EU, aborter och Fan själv, det vill säga SJÄLVE Fan…

Europas största demokratiska fars, eller den såkallade EU-omröstningen är nu över.  Detta skenhelig spex samlade endast 53 % av Svenska folkets röstberättigade. Mer än 47 % av oss svenskar ignorerade alltsammans, enligt siffror från landets egen valmyndighet. Detta är fakta, och fakta kan inte förnekas. Ser vi till den såkallade ”Europeiska unionen” (säg hellre Dumskallarnas Sammansvärjning, eller ”The confederacy of Dunces”) så var siffran något över 50 % – dvs nästan hälften av de röstberättigade i hela denna falska ”Union” röstade inte överhuvudtaget.

Ifall man då påstår, att Europeiska Unionen och det svenska EU-medlemskapet dras med ett ytterst betydande Demokratiskt Underskott, så överdriver man nog inte, i alla fall inte enligt min anspråkslösa mening. Det har aldrig någonsin funnits en majoritet i Sverige för EU-medlemskap (i den ursprungliga omröstningen om saken, röstade inte 47 % om jag inte minns fel) och de flesta människor och medborgare, hela Europa över, är för nationellt frihet och oberoende från alla dessa Eurokrater. Det får vi inte glömma, lika lite som att folket i Storbritannien fortfarande väntar på det Brexit, som man faktiskt lovat dem, och som man faktiskt har en viss moralisk plikt att genomföra. Också mainstream-media som Svenska Dagbladet ifrågasatte igår hela den lumpna komedi, som detta val utgjort,vi hedningar är inte ensamma om ett ifrågasättande, eller att tycka, att det varit en ovanligt smutsig valkampanj.

 

Denna skämtteckning från 2016 är fortfarande aktuell, tre år senare…

 

Svenska Dagbladet erinrade oss också igår om den Antisemitism, som präglar det Socialdemokratiska Partiet, som nu har stöd av kanske 20 % eller mindre av svenskarna. Enligt SvD har det nu gått så långt, att SSU Malmö kommer att bli av med sina statsbidaag, sedan det framgått att Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, MUCF sedan länge en del av det bidragsindustriella komplexet i Sverige, nu börjat ta upp det utbredda judehatet inom svensk Socialdemokrati till granskning. Det är mot bakgrund av detta som man måste se Morgan ”Mollgan” Johanssons krampaktiga försök till ett förbud emot runor – en fråga jag skrivit mycket om tidigare.

Skribenten Bitte Assarmo på bloggen ”Det goda samhället” som jag städse läser, har också gett sina åsikter om hela EU-sammansvärjningen emot Europas folk, och allt det onda den fört med sig.

En fråga som mycket länge varit en icke-fråga, eftersom Sverige har en lagstiftning för Fri Aborträtt – något en mycket stor majoritet av alla svenskar antagligen stöder – kom plötsligt upp under den tarvliga och propagandistiska EU-valrörelse, vi nyss fått genomlida. Det är den kristna högern, med namn som Ebba Busch Thor och Lars Adaktusson – samt de såkallade ”Kristdemokraterna” som ligger bakom alltsammans.

Plötsligt fanns det alltså en ”abortfråga” – när Dagens Nyheter och andra smutstidningar inte diskuterade SD-medlemmars påstådda tafsande på diverse bakar, ungefär som om det alls vore politik, och hur kan man egentligen kalla sig Kristdemokrat ?? Det undrar jag fortfarande. Kristendom är ju en totalitär lära som hyllar en enda gud, och på intet sätt något; som har med Demokrati att göra. Och hur kan dess partiledare uppkalla sig efter en Hednisk Gud, nämligen åskguden Thor eller Tor, nu när Lars Adaktusson lagts Ad Acta, och är en totalt förbrukad kraft i svensk politik ?

Det har nu gått så långt att de kristna tagit bort rätten till fri abort i Alabama, Missouri och andra delstater i Landet Trump, och därför håller deras trosfränder här i Landet Löfvén på med samma sak. Vi har sett det förut och nu får vi se det igen. Överallt där monoteistiska religioner tillåts komma in i ett samhälle och få inflytande på politiken, så tar kvinnoförtryck, åsiktsförtryck och förbud emot yttrandefrihet vid.

Samtidigt borta i USA Har Satans Fans uttalat sig, om ni förstår vad jag menar. Det är alltså så att de där som dyrkar Hin Fule ni vet, han-som-tyckte-att-Åmål-ändå-var-något, Gamle Skam, Shaitan Mekatrig, Djävulen även kallad, ja kort sagt Mörkrets Furste, Avgrundsanden, Lucifer, Ooon, Ljote, Gammel-Erk själv, och så vidare – ja de är faktiskt mycket kvinnovänligare än de kristna, och vill tillåta fri abort enligt föräldrarnas eget bestämmande, precis som vi ännu har det i Sverige. I Missouri lär till och med Satanisterna ha startat en insamling för en missförstådd Missy till kvinna, som inte själv hade pengar till den operation hon ville genomgå – och vill råda bot på misären, vilket ju är ganska medmänskligt av dem.

Till och med Satan eller Djävulen är medmänskligare än Annie Lööf, nuförtiden – vilket väl är ett tidens tecken, så gott som något.

”Betänken Eder, herr Pisskopp ! Iak ähr förvisso Ondskans Genius, men föhr Fri Abort – samt Äfvenså en Djäkel uppå Fruentimber !”

(ganska fritt efter Muralgranskaren, dvs David Nessle)

Nåja. Händelserna i Missouri åsido, så säger stora Satanskyrkan i USA, att religion egentligen inte har någon plats i politiken, och det kan man ju hålla med de små Djävlarna om.. Dagens djävul verkar faktiskt ganska rationell, och här vill man rentav gärna utbrista ”Sympati – för fan !” eller ”Sympathy for the Devil” som Rolling Stones sjöng på sin tid, alltså. För vad sägs om detta ? Läs bara, läs…

We call for a secular society to equitably serve the majority interests. As a religious organization, it would be hypocritical for us to take a political position when we actively support the separation of church and state. A plethora of religions fighting it out muddies the water, and it strengthens the resolve of the faithful when they see “The Devil” as their direct opposition. One does not get rid of religion in politics by putting more religion into politics. On matters of medicine and health, we think it best that doctors and scientists should be consulted, and holy books ignored.

Do not mistake this statement to imply Satanists are sitting idly by while issues we care about are being debated on national and local legal forums. For those living in democracies, there is a responsibility to be involved, to direct issues towards ends you favor. Satanists do not expect others to do that for us, and neither should you. One could argue that the current situation has come about because people expect others to be their savior, hoping someone else will do the heavy lifting for them. In our society, people should look out for their own goals—which means you must do so or end up being taken on a ride, programmed by others, that you may not enjoy.

As individualists, we encourage people to get involved in issues about which they are passionate. Vote, speak out, and make certain your own positions are strengthened, whatever they might be, based on your own self-interests and priorities. If you have a stake in this, and chances are you do, voice your opinion to those you placed in power—or remove them by voting if they fail you. If you have not been involved politically thus far, registering to vote is a powerful first step. Instead of scapegoating or savior hunting, we Satanists call for responsibility and active participation in these deeply controversial issues.

Responsibility to the responsible.

Så långt Djävulens emissarier, alltså – och även om de ska vara Onda Hemskingar, för att inte tala om Hemska Ondingar, så verkar de faktiskt väldigt vettiga. Sinne för sans, och fair play, rent av…

Jag måste ge dem rätt, trots att jag inte läser bibeln baklänges, eller upp och ned – för jag har förkastat Bibeln rakt av, och med den också all satanism, faktiskt…

Men – i medeltidens Europa, ni vet – fanns det ett uttryck som hette ”Djävulens Advokat” eller ”Advocatus Diaboli” – ett ombud mot helgonförklarande, som man faktiskt använde inom den katolska kanonisationsprocesen. Det var just en sådan process, som ledde till att Erik den påstått helige aldrig blev Helgonförklarad, förresten, vilket ju är värt att notera i slutet på denna Majmånad…

Men – ärligt talat – RELIGION OCH POLITIK SKALL INTE HÖRA IHOP – och om fria individer och människor ibland reagerar emot sk ”Kristdemokrater”, Islamister, Runförbud och annat Tokeri, så har det sin naturliga förklaring…

Annonser

Mellanspel – ”Allt är politik !”

Människan, skrev den hedniske filosofen Aristoteles på sin tid, är ett ”zoon politikon” eller ett politiskt djur. Ett politiskt djur är nu inte alltid samma sak som en politisk vilde, till exempel – men religion, politik och kultur är inga skilda ämnen, som man kan låta uppresa vattentäta skott emellan. Överallt, i alla kulturer, tider och samhällen har det varit så. Och samlas man framför ett Riksdagshus, någonstans, till exempel – så  ÄR det – om inte annat genom den blotta plats man valt för manifestationen – otvivelaktigt en politisk handling. En direkt aktion.

Samlas man framför vårt lands Riksdagshus och väjer man att ha möte just där, så nog tusan är syftet POLITISKT !!

