Månadsarkiv: april 2021

Inför Vanadis-blotet – om verkligt Hedniska Kultskådespel, kontra vår tids dåliga teater

av

Vanadis-blotet eller Valborg närmar sig alltmer. De flesta forskare erkänner nu att Valborgs och Valborgseldarnas ursprung är helt och hållet hedniskt, och en sedvana som finns inte bara i vårt land, utan också på Kontinentalgermansk botten. Också i Baltikum, Finland och övriga Norden firas vårens inträde och sommarens början i Maj med väldiga eldar, liksom i Nederländerna, och detta har inte ett dugg med något kristet helgon att göra, lika lite som seden med ”Majdrottningar”.

I Valborgs eldar ser vi Freja – Vanernas Dis eller Vanadis, som härskar över Maj månad, den vackraste tiden på året

Det har också funnits och finns fortfarande andra hedniska traditioner än Valborgsfirandet och seden med Majdrottningar, som jag skrivit om förr om åren. Vi har kampen mellan sommar och vinter, illustrerad i en dust eller envig mellan ”Majgreven” och ”Vintergreven” – något det skrivit hela uppsatser om – men något av det mest underliga jag sett på senare år är Gullan Gerwards ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet, en avhandling som helt förnekar alla källor före år 1500 och väljer bort dem – ett mycket underligt sätt att bedriva vetenskap på – ifall en forskare bara väljer källor hon ”gillar” är resultatet knappast vetenskap…

På kontinenten och i resten av Europa har man alltid tyckt, att den kamp mellan Vinterns och Sommarens representanter och Frejs gestalt, lätt kamouflerad till ”Majgreve” med gröna blad i sin krona, och ridande en yster häst är mycket mycket äldre än medeltiden, och snart är det också dags för Frösgången över åkrarna, och firandet av ”Sankt” Erik, som ju ursprungligen var Yngve-Frej han också.

Striden mellan Frej (Sommaren) och ”Vintern” enligt Olaus Magnus historia om de Nordiska Folken, 1555

 

Vad alla de här riterna har gemensamt, är iscensättandet av ett slags kultiskt skådespel, liksom vid Midsommar, då man firat Frej och Gerds bröllop – ni som är obevandrade inom Asatro måste observera att det är Frej och Jordgudinnan det gäller, inte hans syster Freja – men det är hon som ensam äras vid Vanadisblotet….

Själv tycker jag det är synd att några sådana hedniska skådespel inte förekommer så ofta nuförtiden, särskilt inte detta oår, drabbat av Corona, men jag minns den tid då jag själv redan på 1990-talet satte upp ett slags pjäs om Gudarnas bröllop i Tyresta naturreservat söder om Stockholm – och det var med ett riktigt bröllopspar som skulle gifta sig den gången, även om det äktenskapet inte hörde till de bestående. Man säger ju att ”den som varit Blomsterbrud, ej bär riktig brudeskrud” eller att den som iklätt sig Frejas roll, har svårt att bli gift i Midgård eller i den rådande verkligheten – något av det gudomliga kommer alltid att låda vid henne, och det stämde också vad den kvinna det gällde den gången nu anbelangar.

 

Frej och Gerds bröllop om våren, Iduns äpplen och Skörden, illustrerade av en engelsk konstnärinna

Jag minns att jag i mina teaterplaner den våren fick hjälp av en man, som kallades Kardinal Kaos, ty han var känd för att driva med de kristna, och för övrigt en icke oäven teaterregissör. Han led av en obotlig sjukdom, som fick honom att åldras i förtid och bli sjukpensionär, och numera finns han sorgligt nog inte bland oss längre – själv saknar jag honom – för han var en sann vän och som vänner skall vara.

Kanske återses vi bortom Midgårds dalar, kanske inte – men efteråt sa åhörarna att min pjäs och jag själv varit vacker – mycket har man i sanning kallat mig för, och mycket blir jag kallad än av de som är kristna moralister innerst inne och hedningar bara till namnet, men aldrig till gagnet – och deras sort finns ju nog och övernog.

Emellertid, för någon vecka sedan fick jag mig snabbt tillsänd Vilhelm Mobergs ”Gudens Hustru” från ett känt antikvariat, och det är en hednisk kultkomedi som heter duga. Det är mycket synd att den pjäsen inte spelas numera, för den är både välskriven och respektfylld emot hedendomen, vilket få om ens någon pjäsförfattare är numera, men Vilhelm Moberg skrev sina texter med stor känsla för poesi, svenska språkets inneboende skönhet – när det behandlas rätt – och framförallt med en stor kärlek till Asatron och det hedniska, eftersom han framställde det på ett helt annat sätt än det vanligen brukar framställas i teatervärlden.

”Riksteatern” satsar detta år på ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande när det är som värst…

Jag har skrivit för er om begreppet ”Christian belittlement” eller Kristet Förminskande, och hur moderna teatermakare hela tiden försöker förlöjliga våra gudar och vår tro, och utsätta den för öppet hat och hån. Ofta görs det här under en mask av självpåtagen ”modernitet” eller såkallad ”fri bearbetning” – något som blir allt vanligare och vanligare på teatern nuförtiden.

Man skarvar, kortar ned och vanställer kända pjäsförfattares texter till rent vansinne, lägger till än mer själv – repliker utan kvalitet – och låter sedan William Shakespeares ”Hamlet” till exempel, spelas av feta Etiopiska Dvärgar i 50-tals kostymer med miljön hämtad från en bensinmack utanför Säffle, och sedan säger man ”jamen detta är Shakespeare, detta är stor teater” fast vad man hittat på, är ren djävla dumhet.

Jag har redan tagit upp fjollifieringen av ”Arnjot” eller hur Wilhelm Petterson Bergers nationella opera först blev till en tafflig buskis-pjäs med tycke av Marcoolios ”Hem till Midgård” och sen fjollifierades alldeles, så att den totalt urartade, och blev något helt annat, än vad dess skapare avsett. Detta är att förgripa sig på författarnas intentioner, och behandla dem som kreatur, snarare än kreatörer.

Ett av de allra värsta exempel jag sett i år utgörs av någonting, som man inbillar oss skall vara ”Riksteater” och som nu dessvärre spelas via Internet – jag tänker inte länka till skiten, därför att den innehåller ren, rå rasism riktad emot oss Nordbor – Pjäsen ”Innan Jorden blev rund” innehåller lögn på lögn, förvridningar och vanställningar av vår tro – man påstår redan i inledningstexten att ”Gudarna skapar problem” vilket är ett uttalande fyllt av kristna fördomar – och dessutom insåg Nordborna mycket väl att Jorden är rund och inte platt – det var de kristna som kom med den lögnen – för som alla sjöfarande folk såg de skepp försvinna ned bakom horisonten när de var till sjöss, och kunde förstås dra den självklara slutsatsen att jorden var krökt utifrån det – dessutom beräknade matematiker som ”Stjarnar Oddi” och Erathostenes jordens omkrets med häpnadsväckande precision.

Det kunde man också göra redan från Stenålderns megalitmonument, om ni vill veta…

”Vi hade tänkt att sätta upp en PJÄS på Stora Teatern – detta är till exempel en LUFTVÄRNS-PJÄS, men den STÄLLER BARA TILL EN SJUDJÄKLA SCEN… ”

Vilhelm Mobergs pjäs, däremot innehåller så mycket hedniskt stoff, att den är det närmaste man kommer en ren lovsång till herren Yngve-Frej själv. Handlingen tilldrar sig i Värend, den del av Småland Vilhelm Moberg själv kom ifrån, och är hämtad från den Isländska sagatåten om Gunnar Helming och hans resa till Sverige.

Vilhelm Moberg undgår också skickligt den fallgrop, som mängder av pjäsförfattare före och efter honom hela tiden fallit i – Hedendomen och Asatron framställs alltid som ond eller enfaldig, och kristenheten hyllas på ett ensidigt och förljuget sätt – redan Petterson-Berger gjorde det misstaget i ”Arnjot” – ofta är man inte långt borta från 1800-talets skolplanscher, med sin Ansgar-idyll, så menlös att den bräker…

I Nära 200 år har vi tvångsmatats med förljugna, idylliserande skildringar av kristnandet, som inte har det minsta med sanningen att göra… Gudahov brändes och skövlades hänsynslöst, människor mördades för sin hedniska tro…

Istället innehåller Mobergs skildring av en torr och mycket kall vår i Värend mycket som kan betraktas som äkta, både galdrar och ”majvisor”, hedniska ramsor och ordstäv, men utan att vara skrivet på bygdemål, utan på allmängiltig, hög och naturlig svenska. Han skrev pjäsen under andra världskriget, och låter Gunnar Helming vara en högst motvillig kristen missionär, som blivit utsedd att offras till Frej efter att ha motsagt Sveakungen på tinget, efter vad vi – åhörarna – förstår – och i pjäsens början dyker han oförmodat upp i en skog i Värend, där fem Smålandsjäntor går och letar efter sina kor…

Här syns pjäsen i första upplaga med dedikation från författaren…

Kvinnorna berättar om Frej, den store guden, och Moberg sjunger ut om vad som också måste ha varit hans egen tro, för särskilt kristen var han ju aldrig:

 

”Lyss ! Lyss nu noga !

Om våren stiger han med det stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar och hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen…

Så går sommarn, han sjunker och krymper och kallnar. Hösten kläds naken i frost, hans mark hårdnar och hans åker gulnar. Och alla strömmar stannar. Då är han borta. Och borta är det stora ljuset. Det begynner sin kringfärd under jorden. Den färden räcker tusende raster genom mörka natten, den räcker från västan ända till östan.

Men när det stora ljuset hunnit fram där östanom, då stiger han åter opp i sin härlighet. han växer och värmer och glänser. Han kommer tillbaka till oss i sin ungdom. Så är hans kringfärd, den strålandes !”

Moberg skildrar i sin pjäs hur Ingegärd, den yngsta av flickorna, ”omedveten om mannens älskog” efter vad de äldre av dem säger, träffar på den flyende Gunnar, och säger insiktsfullt att han ändå inte kan undgå Frej, för ingen undgår sitt öde. Så blir det också. I byn kastar Locke, en korrupt gode – Ville Moberg hatade präster och överhet – lott om vem som ska bli Frejs brud, och lotten faller förstås på Ingegärd, vilket får hennes mor att närapå spricka av stolthet – för se sådana är Småländskorna…

Gunnar gömmer sig inuti Frejs heliga bild, och kommer – medan han funderar vad som är värt att offra livet för – alltid får man offra sitt liv ändå – antingen via ond bråd död inför sin fiendes vapen, eller genom ett långt liv fyllt av mödor och arbete – att bli buren in till det brudgemak där Ingegärd väntar, vilket får Moberg att skriva både sant Hedniska besvärjelser, bröllopskväden värda att minnas, och på sidorna 118 – 121 – som han tydlige fäste stort avseende på i sin personliga dedikation (se bevisen ovan !) detta:

”Vår Frej ! I frukt och korn har jag smakat ditt blod !

