Kung Rane av Västergötland och Groagalderns Visdom….

Från Västergötland – som jag nyss besökte i helgen – och trakten av Skövde rapporteras, att ”Kung Ranes Hög” – en av landskapets verkliga storhögar – nu skall undersökas med markradar, enligt vad Skaraborgs Allehanda skriver.  Trots att de kristna redan tidigt försökte förstöra den kultplats och det Vi som fanns på platsen genom att placera en av sina egna – nu allt mindre och mindre besökta och därför skäligen onödiga – kyrkor där – i detta fall Flistads Kyrka – som står alldeles intill den mer än tio meter vida och fyra meter höga gravhögen. Man har till och med försökt kristna platsen med en kyrkogård, men ingenting har hjälpt, för gravhögen är fortfarande lika hednisk som alltid. Vårt eget svenska landskap och vår natur kan Monoteisterna aldrig rubba eller förstöra, hur mycket de än försöker.

Man vet inte vem som ligger begravd i högen – men namnet ”Rane” är ett vanligt Odens-heite, som nämns redan i Eddan. Byn Askeberga i närheten kallas för Odens stenar, och sjön Östen kallas också Odensjön, liksom många andra cirkelrunda offersjöar i Sverige, allesammans erinrande om Mimers Brunn. I närheten finns också en Odensåker, och ortnamnens tusenåriga vittnesbörd bekräftar samstämmigt, att Oden varit dyrkad i hela denna trakt.

Men ytterst få bland mina läsare minns kanske – som jag vid underrättelsen om denna nyhet – Eddans ord om en väldigt gammal sanning, sång eller galder – ”Den gol redan Rane för Rind” står det i en av Groagalderns inledande verser… De mer bildade och kunniga ibland oss – de av oss som verkligen är Asatrogna, och aldrig sänkt sig till förfalskningar, som ”forn sed” och annat new age trams – vet kanske också att ”Rind föder Våle i Västersalar, och åt Balder är en hämnare född” som det står i Voluspá.

Vem är då Rind, eller Rinda, hon som också syns i det Östgötska ortnamnet Vrinnevi, och flera andra platser i Götaland dessutom ? – Jo, hon är den levande och grönskande Jorden, har man tänkt sig – och om Balders död för Höders hand verkligen är en mån-myt, som vissa forskare tror, är Balder fullmånen, Höder Tunglet eller månen i nedan och Våle förstås nymånens skära, som jagar det stora mörkret på flykten – och vad vore väl lämpligare än att fader Oden, den främste bland Asar, sätter denna nya måne eller detta himmelsljus i rörelse, när nymånen går upp över jordskivan ? En dag gammal tar Våle upp sin faders svärd, står det – och med det hämnas han Höder och gör slut på mörkret…

Våle och Balders död, enligt Anker Eli Pedersen, Färeöisk tecknare..

Groa, den groende, alltså den grönskande jorden kan på samma sätt som Vrinda tydas som ett Heite för Frigg, eller möjligen Njärd och Gerd. Groagaldern inleder som bekant Svipdagsmál, eller berättelsen om hur Svipdag, den unge Oden, reser genom världen för att slutligen träffa Menglöd eller Freja på Lövjoberget, och allt detta tillhör Odens mysterier, som man noga och utantill kände i både Västergötland och Östergötland i den gamla, hedna tiden. Varför skulle annars så många platser där vara uppkallade efter dem ? Ortnamnsforskaren John Kraft, som noga studerat saken, har kommit fram till att i alla fall Frigg har varit betydligt mer dyrkad i Götalandskapen, jämsides med Oden själv.

Låt oss nu studera den mycket viktiga strof, där Rane nämns. Såhär låter den i original:

”Þann gel ek þér fyrstan,
– þann kveða fjölnýtan,
þann gól Rindi Rani, –
at þú of öxl skjótir,
því er þér atalt þykkir;
sjalfr leið þú sjalfan þik.”

John Bauers illustration till Groagaldern i Viktor Rydbergs ”Fädernas Gudasaga”

Den föräldralöse Svipdag står vid ett stort gravröse eller en gravhög, i vilket Groa, hans döda mor, vilar. Och hon säger till sonen – i Nils Fredrik Sanders översättning från 1800-talet:

»Jag sjunger dig som första,
och fägnesam kallas den,
af Rind för Rane sjungen:
att du från axeln skakar
hvad obekvämt dig känns,
du själf dig själfvan lede!

 

I min egen översättning lyder den, ordagrannare och rakt på sak:

”Det gal jag dig först,
och så jag kväder kunskapsnyttan
– den gol redan Rane för Rind –
att du av axlarna skjuter
det som ett ok dig klämmer
och själv ska du leda dig själv !”

 

Dumma och olärda människor, och de som inte förstått och insett att Asatron aldrig innehåller några böner kommer aldrig någonsin begripa och förstå sig på denna strof, eller dess mening och innebörd. De är för evigt utestängda och exkluderade från Odinismens sanna mysterium, och kommer aldrig att fatta dess kärna – nämligen detta med att styra sig själv. För här hjälper nämligen inga böner eller klagosånger. Exakt så är det råd, Svipdag får. Uttrycket ”det gol redan Rane för Rind” betyder något självklart, ja alldeles uppenbart och mycket gammalt, något som alla borde veta och känna till. Jämför också det äktsvenska uttrycket ”Själv är bäste dräng” och att det inte nyttar någonting till att sitta och be, göra böneutrop eller oja sig, krälande i stoftet inför några inbillade gudar från Mellanöstern.

Vad Asatron lär ut, är precis det omvända. Utan arbete, får man ingenting. Utan att själv söka kunskap, kan man inte lära sig något. Modern fysik lär oss att E = MC2, och att varken materia eller energi kan nyskapas, men bara övergå i varandra. Ingenting i hela universum kan nyskapas – vad än du må framställa, måste det komma någonstans ifrån – för det finns inga mirakel, och inte ens gudarna kan skapa något ur intet. Modern Nationalekonomi fungerar på ett likartat sätt. Vissa sämre bildade politiker upprepar papegojmässigt och ihållande att ”nämen man får inte ställa olika grupper emot varandra” – men det är just vad ekonomisk politik handlar om.  Får en grupp det bättre, finns det alltid en annan grupp som måste betala, och som får allt mindre och mindre resurser – för ekonomiska tillgångar kan inte skapas ur intet, med mindre än att värdeminskning och inflation uppstår.

Människan måste arbeta. Hon själv ska leda sig själv, som en fri och självständig, tänkande individ. Skörd följer på sådd, men för att skörda, måste också ett arbete ske. Ingenting sker ”gratis” eller via några ”fria luncher” som staten, samhället, Regeringen Löfvén eller någon annan ska tillhandahålla för den ”ensamkommande” – ett slags kategori, som Svipdag inte tillhör, inte tillhört, inte kan tillhöra. Böner hjälper inte. Endast hårt arbete lönar sig – och utan det förstår man inte Asatron eller Groas budskap heller.

Oden kastade först av alla, eggjärn i flocken” – Illustration till Voluspá av Anker Eli Pedersen

En del personer tror i sin dumhet och oskuld, att det var ett slags ”protestant work ethic” eller Luther, som skapade grunden för det svenska och Nordiska samhälle vi nu lever i. Ingenting kunde vara mer felaktigt, för detta är enkla, sunda och friska ideal, som går tillbaka mycket längre än så, och de ”Urds riglar” som Groagaldern nämner, förstås aldrig av de olärda. Läs Eddan, mina barn, men läs den med förstånd ! Och ge alldeles fan i allt inbillat ”fornsederi”.

Annonser

Nej, vi Asatroende b-e-r ALDRIG till våra Gudamakter…

Det finns många groteska missuppfattningar om Asatro, som sprids ut av sk ”fornsedare” och obildade amerikaner på nätet. Oftast rör det sig om olika politiska rörelser till höger eller vänster som bara vill förvirra, desinformera eller skapa oordning, rena ”troll” med andra ord. Särskilt den lilla och mycket aggressiva sekten ”Samfundet Forn Sed” – ett slags New Age vänster med tydligt kristna inslag – gör allt vad den kan för att förstöra vårt kulturarv, eller rättare sagt vad som finns kvar av det i en tid som vår. Medan muslimer och makabra monoteister stör och förstör med ”böneutrop” och klockringning, tar detta patrask inte avstånd från de sanitära olägenheterna, utan försöker i likhet med ”Svenska” Kyrkan att förespråka och vidare utbreda dem istället.

I den ursprungliga svenska lagen om religionsfrihet, SFS 1951:860 stod det i själva portalparagrafen såhär:

Om religionsfrihet

1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

En religion som skriker, skränar, ropar, bönar och ber förargar onekligen allmänheten, och fastän (S) märkta politiker upphävde denna goda lag år 1995 finns det fortfarande lagar emot förargelseväckande beteende, lyckligtvis. Huvudparten av svenskarna vill numera inte ha någon islamism eller kristendom i sitt eget land, och därmed torde frågan om böneutropen vara avgjord.