 

Varken media, allmänhet eller fristående kommentatorer, som väljer att inte närvara – som till exempel jag själv – kan inte heller uppfatta det hela på något annat sätt, och det råder inget som helst tvivel, att det är så det hela kommer beskrivas när det väl skett, eller inför eftervärlden.

 

Det går inte att komma ifrån, hur man än vrider eller vänder på det, och den som säger något annat, hycklar bara. Hedendomen i Sverige, till exempel, är i hög grad politisk – och man ska nog heller inte vänta sig något annat, trots att vissa – som vanligt – tydligen har gripits av ”byxångest” i sista minuten, eller beröringsfobi. Och ändå står man inför sitt genombrott på den dagspolitiska scenen – för snart kan det inte döljas eller undvikas längre. Snart står vår spirande lilla folkrörelse inför ett definitivt ställningstagande, varesig vi vill det eller ej. Kom ihåg vad jag skrev igår. Och Hedendomen är också en ”Befrielse-teologi” – ifall ni vet eller ens förstår vad som menas med det ordet…

Jag själv är inte, har inte varit och kommer aldrig någonsin att vara ”opolitisk”. Jag är tvärtom så politisk det alls går att bli – även om jag snart förbereder mig för att byta ämne i den här bloggen ett tag.  I en demokratisk stat går det nämligen vanligen till så, att alla medborgare vanligen får lufta och vädra sina åsikter, ja, till och med vifta med fanor, plakat och visa politiska symboler om de vill – och det enda problem som i så fall är förknippat med det, är vilka symboler man då alls visar – och vad som nu eventuellt skall bedömas som politiskt otillåtet – som man lätt inser – om man alls tänker efter, vill säga.

Den här symbolen, som jag själv visade igår, är vald med mening, uttryckligt uppsåt och omsorg, liksom mitt användande av det fina monumentet ”La Mano” från Katarinavägen i Stockholm, om någon nu skulle undra. Det är snart första maj, förresten – och inte bara Valborg – eller Vanadisblot. Kanhända vet ni också eller minns ni fortfarande vad Första Maj verkligen stod för, på den tiden dess firande i vårt land alls hade aktualitet eller legitimitet. Jag själv är heller ingen ”Påskfirare” till exempel, och jag firar inte något planlöst eller illa förberett ”vårblot” utan att ens veta vad det betyder, särskilt inte på påskdagen. 

Jag kan i och för sig förstå närvaron av Världsreligioner som säger sig förespråka en ”Soter” på grekiska, eller med andra ord en frälsar-gestalt. Ett slags Führer, som i kristendomen. En perfekt gudamänniska, som kräver absolut lydnad – men vad leder sådant till ? Och varför ens fasthålla tanken vid att Führerns död under tortyr skall orsaka någotslags ”rening” eller frälsning, alltså en känsla av välbehag inför denne persons frånfälle, som dessutom ska inträffa på helt olika dagar, varje år… En sådan religion är fullkomligt ologisk… Något sådant kan jag helt enkelt inte tro på alls, men från mitt elektroniska Hlidskjalf ser jag idag helt andra saker…

På bloggen ”Det goda Samhället” som jag refererat till en hel del på sistone skriver idag den åtskilligt mer ärlige, välformulerade och välartikulerade skribenten Patrik Engellau om den sk ”Mångkulturen” i Sverige, kontra Folkhemstanken – samma ämne som jag berörde igår. Han kallar ämnet för dagspolitikens absolut hetaste potatis, och ifrågasätter precis som jag själv starkt, ifall alla kulturer eller religioner verkligen är ”likvärdiga”, trots att deras utövare i och för sig har samma grundläggande rättigheter – men det är en helt annan fråga, förty_

Regeringens proposition 26 år 1975, som enhälligt antogs av riksdagen, brukar kallas mångkulturlagen och hållas för det aktstycke som införde mångkultur i Sverige. Det är inte riktigt sant eftersom staten inte genom lag kan etablera alla jordens kulturer i Sverige.– —

Det luriga med dessa ambitioner är att de bygger på en troligen världsunik föreställning, nämligen att alla kulturer är lika mycket värda. Det är de inte.

Observera att jag inte, inte här i alla fall, ifrågasätter den lika världsunika svenska föreställningen, som finns inskriven i regeringsformen, att alla människor är lika i värde. I alla andra länder (utom Norge) och i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är uppfattningen att människor är lika i värdighet, inte i värde. Men nu talar jag alltså inte om människor utan om kulturer.

Ingen känd lära, ideologi eller internationell traktat stadgar kulturernas lika värde. Det enda undantaget som jag känner till är Prop. 1975:26. Hela tanken att alla kulturer skulle vara lika mycket värda och därför ha samma rätt till statsbidrag, hemspråksundervisning, tolkar och föreningsstöd på svenska skattebetalares bekostnad om de lyckas etablera ett brohuvud på svensk mark är vad jag kan förstå absurd.

Det är inte bara jag som tycker den idén är absurd, utan det tycker alla. Fråga de latinamerikaner som vill ta sig in i USA om de föredrar att leva i den amerikanska kulturen eller om vid närmare eftertanke vill åka hem igen. Fråga en slumpvis utvald svensk på gatan om du kan locka honom att byta den svenska kulturen mot den somaliska. — — Allt vore mycket enklare om man fick säga som det är, till exempel att den svenska kulturen är bättre än de som finns i Mellanöstern. Då skulle vi inte heller behöva vara så otydliga gentemot invandrare – det var ett annat klagomål – om vilka regler som gäller i vårt land. Vi bör sluta skämmas över att vi är bra och i stället utan övermod erkänna detta. Räta på ryggen, svensk.

Så långt herr Engellau. Ifall avslutningen på hans artikel låter kortfattad, så är den rätt i sak. Islamiska Statens ”kultur” i Syrien och Irak var inte ”lika mycket värd” som den svenska, och det är långtifrån likgiltigt, vilken kultur vi väljer att bekänna oss till – det handlar mer än något annat just om en bekännelse, dvs en levande tro och inget annat.

Vår kära kvällstidning Aftonbladet rapporterar just idag liksom av en händelse eller en tillfällighet om den kristna Knutby-sektens barn, och all det lidande de utsattes för, nu när vi ändå talar om vissa Monoteistiska religioner.

Knutby, Knutby – Underbara stad – där de kristna står på rad… Skulle också denna ”kultur” eller ”religion” vara ”likvärdig” med alla andra förkunnelser, tror ni ??

I och för sig är det inte särskilt tydligt varifrån impulsen till kvällstidningens artikelserie kommer, men den baserar sig på de observationer, som den oberoende forskaren Sanja Nilsson,  doktorand i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna och Göteborgs universitet; genomförde åren 2014 till 2017 genom att vistas inuti Knutby-sekten. På ytan skulle allt vara perfekt. Alla påstods vara välkomna, vänliga och bara såå demokratiska. Men sen kom det fram att bakom kulisserna fanns hot, dolda bestraffningar. Föräldrar fråntogs sina barn och utsattes för slumpvis våld om de vägrade, trots att man bara påstod att det rörde sig om ”barnpassning hos grannarna” eller Koranskolor – förlåt jag menar Bibelstudier…

Att separera barn från föräldrar var satt i system. Under 2008 förklarar Waldau att detta med att ha barn är en egoistisk handling då man sätter barnen före Gud. De gifta paren i församlingens högsta ledning förbjuds att ha sex, eftersom Waldau själv ”inte har brudgummen vid sin sida”.

Jämför med IS, och andra mördarsekters metoder. Likheterna torde vara ganska uppenbara, men som tidningen berättar:

Ju närmare Waldau man står i församlingens strikta hierarki, desto större risk att ens barn lämnas över till andra. Föräldrarna är utmattade av allt jobb som församlingen kräver. De har inte tid att läsa läxor med barnen eller göra roliga saker med dem på fritiden. Barnen överlåts till andra vuxna, ofta E, antingen för att straffa föräldrarna eller för att få dem att ägna sig åt Waldaus behov. Ibland flyter de två motiven ihop. — — Överhuvudtaget ges en splittrad bild av obekymrad fasad och en mörk vardag där man när som helst kan bli straffad och utskämd, främst om man råkat misshaga Waldau.

Sektmedlemmarna utsattes småningom för alltmer våld och hot, slag, sparkar och fysiska bestraffningar – som hos IS i öknen. Doktoranden Nilssons uppsats, skildrar alltihop. Även ”Magasinet Paragraf”, en facktidskrift för Jurister, har tagit upp sekten och dess handlande emot enskilda medlemmar – och dess barn-. Är detta verkligen en ”likvärdig” kultur, som hör hemma i Sverige, eller ens i Frikyrkokretsar ?

Man kunde i och för sig förtvivla inför Monoteismen, och sluta att protestera emot dess metoder och yttringar – men inte ens Aftonbladets Inga-Lina Lindquist vill lägga ned sitt motstånd. Hon vet att det finns bot, efter att ha läst avhandlingen från Dalarnas Universitet – och den enda bot som finns, består i att avlägsna de här sekterna, en gång för alla...

