Här uppstår en ny sida om Hedendom i Sverige, i Nordens olika länder och slutligen Världen utanför Norden – Se underrubrikerna !

Han smädade Asatron och Förgrep sig på den Nordiska Kulturen – Nu DÖMS han till NIO ÅRS FÄNGELSE (inlägg från 2021-02-16)

Idag, denna Tisdag, är en Rättvisans och Tyrs dag, som alltid om Tisdagarna. Den duktige journalisten Simon Kristofferson har idag avslöjat hur en av det ökända Arnstad-nätverkats medlemmar dömts till ett nio-årigt fängelsestraff, efter att i minst fyra års tid förgripit sig på flera barn. Det är den 52-årige universitetslektorn Maths Bertell, hemmahörande i Årsta, som länge smädat den Nordiska kulturen och Asatron. Maths Berthell har en långvarig vänskap med PK-profilen Henrik Arnstad, som i flera år varit en av Statsminister Stefan Löfvéns rådgivare. Men nu börjar det – liksom i fallet Fredrik Federley och Centerpartiet – komma fram vad detta nätverk ägnat sig åt.

Två kända Hatare. Den ene (till vänster) är en RASISTISK Universitetslektor, som förgripit sig på flera barn, och som nu dömts till nio års fängelse. Den andre är en känd RASIST och vänster-aktivist, som utbildar invandrar-ungdomar i bågskytte. Båda ingår i samma nätverk

Det var under 2017, som Maths Bertell plötsligt började angripa den Nordiska kulturen och Asatron med hatiska uttalanden i media. Sveriges Radio förde okritiskt vidare hans felaktiga påståenden, som var byggda på rena feltolkningar av Ibn Fadhlans ”Risala”, en av de mest kontroversiella och ofta felöversatta skildringar av Nordisk Hedendom som alls finns. Bland annat påstod Maths Bertell, att ”Vikingarna skulle ha mött Allah”, att den islamska kulturen var och är överlägsen den Nordiska, och att våra förfäder skulle ha företrätt en ”Nordisk våldtäktskultur” efter vad han påstod. Ren rasism, med andra ord.

Nu har det kommit fram, att han sedan 2016 våldtagit flera barn, och att den enda ”Nordiska Våldtäktskultur” som alls funnits, var den HAN SJÄLV höll på med..

Bertell har också påstått, att Ibn Fadhlans skildring av Ruser vid Volga-Bulgar skulle bevisa att vikingarna haft trälar, en felöversättning av det arabiska ordet ”Gulam” som redan den legendariske norske forskaren Harris Birkeland vederlade och motbevisade på 1950-talet. Bertell, som först sagt sig vara lektor i Religionsvetenskap, och sedan i ”identitetsskapande och normgivande i ett sekulärt samhälle” har överhuvudtaget ingen kunskap om sakområdet, och det framgår också av hans uttalanden.

Ibn Fadhlans skildring från år 921 är en av de mest felöversatta, förkortade och vanställda skildringar av Vikingatida begravningsseder som alls finns. Den har misshandlats i tusentals böcker för grundskolebarn under ”Folkhemmets” (S)-styrda tidevarv…

I Ibn Fadhlans text finns ingenting skrivet om våldtäkter överhuvudtaget, däremot om vad andra forskare i Sverige betecknat som en ”fridöd” eller en skildring av hur en troligen khazarisk kvinna begår ett frivilligt självmord, efter det att hon inlett en förbindelse med en Rusisk hövding, som dött av sjukdom. Det Ibn Fadhlan citat Bertell utgått ifrån, lyder som följer:

Men kvinnan, som ville låta sig dödas, gick fram och tillbaka i lägret och steg in i det ena tältet efter det andra och de män, som ägde dessa tält låg med henne och sade till henne: ”Hälsa din herre, att detta har jag gjort av kärlek till honom!”

Vad som beskrivs, är alltså helt frivilliga aktiviteter mellan vuxna människor, men detta förgrovade den nu dömde Universitets-pedofilen Berell till att handla om våldtäkt. Samtidigt med detta (2017!) började också Statstelevisionen SVT sprida ut en massa lögnaktiga påståenden och felaktigheter om en ring, funnen på Birka (vilken påstods bevisa att Vikingarna skulle varit arabisktalande och tillbett Allah – fast den inte alls bars som ring utan var fastsatt vid en kvinnas halskedja) och den ökända lögnerskan Annika Larsson från Uppsala Universitet, som förfalskat sina egna forskningsdata med syfte att ”arabisera” Birka och svensk Vikingatid. Alla dessa personer ingick sannolikt i samma nätverk, och inledde sitt ”Media-drev” och Hat-kampanjen emot den Nordiska kulturen vid samma tillfälle, hösten 2017.

