Ännu en ODENS DAG för YTTRANDEFRIHETEN

Idag är ännu en Odens Dag enligt kalendern i de flesta civiliserade stater. Medan vi nu ser hur företrädare för diverse Abrahamitiska Ökenreligioner mer och mer försöker inskränka Yttrandefriheten i vårt land, genom att påstå att brännande av skadliga böcker, som påbjuder Folkmord skulle vara ”hets emot folkgrupp” (Hur kan det vara det förresten, när samma böcker öppet propagerar för folkmord och våld emot oliktänkande) så är det ändå värt att påminna om Eddans ord i Hávamáls 127:e strof, den som lyder:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir,
-njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr
hvars þú böl kannt,
kveð þú þér bölvi at
– ok gef-at þínum fjándum frið.

Strofen har översatts på olika sätt av mer eller mindre kompetenta svenska översättare, men i min översättning tolkas den bäst såhär:

”Det råder jag dig, Loddfafnir
om du råd tager
– njuta må du, om du tager
Det går dig gott, om du gitter
Var än ont du ser,
Kväd då att ont det är
– och ge inte dina fiender frid.

Det bör påpekas att ”fridh” eller grid är ett juridiskt begrepp enligt Asatron, och att det inte kan översättas så fullständigt fel som på svenska Wikipedia, där den kände Lönn-rotharen och E-mer-i-Thursen Lars Lönnroth helt förvanskar det. Frid, i betydelsen Tingsfrid eller den ”gridh” och frid som rådde inom ”Vebönd” eller avspärrningarna runt ett hedniskt Vi eller en Kultplats, till exempel, innebär att området var fridlyst, och att inget opassande fick ske därinne – men om man i dagliga livet såg något som var fel eller som gjorde en upprörd, då hade man rätt att i ord protestera emot det, yttra sig och yppa sin åsikt – med andra ord samma sak, som vi menar med Yttrandefrihet. Att ”inte ge frid” betydde alltså, att man kunde tala oemotsagd, och inte bara hålla käft, tiga stilla och acceptera alla oförrätter. Det betydde INTE att man hade rätt att ta till nävarna, eller använda våld- däremot.

Yttrandefriheten gällde också vid Tinget, där även Lagmän, Kungar och Godar kunde ifrågasättas, och så var det över hela Norden.

 

Angående Gridh som begrepp, juridiskt sett, säger alla vedertagna källor som såhär – jag citerar från Zoega’s Dictionary of Old Icelandic, som räknas som det bästa standardverket på sitt område:

gridh, n. (1) domicile, home; (2) pl. truce, peace, pardon, quarter; selk g.: to make truce; segja gridh­ sundr gridhum to dissolve the truce; l Gridh ­fs g. ok lima, safety for life and limbs; beidha (sägja) gridha, to sue for quarter; beidh gridha Baldri fyrir alls konar haitiska, to seek protection for B. against all kinds of harm; gefa e-m g., to give one quarter; ganga til gridha, to accept pardon.

gridha-brek, n. pl. breach of truce; -gjaf, f. granting truce; -lauss, a. without truce, truceless; -mark, n. sign of truce; -mál, n. pl. truce formularies; -rof, n. pl. breach of truce; -setning, f. truce-making; -stadhr, m. sanctuary, asylum.

Inom hemmets fyra väggar, ”Innangårds” eller på det egna tunet – vi skulle säga ”Köksbordet” rådde Hemfrid, av uppenbara skäl, och ordet ”bedja” på Norröna var fråga om en befallning, en direkt order, en utsaga, och visst inte någon kristen ”bön” som jag redan många gånger förklarat. Ett verkligt klassiskt exempel på ”Gridh” skedde när Frigg tog en ed av allt levande att skydda Balder, och med edsbrytare och edssvikare gjorde man dåförtiden kort process…

I vilket Frigg tog en Ed om ”Gridh” av alla levande varelser – men hon glömde misteln… (engelsk illustration från början av 1900-talet)

I dagens nummer av Svenska Dagbladet finns en artikel om just Yttrandefriheten införd, som vimlar av sakfel, därför att författaren till den är kristen, och antingen inte känner till vårt Nordiska arv, eller också helt förnekar det, som de kristna alltid brukar göra. Det är Jacob Rudenstrand, annars Generalsekreterare i den ”Svenska Evangeliska Alliansen” som står bakom artikeln, och jag måste erkänna att jag är lika okunnig om herr Rudenstrands ideologiska bakgrund och hemvist, eller storleken på hans ”allians” i antal svenska medborgare räknat, som han är okunnig om Svensk historia, och dessutom okunnig om just min religion, men för dagen gör det ingenting.

Den ädle Herr Rudenstrands åsikter, däremot, är det inget fel på – liksom de slutsatser han kommer fram till – och kanske är han en av dessa alltmer sällsynta ”Goda Kristna” i vårt land, vars existens jag för min del aldrig förnekat, även om kristendomens största problem är att dess anhängare oftast har väldigt, väldigt svårt att följa den. Men – sannerligen sannerligen säger jag er – en gång skall Jacob Rudenstrand få skåda Glitners sal, där de verkligt rättvisa människorna får bo efter döden, inför Forsete, som näst Oden är den mest rättvise och kloke domaren av alla, för vad sägs om följande drapa:

För att upprätthålla ett öppet och fritt samhälle krävs möjligheten och rätten att få tänka själv och att ge uttryck för avvikande uppfattningar.

Med facit i hand har Sverige på dessa punkter en lång väg kvar att gå.

Friheten att yttra sin åsikt finns – det existerar ingen lag mot att föra fram provocerande åsikter. Men frågan är om inte de återkommande kraven på trygga rum, ideologisk likriktning och deplattformering inom delar av samhället indikerar en demokratisyn på glid.

Honnörsord som ”tolerans” och ”mångkultur” verkar dock betyda lite i hur vi hanterar avvikare.

Det talas i dag ofta om ”den demokratiska värdegrunden” och ”demokratiska värderingar” snarare än om demokratin som form. Åsiktsinnehållet – inte det demokratiska förhållningssättet – spelar en allt viktigare roll.

Herr Rudenstrand ser hur demokrati och yttrandefrihet urholkas under ett Regeringsparti, vars tro på dessa begrepp bara är en läpparnas bekännelse, tomma fraser och fina ord, men ingenting annat.

Och han fortsätter:

. Författare har blivit avbokade och lärare tillrättavisade för att ha samtalat med personer med fel åsikter eller använt fel ord. Akademiker som inte tillämpar politiska påbjudna perspektiv i sin forskning nekas bidrag. — —

Annorlunda uttryckt så liknar krav på likriktning äldre tiders kättarjakt, minus våldsmonopolet. Har man inte rätt trosbekännelse blir man stämplad som heretiker.

Enligt Sverigebilden är vi svenskar dock mer demokratiska, fördomsfria, progressiva och toleranta än de flesta andra länder. Här finns inga tabun. Honnörsord som ”tolerans” och ”mångkultur” verkar dock betyda lite i hur vi hanterar avvikare. Varför är det så?

Frågan är väl värd att ställas, mitt i PK-elitens och den allt smalare och alltmer krympande ”åsiktskorridorens” land. Man påstår sig stå för ”Väädegjund” och ”tolerans” – men så fort någon kritiserar Koranen eller Kristendomen – ja då är det plötsligt slut på toleransen, och uppenbarligen tolererar man inte heller det ovedersägliga faktum, att inte alla människor är ”lika värda” eftersom en del faktiskt har större värde i kraft av sina förmågor, och sitt handlande – vilket redan Aleksandr Solchenitzyn upptäckte – se citatet här ovan. ”Trudnoj byt Bogom” – eller ”Det är svårt att vara Gud” skrev på sin tid en annan rysk författare, och själv säger jag att det är ännu svårare att vara hedning, särskilt i ett land fyllt av människofientliga kristna sekter, New Age-flum, Thunbergeri, Cancel-kultur och andra mindervärdiga kulturella yttringar, som allesammans har till mål att göra slut på yttrandefrihetens kärna.

 

Att hävda att man ”inte får kritisera Islam” är ungefär lika intelligent som att hävda att ”Nehej, du får inte säga något dåligt om AIK !

(Teckning: Kjell Nilsson Mäki för ”Ledarsidorna”)

 

Man har ibland uttryckt verklig yttrandefrihet som rätten att ha fel åsikt, och framföra den på fel sätt vid fel tillfälle, för även det felaktiga enligt majoritetens mening måste faktiskt tillåtas. Jacob Rudenstrand har  fel i sak, när han tror att bara det moderna Sverige skulle ha haft lagstadgad yttrandefrihet, även om han har rätt när han säger att Yttrande- och Religionsfriheten i sin moderna, lagfästa form kanske går 50 år tillbaka i tiden – själv skulle jag vilja hävda att den infördes i praktiken först år 2000, när vi inte längre hade någon Statskyrka, även om vi fortfarande tolererar såpass grova övergrepp som spädbarnsdop, och att samhället ”stämplar” försvarslösa barn med religiös identitet, tolererar slöjtvång för minderåriga,söndagsskolor och annan religiös indoktrinering – det är som om FN: barnkonvention eller för den delen Konventionen om mänskliga rättigheter, som Rudenstrand också refererar till, aldrig fanns.

Människor skall aldrig mer tvingas att tiga, utsättas för våld eller förföljelse för sina åsikters skull, för i detta skall de just få ”Gridh” eller Frid – ett begrepp som redan fanns sedan Hedenhös, och som ännu finns i Modern Asatro. Det vet inte Rudenstrand, men han avslutar sin artikel med dessa minnesvärda ord:

Religionsfrihet handlar om mer än rätten för religiösa att fira gudstjänster; den handlar om varje människas rätt att själv välja sin grundläggande övertygelse om livets mål och mening och att fritt kunna kommunicera detta – utan påtryckningar eller inskränkningar.

Religionsfriheten förutsätter att ingen livsåskådning – vare sig den är religiös eller sekulär – förpassas till den privata sfären.

Detta innebär, att alla manifestationer av tro- även brännande av Biblar och Koraner – faktiskt är tillåtna. Även detta har man rätt att göra offentligt, även om då även kritiken blir offentlig, och somliga naturligtvis kan säga, eller påstå, att Koranbrännandet skulle vara något ”ont”.

