Kungsholmens Konstlade Kuk – ett verk av en Militant Frejs-dyrkerska… ?

Rubriken kan tyckas en smula utflippad, kära läsare, men dagens namn är Liv och detta är den tolfte april, inte den första. Igår nåddes jag av nyheten att ett nytt konstverk sett dagens ljus på Kronobergsgatan i Stockholm, alldeles i trakten av stadens polishus – och det skulle ha fått sitta uppe i ett halvår, sas det. Det rör sig förstås om grafitti, på vad som ska vara stadens första och största lagliga vägg, men låt oss först granska förutsättningarna för det hela, med kvällstidningen ”Aftonbladets” hjälp..

”Liv” betyder skydd och värn på det Norröna språket. Namn och symboler är visst inte ”tomma” som en del märkvärdigt oupplysta halvfigurer tror, utan konstanta genom Världshistorien. Det är just därför konsten på Kungsholmen väcker frågor..

Ordet ”Konst” har alltid betytt något ”konstlat”, ”konstgjort” – det vill säga något tillverkat av människohand. Det är avlett från ”kunnande”, att kunna, som är ett urgermanskt ord, och det är inte för inte som det är så. Samma faktum råder på alla Germanska språk än idag, inklusive svenska och tyska. Om alla kunde göra konst – vore det ju – ingen konst ! Samtidigt talar vi också om något som är ”konstifikt” eller ”konstigt” när vi möter något som påminner om konst, men som kanske inte är det…

Döm nu själva om detta är sann och hög konst eller inte – jag dömer ingen ohörd, utan förklarar mig neutral – som den goda Hedning jag är.

”Vår i luften, flickor – men var har ni er ?”

”kollektivet Livet” som ska ha skapat grafitti-väggen, och haft den i drift sedan 2008 har rekryterat Carolina Falkholt, som skapat verket ”Fuck the World” – vilket hon tidigare försökte ställa ut i New York, fast den gången i rött och rosa. Det togs då omedelbart bort efter en dag, skriver Aftonbladet – men sen är ju en hel del amerikaner fundamentalistiska kristna, och har det svårt med sin sexualsyn. Falkholt säger till tidningen att hon ”hoppas att många tar till sig budskapet” – men vad är det då för ett budskap, hon försöker lyfta fram ?

Gjorde en manlig person en liknande bild, och lade ut den på sociala media, skulle den personen ögonblickligen ha blivit ditsatt för ”kränkning” eller dömd för sexuellt ofredande. Det skulle ha kallats för en ”dick pic” som man säger i Landet Trump, och ögonblickligen ha fördömts, även i Sverige. Men nu är Carolina Falkholt alltså kvinna, och ska dessutom vara konstnär, har vi fått veta. Omkringboende har såklart protesterat, men konstverket får ändå sitta uppe i en hel vecka, vilket Svenska Dagbladet vet att berätta..

Svea Rikes Lag – som ska vara lika för alla, säger man – fast det är klart – ”Svea Fattiges Lag” tillämpas aldrig – för lagen skyddar Nomenklaturan, och de som i namn av ”konst” kan åberopa sig på den – påstår i alla fall följande om sånt här:

Brottsbalken, 16 Kap 16 §: Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter

Observera, att ”offentligen” inte innebär på Internet. Internet och bloggar, exempelvis, är inte en offentlig plats, eftersom man behöver utrustning (datorer) för att alls ha tillträde dit, och dessutom aktivt måste söka efter information… Detta gäller däremot inte i det offentliga rummet, som var och en kan förstå. Dessutom vet alla redan att Sveriges fåtaliga polismakt är överbelastad med sprängdåd, attentat, mord, våldtäkter och andra vansinnigheter, och en ”blåkuk” mer eller mindre rankas förstås inte så högt i Polisunderrättelserna..

Slutligen vill ”Konstnärinnan” också diskutera den nya Samtyckes-lagen, sägs det i tidningen – och det kan hon väl få…

Så – likt den Asatroende Hedning jag är, tror jag att Fader Frej månde mysa i Alfheim över allt detta.

”Ser du himmelen klar, ser du Bassen på far – se vilken storståtlig Rälling han har !” (ur en gammal svensk Folkvisa – Rällinge är namnet på den by i Södermanland, där detta konstverk hittades)

Carolina Falkholt påstår också, att ”unga tjejer som passerat konstverket, känt sig väldigt stärkta av vad de såg”. Hur eller på vilket sätt detta skulle vara så stärkande för dem, förklarar Aftonbladet inte, men nog kan det inge liksom en hälsosam vördnad och dyrkan – eller vad tror väl ni ? – särskilt såhär års. Det är ju trots allt vår… Och här rör vi oss nog med Militanta Frejsdyrkare på Krigsstigen, de såkallade Kuk Lux Klan som bedriver sin egen säregna form av upplysning…

Tror ni inte också det ?

Jag avslutar med en liten fin dikt, skriven på det ”syndiga” 1960-talet av vår store svenske Humanist, Tage Danielsson:

Riddarna kring det runda ordet

Vi är fullvuxna män, vi har kärlek i blicken,
och vi brinner av lust att visa er…tricken.