Religionsfrihet får ALDRIG NÅGONSIN bli samma sak som frihet att störa, kränka och utöva herravälde över sina medmänniskor. Undersökningar från TV 4 visar, att minst 60 % av svenskarna vill vara ifred för klock-klang och minaret-skrän…

De dumma amerikanernas argument är, att ”alla” religioner skulle innehålla böner till gudamakterna, fastän vissa religioner – som vi hedningar till exempel – inte alls ser något behov av att ”be”, gå ned på knä, förödmjuka oss själva eller krypa och kräla i stoftet som dessa kristna och vissa andra.. Bön är i själva verket fullkomligt okänt som begrepp inom Asatron och Hedendomen, och det kan man bland annat bevisa både ur arkeologi, språkhistoria och inte minst de skriftliga källor vi har.  ”Gåva kräver att gengåva gives” står det i Havamal enligt Erik Brates kända översättning, och precis så är det också. Hela naturen och det naturliga kretsloppet vi ser i det universum vi har omkring oss följer samma princip.

NÄR skall alla dessa kristna hundar och österländska byrackor INSE SANNINGEN ?

Man får ingenting för ingenting. Materia eller energi kan inte nyskapas, bara omvandlas. För att du ska få något att skörda och äta, måste du först så och odla. Utan arbete, ingen inkomst. ”Den som inte vill arbeta, skall heller inte äta” sade Martin Luther på sin tid, och han var inte bara germanskt influerad, utan en mäkta hednisk person på sitt sätt. ”Och som man sår, får man skörda” lyder ett gammalt svenskt ordspråk. Att sitta som en liten barnunge i ett hörn, och bara tigga och be – eller förödmjuka och förnedra sig själv inför gudarna och hela kosmos är inte och har inte varit något för oss Nordbor. Och för övrigt – Hur är våra Gudar till sinnes, om vi följer Eddans och alla källors tydliga vittnesbörd ?

Oden, till exempel, struntar fullkomligt blankt i om du ”tillber” honom eller inte. Han ger dig inte något gratis, förutom goda råd om hur du skall klara dig själv; men för övrigt skall du nog inte tro att du kan befalla över just honom eller kräva att få någonting, om du inte ger Oden av vad du själv har först. Det är detta som menas med att blota eller offra, och oavsett om du offrar av arbete, tid, energi eller kraft eller till och med i form av materiella ting; så måste du göra detta först, av egen fri vilja och förmåga, innan du alls kan få något av Asatrons gudamakter. Asatro är en religion för vuxna människor, inte för drägglande, tjatiga barnrumpor, som tror att de kan få ”en gratis lunch” eller ”gratis glass” utan att själva anstränga sig eller arbeta för det.

Tigga och be, kravla i stoftet för en tarvlig allmosa ? Vill DU bli precis som dessa ”goda kristna” ?

Ska ha, Ska ha, Ska ha” lyder Stortrutens och Skränfockens gälla böne-utrop…

Tiggar-religioner eller allmose-krav tilltalar verkligen inte mig som hedning, det måste jag säga. Allt detta finns tydligt angivet i Eddans och Havamals livshållning också, och under de följande dagarna tänker jag ge flera exempel på den saken. Nu argumenterar okunniga och lögnaktiga människor, att det i det sk ”Runatal Hávamáls” skulle finnas en enstaka versrad, som skulle ”bevisa” att Nordborna rabblade böner och föll på knä, precis som de kristna hundarna. Inget kunde vara mera felaktigt eller väsensfrämmande för en fri man eller kvinna i hednisk tid, för på det viset betedde sig bara trälar, dömda brottslingar och trälars vederlikar.

Versraden finns i den 144 strofen, som i original lyder:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

Dessa okunniga drar sig inte ens för att göra våld på Odens egna ord, och de kallar sig själva för hedningar ! Ordet ”bidhja” som de hakat upp sig på, betyder inte alls ”att be” i någon kristen bemärkelse, och språkhistoriskt sett användes detta ord inte så förrän långt in på 1200-talet och i den kristna medeltiden. ”Bidhja” är avlett ur ”budh” eller bud, som i en Konungs bud, alltså direkt uppmaning eller order.  Ord som sändebud, ombud, budkavle, eller det nuförtiden så vanliga ordet ”ombudsman” har exakt samma upphov, och strofen om runorna handlar mycket riktigt om hur man skriver och skickar meddelanden, inget annat. Man sänder, ristar och råder, står det. Ingen skulle någonsin vara så dum, att han eller hon tror sig kunna befalla över själva gudarna, men blota och soa, alltså sjuda eller koka ett offer, står mycket riktigt med här.

Vi säger ännu idag ”får jag be om största möjliga tystnad” eller ”jag ska be att få tio kilo bacon” till exempel och det här är visst inget bönerabblande, för vi har tänkt betala för baconet, och vi uppmanar, äskar eller beordrar tystnad, när vi säger så. Ordet bud syns också i budskap, till exempel, och språkhistoriskt har det alltså inte ett enda dugg med kristna böner att göra – och det står skrivet i de flesta någorlunda bra kursböcker över Norröna…

Nej, ordet ”Bidhja” som i bud och förbud eller påbjuden verksamhet har inte ett enda förbannat dugg med det kristna ordet ”bön” att göra…

Förväxlingen mellan ”bön” i den mening de kristna på medeltiden använde ordet – och somliga av dem använder det ju än idag – och ”budh” (som är en helt annan sak) uppstod när latinets ”precari vilket syns även i verbet predika, liksom ordet ”prekär” eller det gammalnorska ”preke” eller ”präka” på vissa svenska dialekter, dvs oja sig och förödmjuka sig som en kristen, bräka och utstöta oartikulerade ljud, som en riktig Monoteistisk fårskalle… lånades in i de germanska och nordiska språken. På normandernas gammelfranska blev det ”praye” och detta upptogs slutligen i engelskan i formen ”prayer” – men det var först på 1300-talet.

Nu fanns det ett närliggande frisiskt ”prian”, ”frijan” på gammalhögtyska, som låg mycket nära det nordiska ordet ”fria” (som en fri man gör till en vacker kvinna, när han vill gifta sig med henne) och vid detta tillfälle – och ifall man befann sig i krigsfångskap – var det ENDA säger ENDA tillfälle som en fri man någonsin gick ned på ETT knä, men aldrig TVÅ… Prian, fria, och präka – allesammans närbesläktade ord – togs alla upp i de nordiska språken, säger etymologerna, och så småningom – från 1200 – talet och framåt, lanserade man alltså begreppet ”bön” här också, fast det egentligen var något helt främmande för ett nordiskt tänkesätt. Jämför med hur ”underkastelsen” i form av islam nu också gör sig hemtam i de nordiska länderna !

 

Nej, denna romerska staty av en skägglös german eller kelt BER inte alls till någon gud, men anropar kejsaren i egenskap av krigsfånge…

På nätet kan man få se mycket amerikansk idioti, skriven av kristna. Nedanstående bild skall till exempel vara ”bevis” för att våra förfäder ”bad” på kristet vis redan under bronsåldern, men vad visar bilden egentligen ? – Jo, flera personer som ror och paddlar i båtar – som vi alla kan se !

De enda bilder med knäfallande figurer från arkeologiskt material man sett utöver det är personer som åker i vagnar eller liknande, eller kultbilder av olika slag, alltså skulpturer av Gudar eller Gudinnor som sänker sig till människornas nivå, för att kunna tala med dem – och INTE omvänt… Den här gudinnestatyn från bronsålderns Danmark, har påståtts föreställa gudinnan Nerthus eller Njärd, som sitter i en vagn och låter sig beskådas av människorna – henne skrev jag senast om igår…

Men ”Buslubön” då ? frågar plötsligt någon... Tillhör inte den dikten eller kvädet Eddan ? – Nej, svarar jag, men däremot sk ”Eddica Minora”, alltså små kväden utanför Codex Regius huvudhandskrift, som alla skrevs minst 250 år efter det att hedendomen upphört och blivit förbjuden i lag på Island. Själva namnet ”Busluboen” kommer från 1300-talet, och visar hur Nordborna såg på de kristna, och deras ständiga böne-rabblande.

Den första svenska översättningen av detta kväde kom till redan på 1600-talet, och gjordes av prästmannen Olof Verelius. Den berättar om hur den elaka  trollkonnan och tiggar-kärringen Busla – som var ett ”böss och ett löss” som det heter – trängde sig in, först hos en hederlig bonde och sedan hos kung Heidrek, som var konung över Götaland.

Där brast hon ut i de vildaste förbannelser och förebråelser, och hotade kungen med stryk, samt att han skulle bli ”riden av Rimtursar” och ”i röven krängd” som det heter i Åke Ohlmarks välfunna översättning, ifall han inte genast gjorde henne till viljes, och gav henne en massa saker.  Även i detta sena 1300-tals fall, så används ordet ”bön” alltså snarast om en order, en befallning eller ett bud och inte alls någon gudfruktig ”bön” på det kristna eller mohammedanska viset. Så var det med den saken !