Och nu är en av dem dömd, till nio års fängelse – för grova övergrepp emot barn.

Vågar vi tala om ”Livets ironi” eller ”Kosmisk rättvisa” ? eller nämna det sällsynt klangfulla uttrycket ”Somliga straffar Gudarna med detsamma, men för de verkligt stora skurkarna, tar det ibland lite längre tid” även om uttryck som dessa, kanske är opassande i sammanhanget…

Domen kan du läsa här – och jag vill påpeka att domar är offentlig handling i Sverige, så vem som helst har rätt att publicera dem.

Vad är det verkliga syftet bakom denna ”idrottsförening” där sk ”invandrarungdom” skulle utbildas i prickskytte ??

Barnen – som Bertell och troligtvis flera män i nätverket förgripit sig på – var sju respektive åtta år när övergreppen inleddes år 2016. Berell nästlade sig in i båda familjerna som ”barnvakt” och så fortsatte sexövergreppen i mer än fyra år. De upptäcktes först förra året när ett barn inte längre ville ha Bertell som barnvakt mer. När föräldrarna frågade barnet varför avslöjades vad som hade hänt.

En av pojkarna, född 2011, vittnar hur Bertell har utfört oralsex och onani på honom vid åtminstone nio tillfällen i samband med simträning i Eriksdalsbadet och i bostaden i Årsta. Våldtäkterna har även skett i ett fritidshus på Åland dit universitetspedofilen har åkt med barnet han passat. Bertell har även utfört analsex på pojken vid åtminstone sex tillfällen i bostaden i Årsta. Den andra pojken, född 2009, vittnar hur Bertell i samband med nattning har masserat kroppen och stjärten samt fört in handen eller flera fingrar i hans anal.

Polisen har påträffat chattkonversationer där Bertell har varit i kontakt med två andra pedofiler i samma nätverk. Alla tre ska ha haft sexuella relationer med varandra men även intresserat sig för småbarn.

Bertell påstod senare inför Polisen att hans relation till männen i Arnstad-nätverket skulle ha ingått i ett forskningsprojekt eftersom han brukar forska om normer och moral. Bertell har fram till brottsmisstankarna arbetat som lektor vid Mittuniversitet i Sundsvall. Tidigare har han även arbetat vid Stockholms universitet, där även Arnstad varit verksam. Det har också kommit fram hur Bertell och Arnstad agerat ”Medeltids-svärmare” och hur de försökt infiltrera den hedniska rörelsen i Sverige – ett mönster vi känner igen från liknande ”Tok-liberala” kretsar i USA. Bland annat kan vi ju erinra oss den kände ”Jazzande” Mytologi-professorn från USA, som haft en kvinnlig ”understudy” med just bågskytte och prickskytte som specialitet – hans namn torde vara välbekant för de som studerat Asatron i Amerika och annorstädes under en lång följd av år.

En granksning visar att Bertell åtminstone sedan år 2016 och fram till brottsmisstankarna har engagerat sig i styrelsearbete i bågskyttessällskapet ’Sagittarii Holmiae’ i Stockholm tillsammans med statsministerns rådgivare Henrik Arnstad.

Arnstad som är både initiativtagare och firmatecknare i sällskapet har sett till att Bertell fått förtroende som revisor i flera års tid. Enligt uppgifter baserat på aktivitet i sociala medier ska Arnstad och Bertell även vara nära vänner på ett personligt plan – och Arnstad har via sina politiska förtroendeuppdrag en koppling till Statsminister Stefan Löfvén.

Kommentarer torde vara överflödiga, men återigen visar ”Nomenklaturan” i Sverige sina verkliga ideal och sitt rätta ansikte.

Så kan det alltså gå – när man följer SJUKA IDEOLOGIER….

Lite ”Forn Sed” anyone ? Degenererade tankar, för en FELNAVLAD generation….

Som en ringa hyllning till Arnstad-nätverket och våra kära Socialdemokrater vill jag nu spela en fin gammal låt av ”Queen” (ja, det finns ju så många konstiga ”Queens”, ”Queers” och pedofila bögar nuförtiden – tycker ni inte också det ??) betitlad ”Another One Bites The Dust”.

Det är ju trots allt inte var dag, som en medlem i Arnstad-nätverket döms till nio års fängelse

Asatrons 8-ekriga Årshjul BEVISAT till sin existens (inlägg från 2021-03-24)

Det finns alltid Klantskallar inom Asatron, som inte ens förstår dess grunder därför att de är olärda, och ingenting kan eller vet själva. För några år sedan – 2015 närmare bestämt – lanserade jag själv nedanstående Årshjul inom Asatro, som en sammanfattning av vad som alltid funnits och vad som alltid kommer att finnas, nämligen åtta stora årstidsbundna blot. Vårdagjämning, Höstdagjämning och de två solstånden har alltid firats – detta är självklart och behöver inte diskuteras, men en del personer, som inte förstår bättre, har glömt bort det faktum att Disablotet i Februari och Vanadisblotet vid Valborg infaller exakt mellan solstånden och Dagjämningspunkterna, liksom skördeblotet och Alvablotet på Hösten, och de har heller inte lärt sig, att Höstblot och Skördeblot är två olika saker.

Redan 2005 framkom det i Tyskland arkeologiska bevis för dessa blots existens, alltsedan tidig bronsålder, eller sådär 2300 år före vår tideräkning. I dagarna publicerade The Wild Hunt Blog en utmärkt sammanfattning av de fynd som gjorts i Tyskland, och som bevisar, att det åtta-ekriga årshjulet var känt och tillämpat på Germanskt område redan under Bronsåldern.

Ändå får jag bevittna hur en massa olärda pajas-figurer och pellejönsar ifrån Finspång eller någon annan inavlad avkrok i Göta Rike står och babblar rakt fram om att alla Årshjul skulle vara keltiska till sin natur, och att Midsommar och Jul inte skulle tillhöra Asatron, trots att vi alltid firat Midvintersolståndet i Juletid, och det stora bröllopet mellan Frej och Gerd till Midsommar.  Nyligen passerade vi Vårdagjämningen som vi alla vet, en fest som bär spår av att vara helgad åt Gerd eller Nerthus, fast andra kallar henne Ostara – bland annat de hedningar som firar efter Keltisk sed. Om vi accepterar, att de över 150 inskriptioner från romerskt område nere i Tyskland, och från 100-talet efter vår tideräkning som namnger ”matronae Austriahenae” verkligen har med Ostara att göra, så  har vi faktiskt ovedersägliga bevis för Ostaras dyrkan och tillbedjan, och därmed finns det väl inget som hindrar hennes fortsatta dyrkan än idag, även om vi här i Norden nog snarare skulle kalla henne Gerd eller Hertha.

Tamfana, Nehalennia och alla de andra namnen för Jordgudinnan har jag redan nämnt, och det känns väl hundra gånger mer naturligt att ära henne med våfflor och ägg såhär års, än några kristna bebådelsefantasier, när vi alla vet att det är den nya grönskan och årets äring och fruktbarhet vi alla väntar på..

Altare från Bonn, rest av en C. Caldinius Celsus- kanske en romaniserad German – till Matronae Aufaniae eller fyra olika gudinnor – märk också äppelträden med ormar på altarets högra och vänstra sida..

Emellertid – redan 2005 hade man på en plats kallad Pömmelte – strax nära byn Schönebeck och Magdeburg i centrala Tyskland hittat en enorm anläggning, som utgjordes av en 115 meter vid cirkel av resta träpålar – och de fyra ingångarna var inte inrättade efter Solstånd och Dagjämningspunkter, utan efter de fyra olika säsongvisa bloten emellan dem. Detta bevisar, att man redan för 4300 år sedan – när anläggningen restes – räknade med ett åtta-ekrat årshjul, och att man mycket exakt kunde beräkna solårets längd till ungefär 365.25 dagar – eftersom man använde en solkalender och ingen månkalender.

Kultanläggningen vid Pömmelte, som den ser ut i modern rekonstruktion.

Uppsatser har också publicerats om fyndet, och sedan 2005, då utgrävningarna började, har man också hittat fler anläggningar i Magdeburg-trakten, som ser ut att vara byggda efter samma mönster. De påminner mycket om de nordiska labyrinter eller ”Trojeborgar” som man hittat över hela Sverige, och som byggdes långt fram i tiden, även om de äldsta av dem otvivelaktigt är från Bronsåldern, som de vid Rösa Ring i Uppland eller på Badelunda-Åsen utanför Västerås, till exempel. Man har också jämfört Pömmelte-anläggningen med Stonehenge – som ju ursprungligen var byggt av mindre, resta stenar och trästolpar.

Forskaren Jon Krafts åsikt om ”Gerds befriande” ur Trojeborgen vid Vårdagjämningen..

