”Skånehammaren” åter i Sverige – och om RÄTT sätt att bära en Torshammare

Nättidningen ”Svensk Historia” rapporterade igår om den sk ”Skånehammaren” från historiska muséet i Stockholm. Originalet i silver kommer från den såkallade Friherre Claes Kurcks fornssaksamling, och är sedan den kom till historiska muséet år 1895 en av de mest kända och avbildade fynden från 800-talets Skåne och Vikingatiden överhuvudtaget. Den har blivit stilbildande för tusentals, ja hundratusentals olika slags kopior världen över, och de har tillverkats inte bara i rent silver utan också i i allehanda metallegeringar, ben, horn, plast och allehanda andra material. Den har återtryckts i mer eller oftast mindre exakt utförande på T-shirts, banderoller, vykort och bilder – naturligtvis också på Internet…

ORIGINALET är ALLTID bäst – ACCEPT NO CHEAP SUBSTITUTES !!

Jag själv har också använt just denna Torshammare som vinjettbild, då jag velat slå fast något med eftertryck i den här bloggen, eftersom jag är Skåning både på mödernet och fädernet sedan minst tre generationer tillbaka, och jag älskar min hemprovins. Men få – om ens någon – har insett Skånehammarens hemlighet – och vad den verkligen symboliserar. Svensk Historia är inne på rätt spår, när de intervjuar Gunnar Andersson, 1:e antikvarie och arkeolog på Statens historiska museer. Han får redogöra för hur Torshammaren och 450 andra unika föremål från Svensk Vikingatid har varit ute på en världsomfattande turné till olika muséer i samarbete med organisationen MuseumsPartner från Österrike, men berättar också för oss att alla föremålen inklusive den för hela Asatron så centrala hammaren nu är hemma i vårt land igen.

På hammaren syns en korpnäbb och ett rovfågelseansikte, som står för Odens kraft kommbinerad med Tors, men det är inte den enda hemlighet som döljs här. Högst upp på hammarens skaft finns två galthuvuden, och alla vet vi att Galten Gullinborsti är Frejs följeslagare och symbol – och Oden, Tor och Frej är Asatrons största gudatriad – men bara en av flera liknande tretal eller triader. Också Nornorna vid Urdarbrunnen kan vara med om man så vill, i den cirkelformiga fördjupning omgiven av en lös spiralslinga, som man ser vid hammarens mitt. Nederst syns fler spiralslingor, liknande de som man hittat redan på bronsåldern – den rakkniv man hittat i Hågahögen utanför Uppsala hos en av de allra första Sveakungarna är bara ett exempel, och kanhända står spiralornamenten antingen för Bronsålderns gamle solgud Ull eller också Vanernas och Alfernas gudakollektiv – Tor är ju regnets och Åskans gud, och därmed åkrarnas och äringens beskyddare, även om vi inte skall dra ut denna tanketråd för långt. Att Skånehammaren ensam rymmer Asarnas heliga tretal Tor-Oden-Frej till skillnad från alla andra Torshammare i original, har många påpekat före mig.

 

KORREKT sätt att bära en Torshammare, här illustrerat av Peter Stormare i en aktuell DN-artikel. (Se sån stil han har !)

Gunnar Andersson vid Historiska Muséet i Stockholm redogör också för hur detta museum nu helt skall göra om sin basutställning om vikingatiden. Borta är de tomma, post-moderna salarna, från den tid hela museéet skulle göras om till någotslags halvtaffligt non-informativt konstgalleri med intetsägande installationer i papier-maché och plast. Borta är också de sedvanliga PK-flosklerna, förvrängningarna och vanställandet av den svenska historien med inslag om ”Queer-Samer” och Adhd-Hbtqb på medeltiden som bärande delar. Ledande skribenter i Svenska Dagbladet har som ni kanske minns sagt sitt om de här mindre lyckade satsningarna, så sent som förra året.

