Följ Nordiskt Namnskick – den bästa gåva du kan ge till ditt barn…. (inlägg från 29 Maj 2018)

Vi Asatrogna hedningar ”döper” som bekant inga barn, och tvingar inte på dem någon religion. Inte heller har vi någon rit vid namn ”Namngivning” eller något annat sådant, för vår sedvänja heter Knäsättning och inget annat. Det är nämligen inte själva personnamnet som är det viktiga, när ett barn föds in i en ätt och en familj, utan just själva välkomnandet. Att barnet blir erkänt och accepterat av sina föräldrar, och upptaget i släktgemenskapen, den släktgemenskap som utmärker det Nordiska och sträcker sig tusentals år bakåt i tiden. Därför har riten i alla tider gått till så, att modern försiktigt lägger ned barnet på marken framför fadern, och fadern tar upp barnet och placerar det i sitt knä. Därmed erkänner han det som sitt, och tar också på sig faderskapet och lovar i en högtidlig ed att vara dess målsman, ända tills att barnet blir myndigt.

Detta är vad knäsättning innebär, och så går det till. Så och bara så. Jag har skrivit om detta ämne tidigare, och ni kan själva se efter under rubriken ”knäsättning” under ”Högtider och Blot” ovan.  Nät-tidskriften ”Allmogen” – som jag ofta läser – har idag en intressant artikel om Nordiskt Namnskick – också ett ämne jag behandlat tidigare.

Vem barnets mor är, behöver man ju inte fråga – det märker man ändå vid födseln, ifall den varit naturlig; och barnet är ”fött med liv” som det heter i de gamla hedniska lagarna. För att ett barn skulle kunna bli erkänt, krävdes det på den tiden att det själv skulle kunna ”dra andan in och ut” och alltså andas normalt, samt att inälvor och ryggmärg låg inuti kroppen som de skulle, och inte utanför – annars insåg man ju, att barnet omöjligen kunde leva särskilt länge. Idag kan vi visserligen hålla liv i också mycket svårt sjuka barn med konstlade metoder, och även om detta är en kontroversiell fråga finns det ändå länder som Island, där man anser att det är fel att tvinga på sin avkomma den börda, som svåra medfödda missbildningar och handikapp alltid innebär.

I gamla tider, då man levde nära naturen, hade man inget val. Då gällde det att hålla sin avkomma stark och livsduglig, så att den kunde bygga upp det egna landet och samhället, och fylla sin länk i kedjan efter förfäderna. Kanhända är det värt för oss att minnas, för modern medicin och skyhög levnadsstandard, är kanske saker som inte kommer att vara för evigt.

Undersökningar har visat, att så mycket som kanske 40-50 % av de personnamn vi etniska svenskar använder än idag fanns också i det runsvenska språket, som det är uttryckt på runstenarna. Visserligen förekom dagens personnamn såklart ofta i andra – dåtida – stavningsvarianter, eftersom stavningen varierade mycket mer på den tiden, men runstenarnas namnflora är lätt att förstå och mycket användbar.

Enkla, rejäla namn som Gunnar, Sven och Björn eller Gunlög, Ragna och Tora, är lätta att uttala och förstå meningen med. Namn som inga svenskar kan uttala eller förstå är vi ju inte hjälpta med, och namn som Knut och Emma finns också i utlandet och i Engelskan, varför de också är gångbara utanför Sveriges gränser, och lika lätta att uttala i internationella sammanhang. Man ska inte ge sina barn ”hundnamn eller onamn” heter det (så sa alltid min gamla farmor, och hon var mäkta vis) och kristna namn av typen Jonas (Jon efter far, As efter mor ?) eller namn som lockar till förvridningar eller skam är inget barn hjälpt eller bekänt av. Under hednisk tid döpte man aldrig någonsin barn eller vuxna till saker som ”Loke” eller ”Hel” eller namn på andra, starkt negativa väsen. Namnet Hel är än idag fortfarande förbjudet på Island, eftersom det räknas som anstötligt, och det har sina klara orsaker och skäl.

Att direkt uppkalla ett barn efter en Gudamakt var ett tecken på hybris, eller med andra ord grotesk självöverskattning. Gudarna hade ofta en benägenhet att straffa dem, som vågade göra så; och även till detta finns högst rationella förklaringar. Namnet påverkar bäraren mycket mer än vi tror, också från mycket tidig ålder i livet. Ett dåligt namn kan få ett barn att bli utmobbat, vilket kan ge psykiska problem senare i livet, och döper man en person direkt efter en gud, finns det stor risk att barnet medvetet eller omedvetet får ett ”tryck” på sig att efterlikna förlagan... Personer som döps till Loke har ofta ADHD eller andra ”bokstavskombinationer” eller än värre hälsoproblem, det har jag ofta sett olyckliga exempel på, och vill man göra sitt barn helt förvridet invärtes eller ”åt röven vänt”, så kan man ju hålla till godo med sådana onamn eller vedernamn, vilket jag INTE rekommenderar åt någon förälder.. Att döpa en stackars liten flicka till ”Freja” är verkligen inte oskyldigt det heller – för vem vill att ens dotter ska växa upp med en jättestor kvarnsten om halsen, en kvarnsten i form av ett namn som hon aldrig kan efterlikna eller nå upp till – och kanske inte heller vill ha…

”Det finns få dåliga barn”, säger ett svenskt ordspråk ”men tyvärr alldeles för många usla och dåliga föräldrar…”. Gott omdöme och god smak är nödvändigt, nu som förr. Eller, för att citera Allmogen.org:

Namn på Ás-, Guð-(Goð-), þór- o. dyl. uttryckte från början en önskan, att det så benämnda barnet måtte stå under gudomligt beskydd. Man kan tänka sig att man med Ásbjǫrn menat ‘den av gudarna beskyddade Björn’, med þorgeirr ‘den av Tor beskyddade Geirr’ o. dyl. Önskan om framstående egenskaper och en mäktig ställning ligger i Eiríkr ‘den framför andra mäktige’ (eller möjligen ‘den alltid mäktige’), Haraldr (< -valdr) ‘den som har makt över hären, härföraren’ […]. Om åtråvärda kvinnliga egenskaper talar sådana namn som Ragnfríðr ‘skön för eller älskad av gudarna’, Brynhildr ‘den brynjeklädda stridsmön’, Salgerðr ‘den som värnar hemmet’ o. s. v.

 

Sann Hedendom och Asatro hyllar inte Kaos, utan bygger upp. I frid och endräkt skall vi odla det egna landet. ”Land skall med Lag byggas” !

Tre principer utmärker det nordiska namnskicket, konstaterar allmogen.org. För det första principen om variation. Man döper aldrig, aldrig aldrig någonsin en individ till ”Tor”, ”Frej” eller namn som redan används för Gudamakter, eftersom det vore att förväxla guden med personen, och några som helst belägg för att så någonsin skett, finns inte förrän in emot 1700-talets slut, säger etymologerna. Istället kunde man heta Torbjörn, Torborg, Torkel, Torsten eller andra avledda namn av ”Tor” ifall man ville stå under hans beskydd, men sällan eller aldrig hade man samma avledda namn i olika generationer. Först senare i tiden började man med namnkedjor, enligt principen ”Sven Andersson” vars son fick heta ”Anders Svensson”, och vars son i sin tur åter blev ”Sven Andersson” osv (på så sätt säkerställde man att det alltid fanns två huvudmän i släkten, en ”Anders” och en ”Sven”. Jag som skriver detta är en sjätte generationens namnbärare i rakt nedstigande led, så denna sedvana är vanligare än man kan tro)

”Protect your kin” säger ett engelskt uttryck – eller ”Skydda dina fränder !” I alla tider har den egna ättens och det egna folkets överlevnad varit det viktiga – inte överlevnad eller kolonisering från andra folkslag… En kultur, som inte bevarar sina medlemmar, går snabbt under…

För det andra allitteration, eller stavrim. En mans söner kunde heta Hallstein, Herstein och Holmstein, till exempel. Namn som dessa bildade också kedjor, och var lätta att komma ihåg, liksom allitererade ordspråk och talesätt, som vårt svenska språk ännu vimlar av. ”Bättre börda bäres ej, än mycket mannavett” står det i Hávamál, och redan här möter oss allitterationer. ”Brynhild, Grimhild och Svanhild” kunde vara ett kvinnligt exempel. Alla visste, att det var en viss mors och fars söner eller döttrar det i så fall handlade om, och det underlättade ju åtskilligt…

För det tredje principen om släktskap, den viktigaste och ädlaste av ättesamhällets principer.

