Disablot

”Solens Återkomst” firas fortfarande på Hedniskt Vis i Norra Norge.. (artikel från 22 januari 2015)

Alla kulturer på vår jord är som bekant inte lika, och heller inte lika mycket värda, rent överlevnadsmässigt, efter vad World Values Survey har konstaterat (se gårdagens första inlägg). En del kulturer värdesätter nämligen det här med personlig frihet och tolerans, andra inte. Villkoren är också ojämnt fördelade, överallt på vår jord. En del människor och kulturer har bara nätt och jämnt så att de klarar sig för dagen, och under sådana förhållanden är det ju inte så konstigt att det inte blir något kulturellt eller vetenskapligt framåtskridande. Andra kulturer hålls tillbaka av Monoteism och Religiös Fundamentalism, till exempel – medan andra kulturer klarat sig utmärkt bra utan sådant i flera tusentals år – och dit hör de Nordiska Kulturerna, som lär vara de mest avancerade på hela jorden, om man får tro World Values Survey.

Culture-Map_WVS6

 

Följer man vad som är naturligt och naturens lugna rytm, så försvinner kanske all fundamentalism så småningom. Från Norge kom det till mig ett litet tips, från den utmärkta sajten ”The Lady of the Labyrinth” som jag tidigare berättat om. Ni vet kanske alla att det stora Disablotet snart stundar, och en del av er har kanske observerat att ”Lussi” eller ”Ljusi” som ursprungligen var en hednisk fest faller ungefär 40 dagar innan Disablotet, och i båda fallen är det alltså de kvinnliga makterna eller Diserna som hyllas. Skade, eller vintergudinnan som jag talade om för något inlägg sedan, kallas ju Ondurdis, eller skiddisen, och förkroppsligar själva vinterns kyla. Freja själv är Vanadis, Vanernas dis – och Soldisen, Solens speciella dis, kallas ibland Alfhild

Hur kan det nu komma sig att man firar den ena festen så tätt in på den andra ? undrar ni kanske. Är Hedendomen ologisk, och hur har allt det här med växlingarna i naturen att göra ?

Förklaringen är enkel, bara man förstår myternas språk, och inser att det faktiskt är klara och rena naturföreteelser man talar om, eller rena fakta, och faktiska observationer som inte bara hör till tidigare historiska och kulturella skeden, utan som fortfarande påverkar oss, än idag.

I Norra Norge – exempelvis Tromsö – firade man Soldagen igår.

soldagen2011_01

Soldagen firas vanligen på detta datum, även om orter som Hammerfest firar den något senare, liksom också på Norska besittningar och öar som Jan Mayen eller Svalbard. Det är den dag, då Solens strålar för första gången stiger över horisonten, efter 40 dagar av evig natt, och Midvinterns mörker. Midvintermörkret, och allt det som kallas siderisk rytm, påverkar faktiskt människornas hjärtverksamhet, arbetsförmåga och mycket mer, och för alla som lever i nordligt klimat, och upplevt en äkta nordisk vinter, och in på bara kroppen känt allt detta; förstår faktiskt, varför man i Nordliga länder alltid tänkt sig solen som en kvinnlig makt.

Ring48

Den första observatör, som på ett vetenskapligt sätt skrev om själva Soldagen, som fortfarande firas i norra Norge – oftast med diktuppläsningar, recitationer, sånger, musik och mycket mer – levde för mer än 2300 år sen, och var född i sydfrankrike. Pytheas från Massilla, som jag skrev om i mitt inlägg om Skade, var som van navigatör mycket säker på att mäta solhöjden, och observera dagens längd vid Midvinter och Midsommar, och det var också alla Hedniska folk som han mötte på sin resa emot Ultima Thule eller den yttersta Norden… Redan under stenåldern kunde man mycket exakt konstruera byggnadsverk efter solens uppgång vid Midvinter, och Pytheas själv kunde beräkna latituden på olika breddgrader med så litet fel som 5 distansminuter på hela jordens omkrets.

stones-wintersunset

Man har tvistat om var Pytheas Thule låg, och om det var Island eller Norska Atlantkusten han kom till, liksom hur hans skepp såg ut. Han var den förste som beskrev Britannien, Norra Ishavets is, Midnatssolen och mycket mer, liksom Midvinternatten..