Och i ett anfall av underbar klarsyn, skriver hon….

All traumabehandling börjar med så kallad stabilisering av yttre och inre faktorer. Minimikravet för stabilisering är att förövaren är avlägsnad och traumat inte pågående, annars kan man inte behandla. På ren svenska betyder det att offret måste ut och bort från situationen fysiskt.

De här ”kulturerna” eller vad vi nu skall kalla dem för, måste alltså bort rent fysiskt. Man måste avlägsna dem, som så behövs med juridiska tvångsmedel. Man kan inte ha dem inne i landet, inte på den egna kulturens område – och framförallt kan man inte ha en massa förövare som är ”återvändare” eller som ”migrerar” tillbaks till den miljö, där deras offer försöker bygga en ny tillvaro. Det går inte att ha någon ”samexistens” helt enkelt, eller i sin naivitet tro, att något sådant skulle gå att anordna, efter någotslags lagom svensk, socialförvaltningsmässig ”samförståndsmodell”.

Lyckligtvis finns det också andra kloka människor i vårt land, som kommit till liknande slutsatser. En av dem är den här mannen:

Det här är – ifall ni inte är bekant med honom – Tomas Tobé. Moderaternas talesman i rättspolitiska frågor, tillika samma Moderaters främste kandidat inför det stundande EU-valet. Han har gjort sig känd som en varm EU-förespråkare, och en stor fiende till det svenska folkets självständighet. Nu är jag själv inte Moderat, inte på något sätt, och jag delar som ni säkert förstår inte alls den hedervärde Herr Tobés åsikter om EU. Jag har bara tillhört två politiska partier i hela mitt liv, och det säger jag utan omsvep. Det är Folkpartiet samt – på den tiden de alls var värda något – Socialdemokraterna. Men – alltväl ! – Herr Tobé skall enligt Statstelevisionen idag ha framlagt ett förslag om att alla Statsbidrag till extrema religiösa samfund i hela EU genast måste upphöra – särskilt om de kommer ifrån länder utanför EU, eller kulturer som inte hör hemma i Europa, även om herr Tobé inte säger det sista så att någon hör…

(M) har heller inte preciserat exakt vilka religioner det skulle röra sig om, eller nämnt någon särskild religion eller något speciellt samfund vid namn, men det här är ändå exakt vad jag själv sagt och hävdat i många år. Nu är jag en svuren motståndare till allt vad EU heter, som alla vet, och jag kommer därför sannolikt bojkotta hela denna skendemokratiska fars, men om Tomas Tobé gör allvar av vad han faktiskt säger och föreslår, har han min uppriktiga beundran; och det gäller också de nödvändiga förslag om säkerhetspolitiken, som är huvudsumman av det moderata förslaget enligt SvD. 

Knutby-sekten och därmed jämförbara kristna samfund, Katolska Kyrkan, ”Studieförbundet Ibn Rushd” och därmed jämförbara islamistiska organisationer, inklusive IS och dess ”oskyldiga barn”, ”ensamkommande återvändare”, fornsedare och annan bråte kan inte, skall inte och bör inte få några statsbidrag överhuvudtaget, och det gäller oberoende av vilka religioner eller kulturer vi nu ens talar om – för uppenbart har de inte alls ”samma värde” – och det är hela summan av resonemanget…

Thomas Tobés resonemang liknar också påtagligt de lagar, som Vladimir Putin för några år sedan införde i Ryssland, och som går ut på att ”utländska agenter” eller rättare sagt aktörer inte får ge bidrag till direkt anti-demokratiska rörelser, som försöker etablera sig på ryskt territorium, eller allehanda ”Moské-sponsring” och sektetablering utifrån, likt den katolska våg, som från Polen mfl länder väller över Sverige. Sådant ligger inte i Rysslands intresse, nämligen – eftersom just Folkhemstanken – Ryssland som ett hem för det ryska folket, ja – men inga andra folk ! – där faktiskt lever i högsta välmåga – vilket är en realistisk, om än för vissa hård tanke…

Nej, inte heller alla polyteistiska samfund har ”samma värde” – tyvärr…

Från Tidningen ”Dagens Juridik” berättas det just idag av alla dagar om hur en viss ”Mollgan” Johanssons förslag om en särskild lag emot Blåljussabotage fullständigt dömts ut och ”sågats” av Lagrådets experter – som fortfarande utgör landets högsta samlade juridiska expertis…

Detta är kanske ingen nyhet, precis.

Lagrådet konstaterade redan för nästan ett år sedan att alla anständiga gränser för vad som är juridiskt acceptabelt passerats av Regeringen Löfvén, inför den sk ”Gymnasielagens” tillkomst. Det går inte, konstaterade man då, att tvinga svenska folket att betala gratis gymnasieutbildning åt sk ”ensamkommande”, eller tiotusentals ”migranter” av helt okänd härkomst och ålder, som på illegal väg tagit sig in i landet, och nu likt snyltgäster uppehåller sig här. De kan inte ”bjudas” på fria körkort, fria bostäder, fri utbildning eller något annat, eftersom detta inte alls står i överensstämmelse med internationell rätt, och de har ingen som helst anledning att kräva detta av det svenska folket.

Vi har sett hur mönstret hela tiden upprepas, igen och igen och igen. Varje gång lägger Regeringen Löfvén fram illa genomtänkta,dåligt genomarbetade och underhaltigt utredda lagförslag, som blir rena ”stolpskott” i juridikens underbara värld. Varje gång finner Lagrådet, att det rör sig om politiska floskler, som är praktiskt ogenomförbara, och som poliser, åklagare och domstolar inte kan rätta sig efter eller ta hänsyn till, eftersom vad man vill införa strider emot det sunda förnuftet, eller om inte emot det, så emot redan existerande lagar, lagrum och brottsrubriceringar.

Den här gången säger Lagrådet, att regeringens tal om ”blåljussabotage” är fullständigt nonsens, och att ingen lag rimligtvis kan heta så, eftersom det inte är klart definierat ens vad ett sådant brott skulle innebära.

Tänk er nu – goda medborgare (för det är ni väl ?) följande situation: En person ”dubbelparkerar” på öppen gata, och hindrar därmed ambulans och brandkår från att komma fram till ett brinnande hus, som några ”migranter” av en händelse råkat tända eld på, oavsett om där nu föreligger något egentligt uppsåt (Dolus eller Culpa ??) eller ej… På grund av detta dör ett flertal personer inne i det brinnande huset, några av dem också ”migranter”.

Föreligger då ”sabotage” eller inte ?

Den ”dubbelparkerande” har kanske gått ifrån platsen, och förstår inte vilka konsekvenser detta handlande kan få, lika lite som vissa ”husvagns-semestrande” grupper i Sverige inte förstår vad en skogsbrand innebär, och vilka extremt allvarliga konsekvenser just skogsbränder kan få för hela det svenska samhället, inte minst på grund av Regeringen Löfvéns ständiga felprioriteringar vad gäller räddningstjänst och brandflyg. Är då dessa personer också ”blåljussabotörer” eller ej ?

Lagrådet påpekar också att Regeringen bara tänker sig en enda påföljd, dvs fängelse – och till och med livstid, vilket i svensk rättvisa bara används för särskilt kvalificerade brott. Nu klumpar och klantar regeringen till det igen, och blandar samman hela straffskalan och påföljdssystemet på ett uppenbart oriktigt sätt, så att ingen kan se den minsta skillnad mellan ”grovt” eller ”uppsåtligt” brott eller ”oaktsamhet” respektive ”vållande” längre. De mer juridiskt bildade bland er minns kanske, vad sk ”vållande-problematik” innebär, och det är en central fråga också vad gäller andra av vår Justitieministers och hela (S)-regeringens undermånliga lagar och ödesdigra beslut.

Säger er namnen Julian Assange (Ass och Ange – det hör liksom ihop.. Man kan alltid försöka att ”stämma häcken” av folk…) respektive Jean Claude Arnault någonting ?

Vad var det nu dessa herrar anklagades för, och kan man alls påstå att någon rättvisa skulle ha skipats där, även om vi kanske inte ska kommentera enskilda fall….??

