Årskrönika – Hur Runkampen blev årets viktigaste händelse år 2019

Årskrönikorna fortsätter hagla därute, i brist på snö över Mellansverige. Medialandskapet fylls av dem, och av sedvanliga taffligheter och tarvligheter, men för tillfället bryr jag mig inte, upptagen som jag är med annat under denna ledighet. Under det år som gått har den här bloggen hart när blivit landet enda och mest spridda Asatrogna nyhetsbevakningstjänst, med ibland så mycket som fyra inlägg på 2000 ord eller mer skrivna om dagen, varje dag, vecka och månad.

”Nothing changes on new year’s day” sjäng en gång en gammal synthgrupp benämnd U2 i en låttext – och jag själv skulle kunna säga detsamma. ”I will begin again” lyder en annan textrad från samma källa, och jag kan instämma i även den. Under 2019 blev hedendomen i Sverige politisk, och Asatron lanserades som ett fullvärdigt religiöst alternativ. Så, anser jag, kan man sammanfatta årets viktigaste händelser. Kanhända ville alla vi Asatrogna inte bli politiska, visserligen, men vi har tvingats till det av den tid och den regering som säger sig vara vår, och som fortfarande vill styra och ställa här i Sverige, trots att den saknar allt parlamentariskt mandat, och inte företräder folkflertalets åsikter.

Numera är de flesta av oss helt klart emot Regeringen Löfvén, och vi ser nog gärna att den avgår, vilket vi inte är ensamma om. Misstroendevotum har som bekant utlösts i Riksdagen under hösten, och den politiska kartan har ritats om ute i landet, även ibland vanligt folk – därom torde vi alla vara ense.

Det började sommaren 2018, med mycket märkliga uttalanden från Morgan ”Mollgan” Johansson, den lille fähund som säger sig vara landets Justititeminister. Ex Cathedra och under ett tal i Almedalen utanför Visby började han plötsligt babbla osammanhängande om ett totalförbud emot Runskrift. Särskilt Tyr-runan och Odal-runan väckte hans vrede, och skulle drabbas av straff och förbud. Detta skedde i en situation med ökande våldsbrott, sprängningar, sk ”skjutningar” (eller rättare sagt mordförsök och mord – i media vågar man ju inte längre kalla saker för dess rätta namn, men försöker släta över med hartassen) och en våldsspiral över hela Sverige, huvudsakligen utlöst av utländska kriminella, som aldrig bort vara här och aldrig borde ha släppts in i landet. Var ett ”runförbud” överhuvudtaget då rätt prioritet, särskilt eftersom det verkade vara tillkommet med det enda syftet att politiskt brännmärka och straffa svensk Socialdemokratis egna motståndarre, genom att få stämplat dem som ”nazister” bara därför att de använde runor, och försökte skydda det svenska Kulturarvet.

Vi vet alla vad som hände sedan. Jag själv var den förste att uppmärksamma problemet, och det skedde här på denna blogg. Långt senare började också Nordiska Asa Samfundet, eller NAS – som nu har över 1500 medlemmar – utlösa sin egen ”runkamp”. En namninsamling startades, som på kort tid samlade över 5000 personer, vilket är det antal som brukar krävas för att utlösa en kommunal folkomröstning, Samtidigt vädjade experter, gamla Justitieråd, Lagrådet och till slut också en Statlig Utredning i SOU-serien, företrädd av en väl meriterad domare från Göta Hovrätt till ministern, och alla inblandade kunde konstatera att vad Ministern sagt för det första var ogenomförbart, eftersom det väsentligt skulle skada inte bara kulturarvet utan också begränsa yttrandefriheten i vårt land, och att den föreslagna lagen ändå var fullkomligt onödig, eftersom eventuella extremisters missbruk av runorna och andra av Asatrons symboler faktiskt kunde bestraffas vid behov, genom lagar och förordningar som redan gällde – exempelvis paragrafer om förargelseväckande beteende och annat sådant.

För en gångs skull tänker jag inte ger er länkar till det hela – jag förutsätter att ni själv är tillräckligt skickliga i källkritik ändå – men alla kan vi enas om det faktum att NAS med eller emot sin egen vilja faktiskt BLEV en politisk organisation, när den för det första organiserade namninsamlingar och publicerade flera politiska upprop, som fortfarande finns kvar på dess hemsida, och för det tredje i maj månad detta år organiserade en demonstration utanför Riksdagshuset och på mynttorget i Stockholm – man kan gärna inte bli mer politisk än så. Jag skulle nämligen vilja påstå, att organiserar man en offentlig demonstration utanför ett nationellt parlament, så är det en politisk händelse i sig, likaså om man på en hel rörelses vägnar överlämnar en officiell skrivelse till en av landets Ministrar, vilket är vad NAS talesman Stenar Sonnevang och en del andra faktiskt gjorde.

Detta är nu historia, och historien går inte att förneka. Som vi vet, blev det inget Runförbud. Lagförslaget föll platt till marken, och Morgan ”Mollgan” Johansson har hela hösten babblat vidare om andra saker, som att han skulle ”jaga de kriminella i Malmö till Världens ände” samtidigt som vår Statsminister ställt sig upp och beklagat att ”Vi såg inte detta komma”… därmed syftande både på brottsutvecklingen, det upplösta samhällskontraktet och Regeringens misslyckade politik i övrigt.

Det underliga i sammanhanget är dock, att ”Mollgan” själv inte gjort avbön för sin misslyckade lag – en av flera försök till ny jurisprudens som lagrådet stoppat det senaste året – och gjort avbön för alla sina dumheter. Han skulle mycket väl kunnat hänvisa till den aktuella utredningen, att nya fakta i sakområdet framkommit, som han – i egenskap av Minister – kanske inte kände till, eller försiktigt kommenterat att situationen nu faktiskt ändrat sig, och att helt andra frågor inom hans sakområde nu har högre prioritet, som till exempel att spåra upp de sju försvunna tjänstepistoler och en stor mängd hålspetsammunition, som försvunnit från hans eget Regeringskansli..

Så skulle ju en svensk politiker mycket väl ställa sig upp och säga, inte minst därför att det brukar vara en inrotad vana, och en sak som hänt många gånger förut.