Vi vill kämpa för fädernas seder och bruk.
Vill ni se när vi hissar vår blågula…duk?

I vår svenska natur, ibland vårlök och sippa,
är det ljuvligt för älskande par att få …trippa.

Duka upp vårt förråd utav kakor och bullar!
Kom, på detta förråd glatt vi ligger och… tullar!

Det är grant som en tavla, den saken är viss.
I beundran betraktar vi mammas… skiss.

MURALGRANSKAREN utkommer med ny bok…

Idag är det inte bara Vårdagjämning, vilket är och förblir en ytterst viktig dag för alla Hedningar, utan också den Internationella Glädjedagen, har jag fått höra, ty den har råkat bli utlyst av självaste FN, till råga på allt.

Själv tror jag i och för sig inte att just denna dag är så mycket glädjefylldare än andra för kanske de flesta människor i Världen, ty de har säkert nog av problem i alla fall, och Vårdagjämningen känns nog en smula naturligare att fira, hursomhelst. Men – om man nu ska ha en Glädjedag, och den till på köpet skall vara just Internationell – ty så har ju FN nu bestämt – Hur skall man egentligen fira den alls ? Genom att bjuda in särskilda glädjeflickor kanske ? – Nej, bort med sådana tankar – kanske är det bättre och värdigare att vi firar en av våra stora svenska komiker istället, som Serietecknaren David Nessle till exempel, trebarnsfar och dessutom förr i världen vår mångårige vän och andlige bror. Han är faktiskt så gott som hedning – eller i alla fall nästan..

Så gott som Hedning. Uppvuxen i Sala. Grundade ett punkband, med namnet ”Geggamoja ûbermensch och det Heterosexuella Närstridskommandot”. Mångårig tecknare i Magasinet ”Kapten Stofil. Besökt Litauen, fullt rehabiliterad… (Nitroglycerin som acne-kur finns dock inte…)

Förutom att han skrivit ”Den Maskerade Proggarens Oändliga Jamsession” – ett seriealbum vars omslag jag själv använt för att häckla vissa obskyra och fullkomligt onödiga extremistgrupper – har han nu även gått åstad och utgivit en ny bok, som på Ad Libris bara betingar det i sammanhanget synnerligen facila priset av 138 krisch, inklusive gratis frakt för privatpersoner. Självfallet har såpass högoktaniga dagspresspublikationer som såväl Svenska Dagbladet och Tidningen Metro – denna sanningens och den oomkullrunkeliga källkritikens strålande banérförarorgan, mer lysande av idel vältalighet än på sin tid Kim Il Song (jag kan nästan skriva som David, jag också)  men nu har de intresserat sig för saken så sent som igår, varvid jag som en annan ligne claire tecknare med förhinder känner mig mer än lovligt malplacerad, där jag åtskilligt hundsfotterad andtrutet anträder parnassens nedre B-lagshalva för att sälla mig till den klämkäckt obligatoriska hyllningskören – men nej då – det är solo här, pojkar – och jag ska förstås hålla tyst…

 

MURALGRANSKAREN behövs, om sanningen skall fram…

 

För övrigt gillar både jag och David det där ordet, ”oomkullrunkeligen”, som man inte ser i tryck så ofta numera, men för all del – det hör inte hit...

Vad som däremot hör hit, är att blotta dagar efter det att jag själv skrivit om Albertus Pictor och hans målning med Haren och Hunden, så förvandlade David sig plötsligt till Muralgranskaren, sitt nya alter ego. (Ni kan se mina ursprungliga inlägg under sidan ”Konst” härovan – håll med om att uppslaget är ganska likt, även om jag själv inte riktigt hade vad som krävdes för att bli muralgranskare. ) Namnet tog han sannolikt från Tidningen Metros ”Viralgranskaren” – och David skaffade sig twitter-konto, varvid en succé var född – mycket beroende på hans humor – och hans sätt att skämta med kristendomen – samt fler monoteistiska läror. Se här bara:

 

Äsch – vi tar en till:

Muralgranskarens stora fördel är kanske inte vitsandet, utan att han faktiskt är konsthistoriskt intresserad på allvar, samtidigt som han driver ganska mycket med en förlegad religion; med ett idag än mer förlegat bildspråk. Det är i alla fall så jag tolkar det hela – men Herr Nessle och jag har väl sysslat med religionskritik lite till mans, själv minns jag hans serie om Jesu Kristi Återkomst till FESKEKÖRKA i Göteborg, ur seriealbumet ”Gasen i Botten, Hieronymus Bosch” – en annan typisk titel – som väl sprider glädje, inte bara på glädjedagen…

I ”De goa gubbarnas Stad” blev inget som frälsaren tänkte sig…

”Detta skulle vara ett Herrans tempel – men ni – Ni har gjort det till en FISK-AFFÄR !”

