Jul och Midvinter

Gävlebocken är här igen… (artikel från 11 December 2014)

Julen – denna Hedniska fest som alltid ingått i Asatron, och som inte har så mycket med kristendomen att göra – närmar sig återigen. Redan själva ordet ”Jól” eller Jul är Nordiskt, och redan på 1600-talet kände tidiga språkhistoriker till att det var Midvintersolståndet, och det faktum att ”Världen då hvälfver sina hiuul” (som man då skrev) inför det nya året, som var upphovet till ordet. Som vanligt har de kristna gjort allt vad de kunnat för att förneka fakta, precis som vanligt, och själva lägga beslag på hela firandet, en vana av ett slag som man kallar ”cultural misappropriation” nuförtiden, och som inte är väl sedd, åtminstone bland sansade etnologer. Eftersom de tidigaste beläggen för ordet Jul eller det engelska Yule är minst 500 år äldre än 1100-talets ganska sena påhitt om ”kristmässe” osv – ett ord som aldrig etablerats hos oss och kommer redan från 500-talets Germaner, finns det ingen anledning att förneka sanningen längre.

keep-christ-out-of-yule

Odens betydelse för Julen känner väl de flesta till nuförtiden (så småningom skall jag skriva mer om detta ämne, klicka på länken som är understruken i föregående mening om du vill veta mer) och hur den vandrande, vise guden kom med gåvor i Julnatten känner nog också de flesta till, men när det gäller Julbockens hedniska ursprung, är det ibland sämre ställt med kunskaperna.  I Finland, förresten; heter Jultomten fortfarande Juolopukki och uppträder ofta i bockgestalt, precis som han alltid gjort i delar av vårt land. Många ser Julbocken som tillägnad Tor och hans bockar, men ingen kan veta säkert. I essäsamlingen ”Den Osynliga Närvaron” skrev den legendariske etnologen Dag Strömbäck på sin tid en hel uppsats om bland annat Julbockar, och berättade om hur det var belagt med dödsstraff så sent som på 1500-talet att ”Cervuleam Facio” eller ”Göra Bockar” (eller hjortar) som det hette på latin. Biskopar på Färeöarna, Island och på andra ställen i Norden sökte med all makt utrota denna folksed, och även om man inte säkert vet om det var halmbockar det var tal om, eller om det gällde ett förbud emot att själv klä ut sig till bock med horn och allt – eller om det nu var fråga om att förbjuda alltihop eller båda sakerna lyckades kyrkan och de kristna aldrig utrota sedvänjan ändå.

Strömbäck har gått igenom ett stort antal Vikingatida och Medeltida källor från Island och Nordatlanten, och kommit fram till att skaldekvädenas uttryck om att höja Frejs lek som det står i Torbjörn Hornkloves drapa om Harald Hårfagre (båda personnamnen har en koppling till håriga bockar och getter, vilket kanske inte är en slump) inte bara var en självklar synonym för Julfirande sådär i största allmänhet, men att man faktiskt lekte Julbock och hade en del danser och krumsprång för sig, inte olikt det senare norska ”Hallingkastet” där man bokstavligen slog klackarna i taket vid firandets höjdpunkt – bara för att visa sin vighet. Kung Harald, förresten, var så hård att han drack Jul utomhus, och på sitt eget skepp till havs, men det är en annan historia..

original

18 November i år kunde Dagens Nyheter och andra Riksmedia berätta om hur årets upplaga av Gävlebocken invigts – nu strategiskt placerad intill en permanent bevakad taxistolpe. Som vanligt har Gävlebocken sin egen sajt på internet, komplett med Twitterflöde, och följare i minst 20 länder Världen över. Ända sedan 1966 då Gävlejournalisten Stig Gavlén och tidningen Arbetarbladet försökte sprida lite julglädje till alla de, som ingen Jul annars får, och lysa upp den egna hemstaden i Vintermörkret har Gävlebocken varit föremål för skändliga attacker.