Men nej, men nej !

Inte ett enda ord i media har blivit skrivet om runförbudets återtagande, och lagförslagets totala kollaps. Nu – vid årsskiftet 2020 – har frågan faktiskt blivit inaktuell, och överspelad av den rådande utvecklingen i landet. Den folkliga protesten lyckades, och den aktion som jag själv och andra med mig satt igång och hela tiden arbetat för, fick ett lyckligt slut.

Frågan om Birkas bevarande, ett slut på skövlingen av Gamla Uppsala – en plats som är viktig för all världens Asaroende och inte bara de i Sverige – och andra bevarandefrågor fortsätter att vara politiskt intressanta, och de kräver oundgängligen också, att NAS fortsätter att arbeta politiskt och yttra sig i den politiska debatten, också när jag själv inte gör det.

Det är också att märka, att de mindre än hundra personer, som säger sig omfatta något de kallar ”forn sed” – men som mest kommit att förknippas med drogmissbruk och annat som vi seriösa hedningar inte vill knytas till och inte ställer upp på, exempelvis blodsoffer och annat sådant – inte med en enda gest, inte med en enda rörelse protesterat emot Runförbudet, utan varit helt frånvarande i den kampen. Istället har de allesammans fortsatt att uppföra sig renodlat destruktivt, med sina krav på en homosexualisering av Torshammaren och andra fullkomligt idiotiska påhitt, som inte har det minsta med Asatro eller Nordisk Hedendom att göra, och som man bara kan betacka sig för, avsky och ta avstånd ifrån.

Torshammaren är liksom runorna en viktig religiös symbol, som i likhet med andra religiösa symboler inte får skändas eller missbrukas. Allt annat är faktiskt ”förargelseväckande beteende” och kan straffas enligt gällande lag..

Kampen emot ”fornsedarna” och allt vad de står för, måste fortsätta närhelst de överhuvudtaget visar sig i offentlighetens ljus, även nästa år. Och Hedendomen måste våga ”ta plats” och yttra sig i det sönderfallande och ruinerade ”Folkhemmet” – om Asatron alls skall kunna växa och frodas. Den kampen är viktig, och måst föras även av enskilda debattörer som jag, inte bara av enstaka intresseorganisationer med som mest ungefär 1500 medlemmar – för vi behöver organisera oss och växa mycket mer än så, upp till den nivå runt 3000 personer och över som redan finns på Island, och kanske också i andra av de nordiska länderna som Danmark, vårt närmaste grannland.

Kampen går vidare, även nästa år och därefter nästa. ”Hedniska Tankar” kommer att fortsätta vara den ideologiska spjutspets, som direkt verkar emot och tar upp striden med Monoteisterna. Vårt mål är oförändrat. Kristendom och Islam skall ut ur Sverige, och varken religionsfriheten eller det sekulära samhället är någon självmordspakt. Vi har rätt att försvara oss emot de dunkla krafter, som vill vår egen undergång, och vi har Tors kraft och de övriga makterna på vår sida.

Vid slutet, står segern !

Sällan når vi svenskar henne förr, men via tron på oss själva och den kultur vi försvarar, kommer vi slutligen att segra.

Plötsligt en TORS dag – samtal med en sexåring…

Samtalade, denna Tors dag med en ung man på sex år, som nästa år skall stoppas in i grundskolan i Landet Löfvén, med allt vad det innebär. Och han sa, helt apropå till mig:

”I dagens samhälle kan man få vad slags betyg som helst, utan större urskiljning…”

Och jag svarade honom, i tron att han hört detta uttryck eller denna åsikt från någon vuxen, någonstans:  ”Men det är ju inte rättvist !”

Han svarade mig: ”Nej, för ingenting är rättvist som det är just nu. Men jag skall nog lyckas, så länge jag tror på mig själv, för Gudarna hjälper dem, som har tron på sig själv på sin sida.. Jag skall nog visa dem…allesammans !.”

Jag svarade honom: Så är det, son av mitt land, fattigmans barn som du är. Men inom oss har vi Tor och alla gudar, bakom oss marscherar alla våra fäder, och framför oss ligger framtiden. En vacker, hednisk framtid. En gång skall du växa till din manbarhets tid, till styrka och än större insikt. Då ska du förmå det synbart omöjliga, som så många män före dig.

Med tillräckligt mycket vilja, lyfter en man själva Midgårdsormen. Och hur många ormar som än väntar dig i Midgårds dalar, skall du krossa huvudet på dem alla, även om somliga stinger dig i hälen, som gamla skinnskor om våren. Tor prövar oss blott, men han förskjuter oss aldrig !”

 

 

Herr Ekeroth, Vapnen och det Brutna Samhällskontraktet…

I en artikel publicerad idag, undertecknad av Kent Ekeroth (SD), riksdagsman under två olika mandatperioder i ett av våra sk ”alternativmedia” – en företeelse som gammel-media och Regeringen Löfvén hatar – pläderar man för att beväpna allmänheten och det svenska folket. I en av mina bloggar igår tog jag upp detta som en tänkbar risk, en oförutsedd och illavarslande utveckling, inte en möjlighet, som denne Riksdagsman tydligen genast vill se.

Kent Ekeroth menar, att utvecklingen i Landet Löfvén – det land som en gång var Sverige  nu skenat iväg så till den grad, att det i realiteten inte finns något annat alternativ för de etniska svenskarna att beväpna sig med skjutvapen, och gå samman emot den utländska dräggen, de kriminella och de religiöst motiverade terroristerna. Jag håller inte med om den analysen, och det vill jag ha sagt med en gång. Det är visserligen sant att vårt land har ytterst allvarliga problem, men att beväpna allmänheten kommer sannolikt bara öka problemen, och kan inte vara en del av lösningen.

En vekling med en Pist /88 Glock… Liksom alla andra beväpnade, kriminella veklingar.  Gjorde han ens värnplikten ?

Idag uppger källor för tidningen Dagens Industri, att kontanter stulits från Riksbankens penning-lager. Regeringen Löfvén saknar sju stycken pist /88 och en mängd hålspetsammunition av samma typ som kriminella använder, stulna från dess eget Regeringskansli. Det är tydligt, för alla och en var, att Regeringen Löfvén saknar förmåga att försvara ens sina egna ministeriebyggnader.

