Där bjuds på Mjöd vid Uldum Mölle – Enligt gammal och kär tradition…

Danmark har nu öppnat sina gränser emot alla andra EU-länder utom Portugal och Sverige. Regeringen Löfvéns inkompetenta sätt att hantera Covid-19 krisen, och det faktum att smittan fortfarande sprids fritt i Sverige – troligen via sk ”EU migranter” (på Island kända som ”Rumänska turister”) som fritt rört sig över Sveriges gränser gör att Danmark och resten av våra grannländer inte längre vill veta av oss. Nu har de stängt sina gränser emot ”Landet Löfvén” och så lär det förbli, hela sommaren ut.

Nå, för er som vill ha inhemska resetips från vårt land – och vad som återstår av det – rekommenderar jag å det högsta sajten ”Kulturminnet” som behandlar det svenska Kulturarvets rikedom, som inte ens vår nuvarande Regering helt lyckats förinta eller slå ihjäl.  Visste du att det finns totalt Hedniska runstenar på Kinnekulle, som avbildar Tor, och en kontinuitet ända ned till Bronsålderns hällristningsområde vid Flyhov, där ”Yxguden” eller med andra ord just Tor och ingen annan avbildas !

Mer spekulativt inriktade forskare har tyckt sig se Loke, iförd Frejas Falkhamn, bärande på antingen Iduns äpplen eller Uttergälden i denna hällristning från Flyhov, för de av er som känner till de många myter, där Loke förvandlas till en fågel. Att ”Yxguden” – som är vanlig på Hällristningar över hela landet, och ibland utrustad med en tydlig hammare, samt en vagn förspänd med behornade, bockliknande djur – vilket syns bland annat på ristningar från Tanum, 1600 år och mer före vår tideräknings början, är däremot helt säkert, liksom att det finns spår av Ull, Tyr och Oden på andra ristningar. Om ovanstående figur verkligen föreställer Loke, vill jag dock låta vara osagt.

På sajten Kulturminnet kan ni detta år också lära er om det urgermanska ”Majandet” och Skördemajen, som långt senare blev en Majstång, och först ännu senare en Midsommarstång, därför att Majningen vid Vanadisblotet den 1 Maj – det som vi senare kallat Valborg – var det ursprungliga bruket, med en vårfest till Vanernas ära.

Allt skulle ”majas”. Linné omtalar från Skåne, att alla kyrkor majades vid pingst och midsommar d.v.s. utsirades med löf och blomster. I hemmen skulle också grönt fästas öfver ingången, och grönt strös på golfvet. Ute på åkern skulle sädesfälten majas, i det att kvistar isattes i fårorna. ”Det ger säkert god skörd”. Ibland nöjde man sig med att sätta löfkvistar i hörnen på åkrarna. Det var lika mycket för att förhindra mask som för att befrämja växten, som sådana majanden å åkern egde rum. Mittpunkten i allt var dock majstången, som alla i ett byalag hade gemensam.

Ur Tobias Norlind, ”Svenska Allmogens Lif” 1912

En Majstång, där det manliga elementet (stången) går igenom en eller flera kvinnliga element (ringarna) är den enda riktiga och ursprungliga traditionenkors och andra tillägg med hängande ringar eller kransar, är enbart en sentida ”kristifikation”

Årets hedniska Midsommar, lär ha varit osedvanligt lyckad över hela landet. Medan ”fornsedare” och anhängare av New Age hållit sig borta, har Nordiska Asa Samfundet samlat de sina, och genomfört flera blot med begränsat deltagarantal, trots covid-19.

Minns att Midsommar firar vi för Frej och Gerd…

I dejliga Danmark däremot, ett land som vi etniska svenskar alltså inte längre kan besöka, kommer mjödbryggaren Loke Troldravn (ett namn som förpliktigar !) att demonstrera sina produkter vid Uldum Mölle, som ligger nära Gudneån i trakten av Vejle på Jylland, en mycket historisk trakt, som också varit ett kulturellt centrum ända sedan stenåldern. Den som är vid den gamla Holländar-möllan denna lördag, kommer att få sig både mjöd och kultur till livs.

Uldum Mölle är inte bara en gammal kvarn, utan ett helt regionalt museum. Trakten har varit bebodd med fasta bosättningar av nordisk typ ända sedan 10 000 år före vår tideräkning och ännu längre tillbaka, men är mest berömd för Uldum-kärret, där man hittat en offerplats från förromersk järnålder och flera sklettfynd samt mosslik, som dock inte har samband med själva offerplatsen. Det mest kända av mossliken, Uldum-pigen, hittades redan 1877 och utgör idag höjdpunkten på den utställning som visas på muséet. Tvärtemot vad många påstått, rakt ut i luften och utan bevis, är mossliken från denna trakt på den Jylländska landsbygden inte alls några bevis på människooffer, eftersom skelettresterna hamnat i mossen helt oskadda, och utan spår av något yttre våld överhuvudtaget. Uldum-flickans helt oskadda kranium hamnade i Köpenhamn och var länge helt bortglömt, men är sedan början på 2000-talet tillbaka i sin hembygd.

Man kan jämföra med den sk ”Windeby-Flickan” från Nordtyskland, som länge antogs vara ”offrad” bara för att håret på halva huvudet ruttnat bort under tidens lopp, och för att hon bar ett hårband, som halkat ned över ögonen och därför antogs vara en ögonbindel. År 2006 togs DNA-prov av det fyndet av en kanadensisk arkeolog, som kom fram till att ”flickan” i själva verket var en 14-årig man, begravd i ett utsvultet tillstånd i mossen, nära en offerplats någon gång mellan år 41 före vår tideräkning och år 118, dvs under klassisk romersk tid, när folken i Norr var utsatta för ett hårt militärt tryck. Liket bar inga spår av ”offer” eller några skador alls, utan tillhör med all sannolikhet en individ som dog av en infektionssjukdom.

Windeby-1 fyndet som det hittades i mossen

”klassiskt” försök till ansiktsrekonstruktion av den unge krigaren, Windeby I, från 1980-talet

Varför begravde man annars helt friska och oskadda individer nära – dvs kanske 10-20 meter bort från centrala offerplatser i mossar, där man bara offrade mat och dryck (vilket vi vet ifrån de djurben och lerkärl med mjöd och annat, man hittat på de platserna) ??  Förmodligen rörde det sig om unga individer med hög status, som dog under nödår – kanske också i virus-sjukdomar och farsoter liknande dem vi upplever nu – och som därför var älskade nog av hela stammen och sina föräldrar och släktingar för att överlämnas i gudarnas vård, och deras direkta omsorg – för man visste ju, att mossvattnet hade konserverande egenskaper.

Mitt eget ”rekonstruktionsförsök” av hur den unge Windeby-krigaren kan ha sett ut. Han hade en smal men markerad näsa, inget tydligt hakutskott eller några markerade ögonbrynsbågar, utan ett ganska ”kvinnligt” splankokranium (dvs ansikte) beroende på sin ålder… Fårskinn över den vanliga yllemanteln (som också kan ha varit vit eller röd – men idag brun pga mossvattnet) bar han nog bara vintertid

Vid Uldum mosse har man också hittat rester efter en ca 170 cm lång, manlig individ i 30-års åldern. Han ska dock ha blivit nedpålad i mossen, och man har också hittat spår av vad som kan vara en galge eller i vart fall en upprättstående träpåle från något yngre tid, dvs 200-300 tal. Åsikterna om de danska mossliken går isär – det finns i och för sig individer som dött en våldsam död, oftast genom ”tredubbelt” blot som hos kelterna ( i tur och ordning strypning, hjärtstick och halsartärers avskärande) som hos Grauballemannen eller Tollund-mannen, men precis som vad gäller Lindow-mannen i England anser de flesta forskare numera, att detta var ett ”frivilligt” hövdingaoffer, dvs en präst eller en kulthövding, som dog för sitt eget folk i en utsatt tid. (handen på hjärtat, käre läsare – skulle du inte vilja se individer som ”Doktor Tegnell” eller andra ”misslyckade hövdingar” i våra dagar pålas ned i något träsk, någonstans ?)

Lindow-mannen har kallats ”Druid” (men det finns få eller inga bevis för att han alls var det) men kanske var han en charlatan och svamlare, precis som herr Tegnell...