 

Detta blogginlägg skulle väl egentligen bara vara en anmälan av en god bok, men nu blev det kanske lite mer. Jag tror jag avslutar med min text om ”Haren och Hunden” och deras gemensamma middag, från anno 2015 – samma år som den mäktige Muralgranskaren blev född:

2014-09-01_179w2_Harkeberga_ka_Trave_I_N_vaggen_valvanfang_(8)_En_hund_och_en_hare_som_ror_i_samma_gryta_(NO)

Det var en gång en Hund och en Hare, säger den hedniska sagan, som var goda vänner och ständigt ville vara tillsammans. Så en dag skulle de laga middag, och satte sig ned att röra om i samma gryta –  men se ! – detta gick alls inte bra.

”Vi måste ha i mera kött !” sa hunden.

”Nej, det måste vi inte alls !” skrek genast haren. ”Vi ska bara ha i grönsaker, men absolut inte något annat – och mera kål ska det vara !”

”Men lite kött då!” skrek genast hunden, som också ville äta sig mätt.

”Nej, bara växter – för jag är vegetarian!” fortsatte haren i myndig ton.

Mycket riktigt avbröt Hunden och Haren helt och hållet sina gemensamma matlagningsförsök efter det där, och insåg att det var bäst för dem att de gick skilda vägar, fast detta förstås inte hindrade dem från att vara vänner i alla fall. Kloka och förståndiga, som de båda två var, insåg de snart nog att olika saker och företeelser inte blir ett dugg bättre av att blandas. Hunden var bäst på att vara just Hund, och att försöka göra om honom, så att han tvangs äta Harens mat och till på köpet bli en Hare, skulle aldrig kunna fungera. Och Haren ville för sin del vara just den han var, och alltså fortsätta vara en Hare, utan att försöka bli en hund, som äter kött… Båda två accepterade de varandras gränser i fortsättningen, men lekte och hade roligt på söndagarna, och for runt och jagade varann, och så levde de utmärkt lyckliga hädanefter.

På samma sätt är det med kulturer, människor och exempelvis religion.

Ingen kultur kan samtidigt vara ”kosher” och ”inte kosher” för risken är, att någon grupp blir starkt missnöjd. Man kan inte sälja varmkorv gjord på griskött, såsom varande ”halal” och det fungerar helt enkelt inte för folk, att röra ihop alltsammans i en enda stor gryta, där det är både ”Halal” och ”Haram” samtidigt.  Ingenting blir heller bättre av att försöka blanda samman Asatro och Kristendom, som några alltmer fåtaliga ”fornsedare” vill – och vissa kulturer och idéer kan helt enkelt inte integreras med de vi har i Sverige. Sådan är sanningen, och även om det kanske är en obehaglig sanning för vissa; är den inte mindre sann för det.

Vi måste acceptera varandras gränser – och det är just det den lilla Hedniska fabeln – som skrevs av Aisopos, den grekiske sagoberättaren, redan omkring 600 år före kristus försöker lära ut. Blandar vi ihop kulturer och religioner eller civilisationer med varandra, uppstår bara en enda oaptitlig röra, eller ett multikulturellt mischmasch som inte gör någon glad, och som inte heller för mänskligheten framåt på minsta vis, eftersom det som driver mänsklig uppfinningsrikedom och framåtanda, just alltid varit olikheter och skillnader, och inte det faktum att en del mer diktatoriskt lagda kulturer velat nivellera, snöpa och kontrollera människorna – som kristendomen och islam alltid velat, till exempel.

Dagens Nyheter och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap gör gemensam sak emot det bidragsindustriella komplexet…

Dagens Nyheters flyhänte ledarskribent Erik Helmerson, en man vars åsikter jag för det mesta brukar dela, trots att han är katolik – men en skäligen ljum sådan – och jag är en liberal Asatroende Hedning – skrev ett mycket bra inlägg angående SST, Regeringen Löfvéns mycket märkliga ”Myndighet för Stöd till Religiösa Samfund” och dess agerande i veckan. Det har visat sig att SST – vars budget nu acceleretat iväg till över 86 miljoner SEK om året – indirekt håller på att dela ut pengar till det Muslimska Brödraskapet, och andra agenter för extrem islam i Sverige.

Det sker bland annat genom det ökända ”Studieförbundet Ibn Rushd”, eller för att direkt citera DN, den 16 mars i år:

Den 13 mars debatterade Amineh Kakabaveh (V) mot kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) i riksdagen. Kakabaveh hade ställt en interpellation om hur i all världen det kunde ha gått till när den statliga Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) överlät uppdraget att skapa en hemsida mot islamofobi till det kontroversiella studieförbundet Ibn Rushd. Förbundet har bland annat bjudit in talare som uttryckt hat mot homosexuella och vill utplåna Israel. Det har försökt stoppa misshagliga forskare från att delta i seminarier. På hemsidan viftas hedersmord bort och moderata muslimer hånas.