Du som spräcker åkerns tjäle ! Du som väcker kornets groe ! Du som spränger kvistens knopp – Du som öppnar blommans krona – du skall öppna mig, din brud !”

Varpå Gunnar Helming, som förstås också är Moberg själv, får svara;

”Du kvinna – av jordens saft, av mullens djup; av åkerns alv – av kornets gyllene kärna – du offrar mig din mark, dina fält , de jungfrugöna, bröstets korg med de hullmjuka frukter, och skötets röda dunkel. Det är kvinnans gåva, som du bjuder. Så säger du i månans natt till min ungdom att stanna..”

Mobergs högstämda text, om mannens och kvinnans förening – Himlens och Jordens makter – fortsätter sida upp och sida ned i en verklig Frejs och Gerds besvärjelse, som endast sanna Asatroende kan förstå och fatta – och till slut träder Gunnar – nu i den tidigare gudabildens kläder – fram inför folket och BLIR verkligen Frej i allas uppenbara åsyn, medan Locke – den korrupte goden – blir påkommen med att ha ätit av Frejs offrade blotmat, men storsint nog skonas, mot att han avstår från sitt ämbete – för gudar måste, förklarar den i guden omskapade Gunnar, vara storsinta och givmilda – och efter ett livgivande vårregn slutar pjäsen med att Frej och Gerd i människors gestalt drar vidare i vagn, under hoppets skimrande regnbåge.

Bara en Hedning skulle kunna skriva sådant, och det är allt bra synd att Mobergs pjäs inte spelas betydligt oftare, som sagt. Mycket av vad som ingår i den, skulle kunna ingå i hedniska ceremonitexter rätt av, och överglänser allt vad ”modern teater” heter. Pjäsen förblir en klassiker.

Segerfull och Engelbrekts-dag

av

En fågel värjer sitt bo på kvist,
Så gör också vilda djur förvisst,
Nu märk, vad du bör göra!
Gudarna gav dig sinne och själ:
Var hellre fri än en annans träl,
Så länge du dig kan röra!

Frihet är det bästa ting
Som sökas kan all världen kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig själv vara huld,
Så älska frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.

  • Ur ”Frihetsvisan” från 1430-talet, något moderniserad

 

Idag är dagen för Segerfullet, den fullmåne som kommer mellan Segerblotet i början på April, då alla de som är Asar och Vaner trogna firar vårens inträde, och Vanadisblotet vid Valborg, som firar sommarens början. Våren har låtit vänta på sig i år och varit kall och torr, och även på andra sätt har det varit ett svårt oår.  Som den hedning jag är låter jag mig inte skrämmas av det, utan fortsätter min kamp för människosläktets befrielse. Det dillas en del i media och av new age folk om en ”Supermåne” i April på detta datum, men förutom att månen står ovanligt lågt på himlen och därför verkar större om morgonen samt orsakar en springflod eller en tillfällig höjning av vattenståndet om 50 cm på sina håll, medför detta fenomen knappast några märkbara effekter.

Det är med Supermånen som med Per Bolund, ni vet , Samme Per Bolund lär också ha sagt att ”Av människan orsakade klimatförändringar skulle ha påverkat jordaxelns lutning” vilket är ren gallimatias. Jordaxeln har visserligen förskjutit sig ungefär 6 cm sedan 1920-talet, då man för hundra år sedan först uppmärksammade att jorden faktiskt gyrerar något i sin bana, som alla större himlakroppar. Detta har inte ett enda förbannat dugg med mänsklig påverkan att göra, och som de flesta någotsånär bildade människor lätt inser, så betyder en förskjutning av jordaxeln med 6 cm ingenting för klimatet överhuvudtaget, eftersom det tar årmiljoner för jordaxelns ytterst långsamma progression att alls göra sig påmind.

Viktigare för många är att vi firar Dagen Engelbrekt i den svenska almanackan, efter Engelbrekt Engelbrektsson från Bergslagen, den store folkhjälten och upprorsmannen, som blev dyrkad som helgon efter sin död och svekfullt mördad, precis som de flesta som kämpar för oberoende och rätt. Idag firar ingen honom officiellt längre, påminner oss vännen Mohamed Omar på sajten ”Det Goda Samhället” men Engelbrekts historia är alltjämt giltig, också i vår egen tid.

Under Engelbrekt gjorde hela vårt folk gemensam sak emot utländska legoknektar och främlingsvälde i form av fogdar och adelsmän. Och främlingsväldet och det rasistiska övervåld, som hela tiden drabbar oss svenskar har vi tyvärr kvar, fast nu i en annan form. Nomenklaturan tillsätter inte män som Jösse Eriksson – han som enligt krönikorna lät oskyldiga bönder ”i rök upphänga” och spänna gravida kvinnor framför plogen, och Johan Vale, ståthållare på Stegeborgs slott, under vilken uttrycket ”Tvi Vale !” myntades av Östgötarna, är också ett minne blott.

Men ”ensamkommande” kriminella, som torterar och våldtar svenska män på kyrkogårdar utvisas inte, utan får stanna i landet. Mord kan nu ostraffat begås av 16-åringar, och nya undersökningar visar att minst 60 % av alla våldtäkter emot svenska kvinnor begås av utländska medborgare eller män med invandrarbakgrund, vilket till och med Statstelevisionen uppger kan förklaras med kulturella faktorer. Ändå lever vi i ett land, där en viss Märta Stenevi kan stå rakt fram i Riksdagens plenisal och utpeka ”alla” män i Riket som skyldiga, trots att 90 % av gruppvåldtäkterna och överfallsvåldtäkterna begås av samma utländska förövare, som öppet säger att de ”krigar” emot svenskarna.

Vi lever också i ett land, där en viss Utrikesminister Linde vägrar att erkänna folkmordet på Armenierna, därför att det utfördes av Turkiet eller Ottomanska Riket på sin tid, och vi har ett gammalt vrak till Statsminister, som säger att han ”aldrig kommer att kritisera Islam”, samtidigt som hans Regering numera godkänner Barnäktenskap, Mång-gifte och Sharia-lagar enligt ”synnerliga skäl” som det så vackert heter... Stick i stäv med vad som uttryckligen hävdas i FN.s Konvention om de Mänskliga Rättigheterna, och stick i stäv även med FN:s Barnkonvention..

Är då mordet på Engelbrekt verkligen så långt borta ?

Enligt vissa historiker skall det ha inträffat den 2 Maj, vilket beror på en sammanblandning av datumen i den dåtida Julianska och den sentida Gregorianska kalendern, men alla är överens om hur det gick till, mördarens identitet och motiv, liksom det faktum att han gick helt fri från straff, och slutade som adlig Lagman i Närke så småningom. Nomenklaturan skyddar sina egna, då som nu.

Engelbrekt var en gammal man är 1436, och stödde sig på en krycka. Mördaren högg först av tre fingrar på honom när han försökte värja sig med kryckan, högg honom sedan bakifrån och i ryggen, och krossade slutligen hans skalle, innan hans lejda hantlangare sköt Engelbrekts lik fullt med pilar. Vid Riksdagen i Arboga – det första Ting eller Riksdag med full folkrepresentation sedan den hedniska tiden – valdes Karl Knutsson till Kung med Adelns och Stormännens gillande, men folkets röst ignorerades helt.

Sven ”X:et” Erikssons berömda målning av Engelbreks död visar mördaren Måns Bengtsson som en feg adelsman, vilket han också var..

Men Engelbrekts folk glömde honom aldrig. Frihetsfacklan, som tändes i Bergsmännens gårdar, brinner ännu – och män som Vilhelm Moberg skrev en hel del om Engelbrekt i sin svenska historia, samtidigt som samme Engelbrekt fick stå som enande symbol för kampen emot nazisterna på 1940-talet. Idag är hotet emot vårt folk och land ett helt annat, och som vi alla kan se, har vi fienden mitt ibland oss, mitt inne i landet – då som nu. Engelbrekt var ”then lilsta man” står det i Erikskrönikan, vilket har tolkats så att han antingen var kortväxt eller en enkel man av folket, men fler statyer har rests av honom än av alla svenska Kungar, i alla fall om man får tro Ville Moberg, som ska ha räknat efter. Vackrast i mitt tycke är kanske Bror Hjorts Engelbreksmonument – den namnlöse skäggige mannen med den knutna näven höjd emot skyn – En ensam Hedning, skuren i sten… Snart är det den 1:a maj, och den dagen kan vi fira till minne av en nu tandlös arbetarrörelse, som i grunden svikit inte bara sina egna ideal, utan hela det folk den en gång skulle representera.

Hedniskt monument – till minne av en folkets befriare..

I Falu Stad utbröt det i början en ”skulpturstrid” om förslagen till en Engelbrekts-skulptur på Stora Torget – och ett kanske mindre lyckat förslag av en konstnär vid namn Karl Hultström antogs 1919 – men en rik bankkamrer i staden gav sitt eget bidrag till staty-insamlingen med enbart följande villkor:

Ni får bidrag på ett villkor: Att ni lagar så att gubben på torget vänder aschölä åt Kristine Kyrka”.

På ett sätt är det helt följdriktigt. Man kan aldrig någonsin vara en fri människa, om man inte vänder ryggen åt ”Svenska” Kyrkan, och alla Monoteistiska slavreligioner med sina ”allsmäktiga” gudar överhuvudtaget, för under dem har man ingen frihet, varken andligen eller kroppsligen, utan bara diktatur.

Det visste Engelbrekt Engelbrektsson på sin tid. Och i sitt hjärta och sitt sinne var han nog hedning, trots att han levde på den kristna medeltiden.

Värt att MINNAS: Endast den, som VÄNDER RYGGEN åt ”Gud” och Kyrkan kan få någon Frihet – och FRIHETEN är ALLTID värd att FÖRSVARA !

Ur ”Kalevala” om Björnen…

av

Ur en gammal översättning av Kalevala, det finska nationaleposet, om björnens väsen och natur, dess tillkomst, gravöl och födelse..

Vackre Otso, skogens äple,
O min honungstass, du trinde!
När du hör att jag mig närmar,
Att jag stolte man dig nalkas.
Göm då klorna in i ramen,
Tänderna uti ditt tandkött.
Att de aldrig mig beröra,
Ej af hast ens vid mig snudda.

Du min ende, vackre Otso,
O min honungstass, du sköne!
Slå dig ner i ro på tufvan.
Lägg dig på den sköna klippan,
Der omkring dig furor buga.
Granar kring ditt hufvud susa;
Så du der må röra på dig,
Så, du honungstass, dig vända,
Som i boet hjerpen rör sig,
Gåsen liggande sig vänder!