Ett berömt stycke – 12 kapitlet i Cornelius Tacitus ”Germania” säger att Germanerna begravde kriminella i mossar, men bara i de fall där deras högsta ting utdömt dödsstraff, och man var helt överbevisad av den saken. Lägre rätt, som häradsrätter och liknande, kunde inte utdöma dödsstraff, det kunde bara rikets eller stammens högsta ting göra – eller kungen och rikets högste lagman själv, och mängden mosslik vi har kvar, överbevisar oss om att det nog gjordes väldigt sällan.

Tacitus – som ju var romersk senator, senare konsul och från början underrättelseofficer (vilket i och för sig alla ”eques” som tillhörde kavalleriet var – romerskt kavalleri var ju mest till för att spana, samt sköta förbindelse- och ledningstjänst) visste helt säkert vad han talade om, då han skrev att:

licet apud concilium accusare quoque et discrimen capitis intendere. distinctio poenarum ex delicto: proditores et transfugas arboribus susp e n d u n t,

i g n a v o s  e t imbelles et corpore infames, caeno ad palude, , i n i e c t a insuper c r a t e.

Det här stycket har blivit tolkat på flera sätt genom åren, men som redan den svenske forskaren och museimannen från Varberg, Albert Sandklef, bevisade i ”Fornvännen” 1944, så är ”corpore infames” eller ”de som vanärat sin kropp” nog inte alls någon hänsyftning på onaturlig otukt, homosex eller annat sådant (apropå Loke !) utan att förstå som en förstärkning till ”Ignavos et Imbelles”, alltså ”förrädare och pacifister = ”okrigiska” – bellum betyder krig. Dessutom använder Livius, en annan känd historiker, uttrycket unum vile atque infame corpus om en förrädare som inte gett fienden någon betydande hjälp, alltså inte en spion, men väl en person som helt svikit det egna folket och stammen. Man har också antagit, att ”corpore infames” skulle vara en person som stympat sig själv frivilligt för att undgå krigstjänst – i det romerska riket på 300-talet lär enstaka personer ha huggit tummarna av sig, hellre än att bli uttagna som bågskyttar eller legionärer.

Sveber, Angler, Saxare och Danskar på 300-talet såg ofta ut såhär…

Otukt och hor av olika slag var aldrig förbjudet hos de Germanska stammarna, och heller aldrig hos oss, och dessutom inte belagt med några dödsstraff, så en del av de äldre Tacitus-översättningarna är helt felaktiga på denna punkt, men stycket ovan lyder såklartför er som inte kan förstå eller gissa innebörden av klassiskt latin:

Inför Urtima Ting får man också (licet !) framföra anklagelser (accusare!) och rannsaka (discrimen) i livssak  (capitis, av caput, huvud). Straffen är olika (distinctio poenarum, poena är samma ord som det nutida pina, alltså straff) beroende på brottet (ex delictio !). Överlöpare (proditores!) och fanflyktingar (transfugas!) hänger man i träden, (arborio suspendunt, arbor betyder träd, suspend är ju också på modern engelska ”hänga” )

Förrädare och pacifister, (ignavos et imbelles !) samt självstympare (et corpore infames !) dränker man i mossar (caeno ad palude – paludum betyder moras, caenum betyder träsk) och man stoppar in (injecta !) dem under (insuper – alltså motsatsen till ”super” som betyder över, in-super blir då ”under”) flätverk (crate – se här !)

Det var alltså inte så, angående en läsarfråga jag nyligen fått – att man dränkte ”bögar” eller liknande i träsk – Lokeanerna lever ju än – men förrädare och svikare till det egna folket var illa tålda – dem pålade man ned i kärr.

Må vi handla på samma sätt med våra plågoandar !

Inte hamnar väl så rara och trevliga över-kuckus i ”Torvmosse-himlen” – eller VAD TROR NI ??

 

Nordiska Asa Samfundet samlar in 60 000 till Gudahov, och fornseden är I RÖVEN KRÄNGD….

Nordiska Asa Samfundet, som Hedniska Tankar alltjämt stöder, går från klarhet till klarhet. Man har idag över 1500 medlemmar i över 16 olika länder, och är i och med det den största organisationen för Asatroende i Norden. Idag kom också beskedet att man snart samlat in mer än 60 000 kronor till sitt Gudahov, som dock är projekterat till en kostnad av 10 miljoner SEK.

Ritningar över enkla Gudahov som inte tar mycket plats och inte kräver miljonbelopp att bygga FINNS redan specificerade, tack vare HEDNISKA TANKAR…Som var FÖRST med detta…(2015)

Vore jag NAS, skulle jag starta Gudahovsprojektet omedelbart i mindre skala, för att sedan bygga på det, och inte tvärtom – eftersom en strategi, som snabbast möjligt ger gott resultat är att föredra framför motsatsen. Man kan jämföra med det isländska Asatrufelagid, vars projekt nu är åtskilligt försenat, sedan en del av statsstödet försvann, troligen via kristna ränker maskerade till ”zuism” och annan New Age, och på grund av att det arkitektritade, mycket innovativa bygge man beställt förstås visade sig mycket dyrare än beräknat.

Det finns också – som jag redan berättat om – ett antal privata Gudahov, inte bara hos Jim Lyngvild i Corinth i Danmark, utan också runtom i Sverige – jag har redan skrivit om två sådana byggnader i Mälardalen… På grund av risken för kristna attentat (som är högst reell) berättar jag dock inte var dessa – och andra, redan till Asatron invigda byggnader – faktiskt ligger…

Men sedan finns då Hedendomens ”fula svans” och de som ständigt gör bort sig, genom att blanda upp med New Age, droger och annat. Jag syftar givetvis på ”forn sed” – ett litet politiskt extremt samfund som idag samlar mindre än 300 medlemmar totalt, och bara har en kärna av 30 eller så aktiva. Ingen människa borde stödja det samfundet, trots dess vackra lögner på nätet, som man inte ska tro på. Inget djur eller ens någon växt borde heller ge det någon form av stöd, förresten.

Redan på 1990-talet påstod fornsedarna att de skulle bygga ett ”tempel” som de sa. (Jag vet, de är och var skrämmande okunniga, och vet inte ens vad verklig Asatro är för något – flera av dem verkar ha tydliga förståndshandikapp, och med förmågan att få något gjort är det också si och så..) Det slutade med total katastrof. En mycket konstifik person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) utsågs till att ha hand om ”tempelkassan”, och det framkom så plötsligt, att vederbörande hade gått till ”plattan” i Stockholm och köpt narkotika för alla pengarna..

Idag, över tjugo år senare har ”Samfundet Forn Sed” som de kallar sig fortfarande ingen tydlig policy emot droger, som de tydligen tycker ”ingår” i sin verksamhet.

NAS däremot har tagit avstånd ifrån allt sådant, och har en klar och tydlig policy, mycket beroende på att det var jag själv och ingen annan som tog initiativet till den, samt skrev och utformade den. Vilket Samfund man ska välja – ifall man nu alls behöver välja något – mellan dessa två, tycker jag framgår med all önskvärd tydlighet.

Tjugo år har gått, men vissa står fortfarande och stampar på samma fläck, och kommer aldrig ens över ”nybörjar” stadiet.

Igår fick jag se det här fotot, som uppges föreställa vad som ska vara ett ”Majblot” – något som ALDRIG varit sed, tradition och framförallt inte ”fornt”. Håll med om att det verkar vara fullständigt ÅT RÖVEN VÄNT – för att nu säga det så…

Vinflaskor, röven upp som hos Mohammed – eller vad är detta ?? Tycker ni att det är VÄRDIGT ??

Vi har sett det förr, om och om igen, så fort ”fornsedarna” går lösa. Folk som berusar sig, vinflaskor och liknande, nedskräpning av fornminnesområden, alkohol- och drogpåverkade människor vid blotenen ren lärobok i ”How NOT to do things” och en mycket, mycket ovärdig religionsutövning – eller vad man nu ska kalla denna groteska sexualhedendom för…

Redan 2010 höll de på såhär.. linfrö och matrester slängda på marken, något som liknar en DDR-flagga och könsorgan samt kukar i lera… Passande – eller vad ??

Jag blir bara så trött. Så innerligt trött av att se alltsammans, så trött och ledsen. Vilka klantskallar, vilka djävla skitstövlar ! Förstår inte de här halvidioterna att de ger hela Hedendomen som rörelse dåligt rykte genom att hålla på som de gör, och att de förstör för tusentals andra ?

Ok – jag är den förste att erkänna att folk väl får hålla på med vad de vill på sina egna tomter, i sina egna hus och hem och i sängkamrarna, och att de har rätt till allehanda utsvävningar under sitt privatliv, utan svek eller fotograferande, till och med.

