”Skånehammaren” åter i Sverige – och om RÄTT sätt att bära en Torshammare

Nättidningen ”Svensk Historia” rapporterade igår om den sk ”Skånehammaren” från historiska muséet i Stockholm. Originalet i silver kommer från den såkallade Friherre Claes Kurcks fornssaksamling, och är sedan den kom till historiska muséet år 1895 en av de mest kända och avbildade fynden från 800-talets Skåne och Vikingatiden överhuvudtaget. Den har blivit stilbildande för tusentals, ja hundratusentals olika slags kopior världen över, och de har tillverkats inte bara i rent silver utan också i i allehanda metallegeringar, ben, horn, plast och allehanda andra material. Den har återtryckts i mer eller oftast mindre exakt utförande på T-shirts, banderoller, vykort och bilder – naturligtvis också på Internet…

ORIGINALET är ALLTID bäst – ACCEPT NO CHEAP SUBSTITUTES !!

Jag själv har också använt just denna Torshammare som vinjettbild, då jag velat slå fast något med eftertryck i den här bloggen, eftersom jag är Skåning både på mödernet och fädernet sedan minst tre generationer tillbaka, och jag älskar min hemprovins. Men få – om ens någon – har insett Skånehammarens hemlighet – och vad den verkligen symboliserar. Svensk Historia är inne på rätt spår, när de intervjuar Gunnar Andersson, 1:e antikvarie och arkeolog på Statens historiska museer. Han får redogöra för hur Torshammaren och 450 andra unika föremål från Svensk Vikingatid har varit ute på en världsomfattande turné till olika muséer i samarbete med organisationen MuseumsPartner från Österrike, men berättar också för oss att alla föremålen inklusive den för hela Asatron så centrala hammaren nu är hemma i vårt land igen.

På hammaren syns en korpnäbb och ett rovfågelseansikte, som står för Odens kraft kommbinerad med Tors, men det är inte den enda hemlighet som döljs här. Högst upp på hammarens skaft finns två galthuvuden, och alla vet vi att Galten Gullinborsti är Frejs följeslagare och symbol – och Oden, Tor och Frej är Asatrons största gudatriad – men bara en av flera liknande tretal eller triader. Också Nornorna vid Urdarbrunnen kan vara med om man så vill, i den cirkelformiga fördjupning omgiven av en lös spiralslinga, som man ser vid hammarens mitt. Nederst syns fler spiralslingor, liknande de som man hittat redan på bronsåldern – den rakkniv man hittat i Hågahögen utanför Uppsala hos en av de allra första Sveakungarna är bara ett exempel, och kanhända står spiralornamenten antingen för Bronsålderns gamle solgud Ull eller också Vanernas och Alfernas gudakollektiv – Tor är ju regnets och Åskans gud, och därmed åkrarnas och äringens beskyddare, även om vi inte skall dra ut denna tanketråd för långt. Att Skånehammaren ensam rymmer Asarnas heliga tretal Tor-Oden-Frej till skillnad från alla andra Torshammare i original, har många påpekat före mig.

 

KORREKT sätt att bära en Torshammare, här illustrerat av Peter Stormare i en aktuell DN-artikel. (Se sån stil han har !)

Gunnar Andersson vid Historiska Muséet i Stockholm redogör också för hur detta museum nu helt skall göra om sin basutställning om vikingatiden. Borta är de tomma, post-moderna salarna, från den tid hela museéet skulle göras om till någotslags halvtaffligt non-informativt konstgalleri med intetsägande installationer i papier-maché och plast. Borta är också de sedvanliga PK-flosklerna, förvrängningarna och vanställandet av den svenska historien med inslag om ”Queer-Samer” och Adhd-Hbtqb på medeltiden som bärande delar. Ledande skribenter i Svenska Dagbladet har som ni kanske minns sagt sitt om de här mindre lyckade satsningarna, så sent som förra året.

Nej – Gunnar Andersson lovar som förste antikvarie bot och bättring från muséets sida. Man verkar ha tagit åt sig av den mycket omfattande kritiken, och den nya utställningen kommer ha flera tusentals föremål, lovar han, bli faktaspäckad, informativ och även interaktiv samt en av de största Vikingautställningarna i hela Världen.

Så långt är ju allt gott och väl, och jag själv kan bara önska Historiska Muséet lycka till inför nästa år, och bara hoppas att några hastiga, ogenomtänkta och föga underbyggda beslut från någon okunnig amatör till kulturpolitiker inte kullkastar det vetenskapliga innehållet, precis som vanligt. Ett litet varningens pekfinger får nog höjas vad beträffar ”levandegörandet via fiktiva människor och interaktiva stationer” som Historiska Nyheter också berättat om. Det här luktar ”Estrid” eller ”Astrid” lång väg, och de fiktiva, publikfriande jippon som finns på ”fria” turistattraktioner typ ”Vikingaliv” på Djurgården – som kanske är roliga för barn i 10-12 års åldern, men som har mycket lite med seriös vetenskap eller Asatro att göra…

Och därmed är vi – tyvärr ! – inne på mindre positiva ting….

FELAKTIGT och Förargelseväckande MISSBRUK av Torshammaren, Runorna och våra religiösa symboler. Sådana här sjuka personer MÅSTE man ta skarpt AVSTÅND ifrån !!

 

För en tid sedan redovisade sakkunniga jurister och domare från Göta Hovrätt i en statlig utredning, som Sveriges Justitieminister, Morgan Johansson tillsatt. Utredningen kom fram till, att missbruket av fornnordiska symboler som Torshammaren och Runorna måste stoppas – men för det behövs inga lagändringar, och inga förbud emot Torshammaren som symbol. Tvärtom gäller det, att sätta stopp för alla de krafter inom den yttersta högern eller vänstern, som försöker missbruka den, och våldföra sig på en religion och en kultur som aldrig någonsin varit deras.

Redan 12 april förra året skrev Stenar Sonnevang, officiell Talesperson för Nordiska Asa Samfundet ett brev angående det missbruk och skändande av Torshammaren som religiös symbol som ett visst ”Samfund för Forn Sed” inlett, och påpekade det definitivt olämpliga i dessa personers beteende och agerande, likaväl som vissa högerextremisters.  Brott som Förargelseväckande Beteende eller Störande av Förrättning (som sker när man hindrar seriösa troende från att utöva sin religion – man får inte gå omkring med brinnande kors eller skända muslimska symboler heller) hör faktiskt hemma under brottsbalken, och sådant kan man alltså bli dömd för.   Ni får förlåta mig, kära läsare, för nu citerar jag rakt av och utan omsvep ur Stenars uttalande:

Efter diverse minst sagt märkliga uttalanden så beslöt vi Nordiska Asa-samfundet att skicka ett brev till fornsed. Då inget svar har kommit på över en vecka så lägger vi nu det här som
ett öppet brev och hoppas att någon annan än dom tre (  sk ”Gydja”, Ordförande samt Kontaktperson) vi mailade till är kapabel att svara på våra seriöst menade frågor. — —

Ert samfunds formella talesperson visar en Torshammare i fallos-form och uttrycker som exempel att samfundet Fornsed hoppas kunna göra den till en symbol för Gay pride. Citat från artikeln:

Forn Sed, has encouraged the use of Viking symbols like a wooden Thor’s hammer as an icon for gay pride.