Uppkallelse, det vill säga att ge barnet ett namn från en släkting eller annan ”anförvant”. Janzén säger att barnen vanligen uppkallades efter en far- eller morfaders, ”mycket ofta även en far- eller morbroders, eller ännu äldre släktings namn”. Samma princip gällde för döttrar.

Första sonen kan exempelvis ha fått sin farfars namn, andra sonen fick sin morfars namn, tredje sonen fick sin fars eller någon annan anfaders namn. Samma mönster gällde för namngivning av döttrar, dvs. första dottern fick mormors namn, andra dottern fick farmors namn, osv.

Denna princip är känd sedan åtminstone Vendeltiden, och järnålderns början. Bakom det hela låg inte – som många forskare felaktigt antagit – någon särskild tro om ”själavandring” eller liknande (själ är ett kristet koncept, och fanns inte alls för våra förfäder – man trodde på Hamn och Hug, men inte mer än så) men snarare en önskan om att barnet skulle bli ”Hamnstarkt” som man sa, eller en önskan om starka känslor, stark vilja och en stark och livskraftig individ, som skulle brås på de bästa människorna inom föregående släktled, som på så vis kunde ”komma tillbaka” och inte gå förlorade för den egna ätten. De bästa egenskaperna, skulle man ha kvar – men de dåliga skulle bort, och åt skogen och Hel till, för ”norrut och nedåt, går vägen till Hel” (ifall ni vill höra ytterligare en allittteration).

Övergreppen emot ”lillprinsen” visades i TV (text från 17 oktober 2015)

Hjärtskärande skrik ekar genom den gamla slottskyrkans tomma valv. Det lilla barnet sparkar och sprattlar förtvivlat, och försöker av alla sina klena krafter göra sig fritt. Gråten och ångesten stockar sig i dess lilla strupe, men de kristna tar ingen hänsyn. De visar barnet ingen kärlek, ingen respekt. Barnet tvingas på en tro som aldrig någonsin varit dess egen, och som det själv aldrig någonsin valt. Och dessa övergrepp visas i TV, av den svenska Statstelevisionen SVT till på köpet…

Det stackars barnet förstår inte ens vad det hela handlar om, för det kan inte tala eller ens tänka. Det kan bara med gråt och skrik tala om att det absolut inte vill delta i en sån här närmast farsartad, medeltida skräckceremoni.

Hur kan vi tillåta, att de kristna manipulerar till och med spädbarn och tvångs-inskriver dem i sin egen religion, helt utan hänsyn till barnets egen vilja ?

Enligt Humanisterna, the Swedish Humanist Association och flera andra internationellt kända organisationer är vad som tilläts hända i Drottningholms Slottskyrka den 11 Oktober i år faktiskt ett övergrepp. Prins Nicolas – som den stackars ”lillprinsen” nu ska kallas, får inte ens ha ett svenskt eller nordiskt tilltalsnamn, för så har hans  föräldrar bestämt. Han får inte heta Nils. Han måste kallas Paul, men inte Pål. Åtminstone har han fått tilldelas ett rejält svenskt namn i det att han heter Gustav, men det namnet placerar hovet bara i tredje hand.

Hur kan man stämpla barn som kristna, helt utan att de får välja ? Det är ju som att tvångs-ansluta barn till Socialdemokraterna, eller Sveriges Kommunistiska Parti…

I Successionsordningen – vårt lands äldsta grundlag står det tydligt och klart angivet, att endast den rena evangeliska tron får praktiseras inom Kungahuset. Men detta bryter Kungafamiljen själva helt flagrant emot, eftersom amerikanen Chris O´Neil  är amerikansk katolik, och dessutom far till Prins Nils – inte Nicolas – för så tänker jag inte kalla honom. Och den lille prinsen får alltså inte ens ha någon religionsfrihet enligt svensk lag, eftersom Successionsordningen förvägrar honom den friheten, som alla andra barn i Sverige faktiskt har.

Vad är det för värld vi låtit ”prins Nicolas” födas in i ? Han får ju inte ens välja sitt liv eller yrke själv, utan tvingas in i en roll han kanske aldrig själv valt eller ens vill ha…

Och för övrigt – Hur kommer det att gå för ”lillprinsen” när han blir vuxen ? Han har ju inte ens fått välja sina egna åsikter eller sin roll i livet själv, utan tvingats på en prinstitel, som han kanske inte ens vill ha, när han blivit äldre. I andra länder har det flera gånger hänt, att många medlemmar av diverse kungahus helt kapat banden med sina föräldrar, ”abdikerat” och börjat leva som vanliga medborgare… Nu har han blivit Hertig av Ångermanland, till exempel – och tänk om han Ångrar, att han alls lät sig döpas ??

Argumentet ”jamen han kan helt säkert gå ur svenska kyrkan, bara han fyllt 18” är inget argument alls.

Det är som vi skulle tvångs-ansluta ett barn som inte ens kan läsa eller skriva till Sveriges Kommunistiska Parti i 18 år, och låta dess föräldrar betala ”kyrkoavgift” (läs tionde och tvångs-skatt, för det är ju detta det handlar om) under hela den tiden. Man får inte göra så emot ett barn, helt enkelt. Det är likgiltigt, oavsett det är Svenska Kyrkan, Kommunisterna (ja, dessa har mycket gemensamt – de kräver att alla ska följa endast deras tro – båda representerar Totalitära Samhällssystem) eller ens Folkpartiet det handlar om. Man får inte, kan inte och bör inte göra så emot ett barn i alla fall, det borde alla någotsånär normala föräldrar helt säkert vara ense om.

I Hedendomen och Asatron däremot, finns ingen tvångs-anmälan till en viss religion. Där finns endast en sedvänja som heter Knäsättning (nej, vi säger INTE Namngivning, barnvälkomnande eller något annat smaklöst  utan kallar saker vid dess rätta namn – Knäsättning heter det !) vilken innebär att fadern tar barnet i sin famn, kramar det, erkänner det som sitt och placerar det i knäet på barnens mor. Det är alltsammans. Enkelt och Naturligt. Inget djävla mässande, inga präster, biskopar eller obehagliga manipulationer med kors och vigvatten behövs…

Men i ”Lillprinsens” fall ?

Vad allt har inte detta arma stackars barn redan fått utstå, eller tvingats på ?