I fallet Julian Assage anklagades denne för att ha spräckt en kondom inuti Anna Ardin, en av den svenska ”Hängbröstvänsterns” och den (S)ledda nomenklaturans ledande namn. Detta skulle – enligt polisförhör – som är offentliga och finns på nätet – vara exakt detsamma som våldtäkt, och bestraffas som så – även om det inte precis är ovanligt, att kondomer går sönder. Vem som i själva verket haft sönder den famösa kådisen, går heller inte att fastställa eller bevisa alls. Ord står emot ord i det fallet, liksom vad gäller mycket annat. Det är också allmänt känt, att samma Anna Ardin – i närvaro av den likaledes famösa eller ökända ”Enköpingskvinnan” setts grovhångla med samma Julian Assange på en trädgårdsfest, dagen efter den påstådda våldtäkten. Detta skulle ha tillgått så, att Mister Assange skulle ha tafsat Fröken Ardin på brösten, upprepade gånger, utan att trovärdiga vittnen, som det fanns minst fem-sex stycken av, blivit särskilt illa berörda av detta beteende, eller däri funnit något särskilt anmärkningsvärt…

Ok, Mr Assange kanske inte är någon gentleman (gentlemen läser inte andras brev, som bekant !) – det får vi ändå medge – men hurpass vanligt är det att en kvinna går ut och grovhånglar med en påstådd våldtäktsman, blotta dagen efter att denna påstådda våldtäkt skulle ha ägt rum – och med en man som hon knappt känner, som inte utövar det minsta inflytande eller påtryckningar på henne, utan som hon fredligt ”håller handen” med – som ett sk ”one night stand” – av egen fri vilja. Och för detta oerhörda såkallade ”brott” har nu samme Julian Assange jagats av den svenska rättvisan i minst åtta år, och man reser fortfarande krav på hans snara utlämning till Sverige – i samma mål…

Verkar detta alls som rättvisa ? – oavsett om rättvisa och juridik nu inte hör ihop, som min gamle far sa – på den tid han fortfarande levde.

”Brottet” eller kondom-spräckandet som Assange skulle ha begått, preskriberas för övrigt 2020 – och trots den berömda ”feministiska utrikespolitik” Löfvén-regeringen påstår att den står för, har just denna politik inte åstadkommit någonting alls, under alla år som gått. Och varför är det såhär – jo – Regeringen Löfvén har macklat med preskriptionstiderna, och ändrat dem – tagit bort det tidigare brottet ”Våldförande” och infört sina egna – uppenbart icke-fungerande – lagar… allt allt allt i sexväg ska nu räknas som ”våldtäkt” nämligen – och det finns inga andra brottsrubriceringar, påföljder eller straffsatser att ta till – med groteska konsekvenser för både offer och förövare – som vi alla kan se…

Minns ni förresten den här skojfriske lille krabaten ?

Arif Moradi heter han. Här skakar han förresten hand med Sveriges egen Statsminister, som tydligt framgår av bilden. Unge Herr Moradis efternamn, ålder, härkomst och civilstånd har visat sig vara åtskilligt oklara, och han har bevisligen ändrat sitt efternamn minst en gång – men just han skulle på order av den lokala (S) nomenklaturan i den vackra staden Söderköping bli ”Ungdomens Ledare” i Sverige – och dessutom ”Representant för de ensamkommande” fick vi höra…

Men vad gjorde unge herr Moradi på konfirmationslögret i Norrland, där han tvingade ned en svensk 13-åring på golvet, höll fast henne och satt sig grensle över henne, förutom andra sexuella handlingar av likartat slag – vilket framgår av tingsrättsdomen…Hur kunde det komma sig, att unge Herr Moradi kunde konvertera till kristendomen, så hastigt och lustigt, och att han ibland angett sin ålder till 19 år, ibland 18 – och sedan skulle vara ”ungdomens ledare” – likt på sin tid Baldur von Schirach…

Självfallet var han inte skyldig till våldtäkt, som Mr Assange eller Herr Arnault.  Det framgår ju också av tingsrättens dom, som listar så många förmildrande omständigheter i fallet med den svenska 13-åringen.

Moradi fick bara ett straff för ofredande – just den brottsrubriceringen har regeringen inte hunnit avskaffa ännu, i sin sant feministiska världsförbättrar-iver

Nomenklaturan har ju så bestämt, unser Führer denkt für uns, wir aber folgt den Führer !

Nomeklaturan kan inte göra fel, sägs det – trots att ”opolitiska” – eller är det opålitliga – samfund börjat protestera…

Alla kulturer och alla personer är inte ”likvärdiga” som sagt, och har inte alls ”samma värde” även om de i och för sig måste ha samma rättigheter, och skall vara lika inför lagen… och det var summan av dagens ”summering”

 

Monoteister HOTAR hela vår planet – ”Samexistens” är totalt omöjlig…

Man kan inte ”samexistera” med en mördare. Man kan inte leva ihop med en individ, som hela tiden försöker ta livet av en. Man kan inte existera tillsammans med dem, som totalt förnekar ens egen rätt att existera och finnas till, och inte ha sådana människor som grannar. Som bekant drabbades ett antal kyrkor på Sri Lanka av Islamistiska attentat under påskhelgen. Över 290 personer dog och över 500 lemlästades på grund av Monoteismens härjningar den här gången.  BBC och andra internationella nyhetsmedia med hög trovärdighet uppger att IS eller Islamska Staten tagit på sig skulden för alltsammans, samtidigt som svenska tidningar och media inte vågar skriva eller säga detta. Man slätar över, och vill inte erkänna den bistra sanningen, och vad man redan konstaterat i utlandet.

Den brittisk-indiske författaren, Hedningen och Poyteisten Gore Vidals ord blir mer och mer aktuella för varje dag som går. Sedan 2000 år lever vi med Monoteisternas ständiga terror och våldsdåd…

 

Attackerna skall vara en hämnd för en kristen våldsmans attacker på Nya Zeeland, som i sin tur påstods vara en hämnd för de islamistiska vansinnesdådet på Drottninggatan i Stockholm, en terrorhandling emot fredliga svenskar, som mycket snart kan följas av fler terrordåd i samma stil. Vi har sett detta mönster förut, och vi ser hur det ständigt upprepar sig. Islamisterna och de kristna är exakt likadana – de är samma andas barn, och de opererar med samma totalitära ideologi. De vill inte erkänna andra gudar, de vill inte acceptera folk med en annan religiös uppfattning än deras egen, och därmed skiljer de sig fundamentalt och kapitalt från Hedendomen och de polyteistiska religionerna. Min bloggkollega Henrik Andersson på Ideell Kulturkamp frågar sig idag, om Monoteismen är riktigt frisk. Det är förvisso en fråga, som kan ställas i sammanhanget.

Kristendomen i Sverige och alla andra stater bygger på något som kallas ”Missionsbefallningen” och är en direkt order, inskriven i Matteusevangeliet i de kristnes Bibel. Deras gud skall vara allsmäktig, påstår de; och alla andra gudar och trosföreställningar skall utrotas, samtidigt som kristendomen ska spridas ibland alla folk och stater (alltså också Sverige och de Nordiska länderna, som aldrig varit särskilt kristna) och alla måste tvångsmässigt döpas och underkasta sig denna kristendom. Det är en totalitär filosofi i sin renaste och mest förtryckande form. Nu säger inte dessa befallningar från de kristnes gud att allt detta ska verkställas med grovt väpnat våld, men missionsbefallningen har genom årtusenden och århundraden tolkats på det viset. Överallt där kristendomen visat sitt fula tryne, har man sett samma resultat. Hela befolkningar har utplånats. Afrika. Centralamerikas och Sydamerikas indianbefolkningar. Australien, Europa, Norden. Folkmord efter folkmord, i land efter land, och det hela fortsätter, än idag…

Överallt där Kristendom eller Islam tillåts ta över i ett samhälle förekommer Korståg eller Jihad, terror och ständiga krig…

Islam går ett steg längre, eftersom dess Koran öppet förespråkar omvändelse med våld, samt Jihad eller det heliga kriget, som finns med som en bärande beståndsdel i de flesta tolkningar av denna lära. Frågan är då, hur länge vi ska tolerera närvaron av Monoteistiska religioner och totalitära filosofier i Västvärldens relativt fredliga och demokratiska samhällen. Är det inte dags att vi gör rent hus med dessa fulreligioner en gång för alla, och förbjuder dem ? Religionsfrihet är en sak, men hot emot demokratin och själva rättssamhällets grundvalar en annan. Demokratin är ingen självmordspakt. Och förr eller senare, kommer Monoteismens rätta ansikte att visa sig…

Jämför med vad som sägs i Hávamál. Där förespråkas inga heliga krig. Där förekommer inga allsmäktiga Gudar. Där står inte ens om något liv efter detta. Där ges inga uppmaningar om Jihad eller Mission – allt som sägs är följande, ty som det står i den  127:e strofen:

”Om ont du ser, kväd då att ont det är – Och giv ej din fiende frid !”

Att ej giva sin fiende frid, innebär inte att man ska döda honom eller henne. Det innebär bara, att våldsverkare skall straffas, och ställas till svars. Och det står inte, att det är någon Gud som skall anropas, när man ”kväder” att våld och missförhållanden råder i Världen – här eller på Sri Lanka. Att kväda är att säga något högt, eller offentligt. Det är till civilsamhället, och till människorna runtomkring, hedningarna riktar sig. Till rättsstaten, till de ting och folkförsamlingar vi alltid haft och ännu har i Norden. Så är det, och det är viktigt att förstå – även om Monoteisterna, fast i sitt våld och sitt hyckleri, aldrig någonsin kan förstå det.