Tänk på det – ifall ni nu inte vill bli ”i röven krängda” !

KNÄFALL ÄR INGET FÖR OSS HEDNINGAR – OCH HÄR HJÄLPER VARKEN BÖNER ELLER KLAGOSÅNGER…

Frihet – Självständighet – Människovärde. I alla tider har detta varit hedniska dygder – inte ”böner” och allmosor… Det är SKAMLIGT för en fri människa att leva på knä eller ta order av andra…

Hednisk Kortlek från Nordiska Asa Samfundet

Nordiska Asa Samfundet, som jag ju är livstids medlem i, går från klarhet till klarhet, liksom jag själv. Ett livstids medlemskap kostar mindre än vad en del dumma medborgare slösar bort på ”svenska” Kyrkan eller Jehova & Allah Fanboys på ett enda år… så det kan jag verkligen, helt oreserverat ställa mig upp och rekommendera.. Nu har de också utgett en Asatrogen kortlek för endast 99 kronor, med motiv som Georg von Rosens ”Oden” , John Bauers ”Freja” och bilder från Brynjulfssons 1600-tals Edda från Island.

En kulturgärning i det lilla formatet – köp den här, säger jag – ”ty det finns mer att bära i hand, än en bräddfull egyptisk gryta…”.

Oden har blivit Hjärter Kung, medan Vanerna – med Njord i Spetsen – tar Spader Kungs plats, följd av Freja som Spader Dam – borde hon inte snarare vara hjärter ? – samt Frej som spader knekt,medan Hjärter Dam blir Frigg – uppenbarligen är denna kortlek gjorde av en person som inte var medveten om den gamla tarockens färger, där svärd blev spader, pokaler hjärter, klubbor klöver (som ju fortfarande heter clubs på engelska) och mynt ruter – varje färg har också sin fastställda, genom hundratals år fastställda symbolik, där hjärter representerade känslorna eller Hamnen för att införa ett Asatroget och Nordiskt begrepp, Svärd eller Spader (som ju heter Espada på spanska) intellektet, alltså viljan eller Hugen, medan det materiella, kroppen var ruter eller mynten, och klöver, slutligen, stod för livskraften, blodet, äringen och naturens växtkraft. Lite synd att kortlekens skapare helt tappade bort denna symbolik på vägen, men ett bra försök var det allt….

Själv tycker jag kortleken är värd att köpa enbart för de snygga bildernas skull, fastän man nog knappast kan använda den till att spå med, exempelvis. Också på Island och i många andra länder har det gjorts kortlekar med renodlat Hedniska eller Asatrogna motiv, vilket nog alla som samlar på spelkort,nogsamt har noterat.

Isländska spelkort från Köpenhamn, 1958 – design Sigurlinni Pétursson – obs att Oden och Frigg också var i hjärter-sviten den gången…

Äss och ”målare” från den berömda Saga-kortleken från Island, som tillverkats i flera upplagor sedan 1930…

Freja som Hjärter Dam – vilket hon väl bör vara ? enligt Thorbjörn Ingason från en isländsk 1960-tals lek

Loke som Joker ur samma kortlek

Gunnar på Lidarände ur Njalls saga som Hjärter Kung, och Hallgerd, hans fåfänga och stolta hustru som Hjärter Dam… (ur en modern saga-lek)

Asken till den första Saga-kortleken, och baksidan på dess ”lankor” eller nummerkort… Casinon är dock förbjudna i Isländsk Lag – visste ni det ?

PÅVEN påstås ha AVSKAFFAT HELVETET – Fast gjorde han det ?? (Himlen är full av pedofiler, vartän du går)

För några dagar sedan kablades nyheten om att Hans Helighet Påven, Franciskus den förste, skulle ha avskaffat hela det katolska helvetet. Detta dementerades dagen därpå av Vatikanens kardinaler och teologer – Påven skulle alltså inte alls ha sagt sådär, och helvetet bara fortsätter och fortsätter, som alltid under dessa kristna…

”No Hell…” – ”Hell no !”

Inflyterlserika The Guardian har berättat om saken, förhållandevis objektivt. Shrew Pork Shames… förlåt…jag menar naturligtvis Mew Dork Games … nej – New York Times – ni vet den där underliga Fake News tidningen från Donald Trumps US of A – den som kallat det norska vinter OS laget för nazister – och som nu sägs ”samarbeta” med Dagens Nyheter- ett ”samarbete” som alla svenska dagstidningar och all press i Europa borde hålla sig för goda för; pga den amerikanska skandal-blaskans urusla kvalitet. Den skrev nyligen en ovanligt hatisk och illa formulerad artikel, som skuldbelägger den ansedde italienske tidningsmannen Eugenio Scalfari, 93, grundare till tidningen La Repubblica  och pekar ut honom som skyldig till alltihop – vilket är minst sagt oförskämt.

Överallt där katolikerna tillåts komma in i ett samhälle, där kommer också HELVETES-LÄRAN och tron på Djävlar och Demoner som ett brev på posten… (”En påve kommer sällan ensam”)

”The Times” i London är som vanligt mer sansad i sina bedömningar, och beskriver sakligt vad som hänt, vilket däremot amerikanerna inte gör. Herr Scalfari hade helt enkelt en öppenhjärtig intervju med hans helighet – de två har trots motsatta ståndpunkter alls inget emot varandra, rent personligen – de är ju italienare, och därmed artiga...

Påven erkände att han inte alls tror på något helvete, enligt herr Scalfari, som dock infogar att han kan ha råkat citera Påven fel – och det är kanske inte så konstigt..

It is been accepted Christian doctrine since the founding of the church, but Pope Francis appears this morning to have abolished Hell.

In a move that will enrage conservative Catholics, the Pontiff told La Repubblica that the souls of unrepentant sinners were not punished in the afterlife, but simply disappeared.

“Hell doesn’t exist, the disappearance of the souls of sinners exists,” he told Eugenio Scalfari, a 93-year-old atheist philosopher, during a conversation in the Vatican.

It was the fifth meeting between Pope Francis and Mr Scalfari, the founder of one of Italy’s leading newspapers.

– The Times, 2018-03-29

Enligt den nuvarande Påven skulle alltså alla hedningar liksom försvinna ut i det blå, med ett stilla litet ”poff” liksom, så fort de råkar avlida. Detta är helt annorlunda än vad alla andra påvar före honom hävdat, och om ni nu tycker att jag på något sätt skulle vara respektlös emot Hans Helighet och  den katolska ligan, så kan jag för min del knappast tänka mig, att jag skulle vara så värst respektfull emot människor som för det första vill  döda mig, sedan utsätta mig för eviga straff, erövra mitt land, utplåna min kultur från jordens yta och dessutom gång på gång uttryckt att alla mina gudar är ”falska” – en religion vars företrädare uttrycker sig så kan jag för min del knappast respektera alls, eller för att citera Hávamál –

Om ont du röner, kvad då att ont det är, och ge ej dina fiender frid

Katolicismen är en religion som skändat kvinnor och barn, som utrotat hela kulturkretsar och hotat och plågat hela nationer Världen över, och som förföljt påstådda häxor, kättare och hädare mycket hårdare och skoningslösare än vad snart sagt alla andra religioner gjort; bara för att vi ”Hedningar” inte trott på dess påstått ”Allsmäktige” gud JHVH – bättre känd som Jehova eller ”Herren”.

Oden – som inte alls ger oss några budord – har rått oss att ta oss i akt för den sortens ”gudar” och dess förkunnare. Det är vår plikt att bekämpa dem, liksom det är en självklar plikt för oss hedningar att försvara de värnlösa, och värna vårt eget land.  Och dessutom har hans helighet Påve Franciskus I gjort en hel del underliga uttalanden förr om åren också.

Ann0 2015 uttalade  hans helighet till exempel att det är fullständigt ok för katolska föräldrar att slå, aga och misshandla sina barn, så länge man ”inte skadar barnens värdighet” eller slår dem i ansiktet, till exempel.  Detta uttalande står i direkt konflikt med Svensk lagstiftning, och i direkt konflikt med lagarna i exempelvis Tyskland och flera EU-länder, vilket flera kommentatorer än just jag påpekat.  Vi kunde nu fråga Erik Helmerson i DN, till exempel, om han som svensk katolik också slår sina barn, eller om han sätter den svenska lagen före Påvens ord, eller Påvens ord före den svenska lagen ? Vilket gäller ?? Följer han bara våra svenska lagar ibland, eller när han känner för det, liksom ?? Och hur är det med alla de andra ca 50 000 vuxna katoliker som tagit sig in i vårt Sverige ?

 

 

Helt ok beteende enligt Hans Helighet Påven… Svenska lagar säger något helt annat – Så vad följer katolikerna ?