Herr Ekeroth beskriver situationen i Riket som såhär:

Vad som också allt fler blivit smärtsamt medvetna om är att rättsväsendet allt som oftast inte är till någon hjälp. Vi har alla hört berättelserna där allt finns; vittnen, videoinspelning – ja ibland till och med identifiering av gärningsmännen, där fallen läggs ned ändå.

Bara häromdagen berättade en vän för mig hur en hon känner blivit nerslagen av ett invandrargäng på offrets egen innergård. Grannarna såg det, offret kunde identifiera  gärningsmännen. De greps faktiskt av polis men bara för att direkt bli släppta av åklagaren, trots att de använt basebollträ och knivar.

För att få upprättelse för ett brott i Sverige idag måste man ha tur i flera led. Först såklart att rättsväsendet bryr sig och hittar gärningsmännen i första taget. Har man så mycket tur så måste man ha mer tur för att rättsväsendet ska åtala dem. Och har man ännu mer tur så lyckas de fälla dem. Och har man slutligen jättemycket tur, så får de straff som kanske i någon mån kan närma sig rättvisa straff. Men så ska man alltså ha en faslig massa tur.

Men, den kanske viktigaste delen i det hela är att oavsett rättsväsendets insats, så sker den insatsen alltid när brottet har begåtts. Då är det ofta försent.

Ett våldtäktsoffer är redan våldtaget när eller om rättsväsendet får tag i brottslingen. En person som blivit misshandlad har redan fysiska och psykiska men som kanske aldrig går bort. Kanske är man då redan handikappad för resten av livet. Eller död. (Samhällsnytt 2019-12-18)

Nu tror herr Ekeroth alltså, att denna situation skulle kunna lösas, bara alla medborgare får tag i vapen. Är det sannolikt att antalet skjutningar eller våldsbrott går ned då ? Vi befinner oss redan i en situation, där diverse mindre vetande individer springer runt med vapenattrapper på stan, om än inte järnrör – som herr Ekeroth själv för några år sedan, vill säga. Vådaskott – utförda av Svensk Polis – vars vapenträning ofta lämnar mycket övrigt att önska – och vådaskjutningar skulle i sådana fall bli mycket vanligare i framtiden, liksom vapenvåld i övrigt, och det är inte svårt att räkna ut.

 

KOM IHÅG: En pistol (här en klassiker – ”kamrat m/40” Husquarna Luger – Svensk Officerspistol) är oftast det absolut SÄMSTA vapnet för närskydd man alls kan ha. Det fodrar mycket lång träning, för att i ”snabba lägen”, mörker, stökig miljö eller i praktiken uppnå några goda träffresultat på avstånd högre än 2-3 meter. Emot storskalig terrorism och bomber, är pistoler också fullkomligt verkningslösa.

 

Själv tror jag inte, att den sorts land som Kent Ekeroth önskar sig i Julklapp, vore ett såvärst trevligt land att leva i. Ett land där befolkningen måste bära med sig handeldvapen, på restaurangen, på väg till eller från arbetet, på fritiden, arbetsplatsen, ja överallt vore inte bekvämt, och det är inget som passar de flesta medborgare. Alltsedan Fredrik Reinfeldts tid vid makten har värnpliktsarmén och folkförsvaret varit skrotat, och de flesta etniska svenskar är därför helt utan militär utbildning eller elementär militär förståelse överhuvudtaget. De klarar inte längre krigets krav, eller de förhållanden, som exempelvis utlandsuppdrag i en konfliktzon kan ge. Detta har också hela tiden varit först Regeringen Reinfeldts och sedan Regeringen Löfvéns mål. De har medvetet velat försvaga det svenska folket, och ersätta det med en ny, lättstyrd utbytesbefolkning från Mellersta Östern och Afrika, som vi fått se. Herr Ekeroth räknar såsom varande jude upp Israel som sitt ideal-samhälle, även om han kanske skulle föredra Vilda Västerns nybyggar-städer istället.

Själv tror jag inte att varesig det första eller det andra alternativet vore något att hänga i Julgranen. Järnålderns samhälle – där man fick slå ihjäl folk för hand – vilket är ganska svårt och garanterat obehagligt, vilket man vet om man själv försökt göra det – som herr Ekeroth då – var en värld, där människor var beväpnade av nödtvång, men absolut inte av fri vilja. Till och med kvinnor på Gotland fick den gången bära kniv för att freda sig emot utländska män, och Gotlandslagen stipulerade också, att Gotländskorna själva fick välja, om eventuella våldtäktsmän skulle få leva, eller inte. Jag tror inte, att våra närmaste grannländer skulle se detta som en framgång i rättsligt hänseende.

Det är samhällets plikt, att försvara individen. Allmänheten skall inte behöva beväpna sig det skall enbart staten och dess företrädare behöva göra.

Vad Kent Ekeroth – vars kompetens på området verkar vara noll eller nära noll – inte vet, inte förstått, inte är insatt i – är att det redan FUNNITS ett system för folklig beväpning som fungerat ytterligt väl, men det var innan de Riksdagsperioder som han själv medverkat i ägde rum. På 1980-talet hade alla svenska officerare och reservofficerare tjänstepistoler i sina egna hem. Det hade också alla reservpoliser, till exempel, liksom en hel del brandmän och funktionärer inom civilförsvaret. Till och med värnpliktiga befäl – eller – som det då hette – underbefäl hade vapen hemma – och hela detta system fungerade med några få undantag ytterst väl.

Också min egen far hade en ”kamrat 40” i garderoben, oklanderligt vårdad och isärplockad, med slutstycket särförvarat i närmaste bankfack. Detta räckte utmärkt som skyddsföreskrift, och även idag kan Hemvärnsmän få lov att förvara automatvapen hemma, till exempel – dock med vapenlås, vars nycklar förvaras i kassun på våra Regementen, ett extremt opraktiskt och för mobiliseringsändamål föga brukbart system. Själv skulle jag aldrig någonsin vilja genomföra en mobövning med enbart pistol som vapen, även om krigets lagar föreskriver, att exempelvis sjukvårdare måste nöja sig med det, och inte får gå upp i skyddsnivå; hur hög hotbilden emot Sverige och de etniska svenskarna än är.

