Igår, Tyrsdagen den 5:e Blomstermånad, eller om man så vill 5 Maj 2026, skrev “Hedniska Tankar” ett inlägg om en Runologisk kongress i Hälsningland – men det svenska landskapet är inte det enda, där det görs Runologiska rön. Historiska Museet vid Lunds Universitet, har publicerat spännande nyheter om en sten – av ursprungligen åtta – ur Hunnestadsmonumentet – rest under Skånskt 900-tal över Skånejarlen Gunne Hand. Redan på 1950-talet stod de stenar som räddats åt eftervärlden inne på gården framför “Vita Huset” på Kulturhistoriska Muséet i Lund, men numera förvaras de inomhus av rena säkerhetsskäl, på grund av Lunds befolkningssammansättning under 2000-talet, utbredd kriminalitet med mera.
“Hedniska Tankar” har nämnt denna unika kulturskatt tidigare under sin mer än 12 år långa utgivning.
Vad man nu funnit, bekräftar bara vad vi själva redan visste – och än idag verksamma Runristare som Kalle Dahlberg på Adelsö OCKSÅ vet – eftersom han studerat just det här med huggdjup och nötning på runstenar i “original” mycket ingående – för att kunna lära sig av de gamla mästarna – och numera håller han också ibland kurser om runstenshuggande, ifall nu någon vill ta upp det gamla hantverket igen. Studier av huggdjupet på sten 4, bevisar att det lilla kors – och en svastika inuti korset, talande nog – som denna sten försetts med, INTE är gjord av samma person som ristade runorna och gjorde hela kompositionen, utan lagts till I EFTERHAND av någon klåpare.
Den extra “textrad” som finns innanför runslingan är dock inte ett senare tillägg, utan ingick i den ursprungliga kompositionen av stenen. Givetvis är det så – som vi redan konstaterat – att de nästan bara är de “kristna” stenarna från den Nordiska Hedendomens absoluta förfallsperiod som vi har kvar – under flera sekel, ja 700 år – från 1200-talet till 1900-talet vandaliserades alla hedniska stenar SYSTEMATISKT av de kristna. Många gånger är de sent tillagda korsen “solkors” som inte alls har något med kristendomen att göra, och det är endast genom att läsa den faktiska RUNSKRIFTEN som det går att avgöra, om en sten alls är påverkad av någon kristendom.
Formuleringar som “kudh hialpi and hans” och kristna begrepp som “ande” eller “siel” = själ tyder onekligen på en viss kristen anknytning, men om detta bara var “tomma ord,” ristade för den dåtida “politiska korrekthetens” skull, eller för att blidka överheten och utlänningar, kan vi aldrig veta. Även Magnus Kjellström vid Riksantikvarieämbetet har hållit med oss här på redaktionen att nästan alla runstenar från 1000-talet följer formeln “X reste stenen med hjälp av ristare Y till minne av Z” och att det INTE går att vantolka symboler som triskelen till att betyda någon “kristen tre-enighet” när det lika gärna kunde röra sig om Oden-Tor-Frej, Nornorna eller någon annan Asatrogen Triad, exempelvis Nornorna Urd-Skuld-Verdandi. Skojar-Professorn och populisten Henrik Williams vid “Uppsala Runforum” har försökt hävda motsatsen, eftersom han själv är kristen och därför partisk – men han lär nog vara rätt ensam om sin åsikt. Enkel ornamentik kan inte övertolkas på det viset, för det är INTE vetenskap, utan spekulationer.
Vår egen tid är inte undantagen kristen förföljelse och allmän vandalism, direkt riktad emot det Svenska och Nordiska kulturarvet. I det kriminella Upplands-Bro agerade en såkallad “grafitti-målare” år 2016, och sprayade ned runstenen U620 med de kristnas “JHVH” symbol, eller “det allseende ögat”. Stenen stod missfärgad och förstörd i över sex år, innan den slutligen blev restaurerad. tack vare polisanmälningar från enskilda, och Riksantikvarieämbetets statliga medel. Upplands-Bro Kommun, som hade det juridiska ansvaret, gjorde ingenting för att restaurera stenen alls. Vi på “Hedniska Tankar” skrev också flera inlägg om saken, som ni säkert minns. Under de två första åren, trodde man att stenen var så illa skadad, att den aldrig någonsin skulle kunna återställas till ursprungligt skick – enligt svenska media.
Såhär gör de kristna. Överallt där “kristen ungdom” tränger sig på, eldas och spraymålas det – med UPPSÅT och syfte att utplåna ett helt kulturarv…
Kan vi Asatrogna, etniska svenskar och Hedningar “samexistera” med den sortens religioner ??
Grafitti-målaen ifråga greps senare, och härjade också i flera år i Bålsta med omnejd, där samma individ – av utländsk härkomst efter vad vi fått veta – sprayade ned flera busshållplatser, husväggar i centrum, garage med mera med sin kristna smuts. Numera är allt övermålat, men Upplands-Bro Kommun förblir en av de mest “gängkriminella” kommunerna i hela Storstockholm.
Ironiskt nog var det en KRISTEN inskrift på sten 620 som förbrytaren ville förstöra – utan att han i sin totala okunnighet var medveten om det – och det visar ju bara hur dessa kristna är... Texten ifråga innehåller nämligen runföljden Guð hialpi and h[a]ns ok Guðs moðiʀ frmn slknasma – de sista runorna, som skrivits till på själva stenytan, innanför runslingan – har ALDRIG blivit tolkade eller tydda ordentligt av forskningen. Man har påstått, att runföljden frmn skulle vara en förkortning av “fru Maria” – men det VET man egentligen inte alls – också det är bara spekulation – och vad slknasma ska betyda, har heller INGEN lyckats tyda.
De kunde helt enkelt inte använda runorna korrekt, kristna hundar som de var – varken den 16-typiga yngre Futharken eller den runmagiska, äldre, 24-typiga Utharken eller någon annan runrad. De var imbecilla, helt enkelt – “Sådana kristna har vi, sade Bonden om Svinen” för att använda ett gott gammalt skånskt ordspråk.
Jens Flycht, skriv- läs och fotokunnig journalist och ägare till den utmärkta bloggen “Sverige-reportage” som vi verkligen tycker att ni bör studera, har skrivit mer om runstenen U 427 från Vallstanäs i Rosersbergs Industriområde – nära fångvårdsanstalten Rosersberg – som också bär samma namn. Hela den stenen är full med kristen rappakalja, svammel utan någon innebörd- och det förvånar inte.
Vi Hedningar däremot, har sedan tusentals år stått för skrivande, tänkande, korrekt användning av symboler – samt Humanism.
U 427 – med en spräng-skada upptill – men den står ännu upprätt – efter nära tusen år (Foto: Jens Flycht, Sverigereportage)