Månne han på halmen föddes,
Vexte upp på badstu-golfvet?
Nu den gamle Väinämöhien
Tog till orda sjelf och sade:

Otso föddes ej på halmen, men vid himlens mittpunkt.
Ej på agnar i en lada.
Der är Otso född och boren.
Der är honungstassen fostrad:

 

Nära månen, invid solen,
Uppå Karlavagnens skuldror.
Uti luftens jungfrurs närhet,
Hos naturens sköna döttrar.

-Gick vid luftens rand en jungfru,
Vandrade vid himlens navel.
Utmed kanten af en molnsky,
Längsmed himlafästets gränsor,
Klädd i himmelsblåa strumpor,
Uti brokig fotbeklädnad,

Bar en korg med ull i handen,
Höll en hår-ask under armen.
Ullen fällde hon i vattnet.

Släppte håret ner i vågen;
Detta skvalpades af vinden,
Gungades af vädrets fläktar.

Vaggades af vattnets ångor,
Drefs af vågor upp mot stranden
Af den saftuppfjllda skogen.
Af den honungsrika udden.

 

Mielikki, den vana skogsfrun,
Tapiolas trägna qvinna.
Ryckte håret upp ur vattnet,
Tog ur sjön den fina ullen,
Sammanvecklade med snabbhet,
Lindade helt vackert ullen
I en liten korg af lönnträd,

I en prydlig, vacker vagga.
Lyfte sedan lindebanden.
Fäste vaggans gyllne kedjor
Vid den största qvist af trädet,
Vid den lummigaste grenen.

Nu hon vaggade den käre.
Gungade sin lille älskling
Under granens blomsterkrona.
Under tallens vida grenar:
Der hon fostrade sin Otso,

Födde upp den hårtofsrike
Vid den honungsrika lunden,
I den saftuppfyllda skogen.

 

Otso frodades och vexte,
Sköt i höjden, skön och ståtlig,
Kort om benen, krum i knäna.

Platt om mulen, trind och knubbig,
Bred om pannan, tvär om nosen
Och med håret skönt och lurfvigt;
Men han hade inga tänder,
Var ej än försedd med klor och naglar.

Mielikki, den vana skogsfrun,
Tog till orda sjelf och sade:
Klor jag ville honom gifva,
Skulle honom tänder skaffa,
Om han icke skada gjorde,
Onda dåd med dem bedrefve.

Otso nu med ed försäkrar,
Uppå. skogsfruns knän han svärjer.
Inför Ukko, den uppenbare,
Under blixtnedslungarns anlet’.
Att ej någon skada göra.
Att ej onda dåd föröfva.

Mielikki, den goda skogsfrun,
Tapiolas trägna qvinna.
Vandrade att tänder hemta.
Gick att söka klor åt björnen,

Letade bland fasta rönnar,
Sökte dem bland sega enar.
Torra, rotuppryckta stammar,
Kådiga och hårda stubbar:
Inga klor af dem hon erhöll.
Fann ej heller några tänder.

Vexte uppå mon en fura,
Reste sig en gran på kullen.
Fanns en silfverqvist i furan.
Satt en gyllne gren i granen:
Dem hon tog i sina händer,
Gjorde klor deraf åt Otso,
Fäste dem uti hans käftar,
Satte dem i björnens tandkött.

Nu hon lät den ludne vandra,
Sände ut på väg sin älskling,
För att kärren genomvandra,
För att skogar genomströfva,
Tåga fram vid svedjebranter,
Irra kring de öde moar;

Vackert bjöd hon björnen vandra,
Sedigt sig på färden skicka,
Och förnöta fröjdetiden,
Glädjens dagar genomlefva
Uppå kärr och uppå höjder,
Fjerran hedars tummelplatser,

Utan skor om sommarn vandra,
Utan strumpor under hösten,
Men den sämre tiden vistas.
Under vinterkylan dväljas
I en stuga, byggd af häggar.

Vid en rand af skogens barrslott,
Vid den sköna granens fötter.
Uti enrissnårets gömma.
Under täcken fem af ylle,
Under åtta mjuka mantlar

Det är der jag fått mitt byte,
Der jag detta vildbråd hemtat
Så det unga folket sade.

Så det gamla folket talte:
Hur var skogen nu så gifmild ?
Skogen gifmild, färden gynnsam,

Hur bevektes Otso, skogens herre ?
Blidkades den gode Tapio,
Att han gaf sin egen älskling.
Att sin honungsskatt han afstod;
Fälldes Otso med ett jagtspjut,
Eller blef med pil han träffad?

Gamle trygge Wäinämöinen

Tog till orda sjelf och sade:
”Mycket gifmild var oss skogen,
Gifmild skogen, gynnsam färden,
Ljuvt bevektes skogens herre,
Blidkades den gode Tapio.

”Mielikki, den vana skogsfrun,
Tellervo, en Tapios jungfru,
Skogens mö med fagert anlet’,

Skogens lilla tjensteflicka
Hastade att vägen visa,
Gick att hugga vägamärken,
Att vid vägen stakar ställa,
Att beteckna rätta kosan.

Gjorde skåror uti träden,
Reste märken uppå bergen
Till den ädle björnens bostad,
Ända fram till pels-öns stränder.
När till slut jag hunnit stället,

När till gränsen fram jag kommit,
Fälldes Otso ej med spjutet,
Blef ej träffad utaf skottet:
Sjelf han halkade från grenen,
Snafvade mot barrträdsqvistar;
Bröstet refs af granrisruskor,
Buken blef af qvisfar uppfläkt.”

Delta talte han derjemte.
Fällde dessa ord och sade:
O min Otso, du min älskling,
Du min fogel, du min kårlek!

 

Gif oss nu din hufvudbonad.
Låt nu dina betar fara,
Lemna dina glesa tänder,
Gif oss dina breda käftar!
Blif ej heller alltför ledsen
Om du kanske nu far höra
Benen i ditt hufvud braka,
Dina tänder häftigt skallra!

Näsan tar jag nu af björnen
Till min förra näsas fromma,
Tar den icke hel och hållen.
Icke heller till min enda.

örat tager jag af björnen
Till mitt förra öras båtnad,
Tar det icke helt och hållet,
Icke heller till mitt enda.

Ögat tager jag af björnen
Till mitt förra ögas bistånd,
Tar det icke helt och hållet,
Icke heller till mitt enda.

Pannan tager jag af björnen
Till min förra pannas tillhjelp,
Tar den icke hel och hållen,
Icke heller till min enda.

Munnen tager jag af björnen
Till min förra muns förstärkning.
Tar den icke hel och hållen,
Icke heller till min enda.

Tungan tager jag af björnen
Till min förra tungas fyllnad,
Tar den icke hel och hållen,
Icke heller till min enda.

Den en karl jag ville kalla,
Den jag hölle för en hjelte,
Som vår Otsos betar löste,
Droge ut hans tänders rader,
Ryckte dem utur hans stålkäk,
Toge ut dem med sin jemhand!

Icke kom der någon annan,
Icke fanns en sådan hjelte:
Sjelf han borttog björnens betar,
Ryckte ut hans tänders rader;
Stödd med knät emot hans skalle,
Drog han ut dem med sin jernhaud.

Så han uttog björnens tänder,
Fällde dessa ord och sade:

0 min Otso, skogens äple.
Skogens skönhet, o du trinde!
Nu du måste gå ett stycke,

Har ännu en väg att vandra,
Ut ur denna ringa boning.
Denna ganska låga hydda
Till ett mera högrest hemvist.
Till en rymligare bostad.

Kom mitt guld, begynn din vandring,
Ludne älskling, börja förden.
Gå förbi vår svinhjords vägar,
öfver gårdens grisars stigar.

Till den skogbevuxna kullen,
Upp emot det höga berget
Till en tall med yfvig krona,
Till en fura, hundragrenig!

Godt det är dig der att vara,
Ljufligt att din tid förnöta:
Boskapshjordens klockor klinga,
Skällor ljuda i din närhet.

Gamle trygge Wäinämöiuen
Återvände nu till hemmet,
Och det unga folket sade,
Så den sköna skaran talte:

”Säg oss, hvart du bragt ditt byte,
Hvart du förde villebrådet:
Har du det på isen lemnat.
Har du dränkt det uti stöpet
Kastat det i kärrets gyttja,
Eller gräft det ner i sandmon?

Gamle trygge Wäinämöinen
Yttrar dessa ord och säger:
”Ej jag det på isen lemnat,
Icke dränkt det uti stöpet:

Hundar hade då det bortfört.
Luftens foglar det besudlat;
Ej jag kastat det i kärret,
Eller gräft det ner i sandmon:
Maskar hade der förstört det.
Svarta myror ätit upp det.

Dit jag bragte villebrådet.
Dit jag fört mitt ringa byte:
På den gyllne kullens kummel,
Upp på koppar-åsens skuldror,

I det rena trädets krona,
I en fura, hundragrenig ,
På den största, bland dess qvistar.
På den yfvigaste grenen,
Till en fröjd för alla menskor,
Till förnöjelse för vandrarn.

Tänderna jag vändt mot öster,
Riktat ögonen mot vester,
Men ej alltför högt i toppen —

Vore de för nära toppen,
Kunde de af stormen skadas,
Genom vårens vind förderfvas —
Men ej heller tätt vid marken;
Om de ställdes tätt vid marken.
Skulle svinen bort dem släpa,
Undanvräka dem med trynet.

Gamle trygge ”Wäinämöinen
Företog sig nu att sjunga,
Denna sköna kväll till ära,

Till ett glädtigt slut på dagen.
Sade gamle Wäinämöinen,
Fällde sjelf ett ord och talte:

Håll nu eld, du pertbloss-klyka,
Att jag här må se att sjunga:
Sången följer nu i turen
Och min röst har lust att ljuda.

Derpå spelade och sjöng han,
Väckte glädje qvälln igenom,
Sade, då han slöt sitt qväde,
Yttrade till sist i sången:

Gif, o Ukko, ock hädanefter,
Sanne skapare, förunna.
Att på samma vis man fröjdas
Och på lika sätt sig skickar
Vid den starke gossens bröllop,
Vid den ludnes glada högtid!

”Gif, o Ukko, beständigt,
Sanne skapare förunna,
Att i skogen vägar stakas,
Att i träden märken huggas
För vårt goda jägarfölje,
För vår stora mannaskara!

Gif, o Ukko, beständigt,
Sanne skapare, förunna.
Att här Tapios horn må ljuda,
Skogens pipa må förnimmas
Uppå dessa ringa gårdar.
Dessa trånga boningsplatser!

Dagen om man så må sjunga,
Qvällarne igenom jubla
Här på detta stora fastland.
Här i Suomis vida bygder.
Bland den skara som nu vexer.
Bland den ungdom som nu uppstår !

