RAÄ lovar att de ska digitalisera Runorna…

RAÄ, Riksantikvarieämbetet, lovade igår att de ska lansera en ny söktjänst för alla Runinskrifter i hela Sverige. Inte bara arkeologiskt intresserade, utan också de som är moderna runristare, Asatroende Hedningar som jag eller de som vill hitta tips på utflyktsmål kommer nog ha nytta av den nya tjänsten, som man säger skall vara klar under Hösten 2020 eller Vintern 2021…

Visste ni att det kanske finns 4-5 moderna runristare verksamma i dagens Sverige ? Här ser ni Kalle Dahlberg, den allra bäste av dem…

Data och bilder om över 7000 inskrifter från vårt land och över 100 000 sökposter kommer vara inlagda i vad som blir det största runlexikonet någonsin..

”PK-Nytolkningen” av Rökstenen slutgiltigt SÅGAD

Magnus Källström, den främste av Riksantikvarieämbetets och vårt lands runologer, ”sågar” nu fullständigt den häpnadsväckande nytolkning av Rökstenen, som en forskargrupp under ledning av Per Holmberg vid Göteborgs Universitet har gjort. I forskargruppen ingick bland andra den ökände Henrik Williams från Uppsala Runforum, samt Bo Gräslund, professor emeritus, som redan på 1980-talet födde tanken om att mytens Fimbulvinter i själva verket syftade på faktiska händelser, som flera samverkande vulkanutbrott och klimatförsämringar under 500-talet, vid tiden för vad man kallat ”senantikens jordbrukskris” och ”den justinianska pesten” som nära nog sammanföll med kristendomens spridning – en mycket hemsk farsot även den..

 

 

Jag har redan kommenterat vilka överdrifter vi fått se i den svenska dagspressen på grund av ”Runforums” och professor Williams publicistiska äventyr, och det har andra sansade bloggare också – bland annat den av en professionell arkeolog drivna bloggen ”Brons & Blod” vars inlägg om just detta ämne ni kan läsa på länken här.

I ”Språktidningens” senaste nummer vederläggs slutligen de abderitiska dumheterna om att Rökstenens ristare skulle vara någotslags forntida Greta Thunberg, eller de groteska påståendena om att ”Odenskulten aldrig fanns” liksom att Rökstenens text inte skulle nämna Theoderik den store av Goterriket, vilket den de facto gör.

Förvisso skedde det en mängd vulkanutbrott mellan år 537 och 546 enligt vår tideräkning, och förvisso ledde de till aska i jordatmosfären, missväxt, minskade skördar och en befolkningsminskning, som gav upphov till myten om ”Fimbulvintern”. Så långt är Bo Gräslunds teorier, som ursprungligen inte hade någon koppling alls till en av Sveriges och hela världens absolut mest berömda runinskrifter. Men Magnus Källström håller som språkman helt med mig om att texten i nyöversättningen svårt förflackats, och att den språkligt sett och rent poetiskt inte alls kan mäta sig med Elias Wesséns klassiska tolkning, samtidigt som ”Runforums” forskarteam också gjort ett par ödesdigra och uppenbara feltolkningar.

Man kan svårligen tolka runföljden sakumukmini som sakum uk mini, när de gamla tolkningarna saku mukmini eller sakum ukmini är mycket mer plausibla – deras exakta betydelse och vad de har för innebörd har jag redan förklarat för er, många gånger – och det är heller inte troligt att stenens ristare skulle bryta emot alla regler för fornyrdislag som versmått, och rista stympade, avkortade strofrader på vad som var en utomordentligt skickligt och sinnrikt komponerad skrift i sten, bara för att berätta om vädret, eller rent klimatologiska företeelser, som ägde rum 300 år före texten ristades.

Alla tolkningar kanske tillför något, men vad det senaste ”PK-försöket” ens skall tillföra, där Theoderik, slagfältsbeskrivningarna, krigarskarorna och de monumentala stroferna är bortrensade, är mycket svårt att förstå.

Som Docent Källström själv skriver: ”Att börja datera Rökstenen med utgångspunkt i den nämnda klimatkatastofen bör inte ens övervägas, eftersom man då kommer cirkelbeviset snubblande nära.

När stenens text talar om någon som dräptes i Reid-goternas land, för nio släktled sedan, menar ristaren givetvis detta och bara detta. När Tors namn nämns i ett av stenens runchiffer, och ”es kun knati iatun” eller ”han kunde nedslå jätten” nämns, är det Tor som jättedräpare och en krigarkult man talar om.

Lönnrunorna på en av Rökstenens kortsidor, som nämns i en annan av Språktidningens artiklar… det gäller att inte sakna språkkänsla, om man alls ska tolka dem…

 

Varin, fadern, och hans minnesmärke över den döde sonen, tillsammans med uppmaningen om att hämnas sonens död, talar till oss än idag, konstaterar sakkunskapen; och så enkelt är det faktiskt.  Rökstenen handlar inte om klimatkatastrofer, men om krigare, deras sorg, och de som föll i fjärran land.

Holmfastristningen återställd

För några dagar sedan bjöd SVT för en gångs skull på en god nyhet. Holmfastristningen utanför det invandrartäta Söertälje är nu återställd, tack vare försenade insatser från en stenkonservator. Tidigare ljög både Södertälje kommun och Länsstyrelsen, och påstod i form av Fake News, att någon eller några ”av väljvilja” skulle ha försökt utplåna ristningen med en högtryckstvätt.

Detta Nidingsverk är fortfarande obestraffat. Ingen greps, precis som vanligt i Landet Löfvén…

Nu avslöjar stenkonservatorn Paterik Stocklassa vad Hedniska Tankar länge misstänkt. Enligt honom var det ungdomar med en högrtryckstvätt, som försökte utplåna den över 900 år gamla runinskriften; men de lyckades inte i sitt destruktiva uppsåt. Stenen är helt återställd.

Åter lever minnet av den väg Holmfast lät röja, och som fortfarande används än idag. Måtte hans runor och namn bestå för evigt !

Från Göteborg rapporteras idag, hur ännu en demonstration, som man påstår skulle ha varit ”emot rasism” tack vare en enstaka händelse i USA, totalt spårat ur och slutat med stenkastning emot polis, uppbrutna gatstenar och mer än 25 huliganer gripna. Hur skall vi någonsin kunna få bukt med alla dessa huliganer, som förhärjar vårt land ? De lär ju sig aldrig, och vägrar anpassa sig till det omgivande samhället.

