Midsommarblot 2018 – Vi VET vad Ale menar

Midsommarblotet 2018 firade Nordiska Asa Samfundet – sedan länge Sveriges ledande samfund för Asatro – vid Ales Stenar i Skåne. Midsommarafton den 22 Juni var en klar och fin sommardag med mycket sol för oss – och mycket regn och skurar i övriga landet. Vi befann oss på Sveriges för tillfället soligaste plats – ett klart tecken till att Gudarna var med oss, medan himlen var grå för de kristna. Solståndsdagen den 20:e hade jag hållit ett eget blot vid tolvtiden, men Samfundets ledning befann sig redan i Skåne och kånkade sina tillhörigheter upp för Kåseberga backar. Blotet samlade långt över 100 deltagare, varav mer än 68 i den inre cirkel eller Odensöga vi bildade i Sveriges största skeppssättning…

Anders Österling, den skånske poeten, sade år 1933 i sin diktsamling ”Tonen från Havet” att bara Östersjön skulle veta vad Kung Ale en gång menade; men numera stämmer det inte alls. Empirisk forskning har för länge sen uppdagat att Ales Stenar är en jättelik kalender, som kan visa de två solstånden och dagjämningspunkterna lika säkert som något urverk. När stenmonumentet i själva verket byggdes, råder det dock olika meningar om. Man har daterat det till 500-talet enligt vår tideräkning, medan andra anser att det skulle ha tillkommit redan under slutet av bronsåldern, sådär 800 år tidigare. Hursomhelst finns det också bevis för, att en del av de gråstenar som ingår i det mer än 63 meter långa och 18 meter breda skeppet måste ha hämtats från stendösar, som en gång stod på de omgivande höjderna, Än idag är Ales Stenar en ödslig, vindpinad och helig plats, där ingen bor; och marken omkring används bara som betesmark.

Kalendern bygger på det förhållandet att solen vid Midsommar och Midvinter går upp och ned vid de två stävstenarna, och att man från skeppets nästan kvadratiska mittsektion kan dra syftlinjer, som träffar solens upp och nedgång vid horisonten däremellan. Stenarna i skeppet är också placerade med olika avstånd och intervall, vilket få bedömare observerade innan 1900-talets slut – men tyvärr for man hårdhänt fram med skeppssättningen under 1960-talet, då en del stenar kan ha rubbats ur sitt ursprungliga läge.

Jag började dagen med att besöka Kåseberga Hamn, nedanom stupet som leder från stenskeppets väldiga platå ned emot kusten – och Sveriges sydligaste Huk, alltså Smyge Huk, ifall ni är bekant med den orten. Här mötte mig två ytterst förvirrade Jehovas Vittnen som gjorde reklam för sin egen förkastliga lära – de bar på en skylt, märkt ”Vem har skapat Världen?” och avslöjade bara sin okunskap, alla vet vi ju att Asarna skapade den ur Ymers kropp. Bortom den stod en hedning, som jag glatt hälsade på, och därpå uppsökte jag rökeriet för att äta tre sillar och dricka en öl – sill samt gröt är som bekant Tors frukost, vilket står att läsa i Harbadsljod – så de som vill äta sig märg i benen, bör följa Tors exempel.

Här ser ni mig själv, med packning påtagen – och på avstånd – innan blotet skulle börja, och vår Riksblotansvarige, Peter Kåhl, under trummors dån kunde leda de fler än hundra deltagare som kom nedifrån byn in emot platsen… Allt gick rätt och värdigt till, ja bra mycket värdigare, enklare och ädlare än vissa andra blot jag varit med om i det förgågna, när Asars och Vaners väg låg otrampad i vårt land, och hela vår rörelse höll på att komma på avvägar. Nu har nästan alla av oss hittat rätt igen, och jag är fullständigt övertygad om att vi kommer att växa ytterligare, och återigen fördubblas i antal innan detta är är slut.

Här syns Odens öga tydligt, bildat av hedna män och kvinnor från Svea, Göta och Wendes Riken – som det är och skall vara !

Ystads Allehanda – vars journalister var påfallande vänliga, Kvällsposten, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har nu uppmärksammat vår rörelse, och vårt genombrott i dagspressen är nu ett givet faktum. De flesta tidningars rapportering var i huvudsak saklig och korrekt, eller bättre än man kan begära av svenska journalister. HD däremot intervjuade den ytterst kontroversielle kristne sk ”forskaren” Fredrik Gregorius – han som sagt att vi Asatroende ”inte skulle tro egentligen” vad han nu menar med det – man undrar om denne kladdsock eller rättare sagt skitstövel säger så om andra religioner i Sverige med – och hur kan han alls veta vad han bjäbbar om, för den delen ? Varför skall HD, som annars är en seriös tidning, intervjua den sortens självutnämnda ”tyckare” som för det första inte var närvarande, för det andra ingenting vet, och för det tredje bara skriver partsinlagor, utan all faktabakgrund ?