Regeringen Löfvén i Sverige har nu börjat införa ”förbehåll och undantag” för barnäktenskap pga ”religiösa skäl” – främst till förmån för Muslimer i Sverige. Riksdagen röstade emot denna Socialdemokratiska politik, och eftersom röstesiffrorna är väl kända, vet alla svenskar också att Regeringen Löfvén ville göra det legalt att gifta sig med 8-10 åriga flickor utomlands, och sedan var det bara att vandra tillbaka in i Sverige igen, med dessa ”barnbrudar”.  Rörande Påvens märkliga uttalanden från 2015 har Regeringen Löfvén inte sagt ett enda ord, men jag antar då att det är legalt för katoliker i Malmö; exempelvis, att färja över sin dotter till Saltholm i Danmark, och slå och puckla på henne där av hjärtans lust, till dess att hon blöder och inte kan stå på benen.

Nu när muslimerna fått sina ”religiösa undantag” så måste väl de gamla (S) märkta rättvise-kraven gälla, och så får även katolikerna kryphål… Socialstyrelsen har ju tryckt upp lite fina broschyrer på sistone, men nu när vi diskuterar SJÄLVA HELVETET, alltså helvetet självt, så kanske vi ska dela ut den här fina broschyren också…

Men detta är inte allt. 2015 sade Hans Helighet Påven att det är helt Ok och mycket Katolskt att ge vissa människor på käften, exempelvis för att de har förolämpat din morsa.

Detta skulle då helt stå i samklang med Kristi Lära, som vi förstår, och enligt en dogm från 1870 är Hans Helighet också ofelbar, det vill säga alla Katoliker MÅSTE lyda honom, och de MÅSTE följa hans påbud, annars kan de icke kvarstå inom den Romersk Katolska Kyrkan överhuvudtaget – men denna gång uttryckte sig Hans Helighet endast bildligt talat, alltså allegoriskt,har vi fått höra. Vad Påve Franciskus – som väl kommer gå till historien som ”Boxar-Påven” – menade var ”allas vår moder Kyrkan” som katolikerna brukar säga – Dvs förolämpar någon den Katolska Kyrkan, eller så fort en katolik känner sig ”kränkt” – ja då har denne katolik rätt att börja slåss och veva – i alla fall enligt Påven..

Tänk om det också skulle gälla oss hedningar – hur skulle Världen då se ut ?

”Ey mon, I’m da Pope ! I’m da greatest !! I’m da Pontifex Max,Get it ?  You insulta my Mamma, I puncha your face, Capisce ?

(Också ifråga om BOXNING är Hans Helighet Franciskus minsann EN RIKTIG FRISKUS….)

Men vi hedningar och Asatroende tycker annorlunda. Enligt Hávamál är det fegt, och nidingsverk att slåss emot vapenlösa, eller de som inte kan försvara sig; till exempel; och man får heller inte slåss emot de som är gamla, ty ”mycket är gott, som de gamle säga”.  Vad Odens uttalande om ”giv ej dina fiender frid” betyder, är att man har rätt att säga emot, när man blir illa behandlad, exempelvis av en muslim eller en kristen.

Man får ”kväda” att fel och förbrytelser har begåtts, till exempel – och att man inte längre tror på Påven – samt tillkalla rättsvårdande myndigheter, skulle vi säga med ett modernt språkbruk. Det är vad Hávamáls kända strof betyder – inget annat.  Påven sade i sin senaste intervju med ”La Repubblica” att den kristna sk ”förlåtelse-läran” löser allt, och det var bland annat därför han påstod sig vilja avskaffa det katolska helvetet..

Har ni tänkt på en sak ? Om HELVETET nu STÄNGS – då blir ju alla STACKARS DJÄVLAR arbetslösa ! (Fan också !!)

 

Påven utgår ifrån, att om mördare och pedofiler, sadistiska torterare, diktatorer och människor som Hitler, Stalin och Pol Pot – nu ångrar sig på sin dödsbädd, och tar emot ”söte lille Jesus” ni vet – ja då blir de automatiskt frälsta, och kommer till himlen, allihop... Det har Påven faktiskt sagt, och yttrat. Och många kristna tror också på det. Påven – eller snart sagt vilken katolsk präst som helst – svänger bara ett magiskt trollspö, liksom – eller säger helt enkelt ”Killevippen !”  liksom Karlsson på Taket – Ni vet Astrid Lindgren figuren som liknar Stefan Lövén – och så löser sig precis allt.

Också Adolf Hitler får plötsligt änglavingar, och så fluff fluff fluff, fladdrar Gamle Adolf bort till den kristna Himlen, förlåten av alla kristna…

Den katolska himlen måste vara full med pedofiler och massmördare, för även Jeffrey Dahmer, Heinrich Himmler och flera snubbar i samma stil lär ju ha ångrat sig på slutet – och då blir de ju automatiskt förlåtna och far upp till ”Gud”allt enligt Påven, som bara är såå god och såå kärleksfull såå…

Tror ni verkligen på sådant här kristet trams, kära medmänniskor ?

Tror ni verkligen, att förlåtelse är såpass lätt att utverka ??

Martin Luther, säger jag er – han trodde inte på detta. Och det gör inte jag heller. Förlåtelse är nämligen inte så lätt att utverka, inte för verkliga brott. Visst, den kristna förlåtelse-läran kanske funkar mycket bra i vardagslivet, ifall någon knycker din blyertspenna eller du blir knuffad i tunnelbanan – eller om någon medmänniska förolämpar din morsa, till exempel – alltså just den grej som hans helighet Franciskus sagt att det är helt ok att slå ut folks tänder för..

Men det finns saker man inte kan förlåta – och fram tills nu har även katolikerna erkänt, att vad vi kan kalla Dödssynder och Helveten de facto finns. Lutheranska teologer, för sin del, har traditionellt trott på botgöring, eller på att förlåtelsen är något man måste jobba verkligt hårt på. Och fram tills på 1900-talet, fanns det heller inte ens några Lutheranska teologer som ville avskaffa Helvetet eller Djävulen, som jag strax ska visa er…

Vi hedningar tror inte på någon ”synd” och därmed heller inte på någon ”förlåtelse”. Däremot tror vi på rätt och fel – och för den som nu vill till den kristna himlen, tillsammans med alla massmördare, terrorister, nazister, kommunister, förbrytare och många andra som redan finns där – alltihop enligt vad Hans Helighet Påve Franciskus I sagt om ”Guds” stora nåd – så lycka till, säger jag… Jag själv vill INTE till någon kristen himmel i alla fall, när det finns härligare ställen i det hinsides.. Jag har redan berört detta i ett annat inlägg, men låt oss ta en liten repetitionskurs…

I Valhall finns inga ovärdiga människor. Dit kan man inte komma via någon påstådd ”frälsning” eller inbillad ”förlåtelse”. Barnungar kommer inte dit, utan bara de som dött i strid för en god och värdig sak, Mördare blir inte insläppta – inte pedofiler heller – och det ser ett särskilt släkte av utvalda varelser – de som korar Valen, och alltså heter Valkyrior – till. Ingen kan heller gå runt och kalla sig ”frälst” inom Asatron, eller vara säker på Valhalls härlighet – för det avgörs av en högre makt. Tron på Särimner, möjligtvis- kan hjälpa dig, men inte ens han avger några löften, utan ger bara av sig själv, evinnerligen. Det finns dessutom andra boningar i livet efter detta. Vi har Sessrumnir eller den på Sittplatser rika, Frejas stora glädjesal på Folkvangs slätter, dit bara de utvalda och de som Freja verkligen älskar får komma. Inte ens hon är villkorslös i sin kärlek; nämligen, för de som vanärat sina kroppar eller perverterat själva kärleken kommer aldrig någonsin in dit, och har Freja och Nornorna verkligen bestämt sig, finns heller ingen förlåtelse.

Observera också vad som händer i den kristna himlen, och vari deras sk ”salighet” ska bestå. De döda själar, som kommit dit, förutsätts stå och spela på harpor, och hela tiden”lovprisa herren” vilket måste ske ideligen, ideligen.. Så fort de kristnes ”gud” i sin påstådda ”allsmäktighet” inte för höra hur bra, hur fin, hur storståtlig och ”mäktig” han är, så blir han arg, vredgas, hotar att sända syndafloder och förstöra hela Jorden i ett blodbad bortom all vett och sans – låter detta som en ”allsmäktig” gud – eller som en tjurskallig 3-åring…

De kristnas gud är oändligt barnslig, och ger överhuvudtaget inget ”allsmäktigt” intryck – redan i den första Mosebok ropar han ”Adam, var är du ?” som ett litet barn, och kan inte se eller varselbli sin egen skapelse, trots att han ska vara ”allvetande”. Jämför detta med VERKLIGA gudar, som Tor och Oden.

Tor struntar fullkomligt i om du alls tror på honom eller inte, eftersom han är säker i sig själv, och inte har några problem med sitt självförtroende. Han behöver inga ”lovprisningar” och inga änglakörer för att göra vad han ska – han litar bara till sin egen styrka och sitt eget vett – ingen annans !