Påståenden om att uttalande A eller B kanske inte är ”snällt” eller därför ”onödigt” kan vi därför också lämna därhän, för det hör inte hit. I morgon skall jag gå vidare in på några andra inlägg i den pågående Yttrandefrihetsdebatten, och om hur ”Kränkthetskultur” och Sekterism blev våra makthavares nya litania. Men, det är inte lätt att vara Hedning, som sagt – allraminst en Frihetlig sådan.

Jag har gång på gång under mina trettio år inom Nordisk Hedendom råkat otaliga människor, som förföljts, hånats, uteslutits och ”gjorts ned” av diverse småpåvar, självutnämnda ”Rådsgydjor” och annat patrask, som aldrig haft den ringaste aning om vad föreningsdemokrati, åsiktsfrihet och yttrandefrihet innebär – men det är en annan historia.

Yttrandefrihetens och Demokratins fiender finns lika mycket på den yttersta vänsterkanten som hos NMR och ”Tokhögern” eller i ”Livets Ord” och frikyrkorna…

Ett vet jag emellertid. Man skall hålla sina eder och löften – och vara konsekvent ifråga om yttrandefrihet. Man kan inte ha yttrandefrihet endast till hälften, eller tillåta yttranden, som uppmanar till folkmord, våld och slutet för all yttrandefrihet. Den svenska demokratin, nu som förr – är ingen självmordspakt, och den har rätt att försvara sig emot de individer och grupper, som vill dess undergång…

Vad är konsekvensen av ett statligt eutanasi-program ?

Nu när statlig eutanasi på Corona-drabbade personer över 70 år ändå blivit ett faktum, och de kristna kyrkorna protesterar; kan vi Hedningar också undra vad som blir konsekvensen av ett sådant samhälle, som vår (S)-ledda regering nu lett oss alla in i. För fyra dagar sedan bekräftade Statstelevisionen, SVT det faktum, att få eller inga av de personer på äldreboenden alls fick någon sjukvård, utan plötsligt räknades till de ”färdigbehandlades” skara. (Se denna länk för detaljer).

Bara 13 procent av de som insjuknat på äldreboendena fick någon sjukhusvård överhuvudtaget, visar preliminära data från Socialstyrelsen. Med data som dessa i minnet, undrar man hur många personer som skulle ha överlevt, och som fick sina liv avkortade i förtid. Lägg därtill att ifall en ”andra våg” nu kommer, så är också personer med diabetes, hjärtfel, lungsjukdomar, cancer osv undantagna från behandling, och kommer plötsligt att räknas som ”färdigbehandlade”. Fast – det är klart – det gäller väl inte nomenklaturans egna män, det politiska frälset och de redan besuttna..

 

På min arbetsplats är de flesta nu tillbaka från sin surt förvärvade ledighet under sommaren, och jag konstaterar att inte mindre än fyra av tio av de som jag är närmast bekant med har förlorat någon äldre anhörig. Några har också förlorat båda sina föräldrar, eller står i begrepp att göra det. Jag tänker också på de vänner jag har, som är något till åren och som varit Corona-sjuka, men överlevt. En av dem är mormor och fyrabarnsmor, och hade inte hon fått syrgas under de två dygn när det var som värst, hade också hennes liv kunnat gå till spillo – men gudarna ske lov och pris har hennes döttrar och söner inte mist sin mor, trots den fullkomligt urusla Regering det här slitna gamla landet i Norr har tampats med…

Själv har hon fått vistas sex veckor på Birka denna sommar, såsom Vikingakvinna i den där befintliga musiebyn, och utevistelsen har gjort henne gott, vilket bevisar hur pass effektiv syrgasbehandling är, bara den sätts in i tid. Jag tänker på hur kompetensen på våra sjukhus och i hela vårdsektorn nu blir lägre och lägre, hur våra grannländer öppet skrattar åt vår inkompetenta Riksledning och hur Sverige nu på allvar jämförs med en bananrepublik. Tydligt är, att Svensk Socialdemokrati under Löfvén fullständigt spårat ur, och svikit också sina egna ideal. Både Folkhemmet och myten om ”det lika värdet” är upphävda och slopade sedan länge.

Vad är konsekvensen för hela Sveriges befolkning, när samhället nu blir allt mindre och mindre mänskligt, och redan människovärdet i sig fått sig en ordentlig törn ? Nästan ingen vågar protestera, och sker det några protester alls, består de i insändare till tidningarna från den kristna sidan. Jag är förvånad över den tystnad, som råder ibland mina hedniska bröder och systrar. Förutom bloggen ”Ideell Kulturkamp” så har knappat någon av oss uppmärksammat vad som håller på att hända i vårt land, och vilka följder det kan få. Eutanasi brukar liknas vid att äta popcorn – lika mycket som dödsstraff. Har Regeringen väl fått smak på det, kommer de att fortsätta och fortsätta – det slutar inte bara med några få tusental människoliv som nu – risken är uppenbar att hela situationen eskalerar..

NAS eller Nordiska Asa Samfundet tiger stilla, och vågar uppenbarligen inte engagera sig i frågan. Fornseds-fjantarna diskuterar inbillade kränkningar, och sysslar med sitt vanliga navelskåderi. På den tiden vi hade något som hette Sveriges Asatrosamfund (dvs på 1990-talet) ville Kalle Dahlberg, runstensristare på Adelsö och som jag med ibland dess grundare ta ställning för de äldre och våra gamla, jämsides med bevarandet av vårt hedniska arv och våra traditioner. Var finns de idealen nu, och varför har så många svikit dem ? Har vi fått ett samhälle, där vi inte längre ens har tid att bry oss om de gamla och sjuka, och inte ens reflekterar över våra svagare landsmäns öde ??

Mycket är gott, som de gamle mäla” står det i Hávamál. Ett samhälle, där vi inte värdesätter våra äldre, blir ett samhälle utan historia, utan förankring, utan arv, kontinuitet eller säkerhet. Det odlar rotlöshet, kriminalitet och passivitet, eftersom de äldre generationerna inte längre finns som förebild för de yngre. Detta är uppenbarligen precis vad Socialdemokraterna vill, nu när de försöker invandra sönder och fördärva identiteten för hela vårt folk, och på det viset skaffa sig en importerad ersatz-befolkning, som de tror kan luras och dompteras till att rösta på dem i evigheters evighet, amen. ”Söndra och härska” har alltid varit maktens strategi.

Hur länge ska Sveriges nuvarande hopplösa tillstånd fortsätta ??

Och vem vet – slutar Socialdemokratin med ”barmhärtighetsmordet” på de gamla och orkeslösa, eller kommer de att gå ännu längre ? Kommer man i framtiden också att instifta ”Självmordskliniker” liknande de i den billiga gamla science-fiction filmen ”Soylent Green” där också de i arbetsför ålder, som drabbats av förtvivlan eller är självmordsbenägna, kommer att få gratis morfin-sprutor av den typ som redan delats ut som ”palliativ vård” på våra äldreboenden ?

Kom ihåg att ”Dagens Medicin”, Läkartidningen och många andra media redan tagit upp dessa farhågor och att jag är långtifrån ensam om att hysa dem. Vad slags samhälle vill vi egentligen ha i framtiden, och vad är det för ett Sverige, vi lämnar över till våra barn ?

Morfin-injektionerna, kompletterade med ”palliativ vård” i form av filmer med gröna alpängar och en ostörd natur, som numera inte finns har nästan blivit verklighet i år. Under sommaren har jag beskrivit läget i Sverige – det är ändå bekant för de flesta – för en ny bekantskap i Tyskland, och hon svarade mig att i hennes land skulle statligt beordrad, av Socialstyrelsen igångsatt Eutanasi såklart inte förekomma, därför att tyskarna för sin del slutade upp med sådana saker våren anno 1945. Och hade ”Frau Merkel” eller någon annan tysk politiker ens föreslagit sådana saker, hade nog den personen varit grundligt avsatt inom ett par dagar – eller också hade massdemonstrationer kunnat följa.

I andra länder protesterar befolkningen emot sina ledares inkompetens. Varför gör vi inte så, här i Sverige ?

Asatrons förhållningssätt emot både eutanasi och självmord ligger en gång för alla fast, och den är helt enkelt den att vi inte accepterar de här sakerna eller påfunden från statsmaktens sida överhuvudtaget.

Den halte kan rida, en handlös vallar hjorden, också en dövstum duger i strid, ty föga hjälp ger ett lik” står det i Hávamáls 71:a strof. Livet är alltid värt att levas, oavsett vilka sjukdomar och handikapp en individ än må ha – och ”alltid får karl sig en ko” lyder ett annat ordspråksmässigt stäv, angående detta med utkomst och överlevnad. Våra förfäder klagade inte, vad som än övergick dem av sjukdomar och annat ont, men de knogade vidare.

Tor själv företräder den välvilliga styrkans princip, för han använder sina krafter till att bekämpa sjukdomar och annat ont i jättars gestalt; och drar sig inte för att försvara de vapenlösa, kvinnor, barn och åldringar. Sådan är hans väg, och den bör ni också följa, ni som kallar er för Hedningar..

Många kallar sig Hedningar eller till och med Asatroende, men de har dåligt förstått vad Tors princip och andliga krafter går ut på…

 

I Egil Skallagrimssons Saga står ett ofta citerat och av mig på annan plats i den här bloggen anfört stycke om hur Egil, som gammal och utlevad miste sin ende son, och då fann att livet var föga värt att leva. Vid det laget var han inte längre än firad och ärad krigare, utan en mycket gammal man, som få uppskattade för annat än hans skaldekväden; och så kom det sig att han gick till sängs för att svälta sig till döds, samma svältdöd som nu härskar i den sk ”äldreomsorg” vi har i Sverige.

Men då inträffade något, som den gamle skalden inte räknat med. Hans dotter, som ju förlorat sin ende bror, önskade att dö tillsammans med fadern, och lade sig bredvid honom i sängen. Hon tuggade på en bit salt tång, eftersom havstång är starkt salthaltigt, och innehåller jod, vilket bara påskyndar den vätskebrist man råkar ut för om man inte dricker eller äter ordentligt – så vad sagan påstår är faktiskt vetenskaplig sanning, och ofta omvittnat. Egil bad att få en bit av den salta tången han med, och åt och tuggade i sig – men efter ett tag märkte han, att han led av den största och värsta öl-törst.