Thule_carta_marina_Olaus_MagnusEmellertid är man helt säker på att han uppnådde 66 grader Nordlig bredd, vilket i och för sig inte är lika nordligt som dagens Tromsö, och han såg också mycket annat, som till exempel Bärnstenshavet eller östersjön..

pytheas5

Hela Europa var som bekant Hedniskt på den tiden, och de hedniska civilisationerna hade oberoende av varann utvecklat avancerad astronomi, av rent praktiska skäl, som för att beräkna tiden för skörd och sådd, eller navigation, enbart med hjälp av stjärnorna, till exempel.

2824122_370

Man har på allvar diskuterat, om den vikingatida skaldepoesins kenning ”brännings-svinet” för ett skepp, till exempel, kommer av de antika skeppens tryn-liknande rammar, som ju inte alls fanns på några nordiska farkoster, men viktigare var vad Pytheas sa om Midvinter-firandet:

 ”När tio dagar återstod av den eviga natten, klättrar en budbärare upp på ett av de höga berg, som finns i dessa trakter, och där tänder han till slut ett bål, till tecken åt folk, som bor i dalarna nedanför, att han sett solen gå upp långt borta, och att den 40 dagar långa natten snart är över. Då tar kvinnorna i det nordliga landet fram facklor och ljus, för att smycka sig, och går klädda i vita kläder, och om midjan har de något rött, eller ett bälte av halm.”

Som sagt är uppgiften ”40 dagar” rätt ungefärlig, beroende på exakt vilken breddgrad man befinner sig, men Diserna och Solen nämns redan här. Nuförtiden firar man solens återkomst med ett särskilt bakverk, kallat solbulle som också finns i Sverige.. Nuförtiden består det av ett slätt vetebröd, pudrat med frostigt socker, som fyllts med gul vaniljkräm, som kanske erinrar om en sol… Ursprungligen var det dock en så-kaka, som skördats av den sista neken eller kärven vid föregående års skörd, som man nu åt i bull-form och kanske också återbördade till jorden, för god äring och årsväxt.. Det kändes naturligt att göra så, beroende som man var av årstidernas rytm. Numera är det dock endast barn i Norge som får solbullar, om de varit snälla vill säga.

 

julbrod Solbulle-med-vanilj--600x400

Två män i Norge – som garanterat INTE fick smaka någon bulle igår – för dem vankas numera andra bullar, som det heter på god svenska; eftersom de sitter inne, eller får skaka galler är de här två Monoteistiska Fundamentalisterna Anders Behring Breivik (som är kristen, och använde kristendomen som motivering för sina dåd) samt Mulla Krekar, Norges mest kände muslimske terrorist. Han har sedan 2006 stått på FN:s terrorlista, och sitter fortfarande inspärrad, bland annat för att han hotat Norges Inrikesminister till livet. Snart friges han emellertid, och dumt nog har Norrmännen under tiden gett hans hustru och barn norskt medborgarskap. Hans utvisning har beslutats redan 2005, och väntar snart på att gå i verkställelse – om Norge följer sina egna samt internationella lagar..

2345885 article-2132656-12AEFAC2000005DC-330_634x557

Lika som bär… Behring Breivik och Mulla Krekar… För dem blir det ANDRA BULLAR i år…

Ja, goda medborgare – för det är ni väl ? – vad ska man säga om denna Monoteistiska cirkus som utbrutit i de norska rättssalarna.. Så länge Monoteismen breder ut sig, finns ingen chans att Norge förblir ett civiliserat och kultiverat land, som det var redan i Pytheas fjärran hedniska dagar. ”Woolly Bully” lyder min enda kommentar..

