar man tänker införa, är det enda rätta. Jag förespråkar inte våld, och jag tar avstånd ifrån alla våldsamma protester, som i Frankrike. Detta har jag redan sagt och skrivit, så sent som i förra veckan. Men civil ohörsamhet, vägran att följa ”Mollgans” lagar – är ändå det rätta. Jag kommer själv fortsätta bära Tyr-runan, Torshammare, ja alltihop – svenska flaggan också, eftersom jag är svensk – även 2019 – och vill man sedan bötfälla mig eller kasta mig i fängelse för det – ja då kan man väl försöka…

Vi ger aldrig upp !

Vi hedningar i Sverige tänker aldrig acceptera någon sammanblandning med nazism eller rasism, och vi kommer att fortsätta bära våra symboler med stolthet och glädje – oavsett Morgan ”Mollgan” Johansson, oavsett den Regering, som Sveriges Riksdag redan avsatt i en demokratisk votering, men som ändå vägrar att lämna ifrån sig makten, och utlysa nyval…

RENA SNURREN – Trump jämförs med Knut den Store och Ethelred, och Lokeaner skriver protestbrev…

Ibland kan jag tycka att Världen är alldeles ur led, tygellös och fånig. Om nu en och annan Universitetsprofessor i USA liknat Donald Trump vid Loke, så må det väl vara hänt, om än det är en smula osakligt – vi har fortfarande inte hört vad Loke själv tycker om det hela. För fem dagar sedan citerade dock Svenska Dagbladet Wall Street Journal, där Trump på allvar jämförs med Knut den Store, som ju på sin tid regerade över både Danmark, Norge, Island, England och hela Skåneland…

Nu är Wall Street Journals jämförelse förstås inte ägnad att vara smickrande, utan ironisk. Enligt en gammal saga, som alla bildade Engelsktalande personer känner till, så skulle Knut en gång ha befallt tidvattnet i Themsen att stanna i sitt lopp, ett påstående som kommer från krönikören Henry av Huntingdon. Knut gjorde inte alls detta av ren dumhet, som många tror idag, utan för att påvisa inför sina lismande tjänare att de hade fel, när de jämförde hans ledarskap med förmågan hos en gud… Detta går helt förbi SvD:s skribent, som inte verkar särskilt beläst vad gäller humaniora, men för all del…

Nuförtiden görs jämförelsen – som haltar åtskilligt – förstås med anledning av klimatförändringarna i Världen, och anspelar på dem, men inte nog med det…

Knut den Store var ingen dumbom. Han visste mycket väl, att han inte kunde stoppa tidvattnet…

Andra lustigkurrar och humorister har nu tagit sig före att jämföra Trump med Ethelread II av England, som ju på svenska kallas ”den villrådige” och ”Ethelread the Unready” på engelska. Man har gjort en hel twitter-sida av fenomenet, ungefär som Muralgranskaren här hemma hos oss... Själv är jag en smula oroad. Alla dessa mer eller mindre Hedniska analogier om Världens ledande män tycker jag faller platt till marken, och framstår som mycket överdrivna…

Sak samma med mina egna tokigheter i den här bloggen, men när hela Världspolitiken tycks börja handla om samma sak – ja då är jag VERKLIGEN orolig, för då är det allt illa beställt med sans, måtta och förnuft här i världen.

Nej men nu får ni DÄMPA ER, pojkar…

Borta på den hedniska nyhetsbloggen ”The Wild Hunt” fortsätter också polemiken, grälandet och dumheterna i snabbare takt än jag ens hinner och orkar skriva om dem.. Hätskt tillbakavisar man Dr Professor Karl E H Seigfrieds inlägg som det gällde livet, även om denne knappast har angripit några Lokeaner… Lokeanerna har nu också blivit LGBTQIA+ heter det, och lider väl av alla bokstavskombinationer som det alls går att ha, samtidigt som de klarsynt hävdar att:

Lokeans are as fluid as Loki himself. When we are approached with hostility, we tend to return it in kind. When we are approached with compassion, we return it. We are, after all, just as human as anyone else.

Jo – ja – förstås – säger jag. Men det gäller väl för ALLA hedningar, mig själv inbegripen… Sådan är nämligen själva Hedendomens idé

Samtidigt har ett protestbrev och ett anatema-förklarande också utfärdats, som The Wild Hunt inte tog in – och nu ekar skränen av förtrytelse ibland några av Lokes trogna fans… ”Alla är så intoleranta emot oss Lokeaner” skriver ett tjugotal undertecknare, bland annat min gamle bekanting Stephan Grundy (Ph Dr) och sådana storheter som Carrie Bertwistle och Olivia Sweat, vad det nu är för några. (kan man alls heta ”Bärfis och Svett” i efternamn ??) Knappast några kändare namn, i alla fall. Att Loke också var Humorns uppfinnare, och Satirens herre i Asgård, verkar man totalt ha glömt bort..

Loke tävlade en gång i kappätning emot Låge, eller lågorna som alla vet…

 

Ja, vilken ankdamm – vilken ankdamm är inte Världen vi lever i. Snart hissas väl de sedvanliga Nidstängerna, bestående av hästhuvuden på stång, och det blir en vild fight mellan Lokeaner, Nokeaner och alla andra, precis som vanligt ”over there” – men för egen del förklarar jag mig strikt neutral, för jag vill INTE ha sånt där OVER HERE…

Efter det kommer säkert de vanliga beskyllningarna för att person A eller B ska ha brutit emot någon inbillad ”heder” och annan idioti, precis som vanligt…

För egen del tror jag mer på det likaledes hedniska begrepp som heter JULEFRID eller GRID just nu, när Julen ändå står för dörren. Och är ni inte snälla, hedningar, nasare och knasare små – så kommer snart själva Gloson och tar er, innan Jul !