Nej – Gunnar Andersson lovar som förste antikvarie bot och bättring från muséets sida. Man verkar ha tagit åt sig av den mycket omfattande kritiken, och den nya utställningen kommer ha flera tusentals föremål, lovar han, bli faktaspäckad, informativ och även interaktiv samt en av de största Vikingautställningarna i hela Världen.

Så långt är ju allt gott och väl, och jag själv kan bara önska Historiska Muséet lycka till inför nästa år, och bara hoppas att några hastiga, ogenomtänkta och föga underbyggda beslut från någon okunnig amatör till kulturpolitiker inte kullkastar det vetenskapliga innehållet, precis som vanligt. Ett litet varningens pekfinger får nog höjas vad beträffar ”levandegörandet via fiktiva människor och interaktiva stationer” som Historiska Nyheter också berättat om. Det här luktar ”Estrid” eller ”Astrid” lång väg, och de fiktiva, publikfriande jippon som finns på ”fria” turistattraktioner typ ”Vikingaliv” på Djurgården – som kanske är roliga för barn i 10-12 års åldern, men som har mycket lite med seriös vetenskap eller Asatro att göra…

Och därmed är vi – tyvärr ! – inne på mindre positiva ting….

FELAKTIGT och Förargelseväckande MISSBRUK av Torshammaren, Runorna och våra religiösa symboler. Sådana här sjuka personer MÅSTE man ta skarpt AVSTÅND ifrån !!

 

För en tid sedan redovisade sakkunniga jurister och domare från Göta Hovrätt i en statlig utredning, som Sveriges Justitieminister, Morgan Johansson tillsatt. Utredningen kom fram till, att missbruket av fornnordiska symboler som Torshammaren och Runorna måste stoppas – men för det behövs inga lagändringar, och inga förbud emot Torshammaren som symbol. Tvärtom gäller det, att sätta stopp för alla de krafter inom den yttersta högern eller vänstern, som försöker missbruka den, och våldföra sig på en religion och en kultur som aldrig någonsin varit deras.

Redan 12 april förra året skrev Stenar Sonnevang, officiell Talesperson för Nordiska Asa Samfundet ett brev angående det missbruk och skändande av Torshammaren som religiös symbol som ett visst ”Samfund för Forn Sed” inlett, och påpekade det definitivt olämpliga i dessa personers beteende och agerande, likaväl som vissa högerextremisters.  Brott som Förargelseväckande Beteende eller Störande av Förrättning (som sker när man hindrar seriösa troende från att utöva sin religion – man får inte gå omkring med brinnande kors eller skända muslimska symboler heller) hör faktiskt hemma under brottsbalken, och sådant kan man alltså bli dömd för.   Ni får förlåta mig, kära läsare, för nu citerar jag rakt av och utan omsvep ur Stenars uttalande:

Efter diverse minst sagt märkliga uttalanden så beslöt vi Nordiska Asa-samfundet att skicka ett brev till fornsed. Då inget svar har kommit på över en vecka så lägger vi nu det här som
ett öppet brev och hoppas att någon annan än dom tre (  sk ”Gydja”, Ordförande samt Kontaktperson) vi mailade till är kapabel att svara på våra seriöst menade frågor. — —

Ert samfunds formella talesperson visar en Torshammare i fallos-form och uttrycker som exempel att samfundet Fornsed hoppas kunna göra den till en symbol för Gay pride. Citat från artikeln:

Forn Sed, has encouraged the use of Viking symbols like a wooden Thor’s hammer as an icon for gay pride.

Det vi verkligen vill ha ett tydlig svar på rörande detta är följande:
Är det samfundet forn seds inställning att olika symboler ändrar värde efter vad bäraren för tillfället har valt att ”fylla” dem med?

Hur tänker samfundet Fornsed kring kulturarvets betydelse inom den hedniska sfären när man förklarar dess innehåll ”tomt” och ”ersättningsbart”?

— —

Lerkärl formade som könsorgan, något som påminner om en DDR-fana, linfrön, skäp och ”white trash” – så går det till, när Samfundet ”Forn Sed” håller blot… Inget man vill uppleva…

I anslutning till Stenar Sonnevangs uttalande om smädandet av Asatron från ”Forn Seds” sida får man ändå konstatera, att det inte finns någon grund alls, varesig religiöst, vetenskapligt eller kulturellt att koppla samman Torshammaren med Homosex, på det fullständigt förståndshandikappade sätt som ”forn sed” använder. Torshammarens funktion som Vighammare enligt Eddan var till för att viga samman kvinna och man, inte man med man eller kvinna med kvinna. Det finns skildrat bland annat i Thrymskvidha, och alla tillgängliga experter är fullt eniga om att det inte finns någon saklig grund för de kränkande falsarier, som dessa ”fornsedare” håller på med.

Loke, som ibland kunde byta kön, var knappast dyrkad som ”Gud” under Järnålder och Vikingatid överhuvudtaget, och snarare ett varnande exempel än någon man tillbad. Lika lite finns det några bevis för att man skulle ha tillbett mytologiska varelser som Fenrisulven eller Angerboda, till exempel – och Lokes slutliga öde visar nog vad man ansåg om slika ting.

Visserligen finns det nu åtskilligt förvirrade och skäligen adhd-mässiga sk ”Lokeaner” i USA – liksom utövare av påstådd ”Rökkatru” och annat – men dessa har i alla fall den goda smaken att inte våldföra sig på Tor, Tors hammare eller symboler som inte alls är deras

Med all respekt för sk adhd-hbtqb rörelser och andra ”bokstavsbarn” – deras kamp för frigörelse är kanske lovvärd, javisst – men de har inte rätt att appropriera exempelvis det kristna korset, buddhismens 8-ekradde hjul eller några Islamska halvmånar heller – för sådant väcker som sagt klar förargelse – i Brottsbalkens mening – så länge det görs offentligt, eller i sken av att uttala sig om Asatron som religion. Den enda seriösa intresseorganisation vi Asatroende har i Sverige för närvarande har fördömt allt sådant, och jag ansluter mig som sagt till detta fördömande.

Vad folk sedan har för sig i sina sovrum, utomlands eller enskilt struntar jag totalt iså länge man inte påstår sig stå för ett helt kollektiv, eller den hedniska rörelsen som sådan – och de flesta någotsånär seriösa utövare, eller de som inte lider av svåra förståndshandikapp är nog tillräckligt mogna för att FÖRSTÅ och INSE skillnaden.

Pugh Rogefeldt kunde bära Torshammaren på rätt sätt, på sin tid. Björn Skifs kunde det också, liksom hundratusentals om än inte miljontals svenskar. Peter Stormare kan det med, för det har han redan visat i DN. Och om dessa kändisar – och många till – kan bära sin Torshammare på korrekt sätt, då kan du det också, kära läsare eller läsarinna.

Utövare av sk ”forn sed” och därmed likställda personer däremot, kan det inte – och därför TAR VI AVSTÅND ifrån dem…

Annonser

”Arab Telegraph” uppmärksammar Asatron i Sverige…

Nätsajten ”Arab telegraph.com” som förefaller vara baserad i Egypten – ett land som åtminstone ibland stått som en symbol för en vänligare och liberalare tolkning av Islam, har uppmärksammat DN:s och andra svenska medias långa reportage om NAS, Nordiska Asa Samfundet, som väl inte undgått någon svensk hedning i veckan. Något mera om denna nyhets-sajt, med reportage från hela Världen, är inte känd för mig, eftersom jag inte kan läsa arabiska, men sajten är påfallande objektiv i sin rapportering om detta ämne, vinklar inte alls som detta falska DN och media i Sverige, men citerar ordagrant. Tidigare – dvs fram till 2017 – var Arab Telegraph tydligen också verksam i Storbritannien, men var redaktionen är belägen just nu, är som sagt inte bekant för mig…

2 righteous brothers ! Arab igen !

Man får komma ihåg att Al-jazeera och många andra arabiska TV-kanaler faktiskt har fått många internationella erkännanden för sin korrekta och sakliga rapportering, där även representanter för helt andra kulturer och religioner fått komma till tals. Kunniga, väl utbildade och mycket bättre arabiska journalister än de svenska, finns inte bara i London, UK, utan också i nästan alla Arabiska Halvöns länder – och några av dem – som Raif Badawi, den kände bloggaren, och många många andra, strävar också som vi för frihetens sak.

Sist men inte minst fanns det en tid för mycket länge sedan, på 700- och 800-talen, när Arabiska krönikörer och geografer var bland de första som alls skrev om de Nordiska länderna överhuvudtaget, och på gott och ont, med fel och förtjänster; har deras berättelser och vittnesbörd levt vidare genom århundraden. Det var en tid för hjältar. Där fanns män som Al-Idrisi, Geografernas Geograf, Ibn Khordadbeh från Persien, Ibn Fadhlan – som helt klart fylldes av sympati för det folk han mötte, men för Kalifatets skull måste lägga in de sedvanliga påklistrade moraliska fördömanden, som hans berömda ”Risala” vimlar av.  Vi kunde också nämna Al-Ghazal, den moriske poeten, som sade sig ha blivit personligen bekant med den danska drottningen i Slesvig – en berättelse som inte många nutida svenskar känner till..

Allt detta var före de kristna korstågen, och islams radikalisering, fram till den farsot hela Världen nu lider av – kristen och muslimsk fundamentalism, den pest och kolera; som plågar en hel Värld. Det var en tid inte bara för handelsfärder, utan för lärda män, början till vetenskap och kunskapsutbyte. Nu är den tiden längesen förbi, men en amerikansk svart muslim från Chicago – som jag en gång talat ganska länge med – menade, att kärnan i islam borde vara ”righteousness” eller rättfärdighet, och inte underkastelse. Den rättfärdige bär som bekant inte sitt svärd förgäves, och det gäller också de islamska sjukvårdssoldater jag sett här hemma.

Handel och hedningar…

Jag har nämligen alltid varit av den synnerligen enkla och lättfattliga åsikten att den som kämpar tillsammans med mig, är värd att hedras, och till på köpet får dricka ur min vattenflaska – säger jag som en annan Lt Kilgore – men att de som på låt oss säga ett mindre rättfärdigt sätt gör själva motsatsen, är värda att bekämpas; oavsett var i Världen de finns, oavsett vilka de är…

”Det är hårda bud – i Mellerud !”

Slutligen – Malcolm X. En av mina största inspirationskällor, och en förebild också inom Islam eller vad gäller ”Motståndets Estetik” – på alla sätt. Men, nog om detta, för som Hávamál så riktigt säger, i sin 34:e strof:

”crooked and long / is the path to a false friend/ though he dwells on the road/ but wide and straight / is the path to a true friend / although he is far gone…”

Afhvarf miki /ter til ills vinar /,þótt á brautu búi,/ en til góðs vinar/ liggja gagnvegir /þótt hann sé firr farinn.

Eller, i min översättning:   ”Krokväg mycken / leder till falsk vän / om än han bor vid vägen / men till god vän / löper snar väg / om än han är fjärran faren…”

Nåväl. ”Arab Telegraph” noterar att Asatron i Sverige växer, och att det är just Asatro, eller Asatru, som är det enda vedertagna namnet på religionen ifråga. Så är det ju överallt i Världen, på Island, i USA och överallt annars, och här använder vi inga lögnaktiga termer från den kristna medeltiden, då vår tro kallades ”forn” – alltså förlegad eller föråldrad – och påstods vara en tom ”sed” alltså en mekanisk, halvt omedveten upprepning, tömd på allt andligt innehåll eller utan ett medvetet val. Man jämför inte med urartad New Age, våldsvänster, miljöpartister eller drogflum. Man tar klart avstånd från all högerextremism, och alla de fördomar och den smutskastning, som drabbar oss Hedningar och asatroende.

Det hedrar ”Arab Telegraph” att man lärt sig bruka urskiljning, omdöme och inte minst att tala sanning om det ämne man behandlar.

Ni kan själva läsa vad de skriver. Jag dömer inte, och jag fördömer inte. Ärlig rapportering ska man vårda, vem den än kommer ifrån. Sedan kanske man inte håller med om allt, som denna källa möjligen skriver – för jag har inte haft tillfälle eller språkkunskaper nog att granska den i alla detaljer, utan välkomnar den i ”god tro” men det kanske någon av mina läsare kan hjälpa mig med.

Med våra egna media, och inte minst Dagens Nyheter är det sämre beställt – för där sviktar verkligen omdömet om vem man bör intervjua, och upplåta spaltutrymme till – eller hur Erik Helmerson ?

 

 

Lite fakta, som talar sitt tydliga språk…

”Svenska” Kyrkan talar inte för alla svenskar. Det gör den inte, eftersom mer än 40 % av vårt folk redan lämnat den, och inte vill ha mer med den att göra. Då ska den enligt mig också lära sig att acceptera detta, och inte störa människorna vid nationella sorgedagar eller andra manifestationer. Den påstås enligt vissa mediakällor jag sett  redan erkänt, att mindre än 50 % av svenskarna kommer att vara medlemar i den år 2045, enligt dess egna statistiska beräkningar, dvs.

Själv tror jag att det kommande, totala avkristnandet faktiskt går lite snabbare än så.

Dagen för vad jag länge kallat ”Det hedniska skiftet” kommer närmare och närmare, och rimligen medför dessa 50% att en viktig attitydförändring måste ske från de kristnas del. De måste inse faktum. De måste anpassa sig till samhället omkring dem, och inse; att de inte kan tala för oss svenskar eller vårt land mer – och att de inte längre har ensamrätt på att göra det. Deras närvaro vid Riksdagens Högtidliga Öppnande och andra politiska manifestationer är – som Humanisterna redan flera gånger konstaterat – högst oönskad, och även fullkomligt onödig.

Jag kan redan nu presentera sakliga fakta rörande hur det stod till i landet, nyåret 2016.

Här kan ni tydligt se hur många procent av befolkningen i varje län som var Hedningar år 2015, och som synes var nästan 47 % redan hednade i Stockholms län det året, även om man nu håller inne med sanningen för 2016. Bara i de underutvecklade och glest befolkade norrlandslänen var situationen annorlunda, men den ändrar sig snabbt även där.

Här ser ni hur stor andel av befolkningen som lämnade ”Svenska” Kyrkan mellan 2014 och 2015

Ljusröd färg betyder att de kristnas andel av befolkningen faktiskt ökade med 0-2 % och mörkröd färg med att dendessvärre gick upp med 2-5 %, men i nästan alla landets kommmuner gick de kristnas antal ned – och det syns med färgintervallen 0-2, 2-5 och 5-15 % på kartan ovan (ladda ned och förstora den om du vill). Ända till sin alltför tidiga död i cancer i år försökte den kände Statistikern Professor Hans Rosling berätta om verkligheten för det svenska folket, trots att fakta som dessa alltför sällan får komma fram.

Jag försöker nu ”göra en Rosling” jag med, genom att lägga fram fakta som jag baserar på en egen undersökning av svenska kyrkans nedgångar i medlemsantal mellan 2014-2015. Få vetenskapliga arbeten om denna utveckling har alls genomförts, och de flesta universitet och högskolor ignorerar den totalt, och detta trots att trenden är statistiskt bevisad och ligger fast sen minst trettio år. Jag undrar själv vad detta beror på. i kan själv kontrollera siffrorna – de finns på nätet – och kunde jag så kan väl ni – det vore en smal sak för en riktigt väl utbildad sttitiker att kontrollera detta.

En gång i tiden – för inte så länge sen – styrdes vårt land efter rationella principer. Man kunde veta, att om det föddes många barn i en kommun eller ett område, ja då behövde kommunen såklart inrättta daghem eller skolor – innan det var för sent. På ett motsvarande sätt kunde befolkningsstatistiker också klarlägga, att om det rådde ojämn åldersfördelning i ett område, och om där bodde många pensionärer eller äldre, ja då ökade givetvis behovet av sjukvård inom det området. Nuförtiden handlar socciologi bara om ”relationer” eller rent flum, och samhällsvetenskapen har kommit på obestånd och råkat i vanrykte. Ännu ett resultat av Regeringen Reinfeldt, samt den senare Regeringen Löfvén och dess arbete.

Samtidigt är det naturligtvis så, att en ”rak trendframskrivning” av medlemstalen inte är någon vetenskaplig eller något helt korrekt sätt att göra en analys på, särskilt inte om man gör den på ett så kort urval som förändringar på ett år (2014-2015) och skriver fram de förändringarna ett antal år i tiden. Man har att ta hänsyn till både rena befolkningsförändringar – som är helt ofrånkomliga, givet den svenska befolkningens utseende och ålder – (de kristna dör helt enkelt ut så småningom, gudskelov !) och det faktum att fler och fler väljer att hedna sig, alltså en förändring i attityd, eller en trendförändring.

Hur länge ska de kristna få hålla på och ställa till ett rent helvete för oss, tycker ni ?

Egentligen vore det bra om mer bakgrundsfakta stod till forskningens och allmänhetens förfogande, så att sanningen fick komma fram, men nu undertrycker ”Svenska” Kyrkan själv hela tiden dessa fakta, och därför finns det i dagsläget inte så mycket mer material publicerat att arbeta med. Exempelvis kunde man ju fråga sig, om inte den ständiga nedgången i antalet kristna beror på ökad utbildning i landet, socialgruppsfaktorer, medianinkomst och mycket annat, men nu låter jag allt detta vara osagt.

Själv tror jag faktiskt ökad utbildning är den viktigaste faktorn till varför allt fler och fler människor i vårt land lämnar kristendomen, och inte låter sig hållas nere av den längre… De tror inte på några ”heliga jungfrufödslar”, helveten eller någon kannibal-måltid kallad ”nattvard” mer, eftersom allt sådant faktiskt är väldigt löjligt och ovärdigt att ens tro på.

År 2015 såg bilden ut såhär. Då fanns det bara 50 % hedningar eller mer i några kommuner som Sundbyberg, Södertälje, Göteborg, Malmö, Solna och några till… Mörkröd färg betyder här mer än 50 % kristna, ljusröd kommuner som var 5-10 % från ”det hedniska skiftet” eller själva omslagspunkten…

2020 kommer situationen i vårt land bli såhär:

I fler och fler kommmuner finns nu en klar hednisk majoritet. Stora delar av Stockholms län, Skåne och vissa andra områden i Götaland är nu ”avkristnade” för gott.. Och utvecklingen fortsätter emot 2025…

Ni kan själva ladda ned kartorna från min sida och förstora dem, om ni tycker de är för svårlästa för just er egen kommun, ochhur framtiden ser ut där – men THE FUTURE IS NOW ! – och det måste vi alla ha klart för oss… Nu har något hänt. Människor i Skåne, Västerrgötland, Östergötland, Södermanland, Uppland och Dalarna – ja alla revolterar de emot kristendomen… 2030 kommer, och då ser det ut såhär:

Trenden håller i sig. Bara norrlands glesbygder och ett fåtal kristna motståndsnästen i övre Värmland eller så, har inte låtit sig hednas, men 2035 är Landet nästan helt hedniskt, och vi går en ny, gyllene framtid till mötes… Befrielsens dag kommer.. var så säkra…

Enligt den här kalkylen inträffar det hela minst tio år före Svenska kyrkans egna förutsägelser, och vad den själv förutsett om sin roll i framtiden. Men – trenden är fast och klar – vid slutet står segern – och antagligen går det totala hednandet fortare än vad man föreställt sig, beroende på att vår befolkning i landet nu börjar ändra attityd, och inte längre vill ”cykla med” de kristna…