Kpist m/45 B – anledningen till att Anwar Sadat inte lever. Ett utmärkt folkförsvarsvapen. Fungerar till och med under eller i vatten, i djungel, i öken, ja överallt. Bara fyra rörliga delar. Duger upp till 300 m, och omedelbara hotsituationer på större avstånd än så, uppkommer knappast..

På 1980-talet kunde till och med värnpliktiga soldater förvara sina m/45 b kpistar hemma, med magasin och allt – och det var ingen, som då såg några problem med det. Men så bestod vårt land och vårt folk den gången också av enbart entiska svenskar, som var lojala emot sin stat och sitt samhälle – och den tidens Sverige, är för länge sedan borta. När pistol M/40 eller ”Husquarna Lugern” – som var betydligt säkrare än dagens plast-pistol av Glockvariant, med extremt illa fungerande mantelspärr (den går inte alls att hantera med handskar, eller i kyla) och enbart avtryckar-säkring (dvs du har ingen säkring alls, om du rör vid avtryckaren – så fungerar detta vapen ) – skulle avvecklas, såldes många exemplar till USA, eftersom amerikanska samlare och vapenfetishister av Ekeroths sort ville ha detta vapen, som påtagligt liknade den tyska original-Lugern, med bara hade 8 patroners kapacitet. Nu är m/40 tillräckligt brukbar i alla fall, liksom SIG/Saurer-pistolen, och det beror mest på, att ”buset” sällan har förmåga eller tillfälle att räkna antal skott. Skjuter man bara ner den första och kraftigast beväpnade busen först, ger de andra nog också med sig..

Man fann också, att den svenska 39B ammunitionen var alldeles utmärkt. Den gick rakt igenom amerikanska polisens ”skottsäkra” västar, och var till och med verkningsfullare, än amerikanernas älskade Magnum-ammunition. Nu finns det undantag i alla samhällen – personer som Thomas Quick,Matthias Flink i Falun eller Kent Ekeroth själv, vars kriminella tendenser ju är väl kända. Så är det ofta. Drägg förblir drägg – så är det ju tyvärr.

Men i vårt nuvarande militära system, har vi ett sätt att komma till rätta med det.

Man genomför årliga skjutprov, och den som inte klarar det årliga skjutprovet – fråntas sin rätt att bära vapen.

”Ad Omnia paratus”

Själv skulle jag vilja se ett samhälle, där värnplikten är kopplad emot rösträtten. Den som inte fullgör sina skyldigheter emot samhället, kan heller inte ha några rättigheter, och det är varje medborgares absoluta skyldighet, att försvara sitt land – i alla lägen – även i fredstid. Om vi återinförde Totalförsvaret – en process, som redan är igång, och som man skall öva nästa år – så skulle jag för min del också återinföra Kpist m/45 B – med bajonett – och utrusta varje hemvärnsman, varje Försvarsmaktsanställd, varje Polis, varje brandman, varje person i vitala samhällsfunktioner (också Riksdagsmän, läkare, viss sjukvårdspersonal och kommunalanställda) med detta utmärkta vapen.

Staten, och de statsanställda skulle försvara samhället, och vara skyldiga att göra det – men inga andra.

Redan idag är det tillåtet enligt lag att göra sk ”envarsgripande” om en akut hotsituation föreligger, och en annan medborgare är i omedelbar fara för att drabbas av grovt våld. Man får dock inte använda mer våld än nöden kräver, dvs begå nödvärnsexcess, som det kallas på juridiskt språk, men i princip är lagarna redan sådana, att statsanställda eller snart sagt vilken medborgare som helst, får ingirpa emot grovt väpnat och oprovocerat våld, och i kraft av proportionalitetsprincipen vågar jag påstå, att skjutvapen och bomber, eller sprängladdningar, kastade av olika förövare, också kan och får bekämpas med vapeninsats, verkanseld och genom att nedkämpa motståndaren.

”Fix your bayonets and CHARGE !”

I vårt land – Landet Löfvén – sådant det blivit och sådant det är – finns ett 40-tal sk ”No Go” zoner, eller som de officiellt kallas i pressen ”Utanförskapsområden” precis som om det vore synd om de gravt kriminella, som bor där. Polis, Brandkår och till och med Ambulanser har upprepade gånger attackerats, när de åker in i de områdena – det vet vi allihop.

Enligt krigets lagar är det förbjudet, att attackera läkare eller vårdpersonal. Den som ändå gör något sådant, gör sig skyldig till folkrättsbrott, och är därmed att anse som en terrorist; men nu är det som bekant inte krig som råder i Sverige, utan bara en åtskilligt lågintensiv konflikt. Till och med Morgan ”Mollgan” Johansson, vår oduglige Justititeminister som tror att man kan stoppa vapenvåldet genom att förbjuda runor, och som dagligen agerar och reagerar på ett sätt som verkar fullständigt förvirrat (jag skulle aldrig vilja se personer som Morgan Johansson eller Kent Ekeroth med vapen i deras respektive händer, eftersom jag betraktar dem som ”icke tillräkneliga” samt ”ej pålitliga ur säkerhetssynpunkt”) har menat, att man skulle införa en ny lag, med den högst kuriösa beteckningen ”blåljusbrott” för de som hindrar lagliga myndigheter eller statens företrädare i deras arbete.

I en krigszon eller en konfliktzon, måste man också få lov att freda sig med vapenmakt. Nu är inte intensiteten i ”utanförskapsområdena” så allvarlig, så att man kan säga att det begås annat än ”enskilda” sprängningar och skjutningar där, men vid oroligheter av t ex Husby-kravallernas art och omfattning, vid sammanstötningar, liknande de i Stenhagen utanför Uppsala, eller Kronohagen i Trollhättan, menar jag att Upplopp faktiskt föreligger.