Om VILDA DJUR och MÄNSKLIG DUMHET

av

Enligt kristendomen skulle människan vara skapelsens krona, men frågan är om hon inte är dess klave istället, eller en enorm black om foten för den övriga naturen.

I svenska media har vi i veckan kunnat läsa om Camilla Björklund, 51 som under vintern lade ut mat till rådjur på sin tomt i Hälsingland.

Nu framträder hon i Aftonbladet och andra tidningar och ojar sig över att flera dagar i rad ha fått besök av hungriga björnar i sin trädgård, en björnmor och tre fjolårsungar, som troligen övervintrat tillsammans med henne. Björnarna är ”obehagliga” tycker Camilla, och efter att ha besökt platsen tre kvällar i rad, har björnarna lämnat tomten och helt sonika gått därifrån, eftersom maten tagit slut. Men om hon inte ville ha björnbesök i sin trädgård, varför då alls lägga ut djurmat, eller låta sopor och matrester stå kvar o-omhändertagna ?

”Du Nalle – om människorna tycker vi är ”Obehagliga” – VARFÖR lägger de då ut mat åt oss ??”

 

Nu besannas åter vad jag skrev i min krönika från den 15 april i år. Människorna får exakt de björnar de förtjänar. Lägger man ut mat, tidigt om våren, så får man skylla sig själv om någon hungrig nyvaknad stackars björn håller sig framme. Men ändå – nu följer den ständiga björnfrossan i pressen, hetsjakt emot oskyldiga djur och stora tidningsrubriker om att Los i Hälsingland blivit ett ”tillhåll” för björn, samt att björnarna där skulle blivit ”närgångna” efter att man lockat dit dem med åtel och krav på avskjutning från Länsstyrelsens viltvårdsexperter och kommunalt inhyrda jägare.

Säg, hur dumma får människor alls bli, kära läsare ?

Från trakten av Älvdalen rapporteras om att två björnar blivit skjutna, alldeles i onödan. De skulle ha ”stressat” en renhjord, skriver man – att björnar tar en och annan renkalv eller dräktiga vajor om Våren är inget nytt precis – det har alla björnar gjort i urminnes tider, för så fungerar det i naturen. Länsstyrelsens representant Marie Edvall påstår att avlivandet av de två björnhannarna skulle vara ”humant” eftersom man inte jagat dem från helikopter den här gången, utan bara hetsat hundar på dem. Och de två avlivningarna påverkar inte björnstammen i länet så mycket, säger hon också.

Nej, tacka fan för det ! säger jag. Men – i ärlighetens namn – vilka djur var det egentligen som blev ”stressade” ?? Om björnen tagit en och annan ren, så hade det inte gjort så mycket skada för den industriella ren-näringen, eftersom nästan alla renägare har sina djur väl försäkrade numera.

”Det är hårt att vara björn i riket numera. Man blir betraktad som brottsling, därför att man äter om man är hungrig… ”

Länsstyrelsens uppgift är att skydda de stora rovdjuren, och inte särintressen för en liten, kapitalstark grupp av renägare. Det finns inga ”samebyar” i landet numera, och det har heller inte funnits några sådana på minst hundra år –  redan ordet frammanar ett slags idylliserande bild av ”kåtatomter” eller dylikt – men inga samer eller renägare bor i renodlat samiska bosättningar, och nomadlivet har upphört för länge sen, till förmån för storskalig rovdrift på naturens resurser.

Aldrig någonsin har det funnits så många renar i landet som nu, och i  Älvdalen och övriga Dalarna fanns inga samer alls, förrän på 1600-talet. Följaktligen är inte ren-näringen där något som funnits ”sen urminnes tid”, men däremot finns det otvivelaktigt svenska och Nordiska järnåldersgravar också på kalfjället, hur det nu kan komma sig. Vilka var då ”urbefolkningen”  och vilka var det som bodde där först ?

Man har däremot hela tiden sänkt ”minimi-värdena” för de stora rovdjuren genom just Länsstyrelsernas försorg, och fastän vi har 2900 björnar i riket, ungefär, vill man nu avliva mer än hälften av dem, och påstår ändå att björnstammen skulle vara ”bärkraftig” i så fall – trots att Världsnaturfonden fortfarande betraktar brunbjörnen i Sverige som en rödlistad art. Själv föreslår jag att vi tar bort överskottet av renar och boskap istället – inte ens en majoritet av de 8500 samer eller så som skulle ha rösträtt på Sametinget, är renägare – de flesta lever av helt andra näringar, och de kan de övertaliga renägarna – som inte är någon ”urbefolkning” också ta och göra.

Jag har själv tillbringat 2 år av mitt liv som yrkesverksam på Länsstyrelsen i Jämtlands län, men det var på 1990-talet, om någon av er vill veta.

Redan då drev man ett stort länsgemensamt fiskeprojekt för tiotals miljoner skattekronor i bland annat Åre, Krokoms och Bergs kommuner, enligt vad jag tydligt minns. Projektet gick ut på att man skulle återplantera öring, röding och annan ädelfisk i de vattendrag där de en gång funnits, men så kom en del klåfingriga individer av båda könen, som den gången kallade sig för ”Skogs-samer” och inte Sydsamer med i bilden, och det visade sig snart att flera av dessa ägnat sig åt såkallat ”granat-fiske” eller rättare sagt slängt handgranater och sprängladdningar i vattendragen, så att all ädel-fisken flöt upp död, med buken i vädret.

Och det var inte för att vederbörande ville fånga fisk – för de åt inte själva av fisken. Anledningen var att man ville förstöra för ”sörlänningarna” som man sa, och hindra alla andra från att komma dit, särskilt då ”turister” eller Stockholmare. Alltså slängde man lite granater i sjöarna – allt i en stämning av ”Bällt du Luur’n !” som man säger i Jämtland (”Kunde du lura honom” – en attityd, som samer och därmed likställda uppvisat emot svenskar och svenska staten i närmare tusen år)

Inget trevligt sjöfynd…

Men nu skall det alltså plötsligt finnas sk ”sydsamer” som ska ta alla delar av vårt land i besittning, för så säger de själva – ungefär som om dessa 8000 eller så hade större rätt till hela landet än 10,3 miljoner andra medborgare… De ska också ha väl juridiskt pålästa ombud, som även är historiskt intresserade och skriver bloggar numera, och jag tvivlar för min del inte på att det är en stor framgång i civilisatoriskt hänseende, för skickliga jurister kan mycket väl behövas, när man har med slikt folk att göra.

Jag kunde föredra några fler episoder, som jag själv bevittnat eller hört andra bevittna. Under 1980-talet inträffade som de flesta vet den berömda Chernobyl-katastrofen i Ukraina. Extremt höga strålningsvärden uppmättes inte alls i de delar av vårt land som låg närmast olycksplatsen, utan just i Hälsingland, Jämtland och Härjedalen – av någon konstig och mystisk anledning – man skyllde på meteorologerna – och det befanns till slut på Länsstyrelsens miljöenhet, att de samer man anställt, som snällt skulle förses med Radiak-mätare uppe i fjällbygden, bara fortsatte och fortsatte att rapportera in de siffervärden de angett i början, utan att alls låta dessa avklinga… Ni förstår, de fick ju betalt i reda pengar oavsett om de läste av sina mätare eller ej, så de skrev bara ned samma siffror om och om igen i pappren, och så slapp de gå ut på fjället…eller till skogs..

Länsstyrelsen i Norrbotten gjorde under samma tid en utredning om de ”trafikskadade renar” eller rättare sagt hela renhjordar, som på något mystiskt sätt råkat komma ivägen för Lapplands-pilen och Malmtågen till Narvik – flera gånger – med flera sk ”samebyar” inblandade (läs industrikorporationer för renuppfödning i industri-skala, för det är ju vad det handlar om) Med bevis från renarnas öronmärkning visade det sig tydligt – ännu mera ”samisk mystik” – att det inte var de byar eller renägare genom vars ”urminnes trakter” järnvägarna gick, som fick sina renar uppdrivna på spåret, och som därför fick frikostig ersättning för staten, tidvis mer än vad sagda renar betingat i pris som slaktkroppar per styck… Det var de byar eller ägare, vars marker låg längst bort från banan, som på mycket underliga vägar förlorade djur efter djur, eller hela hjordar..

Månne det förhåller sig på samma sätt med den nu observerade ”stressade” renhjorden i Älvdalen, eller vad tror ni ? Renar kan bli ”stressade” av lite vad som helst, korm också för den delen, om ni vet vad ”korm” är för något..

Korm kan bli ”flugan” direkt…också hos människor…

Slutligen har jag själv fått uppleva, hur ett antal ”skogs-samiska” (eller snarare totalt skogs-tokiga) aktivister eller personer anno 1990 krävde att de skulle få ta över minst halva Länsstyrelsen, trots att deras lilla folkspillra inte utgjorde mer än 2 % högst av länets befolkning, allt på alla andra 98 % bekostnad, genom att själva utse Länsarkitekt, Länsantikvarie, och allt annat kunnigt och utbildat folk som behövs för att sköta en sådan myndighet.

De som intet vet, skall ej stifta lagar för andra..

 

Jag råkade vara ofin nog att fråga de församlade herrarna och damerna om någon av dem möjligen hade utbildning som byggnadsingenjör, kanske civilingenjör, eller akademisk examen i åtminstone någon form. Eller någon vana vid skrivarbete, exempelvis också såsom lantbrevbärare eller dylikt.  Det hade ingen av dem, visade det sig… Men ändå trodde de, att de skulle få ”ta över” alltsammans – därför att de representerade enskilda kapitalintressen… och en kapitalstark ren-näring, som sagt..

Jag tvivlar som sagt inte på att ”Same-jurister” behövs, och det i stort antal, med tanke på vad detta slags folk allt som oftast ställer till med. Men uppfattningen om dem som ”ett rent naturfolk” eller ”nomader” är det dags att en gång för alla förpassa till sagornas värld – och såsom varande Hedning, tror jag icke på deras sagor.

 

Ni har väl inte GLÖMT att det PÅGÅR en HEDNISK RAMADAN ?

av

Den äktsvenska seden att fira en hednisk Ramadan, som jag själv lanserat, sprider sig som en löpeld på nätet och har redan engagerat många svenskar. Vi äter bacon, som vi har doppat i sprit, och vi gör det under dagtid medan vi är lättklädda. Detta är nu en svensk tradition, för den lanserades ifjol, och jag som skapade den är ju själv etnisk svensk, så något svenskare än att fira en Hednisk Ramadan i Asatrons namn finns inte !

”Det är så sant som det är sagt !”

