”Skånehammaren” åter i Sverige – och om RÄTT sätt att bära en Torshammare

Nättidningen ”Svensk Historia” rapporterade igår om den sk ”Skånehammaren” från historiska muséet i Stockholm. Originalet i silver kommer från den såkallade Friherre Claes Kurcks fornssaksamling, och är sedan den kom till historiska muséet år 1895 en av de mest kända och avbildade fynden från 800-talets Skåne och Vikingatiden överhuvudtaget. Den har blivit stilbildande för tusentals, ja hundratusentals olika slags kopior världen över, och de har tillverkats inte bara i rent silver utan också i i allehanda metallegeringar, ben, horn, plast och allehanda andra material. Den har återtryckts i mer eller oftast mindre exakt utförande på T-shirts, banderoller, vykort och bilder – naturligtvis också på Internet…

ORIGINALET är ALLTID bäst – ACCEPT NO CHEAP SUBSTITUTES !!

Jag själv har också använt just denna Torshammare som vinjettbild, då jag velat slå fast något med eftertryck i den här bloggen, eftersom jag är Skåning både på mödernet och fädernet sedan minst tre generationer tillbaka, och jag älskar min hemprovins. Men få – om ens någon – har insett Skånehammarens hemlighet – och vad den verkligen symboliserar. Svensk Historia är inne på rätt spår, när de intervjuar Gunnar Andersson, 1:e antikvarie och arkeolog på Statens historiska museer. Han får redogöra för hur Torshammaren och 450 andra unika föremål från Svensk Vikingatid har varit ute på en världsomfattande turné till olika muséer i samarbete med organisationen MuseumsPartner från Österrike, men berättar också för oss att alla föremålen inklusive den för hela Asatron så centrala hammaren nu är hemma i vårt land igen.

På hammaren syns en korpnäbb och ett rovfågelseansikte, som står för Odens kraft kommbinerad med Tors, men det är inte den enda hemlighet som döljs här. Högst upp på hammarens skaft finns två galthuvuden, och alla vet vi att Galten Gullinborsti är Frejs följeslagare och symbol – och Oden, Tor och Frej är Asatrons största gudatriad – men bara en av flera liknande tretal eller triader. Också Nornorna vid Urdarbrunnen kan vara med om man så vill, i den cirkelformiga fördjupning omgiven av en lös spiralslinga, som man ser vid hammarens mitt. Nederst syns fler spiralslingor, liknande de som man hittat redan på bronsåldern – den rakkniv man hittat i Hågahögen utanför Uppsala hos en av de allra första Sveakungarna är bara ett exempel, och kanhända står spiralornamenten antingen för Bronsålderns gamle solgud Ull eller också Vanernas och Alfernas gudakollektiv – Tor är ju regnets och Åskans gud, och därmed åkrarnas och äringens beskyddare, även om vi inte skall dra ut denna tanketråd för långt. Att Skånehammaren ensam rymmer Asarnas heliga tretal Tor-Oden-Frej till skillnad från alla andra Torshammare i original, har många påpekat före mig.

 

KORREKT sätt att bära en Torshammare, här illustrerat av Peter Stormare i en aktuell DN-artikel. (Se sån stil han har !)

Gunnar Andersson vid Historiska Muséet i Stockholm redogör också för hur detta museum nu helt skall göra om sin basutställning om vikingatiden. Borta är de tomma, post-moderna salarna, från den tid hela museéet skulle göras om till någotslags halvtaffligt non-informativt konstgalleri med intetsägande installationer i papier-maché och plast. Borta är också de sedvanliga PK-flosklerna, förvrängningarna och vanställandet av den svenska historien med inslag om ”Queer-Samer” och Adhd-Hbtqb på medeltiden som bärande delar. Ledande skribenter i Svenska Dagbladet har som ni kanske minns sagt sitt om de här mindre lyckade satsningarna, så sent som förra året.

Nej – Gunnar Andersson lovar som förste antikvarie bot och bättring från muséets sida. Man verkar ha tagit åt sig av den mycket omfattande kritiken, och den nya utställningen kommer ha flera tusentals föremål, lovar han, bli faktaspäckad, informativ och även interaktiv samt en av de största Vikingautställningarna i hela Världen.

Så långt är ju allt gott och väl, och jag själv kan bara önska Historiska Muséet lycka till inför nästa år, och bara hoppas att några hastiga, ogenomtänkta och föga underbyggda beslut från någon okunnig amatör till kulturpolitiker inte kullkastar det vetenskapliga innehållet, precis som vanligt. Ett litet varningens pekfinger får nog höjas vad beträffar ”levandegörandet via fiktiva människor och interaktiva stationer” som Historiska Nyheter också berättat om. Det här luktar ”Estrid” eller ”Astrid” lång väg, och de fiktiva, publikfriande jippon som finns på ”fria” turistattraktioner typ ”Vikingaliv” på Djurgården – som kanske är roliga för barn i 10-12 års åldern, men som har mycket lite med seriös vetenskap eller Asatro att göra…

Och därmed är vi – tyvärr ! – inne på mindre positiva ting….

FELAKTIGT och Förargelseväckande MISSBRUK av Torshammaren, Runorna och våra religiösa symboler. Sådana här sjuka personer MÅSTE man ta skarpt AVSTÅND ifrån !!

 

För en tid sedan redovisade sakkunniga jurister och domare från Göta Hovrätt i en statlig utredning, som Sveriges Justitieminister, Morgan Johansson tillsatt. Utredningen kom fram till, att missbruket av fornnordiska symboler som Torshammaren och Runorna måste stoppas – men för det behövs inga lagändringar, och inga förbud emot Torshammaren som symbol. Tvärtom gäller det, att sätta stopp för alla de krafter inom den yttersta högern eller vänstern, som försöker missbruka den, och våldföra sig på en religion och en kultur som aldrig någonsin varit deras.

Redan 12 april förra året skrev Stenar Sonnevang, officiell Talesperson för Nordiska Asa Samfundet ett brev angående det missbruk och skändande av Torshammaren som religiös symbol som ett visst ”Samfund för Forn Sed” inlett, och påpekade det definitivt olämpliga i dessa personers beteende och agerande, likaväl som vissa högerextremisters.  Brott som Förargelseväckande Beteende eller Störande av Förrättning (som sker när man hindrar seriösa troende från att utöva sin religion – man får inte gå omkring med brinnande kors eller skända muslimska symboler heller) hör faktiskt hemma under brottsbalken, och sådant kan man alltså bli dömd för.   Ni får förlåta mig, kära läsare, för nu citerar jag rakt av och utan omsvep ur Stenars uttalande:

Efter diverse minst sagt märkliga uttalanden så beslöt vi Nordiska Asa-samfundet att skicka ett brev till fornsed. Då inget svar har kommit på över en vecka så lägger vi nu det här som
ett öppet brev och hoppas att någon annan än dom tre (  sk ”Gydja”, Ordförande samt Kontaktperson) vi mailade till är kapabel att svara på våra seriöst menade frågor. — —

Ert samfunds formella talesperson visar en Torshammare i fallos-form och uttrycker som exempel att samfundet Fornsed hoppas kunna göra den till en symbol för Gay pride. Citat från artikeln:

Forn Sed, has encouraged the use of Viking symbols like a wooden Thor’s hammer as an icon for gay pride.

Det vi verkligen vill ha ett tydlig svar på rörande detta är följande:
Är det samfundet forn seds inställning att olika symboler ändrar värde efter vad bäraren för tillfället har valt att ”fylla” dem med?

Hur tänker samfundet Fornsed kring kulturarvets betydelse inom den hedniska sfären när man förklarar dess innehåll ”tomt” och ”ersättningsbart”?

— —

Lerkärl formade som könsorgan, något som påminner om en DDR-fana, linfrön, skäp och ”white trash” – så går det till, när Samfundet ”Forn Sed” håller blot… Inget man vill uppleva…

I anslutning till Stenar Sonnevangs uttalande om smädandet av Asatron från ”Forn Seds” sida får man ändå konstatera, att det inte finns någon grund alls, varesig religiöst, vetenskapligt eller kulturellt att koppla samman Torshammaren med Homosex, på det fullständigt förståndshandikappade sätt som ”forn sed” använder. Torshammarens funktion som Vighammare enligt Eddan var till för att viga samman kvinna och man, inte man med man eller kvinna med kvinna. Det finns skildrat bland annat i Thrymskvidha, och alla tillgängliga experter är fullt eniga om att det inte finns någon saklig grund för de kränkande falsarier, som dessa ”fornsedare” håller på med.

Loke, som ibland kunde byta kön, var knappast dyrkad som ”Gud” under Järnålder och Vikingatid överhuvudtaget, och snarare ett varnande exempel än någon man tillbad. Lika lite finns det några bevis för att man skulle ha tillbett mytologiska varelser som Fenrisulven eller Angerboda, till exempel – och Lokes slutliga öde visar nog vad man ansåg om slika ting.

Visserligen finns det nu åtskilligt förvirrade och skäligen adhd-mässiga sk ”Lokeaner” i USA – liksom utövare av påstådd ”Rökkatru” och annat – men dessa har i alla fall den goda smaken att inte våldföra sig på Tor, Tors hammare eller symboler som inte alls är deras

Med all respekt för sk adhd-hbtqb rörelser och andra ”bokstavsbarn” – deras kamp för frigörelse är kanske lovvärd, javisst – men de har inte rätt att appropriera exempelvis det kristna korset, buddhismens 8-ekradde hjul eller några Islamska halvmånar heller – för sådant väcker som sagt klar förargelse – i Brottsbalkens mening – så länge det görs offentligt, eller i sken av att uttala sig om Asatron som religion. Den enda seriösa intresseorganisation vi Asatroende har i Sverige för närvarande har fördömt allt sådant, och jag ansluter mig som sagt till detta fördömande.

Vad folk sedan har för sig i sina sovrum, utomlands eller enskilt struntar jag totalt iså länge man inte påstår sig stå för ett helt kollektiv, eller den hedniska rörelsen som sådan – och de flesta någotsånär seriösa utövare, eller de som inte lider av svåra förståndshandikapp är nog tillräckligt mogna för att FÖRSTÅ och INSE skillnaden.

Pugh Rogefeldt kunde bära Torshammaren på rätt sätt, på sin tid. Björn Skifs kunde det också, liksom hundratusentals om än inte miljontals svenskar. Peter Stormare kan det med, för det har han redan visat i DN. Och om dessa kändisar – och många till – kan bära sin Torshammare på korrekt sätt, då kan du det också, kära läsare eller läsarinna.

Utövare av sk ”forn sed” och därmed likställda personer däremot, kan det inte – och därför TAR VI AVSTÅND ifrån dem…

Annonser

Stora Framgångar för Nordiska Asa Samfundet, ständig nedgång för ”forn sed”…

Västerviks Tidning intervjuade igår Elinore Högstedt, certifierad blotförrättare i Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 850 medlemar, och som säkerligen kan nå en medlemssiffra på över tusen personer någon gång i år. Intervjun kommer förstås i kölvattnet på det framträdande i TV 4:s ”Nyhetsmorgon” som samma Elinore gjort för två veckor sedan, och ett föga objektivt DN:reportage som tyvärr inte publicerats på nätet. (Kanske lika så gott)

Till skillnad från det ständigt krympande samfundet ”Forn Sed”, vars fiaskon och fadäser blir allt fler och fler (vi kan ta det här med förra årets ”Blodsoffer” vid Gamla Uppsala, något som alla seriösa Asatroende tar klart avstånd ifrån, hur ”Rådsgodar” i det samfundet sagt att droger skulle ge ”många värdefulla erfarenheter, hur ”Rådsgodar” utan förklaring uteblivit från nära vänners begravningar som de skulle hålla, under förevändning att de skulle ”hem till sin flickvän” osv – alltsammans inträffade händelser, som NAS för sin del anser som något oetiskt, eller rent stadgebrott) når alltså NAS allt större och större framgångar i media och dagsspress. Kanske inte att undra på, när alternativen är så få, och dåliga.

Elinore förklarar rörelsens principer som följer:

Hon säger att många har en ganska fördomsfull bild av hur någon som är asatroende ser ut och är. — — De allra flesta är vanliga människor, många är barnfamiljer. Det är inte grabbar som dricker mjöd tills de somnar. — — Inredning är ett stort intresse och där hämtar Elinore inspiration från sin tro. Det verkar lyckat, hennes konto på Instagram har 13 331 följare i skrivande stund. Men nu ska det handla om tro. — —

– Det började egentligen redan när jag var riktigt ung, men det är först nu som jag har förstått att jag varit troende alla de här åren. Jag älskade tidigt mystiken i de nordiska sagorna, och det var inte förrän jag gick med i Nas som jag liksom erkände för mig själv att jag ville tro och faktiskt gjorde det.

Nas står för Nordiska Asasamfundet, det är ett registrerat trossamfund, ett av flera samfund för asatroende i Norden och Sverige. Deras medlemsantal ökar, nu är de över 850 medlemmar och de planerar att bygga ett religiöst center och ett äldreboende. Fler verkar vara intresserade av att gå med.

– Vi vet inte riktigt vad det beror på, vi pratar mycket om det. Men en anledning tror jag är ett intresse för det mer ursprungliga och naturen. Det är något som vi betonar mycket: vårt ursprung, Norden och naturen.

Betoningen på det nordiska tillsammans med användandet av runor och symboler leder ofta till diskussion om att asatroende är främlingsfientliga. Elinore säger att främlingsfientlighet inte är en del av tron eller av Nas.

Artikelbild | Certifikat. Nas utfärdar sina egna certifikat. I sin version av asatron följer de den poetiska Eddan och islänningssagorna.

– Det finns inget sådant i vårt så kallade asavisir, där vi deklarerar vad vårt förbund står för. Vi skriver under på FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Vi är inte politiska, det som förenar oss är vår tro, inte politik. Det handlar om den ursprungliga nordiska religionen, den religion som vi vill att man ska gå tillbaka till. Det är det som vi kämpar för. Men vi är för religionsfrihet. Elinore säger att hon förstod att frågan om främlingsfientlighet skulle komma upp under intervjun. Det berättar hon med en suck.

– På ett sätt gör det mig väldigt ledsen att alltid få förklara det här för folk, på ett annat sätt är det bra att vi får göra det. Men vi får alltid försvara oss, det är ganska jobbigt. – Att bära en torshammare runt halsen är till för beskydd och som en lyckobringare. Men den förknippas ofta med nazister. Vi asatroende måste ta tillbaka våra symboler, säger hon. — —

Centralt i Elinors tro är en vilja att förbättra sig själv.

– Vi vill värna om allt liv, om våra gamla och om våra förfäder. Varje dag vill jag vara en bättre människa än jag var igår. För mig handlar det om kärlek till människor, djur och natur. Men det betyder inte att jag är helt uppfylld av kärlek till allt, jag kan bli arg och förbannad och tjurig jag med. Elinore är en av tre certifierade blotförrättare i Nas, alla är kvinnor. Ett blot är ett slags offer till gudarna. Det senaste större blotet, man genomför fyra större blot varje år, bevistades av nästan 100 personer.

–Vi använder oss inte av blodsoffer. Vi offrar grönsaker, blommor och mjöd, till exempel. Allt vi offrar går tillbaka till naturen, vi lägger offret på en sten eller ett offerbord och så får det förmultna eller ätas upp av djuren. Hon trycker på en central del till i asatron.

– Vi ber inte om saker. Vi offrar, vi förbättrar oss och hoppas att det ska uppmärksammas av gudarna. Men grunden är att klara sig själv, att vara stark i sig själv och inte förlita sig på att någon gud ska ordna allt åt dig.

Till skillnad från vissa andra samfund – Vars sk ”Rådsgydjor” osv helt saknar andlig erfarenhet, och bevisligen misslyckats med sina uppgifter, säger sig inte NAS ha något auktoriserat prästerskap på denna tidpunkt i sin utveckling. Det får komma senare, och det är ett väsentligt faktum i sammanhanget, som Västerviks Tidning helt glömmer att nämna. NAS tar dessutom enligt sina stadgar tydligt och klart avstånd från droger, blodsoffer, djuroffer och annat i den stilen, medan ”forn sed” åtskilligt svävar på målet, och på grund av bristande disciplin och dåligt ledarskap gång efter annan visat sig bryta emot dessa enkla regler, förutom de gånger man helt enkelt uteblivit från begravningar och andra ceremonier, som man lovat att hålla – händelser som det också finns vittnen till. Jag själv har redan hört flera av dem.(Också Ystads Allehanda har – till skillnad från DN – observerat dessa grundläggande fakta)

Inte heller arrangerar NAS ”örtvandringar” mitt inne i natur-reservat i Stockholmsområdet, något som ”Rådsgydjan” i ”forn sed” ägnat sig åt flera gånger – i vad för slags syfte, förefaller dock vara högst oklart.

NAS fingerar heller inte sina medlemsdata, och ljuger inte om sitt medlemstal, vilket man bör vara noga medveten om. Dagens Nyheter – vars reportrar uppenbarligen saknar både god smak och urskiljning – hade tyvärr det dåliga omdömet, att låta detta andra konkurrerande Samfund få spaltutrymme. Man frågar sig varför.

Det finns bara ETT tydligt alternativ för seriös Asatro i Dagens Sverige – utan konstigheter !

Något skäl till att låta ”forn sed” få synas överhuvudtaget finns inte, och många av de påståenden som DN publicerat, är gravt felaktiga. Exempelvis påstod man i förra veckan, att ”forn sed” skulle ha över 300 medlemmar, något som inte är sant. Denna osanning baseras på det faktum, att man räknar in personer som inte betalt sin medlemsavgift på mer än två decennier i antalet, och använder adressuppgifter som man tillägnat sig.

Detta är väl känt i den hedniska rörelsen i Sverige, och de flesta av oss tar avstånd ifrån ”fornsederi”, sk ”Rådsgydjor” och annat i den stilen – för det är något som vi inte vill sammanblandas med…

Knutby… Knutby… Och samhälllet runtomkring bryr sig inte…

I veckan har det framkommit ännu fler avslöjanden om den ökända kristna Knutby-sekten, eller Filadelfia-församlingen i Knutby, som den också kallas, och dess sektledarinna eller ”Rådsgydja” Åsa Walldau, som går omkring och kallar sig ”Kristi Brud” och påstår sig vara gift med Jesus. Walldau började sin bar som ledarinna för kristen barnverksamhet i Uppsala redan på 1990-talet, och har sedan dess fortsatt att indoktrinera och terrorisera sina egna församlingsmedlemmar.  Bland annat har det framkommit, hur hon använde miljontals kronor som varit ”gåvor” för privata lyxresor utomlands. Sektmedlemmar har huggits med gafflar i köttet, och utsatts för långtgående sexövergrepp i en särskild ”kammare” som Åsa Walldau inrättat, där ”Guds döttrar” skulle ha träffats med jämna mellanrum.

Överallt där den kristna religionen tillåts komma fram, håller den hela samhällen i skräck..

SVT har också avslöjat hur flera vittnen till händelserna i Knutby finns, och hur dessa kristna åratal igenom slagit, misshandlat och förnedrat människor i namn av jesus och sin ”allsmäktige” Gud – och hur Åsa Walldau och flera med henne står bakom alltsammans. En sjuk maktkultur har skapats, där de ledande medlemmarna hela tiden kontrollerar de andra, arrangerar rättegångar, tortyrliknande ”förhör” emot de som brustit i renlärighet och liknande saker.

De som studerat kristendomens framfart i Sverige har för länge sedan konstaterat, att Knutby-sekten skall vara en av de allra farligaste kristna sammanslutningarna i Sverige – men den är som bekant inte den enda kristna församlingen man ska akta sig noga för.

Oftast är det den ständigt återkommande tankegången om en ”allsmäktig” gud – som inom orientens ökenreligioner – som leder till sådant här. Enskilda personer som ibland kan vara otroligt karismatiska, men som i själva verket är rena psykopater, försöker på olika sätt ta över existerande grupper, och snart börjar förföljelserna.

Jag själv har ibland undrat, om dylika sekter eller sjuka individer skulle kunna ta makten även inom Polyteistiska samfund, och funnit att så faktiskt är fallet, även om det är en sällsynthet. ”Samfundet Forn Sed” i Sverige, till exempel, lett av sin så kallade ”Rådsgydja” (vad det nu är för något) Emma Hernejärvi, är ett solklart exempel på en sådan mycket destruktiv sekt – och en gruppering nästan alla andra Hedningar i Landet, däribland NAS eller Nordiska Asa Samfundet, helt klart tar avstånd ifrån. Det förekommer också i den hedniska Världen, att en del personer på Åsa Walldau-vis går omkring och tar sig titlar eller namn de aldrig haft rätt till – oftast ett inledande tecken på att något är allvarligt fel med den personen.

Jag vet inte hur många ”Ernest Oden Carlsson” eller ”Freyja Odensdotter” och så vidare jag har talat med i hedniska sammanhang. Ofta visar det sig, att de här personerna har uppsåtet att kunna företräda gudarna, trots att de oftast inte har någon kunskap alls, och dessutom väldigt oklara motiv till varför de söker sig till polyteistiska religioner överhuvudtaget. Sekternas taktik är också liknande, gång på gång… I den inledande fasen verkar de ofta vänliga, påstår att de skulle stå för demokrati eller positiva värden, samt ”frälsa” folk, men ganska snart kommer sanningen om de ledande personerna fram, precis som i Knutby-fallet.

Jag har skrivit om sådana här fenomen och personer även tidigare på den här bloggen, men vill för säkerhets skull upprepa min varna-

Tecken att se upp med, är till exempel:

Överdrivet snälla människor – lovebombing
Få uppriktiga vänskapsförhållanden skapas under ett kort ögonblick. Du kan få höra, att Du nominerats till veckans trevligaste person, Din klädsel eller Din hund uppmärksammas på ett orimligt positivt sätt. Vissa rörelser går så långt att de använder sexuella utspel i värvningssyfte.

Personkontroll

Rörelsen kontrollerar

a) Var Du bor, hur och med vem Du umgås – ofta genom att sprida skvaller eller lögner på sociala media
b) Hur Du ser ut, kläder, hårstil etc
c) Vad Du skall äta
d) Hur mycket Du skall sova
e) Din ekonomi
f) Att Du får mycket liten tid eller ingen alls till nöjen och avkoppling

Större delen av tiden används till indoktrinering och gruppritualer. Brev eller mail till arbetsgivare, vänner och adnra där ”sektledarna” försöker kompromettera dig kan också förekomma. Du måste tala om, om Du börjar tvivla, uppför Du Dig väl får Du belöning, i motsatt fall bestraffas Du. Individuellt tänkande uppmuntras inte – det är gruppen som gäller.

Informationskontroll

a) Information undanhålls om den är negativ
b) Information omskapas för att den skall bli acceptabel
c) Ren lögn
d) Gruppens sanning är den enda sanningen

Rörelsen försöker undanhålla information från böcker, tidningar, radio, TV, all kritisk information, information från eller umgänge med f d medlemmar tillåts som regel inte, och dessutom försöker man hålla medlemmen så upptagen att hon/han inte hinner med att reflektera. Ledaren bestämmer vad som medlemmen behöver veta. Ofta är sekten rent vetenskapsfientlig, och tillåter inte ens forskning kring teologi eller dess ”intresseämnen”. Olika tekniker som rent förnekande, önsketänkande, chanting, meditering, bön, tala i tungor, sjunga eller humma dyker snart upp på sektens möten eller sammankomster. Ledarna får inte kritiseras och inte heller doktrinen.

Möter du någon rörelse eller individ som uppför sig såhär – gå snarast ur den (det är mitt huvudsakliga råd) och ha inte mer med sådana människor att göra.

Varning för dessa..