En folkförräderska har döpt honom. Ärkebiskopen Antje Jackélen högst personligen, hon som under hela 1970-talet och långt in på 1980-talet samarbetade med STASI, den Östtyska säkerhetstjänsten, vilket hon också lär ha erkänt i sitt eget Twitter-flöde. Och nu har en sådan person, med ett såpass tvivelaktigt politiskt förflutet gått och blivit Svensk Ärkebiskop. Jo – detta var just snyggt ! Vad var det för något hon gjorde – under alla dessa år ? – Jo, det ska jag tala om för er. Namn och Adressuppgifter på tiotusentals, ja kanske hundratusentals svenska medborgare fördes ur riket – Kyrkan hade på den tiden hand om Folkbokföringen – och kom i DDR:s respektive Sovjetrysslands händer. Namn på militärer, piloter, reservofficerare, höga poster inom näringslivet, högskolan, affärsvärlden, kulturpersonligheter – ja nästan alla svenska namn av betydelse – och allt sålde Jackélen, Radler och deras medbrottslingar till högstbjudande.

Om ni själva vore föräldrar, skulle det då vara värdigt eller lämpligt, att en fd STASI-agent lät utföra Exorcism på era egna barn ?

I det kristna dopet enligt Svenska Kyrkan ingick tills helt nyligen en Exorcist-ritual. Så var det faktiskt. Barnet skulle via föräldrarna eller faddrar officiellt ”avsvära sig Satan, Djävulen och alla hans ränker” som man sa, via långa formuleringar, ”befrias från mörkrets makt” (som man fortfarande säger – dock utan att nämna Satan) och annan grotesk vidskepelse i den stilen.

Vilken någorlunda sund familj skulle vilja genomgå sånt här ?

Jag tror faktiskt de flesta någotsånär vettiga och normala familjer i Sverige skulle välja något annat och bättre för sina barn – som mera står i samklang med Asatrons och Hedendomens syn, där religion är en angelägenhet för vuxna människor och något man väljer när man är en fullvuxen man eller kvinna, men ingenting för barnrumpor… Till och med flera kristna sekter i Sverige, typ Baptister och Mormoner, lär numera anse att dop endast är till för vuxna, eller människor som är vid sina sinnes fulla bruk och verkligen kan förstå vad det är de ska antas välja, samt de långsiktiga konsekvenserna av sitt eget val. Vet man inte dem, så ska man nog inte låta sig döpas alls, och bara 46,3 % av alla barn i Sverige döps överhuvudtaget – enligt vad Svenska Kyrkan (eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten) själva erkänner.

Varför inte avskaffa detta fruktansvärda spektakel och spädbarns-maipulerande, först som sist ? Varför inte förbjuda det i lag, och låta alla medborgare själva få välja vilken tro de ska ha, utan indoktrinering, manipulering eller ”kollektivanslutning” ?

Den bästa gåva en far kan ge sina egna barn: Friheten – rätten att få tänka själv, välja själv !

Knäsätt barnen och ta emot dem, men d-ö-p dem inte !

I Asatron finns friheten. I Asatron finns själva livet, och allt som är naturligt, gott och sunt. Gudar och makter har alla gett oss ett val – och det är att INTE döpa våra barn, men att knäsätta dem. Att låta dem tillhöra vår ätt, vår stam och vår nation – att låta dem få ett språk att tala och skriva, och ingå i ett historiskt och kulturellt sammanhang – det är inte minst viktigt – men att i övrigt få välja sin tro själva.

Arabiska krönikörer från 800-talet berättar om hur knäsättningen kunde gå till (återgivna i Harris Birkelands klassiska bok Nordens historie i middelalderen etter arabiske kilder från 1954) och hur fadern i morgonens första timma, precis när solen gick upp, ensam och bara i moderns och några få vittnens närvaro vände det nyfödda barnets ansikte emot solen, och varsamt placerade det i sin moders knä. Och så sa han några väl valda ord, och placerade sitt svärd i barnets hand:

”Min son, jag är en fattig man, och jag har inte mycket här i Världen att ge dig. Men allt detta är ditt: Solens Sken, luften till att andas och havet till att segla på…Vill du ha mer än så, måste du skaffa dig det med hjälp av svärdet i din hand – men minns – svärdet skall brukas under lagarna – inte utanför !”

Många andra män har knäsatt egna barn och söner under tidernas lopp, och en dag kommer kanske ”prins nicolas” – som egentligen borde heta Folke eller Gustav – efter vårt folk – kanske till insikt, och kommer att vakna, som inför en ny dag. Då kommer han – som en sann son av Ångermanland – Ångra sig, och gå ut i friheten, gå ut i vildmarken och bort från alla kungahov, alla titlar, alla galamiddagar och allt det där andra som tvingats på honom, men som icke är hans. Kanske kommer han lära sig ”Ådalens Poesi” som en svensk känd författare skrev om. Kanske kommer han att besöka det mäktiga Skuleberget – en plats att möta gudarna på – där han i egenskap av ”lillprins” nu fått en särskild lekpark uppkallad efter sig.

Och kanske kommer han där möta en vis gammal man, som säger ”Jag skall lära dig folkets lag, fast den ej står att läsa i bok !”. Jag är den, som kallas Sidhatt, eller Oden. Jag är den, som vandrar om natten. jag är kunskapen, jag är runorna, jag är viljan att tala, läsa och skriva. Jag är alltet. Jag är du. Jag är jag. Då – men icke förr – kommer han att genomgå ett riktigt ”dop” och en namngivning, och se och skåda.

Som det är och skall vara. Evinnerligen.

En Konr ungr kunni rúnar, ævinrúnar ok aldrrúnar; meir kunni hann mönnum bjarga, eggjar deyfa,ægi lægja. Klök nam fugla,kyrra elda,sefa of svefja,sorgir lægja,afl ok eljunátta manna.

”Men Kon den Unge kunde runor, Livsrunor och Levnadsrunor – Mäktig kunde han människor rädda, svärdsegg döva och vågor stilla. Fåglars låt tydde han, flammor släckte han, sorg han hävde, kval han lättade, och ensam ägde han styrka som åtta män”

(ur Rigsthula, 42-43 strofen)

Om Namn och Nordiskt Namnskick (text från 26 janari 2016)

Såhär års brukar SCB, Statistiska Centralbyrån – som är Sveriges officiella statistikorgan – ge ut fakta om förra årets vanligaste namn på nyfödda, och år 2015 är därvidlag inget undantag. Tyvärr minskar andelen Nordiska namn i vårt land, både vad gäller nyfödda pojkar och flickor, och allehanda fantasilösa och ibland direkt olämpliga engelska namn tar sig in i namnfloran istället för de gamla svenska. Men glädjande nog ligger Elsa (som kan vara en form av Alva eller Ella) fortfarande på första plats bland flicknamnen, följd av Maja, Saga och Ella på tredje, fjärde och femte plats medan Ebba – femininum av Ebbe, som i sin tur kommer av namnet Asbjörn eller Esbjörn, dvs ”Asarnas Björn” kommer på åttonde plats, följd av självaste Freja som det tolfte populäraste kvinnliga namnet. Det innebär att de tolv vanligaste flicknamnen har fått 7043 nya namnbärerskor, och av dem bär 3966 eller sådär 56 % fortfarande Nordiska namn, efter Asatron och vår egen inhemska kultur…

Hell Freja ! Det skall vara Nordiska Namn åt Nordiska Kvinnor, även om man aldrig bör uppkalla en människa direkt efter en gudinna…