Då steg han åter plötsligt upp, och diktade så det kväde som heter Sonartorrek, eller Sonförlusten, och dess innehåll är vida prisat, än i den dag som idag är.

I kvädet konstaterar Egil, att oavsett hur hårt Oden, av alla gudar, prövar honom, så har Oden också gett honom en gåva, som varken sjukdom, åldrande eller död biter på, och det är kraften i Egils runor, skaldskapet och konsten att kunna dikta. Också en hel del av våra sjömansvisor, förresten, bevarar samma kunskap.

Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på böljorna gunga?

Och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dång!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider.
Men inget hindrar dig alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i med en verkligt sju sjungande vals.

 

Detta år, förresten, träffade jag under mina resor en ny vän, som nära nog själv miste livet, när hon svälte sig nästan till döds. Hon förlorade sin bror, som begått självmord, och den man hon litade på svek henne på det skändligaste vis, som en kvinna ens kan bli sviken – så hon miste livsviljan, och hade det inte varit för att ett nytt liv spirade i hennes kropp, vet man aldrig hur det hade gått. Nu valde hon att föda sitt barn, och vände så åter till livet. Vem hade kunnat tro det ?

Men det skulle aldrig ha hänt i ett land och en värld, där den nya (S) Demokraturen och Nomenklaturan fått härska, med sin institutionaliserade kvävningsdöd, morfinsprutor och långsamt ihjälplågande av etniska svenskar.

Så – jag säger – Hedna er ! Bränn och förkasta vad ni tillbett, börja tillbe vad ni har bränt och förkastat – för över mycket gott, strålar Midgårds sol ännu här i Världen !

Varför har Stockholmarna sådan ångest ?

Om man får tro lokaltidningen ”Mitt I” för Stockholm med omnejd, så skulle Stockholms invånare vara gripna av en fruktansvärd ångest. Denna slutsats drar journalisterna av Folkhälsomyndighetens rapport från 2018, och deras experter borde ju verkligen veta.  Totalt 37 % av befolkningen i Stockholms län uppges lida av någon form av oro eller ängslan, vilket är den högsta siffran för något län i landet. Inte mindre än 40 % av kvinnorna här påstår sig lida av ångest, emot 30 % av männen.

I vissa kommuner, särskilt i Norrort och Stockholms Nordvästra sektor – där problemen med invandring och multikulturalism är som mest utbredda, är situationen ännu värre. I Upplands Väsby känner 59 % av kvinnorna ångest, I Sollentuna är det 49 %, I Upplands Bro 46 %, i Järfälla 44 %. Detta kan jämföras med siffrorna för hela Riket, som är 42 % för alla kvinnorna, men bara 29 % för alla män.

Vi lever alltså i ett samhälle, där närmare hälften av alla kvinnor går omkring och är väldigt, väldigt rädda. Vad beror detta på ? Är inte någonting väldigt sjukt i Landet Löfvén, när dess invånare känner så, och folk helt enkelt börjat må dåligt i aldrig tidigare skådad utsträckning ? Som hedning intresserar jag mig faktiskt för frågan, även om svenska media i övrigt totalt ignorerar den. Sara Fritzell, folkhälsomyndighetens utredare, kommenterar siffrorna genom att konstatera att ångest och rädsla är vanligare bland de som är arbetslösa, har lägre utbildning, ekonomiska problem eller andra riskfaktorer. Vissa av faktorerna är i vanligare i vissa kommuner. Men skillnaderna kan vara stora inom kommunerna.

Ja, sådana faktorer kan såklart spela in – det är nog rationellt att tro att det förhåller sig så. Men, låt oss titta närmare på Folkhälsoinstitutets siffror. De svarande bland befolkningen fick ange om de hade svåra eller lätta besvär, och det visade sig också att åldern var en väsentlig faktor i sammanhanget. Inte mindre än 64 % av unga kvinnor i åldern 16 – 29 år ansåg sig besvärade av ångest, men under 30 % av männen. Siffran var också ungefär 1 % högre för personer födda utom Sverige, rent generellt – men just den faktorn verkar i så fall kunna bero på slump, och är förmodligen inte signifikant.

Minst ångest känner de lugna Norrlänningarna i Norrbottens län, men i de ”multikulturellt” färgade storstäderna och tätortsregionerna i Mälardalen och Götaland, är ångesten så mycket större. Återigen kan vi fråga oss varför, även om några säkra svar inte går att utläsa ur Folkhälsomyndighetens siffror. Själv har jag hypoteser om vad utvecklingen kan bero på, men låt mig allra först understryka, att de inte är mer än så.

Ett annat sätt att närma sig problemet är att inse, att det finns rationella anledningar till att känna oro och fruktan, likaväl som fullkomligt irrationella. Lever man i ett område som har hög brottslighet, mycket kriminella gäng, dålig gatubelysning, ett överbelastat rättsväsen och stora skaror av ”ensamkommande” i lösdrift, så kan det vara befogat att känna en viss oro, särskilt om man är kvinna. Sådant är kanske mindre vanligt i Norrbotten, och därför registreras också mindre oro där. Låter det som en tänkbar hypotes ?

Nej, det här är inte Ramallah… Det är staden Linköping i Östergötland, en helt vanlig sommardag i Sverige…

Sverige under Regeringen Löfvén har blivit ett otryggare land än någonsin förut. Till och med mödrar med spädbarn skjuts ned på öppen gata, dagtid i Malmö – och det avspeglar sig antagligen på befolkningens känslor och attityder, antingen om vi nu anser dem befogade eller ej. Svensk Socialdemokrati svarar gärna med ett: ”Nej men såhär har det alltid varit – det är bara anmälningsbenägenheten som gått upp” och liknande floskel-fraser – men att rädslan sprider sig ibland förortsbefolkningen i Storstäderna, kan vi inte förneka.

På senare tid har det också dykt upp beväpnade gäng i förstäderna, som verkar som ett slags ”Sharia-poliser” och som har just yngre kvinnor som offer. Antalet gruppvåldtäkter – ofta med utländska förövare – ett fenomen som tidigare var i stort sett okänt – har också gått upp. Är det då konstigt att kvinnorna i Sverige blivit mycket, mycket rädda; och att känslor av stark ångest och oro bemäktigat sig merparten av dem ? Med rätt eller orätt anser de drabbade, att samhället helt svikit dem.

Svenska Dagbladet publicerade för någon dag sedan en artikel om hur ett barn råtts av Polisen att inte försöka anmäla sina plågoandar – det skulle enligt samma Polis bara göra saken så mycket värre. Sådant skapar skräck hos befolkningen – särskilt hos kvinnor och barn.. Kanske det vore lätt att skylla ifrån sig på media, och påstå att allting skulle vara en ”media hype” – i gammal känd stil – men griper man till sådana förklaringar, respekterar man inte vad vanligt folk faktiskt känner och upplever dagligen, och lyssnar inte längre på människorna.  Och det är precis vad den styrande eliten hela tiden undvikit att göra.

Men all fruktan är inte rationell. Det finns också en irrationell skräck, som har med skapade fenomen typ ”klimatångest” och andra falska verkligheter att göra. Ofta är denna irrationella skräck skapade av små politiska sekter typ Miljöpartiet, som vill att vårt folk inte ska se de verkliga problemen i samhället, och på så sätt försöker de krampaktigt hålla sig kvar vid makten.

Det finns också sådana, som lever på att marknadsföra ångest, onödig skräck, känslor av skuld, straff, synd och skam och så vidare – på ett närmast kristet vis, och ett sätt som klart och tydligt påminner om de Monoteistiska religionerna.

”Svenska” Kyrkan har utsett ångest-skaperskan Greta Thunberg till ”Jesu Efterträdare på Jorden” – Ska vi tro på sådant skräp ??

Här ser ni en av dessa ”fear mongers” som trissat upp skräcken, skammen, skuldkänslorna och allt det andra till en totalt onödig och irrationell nivå. Det är Asperger-offret Greta Thunberg, en motbjudande liten varelse som visat sig lida av svåra psykiska problem, men som ändå skall tillåtas tala i FN, trots att hon helt uppenbart inte vet vad hon talar om. SvD avslöjar idag att ”jordens lungor” i Amazonas inte alls håller på att brinna upp, att oron för att syrehalten i jordatmosfären skulle gå ned är helt obefogad, samt att bränderna i Amazonas inte alls har med några ”klimatförändringar” att göra. De är anlagda av människor, och även om vi självklart bör oroa oss för deras eventuella konsekvenser så hjälper det bara med rationella åtgärder, och ingen trångsynt sekterism. Ångest, skolstrejker, kunskapsförakt och så vidare nyttar inte något till, för det är ingen rationell lösning på problemen.

Såkallade ”klimatförändringar” har också ägt rum förr – och vår Värld överlevde dem allihop. Medeltemperaturen under Nordisk Bronsålder var flera grader varmare än nu – likaså under Vendeltiden och Vikingatiden. Min kollega på bloggen ”Brons & Blod” visade för någon månad sedan detta diagram, som visar jordens medeltemperatur registrerad som borrkärnor från Antarktis inlandsisar.

Som vi kan se fanns det mycket högre ”peak temperatures” under både Bronsålder och Vendeltid, och vi vet att människans påverkan på klimatet under dessa tidsåldrar var mycket liten. Den senaste ”peak” vi nu upplever, kan bero på helt andra faktorer än mänsklig påverkan, och att hela tiden känna irrationell skräck för sådana fenomen, är helt enkelt inte sunt.

Jag ska inte sticka under stol med att jag tvivlar på det som sägs i media omkring klimatet just nu. Dels beror det på att den bild som kommer fram i media inte är underbyggd ens i IPCC-rapporten. Dels beror det på att det finns starka skäl att tro att IPCC-rapporten bortser från faktorer som skulle säga emot konklusionen att det är människans utsläpp av CO2 som är orsaken. T.ex. så bortser man från de cykliska förändringarna i jordens temperatur som sker på grund av att solen genomgår cykler av hög och låg solstormsaktivitet, på grund av förändringar i jordens bana och förändringar i den kosmiska strålningen när jorden passerar stråk av kosmiska partiklar. Jag har lagt ett antal bra youtube-filmer längst ner för den som vill veta mer.