Forskarna tror att Pömmelte-anläggningen var indelad i flera zoner, där den yttre kretsen markerade avskildhet från ett omgivande gravfält, men ändå var öppen för vem som helst. Innanför, på en bred cirkelrund yta, höll man förmodligen danser och skådespel om vårarna, medan en andra ring av resta stolpar markerade ett avskilt rum därinnanför, som bara präster eller de som hade ärende dit fick beträda. Tacitus och andra romerska källor berättar ju två tusen år senare om att vissa gudalundar eller helgedomar, som t ex de bland Bojerna eller Nerthus-folken i norr inte var öppna för vem som helst, eftersom gudinnorna och gudarna tänktes kunna ta sin boning i dem, och därför rörde det sig om helig och vigd mark, som ingen olärd eller oinvigd fick beträda. På samma sätt är det ännu i de grekisk-ortodoxa eller katolska kyrkorna – menigheten blir inte framsläppt till altaret eller koret i helgedomarna där heller, och förmodligen är det nog bäst..

Den tredje, innersta zonen var förmodligen bara avsedd för Godar och Gydjor, samt kanske gudomligheterna själva – men mellan stolpraderna i zon 4, hade man också satt ned offer i form av böjda och sammanknycklade vapen, krossade lerkärl och annat – vi vet från offer och blot i Sydskandinaviens mossar och sjöar att man alltid gjorde offergåvorna obrukbara, för att hindra rövare och plundrare att fiska upp dem igen, vid en senare tidpunkt. Också enstaka kranier och långa rörben har hittats mellan stolphålen för den innersta kretsen, vilket tyder på att man flyttade redan gravsatta individer och förfäder långt efter deras död – det har man sett spår av även vid Stadium 2 i Stonehenge, som ju – det vet vi tack vara de senaste fynden – flyttades från Wales i samband med megalitkulturens migration österut längs Englands sydkust.

Den moderna rekonstruktionen visar dörrposter med överliggare – precis som man tänkt sig vid Processionsvägarna fram till Gamla Uppsala – ifall platsen verkligen såg ut så, kan såklart diskuteras – jag låter det vara osagt, om man verkligen hittat några bevarade överstycken i trä…

Intill Pömmelte-anläggningen har man också hittat 65 långhus från bronsåldern – det största antal man hittat från den tiden i hela Tyskland – vilket tyder på att platsen måste varit av mer än bara regional betydelse – kanske utgjorde den en central helgedom för många stammar, eller hela landet. En hel del brädfodrade gropar hittades också i husen – antagligen har de fått göra tjänst som jordkällare, för lagring av mat och kött – men man är ännu oense om alla hus var permanent bebodda hela året, eller om de bara fungerade som fest- och samlingslokaler vid stora blot. Kanske var Pömmelte en plats man reste till vid de stora bloten, för att hålla ting och marknad, och inte bara för att fira och ära sina gudar. Så var ju traditionen också vid Disablotet eller Midvintern i Sverige, till exempel.

Ungefär år 2000 före vår tideräkning – efter bara 300 år – övergavs Pömmelte – av allt att döma på fredlig väg, och inte i samband med brand, eftersom inga brandlager finns – men man har hittat spår av att jordvallar schaktats bort, stolphål fyllts igen och att hela anläggningen monterats isär. Varför vet vi inte – en hypotes är att det som i det gamla Japan – soltemplet i Ise är bara ett exempel – rörde sig om en plats, som inte var avsedd att vara ”helig” i all evighet, men som skulle bytas ut efter ett antal år – eller också kan det ha varit den sk ”Urnfeld” kulturen, som vid Bronsålderns slut etablerade sig, och tog över efter de Germanska snörkeramikerna i södra och mellersta Tyskland.

Europas bronsålderskulturer, som de såg ut sådär 1000 år före vår tideräknings början

Uppe i vår egen del av Världen bestod de germanska folken, och deras kultur – och om det stämmer att Urnfeld-kulturen var Kelternas upphov, så var det snarare Germanerna som uppfann Årshjulet, och kelterna som lärde av dem, inte tvärtom. Arkeoastronomi, och placeringen av ingångar, pålar för markering av solstånd och tidens gång visar i alla fall, att Pömmelte och många fler anläggningar i samma stil fungerade som enorma Årshjul eller Kalendrar – minst 4300 år före vår egen hedniska Värld..

Sådär 250 år före vår tideräknings början hade Germanerna åter börjat sprida sig söderut – och Ostara, Nerthus eller Gerd är Germanska, inte keltiska gudinnor…