Anonyma rapporter, som kommit Hedniska Tankars redaktion till del, säger att diverse organisationer med kopplingar till den extrema vänstern, som ”Samfundet Forn Sed” och andra ytterlighetsorganisationer (med sådär kanske 40-50 betalande medlemmar i verkligheten) nu även försöker skaffa pengar från SST. MSB, den svenska nationella myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, publicerade alldeles nyligen en rapport, där man varnar för Islamisterna och andra virrhjärnor med farliga tankar.

– Vi behöver fortsätta arbetet med att analysera några av rapportens slutsatser. Bland annat om islamistisk informationspåverkan kan bidra till polarisering i samhället, försvåra integration och i förlängningen påverka grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter, säger Anneli Bergholm Söder, chef på MSB:s operativa avdelning.

Rapporten är ett underlag i MSB:s fortsatta arbete och reser viktiga frågor.

– Docent Aje Carlbom har gjort ett grannlaga arbete och rapporten är en viktig del i vårt uppdrag med att öka kunskapen om de metoder och processer som till exempel Muslimska brödraskapet bedriver för att uppnå inflytande i samhället.

Det säger MSB själva, i en offentlig pressrelease på sin egen internet-sida. Tydligt är, att det svenska demokratiska samhället kan hotas av alla dessa extremrörelser, som Regeringen Löfvén tillåter att florera i vårt land. 

Varför göder Regeringen Löfvén hela tiden Daesh, ”Muslimska Brödraskapet”, ”forn sed” och andra sk ”Brödraskapare” ??

Till och med Sveriges Radio har ifrågasatt, om organisationer med sådana tydliga kopplingar skall finansieras med skattemedel. Dagens Nyheter kommer nu via Helmerson till exakt samma slutsats, och även på Svenska Dagbladets debattsidor har man ifrågasatt, om Monoteistiska eller Totalitära, garanterat Odemokratiska organisationer skall ha statsbidrag överhuvudtaget.

Jag själv har också samma åsikt. Varför skall Svenska Staten finansiera alla dessa märkliga ”frikyrkor” och islamska samfund med mera för ? Begriper man inte vilka värderingar de har ?? Ska man använda skattepengar på det viset, när svenska kvinnor i exempelvis Sollefteå inte ens får förlossningsvård, något de kunde ha fått för bara 35 av SST:s nu över 100 miljoner… Vems intressen är det egentligen vårt Kulturdepartement och det Bidragsindustriella komplexet försöker tillgodose ?

Den 10 mars anlände en delegation från Svenska kyrkan i Frankfurt för att träffa Centralrådet för muslimer i Tyskland (Zentralrat der Muslime in Deutschland, ZMD), en delegation  direkt utskickad av ärkebiskop Antje Jackelén. ZMD har fått utstå kritik då de vägrar ta avstånd från sharia, och för deras starka kopplingar till terrorstämplade Muslimska Brödraskapet genom sin medlemsförening Islamischen Gemeinschaft in Deutschland (Islamiska gemenskapen i Tyskland). Allt detta är alltså en verksamhet som den sk ”Svenska” Kyrkan och ”Broderskaparna” numera stöder, samarbetar med och regelbundet träffar.

Det finns bara en enda sak vi demokratiskt och frihetligt sinnade svenskar kan göra för att protestera emot allt det här. Att GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och aldrig mer ha med den att göra.

Samt – inte minst viktigt – att rösta bort (Mp) och Regeringen Löfvén från Maktens Taburetter, i samband med nästa riksdagsval…

Här kan ni läsa ännu en intressant artikel om hur Monoteisterna i vårt land håller på, och vad som försiggår bakom den politiska scenen…

MOTSTÅND – INTE UNDERKASTELSE…

Undersökning: 55 procent av Svenskarna säger NEJ till Kristendomen… (inlägg från 14 Juni 2016)

Svenska Dagbladet refererar idag kort – och förhållandevis non-informativt – till en kommande avhandling, som skall publiceras av Göteborgs Universitet, vilket annars är känt för sin mycket pro-kristna och föga objektiva hållning i religionsvetenskapliga frågor.  55 % av Svenska folket tar nu avstånd från kristendomen, medan endast 45 % är positiva till den, får vi veta, och 23 % är ateister, som helt förnekar den kristne Guden.

Eller rättare sagt – det är vad de tillfrågade svarade i Universitets attitydundersökning. En hel del svenskar vill inte utåt erkänna att de är Asatroende och Hedningar, men vårt antal växer, dag för dag…

Vid slutet står segern. Vår tid ska komma. Vårt folk ska vakna.

12314065_766700603473307_1202995256780247878_n 13151400_866160246845054_6364309605403953988_n

Nej just det – Asatro har inget alls med Rasism att göra – men hör däremot ihop med andlig frigörelse och mental utveckling…

APOSTATA ! APOSTATA !! – SvD:s Ivar Arpi tänker Hedniska Tankar…

Igår var det Idus Martii, en nog så betydelsefull dag i alla Hedniska Kalendrar.  En annan god medborgare som kanske firade den dagen – liksom jag – liberal och Asatroende som jag är – är ingen mindre än Ivar Arpi, annars Ledarskribent på Svenska Dagbladet, som i alla fall enligt sin senaste ledarartikel – signerad vidpass 06.45 denna vackra fredagsmorgon – bjuder oss på en ovanligt intressant bokrecension, samt en och annan mycket klok och riktig slutsats, som månne förråder att han fått sig några av mina Hedniska Tankar till livs.