Väpnat upplopp är ett svårt brott, och vid sakomständigheter, liknande Husby-kravallerna, sommarens bilbränder eller anlagd skogsbrand, till exempel – anser jag att statens företrädare, MR-befälhavare och andra (MR som i Militärregion, inte alls några ”mänskliga rättigheter” – för terrorister och därmed likställda har inte längre några sådana) kan beordra partiell mobilisering, eller allmänt undantagstillstånd.

Och i så fall gäller insatsregler, inget annat.

Vi bör inrikta oss på detta, allesammans – och inte lyssna mer på herr Ekeroth.

Tids nog kan läget bli allvarligt ändå, och då får vi se vem som står ”på rätt sida av historien”.

Även Helgös unika fornminnen HOTAS säger Sveriges Radio, P1

Tidigare i år kunde Hedniska Tankar först av alla berätta om hur arkeologer slagit larm angående Världsarvet Birka och Adelsö som nu riskerar att förstöras för alltid, på grund av Regeringen Löfvéns felaktiga kulturpolitik.

Nordiska Asa samfundet följde snabbt upp med en namninsamling för att protestera emot förstörelsen av vårt Svenska och Nordiska arv, men det var här på Hedniska Tankar respektive i Sveriges Radio program 1, som ni fick höra om saken först.  Till dags dato har NAS namninsamling till protest emot vår Regerings politik samlat över 1000 underskrifter, men fler behövs.

Omkullvräkta skyltar. Vanvårdad miljö. Skadade gravfält. Det är vad som möter besökarna på Helgö idag, enligt vad SR kan berätta. Statens Fastighetsverk har inte skött området som de borde.

Nu varslar P1 om att även ön Helgö i Ekerö kommun, känd för sina unika boplatslämningar också kan förstöras om ingenting görs för att hindra våra oansvariga och inkompetenta politiker.

Man antyder att Statens Fastighetsverk, somt tagit över området, kan komma att överlåta all vård till Luruddens lokala Tomtägarförening, och politikerna räknar kallt med att dessa lokala fastighetsägare tillsammans skall lösa in fornminnesområdet, vilket blir en dryg utgift. I och för sig finns det idag turligt nog kompetenta arkeologer bosatta i området, som var med redan när den världsunika Helgö-boplatsen grävdes ut, men de är gamla nu, och kan inte vårda platsen i all evighet. Dessutom går det emot all tidigare praxis och lagstiftning att enskilda tomtägare måste vårda arkeologiska riksintressen alldeles själv och via frivilliga insatser, och man undrar hur en sådan här överlåtelse alls är möjlig.

Ända sedan Gustav II Adolfs tid har det funnits en fornminneslagstiftning i Sverige, och det har alltid varit god lag att staten, inte enskilda ska vårda de främsta fornminnena. Krav har rests på att Helgö skall få räknas in i Världsarvet Birka Adelsö, som har UNESCO klassning. Det är heller inte omotiverat, som vi skall se.

Kaurisnäckor från Stilla Havet, en Irländsk biskopskräkla, en bronsbuddha från Indien och en skopa från Egypten. Dessa föremål tillhör idag Riksantikvarieämbetets och Historiska Muséets allra yppersta fynd – och alla hittades de på Helgö – Birkas och Stockholms föregångare från 200 – 500 enligt vår tideräkning.

På Helgö har man hittat ett gudahus och en stor handelsplats med bronsgjuteri och guldsmedsverkstäder, som var igång från romersk järnålder till folkvandringstid, och uppenbarligen var denna plats en föregångare till både Stockholm och Birka. Anledningen till att Birka växte fram, var att man behövde mera mark, men redan på Helgös tid fanns det kaurisnäckor från Söderhavet (som användes som mynt och betalningsmedel) samt Buddha-statyer från Indien, bronsföremål från Egypten och Irland på Helgö, och även om de föremålen antagligen inte kom dit direkt, utan via flera mellanhänder på si väg genom världsdelar och kulturer, visar dessa föremål på hur oerhört rik den nordiska kulturen var.

Nuförtiden tror naturligtvis ingen, att de som lagrade dessa föremål i det stora gudahuset, varit något annat än Asatroende och hedningar – en buddha-figur är inte alls något bevis för att det fanns buddhister i Mälardalen på 300-talet, däremot ett bevis för vidsträckt fjärrhandel – men alltsammans var offergåvor till våra Nordiska gudar, och det har arkeologer känt till sedan 1960-talet, när boplatsen grävdes ut.

Helgös gravfält i vinterskrud. Nu hotas de av folk med metallsökare…

Nu hotas alltsammans och denna unika miljö av förstörelse, bara därför att myndigheterna inte längre kan ta sitt ansvar, pga att kommunen inget gör, och på grund av att enskilda fastighetsägare blir sittande med ”Svarte Petter” eller rättare sagt alla kostnader för att vårda och ta hand om platsen istället. NAS fortsätter sin modiga och rättrådiga protestaktion. 

Så gör även jag…

 

HELA Världen och Ryssland SKRATTAR – Åt ”Svenska” Kyrkan…

Fjantje Kackélen, eller som hon också kallas, Antje Jackélen, hela Sveriges ärke… någonting har väckt alltmer skratt utomlands med den sk ”trans-teologi” eller kanske trams-teologi hon lanserat, och som skall ha manifesterat sig i långa samtal med skådespelaren Rolf Lassgård, samt häpnadsväckande nytolkningar av Bibeln och Gamla testamentet, vilket inte minst visat sig i en helt ny altartavla i Malmö St Petri, denna skåne-kyrka döpt efter ett av Hamburgs allra värsta hor-distrikt.

Tidigare har många svenska debattörer reagerat emot ”Svenska” Kyrkans alltmer tydliga hyckleri, fördomsfullhet och fadäser, när den tolkar det kristna budskapet så att endast homosex är tillåtet i kyrkans ram, medan all heterosexuell aktivitet motarbetas – många har märkt den tydliga tendensen.

För två dagar sedan publicerade den ryska nyhetskanalen ”Russia Today” det här klippet, som visar att ”Svenska” Kyrkan skämt ut hela vårt land återigen…

Ja, man kan förvisso undra om dessa ”svenska” kristna – hör de egentligen hemma här i landet – eller identifierar de sig som åsnor – det frågar den ryska TV-kanalen retoriskt…

Ryssland intar en inte helt oväntat starkt kritisk hållning i sakfrågan, liksom även i USA.