Igår påpekade skribenten Sakine Madon i UNT, Uppsala Nya Tidning, hur feg och undfallande Regeringen Löfvén är.  Annie Lööf, vars lilla missnöjesparti på grund av en av de mest skändliga episoderna i Sveriges moderna historia nu sitter i regeringsställning, talar om ”troende” på Sri Lanka, och vågar inte ens kalla saker vid dess rätta namn. Och hon är inte den enda hycklerskan. På bloggen ”Det Goda Samhället” skrev vår gamle bekant Mohamed Omar – en islamsk extremist, som ångrat sig och som numera blivit ”kulturkristen”, men med stark sympati för hedendomen en dag tidigare – den 23 april – om hur ingen mindre än vårt lands Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson också fortsätter ljuga och hyckla. Enligt honom skall det nämligen vara dunkla ”högerextremister” som är den stora faran i Sverige, samtidigt som minst 30-40 svenska kommuner skall förberedas för att ta emot sk ”IS-återvändare” eller med andra ord krigsförbrytare och massmördare. Alla ska de komma till Sverige, med sina yngel och barnsoldater i släptåg, ungefär som om just vårt land skulle vara hela Världens socialkontor… Allt enligt denne förryckte Dvärg, denna ynklige lille despot..

Sverige under Regeringen Löfvén. Ett land där det är fullständigt OK och helt legalt att VIFTA MED IS-FANOR. Men där RUNOR måste TOTALFÖRBJUDAS enligt landets egen Justitieminister…

Från justitieministern själv har det under de senaste dagarna meddelats, att han tror att Svensk Polis måste skydda bönderna i landet från djurrättsaktivister, ungefär som om detta skulle vara den stora faran, och den största risk vårt land alls löper just nu, när tusentals islamska terrorister skall importeras ”hem” till Sverige. En bisarr prioritering av en totalt felslagen Socialdemokrati, som befinner sig på dekis…

På den tid när svensk socialdemokrati verkligen var värd någonting, fanns det något som hette Folkhemstanken. Det handlade om att skapa ett säkert hem för Sveriges folk – det svenska folket, vill säga, och att tjäna dess intressen, men inte det syriska eller turkiska, eller andra folkstammar som inte alls hör hit, och som gång på gång likt diverse ”EU-migranter” visat sig fullkomligt oförmögna att acceptera det svenska civilsamhällets lagar och levnadsregler. Per Albin Hansson var en svensk politiker, som i likhet med ”Mollgan” Johansson också kom från Skåne – och han sa – på sin tid… som såhär:

Även under det politiska fåväldets tid tillgreps den från makthavarnas sida i synnerhet när det gällde att hos massorna inpränta känslan av förpliktelse till det allmänna, skyldigheten att bära bördor och bringa offer. Det är kanske också i pliktkänslan som uppfattningen om samhället såsom det gemensamma hemmet starkast och bäst kommer fram.— — Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage,

(S)-regeringens Jurisprudens… Och Kulturpolitik…

I Landet Löfvén har allt detta förvandlats till sin motsats. Utländska befolkningsgrupper har fått en alltmer gynnad ställning. Bidrag efter bidrag betalas ut till de islamska centren, medan svenska fattigpensionärers tandguld via krematorierna får göda ”Svenska” Kyrkan, och ”Studieförbundet Ibn Rushd”.  Det svenska kulturarvet förstörs. De sociala skyddsnäten monteras ned, samtidigt som de nytillkomna fortsätter att sko sig på den inhemska befolkningens bekostnad – och klyftorna mellan närande och tärande växer oavbrutet, hela tiden… i takt med Annie Lööfs och ”Mollgans” floskler…

När ska vi kasta ut Monoteisterna ur Sverige ? När ska vi ta tillbaka vårt land, och avsätta Regeringen Löfvén ? Till och med bloggen ”Det goda samhällets” chefredaktör Jan Olof Sandgren, av allt att döma en fanatisk kristen, har insett ”Mollgan” Johanssons fullständiga omöjlighet på Ministerplats, och förstått det faktum, att hans idiotiska lagförslag om förbud emot runor inte har någon som helst förankring hos det svenska folket, och heller ingen förankring i verkligheten. Några runförbud behövs inte. Det är en åtgärd som inte hjälper den eroderade rättssäkerheten och det bekymmersamma säkerhetsläget i landet det minsta.

Om ministern alls oroar sig för högerextremism, eller extremister i övrigt, så är det den islamska extremismen han bör bekämpa först och främst, det inser vi allihop – och det inser man också efter att ha läst SÄPOS årsrapporter. Det finns lagar om förargelseväckande beteende, till exempel, och jag skulle nog vilja hävda, att de ytterst fåtaliga nazisternas missbruk av runor, faller under dem.

Det stora hotet för Sverige, och för hela Världen i övrigt, stavas Monoteism. Det stavas kristendom, och islam – för de här två religionerna är av precis samma skrot och korn. Vill vi alls ha ett fritt samhälle eller någon morgondag för människor i detta land, bör våra politiker inse detta faktum fortast möjligt, och handla därefter – allt tal om sk ”kristdemokrati” till trots.

Som avslutning på detta inlägg citerar jag ur ”Det goda samhällets” insändar-kommentarer om Justitieministern, Regeringen Löfvén och dess handlande mot sina egna medborgare…

svenne

”Det är detta skriftspråk som Morgan Johansson och hans kollegor nu upplever som ett hot.”

Varje dag blir man påmind om att det inte finns någon ände på den idioti som genomsyrar många av våra makthavare. Tror dom att alla dessa tokerier i slutänden skall resultera i ökade partisympatier hos allmänheten eller vad är syftet? Det finns ju flera mycket tydliga och handfasta problem som håller på att förstöra hela landet och att komma till rätta med dessa borde ju ha den högsta prioriteten i stället för att jaga ”hot” som i verkligheten är försumbara vid jämförelse.

Dnam

Tycker du ja, men de vill ha det så här.

cmmk10

Morgan vill säkert förbjuda det fria ordet och Internet. Undrar om han härigenom kan förbjuda symbolen för Bluetooth?

Tomas

Vi som inser att vi fått den mest hopplösa justitieministern i historien vilken, på eget bevåg eller på uppdrag av andra, försöker piska in alla i den hjärnlösa vänsterfåran får väl protestera genom att kalla honom AntiOden. Enögdheten har han men saknar alla övriga egenskaper. — — Hur än jag vill se något gott hos varje människa så lämnar mig Morgan svarslös.

Göran Holmström

Jan-Olof mycket bra skrivet. Morgans skräck är ju att vårt gamla arv ska till slut ena oss, det har inte ett dugg med nazism att göra utan det gäller att försvaga gruppen som finansierar deras maktinnehav.
Nästa del är att Morgan inte vill stöta sig med gruppen som ger dom röster att sitta kvar. Bevis för det är utrensningarna av gamla fynd som skulle kunnat säljas till intresserade människor, istället lät staten via valda ombud skrota bort vårt arv som skrot, Alice Bah Kunke stod som ytterst ansvarig för den övningen.
Ännu ett, är kvinnan som fick stöd för att forska i muslimska symboler invävda i vikingakläder, har själv kontaktat henne, hon sade att hon vart både feltolkad och använd för politiska syften. Och det enda hon hävdade var att vikingar och muslimer möts inget mer.
Vi har ett angrepp på vår historia och kultur, frågan är bara hur våra förfäder hade hanterat det? Vänt andra kinden till om och om igen? Tveksam, till det,
Att Morgan hatar starka män och starka kvinnor, har väl sin logiska förklaring,
Alfahanne är ju inte det han utstrålar direkt, fick leta långt ner i alfabetet innan jag hittade passande bokstav Ypsilon-hanne passar.
Fonetiskt så liknar det kräksljudet och det passar bra på denna person.

Aha

Om nazistiska symboler ska förbjudas ska naturligtvis kommunistiska och Jihadistiska symboler också förbjudas. Om hakkorset står för hets mot folkgrupp står kommunistiska och jihadistiska symboler för dödligt hets mot oliktänkande. Hammaren och skäran skulle bli ett minne blott. Sveriges kulturetablissemang får riva ned sina affischer från studietiden.
Så kommer inte att ske, att kommunistiska och jihadistiska symboler förbjuds. Man accepterar helt enkelt symboler från slaktarregimer. Ett paradexempel på hur degenererad den politiska debatten är, degenererad därför att protesterna mot att förbjuda kommunistiska och jihadistiska symboler kommer i stort sett att utebli, förmodligen också från det borgerliga lägret.

Den humanitära stormakten visar upp sitt hyckleri i full blom. Assholes.

  •  

  • Jag upprepar vad jag sagt – goda läsare. Man kan inte säga ordet ”Asatro” eller ”Hedendom” utan att också säga – Folkligt civilmotstånd – och kamp emot överheten !

SVD och RAÄ

SvD, eller Svenska Dagbladet publicerar idag ett mycket sakligt, men något kortfattat inlägg om den svenska kulturpolitiken, eller rättare sagt avsaknaden av den. Sällan eller aldrig har väl denna borgerliga tidning kundgjort så många ”halvkvädna visor” i en och samma artikel. Fokus för tidningens uppmärksamhet är RAÄ eller Riksantikvarieämbetet, en myndighet som enligt SvD är behäftad med klara problem.