Vad gäller männen ser de svenska föräldrarnas beteende rätt mycket sämre ut. Här möter oss bara Axel med 647 nya bärare som det enda nordiska namnet bland de mest populära tolv, och i övrigt härskar hemska bastarder typ ”Charlie” (när det heter Karl – vem skulle vilja uppkalla sin son efter en skämttidning typ Charlie Hebdo, förresten – är det inte att göra narr av det stackars barnet) ”Liam” osv – och sådana namn hör inte hemma i vårt land. Detta gör, att bland de 7749 personer som bär de tolv populäraste manliga namnen, har bara 647 eller sådär 8 % ett Nordiskt namn. Trots att media som vanligt flödar över av artiklar om namnstatistiken verkar ingen ha uppmärksammat denna kulturella skillnad, vilket är rätt intressant, i alla fall om ni frågar mig…

Enligt Nordiskt Namnskick namngav eller knäsatte man aldrig någonsin ett barn till samma namn som en Gud eller Gudinna – av uppenbara skäl. En son kunde heta Torbjörn, Torkettil eller Torkel, Tormod, Torben, Torsten, Torfrid, Tore eller något annat, men aldrig någonsin bara ”Tor” eller ”Thor” – alltså själva Gudomens namn – allt sådant kom först långt efter Asatron, och idag utmärker det fortfarande personer som inget kan och inget vet om våra fäders tro, att de döper sina barn på det sättet. En dotter kunde på motsvarande sätt heta Torborg, Torbjörg, Tordis, Tora, Torfrida, Torkatla, Torgunna, Turid eller så, men återigen aldrig en guds eller gudinnas namn. Odendisa, Frejdis, Ingrid (Ings riderska, Ing är ju ett binamn på herren Frej, och samtidigt hans mest utmärkande kroppsdel – säg visste ni det ?) eller andra kombinationer gick bra. Att namnge direkt efter Gudars och Gudinnors namn skulle för det första bara skapa förvirring, för det andra inte vara bra för barnet.

Du kan ju inte namnge din son eller dotter till att heta ”Dörr Petterson”, ”Potatis Lundström”, ”Röv Skogsberg” eller något annat existerande begrepp som förnamn, eftersom man då hela tiden förväxlar personen med föremålet, vilket är uppenbart olämpligt, och bara förvirrar, när man deltar i en konversation. Om man ständigt döper personer till ”Freja” eller ”Idun” – vilken ”Idun” eller ”Freja” är det då man syftar på ? Personen här i Midgård, eller Gudinnan ? I de flesta kristna och muslimska länder döper man inte folk till ”jesus” eller ”mohammed” heller, eftersom det anses som hädelse – undantag förekommer givetvis, men på det stora hela taget blir det helt fel, om man namnger ett stackars barn efter en religiös gestalt…

Vem skulle vilja döpa sin son till Loke ? Vill någon ha ett barn som blir ”Rag” eller ”Åt röven vänd” som det heter ?

Att namnge barn till namn som ”Loke”, ”Fenris”, ”Hel”, ”Angerboda” eller andra starkt negativt uppfattade gestalter ur mytologin, lät man också bli. Namnet troddes ju avspegla sig på den som bar det – döpte man en person till en viss sak, så fick också bäraren av namnet vissa egenskaper, och exempelvis Loke var visst inte någon positivt uppfattad guddom. Följer man Asatrons väg, bör man undvika allt sådant också idag, men trots detta har vi nu 3056 män i riket som bär namnet Loke, liksom förresten 4 kvinnor...

Dessutom ska vi nu ha 85 män och 1 kvinna i landet som heter ”Lucifer”, 1 kvinna som heter ”Satan” i förnamn (hur ska man tilltala henne, utan att det missuppfattas ?) medan 1 man i Riket också heter ”Belsebub” i förnamn, allt enligt vad SCB meddelar. Och detta har myndigheterna tydligen godkänt, eftersom de här egendomligheterna finns infört i deras register. Men – förutsatt att vi nu tänker oss en liten grabb, på väg emot sin första skoldag, som när lärare och nya kamrater frågar ”Men vad heter du då ?” tvingas svara: ”Jo, Lucifer Mohammed !”  – Hur pass roligt blir det för den ungen då ?

Min gamla farmor, som blev 92 år gammal och som för övrigt hade det mycket ovanliga, men undervärderade förnamnet ”Hilma” (den kvinnliga formen av Hjalmar) sade med bestämdhet, att man aldrig skall ge barn ”Hunnanamn eller Smädenamn” som hon uttryckte det – aldrig namn, som passar bättre på hundar och andra djur, eller rena öknamn, som alltså är till för ök och inte människor. I Namnlagen (SFS 1982:670) står fortfarande (11 §), att man inte får ge människor namn som kan väcka anstöt, kan antas väcka obehag för den som skall bära det, eller ”namn på postkontor och Järnvägsstationer” till exempel.

Anledningen till detta, är förstås att undvika skada, men också undvika sammanblandningar. Ok, utomlands finns kanske kändisar vid namn ”Paris Hilton” – men kan man då också tänka sig en flicka med namnet ”Sundbyberg Hilton” eller ”Enköpings Stadshotell” ? – Nej, knappast… och det av uppenbara skäl. På 1950-talet lär ett gift svenskt par som antagit namnet ”Stillborn” (som betyder ”dödfödd” på engelska) vägrats inresa i Storbritannien, eftersom Tullmyndigheterna där trodde att namnet var ett rent skämt...

Förutsatt att någon skulle döpa sin dotter till ”Sundbyberg Hilton” – Hur tror ni då att den personen kommer att se ut, längre fram i livet ??

Presumtiva föräldrar borde faktiskt tänka till lite mer om vad de vill döpa sina små telningar till. Att döpa någon till ”Freja” eller ”Idun” är faktiskt inte riktigt klokt. Tänk om barnet inte alls vill ha sådana egenskaper, och inte på minsta vis känner sig dragen till just Idun, respektive Freja ? Den största orätt man alls kan göra ett barn, är att ge det ett namn som inte alls passar, eller ett namn som det kommer att avsky. Av den anledningen borde man också undvika kombinationer som ”Gun Hells Vik”, ”Dick Hell” eller andra kombinationer, som väcker skratt och hån utomlands, eller namn som är allt för tillkrånglade, och som nästan ingen – oavsett språk – ens kan uttala, ungefär som ”Corazza”, ”Blanzefloor” eller ”Chronschough” efter den odödligt löjlige skolläraren från trakten av Åmål..

Titta ett så fult och skabbigt exemplar ! Månne från Åmål ??

Under antiken och den hedniska tiden ansåg man också att det var ett exempel på Hybris, eller med andra ord grotesk självöverskattning att döpa barn efter gudamakterna, eller företeelser i naturen – hela djurarter till exempel. Myten om Niobe, som hade sju vackra döttrar och sju dugliga söner, men som hela tiden retade gudinnan Leto för att hon bara fött Apollon och Artemis, fann en gång – när barnen till slut var i artonårsåldern och vuxna – att Apollon och Artemis – alltså Ull och Skade i vår kultur – slutligen tröttnat, och skjutit ihjäl dem allihop. med sina pilbågar. Inte för inte är ju Apollon och Artemis, liksom Ull och Skade – just syskon och jaktgudomligheter. Niobe hängde sig i ett träd, sägs det – och så går det för alla dem, som uppkallar sina barn direkt efter gudarna, eller tror att de kan tävla med det gudomliga…sa de gamla grekerna. Tänk på detta, gott folk !

Den sk ”Döende Niobiden” – romersk skulptur från grekiskt original

Härifrån är inte steget långt till Johnny Cash gamla sång ”A boy named Sue”. Nuförtiden är det också ”inne” ibland de mer perversa eller fullständigt vansinniga av våra småbarnsföräldrar – oftast fanatiska vänstermänniskor, Miljöpartister eller annat sådant bråte – att de ska ge sina barn ”hen” namn, eller namn som gör barnen fullständigt osäkra på sin könsidentitet, eller totalt osäkra om vilka de egentligen är..