A tasteless painting depicting sexual perverts has been removed from above the altar at the St Pauli church in Malmö, Sweden. Has the fear of God penetrated even the Church of Sweden? Not at all. The painting was moved for fear it would be interpreted as associating sinful behavior with sin.

Via Breitbart:

While many have criticised the LGBT painting in the church, according to pastor Per Svensson, the painting will be moved to another area not because of conservative backlash but because of its portrayal of transgender individuals, SVT reports.

Pastor Svensson said that the gay couples in the painting were not a problem for the church at all, but the possible association of transgender people with the snake of the Garden of Eden, a symbol of temptation and evil, was not something he could stand for.

It is nice to know that even Swedish pastors have principles. Too bad they are utterly depraved. Let’s hope the church has a good lightning rod.

Man SKRATTAR öppet åt Sverige hos ”grannen” – och fröjda sig må Gospodin Vlandimir Vladimirovitj…

Björnen: Hi ha ha hi ha… Att de inte följer naturens väg istället… och LÅTER HEDNA SIG !

Fler och FLER Svenskar GÅR UR ”Svenska” Kyrkan som ett resultat av Jakcélens  mfl:s ”reformer”…..Det kan DU också göra…

”Bortförklarande Rådet” avslöjat ?

En nyhet för dagen här i Landet Löfvén är att man börjat ifrågasätta BRÅ, eller Brottsförebyggande Rådet – ibland även känt som Bortförklarande Rådet enligt onda tungor, och sedan länge en myndighet med rollen att agera ”Beschwigtigungshofrat” inför den svenska regeringen. Ifall ni inte vet vad som menas med just uttrycket ”Beschwigtigungshofrat” så kan jag tala om för er att det var ett slags tjänsteman i det gamla Preussen, som hade till uppgift att lugna de styrande och släta över precis alla händelser i riket med hartassen, genom att framlägga argument som allesammans gick ut på att ”nej men, det var väl inte så farligt !

På sin tid användes också uttrycket om en viss amiral Walter Canaris, annars chef för Abwehr, men det är förstås en annan historia. Alltnog, tre forskare vid Linköpings Universitet har i dagarna publicerat en forskningsrapport om BRÅ och dess sätt att arbeta. Idag delgavs jag den av en nära kollega, som också agerar Beschwigtigungshofrat i min egen organisation, och efter att ha läst igenom den konstaterar jag, att de tre forskarna inte bygger sin kritik på någon kvantitativ undersökning av de datamängder BRÅ redovisar, eller ens vad de innehåller och visar fram, utan bara en intervju-undersökning om dess sätt att arbeta; vilket ju i hög grad resulterar i en subjektiv bedömning.

Ändå läser jag till min förvåning idag att ett visst politiskt parti utsatt Justititeminister Morgan ”Mollgan” Johansson för ett  nytt misstroendevotum, samtidigt som SvD publicerar debattartiklar om att det vore bättre om BRÅ (som varit verksamt sedan Socialdemokratins glansdagar på 1970-talet) helt avvecklas, och ersätts med fri forskning, levererad av universitets- och högskolevärlden. Själv vet jag inte, om jag håller med om denna slutsats, som är i hög grad subjektiv den också. Snarast skulle jag säga att jag föredrar att BRÅ kvarstår som myndighet, men under annan ledning, och med avsevärt reviderade uppdrag och metoder, ifall någon nu vill veta vad jag – jourhavande Hedning – råkar tycka.

BRÅS fakta talar sitt tydliga språk. Invandrares och statslösas andel av brotten emot person bara ökar och ökar, medan samma brottslighet bland etniska svenskar minskar.

Samtidigt med detta har vi sett en explosionsartad ökning av brottsligheten i Sverige sedan 2013, och vi vet att grova våldsbrott emot etniska svenskar ökar. Myndigheterna i Sverige vill inte erkänna det, men i både Danmark och Norge har myndigheterna identifierat en helt ny typ av hatbrott, sk ”dominansbrott” som yttrar sig i grovt övervåld och systematiska kränkningar av personer med nordisk bakgrund. Vi vet också att svensk polis har en uppklarningsprocent omkring 10 % för de riktigt grova våldsbrotten, och att man i väldigt liten grad utvisar förövare, till och med i de fall där de beslagits med terroristbrott, eller grova sexualbrott, som våldtäkter på barn och annat i den stilen.

Den nya brottsligheten i Sverige – landet Löfvén – har krupit närmare även denna bloggs läsare, för det finns sådana bland mina vänner och läsare, som utsatts för helt oprovocerat gatuvåld. Det hade varit betydligt mer fruktbart, om Forskarna vid Linköpings Universitet hade vågat kritisera varför BRÅ inte genomför mer mätningar kring dessa teman, eller varför man inte använder sig av multivariat faktoranalys, till exempel – ett vetenskapligt och statistiskt verktyg jag hänvisat till tidigare.

Multivariat faktoranalys innebär för BRÅ:s del att man tar fram ett antal faktorer som visat sig påverka brottsligheten, exempelvis förövares relativa inkomst, utbildning eller rättare sagt brist på utbildning, socialgrupp, etniskt ursprung, religiositet (om någon) intelligenskvot (om än tillgängliga mättekniker är behäftade med vissa fel) klantillhörighet (man vet att det är en faktor, liksom släktskap – tidigare manliga förövare i en familj eller klan kan visa sig ge ”efterföljare” i nästa generation) liksom bostadsort, civilstatus, typ av arbete och andra faktorer. Sedan jämför man dessa förklaringsmodellers styrka med varandra, dvs finns det en starkare eller svagare korrelation med vissa bakgrundsfaktorer…?

Och vad händer, ifall en individ eller en förhållandevis liten grupp av individer visar sig uppvisa alla de identifierade faktorerna ? Ok, i och för sig går det aldrig att på individ-nivå förutsäga, om en viss individ kommer att begå brott eller inte, men man kan – enligt traditionell kriminologi och polisarbete – ändå identifiera, att om en mindre grupp individer befinner sig ”i riskzonen” så kan både polisen och allmänheten ”ringa in” dem, och därmed via social kontroll och det faktum att man kan hålla ett öga på de mest utsatta grupperna, också förebygga mycken brottslighet i framtiden. Men BRÅ har mig veterligt aldrig gjort några sådana studier – inte Rikspolisen heller. 