Alltsammans började redan under förra mandatperioden, då en fanatisk Sverigehatare vid namn Alice Bah Kuncke (Mp) hade fått för sig att det svenska kulturarvet skulle nedmonteras och förstöras för alltid. Tidningen nämner inte hur denna misslyckandets minister beordrade förstörelsen av hundratals Torshammarringar från Stockholms norra förorter – ett ämne som SvD var först med att ta upp, även om facktidskrifter som ”Arkeologforum” och jag själv inte var sena att reagera emot vansinnet, precis som flera andra. Istället påpekar man bara hur våra närmaste grannländer reagerat över hur den Nordiska kulturen förstörs, eftersom ju också Danmark, Norge och Island lider oersättlig skada av vad Regeringen Löfvén håller på med. Till och med ”Kristeligt Dagblad” i Danmark reagerade, anno 2017, säger SvD:s skribent Elisabeth Andersson.

Vi vet alla också hur vansinnet i Löfvén-Regeringen fortsatte denna mandatperiod, med krav på förbud emot runor och trakasserier av etniskt svenska medborgare. SvD:s Anderssonska vågar inte andas en enda rad om problemet, trots att hon mycket väl borde känna till det. Däremot insinuerar hon att RAÄ idag blivit en myndighet med mycket stora problem, och flera ärenden hos Arbetsmiljöverket – Arbetsmiljön inuti RAÄ har nämligen blivit förkvävd av all politisk styrning, de anställda är rädda och vantrivs, och minst en hög chef i RAÄ har agerat på ett mycket olämpligt sätt emot sina egna anställda, och missbrukat sin egen ställning, samtidigt som den traditionella kulturminnesvårdens uppgifter, som vård av Runstenar och Byggnader, helt nedprioriterats – allt enligt vad SvD avslöjar idag.

Skogsbrukets skövling av fornminnen, som bronsåldersboplatser, rösen och gravhögar samt mindre påtagliga lämningar som stensträngar tas inte upp i artikeln, men man vågar i alla fall nämna de växande problemen med städernas försvinnande kulturmiljö, och hur byggnadsvården försummas.

Hur ska RAÄ i framtiden alls kunna hävda Kullturminnesvårdens intressen, när till och med enskilda runor förbjuds enligt en fullkomligt inkompetent Justitieministers misslyckade lagförslag ? Förstår inte RAÄ att vad Morgan Johansson håller på med går tvärtemot all kulturminnesvård och svensk kultur överhuvudtaget, och varför gör man som Sektorsmyndighet ingenting åt saken ?

Se där en fråga, som Svenska Dagbladet inte vågade behandla, och inte vågade ta upp…

Tidningens analys må vara riktig. RÄA:s ledning fungerar inte längre som den borde, och RAÄ har svikit sitt ansvar som sektorsmyndighet, inte minst emot det svenska folket. Det är tid för en genomgripande reform, helt enkelt, och dags att göra rent hus med de Sverigefientliga krafter, som redan är framme och tassar på kulturpolitikens område..

Ett FATTIGDOMSBEVIS från Svenska Dagbladet

Tyvärr finns det inga krav på allmänbildning eller ens elementär bildning för svenska journalister eller för den delen ledarskribenter. Det är tydligt, att mycket fattas hos det sällsamma släkte, som tillåts skriva i vårt lands största tidningar.

I Dagens Svenska Dagbladet – gudarna ske pris inte i pappersupplagan – finns en artikel av en viss Jan Erik Larsson, som är så hejdlöst dum och ”efter” att jag nästan vill avstå från att kommentera den. Herr Larsson måste antagligen vara en av dessa självbelåtna och egoistiska kristna, som vi har alldeles för många av i vårt land – säger jag, med viss risk att göra honom orätt, där han sitter i sin tidning med bild-byline och allt.

För honom fanns aldrig något Grekland och Rom.

Han känner inte ens sitt eget land, dess kultur eller dess historia.

Kina existerar liksom inte för honom – där är man ju Buddhister, och inte heller verkar det som Herr Larsson, i sin närmast avgrundsdjupa dumhet och brist på ens elementär kulturell och religiös förståelse, har förstått att Japan och Indien faktiskt finns. I japan praktiserar man Shinto, och den religionen är Polyteistisk. I Indien finns hundratals miljoner hinduer, men herr Larsson negligerar helt dessa miljoner och åter miljoner människors blotta existens, deras tro och deras sätt att vara. Nej – för honom är religion endast lika med ”Gud” skriver han – det är i alla fall innebörden i den rabiata, bigotta soppa han skriver.

LÄGG AV, Svenska Dagbladet ! INSE att Monoteism är ett PASSERAT STADIUM i mänsklighetens utveckling…

Herr Larsson kan inte ens tänka själv. Han bygger helt och hållet sin ohållbara tes om ”guds comeback” (som han skriver – snacka om önsketänkande!) på en annan skribent, en för mig lika okänd tvivelaktig figur vid namn Sofie Holmström. Också hon är helt oförmögen att förstå att Polyteistiska religioner är helt annorlunda beskaffade än kristendom, judendom och islam.

Herr Larsson och Fru Holmström verkar aldrig ha läst Hávamál, Odens egna ord till mänskligheten. De förstår inte, att det finns gudar som fullkomligt struntar i om du tillber dem eller inte. De kristnes Gud är som ett slags diktator, eller Jättebebis. Så fort hans minsta bud och vink inte åtlyds och människorna syndar, ja då ska den kristne guden JVHV straffa mänskligheten, plåga den och döma den till helvetet. De kristna måste hela tiden ödmjuka sig, kräla i stoftet och bocka bocka bocka med mössan i hand. Hela tiden måste deras gud matas som ett barn med saligprisningar och lovprisningar, för att inte bli arg och sända oss en syndaflod.

Varför vill SvD MÖRKA i krematoriedebatten ? Är det kristet att stjäla tandguld från döda svenskar och deras anhöriga,. utan att de vet om det… ?? Redan Hitler gjorde något liknande, men det var på 1940-talet. Varför skriver Jan Erik Larsson inte om detta ?

Men Polyteismens Gudar fungerar inte alls så.

De är rena naturkrafter, och naturkrafterna existerar som vi alla vet oberoende av människans föreställningar om dem.

Tor är Åskan och regnet. Oden är stormen. Frej är växandet, och glädjen i att växa, också på det intellektuella planet. Detta är saker, som herr Larsson i sin totala ignorans inte kan förstå.  Han förstår inte ens, att det finns en kraft som heter Freja, och som är den rena och osjälviska kärleken, inför vilken ingenting är syndigt, förbjudet eller smutsigt. Denna mentala katastrof till ledarskribent skriver sålunda:

Holmströms grundläggande insikt är helt korrekt, men också att föremålet (föremålen) för tillbedjan växlar sig över tiden.

Holmström noterade alltså för två år sedan att svenskarna ersatt Gud med 5:2-diet och feminism.

— —

Nej, religionen kommer vi inte undan. Det verkar ligga i människans natur att söka sig till system och läror. Kommunismen nära nog förbjöd religionsutövning men reste statyer till de egna ledarna. Maos ”lilla röda” bars i fickan som anglikaner bär med sig the ”The book of common prayer”. Nordkorea praktiserar en personkult som skulle göra Gamla Testamentets avgudar avundsjuka. Och det är inte så konstigt – alla vill väl ha något att orientera sig efter i en stor och ofta ganska osäker värld? Det är skönt att få lägga sin tillit i någon annans händer: statsministerns, SÄPO:s, ÖB:s, eller kanske någon mindfulnessgurus om det verkligen krisar.

Idag har även objekten för tillit skiftat. Statsministern är åtminstone helt ute.

Hon: Titta inte nu, men där borta går JanErik Larsson, SvD:s Ledarskribent. Han är så dum, att han inte förstår att det finns FLER Gudar än bara en…

Han: Nämen Fy Fan ! Vad säger du… Det är ju fanimig helt OTROLIGT…. (Illustration av Robert Crumb, amerikansk tecknare)

Religion för herr Larsson är alltså samma sak som kristendom – men varför det ? Förstår han inte, att det finns människor med helt andra vägar, helt andra verkligheter än denna kristna, totalitära ? Endast i detta har han rätt, och detta har han i alla fall insett: Kristendomen är ett totalitärt system, likt nazism eller kommunism. Alla dessa läror har blind tilltro till sina ledare, sina Führers och frälsare. Asatron är icke sådan. Där finns inga budord du ska följa. Oden ger goda råd till mänskligheten i Havamal – det är också allt, han säger itne ens, att man bör följa dem, än mindre ger han oss alla svar. ”Han ger seger åt somliga” heter det.

Personligen tror jag inte alls, att gud gör någon ”comeback” som dessa skenheliga, pösande kristna med sina skitnödiga ansikten skriver. Undersökningar över hela världen, från PEW Research institute till FN och Svenska Kyrkans ständiga nedgång under minst femtio år, bevisar alltsammans med fullständig tydlighet. I framtiden kommer man att betrakta dessa kristna som vi idag betraktar förståndshandikappade, eller människor som lider av harmynthet, eller ständig flatulens.

