Jul – en av ASATRONS högtider som blev internationell… (artikel från 29 November 2015)

Alla människor som har någotsånär allmänbildning vet att själva ordet Jul är ett Nordiskt ord. Det var våra egna förfäder som uppfann själva begreppet, och Julen har inte ett dugg med den kristna religionen att göra. Noel på franska, Yule på engelska eller ”Weinachten” på tyska – eller den heliga natten – alla dessa ord har sitt upphov i den nordiska Midvinter-festen och Midvinterblotet, som hyllar Jolner eller Oden, och Jolnarna eller Asarna, dessa Julens gåtfulla makter.

Redan Samuel Columbus, den svenske 1600-tals skalden visste, att Jul kommer av Vintersolhverv eller själva Solvarvet, som man ännu säger i Danmark och Norge, och ordet Jul kommer av att Världen då välver om sitt Hjul, säger han. 1922 ansåg den nu föråldrade etymologen Elof Hellquist att det skulle vara ”av ljudhistoriska skäl otänkbart” att ordet Hjul hade med årshjulet att göra. Många forskare har senare varit av rakt motsatt åsikt. Redan 1913 berättade folklivsforskaren Martin P:son Nilsson om den ännu levande folktraditionen i Schweiz och Sydtykland, där man lär ha rullat stora solhjul eller solkors ned från stora höjder vid Midvinter, och av Prokopios och andra antika källor vet vi, att Julen faktiskt firades här hos oss minst 500 år innan kristendomen kom.

Midvintersolståndet kunde man bestämma mycket exakt, flera tusentals år före kristendomen – och redan då firade man Jul !

Andra har ansett, att ordet ”Jul” skulle komma av ett urgermanskt *jehwla som fanns långt innan kristi födelse, och även i finskans ”Juhla” upptogs ordet mycket tidigt, för Julen har varit förkristen i Finland också – och inte bara där.. Ordet skulle ursprungligen betyda fest, gille eller sammankomst, säger man – och det är belagt från Gotiska och andra kontinentalgermanska språk före år 500. Det får vara som det vill med den saken, men att Jul i stort sett alltid firats, i tusentals år före någon ”kristus” eller påstådd ”kristi födelse” är oomtvistligt.

Solhjul eller årshjul finns också på bronsålderns hällristningar, bland annat i Kiviksgraven

Det var först på 300-talet och långt senare, som det alls blev tal om någon ”kristen” Jul, och alla vet att Mithraismens ”Sol Invicta” eller ”den obesegrade solens” födelsedag, som skulle firas på midvintern, föregick den kristna julen. I Bibeln nämns inte ett enda förbannat dugg om att jesu påstådda födelse skulle ha skett på Juldagen, och jesus är hursomhelst en helt fiktiv person, vars historiska existens aldrig någonsin bevisats, i en enda godtagbar källa.

Först 354 skall en Påve vid namn Liberius försökt lägga beslag på den hedniska Julfesten, genom att påstå, att någotslags ”födelse” av en för kristendomen viktig profet skulle ha skett på detta datum, men det tror ingen längre på. ”Christmas” har aldrig någonsin helt ersatt begreppet Yule i de engelsktalande länderna, och redan på 1950-talet blev christmas omgjort till ”X-mas” eftersom man inte längre ville ha in någon kristendom i sammanhanget – av förståeliga skäl.

Julen har blivit internationell. Numera firas den också i Japan, i muslimska länder som Jordanien, ja – över hela Världen faktiskt. Ingen annan Nordisk eller asatrogen festsed har spridit sig så universellt, eller blivit så vitt accepterad som just vår Nordiska Jul – Midsommar har till exempel knappast spritt sig utanför de Nordiska länderna alls, vilket kanske inte är så konstigt, eftersom det är mest här uppe vid polen som vi Astronomiskt sett får några ljusa sommardagar.

Men en helg för familjen, förfäderna och för att fira fred, frid, god äring och årsväxt – och familjens gemenskap – ja – det kan alla människor ställa upp på, oberoende av kultur eller religion !

Juletiden, som snart inleds, är våra förfäders gåva till mänskligheten – och det ska vi vara tacksamma för. Alla kan fira en God Jul. Alla kan förstå dess budskap.

Är det inte Odens och Asarnas vilja vi själva kan se, nu när Julfirandet ändå blivit ett såpass accepterat fenomen, också ibland andra kulturer ?

Jul ska vi fira – enligt Asatrons bud – och Jul ska vi dricka, för fred och ett gott år !

Gävlebocken är här igen… (artikel från 11 December 2014)

Julen – denna Hedniska fest som alltid ingått i Asatron, och som inte har så mycket med kristendomen att göra – närmar sig återigen. Redan själva ordet ”Jól” eller Jul är Nordiskt, och redan på 1600-talet kände Samuel Columbus tidiga språkhistoriker till att det var Midvintersolståndet, och det faktum att ”Världen då hvälfver sina hiuul” (som man då skrev) inför det nya året, som var upphovet till ordet. Som vanligt har de kristna gjort allt vad de kunnat för att förneka fakta, precis som vanligt, och själva lägga beslag på hela firandet, en vana av ett slag som man kallar ”cultural misappropriation” nuförtiden, och som inte är väl sedd, åtminstone bland sansade etnologer. Eftersom de tidigaste beläggen för ordet Jul eller det engelska Yule är minst 500 år äldre än 1100-talets ganska sena påhitt om ”kristmässe” osv  och kommer redan från 500-talets Germaner, finns det ingen anledning att förneka sanningen längre.

Odens betydelse för Julen känner väl de flesta till nuförtiden (så småningom skall jag skriva mer om detta ämne, klicka på länken som är understruken i föregående mening om du vill veta mer) och hur den vandrande, vise guden kom med gåvor i Julnatten känner nog också de flesta till, men när det gäller Julbockens hedniska ursprung, är det ibland sämre ställt med kunskaperna.  I Finland, förresten; heter Jultomten fortfarande Juolopukki och uppträder ofta i bockgestalt, precis som han alltid gjort i delar av vårt land. Många ser Julbocken som tillägnad Tor och hans bockar, men ingen kan veta säkert. I essäsamlingen ”Den Osynliga Närvaron” skrev den legendariske etnologen Dag Strömbäck på sin tid en hel uppsats om bland annat Julbockar, och berättade om hur det var belagt med dödsstraff så sent som på 1500-talet att ”Cervuleam Facio” eller ”Göra Bockar” (eller hjortar) som det hette på latin. Biskopar på Färeöarna, Island och på andra ställen i Norden sökte med all makt utrota denna folksed, och även om man inte säkert vet om det var halmbockar det var tal om, eller om det gällde ett förbud emot att själv klä ut sig till bock med horn och allt – eller om det nu var fråga om att förbjuda alltihop eller båda sakerna lyckades kyrkan och de kristna aldrig utrota sedvänjan ändå.

Strömbäck har gått igenom ett stort antal Vikingatida och Medeltida källor från Island och Nordatlanten, och kommit fram till att skaldekvädenas uttryck om ”att höja Frejs lek” som det står i Torbjörn Hornkloves drapa om Harald Hårfagre (båda personnamnen har en koppling till håriga bockar och getter, vilket kanske inte är en slump) inte bara var en självklar synonym för Julfirande sådär i största allmänhet, men att man faktiskt lekte Julbock och hade en del danser och krumsprång för sig, inte olikt det senare norska ”Hallingkastet” där man bokstavligen slog klackarna i taket vid firandets höjdpunkt – bara för att visa sin vighet. Kung Harald, förresten, var så hård att han drack Jul utomhus, och på sitt eget skepp till havs, men det är en annan historia..

18 November i år kunde Dagens Nyheter och andra Riksmedia berätta om hur årets upplaga av Gävlebocken invigts – nu strategiskt placerad intill en permanent bevakad taxistolpe. Som vanligt har Gävlebocken sin egen sajt på internet, komplett med Twitterflöde, och följare i minst 20 länder Världen över. Ända sedan 1966 då Gävlejournalisten Stig Gavlén och tidningen Arbetarbladet försökte sprida lite julglädje till alla de, som ingen Jul annars får, och lysa upp den egna hemstaden i Vintermörkret har Gävlebocken varit föremål för skändliga attacker.

Man kan fråga sig varför det finns ett sådant oerhört hat emot vårt Nordiska Julfirande, och varför inte ens en oskyldig halmbock får stå i fred för all Monoteistisk fanatism och förföljelse. Trots nästan 50 års kontinuerlig existens, och ständig återkomst – Gävlebocken är som Särimner, och Särimner är evig ! – har nästan inga bockbrännare dragit inför rätta. Inte bara Gävle stad utan till och med Svenska Kyrkan, den lokala brandkåren och många lokala företag, instutioner och samfund utöver det har hela tiden stött Gävlebocken som idé och symbol – men ändå finns det dem som hatar vårt land så mycket, att de måste förstöra alltsammans ! Ok, skillnad vore det väl om bocken vore olagligen uppförd, men nu har han faktiskt Gävle Kommuns tillstånd och så har det varit ända sedan början – dessutom behövs inte bygglov för halmbockar. Man kunde jämföra med vissa andra organisationer, som olagligen och utan lov använder sig av statens och Riksantikvarieämbetets mark för att ställa ut diverse prylar utan tillstånd, eller sämre gatukonst – men så har det aldrig varit i Gävle…

2001 uppdagades det att en svart amerikan från Cleveland Ohio, som på åtskilligt oklara grunder lyckats ta sig in i Sverige hade bränt ned bocken. Han greps på bar gärning av en Gävlebo. Senare dömdes han till 18 dagars fängelse och 100 000 kronor i skadestånd – som han aldrig betalade… Numera vistas han åter i USA, där en svensk tidning för några år sedan intervjuade honom. Att bränna flera ton halm är inget oskyldigt nöje, särskilt inte i en tättbefolkad stad, ansåg domstolen den gången – men man kan ju undra hur rättspraxis är idag, 13 år senare.

Undrar hur länge Gävlebocken klarar sig i år ?

Och var kommer det vettlösa hatet emot den nordiska Julen ifrån ??

I morgon mer om samma ämne…

Hur Oden blev Jultomten…och så några rabiata tomte-hatare… (artikel från 2014-12-19)

Att Oden själv givit upphov till våra dagars föreställning om Jultomten är numera vedertaget bland etnologer, även om meningarna än så länge är delade om hur det gick till. Till och med Wikipedia har tagit upp teoritråden både på engelska, svenska och många andra språk. Ett av Odens många namn är för övrigt Jolnir, eller ”Jularen”, alltså själva Julens Herre, och tillika är han ”Jolnárfadir” eller ”Langbardr” – den långskäggige Julafadern. Frågar man svenska barn av idag vem som är Julens verklige huvudperson får man också ett snabbt svar – det är förstås Jultomten – Julen har inget med någon barnslig jesus att göra…

I Oden eller Jolnir, vandraren som gav visdomens gåva, ser vi den moderne Jultomtens hedniska upphov…

I England blev Jolnir-figuren snabbt till en anonym ”Father Christmas” medan han i Frankrike blev ”Peré Noel” – båda namnen är en direkt översättning av det Norröna ”Jolnarfadir”. Trots nordisk och vikingatida kolonisering kunde man liksom inte erkänna Jultomtens verkliga upphov, och lika illa var det förstås i Sverige, sedan intoleransens kulturskymning införts även här, någon gång på 1200-talet. Ingen annan av Asatrons gudar kom att bli så hatad och förföljd, som just Oden, den ensamme vandraren som gav vänliga råd – men aldrig budord eller förbud – till människorna. Snabbt förvandlades han till ”Oon” eller till och med ”Hin onde” och betraktades som en djävul eller demon – ett mycket inskränkt sätt att se på saken som tyvärr fortfarande lever kvar, än idag…

Odensgestalten glömdes till slut bort, och Jultomten eller Jolnir blandades samman med den lille gårdstomten, som finns hela året om. Det hände först på 1800 talet – man kan tänka på Viktor Rydbergs kända dikt men de ursprungliga, hedniska Jultraditionerna konkurrerades aldrig helt ut ändå. I Norge och Västsverige trodde man allmänt att det var Åsgårdsreien eller Odens Vilda Jakt man kunde höra i Julnätterna – när förfäderna och de döda i varje släkt kom för att besöka de levande vid varje års slut. Deras tåg gick över himlavalvet, och liknades också vid stjärnorna i Vintergatan.

”Åsgårdsreien” av Peter Nicolai Arboe (1876)

I många delar av Västsverige var det sed att maten skulle stå framme på bordet under Julnatten, när de döda kunde besöka sin gamla ätt, och ge gåvor åt sina levande släktingar. Ordet ”Julklapp” har väl som alla vet ursprunget i en sed att som en anonym givare kasta in en gåva i huset – för att efterlikna förfädernas vana. Den Engelska traditionen med strumpor på spiselkransen och tanken att tomten åker i en Nordisk släde, förspänd med renar, och helt och hållet är nordbo, kommer från precis samma håll. Gårdstomten gav aldrig några gåvor, utan var ett lokalt rå eller en rådare man måste hålla sig väl med, men med den vandrande Guden Oden själv var det annorlunda – han gav av sig själv för bara givandets skull.

Den moderne Jultomten anses av somliga vara ett verk av vykortsillustratörer som Jenny Nyström, eller Haddon Sundblom i USA – berömd på 30- och 40-talen som illustratör till Coca-Colas Julannonser, men varför valde Sundblom – som var svenskättad – att klä sin Jultomte i flammande rött, med vitt foder av kattskin och ett svart läderbälte ? Detta var exakt samma utstyrsel som den Torborg Lillvölva bär i fjärde kapitlet ur ”Erik Rödes Saga” och den är inte för inte den Asatrogne Godens och Gydjans speciella dräkt.  För övrigt var inte Sundblom eller 1800-talskonstnärerna först. Redan 1686 utgavs ”The Examination and Tryal of Father Christmas” där Jólarfar eller Oden ställdes inför rätta av ilskna puritaner, som ville förbjuda Julen.

Jultomtens dräkt och utseende har hållit sig märkligt konstant genom flera sekel, och den är därför inte alls något modernt påfund, även om den med tiden kanske förgrovats i detaljerna, och nästan ingen minns vem den egentligen syftar på…

Också många Hedningar och Asatroende i USA, förresten – hälsar numera teorin ”Santa = Odin !” med glädje, och betraktar den som fullaste allvar. Se länken här, som på ett seriöst sätt beskriver mer om den symboliska bakgrunden, eller läs mer här. Vill ni höra en riktig amerikansk frikyrkopastor, som på ett tämligen partiskt sätt (om man tänker på de braskande, lite väl amerikanska illustrationerna ) beskriver det hela – ja se då Youtube-klippet här. Pastorn Jim Stanley är för övrigt en artig man, som inte sänker sig till samma låga nivå som de flesta kristna.

Där hör ni ! Vi får alltså våra Julklappar från Oden på Sleipnir, säger Pastorn – och ”Renen Rudolf med Röda Mulen” är bara ett modernt, hädiskt påhitt !

Till och med kristna i USA erkänner numera ”Odin – the giver of gifts !”

Här kunde nu detta inlägg sluta, med verklig julstämning och i endräkt och frid – men se ! Vissa kristna skall som vanligt förstöra alltihop,  och rent ut sagt uppträda som skitstövlar… Bland andra frikyrkor och katoliker har uppfattningen spridits att Santa = Satan, och fram kommer den gamla intoleranta lögnen om att Oden är Djävulen, att alla våra inhemska gudar är demoner egentligen, osv osv. Vart vill man egentligen komma med detta kristna tjat ? Blir någonting i vår Värld bättre om vi tror oss omgivna av onda demoner hela tiden, eller blir det i stället så mycket bättre, om vi firar Jul i en stämning av givmildhet och frid, såsom det är och verkligen borde vara ?? Tror man på människorna omkring sig, och tror man att människan liksom naturen egentligen är god – så blir väl livet bra mycket godare än om man hela tiden springer omkring och tror motsatsen, och det väl också detta som är Julens egentliga budskap ?

Tidningen Metro kunde den 7 December i år rapportera om katoliken Dennis Higgins i England, som lärt ut att Jultomten skulle vara en demon – detta till sjuåriga skolbarn. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Föräldrar över hela England betraktar genast den här personen som en riktig ”Scrooge” och de vill ha kvar vad som kallas ”good cheer” och en traditionell Jul – med den nordiske Tomten i centrum, som det brukar vara, och rektorer och andra samhällets stöttepelare får tala denne intolerante prästman till rätta, rapporterar ”The Telegraph”.

I Danmark härjar fortfarande ”Nissehaderen” Jon Knudsen, som tack vare sin intolerans emot den Hedniska Julen blivit landets mest hatade man…

Sedan år 2010 har en viss Jon Knudsen i Lökken på Norra Jylland fortsatt att hävda att Jultomten är en ond demon, och även i år lär han ha hängt en tomte-docka utanför sin danska frikyrka, precis som vanligt. Redan första året han började ägna sig åt de här dumheterna satte hans danska grannar ut Trädgårdstomtar på hans förstutrapp, skickade Tomte-vykort, och spelade CD-skivor med traditionell julmusik som ” På loftet sidder Nissen med sin Julegröd, ja Julegröd...” så att det ekade över grannskapet…

Pastorns hat-sajt med demonpropaganda finns fortfarande uppe på nätet, men media i Danmark står förstås helt på vanligt folks sida, som detta reportage visar..

Öppet Jultomte-vänliga kyrkor har däremot siktats överallt i Sverige…

En hednisk motrörelse lär ha bildats, bland annat av en hemmafru på Fyn, och Pastorn tycks inte ha så mycket för sitt kristna hat… Oaktat ett försök i Ryssby, 2006 från Svenska Kyrkans sida (se detta klipp från Expressen, år 2006), verkar det till och med som de allra mest ultrakonservativa kristna på den yttersta högerkanten i Sverige (exempelvis ”Evangeliska Fosterlandsrörelsen” och flera andra frikyrkor i samma stil) accepterar bruket av tomtar, och i vissa kyrkor har de setts till och med i uppenbar närhet av altaret vilket jag för min del ser som ett solklart exempel på Assimiliation, inte Integration, eller hur en starkare och sundare kultur till sist besegrar en svagare, eftersom svaghet, Monoteism och intolerans, ofta hör ihop…

Ställd inför faktum som dessa kan man undra, vad Odens eller Tomtens budskap egentligen är för något. Patrik Lindenfors, och Humanisterna i Sverige har funderat mycket på den saken, och så har även jag. Redan 2012 kom Patrik Lindenfors på att Jultomten eller Oden är bättre än Gud, för betänk:

• Oden eller Jultomten straffar ingen, och hotar inte med Helvetet eller fruktansvärda straff i all evighet
• Oden eller Jultomten struntar fullkomligt i, om du ens tror på honom eller inte
• Han ger dig gåvor ändå, och kräver endast att du borde vara ”snäll”
• Inte någonstans har Oden eller Jultomten uppställt några regler, lagar eller budord för vad som är ”snällhet”. (Jämför med Hávamál – där finns bara ”goda råd” som man får ”nytta” och ”välgång” om man följer – men det står inget om att man måste följa dessa regler slaviskt, eller ens till en del, om du inte vill…)
• Han låter dig istället själv räkna ut vad som är ”snällt”, hur mycket snällhet du i så fall bör visa, och emot vem
• Oden eller Jultomten säger inget om vad som är ”osnällt” heller – och låter dig tänka själv även här.
• Oberoende om du är Folkpartist, Sverigedemokrat, svart, vit, fet, smal eller vem du än är, ger dig Oden eller Jultomten gåvor i alla fall
• Han brännmärker ingen som ”icke snäll” och ger heller ingen fingervisning om vilken sorts åsikt som skulle vara ”snällare” än någon annan

 

Var så säker ! Även om vissa tydligen ogillar Oden och den Nordiska Julen, blir det som vanligt Jul i alla fall…

Särimners Sändebud – om Julskinkan och det svenska…. (artikel från 2014-12-27)

Inte mindre än 98 % av alla svenskar äter Julskinka till Jul, skrivs det i ett annat sammanhang på Internet. Ända sedan Frejsgalten Gullinborsti, ja ända sedan Särimner och de dagar när vårt land var 100 % Asatroget (och så kommer det nog att bli, återigen !) har skinkan ingått  i Julens sammanhang. Vi äter mer än 1 kg julskinka per person och år, oavsett kulturell eller etnisk bakgrund i det här landet, och mer än 80 % av folket tycker också, att det är viktigt att skinkan vi köper är svensk. Flertalet av oss vill ha den ekologiskt producerad, och i jämförelse med exempelvis Julgran (viktigt för 40 % av befolkningen) eller julklappar (viktigt för endast 25 %) är den heliga Julmåltiden, den som då som nu betyder samhörighet med det förflutna, familjen och förfäderna – det viktigaste för oss..

Skinkan – central i den gemensamma måltiden, kulturen och folkhemmet…

Detta sker, trots att mer än 451 000 svenskar (av en befolkning på närmare 9 737 000 personer) påstås ha muslimskt ursprung eller tillhöra den muslimska kulturen, nuförtiden. Dessutom finns det ca 20 000 Mosaiska trosbekännare i Sverige, enligt vad man anser. Som bekant är allt ätande av skinka totalförbjudet enligt Judendomen, och vad gäller Islam, så är det endast i händelse av krig eller i andra fall av svår födobrist som någon konsumtion av skinka eller griskött alls är tillåtet. Man kan givetvis inte påstå, att sådana förhållanden gäller i Sverige för närvarande – men ändå äter 98 % av svenskarna just Julskinka – till och med majoriteten av de påstådda muslimerna. Följde verkligen alla muslimer och judar sin egen religions bestämmelser, och sina egna lagar, skulle skinkätandet vara långt under 95 %, men så är det  inte. Istället har de gått över till vår kultur och våra vanor, och väljer att inte förkasta eller fjärma sig från den Nordiska kulturen utan tvärtom omfatta den.

Detta med Julskinkan är ett exempel på vad man kallar kulturell Assimilation och inte Integration, eftersom Islam eller Judendomen, med sina absoluta förbud med bland annat skinkätande, frihet för kvinnor att klä sig som de vill, aborträtt, frihet från grymma kroppsstraff och liknande saker, faktiskt inte kan integreras i en Svensk eller Nordisk kultur, av uppenbara skäl – om inte annat för att de två Monoteistiska religioner jag just nämnde uttryckligen förbjuder en hel del saker, som vi svenskar anser som självklara friheter. Det ena, utesluter faktiskt det andra – och man kan inte samtidigt inte äta upp skinkan och ha den kvar, skulle man kunna säga.

För de Mosaiska trosbekännarnas del inträffade det här med den kulturella assimilationen eller övergången till svenska vanor förstås redan för länge, länge sedan eller för flera hundra år sen, medan de nyanlända muslimerna först kanske om någon generation blir helt assimilerade i den svenska kulturen de också – det är ju – mer eller mindre – en ofrånkomlig process. Den judiske författaren Roland Schütt har i romanen ”Kådisbellan” från 1989 på ett ganska roande vis berättat om hur hans mor på 1920-talet började ställa ”gott kalvkött” på middagsbordet, fast det i själva verket rörde sig om Julskinka. Till att börja med ville hon inte erkänna sanningen, men med tiden blev hon mer och mer svensk i sina värderingar och vanor – inte minst därför att hon dagligen umgicks med svenskar.

Fram för Frej !

För de svenska muslimerna kommer det också gå på samma sätt. Högst 40-50 % av de som fötts i något muslimskt land är religiösa, enligt religionssociologer, och huvuddelen av de som kommer hit, har kommit hit just därför att de vill vara fria från Islams och Monoteismens inflytande, eftersom de med rätta ser den som en hemsk förföljelse. Många av dem blir också genast skinkätare, och i den andra generationen följer bara 15 % eller mindre alls Koranens bud, medan de flesta har blivit Hedningar som oss andra. De har helt enkelt anslutit sig till oss, efter att ha funnit en fristad här – och precis så skall det också vara ! Visserligen betyder rena fakta också, att kanske 70 000 personer – en ringa bråkdel – inte upptäckt skinkans och Julens välsignelse ännu – men eftersom vårt budskap är frikostighet, och att inkludera, assimilera och attrahera – tror jag nog, att det finns plats för dem vid allas vårt gemensamma Julbord och i vårt Folkhem så småningom – bara de överger sin ”Sharia” och acceptera Särimners Sändebud – för dessa står för Tolerans, Givmildhet och Glädje.

”These are my people”

Avslutar med en fosterländsk och patriotisk hymn av Johnny Cash, som visserligen inte var hedning, men som var en man med stor sympati för det hedniska:

These are my people

This is the land where my forefathers lie
These are my people – And in brotherhood we’re heirs of a creed to live by
A creed that proclaims that by loved ones the land still grows…
This is my land – and these are my people
These are my people – They were born on and lived by the land
These are my people and their cities were raised by hard working hands
And their faces to tell that they’re holding on well
To this their land – yes these are my people
These are my people –  These are the ones who will reach for the stars
These are my people – and by the light of the earth you can tell they are ours
A new step to take and a new day will break
For this my land

yes these are my people…

En Asatrogen Hednings tankar inför Jul, Midvinter och det Nya året (artikel från 2014-12-11)

Kristna, Fornsedare och människor i allmänhet är oftast småsinta.

De är illojala, okunniga och beskäftiga.
Den Asatrogne förlåter dem ändå.

Den som är framgångsrik, får massor av falska vänner
samt en och annan verklig fiende.
I alla tider har det varit så.

När du är ärlig och uppriktig,
kommer man ofta att försöka utnyttja dig.
För en hedning är detta inte svårt att förstå –
men han är uppriktig ändå…

Vad de Asatrogna tillbringar år för att bygga upp
kan ”fornsedare” rasera på en enda dag.
Vi fortsätter att bygga upp i alla fall.

När vi finner inre frid och lycka,
kommer någon annan genast att bli avundsjuk
Vi finner vår frid i naturen – utan hinder.

Det goda vi gjort, kommer att vara glömt i morgon.
Vi fortsätter att göra gott…

Om vi ger världen det bästa vi har
och inte ens detta räcker

Ger vi allt för vårt land och vårt hem och vår tro ändå.

I slutändan är allt en sak mellan oss och Makterna.
Vi lever och kämpar inte för de andras skull

Vem bryr sig om vad vårt eftermäle blir ?
Det bestäms inte av små människor, snöda själar och småsinta ord.

GÄVLEBOCKEN på Plats – Han hyllar och skyddar DEN HEDNISKA JULEN (text från 29 November 2015)

Julen närmar sig, och en av dess trognaste vänner och väldigaste försvarare har kommit åter till vårt vackra land. Mordbrännare och Nidingar har försökt förgöra honom. Våldsmän och Terrorister har angripit honom. Men – det hjälper inte – för Julens och Godhetens krafter segrar alltid till sist – tack vare frivilliga insatser. Gävlebocken är tillbaka i sin hemstad, Gävle, och där ärar och firar han den Nordiska och Hedniska Julen, i år som i alla år.

Gävlebocken är som Särimner – det vet alla goda medborgare i Sveriges land ! Han återuppstår ständigt ur askan, och han ger av sig själv, ständigt och utan att förtröttas, för att alla de som annars inte får någon Julglädje, också ska få del av den sant hedniska Julens stora mysterium.

Dagens Nyheters reporter Clas Svahn rapporterade för tre dagar sedan om hur Gävles berämda hedniska halmbock åter blivit invigd, och likt Tors odödliga bockar Tandgniostr och Tandgnistnir har han blivit en symbol för sin hemstad, och känd över hela Världen. Ända sedan 1966, när Journalisten Stig Gavlén på ”Arbetarbladet” i Gävle först tog initiativ för att resa den väldiga Halmbocken har han varit älskad och omtyckt, och bringat julglädje till alla och en var – främst kanske de hemlösa och fattiga, och de som annars inte får del av någon Jul. Just i år – när islamister härjar över hela Europa, och kristen fundamentalism sorgligt nog får fortsätta att breda ut sig – är Bockens eviga budskap om den Nordiska och Asatrogna Julen kanske dubbelt aktuellt, och känns viktigt att sluta upp bakom. Alla i Gävle har också varit med och bidragit till den hedniska bockens resande genom åren. Både Svenska Kyrkan, den frivilliga brandkåren, Frälsningsarmén, företagarföreningar, politiska partier, Gävle stad, massor av idrottsföreningar och alla andra har troget ställt upp.

”Vår Tor är oss en väldig borg” – Julbockar och Tors bockar har alltid hört samman..

Tor är inte för inte det arbetande folkets gud, och det är heller inte så konstigt, att ”Arbetarbladet” var de som först uppmärksammade julbocken roll.

Förra året genomförde Svenska Dagbladet en intervju med bockens skapare, som nu hunnit bli 88 år gammal. Bocken själv kommer att fira 50-årsjubileum nästa år, och trots att Stig Gavlén sagt, att om inte pyromandåden i Gävle stoppas, borde man kanske upphöra med bockresandet. Men, så kommer det nog inte att bli. Julbocken är för det första en inarbetad symbol för hela Gävle, precis som Stig Gavlén ursprungligen avsåg, och utöver det har den nu massor med vänner över hela Världen. Följare från såväl Costa Rica, Island (där flera hedniska Tors Bockar rests) och Canada har hört av sig, och ”Visit Gävles” sajt är i år – som alla år – ett mecka för de bockintresserade.

I februari 2015 åkte Gävles Julbock till och med till Kina, där en trogen kopia också uppfördes. Också i Gävles vänort Zhuhai älskar och ärar man nämligen Tors bockar, och det visar väl om något, hur universell den nordiska och Asatrogna Julen numera är…

Utan Julbock – ingen Jul !

Tyvärr finns det dock fortfarande sådana människor, som hatar och vill förstöra vår Nordiska Jul. Under sina drygt 50 år har bocken blivit nedbränd och fördärvad av kristna fundamentalister och andra inte mindre än 36 gånger, men 14 gånger – också 2014 – har den klarat sig obränd, och den hedniska Julen har segrat, liksom den givetvis kommer segra till sist. Svenska Dagbladets reporter berättade förra året hur han mött skumma kristna, som hävdar att ”bocken är en symbol för djävulen” och som vill förstöra Julglädjen för alla oss andra. År 2003 grep man en svart amerikansk invandrare, en viss Lawrence Jones, på bar gärning medan han försökte bränna bocken, och han dömdes till dryga böter, som han år 2010 fortfarande inte betalat, eftersom han då flyttat hem till USA.  Jones antydde också det året att det finns ett hemligt bockbrännarsällskap ibland Gävles kristna.

Förra året skall Jones – som nu är omvänd till den sanna hedendomen efter hur det ser ut, ha förklarat att han personligen vill ställa upp och vakta Gävlebocken med en vattenslang i sin ena hand, för att därmed gottgöra vad han brustit emot Gävle stad, där han fortfarande har många vänner och känner sig hemmastadd.

Så slutar allting gott – trots Islamister och Kristen Extremism.

Bocken klarar sig, och alla förenas vi i en Nordisk Jul – den bästa av alla Jular !

 Nej till Sverigefientliga Bockbränningsförsök – Gävle gör Motstånd ! (inlägg från 15 december 2015)

Arbetarbladet i Gävle, Dagens Nyheter och Åbo Underrättelser (i vårt Finska broderland) har publicerat en nyhet om den berömda Gävlebocken – denna Hedniska symbol för Julen, och numera den näst största Julbocken i Sverige. (se tidigare artiklar i ämnet).

Sverigefientliga krafter, och de som inte gillar vårt lands Jultraditioner har återigen försökt ”paja” den svenska Julen, men se det gick inte !

Ett anonymt ”medborgarförslag” hade lämnats in till Gävle kommun om att kommunen skulle förstöra och elda upp bocken under vad man kallar ”kontrollerade former” eller en flotte ute på Gavleån, men det avslogs helt av en enhällig fullmäktigegrupp, och utan att ens ha behövt diskutera det dumma förslaget, gick man till votering, avslöjar ”Arbetarbladet”.

Jörgen Edsvik (S), kommunalråd i opposition, säger till Radio P4:

– Vi kan aldrig uppmuntra till mordbrand. Det vore väldigt bra om den får stå och gärna över nyår.

Det är rätta takter, kära Gävlebor ! säger jag. Meningslös vandalism och förstörelse skall aldrig aldrig accepteras i vårt land – sådant hör inte hemma här. Bocken ska stå Julen ut, och ge glädje åt de som annars ingen Julhelg kan få – det är vad den är till för. Minns ni Tor – styrkans gud – och hans bockar ? De beskyddar de goda i samhället, och Julbocken är – som jag snart ska berätta om i ett kommande inslag – känd i en ursprunglig form ända från 1000-talet, enligt vad den norrländske etnologen Dag Strömbäck en gång skrev i sin bok ”Den Osynliga Närvaron”… Men, det är som sagt en annan historia..

”Motståndets Estetik” när den är som bäst – ”Aestethik der Widerstand” sade en gång den tyske Peter Weiss…

Dessutom har det framkommit, att årets Gävlebock är den 50:e i ordningen. 50 år har gått, och fortfarande gläder bocken unga och gamla, varje Jul – för att stödja dem som inget har ! Låt oss fortsätta med den traditionen, även på andra platser än i Gävle !

 

Skandal vid Oravais ! Kristen Predikant ifrågasätter Jultomtens existens – Hedniska Finländare arga och upprörda ! (text från 2 December 2015)

Nu över till det finska Österbotten – Pohjanmaa – ibland det svenskaste och samtidigt mest hedniska av de finska landskapen, och även en del av det finska Norrland, där Jultomten anses bo – för enligt finsk tradition bor han i Rovaniemi, men i svensk tradition i Dalarna, det mest kärnsvenska och sunda av svenska landskap.

Jultomten heter annars på finska JouloPukki, dvs ”Julbocken” eftersom han är utvecklad helt och hållet efter den svenska och germanska bock-traditionen, och först på 1900-talet fick en antropomorf ”Julgubbe” överta hans roll som julklappsutdelare. Men – så för några dagar sedan, hände något i själva Maxmo Kyrka, i trakten av Oravais och Vaasa i Finland, enligt vad YLE troget rapporterar för oss på svenska – vårt och alla Finlandssvenskars riktiga modersmål.

Här utspelade sig den hemska Tomteskandalen i Maxmo, fredagen den 27 November 2015 (karta från ”den svenska folkskolans vänner” i Finland)

En fanatisk kristen ”andaktsledare” och predikant hade samlat skolbarn och till och med förskolebarn i kyrkan för en stunds kristen indoktrinering, precis som de kristna alltid gör. Jämnt och ständigt ger de sig på samhällets svagaste medlemmar, ja de skonar inte ens barnen, och denna gång utslungade predikantskan de mest fruktansvärda lögner för de stackars små, som att ”julen handlar om jesus” och att ”jultomten inte finns”.

Som alla förstår, går det inte an att lögner som dessa skall få stå oemotsagda, särskilt inte i det svenska Finland. Ledsna och bedrövade, med tårar i ögonen återvände de arma barnen som plågats så illa av de kristna till sina föräldrar, som genast såg till att ta dem ur kyrkan. Våra två yngre barn verkar inte ha uppfattat vad som sades under andakten sade en hederlig Finsk moder, som genast protesterade till Tomas Klemets, tf kyrkoherde i Vörå församling.

Denne patriark erkände, att de kristna gjort fel, och bekräftade, att den hedniske Tomten visst existerar. Han antyder också, att de kristna måste lära sig acceptera den hedniska Julen, och att Julen liksom Jultomten är en hednisk tradition, som de kristna inte skall blanda sig i, eller försöka förbjuda:

– Det är inte meningen att vi ska röra upp känslor inför jul och det som har skett är olyckligt. Vi kan inte göra det ogjort, säger Klemets.

Efter att den ädle prästen så – hedrande och vidsynt ! – ha lugnat befolkningens känslor, återgick situationen i Maxmo med omnejd till det normala, men många bloggare och hederliga människor i Finland har förstås ändå reagerat över det skedda. Se här till exempel !

Själva vet vi allihop att det är ODEN som är ursprunget till Jultomten, och att förneka honom, är inte lönt… Man kan inte förneka vinterns stormar, eller en hel årstid..

Oden, vindens och stormens Gud, förmedlar förfädernas gåvor under Midvinternatten – därför hänger de engelska barnen en strumpa framför skorstenen

Dagens Hedniska Tanke: Jag bjuder ÅRETS JULVÄRD Gina Dirawi på öl och skinka i DIREKTSÄNDNING (inlägg från 1 December 2015)

Den muslimska komediennen Gina Dirawi har som bekant utsetts till årets Julvärd i den svenska Statstelevisionen, SVT. Det hela har fått allsköns kristna att formligen gå i taket, och i vanlig ordning spy ur sig sitt hat. Själv förstår jag som varande Asatroende inte alls vad folk behöver bli så upprörda över detta för. Julen är som alla vet ett hedniskt begrepp, som vi Asatrogna uppfann från början, men vår Nordiska Jul inkluderar alla och den Nordiska Julen kan firas av alla människor på hela Jorden, vilket man också tydligt kan se. Från Japan till Jordanien, överallt är den Nordiska Jultraditionen – som våra förfäder uppfunnit – välkommen, och som jag sagt och konstaterat har den också blivit internationell.

Gina är hjärtligt välkommen in på ett HORN ÖL och en SKINKSMÖRGÅS !

Varför skulle då inte också Gina Dirawi – som lär komma från Sundsvall, min födelsestad, och dessutom vara dotter till en lokal Imam kunna fira en äkta Nordisk Jul ? Vissa onda tungor påstår, att Gina Dirawi skulle vara antisemit, pga uttalanden som hon påstås ha gjort när hon var anställd som radioreporter år 2011. Å andra sidan kan man ju fråga, om hon har samma åsikter idag. Dessutom lär hon ha opererat om sin näsa, så att den skulle få ett rakare, mer ”svenskt” och mindre krokigt utseende. Själv dömer jag inte näsan efter kvinnan, eller omvänt. Aftonbladet, Expressen och andra kvällstidningar har också kommenterat valet av den nya Julvärdinnan (hon är ju faktiskt kvinna, och är därför Värdinna, men inte ”värd”) och enligt vad Gina själv påstår skulle hon ha utsetts efter att ha ”tjatat” på programchefen Safa Safiyari, som också är av muslimskt ursprung, men som kommenterat till pressen att Gina Dirawi helt utsetts pga sina yrkesmässiga meriter, och flera gånger betonat, att hennes eventuella religion inte alls är en faktor i sammanhanget. Dagens Nyheter och Sundsvalls Tidning noterar också utnämningen, liksom Sydsvenskan, som däremot är kritisk emot henne redan i rubrikraden.

Själv kan jag på ett sätt hålla med om att frågan om en programledares privata tro är ganska oväsentlig i sammanhanget, men man måste också minnas, att mer än 40 % av Sveriges befolkning inte definierar sig som kristen överhuvudtaget. 5 % lär vara av muslimsk kulturell bakgrund, nämligen, men av dem är det bara 25 000 som är religiöst praktiserande. Det motsvarar enligt religionssociologer inte ens hälften av de som kommit hit från muslimska länder, och faktum är också, att bland dem i andra generationen – som Gina Dirawi själv – är det bara 15 % som säger sig tillhöra islam. De flesta som kommit hit i år, gör det därför att de flyr från Islam, vill undvika all Monoteism, och inte vill leva i religiöst dominerade samhällen, utan söker sig till ”västländer” som Sverige i hopp om ett sekulärt, polyteistiskt och tolerant liv – för polyteism är detsamma som tolerans. Och mer än 35 % av alla svenskar har gått ur den ”Svenska” Kyrkan. De vill inte räkna sig som kristna, och inte ha med kristendomen att göra längre.

Mer än 40 % av alla svenskar tillhör INTE kristendomen eller islam. De är HEDNINGAR och det bör årets Julvärd nog uppmärksamma, för Julen är faktiskt hednisk !

Detta tycker jag Gina Dirawi – och alla andra svenskar – bör uppmärksamma och ta fasta på.

Särskilt i Stockholms Norra förorter – där jag numera bor – går många ”kulturmuslimska” unga tjejer numera omkring med en Torshammare runt halsen. Man kan nämligen vara endast ”kulturmuslimsk” precis som man också kan vara blott och bart ”kulturkristen” och även KULTURHEDNING fastän alla hedningar – de Asatroende t ex – inte är det.

Torshammaren är för alla de här tjejerna inte bara en symbol för ”svenskhet” sådär i största allmänhet, men resultatet av ett medvetet livsval.

Vi får heller inte glömma Pela och Fadime i sammanhanget. Gina Dirawi skall under sin uppväxt ha engagerat sig i kampen emot Hedersvåld, och det är helt följdriktigt, eftersom Tor är de svagas och vapenlösas beskyddare, som bestraffar de onda varelser, som ger sig på kvinnor eller barn.

Därför har jag nu också skrivit ett öppet brev till Gina Dirawi på Facebook, och bett henne uppmärksamma, att Julen faktiskt är Hednisk från början.

För övrigt utropar jag nu THE GINA DIRAWI HAM SANDWICH CHALLENGE – och den består i, att Programledarinnan får dricka ett horn öl och äta en skinksmörgås i direktsändning. VÅGAR HON TA DEL AV ALLT DETTA – I DIREKTSÄNDNING – JA DÅ SKA JAG KYSSA HENNE – MITT PÅ MUNNEN !

Det lär nämligen vara så, att 98 % av alla svenskar äter julbord, fastän sådär 5 % påstås vara muslimer. I Julbordet ingår alltid skinka, samt snaps och öl – av hednisk hävd.

Skinka, öl, sill och mycket annat gott finns på ALLA svenska Julbord….

Detta borde – om siffrorna är sanna – innebära, att över hälften av alla muslimer i Sverige gått över till skinka och öl. Detta är strängeligen förbjudet enligt Koranen, även om det lär finnas vissa särbestämmelser i skinkans fall, som säger om krig och dyrtid råder i ett land, ja då är Själve Särimner inte alls ”Haram” utan ”Halal”

Det är faktiskt så att Sverige inte alls islamiserats – tvärtom har muslimer i Sverige blivit mer Hedniska, och allt svenskare och svenskare i sina vanor, vilket också valet av Gina Dirawi som Julvärdinna (inte julvärd, just Värdinna) också bevisar !

Du får MYCKET MER – hos SÄRIMNER !

(JOIN THE GINA DIRAWI HAM SANDWICH CHALLENGE !)

 

Lite hedniska Julklappstips… (från 1 December 2015 )

Detta är ingen Mode-blogg, och jag är ingen Asatrogen ”Blondinbella” eller så, men man blir som bekant mycket schnygg av hedendom…

Kristna små flickor kommer till Himlen. Hedniska KVINNOR kan komma HUR LÅNGT SOM HELST….

 

Texten, hämtad ur ”Hyndluljöd, lyder: ”Han gjorde mig en harg, och nu har stenarna alla blivit till glas. Färgats med rödaste blod – Alltid Ottar på Asynjor trodde !” (Hyndluljöd, tionde strofen)

Ifall ni fann denna framställning av Gudinnan mindre passande, överdriven eller hädisk, kanske ni önskar något husligare:

Ett passande förkläde kan ju vara bra, vid bullbakning, tillverkning av Lussekatter (till Frejas ära !) och mycket annat, ifall ni nu lätt generar er… Motivet finns även för T-shirts osv på Cafepress, och där kan ni ju handla själva..

Både Schnyggt och Stilfullt, som ni kan se…

 

Tycker ni om STORA BULLAR ? (Dyrka Freja !)

 

Fridlevstads Julbock är störst i Sverige ! (inlägg från 2 December 2015)

För några dagar sedan rapporterade jag om den äkta hedniska och asatrogna Gävlebocken, som ju låtit mycket tala om sig. Men än större Julbockar och bockar av alla de slag (”din gamle bock!” säger min flickvän alltid, när jag åkallar Frejas namn !) finns i Svea Rike. I Blekinge finns Fridlevstadsbocken, som nu uppnått en sällan skådad rekordhöjd på 15 meter, och som därmed är större och starkare – samt mer värdig som hyllning åt Tor – bockarnas herre – än till och med den gigantiska Gävlebocken !

Kvällstidningen Expressen har rapporterat om saken, och:

– Det är en riktig bockajävel vi har byggt, säger Aron Nilsson som står bakom den blekingska bocken.

”Ja min liv och kniv är det så!” säger jag med ett äktskånskt och blekingskt uttryck, som kommer ända från Jomsvikingarnas tid, och som betyder att man med dragen kniv är redo att sälja sitt liv dyrt, för att bekräfta själva sanningen i vad man säger. Och ”Expressen” skriver:

Men Fridlevstadbocken är också en riktig kämpe – och stark. Inte ens stormen Gorm, som fällde tusentals träd, kunde välta Sydsveriges nya hjälte – även om den blev lite tilltufsad.

– Jag är väldigt imponerad av att den klarade stormen. Så på så sätt är han väldigt stark

Gorm – alltså gormaren, larmaren är ett av Asafader Odens många heiten eller namn, och hur kunde bocken – gjord av enbart halm – ens överleva en orkan, om detta inte var Asarnas vilja ? Vi Asatroende accepterar inga mirakel, men ett järtecken var det allt ! Dessutom gör bocken som vanligt stor samhällsnytta genom att samla in pengar till Barncancerfonden, och hjälpa alla dem, som annars ingen Julglädje får !

Fridlevstad ligger i en gammal hednisk, fornminnestät bygd. Där finns den fina skeppssättningen Frilles eller Fridleifs grav, efter vilken hela socknen är uppkallad. Där finns sju labyrinter från förromersk järnålder eller bronsålder. Ingen annan Blekingesocken har några sådana, inte ens Rödeby – en annan hednisk kultplats strax intill, där den Röde Tor en gång hade sin harg och sitt gudahov. Det är bara rätt och riktigt, att bockarna nu är tillbaka i bygden !

Läs John Krafts spännande uppsats om Labyrinterna, och ”trollebo stad” i Fridlevstad här – den hedniska bygden har mycket att berätta !

Dagens Nyheter bekräftar: Både JULEN och LUCIA är HEDNISKA fester !! (inlägg från 2 December 2015)

Idag skriver den kända skribenten Maria Schottenius en recension av en ny Julbok i Dagens Nyheter. Helen Egarts ”Julens Symboler” har jag inte fått tillfälle att läsa ännu, så denna anmälan blir något fragmentarisk, men DNs skribent vågar ändå betona det Hedniska innehållet, och den hedniska kulturens stora betydelse som ett sammanhållande kitt för hela vår nation, och hur viktigt det är med kontinuiteten bakåt, från äldsta tid ända fram till våra dagar. Dessutom skriver man – osökt nog – en artikel om vikten av yttrandefrihet på motstående sida i pappersupplagan av tidningen, och överger för en gångs skull sitt vanliga låtsasliberala kristna trams och jämmer.

Rakt av erkänner man också, att kristendomen bara förvanskat och skadat hela Sveriges kultur:

Kristendomen har kommit relativt sent in i Sverige och antingen kidnappat de gamla traditionerna, eller vänt på dem.

Nu inleds en motrörelse, som återtar det historiska arvet, men i Egarts fall får man kanske här och var sätta frågetecken för den historiska äktheten. Maria Schottenius skriver, att ”Frejas vagn drogs av svarta katter”. Själv undrar jag var hon fått denna uppgift ifrån. I Eddan står ingenting sådant alls. Där står bara att Freja åker ”aft kötta sinum”, alltså efter sina katter, helt utan att nämna katternas antal, vilken färg de i så fall har eller om det ens rör sig om Felis Domesticus, eller tamkatter, vilka knappast kan dra en vagn alls – snarare måste det, som jag själv visat, röra sig om något större kattdjur.

Helen Egart är dock helt på det klara med att det är Freja och Diserna, som står bakom Lucia-myten, och att vi i den ursprungliga Lusse-bruden (som ofta hade mörka kläder, och ibland kosvans som en huldra eller andra klara ”djurattribut”) ser något av en vildare, mer krigisk Freja-gestalt.  ”den lössläppta lussebrud som under lussenatten, årets längsta natt när tröskarbetet var slut, måste dansa med alla unga män. Kvinnan, ofta med tvivelaktigt rykte, kläddes i halm med ett rött band runt midjan. Erotikens färg. Hon fick, som del i en fruktbarhetsrit, dansa tills halmen trillade av.”

Schottenius betonar också hur ohygglig, främmande och obegriplig kristendomen är. Avskyvärda riter med blod, lidande och död fick ersätta en naturlig syn på man, kvinna och kärleken dem emellan. Kristendomen demoniserade alltsammans, med sitt eviga tjat om antingen Hora eller Madonna. Mera uppgifter om Hegarts bok finns att läsa i Dalarnas Tidning, som också tar upp mycket om de kristna förvanskningarna, och den skada de gjort på hela vårt samhälle.

Den ursprungliga Julkransen, till exempel, är ett hedniskt årshjul – vars gröna löv står för pånyttfödelse – och hjulformen erinrar om livets eviga kretslopp.

Det gäller att förstå traditionernas upphov och betydelse, skriver man i DN – och det håller jag med om

Här ovan ser ni till exempel min egen hedniska Julkrans eller Årskrans, för god äring och fred. Som ni också kan se, har den en handsmidd Tors Hammare av järn i mitten. Inget oknytt, muslimskt eller kristet kan komma in i det hem, där hedniskt järn vaktar dörren !

Hedniska Julhälsningar och vittnesbörd om den hedniska Julens betydelse fortsätter att välla in, från alla hörn av Världen. För de goda, och de som står för Polyteism, finns alltid plats vid min härd och i mitt sinne. ”Ideell kulturkamp” skrev i dagarna en lång artikel om den hedniska Julen, som jag verkligen rekommenderar

Också från Gro Solum – en för mig helt okänd kvinna i Norge kom en bloggartikel om en hednisk jul, och vad den kan betyda, ur en mer folklig synvinkel.

Den hedniska julen är nämligen folkets, och det är folksjälen vi Asatroende hyllar. Var därför som folk – och förfall inte till ”fornsederi” eller van-sejd.

 

De Hedniska Julkalendrarna avhandlas i Vetenskapsradion… (artikel från 4 December)

Lagom till att den Hedniska Julen kommer allt närmare och närmare, sänder SR:s Vetenskapsradio ett program om Julseder, med avstamp i konventionell, kristet färgad och tolkad Etnologi, signerad Tora Wall, som annars är doktorand i etnologi vid Åbo Universitet, efter tio år som praktiserande etnolog på Nordiska Muséet. Hennes blogg rekommenderas för de intresserade, men tyvärr tillhör hon den traditionella skola av Etnologer, som taktfast och trosvisst hävdar att inga seder eller traditioner kan vara äldre än högst 1500-tal – 1700-tal, och att så gott som alla Jultraditioner måste ha importerats utifrån, dvs från det katolska Tyskland eller övriga Europa, eftersom de i kristna ögon mindervärdiga folken i Norden förstås är för dumma för att komma på någonting själva. Hennes blogg ”Lindormar och Lusbrädor” som jag tagit del av förr – exempelvis kring förra årets Mårten – rekommenderas för de intresserade.

Ändå tar Vetenskapsradion till ett Hedniskt anslag, när de diskuterar TV:s julkalendrar, och de fundamentalistiska kristnas starka reaktion på dem.

Tora Wall har kommenterat ämnet förr, när hon 2012 berättade om hur TV-Julkalendern ”Mysterierna på Greveholm” plötsligt blev anmäld till SVT:s granskningsnämnd av fanatiska kristna, enbart för att den innehöll en enda scen med spiritism, och som tema hade några barn som blev vänner med ett spöke. Genast kom de kristna anklagelserna om djävulsdyrkan och så vidare igång, och likadant gick det både 1979 och 1985 – när SVT sände sin mest uppskattade Julkalender någonsin, kallad ”Trolltider” med enbart hedniska sagoväsen i huvudrollerna. Jag kommer själv ihåg denna kalender, även om jag inte alls var barn när den sändes. Folkloristen Ebbe Schön – uppmärksammad författare till flera böcker med Hedniskt innehåll, och en vänlig och positiv attityd till Asatron – medverkade efter varje avsnitt i 1985 års upplaga, med en förklarande kommentar.

Ebbe Schön – en av våra mest folkkära etnologer och oförtröttlig populär föreläsare om Asatron…

Och bakom den sista luckan i adventskalendern, dolde sig ODEN som den högste av gudar… inget jesusbarn – för Julen blev helt jesus-fri det året, 1985. De kristna hundarna formligen skrek ut sitt hat. De delade ut formulär för namninsamlingar emot SVT och Julkalendern. ”Folkstorm” väcktes – och man kan fråga sig, säger Tora Wall i radioprogrammet, vad allt detta irrationella hat emot allt hedniskt, allt som liknar Asatro egentligen kommer ifrån. Förklaringen, tror hon, är att Julkalendrar – i 1980-talets svenska samhälle – hade otroligt stor genomslagskraft, liksom Statstelevisionen. Så är det i viss mån fortfarande, och 1930-talets föreställning om den högborgerliga Julen, som ”mest är till för barnens skull” är fortfarande populär i kristna kretsar.  Andra människor – då främst vuxna – firar jul av helt andra anledningar, och har tagit avstånd från all denna fadda och osmakliga kult av ”jesusbarnet”, ”barnens helighet och oskuld” eller andra barnsligheter, och begett sig ut i en sundare och friskare natur istället, samtidigt som de känner gemenskapen med sin kultur, sitt land och sina förfäder.

Man kan kanske jämföra med den likaledes känsloladdade kampen mellan Julmust och Coca-Cola, som förs till varje Jul, säger Tora Wall i radion. Julmusten, sprungen ur äkta svagdricka och Julöl, ses som ett alternativ till den jolmiga kommersialism och amerikaniserade kristendom, som så här års väller in över oss. Och tänk er THE GINA DIRAWI HAM SANDWICH CHALLENGE, där en svensk programledarinna med muslimskt påbrå äter Skinksmörgås och dricker öl i TV-studion. Också en sådan händelse skulle få ett stort, ja mycket konkret genomslag, och vore ett bevis på kulturell assimilation och en hyllning till vår Nordiska Jul.

Vågar hon göra det ?

Vi får väl se, den 24 December… ”Sanning eller Konsekvens” säger jag.

Resten av SR:s senaste program – som man lovat ska bli en hel serie i vetenskapsradion – handlar om helt andra saker. Standardförklaringar tillgrips på löpande band. Inget sägs om Julbockens Nordiska Ursprung, och hur redan den kände folkloristen Dag Strömbäck i sin bok ”den osynliga närvaron” där han analyserar bland annat Jullekar på Färeöarna och i Norge, samt Island – och hur medeltida biskopar vid dödsstraff förbjöd ”cervuleam facio” eller att ”göra bockar” i samband med Julfirandet. Varesig halmbockar eller att klä ut sig till Julbock var tillåtet. Strömbäck jämför med att ”hålla Frejs lek”, och de andra julupptågen, som nämns av Torbjörn Hornklofve,  i en av hans 900-tals drapor till Harald Hårfager. Redan då fanns en ”Julbockstradition” – men dessa källor känner Tora Wall alldeles uppenbart inte till, eftersom hon inte kan sin Strömbäck.

Etnologer har vi haft i många år. Och hon har många föregångare, doktoranden.

En annan förträfflig källa är Martin P:son Nilssons ”Årets Folkliga Fester” skriven redan 1915, som också tar upp en hel del sådant, som pro-kristna etnologer inte vill kännas vid. Ni kan köpa den på närmaste antikvariat. Och om inte det, bör ni inte förbise Karin Schagers bok ”Julbocken i Folktro och Jultradition” som sträcker ut Julbockens historia till åtminstone 1000-talet.

Allting i våra julseder är långtifrån 15-1700 tal, som okunniga och obelästa tycks tro. Studera källmaterialet ingående, och ni ska finna både ett och annat…

”He KNOWS when you have been naughty – He KNOWS when you have been nice….”

Julbak, Hammartecken och en sista notis innan helgen… (inlägg från 4 december 2015)

”Bockar och Pepparkakor
Bockar och Pepparkakor
I alla tider kan man lita
på denna helgrekvisita..”

Så skrev en gång – en smula medlidsamt – den svenske poeten Nils Johan Einar Ferlin. Och samtidigt med detta gör sig Asatron påmind i allt vidare kretsar, ibland som svaga reminiscenser, ibland med betydligt starkare röst, likt de vinterstormar som just nu sköljer över Sverige. Själv prisar jag mörkret och stormen, och ser ingenting ont i den – men det där med att förstå kyla och mörker på rätt sätt, tänker jag återkomma till. Hedendomen börjar uppnå kritisk massa i Sverige, strax innan Jul 2015 efter vad det ser ut – för tillfället.

På Västkusten ser jag från mitt elektroniska Hlidskjalf ännu en person, som efter tre-fyra knappa månader utnämner sig själv till ”sedbärare” (vad det nu ska vara ?) efter att ha läst en nybörjar-bok om runor och runologi. Jag orkar inte ens gäspa. Sådant fördömt trams ger jag inte mycket för, hur som helst, och inte heller de taffliga bygdespelen åt Södra Sandby till…

Tidningen Land mobiliserar sin historiskt kunniga bakexpert Maud Ekblad – ”en retro-artikel i samarbete med Minnenas Journal” skriver man… Av någon anledning läser jag mycket hellre den artikeln, byggd på vederhäftiga källor, ordentligt hantverk och någon som verkligen kan sin sak, och vet vad hon talar om. Av någon anledning smakar bakverk och även traditionella kakor till Jul verkligen så mycket godare, när de görs av en person med gott omdöme. Såhär skrivs det:

Julen är ju traditionernas högtid och det är då inte så konstigt att pepparkakan spelar en stor roll i december. Att vi formar grisar och bockar av degen har rentav sina rötter i hednisk tid där man skapade särskilda offerbröd.

Rätt i sak, får man konstatera. Bakning är ett hantverk som så mycket annat – och i samband med det – ett eget litet barndomsminne:

Min gamla farmor, som dog vid 92 års ålder, gjorde när hon själv bakade – inte pepparkakor men väl matbröd – ett ”upp och nedvänt T” som hon kallade det för i degen, innan hon ställde den att jäsa. Så hade hennes mor och även hennes farmor gjort långt långt innan hennes tid, hävdade hon med bestämdhet; och degen jäste helt enkelt bättre på det viset. Först senare förstod jag varför. Varifrån kommer regnet, som befruktar åkern ? Varför regn, och varför Åska ??

Hur gör man ett Hammartecken, förresten ?

Massor av okunniga människor, de som bara är Hedningar eller Asatroende till namnet – men inte mer ! – eller ännu värre – snoriga små ”fornsedare” som inte ens vet vad de pysslar med – begriper inte den saken. De begrep det inte ens 2002, när jag senast försökte förklara för dem, och hjälpa dem ur deras stora enfald.

 

Ett Hammartecken görs naturligtvis på det sättet, att man börjar med den lodräta, nedåtstigande stapeln först, uppifrån och nedåt – och inte omvänt. Först därefter gör man den vågräta stapeln, från vänster till höger – om man är högerhänt. Så – och bara så. Så enkelt, så naturligt. Den som har öppnat sina ögon, kommer att ha dem för att se.

Hammartecknet gjordes över dryckeshornet, över det nyfödda barnet och på bruden och signade den döde

Läs Svenska Akademins Ordbok – inte ordlistan ! – över det svenska språket och dess användning, så förstår ni kanske lite bättre. Hammartecken kan med fördel göras över en brödlev eller en limpa också, i alla fall om det gäller att bevara det bröd du och dina efterkommande skall äta. Och för övrigt – hur är Tor, eller för den delen Oden, ifall ni verkligen får se honom – jag har tagit upp det här med ”epifanier” tidigare, eller fysisk upplevelse av guddommen, det översinnliga – i den här bloggen – för två år sedan, ungefär. Då blir det verkligen andra bullar, det kan jag lova er…

Joel Linde i tidningen ”Café” – en typisk ”Julpajare” ? (inlägg från 15 December 2015)

Det danska begreppet ”Nissehader” och det engelska uttrycket ”Scrooge” – efter en känd figur i en av Charles Dickens berättelser – känner kanske alla till. Såhär års drabbas vi ofta av trångsynta fanatiker, det vill säga ett slags ytliga, ovanpåflytande, kunskapslösa personer som av ren missunnsamhet vill förstöra den Nordiska Julen – ofta är de också ”Sverigehatare” eller svårartat kristna på något sätt.

I brist på bättre svensk term använder jag ordet ”Jul-pajare” om den här sortens anti-intellektuella, historie-förnekande personer, som i sin oerhörda dumdryghet sprider missuppfattningen att vi inte skulle kunna ha några Jultraditioner i det här landet som är äldre än 1800-talet, eller som förnekar det faktum att mycket av våra tradtioner faktiskt kommer från vår del av Världen och inte hämtats in utifrån, även om det naturligtvis inte är ”politiskt korrekt” att säga detta nuförtiden.

Frågan är väl om Metro-journalisten Joel Linde, som dessvärre tillåts utgjuta sig också i tidningen ”Café” tillhör Sverige-hatarna, eller om han bara är ytlig och dum i största allmänhet. Han må vara journalist, men han har alldeles uppenbart inte hört talas om begreppet källkontroll, eller saker som elementär faktainhämtning.

Han har gett ifrån sig en A4-lång kria, som bara innehåller den gamla vanliga kristna refrängen.

Såhär såg en typisk kristen ”Jul-pajare” eller ”Scrooge” ut på 1800-talet…

Just svenskarnas och Nordbornas kultur är underlägsen alla andra folkslags kulturer. Svenskarnas traditioner kommer alla utifrån, inget kan de skapa för egen del, allt måste komma från Tyskland och det kristna Europa. Så lyder den gamla 80-talsrefräng han försöker spela upp, och vi har hört allting förut. Samma eviga kristna grammofonskiva som står och hackar, år efter år.

Förklaringen är enkel. Joel Linde är rasist. Så illa är det faktiskt. Genom att hela tiden ge ifrån sig förklenande och dessutom grovt felaktiga påståenden, som hela tiden rackar ner på just Sverige och Norden, omfattar han faktiskt en kristen, rasistiskt färgad föreställningsvärld, samma föreställning som också utarmat vår egen kultur i flera hundra år, och som fortfarande hotar att helt ödelägga den. För hör här bara:

• Detta ”Metro-geni” påstår att Julklappar, som företeelse, inte skulle vara äldre än 1700-talet. Det är fel i sak, eftersom man vet att gåvor till det nya året praktiserades redan i antikens rom, i samband med Saturnalierna, och vad som var dåtidens Jul eller Midvinter. I Tyskland har Julklappstraditionen belagts till minst 1200-talet, medan det i Sverige finns belägg sedan medeltiden, och just ursprunget i de anonyma gåvorna, som kastades in, sätter de flesta i samband med Odensjakten, eller Åsgårdsreien, vilken är en tradition sedan romersk järnålder – alltså föreställningen om de dödas skuggor, som återvänder till jorden under Midvinternatten. Om bara Herr Linde hade ansträngt sig med lite källkritik eller källforskning i mer än 5 minuter, hade han kunnat glömma sitt kristna trams.
• Linde påstår att Julbocken inte skulle vara äldre än 1800-tal. Fel i sak, därför att det finns hur mycket bevis som helst från Island, Färeöarna, Norge och många andra ställen – ja så långt söderut som i Alperna – och dessutom är Julbocken som ord i svenska språket belagt sen åtminstone 1680-talet. Så sent som på 1500-talet var det belagt med dödsstraff från kristna biskopar på Orkney-öarna att ”Cervuleam Facio” eller ”göra bockar” (dvs ”göra sig till bock”) , och det förbudet lär ha införts strax efter det att kristendomen alls kom dit, på 1200-talet. Dag Strömbäck berättar om visor och danslekar med Julbockar från 1000-tal och ännu längre tillbaka i tiden, och i Danmark är Julbocken belagd sen åtminstone 1500-talet. Följaktligen pratar Joel Linde kristen skit, helt enkelt, när han förnekar sedens ursprung. På kontinenten är utklädning till Julbock belagd åtminstone till 500-talet, ek, med utgångspunkt i det gudaväsen som kallas Perchta, i Kärnten och Österrike känd som Habergeiss.. (Också detta fenomen hade jag tänkt ägna ett kommande blogginlägg)

Också i Österrike finns belägg för att Julbockar existerade långt före den kristna medeltiden, och så är det över hela det Germanska Europa… Varför fortsätter de kristna då med sina dumma lögner om att Jul inte kan ha firats före 1800-talet osv osv..

•  Att föreställningen om Gårdstomtar finns belagd i skrift sedan Olaus Magnus, den ”heliga” Birgitta, och flerfaldiga gånger i fornnordisk tradition stundar Linde  också totalt i. Hur kan han glömma dessa fakta, när de ändå finns rakt framför näsan på honom – Tönt eller rent av Tomtar på Loftet – ja, det kan man fråga…
• Julgranen skulle inte vara äldre än 1740-talet, påstår Linde. Ändå finns den belagd från 1400-talet – 340 år tidigare – än den tidpunkt han nämner, och ”julruskor” eller julträd utomhus är åtminstone 1200-tal, de med – vilket elementär källforskning hade kunnat avslöja. Frågan är – varför skriver tidningen Café så många dumheter, eller saker som helt enkelt inte är sant… Ja, Julgranar nämns faktiskt i den kristna Bibeln – att ta in städse gröna träd inomhus är strängt förbjudet för de kristna, och redan under Saturnalierna använde man cypresser och andra evigt gröna träd i Midvintern – så varför förneka fakta ?

Jodå… Kristna får faktiskt inte ha Julgran… det står i Bibeln !

 

HATBROTT emot den Nordiska Julen – Mordbrännare härjar på Island… (inlägg från 116 November 2016)

Islandsbloggen – denna frände i den nordiska bloggosfären – berättar idag hur såkallade ”Julpajare” eller de som hatar och förbannar den Nordiska, hedniska Julen varit i farten igen. Denna gång var det en mystisk man och två kvinnor som eldade upp IKEAS svenska halmbock vid varuhuset i Garðabær. En av kvinnorna har släppts, enligt rapporter i Isländska media.

Personerna – av okänd härkomst – man vet inte ens om det är islänningar – greps efter en längre biljakt av Isländsk Polis – till skillnad från hos oss här i Sverige kan den verkligen lösa brott – uppklarningsprocenten för mordbränder och liknande är bara 18 % här i Sverige, men minst dubbelt så hög på Island – där mordbrännare alltid dömts till fredlöshet eller utvisning.

”SKEMMDARVARGAR” kallas förövarna i Isländska media – och det kan man verkligen hålla med om. De som hela tiden förstör Julen för alla andra, förtjänar inte bättre än att behandlas som ”Varg i Veum” och borde verkligen skämmas för sitt skamliga tilltag.

Mannen och en av kvinnorna har erkänt att de tände eld på julbocken. Ikea kommer att kräva bockbrännarna på skadestånd på cirka 2 miljoner isländska kronor. Filmen visar hur de två som anlagt branden flyr från platsen. Strax därpå passerar en väktare i bil. Väktaren sätter efter de två bockbrännarna som har plockats upp av en bil. Uppenbarligen är dådet planerat lång tid i förväg eftersom de har skruvat bort registreringsskyltarna.

Medan jakten pågår kontaktar väktaren polis. Vid Bústaðavegur i Reykjavík stannar bockbrännarna och ger upp. I bilen finns två kvinnor och en man. Alla tre grips och förs till polisstationen. Där släpps snart en av kvinnorna. De övriga två får stanna kvar i häktet. Det blir nu upp till åklagare att ta beslut om åtal. Bägge förövarna är över 18 år, och förhoppningsvis har de långvariga fängelsestraff eller utvisning ur landet att vänta.

Att tända eld på flera ton halm intill ett större varuhus är en avsevärd brandrisk, nämligen; och inte bara ett exempel på vandalism och dålig stil – det torde räknas som allmänfarlig ödeläggelse, om det går riktigt långt – eller som sagt Mordbrand – vilket är åtalspunkten i just det här fallet.

Isländska media som Visir har också tagit upp fallet.

Iceland Magazine har skrivit att två mordbrännare  (”arsonists” )- om det är samma personer eller andra – skadats av sina egna hemgjorda Molotov Cocktails och brandbomber vid ett tidigare attentatsförsök emot det svenska företaget. Rätt åt dem !

Frågan är väl också om detta inte bör rubriceras som hatbrott. Vi får väl se om det framkommer fler detaljer kring gärningsmännens religiösa identitet, och om det t ex är i en kristen eller kanske muslimsk grupp de hör hemma, även om man inte ska föregripa det åtal som nu sker borta på Island.

 

 

 

Gävlebocken åter – också 2016, 2017, 2018 och FÖR ALLTID i våra Hedniska Hjärtan.. (artikel från 25 November 2016)

 

Nu till ett gott Jultecken och lite gladare nyheter. Gävlebocken – denna hedniska symbol för vår Asatrogna Jul och Tors Bockar – har kommit tillbaka till sin hemstad igen – för 50:e året i följd ! På första advent skall han invigs, som alltid – och Sture Gavlén, den gamle Gävlejournalisten, som i detta sammanhang får överta Thors epitet och Heiti ”Bockarnas herre” har förstås blivit vederbörligen intervjuad uti Statstelevisionen – fast han nu är över 85 år gammal själv – men hans skapelse lever – och kommer fortsätta leva – trots alla spekulationer om att årets bock skulle vara den sista.

”Han drog ut till sin stad i Nord. Han kom dit, för att skapa fred. Skapa fred, i ett land som led. Som en trogen vän, var han alltid sedd, och allt för djärv för att vara rädd” (fritt efter ”Basker Blå” och ”The Ballad of the Green Beret”)

Sture Gavléns stora tanke har genom åren väckt anklang hos människor över hela Världen. Bocken har till och med besökt Kina, och är nu en institution, som man inte blir av med. I början trodde få eller ingen på det hedniska tilltaget, men nu har Brandkåren, Taxi Gävle, till och med Svenska Kyrkan och många många fler – inklusive Gävle Kommun ställt upp, för att skänka lite julglädje till de som annars ingen Jul kan få – för så var tanken, när bocken föddes. Och hans otvivelaktigt hedniska och Asatrogna ursprung känner vi alla till.

Ändå finns det dem, som hatar och förbannar den Nordiska Julen. Det finns de i vårt samhälle, som utan anledning och all logik vill bryta emot lagen, och rasera vad ett helt samhälle byggt upp. Dessa ”Julpajare”, för så måste man kalla dem.

Bocken har gång efter annan blivit skändad, uppeldad, raserad. Men han har alltid kommit tillbaks – därför att Gävles Julbock är som Asatron och hedendomen själv. Som Särimner är han oförstörbar och evig. Det hjälper inte hur många som vill ta kål på honom, utplåna honom och fördärva alltsammans, eller hur många Hatbrott alla dessa Sverigehatare än begår.

Ja, till och med på Island begås nu dessa hatbrott emot vår Nordiska Jul – men där kallar man förövarna för ”Skemmdarvargar” vilket bara är för välförtjänt.

Julbocken kommer tillbaka och tillbaka och tillbaka, år från år – trots alla som hatar honom. Sådan är också Hedendomens väg.

Nytt för i år är också att en skändlig bockbrännare tagits på bar gärning, och för några dagar sedan fick sin rättvisa dom.  Arbetarbladet rapporterar att det hänt tidigare, 6 gånger till och med, men bara en enda av dessa personer dömdes till fängelse, ett straff som den dömde – en svart amerikansk medborgare – aldrig behövde avtjäna.

Själv har jag alltid undrat vad det här är för ”halvfigurer” och vad hatet emot den Nordiska kulturen beror på ? Är det kristna eller kanske muslimer som är i farten ? ”Fornsedare” eller annat patrask ? – Ja, man kan ju aldrig så noga veta, med dem, eller hur ?

Det var en viss Alfred Dahlin, 26 år gammal och bosatt i Gävle – den stan lär han nog snart få lämna ! – som drack sig berusad, och som senare påstod att han ”måste” bränna ned bocken 27 December 2016 – vilket Tingsrätten konstaterat var en noga förberedd och planerad handling. Domar i Sverige är offentliga, och Dahlins gärningar har erkänts av honom själv. Argumentet om berusning gäller inte alls, för Dahlin klättrade över ett två meter högt stängsel – det måste han ha varit medveten om – och hade med sig maskering, samt brännbar vätska som han förvarat i sin bostad. Han skyllde fegt ifrån sig med att påstå att kommunen på en skylt framför bocken konstaterat att den bränts ned, men att det skulle vara en ”uppmaning” till mordbrand och pyromandåd, gick Lagmannen i Gävle inte på.

Dahlin dömdes inte för hatbrott, konstigt nog, trots att Tingsrätten öppet konstaterar att bocken är av stor kulturell betydelse, vilket media också påpekat. I sammanhanget spelar det mindre roll, eftersom brottsrubriceringen blev grov skadegörelse – och inte mordbrand, även om 11-12 ton halm, som flyger omkring i luften när den brinner, är en inte obetydlig risk mitt inne i en stad eller ett samhälle. Bock-kommittén har sedan länge haft tillstånd att uppföra en bock – utan bygglov eftersom det är en temporär anordning – och därför dömdes Dahlin till ett i sammanhanget mycket lågt straff – om ca 90 000 kronor skadestånd och villkorligt.

Så långt den svenska rättvisan. Överklagandetiden har inte gått ut ännu. Hade det INTE funnits tillstånd, och hade det varit en olaglig julbock,, hade utgången säkert blivit en annan – men som sagt – Julbocken är en angelägenhet för alla svenskar, och har stor kulturell betydelse – det är nu fastslaget – genom Tingsrättens dom.

 

Efter Midvinterblotet (artikel från 23 december, 2016)

Ett stort antal Asatrogna Midvinterblot har nu hållits i hela landet. Själv har jag fått höra om inte mindre än fem stycken, och kan räkna till över 70 deltagare på dem, varav 22 stycken på mitt eget, som hölls någonstans i norra storstockholm i samarbete med en av länets många kommuner. Nordiska Asa Samfundet och Bifrosts Blotlag stod också som värdar för alltihop.

NAS har nu över 600 medlemmar, och är därmed det största samfundet för Asatro någonsin i Sveriges moderna historia. Nästa år satsar vi på att nå över 1000 medlemmar, eller fördubblade medlemssiffror, och om bara tre år kan vi vara det största Samfundet för Asatro i hela Norden, ja större än Asatrufélagid på Island, där Asatro ju varit ett fullständigt accepterat andligt alternativ sedan åtminstone 1970-talet.

Eftersom vi Asatrogna tyvärr har utsatts för en del förföljelse i pressen och ”påhälsningar” från fornsedare, intoleranta kristna och andra element säger jag inte längre var i landet bloten hållits, men redovisar exakt hela den ceremoni jag själv hållit, med varje ord som sagts och uttalats, så kan ni ju bedöma själv om detta verkligen är något att protestera emot eller hata och förfölja någon för.

Der Berliner Bär ?

Också i Berlin har det förekommit hat och förföljelser emot den Nordiska Julen, som bekant. Efter vad det verkar är det ännu några monoteistiska dårar – antagligen från Islamska Staten eller IS, som mejat ned och dödat 12 människor och sårat 48 helt oskyldiga och obeväpnade civila, precis som vanligt överallt där Kristendom eller Islam visar sitt fula tryne. Överallt där Monoteistiska religioner breder ut sig, händer det ständigt sådant här. Tron på en enda Gud är farlig, och hotar fortfarande hela vår planet. Polyteism innebär större tolerans, och alla människor borde verkligen ta åt sig av den nordiska Julens fredsbudskap, samt det faktum att vi nu kommit in i Jultolften, eller de tolv dagar av fred och frid, som förr var utlyst enligt alla de Nordiska Lagarna..

Berlin är en stad där mycket ont har hänt, och som förr drabbats av ännu mer bombterror och massaker på oskyldiga. Men likväl ger sig denna stad och dess invånare inte, och det bör heller inte vi svenskar göra. Enligt den äldre västgötalagen skulle det råda tre veckors julfrid i hela landet, från Midvinterdagen och framåt, och den som kränkte Julfriden och gav sig på kvinnor eller barn, skulle räknas som den allra mest avskydda niding och förbrytare. Och kanske är det så vi bör behandla dem, alla dessa kristna eller islamistiska ”Julpajare”, det vill säga alla dem, som tvunget vill förstöra och ”paja” hela Julen för alla oss andra, som inget ont har gjort.

”Vi ger oss inte, men vi vill fred !”

Vår Jul är Jesus-fri, och skall så förbli. Men betecknande nog har jag i dagens upplaga av Dagens Nyheter läst en artikel av Maja Hagerman, populär- och vulgärhistorikern, som formligen tjuter av illa dolt hat emot allt vad Asatro och svensk hedendom heter. Enligt henne måste alla traditioner hela tiden ändras, inget får vara konstant, ett helt folk måste alieneras, skiljas från sitt ursprung, göras urarva och blottställas, eftersom den Socialdemokratiska makteliten vill ha det på det viset. Rotlösa människor är rädda människor, och rädda människor går lätt för folkfientliga demagoger och politiker att behärska. Maria Schottenius dillar och lallar på andra DN-sidor ihållande om krubbor, änglar och jesusbarn till ingen nytta, och för Herrar Wolodarski, Bonnier och allt vad det heter är det som om mer än 41 % av svenskarna – de som valt att stå utanför den kristna kyrkan och vända åter till sina rötter inte fanns.

Men själva vet vi bättre. Vi tänker inte låta lura oss av Hagermans hatspyor rakt upp i ansiktet på alla svenskar, eller hennes ständiga citerande av Oskar Montelius eller Nils Edvard Hammarstedt från 1899, en betänkligt högerinfluerad forskare, som hävdade att lussekatter och pepparkaksgubbar skulle vara en rest efter Asatrogna människo-offer – offer som aldrig någonsin existerat, och som man aldrig hittat det ringaste bevis för, utom i Adam av Bremens kristna skräck-historier om Gamla Uppsala – något som Hagerman och hennes svansdingel till Livets ordare älskar att upprepa, om och om och om igen, så fort svensk kultur eller vårt Nordiska arv kommer på tapeten.

Varför tillåter DN:s chefredaktörer att sådant ens publiceras ?

Varför publicerar de Hagerman och hennes lögner precis nu, alldeles efter Midvinter ?

Deras enda syfte är ju att skada, trycka ned och fördärva, som man tydligt kan se. De kan inte bygga upp något nytt, och de saknar all vilja till att vilja förvalta något gammalt, som ger identitet eller kontinuitet. De förstår inte vårt arv, och hatar våra traditioner. De vill slå i sönder, alienera och krossa. Sådan är deras strategi.

Varför värnar vi inte kvinnor och barn, landskapet och det nya året ?

Ifrån ”fornsedarna” – detta lilla byke på cirka 80 personer, huvudsakligen i Stockholm och Göteborg, som tycker att Julen borde firas med spindelskivlingar och droger – själva drogerna verkar vara centrum i deras religion och utgör all deras ”andlighet” – har jag åter fått några hat-budskap. Det verkar vara en amerikansk dåre vid Göteborgs Universitet – han har redan tilldelats varningar av prefekten där för sin ovetenskaplighet, och fler lär väl vara att vänta – drogpropaganda och tomma påståenden om att mjöd måste vara svamp, ”soma”” i den indiska veda-kulturen måste vara svamp och annat struntprat, som han fått från flum-gubbar typ Terence Mckenna  som ligger bakom alltihop. Själv kan jag bara sucka. Mjöd görs bevisligen på enbart ren honung och rent vatten, det vet man inte bara i den nordiska kulturen, utan över hela Europa.

Droger ingår inte i modern Asatro, och knappt i forntidens andlighet heller, av skäl som torde vara pinsamt uppenbara. Detta är inte rätt plats för att vederlägga alla ”fornsedens” (står de alls för någon ”sed” ? Hur ”forna” i huvudet är de ??) dumheter, men kanske finns det anledning att återkomma till ämnet nästa år, kanske inte.

Freja från Ale Vikingagård, där ännu ett Midvinterblot hölls med mer än 40 inbjudna

Själv har jag under den gångna veckan inte bara firat blot i norrort, och en äkta järnåldersbygd – platsen där blotet hölls var ovanpå ett gravfält, där nutidens Asatroende dyrkat förr, och där gudastöttor permanent står utställda; utan också besökt mina vänner och alla de, som är ensamma eller har det svårt inför den stundande helgen.

Vår yngsta blotdeltagare var ungefär fem månader, vår äldsta en kvinna på över 72 år i år. Jag har försökt glädja de mina, och firat ett gemensamt gille med dem – utan berusning, utan drogerri, utan överdrifter.

Något fel med det ? Någon ”rasism” kanske – när vi inkluderar alla -även dem som kommit hit ifrån främmande länder – så länge de uppför sig väl och följer landets lagar…

Många ”solitära” Asatroende män och kvinnor, också de ute i landsorten, har gjort samma sak och även skrivit om sina andliga erfarenheter. Nyktert, sakligt och informativt – till skillnad från de få ”fornsedarna” och patrasket, som bokstavligt talat skiter på kyrkgolven i Kristianstad och som borde utvisas...

Till en ensam kvinna i Falun, som länge varit utan jobb och haft andra motigheter här i livet, har jag skänkt tvåtusen femhundra kronor. Till en kvinna i Uppsala, ensamstående mor efter svårigheter, svartsjuka och hot från sin egen fästman, har jag skänkt en mindre summa. Till en familj, som drabbats av oförutsedda motgångar inför Julen och firar jul på potatismos och köttbullar, kommer jag också att skänka något. Jag är visserligen ingen stormrik man, det är sant – men jag har skänkt en andra summa till de Vita Hjälmarna i Syrien, som jag berättat om tidigare – samma organisation som en viss Mr George Clooney nu vill göra film om, enligt brittiska ”The Guardian” som är en åtskilligt bättre, objektivare och renhårigare tidning än fula DN här hemma i Sverige.

Jag hjälper mina landsmän, och svenska barn och kvinnor överallt där jag kan, ty så uttyder jag själv Julens budskap – som den Hedning jag är, och kommer att förbli, så länge jag någonsin lever. Inför det nya året hälsar jag er alla med en förhoppning om en God Jul och en Fortsättning, också nästa år, och ber inga böner – Hedningar gör aldrig så ! – men slutar med en välsignelse, inför det nya året.

Till människorna i Berlin, och till alla andra…

”Du grosse Adler – Wothan im Norden – Gleich der Himmel decke Du – die Verlassnen und Heimatlosen –  mit deiner goldenen Schwinge zu !”

 

Julblotets text, 2016 (från 23 December 2016)

Skrev detta på en timme, ungefär – rakt av från mitt huvud, och ut till mina åhörare. Gjorde det så enkelt och rakt som möjligt, då jag förordar enkelhet och ett värdigt Julblot – utan konstigheter !  Skicka gärna kommentarer, om ni nu har något att invända emot…

Ritual för Julblot
Utrustning:

Horn
Vighammare (?)
Mjöd, vatten eller annan vätska
Stor skål
Skinka, vinteräpplen

Inkallande

Snart är det Solvarv och Midvinter. Det är två gamla ord för det vi kallar Jul, då Årshjulet vrids om, och vi så småningom börjar på ett nytt år. Det har äntligen blivit tid för vila, efter allt vi måste göra klart under året. Vårt arbetsår har varat ända fram tills nu, och det är först i årets allra sista tid som vi får tid att pusta ut, och unna oss samvaro med våra släktingar.

Men inte bara den närmaste släkten var och är med oss vid Jul. Förfäderna var och är där också. Det känner vi svenskar ovanligt starkt, när vi står här framför våra gudabilder, någonstans i Norrort, någonstans i Sverige. Här har varit hednisk och svensk byggd i tusentals år före oss – och fortfarande är vi Asar och Vaner trogna – Hell !
(slår vätska i hornet)

Med detta vatten (mjöd) helgar jag nu platsen. Det går till Tomten, Byn och platsens alla rådare.

kort paus.

Drar in andan, och ställer sig i Algis-stada, med benen tätt tillsammans, armarna uppåt sträckta ut i vinkel. Säger Högt: Måtte Julens Stjärna lysa över oss, och skapa en port mellan Midgård och Asgård !

Hell alla Asar och Vaner ovan (lyfter hornet mot himlen) Hell alla de närvarande, och de  människor som samlats här (tar vätska ur hornet och stänker emot åhörarna) på denna plats, enligt Asatron och våra förfäders tro.

Hammare där ovan, helga detta vi och håll stånd ! (lyfter hammaren mot höjden)

Hammare i Öster – där Frej och Vanerna finns vid solens uppgång – helga detta vi och håll stånd (lyfter hammaren mot öst)

Hammare i Söder – där Siv och Sunna råder vid dagens höjd – helga detta vi och håll stånd (lyfter hammaren mot söder)

Hammare i Väster – där Tor råder över regn och vind vid dagens slut – helga detta vi och håll stånd (lyfter hammaren mot väst)

Hammare i Norr – där Oden råde i den mörka natten – helga detta vi och håll stånd (lyfter hammaren mot nord)

Hammare nedan – där Gerd eller Jord råder och bor – helga detta vi och håll stånd

Betraktelse
Vi ser nu tre gudar framför oss – och Tre stora Gudar – vanligen var det Oden, Tor och Frej man tillbad om Jularna. Ibland var det istället de tre Nornorna, och från Heimskringla vet vi att man i Trondheimstrakten ärade Oden, Njord och Frej, därför att Oden var Jólner, den store Jularen, han som gör så att det blir Jul och håller Årshjulet i sin famn, Njord därför att han var havets gud, och Frej därför att han rådde över åring och årsväxt för nästa år.Tröndelagen låg ju vid havet, och därför var Njord viktigare där än i andra delar av Norden. Somliga – mest kvinnor – har kanske blotat till Freja eller Lussi, Frigg och till och med Hel i underjorden istället.

Svearna vid Uppsalatemplet blotade till  Oden, Tor och Frigg, men här ser vi nu styrkans Tor, skönhetens Freja och årsväxtens Frej, antagligen för att de som bor här i vardagslag hyllar Vanerna, och har gjort så efter eget tycke och huvud. Har ni något ni vill tacka för, under den tid som gått under hösten, eller något ni önskar er inför nästa år, så kan ni nu lägga en gåva som Blot eller Offring  här på denna sten, medan ni högt säger något om vad som hänt, och vad ni själva tror finns att lära det – men om ni ingenting vill säga, och bara tyst Blota, eller alls inte Blota något, kan ni också göra som ni vill…

Blotande

Först blotar jag, och det är för Julfriden, som nu ska råda i tolv dagar, och god äring och en god fred, vilket vår Jord sannerligen behöver.

Menigheten blotar, på så sätt att var och en går fram och lägger en gåva på Stallen (stenen) och högt säger något om vad som hänt i var och ens personliga liv, och vad som kanske kan läras ur detta. Man börjar från höger, så att var och en går fram till stenen och sedan tillbaka på sin plats i cirkeln igen, sedan nästa osv

Att DRICKA JUL har alltid ingått i Julen – men INTET TILL ÖVERMÅTT (Kom ihåg det, flickor !)

Åkallan och Skålande

Hell Oden – son av Bore eller vintern, Friggs make, högst bland gudar och mångklokast, ledare för den vilda jakten, som drar fram i vinternätterna. Du som ser allt, och har insikt i mycket som annars är dunkelt – Hell ! (dricker ur hornet)

Hell Tor, alla människors försvarare, jättars kväsare och svuren fiende till allt som är ont ! Du som är Sivs eller Sols man, Bockarnas Herre, Midgårds sköld och värn. Måtte din hammare och kraft värna oss, och krossa allt som är falskt, som Vitekrist och meningslöst ”fornsederi”. Bevara oss nu genom den långa vintern, och tills vi når en ny och bättre vår – Hell ! (dricker ur hornet)

Hell Frigg, Himladrottning, du vars mantel är Stjärnhimlen. Du som bevarar och fostrar, du som läker och helar, moder till oss alla. Du som spinner linet till det nya året, och ger till Nornorna att utreda. Se till oss nu, och ge oss en god Julfrid och en god vila åt alla oss och de våra ! – Hell ! (dricker ur hornet)

Avslutning

Så har vi då blotat och åkallat våra Gudar och Makter. Tre gånger har jag druckit ur hornet, för Jolnarna och ett gott år. Nu är det tid att lysa Julefrid över denna plats, för under tolv hela dagar, eller Jultolften, in på det nya året, ansåg man att Jul skulle råda och vila skulle få ske – om man hade tid och råd. Vilan skulle vara, från Midvintersolståndet, som är den 21:e i denna månad efter hur vi räknar tiden,
och sedan genom Juldagarna in på nästa år.

Nu blotar vi tidigt, och håller en annan Jul än den vanligt brukliga, men Julefrid som räcker länge skall vi ändå ha. Vi firar vårt Julgille här, och dricker jul efter Heden tro. När vi väl satt oss i eldhuset därinne (pekar) ska vi dricka Bragarfull och med skålar minnas det som vi tycker varit bäst eller riktigast gjort under året.

Dessutom ska vi äta och dricka av hjärtans lust, av det vi tycker är gott, kan unna oss och vill ha – och det ska vi låta stå framme på våra egna middagsbord i julnatten sedan, för när den Vilda jakten eller Åsgårdsreien går, kommer Jolner själv och förfäderna in och äter och dricker av det, som de levande kan ge. (Vänder sig mot Jorden, med hornet i hand)

Nu tackar jag Tomten, och Gårdens och Markens rådare, för att vi fått vara här !

Så har Julablot hållits, Asar och Vaner till Heder, makter och tomtar till ära, och oss till minne förutan skam !
Måtte Julens vila bli gagnrik för oss, och måtte vi få gamman och glädje med vår släkt, och dem vi älskar.
Hell till de som har lyssnat, fröjde sig de som har förstått !

Nu sluter jag cirkeln åt norr – och måtte Oden ge oss frid (håller upp hammaren mot Norr)

Nu sluter jag cirkeln åt väster – och måtte Tor råda över oss (håller upp hammaren mot Väst)

Nu sluter jag cirkeln åt söder – och måtte Solen fortsätta skina (håller upp hammaren mot Syd)s

Nu sluter jag cirkeln åt Öst – och måtte Frej komma åter, i Skidbladners skepp nästa vår (håller hammaren mot öst)

Nu tackar jag Makter där ovan (lyfter hammaren i höjden) och vättar och väsen nedan (sänker hammaren mot jorden) hos Njärd och Gerd, moder till allt !

God Jul åt er – och länge skal vi leva, innan Ragnarök !

Alla: Till Ars och Fridhar !

 

Till och med många kristna reagerar emot ”Jul-pajarnas” ständiga demoniserande… (inlägg från 15 December 2015)

I vissa esoteriska kretsar finns mycket kunskap. Borta i USA sitter en man som kallar sig Lucius Swartwulf Helsen – Dödsgudinnan Hels särskilda ombud här i Midgård, och filosoferar över det judiska bruket med Ashera-träd, som de en gång kallades, för dessa ”Julgranar” är faktiskt flitigt nämnda i Bibeln…

Som jag gång på gång försökt förklara för er – emot Dumheten kämpar som bekant själva Gudarna förgäves ! – så är detta med Jul och Midvinter en långt äldre tradition än somliga vågar förstå… Somliga försöker alltid förminska och förklena Julen, eftersom de är motståndare till allt Nordiskt, allt svenskt, all förankring, alla traditioner… och de tror i sin enfald, att just detta gör dem till ”progressiva”.

Ett annat släkte, eller en annan sorts ”Jul-pajare” är de kristna demonologerna, ni vet de som vill Demonisera Julen, och som hela tiden påpekar att självaste Jultomten bara ”måste” vara Satans redskap, att den svenska Lucia-traditionen är ond, och full av Demoner, osv osv.

Tidigare i den här bloggen har jag berättat om den odödligt löjlige Danske frikyrkopastorn Jon Knudsen i Lökken, som 2010 började hänga människo-stora Jultomte-dockor i en galge utanför sin kyrka, mitt på huvudgatan i det danska lilla samhället i Vendsyssel. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Folk i staden konstaterade att pastorns absurda beteende var föga lämpligt för barn, och grannar gav honom anonyma gåvor i form av julmusik och julsånger som ”På Loftet sidder Nissen med sin julegröd, ja julegröd” och andra danska klassiker, inklusive tomte-bonader, tomtejulkort och mycket annat sådant… Pastorn blev känd över hela Danmark som en sur och hatisk ”Nissehader” och ingen ville ha med honom och hans frikyrka att göra efter det – och fram till 2014 var han ett återkommande inslag i dansk TV.

Såhär håller vissa kristna på, så fort det blir Jul… Ska vi låta dem fortsätta med det ? undrar många hederliga svenskar…

Pastorns sajt, kallad ”Nisseinfo.dk” ligger fortfarande kvar på nätet, men jag tänker inte länka till den, eftersom jag själv inte vill sprida hatiska attityder före Jul. ”Argumenten” för att Jultomten i själva verket är Satans verk, att onda demoner springer omkring, är dessutom hämtade från Donald Trump och övriga fundamentalister borta i USA… (Hur kan folk ens tro på sånt trams på 2000-talet ? Och är inte tron på att demoner eller djävlar i sig skulle kunna åstadkomma något, eller ens existera inte hädelse ?? Jag menar, om de finns, så hotar de ju föreställningen om ”Guds” påstådda ”allsmäktighet” …)

Men frågan är om inte samma drama håller på att upprepas en gång till, den här gången i Sverige. En viss Tony Malmquist, författare till bloggen ”Jag – en kristen” (ja, det finns enstaka goda kristna ! Det har jag själv aldrig förnekat..) har för två dagar sedan reagerat emot den ökända bloggen ”apg” eller ”apostlagärningarna” som säger sig ha över 20 000 läsare dagligen. Och detta trots att Tony Malmquist, enligt honom själv, också är demon- eller djävulstroende, och tror på dessa väsens objektiva existens.. För, som han skriver:

På senare år har det märkts av en närmast hybris inställning hos somliga kristna när vi nalkas jul. Och jag hade säkert inte brytt mig om det här, om det inte det hade varit för att som Sveriges idag största kristna blogg/hemsida Apg29, och skribenten där bakom, Christer Åberg, nu slår fast att: Tomten är en ond demon från djävulen.

Märk väl, jag hade inte brytt mig om att ta upp det här på min blogg, men just för att när det rör sig om en person som har klart och flest, upp till 25 000 läsare under en vecka, minst, då har man också ett ansvar över vad det man man skriver om, och nu börjar det gå för långt.

Tack o lov finns det nu dom som, förvisso inte är kristna, men det spelar ingen roll, som ar skrivit mycket bra väl så nyanserat om det här. Artikeln: Julen är ingen kristen högtid, av Carl Johan Rehbinder, är bland det bästa jag läst i just den här kategorin. Här ett citat.

När den kristna kyrkan ville värva medlemmar gjorde man enligt gammal beprövad sed – man tog över seder och bruk från de föregående religionerna.

Och den redan tidigare heligaste tidpunkten måste förstås ersättas med något riktigt häftigt – så då högg man till med Jesus födelsedag. Att födelsedatumet placerades flera månader fel var inte så viktigt.

Att fira Jesu födelse vid juletid är med andra ord bara ett dåligt kamouflage, ett sätt att appropriera den största högtiden i hela Europa. Intressant nog har vissa grenar av kristendom helt bannlyst julfirandet som något okristligt och hedniskt.

Det vore alltså mer ärligt av de kristna att erkänna att de varje år deltar i icke-kristna, hedniska riter, snarare än att påstå att det är en kristen högtid – vilket det alltså inte är.

Det här är bara vad jag själv konstaterade i ett av mina egna inlägg, långt före sagde herr Rehbinder skrev sin välformulerade artikel. Han fick lite Hedniska Tankar, helt enkelt. Och det har Tony Malmquist nu också fått..

Julen – från början en Nordisk uppfinning, och ett Nordiskt ord – har nu blivit internationell, och spridd över alla Världsdelar. Att som de kristna hela tiden jamsa, dilla och lalla om Djävulen, så fort det kommer en annan sedvänja eller en annan tradition än deras egen, hjälper inte alls. För egen del tror jag, att dessa kristna måste vara mycket osäkra på sin egen guds påstådda ”makt”, eftersom de ständigt betvivlar den, och söker irrationella, andliga anledningar till deras brist på framgång, istället för att ta i tu med Världen och Verkligheten här och nu, som den faktiskt ser ut. Men – så har ju också kristendomen alltid varit en fullständigt ologisk religion, som vänder upp och ned på allt som är gott och vackert…

Står detta månne också i Bibeln ? Ibland kan man nästan tro det…

Ja, till och med något så oskyldigt som små bakverk, eller Lussekatter, som också flitigt förekommer så här års, kan utlösa kristna hat-reaktioner. Lusse i ordet Lusse-katt skulle komma av Lucifer, alltså Djävulen, rasar dessa fullkomligt besatta människor, och därefter skall man alltså också hata själva bakverken i fråga, eller tom förbjuda dem…

Hur kan någon vara så Sverigefientlig och Människo-fientlig, att man vill förbjuda bullar som de här ?

I själva verket, påpekar den norröna upplysningscentralen ”Tulen”, har ordet ”Katt” i ”Lusse-katter” inte nödvändigtvis något med djuret ”katt” att göra, och ordet ”katt” betydde heller inte ”katt” i det Norröna språket. Man behöver nämligen inte resonera kors och tvärs, på ett förvildat, folketymologiskt sätt, helt utan vetenskapliga belägg, som man gör när man nödvändigtvis ”måste” tyda Lucia till ”Lucifer”.

Ordet ”Katt” i bastionen Norre Katt i Halmstad, har till exempel inte ett dugg med kattdjur att göra, utan betecknar ett befästningsverk. Och ordet ”Katt” kan också stå för ett medeltida belägringstorn, till exempel..

Nästan alla seriösa forskare är idag helt ense om att ”Lussebullarna” – ibland kallade ”Jul-kusar” (Kuse betyder inte bara häst, utan också tingest, sak, mackapär, kloss, klump, degartad massa typ ”kusar i näsan”, insekt osv – precis som ordet ”katt” har det flera betydelser) i själva verket är en rest efter forntidens så-kakor. Ofta plockade man den sista kärven, neken eller axet från åkern, för att symboliskt spara det till våren – antingen som det var eller i form av ett Julbröd – som man inte åt av, men nästa vår grävde ner på samma åker – allt detta är allmänt känt, och det finns hur många källor till bruket som helst – också från Baltikum och Ryssland – bröden har ofta kallats galtar eller kusar – och ofta varit formade som solkors, eller med solsymboler, som bilden nedan också visar..

Konstigare än så är inte alltså detta med ”kusarna” eller ”lusse-katterna”. Bruket är till för att hedra solen, växtkraften och ljuset, och visst inte några kristna djävlar – eller rättare sagt – dessa djävlar och detta mörker, som bara finns i kristendomen, men knappast i naturen, ens så här års – för Midvinternattens köld är enligt hedningarna något gott, nödvändigt och viktigt – tänk bara på Viktor Rydbergs kända dikt..

Här en länk till en blogg från Tjeckien, som tar upp samma sak – och bruket är faktiskt känt från alla delar av det hedniska Europa – även om våra egna bullar med saffran är en variant, som jag inte har hittat någon annanstans. Saffran var faktiskt bekant som importvara till Sverige och Norden redan under vikingatiden, även om det var en mycket exklusiv produkt, ja den dyraste krydda man alls kände till. Långt borta i länder som Afghanistan och Iran, långt i Österled, växte saffranskrokusen, som lokalbefolkningen där kunde skörda och utvinna – så hade de gjort redan på Alexander den Stores tid – och saffransgult, en färg som lyste som solen själv, var förvisso värt att färgsätta sina vetebröd med.

Redan vete och vetebullar i sig, var något man inte åt till vardags – det vet vi av kväden som Rigsthula i Eddan, där enbart Heimdall själv, i gestalt av Rig, och Kungar och Jarlar får äta av vetebullarna – men idag har vi gjort dem till en allmänt spridd tradition – bara ”fornsedare” och de som är alldeles bakom flötet tror något annat, liksom dess kristna knäppskallar, med sitt ständiga demoniserande av vår egen, folkliga kultur…

Varför kan de inte ”ta seden” dit de kommer och leva som oss andra, förresten ?

Tänk så mycket de går miste om !

• Lussekatter kan de inte äta, eftersom de tror att de små läckra bakverken har med djävulen att göra
• Julgran kan de inte ha, för det står i deras bibel att det är förbjudet
• Skinka och fläsk kan de inte äta – för det är förbjudet enligt samma bibel, som också motsäger sig själv i det fallet
• Ål får de heller inte äta
• Skaldjur är också förbjudet enligt bibeln – inga kräftor i Augusti alltså !
• kanin och hare får heller inte förekomma på julbordet
• Gås, gåsflott, och inte minst svartsoppa, den urgamla hedniska blotsoppan, får de heller inte äta
• Dopp i grytan innehåller fläskspad – så de kristna måste ta bort det också…

Fast – sanningen att säga – de flesta av oss svenskar, eller så många som 98 % äter ju med god aptit just skinka till Jul, gås, grisfötter, sylta, inlagd ål och mycket annat.. Och vi har julgran, sätter ut gröt till gårdstomten och äter våra Lusse-katter eller Jul-kusar… Något fel med det ? Någon som har problem med det ??

Dags att sluta vara en ”Jul-pajare” eller hur ? Dags att låta dig hednas – om du inte redan gjort det…

 

Jultomtar och Hedningar… Kanske präster i en ny religion (artikel från 17 December 2015)

Trots att kristendomens fruktansvärda ondska fortfarande sprids över Världen, finns ändå många ljuspunkter i mörkret. Det gäller då människor, som gått över till en enklare, vänligare tro. Låt oss kalla den Hedendom, även om inte alla hedningar är Asatroende – vilket däremot jag själv är. För några år sedan orsakade den i Sverige kände humanisten Patrik Lindenfors stort rabalder, när han avslöjade att han faktiskt tror på Jultomten – inte minst många kristna blev ögonblickligen arga och förbannade honom, när han sa, att Jultomten är bättre än Gud !

Vilken berättelse tycker du förtjänar att kallas julens kärleksbudskap? Den som handlar om en Gud som tycker vi är så syndiga att han tog livet av sig och som hotar med eviga plågor i hans brinnande källare om vi inte älskar honom?

Eller kanske berättelsen om den vitskäggige, lite tjocke gamle mannen i rött; han som delar ut presenter till barn då året är som mörkast.

Julen är som bekant en tradition, som hör hemma i Norden och som skapats av Nordbor. Redan ordet Jul, Jól på fornnordiska eller Yule på nutida Engelska visar det. Också Jultomten, en sammansmältning av vår urgamla gårdstomte – och Oden – som ”den vilda jaktens” ledare under Midvintertiden – han som ger anonyma gåvor i natten genom att knacka på dörren, och lämna in en ”Julklapp” – eller i strumpor på spiselhällen nästa dag – som i dagens England och USA – har faktiskt ett nordiskt ursprung, även om många förstås inte vill kännas vid det.

Men låt oss gärna jämföra Jultomten med ”Gud” !

Jultomten fördömer ingen. Han färdas över hela  jorden, och delar ut gåvor till alla, stora som små. Han bryr sig inte om ifall du är kristen, muslim, eskimå eller arab. Han struntar i om du är hindu, eller kanske buddhist. Han är fullständigt ointresserad av om du tror på honom eller inte, och han utfärdar inga regler, lagar eller förbud. Allt han begär, är att du borde vara snäll, men han förklarar inte heller, hur denna snällhet främst borde yttra sig, eller vad den betyder. Ånej ! Det lämnar han åt dig att räkna ut alldeles själv, eftersom han tror på din initiativkraft och tankeförmåga.

Inte heller hotar Jultomten någon med helvetet eller den eviga fördömelsen – som den kristne ”Guden” alltid gör. Möjligen ger han någon det enda straffet att bli utan julklappar, eller att – som i engelsk folktradition – ge dem ett stycke kol – på Gotland ersatt av en tegelsten, och i svensk folktradition av en bit grästorv, ett vedträ, en rova eller något annat av föga värde – men det är också allt. Inte för inte bär Jultomten också sedan början av 1900-talet den traditionella dräkt för Godar och Gydjor i Asatron, som nämns i samband med Torbjörg Lillvölva i Erik den Rödes saga, hon som hade en röd dräkt, fodrad med vitt kattskinn..

Låt oss nu tala med ett par verkliga experter – folk som velat bli Jultomtar själva, och som helt gått in för att överta den Nordiska Jultomte-gestaltens roll, inte bara på Julafton, utan också en stor del av årets andra dagar. En av dessa okända Julens hjältar heter Peter Christiansen från Tumba, och är auktoriserad av ”Sveriges Tomtegille”, berättade lokaltidningen ”Mitt i” för oss Mälardalingar redan förra året.  Att vara tomte är ett kall, ungefär som för en präst, säger han till tidningen. För att bli invald i gillet krävs att man uppför sig korrekt. En Jultomte får aldrig dricka, mer än möjligen julöl och heller inte röka. Tomtens klädsel ska stämma överens med svensk folktro och traditioner och man ska uppträda på ett sätt som gör att tilltron till tomten inte ifrågasätts eller rubbas. Och givetvis föredrar Peter Christiansen Julmust framför Coca-cola, samt är en svuren motståndare till julens kommersialisering.

Såhär ska det inte se ut !

Fler frivilliga, som hjälper sina landsmän, finns också i vårt land.

Hellre så här !

I norrort, Stockholm finns till exempel den 29-årige Christian Strömsten, som gratis och utan att tveka ställer upp för alla fattiga familjer, funktionshindrade och alla, som av någon anledning behöver en tomte till Jul. Om han är medlem av någon kyrka framgår inte, men mycket talar för, att de flesta Jultomtar är hedningar, eftersom Jultomtens ursprung trots allt är hedniskt. Christian Strömsten rekommenderar enligt tidningen ”Mitt i” att ni skänker era pengar till UNHCR, eller Röda Korset.

Inte några tiggare på gatan, och inte till någon kyrka. Själv instämmer jag i det. Vi måste hjälpa våra egna landsmän först av allt, och göra vad vi kan.

Till och med i Latinska länder har man upptäckt det – Jultomten och Oden är samma person…

Det är så sant som det är sagt – SKIPPA KYRKAN i år – Du kan vara lika god för det…

 

Nytt Sverigefientligt attentat i Gävle (inlägg från 28 November 2016)

Aftonbladet rapporterar om hur någon Sverigefientlig missdådare och Julhatare bränt ned årets Gävlebock – den 50:e i ordningen – och därmed försökt förstöra en av Sveriges mest hedniska Jultraditioner. Vad är det egentligen som ligger bakom all denna blinda förstörelse, och allt detta hat emot den hedniska, svenska Julen ? – Ja, det kan man verkligen fråga sig…

Vittnen har enligt uppgifter, som cirkulerat i media idag iakttagit hur en person hällt brandfarlig vätska på bocken, innan förövaren tände på. Sådant gör man inte oöverlagt, så det här måste ha varit en planerad handling. Om kvällstidningen ”Aftonbladets” uppgifter stämmer, så finns det ett klart signalement på gärningsmannen, som också jagades i flera kvarter från platsen, och som iakttogs av flera vittnen.

Vem eller vilka är det, som ligger bakom allt detta blinda hat emot Asatron och våra svenska Jultraditioner ?

Men Gävleborna ger inte upp. Trots allt det tråkiga, som hände förra natten – många människor har uttalat sin avsky för bockbrännaren – så lovar Gävle Kommun och Bock-kommittén att Gävlebocken absolut kommer tillbaka – likt Särimner -och kanske redan i år. Redan till Lucia kan han återuppstå, efter en folkomröstning i Sociala Media.

Polisen letar efter gärningsmannen och har inlett en förundersökning om grov skadegörelse. Ingen person har gripits meddelar Matilda Isaksson, ledningsbefäl vid polisregion Mitt. Under dagen kommer polisen att fortsätta med utredningsarbetet.

• Dagens Nyheter 2016-11-28

Människor i Gävle försvarar sin stad, sitt land och sina traditioner.

Det bör vi alla göra, för så länge vi gör det, finns det ändå hopp för Världen.

”Den som tjänar sitt land, tjänar också mänskligheten” (Dag Hammarsköld, ur ”Vägmärken”)

I en liknande anda – och av en händelse, som ser ut som en tanke – noterar jag att Tidningen Metro idag publicerar ett stort reportage om det Vita Hjälmarna eller Civilförsvaret i Syrien, som jag nyss uppmärksammat med en liten julgåva. Också ”Folkbladet” i Västerbotten och kanske andra lokala tidningar har nu också börjat uppmärksamma organisationen, och dess behov. Förhoppningsvis har jag lyckats bidra med min blogg, som ändå blir läst av sådär 200 läsare dagligen, och jag noterar också att Kampanjen ”The Peoples Million” som jag berättat om så sent som igår, nu är uppe i nästan 700 000 USD av den miljon man så desperat behöver.

Låt oss hoppas, att de kan nå sitt mål innan årsskiftet.

Nu – inför Julen 2016 – är det dags att alla goda krafter kommer samman, och att vi visar oss själva, eventuella ”nyanlända” och resten av Världen vad vårt land och vår Asatro, samt våra traditioner verkligen kan åstadkomma.

Låt oss bygga upp Gävlebocken igen, och låt oss aldrig någonsin fly inför mordbrännare, skadegörare och de som vill förinta oss.

”Varg i veum” eller Skemmdarvargar – som det heter på Island – ogärningsmän och Sverigefientliga krafter finns också där – ska inte få triumfera. De ska ut ur våra helgedomar, ut ur vårt samhälle och förklaras som fredlösa – och detsamma gäller alla dem, som förstör våra heliga platser eller de städer, där vi ska bo – tillsammans !

Det är så sant som det är sagt !

 

AVSLÖJADE – Vilka är BOCKBRÄNNARNA och JUL-HATARNA ?? (inlägg från 1 December 2016)

För några dagar sedan skrev jag om hur ännu ett Sverigefienligt hatbrott skett i Gävle. Samtidigt med att Gävlebocken – som i år firar 50-års jubileum – förstörts av ännu en mordbrännare och Gävle Tingsrätt konstaterat, att Julbocken ”har stor kulturell betydelse” i sin dom emot en annan bockbrännare, kan man förstås fråga sig varifrån allt detta HAT emot just Svenska Jultradtioner och oskyldiga Halmbockar egentligen kommer ifrån… Vem eller vilka krafter är det, som stöder och uppmuntrar det ständiga ”bockbränneriet” ?

Meningslös förstörelse. Ständigt HAT emot allt svenskt – inklusive den svenska Julen – men som SVT berättar, vinner Bockbrännarna aldrig…

I helgen förstördes också Julbocken på Donners Plats i Visby. Polisen har förhört vittnen, som sett hur man försökt sabotera den populära julmarknaden, i vad som var och är en av Sveriges största turiststäder. Donners Plats heter i och för sig så efter det Hanseatiska handelshuset Donner, och inte efter Åskans gud Donar, som är Tor på Tyska – men att en av Tors bockar placerats just på Donnersplatsen, är förstås en händelse som ser ut som en tanke, och helt följdriktigt, om man är medveten om Asatron eller Hedendomen.

En annan av våra hedniska bloggare, signaturen Rotlöshet har liksom jag läst Arbetarbladet från Gävle, och följt med i den lokala debatten.

Den kristna insändarskribenten Larz Gustavsson har skrivit, att ”det bara var bra” att bocken brann, med följande motivering:

Den är en symbol för ondska och avgudadyrkan. Bocken har alltid symboliserat ondskan.

Man kan ju undra i vilka kulturer den här personen hör hemma – inte ens i Mellersta Östern är det påståendet sant – som den berömda ”Bocken från Ur” tydligt visar. I många hedniska religioner har bocken varit en symbol för sol eller styrka – men just de kristna har hela tiden hatat den, gjort den till en symbol för djävulen osv osv – och så fort de hör talas om Tor eller Asatro, attackerar de oss fortfarande på samma fullkomligt irrationella vis…

Finns det alls någon anledning till detta irrationella hat emot just bockar ?

Jag ger åter ordet till den svårartat kristne herr Gustavsson från Gävle, ett slags ”Scrooge” eller ”Jul-pajare” som blott är alltför vanlig, till och med nuförtiden:

Julen har ingenting med Jesus Kristus att göra. Den är en hednisk tradition med rötter i de romerska saturnalierna (dyrkande av solguden) samt de asatroendes ceremonier innan kristendomen nådde Norden.

Börjar inte dessa kristnas STÄNDIGA hat emot Julen och allt svenskt eller nordiskt bli en smula tjatigt ?

Julen skall alltså förföljas, just därför att den är Hednisk – sådant är Herr Gustavssons recept. Andra insändare till samma Arbetarblad skriver tvärtom att:

Halmbockarna symboliserar Tors bockar Tanngrisner och Tanngjost! Så Larz Gustafsson kan du förklara vad i hela friden våran bock har med ondska att göra? – sign ”hedningen Pilla”, Arbetarbladet, 2016-11-30

Vad vuxet och sunt av dig att glädjas åt att så många andra blev ledsna, verkligen. Men man blir väl kanske bitter när man inser att betydligt fler människor bryr sig om en halmbock än Jesus Kristus. Fira du jul med Jesus Kristus och låt andra fira på sitt sätt. Själv firar jag med familj, tomten och Bob Dylan, och inte en enda snickare.

sign, Nekblom, 2016-11-30

I Finland är själva Jultomten benämnd Joulopukki, eller just Julbocken, som signaturen ”Rotlöshet” påpekar i sin blogg – med referens åter till mig.  Men varifrån kommer egentligen detta måttlösa hat emot just Sverige, Julbockar och just det svenska ?

Hela tiden ser vi ju tydligt, hur dessa hatare använder just kristendomen som argument för sin sak, och hur de hela tiden tycker, att andra människors Julglädje ska rubbas eller förstöras.. Varför får vi då inte ha en jesusfri, Nordisk Jul ??

Visste ni att JULGRANAR faktiskt är FÖRBJUDNA enligt den kristna Bibeln ? – följ länken här så får ni se…

 

Jultomten, Gårdstomtar, Tomtar på Loftet och ”Nissehaderen” om igen.. (inlägg från 3 December 2016)

Julen närmar sig inte bara Sverige och Norden, utan förstås hela Världen, och i och med att December nu inletts, tänder en del människor sina adventsljusstakar, eller öppnar luckorna i sina adventskalendrar – något som inte alls är någon ”forn sed” även om en eller annan halvstolle någonstans försöker intala folk att det skulle vara något hedniskt över detta, bara för att de försöker hitta på helt nya traditioner själva, och sen till och med påstå att det ska vara ”fornt”. Visst – adventljusstakar och dito kalendrar är vackra, men det är inte detta det nu handlar om..

Visste ni att det finns betydligt äldre ljusstake-modeller i Sverige än just adventsstakarna… ?

Ebbe Schön – den gamle folklivsforskaren – skriver visserligen i sin bok ”Folktrons år” om hur man i Västergötland firade ”årväntan” men det var på 1700-talet – inga runprydda ljusstakar med fem ljus på, eller annat egenpåhittat där minsann..

Folklivsforskare – inte Jultomte..

Tomtar hör också Julen till. Men – även här måste man akta sig för förvanskningar – vi har Jultomten å den ena sidan, Julens egentlige huvudperson, som bara förekommer just till Jul, samt de betydligt vanligare och vid snart sagt alla tider på året förekommande gårdstomtarna – och detta är inte samma sak…

Apropå Ebbe Schön, var det just han som till 1985 års julkalender ”Trolltider” i Statstelevisionen SVT satte in Oden i lucka 24, och därmed – redan då – klargjorde att just Oden själv eller ”Jolner” faktiskt är Jultomtens egentliga ursprung.

Genast började de kristna hundarna att tjuta av hat, precis som vanligt. Svenska Dagbladet har återberättat, hur Ebbe Schön i stort sett genast utsattes för mordhot.

När Ebbe Schön 1985 skötte lucköppningen på det årets julkalender, Trolltider, fick han mycket kritik. — — För det blev han till och med mordhotad.

– Jag blev fruktansvärt illa åtgången av dem som kallade sig för kristna. Det var så att man såg sig om i gathörnen. Det var inte alls kul. (SvD 2012-02-20)

KDS dåvarande ledare Alf Svensson vrålade som ett vilddjur i Riksdagen, helt öppet, och skrek att ”hin håle själv grinar mot barnen” och som vanligt när de kristna ogillar något, måste förstås Djävulen, Satan, Horn-Pär ni vet, eller ”Han som tyckte, att Åmål ändå var något” vara inblandad. Som vi vet, skriker människor i Gävle fortfarande om Julbockar på samma halvdebila vis.

Präster upprördes över att asaguden Oden dolde sig bakom lucka 24 och att varje lucka hade med sig trolldomar som för ondska in i barnkammaren. Kristdemokraten Alf Svensson sa att ”hin håle själv grinar mot barnen”. — — Det blev totalt 4 000 brev, protestlistor och 13 anmälningar.  (Metro 2016-12-26)

Sedermera bytte detta kristna extremistparti namn, och Alf Svensson utvecklades till en mycket fridsam och gudsnådelig politiker, men dess medlemmar är sig ändå lika, som vi fått se. ”Livets ord” har fått en fot in i det svenska parlamentet eller Riksdagen i och med att Ebba Busch Thor (?!) fått fotfäste där, och vad har väl religiösa partier i ett parlament att göra ?

Sk ”Nissehader” från Danmark…

2008 uppstod i Danmark så den odödligt löjlige frikyrkopastorn Jon Knudsen i Lökken, då 40 år, som lanserade en hat-sajt kallad ”Nisse-info.dk” som fortfarande finns kvar på nätet. Också han predikade ihållande om att Jultomten var Satan, osv; bara för att den hade ett hedniskt och asatroget ursprung, vilket han faktiskt hela tiden erkände. Men vad hände ? Prästmannen från Lökken blev Rikskändis i hela Danmark, och intervjuades på Danska TV 2 i vanlig ordning, innan folkstormen vände sig emot honom…

Dansk TV 2 som sagt….

Alla pastorns grannar placerade Jul-skivor med glada sånger typ ”På Loftet sidder Nissen med sin Julegröd, sin Julegröd...” utanför hans dörr, tillsammans med stickade små tomtar, tomte-kort, bordslöpare och annat. Kvinnor i Tomteluva uppenbarade sig i lätt klädsel utanför hans fönster, och Hat-pastorns likpredikan över allt vad tomtar hette, kom till sist av sig inför denna anstormning…

Kvinnan som ledde ett folkligt uppror – till förmån för tomtarna och den nordiska Julen

Och för att sammanfatta – ja – ”Julpajare”, ”Scrooges” eller folk som av en eller annan anledning hatar vår Nordiska Jul – inklusive halmbockar, Jultomtar och precis allt annat finns väl ännu kvar därute – precis som de som hatar Asatron,  under förevändning att alla som utövar Asatro på något sätt skulle vara ”nazister” (det verkar mest som ett slags demon-tro, det också) vilket också råkar vara ett av de kristnas ständigt återkommande ”argument”.

Förr var Gårdstomten själva Tomtens eller Gårdens förste inbyggare, men nu har gårdstomtar och jultomtar blandats ihop på ett oriktigt sätt

Men – undrar jag nu – gårdstomtarna då ?

Om folk inte bara ser tomtar till Juletid, utan året om, så att säga, måste vi då sluta oss till att dessa medmänniskor har ”Tomtar på Loftet” som det heter – eller för att säga det på tyska: ”Dort steht nicht richtig im Oberstübchen” ?

Allvarligt talat, observationerna av Gårdstomtar har vuxit under hela 2000-talet, efter vad det verkar, till skillnad från under 1900-talet, då vi kunde tippetippa att ingen såg ”tomtar titta fram ur vrårna” ens efter att ha sjungit ”Hej Tomtegubbar!” och druckit för mycket glögg…

Gårdstomten är hednisk. Han är förfäderna, och den förste grundaren av all bebyggelse på platsen

Det finns förstås allehanda nätforum där folk diskuterar sina observationer av gårdstomtar, som visar sig året om. En del personer har till och med sagt sig få örfilar av gårdstomten, om de inte ryktat sina hästar i tid, misskött gårdens djur eller annars burit sig illa åt, precis som i folksagorna.

Tidningen ”Hela Hälsingland” kunde 2012 berätta om personer i samma by, som oberoende och var för sig gjort flera observationer av gårdstomtar vid samma tillfälle. Om en utomhus stående person gör en observation, och en annan person ser samma varelse från ett fönster inomhus, utan att de är förberedda och utan att de har den minsta kontakt, undrar man ju hur detta kan uppstå.

Clas Svan, DN:s expert på paranormala händelser – som skriver mycket vederhäftigt och utan kristen bias (vilket är mycket ovanligt bland dagens Nyheters journalister, som nästan alla är anti-hedniska) har också granskat hur människor sett tomtar vid exempelvis Ursvik utanför Stockholm, och hur folk är rädda för att berätta om sina tomte-upplevelser, eftersom de kan råka ut för kristen förföljelse eller betraktas som tokiga – eller till och med börja tvivla på sig själva.

Ändå finns det massor av berättelser om detta – en del från äldre tid – som vittnar om den allmänt utbredda tron att de som är ”synska” kan se tomtarna eller till och med råka ut för skratt-attacker, när de ser ”smågobbans” hyss och befängda beteende i bakgrunden av en interiör, någonstans.  Till och med barn har sett tomtar och fallit i skratt, vilket fått deras moderna eller överdrivet kristna föräldrar att bli oroliga.

Även Hedningar och Asatroende har sett tomtarna – ibland mitt inne i moderna lägenheter – och upplever att vi delar bostad med dem.

”Per är full av tomtar – hur ska Lillan orka ?” (citat Povel Ramel, Lingonben)

Hur ska man förklara allt det här ? Snarare än alla möjliga krystade pseudovetenskapliga förklaringar om att  Tomtarna egentligen är väsen från en annan dimension som skulle ”svänga snabbare” än vår, och därmed inte skulle kunna upptäckas mer än i ljusdunkel, eller viss belysning, tror jag för min del att man skall fokusera på vad tomteberättelserna betyder.  Uppenbarligen säger sig många personer faktiskt se eller ha sett tomtar regelbundet, men vad ”gör” då dessa syner, eller hur yttrar de sig ? I de flesta fall, så uppkommer inga negativa upplevelser alls, och synerna har ingen påverkan på individen heller, eftersom denne eller denna fortfarande är fullt rationell, och fortsätter leva i den normala världen, på alla sätt. Också andra skribenter har använt detta synsätt.

Jag träffade 1983 en gladlynt smålänning – en typ av det slaget som ständigt gick omkring med Walkman – eller ”Freestyles” som apparaten kallades i Sverige – som själv var övertygad om att han hade sett Oden – ute en enslig kväll på Store Mosse. När jag frågade om hur han kunde vara så säker på att det han sett verkligen var Oden och ingen annan än just denne själv, svarade han som en självklarhet: ”Därför att han såg ut just så”

Oden har skådats också i modern tid av många personer

På samma sätt skulle man kunna fråga de som sett tomtar om varför de upplever just det sedda som tomtar (utan att fastna i de kristnas ständiga demonologi eller djävulstro) och de skulle i så fall svara: ”Därför att det såg ut exakt som en tomte” – observationen uppvisade alla tomteaktiga drag, klädsel, vanor, sätt, omständigheter när man såg vad man såg – ja allt påminner om just gårdstomtarna – och blir följaktligen tolkat som en otvivelaktig tomte.

Om det påstått ”övernaturliga” (fel beteckning, eftersom inget kan existera utanför universum eller naturen) kan man ha många åsikter, liksom förekomsten av epifanier eller uppenbarelser av Gudarna, dvs att dessa verkligen visar sig, som i det småländska fallet kan man ha många åsikter, men när jag hör något sådant – jag har fått många vittnesbörd – brukar jag som sagt lägga tonvikten på vad synerna uttrycker, och vad det möjligen svarar emot för behov hos personen, psykologiskt sett – eller alltså: Vad säger respektive uttrycker Gudarna, eller – gårdstomtarna ?

Här, längs järnvägen över Store Mosse, såg en Smålänning verkligen Oden, våren 1983

I fallet med Smålänningen, som på sin vandring längs järnvägsspåret såg en gestalt i en vid hatt och någotslags mantel vandra längre fram, sådär 200 meter framför honom, utlöste upplevelsen en omvändelse. Han försökte hinna upp gestalten,och ropa till den vandrande, men när han kom närmare blev det allt mörkare och mörkare, och allt svårare att springa – ja det var som att röra sig i sirap, och han fick ta i av alla krafter för att försöka hinna fram. Så vände sig den främmande – och av allt att döma mycket gamle – vägfarande om, och han såg, att det var Odens ansikte, han själv såg in i. Därefter försvann skepnaden med ens, och fast han inget hört eller sett, dundrade ett stort godståg fram bakom honom, och Smålänningen, som i en kasern berättade detta fyra månader senare, fick kasta sig ned i skydd.

Så blev han en övertygad Asatroende och har nu levt ett långt liv till heder för sitt land och sina medmänniskor – i Odens tjänst, för den som en gång korats eller utvalts, glömmer det inte. Vad gårdstomtarna angår, är de kanske fridsammare till sättet, men ni bör nog ge noga akt på dem, särskilt nu när Julen kommer…

 

Sven Yrjö Collin om den Nordiska Julen (inlägg från 4 Januari 2018)

Många är de hyllningar till den sant hedniska Julen – för redan själva ordet Jul är ju hedniskt – som inflytit från när och fjärran i år. Och än är Julen inte över, för dem räckte i gamla tider åtminstone till Thorrablotet, som inföll tidigast vid trettondagen, eller helgen efter första fullmånen i Torsmånad eller Januari, för att vara exakt. (Se tidigare inlägg).

Från Skåne skriver den högt uppburne och aktade professorn Sven Yrjö Collin, vars blogg jag regelbundet läser, såhär om vår hedniska Jul:

Juldagen innebär att de hällörade tågar till sina hus, de som hade kunnat varit boning för bostadslösa flyktingar, men som är boning för förvridna kroppar, uppspikade på kors. Men det är inte korsets förödmjukelse de stirrar på idag. Kanske de hällörade borde överväga att hänga ett skynke över krucifixet, beviset på att människans ondska vann över guds son, och dödade honom, just denna dag, då de kristna firar att frälsaren är född. Han som människorna senare dödade. Eller, var det människor? Var det inte antingen judar eller romare?

Uttrycket ”Hällörad” som även min farmor använde, kräver kanske sin förklaring för er som inte förstår skånska. Den hällörade är en slibbigt, sentimental och inställsam kristen, alltså en skenhelig människa, som håller huvudet på sned – ”häller på huvudet” som det heter med ett dialektalt uttryck.  Och vår professors yttranden, går inte av för hackor, för vad sägs om detta:

Det är så sant som det är sagt !

De fester som efter påhittet med Jesus och med de abrahamitiska religionernas segertåg kallades hedniska. Där började den kristna ockupationen av midvintern, som med kristnas segertåg över Norden kring 1000-talet, underbyggda av härskarnas visa insikt att abrahamitiska religioner är förträffliga maktinstrument för att förtrycka ett folk och vinna skattemedel och makt.

Men festen är hednisk. Betänk ordet hednisk. Genom de abrahamitiska religionernas dominans har hednisk fått beteckna något dåligt och primitivt. Men vad kan vara mer primitivt än att låta sitt huvud uppehållas av en gud, och en gud som är allsmäktig och styr allt, men som gladeligen, kanske med en pervers porrtittares glädje, kan njuta av hur kvinnan i Fittja förödmjukades av ett tiotal män i allas deras misär. Nej, den som hävdar att deras gud är god och allsmäktig, den är sannerligen det dåliga som brukar hänföras till hedning, men som sannerligen inte är hedniskt, ty hedniskt är så mycket större och godare än de abrahamitiska religionernas mordiska förtryck av det mänskliga i människan.

Hör ! Hör ! säger jag. Detta kan vi alla skriva under på, ty:

Istället har vi just firat vår hedniska högtid. Vi har ätit gott. Och mycket. Vi har skålat i mitt starka malörtsbrännvin. Vi har suttit kring bordet och diskuterat hästsport och invandring. Vi har skickat hälsningar till släktingar och till vänner som inte satt kring bordet. Vi har spelat spel, där glädjen att vinna snabbt förbytts till ett konstaterande att det är lika mycket tur att vinna, som otur att förlora. Bara ett ’o’ i skillnad.

Ett ’o’, som i Oden. Och det tycks vara Oden som är julens ursprung, eller i alla fall, den fest vi hade innan de kristna kom med sin 1000-åringa ockupation. — —

Om julen är hoppets högtid, kanske vi skall ha den som högtid för att hylla att vi har kraft, och vi har behov, att förgöra totalitära läror. Som islam, judendom, kommunism, nazism, kristendom. —

Och, om du nu inte är skåning, får jag förklara för dig vad åäden betyder. Man kan vara mätt. Då är man oftast åäden, men man behöver inte vara det, ty även den mätte kan vilja äta mer. Och då är man mätt men inte åäden. Men om man är färdig med att äta, inte för att man nödvändigtvis är mätt, utan för att man helt enkelt är färdig med att äta, då är man åäden. Så känner jag mig idag, just nu, åäden. Färdig med att äta.

Men klar för att strida för en hednisk jul, karakteriserad av Förnuft och Minne, av Hugin och Munin.

Gävlebocken överlevde Julen (inlägg från 2 Januari 2018)

Kvällstidningen Aftonbladet berättar idag – samtidigt med det stora Torsfullet eller inledningen på Torsmånaden, vilket ju kan vara lämpligt (se föregående inlägg) – att Gävlebocken klarade sig hela Julhelgen 2017. Man citerar Gävlebockens talesperson Maria Wallberg, som dock helt utan varje form av belägg påstår att det skulle vara ”berusade personer på hemväg från krogen” som tänt eld på bocken och förövat meningslös vandalism och ödeläggelse under tidigare år.

Några sådana bevis finns inte och har heller aldrig funnits. Själv förstår jag inte varför Aftonbladet redovisar ”fake news” som dessa.

I de fall vårt lands Polis faktiskt arresterat ”bockbrännare” och dylika kriminella, har det nämligen flera gånger rört sig om ”svenskhat” och ideologiskt motiverade brott. Bara i två fall (av mer än 25 bockbränder) har det rört sig om berusade personer, men minst fyra gånger har det varit mordbrännare och utlänningar bakom alltsammans. Mycket talar för att det är islam, kristendom eller övrigt Sverigehat som ligger bakom bockbränderna. Bocken har uppfattats som en Hednisk eller Asatrogen symbol, liksom en symbol för svenskhet – och därför bränner ”Sverigehatarna” ned den – men i år lyckades dessa hatets och förstörelsens apostlar inte i sitt samhällsfarliga uppsåt…

Nu har utvecklingen vänt, och goda svenskar och goda medborgare i Gävle visar att de vill något helt annat än detta ständiga kristna hat, och sluter upp bakom sin Hedniska Jul i alla fall..

I år har jag hittat en fanatisk kristen från Gävle, som i form av sk ”poesi” hetsar emot bocken, och rätt ut skriver, att det är en ”Djävul” som han vill kasta Molotov-cocktails emot. Han har även skrivit andra hat-dikter i stil med ”Julen är en hora” och annat sådant.  Tänk om någon på sajten ”poesi.se” skulle skriva dikter om hur hon eller han ville kasta brandbomber emot synagogor eller moskéer, till exempel ? Skulle det tillåtas ? Vore det ens lagligt ??

Men när det gäller Hedniska och Svenska symboler, ja då får vi se hur det plötsligt passerar obemärkt, utan att Polisen ingriper.

Är inte det ganska underligt ??

Även flera ”fornsedare” och andra extremgrupper har uppmanat till ödeläggelse, mordbrand och attentat, och lär offentligt ha sagt, att de tycker att det är ”bra” att man bränner ned bocken. Själv förstår jag helt enkelt inte, hur man kan stå och kalla sig svensk eller ärlig medborgare, och sedan uppmana till attentat eller vandalism. Själv kan jag för min del inte finna något ”bra” alls med att bränna ned och förstöra vad så många människor arbetat mycket hårt för, tillsammans velat fira och bygga upp.

Sådant våld hör inte hemma i vårt Sverige, och det ska heller inte finnas där – men en God Jul åt alla – och särskilt åt de, som inte själva har råd med något julfirande, ja det tycker jag faktiskt att vi alla skall få ha.

Gävlebocken är inte till för de rika och mäktiga i Gävle stad, utan för de som inget har. Som Tor värjer han de fattiga, och han är en folkets symbol. I år har detta märkts extra mycket. Alla krafter i Gävle stad har ställt upp. Kommunen, den lokala brandkåren, taxichaufförer – ja alla ! Också föreningen X-cons, en organisation som arbetar för tidigare kriminella och straffades rätt i samhället, har i år frivilligt tagit på sig att vakta bocken emot våld och hot, och vaktat Folkets Bock dagar och nätter igenom.

Det är aldrig försent att bättra sig, som sagt – och alla medborgare i Gävle har en uppgift.

Också de som tidigare bråkat och förstört, har tagit åt sig av Julens hedniska budskap. De har vaktat bocken, och sett till att göra en God Jul för andra. Utan ersättning, och utan honorar – men genom frivilliga krafter. Medborgare – jag är stolt över er !

Vilken skillnad är det inte i moralisk resning hos oss Hedningar, till skillnad från dessa Molotov-cocktail kastande kristna..

”Från oss alla till er alla – tack för en riktigt God Jul 2017 !”

GRÄL utbryter om Julmaten mellan Aftonbladet och Känd Matexpert – och SÄRIMNER är FORTFARANDE inte Halal… (inlägg från 20 December 2018)

Livet i Sverige är fullt av rätt-tänkande människor, antingen de nu omfattar Politisk Korrekthet, är kristna av sig eller helt enkelt vill ha upprättelse på andra sätt, vilket ibland väl kan vara högst berättigat, ibland inte. Jag noterar till exempel – från mitt elektroniska Hlidskjalf – där allt syns och ingenting blir bortglömt, hur futtigt det än må synas vara för Världen, att ingen mindre än den kände matexperten och kulinariske forskaren Richard Tellström på sin utmärkta blogg dristat sig påpeka, att kvällstidningen Aftonbladet malträterat honom på det allra grövsta vis, förfuskat och förvanskat alla hans fakta, och dessutom påstår rena felaktigheter, och sådant han inte alls sagt, eller för den delen påstått.

Vem som helst kan ju bli ledsen eller spricka av helig julilska likt Karl Bertil Jonssons ömme fader Tyko vid dessa underrättelser, och jag förstår såklart att alla mina läsare måste vara högst chockerade och uppbragta vid åhörandet av sådana nyheter, och liksom söker sig en Deus ex Machina, vilket redan det är ett mycket hedniskt koncept – eller rent av väntar sig, att just jag skall komma och ställa saker till rätta, vilket är om möjligt ännu värre… (förstår ni ironi, eller ?)

Ej novis vid spisen. Drabbad utav tidningen och rammad utav grisen. Skinkan utav pressen randas, gräla ska vi tills vi slutar andas !

Nåja. Richard Tellström påpekar mycket klokt, att de klyschor och klischéer Aftonbladet och andra media spyr ur sig, om att ”traditioner ständigt förändras” – vilket samma media tar till intäkt för att hävda att ”inga traditioner får finnas” och att ”allt måste vara utländskt, ingenting får komma från Norden eller Sverige” och andra mycket grovt rasistiska påståenden faktiskt är fel. Sverige har faktiskt en matkultur liksom vårt land har en självständig kultur och en nationell identitet även i andra avseenden, och att förneka hela vår rätt till att ha det, är inget annat än just rasism, av den allra grövsta sorten, för vi svenskar och Nordbor är inte dummare än alla andra – och vi har rätt till våra traditioner – precis som alla andra.  Och dessutom – en hel del rätter på vårt Julbord är historiskt bevisade så länge tillbaks som det överhuvudtaget finns skriftliga källor, för..

Antalet mathistoriska fel i Aftonbladets artikel den 5 december 2017 är 15 grova påhitt samt ett antal mindre slirningar på vetenskapliga kunskap som vi faktiskt har källor på. Jag vet inte varför man hittar på förklaringar men det är som att säga att AIK spelade innebandy redan på 1700-talet, eller att Blåvitt är fotbollslag som skapades som reklam för Konsum på 1990-talet. Låt mig snabbt korrigera de värsta historieförfalskningarna:

• Aftonbladet påstår att revbensspjäll har blivit populärt på julbordet på senare år – Ingen kan vara mer fel än det. De var med på de första julborden för 1000 år sedan, och har varit poppis sedan dess. Färska revbensspjäll är just själva antitesen mot den lagrade maten människor åt hela året, och därför gjordes den till festmat och julmåltid.

– Richard Tellström på sin egen blogg 2017-12-17

Skåda Särimner ! säger jag. Julskinka har alltid funnits i vårt land, och inte bara revbenspjällen, och fläsket utan också hela Sonargalten (”The redemption hog”, själva Julens försoningsoffer) har mycket gamla – och renodlat hedniska anor. Se – ty detta är tecknet !

Kung Svens tal vid Harald Blåtands gravöl – Sonargalten frambars helstekt vid Jul… (ur Jomsvikinga saga)

I Hervorsagan som behandlar historiska händelser under 400-talet står skrivet:

[O]k skyldi þeim gelti blóta at sónarblóti. Jólaaptan skyldi leiða sónargöltinn í höll fyrir konúng; lögðu menn þá hendr yfir burst hans ok strengja heit.^[2]

Og dei ville ofra ein galte i sonarblót. På julaftan blei sonar-galten leid inn i hallen framfor kongen; menn la hendene på blrsten hans og svor eider.

Det är heller inte allt, för i Helgakviða Hjörvarðssonar, som också behandlar folkvandringstiden på 400-talet, får vi läsa:

Um kveldit [jólaaftan] óru heitstrengingar. Var fram leiddr sónargöltr. Lögðu menn þar á hendr sínar ok strengðu menn þá heit at bragarfulli.
Om kvelden [julaftan] blei dei store eidane tekne. Den heilage galten blei leia inn, mennene la hendene sine på han og svor eidane sine ved brageskålen.[3]

Undersökningar, gjorda på 2010-talet efter vår tideräkning visar, att 98 % av svenskarna ännu äter julskinka, trots att man felaktigt har påstått, att 7 % av invånarna i landet Sverige skulle vara muslimer, för vilka allt fläskkött är Haram eller totalförbjudet, utom i stunder av krig eller dyrtid, vilka dock inte alls kan sägas råda i vårt land för närvarande. Enligt officiellt erkända muslimska samfund, har de bara högst 160 000 medlemmar, vilket inte ens motsvarar 2 % av befolkningen. Vad som har hänt, är att 7 % av invånarna i vårt land visserligen kommer från muslimska kulturer numera – vilket är en helt annan sak – men de är här för att de vill undvika att låta sig styras av islam, inget annat ! Det är en väsentlig skillnad, och det måste man komma ihåg.  Istället har de låtit sig styras av Särimner, och blivit Hedningar.

”U can’t touch this ! U can’t touch dis ! Hoo and Hey – WORSHIP FREY !”

 

Det är inte de som omvänt oss. Det är vi som omvänt dem. De har låtit sig hednas, helt enkelt – liksom 40 % eller mer av de kristna.

Det är en kulturell assimiliation, inte alls integration som inträffat. Till och med de kända matskribenternas inlägg bevisar det. Borta i USA har jag hört amerikanska Hedningar som ängsligt och med undran i rösten frågar ”Can we offer Halal meat to the Norse Gods ?” men svaret på den frågan blir naturligtvis ett rungande ”Nej !”.

Ja, i USA menar flera hedniska skribenter till och med, att man borde märka upp Halal-köttet, så att ingen Hedning blotar av det på grund av misstag – för om Muslimerna kan ha sin märkning, liksom Mosaiska trosbekännare – ja då borde vi på precis samma grunder få VÅR… Det ska ju vara rättvist för alla, eller hur ? – Och ingen man eller kvinna må äta av skinkan eller revbenspjällen eller det andra – så framt det är emot någons tro, ty SÄRIMNER tvingar ingen…

Men – låt oss gå vidare längs Julbordet i Richard Tellströms sakkunniga sällskap:

• AB påstår att sillsallad uppfanns i Finland under senare delen av 1800-talet – Nej. Fel det också. Om man åtminstone orkar gå in i Svenska Akademins ordbok (finns på internet!) så ser man äldsta belägg som de har är från 1636. Då kan man dra slutsatsen att den till och med kan vara några år äldre.

• AB låter kocken Niklas Ekstedt komma med den fantastiska uppgiften att inlagd sill kom in på julbordet på 1960-talet när folk upptäckte att fisk och Omega-3 var nyttigt – Fel. Inlagd sill blev poppis på borgerskapets julbord i 1800-talets mitt men kryddinlagd ansjovis (sill) åts redan på 1600-talet. Intresset för hälsoaspekterna med Omega 3 kom i början på 1990-talet.

Redan på Vikingatiden och på 800-talet inträffade ”Sillperioder” som gav så täta stim, att man kunde köra ned en pålyxa eller ”Atgeir” i sillstimmen, och den sjönk inte ens, utan bars upp av sillen..

Sill har alltid fiskats i de nordiska länderna, och att sill – inlagd eller saltad – var en uppskattad föda till Vintern och Julen, finner vi till och med hos Olaus Magnus på 1550-talet. Lutfisk exporterades redan på Vikingatiden till de Europeiska länderna, och den är ännu känd som ”Stoccafisso” i Italien, dit den redan kom i stor myckenhet före 1200-talet, ifrån Island och Norge. På tyska heter den ännu Stockfisch, och där var den känd redan på Karl den Stores tid… Att den exporterades från Norden till England har man bevis för, redan från år 875, och de historiska bevisen går inte att bortse ifrån..

I Norge talar man ännu om ”Hjäll” för torrfisk. Också ”Sejd-gälle”, alltså den ställning man sitter på under hednisk sejd, är ett känt bruk av samma ord… Ett bevis (av många) hur mat, kultur och religion hänger tätt samman..

Aftonbladet ljuger rätt ut, konstaterar Richard Tellström. Bland annat ljuger man om Lussekatter, Så-kakor och Lucia-brödens ursprung:

AB påstår att lussebullarna färgades gula i slutet på 1800-talet för att hålla djävulen borta – Om inte förr så borde nu larmklockorna ringa högljutt på redaktionen för den som är det minsta historiskt kunnig om 1800-talsmänniskans livsvärld. Saffransfärgade bröd/bullar men faktiskt också gröt har vi uppgifter på från renässansen i syfte att ge en dyrbar guldliknande yta av maten till festbordet. Gulfärgade saffransbröd (saffranskringlor) i Sverige är belagda säkert sedan 1600-talet.

Detta är inte allt. Belägg finns för att saffran användes redan i medeltidens Sverige, och Saffran har också hittats i Vikingatida gravar och hus – även om saffran var en extremt dyr och sällsynt krydda, som man bara kunde förära Gudarna – någon kristen ”djävul” fanns inte alls i sammanhanget.

Inte ens Julmusten är något från ”senare” år – för den tillverkades redan 1910 – och då i konkurrens med Svagdricka, som alltid funnits. Alla någotsånär bildade svenskar vet, att Gotlandsdricka och liknande drycker till Jul, är åtminstone Vikingatida, eller ännu äldre. Förr var alla svenska öl mörka, och det fanns inga ljusa öl överhuvudtaget, innan pilsnern kom till vårt land – men alla ölbryggare och hembryggare vet redan, att överjästa, mörka öl var vanligast förr – och så är det ännu med det Norska Juleölet, förresten…

6. Úti vill jól drekka,
ef skal einn ráða,
fylkir enn framlyndi,
ok Freys leik heyja;
ungr leiddisk eldvelli
ok inni at sitja,
varma dyngju
eða vǫttu dúns fulla.

”Ute vill han Jul dricka, och därför skall EN man råda, fylka än sitt folk framför sig, och hans Frej skall höjas i lek. Redan som ung leddes han vid husets härd, och att inne sitta vid varma dynor, eller vid dunfyllda kuddar” (Ur Torbjörn Hornkloves dikt om Harald Hårfager, ”Hrafnamál” eller Korpamålet, i min något fria översättning)

Observera också att ”Freys leik höja” inte bara betyder ”höja Frejs lek” utan är dubbeltydigt till sin natur. Men – för att avsluta – och det är både min och Richard Tellströms viktigiaste konklusion, eller slutsats:

Och så fortsätter felen och okunnigheten. Jag är mathistorisk forskare och vet att det ibland tar mycket lång tid att göra matresearch. Det kan var otroligt tidsödande att kolla upp så man fattat saker rätt. Men om man som skribent inte själv har kunskapen får man helt enkelt läsa sig till den. Man kan inte lita på att det folk påstår också är det riktiga. Och man kan framförallt inte trycka det. I någon mån är Aftonbladets historieförfalskning också ett övergrepp på de mat- och måltidsvärderingar som kvinnor och män har haft genom historien, genom att de blir tillskrivna betydelser som de inte delade.

Det vore en välgärning för vetenskapen och matkulturhistorien om Aftonbladet hade anständigheten att ta bort artikeln från nätet så att den inte får ligga kvar och fortsätta att pumpa ut sin okunnighet. Blir den kvar kan den dock användas i all skol-, media- och universitetsundervisning som ett bra exempel på vad som händer när man inte kan sin matkulturhistoria, eller inte orkar göra research på riktigt.

Det finns riktig bra julmatshistoria att läsa i den utmärkta boken av Christina Fjellström och Håkan Liby med titeln ”Det svenska julbordet; Rötter, riter, rätter från år 1000 till 2000”. Den innehåller kunskap om allt som vi har källa och referenser på. Inget hittepå. Bara fakta om vad vi vet.

Så är det också i Asatrons Värld, skulle jag vilja påstå – och så är det med allt annat… Låt oss avsluta med ett par andra ord från vår mat-expert..

EDIT: Den 18 december kontaktade Aftonbladet mig och skrev att de ”lade sig platt” för min kritik. De frågade om jag kunde hjälpa dem med fakta till en ny artikel. Jag svarade att det gjorde jag gärna. Den 19 december lägger så AB ut en korrigerad artikel MEN på samma länk/URL som den artikel jag kritiserat, alltså på https://www.aftonbladet.se/matdryck/a/gPPO3J/sa-blir-din-julmat-annu-bat… AB skriver däremot inget i den nya omgjorda artikeln att den är en omfattande korrigerad variant av en tidigare artikel. Så läsarna uppmanas att vara uppmärksam på att den artikel som jag kritiserar ovan inte längre finns på Aftonbladets hemsida. Det finns heller inget uppgift om att den har funnits. Den är också oetiskt antidaterad till 5 december och intervjun med mig gjordes alltså först måndag 18 december.

EDIT: Aftonbladet har nu (20 dec) tydliggjort att artikeln är uppdaterad med följande text: ”Uppdaterad med rättelser 19 december, kl 14.14.” Därmed framgår det nu att den artikel som ligger på deras hemsida är korrigerad och uppdaterad i förhållande till artikel som jag kritiserade, och som hade samma URL-adress som den nya har. Och den gamla artikeln finns som sagt var inte längre att läsa.

Rätt ska vara rätt, som sagt – och den relativa konsumtionen av fläskkött ökar fortfarande i vårt land. ”Food for thought” således…

”vitodh ér enn, edha hvat?” (citat från Hrafnagaldir Odins, Odens Korpgalder) Bild av Paulus Indomitus, svensk illustratör

 

Garanterat HEDNISKA Julklappar ni inte får missa.. (inlägg från 14 December 2017)

Julen står för dörren, heter det ju – och ”akta så att inte Tomasa Tryne tar dig !” för att komma med ett citat ur den sentida folktrons Värld – vad detta var för något, och vad det ursprungligen kan betyda, skall jag förklara en annan gång. Hursomhelst tror vi inte på något idiotiskt ”jesusbarn” eller några ”frälsare” i det här landet längre, för det har 40 % av oss svenskar helt vant oss av med, och bara 10 % eller så av oss tror ju på gamla tjatiga JHVH eller Jehova, Allah och allt vad det nu kallas…

Nej mina vänner – vi vet ju bättre än så. Vi vet, att redan ordet Jul är ett nordiskt ord, och att Julen går ut på att känna gemenskap med sina förfäder, sin kultur – det ställe på jorden man faktiskt kommer ifrån, och sina nära och kära, inte minst. Den egna familjen, de närmaste vännerna. Inte någon inbillad ”frälsare”.

Ingen ”Herre” och ingen ”Gud”. Den enda Gud vi i så fall tänker på, skulle möjligen kunna vara Oden, eller Allfader, Jolner, den store Jul-göraren, ”Julemannen” själv, enligt danskarna.

Stundom uppträder han i bockgestalt, maskerad till Juolopukki, Julbocken, som man allmänt säger i Finland, ibland som sig själv. Han har förvisso många namn, men någon ”herre” är han inte, och han predikar ingen slavmoral, som i Mellersta Österns öknar..

Viktigare än släktskap och blodsband, är kanske lojalitet. Om medlemmar i en familj inte längre är lojala med varandra, så tillhör de inte längre familjen – men vi bör ära, älska och skydda alla dem, som faktiskt gör det – oavsett vilka de är och var de kommer ifrån, och att vara just lojal – eller en god medborgare – innebär också att man ställer upp för sitt land – och sin närmaste omvärld, om inte annat, ty hela världen kan man inte bära på sina axlar, eller skydda.

Med dessa ord i hjärtat och i hugen, kära allmänhet – mottag nu mina Julklappstips 2017…

På den förnämliga sajten Etsy, kan man hitta denna Engelska nätbutik, som faktiskt säljer väl gjorda och brukbara hantverksprodukter, för vad sägs om detta:

Haver ni ett horn i sidan, till någon – giv dem då följande:

”Håll ej på hornet, tala vad tarvas eller tig !” heter det ju, och något att hänga i Julgran – till skillnad från den svenska Regeringen – blir Tors Hammare...

Vissserligen syns det kanske lite dyrt med 200 kronor eller SEK för lite glödritat eneträ, men jag slår vad om, att ni kan göra minst lika vackra och uppskattade julgåvor själva, om ni vill och hinner, ty där viljan finns, finns alltid en väg…

Annars kan ni också ruinera er på denna Blot-sats för cirka tvåtusen kronor istället, men ge den bara till en äkta Asatroende, som vet hur allt detta skall brukas och användas – med förstånd – och icke utan detsamma… Ty först då blir Julen god – läs i Egil Skallagrimssons saga, om en flicka i Värmland (som allt fick sina fiskar varma – eller ”god fisk” som de säger i Norge)

Om nu detta inte var nog för er – från samma firma köper ni med lätthet blotbollar eller dito skålar, kjortlar (vi säger inte ”tunika” på vårt språk), särkar, kjolar och mycket mycket annat så kan ni också leta på Café Press, och där inköpa små nära ting för era Husfrejor – Julklappstips brukar ju i somliga fall handla just om sådant, så varför skall då jag vara sämre:

Känns det lite billigt ? Ja, men i dessa #metoo tider – så är det väl så att vi ska ära den som äras bör, eller ? Det gäller nämligen att v-e-t-a vad som tillhör vem, om ni förstår vad jag menar.. Så håll tassarna borta ifrån FREJAS EGENDOM— ”Hvedat I än, eda Hvat ?”

Trettio spänn är sannerligen inte för mycket, och passar inte det Husfrejan, så försök med nästa… Husfreja alltså…

Här har vi då gått upp en division i svårighetsgrad, så att säga. Till och med Leif GW skulle hålla med, men 50 spänn till den som märker någon skillnad..

Hela runraden eller rättare sagt runhjulet (det är en oktal kod, och ett ceasariskt chiffer – EN UTHARK OCH INTE EN FUTHARK ) och vill ni lära er, så får ni väl stava er fram, sakta och mödosamt, och angående mödom, så finns det väl de som närapå behöver ha magiska lås och prylar framför den, även om vi inte ska ta i, så att vi spricker eller spräcker – er husfreja är väl inte alldeles bindgalen, eller så illa däran i Julenatten, att hon måste bindas fast – hoppas jag – även om det finns de Husfrejor, som roas storligen av sådana lekar – ja till och med i Krokom och i långdans och i språngdans – har man hört på maken, men maken till detta eller denna har ni nog inte sett.

Kort sagt, handla klokt, men efter tycke och smak.

Förtörnen och fördömen icke Husfrejorna, men ta hänsyn till era anförvanter, särskilt  barn och gamla; ty de skall få skåda Särimner…

Detta blogginlägg blir alldeles oursäktligt oöversättligt och oomkullrunkeligt, om man kör det genom google translate, men det är förstås helt avsiktligt, för på gången och pannan känns Fritjofs son igen – och hör upp och hör sen, ack ni ludna och hedna !

FOX NEWS, USA slår fast: JULGRANEN är HEDNISK !! (inlägg från 13 December 2017)

När det gäller Landet Trump och dess invånare, har jag ibland en ganska kritisk uppfattning, som ni kanske vet. Amerikaner är inte bra pålästa och ofta helt felinformerade vad det gäller det här med Asatro och Nordisk Kultur, även om det förstås finns många förståndiga människor i USA också.

Att en av amerikas största Tv-kanaler nu fått Hedniska Tankar till skänks, kunde man ju inte tro…

Till och med den stora nyhetskanalen Fox News upptäckte igår att Julgranen, som sådan faktiskt är en Hednisk företeelse, och att Vårdträd – placerade utomhus, och inte inomhus – förekom redan i det hedniska norden. I antika kulturer som Egypten och Grekland förekom träd i krukor inomhus inför det nya året, och att vintergröna eller evigt gröna växter var en viktig symbol inför Vintersolvarvet, då den nya Solen pånyttföddes, är heller inte så konstigt.

Det var vid Vårdträdet på den egna Tomten, som man mötte Tomten – och satte ut gröt. Där kunde man också möta Hyllemor, Frau Holde…

Julgranen föddes inte alls på något kristet 1600-tal i Tyskland, fastslår Fox News. Dess ursprung är mycket äldre än så, och kommer helt och hållet från Hedendomen.  I den kristna Bibeln, precis som det Gamla Testamentet och Koranen, är däremot Julgranar helt förbjudna – just därför att de är en hednisk vana.

Kristna får INTE ha Julgran ! Det STÅR i Bibeln !!

 

Som jag själv berättat, blir det Davids-stjärnor och TYR-runor i min sant Hedniska Julgran i år, bara för att reta vår Regering, och kanske även Fox News. Ni kristna får väl stå utanför mitt fönster och titta på, för Julgranar och Monoteism går alltså inte ihop –  det har vi sett på Fox News, och då måste det väl vara sant…

 

Och förresten – visste ni att Svenska skolor i såväl Bromölla som Ekerö  faktiskt försökte förbjuda alla Jultomtar i Luciatågen, så sent som 2013. Tomten fick inte ens omnämnas, eller besjungas i några visor – detta var absolut förbjudet enligt skolledningen, eftersom Lucia skulle ”kristnas” trots att det också var ett hedniskt bruk från början.

De klassiska jultomtarna och pepparkaksgubbarna har stoppats av skolledningen. Några sånger om tomtar och pepparkaksgubbar framförs inte heller. — —

– Jag är själv 40 år och har aldrig varit med om något liknande. Jag tycker inte det här verkar traditionellt ett dugg, säger Jonas Pettersson.

Enligt honom har skolan även informerat att stjärngossarna inte får bära den guldfärgade stjärnan, vare sig i handen eller på stjärngossestruten.

– Jag tolkar det som att man för in politik i detta. Här finns undertoner som jag vet att flera av föräldrarna inte tycker om.

Ja, man kan verkligen undra vad som ligger bakom detta kristna Tomte-hat… Har det möjligen att göra med den kufiske Frikyrkopastorn Jon Knudsen i Lökken, känd som Nissehaderen, från dansk tv..

Varför skulle vi Nordbor och Svenskar inte kunna få utöva vår egen kultur ?

Från Osby idag – inte långt från det kristna Bromölla – rapporteras om hur några vandaler huggit huvudet av en julbock, som stått uppställd i en rondell. 

– Det känns så meningslöst, suckar Bengt Olsson.
– Hela tiden är det skadegörelse, det kostar ju enorma summor pengar för samhället.

Konstverket med jultema i rondellen har hyllats bland annat på sociala medier.
”Helt underbart, speciellt tomten.”
”Härligt! Behövs lite färg i tillvaron just nu! Tack!”
”Den är jättefin … och på kvällen så lyser det i tomtens lykta! Riktigt stämningsfullt.”
Det är några av kommentarerna om verket. Men det fanns samtidigt en del oro för att någon skulle roa sig med att förstöra tomten och bocken:
”Så fint där är, hoppas att det får vara ifred, så ingen förstör detta fina” och ”Fin, hoppas att den får vara ifred” påpekade några av personerna som kommenterat rondellbocken.

Tyvärr visade sig oron vara befogad. I helgen förstördes inte bara bocken, utan belysningen revs också upp (synpunkter på att bocken syntes för dåligt hade lett till att extra belysning placerades ut).
Rondellbocken fick alltså bara sprida julstämning i en veckan innan den attackerades.

Det är den välkände Osbykonstnären Sven-Ingvar Johansson som gjort tomten och bocken och när Norra Skåne berättar om skadegörelsen blir han smått chockad.

• Tidningen Norra Skåne, 2017-12-13

Återigen måste man fråga sig – varför ? Vad är det för Julhatare som är ute efter att förstöra Julen för alla oss andra – och varför kan vi svenskar inte få ha en Jesus-fri jul, som vi alltid haft – innan Islam och de kristna kom…

 

Inför Midvintersolståndet – och den Nordiska Julen (inlägg från 8 December 2017)

I vårt land och i övriga Norden talar man inte om någon ”christmas” eller några kristmässor. Vi FIRAR JUL – en hednisk Jul, som vi alltid gjort och alltid kommer att göra.

Och den Hedniska Julen, fri från all kristendom – firas nu över hela Världen, från Iran till Japan, från Kapstaden till bägge Polerna. Från den är ingen utestängd, och alla kan delta, oberoende av tro, oberoende av politik och oberoende av ras, åsikter eller något annat – ty allt som krävs, är att du har förnuft, måtta och är god emot dina medmänniskor samt hedrar dina förfäder. Allt efter bästa förmåga.

Här en Julhälsning av samma slag, hämtad från en liten hednisk butik på nätet, som dock inte gör reklam, utan bara säger som det är – och skall vara.

Sådant är den Nordiska Julens budskap, och det kan vi alla stämma in i.

Till Ars och Frithar !

I Vemdalen och på andra platser i vårt land har nu Vädersolar åter visat sig, som på bronsålderns hällristningar i samma trakt. Det har alltid varit vanligt, när en skarp vinter i Nordanlanden är i antågande..

Vädersolar betyder också omvälvningar i Politikens Värld, sägs det. Mäktiga herrar och furstar ska falla som korthus i korsdrag. Betyder detta slutet för Regeringen Löfvén, eller herrarna Trump & Putin ? – ja – vi får väl se, nästa år…

Vinter vid Gamla Uppsala – Julen nalkas de Hedna landen…

Ännu ett SMART GRUFF – och NEJ – Tomten är inte Turkisk… (inlägg från 9 December 2018)

 

En mängd skribenter, kulturpersonligheter och bildade människor över hela Sverige har reagerat emot lögnerna i den PK-Kampanj som varuhuskedjan Åhléns startat inför Julen. Daniel Sjöberg på sajten Allmogen, en sajt som vi här på Hedniska Tankars redaktion läst under en längre tid, har varit bland de första att reagera emot dessa lögner och felaktiga påståenden, som Åhléns spyr ur sig utan att ens veta vad som menas med Svensk Kultur och en Svensk Jul.

Varje svensk vet att Gårdstomten, Julbocken och Julfirandet är genuint Nordiska traditioner, som bygger på en HEDNISK grund…

Tomten skulle vara Turkisk, hävdar den stora varuhuskedjan, bara därför att Sankt Nikolaus – som den svenska Tomten inte har ett dugg att göra med – skulle varit en biskop av Mindre Asien på sin tid. I så fall har man helt missat vad den svenska och Nordiska tomtetraditionen går ut på. Gårdstomten, tomtens rådare och förfädernas representant, den förste bebyggaren och uppodlaren av varje gård, är en del bakom traditionen – den andra delen stammar från Oden själv och den vilda Jakten, som sajten Allmogen så riktigt påpekar. Varför Åhléns personal och de annonsbyråer de använder är så obildade kan vi bara gissa oss till, men ingen mindre än Ann Heberlein vid Lunds Universitet har enligt ”Allmogen” frågat dem vad deras lögner beror på, och dessa storkapitalets lögnaktiga representanter påstås redan ha ändrat sin kampanj.

Många har skrivit om den märkliga PR-kampanj Åhléns drog igång i veckan där man auktionerar ut en väggbonad till välgörande ändamål.

Åhléns budskap: Det finns ingen svensk jul, eller som de skrev: ”svensk”.

Ann Heberlein, en teologie doktor i etik som ringde upp Åhléns för att fråga hur de tänkte med kampanjen, sammanfattar den som ”moralisk fostran av sina kunder”. Den alltid förståndige Thomas Gür kallar det ”total rappakalja”. Mohamed Omar kategoriserar det som ”nationalmasochism”.

Man har även noterat på flera håll att Åhléns ändrat texten sedan publiceringen, som i sin ursprungliga form hade en ton som framstår som direkt nedlåtande mot den svenska majoritetsbefolkningens kultur

– ”Allmogen”, 2018-12-09

På punkt efter punkt avslöjar Allmogen Åhléns ruttna lögner, och hur de sprider fördomar och osanningar om vår kultur – något som vi inte längre tänker acceptera. ”Julbröden” eller saffransbröden kommer inte alls från Holland – det är ett påstående som Åhléns gripit ur tomma luften, och även om Julgranar uppstod på Kontinental botten, så var de inte först…

Martin P:N Nilsson påpekar dock i sin avhandling om julen⁶ att det är mycket sannolikt ”att den i grunden sammanhänger med den nordiska utomhusjulgranen”. Innan man började ta in granen i Sverige fanns alltså seden att ha en julgran utomhus. Folklivsforskaren Hilding Celander berättar även hur allmogen i västra Sverige och i Vestlandet i Norge tog in grankvistar som man hängde upp på hemmets väggar. Celander liknar det vid bruket på midsommar att smycka insidan av hemmet med lövkvistar.⁷

Så visst kommer traditionen med inomhusgranar från Tyskland. Men vad spelar det för roll? Det är inte ursprunget som gör traditionen, utan människorna som utövar den och gör den till sin – generation efter generation.

Vårt folk har rätt till en egen kultur, egna Jultraditioner och ett eget Julfirande utan att man ska ljuga om det, förklara just våra traditioner som mindervärdiga, och påstå att alltihop importerats utifrån – för det är inte så. Att påstå, att just Nordborna inte skulle kunna skapa en egen kultur är uppenbart lögnaktigt, och dessutom mycket grov rasism – en rasism i PK-förklädnad, och det är just vad Åhléns ägnar sig åt. Genom att inbilla oss att våra traditioner inte är något värda försöker man bryta ned och förändra dem, men det skall vi nog sätta P för… Vi har vår egen nationella identitet – och den tänker vi behålla !

Handla INTE på detta varuhus – Det ägs av Sverigefientliga RASISTER….

 

BOJKOTTA ÅHLÉNS NU TILL JULEN – själv tänker jag inte spendera en enda krona där…

 

Midvintersolståndets Dag – 2018 (inlägg från 21 December 2018)

 

Idag är Midvintersolståndets dag – den rätta tidpunkten för Julfirandet, och inledningen på den sant Hedniska fest, som vi kallar Julen. Klockan 23.23 idag infaller Vintersolståndet, och själv förbereder jag mig för att fira det utomhus, som man lämpligen skall. Detta år gör jag det med ett Blot, som Henrik Andersson på Ideell Kulturkamp – min granne i den hedniska bloggosfären har skrivit, och jag uppmanar er alla att göra detsamma.

 

Många är de vittnesbörd från människor, som bekänner sig till Asatron – men inte till någon meningslös ”forn sed” – som vi möter en sådan här dag. Vi vet, att den väg vi följer inte är forn, utan strävar framåt. Den är inte någon ”sed”, för sed betyder bara en mekanisk upprepning, en tom vana, som man utan hjärta och utan tanke bara repeterar.  Ordet ”sed” är den raka motsatsen till en levande tro, och det är inget vi omfattar. Tvärtom tror vi av hjärtat, när vi hedrar makterna, solåret och Jolner eller Oden, som ju är Julens egentlige huvudperson, som alla vet.

 

Från sajten ”Allmogen” kommer idag en text från en gammal Julbok, utgiven av Nils Keyland 1915, men fortfarande aktuell i sina stycken, och ur den vill jag citera följande:

På vissa håll spårar man en julsedernas renässans. Efter att en tid hava legat nere, hava desamma åter börjat leva upp på nytt enligt äldre praxis, och uppmuntrande nog finner man återgången stundom förenad med strävan efter historisk trohet. — —

Julen har, som allom väl bekant är, gamla anor. De historiska hävderna veta att berätta, att våra hedniska förfäder under vintern varje årsvarv firade flera fester. Vid en av dem, den största, vilken inföll vid midvintern, skall man hava offrat för ett gott kommande år och hälsat solens och ljusets pånyttfödelse. Vid den åt guden Frey helgade galten avlades då även löften om stordåd under det kommande året.

Detta är Sonargalten, som här nämns, och själv tar jag till Bragelöfte detta år att fortsätta denna blogg också hela 1919, och dessutom skriva manus till ett visst Asatroget bokverk, vars namn och tema jag ännu behåller för mig själv.

Jomsvikingarnas och Kung Svens löfte vid Harald Blåtands gravöl gav oss ett mönster, som många ännu följer…

Likheten mellan vissa vid julen ännu i mannaminne förekommande plägseder och dem, som förekommo vid den hedniska vinterfesten, har av de historiskt lärde länge beaktats och ofta framhållits. Man har exempelvis med de i den hedniska helgedomen brinnande nattliga offereldarna jämfört de bål av stickbloss, som på julmorgonen brukat hopkastas vid kyrkorna, vidare har man i det med »julahös», svinhuvud, skinka, gröt, öl m. m. dukade julbordet funnit en motsvarighet till det hedniska offeraltaret. Utsmyckandet av stugan till jul med dess många för kristen tro och sed fullkomligt främmande detaljer har förliknats vid utsmyckandet av den hedniska offergillestugan, ävenså den vid julbordet vanliga öldrickningen med det vid det fornnordiska offergillet obligatoriska dryckeslaget.– —

Att dricka Jul är ännu sed, men det sker inomhus och inte utomhus. Och Julmaten får stå framme över den egentliga Julnatten och Midvintern, den dag då jag skriver detta.

En sed, troligen av hedniskt ursprung, var att på stugans golv, stundom även i kyrkorna, utströ halm (ursprungligen, såsom påvisats, av praktisk anledning). Denna sed förklaras stundom så, att man velat ordna en viloplats för de sina forna hem gästande förfäderna. Utrymde man däremot sängarna, som ibland hände, och själv låg i halmen på golvet, så var det för att förfäderna skulle få disponera den bättre liggplatsen. Julbordets innehåll, mat och dryck, var till för att delas med de dödas andar, vilka, även de, hade kroppsliga behov och nu en gång på året borde få smörja kråset. Därför skulle inga rätter borttagas från bordet om julkvällen. Stillhet, försiktighet, undvikande av allt bullersamt arbete var strängt föreskrivet, ty, säges det, man fruktade att företaga något, som skrämde och stötte de osynliga gästerna. Dessa hade nämligen stor makt att bestämma över den husliga härdens framtida välfärd och ofärd.

Vid gården var det vanligt att uppsätta en buske, en ruska, en stång, ett kors eller dylikt. I en uppgift heter det, att ju högre julkorset var, desto högre skulle rågen växa följande sommar. Det har med framhävande av ett omfångsrikt jämförelsematerial visats, att julträdet (resp. midsommarstången, majstången, fastlagsriset o. d., vad form och namn de hava må) endast är en särform av den över all världen utbredda »skördemajen» (livsträdet), »i vilken den kraft innebor, som skänker lycka och välsignelse, icke blott åt åker och äng, utan även åt människornas släkte och allt dess verk» (P:n Nilsson).

Till samma grupp torde även den nedan (från Härjedalen) omnämnda »jul-kvällsknokan», en stock, som skulle brinna pä härden hela natten, kunna hänföras.

Helig och befruktande ansågs även julmaten i allmänhet vara och i all synnerhet det bröd, som är oss känt under benämningen såkaka eller skördekaka.

Denna låg över julen på bordet endast som skådebröd, den fick ej ätas; efter en viss tid togs den till boden för att bevaras och välsignas. Nästa vår på första skördedagen togs den upp och medfördes till åkern, där den förtärdes (stundom tillsammans med dricka, sparat från julen) eller bars i såkorgen.

 

»Det bör», säger en varm vän och anhängare av nu berörda riktning inom folksedsforskningen, »ligga i öppen dag, att dessa julbröd först och främst varit avsedda att vara ett kraftämne och haft till syfte att utöva ett livsstärkande och alstringsbringande inflytande. Likasom redan fröna och sädeskornen ansågos innesluta en kondenserad, underbart kraftmeddelande livssubstans, en makt, så trodde man ock detsamma om de av dem beredda rätterna, gröten och brödet… Innesluter sålunda bröd i allmänhet en underbar kraft, gäller detta i alldeles särskilt mått om vissa högtidsbröd och hos oss, men även på åtskilliga andra håll, speciellt om julbröden, vilka därför dels utskiftades åt folk och husdjur, dels sorgfälligt förvarades såsom läke- och skyddsmedel, dels användes för att bibringa livsdrift åt åkern, ymnighet åt fruktträden» (Hammarstedt). Julbröden bakades, som bekant, i manga olika former. Än som kors, liknande ett fyrekrigt hjul utan ring, sedan urminnes tider solens, värme- och livskällans symbol, eller i form av hjulkors med snäckformigt inrullade armar, än som vanliga hjul med flera ekrar, än som runda kakor med stråluddar prydande kanten. Detta förhållande har uppfattats och under hänvisning till befryndade bruk hos andra folk tolkats som en kvarleva av gammal sol- och värme-magi: »För att inverka på solen, giva initiativ till solsken, kunde man naturligtvis icke erhålla någon del av nämnda himmelskropp. Man måste därföre nöja sig med en bild, en liknelse. Skulle nu plogbröden inverka på solen och nedbringa solvärme i åkern, måste de alltså danas till bilder av solen, och det är detta, som tydligen varit händelsen med våra svenska så- eller plogkakor» (Hammarstedt).

Så firades Julen förr, och även om vi nu inte har Julhalm på golvet i våra nutida bostäder, kan vi ändå skänka våra förfäder, vår släkt och vårt land en gåva, inte bara i tankarna utan också med handlingar inför nästa år. Med värdighet och glädje ska Julen firas, och nu lyser jag frid över ängar och nejder, över skog, sjö och strand. Ingen allsmäktig ”herre” och ingen jesus ska någonsin befalla över oss, och vi ska inte behöva böna och be som tiggare. Vi ska stå starka i oss själva, och i medvetenheten om vilka vi är, men våra fienders röster skall förstummas, medan makterna talar ur rymden. Ske så – Och till Árs och Fridhar, ett Gott år och GOD JUL !

Julblotet 2018 (inlägg från 22 December 2018)

Jag firar detta år mitt Julblot i stillhet och ensamhet, någonstans nära huvudstaden. Jag har en offersjö och en blotplats jag brukar gå till, dold uppe på en höjd nära ett sjöpass mellan tre sjöar, vars spetsar nästan berör varandra. Det finns en sjö i Nordlig riktning, en i Sydlig riktning och en åt nordöst – mer än så säger jag inte – ni kan förmodligen själva räkna ut var platsen ligger, förutsatt att ni har de rätta korologiska kunskaperna.

 

Midvinternatten är inte mörk detta år, utan mycket ljus. Det råder nästan dagsljus ute, trots att ingen måne syns till, och jag ser mycket bra i skogen. Detta är en följd av det moderna fenomen man kallar ”light pollution” eller ljusnedskräpning, och som nu följer oss över en ganska stor del av hela Sveriges landyta. Först i Bergslagsregionen och i Norrland finns det riktigt nattmörker numera, orört av storstädernas alla lampor och ljus. Ute i Europa, bortanför Norden, är det ännu värre. Där finns barn och vuxna, som aldrig fått se stjärnorna ens en enda gång i sitt liv. På den plats jag befinner mig råder stor molnighet, och följaktligen syns inga stjärnor. Egentligen bör man vara lågt placerad i mörker och nattetid för att kunna överblicka landskapet, likaväl som man sitter högt placerad som observatör eller spanare dagtid.

Närmast desperat och famlande försöker de kristna driva bort mörkret, trots att mörker är något av det naturligaste som finns. Bara i Norrland finns det nu svenska områden, som är opåverkade av städernas ljus…

Mörker är för mig ett naturligt tillstånd under de långa vinterkvällarna, och det gäller att ta vara på det. Vad jag nu genomför är vad våra förfäder kallade Utiseta, eller utesittning, en stilla meditation under bar himmel. Jag fryser inte, för temperaturen är omkring noll, eller strax under. Det är fuktigt i luften, men det kunde vara mycket blötare. Jag har en armésovsäck för sommarbruk, samt en vintersäck jag haft i många år, och ett kommersiellt liggunderlag, arméns snödräkt och en stadig gråvit vinterjacka. Kamouflerad som jag är, syns jag inte längre i det snötäckta landskapet. Den enda värmekälla jag har med mig utgörs av en liten handvärmare med kolstavar, en ca 20 cm lång och 8 cm bred ask, som är fodrad med glasull. Den ger visserligen ifrån sig en svag rökslinga, men så länge man befinner sig utomhus och inte i något tält eller en snökoja finns ingen risk för kolosförgiftning. Också nordborna bör ha haft sin egen variant av detta – en lerfodrad träask med plats för lite glödande kol kan ha räckt, och moderna versioner av ”eldhämtare” i en tom ölburk, med handtag av ståltråd och fodring med vitmossa finns också.

De kristna fruktar ständigt mörkret, och dillar och lallar vidare om mörkmän, mörka krafter, mörka makter, ja till och med om ”mörkrets furste” eller själve djävulen eller Satan, som de hela tiden ser i mörkret och är mycket mycket rädda för. Deras egen gud verkar inte vara särskilt mäktig, för varför skulle de annars fly undan mörkret. Och för övrigt – också i det moderna, sekulära samhället sprids mörkrädsla, men nu via media. Fast var händer alla överfall, utbrott av spontant våld och liknande ? Det är sällan eller aldrig i skogen, på landsbygden eller på dåligt upplysta platser sådant händer, utan på terminaler, vid buss-hållplatser, ja alla tydligt upplysta platser där folk samlas – där finns faran, och folkhoparna. Mörkret, där ingen ser, ingen går och ingen bor, innehåller sällan eller aldrig någon fara överhuvudtaget.

Jag hittar ett litet tätt stånd med granar, som öppnar sig emot en av sjöarna, högst upp på kullen. Här är jag skyddad för vind, liksom all insyn. I granskogen rör sig ingen, med mindre det blir knäpp, sprak och knaster, eller också tunna slöjor av snö som rasar ned från träden. Jag har med mig lite röd ledningstråd – som syns emot den vita snön ifall man vet var man ska leta – och använder det gamla tricket med en tom burk på en pinne, vilket blir en bra ”skramla” fäst vid snubbeltråden, eftersom jag inte vill ha någon objuden påhälsning ens från djuren denna natt, om jag nu skulle somna.

Nejden ligger tyst, och innan klockslaget 23.23 infinner sig – jag har fortfarande en klocka – men även utan klockor kan man ”ana” sig till tid och klockslag med stigande precision, ju längre man är utan moderna tidmätare – hedniska alternativ finns dessutom – märker jag att det moderna liggunderlaget inte fungerar emot fukten och markkylan. Jag beger mig ner mot sjön, går ut bland vassarna och sjunker nästan ner genom den tunna isen och skaren, men lyckas på en halvtimme plocka så mycket torr vass som jag behöver, och kånkar den upp för berget igen. Så har jag framburit mina blotgåvor – till Oden och Freja denna gång, till alla makter och platsens rådare – och så sätter jag mig att vaka i natten, som inte är särskilt djup. På vägen tillbaka från sjön ser jag tre rådjur – två små kid och en hind – ute på ett gärde, som sträcker sig längs sjöstranden. De är helt orädda, och märker mig inte förrän jag är 10-15 meter från dem, men i snödräkt syns jag knappast. Förundrat stannar de upp, och hoppar sedan lojt undan.

När jag lämnat mina blotgåvor, hör jag 20 minuter senare hur två röster talar ganska högt och i normal samtalston alldeles intill mig, trots att ljuden verkar komma framifrån, ca 30 m bort där jag lagt gåvorna, som detta år bara består av frukt, och inte kött och skinka eller gröt. Jag känner igen den ena rösten som den hos en gammal vän, som dog 2009, just vid Midvinter. Jag hade inte förmånen att möta honom så många gånger, och varför just han – som blev 88 år och mycket gammal – hörs i mitt sinne denna natt, kan jag inte förklara – men så trodde han också på ”ständig patrulltjänst”. Den andra rösten känner jag också igen – sen många och långa år – men vem det är, tänker jag inte förklara. Det är en, som också borde vara borta nu. Så är det. Vid Midvinter står portarna mellan Världarna öppen, och under ”årsgång” och väntan i skogen, finns det mycket man kan få höra eller se.

Kom ihåg: Även GLOSON är Särimners Skugga !

På morgonen, omkring klockan 4 – då jag vakat in det nya dygnet och året – kommer några kråkfåglar flygande. Det är inte korpar, för de verkar inte vara stora nog, och de kraxar som kråkor och har inte korpens läte. Men, de flyger från norr mot sydväst, och detta tolkar jag som ett lyckligt omen, allrahelst som jag ibland också kan förstå fåglalåt, och se vart det nya året lutar. Först i gryningen går jag hemåt, och säger inget och möter ingen på hemvägen, men Snotra och alla nya medlemmar i Samfundet Särimner detta år, vill jag hälsa välkomna…

Mycket finns att säga om Utesittning, och vad som finns att se och upptäcka i den för den som är Asarna trogen. Allt tal om ”sed” och liknande villoläror är för mig bara en tom kuliss, som inte innehåller någon verklig andlig erfarenhet eller några upplevelser – vilket däremot verklig tro faktiskt gör.

Minns nu det, ack ni hedna och ni ludna – tills nästa år och därefter nästa och nästa, längs tidens räcka till Ragnaröks början och all tids slut..

”Freja och Valkyriorna” – målning av Johan Gustav Sandberg, nu i Nationalmuseum (Freja till vänster)

 

Svagdricka – ett måste till Julen (inlägg från 23 December 2018)

 

Förr var nästan alla svenska öl mörka, och överjästa. Det rörde sig inte om underjäst Pilsner, som nu, eftersom underjästa öl blev vanliga först under industrialismens 1800-tal, som alla bildade människor vet. Och begreppen ”överjäst” respektive ”underjäst” har förstås inget med hur mycket ölet jäser att göra – vad man menar är ju bara om jästen samlar sig på bottnen, vid lägre temperatur, eller om den flyter ovanpå och kan skummas av vid något högre temperaturer, som fallet var i gamla tider. Så mycket ölkunskap, bör var och en kunna, liksom det faktum att de tre kärlen Bodn, Sodn och Odröder, som nämns redan i Eddans myt om det första mjödets tillblivelse, är maltbotten, där malten gror, sjudpannan där den kokas till vört, och till sist jäskaret eller Odrörer, där drycken får själva Odens kraft, rör sig och nästan fräser över.

Oden i Örngestalt enligt Brynjulfssons Edda på 1600-talet, förföljd av Jätten Suttung eller den besuttne, som också förvandlade sig till en örn. Underst syns Bodn, Sodn och Odrörer, samt ett kärl för den färdiga drickan. Medan han flög, gick något av den ur Oden baktill, och det föll ned på jorden för att bli ömkliga ”fornsedares” och berusade dårars lott…

 

Det heter dricka Jul, vet vi alla – och drickan förr var mörk, svag och kanske inte olik den som serverades i vardagslag. Man drack säkert också mjöd och vin om man kunde, men detta var dyra drycker och det kunde ofta hända, att ölet tröt för människorna. Till Tomas-dagen, 21 December skulle Juladrickan eller Julölet vara färdigt enligt yngre svensk folktradition, som nog baserade sig på den julianska kalendern, varför det fick förflyta ytterligare en veckas lagring innan Jul. Och svenska folket dricker fortfarande massor av en mörk maltdryck utan alkohol som kallas Julmust, till Coca-Cola imperialisternas stora sorg.

Många svenskar minns ännu svagdrickan från sin barndom, och så sent som på 1970-talet flödade den fortfarande över land och rike.

 

Vi som vet, inser lätt att Julmusten bara är en dålig ersättning för den svagdricka och det svenska öl som fanns förr – och att Coca-cola är ännu sämre som alternativ, ett sötsliskigt läskeblask som skadar tänder och hälsa, och som inte har någonting med den svenska Julen att göra. Coca-Cola och amerikanerna har försökt slå sönder och skada vår egen hedniska Jul, genom att göra den fadd och intetsägande, men allt fler och fler motsätter sig denna nivellering av den Nordiska kulturen. Enbart Julmusten – denna dåliga ersättning för riktig Juladricka – ser till att Coca-Colas försäljning minskar med 50 % i Juletid, enligt vad man påstår, medan den riktiga Juladrickan – med Svagdricka som ett fortfarande gångbart kommersiellt alternativ – nästan helt har utkonkurrerats, även om den helt klart smakar så mycket godare, särskilt till Julmaten. Det sägs att vi dricker nära 4,5 liter Julmust per svensk invånare i genomsnitt. Bytte vi ut den siffran emot Svagdricka istället, skulle mycket vara vunnet, för då skulle konsumtionen av starköl, vin och spritdrycker gå ned, och folkhälsan förbättras avsevärt, vilket våra nykterhetsapostlar och den eländiga drägg, som nu sitter i Sveriges Riksdag helt har missat.

Förr fanns svagdricka i glasflaska om minst 5 liter och träkagge, och man kunde köpa hem så att den stod i sig i kylan över hela Julen…

 

Den svagdricka som kanske ett tiotal bryggerier brygger idag, har dock fått en renässans. Idag håller den kanske 2,0 % volymprocent alkohol eller möjligen 2,1 %, men är vanligen sötad med sackarin, ett konstgjort sötningsmedel som inte behövs. Vanan började på 1950-talet och under andra världskriget, då många husmödrar själv la en extra sackarintablett i svagdricka-kaggen för att den skulle börja skumma och fräsa, eftersom den ofta fick stå lagrad under långa perioder – även då rådde en viss brist på god dricka. Naturlig svagdricka, utan sackarintillsats, smakar mycket godare – och för övrigt finns porter och andra söta drycker att ta till, ifall man vill ha den att skumma eller bli starkare.

 

David Carnegies skotska porter – ett minne från Vikingatidens Julöl – kom tillbaka till de Nordiska hemländerna anno 1836, året då den också började tillverkas industriellt..

 

Jämför man dagens svagdricka med de äldsta beskrivna svenska ölen från 1500-talet, får man fram att den nästan helt motsvarar ”Svenneölet” eller ”Skeppsdrickan” som man drack till vardags eller på sjöresor. Dock var skeppsdrickan starkare humlad, ett knep som senare kom att användas i sk IPA eller India Pale Ale, ett av de första industriella ölen, som Engelsmännen exporterade per båt till Indien, och var humletillsats idag används för att få folk att dricka mera, och supa sig så berusade, att de bara köper mer och mer utländskt öl – vilket förstås är bryggeriernas uträkning med det hela… Ämbetsölet, lika starkt som svagdricka och utan humle, ansågs däremot välgörande för präster och domare, så att de kunde sköta sitt ämbete, och det gällde väl även för det öl ”till husbehov och heder” som man bryggde i Stockholm på 1650-talet.

Gotlandsdrickan – ett sidospår på ölets och drickans utvecklingsträd, använder ibland rökt malt, samt så gott som alltid enris – vilket inte ingår i den svenska svagdrickan. Var provins och landskap har haft sin dricka, och även Juladricka. Numera odlas den mest av entusiasterna, som vill tillse att god Juldricka kommer fram igen, vilket vore tacknämligt. Av de bryggerier, som för några år sedan listades som svagdrickaproducenter, finns följande kvar enligt min egen test:

– Borns Bryggeri, i Alfta, Hälsingland, är det märke jag oreserverat rekommenderar – men de tar 350 kronor för sex liter, vilket är ett onödigt dyrt pris – kanske motiverat av årets skogsbränder i länet. Av alla svenska drickor jag druckit, smakar detta märke bäst och genuinast, och det borde inte få saknas på något julbord.

 

– Hjo bryggeri brygger även en variant, men marknadsför sig som ”hipsterdricka” – och vem i helvete vill dricka sådant – därför ratas märket också av mig…

– Kopparbergs bryggeri – som även tillverkar Cider, driver Zeunerts i Sollefteå och har koncessionen på Sofiero Öl – ett av landets bättre märken – tillverkar en vida spridd och kommersiellt gångbar variant, som dock har föga likheter med gammaldags svagdricka. Den säljs också på 1,5 liters petflaska, vilket betyder att den inte har tillfälle att utveckla sin karaktär och arom.

Mest en modern fabriksprodukt, som inte alls smakar så ”gammeldags” som etiketten framhåller.

 

Krönleins bryggeri i Halmstad tillverkar också fortfarande en jul-svagdricka och en vardagligare variant, kallad ”Three Hearts” (inte att förväxla med starkölet) men de drickorna har jag aldrig druckit, och kan därför inte uttala mig om. Också här finns sackarin med bland ingredienserna, vilket kan tyda på smakminus.

Mora Bryggeri, från Pehrsgården i Mora, tillverkar bland annat ett svagdrickamärke och en sorts enbärsdricka, men produktionen är hantverksmässig, dyr och begränsad. Kan dock vara lokalt användbar.

Spendrups bryggeri lär fortfarande tillverka den svagdricka-variant, som ibland säljs på Konsum. ”Comestible, sans plus” – eller nätt och jämnt drickbar, skulle jag vilja säga om den. Bäst smakar drickan om ni blandar ut den med porter till hemgjord mumma, och tillsätter fler ingredienser efter tycke och smak, men den kan vara en bra bas till juladricka – trots att den är sackarinhaltig..

Duger – fast bara i utblandat skick. Säljs endast på halvliters glasflaska

Tallåsens Bryggeri, vilket uppgivits ligga i Lillhärdal, Härjedalen, är sedan länge känt som ett osäkert kort i ölkretsar. Det får räknas som ett mikrobryggeri, och enligt uppgift säljer man bara satser om 9 stycken literflaskor numera, till ett mycket högt pris och förbeställning, vilket är vanligt hos mikrobryggerierna. En gång smakade jag denna dricka, och den var mycket god, trots att den inköpts på en Shell-mack i Aspudden av alla platser… Men – det var under 1900-talets sista år…

Har kanske en chans ändå – om den vore mera spridd…

Österlen-Bryggarna, slutligen – gör två skånska varianter av dricka – och representerar ännu ett mikrobryggeri, med försäljning på Internet – till högt pris, vilket är det vanliga – Asatrogna samfund söderut i landet borde prova dem ! Det bör också påpekas, att även i Norge, Danmark och på Island och i Finland är alla Julöl mörka – vilket är värt att uppmärksamma – och särskilt de norska Julölen är berömda för sin utsökta smak – det är en annan konsekvens av vårt gemensamma Nordiska Arv – som vi bör fira och hålla högt i ära, särskilt nu under Julen.

Även Thor News och andra Hedniskt sinnade sajter har publicerat tester av Norska Julöl – som fortfarande har en viss giltighet, trots att det var några år sedan de gjordes.

Glöm inte Svagdrickan till Julbordet, och drick med förstånd, högtid och måtta !

Till Jul pryder många bryggerier sina etiketter med Hedniska Symboler och runliknande tecken… En tradition, så god som någon…

I vilket Dick Harrison klarlägger Julklapparnas Asatrogna ursprung (inlägg från 29 December 2018)

 

I dessa mellandagsreans dagar, då en del av det svenska folket försöker att byta bort sina julgåvor, är det på tiden att vi erinrar os varifrån själva idén med Julgåvor eller Julklappar kommer. Dick Harrison, historieprofessorn från Lund, som numera driver eget företag och skriver för Svenska Dagbladet; en tidning som är mera sanningsenlig om sin liberala hållning än den låtsasliberala lögnarblaskan Dagens Nyheter; redde för någon dag sedan ut begreppen i ännu en historiespalt.

I Björn Hitardalskämpens saga anges att Erik jarl gav gåvor till sina män på åttondedag jul, det vill säga nyårsdagen. Av Olav den heliges saga lär vi oss att kungen skänkte sina mannar presenter vid julen. I den kändaste av alla isländska sagor, Egil Skallagrimssons saga, som utspelar sig under förkristen tid på 900-talet (det vill säga medan julfirandet ännu var hedniskt), beskrivs seden på följande sätt:

”Arinbjörn hade ett stort julgille dit han inbjöd sina vänner och bönderna i häradet. Där var mycket folk och ett gott gille. Han gav Egil en kappa av silke i julgåva, med mycket guldbroderier och med guldknappar ända ned. Arinbjörn hade låtit göra den efter Egils kroppsväxt. Arinbjörn gav Egil en hel uppsättning nyskurna kläder till julen. De var gjorda av engelskt tyg med många färger. Arinbjörn gav under julen bort alla slags vängåvor till de män som kommit för att besöka honom, eftersom han var en mycket givmild och ädel man.”

Det är alltså omvittnat ur flera källor att Julklappar var en Hednisk och Asatrogen tradition, inte en kristen. Dick Harrison menar att ”man inte nödvändigtvis kan bevisa” att vanan att ge varann rika gåvor till Jul ägde rum på det hedniska 900-talet, eftersom sagorna nedtecknades i slutlig form först omkring år 1200 eller något senare, men det motsäger vedertagen historieskrivning både inom och utom Norden, eftersom man i nästan samtliga fall ansett Islänningasagornas uppgifter för helt vittnesgilla, så också när det gäller Egils och Arinbjörns faktiska existens.

 Ordet Jul kommer av Hjul, närmare bestämt det hedniska Årshjulet, trots bigotta kristnas ord om att ”det inte skulle gå” att härleda etymoloiskt osv…

Nyårsgåvor fanns redan i det romerska Saturnalia-firandet, vilket är allmänt omvittnat, och Saturnalia var en fest för det gamla året, och dess övergång i det nya, liksom vår Nordiska och Hedniska Jul. Dessutom finns det massor av indicier som pekar åt samma håll redan i Eddan, inklusive Hávamál, där givandet av gåvor ofta nämns. I den 52:a strofen står det skrivet, att man inte ska ge bort för mycket, eller ”för stort” (mikil, är det ord som används i originalet, alltså samma ”mikla” som förekommer i Miklagård, den enorma stadens namn) och att ”ofta köper sig lite lov” vilket också blivit ett ordspråk på svenska.  Gåva kräver, att gengåva gives, är som bekant det första av alla hedniska bud, och i den gamla Nordiska kulturen var det inte bra att ge alltför stort, alltför pråligt eller alltför frikostigt, för då kunde det ju hända att mottagaren inte alls kunde återgälda gåvan, vilket ställde honom i en mycket dålig dager. Också Indiankulturer i Nordamerika och flera andra förment ”primitiva” men i själva verket högst sofistikerade samhällen har resonerat på samma sätt, när det gällt givandet av gåvor.

Egil Skallagrimsson och Arinbjörn var fostbröder, och alltså mycket nära vänner, vilket Dick Harrison glömmer bort. Därför kunde Arrinbjörn kosta på sig att vara extra frikostig när det gällde just Egil, och för övrigt var han en stor hövding, vars anseende också delvis berodde på vilka gåvor han hade råd att ge. När Arinbjörn dog i strid, diktade Egil Arinbjörnarkvida, till den döde vännens minne, och förskaffade honom evig ryktbarhet, fastän bara delar av kvädet är bevarat idag. Sannerligen, det var en furstlig vängåva, och mera värt än kappan och kläderna – för de finns inte kvar, utan höll bara Egils tid ut – men kvädet, och det diktade ordet – det är saker som aldrig skall förgå, så länge denna världen står, och Midgård varar.

Också de ord, som jag skrivit till den sanna Asatrons och Makternas ära skall överleva mig själv, då de redan fått väldig spridning, och kanhända gäller det också professor Harrisons, men lottlösa blir de sanna skalderna och de visa aldrig, för ordets gåva och talets konst, vilket Egil själv sa i ”Sonatorrek” eller ”Sonförlusten” – ett annat av hans kväden – det skall aldrig dö, utan för evigt komma åter.

Vad gällde gemene man, gällde nog Hávamáls ord i den 52:e strofen, den som omtalade att även små gåvor kunde ge livslång vänskap, och vara av avgörande betydelse i människors möte, vilket också idag är värt att komma ihåg. Snåla var våra förfäder alls inte, och man kan i sammanhanget också påminna sig den 145:e strofen, som lyder:

145.Betra er óbeðit /en sé ofblótit /,ey sér til gildis gjöf /;betra er ósent/en sé ofsóit./Svá Þundr of reist/fyr þjóða rök,/þar hann upp of reis/,er hann aftr of kom.

I min översättning:  ”Bättre är objudet, än alltför mycket blotat. Gåvan ser ej till vad som gäldats, och bättre är osänt än osjudet. Så ristade Tund, före folkens fall, där han uppstod; och där han återkom”

Begriper ni det, ack ni sena tiders barn och Hedningar små, då är ni allt listiga – ty detta är inte allom givet att tyda och förstå.

För er som önskar något lättare, och kanske mindre vist, har BBC gjort en test angående era kunskaper om de Nordiska gudarna. Håll till godo, nu när vår Sverigefientliga och folkfientliga statstelevision inte erbjuder oss något, som liknar vår egen kultur !

Från Gottsunda, förresten, rapporterades idag också av åsyna vittnen hur ”Svenska” Kyrkans präster står och citerar Koranen vid sin Julkrubba.

Vad var det jag sa ? Kom ihåg: Den sk ”Svenska” Kyrkan är bara ”Islam Light” och av samma skrot, samma korn…

LÅT HEDNA ER ISTÄLLET, SVENSKA FOLK !!

 

 

Plötsligt en TORS DAG – ”BOCK BY POPULAR DEMAND”

2019-11-14 av Hedningen

Något om andra traditioner inför Julen – och några bevis för att den HEDNISKA Julen är UNIVERSELL

2019-12-12 av Hedningen