Att döpa sin egen avkomma till saker som ”Alfa” eller ”Gum” eller rena sifferkombinationer, borde vara förbjudet – all erfarenhet visar, att barn som behandlas på det viset, kan få psykiska besvär senare i livet.. I den gamla visan av herr Cash, märker den vilde sonen, avkomman efter en lika vild far, att ”it is the name that made you strong” trots att han fått slåss, sparka och hugga sig fram genom en ogästvänlig värld, från första dagen i hans liv till den sista – men som berättaren i sången säger: ”if I ever get a son – I name him Bill, or George or anything – I still hate that name…”

Vanliga, hederliga nordiska och svenska namn – namn som Karl, Gustav, Erik, Erika, Maja, Sven, Folke, Göte och så vidare är bäst…och den bästa gåva du kan ge till dina barn.

Tragisk händelse i Storkyrkan ! Gammal kvinna våldförde sig på spädbarn… (27 maj 2016)

Idag hände något väldigt tragiskt i Storkyrkan, detta museum i centrala Stockholm. En gammal kvinna – känd för att ha varit ”IM” eller ”Individuelle Mitarbeiter” i STASI – Östtysklands fruktade säkerhetstjänst, som på sin tid katalogiserade och registrerade hundratusentals svenskar inför det kommande maktövertagandet – våldförde sig idag på ett stackars litet barn, som till på köpet är medlem i Kungafamiljen...

Lille Prinsen SKRIKER och GRÅTER – MYCKET ILLA det låter… En gumma mässar och mumlar om ”Gud” – ÅSIKTSREGISTER är hennes bud !

Det stackars lilla barnet – en pojke – ömsom sov, ömsom skrek och grät, och kunde inte ens förstå vad som gjordes emot det, men övergreppen bara fortsatte och fortsatte... Ingen ingrep till det stackars lilla barnets fromma, och avbröt det skändliga. Flera svenska politiker och till och med idrottskändisar uppges ha varit närvarande medan detta brott emot ett oskyldigt barn pågick – och ingen sa ifrån ! Man till och med visade övergreppen i TV…

Ja, ni hörde rätt. Det är verkligen skamligt, alltsammans. Såhär får man bara inte göra. Att tvångsregistrera barn – som inte ens tala, än mindre har gett sitt samtycke – som ”kristna” – helt utan att barnet på något sätt gjort ett aktivt val, förutom att protestera våldsamt emot vad som görs med det – nej det är inte rätt, säger jag !

Humanisterna, the Swedish Humanist Association har faktiskt officiellt PROTESTERAT emot allt sånt här. Experter på Människorätt och Barnrättsfrågor har yttrat sig. Och det kan du, som läser detta också göra. Kanske kan du skriva en insändare och berätta vad du tycker om saken, för underligt nog får inte vår Kungafamilj välja sin religion själva, inte ens i vuxen ålder, inte enligt Successionsordningen, en mycket föråldrad och helt urmodig lag, som säger att Konungen måste vara av ”den rätta, evangeliska läran” och att bara en enda religion är tillåten i Sverige.

Lille prins Oscar Carl Olof Bernadotte som han heter, har idag kränkts och förnedrats; liksom alla andra prinsar och prinsessor i vårt land. När han blir vuxen, vill han kanske bli hedning, och förena sig med det svenska folk som faktiskt älskar honom och vill välkomna honom. Men ändå – trots att FN:s Deklaration om Mänskliga Rättigheter föreskriver religionsfrihet åt alla, utan inskränkningar i fråga om yrkestillhörighet osv – så bryter ju svensk lagstiftning fortfarande emot dessa bestämmelser, för om prins Oscar vill kvarstå inom kungahuset, men samtidigt byta religion, så får han inte detta… Det är inte obetydligt, utan en kränkning av en individ, det också.

Lagen borde ändras.

Inget barn i Sverige – varken pojkar eller flickor – borde bli utsatta för sådant här.

Att tvångsinskriva barn i religioner, utan att de själva ens är medvetna om konsekvenserna (skador på deras privatekonomi t ex – visst har Prins Oscar rika föräldrar, men i alla fall) – det är bara inte praktiskt möjligt. Vi måste ha ett förbud emot sånt här – helt enkelt – det är nödvändigt för att bevara nationens anseende som ett demokratiskt och sekulariserat land – för vad ska hända om man i utlandet får reda på detta… Antje Jackélen, den sk ”ärke” någonting… har idag skämt ut oss alla fullständigt…

Till och med många kristna grupper i Sverige – baptister, mormoner och många andra avskyr och fördömer spädbarnsdop, därför att de menar att det är fullständigt oacceptabelt att babbla en massa om ”frälsning” osv för ett barn som inte ens är kapabelt att förstå vad detta innebär, än mindre förstå guds eller kristendomens budskap..

Inom Asatron och Hedendomen finns ingen motsvarighet till de här hemskheterna. Inom ”fornseden” och andra avarter möjligen, men inte inom Asatro – det kan jag garantera.

Vi Knäsätter våra barn – ja – just det – det heter Knäsättning och icke ”Namngivning” – för vad barnet heter eller inte heter är inte det viktiga (nå, den nye prinsen har ju två nordiska namn och ett keltiskt, i alla fall – så han kan mycket väl tänkas bli hedning som gammal) – utan det viktiga är att välkomna barnet till dess familj, dess släktingar och anhöriga.

Dess ätt. Dess folk.

Språk och kultur kan vi inte välja, nämligen – det föds vi in i  genom våra föräldrar – men religion – det kan vi sannerligen välja själva !

Det är det viktiga enligt Asatron – vad slags gud man så småningom väljer, det får vänta till vuxen ålder, och det är det enda vettiga i ett modernt samhälle.

För övrigt har jag skrivit mycket om knäsättning redan – se rubrikerna här överst på sidan, får du se…

Ett minne tränger sig på, nästan oemotståndligt…

Idag lär det också vara första dagen Midnattssolen kommer till vårt land – och till Nordkap i Norge – säger SVT – den svenska statstelevisionen. Det får mig att tänka på något. En gång Knäsatte jag ett barn – ett svart barn – en liten flicka faktiskt – som såklart inte var mitt eget, och inte av min ätt, men av mitt folk, eftersom jag genom den handlingen faktiskt upptog henne i vår folkgemenskap.

Vi låg inblåsta i en hamn vid namn Skanssundet vid Himmerfjärden – där ligger en gammal fornborg från äldre järnålder – tillika en stor modern gästhamn – efter att ha seglat dit med skeppet, som du ser på bilden här nedan – under liknande förhållanden.

Sent på kvällen, efter vi ätit, sprang en svart kvinna av västafrikanskt ursprung fram emot mig, bärande sin lilla dotter i famnen. Dottern såg inte ens ut att vara tre månader, och när kvinnan kommit fram till mig, såg jag att hon grät. Modern alltså, inte barnet – grät. Så tagen var den främmande kvinnan av den insegling – i stil med ovanstående – som vi hade gjort.

Och hon frågade mig, med skälvande röst: ”Kan min dotter också en dag få räknas som Viking, och lära sig att segla ?”

Då tog jag barnet i min famn, varligt och försiktigt – och så sade jag: ”Ja, också din dotter kan bli Asatroende och Hedning, precis som jag – och då kommer hon en dag få lära sig segla… Och så kan hon bli hur mycket Viking som helst, eller allt annat hon nu skulle vilja bli…”

Kvinnan bad mig välsigna hennes barn, och döpa det. Det var ett mycket stämningsfullt ögonblick.