213041

 

Men – en sak är säker. Solen kommer åter, och snart firar vi Disernas stora fest. Vid den festen skall inga Monoteister störa oss mer, och när en gång Upplysningens tid har kommit, och den siste kristne och den siste islamisten körs ut ur varje Nordiskt land, då ska vi låta frihetens klockor ringa, och förkunna en stor glädjedag, för som Heidenstam, vår store nobelpristagare en gång sa: ”det kvinnligt verka i människosinn, skall en gång ringa in frihetens framtidsrike”. I varje by, i varje stad, i varje land och över hela vår Värld skall Hedendomens budskap ljuda, och när den dagen kommer, och mänskligheten till slut blir fri – vita, svarta och gula tillsammans – då ska jag säga – ungefär som Martin Luther King sa på sin tid:

”Free at Last, Free at Last – thank Thor Almighty – I am free at last !”

images-6

Några sena tankar om Disablotet.. (artikel från 3 Februari 2015)

Som bekant är det dagen för Disablotet idag, men historien om Drottning Disa, och hur de Norrländska landskapen i Sverige fick sina namn, sparar jag till ett annat år; apropos det här med Ödmården och Nordanstig, den gamla färdvägen upp emot det nordligaste Norrland, som jag nämnde i mitt förra inlägg. I morgon skall jag vara ledig, för ovanlighetens skull, och avstår därför från bloggandet, vilket för min del är ovanligt, då jag nog torde höra till Internets flitigaste hedniska skribenter, åtminstone här i Sverige.

Utomlands, och i USA, firar en del Asatroende vad de kallar ”Charming of the plow” eller ”Signandet av plogen” på den här dagen istället. Festen är egentligen en kontinentalgermansk sedvana, och handlar om att man välsignar det nya utsädet, och plogen som så småningom skall plöja ned det i jorden. Också i England har seden varit spridd tills på 1800-talet, men här i Norden har den aldrig någonsin varit särskilt utbredd, av mycket naturliga skäl. Så här års på året är det nämligen alldeles för kallt och vanligen också för snöigt för att alls inleda något vårbruk, och till och med i sydligaste Sverige har sådana traditioner alltid fått vänta tills den stora Tranedagen senare i Mars månad, som till skillnad från Goi eller Göje månad, som Februari kallas i den gamla Nordiska kalendern; fick vara den första vårmånaden.

images-6

Nej,än så är det vinter – och det här är Disernas fest ! En del tror förstås, att Freja, den stora Vanadsen skulle äras vid Disablotet, men det är fel. Traditionen säger istället att hon bör äras vid Vanadisblotet eller Valborg i början på Maj, eller den första sommarmånaden; som verkligen är hennes månad och på alla sätt passande för Freja. Många hyllar som sagt Skade så här års, men det finns Skyddsdiser, Läkediser och även Stridsdiser, ja kvinnliga skyddande makter av alla sorter, och det här blotet kan gärna få stå för dem alla. Förresten var det bara på det nordliga och avlägsna Island som freja blev en jordbruksgudinna, medan det hos oss bör ha varit Frigg eller Gefjon som fyllde den funktionen.

Söderut, nere i Tyskland talade man redan långt före kristi påstådda födelse om ”idiserna” vilket var precis samma sak som våra Diser. Vid Idistaviso, eller ”Disernas Äng” – viso blev så småningom det tyska ordet ”wiesen” som mycket riktigt betyder äng – vid floden Weser, stod det sista större fältslaget mellan romare och germaner år 16 enligt vår tideräkning, och somliga forskare tror också att denna ”Disernas Äng” där Romarna vann en taktisk seger, men förlorade operativt blev förebild till det som senare kallades ”idavallen” – den slätt där Asar och vaner samlades.

Vallo_angrivariano_jpg

Slaget stod förmodligen sent på hösten, och inte i den årstid vi har nu, och en armékår på åtta legioner (ca 80 000 man, med hjälptrupper och kavalleri) marscherade upp norrut längs Wesers dalgång och ut i de sumpmarker där Arminius – sagans Sigurd – och kanske 8-9000 germaner hade församlat sig bakom det romarna skulle kalla ”den angrivariska muren” som man besköt med 440 katapulter, som alla kastade brandbomber.  Anfallet lyckades inte. Diserna stod de våra bi, och på nyåret år 19 lämnade den romerska armén området öster och norr om Rhen, för att aldrig någonsin återkomma. Det bestämde Nordeuropas fortsatta öde, ända fram till idag.

fiction3b_fzxhta10013bbsaa”Under slagets mitt, titta aldrig upp!” står det i Hávamál… Vem vet vad du får se…

Om vi nu inte firar Hjör-dis ”svärdets dis” och de övriga stridsdiserna, kan vi fira sol-disen Alfhild, och ljusets dis, Hildegun, som minner om den kommande våren. Min gamla farmor, förresten – som dog 92 år gammal – sa alltid samma sak som den gamla Turid, som nämns i Njals saga och berättelsen om Islands kristnande, under den onde mördarbiskopen Thangbrand, som sänts ut av den härsklystne Olav Digre i Norge, och som kastades ut från ön, eftersom han begick flera mord. Berättelsen säger, att Thangbrand kom en dag för sent till det stora Alltinget – kanhända så här års – och där satt den gamla gumman ensam på en sten, eftersom alla andra redan gått sin väg, och höll på att återvända hem till sitt.

Thangbrand frågade om hon trodde på Thor, men Turid svarade nej, för hon hade inte sett honom. Så frågade den motbjudande missionären om hon ville tro på kristus istället. Turid svarade: ”Ingen har någonsin sett kristus eller jesus, utom som en död gammal bild på ett kors, och jag har då tusan inte sett honom heller ! Men så mycket kan jag säga, att den gud som gjorde solen, är min gud – för han tillåter nog, att jag sitter här om vintern och vilar mina gamla ben – och alla vet, att solen om våren gör de unga kvinnorna vackrare, och de unga männen bra mycket raskare !”

Då skrek Thangbrand en massa kristna hotelser, och drämde till gamla Turid rakt i huvudet med ett krucifix, som han släpade med sig.

Detta hörde folk på avstånd, och så sade de: ”Se hur den elake utländske prästen våldför sig på den stackars gamla kvinnan ! Så kan vi inte ha det i vårt land – ut med honom !!”

Turid fick leva i frid sedan, och slutade sina dagar lyckligen, då vårens sol sken över Islands landskap. Och min farmor svarade alltid precis som Turid i denna historia, när folk frågade vad hon egentligen trodde på – trots att hennes liv förflutit så, att hon blivit gift med en kristen präst.

Kompassrose - Grottevarden

Och Disablotet firas ännu, som en av de största åtta festerna för Asatroende under hela året. De övriga är Vårdagjämning, Vanadisblot, Midsommar, Höstdagjämning, Alvablot, samt Jul eller Midvinter, men det visste ni väl redan, o ni ludna och hedna !

 

Disablotet – och vad det grundar sig på… (text från 1 februari 2016)

Skulle du vilja fira Jul vid Midsommar, eller Nyår på Juldagen ? Rör du ihop första april med första mars, och kan du inte skilja Julen från Påsken, eller vet du inte ens när Disablotet och Distinget ska firas ?? – Ja, är det så illa ställt med dig, så är du väl ”fornsedare” eller någon annan typ av idiot, eller kanske en skitstövel, faktiskt. Jag har skrivit om Disablotet – den fest till Diserna, de kvinnliga skyddsväsen som fanns i varje ätt eller familj – på den här bloggen förut, och vad som skiljer personliga Fylgior från Diser och slutligen Valkyriror eller själva Asynjorna eller Gudinnorna, och hur man mycket lätt och enkelt kan skilja mellan dessa helt olika slags mytologiska väsen, som först är till för att skydda det egna jaget och personen, sedan släkten och ätten, därefter en viss kategori av medborgare – sådan är Valkyriornas roll – och slutligen hela nationen eller Världen.

Andra bloggar har också uppmärksammat det här

Alla forskare vet numera, att Disablotet och det därtill hörande Distinget (som fortfarande firas som marknad i dagens Uppsala) firades första fullmånen efter den trettonde dagen efter Julnatten, eller senast den 3 Februari, ifall nu fullmånen skulle råka infalla i Torsmånaden eller årets första månad, som vi nu kallar Januari. Göje månad – töns och snösmältningens tid – eller den andra månaden på året – innebar ofta växlande väder, men i början på den rådde full vinter i de flesta delarna av Norden.

fiction3b_fzxhta10013bbsaa

Man talade en gång om Skade – vinterns gudinna – hon som gav hela Skandinavien och inte bara Skåne eller Skades Ö sitt namn – som ”Skid-disen” (öndurdis) eller Vinterdisen, liksom Freja var Vanadis, eller Vanernas Dis, deras högsta beskyddarinna. Nornorna tillhörde också Diserna, åtminstone enligt vissa skaldekväden. Det fanns strids-diser och andra Diser för natten, vinden och regnet – Torgerd Hörgabrud och Irpa – skyddsgudinnor till Håkon Jarl – de som visade sig under slagit vid Hjörungavåg, och till vilka Jarlen ville offra sin ende son, var också Diser – ”och i slaktningens mitt, titta aldrig rakt upp!” sägs det i Hávamál, för då får man nämligen se diserna eller ödets gudinnor som de verkligen ser ut och verkligen är – och det är en syn, som få dödliga varelser någonsin har överlevt.

Ibland framtonar de i vänligare uppenbarelseformer, ifall de ens vill ikläda sig den rollen, men det visar inte hur de egentligen är skapta. Alla är emellertid överens om att det är 2 Februari, som fortfarande är ”Disas” namnsdag i den finska almanackan (och förut även i Sverige, även om man 1905 flyttade dagen till den 3:e Februari) som  är den egentliga disa-dagen, och det är då Distinget också firas. Långt senare kom de kristna att försöka ta över dagen genom att införa ”Kyndelsmäss” eller ”Candlemass” som det ännu heter på Engelska, en fest för Jungfru Maria (egentligen samma sak, eftersom katolikerna har henne som ”skyddsgudinna” eller dis hon också) och hennes kommande bebådelse i mars.

blotDet hedniska årshjulet – allt på sin rätta plats – och inga konstigheter !

Nu finns det vissa mindre vetande och ibland helt urspårade ”hedningar” som tror att Disablot har med Valentins eller Alla Hjärtans dag att göra istället, fast det också är en mycket senare, kristen och idag rätt så amerikaniserad sedvänja, som inte alls har med just Nordisk Hedendom att göra. Den här missuppfattningen kommer av en feltolkning av det hedniska årshjulet – Disablot kommer mitt emellan Midvinter (eller Jul)  och Vårdagjämning – och det faktum att det är exakt 90 dagar mellan dessa två, mycket exakt bestämda astronomiska tilldragelser som aldrig varierar, år från år. Disablotet är inte en flyttbar helg, som t ex den kristna påsken, och det är ju om man tänker efter på saken väldigt, väldigt ologiskt att fira en profets påstådda död genom korsfästelse än här, än där i almanackan, ibland i mars, ibland i april, först på ett datum ett år, sen på ett helt annat datum nästa år, helt utan någon form av andlig logik eller inre ordning alls.

_MG_7655LxSkade – vinterns gudinna som jag själv försökt åter-gestalta henne med en väninnas hjälp

Hedendomen baserar sig på astronomi, och fysiskt bevisbara företeelser som soluppgång och solnedgång, Midvinter och Midsommar och inte på några mänskliga påfund, eftersom alla dessa saker är bestämda av naturen. Vi håller inte på och jönsar oss med ovärdiga blot, fåniga utklädningslekar eller offer av gélehjärtan till Tor (fullkomligt idiotiskt – varför skulle styrkans gud befatta sig med sådant – ”Zu Odin opfert man nicht süsses Gebäck” för att citera en tysk Asatroende jag känner – våra gudomar är inte alls sådana) eller annat sådant, vedervärdigt ”fornsederi”. Disablotet var ofta ett inomhusblot, för övrigt (jodå, man kunde bygga gudahov inomhus redan på bronåldern, det har arkeologer vetat i minst tjugo år) precis som det står i Ynglingasagan, om 500-talets Sveakung Adils, han som ligger begravd i Västhögen vid Gamla Uppsala (ja, man hittade en vendelhjälm och smycken från just mitten av 500-talet, även om man enbart med arkeologins hjälp inte kan bevisa kungens namn) – för övrigt förlorade han livet vid just ett Disablot inomhus också – men hur det gick till, vet ni väl redan ? Så kan det gå, om man blotar under fel premisser, och inte vet bättre…

Ovärdiga blot med ovärdiga människor är något man alltid ska undvika. Skall man stå tillsammans med någon, och alls kunna känna någon gemenskap, skall det vara med människor som faktiskt förtjänar det, och som inte beter sig dumt, fånigt eller befängt åt, som tölpar eller ”getapuler” (dem ska vi återkomma till !)

maxresdefaultDisablotet var inte ett utomhusblot, för det mesta – av förklarliga skäl – även om det också kan firas utomhus – om man är härdad nog för det….

 Diserna – eller den ännu äldre förromerska järnålderns ”idiser” – var alltså ett slags ödets gudinnor, men inte bara det. Man har hittat spår efter dem i ortnamn, som Idistawiso – det näst sista slaget mellan Germaner och Romare innan allt land öster om Rhen övergavs av Rom – som stod år 16 AD – och som faktiskt pekar mot en alldeles bestämd geografisk plats, som finns på riktigt och i sinnevärlden – idag heter den Evensen, och ligger strax norr om ”Porta Westfalica” passet vid dagens Weser i Tyskland. 1000 år senare var det här med ”stridens och ödets diser” fortfarande en levande tradition, för i den sk ”Merseburger Gebet” eller Merseburg-besvärjelsen från 900- och 1000-talshandskrifter i ett tyskt kloster, kunde man år 1842 alldeles oförmodat läsa följande ramsa:

Eiris sâzun idisi, sâzun hêra duoder.(A1 ; C2)
suma haft heftidun, suma heri lêzidun,(C1 ; C2)
suma clûbodun umbi cuniowidi:(C1 ; B1, o. C3)
insprinc haftbandun, infar wîgandun.(aD1 ; aD1)
Einst saßen Idise, setzten sich hierher und dorthin.
Einige hefteten Fesseln, einige reizten die Heere auf.
Einige klaubten herum an den Volkesfesseln
Entspringe den Haftbanden, entkomme den Feinden.

eller – i min översättning till modern svenska istället för nutida tyska:  En gång fanns Idiser, stora och mäktiga. Somliga hävde fjättrar, andra ledde hären. Några slog sönder folkbanden, låt sönderspränga fjättrarna, undkom fienden !”

”hera” i orginaltexten skall enligt vissa forskare nämligen betyda ”hedervärda” och andra tolkningar av nästa ord finns också -många förknippar Idiser med Tor, till exempel, och ”lezidun” är inte bara ”använde list” eller ”uppviglade” utan snarare ledde, som jag ser det, medan ”widi” är samma ord som vidjor på svenska – det syns också i den siste sachiske hednakungen Widukinds namn – medan ”wig” i ”wigandun” enligt etymologer eller språkforskare också ska vara ”vig” = strid, som i envig, till exempel. Andra har låtit ord som ”härfjättrar” eller hinder för hela arméer varit med i översättningarna, vilket också har sina skäl.

Men vad är nu detta ?

Olika åsikter finns om vad den första Merseburg-besvärjelsen egentligen betyder, och om den ska vara en formel emot febersjukdomar eller dödlig sjukdom, till exempel. Andra har läst den efter hur den faktiskt är skriven, och som en trollformel för befrielse ur fångenskap. Men – vilka väsen är då så mäktiga, att de befriar ur ”härfjättrar” vad gäller hela folk och länder, som det faktiskt står, och nedslår alla fiender och hinder, utan undantag ?

Och varför dyrka Diserna just vid den här tiden på året ? Varför inte fira Disablot på hösten, som vissa ännu mer förvirrade och ännu mer okunniga amerikanska asatroende, till exempel, eller varför inte sammanföra Distinget med ”Modraniht” eller Julnatten, som Beda Venerabilis, den gamle engelske munken ?

Gåtan är enkel att lösa för den som något kan, och som tänker klokt.

Tänk efter själva !

 Vad händer i naturen såhär års, och vad kan man tydligt se omkring oss än idag, om man är nordbo ?

i281756464671188723._szw270h3500_

Vi vet att man vid Distinget höll marknad på isen. Is på havet och snö i skogen gagnade samfärdseln, och med hjälp av skidor, slädar och isläggar kunde man färdas vida omkring, något som inte gick om havet bara var halvfruset eller isen inte lagt sig – med drivande isflak som ett stort hinder för sjöfarten istället – och utan snö i skogen, inget slädföre. Det fanns då som nu töperioder i just februari, eller ”rasputitsa” som man ännu säger i Ukraina och Ryssland, alltså ”lerperioder” då vägarna förvandlas till ofarbara träsk, och en väldig ”härfjätter” verkligen uppstår, som förlamar hela länder och folkslag…

Rasputitsa Rasputitsa3

Tö i Februari eller en alltför tidig vår och lövsprickning har haft en världshistorisk betydelse. Det här är inte bilder från 1812 eller 1941, utan från 2014, när Ryska Armén svekfullt överföll ett fredligt Ukraina…med blandat resultat, som man kan se…

Nu var det förstås inte bara krigshärar eller köpmän, som kunde drabbas hårt av februaris blidväder. Det gällde minst lika mycket hela befolkningen i övrigt. Vid vinterns slut var alla bönders förråd nästan slut, och uttömda – och alla levde i ett bondesamhälle. Julgrisarna var slaktade och uppätna för länge sen – och utan en god skörd och tillräckligt med foder i ladorna – i norden fick boskapen oftast klara sig på torra löv – så kunde förråden snabbt ta slut. Nu rådde dystra tider. Ingen visste om vintern skulle bli kort eller lång, hård eller mild.

En alltför tidig vår eller en massiv tjällossning – som bilderna här ovan – betydde ett slut på kommunikationer eller samfärdsel överhuvudtaget – och om föregående års skörd varit dålig eller för sen, hotade svält. Varade vintern lagom länge, kunde man hålla marknad och disting som vanligt, och sälja av alla hantverksvaror och allt järn man kanske hade hunnit producera under vintern – för vintern var en tid för smide och inomhushantverk – men om vintern blev för lång, eller för sträng, svalt man av den orsaken….

Det finns också en klar och logisk orsak till att präster och prelater förut kunde heta saker som ”Rasputin” (efter just rasputitsa, tövädret eller Göe månad personifierad) eller ”Peder Sunnanväder” som den berömde katolske landsförrädaren under Gustav Vasas tid...

Peder_Sunnanväders_och_Mäster_Knuts_skymfliga_intåg_i_Stockholm

”Mäster Knuts och Peder Sunnanväders nesliga intåg i Stockholm, 1526” – katoliker och pajas-figurer rider baklänges i lera och lort…

Länge ihågkom man Distinget genom den kristna ”fastlagens” eller ”Fastans” upptåg och lekar, men Tjälens och Töns tid var en tid att akta sig för. Olyckor kunde inträffa, och så är det fortfarande ute på vägarna såhär års. Och som sagt – i ett bondesamhälle var för tidig vår ren katastrof – liksom en alldeles för lång vinter…

Till vem skulle man vända sig ?

Asarna eller de högsta gudarna bevekas som vi alla vet inte av böner eller klagosånger, ty de styr vår planet av ren nödvändighet. Moder Jord ligger frusen och död såhär års, och någon Frigg eller Gerd var lönlöst att anropa. Solen syns inte, visar sig sällan på himlen under vintern – och kvar fanns bara Skade, Diserna och månen. Släktets Fylgior, helt enkelt. De goda makter, som eventuellt kunde erbjuda sig i vinterns hårda tid. Att hoppas på ren tur med andra ord – eller att man av en lycklig slump, inte mer – skulle ha Nornor och Diser samt Ödet på sin sida – och gå emot en ny vår.

Det var vad Disablotet betydde, och det är vad vi ännu har anledning att fira. Inget annat. En fest av tacksamhet – för att vi fortfarande lever – och för vårt släkte och vårt arv vidare.

The_Valkyrie's_VigilValkyrians Väntan” – målning av Edward Robert Hughes, 1906

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s