Att bara tro att det finns en enda Gud, och att vägra erkänna att det finns andra gudar, andra verkligheter är så Satans horribelt dumt och inskränkt, att jag bara kan skratta åt det. Det är ett bevis för okunskap, för intellektuell fattigdom och torftighet från Herr Larssons sida, och så länge det finns en enda medborgare av hans sort kvar i landet, är det min självklara plikt att bekämpa dem – för sådana mål kan och ska bekämpas. Eller, som bloggen Ideell Kulturkamp skriver, just idag:

Nej vår plikt är att försöka hindra ragnarök. Att bekämpa monoteistisk dumhet är ett sätt. Mot dumhet och trams vare sig det är islamister, feminister, marxister eller annat pack som Midgårdsormen kläckt ur sin bak.

Vi hedningar måste visa att det finns alternativ till denna dumhet. Vårt folkbildningsprojekt fyller en funktion. Vår humor och satir är ett vapen mot eländet. Vi befinner oss i en kamp mot dumhet och galenskap.

Idag är våra vapen konst och kultur. I morgon kanske vi måste tillgripa andra vapen. Vi lever inte i den bäst av världar, men vi behöver för den sakens skull inte verka för att den ska bli sämre.

Gör som Oden, rid ut i världen och strid mot det dumma, fula och inskränkta. Gör som Oden skaldernas gud, skapa kultur!

Lågt straff för skändningen av svenska Riksregalier.

Så kom domen emot den utlänning från Åkersberga, som stulit och förstört begravningsregalierna från Strängnäs. Straffet löd på 4 år och sex månader, vilket är ovanligt lågt, eftersom redan grov stöld enligt brottsbalken kan ha ett maxstraff på sex år. Lägg därtill skändandet av vad som tillhör ett helt folk och ett helt land, och vad som borde vara grovt kulturmiljöbrott. SvD konstaterade idag i sin pappersupplaga, att inga som helst förmildrande omständigheter finns i fallet. Gudarna ske pris går det att reparera de skändade, sönderbucklade och skadade regalierna, men varför den svarthyade individ som begått det här urbota brottet tillåts stanna i vårt land, går inte att förstå. Domen borde ha lytt på livstids fängelse (i Sverige liktydigt med 12 års strafftid) och därefter omedelbar utvisning på Livstid, men återigen ser vi hur flata och undergivna svenska domstolar är emot utlänningar, som tagit sig in i vårt land för att begå brott.

Varför utvisas  inte den här mörkhyade individen ?  Den som skändar av några av vårt lands värdefullaste kulturföremål har förverkat både rätt till uppehållstillstånd och medborgarskap i Sverige, oberoende av etnicitet. 

I gamla tider och enligt Asatros sätt att se kunde en person dömas till fredlöshet, om han eller hon begått ett urbota brott, eller förbrutit sig emot hela folkgemenskapen. Straffet fanns faktiskt kvar i svensk rätt till 1800-talets slut, och i ett fall som detta borde man kanske ha övervägt att återinföra det. Personen betraktades som förvisad ur riket, och skulle inte ha frid någonstans. Civiliserade människor skulle inte längre ge den fredlöse mat, tak över huvudet eller någon form av förnödenheter. Så dömde man då, men i vår tid är det straffet sedan länge avskaffat. Döm själv, käre läsare, om detta är rätt eller fel.

Dick Harrison, den svenske historikern, konstaterade så sent som i Januari att Svenska Kyrkan allvarligt brustit i sina säkerhetsrutiner, och det är en annan dimension av det här fallet, som rättsvårdande myndigheter i vårt land glömt att ta upp. I 4:e kapitlet Kulturmiljölagen står bland annat, att när det gäller kyrkliga inventarier, så är Svenska Kyrkan skyldig att förvara och vårda dessa väl. När en 22-årig invandrar kan gå rakt fram till en obevakad glasmonter, krossa den och slå i sönder regalier från 1500-talet, samt springa iväg med dessa, helt utan att det upptäcks eller ens går något larm, då har Svenska Kyrkan onekligen brustit i sina rutiner. (Se 4:6 Kulturmiljölagen). Även Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet, RAÄ har nog brustit i sitt kontrollansvar, men inte heller dessa får nu något straff, vilket de borde få.

Detta är nidingars verk – de ska inte få komma undan med en kortare tid i fängelse…

10 §, 4 Kap Kulturmiljölagen säger följande – kontrollera själv på länken här om ni inte tror mig: ”Om det finns allvarlig fara för att ett föremål skadas, får länsstyrelsen tills vidare ta hand om det eller vidta någon annan nödvändig åtgärd för att skydda eller vårda det.”.  Nu har redan allvarlig skada uppkommit, som vi ser. Svenska Kyrkan är inte betrodd, eftersom den bevisligen slarvat i sina säkerhetsrutiner, och brustit i dem. Alltså skall Länsstyrelsen ta föremålen i beslag, och förvara dem på säkert sätt, ifall man skall följa lagstiftarens intentioner.

Det finns också en gatans och kulans domstol, som sällan eller aldrig ger någon nåd. Jag förespråkar inte alls sådana metoder – utvisning på livstid vore ett bättre och humanare straff, efter 12 års avtjänat fängelse – men den person som utförde det här; ska minnas en sak. Han har upprört hundratusentals, ja miljontals svenskar genom sina skändligheter. Vi är många och vi minns.

Förr eller senare kommer han nog ut ur fängelset, eller får permission eller frigång, kantänka. Då är det nog bäst att han aktar sig. Straffet för den som förgriper sig på ett helt folks egendom och kulturminnen måste bli hårt, konstaterar Dick Harrison – och jag håller med, men det ska verkställas på ett humant sätt. Gällde nävrätten ännu, skulle vi krossa ett ben och en arm på den här personen, för varje regalie han förstört – och det blir tre sönderslagna lemmar – för så är det ju enligt den kristna rättvisa som säger: ”Öga för öga, tand för tand

”Det är om namn vi frågar”

Såhär års brukar våra dagstidningar och media fyllas av artiklar om statistik kring våra vanligaste personnamn, och 2019 har inte varit något undantag hittills. Både Statstelevisionen SVT och SCB eller Statistiska Centralbyrån redovisar nuförtiden namnstatistik, och så gör även sajter som ”Svenska Namn” – som uppger att den vänder sig direkt till svenska föräldrar, och väl i så fall förgrovar och sprider trenderna ytterligare genom att späda på dem – och det kanske man inte alltid skall göra. Också tidningar som Metro, Sydsvenskan och många många fler har hängt på den allmänna trenden.

Tycker svenska föräldrar verkligen, att individer som William Spetz eller Alice Bah Kuncke ska få förkroppsliga, hur svenskar och svenskor ska heta och framstå i framtiden ?

Självklart går det ”mode” i personnamn som allting annat, och namn är också utsatta för återkommande generationsväxlingar, bland annat på så vis att namn som varit populära för två generationer sedan eller vid sekelskiftet 1899-1900 kan komma tillbaka igen, enligt namnforskarna. Bland flicknamnen finner vi nu namn som Alice och Lily samt Wilma, vilka inte alls har med Sverige eller svensk kultur att göra. Men glädjande nog finns också Ella (4:e populäraste flicknamnet, 2018) efter Elli – ålderdomen – samt Ebba (6:e populäraste) Astrid (8:e populäraste) och Alma (9:e populäraste) ibland de 10 mest populära flicknamnen. Här följer man i alla fall nordiskt namnskick genom att ta in några nordiska namn.

888 flickor fick heta Alice, som är det vanligaste flicknamnet för andra året i rad. — —

Nya namn på pojkarnas topp 100–lista var Levi, Vide och Neo. Av dessa namn placerade sig Levi och Vide högst. På topp 100 för flicknamn kom det in sju nya namn; Maryam, Hedvig, Mira, Zoey, Idun, Melina och Noomi. Maryam var också det flicknamn som ökade mest. Det gavs till 177 flickor, en ökning med 70 procent jämfört med föregående år.
– Maryam används mycket i kulturer från Mellanöstern…   (Sydsvenskan 31 Januari 2019)

Vad gäller männen ser det dock verkligen mycket, mycket illa ut med Sveriges framtid. Här möter oss dessvärre utlänningar som William, Liam, Noah och liknande amerikanska monstrum, ofta med sitt ursprung i den bibliska världen, typ Levi och därmed närstående. Först på tolfte och femtonde plats kommer Axel och Alfred, som är rent nordiska namn. Bastarder som Charlie med flera – när man kan heta Karl – ett fint, historiskt och svenskt namn – och andra förvrängningar på franska och engelska dominerar också sorgligt nog i namnfloran.

Många nyblivna föräldrar vet inte längre vad som menas med Nordiskt namnskick, och hur man följer det.

Det syns inte minst på det faktum att de direkt uppkallar sina barn efter gudar och gudinnor, vilket är något av det allra värsta man kan göra, ifall man vill visa respekt för den Nordiska kulturen och Asatron. I gamla tider skulle ingen förälder, oavsett vad, ens drömma om att uppkalla sin dotter till ett namn som Idun, Freja eller Gerd. Orsaken till det var enkel. Det var hybris, eller ett exempel på grotesk självöverskattning, att jämföra sina egna barn med gudarna.