Man kan fråga sig varför det finns ett sådant oerhört hat emot vårt Nordiska Julfirande, och varför inte ens en oskyldig halmbock får stå i fred för all Monoteistisk fanatism och förföljelse. Trots nästan 50 års kontinuerlig existens, och ständig återkomst – Gävlebocken är som Särimner, och Särimner är evig ! – har nästan inga bockbrännare dragit inför rätta. Inte bara Gävle stad utan till och med Svenska Kyrkan, den lokala brandkåren och många lokala företag, instutioner och samfund utöver det har hela tiden stött Gävlebocken som idé och symbol – men ändå finns det dem som hatar vårt land så mycket, att de måste förstöra alltsammans ! Ok, skillnad vore det väl om bocken vore olagligen uppförd, men nu har han faktiskt Gävle Kommuns tillstånd och så har det varit ända sedan början – dessutom behövs inte bygglov för halmbockar. Man kunde jämföra med vissa andra organisationer, som olagligen och utan lov använder sig av statens och Riksantikvarieämbetets mark för att ställa ut diverse prylar utan tillstånd, eller sämre gatukonst – men så har det aldrig varit i Gävle…

2001 uppdagades det att en svart amerikan från Cleveland Ohio, som på åtskilligt oklara grunder lyckats ta sig in i Sverige hade bränt ned bocken. Han greps på bar gärning av en Gävlebo. Senare dömdes han till 18 dagars fängelse och 100 000 kronor i skadestånd – som han aldrig betalade… Numera vistas han åter i USA, där en svensk tidning för några år sedan intervjuade honom. Att bränna flera ton halm är inget oskyldigt nöje, särskilt inte i en tättbefolkad stad, ansåg domstolen den gången – men man kan ju undra hur rättspraxis är idag, 13 år senare.

Undrar hur länge Gävlebocken klarar sig i år ?

Och var kommer det vettlösa hatet emot den nordiska Julen ifrån ??

I morgon mer om samma ämne…

 

Hur Oden blev Jultomten…och så några rabiata tomte-hatare… (artikel från 2014-12-19)

Att Oden själv givit upphov till våra dagars föreställning om Jultomten är numera vedertaget bland etnologer, även om meningarna än så länge är delade om hur det gick till. Till och med Wikipedia har tagit upp teoritråden både på engelska, svenska och många andra språk. Ett av Odens många namn är för övrigt Jolnir, eller ”Jularen”, alltså själva Julens Herre, och tillika är han ”Jolnárfadir” eller ”Langbardr” – den långskäggige Julafadern. Frågar man svenska barn av idag vem som är Julens verklige huvudperson får man också ett snabbt svar – det är förstås Jultomten – Julen har inget med någon barnslig jesus att göra…

Georg_von_Rosen_-_Oden_som_vandringsman,_1886_(Odin,_the_Wanderer)I Oden eller Jolnir, vandraren som gav visdomens gåva, ser vi den moderne Jultomtens hedniska upphov…

I England blev Jolnir-figuren snabbt till en anonym ”Father Christmas” medan han i Frankrike blev ”Peré Noel” – båda namnen är en direkt översättning av det Norröna ”Jolnarfadir”. Trots nordisk och vikingatida kolonisering kunde man liksom inte erkänna Jultomtens verkliga upphov, och lika illa var det förstås i Sverige, sedan intoleransens kulturskymning införts även här, någon gång på 1200-talet. Ingen annan av Asatrons gudar kom att bli så hatad och förföljd, som just Oden, den ensamme vandraren som gav vänliga råd – men aldrig budord eller förbud – till människorna. Snabbt förvandlades han till ”Oon” eller till och med ”Hin onde” och betraktades som en djävul eller demon – ett mycket inskränkt sätt att se på saken som tyvärr fortfarande lever kvar, än idag…

Odensgestalten glömdes till slut bort, och Jultomten eller Jolnir blandades samman med den lille gårdstomten, som finns hela året om. Det hände först på 1800 talet – man kan tänka på Viktor Rydbergs kända dikt men de ursprungliga, hedniska Jultraditionerna konkurrerades aldrig helt ut ändå. I Norge och Västsverige trodde man allmänt att det var Åsgårdsreien eller Odens Vilda Jakt man kunde höra i Julnätterna – när förfäderna och de döda i varje släkt kom för att besöka de levande vid varje års slut. Deras tåg gick över himlavalvet, och liknades också vid stjärnorna i Vintergatan.