Nåja – Idus Martii är en ödesmättad dag, som bör firas under stillhet och tysthet, tycker jag nog – ty så är det oftast bäst, men alltväl – Habent Sua Fata Libelli – sade en gång de gamla Romarna – för som bekant var de ju hedningar allihop. ”Också böckerna har sina öden” brukar den latinska frasen oftast översättas, och det stämmer mycket bra, även vad gäller tidningsartiklar, bloggar och snart sagt allt skrivet här i Midgård. Mycket missförstås, eller vantolkas kanske avsiktligt; somt faller på hälleberget och dåliga tankar och dåliga krior blir det ingenting av, men här och var kommer en annan man, en mycket bättre och visare medborgare än just jag – och han kan se det goda i vad jag själv just skrivit, han plockar upp det enstaka tankekornet, han förädlar det och för det vidare, och på så sätt får mina goda tankar vingar, och förs alltjämt vidare.

Många skribenter har redan gjort den erfarenheten, och varför skulle då jag, den okände hedningen, eller för den delen Ivar Arpi vara sämre ?

”Fama Fraternitatis” – Det var inte heller småpotatis !

Boken, som Ivar Arpi tar upp, heter ”Skin in the Game” och är skriven av en viss Nassim Nicholas Taleb – jag tänker lägga det namnet på minnet – och handlar bland annat om Julianus Apostata, en av de sista Romerska kejsarna, han som gick tillbaka till hedendomen och helt förkastade kristendomen och alla andra Monoteistiska religioner med, för den delen. Det är ju en av mina egna bärande teser, som ni vet, men författaren observerar att Kejsar Julianus – på sin tid – var tillräckligt ärlig för att strida utan harnesk och livvakter, även om det blev hans död, och och däri liknade han ju också den gudomliga Gaius Julius, vars faster stammade från själva gudarna. Allmänbildad, som herr Arpi faktiskt är, inser han genast detta.

Makthavare måste kunna avsättas och ställas till svars för sina misstag” skriver Gunnar Arpi. Det är kärnan i hela hans resonemang, och vad den bok han recenserar utmanar i. Låt mig bara citera honom för ett kort ögonblick, och läs nu följande:

Ta en person som Dan Eliasson, som trots misslyckande efter misslyckande ändå fortsätter att få uppdrag som generaldirektör. Det är alltid någon annans fel. Eliasson själv är osårbar. Eller en före detta minister som Anders Ygeman som trots IT-haveriet på Transportstyrelsen och stort ansvar under både poliskris och migrationskris, ändå får vara kvar på topposition inom socialdemokratin.
Och varför håller vi inte polischefer ansvariga för brottsutvecklingen i sina distrikt? Borde inte de som faktiskt har ansvaret också utsättas för någon risk för vad som sker inom deras ansvarsområden? Vet man att man hålls personligen ansvarig, påverkar det beteendet.

Eller om man slösar bort skattebetalarnas pengar med ett uselt kontrakt, som det för Nya Karolinska, borde inte det vara straffbart? Om en privatperson hade kostat Sverige så många miljarder hade han aldrig släppts ut ur fängelset igen. När smågangsters stjäl motsvarande kaffepengar får de mångåriga fängelsestraff, men när makthavare slösar bort miljarder går de vidare till nya toppjobb.

Detta är också kärnan i vad jag sade i mitt inlägg från igår, låt vara att det var populistiskt utformat, och grovt förenklat, naturligtvis.

Inget land – vårt eget Sverige allraminst – borde få ha en ”Nomenklatura” med odugliga makthavare och politiker, som ”vägrar avgå” och hela tiden sitter kvar vid maktens köttgrytor, år efter år. Demokrati och Caesarism är inte samma sak, och blir det aldrig heller.

Titta på President Putin i Ryssland, som nu suttit som ensam makthavare sedan 1998 – och på presidentposten sedan år 2000…

Eller titta på Angela Merkel i Tyskland, också en helt ”oavsättbar” Presidentska, som trots ett helt annat valresutat envist klamrar sig fast vid taburetten – sedan 2005 – och aldrig kan bytas ut, trots 13 år ”von oben”.

”Vestigia Terrent” – Spåren förskräcker… Tycker ni inte att den gamla Nomenklaturans makthavare gjort sitt ?