Det vi verkligen vill ha ett tydlig svar på rörande detta är följande:
Är det samfundet forn seds inställning att olika symboler ändrar värde efter vad bäraren för tillfället har valt att ”fylla” dem med?

Hur tänker samfundet Fornsed kring kulturarvets betydelse inom den hedniska sfären när man förklarar dess innehåll ”tomt” och ”ersättningsbart”?

— —

Lerkärl formade som könsorgan, något som påminner om en DDR-fana, linfrön, skäp och ”white trash” – så går det till, när Samfundet ”Forn Sed” håller blot… Inget man vill uppleva…

I anslutning till Stenar Sonnevangs uttalande om smädandet av Asatron från ”Forn Seds” sida får man ändå konstatera, att det inte finns någon grund alls, varesig religiöst, vetenskapligt eller kulturellt att koppla samman Torshammaren med Homosex, på det fullständigt förståndshandikappade sätt som ”forn sed” använder. Torshammarens funktion som Vighammare enligt Eddan var till för att viga samman kvinna och man, inte man med man eller kvinna med kvinna. Det finns skildrat bland annat i Thrymskvidha, och alla tillgängliga experter är fullt eniga om att det inte finns någon saklig grund för de kränkande falsarier, som dessa ”fornsedare” håller på med.

Loke, som ibland kunde byta kön, var knappast dyrkad som ”Gud” under Järnålder och Vikingatid överhuvudtaget, och snarare ett varnande exempel än någon man tillbad. Lika lite finns det några bevis för att man skulle ha tillbett mytologiska varelser som Fenrisulven eller Angerboda, till exempel – och Lokes slutliga öde visar nog vad man ansåg om slika ting.

Visserligen finns det nu åtskilligt förvirrade och skäligen adhd-mässiga sk ”Lokeaner” i USA – liksom utövare av påstådd ”Rökkatru” och annat – men dessa har i alla fall den goda smaken att inte våldföra sig på Tor, Tors hammare eller symboler som inte alls är deras

Med all respekt för sk adhd-hbtqb rörelser och andra ”bokstavsbarn” – deras kamp för frigörelse är kanske lovvärd, javisst – men de har inte rätt att appropriera exempelvis det kristna korset, buddhismens 8-ekradde hjul eller några Islamska halvmånar heller – för sådant väcker som sagt klar förargelse – i Brottsbalkens mening – så länge det görs offentligt, eller i sken av att uttala sig om Asatron som religion. Den enda seriösa intresseorganisation vi Asatroende har i Sverige för närvarande har fördömt allt sådant, och jag ansluter mig som sagt till detta fördömande.

Vad folk sedan har för sig i sina sovrum, utomlands eller enskilt struntar jag totalt iså länge man inte påstår sig stå för ett helt kollektiv, eller den hedniska rörelsen som sådan – och de flesta någotsånär seriösa utövare, eller de som inte lider av svåra förståndshandikapp är nog tillräckligt mogna för att FÖRSTÅ och INSE skillnaden.

Pugh Rogefeldt kunde bära Torshammaren på rätt sätt, på sin tid. Björn Skifs kunde det också, liksom hundratusentals om än inte miljontals svenskar. Peter Stormare kan det med, för det har han redan visat i DN. Och om dessa kändisar – och många till – kan bära sin Torshammare på korrekt sätt, då kan du det också, kära läsare eller läsarinna.

Utövare av sk ”forn sed” och därmed likställda personer däremot, kan det inte – och därför TAR VI AVSTÅND ifrån dem…

Annonser

När en vän är borta..

Det var med stor bestörtning som jag mottog budet om att Roger Wikell, yrkesverksam arkeolog och tillika en av vårt lands största amatörforskare inom runor, hällristningar och mycket mer hastigt avled för två dagar sedan. Också många andra känner sorg över hans bortgång just nu – till och med Riksantikvarieämbetets K-blogg ägnar Roger en runa, och det är en av de finaste utmärkelser en amatörforskare kan få.. Men Roger Wikells forskargärning fick även andra officiella erkännanden. Så sent som i vår publicerade han nyheter om den återfunna Tormestadsshällen på Mörkö, och hans strövtåg på Södertörn behandlade allt från stenåldersboplatser i det yttersta havsbandet, bronsålderns hällristningar och runinskrifter från Vikingatiden. Han var en flitig skribent i Fornvännen, en av Sveriges äldsta officiella arkeologiska tidskrifter, och återupptäckte även Skälebergshällen, en annan av Mörkös runristningar.

Roger Wikell vid en stenåldersboplats, alldeles vid Sorunda pendeltågsstation.

 

Så sent som för en vecka sedan fick jag ett mail från honom angående mitt senaste inlägg om Holmfaststenen, där han ville rätta mitt påstående om att stenen totalförstörts. Så var det inte, även om RAÄ:s experter kunnat konstatera att det varit fråga om allvarlig skadegörelse. Många var också de gånger jag träffade honom på Birka, vid Sveriges Asatrosamfunds sammankomster – så länge det fanns – och vid Asatrogna blot, över hela Mälardalen.

Roger Wikell var en lågmäld, men vänsäll man. Han gav fritt av sina kunskaper till alla, och slutade aldrig att samla ny kunskap. In i det sista var han verksam, och så skildes han plötsligt från oss, i de dagar som är de vackraste på året, och markerar slutet på Frejas månad, och början på Friggs. Idag känner jag mig en aning arg på själva döden, som berövat mig ännu en god vän – de döda i min närhet börjar som ni vet bli lite väl många – jag skrev för mindre än två månader sedan om hur det var att förlora en arbetskamrat i en brand, som fortfarande utreds och där orsaken inte blivit klarlagd – och jag tänker på hur Havets gudinna, Ran, betecknades som svekfulll eller rånande, när hon tog de sina till sig. Roger Wikell var också yngre än jag, och hade mycket kvar att ge – för hans upptäcktsfärder efter ristningar och runor förde honom vida över landet, och inte bara till det Södertörn där han var hemma.

Här kan ni läsa om hans fynd av mer än 14 hällristningsskepp vid Lånestaheden, till exempel. Nu seglar han kanske på dem själv, med solen över himlavalvet till Frej och gudarna, och till en bättre värld än vår. Och vid Gärstad i Östergötland hittade han en ny ristning med en av solens hästar, om det nu inte är Blodughofdi, den häst Frej själv gav till Skirner eller den skinande solen.

Det återstår bara för mig att berätta vad som hänt med Holmfastristningen. Ingen kan förklara varför någon skadade den så svårt med en högtryckstvätt som redskap. Denna vandalism måste ha varit noga planerad – man tar inte en högtryckstvätt med sig ut i naturen på måfå – och trots SVT:s amsagor om att detta skall ha varit gjort utan uppsåt, så skall det inte ha varit något som Södertälje Kommun eller ”Telge Tillväxt” – ett skumt bolag som kommunen anlitar för städjobb och liknande, som varit skyldiga till detta. Spåren sitter kvar i stenen, även om de inte är djupa, och att uppsåt måste ha funnits, är nog ovedersägligt.

Så vem gjorde detta – och varför ?  I Dagens Nyheter läste jag nyligen en insändare om hur ”nyanlända” till Sverige tydligen skall få någotslags AMS-jobb eller liknande inom Kulturminnesvården, men vad kan det ge upphov till, när totalt okunniga personer utan utbildning, utan förståelse, utan kunskap tillåts ge sig på våra viktigaste runristningar, helt utan straff ? Vi har redan sett vad ”forn seds” uppdykande och aktiviteter kring Alees Stenar ledde till, och hur jordmassor kring fornminnet i världsklass plötsligt fraktades bort… Roger Wikell skulle nog fortsätta att agera och reagera, bara han visste…

Det är vår sak att fortsätta värna, vad som är vårt; och att inte lämna det i händerna på vandaler, eller okunniga. Endast så kan vi hedra hans minne.

Det här är ingen ”rengöring, utförd av misstag” som SVT hävdar, utan SKADEGÖRELSE. RAÄ:s experter har redan bekräftat det…

Han får medhåll av stenkonservatorn Helen Simonsson på Riksantikvarieämbetet.

– Det är en väldigt ovanlig typ av skadegörelse. Men det är inga problem för en stenakonservator att återställa eftersom det inte verkar vara några djupa mejselspår. Det jag tror att man gör är en rengöring av hela ytan, säger hon. (SVT 29 Maj 2019)

Holmfastristningen, som den såg ut före SKADEGÖRELSEN… Får vi den någonsin tillbaka ?

Hotet om ”Runförbud” inte över…

Det finns ett gammalt svenskt ordspråk, som säger att det är mänskligt att snubbla, men fullständigt djävulskt att bli liggande. Frågan är, om detta ordspråk inte går att tillämpa på Morgan ”Mollgan” Johansson, vårt lands egen Justitieminister. Medan jag själv vistats utanför rikets gränser för en gångs skull, har den minst sagt omtalade och ifrågasatta SOU-utredningen om ett förbud emot vissa runor, som Tyr-runan och odal-runan, samt ett stort antal symboler av central betydelse för Asatron, såsom till exempel Torshammaren och Valknuten äntligen färdigställts och publicerats.

Utredningen har kommenterats både av kvällstidningarna, och mer seriösa publikationer som Sydsvenska Dagbladet och landsortstidningarna, som ofta mekaniskt upprepar TT-nyheter och skriver identiska artiklar.

Också engelskspråkiga media som ”The Local” har uppmärksammat det hela, medan Världspressen i övrigt väl mer ägnat sig åt President Trumps statsbesök i England, och andra ting av större dignitet. Men – också i Asatrogna kretsar utomlands har man observerat Morgan Johanssons och den svenska Socialdemokratins ovanligt fula, oförskämda och osportsliga försök att få runorna och vårt nordiska kulturarv stämplat som rasism, vilket ju är vad all denna hets emot Folkgrupp, som Regeringen bedrivit från sina egna talarstolar hela tiden gått ut på.

 

Denne man är en LOSER och en RASISTISK HETSARE… Han har Hetsat emot folkgrupp, och gjort sig skyldig till upprepade angrepp på ett helt folks kulturarv. Kan han sitta kvar som Minister ??

Men nu säger de juridiska experter som deltagit i utredningen, att Morgan Johansson har helt fel. Jag citerar, från Aftonbladet den 29 Maj:

Utredningen, under ledning av hovrättspresidenten Charlotte Brokelind, har kommit fram till att nuvarande lagstiftning fungerar.

”Utifrån vår genomgång av praxis är det vår bedömning att den nuvarande straffrättsliga regleringen i fråga om rasistiska och liknande symboler är ändamålsenligt utformad. Det medför att vi anser att bestämmelserna om hets mot folkgrupp inte bör ändras och att det inte bör införas något särskilt förbud mot användning av vissa symboler”, står det i utredningen.

Charlotte Brokekind är Hovrättspresident i Göta Hovrätt, och ledande jurister bekräftar vad jag själv och många med mig sagt hela tiden. Det behövs inget ”runförbud”. Vad som däremot behövs, är att extremister, som missbrukar dessa symboler för egna syften, som NMR och ”Forn Sed” tilldelas straff, och inte får fortsätta sin verksamhet. (det är inte bara högerextrema som missbrukar de fornnordiska symbolerna i politiska sammanhang, det är minst lika ofta vänsterextremister, och det behöver påpekas).

Det blir fullständigt absurt, ja löjligt, ifall man ger sig på att förbjuda runor, istället för extremister; och alla vet redan att Svensk Socialdemokrati gång på gång, på punkt efter punkt misslyckats helt i sina ambitioner att förändra eller rättare sagt förvrida vårt lands lagstiftning i klart odemokratisk riktning. Man misslyckades med den nya Gymnasielagen, där Sveriges kommuner tvångsmässigt ålagts att utbilda och ta emot personer, som helt illegalt tagit sig in i vårt land. En sådan lag strider helt emot internationell rätt, och Lagrådet har redan dömt ut den som helt oskälig. Man dömde också ut den nya lag om ”samröre med terror-grupper” som Regeringen ville snabbutreda, men som visade sig vara fullständigt oduglig, eftersom den skulle ha fört till absurda konsekvenser. Man har dömt ut den lag om ”oaktsam våldtäkt” (hur kan man egentligen begå våld av ”slarv” eller ”oaktsamhet” – redan legaldefinitionen är absurd…) som skulle ersätta den fungerande och inarbetade lagen om våldförande, och inte skapa inflation i våldtäktsbegreppet, eftersom det vore omöjligt att bestraffa precis alla förbrytelser med lagens strängaste straff – se på fallet Assange, till exempel…

Nu dömer man också ut lagförslaget om runorna, och det är inte oväntat. På punkt efter punkt, lag efter lag, utredning efter utredning ser vi hur Morgan Johansson i sin okunnighet hela tiden misslyckas. Igen och igen händer det, att sakkunskap och erfarenhet visar, att hans förslag är alldeles ogenomförbara.

Och ändå fortsätter han hetsa – på det mest dumma och osakliga sätt. Låt mig citera, från dagstidningarna:

Morgan Johanson har via sin pressekreterare avböjt att i dagsläget kommentera betänkandet.

”Utredningen föreslår inga lagändringar, det är för tidigt att uttala sig om hur regeringen kommer att ta detta vidare”, skriver Morgan Johanssons pressekreterare Adriana Haxhimustafa till TT.

(Aftonbladet 29 Maj)

Morgan Johansson vägrar att ta ansvar för vad han själv sagt, avstår från kommentarer och vågar inte se sina egna väljare i ansiktet. Och trots att han vet om att han redan förlorat inför sakkunskapen, och vet om att han har fel, låter han alltså via sin press-sekreterare hälsa, att han ”ska ta detta vidare”. Helt otroligt – inte minst därför att en namninsamling med över 15 000 namn protesterat emot den hets emot folkgrupp, som ministern gjort sig skyldig till, ex officio. Hela landets Asatroende är arga på honom, men ändå ber han inte oss om ursäkt för sitt politiska kannstöperi, sina floskler och hur han hela tiden vill koppla samman kulturarvet med rasism.

En fegare och mindre kompetent politiker får man faktiskt leta efter, till och med i Sverige, där politiskt mod och förmåga uppenbart är en bristvara nuförtiden.

Nu är det i och för sig sant att Regeringen inte behöver följa SOU-betänkanden, eller Statens Offentliga Utredningar i och för sig. Det finns ingen förordning, som säger att man måste göra just det, men det är ju oftast klädsamt och räknas som passande, ifall politikerna rättar sig efter vad utbildat folk faktiskt vet. Oftast anses det också vara ”Minister-styre” ifall Riksdagen eller Regeringen försöker klubba igenom ett dåligt utformat lagförslag, emot bättre vetande, emot Lagrådets uttalande och emot sunt förnuft, men när det gäller Regeringen Löfvén har detta REDAN hänt flera gånger.

Jämför med de exempel jag räknat upp ovan.

Faran för ett runförbud är INTE över ännu – även om kloka uttalanden från vårt lands ledande jurister gjort Regeringen Löfvéns politik mindre sannolik, och det är allt som finns att säga i frågan – i alla fall just nu…

Goda Runnyheter – och andra nyheter

Knappt har vallokalerna stängt i det svenska EU-valet, förrän de första rapporterna om allvarligt, systematiskt och upprepat valfusk trillar in. Minst 17 rapporter handlar om hur valsedlar mystiskt stullits, enligt kvällstidningen Aftonbladet. Vi minns hur det var; förra gången det var parlamentsval i Sverige. I staden Falun kom poströster mystiskt bort, och ingen blev straffad för det hela. I Stockholms län skickades ”nya” valförrättare från de Nordvästra förorterna plötsligt hem – utan straff och utan någon erinran från Länsstyrelsen, trots att man visste att de hade fuskat.

Sådan är rättvisan i Landet Löfvén – som det numera kallas, det land som en gång var Sverige. Anständigt ? Ett demokratiskt system ??

Ja – välj själva vad ni tror på, kära läsare, men det är tydligt att demokratins grundvalar, eller själva röstsystemet börjat vackla. Men – det är ju klart – det glömde jag nästan.

IS-fanor är ok, men RUNOR vill man förbjuda..

 

Runorna – ja dem skall man ge sig på ! Kulturarvet, de svenska medborgarnas identitet, historia och arv – ja det måste man förbjudas… Sådan är den politik, som den nuvarande Regeringen för. Nu väntar vi bara till den 31 maj, då resultatet av Morgan Johanssons utredning kommer att publiceras, och under fortsättningen av veckan kommer nog hatet, hetsen emot folkgrupp – de 80 % eller så av invånarna i Sverige som har nordiskt etniskt ursprung – att fortsätta, precis som vanligt. Men 15 000 namnunderskrifter har samlats in, från människor som vill stoppa vansinnet. Inför eftervärlden kan vi säga, att vi var de första att protestera. Förhållandena förbättras nog i framtiden, och vi får väl se vart all denna märkliga förbudspolitik kommer.

I väntan på det, och i väntan på den 31 Maj, kan vi fortsätta läsa på Riksantikvarieämbetets blogg med det senaste inom Runforskning – Marcus Smith, en av Riksantikvarieämbetets duktiga runloger, rapporterar om hur Maja Bäckvall vid Institutionen för Nordiska Språk, Uppsala Universitet spelat in tolkningar av det runsvenska språket.  ”Alla människor är väl intresserade av runor” skriver man på RAÄ:s hemsida.

och vem skall föra våra runor så väl med den äran!” (ur en gammal svensk folkvisa)

Man kan numera – på wikimedia commons bland annat – höra hur runsvenskan lät, genom inspelade tolkningar på band. En kulturgärning i det tysta. Vissa bygger upp, när andra bara vill riva ned.

Experter jag talat med och skrivit till – Vid Uppsala Runforum, Riksantikvarieämbetet och även det fristående muséet Vikingaliv – aktuellt i dagarna med ännu en stor annonskampanj – säger att de INTE fått några remisser av den aktuella utredningen – men håller med mig i det faktum, att både nynazisters och ”fornsedares” felaktiga användning av Torshammare och runor borde vara förbjuden.

De vill dock reservera sig, beträffande innehållet i utredningen – inte så konstigt, eftersom ingen fått se den, men om det visar sig att Justitiedepartementet INTE involverat RAÄ genom att ta in en remiss från dem, kan man faktiskt hävda att ett allvarligt fel har begåtts – RAÄ är ju den sektorsmyndighet, som har ansvar över Kulturminnesvården. De menar att ett lagförslag som detta, omöjligt kan gå igenom, och att ett ”runförbud” aldirg någonsin kan vara aktuellt. Vi får väl se hur det går…

KOM IHÅG: ”Forn seds” missbruk av Torshammaren är LIKA FELAKTIGT som Nazisternas användning av TYR-runan

(Bilder ur public domain på nätet, montage all rights reserved Hedniska Tankar)

”DAGEN R – som i RUNA” – – – ”R Day”

Oh my name is Jock Stewart I’m a canny gun man
And a roving young soldier I’ve been
So be easy and free if you’re drinking with me
I’m a man you don’t meet every day

I have huge tracts of land – I have men at command
I have always a shilling to spare
So be easy and free if you’re drinking with me
I’m a man you don’t meet every day

Well I took out my dog  – and him I did shoot !
All down in the county Killdare
So be easy and free if you’re drinking with me
I’m a man you don’t meet every day…-

– aningen fritt efter The Pouges, som i ”Pouge Mahone!

 

Så kom den då till sist – dagen R om i Runa, eller den 24 Maj 2019, dagen för Nordiska Asa Samfundets flitigt aviserade demonstration framför Riksdagshuset i Stockholm, den som man först på falska grunder försökt påstå var något opolitiskt, fastän detta i själva verket är och förblir något högst politiskt, som varje någorlunda förnuftig medborgare lätt kan inse. Man kan inte protestera emot en Justitieministers uttalanden och en statlig utredning framför ett Riksdagshus, utan att detta ÄR och förblir en politisk handling, oavsett hur ”andlig” man nu är i sitt inre liv eller i övrigt.

Redan själva ordet ”RUNA” betyder något fördolt, en hemlighet, något som INTE är till för alla, och något man inte har rätt att använda hursomhelst. Okunniga människor skall inte använda runor. Det är kärnan av vad Oden säger till oss i Hávamál, ifall vi nu alls skall föra ett andligt och inte politiskt resonemang. Hávamál är som runorna, allþörf ýta sonum – óþörf jötna sonum; eller med andra ord något som är tarv för jordytans söner, men otarv och helt onyttigt för troll och jättars söner, för de begriper inte dess eller runornas innebörd i alla fall, och det innefattar också ”Mollgans” eller de maktlystna dvärgarnas skara, som vi kan se.

Dagen före arrangemanget har jag varit verksam med mina bröder och systrar i Särimner. En helstekt sugga har avätits någonstans, inom inhägnat område som patrullerats av beväpnade vakter. Två nya Särimners Sändbud har invigts och premierats, samt fått veta detta esoteriska och inte exoteriska samfunds lagar och regler, som förvisso inte är många, därför att Särimner endast och endast bara bygger på personkännedom, förmåga, praktiskt ledarskap, personligt föregångsmannaskap och fullständigt obegränsat förtroende, och om Särimner gäller också, att många äro komna, men få äro kallade.

Somliga kommer aldrig någonsin att bli fullvärdiga medlemmar eller ”flock members in good standing” och ännu färre kan bli ”hangarounds”. Det beror på deras personliga inställning och egenskaper, som sagt – för vad dessa 800 redan skapat, är ett slags ecclesia militans. ”Den stridande kyrkan” – varken mer eller mindre.

 

DU ser ICKE Särimner – men SÄRIMNER ser DIG !!

För att ni ska förstå sakernas rätta innebörd och egentliga tillstånd, skall jag berätta en upplysande anekdot ifrån mitt rika liv. Två av mina medbröder begav sig en mörk natt i början av det här året ut på jakt – efter högst reella och inte andliga vildsvin. Den ene är jämtlänning, den andre skåning med ett förflutet i pansartrupperna. Till den kategorin hör för övrigt många av oss. Vi r eller har varit ubåtsmän, matroser, roddare, tekniker, spanare och jägare. Till och med kristna präster – men som jag nämnt endast av ett visst slag – för enligt Särimner är rätt attityd allt, rätt plats, rätt tid och rätt utrustning likaså.

träffadestvå av mina vänner, gömda i höstacken – som sagt – den ene i nacken… Nej, det var inte en höstack. Det var en mörk skog, ack ni stackota varelser, svaga i anden och ovilliga till att tro. Res er upp framför skärmarna allesammans, ty ni kan bli ställda inför Särimner, och vad skall ni då svara på er sista dag i livet ? Skall ni säga ”pengarna tillbaka!” Skall ni svara, ”Jaa, en gång till !” – eller skall ni ömkligt gnälla som Mollgans och förbrytare: ”Nej, det var inte jag…”

I den mörka skogen hördes plötsligt ett svagt grymtande. Sedan ett till. ”Dä ä e häst!” sa Jämtlänningen plötsligt, ovan som han var vid att jaga annat än älg. ”Häst !” utbrast skåningen. ”Najmen min snälle vän, halleda i helvede att de e en häst, jag ska saja daj så mied som”…. och längre hann han inte. Suggan – för det var en sådan – sprang snabbt bort i skogen, vid blotta närvaron av mänskliga röster, och härutinnan lär vi oss, att den som vill jaga fatt på vildsvin, måste vara snabb. Först långt senare kunde ett annat större svin infångas, och lätt och ledigt förpassas till de sällsammare jaktmarkerna. Samt bli grillad – I Särimners namn.

 

En bild av ett träd är inte ett träd. En galt är inte bara en galt. Det finns något dolt bakom detta !

Sagt och gjort. Demonstrationen skulle äga rum mellan klockan 1400 och 1600 hade man skrivit. Den skulle starta på Lejonbacken, fortsätta till Mynttorget, och så nå själva Riksdagen, hade vi fått veta. Nu visade det sig snabbt, att det där inte var helt sant – men låt oss inte gå händelserna i förväg. Som medlem i Särimner och dess höge tillskyndare kan jag konsten att uppträda dolt. Jag har sagt det till er förut, och jag säger det igen: ”Goda medborgare, den ni väntar på kommer inte att passera förstäderna...”

Följaktligen klev jag av vid fel tunnelbanestation – helt medvetet, och passerade de vanliga turiststråken, på väg upp förbi Kåkbrinken, där jag mötte en känd presentatör i 1700-tals kläder, i färd med att demonstrera en i husväggen inmurad runsten för en skara andäktigt gapande åhörare – en sten försedd med samma Tyr-runor, som vår Regering nu vill totalförbjuda. Nåja, jag störde inte denne kulturhistoriskt bevandrade man, utan fortsatte genom den stad jag gjort till min. Kungliga slottet, vari jag också arbetat. Kommendantsflygeln, och den utsiktsplats, jag tänkt betrakta hela skådespelet ifrån. Men nu byggde man om just där, som vanligt, och jag var tvungen att utföra en kringgående rörelse, av det slag jag är expert på.

Regeringskansliet, där jag också befunnit mig, å yrkets vägnar som sagt. En ingång till den stora, vanligtvis folktomma tunneln, som förbinder det ”gamla” Riksdagshuset med det komplex som numera benämnes kulturhus, och som utgör en alldeles folktom 5 meter bred gata under själva Drottninggatan – samma Drottninggata där ett antal personer lemlästades, sedan ett visst parti givit Familjen Nujen en ny snickare till sommarstugan på Gotland. Herr Nujen var ju medlem i partiet, och ”a flock member in good standing” – men aldrig någonsin hos Särimner.  Sagerska huset. Statsministerns residens, som han innan detta år är slut kan få lämna för än lyxigare bopålar. En runda runt Riksdagshuset – ”Här fattas visa beslut” står det fortfarande skrivet där – och det är mycket sant – för nog fattas där visa beslut, som varje medborgare vet.

”Här Fattas visa beslut…”

Så Strömparterren, där ”Solsångaren” fortfarande står med armarna utbredda i hednisk hälsning. Sumprunkarnas två eländiga små snipor – få, om ens någon vet vad släktet sumprunkare gjorde vid Stockholms ström nuförtiden, men de var yrkesmän de också. Och så Lejonbacken, med en Livgardist – kvinnlig och kort ! – i pickelhuva och med en sur gammal mauser, m/96 – själv tillhör jag förmodligen en av de allra sista generationerna svenskar som har någon egentlig utbildning på den, men jag kan försäkra er alla att det är ett alldeles utmärkt och mycket träffsäkert vapen, allrahelst om du förser det med ett modernt rödpunktssikte – och även utan det, kan man komma upp i praktiska avstånd på närmare 2 kilometer, om det skulle behövas.

Ryska turister – nästan alla män, korpulenta och muskulösa om vartannat. Påtagligt många ryssar i farten, just denna dag. En galen kvinna på cykel – uppenbarligen någotslags radikalfeminist av hennes skrikande att döma (det pågår någotslags utställning om suffrage vid Västerlånggatan 1, strax nära Konstitutionsutskottet) som mitt i korsningen mellan Slottskajen och Norrbro kliver av sin cykel, och talar högt och upprört i mobiltelefon. Fler livgardister, och ett vaktombyte vid Lejonbacken, medan en andra patrull passerar en våning ned, förbi muséet tre kronor. Och så det gamla Kanslihuset i fonden – som jag också är hemtam med från en annan generation – jag gav Livgardet de tio bästa åren i mitt liv, men innan dess har jag gjort mycket annat – ”få har fyllt en bana, liknande min” hade jag kunnat skriva, som en annan Bernadotte – fast inte ”L’etat, c´est moi” – för så skriver jag inte.

”Gilets jaunes” har varit synliga också i Sverige. De fick ingen framgång, men det kan hända igen. Och igen !

Hustak – högt belägna platser. Berättade jag någonsin för er, mina läsare, om de där kartorna jag gjorde inför en viss Viktorias och Daniels bröllop, också å yrkets vägnar, och därför att jag beordrades att göra just sådant, fast jag aldrig frivilligt skulle ha gett mig in på det ? Skisser, längs en hel kortegeväg. Vilka gatukorsningar ser man, ifrån exakt vilka hustak, och vilka satt utposterade på just de taken, fast inte intill några mobilantenner ? Ingenstans skymten av någon Asatrogen manifestation, fastän klockan blivit kvart över två. Tre-fyra-fem välkända ansikten, borta vid Norrbros överpassage av strömmen, och det lilla pissoir-liknande fläkttorn ned till Riksdagsmännens garage och det som blev ett Medeltidsmuseum, inklusive originalet till ”Helga Holm”, gisten i åminnelse, som jag också seglat med, så många gånger. Jag är summan av mitt land, summan av denna stad, men för den skull inte summan av dess brott och laster. Jag undviker dem, går förbi 30 meter längre bort, naturligtvis utan att hälsa. Now you see me, now you don’t.

Den unge mannen längst till höger i bild har en sk ”black sun” på sin tröja. En Odenssymbol, som snart kan bli TOTALFÖRBJUDEN och rendera dryga bötesstraff… för att inte tala om andra ”påföljder” som vi inte medvetandegjorts om…ännu…

Spaningsfoton, från en annan plats där jag har tillräckligt bra sikt över hela Mynttorget. Tnr är 1905241420. En gammal man med grånat hår och hästsvans på en parkbänk, som uppgivet suckar och ser sig omkring i vårsolen. Han kunde varit jag, vad jag blir men ännu inte är, för jag är ett med Särimner och dess högste tillskyndare. Två yngre eller alltför unga män, som passerat de trettio och i kepsar – rättvända. Herr O’reagans turistgrupp, som går upp för den dolda trappan där jag står. Jag föreställer mig att denne Christoforos har nyckeln till den järngrind jag ser bakom mig, men så är inte fallet. Han har lockats gå upp dit, bara för att jag står där jag står och åtminstone han har observerat mig, som den historiker han är, för kanhända är jag en inte alldeles oviktig detalj i hela Mynttorgstavlan, och det stadspanorama, som utbreder sig inför mina grisiga och stinkande fötter.

Man har sagt och påstått på nätet, att NAS inte skulle kunna genomföra sin manifestation framför Riksdagshuset, som det var tänkt från början, pga ”dubbelbokning”. Det är fel i sak, och dessutom lögnaktigt, eftersom där inte alls pågår några andra manifestationer eller demonstrationer. Och Morgan ”Mollgan” Johansson har vägrat ta emot de 15 000 namnunderskrifter, som för tre dagar sedan var färre än 4000. Nyss har han samtalat med sk ”Kyrkoledare” om ”skyddsbehov” för sk ”konvertiter” har vi hört, fast skyddsbehovet tydligen inte omfattar vanliga svenska medborgare, för sina egna väljare vågar han inte ens se i ögonen. Det är fredagseftermiddag i ett Sommarstockholm, och ingen tjänsteman vid Ju-dep eller ens Kulturdepartementet -som numera blivit ett stort skämt befinner sig i arbete. Jag antar, att de ”skulle hem och fira jul med sina barn” eller något – fast nu är det ju inte juletid, som vi alla vet… Och Utrikesdepartementets tjänstemän, som lät sina egna landsmän dö på Khao Laks stränder, blev som vi alla vet inte ens åtalade eller anmälda.

Jag tänker på något annat, medan jag väntar. Den enda ”dubbelbokning” som alls syns till vid Mynttorget, är en massa fula plakat – ett slags nedskräpningsaktion eller ett slags ”konstnärlig installation” om man så vill – sådana har ju Stockholm haft många. 

Det visar sig, att det är ”de ensamkommande” ungdomarna, som illegalt tagit sig in i vårt land och som Regeringen nu utsett till ”ambassadörer” för sin sak samt övertagit utbildningsansvaret för – på högst oklara grunder – som anordnat den lilla högen av papperslappar. Ett tidens tecken, det också – så gott som något.

Och – på tal om barnungar. Någons ohängde son, som förolämpat mig – flera gånger – men som tråkigt nog råkat ut för ett benbrott, så sent som för en månad sedan. ”Somliga straffar Gudarna med detsamma — men för de verkligt stora skurkarna tar det längre tid” Jag har förvisso upplevt mycket när det gäller NAS och dess medlemsskara. Dataintrång, falska anklagelser om allehanda ”brott” jag skall ha begått emot svensk lag och som man anser sig kunna prestera ”bevis” för, fast de påstådda brotten begåtts i ett annat land, där svensk lag inte alls gäller. Brev till arbetsgivare, om att jag skall ”ställas till svars” för en det ena och än det andra, eller helst berövas mitt levebröd – och det här har vissa individer fortsatt med, i tre fyra år.

Hot, trakasserier. En utmaning på duell – från en förvirrad fd ”biker” och busschaufför, som tilldelats den tveksamma titeln som ordförande, under sagda ”andliga” samfunds första år. Samt andra petitesser från en och annan petit maitre, en soligt säljande Sonnevang till ärke-NAS-are och ett slags ”medans” och ”eran” överstepräst, som jag helst vill undgå att alls nämna.

Förvisso har jag sett och upplevt mycket i mitt liv, från den Asatrogna sfären inte minst. Men nu är det Tnr 1905241428.

Jag har gått fram och åter mitt framför näsan på vederbörande ohängde, samt hans bihang till flickvän eller vad det är, som sitter där borta. Vid det här laget borde han ha sett mig, flera gånger om. Jag har god lust att låta honom känna en Bjärköing, som det heter, och sätta min rist – ett redskap man använder för att rista runa mellan hans första och andra nackkota, alltså ”Nodo Boteke” respektive Axis, för att nu tala både japanska och latin. Det är ett högst användbart redskap, det där – bladet handsmitt i damaskerat stål från en klingsmed i Norge – fast jag låtit blankslipa det, då klingan inte ska fastna i  ”levande” ben eller allehanda träslag, och så vasst, att man kan raka sig med det. Och skaftet är i körsbrästrä från Birka – samma träd som stod där på Hjalmar Stolpes tid – och minst 1000 tidigare än så, som de invigda vet – eller rättare sagt – träd vuxna från samma träd. Frukten faller inte så långt från trädet, och på kynnet av en dålig son, känner man en lika dålig fader.

Men – numera är jag ju en god medborgare, som ni alla förstår, så naturligtvis gör jag inget sådant.

Det är Tnr 1905241432. Fortfarande ingenting. Jag bestämmer mig av någon outgrundlig anledning att gå in på Café Schweizer, Västerlånggatan 9, vilket jag lyckas göra utan att ådra mig någon som helst observation eller blick. Man skyltar med apelsiner, som man inte ens säljer eller tänkt sälja, men som bara ligger där framför caféet som någotslags dekoration. Men, jag är ingen djävla Greta Thunberg, ingen tillskyndare av veganism.

 

Där får du känna en Bjärköing

Inne på caféet orerar en turistande fransman om att han är förtjust i all slags historia. En person, som lagt märke till något, men som endast säger det pinsamt självklara, filosoferar jag, i ett fåfängt hopp om att inte bli sådan, medan jag inom tre minuter har druckit mitt kaffe. Au lait, givetvis, men förbanne mig inte någon latte.Jag lämnar caféet, återtar mitt postställe.

Så händer det äntligen !

Klockan är nu Tnr 1905241500. Ein Stabsoffizier hat kein gesicht.  En av mina första överordnade på Lidingövägen 24 – Bruna Huset – lärde mig det där. Inom sex månader var han död – hjärtinfarkt, på en resa till USA, västkusten. Han hade samma universitetsbakgrund som jag, och jag höll själv ett kortare tal på hans begravning. I tre år sörjde jag honom, vilket var längre än jag sörjde min egen far, för i vissa lägen har man inte tid att ens känna efter. Man agerar istället. Sådan är min hedniska filosofi. Actionism, skulle någon säga. Just så säger inte jag, som mött en av skaparna bakom själva agera-filosofin.

Hundra personer – ungefär -får jag det till. De har inte samlats på Lejonbacken, men kommer från Storkyrkobrinkshållet, efter vad det ser ut. Från kungliga slottet kommer de inte., och inte från Lejonbacken eller Norrbro, heller. Men jag känner dem, mina Pappenheimare. De mer kvicktänkta, såväl som pappskallar.

Och vet ni vad, goda medborgare ! Citoyens, et Cityoennes…

Jag är faktiskt stolt över dem. De formerade sig snabbt och effektivt, när de väl fick till det. ”Aktion mellan klockan 14 och 16 – och så kommer de exakt på slaget 3”.

C’est Magnifique, et c´cest la guerre !

Tal av Stenar – som går fram. Tal av allas vår Lady Elinore, Frejas representant – som inte går fram – med en hälsning till och med från de enstaka katoliker, som står bakom oss, och som vill ha slut på fördomarna mot oss Asatroende, slut på Regeringen Löfvén, slut på förföljelsen, slut på alltsammans.

Andra – som talar för tankens frihet, religionsfrihet och mot Morgan Johansson. En deltagare överlämnar en Nidstång, med Hästhuvud och allt – som han vill rikta – emot vårt lands Justitieminister – veten I än eller vad – eller skall jag kväda er något ännu värre…?

Mest av allt en känsla av gemenskap – och de 15 000 underskrifterna överlämnar vi nästa R-dag31 Maj – för att vederbörligen diarieföras – de ska inte kunna få fuska bort dem, för vi vet så väl vad de vill införa, dessa maktens pösande byxbakar, dessa dvärgar, dessa Eurokrater, svikare. Vi står här, för vi kan inte annat, för att citera en viss kyrkofader.

Vi står här i protest, därför att vi måste. Därför att man drivit oss till det, genom vedervärdiga ideal, och en unken människosyn riktad emot oss svenskar – andligen eller fysiskt – för allt det vi inte längre kan acceptera, och stillatigande finna oss i. Må så vara, att det är symbolpolitik, symbolpolitik som hamnat på det allra högsta av nivå, eller – kanhända – den alltför låga och allra, allra lägsta. Mänskligt att döma, är det här fortfarande vårt land. Reellt att döma, är det här fortfarande vår rätt – för vi tar oss den rätten, idag som alla andra dagar.

Vi lär få se, om ”Runförbudet” faller på sin egen orimlighet.

Många tror faktiskt det. Många tror rentav, att den utredning som snart skall presenteras på något sätt skall låta förnuftet råda, och att jurister, statstjänstemän och klokare huvud än de som sitter på hästar, grisar, suggor och svin skall få råda, trots allt. Vi får väl se, goda medborgare, vi får väl se.

På väg upp längs Drottninggatan möter jag två kollegor, som lockats hit av just den här bloggen, enkom på grund av ryktena, som sprider sig från mun till mun. Budskapet, som vandrar hand till hand, ett budskap om en hednisk tanke från en man i norr och som ständigt återföds, ständigt återskapas. Summan av detta land, men för den skull inte summan av dess brott och laster.

De hälsar inte på mig, naturligtvis, eftersom de vill bevittna presentationen osedda, och inkognito. Men jag, min hedning – nickar vänligt åt dem.

Pressen reagerar emot Morgan Johanssons idiotiska Runförbud

Fler och fler människor i Sverige reagerar emot den idiotiska hets emot folkgrupp, som Justitieministern Morgan ”Mollgan” Johansson inledde förra året. Nu sällar sig också den TT-anslutna landsortspressen till de protester, som blir alltmer högljudda, och som kommer att kulminera innan nästa veckas slut. Nordiska Asa Samfundet har redan inlett en namninsamling, som till dags dato fått mer än 5700 underskrifter. Jag rekommenderar att du också – kära läsare eller läsarinna – skriver under snarast, om du inte redan gjort det.

Vårt kulturarv ska inte vara föremål för hets, anklagelser eller förbud. Det är vänsterextremister, som Forn Sed och högerextremister som NMR, vars missbruk av runor skall förbjudas, inte runorna i sig – och det kan ju vem som helst förstå. Dessutom finns det redan en lag emot Förargelseväckande beteende i Brottsbalken, 16 kapitlet 16 Paragrafen, och därför är alla nya förbudslagar emot just runor helt onödiga.

Den äcklige lille despoten till höger i bild hatar vårt Nordiska Kulturarv – men IS-fanor tycker han skall vara tillåtet i Sverige – visar inte det var han står, så säg ?

Nu idag skrev Fredrik Haage, chefredaktör i Smålandsposten följande – ni får förlåta att jag blott citerar, goda medborgare – för det är ni väl ?

Låt runorna vara ifred

Det går att förstå frustrationen över extremisters kidnappning av fornnordiska symboler. Det där flaggviftandet är sannerligen ingen trevlig syn. Men yttrandefrihetens pris är inte alltid trevligt.

Det är heller inte alltid praktiskt möjligt att vrida allt så att det blir lugnt och skönt. Spekulationer har redan hörts om att inte bara Tyr-runan utan även andra symboler som förekommer mindre frekvent – eller kan komma att förekomma – i extrema miljöer skall förbjudas. Det är som upplagt för urspårning.

Man kan förbjuda Tyr-runan. Man kan förbjuda x-runan. Man kan förbjuda ditten- och dattenrunan ända tills hela futharken, runalfabetet, är helt förbjuden. För naturligtvis kommer de politiska krafter man vill stävja genast gripa an nya symboler så snart deras nuvarande har förbjudits.

Till och med ett barn förstår detta. Ett barn förstår det förmodligen än bättre än vuxna, eftersom det är precis så barn beter sig när man försöker snärja dem med uppenbart ihåliga regler. Johansson öppnar för en nationell låtsaslek som bara kommer att ytterligare urlaka det allmänna förtroendet för politik. Om svenska nazister plötsligt använde en röd ros som symbol, bara för att jäklas, vad gör regeringen då?

Eller alla de böcker, runstenar eller över huvud taget de sammanhang där förkristna symboler används utan att nazister är med i spelet, skall de förses med varningstexter eller vad tänker sig Johansson?

—-

Men det är inte egentligen inte det löje som dras över svensk offentlighet som är det största problemet med detta. Vad som ligger i stöpsleven är ju faktiskt det svenska kulturarvet i form av den fornnordiska symbolvärlden.Hela den svenska debattscenen håller redan på att knaka under de ständiga danserna kring vad som är lämpligt och olämpligt, legitimt, hatiskt, korrekt och inkorrekt. Gränserna förskjuts hela tiden åt olika håll och utan djupare tankearbete. Men det måste ändå vara unikt att ett land överväger att kriminalisera sitt eget kulturhistoriska bildspråk.

Så långt den svenska dagstidningspressen idag. På fredag 1400 är det dags för en offentlig demonstration emot hatet, hetsen och förföljelsen av oss Asatrogna vid Riksdagshuset, och då skall vi också en gång för alla göra slut på den osmakliga, osakliga och löjliga hets emot Folkgrupp som Morgan Johansson som person står för !

Scen från Riksdagens Justitieutskott… Lille Mollgans stol är ordnad… (fritt efter ”Steget Efter” – svensk karikatyrsajt)

Hedniska Tankars Runskola (del 24 – Fä-runan)

Med Fä-runan, på proto-germanska Fehu, når vi till den äldre runradens slut. Fä betyder boskap, på latin pecus, och i överförd betydelse också pekuniära medel eller med andra ord pengar, eftersom det ordet kommer just ur latinets ord för boskap. Runan har talvärdet 24, eftersom man naturligtvis vill, att rikedomens runa skall ha det högsta talvärdet av alla, och som vi sett förut stämmer Utharken, den enkla omställning av runraden som gjordes när den skulle brukas i esoteriska sammanhang, förunderligt väl.

Engelskans fee, som betyder avgift, har också sitt ursprung i denna runa, och Fä-runan betyder alltså rörlig egendom, och i spådomssammanhang kommer den ofta upp när frågor rörande ekonomi berörs – om det är en bra eller dålig spådom som gives, kan aldrig bestämmas med hjälp av fä-runan ensam, och i gamla tider drog man heller aldrig någonsin runorna en och en, utan tog flera tydor för att kunna nå fram till ett detaljerat svar, vilket redan Tacitus nämnde på 80-talet enligt vår tideräkning, angående Germanernas sätt att ”spå med kvistar från ett fruktbärande träd” som han faktiskt skriver.I Stadhagalder, eller ”stående galder” – det gamla isländska sättet att framställa runorna med hela kroppen, och därför kunna ”semaforera” dem på långt håll, har den ibland bildats på lite olika vis, men en variant är som bilden nedan visar.

I det isländska runpoemet står att

Fé er frænda róg
  ok flæðar viti
  ok grafseiðs gata

Alltså, fritt översatt: Fä är fränders ilska, och flödets tecken och gravsejds gata. Som bekant är inte bara pengar, ägodelar och materiella ting till glädje, utan kan också bli till bekymmer, särskilt vid arvstvister – det är vad dikten vill säga oss. edan det gammalnorska runpoemet varnar för att ”Fä kan vålla strid mellan fränder – ulven lurar i skogen” och att materiella ägodelar inte alltid leder till så stor lycka, som vi kanske tror. Det fornengelska runpoemet säger att man måste ge rundhänt och rikligt, om man ska få något gott tillbaka av makterna, precis samma sanning som uttrycks i Havamals ord om att ”Gåva kräver, att gengåva gives”.

Atreid Grimsson ansåg på 1980-talet att Fä-runan hade samband med önskningar, jaktlycka, förnöjsamhet och uppnåendet av de mål man kunde ha i livet, och var också medveten om att Ur-runan, för Uroxen, som ju är först i runraden, leder över från den tama boskapens runa på ett runhjul. Edred Thorson ansåg på 1960-talet att Fä-runan var en sänderuna, som kunde användas även för att sända iväg önskningar och förhoppningar, vilket han grundade bland annat på Stadhagalder och runans utseende – med kroppen formar man den genom att sträcka båda armarna framåt och uppåt i något olika vinkel, så att man bildar själva runtecknets två olika grenar med höger respektive vänster arm, och samtidigt håller kroppen rak. Också koncentration, målformulering och målmedvetenhet i materiella göromål – kanske i arbetslivet, och de mål man måste uppnå där – satte han så i samband med denna runa. Odal-runan, som är den direkt föregående, betyder alltid land, fast egendom coh jord – i motsats till Fä, som då blir den rörliga egendomens och de osäkra inkomsternas tecken.

Numerologiskt sett är talet 24 ganska komplext, eftersom det kan tydas som tolv gånger två, tre gånger åtta, fyra gånger sex eller två gånger tre gånger fyra, eller två gånger två gånger två, gånger tre – vilket blir ganska symboliskt och magiskt intressant, då man har med runor att göra. Den tolfte runan är Pertha, klippan eller facklan, som då multipliceras med thurs-runans dualism – kanske betyder detta ”alstrande ädelmetall”, alltså Perthas malm och mineral som förmeras via penning-väsendet, men det skulle också kunna vara årets månader, gånger två.

Agrell och många med honom har påpekat att 24 är ett rikedomstal, och är ovanligt rikt på numerologiska betydelser. Tre gånger åtta kan tolkas som Hagal-runan gånger Asarnas tretal, eller en gudomlig skänk från ovan, vilket ju är ett annat sätt att se på detta med materiellt välstånd. Fyra gånger sex ger oss Tors Reid-runa eller vagn gånger Frejas Gifu-runa, alltså en ”åkande gåva” eller en gåva som rör sig och flyter – vilket ju också pengar och valutor kan göra. Två gånger tre gånger fyra är också ett magiskt tal, och skulle ge tvåtalets dualism, Asarnas tretal och Reids rörelse i kombination, alltså materien som en skapande, ständigt skiftande kraft. Två upphöjt till tre, gånger tre ger oss Asarnas tretal två gånger om, och en del har också ansett att Fä-runans 24-tal på något sätt innesluter hela runraden, men alldeles särskilt Hagal-runan och Tyr-runan, som ju kommer sist i den första och andra aetten eller 8-talet av runor – runorna är ju ett slags oktal kod, precis som koden i våra datamaskiner.. Som sänderuna eller bindruna kan Fä mycket väl kombineras med Tyr och Hagal, vilket dock är oprövat av mig, men säkerligen kraftfullt.

 

Kom ihåg att runraden är ett evigt hjul, utan början, utan slut…

 

 

Freyja Ashwynn associerade på 1990-talet Fä-runan till ett växande grässtrå med två blad,alltså runans bistavar, och kopplade den till den första runversen i Runatal Havamals, där Oden talar om en mäktig hjälpruna. De flesta tolkare anser dock, att denna hjälpruna är Ur – och har noterat att hjälprunor, som underlättar födsel också nämns i Sigdrifumal – Ur är ju ursprunget och därmed födelsen. Vettigare är Freyja Aswynn, när hon precis som alla andra tolkare noterar att Fä förekommer i spådomsfrågor om ekonomi och framtida skördar – Jara eller årsväxten skulle då symbolisera den färdiga eller bärgade skörden, medan Fä endast antyder framtida möjligheter och planer. Holländska runmagiker har noterat, att Fä i det isländska runpoemet kallas ”aurum fylkir” eller folkets guld (aurum är guld på latin, dativform av ”flera år” på norröna) vilket ju också kan ha med rikedom att göra. Form-mässigt liknar runan en Ass-runa med A-ets bistavar vända uppåt, och det ska noteras att det angelsaxiska runalfabetet innehöll övertaliga runor, som Ac (ek eller ekollon) samt Aesk eller Ask, runor som i norden kan ha betytt ett Å och Ä ljud, men inte det F, som Fä står för. Tyska runologer tydde under artonhundratalet ”Freyjs att” eller den sista aetten i runraden som uppkallad efter F-runan, och menade att Frej som ”Feyjargjafi” eller den Fä-givande – så omnämns han i Islänningasagorna – skulle tyda på en koppling till gudanamnet, men denna teori har aldrig blivit språkhistoriskt bevisad på ett övertygande sätt, och förblir en svag spekulation. Agrell, slutligen, påpekar att 24-talet i det gamla rom var ”Natales Invicti” eller solguden Mithras födelsedag, vilken skulle vara den 24:e dagen i den 12:e månaden, alltså Jul. Även Frej är ju till viss del en solgudomlighet, och han menar att årskretsen, årets kretslopp och runhjulets kretslopp, där Jul och Fä-runan står vid slutet på ett år, med förhoppningar inför det nya, mycket bra svarar emot Fä-runans väsen, och sämre tolkningar kan man ju ha..

Också Einar Selvik och den norska gruppen Wardruna har låtit sig inspireras av Fä-runan