Att välja samma namn på en människa som en gudom, innebar ju att man ständigt löpte risk att blanda samman personen med guden eller gudinnan, med ändlösa missförstånd och förvirring som följd. Och vad för slags självbild får egentligen en liten flicka, som döps efter Freja – den allomfattande sexualitetens gudinna tänk om den flickan i vuxen ålder inte alls vill springa omkring och manifestera sin sexualitet, hela tiden ? Eller någon som är döpt efter Idun, den eviga ungdomen, men till slut av naturliga skäl inte är såpass ung längre ?

Alla dessa förment ”söta” eller ”gulliga” namn blir förr eller senare till fruktansvärda kvarnstenar att bära runt halsen för de barn som fått dem, och i gamla tider tänkte man sig noga för, innan man ens namngav någon. Söner fick heta Torbjörn, Tormod, Torkettil eller Torkel, Torben, Torsten eller Thorarin, men aldrig aldrig någonsin bara ”Tor” – eftersom det vore helt fel att döpa sitt eget barn efter styrkans och åskans rungstarke Ase, som man inte gärna skämtade med. Det var först emot 1790-talet och långt in på upplysningstiden, som någon svensk alls enbart hette ”Tor”.

Och kvinnor kunde förstås heta Thora, men mera ofta Torgerd, Torborg, Thorill, samt ha namn som ”Ast-rid” – ”hon som rider av kärlek” eller Ing-rid (hon som rider på en Ing – vad en Ing är, vet ni kanske – åtminstone måste en vuxen kvinna veta det, om hon alls skall kunna få några barn – för de blir oftast inte till på articifiell väg) eller liknande – båda de valda exemplen är faktiskt valkyrienamn.

Många föräldrar har nu för tiden fått för sig att döpa sina stackars barn till saker som ”Loke”, ”Hel”, ”Angerboda” och liknande. Resultaten har heller inte låtit vänta på sig. Barnen har fått DAMP eller ADHD. Blödarsjuka, livshotande kramper, Downs syndrom och andra svåra sjukdomstillstånd…

Att ge sina barn namn, som stammade från mörkrets eller ondskans varelser, var också något som man i forna tider lät bli, eftersom man visste, att följderna ofta blev mer illavarslande än man kunde tro. Modern forskning, som till exempel i den ansedda medicinska tidskriften Psychology Today, visar också att namn påverkar oss mycket mer än vi kanske vill erkänna, också i vuxen ålder.

Man menar till och med att det namn vi får av våra föräldrar skulle kunna påverka studieresultat, kommande yrkesval, vem vi väljer att gifta oss med, beräknad inkomst, och till och med politiska sympatier, eller vilka partier vi kan välja att rösta på i framtiden

Om det verkligen är så, finns det stor anledning att tänka sig mycket mycket noga för, innan vi sätter namn på våra små telningar. Vill vi egentligen – som nyblivna föräldrar – påverka de här sakerna, och om vi nu väljer att göra det, borde vi då inte åtminstone göra det på ett positivt sätt, för att våra barn ska få det så bra som möjligt ?

Att undvika renodlat negativa namn som Loke, Hel och liknande borde vara en självklarhet, för vad händer; om man ger ett stackars barn ett sådant namn ? Barnet måste, så snart dess namn överhuvudtaget nämns, uttala Loke-namnet, tänka på sig själv som en ”Loke” eller någon med ”Lokes” egenskaper. Som vi förstår, är det inte bra för ett litet barn. Barnet kan bli fysiskt sjukt, eller få allvarliga psykiska problem. På samma sätt måste en gravid mor, som i moderlivet bär en ”Loke” och ingen sund livsfrukt, framkalla Lokes bild i sitt inre, så fort hon tänker på barnet, eller hör det omtalas – redan innan det föds. Mekanismen är inte helt klarlagd, men det står helt klart att sådant här kan leda till väldigt allvarliga eller tråkiga saker, och därför har jag alltid gett blivande föräldrar att undvika namn som Loke och liknande, och sky dem som pesten. Det finns en klar anledning till att folk förr i tiden aldrig gavs de namnen, och att man gör bäst i att undvika dem.

Enligt den nya namnlagen, som nuförtiden gäller i Sverige, får man heller inte ge barn namn som kan väcka anstöt, som kan leda till skada eller obehag för den som ska bära namnet, eller ”på annat sätt visar sig olämpliga” som egennamn. (14 § lag 2016:1013)

Jag skulle vilja hävda, att namn som ”Loke” eller ”Mohammed” faktiskt kan väcka anstöt, i alla fall i vissa grupper av samhället, och kanske därför bör undvikas. Å andra sidan finns det väldigt många föräldrar i Sverige som faktiskt har väldigt dåligt omdöme, för vad sägs om den här listan, som en av våra mest kända kvällstidningar satt ihop:

Namnet Lucifer, till exempel, har avvisats som skäligen ohållbart.

4 Män i Sverige påstås heta ”Norrman” i förnamn

– 3 kvinnor i Sverige heter ”Bärs” som förnamn – tyckte deras fäder om öl ?

– 4 kvinnor och 1 man har ”Balle” som förnamn, trots att det väl måste sägas väcka anstöt – eller ?

– 2 kvinnor har ordet Anus som förnamn – är det lämpligt ?

– sammanlagt 41 personer har ordet Matta som förnamn – kunde man hävda, att ett sådant namn leder till problem ?

– 1 man har namnet Fido som förnamn

– 1 person heter Hitler i förnamn, och ibland samma säregna namnflora möter vi förnamn som Potatis, Ragata och Pucko.

Frågan är – borde inte alla sådana namn vara förbjudna enligt namnlagen av år 2016, liksom Loke-namnet ? Frågan borde i alla fall få ställas, och tas upp till sakkunnig behandling.

Även Svenska Dagbladet bekräftade så pass tidigt som för nio år sedan, att många namn faktiskt var psykologiskt olämpliga, och kanske orsakade svårigheter, oavsett om det nu berodde på utbredda sociala fördomar emot vissa namn, eller något annat. Forskningen har uppenbarligen inte sagt sitt sista ord på det här området, och onekligen verkar det finnas mycket att invända.

– Alla människor har ett namn. Man har inte hittat ett enda samhälle i världen, där medlemmarna inte har namn. Vad vi heter och varför vi heter så är däremot kulturbundet och spelar stor roll för hur vi kategoriserar varandra socialt och kulturellt, säger Charlotte Hagström, etnolog vid Lunds universitet. — —

Namn kan också fungera som klassmarkörer. Vanligaste exemplet på det är ”y-namn” som Ronny, Conny, Jerry… De var vanliga under 50- och 60-talen och förknippas med arbetarklassen.

Även i diskussioner på nätet kommer klassaspekten ofta upp. Då är det vanligtvis namn som Kevin, Robin, Liam, Jasmine och Britney som stämplas som underklass eller ”white trash”.

– Många tycker att man gör sitt barn en otjänst genom att ge dem ett sådant namn. ”Kan du tänka dig en advokat som heter Liam?” frågar de retoriskt. Av någon anledning är det nästan alltid advokat, som används som kontrast mot ett ”trashigt” namn, säger Charlotte Hagström, som själv ofta får höra att hon har ett ”överklass-wanna-be-namn” – medan yngsta sonens mellannamn – Zeke – ses som just lite ”trashigt”. — —

– I Florida undersökte en amerikansk ekonomiprofessor studieresultaten för 55  000 elever. Barn med förnamn som hade låg status fick i genomsnitt 3 – 5 procent lägre betygspoäng jämfört med dem som presterade likvärdigt, men hade mer traditionella namn.

– En annan studie visade att sannolikheten för att amerikanska flickor ska studera fysik och matte på högre nivå är mindre om deras namn uppfattas som väldigt feminina, till exempel Isabelle eller Elizabeth.

– En svensk undersökning har visat att invandrare, från exempelvis Afrika eller Mellanöstern, som i mitten av 1990-talet bytte till mer svenskklingande namn, ökade sin årsinkomst med i genomsnitt mellan 10  000 och 15 000 kronor.

Vad vi heter, och vad vi döper våra barn till är alltså långtifrån oväsentligt. Det kan till och med betyda en skillnad i kronor och ören. Med tanke på allt detta – och att väl ingen vill göra sina egna barn illa – är det inte bäst att följa det fina nordiska namnskick vi alltid haft i det här landet, och välja ett nordiskt namn ? Det finns minst 1200 sådana fullt gångbara namn att välja på, enligt vad andra har räknat ut.

Och kom ihåg – uppkalla aldrig era egna barn efter en Gud eller Gudinna – i synnerhet inte Loke – man har många bevis på vad det kan leda till, oavsett vad anledningen nu är, eller kan vara. Och gör inte som i den gamla sången med Johnny Cash, ni vetdet var inte så bra det heller, visade det sig…