– Från bloggen Brons & Blod 2019-07-03

Detta är korrekt. Många klimatforskare tvivlar helt och hållet på den skenbild, Greta Thunberg och hennes lilla sekt försöker måla upp. Böcker som ”The Manufacturing of Greta Thunberg” har avslöjat de ekonomiska vinstintressen, som ligger bakom henne. Hennes hetspropaganda och odemokratiska tendenser har redan avslöjats i The New York Times.

Hon har blivit till en sjuk kult, som mycket påminner om Kristendomen. Det helgonförklarade barnet, heligt och okränkbart. Alla som inte håller med, alla som vågar säga emot, skall straffas och kastas ned i helvetet, medan lilla Greta ständigt fodrar mer och mer tillbedjan från skarorna av trogna.

Jaså – du vågar ha en annan åsikt om framtiden, än Greta Thunberg ? Ja, då ska du genast NED I HELVETET !

Bakom lilla Greta och den ångest och masshysteri hon försöker skapa, döljer sig ännu värre och än extremare sekter – sådana jag pratade om igår. De säger att Klimatångest och rädsla är något bra (hur kan det vara så, när folk mår dåligt av det ?) och att de ska skapa ”Vördnad för naturen som de säger – trots att denna ”vördnad” mest ska bestå i att man käkar spindelskivlingar och dricker drycker gjorda på flugsvamp..

GÅ INTE PÅ ”Fornseds” Bluffen…

I själva verket tror jag inte alls, att skräck för framtiden och känslor av ständig ångest för med sig något bra alls. Det finns sådant som rationell fruktan, javisst, eller en vilja att göra världen till en bättre plats, men skall man åstadkomma något sådant, gäller det att använda fakta, och sitt sunda bondförstånd – sådant som numera kallas KBT med ett väldigt fint och modernt ord.

Det är inte ”Klimatångest” vi ska ägna oss åt. Det är vad som händer i vår närmiljö och våra storstäder, och vad som faktiskt hotar hela vårt svenska folk…

Kristendom och Islam bygger på skräck. Skräck för helvetet. Skräck för djävulen, ständig lydnad inför ”Herren” och alla hans idiotiska påhitt. Skräcken har alltid varit ett pålitligt hjälpmedel för präster och annan överhet till att domptera hela mänskligheten, och styra den precis dit prästerna vill, samtidigt som dessa överstepräster – idag utbytta emot (S)-märkta politiker och det styrande frälset – blir allt rikare och rikare på de kulter de hittat på.

Bibelns Jesus uttrycker sig som en TOTAL PSYKOPAT… Han ”älskar alla” och vi måste bara alla älska honom, be till honom, åkalla honom och dyrka hans ego, annars blir han väldigt väldigt ARG och straffar oss i evigheters evighet, Amen… (jämför med fenomenet Thunberg)

 

Många präster har också avslöjat hur det hela går till...Hela den kristna Helvetes-läran – en av världens farligaste och mest ångestskapande idéer kom till just i syfte att få folk att må riktigt, riktigt dåligt, och hela tiden känna sig hotade av skam, straff, synd och skuld… Kristendomen – och Islam, som fortfarande sprids i vårt land, bär en mycket stor del av skulden till hur illa svenskarna mår, om ni frågar mig. Frikyrkor, islamister och liknande agiterar främst i de delar av landet, där folk mår som allra sämst, och där har vi en väsentlig orsak. Precis som Greta Thunberg-sekten profiterar på barnen och de svagaste i samhället, och försöker skrämma upp just de svaga, gör frikyrkorna och islamisterna samma sak. De knackar dörr hos alkisar, ensamma och utsatta inte för att trösta dem, men för att få dem i sitt våld. De vet, att svaga människor är lättpåverkade.

Men vad händer då om just DU blir en stark människa, och inget offer för all denna ångest och dessa ÖKENRELIGIONER ?

Naturligtvis stod den mänskliga sexualiteten – och främst kvinnlig sexualitet – också i centrum för denna skam- och syndalära. Det skulle finnas en arvssynd. Människorna – och speciellt kvinnorna – skulle vara skapade dåliga, syndfulla och moraliskt fördärvade redan från början, och därför känner många kvinnor – främst de yngre – fortfarande än idag stark oro och ångest. De kristna och muslimerna har slagit sina klor i dem, helt enkelt. Men – somliga gör såklart revolt – i Frejas namn…

Kanske dags att sluta tro på Asberger-Greta, ”Heliga Jungfrur” och så vidare….

 Helt vanliga människor i vårt land har börjat utmana maktelitens och ”Svenska” Kyrkans framtidsbild, oavsett om den nu ska bestå i ett framtida ”Miljö-helvete” eller Jesu återkomst i Greta Thunbergs förvirrade och föga vördnadsbjudande gestalt. Enskedebon Måns Jonasson, till exempel – annars mest känd som Skövlar-syntharen – har skrivit en barnbok i positiv anda, precis en sådan som ska motverka Thunbergs och de kristnas ständiga skräck-visioner..

Stockholm Direkt – en annan lokaltidning  – har redan skrivit om honom, och hur han tror att framtiden behöver positiva förebilder…

Såkallad ”Gudsfruktan” som de kristna tycker att vi ska känna, har aldrig varit svaret… Deras religion skapar bara ångest…

Men låt oss lämna alla dessa Monoteister bakom oss, och istället studera hur Hedendomen och Asatron ser på saken. Ragnarök är inte slutet, utan innebär bara att en ny generation Asar tar över i de gamlas ställe. Vidar tar över efter Oden, och Magne och Mode – Tors söner – skall ärva Jorden efter honom. Där finns ingen anledning till fruktan, ingen ångest, inga eviga straff..

Tvärtom lär Asatron och Hedendomen ut att man bör konfrontera sina fiender – om nu ångesten har blivit en fiende... Om du är rädd för skandaler – ställ då till med skandal. Om du är rädd för ”vad folk ska tycka” – ja – lär dig då strunta i det, och gör dig fullständigt fri istället. Om du bekymras av tankar på skam, straff och skuld – konfrontera då dina skuldkänslor, och gör något konkret åt saken – ja, så kan det hela också uttydas.

I Hávamál – Odens egna råd till mänskligheten – står det som såhär:

23.Ósviðr maðr
vakir um allar nætr
ok hyggr at hvívetna;
þá er móðr,
er at morgni kemr,
allt er víl sem var.

Denna strof har översatts på lite olika vis genom åren, och även misshandlats svårt av okunniga översättare. Man måste observera, att det faktiskt står: ”tha er modhr” alltså ”då är (han) modig” eller karsk – och hela översättningen blir därför INTE som på denna Engelska bild…

(bild av Sam Flegal, amerikansk illustratör)

Det står istället såhär: ”Ovis man/ vakar om alla nätter / och tänker på varjehanda / Då är han modig (obs!) / Men då morgonen kommer / Är allt som det förut var…

Få har varit så visa, att de förstått att tyda denna strof rätt. Det står inte bara, att det inte tjänar någonting till alls att känna skam, eller ”ångest” eller ligga och oroa sig för framtiden. Det står också, att aktiv handling är bättre. Det är just det som kommer fram i raden ”då är han modig” – det är lätt att vara modig då man bara pratar smörja, som lilla Greta, men att verkligen g-ö-r-a något är annorlunda, ty:

16. Ósnjallr maðr /hyggsk munu ey lifa /,ef hann við víg varask /;en elli gefr /hánum engi frið, /þótt hánum geirar gefi.

Ovis man / tror sig fri från hugg kunna leva / om han sig för strid aktar / men åldern ger / honom ingen frid / som spjuten kunnat ge”

Min översättning är här något friare, men observera den sista strofraden – det är spjuten eller rättare sagt den aktiva handlingen, upproret som skänker honom frid – hade han bara agerat i tid emot det som plågar honom, och det som skänker oro – så hade han kunnat undgå ålderskrämpornas kval, och ett liv, som varit alltför lugnt. Det är så strofen är skriven. Vi måste agera, inte känna oro !

Detta kommer också tydligt fram i strof 15:

15.Þagalt ok hugalt /skyli þjóðans barn / ok vígdjarft vera;/ glaðr ok reifr/ skyli gumna hverr,/unz sinn bíðr bana.

Thagall, avlett av thögull, alltså tigande – är en översättning, men det kan lika gärna betyda att taga, vara företagsam, att ”ta för sig”. Att vara ”hugalt” är att vara hågad, bära saker i sin håg, att vara tänkande mera än kännande – för inte ens döden är något att vara rädd för. Erik Brate, på sin tid – alltså 1900-talets första år, översatte den 15:e strofen såhär:

Själv skulle jag snarare översätta den ordagrant, och som det faktiskt står. 15. Redo och Varse /skall folkets barn vara / och djärva i strid / glad och mogen / skall envar förbli / tills de sin bane bidar.

Att vara ”hugal” eller att ha sin Hug hos sig, betyder också att vara nykter, insiktsfull, medveten om omgivningarna, och vad som verkligen pågår. ”Reifr” är samma ord som det tyska ”reif” alltså just mogen, även om det på fornisländska också betyder munter, och jag sätter här in en pluralform på modern svenska, eftersom jag uppfattar ”thjodans barn” som något annat än ental.

Vissa saker är kanske oundvikliga, men det lönar sig inte att ha ångest för dem. Också Oden vet att han ska dö till sist, men det skrämmer honom inte. Tvärtom gör det honom full av handling, och stärker honom i det som behöver göras, därför att det måste göras. Också Tor tänker och handlar på samma sätt – Han vet förstås redan att Midgårdsormen må förgifta eller sluka honom – men han krossar ändå ormens skalle – och tar tre steg därifrån.

Det bör du som läser detta också göra. Slå dig fri, och välj något annat än den kristna ångesten och den ständiga rädslan för att vara ”syndig” – för handlingens väg hjälper !

En hyllning till Sam Flegal – och de skapande konstnärerna…

Asatron är inte bara en världsåskådning, eller just en tro. Den är inte någon ”sed” och den är absolut inte ”forn” eftersom den förekommer än idag, och den har aldrig någonsin endast varit hänvisad till forntiden heller. Den som tror så är en idiot, en person utan bildning, en nolla, en stackare och en djävla kladdsock, helt enkelt. Lika lite handlar den om någon uppdiktad ”heder” som man likt en fånig etikett klistrar på sig själv eller andra – men den handlar om skapande, en levande kultur, ett hantverk, en kunskapstradition och mer än så.

De som håller sig till denna fåra, denna väg genom alltet och detta sätt att vara har alltid väckt min beundran, och lika mycket gäller det de skapande konstnärerna, var än i världen de än må bo, vilken etnicitet de än må ha, och varifrån de än må komma. Den som kommer till Asatron med öppna ögon och öppna öron, skall också se och höra.

Många är de konstnärer, författare, skulptörer, hantverkare och andra; som låtit sig inspireras av Asatron och dess Världsbild, och det gäller alldeles speciellt Sam Flegal – en konstnär i USA som jag skrivit om förr i den här bloggen.

Hans bild av Yggdrasil, och de nio Världar som ryms i Världsträdet är väl värd att sprida, alltså överst Asgård i mitten, Vanaheim överst till vänster på bilden ovan, och så Alfheim, Frejs och Alfernas gröna Värld, som Frej fick i tandgåva, överst till höger – syns nu här. Så följer Midgård i trädets mitt, det frusna Jotunheim där bakom, och Nifelheims töckenvärld framför Midgård. Nederst ligger så Helheim eller Hel, Svartalfaheim (här till hälften försänkt i Elivågors vatten) och Muspelheim eller den eviga eldens rike.

Tavlan ”Resist” visar MOTSTÅNDETS ESTETIK eller Freja kontra Jotnarna ?

Sam Flegals konst kan också köpas på nätet, och även om jag inte vill göra reklam för en man jag inte känner, tror jag att de rikare och mer bildade av er kan göra en investering – annars kan ni ju alltid köpa hans utgåva av Hávamál med illustrationer av honom själv, som Julgåva till någon ni känner – jag tror han använder W H Audens klassiska översättning, som är den mest poetiska och välfunna som finns på Engelska, även om jag inte är säker på det. Fria översättningar finns också.

Jag älskar fritt skapande, fritt tänkande och ett liv i frihet. ”Die Gedanken sind Frei”

 

”FÄ dör och även FÄHUNDAR förgår – Men VÄRDET I VISA MÄNS VERK lever och består…”

Hedniska Tankars Runkurs del 4 – Raidho eller Reid-runan

 

Reid eller Raidho är den mest välkända av alla runor i dagens Sverige och Norden, och har ofta kommit att stå som symbol för runskrift överhuvudtaget. Från meteorologernas väderkartor, där R står för Tors åska – riktigt nog – till karttecknet för fornminne, som finns på snart sagt alla nordiska kartor och det gamla tecknet för runmärkt smör, runmärkta ägg och andra livsmedel (där R-runan fortfarande används som en kvalitetsbeteckning) – ja överallt dyker R-runan upp.

Från meteorologernas väderkartor, där TORS ÅSKA ofta syns…

Till Fornminneslagstiftning, som vårt land haft ända sedan 1600-talet…

Och Kvalitetskontroll, för livsmedel som smör, ost och ägg – R-runan genomsyrar hela vår kultur och hela vårt samhälle….

Kanske är det inte att undra på, att Reid runan – Tors runa framför andra – är så välkänd. Tron på Tor, den urstarke, manlige Asaguden, han som försvarar de små och svaga i samhället, har aldrig riktigt dött ut i Sverige. Tyvärr finns det dock många okunniga och okritiska människor utomlands, som har börjat teckna och skriva Tors runa på ett alldeles felaktigt och försvagat sätt, och därför får de också föga framgång i sitt hanterande av runorna, och kan inte göra riktiga bindrunor eller skyddsrunor, till exempel.

Historiskt sett har man nämligen aldrig skrivit R-runan med en kort stapel, inte heller med någon skarp vinkel i själva R:ets övre del, och staplarna i R:et har heller aldrig suttit ihop, tydligen därför att man velat göra en klar skillnad mellan exempelvis Thorn eller Thursrunan eller Kaun, samt Raidho. Runverkets experter som den kände svenske Runologen Mats Källström (som jag skrivit om flera gånger) har allesammans dokumenterat detta.

Här ovan ser vi några exempel från Rökstenen (800-tal) och några medeltida runstensfragment från Spånga utanför Stockholm, som man fann i år. Oavsett om det är den äldre, 24-typiga runraden som vi rör oss med, eller den yngre 16-typiga, så är det faktiskt så att alla historiska exempel man funnit, har en avrundad båge i R:et, lika långa staplar och en ”R-slinga” som inte sitter ihop med huvudstaven.

Varför är detta viktigt att minnas, undrar kanske någon läsare. – Jo, svarar jag. Utan respekt för historia och tradition är vi inte Asatrogna, utan bara nutida klåpare. Om vi verkligen tar seriöst på detta med runorna och deras ”magi” vet vi också, att vi inte ska blanda ihop olika runor på ett oriktigt sätt.

Antag att du verkligen tror på detta med runor, och ska göra en sk ”bindruna” med någons namn, att rista på ett spjutskaft eller något vapen, till exempel, en sk ”amulett” eller än värre – en tatuering (att tatuera sig med runtecken är inte något jag rekommenderar – vill du verkligen märka dig själv med en och samma symbol för resten av livet ? Tänk på att det kan ta överhanden också, och att livet kan förändra sig, mycket snabbare än du någonsin tror…). Vill du då stava fel, eller schabbla och fuska ?

Varianter på bindrunor – men inte vill du väl skriva en konfliktens och motsatsernas Thurs-runa när det skulle vara Reid, Tors beskydd och Tors vagn… ?

Sagorna och myterna varnar oss också från att skriva fel – tänk på vad det stod i Egilssagan om den okunnige drängen i Värmland, som trodde han kunde trolla fram kärlek i en kvinnas hjärta, men istället gjorde henne dödligt sjuk i feber – ifall inte Egil Skallagrimsson själv, den störste av skalder, gripit in den gången, vet man aldrig hur illa det hade kunnat gå. Allt som står på nätet är inte sant, och amerikanska klåpare och new age profeter ska man akta sig för – det finns ingen ”tom” eller 25:e runa, till exempel.

Visserligen finns det också sk ”kortkvistrunor”, eller modernare runalfabeten som Dalrunor och Hälsingerunor – sk stavlösa runor (från respektive svenska landskap) och där har R-runan i och för sig ibland ett annat utseende, men i nordiska inskrifter från hednisk tid ser den faktiskt ut så, som Rune Källström säger. Då är det detta vi ska hålla oss till om vi respekterar vår Nordiska historia och kultur – inget annat ! I Hávamál står också att läsa:

skósmiðr þú verir /né skeftismiðr,/nema þú sjalfum þér séir/:skór er skapaðr illa/eða skaft sé rangt/,þá er þér böls beðit.

Eller, i 126:a strofens senare del, i min egen översättning:

       ”Skosmed ska du aldrig vara / eller skaftsmed / om inte till dig själv du ser / Om skon är illa skapad / eller skaftet snett / Då önskar man ont över dig !”

Själv är bäste dräng, lyder ett svenskt ordspråk, och det är också Tors egen princip.

Den spetsiga vinkeln i R-runan tillkom först i modern typografi. Runan är heller inte förenad i en mittpunkt, utan har en lös båge i R:et

 

Reid eller Raidho är det fjärde runan i Utharken,och betyder mycket riktigt ritt, åktur, resa. Efter Ur-runans ental, Thurs-runans konfliktfyllda tvåtal (som står för trolls och thursars nedbrytande krafter) kommer vi så till Asarnas mer harmoniska tretal, och nu kommer alltså Tor själv med fyrtalet. Runan har alltid kopplats till Tor och hans vagn – en vagn har ju fyra hjul och inte fem, ”femte hjulet under vagnen” är ju ett ordspråk och talesätt, som betyder något alldeles onödigt, som man kan vara utan.

Fyra har numerologiskt sett – i västerländsk tradition – också alltid varit ”materiens tal” eller talet för det materiella, en fyrkant har ju fyra sidor (och att vara ”fyrkantig” innebär att vara bunden till det materiella eller praktiska, vilket också Tor är) man talar om fyra väderstreck, fyra årstider, fyra element, varav världen skulle vara skapad (alltså jord, vatten, eld och luft) och materien har enligt modern fysik fyra aggregationstillstånd, alltså fast form, vätskor, gaser och kärnplasma.

Om tretalet och Assrunan var ett tal för harmonin, och thursa-talet två var ett tal för dualism och konflikt, samt ett det första primtalet eller ur-talet med ur runan Ur, så följer det naturligt och följsamt enligt utharkens system att Reid-runan blir just nummer fyra och inte fem, och vi ser hur bra utharken som system stämmer, medan futharken – med ”runhjulet” skiftat ett snäpp, bara användes för världsliga inskrifter – medan utmarken endast var för magiskt bruk – allt passar bra samman.

Att Raidho kopplats till resor, förändring och förflyttning genom Världen eller tillvaron är kanske inte heller så svårt att förstå – Tor reser ju i sin vagn… En del – som Atreid Grimsson – ser i Reid runan vilja, riktad kraft eller avsikt – allt som har med Tor och hans hammare att göra – guden styrs ju just av sin vilja och avsikt, och kastar hammaren emot jättarna, mycket målmedvetet.

Man skulle kunna säga, att där Ass-runan bara uttrycker harmoni eller vilande kraft, är Reid-runan denna kraft omsatt i praktisk handling. Edred Thorson påökade på 1960-talet att Reid-runans målmedvetna handling också stod för blotande och ritualer, som ju kräva en tydlig avsikt och tydliga förberedelser, samt en viljeyttring eller riktad kraft. Freyja Ashwynn och mer visionära Runexperter har satt den i samband också med ord som Reiter och Ritter på tyska, alltså ryttare och riddare, det handlade subjektet, människans eget jag, eller jagets och självets grundkrafter, för att tala i termer av Jungiansk psykologi. Återigen är det vilja och avsikt, samt förflyttning i den materiella världen som står i centrum – en del har också menat att Reid står för resor över land, mellan Laug och andra vattenrunor betyder resa till sjöss eller över vatten – men då Thor far i luften, kunde moderna människor kanske också tänka sig, att Reid är långväga resa, färd genom livet, förflyttning med flyg.

I Runatal Hávamáls säger Oden själv mycket riktigt följande:

Den fjärde jag kan,
om fiender på mig
med band ha lemmarne bundit.
Galder jag sjunger,
så att gå jag kan;
från foten fjättern springer
och från handen handkloven

(149:e strofen, i Erik Brates klassiska öveersättning)

Här handlar runan om befrielse, av ett slag som kommer likt en åsk-knall, ja Tors egen frigörande kraft – ett annat sätt att tolka begreppet ”resa” eller ”färd”.