Bloggen ”Målkonflikternas Tid” skriver såhär om den nya tradition, som vi svenskar tillsammans har skapat: Är man förresten annars intresserad av hur en alternativ, hednisk ”Ramadan” skulle kunna högtidlighållas, har hedersmannen bakom bloggen Hedniska tankar nyligen delat med sig av några nyttiga tips och trix, som jag gärna delar vidare här utan att för den sakens skull vare sig göra anspråk på eller ta ansvar för en annan fri mans ord: (https://hedniskatankar.com/2020/04/25/hur-man-bor-fira-en-hednisk-ramadan/)

Tilläggas bör också, att Ramadan faktiskt HAR ett hedniskt ursprung, eftersom seden går tillbaka på Polyteistiska Religioner på den arabiska halvön, långt innan den falske profeten Mohammed.

Nu lite nya hushållstips:

1. Som jag redan förklarat bör du köpa ditt bacon offentligt, och hålla upp bacon-paketet i luften medan du går hem, så att alla kan se att du köpt bacon, och berätta gärna högt och ljudligt för alla att du ämnar fira en Hednisk Ramadan, såklart..

2. När du steker ditt bacon, som du marinerat i SPRIT (brännvin, whiskey eller gin – allt går lika bra) kan du gärna lägga de två dagliga Bacon-strimlorna i ett kryss, som bilden ovan visar. Då bildar de ju en hednisk Gifu eller Gåvo-runa, som är den första av Frejas runor.

3. Låt gärna hushållets hund delta i den heliga bacon-måltiden – för ni har väl hund i hushållet, eller hur ? Om inte så skaffa en – hundarna är ju människans bästa vänner, och minns Gere och Freke hemma hos Oden !

Glöm inte att din hund bör ha rikligt med vatten, om den får en bacon-bit av dig. Bacon är salt och kräver mycket vätska – själv kan du ju dricka öl och mjöd !

4. Medan du äter Baconet bör du anropa Freja, Hildisvin och Särimner – Galten är ju en av gudinnans heliga djur – och ett av Frejas binamn är ju Syr, som betyder Suggan.

Helt Naturligt och inget att vara RÄDD för – Och ändå SKRÄMMER detta Muslimerna och de Kristna…

 

Visste du förresten att enligt Guinness Rekordbok, så skall en vanlig galt i genomsnitt ha en orgasm eller en sädesavgång, som räcker i hela trettio minuter, medan suggans kanske varar i 10-15 eller enligt vissa andra källor sex minuter – det är ojämförligt mycket mer än hos människorna – och därför är det inte svårt att räkna ut, varför Suggor, Galtar och Freja hör ihop, som ler och långhalm…. Vissa forskare har betvivlat detta, men det är helt säkerställt att vildsvin och grisar som får leva fritt är mycket renliga djur och dessutom lyckliga (kanske pga de långa orgasmerna ?) – det är bara brist på utrymme och vätska som får dem att uppsöka lerpölar eller annat, och det påverkar inte födans kvalitet det minsta…

5. Bjud gärna dina muslimska grannar på bacon eller en skinksmörgås hemma i köket – och om de inte vill ha, så kan du ju försiktigt blanda pulveriserad bacon i deras föda, utan att tala om det. Med hjälp av en pepparkvarn kan du finfördela baconet till små små partiklar, som kommer att sprida sig överallt i grannskapet, lik röken från en utegrill – lägg en extra skiva nystekt bacon på en undanskymd plats i trapphuset, och känn hur den mjuka, goda lukten sprids…

Det smakar bättre än man kan trooo….

Något får man väl unna sig – också under Fastan !!

 

Också Kelterna och inte bara Germanerna hade en fruktbarhets- (och därmed även kärleks-) gudinna som hade grisar, katter och även fågeln som symbol, och som i likhet med Freja också var en gudinna för trolldom och magi – ibland också strid. Hon hette Ceridwen, eller ”den stora vita” enligt vissa – vilket också kan syfta på en enorm sugga – och även om Ceridwen bara hade en höna som symbol, istället för Frejas högt flygande falk, symbolen för den hedniska extasen och kärlekslyckan, så har de båda två gått tillbaka på ett gemensamt, Indoeuropeiskt ideal, spritt över hela det vita Europa.

Ur Ceridwens heliga kittel – liksom Medeas hos Grekerna – kunde gamla galtar återuppstå som skära kultingar – märk likheten med Andrimner, som i kitteln Eldrimner kokar Särimner åt Enherjarna. Det här är Indoeuropeiska myter, som ingen Monoteist, kristen eller islamist någonsin kommer att förstå innebörden av…

”Hildisvin” – strids-galten bär Freja på hennes resa emot underjorden och dödsriket…

I sydsvensk folktro finns också Gravson eller Gloson, ett hemskt, suggestivt och suggliknande monster, som med lysande ögon härjar på kyrkogårdarna, och äter upp de kristnas lik, så att de aldrig någonsin kommer återuppstå igen. Dessutom är gloson försedd med en sågtandad klinga på ryggen, och ger sig ofta på rika präster, roffare eller girigbukar, vilket grundas på hedendomens krav att dela mat, fläsk och öl, samt annan härlighet – och att dela allt detta goda lika, inte fasta och inte förakta Midgårds gåvor – här finns ett budskap, som få idag förstår – men som salig Bellman sa ”är jag född, så vill jag leva, och må väl på bästa vis” vilket är ett äkta hedniskt och epikuriskt ideal.

När alla är mätta råder harmoni, fred, frid och Frodefred. Då undviker man Monoteisternas ständiga förföljande av oliktänkande, deras häxjakt, deras korståg och deras Jihad, som de alltjämnt utövar och tillämpar, överallt på vår jord. Självförsvar är en nödvändighet för oss hedningar, men för den skull glömmer vi inte detta livets goda, eller Midsommarens budskap, som snart besannas. Vi ska hedna alla män, hedna alla kvinnor – och få dem att gå åter till sitt sanna, naturliga ursprung och åter bli vad de borde bli – i kärlek och frihet under Särimner, för Särimner och av Särimner !

Vi avvisar fastan, vi avvisar de kristnas ohyggliga nattvard och andra kannibal-ritualer, som är deras skenheliga travesti på allt vad som är gott, sant och riktigt – och som vi hedna  skapat och uträttat, långt före dem och deras fula förvanskningar. Må gloson ta er, om ni utövar sådant  – men fira en Hednisk och Asatrogen ramadan först som sist – för det hjälper och Freja Frälser, evinnerligen !

”Sic Semper Porcus – In Hoc Signo Vinces !”

”Sigrid Storrådas Tid” – En utmärkt Hednisk Historieblogg på svenska

av

Det är inte varje månad jag hittar nya bloggar i den hedniska bloggosfären numera, men bloggen ”Sigrid Storrådas Tid” är intelligent skriven, troligen av en historiskt kunnig man i kretsen kring Gokstad-kopian med samma namn – ”Sigrid Storråda” alltså – och med hemmahamn i Kinnevik. Det var nu över tjugo år sedan jag såg detta skepp för första gången, och bloggens författare är mycket meddelsam kring den person, som hos oss dömts ut såsom varande sagofigur under Kulturmarxismens stora 1970-tal, men vars existens anses fullt historiskt bevisad på hela den Europeiska kontinenten och även i Polen, där hon förekommer i den polska kungaättens regentlängd under namnet Sygryda Swietoslawa.

Något historiskt korrekt porträtt av Sigrid Storråda har aldrig gjorts av eftervärlden, mest beroende på att man inte vet exakt hur hon såg ut.

Det enda minuset med den nya sajten – som jag starkt rekommenderar för läsning – är att dess författare inte skiljer på sina egna hypoteser och historiskt bevisade fakta – det kunde vara bra och ärligt med en redovisning av vad som egentligen är vad – men mycket rik är den information du får här – om hela 900-talts historia, och hela den politiska utvecklingen i Norden under samma tid – inte bara händelser ur Västgötaperspektiv redovisas, för då är risken att det blev en Västgötaklimax…

Skeppet Sigrid Storråda, till exempel, är visst inte ”världens största havsgående” skeppsreplik, vilket man kan läsa på denna sida (se länk). Det är FEL I SAK, därför att den Danska Havhingsten från Glendalough, som jag själv seglat mellan Sandefjord och Roskilda är mycket större, liksom Draken Harald Hårfager och den nya kopian av Myklebust-skeppet – och Västgötarna har inte alltid rätt, men rätt att yvas över sig själva och sin stammoder har de onekligen…

 

Misstänkt MILJÖBROTT – Hundra ekar fällda i Frankrike – alldeles I ONÖDAN !!

av

SvD eller Svenska dagbladet, en tidning som påstår att den skulle vara oberoende liberal och som falskt säger sig ha en värdegrund, där båda sidorna av en sakframställning skall få komma fram – i så gott som varenda artikel – upprepar idag papegojmässigt en väldigt ensidigt skildrad nyhet, som också stått i TT-elegram och andra svenska tidningsmedia.

TORS HAMMARE slog till år 2019 mot den kristna kyrkan. Man vet inte om det var elfel och kortslutning, blixtnedlslag eller vad som var orsaken, enligt SvD.

Det rör sig om det nya taket på katedralen Notre Dame de Paris, vars tak renoverats sedan det brann upp i en olycka 2019. Bland annat skall man bygga upp det lilla mitt-tornet, som är ett alldeles onödigt tillägg från 1860-talet, och Violet Le Ducs såkallade restaurering, vilken inte alls är historisk. Men om detta skriver SvD så gott som ingenting, liksom den skövling som nu inträffat – alldeles i onödan – i Frankrikes alla ekskogar. Nere på kontinenten är orörda ekskogar allt mer och mer sällsynta, men nu har man totalförstört en hel ekskog om tusen träd, bara för en enstaka kristen kyrkas skull.

Ska det här bli allt som blir kvar av Frankrikes sista naturliga ekskog ??

Vad som skett, kan närmast betraktas som ett miljöbrott, utövat av kristna. Notre Dame har som alla vet fortfarande kvar sina två ståtliga huvudtorn, och det hade inte alls behövts något ektimmer till de nya takstolarna och det lilla mitt-tornet. Limträ av svensk och finsk fura, som finns nog och övernog, hade gått alldeles utmärkt att använda. Limträ kan bära mycket tyngre konstruktioner än ek, och eftersom takstolarna är helt osynliga både utifrån, samt underifrån – där kyrkans murade valv helt skymmer bort dem – behövs det inget ekvirke, och den skogsskövling man satt igång, är alldeles onödig.

Rekonstruktionen skulle kunna göras lika hållfast och långt billigare, om limträ hade fått användas, och blivit brandsäker ändå. Långa, rakvuxna ekstammar är väldigt sällsynta, för ek som växer i hagmark och utanför naturskog har som alla vet en tendens att bli knotig och breda ut sig, medan ek som växer omgiven av andra träd i en naturskog blir rak och fin, fastän den tar flera hundra år på sig att nå rätt tjocklek. Nu har man förstört massor av vackra träd för hundratals år framåt, för ingen vettig anledning alls.

Före 1860-talet hade Notre Dame inget mitt-torn alls – och det behövs inte heller – kyrkan gick lika bra att använda då med..

I Sverige användes på 1700-talet såkallade ”Hårleman-huvar” – namngivna efter den svenske arkitekten Carl Hårleman – och bland annat har Uppsala Domkyrka haft sådana. Ingen kristen hade det minsta att invända, men sen kom den nygotiske Helgo Zetterwall och införde ett helt nytt och onödigt ”gotiskt” mode, där man tvunget skulle bygga höga tornspiror, som man alltsedan dess haft problem med. Zettervalls ombyggnad av domkyrkorna i Uppsala, Lund och Skara räknas nu som stora förvanskningar, och en kulturskymning utan like.

”Svenska” kyrkan – som inte har den minsta rätt att kalla sig ”svenskare” än något annat samfund, förstör och skövlar fortfarande ekar och värdefull skog på många platser i Sverige. En av de många ställen man gjort det på är vid Gamla Uppsala, där Kyrkan samvetslöst fällt stora, månghundraåriga ekar som stått på Riksantikvarieämbetets mark. Det står dessutom i Länsstyrelsens skötselplan från 2012, att gudalunden av ek som finns där inte skall fällas, utan bevaras, men jag har själv med egna ögon sett, hur man totalt negligerat den föreskriften.

Gamla Uppsala är viktigt för all världens Hedningar och Asatrogna, och vad var orsaken till skövlingen, som inträffade redan 2018 ? Jo, människor hade börjat med ”spontana offergåvor” till de hedniska gudarna. Små, små silverstatyetter av Tor och Frej hade av kärlek hängts upp i ekträdens grenar, men allt detta vägrade Svenska Kyrkan genast att tolerera, och så kom motorsågarna fram..

Inte ens en 2 cm liten Frejsbild, fick vara ifred vid Gamla Uppsala – genast fällde de kristna tio präktiga ekar… Så gick det till, anno 2018

Överallt där kristendomen tillåts komma in och behärska ett samhälle, skövlas naturen. Ekskogarna och stora ekar har alltid behandlats med ett särskilt hat av de kristna. Redan på 800-talet fällde Karl den Stores kristna missionärer Geismars Ek, till exempel, som var helgad åt Donar, eller med andra ord guden Tor, precis som eken alltid varit i Norden. Om detta har Dick Harrison – en av SvDs ytterst få ärliga medarbetare, som inte är kristen och som skriver objektivt, redan berättat i en av sina artiklar.  ”Fairy folks are in old oaks” säger ett talesätt från Engelsk folktro, och även i Sverige och övriga Norden, har man alltid tyckt att gamla ekar skall bevaras, för landskapsbildens och de öppna markernas skull… Men nu förstör de kristna frankerna, dessa katoliker alltsammans, allt för sin oerhörda dårskaps skull… Låt oss stoppa dem med Danyxan !

Stämningsbild från den såkallade ”Sankt” Bonifatius illdåd i Tyskland…anno 724— de kristna är sig alltid lika !

”Högg du ned vår Gudalund ? Det skall du få för, just i denna stund ! Dig själv du kunde sköta – Men här skall du få böta !” (Fin bild, med pedagogiska avsikter)

Stora Björnvaknandets Dag inföll igår

av

Igår var det som bekant den 14 April eller Tiburtius enligt den kristna almanackan, men den dag Sommarhalvåret började och Vinterhalvåret slutade enligt den gamla Nordiska och Svenska kalendern, som vi Asatroende och Hedningar följer. Vårt mål är ju, att kunna leva ett fritt och naturligt liv utan all Monoteism, utan all islam och utan allt kristet. Men än råder 6 minusgraders kyla varje morgon, då den Hedning som skriver dessa rader börjar sitt arbete, och ett snötäcke vilar ännu över mer än halva vårt land, från Hälsingland och vidare norrut.

Enligt folktron är den 14 April den dag björnarna vaknar och går ur sina iden, och enligt ”Det skandinaviska björnprojektet” som forskare bedrev 2018 i Naturvårdsverkets regi, är det faktiskt helt sant – i medeltal går de svenska björnarna ur sina iden den 14 April, även om många av dem förstås kan vakna till under varma vintrar, och sova än längre under kalla. Men allt står inte rätt till med den svenska björnstammen, som numera är betydligt mindre trygg än under rekordåren på 2000-talets början, då vi hade nära 3500 björnar i landet. Nu har man infört nöjesjakt på björn, och antalet björnar som blir dödade i denna licensjakt eller via tjuvskytte ökar år från år, som vi ska se. Tjuvskytte är all licensjakts baksida, för tillåter man det ena, sprider sig tyvärr också ofta det andra..

Populationen är fortfarande ”Nära Hotad” enligt Världsnaturfondens klassificering, och antalet björnar har sjunkit med ca 20 % ned emot 2900 – för så många var det sist man gjorde någon vetenskapligt säker inventering. Till skillnad från Hjort, Vildsvin och Älg, som finns i mycket stort antal och som representerar ett kommersiellt värde, har björnjakten nästan inget ekonomiskt värde alls, men ändå skjuts det björn i landet som aldrig förr, eller som inte sedan 1800-talet, då de sista stora ”Björnskallen” gick i Älvdalen med omnejd.

”En Misslyckad björnjakt” av Theodor Kittelsen…

Ett typexempel på hur det kan gå till numera kommer från Gävleborgs Län, där man ständigt höjt avskjutningskvoterna de senaste åren. Tidningen ”Svensk Jakt” rapporterar om hur Naturvårdsverket hade bestämt sig för att HÅLLA regeringens mål om hur de ”fyra stora” rovdjursstammarna för björn, varg, lo och djärv, vilket skulle innebära 40 dödade björnar i Gävleborg detta år – av totalt en stam på 400 – alltså 10 % avskjutning. Sen höjde Länsstyrelsen plötsligt avskjutningen så att bara 360 björnar skulle få lov att finnas kvar i länet, och så kom Jägarförbudet med sitt särintresse, och trimmade ned de överlevandes antal till 300 – medan 250 är den absoluta minimi-nivån för att björnstammen alls ska klara sig..

Då har man inte alls tagit hänsyn till tjuvjakten, eller illegala åtlar. Sådant har blivit ganska vanligt numera, och det har noterats att många jägare uppträder oseriöst, och försöker lura björnar med Marshmallows och annat, som inte är naturlig björnföda och inte nyttigt för björnar i gemen.

I Norrland är situationen för björnarna ännu värre. Också där tillåter man vissa särintressen att regera helt och hållet, och tänker inte mer på de nationella målen om ”Rovdjurspolitik”.  Redan 2020 kunde ”Jaktjournalen” visa hur 111 björnar dödats i såkallade ”Skyddsjakter” när de utmattade och hungriga kom ur sina iden på våren – i en natur där snön låg kvar. Våren 2019 sköt man 36 björnar ”på grund av önskemål från ren-näringen” enbart i Norrbotten direkt efter framkomsten ur idet, och i djup snö.

”Ingenting att äta…Ingenting att dricka…Ingenting att älska och att hålla kärt ?”

Jägarförbundet har krävt att man ska sluta jaga björn på våren och i snö, och istället fälla de björnar som alls ska fällas på hösten istället, vilket alltid varit god jaktsed och tradition sedan äldsta tid – då är björnen som fetast, men den har också i alla fall fått uppleva en sommar i frihet, som björnar bör få.

Aldrig någonsin har det funnit så mycket tamren som nu – och det måste bli slut på det eviga romantiserandet av Samerna i Sverige som ”ett naturfolk” vilket de inte längre är, och inte varit på flera sekel. Inga samer i Sverige lever nomadliv i lappkåtor längre. Stora renhjordar föds upp industriellt, och föses samman med helikopter och snöskoter. Samerna skiljer sig inte alls från den svenska genomsnittsbefolkningen, varken till klädsel eller levnadssätt, och de bor i bekväma hus och villor, precis som alla andra.

De utgör heller ingen ”ursprungsbefolkning” eftersom de kom hit för högst 4-5000 år sedan, och långt efter de första svenska kolonisatörerna i Norrland, och de var ursprungligen ren-jägare och inte ren-ägare, för de levde på vildren och fiske, och födde inte upp stora hjordar med boskap. Fler skribenter än jag har gång på gång uppmärksammat det ovedersägliga faktum, att den svenska skogen blivit en produktions-skog och ingen naturskog, och att det inte finns några stora, orörda skogsarealer ens i yttersta Norrland eller Norrbotten längre. Allt har blivit en öken av tall och gran, och där finns varken myrstackar att gräva ut om våren, eller något annat för björnarna att äta, när de hungriga och svultna går ur sina iden.

Är det då så konstigt att björnen tar sig några renar för att alls överleva, eller att enstaka björnar börjat fälla övertalig älg ?

Det finns inget annat att leva av för dem, och när renen inte går upp på kalfjället trots klimatförändringar, utan stannar i skogsmarken, dit den alltid och i tiotusentals år har vandrat ner av gammal vana ser björnen naturligtvis sin chans – kan vi ens klandra den för det ?

Ibland kan man undra – är det Björnarna eller Människorna, som behöver vakna upp ?

I det björnvänliga Finland och Österbotten – alldeles intill det Svenska Norrbotten – tar man bättre hand om sina björnar. Det kunde den svenskspråkiga versionen av YLE, den Finländska statstelevisionen, berätta om för tre dagar sedan. I Pedersöre, Purmo och det svenska Österbottens kustbygder, där man ännu talar svenska, lever bland annat den stora björnhannen Brutus, som björnforskaren Mattias Kanckos observerat inte mindre än 50 gånger, och är väl bekant med. Han är inget problem för de närboende, utan blir bortskrämd av hundar om han kommer för nära ortens bikupor, och får som finska björnar i gemen, lära sig veta hut.

(Se detta videoklipp från det inre av Finland  – Ingen äkta finne är det minsta rädd för en björn – här i Sverige gapas det om skyddsjakt och rings till kommunens ”viltvårdare” eller lejda björnmördare så fort en björn kommer inom en kilometer från någons hus..)

I Finland har Österbottningarna inga problem med björnen, för de har lärt sig leva med den. Minst 10-15 björnar finns i den svensktalande kustbygden, och 100 björnar i resten av Österbotten, medan Finland som helhet har minst 2500 vilda björnar i full frihet. Där skjuter man färre av dem, endast 255 på licens, vilket är ett mindre procenttal än på den svenska sidan av gränsen. Även för björnarna är Finland ett mycket bättre land, precis som för människorna nuförtiden.

I Finland skjuter man inte av stora Björnhannar – och därför mår hela björnstammen bra..

I Sverige begår vi ett allvarligt misstag, när vi låter nöjes-jägare skjuta ned de största och mest erfarna björnhannarna. Resultatet blir att det blir split och kiv i björnarnas Värld, och unga hannar börjar konkurrera, slå ihjäl varandras ungar och ge sig på alla honor i området, medan gamla och erfarna hannar känner alla honor i sitt revir väl, och honorna får ungar i lagom takt, ungefär en kull vartannat eller vart tredje år, så att inga små björnar kommer till skada. Dessutom bär de största och mest framgångsrika hannarna på de bästa generna, och garanterar att björnstammen blir frisk och sund..

I Ryssland finns numera ett statligt Björnforskningsinstitut, där moderlösa björnungar visat sig kunna födas upp, och återvända till vildmarken – på 20 år har man lyckats återbörda minst 200 björnar som annars skulle svultit ihjäl till ett liv i frihet, utan att de senare blir beroende av människor.. (se detta reportage från BBC)

Nyare forskning visar, att björnar är minst lika intelligenta som apor och hundar. Gåtan om deras Vintersömn är fortfarande olöst – man har framkastat de mest besynnerliga hypoteser om anti-oxidanter i blåbär som förklaring till varför björnarna inte får njursvikt, svag benstomme eller drabbas av urinförgiftning under vintern – vilket skulle hända oss människor om vi försökte ligga i dvala lika länge – eller sänkte kroppstemperaturen som björnarna

Något språk har de inte, men det har visat sig att björnar kan ge ifrån sig minst 30-35 olika brumningar och läten, vart och ett med sin speciella betydelse, att de kan tänka i flera led, konstruerade invecklade planer för att öppna lådor, ta sig in och ut i byggnader eller annars skaffa föda, och deras känsloliv är minst lika väl utvecklat som människans eller hundarnas – de kan uppleva sorg och glädje, saknad, vemod, entusiasm, vrede, igenkännande och mycket mer – och deras hjärna är nästa lika stor i förhållande till kroppsvikten som något intelligentare däggdjur.

Björnen, säger folktron, har en mans vett, men sju mans styrka. Enligt Kalevala skapades den första björnen av ”luftens jungfrur” eller Valkyriorna – och den sägs vittna inför Skade eller Rota – jaktens och Vinterns gudomligheter – om hur den blivit behandlad i människornas Värld. Om människorna dödade den på osportsligt vis, i eller nära idet, med skjutvapen, åtel eller fällor och gift, har den full rätt att hämnas; men om människan gick i närkamp med den, och den dräptes ärligt och framifrån, har den inget att klaga på när den kommer till att vittna vid gudarnas domstol vid Urdarbrunnen – för så sas det en gång.

De björnar du till äventyrs varit taskig mot idag, kommer alltså att vittna emot dig i morgon – vilket är väl tänkt, och i enlighet med Hedendomens principer..

Som vi sett, är det mytens och sagans sätt att berätta, att vi får exakt de björnar vi förtjänar – precis som nu, då vi missbrukar björnstammen, och felutnyttjar naturen, eller tycker att björnen skulle göra intrång på renuppfödning och areella näringar, inklusive all älg, som finns i landet.

Och ordet ”Björn” betyder dessutom fortfarande ”fodringsägare” på svenska – har då björnarna inget att fodra av oss ?

I Olaus Magnus ”Historia om de Nordiska Folken” från 1555 ägnas inte mindre än tio kapitel åt den nordiska björnen – och där berättas om alltifrån Isbjörnar, som kommer drivande på flak till Island – det nämns också i den isländska sagan om ”Audun med Isbjörnen” till björnar, som sägs göra tjänst med att trampa runt i väldiga hjul, som driver vattenpumpar i Svenska koppargruvor, sk ”husbjörnar” eller tama björnar och om Litauer, Vitryssar och därmed likställda, som tar sig in i landet som björnförevisare, men som i själva verket – säger Olaus – ofta är spioner åt ryska furstar och Tsaren, eller lurendrejare och bedragare, som behandlar björnarna illa, och utnyttjar dem för att tigga pengar av folk, särskilt kvinnor och förnäma hustrur – se bild här ovan !

Han berättar också, att det anses osportsligt och föraktligt om en jägare skjuter björnen i bakhåll med armborst eller skjutvapen, och att man i Litauen skulle dödat den genom att hänga upp en järnklubba som giller i de ihåliga träd, där vildbin håller till – björnen skulle då få klubban i skallen – samt att hästar i de Nordiska länderna är särskilt utsatta för björnar och mycket rädda för dem, därför skulle krigare i forna tider ha iklätt sig björnhud (jämför med Bärsärkar) som ett sätt att driva bort fiendens kavalleri, och få det att råka i fullständig förvirring. Ni kan se efter vad den gamle biskopen berättar själva.

Låt oss avsluta dagens krönika med vad som sägs i Kalevala om björnens hädanfärd, och om hur de goda och ädla björnarna slutligen kommer till Ukko, eller motsvarigheten till Oden och Valhall, efter det att deras skallar hängts upp i ett träd, och björnens ande far iväg upp emot himlen…

”Gack åstad, min vän, och vandra, dyrpäls, giv dig av på resa, färdas förbi svinens stigar, gå där grisama ha trampat, luffa uppför lövträdsbacken, bort emot det höga berget, upp i tallens täta krona, i den riskvistrika furan! Där är det dig gott att vara, där är det dig ljuvt att dröja –du får lyss till skällkons skälla, höra huru bjällran klingar”

”jesus” återuppstod bara en gång – möjligen två. BJÖRNEN gör det varje år, och nya björnar återföds, djupt inne i den skog som finns kvar..

Svenska lagar SATTA UR SPEL – Regeringen Löfvén öppnar för Barnäktenskap och Mång-Gifte emot ”synnerliga skäl”

av

FN:s Konvention om Mänskliga Rättigheter samt FN:s speciella barnkonvention förbjuder i klartext alla former av Barnäktenskap. Människor under 18 år får inte föras bort till andra länder av släktingar eller vårdnadshavare, eller tvångsmässigt giftas bort med äldre personer, som de kanske aldrig ens sett eller träffat.

Nästan alla civiliserade länder följer FN.s regler, men i Stefan Löfvéns Sverige – eller det som en gång var Sverige – ”Svetsar-steffe” har ju lovat att han ”aldrig ska kritisera islam” gör man nu medvetet massor av kryphål i lagen, som sätter alla svenska lagar, normer och rätts-regler ur spel.

”Tandagnisslan och Barnagråt – Sådant fröjdas Steffe åt !” (bildkälla: Okänd samt Pressfotograf Magnus Liljegren)

Det hela avslöjades i förra veckan, trots att SVT, etablerade nyhetsmedia som SvD och DN-koncernerna inte vågade skriva ett ord om saken. Trots att Sverige sedan 2018 har ett fungerande och absolut förbud emot Barnäktenskap, som följer FN:s föreskrifter har man nu i hemlighet lanserat en ny proposition, som skall tillåta mång-gifte och barngiftemål emot ”synnerliga skäl” som det så vackert heter. I praktiken betyder detta, att varje Tingsrätt eller domstol – alla domstolar i Sverige innehåller också politiskt tillsatta tjänstemän från Regeringspartiet och andra partier – sk ”Nämndemän” med makt över domsluten – helt kan avgöra saken till islamisters, religiösa fanatikers och barnmisshandlares fördel, helt utan minsta hänsyn till barnens egen vilja.

Det Socialdemokratiska partiet har hela tiden – även före 2018 – då Riksdagen mot Löfvén-Regeringens vilja klubbade igenom förbudet emot barnäktenskap – sagt EN sak, men gjort något HELT ANNAT och hela tiden strukit grymma, verklighetsfrånvända religionskulturer medhårs – det ständiga fjäskandet för islam är bara ett exempel. Nu har regeringen återkommit med en proposition där de vill göra undantag från det totalförbud riksdagen tidigare krävt. I den nya föreslagna lagen slopas det nuvarande uttryckliga 18-årskravet för äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag. Vidare ska barnäktenskap kunna godkännas i Sverige om ”det finns synnerliga skäl”.

Som ett exempel på hur den mycket luddiga och till extensiva lagtolkningar inbjudande formuleringen ”synnerliga skäl” kan följande anföras, direkt från Wikipedia, som har en intressant artikel i ämnet:

  • År 1998 prövade Högsta domstolen om en tidigare småföretagare i snickeribranschen, som hade en skuld till staten på 2,4 miljoner kronor, skulle beviljas skuldsanering på grund av synnerliga skäl. Högsta domstolen avslog snickarens begäran eftersom han 13 år tidigare hade underlåtit att betala in arbetsgivaravgift och innehållen A-skatt – så för den svenske företagaren, gällde plötsligt inte ”de synnerliga skälen”
  • År 2007 prövade Migrationsöverdomstolen om en person som mot lagen illegalt uppehållit sig i Sverige skulle få permanent uppehållstillstånd i Sverige på grund av synnerliga skäl. Då gällde plötsligt de ”synnerliga skälen” – mer eller mindre via Domstolens godtycke
  • År 1991 prövade Högsta domstolen om en yrkeskriminell man kunde utvisas ur Sverige på grund av synnerliga skäl, eftersom han dömts för brott nio gånger under de tolv år som han bott i landet. Rätten fann att mannen ”inte kunde utvisas” och dömde honom istället till fyra månaders fängelse – och trots att det gällde en yreksbrottsling, blev där ett överraskande milt staff – på ”synnerliga skäl”
  • År 1996 fann Svea hovrätt att synnerliga skäl ansågs föreligga för att bestämma påföljden till fängelse för en 17-årig etniskt svensk yngling som gjort sig skyldig till mened, trots huvudregeln om att personer under 18 år inte ska dömas till fängelse…

Kort sagt, formuleringen ”Synnerliga Skäl” betyder att domstolar kan hatta lite dit, och hatta lite datt, precis som de tycker – man öppnar upp för ett fullständigt godtycke – och därmed sätts hela rätts-apparaten ur spel, eftersom det tack vare denna formulering kan bli så att en Tingsrätt i Luleå, exempelvis, enligt sin egen praxis dömer helt annorlunda, än en Tingsrätt i Malmö – och det ÄR ett problem, eftersom människor och folkgrupper i Sverige då inte blir lika inför lagen.

Också Mång-gifte, eller insmugglande av barn som ingått tvångs-äktenskap i andra länder, inklusive ”anhöriginvandring” av pedofiler blir möjligt med Regeringens nya lagstiftning – allt under ”synnerliga skäl”.

Flera remissinstanser är kritiska till regeringens förslag att säga ja till vissa former av barnäktenskap. Bland dem ”Tjejers rätt i samhället” och ”Varken hora eller kuvad”.

”En rättsstat som Sverige ska kunna omhänderta även dessa utsatta kvinnor och barns rättigheter, även när det råder synnerligen svåra omständigheter i fall då de har ingått äktenskap utomlands under förhållanden som strider mot svensk lag”, skriver Tjejers rätt i samhället i sitt remissvar.

”Vi anser att undantag inte heller ska göras när det gäller barn- och tvångsäktenskap, alltså inte heller av synnerliga skäl”, skriver Varken hora eller kuvad.

För egen del anser jag att inget barn skall behöva tvingas till giftemål med vuxna. Barn ska få vara barn, helt enkelt – och de ska få chans till en vettig skolgång, inte föras bort till främmande land och tvingas leva där. Runt hela vår Värld förekommer det hur småflickor på 11-12 år gifts bort, och aldrig någonsin ges en ärlig chans att få leva sina liv som de vill, eller skaffa sig utbildning och yrken.

Och allt detta förtryck stöds av Löfvén-Regeringen, som ”bakvägen” försöker ”sälja på” svenska folket alltsammans – trots att samme Herr Löfvén säger sig företräda ”Världens Första Feministiska Regering” som han själv stått och sagt.

Själv tänker jag på en gammal vers av Erik Blomberg, den svenske poeten. Han skrev den 1944, när en god del av Världen fortfarande behärskades av Hitler och hans kreatur…Jag förstår dessutom inte, hur någon enda människa i Sverige kan ge sig till att rösta Socialdemokratiskt, och stötta en Regering, som inte tänker på barnens bästa och flagrant bryter emot FN:s regler om mänskliga rättigheter.

Jag vet det.
Jag säger det.
Men därför att jag säger det och vågar att säga det
skall jag vinna en makt att försvara de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig

Idag är det en TYRS DAG eller en Tisdag. Tyr var den av Asarna, som slogs för rättvisan och de små och svaga – de som inte hade något annat försvar, och inte hade någon som stod upp och talade för deras sak. Han lade sin högra hand som pant på sanningen i ulven Fenris käftar, och fick den avbiten. Kanske handlar det om sk ”föregångsmannaskap” – kanske om att göra vad man måste…

SvD SVIKER sin egen värdegrund..gör reklam för kristendom och ska ”frälsa ungdomen”

av

Många av våra största mediakoncerner är ”köpta” av de kristna och följer inte längre sin egen värdegrund eller god publicistisk sed. Vanligtvis brukar ju hela Dagens Nyheter se ut som en dålig kopia av ”Dagen”, den kristna dagstidningen, och är bara ”Låtsasliberal” och inte oberoende liberal som man påstår sig vara.

Nu drabbar samma otrevliga tendens även Svenska Dagbladet, som under den sista veckan nått ett nytt absolut lågvattenmärke. Kristen reklam, och reklam för Monoteistiska förtryckarläror publiceras rakt av i tidningen, trots att den säger sig vilja värna liberala värden. Hur går detta ihop ?

Den absoluta horrören kom i förra veckan, då man inledde en artikelserie om ”unga kristna”. Man uppmanar svenska ungdomar att ”ta emot jesus” och andra fånigheter (ja – visst tar det emot – det torde vända sig i magen på de flesta läsare vid åsynen av denna Knutby-propaganda !) samt att de ska ”medvetandegöras om synd”, och att de själva och andra är syndare, allt enligt SvD.

Teckning, dedicerad till SvD…

 

Hela tiden detta skuldkomplex, dessa dåliga känslor som går ut på synd, skuld och straff. Har inte svenska ungdomar det svårt nog ändå – och varför lära ut, att det skulle hjälpa med ångestövningar, ständig botgöring och bönerabblande… Kristendomen är en religion, som lär ut att människor är dåliga i sig själva, och hela tiden måste ”frälsas” med kyrkans hjälp. ”Ingen frälsning är möjlig på egen hand” predikar man, och på så vis hindrar man folk från att tänka själva.

Så får man dem att betala, betala och betala för något de inte behöver, och snärjer dem i religionens garn.

Om Svenska Dagbladet verkligen stod upp för något svenskt här i Världen skulle den sprida Hedendom, eller åtminstone ge Hedendomen och svenska hedningar ”equal time” och lika mycket spaltutrymme. Men den lögnaktiga, låtsasliberala tidningen ägnar mittuppslag efter mittuppslag åt kristen propaganda – vilken skam !

Studera själv den artikel jag anmält här ovan – inte någonstans en kritisk uppfattning, inte någonstans någon genmälesrätt. Jämför med den värdegrund, SvD påstår att tidningen själv skulle stå för. Själv ser jag en helt annan intellektuell spänst hos det uppväxande släktet, och vill verka för en sundare, starkare ungdom. I framtiden kommer alla människor att vara Polyteister. Att bara tro på en enda gud kommer att anses som inskränkt, ja ”skämmigt” som att ha obehandlad läppcancer – liksom detta ständiga jesus-tjafs i media..

Hon: Titta inte nu, men därborta går Bosse Giertz ! Han tror att det bara finns en enda gud…

Han: Nej men usch – Vet du vad ! (Teckning av Robert Crumb, amerikansk underground-tecknare)

Ni har väl inte GLÖMT… The Särimner Device PUTTRAR PÅ…

av

Vår nya uppfinning har redan väckt en hel del uppseende. Bakom varje gathörn, uppe på varje hustak, nere i varje källare kan ett exemplar av THE SÄRIMNER DEVICE vara uppställt, och puttra på i all tysthet. Du vet inte var och när du kommer att utsättas för de små, små, små baconpartiklarna, och den ultra-fina spritdimman..

Framför Johanssons lada, vid din brevlåda, i den mystiska hisshallen, i trapphuset på jobbet… ÖVERALLT och ingenstans slår vi till, ljudlöst, luklöst och osynligt, fast med oförminskad styrka.. men nu ska det vara Mubarak och Ramadan, säger vissa… Nåväl säger jag – vi får väl se hur det blir med den saken…

 

Överstelöjtnant Killgore hade rätt, redan på sin tid !

The Särimner Device kanske kan tillverkas i portabla upplagor likaså, med redan färdigtärnad micro-bacon som spray… Vem vet, kära läsare – vem vet ? Bevisa att ”The Saerimner Device” inte redan finns, egentligen ?

HEDNISKA TANKAR färdigställer planerna på The SAERIMNER DEVICE

av

2013 fanns det en del personer i Sverige som lögnaktigt påstod att ramadan skulle vara en svensk tradition, fastän sådana fasoner från Arabvärldens öknar inte hör hemma i vårt land. Numera lyser sådana notiser i dagspressen med sin frånvaro, fastän den muslimska fastan förutsätts ta sin början i morgon, enligt den månkalender denna religion i sin efterblivenhet håller fast vid. Att fasta, inte dricka vatten dagtid och dessutom utsätta sig för nattvak, är skadligt för kroppen och kan ge upphov till trafikolyckor, på grund av akut sömn- och näringsbrist liksom svåra olyckor på arbetsplatsen. Alla behöver vi äta och dricka ordentligt om vi ska kunna jobba, särskilt i Covid-tider, då immunförsvaret kan vara ansträngt.

Det har gått så långt, att hela 8,1 % av Sveriges befolkning har islamsk kulturell bakgrund enligt statistik från 2016, och idag är siffran sannolikt ännu högre, eftersom mer än 19,7 % av invånarna i vårt land har utländskt ursprung – och hit har Regeringen Löfvén samt de usla regeringar som föregick den fört oss.

Vi inser allihop att det inte kan fortsätta såhär längre. Vårt samhälle riskerar att bryta samman under trycket från icke-demokratiska värderingar, religioner och kulturer, även om det visat sig, att bara ungefär hälften av de med muslimsk bakgrund som tyvärr vistas i landet är ”troende” muslimer, i alla fall enligt vad en del bedömare skriver.

Om Monoteistiska religioner fortsätter att breda ut sig, kan snart ingen leva som han eller hon vill, gå klädd som han eller hon vill eller äta som han eller hon vill längre… (teckning: Jeanders Bildblogg)

Därför har vi på Hedniska Tankars redaktion färdigställt planerna på THE SAERIMNER DEVICE, en enkel apparat som en gång för alla stoppar islamiseringen, medan vi hedningar bland de etniska svenskarna tar i tu med de kritsna, och ser till att hedna och avkristna dem, illa kvickt. Kanske de flesta av er kommer ihåg vad en mikrotom är för slags apparat från skolans naturkunskaps- och  biologitimmar, i alla fall om ni inte som Greta Thunbergs anhängare skolkade från dem, och nekade till att lära er något. Ni kommer säkert ihåg att en mikrotom skär ytterst tunna snitt av medicinska och biologiska preparat, bland annat för att man skall kunna studera vävnaderna och cellerna i dem i detalj, alltså de livets byggstenar som allt levande är gjort av…

This is a part of the DEVICE – esta es la vida, Baby !

Men nu finns det även Ultra-Mikrotomer som skär ännu finare och tunnare, ja så tunt som några My, alltså en tusendels millimeter. Partiklar som är så små, är givetvis inte synliga för blotta ögat, och om man kopplar två ultra-mikrotomer till varandra, och matar in massor med Bacon-skivor genom den ena ultra-mikrotomen genom en stor tratt, ja då får man tärnat bacon som är rent mikroskopiskt, lika fint som det finaste damm, eller virus-partiklar.

Ja ni ”mussar” – Tänk er MASSOR av såna här, som svävar runt i luften ni andas helt utan att ni ens kommer MÄRKA det…

Bacon-tärningarna hålls svävande genom en alkohol-dimma av REN SPRIT som verkar som ”vehikel” som farmaceuterna säger, och som är TOTALFÖRBJUDET under Ramadan enligt Allah Akbar den allra högstes regler – men med hjälp av en kraftig fläkt – som kan anslutas till Luftkonditioneringsanläggningen i varje köpcenter, varje Galleria, varje bostad, varje offentlig byggnad eller terminal och resecentrum i Sverige, så kan luftmassor på så mycket som 300 000 kubikmeter luft eller mer ögonblickligen De-islamiseras…

Visste ni att man nuförtiden också kan köpa Whiskey, som är SMAKSATT MED BACON…

Självklart skyddar The Saerimner Device också emot Covid-19 och andra skadliga virus, inte bara skadliga religioner som islam – allt genom SPRITENS INVERKAN.

Vi har REDAN gömt trettiofem av dessa nyligen konstruerade renings-anläggningar på olika platser runt om i Sverige. INGEN mer än vi på Hedniska Tankars redaktion vet  VAR de finns, och vem som helst, ja vilken muslim som helst som vistas i vårt land och uppehåller sig här, kan NÄR SOM HELST få sin fasta totalt avbruten, genom att inandas alkoholen och bacon-partiklarna. Ingen, absolut ingen vet när och var det kommer ske, MEN DEN ALLRAHÖGSTE KOMMER VREDGAS SVÅRT PÅ ER och ni kommer aldrig aldrig till Mohammeds paradis, utan får nöja er med att tillbe och dyrka Herren Frej och BLI HEDNINGAR för all framtid, precis som alla oss andra.

Kom över till FREJ – Han GER MER !