Får vi tro svensk Polis egna undersökningar, så har gängkriminalitetens ledare ofta ett och samma etniska ursprung…

Forskarnas slutsats – enligt ”sammanfattningsdelen” av deras uppsats ä; att BRÅ ofta anpassar sina data för att inte irritera Polisen, som man är intimt beroende av som datakälla. (uppsatsen s5)  Man förfalskar i och för sig inte data rakt av, och sysslar glädjande nog inte med ”beställningsarbeten” av en typ som forskarna tycker sig ha sett prov på från Livsmedelsindustrin i USA, där företaget NutraSweet finansierat studier som ska ”bevisa” att aspartam i själva verket är ofarligt, eller Coca-Colas forskning angående om sockerhaltiga drycker skulle kunna påverka hälsan – det ligger så att säga i sakens natur att man plötsligt får fram ett ”nej inte alls !”

”ho ho ho !” sk ”rånskador” anyone…

Men Linköpings Universitet har konstaterat, att BRÅ:s data manipulerats på andra sätt. Man har intervjuat 11 före detta anställda vid myndigheten om vad som pågår där, 18 nuvarande anställda i olika posiitioner, två tidigare generaldirektörer, sex tidigare Rikspolischefer och tre tidigare Justitieministrar, och tre medlemar av BRÅ:s sk ”vetenskapliga råd”. Detta är en imponerande samling, och alla dessa intervjupersoner ger samma bild – data har manipulerats. Handläggare har blivit uppkallade till Justitiedepartementet, och fått ”förklara sig” tillsammans med generaldirektören, ifall de kommit till ”fel” slutsats, eftersom politiker begärt att slutsatser skulle ”rättas” (s 23 i uppsatsen)

Censur beskrivs på samma sida, liksom hur tongivande personer vid Stockholms Universitet försökt påverka forskningsresultaten, och direkt avslagit varje ansats till förklaring, som inneburit att vissa brottslingar kanske faktiskt har psykologiska eller psykiatriska problem – en inte orimlig slutsats, givet vad man kommit fram till i andra länder. Enbart inkomstskillnader har istället angetts som den viktigaste förklarande variabeln, men det är osäkert om det då är fakta eller statistisk analys man byggt på.

Självklart kommer det finnas dem, som säger att de tre Linköpingsforskarnas uppsats skulle ingå i ett politiskt ”spel” och förnekar allt – sådan är ju Regeringen Löfvéns strategi sedan länge. Men – om man ska kritisera denna uppsats för något, är det nog just detta med den uteblivna kvantitativa granskningen, och tematiken i BRÅ:s studier..

Hade högskolevärlden i Sverige, som den faktiskt ser ut i dagsläget, lyckats bättre med att hitta kvantifierbara och förklarande variabler, eller rent av konkreta förslag, på hur man minskar brottsligheten i vårt land ?

Och vore det inte bättre, om man hade inriktat sig på precis just det, istället för att försöka förbjuda löstagbara magasin till hederliga medborgares vapen ?

Misstro gärna denne man – Men ersätt honom först med en förnuftig karl…

Situationen i vårt land vad rättssäkerheten beträffar är nu nästan såpass illa, att det finns risk för att enskilda medborgare sätter igång att beväpna sig, och går samman för att hindra det religiöst och rasistiskt motiverade våldet emot etniska svenskar att sprida sig. Fler än jag har anspelat på att det kan komma att ske ganska snart.

Även om ”Operation Rimfrost” och andra insatser nu skulle lyckas, och vi verkligen kan tro att Svensk Polis skulle kunna fördubbla sitt ”track record” och klara upp dubbelt så mycket fall som nu, skulle det verkligen ändra något ? Ok, massmedia och servilt underdåniga press-organ typ DN skulle säkert jubla, men vore det egentligen lönt att leva i ett land där bara var femte brottsling sätts fast, låt oss säga, och fyra av fem kriminella utifrån går fria ? Visserligen vore det en förbättring jämfört med nio grova brottslingar av tio på fri fot, men i alla fall – vem skulle vilja leva i ett sådant land ?

”Vi såg det inte komma” är i det läget inget acceptabelt svar från Ministerhåll. Tvärtom måste de ansvariga Ministrarna ställas till svars, och snarast bytas ut emot en kompetentare regering. Annars finns det risk för, att problemen förvärras ytterligare – men BRÅ behövs – och kan inte läggas ned. Snarare skall denna myndighet omgående fås att byta inriktning, och fungera på det sätt, som det en gång var tänkt.

Brottsförebyggande, och inget annat…

Herr Löfvéns SISTA VERKTYG…. Snart på en gata i en förort NÄRA DIG ??

Dags för Julölet och SKINKAN ! Klarar DU the Gina Dirawi Ham Sandwich challenge ?

Julen närmar sig Landet Löfvén, det land som en gång var Sverige. Vårt Sverige. Som vanligt hör Julölet till det essentiella inför Julen, för enligt Asatron har det alltid hetat just ”dricka Jul” även om det också är lika sant, att vi svenskar, hedningar och nordbor också äter in Julen. Mitt självklara val för årets Julöl i år faller på ölet Midvinterblot 2019 från Walhölls Bryggeri, ett litet hantverksmässigt drivet bryggeri från Söderbärke i Dalarna, ett av våra mest hedniska landskap.

 

Det heter gjering på norsk, men även så kulturgärning ! Ren jästkultur, nämligen…

Denna ädla produkt kan också beställas hem till er i stugorna direkt via Systembolaget, om ni nu inte själva bor i Södra Dalarna med omnejd, och kan besöka bryggeriets egen bryggeripub, med smakrika specialiteter som bland annat blåbärsöl inför vinternJim Lyngvild och hans garanterat hedniska brygghus nära Odense i Danmark får denna gång ursäkta, för vi får allt fler och fler hedniska bryggare även i vårt land, och dem kommer vi Asatroende stödja, även om somliga av er nu till Julen bör minnas de strofer i Hávamál som säger, att ej alltid så bra, är ölet för människors ätt.