Aasgaardreien_peter_nicolai_arbo_mindre”Åsgårdsreien” av Peter Nicolai Arboe (1876)

I många delar av Västsverige var det sed att maten skulle stå framme på bordet under Julnatten, när de döda kunde besöka sin gamla ätt, och ge gåvor åt sina levande släktingar. Ordet ”Julklapp” har väl som alla vet ursprunget i en sed att som en anonym givare kasta in en gåva i huset – för att efterlikna förfädernas vana. Den Engelska traditionen med strumpor på spiselkransen och tanken att tomten åker i en Nordisk släde, förspänd med renar, och helt och hållet är nordbo, kommer från precis samma håll. Gårdstomten gav aldrig några gåvor, utan var ett lokalt rå eller en rådare man måste hålla sig väl med, men med den vandrande Guden Oden själv var det annorlunda – han gav av sig själv för bara givandets skull.

Den moderne Jultomten anses av somliga vara ett verk av vykortsillustratörer som Jenny Nyström, eller Haddon Sundblom i USA – berömd på 30- och 40-talen som illustratör till Coca-Colas Julannonser, men varför valde Sundblom – som var svenskättad – att klä sin Jultomte i flammande rött, med vitt foder av kattskin och ett svart läderbälte ? Detta var exakt samma utstyrsel som den Torborg Lillvölva bär i fjärde kapitlet ur ”Erik Rödes Saga” och den är inte för inte den Asatrogne Godens och Gydjans speciella dräkt.  För övrigt var inte Sundblom eller 1800-talskonstnärerna först. Redan 1686 utgavs ”The Examination and Tryal of Father Christmas” där Jólarfar eller Oden ställdes inför rätta av ilskna puritaner, som ville förbjuda Julen.

Jultomtens dräkt och utseende har hållit sig märkligt konstant genom flera sekel, och den är därför inte alls något modernt påfund, även om den med tiden kanske förgrovats i detaljerna, och nästan ingen minns vem den egentligen syftar på…

FatherChristmastrial

Också många Hedningar och Asatroende i USA, förresten – hälsar numera teorin ”Santa = Odin !” med glädje, och betraktar den som fullaste allvar. Se länken här, som på ett seriöst sätt beskriver mer om den symboliska bakgrunden, eller läs mer här. Vill ni höra en riktig amerikansk frikyrkopastor, som på ett tämligen partiskt sätt (om man tänker på de braskande, lite väl amerikanska illustrationerna ) beskriver det hela – ja se då Youtube-klippet här. Pastorn Jim Stanley är för övrigt en artig man, som inte sänker sig till samma låga nivå som de flesta kristna.

Där hör ni ! Vi får alltså våra Julklappar från Oden på Sleipnir, säger Pastorn – och ”Renen Rudolf med Röda Mulen” är bara ett modernt, hädiskt påhitt !

images-6

Till och med kristna i USA erkänner numera ”Odin – the giver of gifts !”

Här kunde nu detta inlägg sluta, med verklig julstämning och i endräkt och frid – men se ! Vissa kristna skall som vanligt förstöra alltihop,  och rent ut sagt uppträda som skitstövlar… Bland andra frikyrkor och katoliker har uppfattningen spridits att Santa = Satan, och fram kommer den gamla intoleranta lögnen om att Oden är Djävulen, att alla våra inhemska gudar är demoner egentligen, osv osv. Vart vill man egentligen komma med detta kristna tjat ? Blir någonting i vår Värld bättre om vi tror oss omgivna av onda demoner hela tiden, eller blir det i stället så mycket bättre, om vi firar Jul i en stämning av givmildhet och frid, såsom det är och verkligen borde vara ?? Tror man på människorna omkring sig, och tror man att människan liksom naturen egentligen är god – så blir väl livet bra mycket godare än om man hela tiden springer omkring och tror motsatsen, och det väl också detta som är Julens egentliga budskap ?

Tidningen Metro kunde den 7 December i år rapportera om katoliken Dennis Higgins i England, som lärt ut att Jultomten skulle vara en demon – detta till sjuåriga skolbarn. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Föräldrar över hela England betraktar genast den här personen som en riktig ”Scrooge” och de vill ha kvar vad som kallas ”good cheer” och en traditionell Jul – med den nordiske Tomten i centrum, som det brukar vara, och rektorer och andra samhällets stöttepelare får tala denne intolerante prästman till rätta, rapporterar ”The Telegraph”.

h_ngt_nisse_502164aI Danmark härjar fortfarande ”Nissehaderen” Jon Knudsen, som tack vare sin intolerans emot den Hedniska Julen blivit landets mest hatade man…

Sedan år 2010 har en viss Jon Knudsen i Lökken på Norra Jylland fortsatt att hävda att Jultomten är en ond demon, och även i år lär han ha hängt en tomte-docka utanför sin danska frikyrka, precis som vanligt. Redan första året han började ägna sig åt de här dumheterna satte hans danska grannar ut Trädgårdstomtar på hans förstutrapp, skickade Tomte-vykort, och spelade CD-skivor med traditionell julmusik som ” På loftet sidder Nissen med sin Julegröd, ja Julegröd...” så att det ekade över grannskapet…

Pastorns hat-sajt med demonpropaganda finns fortfarande uppe på nätet, men media i Danmark står förstås helt på vanligt folks sida, som detta reportage visar..

222Öppet Jultomte-vänliga kyrkor har däremot siktats överallt i Sverige…

tomte_nyar_kyrkan

En hednisk motrörelse lär ha bildats, bland annat av en hemmafru på Fyn, och Pastorn tycks inte ha så mycket för sitt kristna hat… Oaktat ett försök i Ryssby, 2006 från Svenska Kyrkans sida (se detta klipp från Expressen, år 2006), verkar det till och med som de allra mest ultrakonservativa kristna på den yttersta högerkanten i Sverige (exempelvis ”Evangeliska Fosterlandsrörelsen” och flera andra frikyrkor i samma stil) accepterar bruket av tomtar, och i vissa kyrkor har de setts till och med i uppenbar närhet av altaret vilket jag för min del ser som ett solklart exempel på Assimiliation, inte Integration, eller hur en starkare och sundare kultur till sist besegrar en svagare, eftersom svaghet, Monoteism och intolerans, ofta hör ihop…

julkrubba_mindre-för-webb

 I Växjö var man år 2011 helt på det klara med, att Jultomtar kunde sättas t.o.m på altaretOden själv i en kristen kyrka !!

Ställd inför faktum som dessa kan man undra, vad Odens eller Tomtens budskap egentligen är för något. Patrik Lindenfors, och Humanisterna i Sverige har funderat mycket på den saken, och så har även jag. Redan 2012 kom Patrik Lindenfors på att Jultomten eller Oden är bättre än Gud, för betänk:

  • Oden eller Jultomten straffar ingen, och hotar inte med Helvetet eller fruktansvärda straff i all evighet
  • Oden eller Jultomten struntar fullkomligt i, om du ens tror på honom eller inte
  • Han ger dig gåvor ändå, och kräver endast att du borde vara ”snäll”
  • Inte någonstans har Oden eller Jultomten uppställt några regler, lagar eller budord för vad som är ”snällhet”. (Jämför med Hávamál – där finns bara ”goda råd” som man får ”nytta” och ”välgång” om man följer – men det står inget om att man måste följa dessa regler slaviskt, eller ens till en del, om du inte vill…)
  • Han låter dig istället själv räkna ut vad som är ”snällt”, hur mycket snällhet du i så fall bör visa, och emot vem
  • Oden eller Jultomten säger inget om vad som är ”osnällt” heller – och låter dig tänka själv även här.
  • Oberoende om du är Folkpartist, Sverigedemokrat, svart, vit, fet, smal eller vem du än är, ger dig Oden eller Jultomten gåvor i alla fall
  • Han brännmärker ingen som ”icke snäll” och ger heller ingen fingervisning om vilken sorts åsikt som skulle vara ”snällare” än någon annan

 1c841f55b2e38063de5c02bf02754032

Var så säker ! Även om vissa tydligen ogillar Oden och den Nordiska Julen, blir det som vanligt Jul i alla fall…

Särimners Sändebud – om Julskinkan och det svenska…. (artikel från 2014-12-27)

Inte mindre än 98 % av alla svenskar äter Julskinka till Jul, skrivs det i ett annat sammanhang på Internet. Ända sedan Frejsgalten Gullinborsti, ja ända sedan Särimner och de dagar när vårt land var 100 % Asatroget (och så kommer det nog att bli, återigen !) har skinkan ingått  i Julens sammanhang. Vi äter mer än 1 kg julskinka per person och år, oavsett kulturell eller etnisk bakgrund i det här landet, och mer än 80 % av folket tycker också, att det är viktigt att skinkan vi köper är svensk. Flertalet av oss vill ha den ekologiskt producerad, och i jämförelse med exempelvis Julgran (viktigt för 40 % av befolkningen) eller julklappar (viktigt för endast 25 %) är den heliga Julmåltiden, den som då som nu betyder samhörighet med det förflutna, familjen och förfäderna – det viktigaste för oss..

9b09b2f5967a0ba5590a7c98b03fa2fcSkinkan – central i den gemensamma måltiden, kulturen och folkhemmet…

Detta sker, trots att mer än 451 000 svenskar (av en befolkning på närmare 9 737 000 personer) påstås ha muslimskt ursprung eller tillhöra den muslimska kulturen, nuförtiden. Dessutom finns det ca 20 000 Mosaiska trosbekännare i Sverige, enligt vad man anser. Som bekant är allt ätande av skinka totalförbjudet enligt Judendomen, och vad gäller Islam, så är det endast i händelse av krig eller i andra fall av svår födobrist som någon konsumtion av skinka eller griskött alls är tillåtet. Man kan givetvis inte påstå, att sådana förhållanden gäller i Sverige för närvarande – men ändå äter 98 % av svenskarna just Julskinka – till och med majoriteten av de påstådda muslimerna. Följde verkligen alla muslimer och judar sin egen religions bestämmelser, och sina egna lagar, skulle skinkätandet vara långt under 95 %, men så är det  inte. Istället har de gått över till vår kultur och våra vanor, och väljer att inte förkasta eller fjärma sig från den Nordiska kulturen utan tvärtom omfatta den.

nationaldag”Detta är vårt folk – These are my people !”

Detta med Julskinkan är ett exempel på vad man kallar kulturell Assimilation och inte Integration, eftersom Islam eller Judendomen, med sina absoluta förbud med bland annat skinkätande, frihet för kvinnor att klä sig som de vill, aborträtt, frihet från grymma kroppsstraff och liknande saker, faktiskt inte kan integreras i en Svensk eller Nordisk kultur, av uppenbara skäl – om inte annat för att de två Monoteistiska religioner jag just nämnde uttryckligen förbjuder en hel del saker, som vi svenskar anser som självklara friheter. Det ena, utesluter faktiskt det andra – och man kan inte samtidigt inte äta upp skinkan och ha den kvar, skulle man kunna säga.

För de Mosaiska trosbekännarnas del inträffade det här med den kulturella assimilationen eller övergången till svenska vanor förstås redan för länge, länge sedan eller för flera hundra år sen, medan de nyanlända muslimerna först kanske om någon generation blir helt assimilerade i den svenska kulturen de också – det är ju – mer eller mindre – en ofrånkomlig process. Den judiske författaren Roland Schütt har i romanen ”Kådisbellan” från 1989 på ett ganska roande vis berättat om hur hans mor på 1920-talet började ställa ”gott kalvkött” på middagsbordet, fast det i själva verket rörde sig om Julskinka. Till att börja med ville hon inte erkänna sanningen, men med tiden blev hon mer och mer svensk i sina värderingar och vanor – inte minst därför att hon dagligen umgicks med svenskar.

Freyr_by_Johannes_GehrtsFram för Frej !

För de svenska muslimerna kommer det också gå på samma sätt. Högst 40-50 % av de som fötts i något muslimskt land är religiösa, enligt religionssociologer, och huvuddelen av de som kommer hit, har kommit hit just därför att de vill vara fria från Islams och Monoteismens inflytande, eftersom de med rätta ser den som en hemsk förföljelse. Många av dem blir också genast skinkätare, och i den andra generationen följer bara 15 % eller mindre alls Koranens bud, medan de flesta har blivit Hedningar som oss andra. De har helt enkelt anslutit sig till oss, efter att ha funnit en fristad här – och precis så skall det också vara ! Visserligen betyder rena fakta också, att kanske 70 000 personer – en ringa bråkdel – inte upptäckt skinkans och Julens välsignelse ännu – men eftersom vårt budskap är frikostighet, och att inkludera, assimilera och attrahera – tror jag nog, att det finns plats för dem vid allas vårt gemensamma Julbord och i vårt Folkhem så småningom – bara de överger sin ”Sharia” och acceptera Särimners Sändebud – för dessa står för Tolerans, Givmildhet och Glädje.

V2_01_07042013_BW_00576”These are my people”

Avslutar med en fosterländsk och patriotisk hymn av Johnny Cash, som visserligen inte var hedning, men som var en man med stor sympati för det hedniska:

These are my people

This is the land where my forefathers lie
These are my people – And in brotherhood we’re heirs of a creed to live by
A creed that proclaims that by loved ones the land still grows…
This is my land – and these are my people
These are my people – They were born on and lived by the land
These are my people and their cities were raised by hard working hands
And their faces to tell that they’re holding on well
To this their land – yes these are my people
These are my people –  These are the ones who will reach for the stars
These are my people – and by the light of the earth you can tell they are ours
A new step to take and a new day will break
For this my land

yes these are my people…

En Asatrogen Hednings tankar inför Jul, Midvinter och det Nya året (artikel från 2014-12-11)

Kristna, Fornsedare och människor i allmänhet är oftast småsinta.

De är illojala, okunniga och beskäftiga.
Den Asatrogne förlåter dem ändå.

Den som är framgångsrik, får massor av falska vänner
samt en och annan verklig fiende.
I alla tider har det varit så.

När du är ärlig och uppriktig,
kommer man ofta att försöka utnyttja dig.
För en hedning är detta inte svårt att förstå –
men han är uppriktig ändå…

Vad de Asatrogna tillbringar år för att bygga upp
kan ”fornsedare” rasera på en enda dag.
Vi fortsätter att bygga upp i alla fall.

När vi finner inre frid och lycka,
kommer någon annan genast att bli avundsjuk
Vi finner vår frid i naturen – utan hinder.

Det goda vi gjort, kommer att vara glömt i morgon.
Vi fortsätter att göra gott…

Om vi ger världen det bästa vi har
och inte ens detta räcker

Ger vi allt för vårt land och vårt hem och vår tro ändå.

I slutändan är allt en sak mellan oss och Makterna.
Vi lever och kämpar inte för de andras skull

Vem bryr sig om vad vårt eftermäle blir ?
Det bestäms inte av små människor, snöda själar och småsinta ord.

GÄVLEBOCKEN på Plats – Han hyllar och skyddar DEN HEDNISKA JULEN (text från 29 November 2015)

Julen närmar sig, och en av dess trognaste vänner och väldigaste försvarare har kommit åter till vårt vackra land. Mordbrännare och Nidingar har försökt förgöra honom. Våldsmän och Terrorister har angripit honom. Men – det hjälper inte – för Julens och Godhetens krafter segrar alltid till sist – tack vare frivilliga insatser. Gävlebocken är tillbaka i sin hemstad, Gävle, och där ärar och firar han den Nordiska och Hedniska Julen, i år som i alla år.

MG_6155

Gävlebocken är som Särimner – det vet alla goda medborgare i Sveriges land ! Han återuppstår ständigt ur askan, och han ger av sig själv, ständigt och utan att förtröttas, för att alla de som annars inte får någon Julglädje, också ska få del av den sant hedniska Julens stora mysterium.

Dagens Nyheters reporter Clas Svahn rapporterade för tre dagar sedan om hur Gävles berämda hedniska halmbock åter blivit invigd, och likt Tors odödliga bockar Tandgniostr och Tandgnistnir har han blivit en symbol för sin hemstad, och känd över hela Världen. Ända sedan 1966, när Journalisten Stig Gavlén på ”Arbetarbladet” i Gävle först tog initiativ för att resa den väldiga Halmbocken har han varit älskad och omtyckt, och bringat julglädje till alla och en var – främst kanske de hemlösa och fattiga, och de som annars inte får del av någon Jul. Just i år – när islamister härjar över hela Europa, och kristen fundamentalism sorgligt nog får fortsätta att breda ut sig – är Bockens eviga budskap om den Nordiska och Asatrogna Julen kanske dubbelt aktuellt, och känns viktigt att sluta upp bakom. Alla i Gävle har också varit med och bidragit till den hedniska bockens resande genom åren. Både Svenska Kyrkan, den frivilliga brandkåren, Frälsningsarmén, företagarföreningar, politiska partier, Gävle stad, massor av idrottsföreningar och alla andra har troget ställt upp.

800px-Thor's_Battle_Against_the_Jötnar_(1872)_by_Mårten_Eskil_Winge”Vår Tor är oss en väldig borg” – Julbockar och Tors bockar har alltid hört samman..

Tor är inte för inte det arbetande folkets gud, och det är heller inte så konstigt, att ”Arbetarbladet” var de som först uppmärksammade julbocken roll.

Förra året genomförde Svenska Dagbladet en intervju med bockens skapare, som nu hunnit bli 88 år gammal. Bocken själv kommer att fira 50-årsjubileum nästa år, och trots att Stig Gavlén sagt, att om inte pyromandåden i Gävle stoppas, borde man kanske upphöra med bockresandet. Men, så kommer det nog inte att bli. Julbocken är för det första en inarbetad symbol för hela Gävle, precis som Stig Gavlén ursprungligen avsåg, och utöver det har den nu massor med vänner över hela Världen. Följare från såväl Costa Rica, Island (där flera hedniska Tors Bockar rests) och Canada har hört av sig, och ”Visit Gävles” sajt är i år – som alla år – ett mecka för de bockintresserade.

I februari 2015 åkte Gävles Julbock till och med till Kina, där en trogen kopia också uppfördes. Också i Gävles vänort Zhuhai älskar och ärar man nämligen Tors bockar, och det visar väl om något, hur universell den nordiska och Asatrogna Julen numera är…

imageUtan Julbock – ingen Jul !

Tyvärr finns det dock fortfarande sådana människor, som hatar och vill förstöra vår Nordiska Jul. Under sina drygt 50 år har bocken blivit nedbränd och fördärvad av kristna fundamentalister och andra inte mindre än 36 gånger, men 14 gånger – också 2014 – har den klarat sig obränd, och den hedniska Julen har segrat, liksom den givetvis kommer segra till sist. Svenska Dagbladets reporter berättade förra året hur han mött skumma kristna, som hävdar att ”bocken är en symbol för djävulen och som vill förstöra Julglädjen för alla oss andra. År 2003 grep man en svart amerikansk invandrare, en viss Lawrence Jones, på bar gärning medan han försökte bränna bocken, och han dömdes till dryga böter, som han år 2010 fortfarande inte betalat, eftersom han då flyttat hem till USA.  Jones antydde också det året att det finns ett hemligt bockbrännarsällskap ibland Gävles kristna.

Förra året skall Jones – som nu är omvänd till den sanna hedendomen efter hur det ser ut, ha förklarat att han personligen vill ställa upp och vakta Gävlebocken med en vattenslang i sin ena hand, för att därmed gottgöra vad han brustit emot Gävle stad, där han fortfarande har många vänner och känner sig hemmastadd.

Så slutar allting gott – trots Islamister och Kristen Extremism.

Bocken klarar sig, och alla förenas vi i en Nordisk Jul – den bästa av alla Jular !

Victorian era engraving depicting adults decorating Christmas tree while impatient children are kept at bay. (Photo by Time Life Pictures/Mansell/Time Life Pictures/Getty Images)

Skandal vid Oravais ! Kristen Predikant ifrågasätter Jultomtens existens – Hedniska Finländare arga och upprörda ! (text från 2 December 2015)

Nu över till det finska Österbotten – Pohjanmaa – ibland det svenskaste och samtidigt mest hedniska av de finska landskapen, och även en del av det finska Norrland, där Jultomten anses bo – för enligt finsk tradition bor han i Rovaniemi, men i svensk tradition i Dalarna, det mest kärnsvenska och sunda av svenska landskap.

Jultomten heter annars på finska JouloPukki, dvs ”Julbocken” eftersom han är utvecklad helt och hållet efter den svenska och germanska bock-traditionen, och först på 1900-talet fick en antropomorf ”Julgubbe” överta hans roll som julklappsutdelare. Men – så för några dagar sedan, hände något i själva Maxmo Kyrka, i trakten av Oravais och Vaasa i Finland, enligt vad YLE troget rapporterar för oss på svenska – vårt och alla Finlandssvenskars riktiga modersmål.

OravaisHär utspelade sig den hemska Tomteskandalen i Maxmo, fredagen den 27 November 2015 (karta från ”den svenska folkskolans vänner” i Finland)

En fanatisk kristen ”andaktsledare” och predikant hade samlat skolbarn och till och med förskolebarn i kyrkan för en stunds kristen indoktrinering, precis som de kristna alltid gör. Jämnt och ständigt ger de sig på samhällets svagaste medlemmar, ja de skonar inte ens barnen, och denna gång utslungade predikantskan de mest fruktansvärda lögner för de stackars små, som att ”julen handlar om jesus” och att ”jultomten inte finns”.

Som alla förstår, går det inte an att lögner som dessa skall få stå oemotsagda, särskilt inte i det svenska Finland. Ledsna och bedrövade, med tårar i ögonen återvände de arma barnen som plågats så illa av de kristna till sina föräldrar, som genast såg till att ta dem ur kyrkan. Våra två yngre barn verkar inte ha uppfattat vad som sades under andakten sade en hederlig Finsk moder, som genast protesterade till Tomas Klemets, tf kyrkoherde i Vörå församling.

Denne patriark erkände, att de kristna gjort fel, och bekräftade, att den hedniske Tomten visst existerar. Han antyder också, att de kristna måste lära sig acceptera den hedniska Julen, och att Julen liksom Jultomten är en hednisk tradition, som de kristna inte skall blanda sig i, eller försöka förbjuda:

– Det är inte meningen att vi ska röra upp känslor inför jul och det som har skett är olyckligt. Vi kan inte göra det ogjort, säger Klemets.

Efter att den ädle prästen så – hedrande och vidsynt ! – ha lugnat befolkningens känslor, återgick situationen i Maxmo med omnejd till det normala, men många bloggare och hederliga människor i Finland har förstås ändå reagerat över det skedda. Se här till exempel !

Själva vet vi allihop att det är ODEN som är ursprunget till Jultomten, och att förneka honom, är inte löntMan kan inte förneka vinterns stormar, eller en hel årstid..

odin-santaOden, vindens och stormens Gud, förmedlar förfädernas gåvor under Midvinternatten – därför hänger de engelska barnen en strumpa framför skorstenen

Odin-to-Santa_footer

One thought on “Jul och Midvinter

  1. Pingback: Insändare glad att julbocken brann – Rotlöshet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s