Folk for ända från Tornedalen för att vara med om detta blot, Midsommar, Gerd och Frej till ära – och man kör inte bil 17 timmar i streck mer än 1800 km utan att vara fast i tron – vill jag själv mena. Den ritual som utarbetats var enkel och kärnfull, och förutom en del ord och vändningar typ ”medans” när det heter med och inget annat, fann jag lite att invända över. Alla – till och med de minsta barnen – förutom tre personer från Lund, som satt och åt inne i stencirkeln (skulle ni göra så på en gravplats ? Nej, självfallet – så gör man bara inte !) uppförde sig värdigt och koncentrerat, och därför fick vi till ett bra och verkningsfullt blot, helt annorlunda än hur det brukar gå till i en del andra sammanhang, new age och så vidare, där folk sällan eller aldrig har vett att föra sig.

Vi drack två skålar för sommaren och vad vi ville – vilket är ”Lag om” och upphovet till ett av svenska språkets allra mest kända ord – och för egen del skålade jag för mera fruktbarhet åt Gerd eller Jorden – denna sommar har varit ytterst torr, vilket inte är bra för markens fänad och gröda och för det andra om mer folkvett till ingen annan än Herr Gregorius – detta väckte förstås mängdens skratt och jubel – men själv anser jag det ytterst kristligt att göra så – trots att jag är hedning – ”önska gott över de som förföljer er” lär det ju stå i de kristnes bibel, och om herr Gregorius då verkligen vill lära sig något om Asatro, istället för att påstå att han själv ”vet mest i hela landetvilket han inte alls vet – redan att säga så är bara dumt och övermaga – så är han välkommen att lära av mig och mina bröder och systrar på ort och ställe.

Nu är blot fullt utsagt, gangneligt för människor, men värdelöst för troll och småfolks söner” som det brukar heta.

Trivs med det nu, ni öknens profeter ! Njut ni den läkedomen, och ha ni lika mycket fröjd i sommar, som när en magsjuk hynda äter gräs…

Men till våra vänner, och till alla som bekänner sig till sann Asatro – inom eller utom landet – till er önskar jag ett gott år och en god fred !

 

Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.
Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

Om uppriktiga blot och lögnaktiga kristna ”forskare”…

Minns ni den ökände Fredrik Gregorius, den kristne teologen som försöker leka att han är en opartisk forskare, och som nu fått anställning vid Linköpings Universitet, även om det är ytterst oklart vad han egentligen ska göra där. Hela Hedniska samfund har protesterat högt och ljudligt på Internet emot Gregorius doktorsavhandling från 2009, bland annat därför att den innehåller avsiktliga felcitat och andra grava förvanskningar.

Till Linköpings Universitet säger samme Gregorius nu, nio år senare att Asatrons tillväxt i Sverige bara beror på en media-hype och populärkultur, att ingen Asatroende tror på Freja eller Oden ”på riktigt” och att alltihop alltså skulle vara en stor bluff. Detta kallar han – skrattretande nog – att ge en ”nyanserad bild” av saken. De flesta i den hedniska Världen som jag någonsin talat med, ger inte mycket för Herr Gregorius kunskaper. Hur kan han egentligen veta, hur mycket folk tror eller inte tror – och varför anser sig han ha monopol på att torgföra detta, bland annat i DN – över huvudet på alla utövare, som själva inte tillåts uttala sig i media. Hur sakligt är detta ?

En falsk människas ansikte… Ganska skrämmande, eller hur ?

Antag att vi skulle behandla alla andra religioner enligt Fredrik Gregorius utmärkta, självpåhittade recept. Antag att någon skulle ställa sig upp och säga: ”Nej, de som säger sig fira Ramadan i Sverige firar nog inte på riktigt…De fuskar nog med fastan, allt är bara hype och hitte-på…” Eller om någon skulle säga om kristendomen, den religion som sagde herr Gregorius – som också läst till präst – öppet bekänner sig till, samtidigt som han påstår att han skulle vara opartisk… ”Nej men allt är bara populärkultur… förvirrade ungdomar som snöat in på Jesus Christ Superstar och sådan där modern rock-musik ni vet.. Men inget av det är ju äkta...Bara politik och struntprat, alltsammans..

Hur kan någonsin en person som sägs vara ”akademiker” och till på köpet seriös forskare vräka ur sig uttalande efter uttalande i den stilen gång efter annan, och ändå göra anspråk på att bli trodd… Visst – åsikter är en sak, och åsikter har vi alla rätt till att ha och till och med vädra i pressen, i kraft av att det sägs råda yttrandefrihet i det här landet, men det finns ändå gränser för vad man kan tillåta sig i form av ”forskning” – det är inte första gången Gregorius metoder råkar i blåsväder och sägs vara kontroversiella…Som sagt hände det redan för nio år sedan, och i våras hände det igen.. Att likt DN tillskriva hela samfund på 1200 personer och mer vissa åsikter, och sedan neka alla dessa personer all genmälesrätt – det är inte riktigt ärligt, inte god publicistisk sed, och heller ingen ”schysst” journalistik, vill jag mena…

Det är trots allt en skillnad i ”verkshöjd” på akademiska avhandlingar, journalistik i vad som ska vara landsomfattande media, och sedan bloggar som den här, till exempel..