Efter ölet och till det kommer också skinkan, som alltid ansetts vara det bästa på julegrisen – se mina tidigare inlägg i ämnet. Bloggen ”Landleys kök” tipsar idag om en förnämlig hantverksprodukt från Jakobsdals Charketuri i Haga, Göö-teborg, där ni får knö er in på internet-sajten och beställa garanterat svenskt fläsk till julbordet, helt utan onödiga kompromisser, som vi hedningar inte går med på i alla fall.

Finessen med deras rimmade Julskinka är att den kan tillagas i vakuum, för att bli äkta saftig och god, och sedan kallna i kylen för att sedan griljeras av er själv – och enklare kan det knappast bli, eller hur ?

Ja det var Madelene Landley till vänster då, och så skinkan till höger, eller hur var det det var nu igen ?

Sisådär, kan ni så utropa när alltihop är klart och införskaffat, och om skinkan är rimmad, bör ni också framsäga rim och rimur till den, ty det är Hedniskt, säger jag er. Därpå fattas endast den skånska senapen, som jag hoppas ni framställer på hävdvunnet sätt genom att låta en kanonkula – helst avlossad i krig, och funnen på ett gammalt slagfält i Skåne – rotera i ett träfat – och så krossa senapskornen med den. Ni bör tillsätta äkta bäsk eller skånskt malörtsbrännvin i lämpliga doser, och så Perstorps ättika, förstås – och så blir en måltid redd.

Har ni sedan muslimska grannar, så bjud dem GENAST in på en sup, en öl och en skinksmörgås – och VÄGRA acceptera några som helst ursäkter !

Imamens vackra dotter har sedan 2015 förstått er – skinksmörgås GÄLLER, liksom sup – och så blir Hedendomen riktigt djup…

Detta är ”The Gina Dirawi Ham Sandwich Challenge” – en sedvana, som jag utsatt alla grannar med muslimskt påbrå för sedan 2015, då jag först uppfann den. Det är ju ett faktum, att bara den minsta, minsta lilla droppe julöl och en enda endaste en liten skink-molekyl kommer innanför en muslims läppar, är han eller hon räddningslöst förlorad inför Allah, den allra högste som blir arg och vred och såå arg såå blir han – men trots att denne skäggige gubbe någonstans ifrån sägs vara allsmäktig, kan han ändå inte förhindra skinkätandet.

Till sängen så Imamens dotter sen vi hämtar, och där ligger hon och flämtar medan hedna klockor klämtar !

Ja, våra grannar HEDNAS allt snabbare och snabbare, ty statistik lär hava visat, att icke mindre än 97 % av sveriges invånare faktiskt äter skinka eller dricker öl på Julen, men ändå påstår man – tydligen på falska grunder – att vi skulle ha 7 % muslimer i landet numera – men merparten av dem eller 2 tredjedelar tycks redan ha accepterat vår hedniska Julesed, och därmed är SEGERN vunnen för Jolner och de andra Asarna.

Fast, det är ju klart – det får jag ju tillägga. Fatwor lär ha utfärdats av Imamer här i landet, som förbjuder ett kristet julfirande. Muslimer får helt enkelt inte delta i vår kristna Jul, men de GLÖMDE att säga något om den HEDNISKA Julen, så vi måste anta att det är helt ok med en skinksmörgås och en öl eller tre – och sedan grannen fått i sig Julölen och skinkan, kommer han att HEDNAS – och förblir HEDNING som ni och jag… Bra Va !

Och förresten – nu kan ni också donera pengar till den här bloggen – använd blott paypal knappen här intill, får ni se…

Gudavik – ett Danskt Asatroget ”Åndsfelleskap”

På Själland i Danmark, närmare bestämt i trakterna av Roskilde och Köge Bukt, har nu ett nytt danskt ”Åndsfelleskap” bildats.

I Danmark sysslar man inte med någon inbillad ”forn sed”, för där är det bara Asatro som gäller, och så är det också i den övriga Norden och Världen. Termen ”forn sed” är ett kristet smädeord, som betecknar något föråldrat, fort och inte längre i bruk, och den återfinns bara i två-tre källor som är skrivna hundratals år efter det att all Hedendom och Asatro upphörde på Island. I Sverige har man aldrig talat om någon ”forn sed” förrän på 1990-talet, och idag finns det bara ett litet och politiskt extremt samfund med mindre än 100 aktiva medlemmar som alls ägnar sig åt något sådant, medan Asatron utövas av bland andra Nordiska Asa Samfundet med mer än 1500 medlemmar.

”Trua” betyder också så mycket mer än en levande tro (i motsättning till en ”sed” som bara är ett tanketomt bruk eller en mekanisk upprepning, utan andligt innehåll överhuvudtaget) och tyder på trofasthet, ”treue” på modern tyska, eller ”truth” – det vill säga sanning på modern engelska. I det begreppet – som alltid funnits – lade våra förfäder in så mycket mer än den religiösa tron, det betyder för oss som lever idag också en helig ed om att aldrig svika sin egen kultur och sina egna gudar, och inte i hemlighet stödja ökenreligioner från Mellersta Östern; sådana som inte har något här att skaffa.

”Fornsederiet” har kommit att stå för något politiskt tveksamt, som de flesta av oss hedningar inte alls vill associeras med, och det faktum att det åter bildats ett Asatroget samfund i Danmark, är kanske ett tidens tecken. Det nya samfundet följer ingen särskild ceremoniell väg eller blotsordning, skriver man, utan rubricerar sig på ett mycket danskt sätt som öppet för alla och frisinnat.

Ännu så länge har man inte skrivit så mycket om de blot och ceremonier man tänker hålla – men man skriver exempelvis ”Knäsättning” och inte ”dop” och undviker kristna ord, liksom hela fornseds-bluffen, vilket är härligt och trevligt att notera. Vi önskar våra nya danska vänner til lykke, särskilt inför de solhvervs- och julblot de tänker hålla i år.

Emblem för det nya åndsfellesskapet – som inte är ett ”samfund” utan just ett felles-skap, eller en gemenskap…