Förr eller senare måste de skyldiga för flera decenniers missgrepp och vanstyre ändå ställas till svars. Herr Arpi citerar ”Hammurabis Lag” från det gamla Babylon, som var en av de allra äldsta hedniska lagsamlingarna, långt före de kristnas och mohammedanernas princip om ”öga för öga, och tand för tand” – men sådana lagar har vi inte längre, Gudarna ske lov…

Hammurabis lag från Babylonien är en av de äldsta lagsamlingarna som har bevarats. ”Om en byggmästare bygger ett hus, och huset rasar samman och husägaren dör, ska byggmästaren avrättas”, citerar Taleb. Det behöver inte tolkas bokstavligt, men vore det inte en bra idé om vi gjorde om vårt system så att de som styr oss också tvingades ta ansvar? Det behöver inte handla om att bäras hem på skölden, få ett spjut i magen eller bli avrättad för att man har byggt ett dåligt hus. Men man bör i alla fall inte tillåtas bygga fallfärdiga hus igen.

Det var hårda tag i byggbranschen på den tiden, som synes. Och fallfärdiga hus – det är en sak – men fallfärdiga stater, länder som aldrig reser sig, eller får sitt välstånd tillbaka ?

Skall vi ens acceptera sådant, goda medborgare ? Eller skall vi bli hedningar – Apostata helt enkelt – och inte tro på maktelitens politrucker längre ?

 

”And the Times, they are a-changing…”

Tillskrivet citat, men lika sant för det…

Ännu ett Marvel spektakel får premiär – och vi Hedningar IGNORERAR saken…

Man har – av anledningar som jag inte riktigt förstår – frågat mig vad jag tycker om den senaste halvdebila Popcorn-filmen från USA. ”Thor – Ragnarök” kallas spektaklet, och tydligen hade den premiär i förra veckan. För egen del tycker jag faktiskt ingenting, ingenting alls om denna film – utom att den är präktigt irrelevant för mig som Asatroende. Alltihop tilldrar ju sig hursomhelst i Marvels Universum, alltså en fiktiv serietidnings-Värld, och har inget som helst med verklig Hedendom eller Asatro eller ens Nordisk kultur att göra.

NEJ ! Thor eller Tor ser INTE ut såhär. Han är för det första Rödhårig, INTE blond, och MEDELÅLDERS och INTE i 30-års åldern…

Dessutom har ju Hollywood och Marvel gjort många sådana filmer förut, och om man alls skall tycka något, kan man tycka som Allsherjargodhi Hilmar Örn Hilmarsson uppe på Island, som redan 2011 fick frågan om vad han tyckte om sådana filmer. Svaret var förstås ungefär som mitt – dylika filmer är irrelevanta, och gör varken från eller till vad verklig Asatro beträffar, eftersom det är något helt annat än vad som skildras i dessa filmer. Debatten här hemma i Sverige har varit lite mer livaktig denna gång, och frånsett de som tror att denna taffliga amerikanska äventyrs-soppa med mycket explosioner och allt annat vi kan vänta oss på något sätt skulle populärisera Asatron och därmed locka fler anhängare till den, så kan jag endast svara att den sortens anhängare är vi nog inte så mycket hjälpta med, tyvärr – och vad filmen gör är bara att sprida amerikanska missuppfattningar, som att Tor och Loke skulle vara släkt (det är de inte alls!) eller att Hela, vanligen kallad Hel, alltså dödsgudinnan, på något sätt skulle vara Tors syster, vilket också är att förvrida den Nordiska gudasagan helt och hållet..

Marvel och USA gör med andra ord bara mer skada än nytta, men det visste vi redan förut…

Detta är HOR och inte TOR….

De svenska recensenterna i dagspressen har varit överraskande positiva, men det är heller inte så konstigt. De får ju betalda förhandsvisningar, och ännu mera pengar ”under bordet” för att skriva ”rätt åsikter – för så verkar det nuförtiden allt oftare gå till i den svenska journalistvärlden. Aftonbladet kallar filmen för ”ett komiskt rymdäventyr” och det kan man ju tycka, ifall mn får bra betalt för att se smörjan. Borås Tidning inflikar att det hela mer bygger på amerikansk humor än action, och Svenska Dagbladet slutligen, säger något seriöst för en gångs skull och konstaterar att ”strösslade vulgariteter kan inte rädda komedin” och i detta är jag för egen del beredd att instämma.

Detta är heller INTE Tor eller Thor, men en ful klump, vars namn är Trump, med rump i sump….

Men, för all del, som jag alltid brukat säga – Hollywood är nu en gång alltid Hollywood, ungefär som Popcorn är Popcorn och Amerikanska Dumheter är Amerikanska Dumheter

Långt bortom Marvel-soppan finns de verkliga Gudarna, och vi som känner dem vet att Thor eller på svenska Tor är alltid Rödhårig, Rödskäggig och en ätande och drickande Gud – han är med andra ord inte alls någon smärt och smidig idrottsbroiler eller kroppsbyggare, utan tämligen fet, likt Gustav Adolf, medelålders (i kraft av att han också har fru och barn sedan länge) och för övrigt en tämligen enkel och folkkär person, som inte alls är slimmad i ansiktet, utan som har grova och ojämna drag, ett väderbitet utseende och alltså minst av allt ska skildras som en bildskön typ. Tor framställs till exempel i Harbadsljod som barbent, och ytterst enkelt klädd, och i Trymskvida har han en sådan vass och otäck blick, att till och med den mest brutale av jättar eller Trym själv nästan svimmar, när han ser Tors ansikte. Tor ser alltså INTE vacker ut, och detta är ett mytologiskt faktum, även om Gudarna såklart kan anta olika utseenden efter behag, i synnerhet när de uppträder häromkring, eller i Midgårds Dalar.

Såhär bör vi tänka oss Thor eller Tor – fast ännu större !

Tor från en 1100-tals dopfunt i Skara stift… Alla äldre avbildningar visar honom som skäggig, och väderbiten…

Varje sann och äkta Nordbo känner Tors verkliga väsen…

Filmmakarna gör också flera groteska misstag, när de på sitt fåniga och överdrivna sätt försöker skildra de nordiska Gudarna. Loke är till exempel inte bildskön eller vacker. Hans mun har ju flera ärr, eftersom dvärgarna Brokk och Sindre en gång sydde ihop den med remmen Vartare, och ända sedan dess har Loke trasiga läppar, och sneda, kantiga drag. Så skildras han också på bläster-stenen från Snaptun i Danmark, på Gosforth-korset och flera avbildningar dessutom:

Nej, Loke är INTE bildskön eller vacker – om nu någon trodde det…

Ännu mer groteskt blir det när amerikanerna skall skildra Hel, som i filmen spelas av en svarthårig Kate Blanchett, tidigare mest berömd för att ha kreerat alvdrottningar i fantasy-filmer och annat i den stilen. Eddan säger tydligt och klart, att Hel är ”Hälften blek och Hälften Blå” och här får vi komma ihåg att blå också betyder svart på norröna, som i ordet ”Blåmän” till exempel. Dessutom står det också uttryckligen, att Hel är anskrämlig och skrämmande, som man ju kan förvänta sig av Lokes dotter, och inte heller bär hon några hjorthorn på huvudet, som i filmens Värld…

Hur än Hel ser ut, så ser hon INTE ut såhär…

På ett sätt kanske Marvel har tagit ett steg framåt från andra stereotypa och felaktiga skildringar av Hel – för oftast brukar amerikanerna i sin dumhet och oskuld tänka sig, att Hel skulle vara hälften skelettartad, med en halv dödskalle och den andra ansiktshalvan föreställande en vacker kvinna, vilket helt och hållet saknar varje form av stöd i Nordisk tradition, eller avbildningar före 1900-talet. Folktron säger, att Hel är den äldsta av alla skapade varelser, och eftersom hon är mycket gammal, bör hon tvivelsutan också se sådan ut, om man nu alls ska framställa henne.

Hon ser med andra ord inte ut som såhär:

Och heller inte som någon nödtorftigt uppsminkad, kristen Madonna i Halloween-utstyrsel…

Vi Nordbor har förstått våra Gudar, och vi ska kanske inte dela dem med några andra. ”Cultural Appropriation” eller snarare ”Cultural Misappropriation” som i Marvels Värld är inget vi ska uppmuntra eller tolerera, utan tvärtom bekämpa. Dessutom – vill man ha populärkultur, serier och liknande saker, så kan vi Nordbor skapa sådant SJÄLV utan amerikansk inblandning, på samma sätt som vi kunde skapa en självständig kultur även förr i tidense på Peter Madsens utmärkta skämtserier, till exempel – som också återger den verklige Tor lite av hans kraft, pondus och råstyrka, i den ätande, rödlätte mjödstinne sällens form, långt borta från Hollywood och dess lögner.

TOR HJÄLPE OCH BÄTTRE !!

Dagens fall av ”Fnittra med Finkelsteins…”

Nu ger sig även den på alla vis förträfflige samhällsmedborgaren Simon Sorgenfrei vid Södertörns Bögskola in i debatten om den stolliga textilkonservatorn Annika Larssons försök att islamisera den svenska arkeologin, och med ytterst svag och tveksam vetenskaplig grund skapa ett slags PK-garanti för den islamisering av hela Sverige som pågår idag…. Hoppsan – jag menar Högskola, Södertörns Högskola skall det förstås vara, detta lärosäte med tonvikt på just säte – men jag kanske digresserar, för…

Att vikingar klädde sina döda i dessa vackra kläder säger nog något om just vikingatida gravskick, snarare än om muslimska. Gravgåvor är inte vanligt förekommande i muslimsk kultur, utan snarare begravs döda muslimer enkelt insvepta i ett tygstycke. Att sådana traditioner skulle vara inspirerade av Koranens paradisskildringar är en vågad och svårprövad hypotes. Mer sannolikt är att de begravde sina döda i de vackraste kläder och med de vackraste föremålen de ägde, i enlighet med inhemska gravskick. Vi vet heller inte om ägarna av dessa broderade tyger visste att dessa mönster kunde tydas som arabisk skrift. En enklare tolkning är att de helt enkelt tyckte de var estetiskt tilltalande.
En ytterligare reflektion man kan göra är hur vikingar gång på gång lockar till nytolkning och får fungera som projektionsytor för samtida värderingar och förhoppningar. Från det nationalromantiska artonhundratalets tappra krigare, över 1900-talets international businessmen, till det tidiga 2000-talets mångkulturella resenärer.