På Engelska kallas herr Gregorius ”metoder” för Christian Belittlement, eller Kristet Förminskande. Att ironisera, drygt flyta ovanpå och göra sig lustig över Asatron och inte ta den riktigt på allvar har sedan länge varit Fredrik Gregorius och hans akademiska gelikars kännemärke. Själv kan jag försäkra honom – och alla andra kristna i det här landet – att detta är i allra högsta grad på allvar. Blodigt allvar till och med, och inser inte herr Gregorius med flera det, så kanske de får lära sig detta – ”den hårda vägen” så småningom…

Jag säger inte detta som ett hot, men ett definitivt löfte. Varför tror ni fler än 30 % av ”Svenska” Kyrkans medlemmar lämnat den bakom sig och låtit hedna sig sedan år 2000 ? Varför tror ni jag själv skriver på den här bloggen, kväll efter kväll, vecka efter vecka, månad efter månad i mer än fem långa år ? Varför tror ni att hundratals människor samlades vid Gamla Uppsala förra året, för att under Nordiska Asa Samfundets ledning fira midsommar ? Varför har detta samfund på mindre än två år mer än fyrdubblat sitt medlemsantal för att bli det näst största i Norden, förutom det på Island, som har mer än 40 år av dokumenterad historia ?? Menar Herr Gregorius verkligen, att alla dessa tusentals människor inte skulle ”tro på riktigt” – och hur kan just han avgöra det.. ? Vad baseras hans utsagor på ?? Var är hans statistik ?? Vad har han för fakta ??

Om ÅSIKTER kan man resonera, javisst – och HUMOR får man också försöka ha… Men FAKTA är ändå FAKTA… (FACE the FACTS, Xistians !)

Nej Herr Gregorius, vet skäms på er, vet sjufalt skäms och vet hut, karl ! Detta är i allra högsta grad på allvar… Det kan jag försäkra…

Ifall inte de troende vid detta och många andra blot vore ärliga, som Fredrik Gregorius påstår, varför åkte de då hundratals kilometer för att samlas på just den platsen ? Skulle Fredrik Gregorius ha uttryckt sig likadant om exempelvis Mohammedaner eller Kristna ??

Jag kan också försäkra er om att alla de Midsommarbröllop, Knäsättningar av barn (nej, som jag berättat sysslar vi inte alls med blott och bart ”namngivning” eller dop, och vi tvingar inte på barn vår tro, men vi knäsätter och välkomnar alltså – olikt dessa kristna !) och till och med begravningar – av min egen far, till exempel – varit på fullaste allvar, och att ingen av de sjuttio eller fler personer som samlats vid detta eller andra tillfällen haft något att invända, vad det nu kan bero på. I dessa fall har jag själv verkat som Gode – i mer än 18 år av mitt liv – och jag kan återigen försäkra er, att det varit så ”äkta” som någonting kunnat vara eller bli. Och äkta känslor har upplevts också av åhörare och deltagare – efter vad de själva samstämmigt upplyst mig om – och jag finner inga skäl till att likt herr Gregorius misstänkliggöra deras känslor, påstå att ”allt är politik” och släpa alla dessa människor i smutsen, på det uppenbara och lögnaktiga sätt som han själv gör.

Jag har till och med publicerat hela ceremonitexter jag själv skrivit, bearbetat eller översatt på den här bloggen, och bjudit in personer att kommentera dem – ifall de har haft något att invända. Jag har till och med uppmanat mina läsare att leta efter påstådd såkallad ”rasism” i de texterna, eller något annat stötande – men inte en säger en enda läsare har hört av sig – inte ens någon kristen dito. Återigen frågar jag mig vad detta kan bero på, månne – och varför fler personer inte uppfattar saken på Herr Grregorius egentligen ganska respektlösa och skenheliga sätt – ifall han nu har rätt…eller har någonting alls i vad han säger…

Kommentar av Muralgranskaren, alias David Nessle… Är inte dessa kristna profeter ganska skrattretande, så säg ?

 

Låt oss nu ägna oss åt något andligt, sedan jag klargjort allt utav det ovanstående. Blot till Frejas ära, till exempel. Det är fortfarande hennes månad, trots allt, även om den avslutas just idag, och vi vet från Eddan att Freja kan anta många olika former, flyga över Midgård i falkhamn, rida på suggor och enorma svin, samt anta i stort sett vilka former hon vill. Angående suggorna – Revenons-en à nos moutons– så vill jag bara påpeka, att flera av mina tidigare dambekanta och flickvänner anmärkt, att själva ridandet på svinen är något de själva också klarar av, med eller utan knäfall, om så erfordras – men ber gör vi hedniska män och hedniska kvinnor aldrig, som bekant. Vi blotar, eller offrar däremot, ty ”gåva kräver att gengåva gives” – det är det första av alla bud – och detta gäller även och i synnerhet Freja…

Så kan man också uppfatta det…

I Hyndluljöds tionde strof – tio är inte för inte Jara-runans tal – där Freja själv från ryggen av Stridsgalten Hildisvin upplyser en av hennes trognaste tillbedjare om hans ursprung och härstamning, sägs det rent ut och tydligt följande, som är mycket upplysande för hur Gudinnan och Gudamakterna själva ser och uppfattar själva Blotet, som människorna förärar dem:

Hörg hann mér gerði -hlaðinn steinum,- nú er grjót þatat – gleri vorðit; -rauð hann í nýju – nauta blóði; æ trúði Óttarrá ásynjur.

”Harg han mig gjorde av lagda stenar – nu är allt detta grå – som glas vordet… Med rött lät han färga i ny, av nötblod… Alltid Ottar på Asynjor trodde !”