Oden behöver inga mänskliga tillbedjare överhuvudtaget. Han behöver inte utge några budord, eller utfärda påbud eller förbud, utan ger bara mänskligheten goda råd då och då, som Hávamál tydligt utvisar. I den boken finns inga budord alls, inga regler – utan vad som står där får du själv tolka – som den mycket visare och moraliskt överlägsnare Gud han faktiskt är, Har Oden redan insett att merparten av mänskligheten inte kommer att följa honom eller ens begripa honom i alla fall, och därför inriktar han sig bara på de bästa människorna… de som han verkligen behöver, och som inte försmår hans råd.. Oden existerar, oberoende av vad du säger eller tycker. Han är stormen, vindens kraft, inspirationen i dig själv, och allt som är gott i människorna – men lovprisas – nej – det behöver han inte – du kan sälla dig till hans sällskap, visserligen, eller följa hans väg, om du ens vågar – men där finns inga påbud. Så agerar en v-e-r-k-l-i-g-t allsmäktig ledare, i kraft av just sitt ledarskap..

 

Hels Vite är redan det ett Nordiskt ord, och därifrån kommer själva den kristna termen ”Helvete” – eftersom Nifelhel, Nastrand och andra strafforter efter döden de facto existerar. Men, till skillnad från det kristna helvetet, är allt detta bara övergående andliga tillstånd, och inget som varar i evighet. Redan Viktor Rydberg – som skrev ”Studier i Germanisk Mytologi” på 1800-talet visste, att Ragnarök kommer, och då utplånas Hels Vite eller straff, eftersom de som rättvist hamnat där kommer att slåss på Surts, Fenris och Lokes sida i den sista, avgörande striden. Och de kommer att FÖRLORA – liksom Loke – sanna mina ord – för när Ragnarök är över, tar Asarnas söner och döttrar sin naturliga plats i tillvaron.

Detta är inte alls några kristna tankar, eftersom tanken på Ragnarök och ett cykliskt universum fanns årtusenden innan kristendomen, också här i Norden. De kristna, och i synnerhet katolikerna, trodde däremot – tills det senaste Påveuttalandet – att Helvetets straff var eviga. För en hedning är detta ytterst bisarrt, och en grotesk, ja absurd tro. Meningen med straff är ju, att förövaren ska kunna bättra sig, men varar straffen i all evighet, finns heller inte den minsta chans till bättring. Kristendomens världsbild och ”Helvetes-lära” är därför fullkomligt värdelös – och för övrigt – om Påven nu avskaffar Helvetet, vad händer då med den katolske Satan ?  Blir han arbetslös, eller inte ??

”Påven är ANTI-KRIST !” (Det sade redan Herr Doktor Martinus Luther från Wittenberg – på sin tid…)

Ni vet ”Horn-Pär”, Gammel-Erk, Skam, ”Han den där, som tyckte att Åmål också var något” – flera svenska teologer, bland dem den blivande svenske Ärkebiskopen Nathan Söderblom, i folkmun bättre känd som ”Satan Nöderblom” var på sin tid helt övertygade om att Satan, enligt katolikernas lära, inte kunde existera…

Tron på Satan eller Djävulen är nämligen en direkt hädelse emot ”guds” påstådda allmakt, och står dessutom i direkt motsättning till hans påstådda ”allgodhet”. En god gud, menade Nathan Söderblom – och han var en av de kraftfullaste och bästa ärkebiskopar vi någonsin haft, milsvida bättre än den nuvarande – skulle aldrig kunna skapa Satan, och heller aldrig tillåta ett helvete, eftersom det inte vore värdigt gud eller ens kristendomen att låta en sådan plats finnas till. Emellertid ser vi nu, efter 1900-talets fasor – att Nathan Söderblom hade fel. Teodicé-problemet, eller problemet med varför ondska alls existerar, under en påstått ”allsmäktig” gud har ingen kristen filosof eller teolog någonsin lyckats lösa, men det problemet löses galant och lekande lätt av alla polyteister. 

Nathan Söderblom lär på sin dödsbädd ha sagt:  ”Det finns en levande Gud, jag kan bevisa det genom religionshistorien” – ett uttalande som var fullständig bullshit, och ungefär som att säga att eftersom 100 000 flugor äter bajs, och alla flugor historien igenom ätit just bajs, så måste bajset vara gott att äta... Men – på det viset bevisar man ingenting, utom att kristendomens dumheter vanligen är konstanta, liksom dess Helvetes-lära. Söderblom brevväxlade också med Viktor Rydberg, och fällde sitt sista yttrande mycket i opposition emot Rydbergs intellektuellt överlägsna Hedendom och Asatro, som han innerst inne insåg, att han aldrig kunde besegra. 1909 utkämpades nämligen i Sverige den sk ”Djävuls-Striden” – eller en stor, offentlig debatt om Djävulens och Helvetets avskaffande..

Först idag – cirka 120 år efteråt – har katolikerna uppnått samma ståndpunkt, som vi Nordbor redan gjorde då. Nathan Söderblom, som annars inte tvekade att utbyta tankar med allsköns hinduer och hedningar,uteslöt Katolikerna och Pingstvännerna från varje form av ekumeniskt samarbete, och det gjorde han alldeles rätt i. Han ansåg att de var så hopplöst ”efter” med sitt blinda vetenskapshat, sina ruttnande likdelar (sk ”heliga reliker”) och kannibal-riter (sk ”nattvard”) att det överhuvudtaget inte var lönt att diskutera med dem, utan fortsatte sin argumentation för helvetets och djävulens avskaffande alldeles själv.

Nathan Söderblom, Ärkebiskopen som först av alla kristna avskaffade helvetet…

Visserligen försökte senare Dagens Nyheter – denna kristna hydra – ta åt sig äran för ”Djävulsstriden” när det var gamle Nathan och hans bundsförvanter, som skrev de mer än 60 artiklar, som denna tidning publicerade i ämnet. Också min farfar – som var präst i Skåne på 1920-talet – bidrog på sitt sätt till debatten, genom att knacka sina egna församlingsbor på axeln, och då och då fråga dem: ”Tror du på en personlig djävul – och i så fall – varför inte ?” (och det var inte bara för att han ville djävlas, utan sätta fart på deras tankeverksamhet, nämligen..)

CS Lewis, en kristen filosof och fantasy-författare, trodde på 1920-talet att han skulle kunna avskaffa hela det kristna helvetet genom att förklara det som en allegori, eller en liknelse. I Nathan Söderbloms modernistiska efterföljd menade han att Helvetet skulle vara ett slags andligt tillstånd, eller en subjektiv, psykisk upplevelse – något som Jean Paul Sartre och enstaka franska existensialister senare tagit upp ”L´enfer, c´est les autres” – eller att helvetet är de andra – de kristna plågar exempelvis ständigt alla oss andra med sitt tjat om Satan, synd, evig förtappelse osv osv och ställer därför till med ett helvete på Jorden – som vi kan se – och Islamisternas Självmordsbombare och andra Monoteister gör precis likadant..

Lewis menade mera specifikt att Djävulen objektivt sett skulle existera, men att han vore totalt avskild från ”gud”, och i själva verket led mest utav alla i det helvete, den kristne guden och själva kristendomen skapat åt oss alla, eftersom Lucifer ju en gång varit en ängel, och fortfarande kunde tänka och känna som en sådan – och rent av hysa medlidande med de stackars människor, han var satt till att plåga och tortera i evigheters evighet – utan att förstå människorna kan ju Satan knappast plåga dem så värst grundligt, det blev ungefär som när Djävlarna i Helvetet skulle plåga Homer Simpson genom att tvångsmata honom med munkar – han själv såg det som en belöning, och insåg inte att det var menat som ett straff..

Lewis ansåg alltså, att helvetet mest var ett enda stort kommunikationsproblem, och att det skulle förstås i existensiella termer – livet självt vore ett straff, och eftersom människorna likt Satan är avskilda från ”gud” och inte har någon fungerande kommunikationskanal upp till honom – för den kristne guden svarar ju inte på deras böner, och avskaffar inte själva ondskan – så är hoppet om frälsning högst illusoriskt…

Andra teologer har byggt ut Lewis tankegångar än mer, och sagt att helvetes-vistelsen är ett slags frivilligt tillstånd, i vilket ”Hedningar” eller ”Syndare” befinner sig,  bara för att de varit själviska nog att välja något annat än ”himlen” och försökt tänka efter själva… Ungefär som om de trodde, att vi Hedningar skulle vara olyckliga, bara därför att vi saknar kristendomen – eller rättare sagt – vi saknar den inte alls…

Avslutar dagens predikan med en vacker sång, och låter alla er kristna därute behålla era katolska helveten, ert mörker och era djävlar för er själva... Själv är jag en lycklig, Asatroende Hedning i Frejas namn, som ni vet.. och denna sång bevisar det bortom allt (o)rimligt tvivel..