Jag kom att tänka på hur arabiska krönikörer berättade att Väringarna i Ryssland gjorde, när de knäsatte ett barn. De brukade köra ned ett svärd i marken framför det, och säga: ”Mitt barn, jag är en fattig man, och jag har inte mycket att ge dig – men mitt föredöme och mina visa råd ska du få – så länge du lever! Vill du ha något mer än det, är jag rädd att du får skaffa dig det med hjälp av svärdet…”

Nu vände jag barnets ansikte emot den långsamt nedåtgående solen, och så sade jag – sakta och eftertänksamt, inspirerad av det jag läst och allt jag kan och vet:

”Mitt barn – du ser solen gå ned, och sjunka i havet. Men i morgon stiger solen – våra fäders sol ! – åter upp, som alla andra dagar. Jag har inte mycket att ge dig, för jag är en enkel man, ensam och fattig. Men jag är en sveafolkets man – och se – av mig får du Solen, som ska lysa över dig, Havet, till att segla på, och friskt vatten till att dricka”

Så gav jag barnet friskt källvatten att dricka från min gamla Melleruds vattenflaska, av armémodell – och det vet vi väl alla att ”Det är hårda bud – i Mellerud !” men den afrikanska kvinnan sken som en sol. Så är det nämligen. Den som bygger mitt land tillsammans med mig, ja han eller hon är värdig att dricka ur min vattenflaska – men det händer aldrig den som är falsk, eller som på minsta sätt sviker…

Hon och hennes dotter hade nyss fått sig en viktig lektion om Sverige och Svenskarna – deras gästfrihet – och deras Asatro.

Gammal pryl, som är bra till mycket…

Martin Luther King, den amerikanske medborgarrättskämpen, som på sin tid kämpade för sitt folks rättigheter på samma sätt som jag kämpar för de mina och allt som är mitt, sade en gång såhär: I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.
Jag har också en dröm, govänner, och den är att all kristendom, all Monoteism avskaffas, överallt i hela vår Värld. Jag har en dröm om rättvisa. Jag har en dröm om ett samhälle där varje individ döms inte för sin tro, inte tvingas in i någon religion, inte döms för sin hudfärgs skull men för styrkan i sin kropp, sitt förstånd, sin kreativitet och förmåga. För den drömmen lever jag. För den drömmen slåss jag. För ett slut på de kristna övergreppen, och allas vår frihet. Varje vaken timme, varje vaken dag.

En Knäsättning i Norge -”Den har tro, för vilken mycket är heligt” (6 September 2016)

Medan de Asatroende i USA fortsätter ställa till bråk sig emellan (se inlägget ”storm i det amerikanska vattenglaset” ) rapporterar våra fränder i Norge på Thor News, Supplier of Norwegian Culture om hur en Asatrogen Knäsättning kan gå till, genom ett reportage från Gudvangens Vikingamarknad i somras. Vi Asatroende genomför nämligen inga ”Dop” och heller inga ”Namngivningar” vilket är ytterst viktigt att förstå. Vi tvingar nämligen inte på våra barn någon religion, eller våra Gudar – som de kristna. Sin tro kan barnen ändå välja när de blir äldre, och får fullt förstånd, och det viktiga är att välkomna dem in i vår familj och vår ätt, inte att ge dem ett namn i och för sig, även om det naturligtvis alltid sker – av praktiska skäl.

Många som kallar sig hedningar har inte tänkt till kring dessa ceremonier, finerr jag; och förstår inte dess rätta syfte. Ordet namngivning bör undvikas, men i Gudvangen har Georg Olafr Reydarsson Hansen verkligen följt hur det skall gå till, när han i somras Knäsatte ett barn ur en spansk familj:

The ritual in Gudvangen is executed with the family sitting in a ring around the mother holding the child on her lap. The Viking chieftain says a few words to the little girl before he asks her mother if it is her child, the name of the child and who her father is.

Najua-Alya points at Sergio and asks if he acknowledges the child. The father says “yes” and repeats the name until the mother puts the girl on his knee.

The Viking chieftain gives little Alya a Norse blessing, lifts her up above his head before he gives the child to her father. Family and friends also hold the child while saying some nice words.

The ritual concludes with everyone in attendance drinking to the child’s health and future.

The special ceremony does not distinguish between legitimate children and children born out of wedlock.

Observera vad som står här, och hur det faktiskt var enligt Grágas och de andra Vikingatida lagarna. Det spelar ingen roll om ett barn har fötts inom äktenskapet eller ej, och heller inte om föräldrarna har hunnit gifta sig med varandra – det viktiga i lagens mening var att först modern och sedan fadern erkände barnet som sitt, och Knäsatte det i full närvaro av Tingsmenigheten och Lagmannen – när det var skett, bekräftade de att de hade juridiska skyldigheter emot sitt barn, och alla på Tinget bekräftade, att nu var barnet en fullvärdig medborgare.

Så går det till också i våra dagar.

Man Knäsätter barn – men d-ö-p-e-r aldrig…

Själv har jag i denna blogg tidigare beskrivit hur jag själv höll en Knäsättning för en liten svart flicka av Somalisk börd, inför hennes mor. För egen del har jag alltid ansett, att den som kan ffölja Asatron och den Nordiska traditionenn bör göra så, utan avseende på börd eller ursprung – och varje person som förklarar sig villig att ställa upp bakom svensk lag och Nordisk tro, blir för mig automatiskt en svensk medborgare, oavsett hur personen ser ut eller varifrån i Världen sagda person kommer ifrån.

Tron är det viktiga. Tron på Asarna, Vanerna och troheten emot Lagen, landet och det egna folket. ”Den har tro, för vilken mycket är heligt” sa en gång en av våra svenska nobellpristagare.

Thor News omtalar också, att Knäsättningen enligt en del lagsamlingar inträffade vanligen nio nätter efter födseln, då man kunde se att barnet ”var fött med liv” och friskt nog att hinna med att få ett namn. Som alla kunniga i Asatro känner igen, avlade också Draupnir, Odens Ring, av sig efter just nio nätter. Detta antal dagar valdes ej på slump. Senare vattenöste man också barnet – Vattenösning nämns i Eddan, för att tvätta det och rena det innan ceremonin skulle börja – Vattenösning nämns i Eddan – men inte alla föräldrar gjorde så, och vissa forskare har ansett att detta är ett senare, kristet drag. Själv har jag aldrig vattenöst – det är en sak för modern eller föräldrarna – men däremot Knäsatt och gett namn – men det är själva Knäsättningen och upptagandet i den egna ätten, inte ”Namngivningen” som är det viktiga.

Vid Knäsättning bör man också nämna Frigg – Himladrottningen själv i den ljusblå manteln, och Nornorna och ättens Fylgior.

Alla barn har rätt till ett genetiskt ursprung, och en etnicitet, som kommer ifrån deras biologiska föräldrar; även om de som sagt kan bli Nordiska medborgare, och leva efter Asatrons traditioner, och det finns heller ingen motsättning eller motsägelse i detta. Religion är något som kommer av tro, och tro är en bekännelse… Genetiskt arv, däremot, är något som vi alla bär med oss – och alla har en rätt att vara stolta över…

Ny tragisk händelse i Storkyrkan. Ett barn bland offren. Kungahuset inblandat ? (9 September 2016)

 Skulle du kasta 62 000 kr av ditt barns pengar i dasset ? DOP ger INGEN ”Välsignelse” (inlägg från 12 September 2016)

Min Hedniska Blogg röner allt större uppmärksamhet i allt vidare cirklar. Långt borta, på ett svenskt forum om hästsport vid namn Bukefalos – det skulle i sanning vara mer passande om detta forum bytte namn till ”Sleipner” debatterar nyblivna föräldrar dopets vara eller icke vara. De flesta någotsånär goda föräldrar eller de som hyser den minsta omtanke om sina barn döper dem förstås inte. Det finns ingen som helst anledning att döpa sitt barn, om man inte är troende kristen, konstaterar hästforumets redaktörer inledningsvis – och bara 10 % eller än mindre av svenskarna tror ju alls på någon ”Gud” eller den kristne guden. Statistik visar att bara 45,5 % av svenska föräldrar är dumma nog att ge efter för påtryckningar, meningslösa kristna ”traditioner” eller annat Mumbo Jumbo. 54,5 % tvångsansluter idag inte sitt barn till något kristet samfund helt utan hänsyn till barnets vilja. Att göra så är en barbarisk, frånstötande och förlegad sedvana, som inte kan ha någon plats i ett modernt, liberalt samhälle.

 

Varje gång ett barn döps gråter Freja. Hon gråter tårar av guld, och det är inte utan orsak. Inte vill väl du, som läser det här; att Freja ska gråta. Det finns de som påstår, att dopet bara skulle vara en tom välsignelse, helt utan religiös innebörd eller ”bara en formsak” som de uttrycker det. Men dessa människor ljuger. Att påstå saker som ”nämen barnen kan väl gå ur senare, när de blivit myndiga” är trams, för under mellantiden har ”Svenska” Kyrkan tagit mer än 50 000 SEK av ditt barns pengar. Den religiösa dopingen och ”välsignelsen” är big business. 2014 var medianinkomsten för en vanlig svensk medborgare 244 500 SEK, enligt SCB, Statistiska Centralbyrån. 50 % aav oss svenskar tjänar alltså mer än så, men eftersom inkomstfördelningen i Sverige blir ojämlikare och ojämlikare för varje år som går, tjänar förstås Familjen Bernadotte – denna inflyttade fransk-tyska invandrarfamilj – exempelvis 134,5 miljoner kronor i apanage, och för övrigt fick de 2015 25 miljoner mer än vad de fick 2010 – det är ju ett så tungt jobb att representera Sverige, och dessutom hålla Hovet och alla de Kungliga slotten i ordning, som alla förstår.

Somliga bor flott. De har skaffat slott. Då kan man kasta bort 60 000 eller så på ett rejält ”dop” – MEN – det kan inte du och jag…

Vanliga människor som du och jag, kära läsare och läsarinna – tjänar helt säkert inte så mycket, men vi tvingas betala mellan 1.05 och 1.33 % på allt vi tjänar i Tionde eller Kyrkoskatt till ”Svenska” kyrkan... ifall vi är dumma nog att vara med i den, dvs. 38 % och mer av oss har ju insett att det är bättre att vara Hedning, hursomhelst. Det kostar nämligen ingenting.

Sverige är ett land, där nästan varje Apa som kommer hit får ett eget Apanage. Det gäller också aporna på Skansen…

Senast igår varslade Kommunerna och landstingen i Sverige om nya skattehöjningar på minst 2% på varje tjänad hundralapp – och detta är helt nödvändigt för att klara vad vård, skola och omsorg kostar.Utöver det höjer förstås Regeringen Löfvén statsskatten med ytterligare belopp. Och Kyrkoskattten – numera lögnaktigt omdöpt till ”Kyrkoavgift” kommer förstås stiga ytterligare den också… Och om du är nybliven förälder idag, hur mycket tror du inte att de här skatterna kommer att stiga innan ditt barn fyller 18…

Upp genom luften den lilla svenska åsnan far.. (illustration ur Jeanders Bildblogg) Är du också lika DUM som denna ÅSNA… ??

Då kanske du tror på 60 000 och mer för varje barn i kostnader för ”religiös doping” eller dop…

Tänk nu efter ! Förutsatt att löneutvecklingen kanske som bäst blir 1,5 % om året eller så för normalinkomsttagaren (flera ekonomer förutspår att medianinkomsten i Sverige kommer sjunka – det här landet har sett sina bästa dagar, tack vare en skenande befolkningspolitik, och urholkad välfärd) så betalar du 50 408 SEK per barn, ifall du döper det – ifall du tror, att ”kyrkoavgiften” skulle vara konstant (1.01 %) i 18 år

Vill du verkligen betala 60 000 eller så  EXTRA för varje barn du har – och KASTA BORT pengar som du kunde använt till barnets utbildning, t ex ?

Har du verkligen råd med dessa extra utgifter ? Betalar du frivilligt dessa summor tills ditt barn fyller 18, bara för att få ”välsignat” barnet ? Själv betalar du mer än 1 miljon under ett helt liv till dessa präster och prelater –

Svenska Kyrkan ger nästan ingenting till ”välgörenhet”. 30 % går till dess egen administration. 30 % därutöver till prästernas löner. Kyrkobyggnader, kulturföremål osv ger Statens Fastighetsverk sådär 500 miljoner eller mer i ”bidrag” för – pengar som ”Svenska” Kyrkan till 25 % använder för sk ”församlingsarbete” eller med andra ord dyra resor – helt motsatt vad dess furstliga bidrag från staten var till för..

Men antag nu att du själv och din familj gör ett vettigare val. Ni skänker pengar till Unicef och Röda Korset kanske – organisationer som hjälper ALLA oavsett religiös tillhörighet – och bestämmer er för att INTE skänka bort mer pengar till ”Gudfadern”, ”Gud” eller Svenska Kyrkan…

”Yeah, det är jag som är Gud Fader.. Alltså själve Gudfadern… och varje år tar jag mer och mer – I’ll give you an offer, you can’t refuse…”

Vad händer då ? De 2543 SEK (exakt räknat) varje normalinkomsttagare tvingades betala för varje döpt barn under dess första levnadsår växer snabbt. Efter 18 år betalar du kanske 3134 SEK istället, givet inkomstutvecklingen – och tillsammans blir det här alltså 50 408 SEK som du bara kastar bort – eller spolar rakt ned i den kristna toaletten. Investerar du dem lite klokt, i en fond för varje barn – når du kanske 3 % avkastning eller så som bäst (sett över 18 år) och simsalabim – ditt barn får då 62 100 kr att läsa på universitetet för, att köpa en bil för – eller kanske en bostad. Är det inte bättre att använda pengarna till förnuftiga saker istället för meningslös religion, och satsa på ett aktivt föräldraskap för dina barn ?

Varför ge bort alla dina pengar till en förvirrad gammal gumma i fånig hatt ?

Nu lämnar jag fältet öppet för kommentarer från Vox Populi eller föräldrarna på den där andra sajten…

Varför i hela friden skulle man döpa barnet om man inte själv är troende? För mig är det helt obegripligt.
Vill man träffas med alla viktiga personer så ordna en annan fest för att fira barnet! (escodobbe, lördag 10 sept kl 0931)

Vi kommer med stor sannolikhet inte ha något dop, ev inte någon ceremoni heller. Vi känner väl att njae, stå framme i kyrkan och döpa in barnet i en tro och mer eller mindre stå och ljuga för präst känns sådär… (fille, lördag 10 sept 0935)

Öh, jo om jag står och lovar saker i ett rum som är heligt för andra så är det vansinnigt respektlöst. Man åtar sig faktiskt att uppfostra barnet kristet när man döper det (trots att jag inte är troende har jag koll på religionen och vad ceremonierna innebär). Har man inte någon som helst intention att uppfostra barnet kristet så kan iaf jag inte se det som något annat än respektlöst. Samma gäller om någon skulle be mig vara gudmor, jag skulle vänligt avböja därför att det ingår i fadderskapet att bla vara en kristet föredöme. Jag läser inte med i trosbekännelsen heller när jag är i kyrkan av någon anledning (oftast begravningar numera ), av respekt för de som verkligen tar den på allvar.(Athena Arabians, lördag 10 Sept 10:34)

Vi hade inget dop och ingen namngivningsceremoni heller, det var aldrig nåt vi ens funderade över. Och ingen släkting sa något om det heller. Kändes bra när barnet var litet att träffas i lite mindre sammanhang, i stället för alla på samma gång. (Hijomalind, Lördag 10 Sept 10:11)

Ingen av mina barn är döpta – det är lättare att döpa sig om de hade velat än att bli odöpt.
Jag tycker att själva grundtanken med varför barnet måste döpas är rätt gräslig.(Cirkus, Lördag 10 sept 10:17)

Mitt folk har talat. Som Särimners Sändebud står jag bakom mitt folk. INGA FLER DOP i det här landet.. ! ALDRIG I LIVET ska jag DÖPA mina Barn !!

 

ÖVERGREPP i Slottskyrkan på Drottningholm. KUNGAFAMILJEN INBLANDAD ! (artikel från 4 December 2017)

Det är tragiskt och beklämmande. Det hade aldrig någonsin bort tillåtas, men i helgen hände det tyvärr igen. Ett stackars litet spädbarn, som knappt kan tala eller gå, blev utsatt för ett fruktansvärt, närmast medeltida övergrepp.  Och vad värre – mycket värre är – Sveriges Kungafamilj, det sk huset Bernadotte som invandrat hit från Frankrike har också visat sig vara inblandad. Många frågar sig om det ska vara såhär. Hur kan vi någonsin tillåta de här grymheterna ?

I lördags ”döptes” Prins Gabriel, son till Carl Philip och hans Sofia i Drottningholms Slottskyrka, helt utan att någon ingrep, och stoppade vad som alldeles uppenbarligen skedde helt emot lille Gabriels egen vilja.

Prinsen SKRIKER och GRÅTER – MYCKET ILLA det låter !

Utan att ens förstå vad man gjorde med honom, tvångsregistrerades det stackars lilla barnet i en religion, han själv aldrig någonsin valt – och varför – jo, därför att den sk Regeringsformen kräver övergreppet ifråga. Sveriges kungahus förutsätts ju vara ”av den rätta evangeliska tron” som det heter – trots att Prinsessan Madelaine gift sig med en smällfet amerikansk katolik, och det ovedersägliga faktum att vi har en drottning som hela tiden vurmat för katolicismen, och som också försökt sprida den. Vet ni, jag tycker att det är alldeles förfärligt.

Inget barn i Sverige borde tvingas att acceptera någon religion, eller ”kollektivanslutas” från födseln. Oavsett hur man ser på det, är det sk ”Dopet” alltid ett övergrepp. En hel del kristna grupper – bland annat flera frikyrkor – anser också, att sk ”Dop” på spädbarn helt saknar varje form av andligt värde, och hursomhelt kan man inte längre tillåta i ett fritt och demokratiskt land som Sverige, att vi helt utan hänsyn till människors egen vilja tvångsregistrerar in dem i en viss religion. Så får det helt enkelt inte gå till – och att göra såhär emot minderåriga, som inte ens kan försvara sig – det är bortom all vett och sans.

Ansvarsfulla föräldrar borde verkligen undvika sånt här, det är åtminstone vad jag tycker. Vilken förälder vill väl inte att barnen ska få välja sin tro och sina åsikter själva, som det anstår fria, starka och förnuftiga medborgare i ett civiliserat land ? De som säger saker i stil med ”jaha, men prins Gabriel kan väl gå ur kyrkan när han blir över 18 år, eller vuxen” har helt enkelt inte förstått vad det hela handlar om. Barn ska inte utsättas för religiös indoktrinering. De ska inte kollektivanslutas, eller tvingas till något de själva aldrig valt, genom att skrivas in i en totalitär ideologi, som kristendomen.

Dessutom har SVT – vår kära Statstelevision – visat övergreppen på det lilla barnet – i direktsändning. Finns det ens ord för journalister, som lånar sig till sådant ? Förstår de inte att vad som sker, är alldeles fel, och inget som ska premieras, eller daltas med ?

ALDRIG I LIVET ska du DÖPA dina egna barn !

Cirka 40 % av alla svenskar är numera inte längre medlemmar i ”Svenska” Kyrkan (eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige – bara ett samfund i mängden, eftersom vi sedan år 2000 inte längre har någon officiellt påbjuden ”Statsreligion – men det här har tydligen vissa kristna aldrig fattat eller erkänt ) och då borde väl Kungahuset föregå med gott exempel, och visa att de står på svenska folkets sida. ?

De sk ”Dopen” måste upphöra – något annat kommer helt enkelt inte på fråga. Barns rättigheter måste accepteras. Sverige har skrivit på och raticifierat FN:s barnkonvention, och i den ingår också, att alla barn ska stå fria ifrån tvångsanslutningar och andra former av religiöst förtryck. Varför kan vårt Kungahus inte ”ta ledartröjan” här, och SLUTA att dalta med ”Svenska” Kyrkan och avstå från att döpa Kungabarnen ?

Själv drömmer jag om den dag, då inget litet barn i Sverige längre drabbas av de kristnas terror, utan får välja sin livsfilosofi och livsåskådning alldeles själv – när det kommit upp i mogen ålder, och alls kan genomföra ett aktivt val..

Vi Asatroende hanterar inte våra barn på det här grymma och barbariska viset, som dessa kristna. Vi har en ceremoni, som heter Knäsättning, och som går ut på att modern presenterar barnet för fadern, som varligt tar upp det från golvet och sluter det i sin famn. Därmed erkänner han barnet som sitt, och lovar att försvara det och försörja det tillsammans med modern, så länge det alls behövs och så länge han förmår. Men ingenting alls sägs om vilken tro barnet bör välja, eller vilka makter det ska tro på.

Sådan var våra fäders sed !

ODEN ALLFADERN – De vapenlösas försvarare – Tankefrihetens förkämpe – Barnens vän

Under helgen bad den pensionerade Ärke- någonting Anders Wejryd – som verkligen bort veta bättre än att låna sig till denna kristna fars – att en ”Helig Ande” skulle komma flygande, någonstans ifrån, och tränga in i det späda barnets nakna kropp.

Hur skall ett sådant inträngande i ett barn förväntas ske, förresten ?

Sker det framifrån, eller via munhålan, när man med våld tvingar ned en bit nattvardsbröd i munnen på barnet ? Eller sker det bakifrån via stjärthålet – är det så det kristna inträngandet eller ”frälsningen” sker ?  Oavsett vad detta nu är eller ska vara – se i nästa blogginlägg – tycker jag att det är dags att vi skyddar våra barn från sånt här – för det verkar ju väldigt suspekt, eller hur ?

Oden ställer inte några krav på människorna, och han dikterar inte för dem hur de ska göra. Han ger dem goda råd om hur de ska leva sina liv i Hávamál, men det är också allt.  Han straffar inte, och han tvingar inte på människorna någon tro, utan låter dem välja sin egen väg. Tänk om vi också kunde behandla alla barn i Sverige på samma sätt ?

Om vi är GENTLEMEN tvingar vi oss inte på våra egna barn, eller kollektivansluter någon till Kristendomen, eller hur Carl Philip ??