Freja Freya Freyja finns i många former, och kan förändra sitt utseende efter behag…

En harg eller en stenhög är inte mycket att förära en gudinna, kan man tycka. Men Ottar, den fattige bonden, blir mottagen hos Freja ändå; och hon uppskattar hans offer och prisar det högeligen. Han har offrat av sina krafter, sin möda, sitt arbete och sin svett – och Gudinnan ser till uppsåtet, all den tid och det arbete Ottar lägger ned. Hon bryr sig inte om värdet, inte om guld, inte om ädla stenar i detta fall – för vanlig gråsten visar sig också duga bättre än allt sådant, som bara är prål; för det viktigaste är innehållet. Freja betonar just Ottars tro, Truá, som inte bara betyder tro i betydelsen ärliga och uppriktiga känslor, utan trofasthet, ”Treue” på Tyska, som i ”Meine ehre heisst Treue” (Trofastheten är min ära) även om det blivit ett i senare tid ofta missbrukat valspråk.

Detta är inte en ”forn sed” eller en mekanisk, ålderdomlig upprepning som Ottar gör, helt utan att förstå ritens mening. Alla sådana uttryck är gravt missvisande, och kommer i vägen för själva det centrala begreppet ”Trua”. Freja säger inte heller ”trua á” eller ”tro på” därför att det är en onödig abstraktion. Det norröna språk som används här är mycket subtilt, och man måste ha studerat det noga för att märka små, små nyanser och skillnader i språkbruket. Gudinnan säger ”han tror mig” eftersom hon vet att Ottar talar absolut sanning, Asynjorna finns ju på riktigt, precis som Freja naturligtvis vet att hon finns på riktigt, därför att hon upplever sig tänka och alltså existerar (nej, Descartes var inte först – detta skrevs hundratals år innan den franske filosofen) – och hon vet alltså, att hon själv ”finns”. Hon vet också att hon helt och fullt kan lita på Ottars känslor, hon tar emot hans kärlek och återgäldar den – och det sker via ord och gåvor, gåvor och ord som ingen kristen människa någonsin kan förstå, därför att de för evigt är utestängda från allt detta. De har inte Frejas kärlek, helt enkelt – och därför kan de inte heller förstå den…

Ottars gåva är också ”rödfärgad” (röd anses ju vara kärlekens färg) får vi veta, och den sker ”i Nyju” det vill säga ”på nytt” – men också i ny, i nymåne, för det är vad ordet betyder. ”Att niga för nymånens skära” som vid Nyårsny och Midsommarnyet, är också ett Blot till Freja, och det har personen eller personerna som skrev Hyndluljöd vetat om. Ottarsgåvan skapas för första gången – den är visst ingen ”sed” utan helt nygjord – bakåt leder ingen väg – och kärleken känns som bekant alltid ny, den också, hur ofta man än må ha upplevt den. Ottar offrar nötblod – den dyraste formen av boskap han äger – och i detta offer finner Freja alltså stort behag – hon vet att Ottars kärlek är ren och fullkomligt äkta, hon litar helt och fullt på honom – som Fulltrui (få vet idag vad som ens menas med detta begrepp) och hon säger ”ae” vilket också betyder ”för evigt”, ”i evigheters evighet” för också hennes kärlek och känslor är hundra procent rena, tillgivna och visar på en fullkomlig styrka, som den icke-asatroende kristne aldrig kan dela, aldrig kan inse, aldrig kan förstå…

På samma sätt är det med Oden – med Tor – och med de andra gudamakterna. Varför tror Gregorius, denne lögnaktige kristne, att just vår och våra gudar skulle vara sämre än hans egen ? Är inte det oerhört fördomsfullt resonerat, ja fullkomligt inskränkt, liksom tron hos alla andra Monoteister – för sann tro måste väl ändå innehålla FLERA Gudomar och möjligheter, inte bara EN gudom ?

Den som haver tron, skall vara frälst” lär det till och med stå uti de kristnes bibel – efter vad jag har hört sägas, för själv har jag givetvis aldrig läst den, utan bara Eddorna.

Och tvivla aldrig på människors känslor, säger jag eder; så framt det må gå er väl – men betvivla vad ni läser i DN och andra lögnarblaskor, eller vad ni får lära er på de såkallade ”Universiteten”, i Linköping eller någon annanstans. Gatan och Kasernen har för min del varit mina främsta ”Universitet” – det säger jag med emfas, och jag tänker, talar och handlar därefter. Basta cosi – och hell Freyja Freya Freja – för i ny och vid fullmåne bör man bringa blot och offer…

 

Vände Freja dig ryggen, Gregorius, och månde stjärten hennes skina över dig, evinnerligen – ty du kan icke något veta, om det du icke har eller tror. Kyss oss du där ryggen slutar – så får du se vartåt det hela lutar !

1111 medlemmar i Nordiska Asa Samfundet – och fler blir vi…

Från Nordiska Asa Samfundet och flera media på nätet rapporteras idag att man passerat siffran 1111 medlemar. Detta gör NAS till den överlägset största hedniska organisationen i Sverige och hela Norden, medan sk ”forn sed” (en kristen beteckning från 1200-talet, som inte har med hedendom att göra) och andra avarter, som inte alls är Asatro utan en urspårad, politiserad variant av New Age har knappt ett hundratal aktiva medlemmar. Nordiska Asa Samfundet ljuger inte om sitt medlemsantal, utan räknar bara medlemmar som verkligen betalt in medlemsavgiften det sista året, eller de som är medlemmar på livstid, i likhet med mig själv. ”Forn sed” och andra mer oseriösa samfund räknar till och med tomma adresser från 1990-talet i sitt register som medlemskap, men ingen behöver tro på sådant tjafs. Tids nog får dessa sakramentskade skojare sin dom av livets makter och Nornorna ändå.

 

Bara det Isländska Asatrufélagid är nu större, men annars är vi i Sverige störst, och vi kommer att växa ytterligare detta år. Snart når vi siffran 5000 eller fler, och vi undanber oss alla oseriösa sk ”forskare” typ Fredrik Gregorius vid Linköpings Universitet, ni vet den kristne narren som säger att vår tro ”inte är på riktigt” hur han nu kan veta det.… Har han någon sorts ensamrätt på att bedöma vem av oss som tror eller inte tror, kantro, eller vad baserar han sina flummiga uttalanden på ?

Det enda, som ”inte är på riktigt” är väl i så fall det svenska folkets sk ”gudstro” – eftersom de flesta av oss etniska svenskar inte alls bekänner oss till någon Allah, gud, Jahve eller ”den allsmäktige herren” som sägs vilja bestämma över oss alla. Undersökningar har ju visat, att mindre än 10 % av svenskarna alls tror på någon sk ”gud”, och eftersom detta är den kristna lärans huvudpunkt, så kan vi sägas vara på väg att bli hednade allihop. Statistik från den sk ”svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat trossamfund (snarare tvärtom) har nu mindre än 60 % av folket som medlemmar, och i Mars i år inträffade den näst högsta utträdessiffran för Mars månad någonsin. Kontrollera själv om ni inte tror mig – till och med de kristna måste förr eller senare erkänna oss hedningar som en kraft i samhället, även om herr Gregorius tydligen vägrar att göra det..

Vi har vänt alla sådana totalitära förkunnelser ryggen, och skapar vårt eget öde, i det som en gång var ett hem för vårt folk, ja ett Folkhem, som det kallades – så sent som för några årtionden sedan. Och i den andan, och med förhoppning om en ny och bättre Regering efter höstens val – nu en liten dikt…som jag idag fick insänd av en anonym läsare..

Jag är glad att jag är hedning, och inget kristet nöt
Nej ingen hycklande stolle, med tungan i arslet
på herre jesus, så slemmig och söt

Jag faller inte på knä, och fromlar och hymlar
låtsas att kvinnor och natur är ”synd” som dessa
kristna små lymlar.

Jag står trygg i mig själv med Asarnas makt på min sida
och för en starkare, friare Värld skall jag strida.

Låt oss inte leva i lögn och skam, med bibel och koran
nöjda i slaveri och smuts, tills den yttersta dan.

Hávamál ger oss råd, inte bud – och kallt hårt stål
skall fälla de kristnas ”gud”…

 

Hednisk Kortlek från Nordiska Asa Samfundet

Nordiska Asa Samfundet, som jag ju är livstids medlem i, går från klarhet till klarhet, liksom jag själv. Ett livstids medlemskap kostar mindre än vad en del dumma medborgare slösar bort på ”svenska” Kyrkan eller Jehova & Allah Fanboys på ett enda år… så det kan jag verkligen, helt oreserverat ställa mig upp och rekommendera.. Nu har de också utgett en Asatrogen kortlek för endast 99 kronor, med motiv som Georg von Rosens ”Oden” , John Bauers ”Freja” och bilder från Brynjulfssons 1600-tals Edda från Island.

En kulturgärning i det lilla formatet – köp den här, säger jag – ”ty det finns mer att bära i hand, än en bräddfull egyptisk gryta…”.

Oden har blivit Hjärter Kung, medan Vanerna – med Njord i Spetsen – tar Spader Kungs plats, följd av Freja som Spader Dam – borde hon inte snarare vara hjärter ? – samt Frej som spader knekt,medan Hjärter Dam blir Frigg – uppenbarligen är denna kortlek gjorde av en person som inte var medveten om den gamla tarockens färger, där svärd blev spader, pokaler hjärter, klubbor klöver (som ju fortfarande heter clubs på engelska) och mynt ruter – varje färg har också sin fastställda, genom hundratals år fastställda symbolik, där hjärter representerade känslorna eller Hamnen för att införa ett Asatroget och Nordiskt begrepp, Svärd eller Spader (som ju heter Espada på spanska) intellektet, alltså viljan eller Hugen, medan det materiella, kroppen var ruter eller mynten, och klöver, slutligen, stod för livskraften, blodet, äringen och naturens växtkraft. Lite synd att kortlekens skapare helt tappade bort denna symbolik på vägen, men ett bra försök var det allt….

Själv tycker jag kortleken är värd att köpa enbart för de snygga bildernas skull, fastän man nog knappast kan använda den till att spå med, exempelvis. Också på Island och i många andra länder har det gjorts kortlekar med renodlat Hedniska eller Asatrogna motiv, vilket nog alla som samlar på spelkort,nogsamt har noterat.

Isländska spelkort från Köpenhamn, 1958 – design Sigurlinni Pétursson – obs att Oden och Frigg också var i hjärter-sviten den gången…

Äss och ”målare” från den berömda Saga-kortleken från Island, som tillverkats i flera upplagor sedan 1930…

Freja som Hjärter Dam – vilket hon väl bör vara ? enligt Thorbjörn Ingason från en isländsk 1960-tals lek

Loke som Joker ur samma kortlek

Gunnar på Lidarände ur Njalls saga som Hjärter Kung, och Hallgerd, hans fåfänga och stolta hustru som Hjärter Dam… (ur en modern saga-lek)

Asken till den första Saga-kortleken, och baksidan på dess ”lankor” eller nummerkort… Casinon är dock förbjudna i Isländsk Lag – visste ni det ?

En rapport från Landet Löfvén… ”Gamla Tider”

En tro borde inte vara politisk, och inte heller trossamfund. Men yttrandefrihet råder, och som liberal skribent i det hedniska Sverige – ett land där mindre än 60 % av befolkningen alls vill vara kristen – har jag ibland släppt fram de som annars inte fått höras, och andra röster än min egen. Jag gör det nu återigen. Från Nordiska Asa Samfundets hemsida saxar jag djärvt och utan vidare kommentarer detta inlägg:

Jag sitter vid köksbordet i mitt hus i Storuman, Lapplands navel. Barnen har lagt sig, min sambo är i fjällen och kör skoter med sin syster och några andra, hundarna ligger framför kaminen och värmer sig. Jag öppnade just en öl och satt och tittade ut genom fönstret. Det snöar. Kräksnöar. Det är den 5.e april år 2018. Våren kommer nog snart på riktigt.

De senaste dagarna har jag suttit och funderat mycket kring mitt arbete. Jag är undersköterska på ett äldreboende i Storuman. Jag har funderat mycket på dom äldre jag vårdar och mer kring deras bakgrund, hur har dom levt? Hur såg deras vardag ut?

En man som bor på mitt boende berättade för mig om sitt första arbete. Han var 16 år och följde sin far till Umeälven några mil norr om Storuman. Han skulle börja arbeta med flottningen. Ett farligt arbete, men han sa att det var roligt ändå, fast han var nära döden flera gånger. Han berättade om en gång då han sprang på stockarna där dom flöt i vattnet, en stock hade lossnat från de andra och hans jobb var bland annat att lösa det problemet. När han sprang där halkade han till och ena benet kilades fast mellan två stockar. Det gjorde ont och han skrek. Hans farbror som också var där på stockarna sprang fram för att hjälpa honom men det tog tid att ta sig fram på de hala stockarna som forsar fram i älven. Strömmen under stockarna sög honom längre ner i vattnet och det var grunt, stenar från botten slog honom på benet, men han lyckades hålla sig uppe tills hans farbror kom till undsättning. Han berättade att liknande saker hände ganska ofta och han hade en gång en vän från byn, bara två år äldre, som halkade på en stock, slog i huvudet och försvann i strömmen och hittades mycket längre ner i älven senare under dagen. Flottarbasen hittade honom och bar upp honom på stranden, han tog gråtande på sig uppdraget att rida hem den sargade kroppen till pojkens föräldrar.

En annan jag jobbar med, idag 92 år, började också arbeta tidigt, hennes första jobb var som kokerska i en skogshuggarkoja. Hennes uppgift var att laga näringsrik mat åt männen som arbetade i skogen i det området. Hon åkte på skidorna med en pulka bakom sig, fullastad med matvaror, två gånger i veckan till byn för att hämta mat, annars bodde hon mer eller mindre i kojan med arbetarna. Det var tungt och ensamt, men hon visste att hennes arbete var viktigt. “Om inte gubbarna får mat så kan dom inte såga ner träden och då får vi inga plankor så vi kan bygga hus och reparera ladugårdarna, och vi får pengar för mycket av veden som säljs vidare”, sa hon till mig.

Jag skulle kunna berätta många liknande berättelser om äldre jag arbetat med på boendet, om bondjäntor och jägare, hemmafödslar och barnadödlighet, ärlighet, givmildhet, förtryck, ja massor, och jag tror att du som läser säkert också hört berättas en massa om “gamla tider”.

Men faktum är att det är inte därför jag skriver. Jag skriver för att de äldres situation har totalhavererat. Vi läser nästan dagligen om boenden som drar in på socker och grädde till kaffet, personalbrist, urusla matlådor åt äldre i hemtjänsten och personal som inte hinner göra sitt jobb, avdelningar som lägger ner och omvandlas till andra typer av boenden trots att behovet av äldreboendeplatser är gigantiskt över nästan hela landet. Inte nog med det så blir fler och fler fattigpensionärer UTKASTADE PÅ GATAN för att dom inte har råd med sitt boende. Pensionärer som pantar burkar och till och med säljer hemlösas tidning för att överleva. Detta är det Sverige vi lever i.

På det boende jag arbetar på har kommunen synkroniserat matsedeln så att skolor och boenden får samma mat. Man kan förstå att det är smidigt för kommunen, men jag har sett att det allt mer sällan serveras fläskkött, istället har det kommit fler nya maträtter så som kebab med ris, falafel och diverse öst-inspirerade grytor som jag måste servera våra gamla.

“Var det gott Kalle? Nja, dedär köttbullarna var väldigt torra! Det är falafel Kalle.”

Nordiska Asa-samfundet har en vision att bygga äldreboenden där vi Asatroende kan bo när vi behöver det. Jag ser framför mig att där kommer det inte finnas någon brist på kaffe och kakor, där kommer vi servera mjöd, öl, vin och snaps till våra högtider, där kommer fläsket vara salt och lättrökt, färskpotatisen närodlad, lamköttets fett kommer rinna längs mungiporna på alla glada festdeltagare, vi håller blot och vi hyllar våra förfäder. Det råder en familjär stämning. Gamlingarna på boendet kommer känna att dom kommer bli ihågkomna och att när dom rest vidare till de fallnas salar kommer vi stå kvar på Midgård, höja våra horn, minnas och skåla till deras ära, tacka dom för allt dom givit oss och respektfullt hylla och vörda vårat arv.

Nordiska Asa-samfundet har inte bara en vision, utan flera, och vi som är medlemmar bygger denna vision tillsammans och alla kan hjälpa till på små och stora sätt, men framför allt, kom ihåg att vi bygger Samfundet tillsammans, vi ÄR samfundet tillsammans och ju fler vi är desto lättare blir det för oss att hävda oss i samhället och bli en kraft att räkna med. Så om du är medlem, var då stolt och sträck på ryggen, slå dig för bröstet för DU är med och bygger något stort och betydelsefullt för ditt folk och din kultur.

/Totte Hell

I vilket de Asatroende ifrågasätter ”fornsederiet”

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Det här är en personlig blogg, och som varande en sådan tangerar den olika ämnen, uppsluppna så väl som allvarliga. Gårdagens inlägg var menat att vara av de mindre allvarliga, mer satiriska sorten – och förvisso kan man tänka och filosofera ganska mycket över media, och vilket bruk media och en hel del personer gör av vissa symboler – ibland med den största orätt.

Jag är långtifrån den ende som har tänkt kring dessa ämnen. Nordiska Asa Samfundet har tidigare protesterat emot diverse nynazisters missbruk av Tyr-runan, och har igår även sänt ett officiellt brev med frågor, och en hemställan om förklaring i skrift, till en del mycket märkliga uttalanden som gjorts av företrädare för det såkallade Samfundet för Forn Sed. Personerna bakom det rubricerar sig lögnaktigt som en icke-politisk rörelse, men hela dess styrelse har klara kopplingar dels till Miljöpartiet, och dels till en hel del grupper inom den sk ”autonoma” vänstern, vilket man dock officiellt förnekar. Ändå har de här personerna iakttagits på våldsvänsterns demonstrationer, och man måste i så fall fråga sig, vad de gör där – är de medlemmar eller blott ”sympatisörer” ? Och varför vill de hela tiden koppla ihop Tyr-runor med homosex ?

Nynazister eller New Age ? Båda de här grupperna missbrukar Tyr-runan, och använder den på ett helt felaktigt sätt…

”Forn Seds” fåtaliga utövare påstår att runorna skulle vara ”tomma” symboler, som de har rätt att använda precis hur de vill, helt utan logik eller sammanhang. Ändå är det känt, att Tyr-runan som symbol för det första är ett skrivtecken, som betecknat precis samma språkljud sen skapandet av den äldre runraden under det första århundradet av vår tideräkning ända fram till dess att de sk ”dalrunorna” slutade användas en bit in på 1900-talet. Genom mer än 1700 år av kulturarv och historia har denna runa – och alla de andra – haft sin alldeles fasta och klart definierade betydelse – och nu vill nazister och vänsterslödder förstöra allt det här. Och de börjar med det tecken som står för Tyr, rättvisans och stridens gud. Kan man tänka sig något falskare, äckligare och mer motbjudande än denna extremistiska drägg ?

Sajten ”Allmogen” har nyligen avslöjat vilken politisk rörelse som ligger bakom det här, och hur företrädare för den rörelsen också sagt att ”makten över kulturarvet är makten över historien” – något som alla makthavare och despoter vetat i alla tider. Mönstren känns igen, som sagt; men nu citerar jag ordagrant, ur NAS officiella protestskrivelse:

Varje någotsånär bildad person, vars intelligens överstiger en treårings, vet att det finns symboler med fast och vedertagen betydelse här i världen, som bestått i tusentals år. Det kristna korset är till exempel en sådan symbol, Torshammaren en annan, och Buddhismens åtta-ekriga hjul är en tredje. Respekt för andra kulturer – eller vår egen – kräver också respekt för de här symbolerna – annars har man ingen kultur överhuvudtaget, och är inte längre värd att betrakta som en social eller mänsklig varelse; då man uppvisar en fullständig, ja närmast skrämmande brist på kulturell förståelse. Rörelser som Ku Klux Klan har inte rätt att ockupera det kristna korset, eller appropriera och lägga sig till med det, lika lite som Tors hammare har något med förvriden sexualitet att göra. Men, låt mig fortsätta citera vad mer än tusen personer nyligen ställt sig bakom, och gemensamt uttalat, angående dessa nazister och ”fornsedare”

Missbruk av våra symboler är något som vi Asatroende aldrig någonsin kommer acceptera. Ingen företrädare för någon seriös religion, islam inbegripen, skulle acceptera det här förfaringssättet heller – för sexualitet och religion har inget samband, lika lite som nazism och religion hör ihop. Kammarkollegiets jurister har redan förklarat, att ”Forn Sed” inte berör Asatro eller Hedendom överhuvudtaget, och inte heller kan räknas dit, utan att det är en form av ”New Age” som praktiseras, ty:

Det här är – som jag flera gånger förklarat – inte de enda frågor, som kan ställas vad gäller en viss extremiströrelse i hedendomens yttersta tassemarker och utkanter. Jag har redan tagit upp ”Forn seds” oförmåga att ge svar på, om de tillåter droger i samband med sina påstått ”religiösa” ceremonier eller ej. Trots fyra års väntan, har de aldrig kunnat ge något klart svar på den frågan, lika lite som varför de förra året bedrev blodsoffer vid Gamla Uppsala – eller varför knivbeväpnade personer, som helt klart saknar förmåga att hantera ens de knivar de själva medför – möjligen pga att de ”rökt på” eller annat – synts till på deras offentliga sammankomster. Eller varför deras ”tempelkassa” (det heter Gudahov, inte tempel) på över 11 000 kronor mystiskt nog försvann- och flera skandaler. I rest my case. Vad gäller Asatrons framtid i Sverige, tror jag ändå den är tryggad och mycket ljusare än på länge, men vad gäller ”fornsederi” finns ingen framtid alls.

”Ogräs skall utrotas – och Land skall med Lag byggas !”

 

I vilket Nordiska Asa Samfundet når ÖVER TUSEN betalande medlemmar…

Så har det hänt – mitt i vårbrytningen. Nordiska Asa Samfundet är nu landets största Samfund för Asatro med över tusen medlemmar, och tillväxer stadigt – trots att det kanske finns några små fundamentalister här eller där, som inte gillar detta faktum.

Kanhända skall just jag inte antyda något, som bara är en åskådare och ett åsyna vittne till alltihop, men självklart gläder jag mig åt framgången – efter alla dessa år – för nu har Sverige faktiskt det största verkliga samfundet i Världen, näst Island med sina över 3500 betalande medlemmar.. Som det förra inlägget antyder, irriterar jag mig ibland på en hel del ”forskare” som säger sig ha objektiva åsikter om ämnet, fast de i själva verket inte är objektiva alls, utan hela tiden resonerar utifrån en snävt kristen synvinkel.

Media – särskilt de stora dagstidningarna – samt SVT – låter sig oftast dompteras på samma sätt även de, men så är de ju politiska organ, och inga objektiva nyhetskällor. Sådana finns mest utomlands, på Europeisk botten – men knappast längre västerut, som vi fått se…

 

Men sanningen kan inte döljas längre. Våra framgångar är mycket större än de enstaka motgångarna. Monoteisterna och fanatikerna lyckas inte i sina uppsåt den här gången, liksom så ofta förr. Tiden har runnit ifrån dem, och deras herravälde avtar. Och ”Svenska” Kyrkan har som bekant bara 59 % eller så av själarna i det här landet numera, medan vi hedningar håller vår hamn och hug brukbara… Länge var jag som en ropandes röst i öknen, men för varje dag ser jag; att mina idéer och tankar har burit frukt, efter ett kvarts sekel och väl mera. Det tog närmare hela 40 år för det Isländska Asatrufélagid att växa förbi 3500-siffran, men på bara fyra år, knappt – ligger vi nu över tusen.

Andra samfund – som inte ens Kammarkollegiets jurister vill godkänna som Asatroende – och inte vi heller – låt oss glömma vad de pysslar med, men det verkar mest vara en politiserad och urspårad form av ”New Age” eller något – dribbar och fuskar med sina medlemssiffror, men det behöver Nordiska Asa Samfundet inte göra. Vi är ändå mer än fyra gånger så stora som dem, och vi behöver inte använda adresser och namn från 1990-talet, eftersom vi överhuvudtaget inte fanns då – så vi registrerar bara betalande medlemmar, som har betalt just i år – och ljuger inte… Diverse kristna kyrkor, som Katolikerna i Norge till exempel, har till och med lagt sig till med den principen att de tar namn ur telefonkataloger, och registrerar dessa som ”troende” för att sedan uppbära statsbidrag för detta... ”Sådana kristna har vi, sade bonden om svinen” lyder ett gammalt svenskt ordspråk, som man ju kan erinra sig i sammanhanget.

Vi Asatroende däremot, står fria från alla statsbidrag för tillfället, och är ingen politisk rörelse. Politiska åsikter kan vi säkert ha alltihop – jag själv tillhör till exempel Folkpartiet eller Liberalerna; men tro och politik ska inte blandas ihop – och vad var och en av oss råkar anse, rent politiskt – tycker jag inte tillhör trosutövningen.

Vår tid kommer. Våra makter vaknar, vårdar och värnar. Snart når vi över tiotusen, hundratusen eller ännu fler. ”Vi äro tusenden !” helt enkelt.

Kanske dags att herrarna på DN, makthavarna på SVT eller Näv Jork Times börjar ta oss på allvar…