Men de kunde åtminstone ha den goda smaken – om de nu INTE har någon förbaskad ”smak” eller estetik ifråga om allt annat – än att SLUTA påstå att det här ska vara som en ”religion” eller något för dem, eller ens en sed, och dessutom påstå, att detta skulle vara något ”fornt”…

Månaden Maj är överhuvudtaget INTE forn, eftersom det heter Blomstermånad eller Lövmånad enligt den gamla svenska kalendern, och några ”Majblot” har följaktligen ALDRIG funnits.

Vanadisblot, istället för Valborg, har däremot antagligen firats – och ska man alls fira Freja – eller någon – kan det ju göras med behagfullhet, och på ett smakligt sätt, och UTAN att KÖRA RÖVEN I VÄDRET..

I andra länder firas Hedniska ritualer till Gudamakternas ära med FOLKVETT, HYFS och STIL… VARFÖR kan vi inte göra det här också i Sverige ??

JÄMFÖR ”fornsedarnas” groteska barnsligheter med Nordiska Asa Samfundets blot… det finns en SKILLNAD i estetik, professionalism, ledarskap och utförande…

I rest my case – för som sagtjag struntar fullkomligen i hur folk bär sig åt rent privat, eller inte bär sig åt, för det må vara var och ens förbannade ensakmen framträder man i det offentliga, och säger sig representera hedendomen, eller lämnar man cigarettfimpar, krossade flaskor, skräp och matrester efter sig på allmän plats, eller annars orenar, för oväsen och larvar sig offentligt som ”forn sed” tyvärr ännu gör, och väl alltid gjort eller kommer göra, nä då RÄCKER det faktiskt för min del.

Falukorv á la Fäbodjäntan, matrester på marken och lite yxor härs och tvärs – Vilka DJÄVLA AMATÖRER !!!

Vederbörande BORDE SKÄMMAS – om Vederbörande alls har något vett – och det är hela saken…

Slutar med en vanvördig visa söderifrån, som jag lärt av någon som heter Lyngvild eller Groving i efternamn (jodå, de finns !)

”Når pigerne vender fissen opp – ja så er der vår i Danmark
og når de alle i fissen slaar en propp – så er de Sgu Vinter i Danmark…”

 

Ännu ett fall av Hedniska Tankar LEDER, andra bara FÖLJER…

Igår var det ett år sedan Asatroende från hela Sverige höll en politisk demonstration framför Riksdagshuset i Stockholm. Vi stod där tillsammans, över 150 personer, för att protestera emot Morgan ”Mollgan” Johansson och hans fullkomligt sinnessjuka förslag till ett förbud emot runskrift i Sverige, något som kunde ha inneburit att såväl ett helt folks kulturarv som rätten till yttrandefrihet och religionsfrihet hade kunnat naggas ordentligt i kanten.

Men vi segrade alla tillsammans, under Tyr-runans tecken !

Och Hedniska Tankar var först, ja allra först att uppmärksamma det kritiserade lagförslaget. Den äran kan ingen, absolut ingen ta ifrån mig, för vore det inte för att jag tog upp ämnet FÖRST av alla (det skedde redan 24 Oktober 2017, dvs 18 månader före demonstrationen, och den namninsamling som NAS, Nordiska Asatro Samfundet senare kom att hålla, och som samlade över 15 000 personer )

 

Så kom det sig att våren 2019 blev en vattendelare för Asatron och Hedendomen i Sverige. ”Mollgan” och Socialdemokratin försökte fegt förbjuda inte bara Tyrrunan, Odalrunan utan också Torshammaren och flera andra symboler, vars bärande sedan urminnes tid varit viktiga för oss Asatroende, i ett skändligt försök att stämpla oss alla som nazister eller något liknande, en orimlighet som fortfarande väcker stark avsky, inte bara på nätet utan i hela folkmedvetandet.

I Morgan Johanssons Sverige skulle viftande med IS fanor vara tillåtet, men bärandet av Asatrogna symboler skulle stämplas som hets mot Follkgrupp. Sedermera visade långa och ingående artiklar i ”Dagens Juridik” och annan fackpress att det ”snabbutredda” lagförslaget var författningsmässigt orimligt, eftersom det stred både emot grundläggande demokratiska fri- och rättigheter, liksom vårt lands grundlagar. En utredning från Göta Hovrätt gav Morgan Johanssons idiotiska förslag döds-stöten, och avslöjade liksom våra protester vad alla redan visste.

Vi vet också att de nynazistiska gruppernas missbruk av Asatrons heliga symboler inte är slut ännu, lika lite som den extrema vänsterns, med personer från en New Age betonad hat-grupp som kallar sig ”forn sed” men som inte har med verklig Hedendom att göra, och som får allt midre och mindre inflytande i den hedniska Världen.

MISSBRUK av Asatrons heliga symboler skall ALDRIG någonsin tolereras, oavsett om det är Nazister eller AFA-anhängarnas våldsvänster som står för detta !

Idag såg jag att det publicerats en akademisk uppsats på nätet, som tar upp Hedniska Tankars och andra Asatrognas kamp emot systematisk diskrimi8nering från Statsmaktens sida, liksom missbruket av våra symboler från diverse extrema politiska rörelser, inte sällan med rasistisk eller våldsbenägen bakgrund, oavsett om de nu är vänster eller höger..

För mindre än en vecka sedan gjorde ”Mollgan” ett nytt groteskt utspel, med krav på orimliga straff och lika orimliga lagförslag, som han vill skall ”snabbutredas” – precis som vanligt – något jag själv också får återkomma till i ett kommande blogginlägg. Mönstret känns igen hos denne okunnige despot, som redan förut förgripit sig både på grundlagarna och själva tryckfrihetsförordningen.

Faran för den svenska demokratin är inte över än, och det kommer den kanhända inte vara, så länge som Regeringen Löfvén sitter kvar vid makten. Men vi Hedningar vann första ronden, och vår kamp för frihet och acceptans går ständigt vidare.

I den kampen räknas bara Hedniska Tankar, och själv ångrar jag inte vad jag satt igång. Jag kommer att fortsätta, ända tills vårt land får en Sverigevänlig regering, och Asatron blir störst !

Kyrkan BORT från Thingvellir på Island.. och från Gamla Uppsala

Få platser är så heliga eller har så stor betydelse för oss Hedningar och Asatrogna som Thingvellir på Island – platsen för det sista fria hedniska tinget – och Gamla Uppsala i Sverige. Ändå har vi fått uthärda lång tid av kristen vandalism, övergrepp och besudlande av dessa platser. Som nästan överallt i Norden har de kristna våldfört sig på vårt arv, och ställt upp altaren och kyrkor där de definitivt inte hör hemma.

I detta vackra Nordiska landskap hör INGA kristna kyrkor hemma. Först 1859 vanhelgade man en plats som i alla tider respekterats, och varit utan kyrka.

Men nu är det SLUT på kristenheten vid Thingvellir, enligt vad den svenska Islandsbloggen kunde rapportera igår den första Mars – den månad som är helgad åt rättvisans och stridens Asagud; för redan romarna identifierade Tyr med Mars, och kallade honom Mars Thingsus, Tingsplatsernas gud. Det är det lokala Jöfnunarsjóður sókna  som rättvist nog har nekat att betala ut mer bidrag till den fula 1800-tals kyrkan på Thingvalla, en byggnad som alldeles definitivt inte ska vara där. De få kristna som ens finns på bygden har andra kyrkobyggnader redan, och eftersom Thingvalla är nationalpark, kan de lika bra lämna denna vackra plats i fred, och aldrig mer sätta sina fötter där.

Tyr enligt Brynjofssons Edda från 1600-talet, och Landbokasafn Islands

I Sverige är den unika fornminnesmiljön vid Gamla Uppsala fortfarande hotad, och nedlortad till följd av ett katolskt altare, som ställts upp precis framför gravhögarna, i en miljö där det inte ska vara, och inte hör hemma. Varken Riksantikvarieämbetet eller Länsstyrelsen gav någonsin mer än ett temporärt tillstånd till den sk ”Påvesten” som fortfarande förfular platsen. Det är viktigt för alla oss Hedningar att hålla landets främsta kultplats ren från kristna inslag, för vi Asatrogna har ingen plats i hela Sverige, där vi ostört kan samlas, samtidigt som de kristna redan kapat åt sig mer än 1600 byggnader, många byggda direkt på hedniska vin och hargar, och på mark som inte är deras; utan borde återgå till det svenska folket.

Sedan 2018 för Nordiska Asa Samfundet ett upprop emot den olagliga nedskräpningen vid Gamla Uppsala, samt en namninsamling. Mer än 1320 personer har redan skrivit på – gör det du också !

I mars 2014, för nästan 6 år sedan genomförde en skara svenska patrioter en gemensam aktion, och tog bort altarets inskrift. Nu ligger det övergivet som en stor stenbumling, helt utan någon funktion eller mening, men förfular fortfarande platsen. Att Gamla Uppsala kyrka åter blir Hednatempel, och skänks åter till de Asatroende i landet, är sannerligen inte för mycket begärt. De kristna kan i alla fall visa lite god vilja genom att återlämna en plats av de tusentals de roffat åt sig, vandaliserat och förstört. Det är det minsta vi kan begära.

Tänk bara vad detta skulle innebära för den regionala utvecklingen, turismen i hela Sverige och framåtskridandet i vårt land…

Skänk Gudahovet åter till dess rättmätiga ägare !

 

Och för övrigt – Varför skulle någon alls vilja bygga kyrkor och uppföra altaren åt främmande religioner mitt inne i Nationalparker, eller på fornminnesområden av globalt intresse ? Uppsala Högar borde få UNESCO-skydd, och kyrkor hör inte hemma i nationalparker på Island – där man skall kunna uppleva naturen ostört..

Årskrönika – Hur Runkampen blev årets viktigaste händelse år 2019

Årskrönikorna fortsätter hagla därute, i brist på snö över Mellansverige. Medialandskapet fylls av dem, och av sedvanliga taffligheter och tarvligheter, men för tillfället bryr jag mig inte, upptagen som jag är med annat under denna ledighet. Under det år som gått har den här bloggen hart när blivit landet enda och mest spridda Asatrogna nyhetsbevakningstjänst, med ibland så mycket som fyra inlägg på 2000 ord eller mer skrivna om dagen, varje dag, vecka och månad.

”Nothing changes on new year’s day” sjäng en gång en gammal synthgrupp benämnd U2 i en låttext – och jag själv skulle kunna säga detsamma. ”I will begin again” lyder en annan textrad från samma källa, och jag kan instämma i även den. Under 2019 blev hedendomen i Sverige politisk, och Asatron lanserades som ett fullvärdigt religiöst alternativ. Så, anser jag, kan man sammanfatta årets viktigaste händelser. Kanhända ville alla vi Asatrogna inte bli politiska, visserligen, men vi har tvingats till det av den tid och den regering som säger sig vara vår, och som fortfarande vill styra och ställa här i Sverige, trots att den saknar allt parlamentariskt mandat, och inte företräder folkflertalets åsikter.

Numera är de flesta av oss helt klart emot Regeringen Löfvén, och vi ser nog gärna att den avgår, vilket vi inte är ensamma om. Misstroendevotum har som bekant utlösts i Riksdagen under hösten, och den politiska kartan har ritats om ute i landet, även ibland vanligt folk – därom torde vi alla vara ense.

Det började sommaren 2018, med mycket märkliga uttalanden från Morgan ”Mollgan” Johansson, den lille fähund som säger sig vara landets Justititeminister. Ex Cathedra och under ett tal i Almedalen utanför Visby började han plötsligt babbla osammanhängande om ett totalförbud emot Runskrift. Särskilt Tyr-runan och Odal-runan väckte hans vrede, och skulle drabbas av straff och förbud. Detta skedde i en situation med ökande våldsbrott, sprängningar, sk ”skjutningar” (eller rättare sagt mordförsök och mord – i media vågar man ju inte längre kalla saker för dess rätta namn, men försöker släta över med hartassen) och en våldsspiral över hela Sverige, huvudsakligen utlöst av utländska kriminella, som aldrig bort vara här och aldrig borde ha släppts in i landet. Var ett ”runförbud” överhuvudtaget då rätt prioritet, särskilt eftersom det verkade vara tillkommet med det enda syftet att politiskt brännmärka och straffa svensk Socialdemokratis egna motståndarre, genom att få stämplat dem som ”nazister” bara därför att de använde runor, och försökte skydda det svenska Kulturarvet.

Vi vet alla vad som hände sedan. Jag själv var den förste att uppmärksamma problemet, och det skedde här på denna blogg. Långt senare började också Nordiska Asa Samfundet, eller NAS – som nu har över 1500 medlemmar – utlösa sin egen ”runkamp”. En namninsamling startades, som på kort tid samlade över 5000 personer, vilket är det antal som brukar krävas för att utlösa en kommunal folkomröstning, Samtidigt vädjade experter, gamla Justitieråd, Lagrådet och till slut också en Statlig Utredning i SOU-serien, företrädd av en väl meriterad domare från Göta Hovrätt till ministern, och alla inblandade kunde konstatera att vad Ministern sagt för det första var ogenomförbart, eftersom det väsentligt skulle skada inte bara kulturarvet utan också begränsa yttrandefriheten i vårt land, och att den föreslagna lagen ändå var fullkomligt onödig, eftersom eventuella extremisters missbruk av runorna och andra av Asatrons symboler faktiskt kunde bestraffas vid behov, genom lagar och förordningar som redan gällde – exempelvis paragrafer om förargelseväckande beteende och annat sådant.

För en gångs skull tänker jag inte ger er länkar till det hela – jag förutsätter att ni själv är tillräckligt skickliga i källkritik ändå – men alla kan vi enas om det faktum att NAS med eller emot sin egen vilja faktiskt BLEV en politisk organisation, när den för det första organiserade namninsamlingar och publicerade flera politiska upprop, som fortfarande finns kvar på dess hemsida, och för det tredje i maj månad detta år organiserade en demonstration utanför Riksdagshuset och på mynttorget i Stockholm – man kan gärna inte bli mer politisk än så. Jag skulle nämligen vilja påstå, att organiserar man en offentlig demonstration utanför ett nationellt parlament, så är det en politisk händelse i sig, likaså om man på en hel rörelses vägnar överlämnar en officiell skrivelse till en av landets Ministrar, vilket är vad NAS talesman Stenar Sonnevang och en del andra faktiskt gjorde.

Detta är nu historia, och historien går inte att förneka. Som vi vet, blev det inget Runförbud. Lagförslaget föll platt till marken, och Morgan ”Mollgan” Johansson har hela hösten babblat vidare om andra saker, som att han skulle ”jaga de kriminella i Malmö till Världens ände” samtidigt som vår Statsminister ställt sig upp och beklagat att ”Vi såg inte detta komma”… därmed syftande både på brottsutvecklingen, det upplösta samhällskontraktet och Regeringens misslyckade politik i övrigt.

Det underliga i sammanhanget är dock, att ”Mollgan” själv inte gjort avbön för sin misslyckade lag – en av flera försök till ny jurisprudens som lagrådet stoppat det senaste året – och gjort avbön för alla sina dumheter. Han skulle mycket väl kunnat hänvisa till den aktuella utredningen, att nya fakta i sakområdet framkommit, som han – i egenskap av Minister – kanske inte kände till, eller försiktigt kommenterat att situationen nu faktiskt ändrat sig, och att helt andra frågor inom hans sakområde nu har högre prioritet, som till exempel att spåra upp de sju försvunna tjänstepistoler och en stor mängd hålspetsammunition, som försvunnit från hans eget Regeringskansli..

Så skulle ju en svensk politiker mycket väl ställa sig upp och säga, inte minst därför att det brukar vara en inrotad vana, och en sak som hänt många gånger förut.

Men nej, men nej !

Inte ett enda ord i media har blivit skrivet om runförbudets återtagande, och lagförslagets totala kollaps. Nu – vid årsskiftet 2020 – har frågan faktiskt blivit inaktuell, och överspelad av den rådande utvecklingen i landet. Den folkliga protesten lyckades, och den aktion som jag själv och andra med mig satt igång och hela tiden arbetat för, fick ett lyckligt slut.

Frågan om Birkas bevarande, ett slut på skövlingen av Gamla Uppsala – en plats som är viktig för all världens Asaroende och inte bara de i Sverige – och andra bevarandefrågor fortsätter att vara politiskt intressanta, och de kräver oundgängligen också, att NAS fortsätter att arbeta politiskt och yttra sig i den politiska debatten, också när jag själv inte gör det.

Det är också att märka, att de mindre än hundra personer, som säger sig omfatta något de kallar ”forn sed” – men som mest kommit att förknippas med drogmissbruk och annat som vi seriösa hedningar inte vill knytas till och inte ställer upp på, exempelvis blodsoffer och annat sådant – inte med en enda gest, inte med en enda rörelse protesterat emot Runförbudet, utan varit helt frånvarande i den kampen. Istället har de allesammans fortsatt att uppföra sig renodlat destruktivt, med sina krav på en homosexualisering av Torshammaren och andra fullkomligt idiotiska påhitt, som inte har det minsta med Asatro eller Nordisk Hedendom att göra, och som man bara kan betacka sig för, avsky och ta avstånd ifrån.

Torshammaren är liksom runorna en viktig religiös symbol, som i likhet med andra religiösa symboler inte får skändas eller missbrukas. Allt annat är faktiskt ”förargelseväckande beteende” och kan straffas enligt gällande lag..

Kampen emot ”fornsedarna” och allt vad de står för, måste fortsätta närhelst de överhuvudtaget visar sig i offentlighetens ljus, även nästa år. Och Hedendomen måste våga ”ta plats” och yttra sig i det sönderfallande och ruinerade ”Folkhemmet” – om Asatron alls skall kunna växa och frodas. Den kampen är viktig, och måst föras även av enskilda debattörer som jag, inte bara av enstaka intresseorganisationer med som mest ungefär 1500 medlemmar – för vi behöver organisera oss och växa mycket mer än så, upp till den nivå runt 3000 personer och över som redan finns på Island, och kanske också i andra av de nordiska länderna som Danmark, vårt närmaste grannland.

Kampen går vidare, även nästa år och därefter nästa. ”Hedniska Tankar” kommer att fortsätta vara den ideologiska spjutspets, som direkt verkar emot och tar upp striden med Monoteisterna. Vårt mål är oförändrat. Kristendom och Islam skall ut ur Sverige, och varken religionsfriheten eller det sekulära samhället är någon självmordspakt. Vi har rätt att försvara oss emot de dunkla krafter, som vill vår egen undergång, och vi har Tors kraft och de övriga makterna på vår sida.

Vid slutet, står segern !

Sällan når vi svenskar henne förr, men via tron på oss själva och den kultur vi försvarar, kommer vi slutligen att segra.

Pontifex Maximus talar ut… och så gör även Maximus Peccator….

Pontifex Maximus, den högste brobyggaren, tillika Hans Helighet Påve Fransciscus den förste är en man, som jag flitigt följer. Håller han någon fredagspredikan eller katekes försummar jag icke att ta del av den, även om min egen titel numera snarast är Maximus Peccator, för den händelse av någon i detta sällskap ens är bildad nog att veta vad det må betyda.

Jag måste upprepa att jag finner Pontifex eller Biskopen av Rom vara en mycket god man, tillika en god herde för de sina, och förstår honom ibland innerligt väl, då han förestår ett svårskött pastorat, kan man säga. Att vara påve är ej lätt, och själv var jag valt att icke förpåvas, utan att gå den rakt motsatta vägen, också av helt andra anledningar. Tyvärr kantas Pontifex väg också av idel besvikelser, då vissa krafter inom kyrkan alltmer tydligt inte alls gör som han vill, och även detta väcker mitt djupa deltagande.

Hans predikningar är utomordentligt intressanta, särskilt om man förstår att läsa dem rätt, för vad som sägs där är antagligen ytterst subtilt för vissa, samtidigt som vissa innebörder och sakförhållanden såsom i eldskrift står klara för mig, i kraft av att jag är Maximus Peccator, eller en fullständig hedning.

”Från himmelshöjd jag kommer ner – Och ropar så till er: Dröj ej mer ! Sanningen förvisso jag har sagt – ni kan inte undfly Asarnas makt !”

2 Oktober i år lär till exempel Hans Helighet ha uttalat den åsikten, att de många, upprepade och ständigt återkommande sexskandalerna, övergreppen på barn och minderåriga inom hans egen kyrka skulle bero på Djävulen, ni vet Horn-Per eller Satan, Han som tyckte att Åmål ändå var något, Gammel-Erk osv. Själv måste jag säga, att jag inte tror på dessa kristnas ständiga låtsas-kompis, och deras ständiga undanflykter från lagen och rättvisan. Det står ändå klart för vem som helst, och även för Katolikerna själva, att ingen djävul eller demon är inblandad i dessa fruktansvärda brott, utan bara de präster, biskopar och kardinaler som kyrkan själv tillsatt.

Senast igår berättade den kristna tidningen Dagen i Sverige om hur inte mindre än sexton präster i Polen uppmanat Påven att direkt ingripa emot Ärkebiskopen i Gdansk, då denne gjort sig skyldig till fylleri, mobbning och trakasserier mot sin egen personal, tillika Simoni eller handel med kyrkliga befattningar, något som katoliker ägnat sig åt ända sedan medeltiden, och än längre tillbaka. Men – än så länge har Hans Helighet inte ingripit, kan vi konstatera – även om han nog borde göra just det, snarare än att söka övernaturliga orsaker till vad som inte bara plågar hans egen kyrka, utan hela Världen.

 

Vad man lovar, skall man hålla…

 

I Asatron har vi visserligen jotnar, troll och jättar, men dessa är inte alltigenom onda varelser, utan bara personifikationer av kaos och naturkrafterna – ty vi tror inte på en renodlat ond makt. Inte heller de många brottsliga katolska präster, som Hans Helighet och kyrkan på sista tiden skickat till vårt land är renodlat onda, utan bara förövare. Kanhända kan vi i dem se män som fallit offer för sina egna drifter, men detta kommer bara och endast bara från dem själva. Hans Helighet må först av allt betänka, att då vi straffar dem och förvisar dem härifrån, följer vi för det första bara våra egna lagar, och för det andra straffar vi ingen till livet, vi ger dem tvärtom bara en möjlighet att fortsätta sin tjänst någon annanstans, helst då så långt bort från de nordiska länderna som det överhuvudtaget är möjligt. En sådan dom måste räknas som mycket mild, och inte heller Hans Helighet kan ha något att anföra emot den, då vi överlämnat dessa förövare helt oskadda i hans och även guds händer, sedan de väl fått avtjäna sitt straff här.

Att vi skyddar våra gränser, inte ämnar ge det ringaste ekonomiska bidrag till en kyrka som redan är rik nog och som till yttermera visso är känd för just Simoni, må ingen heller förtryta oss. Så månde det vara, och så skall det för evigt bli; om inte Hans Helighet håller bättre ordning på sin egen Gadarenska flock, ty just nu syns den oss tyvärr ej bättre än en sådan, även om vi måste tillfoga detta med en viss sorg i hjärtat. Skulle förhållandena förbättra sig, kunde vi kanske släppa in honom i landet, men då hans samfund har ett ovanlig dåligt ”track record” sedan hundratals år tillbaka, må han förstå att vi känner en sund skepsis.

Än Intressantare, och än mera meningsfullt för oss Asatroende och Nordiska Hedningar är vad Hans Helighet lär ha sagt vid en katekes, uppläst 6 November. Han framkastar där i ett slags liknelse, att vi skulle ha dyrkat just hans egen gud utan att känna till den (jotack, säger jag – vi känner er kyrka och er kristendom bara alltför väl, sedan 700 år av andligt förtryck ) och exemplifierar med Aposteln Paulus på Aeropagen i Aten. Denne skall där – enligt den kristna myten och sagan, som inte alls behöver vara sann, ha hittat ett altare, märkt ”åt den okände guden” och hans helighet föreslår sedan, att kanske vi Hedningar i Norden skulle tvingas ha ett sådant beläte på vår allra heligaste mark, där han alltså inte låter oss vara ifred, eller dyrka våra gudar för oss själva.

Det är omöjligt, säger jag. Det är emot allt vad religionsfrihet och sunt förnuft heter, och dessutom har vi redan tillmötesgått Hans Helighets synpunkter både en och två och tre och fyra gånger, ja fler gånger än så. Hans Helighet tycks dåligt informerad om den faktiska situationen vid Gamla Uppsala, men jag skall nog upplysa honom om den, så sant jag är en son av Särimner !

Has Helighets företrädare på den Heliga Stolen, Påve Johannes Paulus, lät i strid med svensk lag uppställa ett stenaltare på vad som enligt Svenska Staten är ett Kulturminne av första rang, ett Riksintresse, och vad som många anser skulle UNESCO-skyddas. Detta strider emot både internationell rätt och Sveriges lagar. Samtidigt FINNS det redan en kristen kyrka vid just gamla Uppsala, markerad i nordväst på den karta ni ser här, och dessutom en prästgård med tillhörande gräsmattor, varpå ett kristet altare förvisso skulle göra sig bra. Utöver det har dessa kristna hundar redan rest ett stort svart kors rakt ovanpå ett hedniskt gravfält i nordöst, och dessutom instiftat ytterligare en kristen meditationsplats (till för bara kristna och endast kristna) i sydöst.

Hur mycket mer av vår heliga mark och vår ”Aeropag” ska ni ha, innan er förbannade girighet blir tillfredsställd ?

Ni unnar ju oss inte ens en enda bit mark att utöva vår egen dyrkan på, och säger sedan att ni vill ”samarbeta” och bygga broar ?

Är ni – ers Helighet – ens underkundig om detta ? Vet ni ens något om Gala Uppsalas centrala betydelse för Asatron och hela den Hedniska Världen – och skäms ni inte över er själv, som via era företrädare roffat, stulit och slagit sönder så mycket ? Vill ni samarbeta ? Nå – välan säger jag då, packa så undan ert altare till en av de fyra platser vi anvisat, eller till den katolska kyrka i centrala Uppsala ni redan äger, ty där har ni redan all mark ni behöver, för gudstjänster så väl inom- som utomhus…

Vad skulle ni, Ers Helighet Biskopen av Rom, säga om någon av oss ställde en Runsten direkt framför Berninis högaltare i Peterskyrkan ? Ändå är det ganska exakt vad era företrädare gjort emot oss, och nu ber vi er – för guds skull, åtgärda och rätta detta, så sant som ni är kyrkans överhuvud, och vi ska tillge och förlåta er i fortsättningen… Skulle ni acceptera detta, i er kyrka under den påklistrade förevändningen, att det vore för er att hedra en okänd gud ? – Nej, min bäste herde, jag tror inte ni skulle acceptera något sådant, och med all rätta. Och om ni är utan synd, må ni då kasta den första stenen, innan vi kastar bort e-r sten från vår nations hjärta !

Vidare – hur gick det, när man höll en Amazonas-synod, om än icke en Rövar-synod i ert Rom ? Där uppställdes, i en katolsk kyrka har man sagt mig, en staty eller bild helgad åt Moder Jord, den indianska PachaMama, som vi hedningar i Norr benämner Gerd, Nerthus eller helt enkelt Jord – ty henne känner vi också. Och vad gjorde då era katoliker och församlingsmedlemmar, ers Helighet ?

ifall ni glömt det, så kastade man den bilden i Tibern, och så – har det försports mig – önskar också många här göra med ert altare i Gamla Uppsala – planer finns på att välta det i floden Fyris, men ni må veta att jag och ingen annan än jag har avstyrt dem. Nåväl, ni har ändå i en stämning av gudfruktighet och fredlighet bett om ursäkt för denna sista illgärning. Vi godtar ursäkten, givetvis, men ber er godhetsfullt att lämna vårt land, gå i frid härifrån och icke synda mera. Gör ni så, är jag fullständigt övertygad om att också de allra värsta av mina bröder och systrar skall förlåta er, ty de är en ännu värre och än mer ouppfostrad och villfarelserik flock än er, och i sanning lika svin från Gadarene. Det säger jag er av hjärtat, förty jag är känd hos Särimner.

Dock, ers Helighet, ni är en god man, och jag kan hålla med er om följande, som ni själv har sagt och yttrat inför de era:

Man skall alltid bygga broar, alltid sträcka ut en hand, aldrig angripa. Låt oss be Anden göra oss duktiga på att inkulturera trons budskap med känslighet och att betrakta dem som inte känner Kristus med en kontemplativ blick, som drivs av en kärlek som värmer också de mest förhärdade hjärtan.

Tror ni på detta, så må ni också gå upp till bevis. Då bör ni förstå, att ni bör ta ert altare bort från den mark som är helig för oss, och visa just finkänslighet, gehör och förståelse, så blir ni för evigt en hedrad man, och får samma förståelse tillbaks. Ni h-a-r redan angripit oss, i hundratals år, ja i över tusen år, men vi kan ändå glömma och förlåta, om ni sträcker ut en hand, som ni säger. Gör så – och synda icke härefter, utan gå vidare i rättfärdighet och frid !

”Ahl-el-Kitab” – och varför ASATRON inte alls är en ”skriftlös” religion

Ibland frapperas jag av vad en del välmenande dårar och ”nyttiga idioter” skriver på nätet. Det finns människor som gått på hela ”fornseds-bluffen” och som okritiskt sprider påståenden om Asatron som inte alls är sanna, och vad värre är – de publicerar rena lögner.

Asatron är inte och har heller aldrig varit någon ”skriftlös religion” som vissa skitstövlar har mage att påstå, rakt fram i media. Den baseras på Eddorna och en djupgående litterär tradition, och en av de allra mest centrala texterna ur dem – inledningen till Runatal Hávamáls, där Oden själv i stor detalj förklarar för mänskligheten hur det gick till när han fann runorna, och hur dessa runor var och en kan användas, vilket är lärodiktens fortsättning. Självklart var denna tradition muntligen traderad genom hundratals, ja kanske tusentals år innan dess, och för alla de som lögnaktigt går fram i media och påstår att vi aldrig någonsin kan finna kunskap om själva tron, om dess innehåll och ritualer, vill jag bara säga att de far med osanning.

Det kan vi visst. Det finns bildframställningar från gammal tid också, samt långtgående arkeologiska bevis för hur de mest skilda riter gick till, även de typer av riter som till skillnad från kristendomens kannibal-ritualer (sk ”Nattvard”) och omskärelse av småbarn utan bedövning, blodsoffer och andra liknande saker inte längre praktiseras idag, därför att alla religioner – utom en del efterblivna sådana, som fortfarande är kvar i den mörka medeltiden eller till och med stenålderns dunkel – faktiskt utvecklas med tiden.

Asatron är en levande tro. Den är ingen falsk, egenpåhittad ”fornsed” skapad av odugliga små hipsters, miljövänster eller tjackpundare – som nyligen tillåtits komma dragandes med sina knasiga påståenden i såväl UNT, Hallandsposten som diverse ”poddar” som man påstått ska ha skapats i utbildningssyfte av två gymnasielärare någonstans. Ni får lov att tro mig, när jag förklarar för er att jag är högst måttligt imponerad av dessa herrars insatser, när jag själv hållit på med en blogg som denna i över tio år.

Själv sysslar jag inte med någon ”sed” eller en tom mekanisk upprepning av okänt ursprung. Inte heller är jag ”forn” eftersom jag lever här och nu – i nutiden.

En sak är människor som är nya inom det här – Hallandsposten berättar om en förvirrad rödhårig kvinna, som ännu inte inser vilket misstag hon begått. Vi kan alla råka ut för ”fake news” eller rena faktafel. Men personer som bara upprepar och sprider de här felen – år efter år – vad kallar man dem ?

För min del kallar jag dem inte längre för kladdsockar, utan skitstövlar, rätt och slätt.

En kladdsock är en person som kanske har lite otur när hon eller han tänker, så att säga. En skitstövel, däremot – är en person som förstör hela kulturkretsar.

I den muslimska traditionen – ifall någon nu inte visste det – brukar somliga religionsutövare påstå att bara Monoteister skulle vara ”Ahl Al-Kitab” eller bokens folk. Det är fel i sak och djupt oriktigt, därför att även Kojiki, Mahabarata, Eddan och andra polyteistiska skriftliga traditioner de facto existerar, och har gjort det i tusentals år.

Den som i patetiska landsortstidningar typ Hallandsposten eller ”Höglandsnytt” förfäktar dylika sanningar är och förblir en värdelös nolla enligt mig, en lögnare, en faktaförfalskare, en skenhelig idiot.

Tusen år och mer av skriftlig och litterär tradition – sådant kan man inte förneka, ”hoppa över” eller springa ifrån… Sanningen skall segra till sist, liksom Särimner…

 

Och – ifall ni finner detta omdöme från min sida något svårsmält – Läs då Nordiska Asatroförbundets utmärkta krönikor istället, så kanske ni lär er något, och slutar faktaförneka.

 

2,5 miljarder skattekronor RÄTT NED I SLASKEN – Regeringen ”Vaskar” alltihop…

Idag har det visst blivit bestämt, att den sk ”Svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än andra samfund, skall få 2,5 miljarder kronor i sk ”Kyrkoantikvarisk ersättning” som det så fint, innerligt och vackert kallas. Man ska bara ha och ha, få och få; precis som vanligt. Inga andra samfund får hålla på med att bedriva egna program för byggnadsvård, fornminnesvård eller kulturminnesvård överhuvudtaget, men just detta samfund – som bara representerar mindre än 55 % av befolkningen i dagsläget – skall alltså få lov att göra det.

I så fall – varför inte ge Nordiska Asa Samfundet rätt att tillse att all restaurering av hela landets bestånd av gravhögar eller runstenar skall ske också, och låta detta samfund få avlöna sin egen personal med statsmedel ? Eller varför inte ge Judiska Centralrådet pengar för att rusta upp Sveriges första synagoga, belägen i Norra Strandverket i Marstrand, till exempel. Just den har ju stått sorgligt förfallen i mer än 60 år nu, och en upprustning vore verkligen på tiden. Tycker inte ni också det, kära läsare ?

Vad döljer sig månne bakom denna fästnings-port ? Den som redan varit där, VET….

Dessutom har RAÄ, Riksantikvarie-ämbetet redan konstaterat, att Sveriges samtliga kyrkobyggnader aldrig varit i så bra skick som nu. Med andra ord behövs det inte mer pengar, och detta är att slänga pengarna rakt ned i vasken, eller rakt i sjön. Det har också – vid de sk ”Kontrollstationer” eller enstaka revisioner av de klerikal-ekonomiska transaktionerna, som RAÄ råkat utföra, kommit fram att det år efter år, decennium efter decennium funnits ett sk ”Verksamhets-glapp” på 12-15 %.  Alltså – man har rakt fram stulit mer än en tiondel av statsbidragen, och bedrivit församlingsverksamhet, gjort reklam och missionerat istället – trots att det inte alls var meningen, att man ska göra så.

Dessutom har man som sagt avlönat sin egen personal – som mestadels gjort helt andra saker än att restaurera gamla kulturbyggnader – för pengarna istället. Hur mycket som verkligen kom byggnadsvården till del, finns det ingen som riktigt vet, men läs RAÄ:s rapporter, och ni ska se att man undanhållit betydande summor.

Man har redan börjat ifrågasätta vissa projekt, som att till varje pris måla Storkyrkan i Stockholm i blomrosa, till exempel... Fler än jag har börjat uppmärksamma den mycket säregna ”miljonrullning” som försiggår.. Bara det projektet skall kosta över 70 miljoner kronor, och delar av det – som detta med färgen – verkar inte vara nödvändigt alls, inte heller under RAÄ:s bedömning, och de har faktiskt den största sakkunskapen på området – inte ”kyrkan”.

Svenska ”alternativmedia” i motsats till gammel-media har idag avslöjat mer om vad detta handlar om – men nu ska vi inte skjuta på budbäraren eller pianisten, utan studera sanningen, ja iaktta det faktiska utfallet av detta ”Kyrkliga samfund” och dess hantering av byggnadsvården.

Ni ser här till vänster den sk ”Fredrikskyrkan” i Karlskrona, tillika en av denna Marinbas stora sevärdheter, och mest berömda turistmål. Den har kallats ”Karlskronas Katedral” och ligger ännu där den alltid legat, dvs vid stora torget. Men hela interiören i Jugendstil och barock har nu förvanskats, stick i stäv med byggnadsvårdens bestämmelser. Altartavlan har tagits bort. Pilastrarna, som funnits där sedan 1600-talet – ja bort med dem, bara. Altarrunden, där man genuflekterar och har sig och den kristna kannibal-ritualen bedrives – ja ut med den genom fönstret..

Istället sätter man dit ett IKEA-bord, mitt på golvet. De gamla kyrkbänkarna med flera hundra år på nacken – dem sågar man upp och förstör ! Kvar finns bara lösa stolar i IKEA stil, och en modern filmprojektor-duk för Power Point presentationer i tidens anda – inga kors här inte !

Säg hej hej då till altaret, alla skenheliga kristna… Säg hej då till 400 års interiör, och välkomna lite extra psalmvers-tavlor från 1880-talet – just dem skulle man av någon outgrundlig anledning ha kvar.

Ni fick ett sterilt, avskalat, mycket Lutherskt kyrkorum, helt utan detaljer. En kal och tom hall, lika förbannat tom som er ökenreligion, eller kyrkofullmälktiges än tommare huvuden.

Så långt ”Byggnadsvården” i den ”Svenska” Kyrkan vill ni vara med där ett år till, förresten – eller vill ni gå ur – ni har exakt EN dag på er – annars får ni betala, betala, betala skatt skatt skatt i ett helt år extra…enligt detta samfunds mycket säregna och speciella ”rättvisa”.

Det har – enligt alternativmediet ”Nya Tider” framkommit att Karlskrona Kommun givit bort 100 000 kronor för en timmes föredrag – stängt för allmänheten och bara för de invigda, ”Solis Sacerdotibus” som det heter på Fredriks-kyrkans språk till ingen mindre än Fredrik ”Svenskarna har ingen kultur” Reinfeldt, ni vet den där konstige moderaten som säger att etniska svenskar inte har någon som helst rätt till sitt eget land, eftersom det enligt honom ”tillhör invandrarna”.

Det ÄR ett ”andligt frälse” – Solis Sacerdotibus – alla andra Skall BETALA, BETALA, BETALA….

Hur många är de Asatroende Hedningarna i Riket ?

Att vara Hedning innebär att man inte tror som ”Svenska” Kyrkan tror. Det är att avsäga sig Monoteismen, och de Abrahamitiska samt Abderitiska Ökenreligionerna. Över 43 % av svenska folket har nu tagit detta viktiga steg, och på köpet sparat nästan en miljon kronor per man och kvinna, eftersom ”Svenska” Kyrkan annars tar ifrån dem dessa pengar under ett helt liv – men de som är Hedningar får leva som det anstår vuxna människor, och betalar inte denna fruktansvärda straffskatt, som man kallar ”Kyrkoavgift”.

Du kan också enkelt befria dig, genom att följa länken här. Det är gratis, och du behöver inte betala någonting för det.

Om du är Ateist, så är du också hedning. Om du är Agnostiker, och alltså tycker att man inte kan veta  något säkert om ”andliga” ting, så är du också Hedning. Du är hedning i fall du är Hindu, Buddhist eller något annat, och ifall du följer din egen väg. Du är hedning ifall du är Humanist. Du är hedning i fall du är fritänkare. Du är hedning om du är liberal, och tror på ett fritt och sekulärt samhälle, där Sharia-lagar och liknande inte har något utrymme mer.

Du kan också vara en Asatroende hedning som jag, såklart.

Somliga av oss är organiserade, andra inte. De största samfunden i landet är Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 2000 medlemmar, enligt vad NAS själv rapporterar via sina många Facebook-sidor. Sedan finns också Samfundet Särimner, ett esoteriskt samfund med 700 medlemmar, som inte är öppet för envar, utan bara utser medlemskap på vissa meriter och egenskaper, som dess medlemmar måste ha. Till slut även något som kallas ”Forn Sed”, vilket mest är en disorganiserad grupp för New Age, med mindre än 300 aktiva medlemmar i dagsläget, men de är tveksamt om de individer som finns där, alls skall räknas till hedendomen överhuvudtaget.

Och till sist finns även de oorganiserade, och en hel rad mindre organisationer. Detta gör – enligt försiktiga beräkningar som jag tagit del av – att det nu finns över 6000 kända Asatroende i Riket. Ibland har vårt antal vuxit, ibland inte. Det har gått upp och det har gått ned, men vår tro består – den är som Särimner oförstörbar och evig.

Diskussioner har dock utbrutit på vissa nätforum om NAS trovärdighet som andlig organisation, och om man alls kommer att kunna komma över 10 000 medlemmar, och sedan upp till 100 000 och fler, som det ursprungligen var tänkt – och ur de diskussioner som förts inför öppen ridå, saxar jag litet:

Protesterna emot Runförbudet – ett förslag som numera är skrotat och inaktuellt, tillkom efter det att jag först av alla hade engagerat mig i frågan. Sedan ägde en namninsamling i NAS regi rum, och det förkastliga förslaget skrotades, till Kulturarvets och hela vårt lands fromma. Det var första gången vi Asatroende gick till gemensam politisk aktion, inte för att vi alls på något sätt ville det, men eftersom vi var så illa tvunga.

Våra organisationer blir fler och fler, och vår rörelse växer – men med den också interna splittringar, partistrider, svartmålningar av enskilda. Jag själv som varit med ända sedan 1990-talets första år känner igen alltsammans, och fler än jag efterfrågar en snar ändring.

Om det ska ske krävs dock en helt annan stabilitet än vad som hittills har funnits i svensk asatro. Tidigare grupper har tenderat att implodera och balla ur till höger och vänster. Vet inte om Nordiska Asa-samfundet är den organisation som kommer klara av uppgiften, men man kan ju hoppas. Nyckeln för att lyckas är hur som helst att visa över en längre tid att man är både seriös och stabil. En religiös organisation handlar ju väldigt mycket om att förmedla värdighet och meningsfullhet; det kan man inte göra om man riskerar att kollapsa när som helst.

Frågan är om NAS nuvarande förtroendevalda alls klarar den utmaningen, säger enskilda personer inom NAS som jag själv talat med. Organisationen verkar just nu minst sagt lite svajig, men Hedendomen växer – och det är det viktigaste !

Tror mer på att utgå från specifika initiativ, och sedan skapa medlemsorganisationer runt dem i den mån det behövs.

Som jag förstått det verkar en del personer bakom NAS bo i Norrköpingstrakten. Säg att de i stället för att starta NAS hade byggt en enkel liten gudstjänstlokal/gudahov i närområdet, och börjat hålla regelbundna högtidsfiranden för de lokalbor som var intresserade. Skapat något fint och trevligt för lokalsamhället, och hållit dörrarna öppna för alla som var nyfikna. I den mån det uppstod behov kunde de då ha skapat någon sorts stödförening kring lokalen, typ ”Finspångshovets vänförening”, och gradvis kunnat växa i populatitet, professionalitet, bygga ut och smycka lokalen allteftersom det blev möjligt, och så vidare. Sedan om det blev lyckat kunde det ha inspirerat liknande projekt på andra orter. Över tid kunde kanske samarbete mellan olika föreningar leda till en paraplyorganisation för samordning av större evenemang.

Nu började man i stället i andra änden. Man skapade först en rikstäckande medlemsorganisation, som utlovar aktiviteter, möjlighet till lokaler etc i den mån som organisationen lyckas växa. Det känns mer riskabelt. Om man börjar med att skapa nåt konkret och lokalt är det lättare att pröva sig fram, ett steg i taget, och se vad som fungerar.

Plötsligt en TYRS dag – Runkampen återupptas

Idag är det som bekant Tisdag, Guden Tyrs dag, en hednisk vecka i vårt hedniska Sverige. Det här är också dagen som man vid Göteborgs Tingsrätt plötsligt tar upp målet emot extremistgruppen NMR, ur vilken inte mindre än 16 personer skall ha förbrutit sig mot allmän ordning under bokmässan för två år sedan. Med tanke på att preskriptionstiden för mindre brott i Sverige vanligen är tre år, är det förvånande att åtalet alls kommer upp nu; då det säkerligen kommer att överklagas av extremisterna. Deras advokater har också yrkat på att vissa åtalspunkter skall strykas helt och hållet, medan domstolen inte verkar gå på den linjen, enligt vad Statstelevisionen rapporterar.

KOM IHÅG: Nynazisternas Missbruk av Tyr-runan är precis lika allvarligt som den Vänster-extrema ”Forn Sed” dräggens försök att koppla ihop Torshammaren med homosex. Båda grupperna gör sig skyldiga till Hets emot folkgrupp, och bör STRAFFAS för sina brott…

Tyvärr aktualiserar detta åter debatten kring ett  förbud emot Tyr-runan och Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johanssons fullkomligt idiotiska förslag på ett generellt runförbud, eftersom nynazisterna i NMR missbrukat Tyrrunan vid det aktuella tillfället.  Media, gestaltade av bland annat TV 4 och dess tvivelaktiga kommentaror Hanna Björkman (annars en sk ”trendsetter” utan kunskaper på det juridiska området)  tycks nu ha insett, att ett förbud emot runor inte är aktuellt. Istället är det missbruket av Tyr-runan som symbol, liksom extremvänsterns och ”Forn Seds” missbruk av Torshammaren som bör förbjudas. 

Båda extremistgrupperna missbrukar Asatrons symboler, och smädar därmed inte bara Asatron som religion utan hela vårt kulturarv, och tillika förolämpar de alla seriöst Asatroende. Sådana gärningar får aldrig någonsin vara fria från straff, utan kan och skall bestraffas mycket hårt, ja utan nåd och förskoning.

Göteborgs-Posten, GP kommenterar idag genom sin ledarsida att det inte är Tyr-runan utan missbruket av den som bör förbjudas, och att Justitiekanslern var mycket tydlig på den punkten, redan för två år sedan. Ni som följt med i denna debatt ett tag, vet också att jag här i denna blogg citerade JK:s uttalanden, och att jag också citerat den Expertutredning vid Svea Hovrätt, som upphöjts till SOU (Statens Offentliga Utredningar) som kom i våras, och som tydligt och klart visar att Justitieministerns förslag är komplett onödigt. Inga nya lagar behövs, och vill man eller kan man döma de skyldiga inom NMR för något, kan man göra det på de lagrum som redan finns. Samma sak gäller vänsterextremisterna, och deras missbruk av Tors Hammare, en symbol de aldrig någonsin haft rätt till.

Tyr runan kan aldrig i sig anses bryta emot någon hetslagstiftning, säger GP. Inte heller kan den sägas erinra om diverse händelser under andra världskriget, som Morgan ”Mollgan” Johansson hävdat. De flesta svenskar associerar inte alls Tyr runan till sådana saker, och därmed skjuter Ministerns påståenden helt vid sidan av målet.

GP citerar också Terror-forskaren Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan, som nu instämmer i vad jag sade redan för två år sedan i denna blogg – och vad jag ensam var den förste att säga. NMR bör förbjudas, precis som man redan gjort i vårt nära grannland Finland.  För övrigt är det fint att se, att FHS eller Försvarshögskolan nu bekräftar just mina åsikter.

Terrorforskaren Magnus Ranstorp har öppnat för att terrorstämpla NMR, vilket skulle kunna innebära ett förbud mot organisationen (SVT 13/8 2018). Det är även ledarsidans linje. Enligt säkerhetspolisen ägnar sig nazisterna åt vapentillverkning. Det var också personer med kopplingar till NMR som genomförde flera sprängdåd i Göteborg 2016-2017, då en människa skadades allvarligt.

De organiserade nazisterna bör med andra ord ses för vad de är: Ett gäng potentiella våldsverkare. Mindre fokus bör därför läggas på att förbjuda deras symboler och åsikter och mer på att bevaka deras förmåga att hota demokratin och enskilda individer. Staten ska inte upprätthålla något åsiktsmonopol. Däremot ska den bevara sitt våldsmonopol med alla medel.  (Håkan Boström, GP 2019-09-24)

I en annan GP artikel citeras John Stauffer, Chefsjurist vid den internationellt erkända organisationen Civil Rights Defenders. Han uppmanar Rättsväsendet att se till helhetsbilden av NMRs handlande, och utelämna Justitieministerns tomma och okunniga prat om symbolerna i sig. Det är inte symbolerna, utan uppsåtet bakom deras användning som är det viktiga, säger han till tidningen. Också Christer Mattson, expert vid Torgny Segerstedt-Institutet hävdar samma sak.

Power to the people !

Själv betecknar jag vad som hänt idag som en seger för den Hedniska rörelsen i Sverige, och en seger för Asatron. Till och med tidigare fientliga media som TV 4 måste nu hålla med oss i vår syn. JK eller Justitiekanslern har redan tidigare gått på vår linje, liksom Regeringens egen expertutredning, som vågat trotsa hetsen och Ministerstyret.

Flera Rikstidningar är nu på vår sida, liksom Civil Rights Defenders och Torgny Segerstedt-institutet.

Alla de, som i likhet med Forn Sed Rörelsen missbrukar Tors Hammare för egna syften, eller likt NMR ger sig till att missbruka runor och heliga tecken, kommer förr eller senare få sota för det.

Vi här i vårt land ställer inte upp på att det nordiska kulturarvet missbrukas eller profaneras längre, och vi kommer aldrig aldrig någonsin acceptera fortsatt missbruk eller förbud.