Plötsligt en TORS dag – samtal med en sexåring…

Samtalade, denna Tors dag med en ung man på sex år, som nästa år skall stoppas in i grundskolan i Landet Löfvén, med allt vad det innebär. Och han sa, helt apropå till mig:

”I dagens samhälle kan man få vad slags betyg som helst, utan större urskiljning…”

Och jag svarade honom, i tron att han hört detta uttryck eller denna åsikt från någon vuxen, någonstans:  ”Men det är ju inte rättvist !”

Han svarade mig: ”Nej, för ingenting är rättvist som det är just nu. Men jag skall nog lyckas, så länge jag tror på mig själv, för Gudarna hjälper dem, som har tron på sig själv på sin sida.. Jag skall nog visa dem…allesammans !.”

Jag svarade honom: Så är det, son av mitt land, fattigmans barn som du är. Men inom oss har vi Tor och alla gudar, bakom oss marscherar alla våra fäder, och framför oss ligger framtiden. En vacker, hednisk framtid. En gång skall du växa till din manbarhets tid, till styrka och än större insikt. Då ska du förmå det synbart omöjliga, som så många män före dig.

Med tillräckligt mycket vilja, lyfter en man själva Midgårdsormen. Och hur många ormar som än väntar dig i Midgårds dalar, skall du krossa huvudet på dem alla, även om somliga stinger dig i hälen, som gamla skinnskor om våren. Tor prövar oss blott, men han förskjuter oss aldrig !”

 

 

Herr Ekeroth, Vapnen och det Brutna Samhällskontraktet…

I en artikel publicerad idag, undertecknad av Kent Ekeroth (SD), riksdagsman under två olika mandatperioder i ett av våra sk ”alternativmedia” – en företeelse som gammel-media och Regeringen Löfvén hatar – pläderar man för att beväpna allmänheten och det svenska folket. I en av mina bloggar igår tog jag upp detta som en tänkbar risk, en oförutsedd och illavarslande utveckling, inte en möjlighet, som denne Riksdagsman tydligen genast vill se.

Kent Ekeroth menar, att utvecklingen i Landet Löfvén – det land som en gång var Sverige  nu skenat iväg så till den grad, att det i realiteten inte finns något annat alternativ för de etniska svenskarna att beväpna sig med skjutvapen, och gå samman emot den utländska dräggen, de kriminella och de religiöst motiverade terroristerna. Jag håller inte med om den analysen, och det vill jag ha sagt med en gång. Det är visserligen sant att vårt land har ytterst allvarliga problem, men att beväpna allmänheten kommer sannolikt bara öka problemen, och kan inte vara en del av lösningen.

En vekling med en Pist /88 Glock… Liksom alla andra beväpnade, kriminella veklingar.  Gjorde han ens värnplikten ?

Idag uppger källor för tidningen Dagens Industri, att kontanter stulits från Riksbankens penning-lager. Regeringen Löfvén saknar sju stycken pist /88 och en mängd hålspetsammunition av samma typ som kriminella använder, stulna från dess eget Regeringskansli. Det är tydligt, för alla och en var, att Regeringen Löfvén saknar förmåga att försvara ens sina egna ministeriebyggnader.

Herr Ekeroth beskriver situationen i Riket som såhär:

Vad som också allt fler blivit smärtsamt medvetna om är att rättsväsendet allt som oftast inte är till någon hjälp. Vi har alla hört berättelserna där allt finns; vittnen, videoinspelning – ja ibland till och med identifiering av gärningsmännen, där fallen läggs ned ändå.

Bara häromdagen berättade en vän för mig hur en hon känner blivit nerslagen av ett invandrargäng på offrets egen innergård. Grannarna såg det, offret kunde identifiera  gärningsmännen. De greps faktiskt av polis men bara för att direkt bli släppta av åklagaren, trots att de använt basebollträ och knivar.

För att få upprättelse för ett brott i Sverige idag måste man ha tur i flera led. Först såklart att rättsväsendet bryr sig och hittar gärningsmännen i första taget. Har man så mycket tur så måste man ha mer tur för att rättsväsendet ska åtala dem. Och har man ännu mer tur så lyckas de fälla dem. Och har man slutligen jättemycket tur, så får de straff som kanske i någon mån kan närma sig rättvisa straff. Men så ska man alltså ha en faslig massa tur.

Men, den kanske viktigaste delen i det hela är att oavsett rättsväsendets insats, så sker den insatsen alltid när brottet har begåtts. Då är det ofta försent.

Ett våldtäktsoffer är redan våldtaget när eller om rättsväsendet får tag i brottslingen. En person som blivit misshandlad har redan fysiska och psykiska men som kanske aldrig går bort. Kanske är man då redan handikappad för resten av livet. Eller död. (Samhällsnytt 2019-12-18)

Nu tror herr Ekeroth alltså, att denna situation skulle kunna lösas, bara alla medborgare får tag i vapen. Är det sannolikt att antalet skjutningar eller våldsbrott går ned då ? Vi befinner oss redan i en situation, där diverse mindre vetande individer springer runt med vapenattrapper på stan, om än inte järnrör – som herr Ekeroth själv för några år sedan, vill säga. Vådaskott – utförda av Svensk Polis – vars vapenträning ofta lämnar mycket övrigt att önska – och vådaskjutningar skulle i sådana fall bli mycket vanligare i framtiden, liksom vapenvåld i övrigt, och det är inte svårt att räkna ut.

 

KOM IHÅG: En pistol (här en klassiker – ”kamrat m/40” Husquarna Luger – Svensk Officerspistol) är oftast det absolut SÄMSTA vapnet för närskydd man alls kan ha. Det fodrar mycket lång träning, för att i ”snabba lägen”, mörker, stökig miljö eller i praktiken uppnå några goda träffresultat på avstånd högre än 2-3 meter. Emot storskalig terrorism och bomber, är pistoler också fullkomligt verkningslösa.

 

Själv tror jag inte, att den sorts land som Kent Ekeroth önskar sig i Julklapp, vore ett såvärst trevligt land att leva i. Ett land där befolkningen måste bära med sig handeldvapen, på restaurangen, på väg till eller från arbetet, på fritiden, arbetsplatsen, ja överallt vore inte bekvämt, och det är inget som passar de flesta medborgare. Alltsedan Fredrik Reinfeldts tid vid makten har värnpliktsarmén och folkförsvaret varit skrotat, och de flesta etniska svenskar är därför helt utan militär utbildning eller elementär militär förståelse överhuvudtaget. De klarar inte längre krigets krav, eller de förhållanden, som exempelvis utlandsuppdrag i en konfliktzon kan ge. Detta har också hela tiden varit först Regeringen Reinfeldts och sedan Regeringen Löfvéns mål. De har medvetet velat försvaga det svenska folket, och ersätta det med en ny, lättstyrd utbytesbefolkning från Mellersta Östern och Afrika, som vi fått se. Herr Ekeroth räknar såsom varande jude upp Israel som sitt ideal-samhälle, även om han kanske skulle föredra Vilda Västerns nybyggar-städer istället.

Själv tror jag inte att varesig det första eller det andra alternativet vore något att hänga i Julgranen. Järnålderns samhälle – där man fick slå ihjäl folk för hand – vilket är ganska svårt och garanterat obehagligt, vilket man vet om man själv försökt göra det – som herr Ekeroth då – var en värld, där människor var beväpnade av nödtvång, men absolut inte av fri vilja. Till och med kvinnor på Gotland fick den gången bära kniv för att freda sig emot utländska män, och Gotlandslagen stipulerade också, att Gotländskorna själva fick välja, om eventuella våldtäktsmän skulle få leva, eller inte. Jag tror inte, att våra närmaste grannländer skulle se detta som en framgång i rättsligt hänseende.

Det är samhällets plikt, att försvara individen. Allmänheten skall inte behöva beväpna sig det skall enbart staten och dess företrädare behöva göra.

Vad Kent Ekeroth – vars kompetens på området verkar vara noll eller nära noll – inte vet, inte förstått, inte är insatt i – är att det redan FUNNITS ett system för folklig beväpning som fungerat ytterligt väl, men det var innan de Riksdagsperioder som han själv medverkat i ägde rum. På 1980-talet hade alla svenska officerare och reservofficerare tjänstepistoler i sina egna hem. Det hade också alla reservpoliser, till exempel, liksom en hel del brandmän och funktionärer inom civilförsvaret. Till och med värnpliktiga befäl – eller – som det då hette – underbefäl hade vapen hemma – och hela detta system fungerade med några få undantag ytterst väl.

Också min egen far hade en ”kamrat 40” i garderoben, oklanderligt vårdad och isärplockad, med slutstycket särförvarat i närmaste bankfack. Detta räckte utmärkt som skyddsföreskrift, och även idag kan Hemvärnsmän få lov att förvara automatvapen hemma, till exempel – dock med vapenlås, vars nycklar förvaras i kassun på våra Regementen, ett extremt opraktiskt och för mobiliseringsändamål föga brukbart system. Själv skulle jag aldrig någonsin vilja genomföra en mobövning med enbart pistol som vapen, även om krigets lagar föreskriver, att exempelvis sjukvårdare måste nöja sig med det, och inte får gå upp i skyddsnivå; hur hög hotbilden emot Sverige och de etniska svenskarna än är.

Kpist m/45 B – anledningen till att Anwar Sadat inte lever. Ett utmärkt folkförsvarsvapen. Fungerar till och med under eller i vatten, i djungel, i öken, ja överallt. Bara fyra rörliga delar. Duger upp till 300 m, och omedelbara hotsituationer på större avstånd än så, uppkommer knappast..

På 1980-talet kunde till och med värnpliktiga soldater förvara sina m/45 b kpistar hemma, med magasin och allt – och det var ingen, som då såg några problem med det. Men så bestod vårt land och vårt folk den gången också av enbart entiska svenskar, som var lojala emot sin stat och sitt samhälle – och den tidens Sverige, är för länge sedan borta. När pistol M/40 eller ”Husquarna Lugern” – som var betydligt säkrare än dagens plast-pistol av Glockvariant, med extremt illa fungerande mantelspärr (den går inte alls att hantera med handskar, eller i kyla) och enbart avtryckar-säkring (dvs du har ingen säkring alls, om du rör vid avtryckaren – så fungerar detta vapen ) – skulle avvecklas, såldes många exemplar till USA, eftersom amerikanska samlare och vapenfetishister av Ekeroths sort ville ha detta vapen, som påtagligt liknade den tyska original-Lugern, med bara hade 8 patroners kapacitet. Nu är m/40 tillräckligt brukbar i alla fall, liksom SIG/Saurer-pistolen, och det beror mest på, att ”buset” sällan har förmåga eller tillfälle att räkna antal skott. Skjuter man bara ner den första och kraftigast beväpnade busen först, ger de andra nog också med sig..

Man fann också, att den svenska 39B ammunitionen var alldeles utmärkt. Den gick rakt igenom amerikanska polisens ”skottsäkra” västar, och var till och med verkningsfullare, än amerikanernas älskade Magnum-ammunition. Nu finns det undantag i alla samhällen – personer som Thomas Quick,Matthias Flink i Falun eller Kent Ekeroth själv, vars kriminella tendenser ju är väl kända. Så är det ofta. Drägg förblir drägg – så är det ju tyvärr.

Men i vårt nuvarande militära system, har vi ett sätt att komma till rätta med det.

Man genomför årliga skjutprov, och den som inte klarar det årliga skjutprovet – fråntas sin rätt att bära vapen.

”Ad Omnia paratus”

Själv skulle jag vilja se ett samhälle, där värnplikten är kopplad emot rösträtten. Den som inte fullgör sina skyldigheter emot samhället, kan heller inte ha några rättigheter, och det är varje medborgares absoluta skyldighet, att försvara sitt land – i alla lägen – även i fredstid. Om vi återinförde Totalförsvaret – en process, som redan är igång, och som man skall öva nästa år – så skulle jag för min del också återinföra Kpist m/45 B – med bajonett – och utrusta varje hemvärnsman, varje Försvarsmaktsanställd, varje Polis, varje brandman, varje person i vitala samhällsfunktioner (också Riksdagsmän, läkare, viss sjukvårdspersonal och kommunalanställda) med detta utmärkta vapen.

Staten, och de statsanställda skulle försvara samhället, och vara skyldiga att göra det – men inga andra.

Redan idag är det tillåtet enligt lag att göra sk ”envarsgripande” om en akut hotsituation föreligger, och en annan medborgare är i omedelbar fara för att drabbas av grovt våld. Man får dock inte använda mer våld än nöden kräver, dvs begå nödvärnsexcess, som det kallas på juridiskt språk, men i princip är lagarna redan sådana, att statsanställda eller snart sagt vilken medborgare som helst, får ingirpa emot grovt väpnat och oprovocerat våld, och i kraft av proportionalitetsprincipen vågar jag påstå, att skjutvapen och bomber, eller sprängladdningar, kastade av olika förövare, också kan och får bekämpas med vapeninsats, verkanseld och genom att nedkämpa motståndaren.

”Fix your bayonets and CHARGE !”

I vårt land – Landet Löfvén – sådant det blivit och sådant det är – finns ett 40-tal sk ”No Go” zoner, eller som de officiellt kallas i pressen ”Utanförskapsområden” precis som om det vore synd om de gravt kriminella, som bor där. Polis, Brandkår och till och med Ambulanser har upprepade gånger attackerats, när de åker in i de områdena – det vet vi allihop.

Enligt krigets lagar är det förbjudet, att attackera läkare eller vårdpersonal. Den som ändå gör något sådant, gör sig skyldig till folkrättsbrott, och är därmed att anse som en terrorist; men nu är det som bekant inte krig som råder i Sverige, utan bara en åtskilligt lågintensiv konflikt. Till och med Morgan ”Mollgan” Johansson, vår oduglige Justititeminister som tror att man kan stoppa vapenvåldet genom att förbjuda runor, och som dagligen agerar och reagerar på ett sätt som verkar fullständigt förvirrat (jag skulle aldrig vilja se personer som Morgan Johansson eller Kent Ekeroth med vapen i deras respektive händer, eftersom jag betraktar dem som ”icke tillräkneliga” samt ”ej pålitliga ur säkerhetssynpunkt”) har menat, att man skulle införa en ny lag, med den högst kuriösa beteckningen ”blåljusbrott” för de som hindrar lagliga myndigheter eller statens företrädare i deras arbete.

I en krigszon eller en konfliktzon, måste man också få lov att freda sig med vapenmakt. Nu är inte intensiteten i ”utanförskapsområdena” så allvarlig, så att man kan säga att det begås annat än ”enskilda” sprängningar och skjutningar där, men vid oroligheter av t ex Husby-kravallernas art och omfattning, vid sammanstötningar, liknande de i Stenhagen utanför Uppsala, eller Kronohagen i Trollhättan, menar jag att Upplopp faktiskt föreligger.

Väpnat upplopp är ett svårt brott, och vid sakomständigheter, liknande Husby-kravallerna, sommarens bilbränder eller anlagd skogsbrand, till exempel – anser jag att statens företrädare, MR-befälhavare och andra (MR som i Militärregion, inte alls några ”mänskliga rättigheter” – för terrorister och därmed likställda har inte längre några sådana) kan beordra partiell mobilisering, eller allmänt undantagstillstånd.

Och i så fall gäller insatsregler, inget annat.

Vi bör inrikta oss på detta, allesammans – och inte lyssna mer på herr Ekeroth.

Tids nog kan läget bli allvarligt ändå, och då får vi se vem som står ”på rätt sida av historien”.

Även Helgös unika fornminnen HOTAS säger Sveriges Radio, P1

Tidigare i år kunde Hedniska Tankar först av alla berätta om hur arkeologer slagit larm angående Världsarvet Birka och Adelsö som nu riskerar att förstöras för alltid, på grund av Regeringen Löfvéns felaktiga kulturpolitik.

Nordiska Asa samfundet följde snabbt upp med en namninsamling för att protestera emot förstörelsen av vårt Svenska och Nordiska arv, men det var här på Hedniska Tankar respektive i Sveriges Radio program 1, som ni fick höra om saken först.  Till dags dato har NAS namninsamling till protest emot vår Regerings politik samlat över 1000 underskrifter, men fler behövs.

Omkullvräkta skyltar. Vanvårdad miljö. Skadade gravfält. Det är vad som möter besökarna på Helgö idag, enligt vad SR kan berätta. Statens Fastighetsverk har inte skött området som de borde.

Nu varslar P1 om att även ön Helgö i Ekerö kommun, känd för sina unika boplatslämningar också kan förstöras om ingenting görs för att hindra våra oansvariga och inkompetenta politiker.

Man antyder att Statens Fastighetsverk, somt tagit över området, kan komma att överlåta all vård till Luruddens lokala Tomtägarförening, och politikerna räknar kallt med att dessa lokala fastighetsägare tillsammans skall lösa in fornminnesområdet, vilket blir en dryg utgift. I och för sig finns det idag turligt nog kompetenta arkeologer bosatta i området, som var med redan när den världsunika Helgö-boplatsen grävdes ut, men de är gamla nu, och kan inte vårda platsen i all evighet. Dessutom går det emot all tidigare praxis och lagstiftning att enskilda tomtägare måste vårda arkeologiska riksintressen alldeles själv och via frivilliga insatser, och man undrar hur en sådan här överlåtelse alls är möjlig.

Ända sedan Gustav II Adolfs tid har det funnits en fornminneslagstiftning i Sverige, och det har alltid varit god lag att staten, inte enskilda ska vårda de främsta fornminnena. Krav har rests på att Helgö skall få räknas in i Världsarvet Birka Adelsö, som har UNESCO klassning. Det är heller inte omotiverat, som vi skall se.

Kaurisnäckor från Stilla Havet, en Irländsk biskopskräkla, en bronsbuddha från Indien och en skopa från Egypten. Dessa föremål tillhör idag Riksantikvarieämbetets och Historiska Muséets allra yppersta fynd – och alla hittades de på Helgö – Birkas och Stockholms föregångare från 200 – 500 enligt vår tideräkning.

På Helgö har man hittat ett gudahus och en stor handelsplats med bronsgjuteri och guldsmedsverkstäder, som var igång från romersk järnålder till folkvandringstid, och uppenbarligen var denna plats en föregångare till både Stockholm och Birka. Anledningen till att Birka växte fram, var att man behövde mera mark, men redan på Helgös tid fanns det kaurisnäckor från Söderhavet (som användes som mynt och betalningsmedel) samt Buddha-statyer från Indien, bronsföremål från Egypten och Irland på Helgö, och även om de föremålen antagligen inte kom dit direkt, utan via flera mellanhänder på si väg genom världsdelar och kulturer, visar dessa föremål på hur oerhört rik den nordiska kulturen var.

Nuförtiden tror naturligtvis ingen, att de som lagrade dessa föremål i det stora gudahuset, varit något annat än Asatroende och hedningar – en buddha-figur är inte alls något bevis för att det fanns buddhister i Mälardalen på 300-talet, däremot ett bevis för vidsträckt fjärrhandel – men alltsammans var offergåvor till våra Nordiska gudar, och det har arkeologer känt till sedan 1960-talet, när boplatsen grävdes ut.

Helgös gravfält i vinterskrud. Nu hotas de av folk med metallsökare…

Nu hotas alltsammans och denna unika miljö av förstörelse, bara därför att myndigheterna inte längre kan ta sitt ansvar, pga att kommunen inget gör, och på grund av att enskilda fastighetsägare blir sittande med ”Svarte Petter” eller rättare sagt alla kostnader för att vårda och ta hand om platsen istället. NAS fortsätter sin modiga och rättrådiga protestaktion. 

Så gör även jag…

 

Dags för Julölet och SKINKAN ! Klarar DU the Gina Dirawi Ham Sandwich challenge ?

Julen närmar sig Landet Löfvén, det land som en gång var Sverige. Vårt Sverige. Som vanligt hör Julölet till det essentiella inför Julen, för enligt Asatron har det alltid hetat just ”dricka Jul” även om det också är lika sant, att vi svenskar, hedningar och nordbor också äter in Julen. Mitt självklara val för årets Julöl i år faller på ölet Midvinterblot 2019 från Walhölls Bryggeri, ett litet hantverksmässigt drivet bryggeri från Söderbärke i Dalarna, ett av våra mest hedniska landskap.

 

Det heter gjering på norsk, men även så kulturgärning ! Ren jästkultur, nämligen…

Denna ädla produkt kan också beställas hem till er i stugorna direkt via Systembolaget, om ni nu inte själva bor i Södra Dalarna med omnejd, och kan besöka bryggeriets egen bryggeripub, med smakrika specialiteter som bland annat blåbärsöl inför vinternJim Lyngvild och hans garanterat hedniska brygghus nära Odense i Danmark får denna gång ursäkta, för vi får allt fler och fler hedniska bryggare även i vårt land, och dem kommer vi Asatroende stödja, även om somliga av er nu till Julen bör minnas de strofer i Hávamál som säger, att ej alltid så bra, är ölet för människors ätt.

Efter ölet och till det kommer också skinkan, som alltid ansetts vara det bästa på julegrisen – se mina tidigare inlägg i ämnet. Bloggen ”Landleys kök” tipsar idag om en förnämlig hantverksprodukt från Jakobsdals Charketuri i Haga, Göö-teborg, där ni får knö er in på internet-sajten och beställa garanterat svenskt fläsk till julbordet, helt utan onödiga kompromisser, som vi hedningar inte går med på i alla fall.

Finessen med deras rimmade Julskinka är att den kan tillagas i vakuum, för att bli äkta saftig och god, och sedan kallna i kylen för att sedan griljeras av er själv – och enklare kan det knappast bli, eller hur ?

Ja det var Madelene Landley till vänster då, och så skinkan till höger, eller hur var det det var nu igen ?

Sisådär, kan ni så utropa när alltihop är klart och införskaffat, och om skinkan är rimmad, bör ni också framsäga rim och rimur till den, ty det är Hedniskt, säger jag er. Därpå fattas endast den skånska senapen, som jag hoppas ni framställer på hävdvunnet sätt genom att låta en kanonkula – helst avlossad i krig, och funnen på ett gammalt slagfält i Skåne – rotera i ett träfat – och så krossa senapskornen med den. Ni bör tillsätta äkta bäsk eller skånskt malörtsbrännvin i lämpliga doser, och så Perstorps ättika, förstås – och så blir en måltid redd.

Har ni sedan muslimska grannar, så bjud dem GENAST in på en sup, en öl och en skinksmörgås – och VÄGRA acceptera några som helst ursäkter !

Imamens vackra dotter har sedan 2015 förstått er – skinksmörgås GÄLLER, liksom sup – och så blir Hedendomen riktigt djup…

Detta är ”The Gina Dirawi Ham Sandwich Challenge” – en sedvana, som jag utsatt alla grannar med muslimskt påbrå för sedan 2015, då jag först uppfann den. Det är ju ett faktum, att bara den minsta, minsta lilla droppe julöl och en enda endaste en liten skink-molekyl kommer innanför en muslims läppar, är han eller hon räddningslöst förlorad inför Allah, den allra högste som blir arg och vred och såå arg såå blir han – men trots att denne skäggige gubbe någonstans ifrån sägs vara allsmäktig, kan han ändå inte förhindra skinkätandet.

Till sängen så Imamens dotter sen vi hämtar, och där ligger hon och flämtar medan hedna klockor klämtar !

Ja, våra grannar HEDNAS allt snabbare och snabbare, ty statistik lär hava visat, att icke mindre än 97 % av sveriges invånare faktiskt äter skinka eller dricker öl på Julen, men ändå påstår man – tydligen på falska grunder – att vi skulle ha 7 % muslimer i landet numera – men merparten av dem eller 2 tredjedelar tycks redan ha accepterat vår hedniska Julesed, och därmed är SEGERN vunnen för Jolner och de andra Asarna.

Fast, det är ju klart – det får jag ju tillägga. Fatwor lär ha utfärdats av Imamer här i landet, som förbjuder ett kristet julfirande. Muslimer får helt enkelt inte delta i vår kristna Jul, men de GLÖMDE att säga något om den HEDNISKA Julen, så vi måste anta att det är helt ok med en skinksmörgås och en öl eller tre – och sedan grannen fått i sig Julölen och skinkan, kommer han att HEDNAS – och förblir HEDNING som ni och jag… Bra Va !

Och förresten – nu kan ni också donera pengar till den här bloggen – använd blott paypal knappen här intill, får ni se…

Gudavik – ett Danskt Asatroget ”Åndsfelleskap”

På Själland i Danmark, närmare bestämt i trakterna av Roskilde och Köge Bukt, har nu ett nytt danskt ”Åndsfelleskap” bildats.

I Danmark sysslar man inte med någon inbillad ”forn sed”, för där är det bara Asatro som gäller, och så är det också i den övriga Norden och Världen. Termen ”forn sed” är ett kristet smädeord, som betecknar något föråldrat, fort och inte längre i bruk, och den återfinns bara i två-tre källor som är skrivna hundratals år efter det att all Hedendom och Asatro upphörde på Island. I Sverige har man aldrig talat om någon ”forn sed” förrän på 1990-talet, och idag finns det bara ett litet och politiskt extremt samfund med mindre än 100 aktiva medlemmar som alls ägnar sig åt något sådant, medan Asatron utövas av bland andra Nordiska Asa Samfundet med mer än 1500 medlemmar.

”Trua” betyder också så mycket mer än en levande tro (i motsättning till en ”sed” som bara är ett tanketomt bruk eller en mekanisk upprepning, utan andligt innehåll överhuvudtaget) och tyder på trofasthet, ”treue” på modern tyska, eller ”truth” – det vill säga sanning på modern engelska. I det begreppet – som alltid funnits – lade våra förfäder in så mycket mer än den religiösa tron, det betyder för oss som lever idag också en helig ed om att aldrig svika sin egen kultur och sina egna gudar, och inte i hemlighet stödja ökenreligioner från Mellersta Östern; sådana som inte har något här att skaffa.

”Fornsederiet” har kommit att stå för något politiskt tveksamt, som de flesta av oss hedningar inte alls vill associeras med, och det faktum att det åter bildats ett Asatroget samfund i Danmark, är kanske ett tidens tecken. Det nya samfundet följer ingen särskild ceremoniell väg eller blotsordning, skriver man, utan rubricerar sig på ett mycket danskt sätt som öppet för alla och frisinnat.

Ännu så länge har man inte skrivit så mycket om de blot och ceremonier man tänker hålla – men man skriver exempelvis ”Knäsättning” och inte ”dop” och undviker kristna ord, liksom hela fornseds-bluffen, vilket är härligt och trevligt att notera. Vi önskar våra nya danska vänner til lykke, särskilt inför de solhvervs- och julblot de tänker hålla i år.

Emblem för det nya åndsfellesskapet – som inte är ett ”samfund” utan just ett felles-skap, eller en gemenskap…

Lussi kommer med ljus och glädje (men – ”Trudno Byt Bogom !”)

There will be no skulduggery,
no flim-flam
No compromise,
no sell out,
no controlled show

– Malcolm X

”Wahrheit ist Feuer, und Wahrheit reden heisst Leuchten und Brennen.
Kannst du nicht allen gefallen durch deine Tat und dein Werk,
Mach es wenigen recht; vielen gefallen ist schlimm !

– Freidrich Schiller

 

Över hela vårt land och angränsande länder, sänder Lussi eller Freja idag sitt budskap om det nya ljuset. Det är och förblir som det skall vara, också i vår östra Rikshalva – som en dag kanske kommer åter till oss – där Hufvudstadsbladet idag intervjuar Helsingfors egen Lucia, som detta år heter Sara Ray, som i ”ray of light” – en stråle av det eviga ljuset. Och hon säger, ordagrannt och till pressen:

– Tänk vilken fin uppgift jag har, att få sprida glädje till alla olika sorters människor. Jag otroligt tacksam för det. Det kan bara bli bra, säger hon med ett strålande leende.

Så enkelt och naturligt kan det också göras. Inga förvanskningar. Inget ”fornsederi”. Ingen bogus, inget hittepå. Som det är – och som det skall vara enligt den Nordiska naturen.

Man har sagt att den ursprungligen hedniska Lucia-traditionen – som jag redan skrivit mycket om under rubriken ”Lussi” under ”Blot och Högtider” ovan var på väg bort, att den måste förstöras, att den inte skulle firas mer, att den tvångsmässigt måste göras om och bytas ut emot något annat osv osv. Men i år får inte PK-maffian eller den lilla elit, som gör anspråk på att styra och domptera oss rätt. Också i Gränna skulle Luciatåget helt läggas ned och tas bort enligt politiska beslut, hade man förklarat, men så blev det nu inte.  Lokala eldsjälar och en enda människa, gripen av Frejas kraft inom henne själv, besegrade slutligen mörkret, och fullbordade sin dröm om frid. Till och med vår statstelevision, var till slut tvungen att erkänna faktum, och kunde leverera ett program denna morgon, fritt från de vanliga PK-flosklerna eller alla ytliga pekpinnar.

Själv borde jag kanske glädja mig i denna stund, för här och var i media märker jag att man citerat mig, fast många fortfarande envisas med att förvrida hela mitt budskap, och vad Hedendomen, i det stora eller det lilla, egentligen handlar om. Men min nyfunna julglädje grumlas idag en smula av de förvridningar och medvetna, på pin kiv infogade missuppfattningar jag sett, saker jag på intet vis ställer mig bakom, och heller aldrig någonsin kommer att stödja. Mer om dem inom kort, men hedning som jag är, är jag också van att nöja mig med väldigt lite. Framgång och seger kommer från oss inte flygande från himlen, men av hårt arbete och trohet mot gudarna och sanningen, och vi rabblar varken böner , litanior eller klagosånger.

Från det goda gamla Danmark – vår grannstat i syd – kommer i år en rapport om ett luciafirande av lite annorlunda slag, genomfört av en lokal kanotklubb, som också lever upp till denna nordiska ljusfests verkliga innebörd, och som inte lortar ned sig själv med katolicism eller kristendom. Också från Norge kommer hälsningar, detta år som förr om åren, även om Lussinatta där är Åsgårdsreiens och Odens natt framför andra, och firas Oden och Asatron till minne – som det är och skall vara, evinnerligen.

”Åsgårdsreien” av Peter Nicolai Arbo, 1872

Själv är jag mest glad för min hedniska kalender för nästa år, som snart är slutsåld – 24 ex återstår ännu av en upplaga på mer än 150 stycken, och Samfundet Särimner har gjort en avsevärd vinst – även om det är en framgång i det lilla.

Sedan finns som alltid idioterna, förvanskarna, fuskarna och de som borde hålla tassarna borta från Asatron och vårt Nordiska arv för evigt – innan jag – kanhända – ser till att ge dem ett kok stryk, rammelbuljong, ”god fisk” som det heter på norska. De borde kort sagt få prygel, ”stut”, en rejäl avhyvling, däng, dask, bas, rotting, en bastonad, tamp, spö, påkolja, ”flatsidan”, dalj, hjuling och tuktel, allesammans.

Någon som känner det här motbjudande lilla äcklet ? Tala om för honom vad du tycker om hans lögner och skitsnack…

En viss herr Andreas Swedberg på en sajt benämnd ”Nyhetsbyrån.se”vars kvalitet lämnar en hel del övrigt att önskatror tydligen att det skall vara roligt att driva med oss, när han skriver rena lögner, skitprat och hitte-på, som t ex följande:

Lusse är benämning på den fornnordiska guden ”Frö” eller ”Frej”, som han också kallades. ”Lelle” betyder ”fru” på fornnordiska. Lusse Lelle betyder ”Frös fru” och refererar till den förkristna hedniska traditionen som liknar Lucia där en utvald kvinna gick runt och knackade dörr och bjöd på bröd som ett tecken på att det nu skulle gå mot ljusare tider och att Frös tid var på ingång. Ett annat namn för ”Lusse Lelle” är Freja, vars skyddsdjur var katter och hennes vagn drogs av två stycken (Högni och Þófnir).

Det finns ett svenskt ordspråk som säger, att det är ynkligt att höra löss hosta. Vet den här kristne narren ens vad han talar om, och varifrån har han hämtat dessa härledningar ? Ett ryskt ordspråk med liknande betydelse lyder ”Trudno Byt Bogom”, men till dess innebörd skall jag återkomma. Låt mig bara säga det pinsamt självklara, och det är att ordet ”lelle” aldrig någonsin betytt fru, och att Frejas katter inte nödvändigtvis är två till antalet, förutom att de aldrig haft de namn den här skändlige ”julpajaren” räknar upp.

Låt mig också lägga till, att om jag någonsin mötte herr Swedberg, skulle jag spotta honom mitt i ansiktet. En stor, fet, rinnande loska, så att han känner det och lider av det, liksom på sin tid CJL Almquist, när han ”kraschanerades” av August Blanche.

Sedan finns ju också hedendomens fula svans, drog-nissarna, extremvänstern och ”fornsedarna” – (ett knappt hundratal aktiva till antalet, emot Nordiska Asa Samfundets 1600 aktiva medlemmar) – som nu intervjuats SVT. Jag tänker inte länka till dessa ”fornsedare” och deras skitnödiga anleten, för de står mig upp i halsen med sitt dumma prat om hur ”forna” de är.

LÖGNARE och Charlataner skall aldrig någonsin tolereras, utan nedkämpas och förintas

 

För övrigt – hur ”fornt” är det att ”nyuppfinna” traditioner, som aldrig någonsin hört till hedendomen, och varför säger de hela tiden, att just Lucia inte får finnas ? Nyss – dvs förra året det var dags för dem att släppas fram i media (varför går SVT med på att ens intervjua sådana okunniga skägg-mopsar ?) sa de att man ”får fira Lucia precis som man villvarvid jag svarade dem, att då är det inte längre lucia, eftersom hela innebörden i traditionen i så fall går förlorad, och blir en dålig parodi på sig själv, vilket ”fornseden” redan blivit.

Dessa ”fornsedare” har redan sagt att Asatron inte finns, att den är en ”skriftlös” religion, och att  Torshammaren enligt dem skall göras till en internationell symbol för homosex, bland annat. Ändå nämner de asatron gång efter annan, och säger sig till och med representera den, fast alla vet att påstådd ”fornsed” och Aastro för länge sedan blivit två helt olika saker. Ta sedan deras drogmissbruk, deras missbruk av blot och ceremonier, deras fula ovana att låta berusade ungdomar stå och skära sig i handlederna vid Uppsala Högar, vilket skall vara deras sätt att ”fira bröllop” och mycket annat, som jag redan upplyst er om. Jag ska inte bli långrandig.

Men denna gång stjäl de, de stjäl av min kunskap, mina åsikter, min inriktning, när de säger att:

Julen börjar på allvar för de flesta i Sverige vid Lusse, den 13 december. Vi tänker oss att Lussebruden representerar gudinnan Freja som kommer med löfte om ljus när det är som mörkast. Lussekatterna med sina solsymboler och gyllene saffran passar bra i den hedniska symboliken. Inte minst för att Frejas djur är just katter.

Före 1753 inföll vintersolståndet runt den 13 december, men vid kalenderbytet från den julianska till den gregorianska kalendern justerades datumen med flera dagar och vintersolståndet hamnade runt den 21 december. På något vis verkar då också julfirandet ha delats upp, så att vissa hedniska riter i folktron, firandet av de kvinnliga makterna, fortsatte att hållas vid Lusse. Den stora högtiden under det hedniska julfirandet är vintersolståndet som äger rum kring den 21 december. Då håller vi julblot runt om i landet. Vi firar att solen och ljuset återvänder. För oss asatroende är solen en gudinna – Sunna. Det är till henne och till julens egen gud – Jolner – som de flesta av oss hedningar vänder sig till under julblotet. Jolner är den som gett namn till högtiden jul och bakom det namnet döljer sig Oden.

För en del är det säkert förvånande att höra att det fortfarande finns utövande asatroende idag, i det moderna samhället. Men är det egentligen så konstigt att alltfler nu söker sig till en naturnära andlighet med kopplingar till våra gamla traditioner? Vi är beroende av ljusets återkomst och naturens växtkraft, oavsett om vi lever idag eller för tusen år sedan.— —Men kärnan i julen är ändå firandet av då ljusets återkomst och framförallt tiden då vi umgås med släkt och vänner, oavsett varför vi firar jul.

Julafton den 24 december firar vi som de flesta svenskar, med släkt och vänner, mat och klappar. Och julens huvudperson är ju som vi alla vet: jultomten!

Ja, jo – det är i huvudsak korrekt – men allt detta har vederbörande inte kommit på själva. Det har de stulit rakt av, från mig och denna blogg. Om de visste vad god smak och heder var, kunde de samt SVT ju åtminstone ha varit finkänsliga nog att ange källan, och även erkänna att alla inte har deras förvridna uppfattning om att ett kristet smädeord, som vi hedningar aldrig någonsin använt för att beteckna oss själva, hela tiden dyker upp i deras tramsiga prat.

Och för övrigt – vad är en tradition ? Varför säger de här personerna i ena andetaget att Lussi skall ställas in, och i andra andetaget att de tänker fira det ?? Varför kan de inte ha en ordentlig drogpolicy, trots att de säger sig ha funnits i över tio år, och varför avvisar de inte tydligt drogpåverkade personer från sina blot och sammankomster ??

Själv vill jag inte ha med dem, eller andra ”fornsedare” att göra. Varesig nu, eller i framtiden.

Jag citerar, från en annan blogg och en annan skribent, någonstans:

Jag har en egen liten definition på kultur. Jag menar att kultur rätt och slätt är den kollektiva personligheten. Och traditioner är våra kollektiva vanor.

Rent ordboksmässigt är tradition ”fast etablerad sedvänja (inom en grupp) som yttrar sig i (regelbundet) återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning” Men när blir en tradition verkligen en tradition? — — Det finns de som menar på att Lucia inte är en riktig tradition för vårt moderna Lucia-firande är mer eller mindre ett modernt påhitt som började på riktigt genom en veckotidnings försorg i slutet av 1920-talet. Men Lucia torde vara ett fast rotat inslag och tradition för alla levande etniska svenskar. — —

Givetvis förändras traditioner precis som allting annat. Men sunda förändringar av traditioner sker normalt gradvis och mer eller mindre omärkligt. Man våldför sig inte på dem (även om det vore önskvärt när det gäller traditioner som omskärelse, som borde förbjudas rakt av). — — Acceptabla förändringar av traditioner är mer eller mindre omärkliga. De våldför sig inte på traditionens ramar.  — — Vad är då acceptabla avvikelser? Jag för min del anser att Lucia faktiskt är en kvinna, inte en transvestit eller en man. Kvinnan skall vara vit och blond. Men jag blir inte kränkt om hon är brunett. Jag ogillar om hon är mörkhyad. Inte därför att jag har något emot mörkhyade kvinnor, utan helt enkelt för att det är en för stor avvikelse från den bild jag har av Lucia. Men jag inser att jag är i minoritet, och jag accepterar det, jag tänker inte starta några drev eller göra affär av en mörkhyad Lucia om det är i ärligt uppsåt.

Så kan man också uttrycka det. Som sagt – det finns alltid idioter, eller de som med avsikt vill vanställa traditioner, och förfuska deras innebörd.

”Svårt att vara Gud” eller Trudno Byt Bogom var en rysk roman, som skrevs av två bröder Strugatski på sin tid – alltså 1960-talet. De talade om efterblivna och barbariska människor, som missförstod sina egna hjälpare på pin kiv, och som aldrig någonsin kunde höra kunskapens röst, eller kravla sig upp ur det mörker de befann sig i, trots att hjälpen fanns på nära håll.

”Det är svårt att vara gud” som bekant… Och ännu svårare är det att banka in lite folkvett i patrask, och de som är illa navlade…

 

”Det är svårt att vara profet i sin egen hemstad” sägs det ibland.

Lika svårt är det för en kvinna att bära ljusets krona, och vara ljusets drottning – som Freja själv – även om vissa kvinnor faktiskt idag – som andra år – klarat av den uppgiften med glans och ära.

”Mot dumheten, kämpar också själva gudarna förgäves…”

INGET Bönerabblande på pendeltåg, T-bana och bussar… INTE EN MAN; INTE ETT ÖRE MER TILL MONOTEISMEN !

Företaget MTR, utlandsägt och med stora intressen inte bara i pendeltåg, utan hela Storstockholms Lokaltrafik och mycket av vårt lands övriga infrastruktur, sände i veckan ut ett rättvist och rimligt formulerat brev till sina anställda, som förbjöd ”bönestunder” och annat irrationellt och störande beteende på arbetsplatsen. Två dagar senare ”pudlar” MTR:s representanter rent vilt, och lägger sig platt inför de religiösa fanatiker, som verkar ha infiltrerat detta kollektivtrafikföretag, och nu alldeles hotar att ta över det. Det här är inte bra. Situationen i vår huvudstads kollektivtrafik, liksom i flera andra svenska städer hotar att fort gå alldeles över styr, ifall dessa monotona Monoteister får som de vill.

Fasta, utsvultna tågförare som inte klarar sina jobb, förseningar, bönerabblande på arbetstid och sammanbrott i kollektivtrafiken – ja – så kan det bli inom kort…

Man har redan för flera år sedan konstaterat hur liknande problem uppstått i Göteborg, där spårvagnsförare som varit halvsvältande och utmattade till följd av långvarig fasta under Ramadan orsakat flera svåra olyckor. Personskador har uppstått. Nu kan samma skadeutfall också hota Stockholm – förutom de förseningar och de förluster för hela samhället och nationalekonomin som kommer uppstå, bara för dessa religiösa tokjäklar, som inte ens har vett att uppföra sig normalt framför sina arbetskamrater. Varför skall hela företagets personalstyrka, egentligen behöva dansa efter dessa dårars pipa ?

MTR påpekade mycket riktigt, att bönerabblande och annat stört beteende inte hörde hemma i företagets lunchrum, pausrum och lokaler. Två dagar senare vek företagets VD, en viss Henrik Dahlin, skamligt nog ned sig, enligt vad statstelevisionen SVT erfar. MTR tar inte sitt samhällsansvar. Tidigare deklarerade man klart och tydligt, att bönerabblande inte skall ske under arbetstid, men att om någon anställd vill ägna sig åt sådant, får det ske på obetalda raster. Det borde man ha stått upp för – för alla Stockholmars och resenärers skull !

Religionsfrihet är också frihet FRÅN religion. Att inte behöva bli pådyvlad främmande religioner, eller bli utsatt för skada, förseningar och hot pga dem !!

INTE EN MAN, INTE ETT ÖRE MER TILL MONOTEISMEN – HÅLL SVERIGE RENT !!

”Om hur Jul dracks hos Harald Blåtand” enligt Frans G Bengtsson

I anslutning till gårdagens text om Julskinkan, denna för hela Julhelgen och Julglädjen så essentiella maträtt, vill Hedniska Tankar nu publicera Frans G Bengtssons berömda skildring av Kung Harald Blåtands Julgille ur ”Röde Orm”. Många är de svenska hedniska familjer som läst denna text som ett slags obligatoriskt hedniskt julevangelium kring Midvintersolståndsdagen, eller annars före Jul. Till och med filmrecensenten Orvar Säfström och krönikörer i Helsingborgs Dagblad har bekänt att de gjort så, Hedendomen till fromma, och all kristendom till förfång…

Frans G Bengtsson, född 1894 på Rössjöholm i Skåne – samma plats där han placerade sin romanfigurs hem – var hedning ut i fingerspetsarna, och hade aldrig mycket till övers för kristendomen. Han dog i förtid vid 60 års ålder redan 1954, men hans text – som aldrig låtit sig översättas med någon större kvalitet till engelska eller något främmande språk – tår för evigt kvar som en av de klassiska skildringarna av sin tid, och inte minst den hedniska Julen. Han fick också åtskilligt med tackbrev för den under sin levnad, och folkets kärlek blev hans belöning – något nobelpris eller andra utmärkelser fick han aldrig, men han borde ha fått det. Det bästa brev han fått, enligt honom själv, var ifrån en brådmogen 7-åring, som frågade honom om ölet i Kung Haralds Hall inte blivit förstört sedan Sigtryggs avhuggna huvud fallit i det – tvekamper var denne unge man inte emot, men att så mycket gott öl skulle förfaras, ansåg han vara en stor skada…

Charlie Christenssons serie-version av ”Röde Orm” hör till de mindre lyckade adaptioner som genomförts…

 

Läs gärna denna text för era egna barn och efterkommande – och LÅT HEDNA ER om ni inte redan gjort det…

Nu bars julfläsket in; och härmän och hövdingar tystnade när de sågo det komma och drogo andan djupt och grinade av glädje; många lossade sina bälten för att vara fullt redo från början. Ty ehuru det fanns folk som påstod att man hos kung Harald, nu på han ålders dagar, stundom kunde märka en snålhet rörande silver och guld, hade aldrig något sådant blivit sagt om honom på tal om mat och dryck, minst av dem som varit på julgille med honom.

Fyrtioåtta ollonsvin, väl gödda, var vad kung Harald brukade låta slakta till jul; och han brukade säga, att om detta också inte räckte till för hela julen, blev det dock alltid en god smakbit åt envar, och därefter finge man nöjas med får och oxar. Köksfolket kom två och två, i en lång rad, med stora rykande kittlar mellan sig; andra buro tråg med blodkorv. Köksdrängar med långa gaffelspett följde med; och sedan kittlarna ställts ned bredvid borden, stucko de spetten i spadet och fiskade upp stora bitar, som lades för gästerna i tur och ordning, så att ingen mannamån kunde ske; och åt envar lades en god aln blodkorv, eller mera om någon så ville. Brödkakor och stekta rovor lågo i lerfat på borden; och vid bordsändarna stodo kar med öl, så att horn och kannor alltid kunde hållas fyllda.

När fläsket kom till Orm och Toke, sutto de orörliga, vända mot kitteln, och följde noga hur drängen fiskade med spettet. De suckade av glädje när han fick upp fina stycken bogfläsk åt dem; och de påminde varandra hur länge det varit sedan de sist suttit vid ett sådant mål, och undrade över att de i så många år kunnat uthärda i ett fläsklöst land. Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok.

– Den lukten är bäst av allt, sade Orm stilla.
– Det är timjan i, sade Toke med bruten röst.

Han stack sin korv i munnen, så långt in den gick, och bet av och tuggade; därpå vände han sig hastigt om på nytt och nappade efter tjänaren, som ville gå vidare med tråget, och fick honom i tröjan och sade:

– Låt mig genast få mera korv, om det inte är mot kung Haralds bud; ty jag har länge farit illa i andalusiernas land, där det inte finns föda för män, och det är nu sju julars blodkorv jag längtat efter och aldrig fått smaka.
– Med mig är det likadant, sade Orm.

Tjänaren skrattade och sade att kung Harald hade korv nog åt alla. Han lade till dem var sin längd av den tjockaste sorten, och de kände sig nu lugna och började äta med allvar.

Nu talades inte mycket på en god stund, varken vid kungens bord eller de andra, utom när män sade till om mera öl eller prisade kungens julmat mellan tuggorna.

Visste du att Kung Haralds gilleshall har återfunnits, och att man i den också hittat BEVIS för julskinka, samt grisslakt ? – Jodå, danska arkeologer har gjort den upptäckten, och mera om den kan du läsa här.

För övrigt var det också så att när norska arkeologer upptäckte Leif Erikssons ”Leifsbudir” eller övervintringsstället på New Foundlands Nordspets, så försökte amerikaner och andra göra allt vad de kunde för att bortförklara denna upptäckt. Det minns inte många idag, men så var det. Det avgörande beviset – utom nordiska hustomter och artefrakter – var ett avgnagt skinkben, som måste gravlagts en Jul – för skinka ätes inte av Inutier eller Indianer – det kan bara och endast Nordmän göra !

Julen kommer – och med den de vanliga LÖGNERNA om Julskinkan

När nu Anna-dagen passerats, och de traditionella förberedelserna för Julen skulle vara klara innan den nionde dagen i Julmånaden var slut, kan vi notera att pressen i vårt land publicerar de sedvanliga lögnerna och halvsanningarna om Julskinkan, detta år precis som alla år före detta. Man har till och med den oerhörda fräckheten att påstå, att Julskinkan inte skulle vara hednisk, utan en 1800-talsuppfinning. Det stämmer kanske när det gäller kokt och griljerad skinka, men alla vet vi att Julskinkans upphov är äldre och ädlare än så. Vi vet, att den har sitt ursprung i Gullinbursti och Frejsgalten, och att det är därifrån den kommer.

Sonargalten – Julens stora försoningsoffer och Sven Tveskäggs edgång inför Jomsvikingarna vid gravölet efter hans far, Harald Blåtand

Redan i Ansgar-krönikan står det skrivet om Ansgar och de svenska vikingarnas sjötåg till Apuole i Litauen, att Ansgar som god munk kunde övertala vikingarna att späka sig och avstå från fläsk och öl under resan hem, men när Julen kom, ville de på intet sätt avstå från skinka och öl, och vände genast åter till hedendomen, skriver Rimbert i sin krönika.

Redan på 1870-talet hade man Sonargaltens betydelse klar för sig, och visste att det var över den helstekta grisen eller skinkan som de högtidligaste av eder svors, precis som Sven Tveskägg en gång svor att fördubbla sin faders rikes storlek i alla riktningar, som det mycket riktigt står i Jomsvikinga Saga angående Kung Harald Blåtands gravöl. Till och med i de allra äldsta tryckta källorna om den svenska Julen, från 1600-talets första hälft, finns julskinkan i saltat och kokt skick med, även om det ligger närmare till hands att våra förfäder åt den stekt eller grillad, med blodkorv och äppelmos till, samt kål och andra godsaker.

Också i Hervarasagan förekommer Sonargalten, liksom i Helge Hjörvadssons saga, och det finns alltså rikt med forntida källor som talar om hur en helstekt gris med skinka och allt bars in i salen, ja i vissa fall lär man till och med ha lett in julgrisen levande i salen, och slaktat den sedan, så att den kunde överbringa de löften och eder som svors till själva gudarna, och löpa upp med dem till Valhalls port. Denna vana att svära en ed och ta ett högtidligt löfte vid Julmåltiden, skall enligt vissa ha hetat Strengning, eller att ta Bragelöfte – stränga harpan är väl den ursprungliga ordalydelsen, och den kunde gott återinföras vid alla nutida Julbord vi äter på våra arbetsplatser och i näringslivet.

Är DU chef eller rent av Överstelöjtnant ? SVÄR DÅ VID FREJ att utöka allt du gör dubbelt under det kommande verksamhetsåret, ty det anstår dig sannerligen !

Frej är inte för inte Sviagod, eller Svearna Gud, och att svära vid hans galt och över skinkan, är icke oävet utan pryder sin man. Våra skinkproducenter borde notera detta. Julskinka åts också tidigt på medeltiden vid Julmiddagar i Oxford – från 1100-talet och framåt säger vissa, och Julskinkor – med en annan kryddning än de svenska – förekommer så långt bort som i Australien, och över hela det keltiska området.

En av de viktigaste saagorna i keltisk och Irländsk mytologi är The Tale of Mac Da Thó’s Pig som handlar om hur männen av Ulster, eller Nordirländarna, en gång skulle försonas med de övriga irländarna genom att slakta, koka och äta den väldige hövdingen Mac Da Tho’s enorma gris, som var minst femton alnar lång, eller långt över sex meter, bara på det ena hållet. Men – de kom ihop sig om vem som skulle ha äran att skära upp själva skinkan, ty en väldig kämpe måste det ju vara för att klara detta viktiga värv, som man förstår, och så kommer det sig att det har rått krig mellan Nordirland och övriga Irland alltintill detta sekel..

Similarly, in the 1st century BC, the Greek ethnographer Diodorus Siculus describes in detail how the Gauls ”honour distinguished men with the best portions of the meat”, and how disputes often lead to challenges in which ”they set about glorifying the valour of their forefathers and boasting of their own prowess; and at the same time they deride and belittle their opponent, and try by their speeches to rob him of the courage he has in his heart”.[32]

Från Wikipedia – Julskinkan har antika anor, och seden att svära eder över den är i sanning mycket gammal..

 

Så ståndar SÄRIMNER i Salen – blick från Jim Lyngvilds hem Ravnsborg på Fyn

[Cet] took knife in hand and sat down to the pig saying ”Find among the men of Ériu one to match me in feats – otherwise I will carve the pig.” …Lóegure spoke then: ”It is not right that Cet should carve the pig before our very eyes.” Cet answered ”One moment Cet, that I may speak with you. You Ulaid have a custom: every one of you who takes arms makes Connacht his object. You came to the border, then, and I met you; you abandoned your horses and charioteer and escaped with my spear through you. Is that how you propose to take the pig?” Lóegure sat down.[15]

Var det någon som trodde att man inte kunde roa sig präktigt på Irland fordomtima ? Vid C i förgrunden till vänster ångkokar man en hel gris…

Går vi till keltiskt område, så fanns det alltså Julskinka redan före kristus, och alla kan vi minnas den berättelse om de 48 ollonsvinen, väl gödda, som Frans G Bengtsson placerade vid Harald Blåtands eget Julbord. Sockersaltad skinka, fanns inte förr, men rökt, stekt och kokt sådan har alltid förekommit, och den skall sannerligen på Julbordet detta år, såväl som alla år. INTE EN MAN; INTE ETT ÖRE ÅT MONOTEISMEN….

”Låt oss äta skinkan i tid, långt bortom all världens ävlan och strid !”