En Utredning av Upplandsmuseéet konstaterade i våras, att mer än 30 av de mest värdefulla runristningarna i Uppland totalförstörts genom vanvård, och att mångdubbelt fler stenar skadats svårt, bland annat för att Kommuner och Länsstyrelse inte vill skjuta till pengar för att vårda och underhålla dem, samt skydda dem från främlingars vandalism…

”Hedniska Tankars 10 populäraste inlägg, 2019”

Den här bloggsidan innehåller numera över 2000 inlägg, om man räknar med det omfångsrika arkivet med sina temasidor. (Ni finner länkarna till dem här ovan). Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen – självklart kan ingen skribent, hur flyhänt eller skicklig han än är, hela tiden hålla den bästa kvalitet, och en hel del av vad jag skriver är dessutom saker som aldrig någonsin varit ämnade för fri tillgänglighet på internet för evigt. Många av dem är dagssländor, adiafora; sådant som skrivits med anledning av en viss dags händelser och som det mesta av all dagstidningjournalistik är de avsedda för omedelbar konsumtion och knappast värda att sparas, hrusomhelst; medan andra av mina krior – särskilt dem som redan är i arkivet – har varit avsedda att sparas åtminstone en liten tid.

Förra året såg många inlägg som fick hundratals läsare, och främst av dem blev inlägget om Algiz eller Elhaz – den senare Jalkr eller älgrunan, som publicerades som del 14 i min runkurs. Detta inlägg blev läst inte mindre än 569 gånger, och numera mer än så, eftersom någon eller några läst det mer än 20 gånger under årets första fyra dagar. Varför just Älgrunan eller Jalkr blivit så populär, kan jag inte svara på, men kanhända har mina läsare gillat vad som framförs, och man får komma ihåg att Algiz också är en skyddsruna, esoteriskt sett.

 

Jalkr, Elhaz eller Algiz syns också i Östersunds vapensköld, som mycket riktigt visar ett  stiliserat Älghuvud…

Näst populärast under 2019 var min bearbetade saga om Torleif Jarlaskald och Håkon av Norge – som ni kan läsa på länken här. Folk har läst den inte mindre än 478 gånger förra året, och den har lästs mer än 520 gånger sedan den först publicerades här – jag vet också att man använt min bearbetning av AU Bååths översättning från Norröna i skolundervisning, och som ett exempel på vikingatida berättartradition överhuvudtaget, fast den dåförtiden mest var menad som en lustig krumelur, eller som en skämtsaga, som inte alls skall förväxlas med de historiska sagorna eller deras innehåll.

Tredje mest lästa inlägget igår är början på runkursen, eller inlägget om Ur-runan – som lästs över 469 gånger.  Och jag citerar:

I esoterisk litteratur, både i Sverige och utlandet, brukar man då och då stöta på den Urgermanska, sk ”äldre” runraden med sina 24 tecken. Numera används den ofta till att ”spå” i runor, en ganska tvivelaktig 1900-talsuppfinning, som det finns få eller nästan inga belägg för. Se mina tidigare inlägg i ämnet. Runorna används också som meditations-redskap, i ritualer, för att göra amuletter (företrädesvis i form av sk ”bindrunor”) och mycket annat, som inte alltid motsäger utan snarare kompletterar deras tidigare användning som skrivtecken.

Runorna kan ses som ett ”runhjul” eller en evigt snurrande krets, 2 gånger årets 12 månader till sitt antal – och talet 24 låter sig också tydas som 3 x 8. Runorna är en oktal kod, som Rökstenens chiffer-runor klart utvisar, och oktala koder finns förresten också i dagens datorer..

 

Fjärde mest lästa inlägget var det om Skånehammaren, en av vår tids mest reproducerade smycken och hur dess original återkom till Sverige. Detta inlägg har nu blivit läst mer än 380 gånger. Samt i slutet en varning, om vissa sällskap och samfund som man INTE ska ge sig i lag med, och hur man INTE får använda en Torshammare…

Nättidningen ”Svensk Historia” rapporterade igår om den sk ”Skånehammaren” från historiska muséet i Stockholm. Originalet i silver kommer från den såkallade Friherre Claes Kurcks fornssaksamling, och är sedan den kom till historiska muséet år 1895 en av de mest kända och avbildade fynden från 800-talets Skåne och Vikingatiden överhuvudtaget. Den har blivit stilbildande för tusentals, ja hundratusentals olika slags kopior världen över, och de har tillverkats inte bara i rent silver utan också i i allehanda metallegeringar, ben, horn, plast och allehanda andra material. Den har återtryckts i mer eller oftast mindre exakt utförande på T-shirts, banderoller, vykort och bilder – naturligtvis också på Internet…

ORIGINALET är ALLTID bäst – ACCEPT NO CHEAP SUBSTITUTES !!

Min egen annons om Samfundets Särimners bildkalender – vars 10 sista exemplar fortfarande finns till salu – var det femte mest populära inslaget, och lästes över 340 gånger… Numera säljer jag de resterande exen för 75 + 18 kr porto = 93 kronor – och kontaktadressen finner ni här intill.

Det gäller som sagt att veta vad man ”köper” eller inte köper här i den Asatrogna delen av Världen, och det illustreras inte minst i inlägget om det påhittade smycket ”trollkorset” som nog inte har så mycket med svensk folktradition att ögra, utan redovisar hur en hednisk symbol vansläktats, och hamnat på avvägar. Detta inlägg från 2017 lästes inte mindre än 331 gånger, bara i år; och blev därmed det sjätte mest populäraste.

På sjundeplats finner vi inlägget om Naud-runan och det heliga niotalet, Odens särskilda runa i den äldre runraden. Jag citerar:

Naud-runan, också kallad Naudiz på gotiska har talvärdet nio, vilket är viktigt att komma ihåg. Runans namn syns också i det svenska ordet Nöd eller Nödd, liksom det tyska Not och det engelska Need, som ju betyder behov eller nödvändighet. Asarnas stora tal är tre, och tre gånger tre blir nio, talet för den högste av alla Asar, eller Oden själv. Mycket riktigt är Naud-runan hans speciella symbol, och har alltid symboliserat ödet eller nödvändigheten, det oundvikliga skeendet, och därmed ibland också Ragnarök självt.

Talet nio har en stor betydelse i Asatron, vilket de flesta kunniga insett. Oden hängde nio nätter på Världsträdet för att finna runorna, och hans ring Draupner eller den drypande alstrar en ny guldring av samma storlek som sig själv på nio dygn, varför Oden också är omåttligt rik. Heimdall föddes av nio mödrar, eller de nio vågorna, Rans och Ägirs döttrar. Nio är världarna som finns i Yggdrasil, och antikens folk talade om de nio muserna, indisk mytologi under vedisk tid om nio element i Världen, och bland de flesta indoeuropeiska folk spelar nio-talet samma roll som hos oss, en symbol för kosmos, och tingens nödvändighet.

Detta inlägg lästes 306 gånger förra året, och har totalt lästs över 360 gånger av olika personer, medan åttonde plats intogs av artikeln ”Nytt spjutfynd i Uppsala kan vara bevis för slaget vid Fyrisvall” – en ny dagsaktuell artikel om ett fornfynd, som vi inte har hört så mycket mera om sedan – men den arkeologiska forskningen arbetar ofta sakta, och sådana här fynd och artiklar förekommer ibland i dagspressen, för att först senare – efter flera år – bli uppmärksammade på nytt – och kanske också omvärderade vad det lider. Om just detta ”spetsfynd” har vi sedermera inget hört, men originalinlägget lästes av 277 personer.

Spetsen på ett litet kastspjut, och visst ingen pilspets, som Upsala Nya Tidning felaktigt skrev…

Nionde mest lästa inlägget för 2019 var inlägget om Tyr-runan – denna – för somliga politiskt anfäktade personer – så omstridda symbol. Det lästes 269 gånger förra året, och har sammanlagt blivit läst över 300 gånger. På tionde plats, slutligen, kom inlägget om den numera utbuade ”forskaren” Fredrik Gregorius vid Linköpings Universitet, en förvirrad kristen, som hävdar att ”Asatron inte finns” men vars röriga och förnuftsvidriga utsagor kommit på skam, gång efter annan.

Om inte annat, har denna blogg redan bevisat det. Asatron existerar, den utövas idag – och den har alltid funnits, då våra gudamakter existerade på bronsåldern och än tidigare, eller så länge det folk som ännu är i majoritet i vårt Sverige ännu finns i det här landet..

Jodu, Fredrik Gregorius – sug du på den !

Uppsala Universitet – Runologerna i ”Goda Vänners Lag”

Vad allt med spännande nyheter får vi inte höra från den akademiska Världen ! Förra veckan ville Skolverket slopa hela ”Antiken” eller rättare sagt all historieundervisning före 1700 – men se ! – det förslaget drogs tillbaka väldigt fort, och numera har man bestämt sig för att bara slopa och förbjuda Folkvandringstiden istället.

I samma anda – kanhända – har nu Uppsala Universitet – ett av vårt lands mest uppburna och ansedda lärosäten – ett viktigt tillkännagivande att göra, antar jag. Det är den internationellt ryktbare och firade professorn i Nordiska Språk, Henrik Williams som framträtt vid ett föredrag  ”i goda vänners lag” får vi veta, och där var hans viktigaste budskap att runorna inte är symboliska, inte har magisk innebörd, inte kan uppfattas som enskilda tecken och inte är hedniska. Allt enligt Universitetets officiella hemsida. Följ bara länken ovan och se efter själva, så får ni se..

En stor och uppburen språkprofessor håller låda inför en häpen allmänhet….

Pietroassaringen, med inskriften ”Gutanowi heilag” eller ”det heliga från Goternas Vi” finns alltså inte på riktigtallt enligt den store, store Professor Williams, får  vi förmoda.

Runatal Havamals finns inte heller.

Inga runinskrifter är alltså äldre än 1050 ungefär, eftersom de inte kan vara från en hednisk tid. Allt måste ju vara kristet, eller hur ?

Vävbrickan från Lund, med sin runmagiska inskrift, har alltså aldrig hittats. Ordet Allati, eller andra varianter på den kända alu-formeln, har aldrig någonsin funnits.

”Det norska runpoemet” där runtecknen är just symboler och radas upp enskilt, har plötsligt försvunnit, och raderats ut ur alla handskrifter.

Den store, store Professor Williams har också sett till, så att det Angelsaxiska runpoemet och det isländska gått precis samma väg – alltså ned i soptunnan, bort från medvetandet. Fyra av de Angermanska manuskripten, där dessa uppteckningar fanns, finns alltså inte. Allt det där ni vet, det var bara påhitt.

Runtecknen i Buslöboen, ordade i numeriska grupper med vissa talvärden, fanns alltså aldrig på riktigt.

Spjutspetsen från Germundbu har aldrig aldrig existerat. Den fanns bara inte.

Omnämnandet av runristande i magiskt syfte i Egil Skallagrimssons saga och alla de andra isländska sagorna är alltså bara ”fejk” – enligt professor Williams, hög och uppburen.

Glavendrup-stenens ord om ”Thorr vigi” är alltså borta, puts väck och ”undanstädade”

Rökstenen har inga chifferklavar överst, för så har Professor Williams sagt – eller har han det ? Vad sa han egentligen vid detta famösa föredrag ?? Det kan väl inte vara så att något klåfingrigt litet www-geni vid samma universitets media-avdelning gett en helt felaktig bild av det aktuella föredraget ?

Fanns Gallehus-hornen, Professor Williams ? Hur är det med talvärdena i denna inskrift, och varför finns det tjogtals exempel på att man i runinskrifter över hela Norden använt Madr eller Man runan enskilt, alltså som ett fristående ord, betydande ”man” i de aktuella lagtexterna, och varför förekommer samma skriftsätt i de äldre Västgötalagen, där en enskild symbol eller runa står just för ordet ”man” – eller har jag fel, Professor Williams ? Om detta i-n-t-e bevisar att runorna användes som symboler, hur var det då ?

Kan ni förklara det för mig, Professor Williams ??

I och för sig har man sett mycket annat underligt från ”högt uppburna språkprofessorer” genom åren. I den kände översättaren Björn Collinders version av Eddan, ISBN 9137104179, står det PLÖTSLIGT i kommentarerna till Hávamál, strof 137 om jag inte minns fel, att ”Detta är Runmagi och skall icke översättas !” skrivet av Collinder själv.

Och sedan har han egenhändigt KLIPPT BORT resten av strofen – som alltså inte finns med, utom i stympat och omskuret skick i Collinders upplaga. Förlåt att jag frågar, men gör en hederlig, akademisk översättare på det viset ? Vad skulle hända, om den felande passagen blev översatt ? Skulle det vara FARLIGT att göra, kanske – nu när det rör sig om magi och det snart är Alvablot, eller vad är det som menas ? Varför hela tiden denna oerhörda berörings-skräck och närmast fobi för vissa saker ? Varför sker det just i den strof, som handlar om upptäckten av runorna, som kristna forskare ovillkorligen vill ha till en analogi till jesus på korset, och varför vägrar dessa kristna forskare att erkänna, att runorna INTE är kristna, inte inspirerade av ett kristet alfabete, utan en hednisk skapelse som om och om och om och om igen använts för hedniska syften ? Vadan denna ytterst märkvärdiga konfirmations-bias från de, som ändå skall vara – eller säger att de är – opartiska forskare ?

Varför förekommer tuwatuwa och andra liknande formler på Vadstena-brakteaterna, och om det inte är runmagi, vad är det då ? Varför stjäls dessa föremål så påtagligt ofta, eller ”kommer bort” ur muséernas samlingar ?

Hur är det med Lindholms-amuletten ? Hur förklarar ni dess inskrift ? Eller Björketorp-stenen, kanhända – om ni vet vad den står för… Kan ni svara på det, Professor Williams ?

Ni säger ju, att ”runmagi inte existerar” – i alla fall enligt ert eget Universitets hemsida, som säger att det är ”viktigt” att förmedla detta till den stora allmänheten – så då måste ni väl ha torrt på fötterna, som det heter – eller kunna förklara bort hundratals och åter hundratals lösfynd, runstenar, texter, ja till och med minnesverser som rundikterna, där allt detta förklaras, stick i stäv emot vad er hemsida påstår…

Jag har en plan…. Vi ”gallrar” bara lite inne på muséet… och så säger vi att det var föredrag, ja ett föredrag vi skulle hålla, inte sant Vanheden ?Och sen säger vi att Harry här är ”professor e-mer-i-thurs” – ja just så ! ”I Goda vänners lag liksom – tycker inte ni också det ?”

 

PK – kan räkna upp till hundra – PK – kan abc…

Hajar DU det nya ”PK” tugget som lärs ut på skolorna – och våra stolta, stolta Universitet !! Hurra för ett festligt Alma Mater !!

”Skånehammaren” åter i Sverige – och om RÄTT sätt att bära en Torshammare

Nättidningen ”Svensk Historia” rapporterade igår om den sk ”Skånehammaren” från historiska muséet i Stockholm. Originalet i silver kommer från den såkallade Friherre Claes Kurcks fornssaksamling, och är sedan den kom till historiska muséet år 1895 en av de mest kända och avbildade fynden från 800-talets Skåne och Vikingatiden överhuvudtaget. Den har blivit stilbildande för tusentals, ja hundratusentals olika slags kopior världen över, och de har tillverkats inte bara i rent silver utan också i i allehanda metallegeringar, ben, horn, plast och allehanda andra material. Den har återtryckts i mer eller oftast mindre exakt utförande på T-shirts, banderoller, vykort och bilder – naturligtvis också på Internet…

ORIGINALET är ALLTID bäst – ACCEPT NO CHEAP SUBSTITUTES !!

Jag själv har också använt just denna Torshammare som vinjettbild, då jag velat slå fast något med eftertryck i den här bloggen, eftersom jag är Skåning både på mödernet och fädernet sedan minst tre generationer tillbaka, och jag älskar min hemprovins. Men få – om ens någon – har insett Skånehammarens hemlighet – och vad den verkligen symboliserar. Svensk Historia är inne på rätt spår, när de intervjuar Gunnar Andersson, 1:e antikvarie och arkeolog på Statens historiska museer. Han får redogöra för hur Torshammaren och 450 andra unika föremål från Svensk Vikingatid har varit ute på en världsomfattande turné till olika muséer i samarbete med organisationen MuseumsPartner från Österrike, men berättar också för oss att alla föremålen inklusive den för hela Asatron så centrala hammaren nu är hemma i vårt land igen.

På hammaren syns en korpnäbb och ett rovfågelseansikte, som står för Odens kraft kommbinerad med Tors, men det är inte den enda hemlighet som döljs här. Högst upp på hammarens skaft finns två galthuvuden, och alla vet vi att Galten Gullinborsti är Frejs följeslagare och symbol – och Oden, Tor och Frej är Asatrons största gudatriad – men bara en av flera liknande tretal eller triader. Också Nornorna vid Urdarbrunnen kan vara med om man så vill, i den cirkelformiga fördjupning omgiven av en lös spiralslinga, som man ser vid hammarens mitt. Nederst syns fler spiralslingor, liknande de som man hittat redan på bronsåldern – den rakkniv man hittat i Hågahögen utanför Uppsala hos en av de allra första Sveakungarna är bara ett exempel, och kanhända står spiralornamenten antingen för Bronsålderns gamle solgud Ull eller också Vanernas och Alfernas gudakollektiv – Tor är ju regnets och Åskans gud, och därmed åkrarnas och äringens beskyddare, även om vi inte skall dra ut denna tanketråd för långt. Att Skånehammaren ensam rymmer Asarnas heliga tretal Tor-Oden-Frej till skillnad från alla andra Torshammare i original, har många påpekat före mig.

 

KORREKT sätt att bära en Torshammare, här illustrerat av Peter Stormare i en aktuell DN-artikel. (Se sån stil han har !)

Gunnar Andersson vid Historiska Muséet i Stockholm redogör också för hur detta museum nu helt skall göra om sin basutställning om vikingatiden. Borta är de tomma, post-moderna salarna, från den tid hela museéet skulle göras om till någotslags halvtaffligt non-informativt konstgalleri med intetsägande installationer i papier-maché och plast. Borta är också de sedvanliga PK-flosklerna, förvrängningarna och vanställandet av den svenska historien med inslag om ”Queer-Samer” och Adhd-Hbtqb på medeltiden som bärande delar. Ledande skribenter i Svenska Dagbladet har som ni kanske minns sagt sitt om de här mindre lyckade satsningarna, så sent som förra året.

Nej – Gunnar Andersson lovar som förste antikvarie bot och bättring från muséets sida. Man verkar ha tagit åt sig av den mycket omfattande kritiken, och den nya utställningen kommer ha flera tusentals föremål, lovar han, bli faktaspäckad, informativ och även interaktiv samt en av de största Vikingautställningarna i hela Världen.

Så långt är ju allt gott och väl, och jag själv kan bara önska Historiska Muséet lycka till inför nästa år, och bara hoppas att några hastiga, ogenomtänkta och föga underbyggda beslut från någon okunnig amatör till kulturpolitiker inte kullkastar det vetenskapliga innehållet, precis som vanligt. Ett litet varningens pekfinger får nog höjas vad beträffar ”levandegörandet via fiktiva människor och interaktiva stationer” som Historiska Nyheter också berättat om. Det här luktar ”Estrid” eller ”Astrid” lång väg, och de fiktiva, publikfriande jippon som finns på ”fria” turistattraktioner typ ”Vikingaliv” på Djurgården – som kanske är roliga för barn i 10-12 års åldern, men som har mycket lite med seriös vetenskap eller Asatro att göra…

Och därmed är vi – tyvärr ! – inne på mindre positiva ting….

FELAKTIGT och Förargelseväckande MISSBRUK av Torshammaren, Runorna och våra religiösa symboler. Sådana här sjuka personer MÅSTE man ta skarpt AVSTÅND ifrån !!

 

För en tid sedan redovisade sakkunniga jurister och domare från Göta Hovrätt i en statlig utredning, som Sveriges Justitieminister, Morgan Johansson tillsatt. Utredningen kom fram till, att missbruket av fornnordiska symboler som Torshammaren och Runorna måste stoppas – men för det behövs inga lagändringar, och inga förbud emot Torshammaren som symbol. Tvärtom gäller det, att sätta stopp för alla de krafter inom den yttersta högern eller vänstern, som försöker missbruka den, och våldföra sig på en religion och en kultur som aldrig någonsin varit deras.

Redan 12 april förra året skrev Stenar Sonnevang, officiell Talesperson för Nordiska Asa Samfundet ett brev angående det missbruk och skändande av Torshammaren som religiös symbol som ett visst ”Samfund för Forn Sed” inlett, och påpekade det definitivt olämpliga i dessa personers beteende och agerande, likaväl som vissa högerextremisters.  Brott som Förargelseväckande Beteende eller Störande av Förrättning (som sker när man hindrar seriösa troende från att utöva sin religion – du får självklart protestera mot andra religioner, men du får inte ”stjäla” symboler eller hindra någon från att u-t-ö-v-a sin tro) hör faktiskt hemma under brottsbalken, och sådant kan man alltså bli dömd för.   Ni får förlåta mig, kära läsare, för nu citerar jag rakt av och utan omsvep ur Stenars uttalande:

Efter diverse minst sagt märkliga uttalanden så beslöt vi Nordiska Asa-samfundet att skicka ett brev till fornsed. Då inget svar har kommit på över en vecka så lägger vi nu det här som
ett öppet brev och hoppas att någon annan än dom tre (  sk ”Gydja”, Ordförande samt Kontaktperson) vi mailade till är kapabel att svara på våra seriöst menade frågor. — —

Ert samfunds formella talesperson visar en Torshammare i fallos-form och uttrycker som exempel att samfundet Fornsed hoppas kunna göra den till en symbol för Gay pride. Citat från artikeln:

Forn Sed, has encouraged the use of Viking symbols like a wooden Thor’s hammer as an icon for gay pride.

Det vi verkligen vill ha ett tydlig svar på rörande detta är följande:
Är det samfundet forn seds inställning att olika symboler ändrar värde efter vad bäraren för tillfället har valt att ”fylla” dem med?

Hur tänker samfundet Fornsed kring kulturarvets betydelse inom den hedniska sfären när man förklarar dess innehåll ”tomt” och ”ersättningsbart”?

— —

Lerkärl formade som könsorgan, något som påminner om en DDR-fana, linfrön, skäp och ”white trash” – så går det till, när Samfundet ”Forn Sed” håller blot… Inget man vill uppleva…

I anslutning till Stenar Sonnevangs uttalande om smädandet av Asatron från ”Forn Seds” sida får man ändå konstatera, att det inte finns någon grund alls, varesig religiöst, vetenskapligt eller kulturellt att koppla samman Torshammaren med Homosex, på det fullständigt förståndshandikappade sätt som ”forn sed” använder. Torshammarens funktion som Vighammare enligt Eddan var till för att viga samman kvinna och man, inte man med man eller kvinna med kvinna. Det finns skildrat bland annat i Thrymskvidha, och alla tillgängliga experter är fullt eniga om att det inte finns någon saklig grund för de kränkande falsarier, som dessa ”fornsedare” håller på med.

Loke, som ibland kunde byta kön, var knappast dyrkad som ”Gud” under Järnålder och Vikingatid överhuvudtaget, och snarare ett varnande exempel än någon man tillbad. Lika lite finns det några bevis för att man skulle ha tillbett mytologiska varelser som Fenrisulven eller Angerboda, till exempel – och Lokes slutliga öde visar nog vad man ansåg om slika ting.

Visserligen finns det nu åtskilligt förvirrade och skäligen adhd-mässiga sk ”Lokeaner” i USA – liksom utövare av påstådd ”Rökkatru” och annat – men dessa har i alla fall den goda smaken att inte våldföra sig på Tor, Tors hammare eller symboler som inte alls är deras

Med all respekt för sk adhd-hbtqb rörelser och andra ”bokstavsbarn” – deras kamp för frigörelse är kanske lovvärd, javisst – men de har inte rätt att appropriera exempelvis det kristna korset, buddhismens 8-ekradde hjul eller några Islamska halvmånar heller – för sådant väcker som sagt klar förargelse – i Brottsbalkens mening – så länge det görs offentligt, eller i sken av att uttala sig om Asatron som religion. Den enda seriösa intresseorganisation vi Asatroende har i Sverige för närvarande har fördömt allt sådant, och jag ansluter mig som sagt till detta fördömande.

Vad folk sedan har för sig i sina sovrum, utomlands eller enskilt struntar jag totalt iså länge man inte påstår sig stå för ett helt kollektiv, eller den hedniska rörelsen som sådan – och de flesta någotsånär seriösa utövare, eller de som inte lider av svåra förståndshandikapp är nog tillräckligt mogna för att FÖRSTÅ och INSE skillnaden.

Pugh Rogefeldt kunde bära Torshammaren på rätt sätt, på sin tid. Björn Skifs kunde det också, liksom hundratusentals om än inte miljontals svenskar. Peter Stormare kan det med, för det har han redan visat i DN. Och om dessa kändisar – och många till – kan bära sin Torshammare på korrekt sätt, då kan du det också, kära läsare eller läsarinna.

Utövare av sk ”forn sed” och därmed likställda personer däremot, kan det inte – och därför TAR VI AVSTÅND ifrån dem…

När en vän är borta..

Det var med stor bestörtning som jag mottog budet om att Roger Wikell, yrkesverksam arkeolog och tillika en av vårt lands största amatörforskare inom runor, hällristningar och mycket mer hastigt avled för två dagar sedan. Också många andra känner sorg över hans bortgång just nu – till och med Riksantikvarieämbetets K-blogg ägnar Roger en runa, och det är en av de finaste utmärkelser en amatörforskare kan få.. Men Roger Wikells forskargärning fick även andra officiella erkännanden. Så sent som i vår publicerade han nyheter om den återfunna Tormestadsshällen på Mörkö, och hans strövtåg på Södertörn behandlade allt från stenåldersboplatser i det yttersta havsbandet, bronsålderns hällristningar och runinskrifter från Vikingatiden. Han var en flitig skribent i Fornvännen, en av Sveriges äldsta officiella arkeologiska tidskrifter, och återupptäckte även Skälebergshällen, en annan av Mörkös runristningar.

Roger Wikell vid en stenåldersboplats, alldeles vid Sorunda pendeltågsstation.

 

Så sent som för en vecka sedan fick jag ett mail från honom angående mitt senaste inlägg om Holmfaststenen, där han ville rätta mitt påstående om att stenen totalförstörts. Så var det inte, även om RAÄ:s experter kunnat konstatera att det varit fråga om allvarlig skadegörelse. Många var också de gånger jag träffade honom på Birka, vid Sveriges Asatrosamfunds sammankomster – så länge det fanns – och vid Asatrogna blot, över hela Mälardalen.

Roger Wikell var en lågmäld, men vänsäll man. Han gav fritt av sina kunskaper till alla, och slutade aldrig att samla ny kunskap. In i det sista var han verksam, och så skildes han plötsligt från oss, i de dagar som är de vackraste på året, och markerar slutet på Frejas månad, och början på Friggs. Idag känner jag mig en aning arg på själva döden, som berövat mig ännu en god vän – de döda i min närhet börjar som ni vet bli lite väl många – jag skrev för mindre än två månader sedan om hur det var att förlora en arbetskamrat i en brand, som fortfarande utreds och där orsaken inte blivit klarlagd – och jag tänker på hur Havets gudinna, Ran, betecknades som svekfulll eller rånande, när hon tog de sina till sig. Roger Wikell var också yngre än jag, och hade mycket kvar att ge – för hans upptäcktsfärder efter ristningar och runor förde honom vida över landet, och inte bara till det Södertörn där han var hemma.

Här kan ni läsa om hans fynd av mer än 14 hällristningsskepp vid Lånestaheden, till exempel. Nu seglar han kanske på dem själv, med solen över himlavalvet till Frej och gudarna, och till en bättre värld än vår. Och vid Gärstad i Östergötland hittade han en ny ristning med en av solens hästar, om det nu inte är Blodughofdi, den häst Frej själv gav till Skirner eller den skinande solen.

Det återstår bara för mig att berätta vad som hänt med Holmfastristningen. Ingen kan förklara varför någon skadade den så svårt med en högtryckstvätt som redskap. Denna vandalism måste ha varit noga planerad – man tar inte en högtryckstvätt med sig ut i naturen på måfå – och trots SVT:s amsagor om att detta skall ha varit gjort utan uppsåt, så skall det inte ha varit något som Södertälje Kommun eller ”Telge Tillväxt” – ett skumt bolag som kommunen anlitar för städjobb och liknande, som varit skyldiga till detta. Spåren sitter kvar i stenen, även om de inte är djupa, och att uppsåt måste ha funnits, är nog ovedersägligt.

Så vem gjorde detta – och varför ?  I Dagens Nyheter läste jag nyligen en insändare om hur ”nyanlända” till Sverige tydligen skall få någotslags AMS-jobb eller liknande inom Kulturminnesvården, men vad kan det ge upphov till, när totalt okunniga personer utan utbildning, utan förståelse, utan kunskap tillåts ge sig på våra viktigaste runristningar, helt utan straff ? Vi har redan sett vad ”forn seds” uppdykande och aktiviteter kring Alees Stenar ledde till, och hur jordmassor kring fornminnet i världsklass plötsligt fraktades bort… Roger Wikell skulle nog fortsätta att agera och reagera, bara han visste…

Det är vår sak att fortsätta värna, vad som är vårt; och att inte lämna det i händerna på vandaler, eller okunniga. Endast så kan vi hedra hans minne.

Det här är ingen ”rengöring, utförd av misstag” som SVT hävdar, utan SKADEGÖRELSE. RAÄ:s experter har redan bekräftat det…

Han får medhåll av stenkonservatorn Helen Simonsson på Riksantikvarieämbetet.

– Det är en väldigt ovanlig typ av skadegörelse. Men det är inga problem för en stenakonservator att återställa eftersom det inte verkar vara några djupa mejselspår. Det jag tror att man gör är en rengöring av hela ytan, säger hon. (SVT 29 Maj 2019)

Holmfastristningen, som den såg ut före SKADEGÖRELSEN… Får vi den någonsin tillbaka ?

Hotet om ”Runförbud” inte över…

Det finns ett gammalt svenskt ordspråk, som säger att det är mänskligt att snubbla, men fullständigt djävulskt att bli liggande. Frågan är, om detta ordspråk inte går att tillämpa på Morgan ”Mollgan” Johansson, vårt lands egen Justitieminister. Medan jag själv vistats utanför rikets gränser för en gångs skull, har den minst sagt omtalade och ifrågasatta SOU-utredningen om ett förbud emot vissa runor, som Tyr-runan och odal-runan, samt ett stort antal symboler av central betydelse för Asatron, såsom till exempel Torshammaren och Valknuten äntligen färdigställts och publicerats.

Utredningen har kommenterats både av kvällstidningarna, och mer seriösa publikationer som Sydsvenska Dagbladet och landsortstidningarna, som ofta mekaniskt upprepar TT-nyheter och skriver identiska artiklar.

Också engelskspråkiga media som ”The Local” har uppmärksammat det hela, medan Världspressen i övrigt väl mer ägnat sig åt President Trumps statsbesök i England, och andra ting av större dignitet. Men – också i Asatrogna kretsar utomlands har man observerat Morgan Johanssons och den svenska Socialdemokratins ovanligt fula, oförskämda och osportsliga försök att få runorna och vårt nordiska kulturarv stämplat som rasism, vilket ju är vad all denna hets emot Folkgrupp, som Regeringen bedrivit från sina egna talarstolar hela tiden gått ut på.

 

Denne man är en LOSER och en RASISTISK HETSARE… Han har Hetsat emot folkgrupp, och gjort sig skyldig till upprepade angrepp på ett helt folks kulturarv. Kan han sitta kvar som Minister ??

Men nu säger de juridiska experter som deltagit i utredningen, att Morgan Johansson har helt fel. Jag citerar, från Aftonbladet den 29 Maj:

Utredningen, under ledning av hovrättspresidenten Charlotte Brokelind, har kommit fram till att nuvarande lagstiftning fungerar.

”Utifrån vår genomgång av praxis är det vår bedömning att den nuvarande straffrättsliga regleringen i fråga om rasistiska och liknande symboler är ändamålsenligt utformad. Det medför att vi anser att bestämmelserna om hets mot folkgrupp inte bör ändras och att det inte bör införas något särskilt förbud mot användning av vissa symboler”, står det i utredningen.

Charlotte Brokekind är Hovrättspresident i Göta Hovrätt, och ledande jurister bekräftar vad jag själv och många med mig sagt hela tiden. Det behövs inget ”runförbud”. Vad som däremot behövs, är att extremister, som missbrukar dessa symboler för egna syften, som NMR och ”Forn Sed” tilldelas straff, och inte får fortsätta sin verksamhet. (det är inte bara högerextrema som missbrukar de fornnordiska symbolerna i politiska sammanhang, det är minst lika ofta vänsterextremister, och det behöver påpekas).

Det blir fullständigt absurt, ja löjligt, ifall man ger sig på att förbjuda runor, istället för extremister; och alla vet redan att Svensk Socialdemokrati gång på gång, på punkt efter punkt misslyckats helt i sina ambitioner att förändra eller rättare sagt förvrida vårt lands lagstiftning i klart odemokratisk riktning. Man misslyckades med den nya Gymnasielagen, där Sveriges kommuner tvångsmässigt ålagts att utbilda och ta emot personer, som helt illegalt tagit sig in i vårt land. En sådan lag strider helt emot internationell rätt, och Lagrådet har redan dömt ut den som helt oskälig. Man dömde också ut den nya lag om ”samröre med terror-grupper” som Regeringen ville snabbutreda, men som visade sig vara fullständigt oduglig, eftersom den skulle ha fört till absurda konsekvenser. Man har dömt ut den lag om ”oaktsam våldtäkt” (hur kan man egentligen begå våld av ”slarv” eller ”oaktsamhet” – redan legaldefinitionen är absurd…) som skulle ersätta den fungerande och inarbetade lagen om våldförande, och inte skapa inflation i våldtäktsbegreppet, eftersom det vore omöjligt att bestraffa precis alla förbrytelser med lagens strängaste straff – se på fallet Assange, till exempel…

Nu dömer man också ut lagförslaget om runorna, och det är inte oväntat. På punkt efter punkt, lag efter lag, utredning efter utredning ser vi hur Morgan Johansson i sin okunnighet hela tiden misslyckas. Igen och igen händer det, att sakkunskap och erfarenhet visar, att hans förslag är alldeles ogenomförbara.

Och ändå fortsätter han hetsa – på det mest dumma och osakliga sätt. Låt mig citera, från dagstidningarna:

Morgan Johanson har via sin pressekreterare avböjt att i dagsläget kommentera betänkandet.

”Utredningen föreslår inga lagändringar, det är för tidigt att uttala sig om hur regeringen kommer att ta detta vidare”, skriver Morgan Johanssons pressekreterare Adriana Haxhimustafa till TT.

(Aftonbladet 29 Maj)

Morgan Johansson vägrar att ta ansvar för vad han själv sagt, avstår från kommentarer och vågar inte se sina egna väljare i ansiktet. Och trots att han vet om att han redan förlorat inför sakkunskapen, och vet om att han har fel, låter han alltså via sin press-sekreterare hälsa, att han ”ska ta detta vidare”. Helt otroligt – inte minst därför att en namninsamling med över 15 000 namn protesterat emot den hets emot folkgrupp, som ministern gjort sig skyldig till, ex officio. Hela landets Asatroende är arga på honom, men ändå ber han inte oss om ursäkt för sitt politiska kannstöperi, sina floskler och hur han hela tiden vill koppla samman kulturarvet med rasism.

En fegare och mindre kompetent politiker får man faktiskt leta efter, till och med i Sverige, där politiskt mod och förmåga uppenbart är en bristvara nuförtiden.

Nu är det i och för sig sant att Regeringen inte behöver följa SOU-betänkanden, eller Statens Offentliga Utredningar i och för sig. Det finns ingen förordning, som säger att man måste göra just det, men det är ju oftast klädsamt och räknas som passande, ifall politikerna rättar sig efter vad utbildat folk faktiskt vet. Oftast anses det också vara ”Minister-styre” ifall Riksdagen eller Regeringen försöker klubba igenom ett dåligt utformat lagförslag, emot bättre vetande, emot Lagrådets uttalande och emot sunt förnuft, men när det gäller Regeringen Löfvén har detta REDAN hänt flera gånger.

Jämför med de exempel jag räknat upp ovan.

Faran för ett runförbud är INTE över ännu – även om kloka uttalanden från vårt lands ledande jurister gjort Regeringen Löfvéns politik mindre sannolik, och det är allt som finns att säga i frågan – i alla fall just nu…

Hedniska Tankars Runskola (del 24 – Fä-runan)

Med Fä-runan, på proto-germanska Fehu, når vi till den äldre runradens slut. Fä betyder boskap, på latin pecus, och i överförd betydelse också pekuniära medel eller med andra ord pengar, eftersom det ordet kommer just ur latinets ord för boskap. Runan har talvärdet 24, eftersom man naturligtvis vill, att rikedomens runa skall ha det högsta talvärdet av alla, och som vi sett förut stämmer Utharken, den enkla omställning av runraden som gjordes när den skulle brukas i esoteriska sammanhang, förunderligt väl.

Engelskans fee, som betyder avgift, har också sitt ursprung i denna runa, och Fä-runan betyder alltså rörlig egendom, och i spådomssammanhang kommer den ofta upp när frågor rörande ekonomi berörs – om det är en bra eller dålig spådom som gives, kan aldrig bestämmas med hjälp av fä-runan ensam, och i gamla tider drog man heller aldrig någonsin runorna en och en, utan tog flera tydor för att kunna nå fram till ett detaljerat svar, vilket redan Tacitus nämnde på 80-talet enligt vår tideräkning, angående Germanernas sätt att ”spå med kvistar från ett fruktbärande träd” som han faktiskt skriver.I Stadhagalder, eller ”stående galder” – det gamla isländska sättet att framställa runorna med hela kroppen, och därför kunna ”semaforera” dem på långt håll, har den ibland bildats på lite olika vis, men en variant är som bilden nedan visar.

I det isländska runpoemet står att

Fé er frænda róg
  ok flæðar viti
  ok grafseiðs gata

Alltså, fritt översatt: Fä är fränders ilska, och flödets tecken och gravsejds gata. Som bekant är inte bara pengar, ägodelar och materiella ting till glädje, utan kan också bli till bekymmer, särskilt vid arvstvister – det är vad dikten vill säga oss. edan det gammalnorska runpoemet varnar för att ”Fä kan vålla strid mellan fränder – ulven lurar i skogen” och att materiella ägodelar inte alltid leder till så stor lycka, som vi kanske tror. Det fornengelska runpoemet säger att man måste ge rundhänt och rikligt, om man ska få något gott tillbaka av makterna, precis samma sanning som uttrycks i Havamals ord om att ”Gåva kräver, att gengåva gives”.

Atreid Grimsson ansåg på 1980-talet att Fä-runan hade samband med önskningar, jaktlycka, förnöjsamhet och uppnåendet av de mål man kunde ha i livet, och var också medveten om att Ur-runan, för Uroxen, som ju är först i runraden, leder över från den tama boskapens runa på ett runhjul. Edred Thorson ansåg på 1960-talet att Fä-runan var en sänderuna, som kunde användas även för att sända iväg önskningar och förhoppningar, vilket han grundade bland annat på Stadhagalder och runans utseende – med kroppen formar man den genom att sträcka båda armarna framåt och uppåt i något olika vinkel, så att man bildar själva runtecknets två olika grenar med höger respektive vänster arm, och samtidigt håller kroppen rak. Också koncentration, målformulering och målmedvetenhet i materiella göromål – kanske i arbetslivet, och de mål man måste uppnå där – satte han så i samband med denna runa. Odal-runan, som är den direkt föregående, betyder alltid land, fast egendom coh jord – i motsats till Fä, som då blir den rörliga egendomens och de osäkra inkomsternas tecken.

Numerologiskt sett är talet 24 ganska komplext, eftersom det kan tydas som tolv gånger två, tre gånger åtta, fyra gånger sex eller två gånger tre gånger fyra, eller två gånger två gånger två, gånger tre – vilket blir ganska symboliskt och magiskt intressant, då man har med runor att göra. Den tolfte runan är Pertha, klippan eller facklan, som då multipliceras med thurs-runans dualism – kanske betyder detta ”alstrande ädelmetall”, alltså Perthas malm och mineral som förmeras via penning-väsendet, men det skulle också kunna vara årets månader, gånger två.

Agrell och många med honom har påpekat att 24 är ett rikedomstal, och är ovanligt rikt på numerologiska betydelser. Tre gånger åtta kan tolkas som Hagal-runan gånger Asarnas tretal, eller en gudomlig skänk från ovan, vilket ju är ett annat sätt att se på detta med materiellt välstånd. Fyra gånger sex ger oss Tors Reid-runa eller vagn gånger Frejas Gifu-runa, alltså en ”åkande gåva” eller en gåva som rör sig och flyter – vilket ju också pengar och valutor kan göra. Två gånger tre gånger fyra är också ett magiskt tal, och skulle ge tvåtalets dualism, Asarnas tretal och Reids rörelse i kombination, alltså materien som en skapande, ständigt skiftande kraft. Två upphöjt till tre, gånger tre ger oss Asarnas tretal två gånger om, och en del har också ansett att Fä-runans 24-tal på något sätt innesluter hela runraden, men alldeles särskilt Hagal-runan och Tyr-runan, som ju kommer sist i den första och andra aetten eller 8-talet av runor – runorna är ju ett slags oktal kod, precis som koden i våra datamaskiner.. Som sänderuna eller bindruna kan Fä mycket väl kombineras med Tyr och Hagal, vilket dock är oprövat av mig, men säkerligen kraftfullt.

 

Kom ihåg att runraden är ett evigt hjul, utan början, utan slut…

 

 

Freyja Ashwynn associerade på 1990-talet Fä-runan till ett växande grässtrå med två blad,alltså runans bistavar, och kopplade den till den första runversen i Runatal Havamals, där Oden talar om en mäktig hjälpruna. De flesta tolkare anser dock, att denna hjälpruna är Ur – och har noterat att hjälprunor, som underlättar födsel också nämns i Sigdrifumal – Ur är ju ursprunget och därmed födelsen. Vettigare är Freyja Aswynn, när hon precis som alla andra tolkare noterar att Fä förekommer i spådomsfrågor om ekonomi och framtida skördar – Jara eller årsväxten skulle då symbolisera den färdiga eller bärgade skörden, medan Fä endast antyder framtida möjligheter och planer. Holländska runmagiker har noterat, att Fä i det isländska runpoemet kallas ”aurum fylkir” eller folkets guld (aurum är guld på latin, dativform av ”flera år” på norröna) vilket ju också kan ha med rikedom att göra. Form-mässigt liknar runan en Ass-runa med A-ets bistavar vända uppåt, och det ska noteras att det angelsaxiska runalfabetet innehöll övertaliga runor, som Ac (ek eller ekollon) samt Aesk eller Ask, runor som i norden kan ha betytt ett Å och Ä ljud, men inte det F, som Fä står för. Tyska runologer tydde under artonhundratalet ”Freyjs att” eller den sista aetten i runraden som uppkallad efter F-runan, och menade att Frej som ”Feyjargjafi” eller den Fä-givande – så omnämns han i Islänningasagorna – skulle tyda på en koppling till gudanamnet, men denna teori har aldrig blivit språkhistoriskt bevisad på ett övertygande sätt, och förblir en svag spekulation. Agrell, slutligen, påpekar att 24-talet i det gamla rom var ”Natales Invicti” eller solguden Mithras födelsedag, vilken skulle vara den 24:e dagen i den 12:e månaden, alltså Jul. Även Frej är ju till viss del en solgudomlighet, och han menar att årskretsen, årets kretslopp och runhjulets kretslopp, där Jul och Fä-runan står vid slutet på ett år, med förhoppningar inför det nya, mycket bra svarar emot Fä-runans väsen, och sämre tolkningar kan man ju ha..

Också Einar Selvik och den norska gruppen Wardruna har låtit sig inspireras av Fä-runan

Svordomar och Run-klotter från Hassela knyter an till Kensington-stenen och dess falsarium…

Borta på Riksantikvarieämbetets bloggsida redogör som vanligt Magnus Källström, en av vårt lands absolut kunnigaste runologer och en man som jag träffat i levande livet för hur två tidigare otydda, sena 1800-tals inskrifter gjorda med Hälsingerunor i den så kallade Erk-mats gården, Hassela, hjälper till att avslöja Kensingtonstenen, en av Världens mest kända vetenskapliga falsarier, och kanske den mest kända förfalskade runinskriften överhuvudtaget. Att Kensington-stenen är bluff och båg, visste man i och för sig redan på 1800-talet, kort efter att Olof Öhman, en svensk utvandrare från just Hälsingland, påstod att han skulle ha hittat en medeltida runinskrift på sin gård i Minnesota.

Mats G Larsson, en annan otroligt kunnig forskare, har skrivit en hel bok om det amerikanska bedrägeriet, och varför somliga kristna i Minnesotas svenskbygder, än idag fortsätter att tro på det, tillsammans med en del okultister, svärmare och annat löst folk här hemma i Sverige. Det nya i sammanhanget är, att Magnus Källström både lyckats tyda runklottret i den Hälsingländska drängstugans tak – för det är just en drängstuga det är tal om här – och samtidigt hitta bevis för att den runa för bokstaven A som används på Kensingtonstenen visst inte är unik, den användes flitigt i Hälsingland på 1800-talet, men bara där och endast där, och Olof Öman var bevisligen också en runkunnig man, och visst inte så okunnig i dessa sammanhang som han lät påskina…

Historien om hur Källström resonerar sig fram till det här, och hur han också mottar läsarbrev från Hälsingland, är minst sagt underhållande, men ännu roligare är kanske det ”Dieffulen !” och hansilffsn – alltså antagligen Hans Ilfsson – kanske namnet på en ovanligt hatad storbonde och arbetsgivare – samt Ioos som man nu hittat på de hälsingländska takbjälkarna. Källström antar att detta sannolikt är någons initialer, skrivna med chiffer eller lönnrunor, men det är inte helt säkert, säger jag. Också de som gjort inskriften, måste efter varje arbetsdags slut legat där och skrattat i sina sängar åt dumheterna, eller ”Bällt du luur’n !” som man säger på jämtska.

Det slår mig också att Ljote, eller Ljotan var det namn på Satan, som användes på 1600-talet under häxprocessernas tid, då Svenska Kyrkan tog livet av mer än 700 människor i vårt land för ingen anledning alls. Folk har sett en avledning av Oden eller möjligen Wothan i detta Ljote, men jag tror för min del – utan att ha vetenskapligt godtagbara eller säkra bevis för etymologin, att det kommer av ett ”Jotun” eller ”Iatun” som redan finns i Rökstenens text från Östgötskt 800-tal, fast det är en annan historia. Också Loke var som bekant av jättesläkt, och namnet Ljotan står antagligen just för honom….