När det gäller det man kallar Stadhagalder – eller att teckna runorna med händerna eller kroppen – finns det som sagt inga historiska belägg från hednisk tid, men i sentida uppteckningar från Island skall detta ha förekommit, säger en del. Med tanke på att nästan alla andra kulturer, Världen över, verkligen haft olika symboliska eller religiösa gester som utförts med händerna eller kroppen, torde det inte finnas något som hindrar det – och på Island lär man i modern tid ha lärt ut alfabetets bokstäver med liknande metoder.

Det enklaste (och bästa !) sättet att teckna en Reid-runa är att stå med högra armen i ”höfter fäst” position, och armbågen i 45 graders vinkel, medan den vänstra armen hålls tätt intill kroppen, och höger ben sträcks ut – också i 45 graders vinkel – så att det bildar den snedställda stapeln längst ned i R:et. Ett annat sätt förordades av tyska auktoriteter inom egenpåhittad ”Run-yoga” under 1910-talet..

 

Några har sett Reid runan också symbol för andliga resor, till underjorden, Jotunheim eller Asgård, och kallat den för en av utharkens mest undervärderade runor, samt ansett att den också skulle syfta på övergångsriter, som övergång från ungdom till vuxenhet, begravning, flyttning, byte av arbete och bostad etc,men detta är fria associationer, som har intet eller föga stöd i de runverser på Anglosaxiska, och från det Norröna Island och Norge som vi har bevarade, och där vi kan lära oss varje runas traditionella betydelse, samstämmigt från tre olika källor, tre olika tider och tre olika länder – fast alla dessa källor säger samma sak. 

Alla talar de om ritt, resor ryttare och i det engelska fallet även råd, i konkret bemärkelse – allt handlar om de existensiella begrepp vi skulle kalla i-världen-varo, resor i det materiella och faktiska, samt avsikt och vilja. Man har också ofta ansett, att Utharkens första runor är grundkrafter i tillvaron, asgårds aett, de åtta följande krafter och företeelser i Midgård, de åtta sista översinnliga eller andliga krafter i andra världar – med Reid börjar vi närma oss Midgård och den materiella sfären, och numerologiskt sett kan vi också erinra oss att 4 x 2 = 8, 4 x 4 = 16, 2 x 3 x 4 = 24 osv, när vi talar om andra runor – Tors runa har som vi ser stor betydelse, och går igen överallt. För övrigt är ju också 2 x 2 = 4 och ingenting annat, Thurs-runans kraft upphöjd med sig själv blir till Thor – alla thursars och trolls svurne fiende och store besegrare !

Hell Thor – och teckna hans runa på rätt sätt !

”Kunskap är gagnrik för Asar och Människors söner, men gagnlös och utan värde för Trolls och Jättars släkten…!”

 

Nej, vi Asatroende b-e-r ALDRIG till våra Gudamakter…

Det finns många groteska missuppfattningar om Asatro, som sprids ut av sk ”fornsedare” och obildade amerikaner på nätet. Oftast rör det sig om olika politiska rörelser till höger eller vänster som bara vill förvirra, desinformera eller skapa oordning, rena ”troll” med andra ord. Särskilt den lilla och mycket aggressiva sekten ”Samfundet Forn Sed” – ett slags New Age vänster med tydligt kristna inslag – gör allt vad den kan för att förstöra vårt kulturarv, eller rättare sagt vad som finns kvar av det i en tid som vår. Medan muslimer och makabra monoteister stör och förstör med ”böneutrop” och klockringning, tar detta patrask inte avstånd från de sanitära olägenheterna, utan försöker i likhet med ”Svenska” Kyrkan att förespråka och vidare utbreda dem istället.

I den ursprungliga svenska lagen om religionsfrihet, SFS 1951:860 stod det i själva portalparagrafen såhär:

Om religionsfrihet

1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

En religion som skriker, skränar, ropar, bönar och ber förargar onekligen allmänheten, och fastän (S) märkta politiker upphävde denna goda lag år 1995 finns det fortfarande lagar emot förargelseväckande beteende, lyckligtvis. Huvudparten av svenskarna vill numera inte ha någon islamism eller kristendom i sitt eget land, och därmed torde frågan om böneutropen vara avgjord.

Religionsfrihet får ALDRIG NÅGONSIN bli samma sak som frihet att störa, kränka och utöva herravälde över sina medmänniskor. Undersökningar från TV 4 visar, att minst 60 % av svenskarna vill vara ifred för klock-klang och minaret-skrän…

De dumma amerikanernas argument är, att ”alla” religioner skulle innehålla böner till gudamakterna, fastän vissa religioner – som vi hedningar till exempel – inte alls ser något behov av att ”be”, gå ned på knä, förödmjuka oss själva eller krypa och kräla i stoftet som dessa kristna och vissa andra.. Bön är i själva verket fullkomligt okänt som begrepp inom Asatron och Hedendomen, och det kan man bland annat bevisa både ur arkeologi, språkhistoria och inte minst de skriftliga källor vi har.  ”Gåva kräver att gengåva gives” står det i Havamal enligt Erik Brates kända översättning, och precis så är det också. Hela naturen och det naturliga kretsloppet vi ser i det universum vi har omkring oss följer samma princip.

NÄR skall alla dessa kristna hundar och österländska byrackor INSE SANNINGEN ?

Man får ingenting för ingenting. Materia eller energi kan inte nyskapas, bara omvandlas. För att du ska få något att skörda och äta, måste du först så och odla. Utan arbete, ingen inkomst. ”Den som inte vill arbeta, skall heller inte äta” sade Martin Luther på sin tid, och han var inte bara germanskt influerad, utan en mäkta hednisk person på sitt sätt. ”Och som man sår, får man skörda” lyder ett gammalt svenskt ordspråk. Att sitta som en liten barnunge i ett hörn, och bara tigga och be – eller förödmjuka och förnedra sig själv inför gudarna och hela kosmos är inte och har inte varit något för oss Nordbor. Och för övrigt – Hur är våra Gudar till sinnes, om vi följer Eddans och alla källors tydliga vittnesbörd ?

Oden, till exempel, struntar fullkomligt blankt i om du ”tillber” honom eller inte. Han ger dig inte något gratis, förutom goda råd om hur du skall klara dig själv; men för övrigt skall du nog inte tro att du kan befalla över just honom eller kräva att få någonting, om du inte ger Oden av vad du själv har först. Det är detta som menas med att blota eller offra, och oavsett om du offrar av arbete, tid, energi eller kraft eller till och med i form av materiella ting; så måste du göra detta först, av egen fri vilja och förmåga, innan du alls kan få något av Asatrons gudamakter. Asatro är en religion för vuxna människor, inte för drägglande, tjatiga barnrumpor, som tror att de kan få ”en gratis lunch” eller ”gratis glass” utan att själva anstränga sig eller arbeta för det.

Tigga och be, kravla i stoftet för en tarvlig allmosa ? Vill DU bli precis som dessa ”goda kristna” ?

Ska ha, Ska ha, Ska ha” lyder Stortrutens och Skränfockens gälla böne-utrop…

Tiggar-religioner eller allmose-krav tilltalar verkligen inte mig som hedning, det måste jag säga. Allt detta finns tydligt angivet i Eddans och Havamals livshållning också, och under de följande dagarna tänker jag ge flera exempel på den saken. Nu argumenterar okunniga och lögnaktiga människor, att det i det sk ”Runatal Hávamáls” skulle finnas en enstaka versrad, som skulle ”bevisa” att Nordborna rabblade böner och föll på knä, precis som de kristna hundarna. Inget kunde vara mera felaktigt eller väsensfrämmande för en fri man eller kvinna i hednisk tid, för på det viset betedde sig bara trälar, dömda brottslingar och trälars vederlikar.

Versraden finns i den 144 strofen, som i original lyder:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

Dessa okunniga drar sig inte ens för att göra våld på Odens egna ord, och de kallar sig själva för hedningar ! Ordet ”bidhja” som de hakat upp sig på, betyder inte alls ”att be” i någon kristen bemärkelse, och språkhistoriskt sett användes detta ord inte så förrän långt in på 1200-talet och i den kristna medeltiden. ”Bidhja” är avlett ur ”budh” eller bud, som i en Konungs bud, alltså direkt uppmaning eller order.  Ord som sändebud, ombud, budkavle, eller det nuförtiden så vanliga ordet ”ombudsman” har exakt samma upphov, och strofen om runorna handlar mycket riktigt om hur man skriver och skickar meddelanden, inget annat. Man sänder, ristar och råder, står det. Ingen skulle någonsin vara så dum, att han eller hon tror sig kunna befalla över själva gudarna, men blota och soa, alltså sjuda eller koka ett offer, står mycket riktigt med här.

Vi säger ännu idag ”får jag be om största möjliga tystnad” eller ”jag ska be att få tio kilo bacon” till exempel och det här är visst inget bönerabblande, för vi har tänkt betala för baconet, och vi uppmanar, äskar eller beordrar tystnad, när vi säger så. Ordet bud syns också i budskap, till exempel, och språkhistoriskt har det alltså inte ett enda dugg med kristna böner att göra – och det står skrivet i de flesta någorlunda bra kursböcker över Norröna…

Nej, ordet ”Bidhja” som i bud och förbud eller påbjuden verksamhet har inte ett enda förbannat dugg med det kristna ordet ”bön” att göra…

Förväxlingen mellan ”bön” i den mening de kristna på medeltiden använde ordet – och somliga av dem använder det ju än idag – och ”budh” (som är en helt annan sak) uppstod när latinets ”precari vilket syns även i verbet predika, liksom ordet ”prekär” eller det gammalnorska ”preke” eller ”präka” på vissa svenska dialekter, dvs oja sig och förödmjuka sig som en kristen, bräka och utstöta oartikulerade ljud, som en riktig Monoteistisk fårskalle… lånades in i de germanska och nordiska språken. På normandernas gammelfranska blev det ”praye” och detta upptogs slutligen i engelskan i formen ”prayer” – men det var först på 1300-talet.

Nu fanns det ett närliggande frisiskt ”prian”, ”frijan” på gammalhögtyska, som låg mycket nära det nordiska ordet ”fria” (som en fri man gör till en vacker kvinna, när han vill gifta sig med henne) och vid detta tillfälle – och ifall man befann sig i krigsfångskap – var det ENDA säger ENDA tillfälle som en fri man någonsin gick ned på ETT knä, men aldrig TVÅ… Prian, fria, och präka – allesammans närbesläktade ord – togs alla upp i de nordiska språken, säger etymologerna, och så småningom – från 1200 – talet och framåt, lanserade man alltså begreppet ”bön” här också, fast det egentligen var något helt främmande för ett nordiskt tänkesätt. Jämför med hur ”underkastelsen” i form av islam nu också gör sig hemtam i de nordiska länderna !

 

Nej, denna romerska staty av en skägglös german eller kelt BER inte alls till någon gud, men anropar kejsaren i egenskap av krigsfånge…

På nätet kan man få se mycket amerikansk idioti, skriven av kristna. Nedanstående bild skall till exempel vara ”bevis” för att våra förfäder ”bad” på kristet vis redan under bronsåldern, men vad visar bilden egentligen ? – Jo, flera personer som ror och paddlar i båtar – som vi alla kan se !

De enda bilder med knäfallande figurer från arkeologiskt material man sett utöver det är personer som åker i vagnar eller liknande, eller kultbilder av olika slag, alltså skulpturer av Gudar eller Gudinnor som sänker sig till människornas nivå, för att kunna tala med dem – och INTE omvänt… Den här gudinnestatyn från bronsålderns Danmark, har påståtts föreställa gudinnan Nerthus eller Njärd, som sitter i en vagn och låter sig beskådas av människorna – henne skrev jag senast om igår…

Men ”Buslubön” då ? frågar plötsligt någon... Tillhör inte den dikten eller kvädet Eddan ? – Nej, svarar jag, men däremot sk ”Eddica Minora”, alltså små kväden utanför Codex Regius huvudhandskrift, som alla skrevs minst 250 år efter det att hedendomen upphört och blivit förbjuden i lag på Island. Själva namnet ”Busluboen” kommer från 1300-talet, och visar hur Nordborna såg på de kristna, och deras ständiga böne-rabblande.

Den första svenska översättningen av detta kväde kom till redan på 1600-talet, och gjordes av prästmannen Olof Verelius. Den berättar om hur den elaka  trollkonnan och tiggar-kärringen Busla – som var ett ”böss och ett löss” som det heter – trängde sig in, först hos en hederlig bonde och sedan hos kung Heidrek, som var konung över Götaland.

Där brast hon ut i de vildaste förbannelser och förebråelser, och hotade kungen med stryk, samt att han skulle bli ”riden av Rimtursar” och ”i röven krängd” som det heter i Åke Ohlmarks välfunna översättning, ifall han inte genast gjorde henne till viljes, och gav henne en massa saker.  Även i detta sena 1300-tals fall, så används ordet ”bön” alltså snarast om en order, en befallning eller ett bud och inte alls någon gudfruktig ”bön” på det kristna eller mohammedanska viset. Så var det med den saken !

Tänk på det – ifall ni nu inte vill bli ”i röven krängda” !

KNÄFALL ÄR INGET FÖR OSS HEDNINGAR – OCH HÄR HJÄLPER VARKEN BÖNER ELLER KLAGOSÅNGER…

Frihet – Självständighet – Människovärde. I alla tider har detta varit hedniska dygder – inte ”böner” och allmosor… Det är SKAMLIGT för en fri människa att leva på knä eller ta order av andra…

Dagens Nyheter kontra Asatron om lyckan…

Dagens Nyheter, den stora dagstidningen som sägs vara liberal; fast med tydligt kristen bias – överraskar ibland. Artiklar, som helt och hållet avviker från dess redaktionella linje kan ibland smyga sig in i spalterna, och man vet inte var dessa politiskt inkorrekta tankar kan dyka upp.  Under rubriken ”Insidan” kan man hitta artiklar om bland annat livsstil och psykologi, och även vetenskapssidorna kan överraska genom att för ovanlighetens skull skriva om fakta. Igår vågade man intervjua Idéhistorikerna Johan Norberg och Filip Fors vid Umeå Universitet.

De är något så ovanligt som lyckoforskare, och Johan Norberg – som skrivit en bok i ämnet – konstaterar att vi nu är tillbaka i den strömning av Hednisk Filosofi som funnits sedan antiken, efter det att ”dödstillvända” religioner typ kristendomen – som inte ser någon lycka i livet här på jorden, utan bara efter döden i ett drömt himmelrike – numera starkt förlorat i popularitet. Varken Norberg eller hans kollega tar upp den hedniska hedonismen, eller Epikuros, till exempel – utan presenterar sig som strikta Aristoteliker, och alltså praktiska materialister – alltså sådana personer som inför strikt naturvetenskapliga eller närmast statistiska argument för vad som ska anses som lycka, enligt en närmast Nationalekonomisk eller Traditionellt Liberal syn på Lyckobegreppet, alltså något i stil med John Stuart Mills maxim om ”största möjliga lycka till största möjliga flertal”

utilitarianism

Utilitarianism – största möjliga lycka åt största antal = ”Maul Halten und Weiter dienen !

De konstaterar till och med, att det finns en genetisk grund för lyckan, som de ser det. Vissa människor är helt enkelt födda med en viss personlighet, och generna styr personligheten i högre grad än vi vanligen inser; skriver DN. Somliga människor är därför genetiskt pre-destinerade till att känna större lycka än andra, men vida viktigare är hur individen lär sig att hantera olycka, hävdar tidningen.

Det sägs rent ut i DN:s artikel, att endast vissa materiella förutsättningar, dvs en viss nivå av välfärd, alltså ett slags ”existensminimum” för att lycka alls skall kunna uppstå existerar, i form av inkomst eller annat, och om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, känner befolkningen i ett land ingen lycka alls, för lycka består i att ha och äga saker, läser jag i tidningen. Döm själv efter detta stycke, till exempel – ren materialism, och inget annat:

En god ekonomi är också en viktig faktor för lycka, enligt Filip Fors. Däremot är sambandet mellan pengar och lycka inte linjärt. Nyttan av att ha pengar avtar när man väl har uppnått en viss ekonomisk standard, säger han.

– Då har man sina basbehov tillfredsställda. Man vänjer sig till slut vid att ha råd med mer saker, säger han och lägger till att samma princip gäller för materiella ting.

Dessutom måste man vara säker till liv och lem för att kunna uppnå lycka, påstår DN. Folk kan omöjligen vara lyckliga i krig, eller i katstrofzoner, enligt forskarna – och Afrikas befolkning skulle inte känna lycka den heller, eftersom den är alldeles för fattig – nej endast Europa sätter standarden, och särskilt Sverige är paradiset eller lyckoriket på jorden, enligt forskarna. Hör här vad de skriver:

Var vi bor i världen

En viktig faktor är var i världen vi befinner oss, enligt Filip Fors. Människor som bor i exempelvis Sverige är ganska lyckliga i jämförelse med personer i många andra länder i världen. Det handlar om trygghet, god hälsa och om att vi lever i ett samhälle med hög tillit till institutioner och till varandra, säger han.

– I Skandinavien är folk väldigt lyckliga jämfört med i de flesta andra regioner i världen. Det tror man beror på att vi dels har en hög materiell levnadsstandard och låg fattigdom, dels på att vi bor i trygga samhällen rent socialt. Man kan lita på de flesta människor och vi har låg korruption och så vidare, säger Filip Fors.

Aldrig har jag hört något mer inskränkt, småaktigt eller fördomsfullt, ens från DN.

Mellan raderna i artikeln ser man den vanliga PK-förnumstigheten, den som får vissa av våra politiker att tro att hela Syriens befolkning, på 50 miljoner människor eller mer, ovilllkorligen MÅSTE ryckas upp med rötterna och genast fotvandra till paradiset Sverige, där de – oberoende av vad de själva vill – ska leva resten av sina liv. Och de ska inte tro att de själva får bygga upp ett eget samhälle i sitt eget land igen, nej nej !

Endast Västerlandet och då främst Europa är alltså måttstocken, enligt ”lyckoforskarna”… Mycket annat skrivs också i DN:s artikel, och till det skall jag återvända inom kort – men innan dess kan vi fråga oss – ÄR det verkligen såhär ?

rank-africaFolk i andra delar av Världen skulle inte kunna var lyckliga, skriver Dagens Nyheter. Och ändå skriver ”The African Economist” att frågan om lycka inte är så enkel….

 Då och då föresvävar det även Umeåborna i artikeln att frågan om lycka är något mer komplicerad. Lycka är inte alls samma sak som tur, till exempel – eller ens Svintur – i valet av födelseort. Med Svintur, eller vad norrmännen kallar ”Svineheld” eller tyskarna ”Schwein gehabt !” (alltså ordagrant ”haft svin” – vi ser spåren av Särimner i det idéhistoriska tänkandet) menar vi en osannolik slump, eller förmågan att utnyttja tillfället eller den osannolika slumpen till egen vinning, vilket är exakt det recept på personlig lycka DN föreskriver…

Sedan finns också ruset, extasen eller den kortvariga, men falska och bedrägliga lyckan, som jag talade om igår. En del människor tror att lyckan bor i narkotika-rus, till exempel, eller i datorspel eller andra former av beroendeförhållanden, men de blir nog grymt besvikna så småningom. Varaktig lycka förutsätter någotslags balans eller harmoni, grekiskans Harmoneia, alltså dottern till krigets gud Ares och kärlekens gudinna Afrodite i Grekisk mytologi, även om somliga också tror att Harmoneia är detsamma som Aphrodite Pandemos, hela folkets Afrodite, det vill säga Frejahon som inom sig rymmer BÅDE kriget och kärleken samtidigt.

Det finns med andra ord ingen lycka utan kärlek. Så enkelt är det. Så trodde redan antikens folk, och Nordborna med – som vi ska se.

Lyckan ligger alltså inte i enbart materiella ting, och den kan heller inte köpas för pengar – vad än Dagstidningarna skriver…

grottoandharmonystatueStaty av Freja eller Harmoneia i ”Old Economy Village” – Pennsylvania, USA.

För övrigt kan du mycket väl uppleva lycka, också om du bor i en katastrofzon, eller till och med deltar i ett krig. Kanhända är då lyckan av den mer kortvariga sorten, men tänk på en ung soldats upplevelser efter sin första strid. Han ser sig om efter de andra unga männen i sin skyttegrupp, och de konstaterar alla hungriga, trötta och utmattade till bristningsgränsen att de haft osannolik tur ändå, och överlevt. De skrattar, småpratar, lyfter fram sina egna berättelser och talar med hesa och viskande röster om vad som hänt under dagen. Det är en annan sorts lycka än vad en akademiker från Umeå kan förstå, eller ens dela. Men i morgon går kanske inte det hela deras väg, och det blir den egna sidan, som får se den egna ställningen fylld med sårade och döda. Lyckan att få födas och leva här i Midgårds dalar, kan vara mycket bedräglig.

luck-v-skill1

Den lyckligaste människa jag själv mött eller hört talas om var en infödd Kyltekniker från Afghanistan. Han var Pashtun, men arbetade på en svensk camp. Det sägs att narkosläkare kanske på sitt sätt tillhör en liknande kategori. Deras vardag består bara av ”Nu ska ni sova, fröken Björklund !” eller ”Vakna, vakna fröken Björklund – nu så var er bröstförstoring klar !” men vänta bara tills att någon verkligen håller på att dö. Det är då narkosläkaren lever upp – och under fem minuter – inte mer ! – kan han rädda eller stjälpa hela situationen – och skapa lycka eller olycka för ett stort antal andra – beroende på sin skicklighet. ”Lycka är ett väl förrättat värv” säger Hávamál. ”We are our deeds !”

Många tror att man inte har nytta av en kyltekniker när det är femtio grader i skuggan i en öken – men det har man visst !

Det är när det vanliga kraftverket inte fungerar, och reservkraften är utslagen – också för sjukhuset. Det är när fullt med folk dör eller skadas i byarna runtomkring, och kylteknikern i kraft av att han är en god innovatör hittar på ett nytt sätt att få igång dieselgeneratorn på – och kopplar starkströmskablar alldeles själv, helt emot alla säkerhetsföreskrifter – utan kroppsskydd eller hjälm – för ingen vill kosta på honom något sådant – trots splitter, trots kulor. Risken att också han skadas eller dör är betydande, men den lycklige kylteknikern, ser ni – han vet att oavsett vem som vinner kriget i morgon eller om tjugo år – och oavsett hur många som än dör, på båda sidor – så nog fan behöver de överlevande en väl utbildad kyltekniker, när de i sinom tid ska bygga upp alltsammans igen. ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort!” skrev en gång hedningen Esaias Tégner. ”Talibaner och långskägg förgår – men gott hantverk består !” kunde man också säga. Och dör vår kyltekniker, så dör han lycklig – i förtröstan på sin gud – och på att han gett sitt liv för en rättfärdig sak. Det är också lycka, av ett slag som DN:s eländiga brödskribenter aldrig någonsin kommer att förstå, därför att de saknar hängivenhet, och de rätta intellektuella förutsättningarna.

Hávamál varnar oss gång på gång för att vi inte ska tro oss själva så lyckliga, eller slå oss till ro.

”Vid kväll skall dag prisas / hustru när hon bränts / vapen när det frestats / mön när hon blivit mor / isen när du hunnit över den / ölet när det druckits..”

Vet du själv ditt öde ? Vet du, hur ditt liv slutar, eller hur samhället runtom dig utvecklas, inom ett par år ? – Nej, du vet ingenting, inte ett förbannat dugg, säger jag dig – och det vet inte människorna i andra delar av Världen – förtröstansfulla kyltekniker eller ej – heller. Men – de fortsätter arbeta, och däri ligger deras lycka. De gör något för andra, och ser en lycka i det – det kan DN.s skribenter heller inte inse. ”Eld såg jag brinna för en rik mans barn – men utanför dörren, stod Döden” står det också att läsa i Hávamál.

”Vädret kan ändras mycket på en vecka, än mer på en månad” står det att läsa – ”skog ska man fälla i storm, och segla i medvind”

Det här är samma som DN:s snusförnuftiga filosofi att utnyttja det rätta tillfället och övervinna motgångar genom sund strategi – och förutseende – men mycket enklare och klarare uttryckt.

Fattigdom är inget hinder för lyckan det heller, för läs strof 36:

Bú er betra,þótt lítit sé, halr er heima hverr; þótt tvær geitr eigi ok taugreftan sal, þat er þó betra en bæn.

Eget bo är bäst, om än det sig litet ter. Karl är hemma envar. Om du så bara har getter, och havstång till tak, så är det bättre än bön

Feral Goat (Capra hircus) two goats eating seaweed on carsaig beach on Mull. Argyll and the Islands, Scotland, UK

Feral Goat (Capra hircus) two goats eating seaweed on carsaig beach on Mull. Argyll and the Islands, Scotland, UK

Etymologer och forskare har diskuterat om ”taugreftan” betyder rafter på ett halvfärdigt tak, som hålls samman genom provisoriska rep, så länge bygget varar – eller ”tang” alltså havstång – på Island var de fattiga så fattiga att de inte ens hade agtak, som på Gotland, eller Torv att täta taket med, än mindre tegel eller trä. Men – hade någon bara två getter, och ett eländigt skjul, kunde kanske den personen se det ljusa i tillvaron ändå, och därigenom finna lycka – ”alltid finner karl sig en ko” – livet är alltid värt att levas, det finns alltid en utväg ur situationen – och allt det genom att använda sitt förnuft, eller studera naturen…

Berömd är också strof 47: ”Ung var jag fordom, ensam gick jag – vilse om vägen vart. Rik jag mig såg, när jag råkade någon – man är mans gamman”. Hávamáls perspektiv är hela tiden den ensamme vandrarens, utanför-personens – men denne söker inte lyckan för egen del, utan finner den ihop med andra. Åter en sak, som DN:s skribenter, fastlåsta i sin tid och sin måttlösa materialism, aldrig kan förstå – därför att de inte har någon kärlek till sin nästa, helt enkelt. Hjalmar Gullberg, den svenske poeten som många ansåg för kristen, förstod Hedendomen och Asatron bättre än andra, då han skrev följande dikt, som visar vad det handlar om:

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Frihet, inte materialism. Lycka genom andra, inte i egoism. Och ändå vantolkar folk, som inte lärt sig översätta, som inte lärt sig de rätta orden. Kristna amerikaner, till exempel, som inte förstått den rätta innebörden i ”Medelklok ska envar vara”den som känner sitt eget öde, och i förtid vet när han ska dö, är sällan lycklig – och den som offrar sig för andra och tar sitt ansvar, finner kanske inte individuell lycka han heller, utan får avstå från något, som han annars skulle ha haft.

Oden vet, att han ska dö vid Ragnarök – men han fruktar inte alls vad som kommer. Han begär bara detsamma av dig, om du har kraft och ansvar nog att följa honom. För ignoranta amerikaner, däremot – är detta bara ”ignorance is bliss” och de talar fåfängt om hedningar, som är nöjda med sin okunnighet. De ser inte Odens sökande efter kunskap, och de förstår aldrig detta drag heller.

odin-grow-up53:e strofen lyder:

”Små strandrevlar – små sävdungar -små är människornas sinnnen. Alla människor är inte jämnstarka – halvt är släktet – Nu som förr !”

Våra idéhistoriker från Umeå sa, att inte alla hade samma förutsättningar för att hitta lyckan, men att alla ändå kan genomföra det, om de har rätt attityd och bara försöker. En smula hårt sagt, men ändå sant !

Strof 52:

Mikit eitt skal-a manni gefa; oft kaupir sér í litlu lof, með halfum hleif ok með höllu keri fekk ek mér félaga.

I min översättning:

”Mycket behöver du inte ge – Ofta köper sig lite lov – Med en halv lev – och Halva karet – fick jag mig en frände !”

Det här har ignoranta amerikanska kristna hyndor tolkat som ”att köpa sig vänner är bra” – trots att detta inte alls är vad strofen handlar om. Istället måstte den läsas ihop med de andra, och den som följer direkt efteråt. Oden säger tvärtom, att han inte ser till om du ger honom mycket av dig själv. Redan en symbolisk insats för din nästa, är lovvärt i Allfaders ögon – det viktiga är, att du försöker. Och de bästa stunderna i livet – all mänsklig lycka – är faktiskt gratis.

Två personer möts av en händelse, och delar en halv mugg öl, eller en halv brödkaka. Om så bara så litet – så räcker det – för vem vet vad detta korta möte kan leda till ?

För de som i DN:s liberala stil tror att lycka bara handlar om materiella ting, statistik eller nationalekonomi, så finns här ett sista budskap. ”Félaga” betyder inte ”fellow” eller vän, som i modern engelska – som vanligt ett gammalt anglosaxiskt missförstånd. Den som äger ”fä” eller lös egendom ihop med annan, är en ”félagi” eller ”bolagsman” skulle vi säga med modernt språkbruk. ”Felagi” är också en juridisk term, som dyker upp i ”Grågås” och de norska medeltida lagsamlingarna – till och med affärsbekanta för resten av livet kan ju träffas av en tillfällighet – och nya bolag och innovationer uppstå – också inom kyltekniken, eller vad ni nu vill… Ifall ni begär en materiell lyckotolkning, inte har kärlek och inte kommer längre..

Er-at maðr alls vesall, þótt hann sé illa heill; sumr er af sonum sæll, sumr af frændum, sumr af fé ærnu, sumr af verkum vel.

”Inte kan någon kallas olycklig, fast usel hälsa han har – Några blir sälla av söner, Andra av fränder, Några av gods, Andra av väl utfört värv.”

Så säger Hávamál om den mänskliga lyckans natur. Lyckoforskarna, som insett att frågan om personlig lycka är komplicerad, och att den för några består bara och endast bara i materiella ting, att några ser den i den egna familjen, andra i sina vänner och några i sitt arbete eller det som görs väl – för andra ! – har efter tusen år inte kommit längre, de med.

Idéhistoriker Norberg från Umeå har VERKLIGEN rätt på en punkt.

Vi ÄR – precis som han säger – tillbaka i en klassisk, Europeisk filosofisk tradition, med anor ända ner i antiken och ännu längre tillbaka – när vi lämnar Monoteismen fjärran..långt långt bakom oss.. i öknen, där inga goda tankar växer.

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden