Månadsarkiv: september 2020

En BARD och ett POLITISKT PARTI tar ställning FÖR Yttrandefriheten – Blasfemidagen infaller i morgon !

av

Den Internationella Blasfemidagen är ett evenemang, som Humanister i USA och Världen över skapade efter den exempellösa hetsen emot Nordbor och Jyllandsposten inleddes, efter de sk ”Mohammed-karikatyrerna” år 2009. Att människor dödas i hundratal och tusental, bara för att de skulle ha förolämpat någotslags gud, som inte ens förmår skydda sig själv – en sådan gudom kan inte vara allsmäktig – och att människor sätts i fängelse eller drabbas av orimliga straff bara för sina åsikters skull, är bara alltför vanligt nuförtiden. Blasfemi-lagar bibehålls bara i Världens allra fattigaste och mest efterblivna länder, men på sista tiden har vi sett hur bland annat ”Svenska” Kyrkan och andra Monoteistiska samfund hetsar för att få Sharia-lagar även i Sverige istället för att bejaka framåtskridandet, som i Världens alla någotsånär civiliserade länder.

Såhär ILLA var situationen 2014 – bara en del TOTALITÄRA regimer typ Iran och EFTERBLIVNA U-länder har lagar emot Hädelse eller sk ”Blasfemi”.   

Vill vi att SVERIGE också ska räknas ibland dem ??

Danmark har nu – som sista land i Norden – avskaffat hädelse-lagarna – men här i Sverige ser vi alltså hur de kristna och islamisterna i skön förening likt smutsiga kackerlackor kryper fram ur sina hål, och försöker knuffa tillbaka oss alla till den mörka medeltiden. Varför ska vi behöva stå ut med sådant – och var är organisationer som Humanisterna, samt Amnesty International, nu när vi behöver dem ?

Alla kan vi faktiskt behöva få lyssna till en BARD då och då…

 

Nåväl – i de senaste dagarna har en viss BARD uttalat sig. Alexander Bard, från Army of Lovers, och diverse talangjaktsprogram i TV, närmare bestämt. Som en av de mycket få personerna i Sveriges kulturliv som alls vågar säga något, uttalar sig nu herr Bard, och förklarar att han tycker att Islam är en mycket svag religion. Jag måste av allt mitt hjärta och min hedniska hug säga att jag håller med honom.

Om ”Allah” eller ”gud”, alltså JHVH-1 – detta totalitära monster från yttre rymden – vore allsmäktigt – så skulle ju ingen ”Koranbränning” eller någon bränning av Biblar alls kunna ske, eller hur ? Men nu brinner Koraner och Biblar likafullt, över hela Sverige och ingen kan förhindra det. Den påstått ”allsmäktige” guden har bara knivbeväpnade små huliganer och fega terrorister till sina lydiga små redskap – plus ”ärke” någonting Antje Jackélen såklart – men hur skulle en VERKLIG gud göra ?

Jo – vi svenskar KAN, vi VILL; vi TÖRS – fram för en riktig BARD du kan lita på !

En verklig gud skulle förmodligen piko-sekundsnabbt inse, att mänskligheten bara är en av alla oräkneliga civilisationer i hela universum på sin egen lilla boll av stoft, och därmed ignorera hela saken ifall nu Alexander Bard, jag själv eller en och annan Paludan råkat förolämpa honom. Vore guden allsmäktig eller allvetande, så gjorde ju våra handlingar ingenting ändå, små och obetydliga som de är, och ännu mindre borde några ”rätt-trogna” alls springa efter oss, eftersom det vore att sätta sig upp emot den ”ende” gudens allmakt – och för övrigt – är det inte ”gudens” eget fel att han skapat just oss till HEDNINGAR ??

Låt oss fortsätta BARDALEKEN !! (pling samt plång !)

Jag själv har faktiskt mött herr Bard en gång, på restaurangen Broder Tuck på Söder i Stockholm, innan ett ruskigt mord förövades där – men det var många år sedan-. Emellertid – jag insåg redan då att herr Bard var en man att lita på, och att han icke tvekade att tala sanning, respektive tala ur skägget !

Alltnog, han är icke den ende som yttrat sig i debatten, för i SvD har vi igår kunnat läsa följande; signerat Staffan Gunnarsson från det nya folkliga partiet Medborgerlig Samling:

Ska den som hyser starka känslor för en tro ha rätt att förbjuda andra, som har starka känslor emot densamma, rätten att uttrycka sig? Nej, religionsfriheten kan aldrig tillåtas att trumfa yttrandefriheten, skriver Staffan Gunnarson, Medborgerlig Samling.

Om Svenska Akademien efter alla år skulle få för sig att tilldela Salman Rushdie Nobelpriset i litteratur, skulle han då nekas inresa till Stockholm för att ta emot utmärkelsen – med hänvisning till att det kan finnas folk i Sverige som inte uppskattar hans böcker och kanske vill bränna både dem och författaren själv? Hade en ny ”Life of Brian” med muslimskt tema kunnat produceras i dag?

— —

När staten bränner eller förbjuder böcker är det fara å färde för religions- och yttrandefriheten, men när medborgarna förhindras att öppet kunna visa sitt missnöje med inflytelserika religioner och livsåskådningar är samma friheter också hotade. Att någon fritt får visa sitt ogillande mot vad andra säger eller tror är en given del av demokratin. Detta ska inte tolkas som ett hot mot någons religions- eller yttrandefrihet. Inte ens att bränna ett privat exemplar av en så kallad helig skrift hotar någons trosutövning.

— —

Många, även bland påstått liberala debattörer, verkar inte inse att ingrepp i yttrandefriheten i sig utgör en form av våld. Att exempelvis böja sig för fundamentalister som hotar det fria ordet, i syfte att motverka högerextremister, är i sig själv att gå antidemokratiska ärenden. Sanna demokrater och liberaler tål verbala angrepp eller symboliska protester – och de som inte tål det kan aldrig få sätta agendan.

Samma vecka som församlingsföreträdare i Sverige nyligen önskade att det inte bara skulle bli olagligt att bränna ”heliga” skrifter, utan även vara förbjudet att håna olika religioner, dömdes en 13-årig pojke i Nigeria till tio års fängelse för blasfemi. Är det i en sådan riktning vi vill gå även i det sekulära Sverige eller vilka straff kommer de intoleranta och lättsårade att låta sig nöja med – och de ängsliga att böja sig för?

— —

Enligt EU:s Lissabontraktat ska sekulära och religiösa livsfilosofier likabehandlas. Om visad missaktning mot andras livsåskådning generellt ska bedömas som hets mot folkgrupp, så borde även ateister kunna åberopa sådan lagstiftning. Religiösa utsagor kan många skeptiker och icke-troende uppleva som en väldig provokation och känna sig kränkta. I så fall borde religiösa uttryck därmed kunna klassas som hädelse och missaktning mot ateisters eller humanisters föreställningar om livet och världen. Vilken fatwa-domstol ska avgöra dessa ärenden?

DN VÅGADE nämna Gudahovet..

av

Dagens Nyheter – en av Sveriges mest pro-kristna tidningar, förutom ”Dagen”, ”Världen idag” och liknande frikyrkliga blaskor, vågade faktiskt nämna det norska gudahovet, som jag skrev om igår… Man påstår att ”det offrades kött inuti byggnaderna” redan i inledningsrubriken...

NEJ KÄRA DN – inte bara kött men FLÄSK alltså samma FLÄSK som heter Bacon nuförtiden, och som är förbjudet enligt Katolikerna och Koranen, ni vet..

Det sk ”Kulthuset” i rekonstruktion enligt DN -man VARFÖR vågar de inte skriva att det är ett hedniskt GUDAHOV det är fråga om ?

I morgon är det förresten Internationella Blasfemi-dagen – ett litet arrangemang, som jag tycker alla hedningar borde fira.

En helt annan sajt än DN ger oss också lite tips på hur en effektfull och stämningsladdad ceremoni kan gå till – Ni vet alla vad ni ska göra, hoppas jag 🙂

 

Något om Asatron i Ryssland

av

Nu byter jag ämne ett tag, eftersom den här bloggen berört allmänpolitiska saker i vidpass en hel vecka, men vi Hedningar lever inte i ett elfenbenstorn. Nätforumet ”Hypotheses” publicerade en mycket bra essä om Asatro i Ryssland härförleden, och bra essäer ser man inte alltför ofta på nätet.

Men hur många Hedningar i Ryssland finns det, totalt sett ? Det beror på hur man räknar… Världens till ytan största land uppgavs i år ha närmare 146 miljoner invånare, och efter att befolkningssiffrorna faktiskt gått ned en aning efter 2010, har de nu återigen börjat vända uppåt. Officiellt sett har Ryssland fortfarande religionsfrihet, även om banden mellan den Grekisk-Ortodoxa kyrkan och Staten har blivit tydligare och tydligare under President Putins nuvarande period vid makten, den fjärde i ordningen. Å andra sidan är situationen precis den samma i vårt land – man säger att vi har tanke- och åsiktsfrihet, men repressionen blir allt hårdare och hårdare, och både ”Svenska” Kyrkan och en rad muslimska grupper vill nu införa straff för de som har en egen åsikt.

Får vi tro den officiella statistiken, så fanns det 13 % ateister i Ryssland 2012, 25,2 % av befolkningen kallade sig samtidigt ”troende” med vågade inte säga vilken religion det gällde, eller ens vilken Gud (som Hedning i Ryssland blir man inte precis populär, ifall man inte tillhör storstadsbefolkningen) och man kunde förmodligen säga, att denna grupp var agnostiker, och samtidigt fanns det också 5,5 % ”utan uppgift” och ca 1,9 % Tengri-ister (Tengri är ett slags Mongolisk Schamanism, spridd också utanför Mongoliet) ”andra religioner” eller anhängare av Rodnoverry (slavisk hedendom) samt Asatro – det är ju två olika slags Hedendom som i mycket påminner av varandra. Detta borde betyda att det faktiskt fanns 45,2 % Hedningar av alla sorter i Ryssland år 2012 – men det var före Putins nuvarande presidentperiod, och omorienteringen av hela Ryssland till något som kan liknas vid en Rysk-ortodox statskyrka..

PEW research center – som räknas som den mest trovärdiga internationella gallup-organisationen, noterade 2018 att det bara fanns 15 % ”oorganiserade” (som ateisterna och agnostikerna valde att kalla sig det året) och 1 % ”andra religioner” medan de kristna och muslimerna ”ätit upp” hela 84 % av befolkningen. Samtidigt noterades det också, att i gruppen ungdomar 16-24 år, så sa 46 % eller närmare hälften att de inte var religiösa alls – vilket tyder på ett ungdomsuppror mot den statligt påbjudna ordningen – vi kan se samma tendens över hela Västvärlden – också i Sverige.

En viss Daria Shvetsova – som skrev den aktuella uppsatsen – säger att ”Hedendom” alltid innebär rekonstruktivism (det kan vi ha delade meningar om – goda delar av en inhemsk, hednisk tradition har överlevt både i Ryssland och Norden) och citerar en undersökning från VKontakte (”Putins Facebook” – omåttligt populär i Ryssland, eftersom Facebook inte är tillåten där) under åren 2014-16, då man fick svar från inte mindre än 6000 hedningar – och av dem kallade sig 31,4 % anhängare av Rodnovery eller Slavisk Hedendom, medan 15 % kallade sig för Asatroende och 25,8 % sa att de bara ville vara Hedningar i största allmänhet, eller att de hade upptäckt hedendomen såpass nyligen, att de inte valt någon särskild inriktning ännu. ”Fornsederi” och liknande avarter, som bara är spridda i Sverige, var ett helt okänt begrepp.

Det skulle betyda, att det finns minst 900 Asatroende i Ryssland, vilket är en överraskande hög siffra. Men – kan vi lite på dessa uppgifter ? Även om Vkontakte kanske är det mest spridda sociala mediet i Ryssland, är det långtifrån alla ryssar som alls intresserar sig för sociala media, och ännu färre som ens har en dator. Enligt de senaste uppgifter jag råkat hitta, anges det nu att 91 % av Ryssarna har tillgång till Internet i någon form, men bara 70 % av Ryssarna intresserar sig alls för sociala media, och av de som gör det, är kanske 40 % eller så medlemmar i Vkontakte. Förmodligen är Rysslands befolkning ganska smart – den lägger mindre tid på onödiga saker, än vi här i väst… men om vi tror på den senaste statistiken från 2019, så skulle det innebära att 146 miljoner x 0.91 x 0,7 x 0,4 är det största antal personer, som skulle kunna ”fastna” i Vkontaktes undersökning – vilket blir 37 miljoner potentiella Asa-trona proselyter – men av dem var det som sagt bara 900 som sa att de verkligen ville vara det… och multiplicerar vi siffran 900 med 146/37 eller de ryssar som inte ”syns” på sociala media, får vi minst 3550 Asatroende, vilket kanske är en riktigare siffra.

Hellre Hammaren än Korset… Det gäller här som i Ryssland…

Asatron i Ryssland, står det i essän, började som ett resultat av ”Re-enactment” rörelsen på 1990talet, eller de personer som ägnade sig åt att återskapa historiska slag eller miljöer, där Vikingatidens Nordbor, Ruser och Varjager förekom – och så småningom blev de intresserade inte bara av sin egen nationella historia och kultur, utan också av den Nordiska kulturen och religionen..Det började utges tidskrifter för ”likasinnade” i Moskva med en cirkulation av ungefär 3500 ex – vilket ger en föreställning om den dåtida Hedniska miljön storlek. Ganska snart började man också organisera sig. Förutom Asatro samfund i Moskva, dök det upp något som hette The Podolsk Community of Scandinavian Pre-Christian Belief” någon gång mellan 2001 och 2003, och 2004 grundades ett samfund med det något underliga namnet ”Ragnar” i St Petersburg, vilket har sin förklaring i att ”Ragnarna” ju betyder ”Makterna” på svenska…

Man skaffade sig också en blotplats, eller vad vi skulle kalla ett gudahov, men lika fort kom de första rapporterna om att blotplatsen vandaliserats av de kristna, vilket jag också skrivit om. År 2007 var det dags för det första ryska ”Alltinget” och ganska snart hade man representation från Moscow, Minsk, Voronezh, Khabarovsk och St. Petersburg – Asatron spred sig fort, och av ”fornsederi” eller andra dumheter som vi här i Sverige fick lida av, fanns där inte ett spår. Men dessa sakernas lyckliga tillstånd, kunde förstås inte vara i evighet, konstaterar man i essän.

Ganska snart fanns det grupper som inte bara sade sig syssla med Asatro, utan också Vanatro, Lokeaner – som i USA – och slutligen hårdrockare, influerade av ”Rökkatru” samt slutligen ”Aldiweg” – en kontinentalgermansk, esoterisk gren av Asatron, för i Ryssland – detta mångskiftande och stora land med allsköns olika folkgrupper eller blandningar därav, är det i hög grad så att ”anything goes”. Och kontroverser saknas icke. Jag citerar, utan kommentarer:

From 2011 to 2013, the Russian branch of the Pagan Federation International was headed by a godhi of Moscow community Skidbladnir Sigurd (Andrei Solovоv). As of 2015, the coordination between Asatru groups gradually came to a halt as stable self-governing local communities developed, which see themselves independent from any central authority. Several crises broke out now and then among Asatru leaders, culminating in public scandals in 2017 and 2018, when the Ragnar leader Sigwald (Evgeny Saltykov, the former head of Logretta) filed a legal suit against an Asatru in Barnaul, Natalia Telegina for “kindling religious enmity” (a highly controversial Russian Criminal Code article 282 used to persecute political opponents of those in power). The case which ended in an acquittal led to the almost total obstruction of Sigwald and his group by the Asatru community.

Some Asatru groups – such as Skidbladnir and the Voronezh-based Svartland) applied for state registration as religious groups (The Development of Russian Asatru 2019, 70–89).

Precis som i Sverige har vi inte EN centralorganisation för alla Asatroende i Ryssland heller, och jag tror nog att det är välgörande. Försöken att koppla Asatron emot Regeringsmakten, eller att bilda någon politiskt influerat centralt råd, med en rad ”småpåvar”, ”Rådsgydjor” och liknande känns igen från den svenska verkligheten, och här har den sortens fasoner inte slagit väl ut, eftersom det strider emot själva andlighetens och även Asatrons idé.

”To your own selves be true, and the ages will be true to thee”

Väl mött, alla fränder i Gårdarike !

”Sådan ÄR Monoteismen” – NYA terror-attacker emot Charlie Hebdo (och Franska media)

av

”Sådan ÄR Monoteismen – Fy Fenris för dessa onda troll – Öknens råttor med Noll Koll – som i VÅRT Europa vill spela roll”

Mes Amis, Citoyens ! Amis du France et la Liberté Humaine !

Det har ännu inte bevisats vem, vad eller vilka som ligger bakom det senaste blodiga knivdådet emot fria Franska media, vilket förövades i uppenbar närhet av den före detta Bastiljen och satirtidskriften Charlie Hebdos tidigare lokaler. Eftersom jag är en man som tror på yttrandefrihet, och dessutom erkänner även Lokes existens såsom varande hedning, så har jag alltid uttryckt en stark solidaritet med Charlie Hebdo och dess personal, ända sedan mordet på 12 stycken av dess medarbetare år 2015, en sak som – skamligt nog – fortfarande inte resulterat i några fängelsedomar för de åtalade, vilket rimligen borde bli följden – i alla fall i alla någotsånär civiliserade länder.

Det kan dock – på sannolika skäl – inte uteslutas, att det senaste attentatet – en blodig attack som utfördes med någon form av blankvapen enligt franska media, varit religiöst och politiskt motiverat, och att det på något sätt riktat sig just emot Frankrike som nation, den nation där också Humanismen, och den moderna synen på mänsklighetens rättigheter föddes. En gång i tiden kallades vi svenskar för ”Nordens Fransmän”. Men det var på 1700-talet, det sista århundrade när vi själva var en Europeisk stormakt – med hjälp av ekonomiska subsidier från Frankrike.

En ce jour, tout homme libre est un Français.

Et chaque attaque contre la France est une attaque contre la liberté.

– dit par un païen suédois

Fyra personer skall ha skadats i attacken, varav två allvarligt. Minst en av de svårt skadade uppges ha varit en obeväpnad kvinna, som sårades svårt i huvudet, enligt vittnen som såg hur hon låg på gatan i en pöl av blod. Republikens Premiärminister skall ha bekräftat, att minst en person gripits, men enligt ej bekräftade svenska källor, jag tagit del av på nätet, är två – inte en person gripen, och sannolikt är den huvudmisstänkta och den skyldiga till dåden en kvinna, medan hennes medbrottsling, som också skall ha arresterats, är en man. Vittnen lär ha sett en person i ”ärmlös pufferjacka” (vilket väl skall antyda någotslags dunväst) svarta joggingbyxor och röda skor.

Det skall – enligt BBC – vars rapportering är sanningsenligare och överlägsen svenska medias – vara så att den ena av de två gripna personerna är från Pakistan, samt den andre från Algeriet, vilket kan tolkas så, att det kan föreligga vissa islamska kopplingar.

11:e arrondissementet lär ha blivit avspärrat, men Paris modiga befolkning håller stånd och lever vidare som normalt, liksom så många gånger förr.  Premiärministern, den ädle och värdige Jean Castex, lär ha sagt att kampen mot terrorismen, skall fortsätta med alla till buds stående medel – och jag håller med, för det innefattar också det skrivna språket, litteraturen och till och med humorn – den humor som Charlie Hebdo också står för. Inte en enda svensk journalist, inte ett enda svenskt mediaföretag har uttryckt någon som helst solidaritet med frankrike, Charlie Hebdo och franska media i skrivande stund, inte heller med det franska folket och alla offren.

Det tycker jag är något djupt skamligt, och därför vill jag ensam föregå med gott exempel, nu när ingen annan gör det.

Bild från BBC, som utvisar attentatsplatsens läge vid Boulevard Richaar-Lenoir

Somliga låter skrämma sig till tystnad av dessa terrorns medlöpare, men det tycker jag inte att vi skall gå med på. Till och med min gamla favoritförfattarinna Marie Darrieussecq , som skrivit den stora franska romanen ”Suggestioner” – en bok i Särimners anda, som handlar om en ung kvinnas skrämmande förvandling till Sugga och Vildsvin har framträtt i svensk TV, och påstår där att hon har tankar som hon inte vågar verbalisera, inte säga högt eller erkänna fullt ut. Så talar en feg kristen, som har föga eller intet förstånd, men så talar inte en människa, som är beredd att försvara friheten, i det egna landet eller i andra länder.

För egen del är jag varken galen, autistisk eller feg. Jag är en kämpande svensk HEDNING och inget annat, Asatroende till på Köpet, och jag säger er, rent ut medborgare – jag hatar allt det onda, som Islam och de Monoteistiska religionerna står för.  I Mali slåss i detta ögonblick franska soldater, främlingslegionärer och infanterister, sida vid sida med soldater från den svenska Armén. Vi är vapenbröder med Frankrike, och vi har svurit att på vår Regerings uppdrag bekämpa den extrema islamismen, och sekter som Boko Haram och liknande ohyra på bortaplan.

I Mali – som i dagens Paris, krävs det tyvärr vapeninsats för att klara av den saken – men vi måste också våra konsekventa. Vi måste bekämpa terrorn, och de som hela tiden går terrorns ärenden också här hemma, varhelst de dyker upp. I Gävles Moskéer, eller i Uppsala Domkyrka tillsammans med en viss Ärke- någonting, som fortfarande stöder extrem islam.

Vi måste bekämpa dem – som Frankrikes förste Minister sagt – med alla till buds stående medel, solidariskt och hela tiden. Även humorn, den blodiga satiren och Lokes krafter behöver anlitas i kampen – liksom Särimners !

Aux armes, Citoyens !  Vive le soldat français, vive la police française, les pompiers et les ambulanciers

Samtidigt i Mali, och hos våra Franska vapenbröder:




Fredens styrkor är SÄRIMNERS sändebud
 

Om TVÅ stycken MYCKET CENTRALA texter

av

Jag såg två stycken mycket centrala texter på nätet idag. Den första är hämtad ur FN:s ursprungliga Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna från 1946, och ni som läst artikel 30 i samma deklaration, vet att deklarationen aldrig någonsin får förändras, varesig i form av strykningar, ändringar eller tillägg…

Envar har rätt till Åsiktsfrihet och Yttrandefrihet. Denna rätt innefattar rätt för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida information och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser. (artikel 19, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna)

Andra artiklar i deklarationen har ofta blivit felöversatta och vantolkade när de överförts till svenska. Exempelvis står det INTE i deklarationen om Mänskliga Rättigheter att alla människor har ”lika värde” som en del föreställer sig, och som våra politiker lögnaktigt brukar påstå. Vad som däremot står där, är att människor är ”alike in dignity” (alltså lika ifråga om mänsklig värdighet) men inte alls ”same in value” och detta är en mycket väsentlig skillnad.

Men – för att återvända till artikel 19 – det står ”utan ingripanden”. Detta betyder ett slut på angiveri, svartmålning i sociala medier, obevisade påståenden av politisk, rent förolämpande eller personlig karaktär – alltså negativa värdeomdömen om den som dristar sig att ha en åsikt – i alla fall som jag tolkar det.

Det står också ”frihet att söka, mottaga och sprida” information – så länge informationen inte är olaglig, dock – det finns ju konfidentiell eller hemlig information också, och möjligen skulle man kunna filosofiskt anmärka, att man väl här förutsätter att informationen som söks, är sann och inte förfalskad.  Källkritik är alltid viktigt, vågar jag påstå – som den ASATROGNE HEDNING jag är…

Slutligen står det också ”Varje slags uttrycksmedel” vilket omöjligen kan tolkas så, att man enbart är begränsad till skrift. Dans, teater, musik, konst, eller till och med meddelanden och åsikter skrivna på dasspapper med rödkrita, eller Runristning (som Sveriges Justitieminister Morgan Johansson FORTFARANDE vill förbjuda, eftersom han enligt sin iranska kvinnliga press-sekreterare ska ”arbeta vidare med frågan” – vad det nu ska innebära) är alltså fullt legala som uttrycksformer, och så är fotografering eller performance art – för på något annat sätt, kan man nog inte tolka artikel 19.

Följaktligen är det också legalt eller tillåtet att göra som bilden nedan visar, förutsatt att man nu inte gör det på offentlig plats, eller för att smäda någon speciell ”folkgrupp” som det kallas enligt svensk lag… (den svenska lagen förutsätts ofta vara underordnad just FN:s deklarationer, i alla fall i den publika och öppna debatten)

a bible is burning on a fire, the proper way to dispose of an old bible.

Enligt artikel 19 spelar det heller ingen roll, om detta vore en Koran, ett exemplar av Bhagavadgita, eller Herman Hesses ”Stäppvargen”, för den delen.

Detta behövde inte vara en bok. Man kunde också steppa, eller dra på en ”two-stepp” Häpp – Oh Yeah Böpp – Vi hänger inte läpp !

Dessutom står det, att informationsinhämtningen, spridningen av information, åsikter eller budskap förutsätts ske ”utan gränser” vilket är ganska intressant att notera, eftersom det också föranleder en hel del upphovsrättsliga och patenträttsliga problem, särskilt med hänsyn till konstnärliga verk av mer ovanligt slag. Formuleringen ”utan gränser” verkar också betyda ”utan begränsningar i tid och rum” – dvs inte bara geografiskt, utan också tidsmässigt… När något görs eller uttrycks, skulle alltså rent filosofiskt vara av mindre betydelse, liksom sammanhanget. För övrigt noterar jag idag, att Statstelevisionen i Sverige uppgett, att det enligt Polisens och Rättsväsendets uppfattning ÄR legalt att till exempel bränna Koraner i vårt land.

Den andra texten består av ett reklambudskap, som jag sett fastspikat på en vägg och en offentlig anslagstavla idag. Den består av en deklaration från en viss myndighet i Sverige, som har denna text som sin främsta devis, Värdegrund och innebörd, och då en statlig myndighet sagt och deklarerat detta, anser jag att det i viss mån har karaktären av lag, förordning eller allmän föreskrift, ja kanske även filosofisk levnadsregel i alla fall enligt myndighetens klara åsikt och uppfattning.

VI FÖRSVARAR SVERIGE OCH LANDETS INTRESSEN, VÅR FRIHET OCH RÄTT ATT LEVA SOM VI SJÄLVA VÄLJER.

Observera att det för det första står ”vi”. Vilka är då dessa ”vi” ? – Ja, det rör sig uppenbarligen om ett kollektivt ansvar, om varje medborgares självklara plikt. Det står Sveriges intressen, för det andra. Inte något annat lands, inte något annat folkslag som inte hör hit – utan det egna landets intressen, dess värderingar – och inte någon annans.

Det står för det tredje ”rätt att leva” – samma rätt som en del politiker i ledande ställning tidigare helt förvägrat oss, eftersom de tydligt sagt, att det inte skulle göra något om vi förlorade vår frihet, likviderades eller utrotades – och deras uttalanden visar också klart och tydligt på vilken sida de står – och det är inte på svenskarnas.

Det står slutligen ”leva som vi själva väljer”– Alltså inte som någon påstått ”allsmäktig gud” sägs beordra, att du och jag skulle leva. Inte efter något särskilt politiskt parti, eller det partiets åsikt om vad som bör ”väljas”. Inte efter någon satans Mona Muslim, eller Pelle Akbar. Inte efter Ayahtollan av Borås, inte efter Ärkebiskopen av Uppsala – eller någon djävla idiot till sk ”Rådsgydja” någonstans, som valts av högst fyra personer, inte efter ”Kristi Brud” Åsa Walldau, eller Pastor Putte Plockepinns åsikt eller livsval – kära läsare eller läsarinna – utan efter ditt och mitt.

Har ni förstått !?!

Har ni ens lyssnat, och någonting lärt ?

Nú eru Hávamál kveðin
Háva höllu í,
allþörf ýta sonum,
óþörf jötna sonum;

heill sá, er kvað,
heill sá, er kann,
njóti sá, er nam,
heilir, þeirs hlýddu.

 

”Nu är Hávamál kvädet
I den Höges Hall
av allt gagn för Jordens söner
Värdelös för trollens söner

Hell till han, som kvad !
Hell till den som kunde !
Njut nu, den som insåg !
Hell till dem, som lyssnat !

 

”Kulturminnet” skriver samtidshistoria om Vällingby….

av

Sajten ”Kulturminnet” som jag ofta brukar läsa, hade igår en artikel om Vällingby, detta det (S)-märkta miljonprogrammets Mönstersamhälle…som hamnat på dekis, och blivit en sk ”no-go-zon” (nej men hoppsan och förlåt – så får man visst inte säga eller skriva) – eller ”utanförskapsområde” som det numera såå fint, poetiskt och sensibelt skall heta – en av dryga 60 sådana områden runtom i hela Sverige…

Ursprungligen var Vällingby en del av ett leende kulturlandskap, bortom den växande storstadens rand, rapporterar ”Kulturminnet”. Namnet innehåller i förleden en inbyggarbeteckning vællingar som betyder ’de som bor på vallen, vid Valla’ eller dylikt, bildad till vall ’slät, gräsvuxen mark’. Efterleden är by ’gård; by’. — — Vällingby ligger i ett större kulturområde som är rikt på fornlämningar och historia. Våra svenska förfäder har bott och verkat här i flera tusen år. I närområdet finns sex stora gravfält från bronsåldern och järnåldern. Varje gravfält hade kopplingar till en gård och på varje gravfält hade en släkt sina egna gravplatser. Det fanns boplatser i Vällingby och Hässelby och de som bodde där under förkristen tid ligger i anonyma gravar på några av de stora gravfälten. Ett ovanligt fynd gjordes när man grävde grunden för Hässelby slott. Då hittades en bronsplåt från 1000-talet med en inristad ryttarbild. Plåten kan ha varit en väderflöjel på ett skepp eller ett fälttecken som använts i någon militär organisation. (Se den snarlika Söderalaflöjeln.)

Här trivdes människor

Men ett världskrig passerade utanför Sverige, och så skulle vårt land ”moderniseras” – som alla andra länder. Kulturminnet citerar exemplet ”Brasilia” i Brasilien, en helt artificiell stad skapad mitt inne i djungeln av arkitekten Oscar Niemeyer, och man kunde lika gärna nämna Canberra i Australien, Milton Keynes i England, Lasnamäe i Estland utanför Tallin, Pankratz utanför Prag (på 80-talet ofta stavat ”Punk Rats”) och Socialismens alla mönster- och monsterbyggen, återfunna i vilken Öststat som helst, från Murmansk till Ceaucescus ”Buk-arrest” och Sofia i Bulgarien..

Här kräks och spyr ”Infödingar”

 

Kort sagt – den sk ”Modernismen” i arkitekturen var ett globalt fenomen, från 1950-talet och framåt, och det är först under Vällingbys långa ”down-period” och förslumning, som förfallet senare visade sig, och till skillnad från ”Kulturminnets” författare tror jag också det beror lika mycket på Regeringen Reinfeldt som de senare Regeringarna. Men låt oss inte gå nutiden i förväg. Socialdemokraterna ändrade och trixade med lagarna i vårt land för att få sitt enorma ”miljonprogram” att gå igenom – det rådde ju bostadsbrist efter kriget, och ingen skulle komma på tanken att protestera emot den ”Lex Bollmora” som plötsligt tillät storstäderna att roffa åt sig mark, på mindre kommuners bekostnad. Om ”kommunal självständighet” eller ”närdemokrati” var det inte minsta tal – inte heller ”medinflytande” (från ”omkringboende” som i det slutade 80-talets ”PBL” eller Plan- och Bygglag) tilläts i ”den sköna nya Värld” S-partiet skulle skapa för alla och envar.

De socialistiska pionjärerna Gunnar och Alva Myrdal stod för idéerna bakom alltsammans. Bland annat skulle Vällingby komma att baseras på flera stycken gigantiska ”familjehotell” som skulle vara höghus med minst 16 våningar. Så såg planerna faktiskt ut. Sedermera blev det bara ett ”familjehotell” kvar, och det fungerar fortfarande som ett kollektivhus, eftersom alla familjeband helt skulle upplösas i den nya kollektiva välfärds-stat man tänkt sig att införa.  Också Jan Myrdal – paret Myrdals missanpassade son – har i sin självbiografi skildrat vilka hemska människor Gunnar och Alva – som inte tyckte om barnuppfostran – var. Om detta berättar ”Kulturminnet” ingenting, men i viss mån var ”kollektivhusen” som ni ser här ovan skapade för en ny sorts elit – man tänkte som så – då Tage Erlander i egen hög person invigde allt 1954 – att alla kvinnor skulle yrkesarbeta, precis som ”duktiga” Alva gjorde. Därför skulle barnen uppfostras kommunalt, utan föräldrar men av staten, och i varje hus skulle det finnas en ”barnstuga” under tillsyn av särskilt utbildade och drillade ”barnjungfrur” som man ännu sa på den tiden.

Matlagning skulle man heller inte ha tid för. Inte bara sopnedkast utan elektriska mathissar skulle finnas, som förde upp standardiserade, hygieniskt tillagade måltider åt varje hushåll, allt tillagat av professionell personal. På en del ställen finns faktiskt dessa anordningar kvar, och är ännu i bruk. Numera har Vällingbys ”Familjehotell” mera blivit pensionärsbostäder, men en hel del av de gamla kollektiven eller ”matlagen” efter socialistiska principer finns kvar för de som så vill eller så önskar – trots att de ursprungliga förortsborna håller på att dö ut. Alla vet ju, att bostadsområden i Sverige ofta genomgår en gradvis ”gentrifikation” eller ”generationsväxlingar” med tiden.

”Deras morgonbön lydde: Klass mot Klass – Deras Aftonbön: Finns det mera Brass ? De bor än i kollektiv, ja halle-halle luja vilket liv…”

(fritt efter ”Risken Finns” – det gamla proggbandet)

Själv har jag vissa insikter i denna miljö, eftersom min gamle farbror – som inte lever längre (död 1997) var arkitekt själv, och förstås ville flytta in i det nya, kollektiva drömslottet under 1960-talets första hälft. Han medförde fru och tre barn – mina kusiner – (inalles sex till antalet, jag har nio kusinbarn och tre kusinbarnbarn numera – alla är vi Hedningar och vi är en rik och manstark klan – Man muckar inte med oss – för vi ”vänder inte andra kinden till” som dessa kristna..) och i ”Familjehotellet” bodde på den tiden många konstnärer, intellektuella och högre tjänstemän, också satirikern Hans Arnold bodde faktiskt där – på våningen under mina släktingar – fastän han var en väldigt udda fågel i sammanhanget, närmast total hedning inför den socialistiska drömvärlden, men flitigt älskad och besökt av husets barn – som älskade hans teckningar..

Hans Arnolds teckning ”Semester i Framtiden” visar många likheter med hur (S)-eliten tänkte sig sitt paradis… (observera barnens elektroniska leksaker och den lilla flickan, som blir uppfostrad av en robot, men inte sin mor…)

 

Också komiker – som Hasse & Tage – hjälpte till att förverkliga den styrande Nomenklaturans planer för hur hela Sveriges städer skulle se ut. Vällingby var bara början. I stad efter stad skulle ”omoderna” innerstäder rivas, träkåkar rensas ut, Domus-varhus och enorma parkeringskomplex och köpcentrum byggas – och allt skulle stå färdigt på nolltid – Vällingbys symbol och logga blev ett enormt V-tecken i neon, som skulle förkunna den nya tidens seger..

En dåtida sång om ”Rågsved – åtta trappor” innehöll dessa rader, som mycket väl speglade ”tidsandan” – detta svårdefinierade begrepp:

Rågsved – åtta trappor
fyra rum, två barn
en man och jag
en frysbox – åttio liters
det är bra

Utsikt över skogen och en lekplats
gräset lyser grönt
en lektant vaktar barnen
det är skönt

Vårt hus är nyligen byggt
allting är renligt och snyggt
med tunnelbanan kan man komma
från Centralen på tjugosju minuter
ut här det är faktiskt rätt skönt

Rågsved blev senare ett slumområde med ”utanförskap” lika mycket som Vällingby, och inte alls den stora framtidsdröm man hoppats. Redan på 1960-talet kom de första tecknen på att någonting gått förlorat, att någonting var fel, och en rebell som Olle Adolfsson kunde skriva:

Tjänare, Gustav Lindström, hur haru’t idag?
Tack ska’ru ha, serru, fast lagom så bra
för i morron så får man flytta till Farsta min vän
för nu ska dom börja riva på Lilla Skinnarviksgränd, är’u me på den

Å Verner Jonsson som räknar me att på Söder få bli gamling
han sitter numera uti Vantörs församling
men hanses hus som låg ner på Brännkyrkagatan
där ä’re slut, där schaktar dom ut för nån sorts kontor

Vad är det för ena dårar som härjar i stan, serru
glada som barn, med sitt sattyg till plan
en prick och en knäpp på näsan så att han blir bränd
det skulle han som river på Lilla Skinnarviksgränd, är du me på den

Folket hade börjat protestera och resa sig. Arbetarklassen i Sverige såg inte de nya förorterna som ett paradis, utan visade sig skeptisk. Den längtade tillbaka till naturen, mot att få känna fast mark under fötterna – och man började protestera emot ”rivningseländet” i innerstäderna.. Och så – mot 1970-talets slut, var upproret i full gång. Punkarna intog de tomma förortstorgen och sovstäderna – för efter arbetstid blev Vällingby en öde stenöken, utan liv, utan kvällsöppna butiker, utan folk – ett slags ”Clockwork Orange” samhälle – sterilt – och överplanerat..

Sterilt – en betongens prefab-öken – som skulle övertas av Turkar och Araber i sinom tid…

Och punkarna sjöng – ja de sjöng:

För så har det alltid varit här
Ingen DJÄVEL har brytt sig om oss !

Nämen FÖRLÅT ! – Jag ÖVERDREV…
Vi kan ju supa – knarka och slåss !”

(Ur Ebba Gröns gamla goding ”we’re only in it for the drugs” )

De barn som skulle ärva alltsammans växte upp till ungdomar, och ifrågasatte partiets ideal, som ungdomar ibland är benägna att göra. Och knarket kom, det också. ”Kulturminnet” har sin analys färdig om vad som hände, likaväl som jag nu gör min – och här skildras några av de skeenden som bär skuld till alltsammans…

Sociala, politiska och arkitektoniska experiment sammanföll till ett för att den socialdemokratiska nomenklaturan inte hade intresse av att försöka hitta inspiration från vår egen historia eller i klassisk arkitektur och göra områden mer småskaliga, vilket skulle passa vårt kynne, vår kultur och våra traditioner bättre. — — Här skulle människor bo, arbeta och göra sina inköp. De som flyttade hit kom ofta från mindre städer eller byar där en folklig sammanhållning var norm. Nu hamnade de i ett område utan själ. Centrumkärnorna i de nya betongförorterna blev tillhåll för alkoholister och senare även för narkomaner. Förutom den trista miljön uppstod nya sociala problem som inte var synliga tidigare.

— —

De som var ansvariga för att Vällingby och liknande områden byggdes ville inte själva bo där. De föredrog att bo i villor eller radhus utanför de förtätade centrumkärnorna. Olof Palme var en av många som flyttade till Vällingby, men han föredrog ett radhus en bit ifrån centrum.

När politikerna i slutet av 1960-talet och särskilt under 1970-talets första hälft satte i system att placera utlänningar i områden som Vällingby ökade utflyttning av svenskar för att många upplevde en ökad otrygghet och ren vantrivsel. Från att ha varit bebott uteslutande av svenskar ändrades demografin successivt. Det var en ytterst medveten demografisk förändring som var en följd av den socialdemokratiska politiken. Sverige skulle bli mångkulturellt i takt med den ökande invandringen och beslut om det togs formellt 1975 av politikerna helt utan debatt och över huvudet på svenska folket. — — Det var ideologiska projekt som genomfördes som en följd av ogenomtänkta idéer om hur människor i Sverige helst vill bo och leva. Maktpamparna fattade beslut utifrån sina egna övertygelser helt utan att lyssna på vad vanliga medborgare tyckte. Det kännetecknar också vår tid och är en av orsakerna till att så många beslut leder till missnöje.

Bara i år har Vällingby sagts uppleva inte mindre än femton sk ”skjutningar” som det numera skall heta i pressen – eller rättare sagt mord och mordförsök på öppen gata. Våldtäkter, mordbrand, sprängattentat. Listan kan göras lång – jag har ännu en och annan kvinnlig vän på orten – som är rädd för att bo därute. Vällingby är numera inget för ensamstående mödrar – inte för barnfamiljer heller, precis som Tensta, Rinkeby, Husby, Akalla, Kallhäll och många, många andra ”problemområden” i norrort. Och våra ”ledare” lyssnar fortfarande inte. Precis som Stefan Löfvén är de fortfarande fullständigt avskärmade från verkligheten, fast i sina lögner lögner lögner om att ”många” vill bo i Rinkeby..

Ägarna till Vällingby centrum, Svenska Bostäder, valde att 2008 kalla Vällingby för Vällingby City i samband med att varuhuset Kfem byggdes, något som inte föll alla i smaken. Inte ens kommunen ville godkänna namnet.

Internationella marknadskrafter har inga lojaliteter till de länder de opererar i. De vill endast maximera sina vinster och några andra hänsyn än till gällande lagstiftning tar man inte. Givet blir att de, ofta stora företag, som har råd att betala hyrorna i jättelika köpcenter blir de som kan få ut sina produkter. Då är de stora handelskedjorna vinnarna.

Utvecklingen av Vällingby speglar utvecklingen av Sverige. Modernism, internationalisering, påtvingad mångkultur och globalisering innebär avveckling av den svenska identiteten. På sikt innebär det en avveckling av hela det svenska samhället som kommer att ersättas av en rotlös och globaliserad befolkning.

Så långt ”Kulturminnet” – Men vad med Arkitektupproret, det nya intresset för kulturminnesvård, ”Bofills Båge”, de pånyttfödda innerstäderna – och en utflyttning till landsbygden ? (S) och de nedbrytande krafterna har inte vunnit, trots allt. Deras ”sköna nya värld” var aldrig någonsin vår egen…

MOTBILDER finns… Från andra länder…

Och från Sverige… ”Levande innerstäder” anyone ?

Jag ger sista ordet till ”Kulturminnet”:

Vad man inte tänkt på var att människor från andra kulturer inte alltid har samma köpmönster som svenskar. Inte heller tänkte man på att antalet köpsugna svenskar minskar om den mångkulturella närvaron blir mer påtaglig. Bara under de fem åren som gått från planeringen av Kfem till invigningen och till att misslyckandet stod klart hade den demografiska förändringen accelererat kraftigt. Många samhällsplanerare som bara räknade människor i antal förstod inte kraften i vad följderna av mera mångkultur blir. Att det pågick en självgående demografisk förändring när svenskar flyttade bort och fler migranter flyttade in – och ännu fler svenskar flyttade bort såg de inte trots att de var uppenbart för många.

År 2017 klassade polisen Vällingby som ett av Sveriges många utanförskapsomåden och då hade 43,5 procent av invånarna utländsk bakgrund. Samma år valde man att överge namnet Vällingby City och formellt kalla det för Vällingby Centrum. Dessutom tog man fram en logga som var identisk med den ursprungliga från 1950-talet.

Idag domineras samtliga mångkulturella områden i Sverige totalt av Socialdemokraterna som vet att ju större de demografiska förändringarna blir i sådana områden desto mer gynnas partiet. Även om allt färre svenskar röstar på Socialdemokraterna så kan partiet fortsätta att verka med stort inflytande över samhället på grund av de många rösterna från vissa grupper av migranter. För Socialdemokraterna är den egna makten viktigare än allt annat. Då kan de styra och ställa som de vill och fortsätta förstöra varje vrå av landet.

Om Vällingby är ett misslyckat experiment så är hela den bostadspolitiska epoken under socialdemokratin från 1950-talet och framåt ett enda stort misslyckande. Inte endast för att man slog sönder gamla kulturmiljöer utan också för att man gjorde landet mångkulturellt och mångkriminellt. Dessutom tvingas den som vill ha en hyresrätt i Stockholm stå 20-25 år i bostadskö. Även om denne är svensk och infödd stockholmare.

Då kan man säga att den socialdemokratiska politiken är en katastrof för alla som utsatts för deras groteska samhällsbygge.

Stenar med skålgropar från historiska kulplats där Vällingby centrum nu ligger. ”En gång skall själva stenarna ropa”…

”Hund begraven i SÖLVESBORG” – och om ”gravade” hundar i Skellefteå och på andra ställen

av

”Det är en hund begraven” lyder ett gammalt svenskt ordspråk, som vill antyda att överhetens och numera även ”big medias” version av händelseförloppet inte är sann, och att det finns mycket, som den officiella sanningen och ”åsiktskorridoren” i vårt samhälle helt förtiger.  Ifall det också stämmer om den senaste arkeologiska nyhet, som kablats ut i form av ett TT-telegram, och som Aftonbladet, Svt och snart sagt alla andra nyhetsmedia papegojmässigt upprepat, helt utan research, helt utan ”verkshöjd” och till och med med samma ”förtryckta” faktaruta från Blekinge Läns Museum, kan man förstås diskutera.

8400 år gammal hund uppdagad – med gravgåvor, värdiga en mänsklig jägare…

Men – alltnog – i Ljungaviken vid Sölvesborg har arkeologer funnit en gigantisk stenåldersboplats med över 50 långhus, och om bara svenska journalister hade haft den minsta känsla för nyhetsvärdering, hade detta varit ett faktum att ta fasta på. Nu ska hela området och alla fynd utplånas för all framtid, eftersom kommunen vill bygga ett nytt bostadsområde, alldeles vid strandkanten och på gyttjefylld mark – som snart kanske drabbas av stigande havsnivåer. Trots detta är det ett gammalt hundskelett, som också försetts med gravgåvor, bland annat i form av en yxa, antas det, precis som man skulle ha ärat en mänsklig jägare, eller en kär familjemedlem. Hunden skall nu grävas upp senare i veckan, och man får väl hoppas att den verkligen blir utställd som sig bör, och inte bara tillåts multna bort i något museimagasin, vilket blott alltför ofta sker med svenska fornfynd.

Osteolog Ola Magnell, som intervjuats i Aftonbladet, vill inte säga vad det är för ras (just det – hundar har faktiskt raser – och det har vi människor också, även om det är ”hund som hund, och människa som människa” i de flesta fall) men antyder, att det ska röra sig om en ”spetsliknande” hund, alltså en jakthund och inget annat. Sådana hundar är inte obekanta från ännu äldre jägarstenålder på andra platser i Europa. Våra tidningar berättar inte ett enda ord om det, eftersom de är urusla och värdelösa på att ta reda på fakta kring det de skriver om, men Världens äldsta avbildning av en hund – som påtagligt påminner om den som nu hittats vid Sölvesborg – är faktiskt mer än 25 000 år gammal, och kommer från en grottmålning i grottan Font-De-Gaume i Sydfrankrike.

Denna grottmålning, 25 000 år gammal, antas föreställa en tamhund och ingen varg (som har större öron)

I alla tider och de flesta intelligenta kulturer har hunden ärats, i krig som i fred, i jakt som i hemmet. Sedan mer än 25 000 år tillbaka har människan utsatt vad som från början var en varg för selektiv avel, och eftersom hundens genom är lättmuterat, och hundar tyvärr inte lever lika länge som oss, har vi ändrat hundens utseende och egenskaper till vad vi anser passar oss. Så var det inte från början, men en del hundraser är nu såpass domesticerade, att de inte längre kan jaga eller överleva på egen hand. Filmen ”Alpha” – gjord 2018 – skildrar hur man tänkt sig att det kan ha gått till, när den första hunden tämjdes, och den första människa som blev hundägare, fick ett evolutionärt övertag mot resten av sin stam.

Men inte alla kulturer på vår jord är likvärdiga. En del visar brist på intelligens, intellektuellt såväl som emotionellt. Inom Islam, och i en del Medelhavskulturer, till exempel, anser man att hundarna skulle vara ”orena” på grund av religiösa skäl, och därför försöker man döda och skada dem, vilket också gäller hundägarna, som i dagens Sverige också ibland kan utsättas för blodiga överfall från ”fredens religion” och dess många proselyter..

 

Teckning av Louis Moe till Saxo Gramatticus ”Danmarks Krönika”

I den Nordiska kulturen är det precis tvärtom emot Islam. Här tar vi väl hand om hundarna, och ser dem som familjemedlemmar. Också Oden själv har två hundar, kallade Gere och Freke – enligt andra är det vargar, men vargen är inte ansedd för god – så det mesta tyder på att det är just hundar och även de goda hundarna kommer till Valhall, och får sitta vid deras fötter, enligt vad somliga Hedningar tror. I den svenska folksjälen ligger en kärlek till hunden, främst som jaktkamrat och vän – begraven – och kristendomen har inget svar att ge på den hundvänliga inställning vi svenskar har – vilket man också uttryckt i sång:

Endast Hedendomen har svaret på dessa frågor – och i vår egen kultur ses hundens mod, självuppoffring, förmågor och lojalitet som något bra...

Hunden Pompes Grav i Karlbergsparken, rymmer i själva verket – TRE hundar…

Bara en svensk poet och krigare skulle kunna skriva såhär:

Pompe Kongens trogne dräng
Sof hwar natt i Herrens säng,
Sehn af år och resor trötter
Leed han af wjd Kongens fötter.
Mången stålt och fager mö
Önskade som Pompe lefwa
Tusend hieltar eftersträfwa
At få så som Pompe dö.
Pompe född och död en hund,
trogen som en hund kan wara
art af art ty feck han fara
Land omkring när han war sund,
Hundelycka had han nog
wäl han lefde feet och frodig
skiönt han war en lång tid modig
sägz dock gamle Pompe dog.

 

Mindre tur och ”hundelycka” hade i så fall den sk ”vårdtagare”, som dödades av hemtjänsten i Sollefteå i veckan. Väldigt många äldre i Sverige behandlas nu sämre än hundar, och de får dö som hundar också, övergivna i sin egen urin och sängliggande i sina lägenheter. Den person, som bär det högsta ansvaret för alltihop, vård- och omsorgschef Ejja Häman-Aktell, har ingen förklaring till hur man kunde placera en icke svensktalande sk ”Vikarie” framför telefonen till det ”trygghetslarm” som hade installerats – och ingen förklaring på varför hemtjänsten inte ryckte ut, när den sk ”vårdtagaren” utlöste larmet.

Ett såkallat ”missförstånd” ägde rum, och så dog en svensk, därför att en ”vikarie” inte kunde svenska. Tidigare i denna blogg har jag varnat för ”Vårdens Taimourer” som i stort antal visat sig dyka upp just under Corona-pandemin, i takt med att ”oförklarliga misstag” plötsligt oftare och oftare sker inom vården.

Tidigare i år har det framkommit, hur en totalt okunnig sk ”Vårdare” drypt superlim istället för ögondroppar i ögat på en hemtjänst-patient, så att denna fick permanenta synskador.

Detta trots att limmet förvarades i en tub, och inte en flaska – Kan vi misstänka uppsåt, och vållande, kanhända ??

Vållande till annans död, till exempel, är ett svårt brott, som kan ge upp till sex års fängelse. Det återstår väl att se, vad den skyldige ”vikarien” i Sollefteå ska få för straff, eller vad för straff de ansvariga som placerat den personen där, ska få. Överbelastat, som vårt rättsväsen är, kanske alla går fria som vanligt, men vissa politiska partier i vårt land, däribland Liberalerna, vill faktiskt ha språkkrav i vården.

 

I väntan på inkompetenta politiker, ”Trygghetslarm” som inte fungerar och vårdbyråkrati, kanske många äldre skulle skaffa sig EN BRA VAKTHUND

– Den biter tjuvar och lurendrejare, släpper inte in några främlingar och VARNAR och LARMAR omedelbart om något går snett, eller ägaren blir sjuk… Och en hunds kärlek, är något man kan LITA på...

 

Följ ODENS råd du också – skaffa dig en EGEN Gere respektive Freke – SÅ GÅR DU SÄKER i tider av sjukdom eller samhällskris…

AlternaMedia har utgett Jomsvikinga Saga och Fornaldrasagorna

av

Goda böcker får man inte för mycket av, och nyligen detta år utgav alternativförlaget AlerternaMedia Jomsvikingasagan i nytryck, efter Axel Ulrik Bååts sparsmakade och enkla översättning från 1887, som följer originalets text mycket bättre än många rådbråkade och ytterst förkortade nutida versioner.

Historien om skånejarlen Sigvalde Jarl, Vagn Åkasson och de andra skåningarna, som grundade Nordens mest berömda krigarfölje, förtjänar att läsas om och om igen. Ni kan köpa det från Bokbörsen och andra källor för en hundralapp.

Fornaldrasagorna kostar 900 kronor för tre tjocka band, direkt från förlaget, och kan vara lämpliga som läsning såhär till hösten, och hela tiden fram till Jul.

Dessa tre band innehåller förutom äldre översättningar även helt nyöversatta sagor från fornnordiska som alltså aldrig publicerats på svenska tidigare.

Fornaldarsagorna blev kända i Sverige (i den form de nedtecknades på isländska) på 1600-talet varefter de rönte stor popularitet. Sedan dess har intresset för dessa berättelser avtagit betydligt till förmån för de isländska ättesagorna. Ändå utspelar sig fornaldarsagorna inte sällan i Sverige och skildrar forntida svenska hjältekaraktärer, såsom Hjalmar den hugstore (i Hervararsagan), Herröd, Ingvar Vittfarne eller Rolf Götriksson med flera. Fritjof den djärves saga inspirerade Esaias Tegnér att i början av 1820-talet skriva Frithiofs saga.

Dessa tre band innehåller en stor del av våra fäders återberättade historia och borde ha en given plats i varje Asatroendes bokhylla.

 

Vart fel namn kan leda en familj…

av

”Jag slog er med min stav, förbannelsen vek
Vållad av straffad moders grymma svek”

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, men jag säger det utan glädje och med mycken sorg. I Nordiskt namnskick har det aldrig någonsin ingått, att uppkalla ett barn direkt efter en gudamakt.

Det är vansinne, praktiskt taget, och den största otjänst ett föräldrapar kan göra, att uppkalla ett stackars barn efter en gud eller en gudinna. Visst, att uppkalla en liten flicka eftr ”Freja” kanske somliga tycker låter sött och gulligt – men den lilla flickan får i hela sitt liv en tung kvarnsten att bära om halsen.

Tänk om hon inte alls blir vacker, inte har något av Freja alls över sig, och aldrig kan göra skäl för sitt namn, och heller aldrig bett om att få bli liknad eller jämförd med Freja, eller inte vill vara hedning eller Asatroende. Då har ni ju gjort ert eget barn illa, med att ge dem ett namn som barnet kanske inte alls vill ha, och heller aldrig kan leva upp till.

Min gamla farmor, på den tiden hon levde – hon blev över 90 och var en mäkta hednisk kvinna – sade alltid – rådd av sin farmor eller ”Edda” (för det betyder själva ordet, det visste ni kanske inte !) att ”man skall aldrig ge barn Onamn, Hunna-namn eller Gudanamn – för hur skall det då sluta ?”

Ingen förälder med självrespekt skulle namnge (ja, vi hedningar knäsätter eller möjligen namnger – vi DÖPER aldrig någonsin, för det är en kristen osed!) sitt barn som ”Fido” eller ”Karo” och heller inte ”Lucifer Mohammed” eller ”Jesus Jönsson” eller några andra skruvade namnkonventioner. Dessutom finns det i vårt land en Namnlag, som förbjuder allt sådant. Ett namn får inte väcka anstöt, kan väntas leda till obehag för den som ska bära namnet, eller annars vara uppenbart olämpligt, står det i lagens fjortonde paragraf.

Vem vill uppkalla sitt barn efter varelser som Loke, Fenris eller Sinmara ? Får ett barn ett sådant namn, kan det påverka dem på värre sätt, än vi kanske tror…

Namn påverkar oss människor mycket mer än vi tror, inte minst därför att vi själva eller vår omgivning blir tvungna att upprepa namnet, genom att säga det högt eller bara tänka det, och det gäller förmodligen också under graviditeten, eller innan modern ens fött sitt barn.

Tragiska saker kan hända – också för föräldrapar som aldrig gjort det ringaste ont, och som verkligen aldrig förtjänat något sådant. Påfallande ofta, har jag märkt – är det just barn som fått namnet Loke som blir drabbade. Tydligt är emellertid, att man inte ska nämna Loke vid namn, eller ta sig namn efter honom, och frambesvärja mörka makter,  för som det gamla svenska ordspråket säger: ”Tala inte om trollen, för då står de i farstun”.

Under antiken trodde man, att det var ett exempel på Hybris, eller med andra ord grotesk självöverskattning, att uppkalla sina barn efter en gud. Makterna såg inte med blida ögon på det, och föräldrar och hela familjer kunde råka mycket illa ut – som det också gick för Niobe och hennes döttrar.

Själv känner jag till inte mindre än sjutton fall – ur media eller min bekantskapskrets, där barn som fått namnet ”Loke” drabbats av mer eller mindre svåra missbildningar. Det har rört sig om ryggmärgsbrock, barn som fötts med sammanvuxna fingrar eller inälvor och hjärta utanför kroppen – sådana saker. I andra fall har det ”bara” rört sig om DAMP, ADHD-HBTQB eller andra i sammanhanget lättare, psykiska åkommor – men saker som ändå är obotliga, och som kvarstår för hela livet.

Själv tror jag knappast detta är ”vidskepelse” som en del påstår, även om jag inte kan vederlägga eller bevisa detta påstående vetenskapligt – men vetenskapen vet inte allt ännu,och för att citera en annan hedning: ”There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy”. Det lär finnas inte mindre än 4688 personer som lystrar till namnet ”Loke” i vårt land, om man inte lägger till diverse konstigheter som ”Lokesdotter” och annat sådant, vilket nog inte gör bärerskan så glad det heller, i alla fall inte när hon vuxit upp, och hela tiden måste presentera sig själv på det befängda viset, med ett klumpigt namn hon aldrig själv valt. I vissa sociala sammanhang eller vissa länder utomlands kan ett sådant namn vara totalt förödande, och det borde blivande föräldrar också tänka på.

Namn som ”Tor” och ”Frej” är fortfarande ganska populära de med, men helt oriktiga, om man följer Asatrons väg. Överhuvudtaget har vi inga som helst belägg för att folk någonsin kallat sig för ”Tor” som egennamn, innan 1800-talets slut, om man vill tro Svenska Akademins Ordbok över det svenska språket.

Å andra sidan kan man hävda, att 17 observationer, delat med 4688 inte är särskilt hög frekvens, inte bevisar någonting alls och hur som helst bara är ett värdelöst stickprov, för urvalsundersökningar har oftast ingen empirisk betydelse.

Loke vrider sig i plågor. Skulptur från Stockholms Stadshus

 

Loke Jansson, 4, från Linköping har ett ovanlig epileptiskt syndrom. Enligt flera läkarintyg behöver han tillsyn 24 timmar om dygnet.

Sjukdomen gör att pojken får allvarliga kramper. Vid varje anfall kan Lokes lungor och hjärta börja krampa och då riskerar han att dö.

För att få statlig assistansersättning från försäkringskassan krävs det att man behöver hjälp med sina grundläggande behov. Men enligt försäkringskassans tolkning av två domar från Högsta förvaltningsdomstolen är vare sig hjälp med sondmatning eller andning just något grundläggande behov.

– Citat från Expressen, 2018-02-18

Under denna vecka såg jag allt detta besannas igen. En god vän och kollega – som är den bäste och raskaste bland män, gladlynt och en man, vars hustru inte på något sätt förtjänar något sådant, inte han själv heller – besökte mig på mitt tjänsterum, med sin son i släptåg. Nu frågade jag honom inte om det, men jag såg att det var något fel på pojken. Hans huvud verkade mycket stort i förhållande till kroppen, och först trodde jag att det stackars barnet hade hydrocefali, vilket kan vara ett obotligt tillstånd. Senare fick jag veta, att just den sonen led av dvärgväxt. Och hans far och mor hade före födseln döpt honom till – Loke…

Nu gick vi av någon anledning in i ett rum, där jag förvarar två stora tryckpressar. Dem ska man inte röra, för det är inga leksaker för småbarn att klättra på. Jag såg hur den lille pojken stack in sin hand mellan de två uppvärmda huvudvalsarna, av ren nyfikenhet, och började häva sig upp emot de strömbrytare och kontaktdon, som startar själva maskinen. Nu slog jag till honom, så att han gick därifrån. Min kollega, som också var med i rummet, såg inte det där – men av hela mitt hedniska hjärta och min hug – för vi Hedningar har ingen ”själ” – utan just Hug och Hamn – kom ihåg det ! önskade jag, att detta var både sista och första gången, som jag slog till just den pojken.

Men – till grabben sade jag – tyst – så att hans far inte kunde höra det:

 ”Lille vän ! Undrar just vad det ska bli av dig, om du har tur nog att få växa upp, och leva. Du vet inte vad detta är för slags uppfinning.

Med den kan du sprida ord, ord och åter ord över världen, och aktar du dig inte, krossar själva maskinen dina armar och händer. Den har icke gjorts för dig att klättra på, men för att sprida budskap åt vuxna människor. Och en gång kommer du kanske att få lära dig hur man sköter en sådan apparat, och vad som får den att fungera och sätta sig i rörelse. Då skall du förstå mina ord och min varning – men icke förr !

Din kropp är svag, redan i unga år. Men kanske är huvudet ditt gott, och därför bör du lära dig använda det, varje dag, varje timma, varje stund du lever och för varje andetag du tar. Och kanske kommer du snarare använda huvudet än kroppen, eller kanske kroppen och huvudet, lika mycket eller var för sig, vilket du förmodligen gör klokt i. Men lär dig använda ord, ord och ord-  de som jag talar och de som du ska använda – för dem ska du se upp med !

Detta slag får du av mig, men sedan slår jag dig aldrig mera.

Jag slog dig med min stav, och förbannelsen vek – vållad av straffad moders grymma svek.

Gå nu ut i livet, och välj dig ett annat namn att leva under, än det tokiga namnet Loke !”

Illustration av Bertil Bull Hedlund till en roman av Pär Laggerkvist

Det HEDNISKA Island BYGGER UPP Kulturen – medan de kristna bara RIVER NER

av

Vet ni vad en ”refill” är för något ? Nej, för ovanlighetens skull rör det sig inte om en plastförpackning, och inte heller om det knark, som man kan köpa i förorterna till snart sagt varje stad i Sverige. Ordet finns också i runsvenskan, och det kommer från norröna – det språk som med få förändringar ännu talas på Island. I år blev slutligen ”Njals-Refilln” fullbordad – efter sju långa år och därtill sju månader av oavbruten verksamhet, kunde vi läsa i  ”iceland Monitor”.

I Hvolsvöllur på södra island har  tjugo kvinnor oavbrutet sytt en vävnad, längre än självaste Bayeaux-tapeten, av Islands stora nationalepos, Njals saga eller ”Njala” – och det är just ”vävnad” – något som är gjort med ”rev” som ordet ”refill” betyder. Som vanligt är det vi hedningar och Asatroende som är de verkliga kulturbärarna för ett helt land, och vi är de som bygger upp, när andra bara bryter ned.

Hur de kristna på Island – genom ”Tjodkirkjans” eller ”Folkkyrkans” egen Info-chef bara väckte avsmak och äckel med en ny reklamkampanj, riktad emot barn och ungdomar, berättade jag så sent som för två dagar sedan. Resultatet av den fjolla till jesus-gestalt – i skägg och läppstift – som man försökte lansera, pårökt och dansande framför en regnbåge, var bara att islänningarna lämnade denna påstådda ”folkkyrka” i hundratal och tusental – men samtidigt med detta, går alltså Hedendomen och Islands sanna, nationella kultur – utan Öken-religioner från Mellersta Östern – emot en ny renässans, enligt vad ”Morgunbladid” kan berätta.

Här ser vi Njal själv, den gode och rättvise domaren, som gav sitt folk lagen i en orolig tid av släktfejder och inbördeskrig, som kristendomens ankomst till ön hade förorsakat. Han blev innebränd på sin egen gård Bergtornsvall för sin svägerskas skull, och det dråpet, och många andra händelser är bevisad historia, för man vet att det hände 23 augusti 1011, och arkeologer har också bevisat att det verkligen brunnit där under det tidiga 1100-talet, trots att jordlagren blivit omblandade, och många spår utplånade, som alltid när okunnigt folk inte kan hålla fingrarna i styr.

Mer än 12 000 vanliga islänningar har donerat till det sju år långa projektet, vilket visar hur folkkär den nationella kulturen ännu är, och lägger vikt vid Islands arv. Hela den mer än 90 meter långa bonaden kommer nu visas på ett särskilt Saga museum, och också kunna bese av utlänningar och icke-islänningar.

Gunnhildur Edda Kristjánsdóttir and Christina M. Bengtsson, two local women, had the idea that sewing the Njal´s saga in a tapestry form would be an interesting way to introduce the most famous Icelandic saga to a wider audience. They contacted Kristín Ragna Gunnarsdóttir, an artist and literary scholar, and she designed the pictures printed on the tapestry for sewing.

Här ser ni Hallgerd, Höskulds dotter, hon som var högättad och underbart vacker, fast hon alltid hade otur med män.  Hon hade kunnat sluta som drottning över Norge, Danmark, Dublin eller Orkney om Nornorna så velat, men så var det detta med att hon var ”tjuvögd” eller som man säger på skånska – ”Ha-galen”, och begäret efter rikedomar och prakt blev också hennes fall.  På Alltinget mötte hon en dag Gunnar på Lidarände, som var högrest och väldig, och såg ut att vara den bäste och starkaste bland män, och honom ville hon gärna ha. Så blev det också – men ”Man-galen” ville hon inte kallas, och det är den scen vi ser skildras nedan.

Gunnar och Hallgerd blev kära och gifte sig sedan, men han var en lugn och harmonisk man, som inte ville göra sig stora planer inför morgondagen, och som heller inte sökte strid. Men, så kom där till misshälligheter mellan Hallgerd och Bergthora, Nials trogna hustru, fastän han och Gunnar var de bästa vänner. Den trätan ser man på bilden här.

Hallgerd, med en yxa i hand, hetsar till dråp mellan män, men undertill ser vi de goda vännerna Gunnar och Njal ge varandra silver i förlikning, medan Bergthora står till höger i bild, och skäller på Hallgerd. Så är det med kvinnoträtor. En kvinna kan ta sin man i försvar, men emot andra kvinnor som är etter värre, hjälper det sällan eller aldrig.

Så hände det också, att Hallgerd, som ju var ha-galen, kom att stjäla en liten småsak på ett annat gille, och det gav Gunnar henne en örfil för. Det var enda gången någonsin, som han höjde en hand emot en kvinna, men den gången hade hon också gått för långt. Många år senare, när Gunnars fiender slutligen kom för att bränna honom inne, och han och Hallgerd var fångade i det brinnande huset, brast hans bågsträng, och han bad Hallgerd ge honom en test eller refva – som i refill- av sitt långa blonda hår – men inte ens det ville hon – för hon sa: ”Nu är tid att minna dig på kinnhestin !” elller den örfil hon en gång fått.

Men Gunnar blev grundligt hämnad, av en man som hette Skarp-Hedinn, ty han var skarp som en hedning, och en bra karl till sinnet.

Minns nu detta, ack ni hedna och ludna – och tänk på alla de spinnerskor, och de kvinnor som sytt en vävnad, som kommer bestå i långliga tider, eller kanske i tusen år. En annan Bengtsson, inte Christina M, men Frans G Bengtsson skrev förresten en dikt om den – men det är en annan historia- liksom mycket annat.

Vi Hedningar bygger upp – där andra bara river ned !

 

Kristen DÖDS SEKT slaktar människor, Uppmaning till mord på Svenskar från Rinkeby, samt kvinnligt SLAVERI uppdagat i Malmö..

av

Idag har det återigen kommit fram hur en kristen Döds-sekt härjar bland urbefolkningen – denna gång i Panama. Vår andra största dagstidning, Svenska Dagbladet, vågar inte säga vad saken gäller, och nämner heller inte att det är kristna och hela den kristna läran som ligger bakom. De kristna har bland annat ägnat sig åt att tortera kvinnor och barn – till döds – och nu har en andra massgrav hittats, i tillägg till en som man hittade i våras.

Här bär soldater och sjukvårdare undan ett av de minderåriga offren för den kristna DÖDS-SEKTEN (Bildkälla: Associated Press)

Engelska media, som skriver betydligt mera sanningsenligt och frispråkigt än de numera hårt censurerade svenska, avslöjar mera om vad som hänt. BBC har avslöjat, om hur en tidigare massgrav innehöll liket av en gravid kvinna, fem barn och en tonåring. Hur många människor de kristna torterat ihjäl den här gången är osäkert, men minst femton personer har omhändertagits av myndigheterna.

The Guardian berättar om hur döds-sekten ”the light of god” tillfångatagit och torterat oskyldiga medlemmar ur det inhemska folket Ngabé Buglé, en lokal indianstam, som fortfarande är hednisk. De kristna förgrep sig på dem, slog dem med Biblar och misshandlade dem med machetes, enbart för att de skulle vara ”syndiga” eller ”hedningar” enligt de kristnas åsikt.

Dessa kristna beteendemönster går igen, i alla tider, i alla kulturer och i alla länder på hela vår jord. För tusen år sedan drabbades våra egna förfäder av de kristna folkmorden. Då var det kungar som Olav Tryggvason eller Olav ”Digre” Haraldsson, kallad ”Den Helige” som mördade tusentals av sina egna landsmän och undersåtar genom att binda fast dem på skär, där tidvattnet långsamt dränkte dem, eller också tvingade de in ormar i människors munnar genom ihåliga rör, tvingade dem att ”bära järnbörd” – vilket innebar att man brände deras händer med glödande järn, eller lade glödande järnplåtar över buken på misshagliga ”syndare” – alltsammans saker, som Snorre Sturlasson ingående beskrev i sitt historieverk ”Heimskringla”.

Nu drabbas indianbefolkningen i Sydamerika åter av samma sak, och det är som bekant inte första gången det händer. Redan på 1500-talet bar de kristna sig åt såhär, och vi kan bara alltför väl minnas den kristna massakern i Jonestown, som den amerikanske frikyrkopastorn Jim Jones organiserade. Den gången mördades 918 personer, varav 278 barn. Också ”The Branch Davidians” – en kristen frikyrka i Waco, Texas – i svenska tidningar stavat som ”Whacko – Texas” enligt vad jag minns gjorde sig skyldiga till liknande saker – de kristna lär ha dödat minst 76 personer med automatvapen den gången, samt tänt eld på sin egen kyrka, och ha förstört den i grunden.

I den kristna bibeln finn många exempel på direkta uppmaningar till folkmord, och hur hela befolkningar skall mördas och slaktas, bara för att de inte tillhör ”guds utvalda folk”. Naturligtvis brukar många pro-kristna skribenter invända att ”nämen söte lille jesus och nya testamentet ni vet” ungefär som om det skulle vara någon ursäkt, men det slutar alltid på samma sätt – som vi nu återigen fått se. Förr eller senare kommer fundamentalisterna sättandes. Förr eller senare börjar de kristna folkmorden om igen. Det går alltid på samma sätt, om och om och om och om igen.

Näst Koranen, är den kristna Bibeln en av de farligaste böcker som överhuvudtaget finns, och just därför bör man bränna den.

Underligt nog finns det inga hedniska döds-sekter, mig veterligen – undantaget är kanske Thuggerna i Indien, som dyrkade gudinnan Kali, men i den Nordiska hedendomen och Asatron finns det inga texter, som uppmanar till religiöst våld, eller våld mot oliktänkande. Ni kan gå igenom Eddan från pärm till pärm, godvänner – men ni kommer inte hitta en enda sådan text där.

I den kristna Bibeln däremot, finns exempel efter exempel på hur den Kristne Guden genomför Folkmord själv, och hur hans anhängare mördar, torterar och dräper av hjärtans lust, bara för att deras offer envisas med att ha andra åsikter om andliga ting:

Också i Panama har de kristna gett sig på oskyldiga djur och plågat dem, och inte bara torterat människor, allt tack vare ”uppenbarelser” som deras predikanter skall ha fått, enligt Brittiska ”The Guardian”

“All of these rites were aimed at killing them, if they did not repent their sins,” he said. “There was a naked person, a woman” inside the building, where investigators found machetes, knives and a ritually sacrificed goat.

  • The Guardian, 2020-01-16

Just geten har ju varit ett djur som de kristna påfallande ofta kopplat ihop med deras påhittade ärkeskurk ”Satan” eller ”Djävulen” som de också säger, och även i vårt land – i Slottsskogen utanför Göteborg – har man hittat döda eller plågade getter, som kristna personer verkar ha förgripit sig på. Detta hände nära en plats, där en annan underlig sekt, kallad ”forn sed” brukar ha sina lokala sammankomster, men Polisen lyckades inte bevisa något samband – den gången.

Från Rinkeby rapporteras idag via nät-tidningen Samhällsnytt om hur en eller flera, icke namngivna mörkhyade individer i en offentlig video sagt att ”de ska bränna hela Sverige”, hur de ska mörda och tortera judar samt även etniska svenskar, allt i namn av Islam. De ger även uttryck för en hel del åsikter, som antagligen kan rubriceras som ”hets emot folkgrupp” och då menar jag inte bara deras Antisemitism, ett drag, som både Kristendomen och Islam alltid haft gemensamt. Vad som sägs på videon är antagligen ren uppvigling – enligt Brottsbalken, 16 Kap 5§, till på köpet grov sådan, eftersom uppmaning till mord, mordbrand och liknande är ett grovt brott. Det skulle till och med kunna räknas som Anstiftan, vilket kan ge samma straff som mord, förutsatt att någon är dum eller ointelligent nog att utföra, vad dessa individer rakt fram står och uppmuntrar till.

Överallt, där Monoteistiska religioner som Islam eller Kristendom släpps in, och får ”ta plats” i ett fritt och öppet samhälle, händer FÖRR ELLER SENARE alltid detta…

 

Från Malmö rapporteras idag, via Magasinet ”Samtiden” och Kvällsposten / Expressen hur en kvinna – bland flera – mörkertalet är stort, och man vet egentligen inte hur många kvinnor det gäller – som kom till Sverige som 14 åring hållits i  15 års slaveri och som bihustru enligt en viss, Monoteistisk religion. Expressen vågar inte skriva ut vilken religion det gäller, men jag överlåter till min läsekrets skarpsinne att lista ut vilken sorts Monoteister det kan vara den här gången…

MÖRDAREN är fortfarande på fri fot… Han kallar sig för ”Allah” eller ”Gud” och påstår sig vara ”allsmäktig”

(teckning från Charlie Hebdo, det franska satir-magasinet)

Man påstår att det skulle röra sig om en ”hederskultur” som om heder skulle ha med saken att göra. Borde det inte snarare kallas ”vanheder” förresten ? Själv tror jag inte att det finns vissa kulturer som skulle vara ”pre-disponerade” för att hålla unga kvinnor eller andra personer i slaveri. Vad som orsakar problemet är uppenbarligen en överordnad ideologi – ja en religion – och både Bibeln och Koranen påbjuder slaveri, och säger uttryckligen, att slavarna ska lyda sina ”herrar”. Ibland brukar man skylla slaveriet som historiskt fenomen på oss hedningar, fastän alla någotsånär sansade historiker noterat, att slaveriet först infördes på bred front i Norden i och med den kristna medeltiden, och eftersom Slaveri eller träldom numera anses vara förbjudet enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 4) och ingen hednisk grupp eller kultur numera utövar något sådant – varför låter man vissa Monoteistiska kulturer komma undan med det ?

Migrationen till Sverige är så stor och integrationen så frånvarande att människohandel kan pågå i tiotals år utan att det avslöjas. Expressen avslöjar ett sådant fall i reportage.

– Hon har blivit behandlad som slav av sin man och sina svärföräldrar. Hon har tvingats ta hand om hushållet, städa, laga mat och föda barn. Hon har regelbundet blivit misshandlad. Hon har inte fått gå ut och inte lära sig svenska, säger reportern Jenny Strindlöv i Expressen.

Det går inte säga hur många kvinnor i Malmö som lever som slavar.

  • Magasinet ”Samtiden” 15 September 2020

Fallet med Slaveriet i Malmö är heller inte unikt. Också kristna i Sverige gör sådant här rutinmässigt, och upprepade gånger. I fallet med Knutby-sekten, som stod inför rätta så sent som i våras, framkom det hur den fornseds-liknande sektlederskan Åsa Walldau förslavat minst ett femtontal medlemmar i sekten, tvingat dem till arbete i hennes hem, där de utsattes för systematisk misshandel och allsköns förnedring. Åsa Walldau fick som vi alla vet ett synnerligen milt straff, trots att hon dömts för minst åtta fall av grövre eller lättare misshandel.

 

De är sig ständigt lika, dessa ”goda kristna” !

Sekterna påminner om varann – minns vad som hände i Panama – där ingen såg vad som hände..

 

Som vi har märkt, är det nu så att allt fler och fler människor i vårt land reser sig, och beslutar att protestera emot de Monoteistiska religionerna.

Man bränner Biblar och Koraner i tidigare aldrig skådad omfattning.

Visst – någons känslor kanske såras, men vad betyder det ? Är det inte en rättmätig reaktion att bränna och oskadliggöra skadlig litteratur, när miljontals människor över hela världen i århundrade efter århundrade pinats, förslavats, torterats och mördats, bara på grund av Monoteismen, och dess utövare ?

Om man vänder sig emot en skadlig bok, samt bränner och förstör den – angriper man då egentligen ”en folkgrupp” ??

Är det inte snarare så att man vänder sig emot bokens innehåll, och dess författare, som i de här fallen gör anspråk på ”allsmäktighet” eller vill tvinga på sina egna sjuka och sadistiska regler på andra ?

Dagens fall av ”De Gustibus Non Erat Disputandum” – Islands ungdom lockas inte av Braj-Jesus med stora Pattar i skägg och läppstift…

av

Ja, jag vet, kära läsare. Rubriken till detta inlägg verkar lite ”utflippad” men verkligheten övergår som vanligt dikten… Ifall ni inte visste det, är ”De gustibus non erat disputandum” ett gammalt hedniskt och latinskt ordspråk, som betyder att om tycken och smak skall man inte resonera. Detta sagt som ett inlägg i gårdagens diskussion om ”kränkthet” och vad som egentligen är kränkande, för vad skall man säga om nedanstående bild, som skall vara Reklam för Söndags-skolor på Island – eller med andra ord Indoktrinering av Barn – för sådant håller som bekant de kristna kyrkorna på med överallt, över hela Världen…

Tusentals Islänningar ratar numera ”Tjodkirkjan” eller ”Folk-kyrkan” på Island, som trodde att den kunde göra reklam för sitt eviga jesus-kör med ovanstående bild..

Islandsbloggen berättade den 6 September i år hur en patt-försedd jesus i skägg och läppstift, som påtänd och hög dansar omkring framför en regnbåge, skulle göra reklam för ”Söndagsskolor” och därmed locka fler barn och ungdomar till kyrkan i Island.

Tusentals och åter hundratals Islänningar kände sig inte alls tilltalade av detta budskap, som inte på någon punkt stämmer med bibeln eller någon kristen lära värdig namnet. De lämnade genast ”Tjodkirkjan” allesammans, och bestämde sig för att bli Asatroende Hedningar samt leva i enlighet med sina fäders tro. Men samma samfunds informationschef, Pétur G. Markan vidhåller att detta var en bra idé – fastän bilden nu tagits bort från Tjodkirkjans hemsida, och därmed belagts med publiceringsförbud. Han försvarar sitt bizarra handlings-sätt med följande ord i Morgunbladidh, en av Islands största tidningar:

”Det är viktigt att Jesus är ett uttryck för samhället som det är. Vi försöker fånga samhället och fånga mångfalden och där är Jesus inte undantagen.”

Nästan ingen medborgare på hela Island känner igen sig i de tomma PK-flosklerna. En bild som denna uttrycker knappast ”samhället som det är” eller någon ”mångfald” utan framstår bara som ett groteskt skämt. Om man inte visste bättre, skulle man kunna tro att den var tillverkad av skämtsamma Hedningar på någon reklambyrå, och givet hur många islänningar som fortfarande är hedningar i största hemlighet, kanske det är så det är..

Nu har kyrkomötet 2020 på Island tagit avstånd ifrån de här töntiga tölperierna, och hela Jesus-köret har råkat i vanrykte… Det blev alltså inte bättre för de kristna på Island av detta PK-tilltag, utan det blev precis tvärtom – folk vände sig bort i avsmak från alltsammans… Enstaka präster och biskopar på ön erkänner också att det här var ett gigantiskt misstag, eller en rejäl flopp i marknadsföringen, och Grétar Halldór Gunnarsson, präst i Grafarvogur i Reykjavík, säger till RÚV eller den isländska Statstelevisionen att:

”När du tar en känslig och lättantändlig fråga som tro, könsidentitet och barn och blandar ihop allt i en marknadsförings- och informationskampanj så har du skapat en ganska giftig cocktail – eller åtminstone väldigt illasmakande och  konstig cocktail – som få är beredda att dricka.”

Ja – vad ska man väl säga – om dessa kristna och deras ständiga krumsprång…

Är det inte dags att göra slut på hela jesus-jönseriet ?

Själv rekommenderar jag att ”Tjodkirken” tar ett rejält snack med den Asatrogne reklamkonsulten Jim Lyngvild nere i Danmark, som ju tjänar storkovan på sina bilder med bibelmotiv just nu. Han verkar veta hur en slipsten skall dras !

Men ärligt talat – vad man upprörs över, och vad som verkligen är osmakligt, borde det nog inte råda någon tvekan om, för med tanke på hur vissa Monoteistiska religioner och dess utövare bär sig åt, också i vårt land, är det ganska solklart vem man måste bekämpa…

Källa: Tumblr

Helt osökt noterar jag idag – från min Asatrogna ankdamm – att intellektuella Amerikaner med åtskilligt mer ”Verkshöjd” och sunt förnuft än Bianca Muratagic och Katarina Tallroth (Gröna Gatan 22 i Uppsala) reagerat idag, och manifesterat olika reaktioner på nätet, till och med som ett resultat av mina egna bildtexter i gårdagens inlägg (”Imitation is the best form of flattery”)

För det första kan man inte säga, att Tor skulle vara ”åskans gud” enligt Asatron, eftersom han är väldigt mycket mer än så. För det andra är det att förminska Tor, och att vara helt omedveten om hans sanna betydelse om man uttrycker sig på det klumpiga viset, och för det tredje är det ren dumhet, för det går inte att hela tiden hålla på med felaktigt attributerande i stil med ”jamen solens gudinna, åskans gud, helandets valkyria å de å så…” i någotslags förvänd namnkatalog…

Dr. Jackson Crawford, who is an Old Norse expert, where he said that not only giving the gods on the Norse pantheon individual titles of ”god of (something)” is inaccurate and meaningless (reddit 2020-09-13)

På Engelska Wikipedia – där ”verkshöjden” är något högre än bland E-mer-i-thurs Lönnroths rotande i lönn, ni vet… noterar man idag att knivar och en rundsköld, aldrig någonsin varit Jordgudinnan Gerd eller Jords attribut, inte i någon indoeuropeisk kultur. Då frågar man sig också vad det är för ”vits” eller ”poäng” med att avbilda jordgudinnan som följer, och om det ens är smakfullt..

Det här blir bara ordinär ”cosplay” – att säga att det skulle ha med Gerd eller Jord att göra blir bara FEL…

I den mån Jordens gudinna har några attribut, så har hon aldrig avbildats med några vapen, konstaterar forskare. Istället omnämns hon med epitet som ”den vidbarmade” eller ”den breda”, ”moder jord”, samt ”den mörka” någon gång också ”den fuktiga” – som i slavernas mytologi – och naturligtvis även ”den fruktsamma” i sitt bröllop med himmelsguden, Ull eller senare Tyr, och senare ändå Frej, Gerds egentliga maka enligt Asatro.

Men – emot själva dumheten kämpar som bekant också gudarna förgäves, och idioternas och dumskallarnas antal är legio, oavsett vilken kulturkrets vi talar om.

Idag såg jag dessvärre en ny avskyvärdhet, från ett litet New Age-tattarfölje jag inte ens vill besudla denna blogg med att överhuvudtaget nämna – de säger sig nämligen vilja fira ”Höstblot” i Eriksdalslunden, genom att häva ut avskräde och matrester på marken, tillsammans med hela eller krossade ölflaskor – som följande bild från en av deras tidigare små ”sammankomster” i Västernorrland visar..

matrester och skräp, kvarlämnade på marken i en stor sophög – ja så ”värdigt” blir det när New Age hippies blotar…

De påstår att Frigg skulle ha med skörden att göra, rakt ut i luften, helt utan härledningar eller motivering. Som vanligt är deras ”blot” eller små övningar i förnedring av gudomar och människor en enda, dåligt ihopkommen eländig rappakalja av pliktskyldigen upprabblade gudanamn, av en eller annan pårökt ”gydja” som knappt vet vad hon säger, än mindre står för.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag varnar och avråder BESTÄMT alla någotsånär seriösa utövare av Asatro eller Hedendom att ha med sk ”forn sed” eller fornsederi att göra, oavsett var i landet det nu sker.

Någon smak, urskiljning och ”verkshöjd” får man ändå ha…”Forn sed” är bara äckligt och oaptitligt, och lika lite hedniskt som nynazism…