Just det. Vikingarnas kultur var inte en ”mångkultur” utan en Nordisk kultur. Vad Annika Larsson – som verkligen borde ha hållit sig till textilkonserveringen, ett ämne hon behärskar – inte uppmärksammat, är att källa efter källa konkret motsäger hennes teorier, som bara baseras på en eländig bandstump av vävt brickband, dessutom med den förmodade texten placerad spegelvänt och bakfram… Hur många Vikingar kunde egentligen läsa arabiska, och varför skulle de sätta ut bakvända textrader, om de alls kunde läsa ? Är det inte just som hedervärde Herr Sorgenfrei säger, att här inte alls finns några ”bevis” ?

MÖTE I HYPOTESDJUNGELN: ”Herr Doktor Finkelstein I presume ? – Ich bin der Onkel Kånkel !
Igår citerade jag Ibn Fadhlan, en av islams mest kända krönikörer från 800-talet, och Herr Sorgenfrei vet också att citera andra källor, som mycket utförligt bevisar raka motsatsen till vad Annika Larsson felaktigt påstår. Vikingarna omfattade inte alls islam, utan förde mycket aktivt krig emot just den religionen, på samma sätt som de bekämpade kristendomen. Sorgenfrei citerar det kända exemplet med Berd´aa i Norra Iran, en stad som intogs av just Vikingar, och nämner hur Gilamkusten upprepade gånger ansattes hårt av Vikingar – Gilamkusten är samma kust som Irans norra kust emot Kaspiska Havet, och därtill kan vi lägga alla 40 källorna i Harris Birkelands Kända Nordens historie i middelalderen etter arabiske kilder (1954).
Samtliga arabiska författare i den boken – krönikörer från 700-talet till 1200-tal, med geografer som Al-idrisi och även poeter som Al-Ghazal i spetsen nämner att Vikingarna hela tiden avvek från islam, och ivrigt bekämpade den. Även långt senare har detta varit känt bland arabiska historiker, och islamisterna har själva erkänt faktum – våra förfäder ville aldrig underkasta sig dem. 
Den safavidiske 1600-talskrönikören Amin Razi berättar exempelvis att vikingarna var så förtjusta i grisen att till och med ”de som konverterat till islam åt fläsk.”
– Simon Sorgen Frei, svensk religionshistoriker.
På samma sätt berättar förresten 900-tals munken Rimbert i Ansgar-krönikan, att de få personer Ansgar ens lyckades omvända gick tillbaka till att äta fläsk och dricka öl nästa Jul, och genast avsvor sig all kristendom, så snart de var för sig själva. Ifall det ens fanns några islamska konvertiter, bör även de rätt snart ha avfallit de också, för Julskinkan och Särimner vill än idag ingen äkta svensk avstå ifrån !
AVSLÖJAD ! SLUT PÅ UNDERKASTELSEN OCH PK-TUGGET….
Den eländiga utställning man nu satt igång i Enköping av alla platser – Sveriges mest Enahanda stad – kommer pågå lite till, men om den och andra PK-falsarier får så mycket framgång, återstår att se. Man kan jämföra med den ring, som arkeologen Linda Wåhlander hittade förra året — den innehåller visserligen en ädelsten med en arabisk inskription, men ringen bars inte ens på ett finger, utan vid en kvinnas smyckeskedja som en av flera hängande ornament (alltså något man häktade upp kjolen med) och kvinnan var svenska genetiskt sett och bar inte alls några arabiska kläder.

Vi tänker att antagligen är det någon som tagit hem den till kvinnan — — Ringen är inte använd som fingerring utan har hängt från spännbucklor, två metalldosor som håller upp en hängselkjol i den vikingatida dräkten, säger Linda Wåhlander.

Var ringen är tillverkad är svårare att svara på, men forskarna gissar att den är gjord någonstans kring Kaspiska havet.

Det behöver inte vara en arabisk ring, det kan vara en person som varit en muslim någon annanstans, säger hon.

Ring, Ring Ding-a-ling ! En enstaka inskription, betyder INGENTING ! Särskilt inte när ringen inte bars som ring, utan ingick i ”små nära ting” som man håller upp sin underkjol med… Hur många ”troende muslimer” skulle använda sin guds namn på det försmädliga viset, tror ni ??

Observera att Linda Wåhlander, arkeolog av facket, uttrycker sig betydligt mindre tvärsäkert än textilkonservatorn, vars vilda hypoteser inte är vetenskap, utan just hypoteser. Linda Wåhlander är heller inte främmande för flera tolkningar, och avancerad hypotesprövning, utan att försöka koppla till dagspolitik– och som sagt – alla islamska kopplingar är helt obevisade – de som bar föremålen kunde sannolikt inte alls läsa arabisk skrift…

 

SE UPP – Även DU kan bli STÄLLD INFÖR SÄRIMNER – och då är det kokta FLÄSKET sannerligen stekt…