 

HIMLEN ÄR FULL AV PEDOFILER

”Leenden och vänlighet och kärleksfulla ord
får du ej bland hatiska små präster.
Katolikerna de hotar oss med Satans svavelstraff
och bjuder oss på kristendomens skämda rester

Himlen är full med pedofiler, vartän du går
och jeschus bara frälser alla, ifall han kan och får
så runt Gud faders tron, där trängs de kriminella

För så har PÅVEN sagt, just till denna vår
och Helvetet det slopas för de kristna, faderalla
men inte för den, som råkar ha en annan tro..
För så vill Kyrkan tro och blott befalla..

Ja, Himlen är full med pedofiler, vartän du går
och jeschus bara frälser alla, ifall han kan och får
så runt Gud faders tron, där trängs de kriminella…”

Scen från den kristna lednings-centralen” – Tror ni att de små Påvarna tar hem spelet om saligheten ?

 

 

 

 

I vilket H-i-s-t-o-r-i-s-k-a Muséet vägrar att bli H-y-s-t-e-r-i-s-k-a Muséet

I dessa tider av PK-förvridningar av den Svenska Historien – understödda med offentliga medel och ideologiskt underblåsta av Regeringen Löfvén och dess Kulturdepartement får man kanske vara glad över de muséer och kulturella institutioner, som inte gör som Grönköpings eller Enköpings Museum, utan håller sig någorlunda historiskt korrekta.

Historiska Muséet i Stockholm visas ännu hjälmblecken från Vendel och Valsgärde, till exempel. De bär bilder av Oden själv, som daterats till 570-575 enligt vår tideräkning, och det är föga förvånande, eftersom Oden också finns på bland annat Gallehus-hornen från Danmarks 300-tal. Vid den här tiden fanns ingen Mohammed, och ingen islam, och därmed faller helt textilarkeologen Annika Larssons idiotiska trams om att Odensgestalten skulle varit islamskt inspirerad, och att våra förfäder inte skulle kunna ha tänkt ut Valhallsmyten för sig själva – en tanke som är djupt rasistisk, då den frånkänner just Nordborna rätten till fritt skapande, och förmåga att kunna tänka och uppfinna saker själva.

Anno 570, när detta hjälmbleck gjordes – visande Oden med Korparna – var ”profeten” Mohammed knappt född…

Och hur är det med denne enögde Odensgestalt från runt 500 – minst 75 år tidigare…?

Och varför visar Gallehus-hornen från Danmarks 300-tal en enögd man med spjut i hand, och ramtrumma – återigen Oden ? – samt en fibonacci talsekvens med runor – vilket innebär att talsymbolik och kalenderfunktioner redan då var mer avancerade än vad man kunde tro…

I veckan berörde Historiska Muséet bland annat Klinta-staven från Gotland – en av 40 liknande stavar som hittats i Norden – och som måste ha använts av Valor eller Völvor i Odens och de andra Asarnas tjänst. De kristna har hela tiden försökt bortförklara fynden som stekspett ”nystpinnar”,  för lin och andra dumheter – men den förklaringen har för länge sedan motbevisats av Historiska Muséets experter.. samt av forskare från Stockholms Universitet.

Varför avbildar Klintastaven vad som kan vara Valhall i dess topp ?

När det redan för länge sedan är känt, att Oden finns omnämnd i det historiska källmaterialet så tidigt som på 100-talet enligt vår tideräkning, varför skall då Annika Larsson och därmed likställda figurer försöka koppla honom till en helt annan, minst 500 år senare kultur, där han inte hör hemma… Allt sådant beror på rena generaliseringar och efterkonstruktioner, medan ”hard evidence” som arkeologiska fynd talar ett helt annat språk, och dessa kan man inte gärna prata bort..

Låt oss ta ett exempel ur Historiska Muséets egna, rikhaltiga material. På den sk Marby-mattan från den kristna medeltiden – någon gång mellan 1300 och 1420 – syns mycket riktigt Påfåglar, som är en viktig symbol för bland annat Yeziderna i Kurdistan – Islam däremot använder den som en symbol för Satan, Iblis eller Djävulen… Men om vi nu resonerar som Annika Larsson och andra utflippade textilarkeologer gör och tar detta föremål helt ur sitt sammanhang – betyder då detta att det fanns Kurder i 1300-talets Sverige, eller i Nidaros-domen i Trondheim, där man tror att Marby-mattan ursprungligen hörde hemma ? – nej, naturligtvis inte..

Ännu mindre betyder det enstaka fyndet att vi ”måste” ha fler personer från Kurdistan här idag, eller andra politiska ”argument” ur dagsdebatten… för ett enstaka fornfynd är och förblir bara – just ett fornfynd, och inget politiskt argument. Rörande Valhall, däremot, och Oden som Gudom finns ett mycket rikhaltigt bevismaterial, både i form av skrift och andra källor – och det framkommer, bara vi är tillräckligt insatta och vill studera källmaterialet.

Hur kan det komma sig att Oden som en spjutförsedd gud, omgiven av hästfigurer och en trumliknande solsymbol, syns redan på hällristningar i Litsleby från ca 1000 – 1800 fk ?

I vilket Onkel Olof funderar vidare….

Någonstans i min gamla hemprovins, kanske i trakten av Bromölla eller så, lever ett annat slags hedning, som till vardags är skollärare; och trots viss sympati för Asatron nog mest ändå är Taoist eller Buddhist, eftersom man som bekant kan vara Polyteist på flera vis. Det är just det som är det fina med Polyteismen. Du kan till och med vara Agnostiker, men fortfarande Polyteist i själ och hjärta, ungefär som Onkel Olof.

Det går nu ett rykte här på bygden att han nyligen slagit sig på politik, och numera önskar kandidera för Centerpartiet (kanske charmad av Annie Löf, hon som har sin lilla spricka i mitten – eller någon annan fröken Grön) fast han tidigare mest varit hugad åt miljöpartisterna. Kanhända har han tröttnat, liksom många andra – och givit upp varje tanke på det partiet, eftersom det ligger i Onkel Olofs egen natur att allt som oftast vara just trött och inget annat. Under långa perioder företa sig just ingenting, hålla upp med att blogga, rent av. Själv hälsar jag alltsomoftast på hos fröken Röd istället, appropå bloggtorkan, cunnus et lingus.

Ibland når hans funderingar åt John Chronschoughs håll, ibland inte. Ibland är han smått genial, men hans tankar är ofta Taos. Intet ont i det. Jag kan förstå honom, men tyvärr inte instämma i vad han säger.

De sista hundrafemtio årens utveckling på den här planeten borde tydligt och klart ha bevisat för oss alla att ingenting händer av sig själv, och att naturen inte kan överlämnas åt sig själv, utan att den så att säga behöver ett försvar emot själva mänskligheten. Det är vi människor som är Makternas händer och fötter, deras armar och ben. Arbetar vi inte, och försvarar vi inte den värld vi fått, går vi förlustiga om livets mening, även om var och en arbetar och tänker kring tillvaron efter sin förmåga, och efter sina behov.

Min egen livsfilosofi – en väg av handling och inte lugn, uttryckte jag med några kända ord såhär, och för mig gäller den vägen fortfarande:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

Tor och Frej finns som markernas och Världens vårdare, lika väl som Oden eller Tyr, men själv föredrar jag som de flesta kunde ha gissat ändå Odens eller Tyrs väg, trots att det är en betydligt mer krävande väg än böndernas, eller för den delen Onkel Olofs. Världen består ännu av bönder, lika väl som av jarlar eller karlar; men jarl, karl och bonde är likväl icke detsamma, det vet exempelvis envar som sysslat med Stav. Likväl klarar sig världden inte utan bönder som tänker på bönders vis, de som odlar och tänker därefter, stilla; likt denne Olof.

Så är det, så månde det vara och så har det alltid varit.

Män av alla sorter behövs – liksom arbetare och tänkare – för att skapa en kultur, ett stort land och ett fredligt rike.

Kvinnor också.

Jag kommer att tänka på två kända dikter av en svensk nobelpristagare, som nyligen översatts till spanska i Mexico av alla länder. De förkroppsligar mycket av Tors, Tyrs och Odens vägar genom livet, och som bekant finns det nuförtiden många Asatroende i just Mexico också. Detta är för dem, liksom för hederliga hedningar överallt. Inte för diverse Amerikaner, fornsedare och därmed likställda.

Stridsguden

Från trollets dotter vände Tjalve hem
med springande steg till sin glömda hjord,
men segnade tåpig och blek på knä.
Tor själv, hans väldiga herre,
bred över bröstet, satt på klippan
och täljde en vallarestav.
Han log i sitt röda skägg.
»Träl,» sade han, »frukta dig ej!

På bänken ligger hammaren glömd,
ty markerna våras och blomma.
För att allt på den gröna jorden
skall gå sin gång och allt få sitt
och unga hjärtan bulta samman,
gärna någon stund ibland
vi bistra kämpar vakta getter.»

El dios de la guerra

De la hija del troll volvió Thialvi a casa,
de prisa hacia su descuidado rebaño,
pero cayó, torpe y pálido, de rodillas.
Thor mismo, su poderoso señor,
ancho de pecho, sentado en la roca
tallaba una estaca de empalizada.
Con una sonrisa en su roja barba.
–“Thrall” – dijo, –”¡No tengas miedo!”

En el banco hay un martillo olvidado,
pues los campos reverdecen y florecen.
Porque todo en la tierra verde
ha de seguir su curso y tener lo suyo
y los jóvenes corazones latir al unísono,
gustosos por un rato a veces
luchamos feroces por cuidar las cabras.–

Smycket

Lyckan är ett kvinnligt smycke.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke,
– det är liv för män.

La joya

La dicha es una joya femenina.
Dioses estrictos y fieros destinos,
una pieza de pan que se termina,
así es la vida para los hombres.

Dagens Nyheter kontra Asatron om lyckan…

Dagens Nyheter, den stora dagstidningen som sägs vara liberal; fast med tydligt kristen bias – överraskar ibland. Artiklar, som helt och hållet avviker från dess redaktionella linje kan ibland smyga sig in i spalterna, och man vet inte var dessa politiskt inkorrekta tankar kan dyka upp.  Under rubriken ”Insidan” kan man hitta artiklar om bland annat livsstil och psykologi, och även vetenskapssidorna kan överraska genom att för ovanlighetens skull skriva om fakta. Igår vågade man intervjua Idéhistorikerna Johan Norberg och Filip Fors vid Umeå Universitet.

De är något så ovanligt som lyckoforskare, och Johan Norberg – som skrivit en bok i ämnet – konstaterar att vi nu är tillbaka i den strömning av Hednisk Filosofi som funnits sedan antiken, efter det att ”dödstillvända” religioner typ kristendomen – som inte ser någon lycka i livet här på jorden, utan bara efter döden i ett drömt himmelrike – numera starkt förlorat i popularitet. Varken Norberg eller hans kollega tar upp den hedniska hedonismen, eller Epikuros, till exempel – utan presenterar sig som strikta Aristoteliker, och alltså praktiska materialister – alltså sådana personer som inför strikt naturvetenskapliga eller närmast statistiska argument för vad som ska anses som lycka, enligt en närmast Nationalekonomisk eller Traditionellt Liberal syn på Lyckobegreppet, alltså något i stil med John Stuart Mills maxim om ”största möjliga lycka till största möjliga flertal”

utilitarianism

Utilitarianism – största möjliga lycka åt största antal = ”Maul Halten und Weiter dienen !

De konstaterar till och med, att det finns en genetisk grund för lyckan, som de ser det. Vissa människor är helt enkelt födda med en viss personlighet, och generna styr personligheten i högre grad än vi vanligen inser; skriver DN. Somliga människor är därför genetiskt pre-destinerade till att känna större lycka än andra, men vida viktigare är hur individen lär sig att hantera olycka, hävdar tidningen.

Det sägs rent ut i DN:s artikel, att endast vissa materiella förutsättningar, dvs en viss nivå av välfärd, alltså ett slags ”existensminimum” för att lycka alls skall kunna uppstå existerar, i form av inkomst eller annat, och om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, känner befolkningen i ett land ingen lycka alls, för lycka består i att ha och äga saker, läser jag i tidningen. Döm själv efter detta stycke, till exempel – ren materialism, och inget annat:

En god ekonomi är också en viktig faktor för lycka, enligt Filip Fors. Däremot är sambandet mellan pengar och lycka inte linjärt. Nyttan av att ha pengar avtar när man väl har uppnått en viss ekonomisk standard, säger han.

– Då har man sina basbehov tillfredsställda. Man vänjer sig till slut vid att ha råd med mer saker, säger han och lägger till att samma princip gäller för materiella ting.

Dessutom måste man vara säker till liv och lem för att kunna uppnå lycka, påstår DN. Folk kan omöjligen vara lyckliga i krig, eller i katstrofzoner, enligt forskarna – och Afrikas befolkning skulle inte känna lycka den heller, eftersom den är alldeles för fattig – nej endast Europa sätter standarden, och särskilt Sverige är paradiset eller lyckoriket på jorden, enligt forskarna. Hör här vad de skriver:

Var vi bor i världen

En viktig faktor är var i världen vi befinner oss, enligt Filip Fors. Människor som bor i exempelvis Sverige är ganska lyckliga i jämförelse med personer i många andra länder i världen. Det handlar om trygghet, god hälsa och om att vi lever i ett samhälle med hög tillit till institutioner och till varandra, säger han.

– I Skandinavien är folk väldigt lyckliga jämfört med i de flesta andra regioner i världen. Det tror man beror på att vi dels har en hög materiell levnadsstandard och låg fattigdom, dels på att vi bor i trygga samhällen rent socialt. Man kan lita på de flesta människor och vi har låg korruption och så vidare, säger Filip Fors.

Aldrig har jag hört något mer inskränkt, småaktigt eller fördomsfullt, ens från DN.

Mellan raderna i artikeln ser man den vanliga PK-förnumstigheten, den som får vissa av våra politiker att tro att hela Syriens befolkning, på 50 miljoner människor eller mer, ovilllkorligen MÅSTE ryckas upp med rötterna och genast fotvandra till paradiset Sverige, där de – oberoende av vad de själva vill – ska leva resten av sina liv. Och de ska inte tro att de själva får bygga upp ett eget samhälle i sitt eget land igen, nej nej !

Endast Västerlandet och då främst Europa är alltså måttstocken, enligt ”lyckoforskarna”… Mycket annat skrivs också i DN:s artikel, och till det skall jag återvända inom kort – men innan dess kan vi fråga oss – ÄR det verkligen såhär ?

rank-africaFolk i andra delar av Världen skulle inte kunna var lyckliga, skriver Dagens Nyheter. Och ändå skriver ”The African Economist” att frågan om lycka inte är så enkel….

 Då och då föresvävar det även Umeåborna i artikeln att frågan om lycka är något mer komplicerad. Lycka är inte alls samma sak som tur, till exempel – eller ens Svintur – i valet av födelseort. Med Svintur, eller vad norrmännen kallar ”Svineheld” eller tyskarna ”Schwein gehabt !” (alltså ordagrant ”haft svin” – vi ser spåren av Särimner i det idéhistoriska tänkandet) menar vi en osannolik slump, eller förmågan att utnyttja tillfället eller den osannolika slumpen till egen vinning, vilket är exakt det recept på personlig lycka DN föreskriver…

Sedan finns också ruset, extasen eller den kortvariga, men falska och bedrägliga lyckan, som jag talade om igår. En del människor tror att lyckan bor i narkotika-rus, till exempel, eller i datorspel eller andra former av beroendeförhållanden, men de blir nog grymt besvikna så småningom. Varaktig lycka förutsätter någotslags balans eller harmoni, grekiskans Harmoneia, alltså dottern till krigets gud Ares och kärlekens gudinna Afrodite i Grekisk mytologi, även om somliga också tror att Harmoneia är detsamma som Aphrodite Pandemos, hela folkets Afrodite, det vill säga Frejahon som inom sig rymmer BÅDE kriget och kärleken samtidigt.

Det finns med andra ord ingen lycka utan kärlek. Så enkelt är det. Så trodde redan antikens folk, och Nordborna med – som vi ska se.

Lyckan ligger alltså inte i enbart materiella ting, och den kan heller inte köpas för pengar – vad än Dagstidningarna skriver…

grottoandharmonystatueStaty av Freja eller Harmoneia i ”Old Economy Village” – Pennsylvania, USA.

För övrigt kan du mycket väl uppleva lycka, också om du bor i en katastrofzon, eller till och med deltar i ett krig. Kanhända är då lyckan av den mer kortvariga sorten, men tänk på en ung soldats upplevelser efter sin första strid. Han ser sig om efter de andra unga männen i sin skyttegrupp, och de konstaterar alla hungriga, trötta och utmattade till bristningsgränsen att de haft osannolik tur ändå, och överlevt. De skrattar, småpratar, lyfter fram sina egna berättelser och talar med hesa och viskande röster om vad som hänt under dagen. Det är en annan sorts lycka än vad en akademiker från Umeå kan förstå, eller ens dela. Men i morgon går kanske inte det hela deras väg, och det blir den egna sidan, som får se den egna ställningen fylld med sårade och döda. Lyckan att få födas och leva här i Midgårds dalar, kan vara mycket bedräglig.

luck-v-skill1

Den lyckligaste människa jag själv mött eller hört talas om var en infödd Kyltekniker från Afghanistan. Han var Pashtun, men arbetade på en svensk camp. Det sägs att narkosläkare kanske på sitt sätt tillhör en liknande kategori. Deras vardag består bara av ”Nu ska ni sova, fröken Björklund !” eller ”Vakna, vakna fröken Björklund – nu så var er bröstförstoring klar !” men vänta bara tills att någon verkligen håller på att dö. Det är då narkosläkaren lever upp – och under fem minuter – inte mer ! – kan han rädda eller stjälpa hela situationen – och skapa lycka eller olycka för ett stort antal andra – beroende på sin skicklighet. ”Lycka är ett väl förrättat värv” säger Hávamál. ”We are our deeds !”

Många tror att man inte har nytta av en kyltekniker när det är femtio grader i skuggan i en öken – men det har man visst !

Det är när det vanliga kraftverket inte fungerar, och reservkraften är utslagen – också för sjukhuset. Det är när fullt med folk dör eller skadas i byarna runtomkring, och kylteknikern i kraft av att han är en god innovatör hittar på ett nytt sätt att få igång dieselgeneratorn på – och kopplar starkströmskablar alldeles själv, helt emot alla säkerhetsföreskrifter – utan kroppsskydd eller hjälm – för ingen vill kosta på honom något sådant – trots splitter, trots kulor. Risken att också han skadas eller dör är betydande, men den lycklige kylteknikern, ser ni – han vet att oavsett vem som vinner kriget i morgon eller om tjugo år – och oavsett hur många som än dör, på båda sidor – så nog fan behöver de överlevande en väl utbildad kyltekniker, när de i sinom tid ska bygga upp alltsammans igen. ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort!” skrev en gång hedningen Esaias Tégner. ”Talibaner och långskägg förgår – men gott hantverk består !” kunde man också säga. Och dör vår kyltekniker, så dör han lycklig – i förtröstan på sin gud – och på att han gett sitt liv för en rättfärdig sak. Det är också lycka, av ett slag som DN:s eländiga brödskribenter aldrig någonsin kommer att förstå, därför att de saknar hängivenhet, och de rätta intellektuella förutsättningarna.

Hávamál varnar oss gång på gång för att vi inte ska tro oss själva så lyckliga, eller slå oss till ro.

”Vid kväll skall dag prisas / hustru när hon bränts / vapen när det frestats / mön när hon blivit mor / isen när du hunnit över den / ölet när det druckits..”

Vet du själv ditt öde ? Vet du, hur ditt liv slutar, eller hur samhället runtom dig utvecklas, inom ett par år ? – Nej, du vet ingenting, inte ett förbannat dugg, säger jag dig – och det vet inte människorna i andra delar av Världen – förtröstansfulla kyltekniker eller ej – heller. Men – de fortsätter arbeta, och däri ligger deras lycka. De gör något för andra, och ser en lycka i det – det kan DN.s skribenter heller inte inse. ”Eld såg jag brinna för en rik mans barn – men utanför dörren, stod Döden” står det också att läsa i Hávamál.

”Vädret kan ändras mycket på en vecka, än mer på en månad” står det att läsa – ”skog ska man fälla i storm, och segla i medvind”

Det här är samma som DN:s snusförnuftiga filosofi att utnyttja det rätta tillfället och övervinna motgångar genom sund strategi – och förutseende – men mycket enklare och klarare uttryckt.

Fattigdom är inget hinder för lyckan det heller, för läs strof 36:

Bú er betra,þótt lítit sé, halr er heima hverr; þótt tvær geitr eigi ok taugreftan sal, þat er þó betra en bæn.

Eget bo är bäst, om än det sig litet ter. Karl är hemma envar. Om du så bara har getter, och havstång till tak, så är det bättre än bön

Feral Goat (Capra hircus) two goats eating seaweed on carsaig beach on Mull. Argyll and the Islands, Scotland, UK

Feral Goat (Capra hircus) two goats eating seaweed on carsaig beach on Mull. Argyll and the Islands, Scotland, UK

Etymologer och forskare har diskuterat om ”taugreftan” betyder rafter på ett halvfärdigt tak, som hålls samman genom provisoriska rep, så länge bygget varar – eller ”tang” alltså havstång – på Island var de fattiga så fattiga att de inte ens hade agtak, som på Gotland, eller Torv att täta taket med, än mindre tegel eller trä. Men – hade någon bara två getter, och ett eländigt skjul, kunde kanske den personen se det ljusa i tillvaron ändå, och därigenom finna lycka – ”alltid finner karl sig en ko” – livet är alltid värt att levas, det finns alltid en utväg ur situationen – och allt det genom att använda sitt förnuft, eller studera naturen…

Berömd är också strof 47: ”Ung var jag fordom, ensam gick jag – vilse om vägen vart. Rik jag mig såg, när jag råkade någon – man är mans gamman”. Hávamáls perspektiv är hela tiden den ensamme vandrarens, utanför-personens – men denne söker inte lyckan för egen del, utan finner den ihop med andra. Åter en sak, som DN:s skribenter, fastlåsta i sin tid och sin måttlösa materialism, aldrig kan förstå – därför att de inte har någon kärlek till sin nästa, helt enkelt. Hjalmar Gullberg, den svenske poeten som många ansåg för kristen, förstod Hedendomen och Asatron bättre än andra, då han skrev följande dikt, som visar vad det handlar om:

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Frihet, inte materialism. Lycka genom andra, inte i egoism. Och ändå vantolkar folk, som inte lärt sig översätta, som inte lärt sig de rätta orden. Kristna amerikaner, till exempel, som inte förstått den rätta innebörden i ”Medelklok ska envar vara”den som känner sitt eget öde, och i förtid vet när han ska dö, är sällan lycklig – och den som offrar sig för andra och tar sitt ansvar, finner kanske inte individuell lycka han heller, utan får avstå från något, som han annars skulle ha haft.

Oden vet, att han ska dö vid Ragnarök – men han fruktar inte alls vad som kommer. Han begär bara detsamma av dig, om du har kraft och ansvar nog att följa honom. För ignoranta amerikaner, däremot – är detta bara ”ignorance is bliss” och de talar fåfängt om hedningar, som är nöjda med sin okunnighet. De ser inte Odens sökande efter kunskap, och de förstår aldrig detta drag heller.

odin-grow-up53:e strofen lyder:

”Små strandrevlar – små sävdungar -små är människornas sinnnen. Alla människor är inte jämnstarka – halvt är släktet – Nu som förr !”

Våra idéhistoriker från Umeå sa, att inte alla hade samma förutsättningar för att hitta lyckan, men att alla ändå kan genomföra det, om de har rätt attityd och bara försöker. En smula hårt sagt, men ändå sant !

Strof 52:

Mikit eitt skal-a manni gefa; oft kaupir sér í litlu lof, með halfum hleif ok með höllu keri fekk ek mér félaga.

I min översättning:

”Mycket behöver du inte ge – Ofta köper sig lite lov – Med en halv lev – och Halva karet – fick jag mig en frände !”

Det här har ignoranta amerikanska kristna hyndor tolkat som ”att köpa sig vänner är bra” – trots att detta inte alls är vad strofen handlar om. Istället måstte den läsas ihop med de andra, och den som följer direkt efteråt. Oden säger tvärtom, att han inte ser till om du ger honom mycket av dig själv. Redan en symbolisk insats för din nästa, är lovvärt i Allfaders ögon – det viktiga är, att du försöker. Och de bästa stunderna i livet – all mänsklig lycka – är faktiskt gratis.

Två personer möts av en händelse, och delar en halv mugg öl, eller en halv brödkaka. Om så bara så litet – så räcker det – för vem vet vad detta korta möte kan leda till ?

För de som i DN:s liberala stil tror att lycka bara handlar om materiella ting, statistik eller nationalekonomi, så finns här ett sista budskap. ”Félaga” betyder inte ”fellow” eller vän, som i modern engelska – som vanligt ett gammalt anglosaxiskt missförstånd. Den som äger ”fä” eller lös egendom ihop med annan, är en ”félagi” eller ”bolagsman” skulle vi säga med modernt språkbruk. ”Felagi” är också en juridisk term, som dyker upp i ”Grågås” och de norska medeltida lagsamlingarna – till och med affärsbekanta för resten av livet kan ju träffas av en tillfällighet – och nya bolag och innovationer uppstå – också inom kyltekniken, eller vad ni nu vill… Ifall ni begär en materiell lyckotolkning, inte har kärlek och inte kommer längre..

Er-at maðr alls vesall, þótt hann sé illa heill; sumr er af sonum sæll, sumr af frændum, sumr af fé ærnu, sumr af verkum vel.

”Inte kan någon kallas olycklig, fast usel hälsa han har – Några blir sälla av söner, Andra av fränder, Några av gods, Andra av väl utfört värv.”

Så säger Hávamál om den mänskliga lyckans natur. Lyckoforskarna, som insett att frågan om personlig lycka är komplicerad, och att den för några består bara och endast bara i materiella ting, att några ser den i den egna familjen, andra i sina vänner och några i sitt arbete eller det som görs väl – för andra ! – har efter tusen år inte kommit längre, de med.

Idéhistoriker Norberg från Umeå har VERKLIGEN rätt på en punkt.

Vi ÄR – precis som han säger – tillbaka i en klassisk, Europeisk filosofisk tradition, med anor ända ner i antiken och ännu längre tillbaka – när vi lämnar Monoteismen fjärran..långt långt bakom oss.. i öknen, där inga goda tankar växer.

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden