En LUSTIG DANS i Världspolitikens skimrande Värld…

Idag är det den första Februari eller den första dagen i Göje eller Goi månad enligt den gamla svenska almanackan, ett faktum som jag tänker återvända till i nästa inlägg. Från det muslimska Iran rapporteras i DN om en kvinna och en man, som dansat tillsammans utomhus, och på en offentlig plats dessutom. Aja Baja ! Hos Mullorna blir det tio års fängelsestraff för sådant, och det blir det nog också snart här med – om vår Statsminister och Fru Oppositionsledarinnan får som de vill.

Teckning av Kenneth Wisti, Präst i ”Svenska” Kyrkan från 16 Januari 2023

Fega som de är, viker de genast ned sig inför diktaturens kreatur, som nu även aspirerar på att få diktera hela lagstiftningen i landet Sverige. 

Statsministern gick enligt Statstelevisionens nyhetsprogram ”Rapport” ut igår och informerade samtliga Riksdagspartier om att ”situationen är den värsta sedan andra Världskriget” och det gavs sken av att ett omedelbart säkerhetshot förelåg. Något sådant föreligger däremot inte alls enligt SÄPO, den myndighet som faktiskt skall ha kontroll över sakområdet, och sitta inne med fakta. Hotnivån ligger fortfarande kvar på 3 av 5, och trots att enskilda händelser eventuellt kan vara ”hotdrivande” för enskilda muslimska galningar eller islamistiska terror-sekter, kan man enligt forskare som Magnus Ranstorp vid FOI eller Hans Brun vid SÄPO aldrig utesluta, att dessa lättkränkta vrak och misslyckade människor inte slår till ändå.

Karikatyr från den finska tidningen Iltalehti. I övriga Nordiska länder vågar journalister och media iaktta en åtskilligt mer islamkritisk attityd än hos oss…

Enligt SVT ”Rapports” expert-bedömare Mats Knutsson igår – känd för sin mångåriga bevakning av såväl valvakor som utrikespolitik – så spelar det ingen som helst roll ifall Finland går in i NATO ensamt, trots de enträgna försäkringarna från våra Finska bröder om att de aldrig kommer göra det, utan att de väntar in Sverige. NATO kommer att stärkas i alla fall, och Sverige har redan alla de diplomatiska försvarsgarantier vi behöver. Vad vår Regering än säger, och den ”moralpanik” och andra världskrigs-stämning man försöker piska upp, förblir de Statsministerliga presskonferenserna bara ett spel för gallerierna.

Under Andra Världskriget rådde det förbud emot dans i Sverige. Dans var ju SYNDIGT enligt prästerskapet, och framförallt gällde det att komma åt den fördärvliga jazz- och swingmusiken, ni vet… Och vi har fortfarande faktiskt ett kategoriskt förbud emot dans och spontana glädjeyttringar på allmän plats i Sverige. Någon kan ju bli ”kränkt” förstår ni – och enligt Sveriges Regering, har ju den som blir det minsta ”kränkt” alltid rätt… Fortfarande föreligger upplysningsplikt inför Polisen. Om ni tänkt dansa, på ett torg eller en gata, så MÅSTE ni ha polistillstånd. Ni får heller inte dansa utomhus, på en busshållplats eller i tunnelbanan. Sådan är lagen i vårt land.

DAS IST VERBOTEN ! ALLES IST VERBOTEN !! – Så var det redan under Andra Världskriget…

Den store, store idéfilosofen och intellektuelle bjässen Lars O Ericsson sitter idag och breder ut sig i Svenska Dagbladet om att Ulf Kristersson är den nye Per Albin Hansson, och travar i sin maniska underkastelse inför allt islamskt upp sina lögner ända upp i taket. Tryckfriheten och yttrandefriheten måste genast inskränkas. Krigshotet förutsätts vara akut, och den store och högt upplyste LEDAREN ni vet gjorde på sin tid ingenting som kunde reta Hitler eller Tyskarna – eftersom – skriver denne framstående IDIOT – Det som förbjöds var exempelvis sådant som kunde skada Sveriges relation till Tyskland.

Jaha ja – säger då jag. Tala om att vara HISTORIELÖS eller inte kunna något om Sveriges historia. Under 1940-talet fanns män som Ragnvald Blix, den norske karikatyrtecknaren, och Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – ni vet han som vågade skriva ”Herr Hitler är en förolämpning” – eller – omsatt till dagens situation – Islam och Herr Erdogan är en FÖROLÄMPNING – emot hela den fria Världen.”

Och herrarna Blix och Segerstedt överlevde konstigt nog Per Albins högst eventuella censur.

 

En bok, som FEGISEN och ”Filosofen” Lars O Ericsson glömt bort att läsa. Står på min bokhylla sedan flera år.

Också i Norge – NATO-medlemmar sedan 1947 om jag inte minns fel – håller man en åtskilligt stramare kurs emot Islam än det undergivna, fega Sverige som genast underkastar sig vad som helst, och lägger sig på rygg som en lydig liten pudel. Man låter sig skrämmas av varje litet terror-hot, varje liten tappad exportkrona, precis som på Transiteringarnas, Narvik-banans och järnmalmsexportens lysande tid. ”SWING TANZEN VERBOTEN !” – Och gör ingenting, som kan reta den store, store lysande diktatorn..

Bild från ”Norway Post” – till och med A-pressen i Norge vågar publicera bilder som dessa…

Från den stora, stora Världsmetropolen Ronneby rapporteras idag enligt Statstelevisonen att någon skulle ha ”skändat” fyra Koraner genom att skriva ordet ”Svin” på två av dessa. En annan Koran, med några passager understrykna i rött – hittades på en busshållplats – och en annan Koran hittades i Kallinge, nära Helikopterflygdivisionen..

En fanatisk islamist-kvinna, som kallar sig ”Gudlaug Hilmarsdottir” – ett namn som hon inte har rätt till, men hittat på själv – jämför Hilmar Hilmarsson, som råkar vara ordförande i det Isländska Asatrufelagid – tillåts säga dumheter i lokalradion, och påstår att hela Blekinge Län skulle ha blivit ”otryggt” i och med detta.

Ja Hjälptetihjälp, stackars liten Gudlaug ! Hur många gånger har jag själv då inte kallats för ”svin” i min egen förort Jakobsberg, eller ”Svennejävel”, blivit trampad på, knuffad, spottad i ansiktet och så vidare – men har jag då stämt någon för ”Förolämpning” eller kanske ”förtal” ? Ofredande, till och med – vilket det rent juridiskt och lagtekniskt faktiskt ÄR ifall du spottar eller knuffar till någon. Nej – och det av en tydlig orsak, som den helt blinda, totalt okunniga fru eller fröken H…någonting inte förstår.

Att bränna en bok, stryka under vissa passager i den eller riva ut några sidor och lämna boken ifråga på en busshållplats – eller eljest – är INTE ”olaga hot”. Skulle det vara så, så skulle alla Sveriges kommunbibliotekarier polisanmäla alla låntagare av böcker jämnt och ständigt – och alla Sveriges Wiccaner skulle anse sig vansinnigt förolämpade, om de hittade Margit Sandemo-pockets i papperskorgarna utanför ICA.

På juridiskt språk säger man, att händelserna i Kallinge, Ronneby osv Saknar Verkshöjd – och det vilar faktiskt ett löjets skimmer över ”Gudlaug Svikar-hustru” – gift med en muslim som hon troligtvis är och alla dessa händelser i ”Fucking Åmål”. Det är inte Världspolitik, eller anledning att ropa på Polis, ifall någon liten Fjortis i Kallinge grillar Koran, eller två flick-scouter gör upp eld genom att gnida två ”heliga böcker” emot varandra.

Det har sedan länge inte heller varit praxis i svenska domstolar att åtala för omdömen och interjektioner av typen ”idiot!”, ”dumskalle”, ”var inte en sådan rörläggare, tvestjärt och bakblåsare”eftersom våra domstolar och poliser har mycket, mycket värre saker att ägna sig åt – gårdagens mystiska ”balkongfall” eller ”skjutningar” och mord är bara några självklara exempel.

Skulle alla hålla på som Gudlaug – eller Erdogan – skulle här bli en eländig straff-cirkus utan all ände, ungefär som i det kristna helvetet.

Jag påminns också om den franske författaren

Gabriel Chevallier (1895–1969)

som 1934 skrev en bok som heter ”Clochemerle” eller ”Förargelsens Hus” på svenska. I den lilla, inkrökta katolska staden Clochemerle styr prästerna med järnhand. Man beslutar sig att uppföra en pissoir på stadens torg – ack vilken synd, ja synd och skam ! – och denna stad ligger ju i Alsace et Lorraine – eller Elsass-Lothringen. Den tyska minoriteten kan ju bli oerhört, oerhört förolämpad, om pissoiren står bara en enda meter in på tyskt område – så det så !

Diplomatiska förvecklingar uppstår. Pissoiren ligger också för nära kyrkan – kvinnor kan gå in där – utan slöja till och med – och kanske kanske skymta nakna karlar – ja ni förstår… VÄRLDSKRIG måste ju bli följden – och så blir det också – i just denna roman av Monsieur Chevalier, som verkligen var en chevaleresk och skojig herre.

 

När-demokrati modell Åmål eller kanske Ronneby… (Hans Lindström avled 2019, 70 år gammal – i Corona)

 

Om jag ger sista ordet till någon, denna vackra Odens Dag, så blir det broder Nima Daryamadj, som redan år 2008 skrev en profetisk text i Aftonbladet – trots att han helt uppenbart inte gillar Profeter, Monoteistiska religioner, och dessutom TVIVLAR på självaste Allah… Han är min broder, en broder i orten – och också enligt den kristna bibeln, skall man taga vara på sina bröder.

Därför – upplyften era öron till broder Nima, och ta del av hans vittnesmål, ty de som hava öron, de höre !

Minns ni Runarbråket? Ni vet, när pastorn med dammsugarförsäljarleendet hamnade i blåsväder för att ha förolämpat profeten Muhammed.

Det många missade var att han även hade skymfat Buddha. Från muslimskt håll blev det mycket starka reaktioner. Buddhisterna sa inte ett pip.

Då det begav sig ringde jag till ett buddhistcenter för att få en förklaring. Damen jag pratade med sa: ”Som buddhist strävar du efter att skapa ett inre lugn och är då inte så lättpåverkad av vad andra gör. Ju mer rädd och svag du känner dig, desto argare kan du bli.” ”Om Runar är en idiot så är det hans problem mer än något annat. Det är synd om honom, inte mig. Varför ska jag låta hans dumhet bli mitt problem? Jag förlorar bara på det. Varför hetsa upp mig och låta mig övermannas av ilska och andra negativa känslor, när det är mycket mer konstruktivt att konstatera att han är som han är, önska honom lycka till och sedan gå vidare med mitt eget liv?”

DETTA är poängen med religion, tänkte jag. Att den troende blir en märkbart lugnare, softare och bättre människa än hon var utan religion.

— —

Andra religioner har profeter: perfekta, ouppnåeliga unikum utvalda av Guds celestiala castingbolag. Det är brinnande buktalande buske, ängel på hembesök eller mullrande röst från himlen och 1000 watts spotlight. Acceptans och frihet tycktes vara nyckelorden. Att låta människor vara som de är och inte döma dem. Och även ge sig själv friheten att välja att inte låta saker och ting komma åt en.

Så var hans ord, anno 2008 – men han hade då inte insett – att framtiden stavas P-O-L-Y-T-E-I-S-M och Asatro. Men här kan – som vi ser – Buddhister och Asatroende ta varandra i hand – ty friheten, tankens frihet är här det centrala. Visserligen hade broder Nima inte kommit på det heller, anno 2008 – men – för att citera en lite mer Odens-betonad dikt, det är ju trots allt en onsdag idag, onsdagen den 1 Februari:

Ditt drömmarliv i armod, kamp och ära  -oss skänkt till tröst din sköna mannalära: att krusa varken herre eller dräng.

Det du, Nima Daryamadj, det du, Ulf Kristersson – feg som du är – Fru Oppositionsledarinna och er allesammans. Detta är ord och inga visor, samt en devis att leva efter. Aldrig underkastelse inför makten. Aldrig ett steg tillbaka emot de totalitära. Friheten framförallt, och rätten att leva som vi själva vill. Inte som Erdogan vill, inte enligt Islam, inte enligt kristendomen, inte enligt några Abrahamitiska mellanöstern-religioner alls och alla dessa påstått ”allsmäktiga” herrar.

Jag ger er alla åt Oden, Oden äge er alla !

Hans tankes spjut skall stinga och genomborra er. Han kräver inte tillbedjan, han gör sig inte till profet – Han ger oss blott goda råd i Hávamál, men också friheten att välja själva.

Han struntar också fullkomligt i om vi tror på honom eller inte – och han offrar sig själv, men kräver inga andra offer.

Så gör en sann gud. Så gör en sann ledare.

Stenen från Hole…

Knappast någon sann och äkta hedning har väl undgått att lägga märke till det, samtidigt som Sergej Shoigu har uttalat sig, Archer-system, Strf 90 samt till och med Bradley-vagnar skickats till Ukraina, medan Leoparderna dröjer och hela EU tvekar. DN och svenska media vågar inte berätta sanningen, och det är att en ny rysk armékår skall sättas upp i Karelen, samtidigt med att Ryssland innan 2025 avser skaffa sig tre nya luftburna divisioner – 76:e luftburna i Pskov, sedan länge kallad att bli spjutspetsen för en invasion av Sverige och de Nordiska länderna – är nu ett minne blott, efter 11 månader av blodigt krig i Ukraina. Ukrainas folk har redan gjort vad de fega svenskarna inte lyckats med på över 200 år. Vårt gemensamma ansvar är nu att tillse, att den aviserade ”andra mobiliseringsvågen” på 500 000 ryssar aldrig någonsin kommer att träda i vapen, utan att det går sämre än för den första vågen, som skulle varit omkring 300 000 man, men stannade strax över 150 000 stycken, enligt vad amerikanska think tanks ännu tillåts skriva.

Det är mitt i allt detta, som vi får ett budskap från våra fäder. Längesen döda män står upp igen, rakt framför oss och sänder oss meddelanden ifrån evigheten. De talar till oss här och nu, med samma tyngd i budskapet som runföljden ”sakumukmini” från Rökstenen, den som samtidigt uttyds ”saku mogminni” och ”saku ukminni” som jag redan berättat för er en annan gång – och det betyder både ”jag säger er det folkminnet” (allmoge = allt folket, ordet mog betyder samma sak) och ”säg till de unga, sprid detta till ungdomen”.

Så talar de döda till oss i vad som kan vara Världens ödestimma – innan Putins ohyra gör allvar av sina atomkrigshot – och Forskning och Framsteg, Dagens Nyheter – vars rubriksättning är undermålig och felaktig – samt också rena ”blaskor” som Aftonbladet har uppmärksammat nyheten – att deras ord ännu finns för oss att läsa, ta åt oss och ta del av. Också Hufvudstadsbladet och Finska YLE -vid vårt Nordiska språkområdes östgräns – har uppmärksammat saken.

I Norge har man hittat en gravhäll med runor vid byn Hole i närheten av Svingerud, och den kallas nu Svingerud-stenen. Fyndet är inte alls unikt, men mycket gammalt. Trots att svenska media som vanligt förvrider saken, och inte talar sanning, kan YLE meddela att gravhällen – som inte är en traditionell runsten – kan dateras till mellan år noll och 250 enligt vår tideräkning, vilket gör den till en av de allra äldsta runinskrifterna någonsin. Man kan jämföra med den kända Kylver-stenen från Gotland, som fick Sigurd Agrell – den legendariske språkmannen från Lund – expert på både slaviska och turko-tatariska språk – att avkoda de esoteriska runornas hemlighet, och inse att de kan användas som ett enkelt Caesar-chiffer – tänk er ett ”runhjul” och vrid det ett hack medsols – jag har redan berört det här många gånger, när jag förklarat den äldre, 24-typiga runradens talvärden för er, och varför runorna inte bara var ett enkelt skrivsystem för vad som helst, utan också sådant som endast var för de invigda.

Kylverstenen är långt större än den beskedliga sandstensplatta på ungefär 30 x 40 cm som man nu hittat i Norge, men två små hällar utöver vad man säger skall vara huvudinskriften har också hittats – och eftersom alla dessa fynd ingår i ett och samma arkeologiska kontext – ett gravfynd, som aldrig var avsett att läsas av andra än av makterna, de döda och eftervärlden – deras framtid, men vår nutid – så ska vi inte föregripa något eller dra förhastade slutsatser. YLE påstår att runföljden IDIBERUG bara skall vara ett simpelt kvinnonamn, en ”Idibera” – men det står redan klart, att det inte stämmer. Så enkelt är det inte alls.

Titta på Göteborgs-postens foto av stenen från Svingerud !

B eller Bjarka-runan är INGET normalt B, utan har flera bistavar. Det rör sig om en lönnruna. Högre upp, mot bildens kant, ser vi en – på fotot otydbar – längre inskrift, som tecknats eller ristats ovanligt grunt och smalt i den röda sandstensytan. Vad tyder det på ? Arbetade ristaren snabbt, i samband med en gravsättning ?

Troligtvis är det nog så. Här finns mycket, mycket mer än ett enstaka namn, antingen man tolkar det som ett person-namn eller ett geografiskt platsnamn, IDEBERG eller något ditåt. Hnitberg i Eddan var ju det berg, där resen Suttung förvarade det heliga skaldemjödet, det som Oden stal, när han narrade Suttungs bror Baugi att borra Hnitberg med borren Rate – först flög flisorna utåt, och Oden bjöd att fler borrhål skulle borras – när så flisorna flög inåt, visste han att berget var genomborrat – och så tog han sig in till Gunnlod, som alla vet. Vad är nu de olika hål vi ser på bilden ? Rester efter verklig borrning, kanske som begravningsrit, eller bara naturlig vittring, eller något annat ??

Göteborgspostens slidder-sladder om att ”runstenar kan vara äldre än vi trott” kan vi glömma bort i sammanhanget. Man har redan i flera hundra år känt till, att redan Tacitus nämnde runskriften kring år 100, och därmed är det inte så konstigt, att man nu kanske hittat en fullt samtida sten i Sydnorge. Det finns flera teorier om var den 24-typiga runraden uppstod, men en teori pekar på det Sydskandinaviska området, och Östersjöns norra kust. Skriften spreds snabbt norrut, men runornas ursprung är nog äldre än så.

En gång red Oden själv från Reidgotaland, och de Ukrainska slätterna. Han ensam gav oss runorna, och kraften att bevara våra tankar för evigt. Han är den, som leder striden. Han är Hropt, den ropande. Han är spjutgud och stormgud, och han leder oss genom Ragnarök och natt till en ny dag. Själv skall han falla, men Vidar hämnas fadern.

Saknar vi vår Freja, står oss Oden alltid åter. Han utmanar oss, och begär bara att vi ger åt Midgårds barn vad han själv alltid gett – sitt allra bästa.

Så segrar inte ulven, ormarna och det kaos, som vi ser bakom de fientliga makternas oerhörda dumhet.

”Galna Greta” befinner sig för dagen i Davos, men där kan hon stanna.

Idag har de två Sverigeförrädarna Peyman och Payam Kia från Iran dömts till långa fängelsestraff, efter att Regeringarna Reinfeldt, Löfvén och Andersson låtit anställa dem inom vårt lands Försvarsmakt. De borde aldrig någonsin ha placerats där, och heller aldrig någonsin tilldelats svenskt medborgarskap. I deras eget hemland hade mänsklig ohyra som dem fått ett helt annat straff, och fått sprattla och dingla i galgen.

Ett av Odens heiten eller namn är Hangantyr, sant nog – men vi är inga barbarer, och bättre än ryssar och muslimer. För oss räcker att ge dem livstids fängelse, och det är av det mycket enkla skälet att vi inte skall låta dessa hundar till bröder avslöja mer av vad de vet till hela Europas, Ukrainas och alla folks fiender. Vi vet också, att dessa Iranier förrådde oss alla med berått mod, fullt medveten vilja och inte av slarv eller oaktsamhet, eftersom de sålt hundratals hemligstämplade dokument för pengar, direkt till GRU i Ryssland. Antagligen rymmer vårt land många många fler som dessa, och vi vet också vem det är som tillåtit dem att bosätta sig här, även om också den förbannade förrädaren har sagt att han ”inte såg det komma”.

Deras handlingar kan stå oss mycket dyrt, om eller när det Ukrainska kriget eskalerar.

”Än står Stenen i Grönan Dal…”

 

Det är Kärring-staten, de ”galna Gretorna” och ”Väädegjunden” hos Annie Lööf, som lett till att alla dessa Peymans och många många fler hamnade där de hamnade.

Lugn står Oden med Spjutet i hand vid Hlidskjalfs fot. Hans väg är tankens och viljans, men också arbetets. Inför honom är ingen insats för liten, ingen uppgift för stor eller svår. Hos honom finns befrielse, och han låter oss bli rentvådda från den smuts, som ständigt omger oss på alla sidor, där ”skjutningar” och lögn är svensk vardag.

Han sade oss att ”man är mans gamman” och låter oss förbli människor, trots allt. Vi hamnar inte hos Nidhögg, bland trädets rötter – även om det finns en, som kallas Putins Kock, och som i dagarna av en ren tillfällighet åberopat sig på just Nidhögg, det ormaynglet, och till och med sagt sig bilda en bataljon till dess ära.

Vi Nordmän vet bättre, för vi är Yggrdasils krona, inte bara dess stam. ”Wir sind das Volk” – ifall ni nu ens vet, varifrån det citatet kommer.  Det yttrades när muren föll, anno 1990 och ett helt land återförenades, och fick sin frihet. På samma sätt skall det en gång gå i Ukraina. ”Idag sår, i morgon helt” – för så är Valhalls härlighet.

DÅLIG JOURNALISTIK och FAKE NEWS i Svenska Dagbladet. Dick Harrison MISSTAR SIG TOTALT angående Odensjakten

Det finns många väldigt dåliga artiklar i Svenska Dagbladet, vars journalister ibland utmärker sig för helt undermålig research. Nu trodde jag visserligen inte att Dick Harrison, historieprofessorn från Lund, skulle sänka sig så lågt – men hans senaste kria om Asgårdsreien eller Odensjakten är ett verkligt botten-napp, och ett exempel på utelämnade basfakta om ämnet.

Vad Dick Harrison skriver är rena löjan. Fake rent igenom, och det är minst sagt förvånande att en seriös populärhistoriker som han inte tar hänsyn till rena fakta. Han påstår, att Odensjakten skulle vara ett 1800-talsfenomen, att den skulle vara en sen folktradition som bara är spridd från det kontinentalgermanska området, att tysken Jacob Grimm skulle ha uppfunnit alltsammans år 1835 och annan idioti i samma stil.

Inget kunde vara felaktigare.

Traditionen om ”The Wild Hunt” är inte bara känd från kontinenten, utan också från England, Norge, Danmark, Sverige, Island och Färeöarna. En av de tidigaste Engelska källorna nämner i skrift guden Wodens jakt genom himlen på Vinterkvällarna i skrift redan år 1091, och därmed är det ställt bortom all rimlig tvekan, att företeelsen är minst Vikingatida. ”King Herla” – en förvanskning av ”Härfader” – ett av Odens många namn – nämns som den vilda jaktens ledare hela medeltiden igenom, och i Frankrike blev ”Herle King” eller Kung Herla – jämför också Odens-heitet ”Härjan” till ”Herlechim” och så småningom familia Herlechini;

Redan Tacitus, den romerske historieskrivaren, nämner i ”Germania” (skriven kring år 79) germanstammen ”Harii” som hade en förkärlek för nattliga räder, och maskerade sig med svart och vit ansiktsfärg, så att de såg ut som vålnader och spöken – ledda av Odin.

De dödas andar troddes fordomdags rida under vinternätterna – också Norrskenet tyddes som dem…

 

Också på Keltiskt område fanns samma föreställning om ett jagande, manligt väsen redan på 800-talet eller tidigare, och på slaviskt område trodde man att guden Jarilo – slavernas motsvarighet till Frej – ledde den vilda jakten genom molnen. Föreställningarna är alltså inte bara just germanska, utan finns hos ALLA Indoeuropeiska folk, vilket tyder på deras höga ålder. Om herr professor Harrison bara bekvämat sig till att läsa på, skulle han på Engelskpråkiga Wikipedia – en synnerligen allmän källa – ha hittat följande:

In West Slavic Central Europe it is known as divoký hon or štvaní (Czech: ‘wild hunt’, ‘baiting’), dzëwô/dzëkô jachta (Kashubian: ‘wild hunt’), Dziki Gon or Dziki Łów (Polish), Дзiкае Паляванне (Belarusian: ‘wild hunt’) and Divja Jaga (Slovene: ‘the wild hunting party’ or ‘wild hunt’). Other variations of the same folk myth are Caccia Morta (‘Dead hunt’), Caccia infernale (‘infernal hunt‘), or Caccia selvaggia (‘wild hunt’) in Italy; Estantiga (from Hoste Antiga, Galician: ‘the old army’), Hostia, Compaña and Santa Compaña (‘troop, company’) in Galicia; Güestia in Asturias; Hueste de Ánimas (‘troop of ghosts’) in León; and Hueste de Guerra (‘war company’) or Cortejo de Gente de Muerte (‘deadly retinue’) in Extremadura.

In the Netherlands and Flanders (in northern Belgium), the Wild Hunt is known as the Buckriders (Dutch: Bokkenrijders) and was used by gangs of highwaymen for their advantage in the 1700s.

Kort sagt, företeelsen är känd från hela Europa, och visst inte bara germanskt område, som Harrison helt felaktigt skriver. Han har FEL I SAK, och frågan är väl varför en såpass undermålig och svag artikel skall publiceras i Svd.

Jarilo, slavernas Frej, är intressant i sammanhanget. Hans namn kommer ur samma indoeuropeiska ordrot som Jara-runan, ordet Jahr eller Year, det vill säga År och äring, som vi ju ofta talar om i samband med just Frej. Årshjulet välver sig också under vinternätterna och årets längsta natt, och därifrån kommer själva ordet Jul.

I många delar av Sverige har man låtit Julmaten stå framme under Lussenatten eller Midvinternatten. Då skulle Oden och de döda förfäderna kunna slå sig ned i stugan, och låta sig väl smaka. Till och med barnvisans ”se då tittar tomtar fram ur vrårna” har ett helt klart hedniskt ursprung, och har med traditionerna om den vilda jakten att göra. Själva tomtarna är ju avledda av ”tomten” – den gårdstomt som den förste ägaren eller brukaren av en gård röjde, och alla efterföljande släktled tänktes bo kvar på samma plats, anförda av Jolner eller Jultomten – som ju är Oden…

Betecknande nog är – som jag visat er tidigare år – en hel del sägner om förfäderna i tomte-gestalt överflyttade från Västsverige och Norge till England. I en Värmländsk folksaga försöker en ovis och oklok man flytta ifrån sina förfäder, men se det går inte ! Tomtarna sticker upp huvudena ur varje bytta och kärl på flyttlasset, och ropar ”vi flötter idag, vi flötter idag..” . I en engelsk saga från Northumberland säger de istället ”Aye, we’re flitting too, George – we’re flitting too..” och observera att de säger just ”flitting” med ett nordiskt ord, och inte ”moving” på modern engelska..

Man kan aldrig flytta ifrån sina förfäder. Man kan aldrig förneka sitt ursprung. Dick Harrison gör sig bara dummare än han är, när han sysslar med sin eviga ”Christian Belittlement” eller ett uppsåtligt förnekande av Asatron…

Kannan Full, på Anna-dagen….

Nio är de nätter som förflyter, innan Draupnir, Odens guldring, avlar åtta nya ringar, lika stora och tunga som Draupnir själv. Nio var det antal nätter, som Frej väntade, innan han kunde möta Gerd i Barres lund, och om talet Nio, och dess betydelse i den äldsta, 24-typiga runraden, och varför Naud-runan blir den nionde runan, har jag redan beskrivit för er. Se Hedniska Tankars Runkurs här ovan, ifall ni vill lära er något om esoterisk runlära, och vad det faktiskt betyder och kan användas till.

Runorna är en oktal kod, i likhet med den som används i våra datamaskiner, fast utformad på ett annat sätt. Repetition är och förblir kunskapens moder. Minns ni, att jag skrev det igår ?

Oden är Sidhatt, den evige vandraren – för också det är ett av hans heiten. Ni vet redan, att han inte bara är den välvillige Jolner, den nutida Jultomtens ursprung, och inte bara den lärande och spörjande Allfadern – som gav oss goda råd – men aldrig någonsin några budord – i Hávamál. Vida klokare än den kristne guden har Oden själv nämligen redan insett, att budord eller absoluta lagar är av föga nytta för Midgårds barn i alla fall, eftersom de för det första alltid kommer vara tvungna att bryta mot dem, förr eller senare, och för det andra därför att inte ens Asarna kan förutse allt, då det råder en ständig kamp och ett ständigt krig i tillvaron, ända intill Ragnarök; och då ligger det i sakens och tillvarons natur, att man aldrig någonsin kan uppställa fasta regler i en värld, där allting förändrar sig, och där ingenting är konstant, utom själva förändringen.

För de kristna hundarna är detta Anna-dagen – ”Anna kommer med Kanna” enligt svensk folktradition – då Julölet skulle vara färdigbryggt – men vem gav oss då det första ölet och kunskapens mjöd, på det att denna dryck måtte givas åt mänskligheten ? Rätt svar är återigen, att det var Oden själv. Kristendomen har ingenting att lära oss, ingenting att visa oss Nordbor som vi inte redan visste eller lärde själva. Vår egen kultur behöver inte imitera andra. Vår egen kulturkrets och dess religion, är inte sämre än någon annan. Att hela tiden åberopa sig på ”blandkulturer” är att förneka fakta, och att förneka också sig själv. Julen, eller själva föreställningen om Jul är och förblir en nordisk tradition, vår gåva till resten av Världen.

Jul borde alla kunna fira, oberoende av religion eller politisk åskådning.

Teckning av Anker Eli Petersen, konstnär från Färeöarna

Innan ”Lucia” – detta sicilianska fejk-helgon, som har få eller inga förbindelser med Sverige – fanns Lussi, Odensjakten och ännu äldre bevis för vilka gudamakter man hyllade, och alltjämt borde hylla i en värld, där Islam eller Kristendom inte längre har något att ge.

Redan på 300-talet före kristus skrev den grekiske geografen Pytheas om sin resa till Ultima Thule – i ett nu försvunnet verk som vi bara har kvar utdrag av hos andra antika geografer, Prokopios till exempel. Åsikterna har gått isär om var Pytheas Thule egentligen låg, men på hans beskrivning om dagens längd vid midvinter, har man gissat att han följde den norska kusten ända till Ofoten i Norr. Långt norr om Polcirkeln måste det ha varit, i alla händelser. Och där gick det till som så, konstaterade Prokopios:

 ”När tio dagar återstod av den eviga natten, klättrar en budbärare upp på ett av de höga berg, som finns i dessa trakter, och där tänder han till slut ett bål, till tecken åt folk, som bor i dalarna nedanför, att han sett solen gå upp långt borta, och att den 40 dagar långa natten snart är över. Då tar kvinnorna i det nordliga landet fram facklor och ljus, för att smycka sig, och går klädda i vita kläder, och om midjan har de något rött, eller ett bälte av halm.”

Bakom Lussi eller den hedniska Lussebruden syns inte alls någon kristen Lucifer – ni vet ju att dessa kristna ständigt lallar och dillar om Djävulen – men om denne potentat alls existerar, så är deras gud uppenbart inte allsmäktig, utan tvärtom svag – eftersom Hornpers makt tenderar att framstå som minst lika giltig. Det är Frejas och de nordiska kvinnornas ljus vi ser i Midvinternatten, och så är det, så kommer det att vara, så har det alltid varit – och vad det innebär att vara en Nordisk kvinna kan Jonna Jinton – fotomodell, sångerska och mycket annat visa oss i följande lilla youtube-klipp – även om ”inte alla kan vara Lucia” som det heter..

Ska man ens ha en kvinna vid sin sida, kan det lika gärna vara en som är tilltalande och en smula vacker – det är inget fel på dem som ägnar sig åt modellverksamhet, det har jag ansett i många år och anser ännu. Svenska kvinnor har i många avseenden vansläktats på senare år och försämrats till den grad att de inte längre har något att ge, varken intellektuellt, fysiskt, praktiskt eller ens i sängen och för en Odens man, finns de på annat håll och i andra Europeiska länder, ty såsom varande Hedning inskränker jag mig personligen till vita kvinnor – andra må väl göra hur tusan de vill. Detta för oss osökt in på några andra av dagens ämnen, och verklighetens Värld, det Midgård vi alla bebor, sent under anno 2022 common era.

Iran lär ha avskaffat den sk ”Moralpolisen” men i nymoralismens Sverige har den förstås aldrig blivit avskaffad, ty här ska inte få finnas något privatliv längre. Enskilda förföljs, hackas på – även digitalt och minsta avvikelse från normerna bestraffas strängt – så länge du är heterosexuell vill säga, är du bög eller pedofil; är däremot allting ok, för detta är ju högsta mode och skall därför genast vara förlåtet – allt enligt de kristna, och den Kyrka som ännu kontrollerar stora delar av det politiska livet i Sverige, oavsett om den leds av en viss Magdalena Andersson eller den nytillträdde Martin Modeús, vars broder Fredrik, Biskopen av Växjö, gick i ett sk ADHD-HBTQB tåg tillsammans med sin ”Kyrkochef” som visade sig ha tonvis med barnporr i hemmet, under bilder av ”söte lille jesus” ni vet – för detta hände sig verkligen år 2017, och Biskopen av Växjö, nej han visste ingenting ingenting ingenting alls om saken förstår ni, för enligt svenska media blev han ”bestört” över sin närmaste medarbetares läggning – som han själv var med och uppmuntrade…

Nytt för dagen i Sveriget är också en smaskig sex-skandal inom den nationella polisledningen – apropå detta med ”moralpolis”. Skrev jag inte att den fanns, också i vårt land ? Underrättelsechef Linda Staaf påstår plötsligt, att hon skulle ha misshandlats flera gånger av NOA-chefen Mats Löfving, men ändå skall hon enligt SVT – detta unikum av trovärdighet och saklig information – inte ha polisanmält honom själv, men fått hjälp av andra Poliser, som alltså på något sätt skulle ha agerat ”bulvaner” i själva anmälningsförfarandet, hur det nu skulle ha gå till. Enligt gällande svensk lag, kan man så vitt jag vet inte göra ”Polisanmälan by proxy” och när kvinnor i den högsta polisledningen ägnar sig åt vad som rent hypotetiskt kan vara ett slags ”me too, boo hoo hoo” eller verksintriger lagom innan Julen, har vi anledning att ifrågasätta Polisledningens omdöme. Oavsett vem eller vilka som är den skyldige eller skyldiga, och det faktum att man aldrig, aldrig må kommentera enskilda fall innan någon dom har fallit – för sådant är helt enkelt inte god press-etik, så påstår SVT att det funnits poliskällor, som ifrågasatt även hur eller varför Linda Staaf alls blivit anställd eller placerad på en såpass framträdande post – det är i alla fall så jag tolkar vad som sagts i kvällens utsändningar.

Kanske hon skulle ha lyckats bättre i en helt annan bransch, eftersom hon alldeles uppenbart velat vara ”ansiktet utåt” för KUT, NOA och flera lustiga små sekter eller sektioner inom själva staten. (Jodå, jag har själv varit medlem i en av dem, men det var under tidigt 2000-tal). Illojalitet, dåligt arbetsklimat, brist på ledarskap; små-påvar och liknande fenomen finns överallt – också inom Sveriges Poliskår. Det må vara sorgligt, visst – men icke desdo mindre tror jag tyvärr att det är sant.

Muslimska galningar i Indonesien har fått igenom en lag, som bestraffar sex före och utom äktenskapet med ett års fängelse. Varför inför de inte en lag som bestraffar sex inom, under och efter äktenskapet också, så kanske dessa TOTALIDIOTER dör ut så småningom… ?

I det Islamistiska Indonesien – en av Världens allra största muslimska stater – har man nu förbjudit sex före och utom äktenskapet, och bestraffar varje sådan handling med fängelse, åtminstone i teorin. Varför inte då införa en lag, som bestraffar ALLA sexuella handlingar, tankar eller konstverk etc överhuvudtaget – så får ju dessa muslimer som de vill... Och vi andra – Hedningar som vi är – lär slippa att se denna efterblivna avföda på vår planet, eftersom de i så fall lär dö ut så småningom ?

Linda Staaf, ”Hängbröstvänstern” och de kristna i vårt land lär väl hålla med och jubla över denna nyhet, ty även kristendomen är som bekant en starkt sexualfientlig religion, som i alla tider fördömt ”vår syndiga kropp” och sex mellan heterosexuella människor är också förkastligt, enligt våra nya genus- och anus-teoretiker…

Varför är Katolikerna, ”Kyrkocheferna” i Växjö stift och alla de andra kristna påfallande ofta perversa, eller pedofiler ? Går det inte hand i hand med ideologin, kanske ?

Kväljande, på gränsen till kladdigt…

Den kristna bebis-dyrkan, manipulerandet av spädbarns-statyer ”söte lille jesus” återigen, för att inte glömma de ”knubbiga små keruberna, så söta och oskuldsfulla – hela den kristna konsten är till sin natur djupt pedofil – inget för vuxna människor… studera de många ”krubborna” som sätts upp till Jul.. en fest som aldrig varit den påstådde frälsarens, eftersom han aldrig föddes på denna dag – ifall han alls existerat..

Men – för all del, för all del – jag kanske överdriver, och ni får härmed ursäkta mina något överförfriskade uttalanden, denna Julölets fredagskväll…

För egen del föredrar jag ljusets drottning, det vill säga Freja. Vanernas dis, Valkyriornas anförerska. All kärleks och godhets upphov – för vuxna människor, vill säga.

Där du, Linda Staaf – har du att leva upp till – svinabockar finns, javisst – men misshandlad ? Nej, det tror jag knappast.

Freja-dyrkan – Enda SANNA Kyrkan… Sejd betyder att sjuda, och vilken soppa är inte den svenska verkligheten ?

Igår dog den första svenska hjälparbetaren vid fronten i Bakhmut, Ukraina. Staden har i flera månader hotats av inringning från ryska trupper, men knappast ett enda ord om detta eller striderna i Östra Ukraina, i delar av Donetsk och Luhansk – har nått svenska media, som alltjämt målar upp Vladimir Putin som den ensamt ansvarige, när han ändå är en återhållande faktor jämfört med Muslimen Ramzan Kadyrov och hans Tjetjener,  Irans mullor med sin drönar-export, och sitt öppna stöd för Rysslands folkmord, Generalstabschefen Sergei Shogu och hela den ryska ”Stavkan” – som faktiskt drivit fram hela kriget, ända sedan första början – Den djupt kristne Patriarken av Moskva, hans höghelighet Kirill Gundajev, före detta officer i KGB, vars kyrka fortfarande – i detta nu – får miljonbelopp av den svenska staten – mitt inne i vårt land – och slutligen Yevgeny Viktorovich Prigozhin – ledare för Wagner-gruppens privatarmé, delvis rekryterad ur den värsta dräggen från Rysslands fängelser – det är just dem som i två månader och mer belägrat Bakhmut, fast ingenting står att läsa om det i svenska tidningar.

Detta är de verkliga skyldiga bakom det andra Ukrainska kriget. Plus alla dem, som hjälper den ryska sidan och spelar den i händerna genom att gång på gång förolämpa och kränka de svenska volontärerna och spotta dem rakt i ansiktet, likt svd:s sportjournalister och därmed likställda. Just nu behöver Ukraina all hjälp det landet kan få – men Linda Staaf – och det som skulle var en stor del av den svenska säkerhetstjänsten – vad gör de – i dagar som dessa ?

Förbleknar inte NOA-chef Mats Löfvings högst eventuella brott mot bakgrunden av dessa händelser Österut ?

Sinne för proportioner, och omdöme nog att välja vilka brott som borde bestraffas först och hårdast, är i alla händelser viktigt att ha. Därvidlag får ni förlåta mina ord, för ord har ingen dött av, medan intriger, kulor och verkliga övergrepp förvisso dödar…

Den svenske frivillige, fallen vid Bakhmut – som SvD:s okunniga journalister inte ens kan stava till – dog när sjuktransportfordonet han fördes bort i, kolliderade med ett stridsfordon, troligen ett Ukrainskt pansarskyttefordon av något slag.

Träd in i Valhall, min landsman ! ”Hospitallers” eller ej – du deltog knappast i någon kristen riddarorden. Du var hedning, liksom jag. Och många andra kamrater, som jag ännu saknar, och inte fått återse på många och långa år – efter allt vad ni utstått, allt vad vi fått se..

 

 

”Vid slutet, står Segern !” – Slava Ukraini !

Tacksägelse i USA… Men vi tackar ODEN !!

Idag är det den fest som kallas ”Thanksgiving” eller Tacksägelsen i USA, men gudarna ske lov och pris har den inte kommit över till oss här i Norden än, som Halloween och en massa andra amerikanska dumheter. Vårt svenska kulturetablissemang och de krafter som styr och ställer i vårt samhälle har en svårförklarlig tendens att hela tiden nedvärdera det Nordiska arvet, och hela tiden hylla Multikulturalism och amerikanisering, men hittills manifesterar det hela sig såhär års i något kommersiellt jippo som man kallar ”Black Friday” fastän den fredag som följer i morgon inte är ett dugg svartare eller mörkare än alla andra fredagar…

Oden leder Åsgårdsreien i de mörka Vinternätterna, och det är honom vi hedrar såhär års !

Amerikanska historiker har spårat den första Thanksgiving till ett skepp fyllt med kristna puritaner, som på order och befallning hemifrån firade sin lyckliga ankomst till Amerika den 4 December 1619. Det var nog ingenting att fira, eftersom vi Nordbor såklart via män som Leif Eriksson och Bjarne Herjulfsson upptäckt kontinenten långt, långt tidigare. Men den gängse amerikanska nationalmyten säger att det var indianer från Wampoanag-stammen – senare utrotad av de kristna med hjälp av smittkoppor – som anno 1621 i Plymouth, Massachusetts firade en lyckad skörd med hjälp av den ädle Tisquantum, en krigare från Pawtucket-stammen (som de vita också utrotat till näst sista man) som visade de kristna hur de skulle överleva i amerikas ogästvänliga miljö, och som förutom att visa dem hur man odlar majs, också hjälpte dem igenom den första vintern. Vi vet alla vad som hände sedan, och hur de kristna bar sig åt emot den amerikanska urbefolkningen. Våra förfäder däremot, behövde för det första ingen hjälp utan var tillräckligt intelligenta för att överleva själva av egen kraft, och för det andra utrotade de inga indianer. Det rådde i och för sig tidvis krig, men som Grönlands- och Vinlandssagorna visar, berodde detta i allt väsentligt på missförstånd, och så småningom fann vi för gott att åka hem, och lämna urbefolkningen ifred.

Tänk om även andra civilisationer och kulturer här och var, ingen nämnd och ingen glömd, kunde lära sig av vårt exempel och lämna även oss ifred, även om det lär vara försent för amerikas ursprungliga inbyggare, som numera lever i reservat. Det är vi, och inte samerna som är den verkliga urbefolkningen i Nordens länder – vilket är värt att komma ihåg.

Fast nåja – Thanksgiving är på sitt sätt den sista skördefesten eller det sista Höstblotet, även om dagens amerikaner firar det under helt andra former än ett riktigt blot. Det närmaste man kommer är väl Gåsablotet i Skåne, som jag för min del gärna firar, medan jag låter amrisarna behålla sin torra och fadda kalkon. Var och en har sin egen kultur och smak – eller brist däruppå – men det är att märka, att även i det kontinentala och katolska Tyskland har man firat en ”Erntedankfest” eller en tacksägelse för årets skörd, och så har varit fallet i alla keltiska och kontinentalgermanska länder – det enda som skiljer är att man förlagt tidpunkten för alla dessa årstidsbundna blot och fester till olika datum, beroende på klimat och väder.

På Irland kommer vintern sent, och därför har kelterna där haft sin ”Samhain” när vi firar Alvablot eller senare Allhelgona. Två olika fester har hos dem blivit en, men de som inte förstår bättre, utan som vanställer och profanerar hela Asatron till ett slags New Age, och kallar den ”forn sed” (”nutida osed” vore ett bättre namn, för deras påstådda hitte på-traditioner är inte alls forna, och har inte ett enda förbaskat dugg med verklig Asatro att göra) har inte ens förstått, vad ordet ”Höst” eller ”Inhösta” betyder.

Höstblot och Skördeblot är exakt samma sak, och inte två olika fester. De kan och bör firas på samma dag, som kan infalla lite olika, beroende på var i vårt land man nu befinner sig. Hösten infaller inte på samma tidpunkt i Norra Norrland som i Sydligaste Skåne, och det är hela saken. Svårare än så behöver det inte vara, och tidpunkten för när skörden kan anses vara bärgad varierar av förklarliga skäl den också. Vid höstblotet bör vi ära Tor och Frej, samt de övriga makter som ger oss äring och god årsväxt.

Men nu ärar och firar vi Oden – för denna tid på året, fram till Jul – är sannerligen hans. Idag har jag sett en mycket rörande och sann hyllning och tack till just Oden eller Odin från en i vissa och visa kretsar högt uppburen amerikansk gode, som skriver följande. Jag håller till fullo med honom i detta, och ger i egenskap av Särimners Sändebud mitt höga gillande:

Det är riktigt, vad som här sägs – och mycket sant. Vi Asatroende behöver inte be om ursäkt för oss själva. Vi behöver inte tåla oförrätter från de kristna eller ”fornsedarna” och annat patrask. Vår tro är en levande tro – inte någon ”sed”. Vår tro är HÄR och NU och den är ingen ”rekonstruktionism” utan vilar på vilka vi är, och var vi kommer ifrån. Vi är inte ”forna” utan fortsätter att förkovra oss i kunskap, vi växer, förkovrar och utvecklas.

Sed är en mekanisk upprepning, en slentrianmässig företeelse som bara görs av gammal vana, men som ingen kan förklara skälen med eller anledningen till.

Den är själva motsatsen, ja antitesen till allt vad sann tro innebär, och Asatrons absoluta motsats.

De kristna utgår från att människan är ond av naturen, ”syndig” och låg, och att hon hela tiden måste krypa i stoftet och vara underlägsen sin gud. Oden lär oss att stå upp för oss själva. Han förespråkar ingen underkastelse, ingen bakåtsträvande ”islam” men talar till fria män och kvinnor som vågar vara vuxna, och som vet vad de vill.

För honom är människan god av naturen, och behöver inte ”frälsas” som hos de kristna – vars gud uppenbarligen är en blodtörstig psykopat på idiot-nivå. Först skapar de kristnes gud mänskligheten, får vi veta – men sen dömer han ut den, eftersom han själv gav den fri vilja, och dömer den till helvete och evig pina, enbart för att den enligt honom ska ha brutit emot de regler han själv ställt upp – men om han får tortera ihjäl sin ende son, ska vi bli ”frälsta” av detta – allt enligt de kristnas förvända och sjuka logik, som vänder sig bort från livet, hyllar döden och förklarar den mänskliga kroppen och dess behov som skadliga.

Oden ser inget skadligt i oss, och straffar oss heller inte. Han utbildar oss bara, ger oss goda råd – som de bättre bland oss kan välja att följa, och låter oss växa och gå framåt mot mera kunskap, större insikt, mera klokhet. Han för oss ut på vida hav, ut i rymder vi inte skådat och låter oss se och famna hela Universum. Så gör en sann gud.

I centrum för Asatron finns livet och naturen. Inte döden eller något påhittat ”liv efter detta” utom äran, och Valhall – för de som verkligen förtjänat att komma dit.

Läs Hávamál, och öppna era ögon och öron !

Jag avslutar dagens betraktelse med några strofer av Per Lagerkvist, den svenske nobelpristagaren – ur hans samling ”Aftonland” översatt som ”Evening Land” av WH Auden, den amerikanske poeten. Lagerkvist talar mycket om ”Tankens spjut” eller Odens genomborrande intellekt, hans sätt att ständigt fråga och ifrågasätta.

Och han manar oss !

”Jag är den som fortsätter
när du dröjer kvar,
som stiger ut i natten
när du går till vila.

Som öppnar porten till mörkret
och går vidare
till mörket och stjärnorna
och går vidare.

På en oviss stig,
en stig som kanske inte alls finns
överger jag dig.”

”I am the one who goes on
when you remain behind
the one who steps out into the night
when you retire to rest.

The one who opens the gate into the darkness
and walks further
into the darkness and the stars
and walks even further.

On an uncertain path
a path which perhaps does not exist
I forsake you.”

 

DN Avslöjar: Han BRÄNDE Koranen – RESPEKT !!

Dagens Nyheter har för undantags skull vågat publicera en både intressant och meningsfull artikel för en vecka sedan, vilket är mycket ovanligt och därför en händelse i sig. Den baseras på en intervju med den kände bloggaren och poddaren Omar Makram, som BRÄNDE Koranen, därför att han under sitt liv kommit på bättre och garanterat HEDNISKA tankar, trots att han från början tillhör en islamsk kultur.

 

Se så GLAD man blir av att Bränna Koranen (Bildkälla: Dagens Nyheter)

Numera är han Hedning och ateist, för även alla Ateister och Agnostiker är ”Kuffar” eller just HEDNINGAR enligt Islams extremt inskränkta sätt att se. I Koranen står som bekant att alla dessa personer skall döden dö, eller dödas för sina åsikters skull, och det innefattar även oss Asatroende Hedningar, fast vi räds inte den falske guden allah eller hans lille profet. Och förr eller senare börjar Monoteisterna, sin vana trogen – att bokstavstolka – något jag själv är en svuren motståndare till, utom när det gäller strängt vetenskapliga ändamål – såsom elementär logik, eller matematik, till exempel.

Själv har jag redan bränt Koranen jag också, och Bibeln därtill, fast i hemlighet – så att ingen kunnat ta illa vid sig av det. Islamisterna tuggar förstås om samma billiga lögn som de kristna, som också påstår att just deras gud måste vara allsmäktig. Men allah akbar är en svag och mycket löjlig gud. Han är svag; för att han måste förlita sig på dödliga människor, terrorister, självmordsbombare, tokiga småbarnsmorsor från Skäggetorp i Linköping med sina drägglande små snorungar i släptåg, stenkastare och kriminellt slödder. Hur kan någon gud överhuvudtaget förlita sig på sådana redskap för sin påstått ”allsmäktiga” vilja ?

Vidare kan allah inte vara ”allgod” överhuvudtaget, för det syns på de gärningar; som utförs av alla som följer honom. Lika lite kan den kristne guden vara allgod på grund av vad vi dagligen ser i Världen omkring oss – för var är ”godheten” i det som skett i Bucha, Ukraina och som nu sker i Mariupol ? De kristna tjafsar förstås hela tiden om sin låtsaskompis Satan eller Djävulen, men om denne potentat alls ska tänkas existera, är deras gud inte allsmäktig, för då är själva allsmäktigheten en stor djävla bluff.

Ifall allah också skall tilldömas existens, kan han visserligen tänkas vara allvetande, det medger jag – men varför har han då skapat Hedningar och ateister till sitt eget uppenbara förfång ?

”Ja du gode Makaram – En Asatrogen HEDNING tar dig snart i hand – För frid och Tankens frihet – i de fria männens land !”

Polyteism är det enda sunda och logiska alternativet, ifall man skall ha några gudar överhuvudtaget.

Tor och Oden är inte allsmäktiga, men uppför sig så som gudar borde göra.

De sköter sitt, och sänder blixten respektive stormen från himlen, därför att de är rena naturkrafter. De är inte fega eller lumpna som denne ynklige allah eller JHVH, som hela tiden behöver förlita sig på terrorister och mördare.

Även Islams egna förespråkare säger, att förutom att slänga Koranen i ett strömmande vattendrag, så är bränning absolut att föredra, eftersom det är ett mycket bra och respektfullt sätt att förstöra Koranen på. Detta ska stå att läsa i Haditherna, eller den texttolkande tradition som sedan äldsta tid lär finnas inom islam, och även om jag inte är någon expert, så vill jag erinra er alla om den Sufiska traditionen, som sägs lära ut att den enda sanna Koranen finns hos den påstått allsmäktige allena, och att alla jordiska koraner, översättningar till olika språk förutom forna tiders arabiska – som den skrevs på – är ofullkomliga, ofullständiga och i vissa fall rena fuskverk.

Alltså är det enligt Sufismen logiskt försvarbart att förstöra exakt hur många koraner man vill – det finns ändå så många exemplar att de räcker till för alla, och de dåliga översättningarna SKALL faktiskt i elden brännas eller lösas upp i rinnande vatten. Också utslitna och nötta koraner av den sort som tyvärr numera finns i kommunbibliotek och skolor runt om i Sverige BÖR förstöras enligt Haditherna. Många svenskar kan exempelvis ha läst Koranen på dass – det gjorde även en norrman utanför Oslo som jag lärde känna en gång – han hade Koranen, Talmud, Bibeln, Bhagavadghita och så vidare som dasslitteratur, och han torkade sig förstås inte med vänster hand i röven som man skall enligt islam, utan både torkade sitt eget arsle och höll i de påstått heliga böckerna med samma hand, alltså högran – där tummen sitter till vänster (åtminstone ibland).

Kan vi nu alls garantera, att inte de skolelever och biblioteksbesökare vi har i vårt land nuförtiden inte också sätter snorkråkor i koranen, viker ”hundöron” eller klottrar i den ? Nej, kära ”rätt-trogna” läsare – det kan vi inte ! Alltså är det en för även allah behaglig gärning, att bränna felaktigt behandlade koraner.

I Egypti Land anno 1924 hände det sig, att tiotusentals Koraner slängdes i Nilen, alltså ett snabbt rinnande vattendrag, så att de upplöstes i intet. Lustigt nog rinner Nilen också emot Norr, som alla vet, och att kasta sådant som för med sig skada eller sjukdom, eller redan är besudlat i ett norrgående vattendrag, ingår som ni vet också i Asatron och den Nordiska folktron, för ”Norrut och Nedåt går vägen emot Hel” står det i Eddan. Orsaken den gången var förstås, att Kung Fuad som var mycket from, och Islams lärde beslutat sig för att ge ut en ny, tolkad utgåva av originaltexten, ungefär på samma sätt som 1917 års svenska bibelkommitté avskaffade alla andra versioner av bibeln än sin egen, och därmed förstördes också hundratals exemplar av Gustav Vasas, Gustav II Adolfs och Karl XII:s bibel, utom ett par värdefulla exemplar som man lät spara för rena forskningsändamål – och det motsvarar också de Egyptiska erfarenheterna – som jag sagt – utslitna eller dåliga exemplar av Koranen måste i vattnet, eller å båle brännas ! Profetens egna anhängare har sagt det, och därmed måste det vara en sanning, även för dem.

En av de allra sämsta och mest felaktiga Edda-översättningar som någonsin utgetts på det svenska språket. (Det gör inget om ni sätter ELD på den !!)

På samma sätt resonerar jag om garanterat DÅLIGA Edda-översättningar. Lasse Liten Lönnroth, den den struntförnäme gamle fis-farbrorn till Professor E-Mer-I-Thurs påstår själv att han skulle vara ”världens bästa Edda-översättare” – en osmaklig floskel som ingen vettig och sansad akademiker borde ta i sin mun. Han översätter ”Mannar Allherliga Mannast” (vad kan väl det betyda, så säg ?) om Asa-Thor själv i Harbadsljod som ”pojkvasker” och påstår sen i skrift att man måste översätta på det viset, men se – det ”måste” man inte alls. Han har – och till det är min hedniske bloggarkollega Henrik Andersson åsyna vittne – sagt att alla som översätter på ett annat vis är högerextremister, och har misstolkat och förvrängt begreppen ”aergi” och ”ragr” samt feltolkat rakt igenom, för att han tycker att det är ”roligt” eller ”mustigt” att göra så – för övrigt är han homofob, och påstår att ”asatron är inaktuell” trots att den fortfarande lever kvar, vilket visar var han står; full av kristifikation liksom på sin tid Sophus Bugge.

En sådan översättning borde man saklöst bränna, eller också gjuta in i betong och sänka i Landsorts-djupet eller ovanpå Nordstream 1 och 2 på det att de två gasledningarna måtte gå sönder, för Oden och Thor, samt Njord, Ran och Ägir – bevarar nog de sina. Även i kommande inlägg ska jag återkomma till den lille Lönn-rotharens många misstag, för jag gillar inte senila gubbstruttar som ljuger och förvanskar – varifrån i världen de än måtte komma.

Vidar har det också hänt sig, att man anno 2013 enligt vår tideräkning – araberna lever ju fortfarande på medeltiden – hittat inte mindre än ett femtiotal kloak-dränkta koraner i staden Saif, som ligger i farlig närhet av Mecka, Saudi-Arabien. Sönderrivna koraner hittades anno 2014 i papperskorgar runt om i samma stad – och 2016 hittade man dem åter i Taifs kloaker. Även i Saudi-Arabien finns människor som inte vill leva under religiös diktatur, samma religiösa diktatur som nu med partiet ”Nyans” svartsmetiga IS-ideologi börjar ta form i Sverige. Dess anhängare är som vi sett rena fascister, ja svartskjortor, och bör därför stoppas – likt IS-hundarna.

Fall har också rapporterats in från Youtube – och Saudi-Arabien – från 2020 och framåt, så detta med att som en folklig protesthandling är snart en stor folkrörelse, även i muslimska länder. Man kan inte stoppa det. Sverige är ett – med Europeiska mått – mycket stort och vidsträckt land, med mycket få poliser, och vem vill leva i en polisstat ?

Man kan aldrig förhindra, att någon bränner upp en koran eller 50, från Sareks vildmark till Göinges träsk och skogar. Där finns inte någon polis, och de kriminella ”mussarna” är skäligen maktlösa, skabbiga små råttor, instängda i förorts-kalifaten. Rättvisan skall segra – och det är Tyrs och Forsetes egen rättvisa !

Den tappre och rättrådige Omar Makram, är långtifrån ensam. Jag hälsar honom välkommen, i Odens namn, ja i Odens namn !

Oden bryr sig inte ett enda dugg om du tror på honom eller inte – och han struntar fullkomligt i vad mänskligheten än må tycka – för han är en VERKLIG gud. I Hávamál ger han goda råd till mänskligheten, men varken mer eller mindre än just råd.Du får lycka om du följer dem, du får framgång om du lär dig dem” står det, gång på gång. Nu är det också sagt att ”tungan är huvudets baneman” men ingen får det minsta straff av Oden, om man inte följer hans råd, eller för den delen förnekar honom helt. Så anstår det en sann gud att leva – med sympati och välvilja emot mänskligheten – men skyhögt höjd över den, och dess små triviala, adiaforiska gärningar samt andra krumsprång.

I heden tid fanns många av ”den egna kraftens män” (och kvinnor). En sådan var Grette den starke i Grettes Saga. Han fruktade inte kärringar, utan brottades – hör och häpna ! med gastar och spöken. Visserligen blev han fredlös till sist, på grund av fienders ränker, och fick lämna Island, sitt fädernesland, på samma sätt som Omar Makram nu lämnat sitt – kanhända för alltid. Men Grette och flera med honom överlevde också på en fågelö utanför Island i långliga tider, som det anstår fria män !

Om Gretti bör man läsa, och det kan ni göra på Engelskspråkiga Wikipedia. Den svenska Wikipedia-sida om samma ämne är fördärvad och förstörd av Lönn-rotharens kristifikation, och honom bör ingen tro på – för han är ingen vetenskapsman, och ingen seriös översättare.

SVT gjorde det RÄTTA till Lucia – Kristna FANATIKER utlöser HAT-STORM

SVT, den Svenska Statstelevisionen, är per definition ett företag inom public service som skall vara religiöst och politiskt obundet. Ändå bryter företaget gång på gång emot denna policy, och ”viker ned sig” påfallande ofta för kristna fanatikers krav – i takt med att fanatikerna försöker ta över allt mer och mer av det svenska samhället, och göra Åsiktsfrihet, Tankefrihet och Religionsfrihet till ett minne blott.

Idag lanserar ”alternativ-media”, och nyhetssidor typ ”Dagen” samt ”Världen idag” en kampanj emot SVT. De kristna hundarna formligen vrålar och tjuter av hat, och ägnar sig åt fullkomligt oresonliga vredesutbrott. Och orsaken ? – Jo, i sin Luciautsändning från Tällberg i Dalarna råkade SVT sända en enda Julsång, ursprungligen skriven av den finländske författaren Zacharias Topelius i arrangemang av sångerskan Malin Foxdal. Hon sjöng ordet ”Kärleken” istället för ”gud” och därför hatar, hotar och hånar nu alla Sveriges kristna henne på alla sociala media som finns.

Hon är INGEN ”Ledare” Hon är en obehaglig Kalle Ärlig… någonting… Tidningen ”Dagens” redaktör Elisabeth Sandlund kräver att få styra över Public Service, införa kristen censur och bestämma över vad vi ska få se och sjunga därhemma… DIKTATORS-FASONER !

Ändå säger dessa kristna att deras gud ska vara just ”kärlek” och att just deras religion skall vara så mycket bättre, godare och kärleksfullare än alla andra – trots att detta strider både emot sunda förnuftet, och dessutom helt saknar argument. Kristna har förslavat, slaktat och fördärvat hela kulturer och nationer. Sydamerika, Afrika, det Fria Norden… Är det då så himla farligt, om någon gör ett nytt ”arr” eller en musikalisk tolkning av en gammal psalm ?

Dessa obehagliga, despotiskt sinnade kristna, som kräver att få styra över public service och hela samhället, drar bara ett löjets skimmer över sig själva. Man kan jämföra med en liknande incident för några år sedan, som jag också skrivit om. Det året började de kristna hundarna tjuta och yla som vargar över möjligheten att några svenskar kunde vända jul-stjärnorna i sina fönster åt ”fel” håll, och detta – sade de kristna tvärsäkert – skulle vara ett bevis för att alla familjer i Sverige som har en Jul-Stjärna med spetsen nedåt, i själva verket skulle vara ”Satanister” och Djävuls-dyrkare…

– Ja, jag vet – kära läsare. Det hela är skrattretande, och saknar all logik – men sådan är ju Monoteismen...

Hur skulle någon sund människa kunna tro, att invånarna i detta mellansvenska hushåll ”dyrkar Satan” bara därför att de har en Jul-stjärna med spetsen nedåt…

GÖR det egentligen så mycket om en sångerska i public service för en enda gångs skull får sjunga något religiöst neutralt, och vi får slippa detta obehagliga, halv-debila lallande om gud och jesus hela tiden ? Är det någon väsentlig skillnad på att sjunga ”giv mig ett ljus” istället för ”giv mig guds ära” (vad är det ? vad ska det betyda, och hur ska det ens tolkas av moderna människor ??) eller om någon ”bjuder in kärleken som gäst” istället för ”konungen ??

Detta sjuka kristna klankande på vår Nordiska kultur och våra Nordiska Jultraditioner måste fås att upphöra – och det snarast !

En bigott och förstockad Riksdagsman för KD – dessa såkallade ”Kristdemokrater” (a contradiction in terms – man är INTE demokrat om man vill tvinga alla människor att tro på en enda gud) lär vara på väg med insändare och motioner. Man får hoppas att förnuftets röst får råda, och att SVT förblir opartiskt – som public service faktiskt skall fungera i en modern demokrati.

Själv tycker jag att den kristne guden jod he vau he, JHVH eller Jehova är en oerhört svag och löjlig gud, eftersom han hela tiden behöver mänskliga hantlangare, som måste ”lovprisa” honom ideligen, och vara hans små äckliga springpojkar på jorden, precis som Elisabeth Sandlund i tidningen ”Dagen”. Sådana är de människor, som agerar mot yttrandefrihet och fritt konstnärligt skapande. Sångerskan Malin Foxdal får inte sjunga som hon vill för dessa kristna. De försöker tysta och överrösta henne, bryta ned henne och göra slut på hennes artistkarriär – är sådant beteende rättvist ? Är det gott, eller kärleksfullt såhär i Juletid ??

Asatrons gudar är rena naturkrafter. Åskan finns på riktigt, liksom Oden – stormen och vinterns gud – och detta skrivs en Onsdag, alltså en Odens dag. Ett Heite eller ett annat namn på Oden är Jolner, alltså Jularen ”Han som gör så att det blir Jul”. Freja känner ni kanske också till – och hon är den rena kärleken på riktigt, kärleken mellan man och kvinna, inte mellan Biskop Brunne och Berit, eller något.

I solidaritet med Malin Foxdal – som orättvist förtalats och angripits, bara för att hon vill fira Lucia på sitt eget sätt, skall jag nu ge er en HELT HEDNISK version av Zacharias Topelius gamla Jul-psalm:

FREJA är ”Lussi”. FREJA är ljuset och kärleken… FREJA FREYA FREYJA…

 

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv oss Kärlek, Frejas vakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest
som gläder mest
Oden själv jag bett till gäst.
Giv oss ej glans, ej guld, ej prakt,
giv oss Odens vilda jakt.

2.
Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Eddans ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo
med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Eddans ord.

3.
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Vår Asatro ej skiftar om,
Vår Rig och Heimdall, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom glad och hjärtevarm.

Skades tid är här…. Hon är värd Blotet…

Jag brinner av längtan att skriva lite mer om politik, nu när även det som skulle föreställa rent ”andliga” organisationer i Sverige har blivit rent politiserade, och driver en politik av allra värsta slag, djupt o-andliga och djupt ohederliga som de tyvärr är. Inte minst deras ”främsta företrädare” bär sig mycket ohederligt åt, gentemot oss etniska svenskar och många minoritetsgrupper i det svenska samhället, dit de alltmer fåtaliga Samerna också hör (se föregående inlägg).

Men – det får vänta tills senare.

Som ”Ideell Kulturkamp” påpekat, är Skades tid inne, och Julmånaden enligt den gamla svenska kalendern, helgad åt Jolnir eller Oden – han som gör så att det blir Jul enligt ett av sina Heiten eller Binamn, (se i artikelarkivet här ovan om Oden och Skade) har också börjat. Julen är inte en kristen fest, och den har aldrig varit det heller. Också själva ordet ”Jul” är av nordiskt och Asatroget ursprung, och har inget med någon påstådd frälsares födelse att göra, eftersom detta är ett påhitt från minst 200-300 år efter denne påstådde frälsares påhittade levnad – som helt saknar minsta historiska eller arkeologiska bevis. Inte någonstans i de kristnes Bibel står det att den smorde, oljige rackaren vid namn ”christos” på grekiska var född i December heller.

 

Men för Skades ö, Skadhin-aju eller Skandinavien, liksom Skåne och Skedevi, för att inte tala om många andra av Skades vin eller Kultplatser, har vi ytterst påtagliga bevis, för allt detta är platser och saker som finns på riktigt och i sinnevärlden, liksom själva Vintergudinnan, jaktens gudinna, en gång Njords maka och den mäktige resen Tjatses dotter – han som uppkallades efter det samiska ordet Thiazzi, fjällbäcken, det rinnande vattnet, stelnat till is.

Skade har svart hår, för hon är en Jotunn och av Jättesläkt – hon tillhör varken Vanernas eller Asarnas släkte, utan född i Utgård, inte i Midgård eller Människornas Värld. Hon är ingen vitblond sagofigur, och låter sig inte Disneyfieras eller dompteras ned till någotslags ”Elsa” i en animerad barnfilm typ ”Frost”, hur mycket ett amerikanskt Hollywood, bemannat av idel idioter och de r-a-s-i-s-t-e-r som ägnar sig åt Kulturell Apropriering på de Nordiska folkens bekostnad än försöker göra om henne, för Vinterns kraft låter sig minsann inte göras om, förnekas eller förvanskas. Det vet vi alla som bor här, i dessa Nordliga trakter av vår Värld, och de som ännu inte vet vad begreppet ”Vinter” innebär,  kan nog fortare än kvickt få lära känna henne, ifall de inte bättrar sig – nu, ofördröjligen och genast.

 Förstudie till Skade i ett av mina Hedniska Kalenderprojekt, 2014

Skade är också – och detta sägs i förbigående – en gudinna för de frånskilda, ensamstående eller verkligt enastående kvinnorna, för hennes äktenskap med Njord blev inte lyckligt, utan upplöstes, som alla vet. Nu lever hon som Ull, bronsålderns skidande solgud i Ydalarna, Idesgransdalarna norrut, även om det väl inte lär skada för moderna svenskar att tänka sig dessa belägna i Y-län, där Gar-jamtan och Jämtstorschan alltjämt lever och frodas, härdiga för den kallaste köld och snö.

En föraning om den Jul, som är Nordisk och som snart skall komma… I Jämtland, på Jamtli och överallt annars… (det har jämnt och jämt varit så !)

 

Jämtland är inte och har inte varit någon del av ett föregivet ”Sydsamiskt” område förrän inpå 1700-talet, för fynd från Krankmårtenhögens bronsålder och andra ställen visar på ett högvuxet folk, understundom med en kroppslängd på upp till 215 cm för män och hela 195 cm för kvinnor – så lapparnas myter om ”Stahlo” eller sagans Jotnar och resar; har trots allt ett visst fog för sig. Och i år utfärdade SMHI redan sin första klass Röd-varning enligt det nya systemet – lagom till 30 November och den första Vinterdagen…

Allvarliga störningar väntades i hela det svenska samhället, men nu tog den förväntade stormen en mer sydlig bana, och drabbade endast Skåne och de sydligaste Götalandskapen. Stormen graderades snabbt ned till klass Orange – och det var visst inte några ”Klimatförändringar” eller någon halvdebil Greta-tro som orsakade den – för vinterstormar har vi här i Norden fått leva med sedan den senaste Istiden, och ”Skadans rev” eller Snö-fåk över den skånska Sydkusten är inget skämt det heller – utan en högst verklig realitet – vilket bevisar gudinnan Skades makt – en gång för alla.

Acceptera Vintern, Acceptera Asatron, Acceptera Skades makt – Allt detta är HÄR FÖR ATT STANNA (Annars är du ”inte helt 100”)

Skade-Utfallet – för att nu övergå till det – blev alltså i år inte det förväntade. Jag överlevde mitt besök i Skades Vi, och hennes högst reella hemstad. Numera har jag som bekant en titanspik i höger skenben, fastvuxet i själva benvävnaden och med spikskallen utstickande sådär 5-6 mm i musklerna och köttet, efter att ha brutit benet på en arbetsplats, där jag hade mitt hem och min vardagstillvaro i över tio långa år. Hade jag aldrig burit lågskor den första vinterdagen, och inte vigt hoppat undan för ett visst slags fordon – vars förare har ytterst begränsad sikt – hade det aldrig hänt – för nu landade jag på en nyss översnöad fläck av blank is på en asfalt-yta, täckt av ett fint lager pudrig nysnö, jungfrulig och fin likt Skades egen vinter-hy, och hyn hos den frånskilda kvinna jag just vid det tillfället gick och tänkte på. Hon hade nyss önskat mig ”ein gutes Rutschs ins Neues Jahr” eftersom hon på köpet var tyska.

Skade frågar dig inte efter Namn och Grad, inte efter typen av Fordon du åker i. Hon är rättvisare, än de flesta människor… Sviker dig ej, om du lärt känna henne…

Jag ställdes sist i en vårdkö på aktutavdelningen till ett större Stockholms-sjukhus, enbart på grund av min yrkestillhörighet. Den utländska, icke-svenska vårdpersonalen där tyckte nämligen, arabisktalande som den var, att just min samhällsklass skall tåla lite mer eller vara helt okänslig för smärta, olikt de flesta andra människor – och jovisst, jag kan tåla en hel del, fysiskt sett – och på två-tre alvedon kan jag i fem-sex timmar invänta en nödvändig operation – för jag är van att vänta också i kyla och snö. Man rådde mig till helt fel saker, och förde mig bakom ljuset vid Danderyds ortopedklinik, som jag såsom boende i Sektor Nordväst var hänvisad till, varvid en andra titanspik av härdat stål, tillfälligt inkörd rakt genom ledkapseln i min högra fotled brast i tre delar. Jag kunde – femton dagar senare och haltandes på kryckor – den vinterdagen för tio år sedan, när jag satte högerfoten i marken med marschanträde – första gången på länge – man vilseledde mig – fullt avsiktligen – med att påstå att jag skulle ”markeringsgå” istället för att låta mig göra som jag ville, och gå med den brutna foten i högläge; genom att hoppa fram på vänster ben – och jag kunde fysiskt känna, när spikfan genom fotleden brast sönder.

Enbart en enda läkare i aktuell ”vårdregion” men inte län räddade mig det året, nu tio år avlägset – han hade fiske som hobby och var faktiskt armenier, så där ser man. Tack vare titthåls-kirurgi, en modern magnetkamera och en äkta ”slipknot” eller glidknut fiskade man ut spikfragmentet ur höger fots ledkapsel, mellan Talus, Tibia och Fibula – för att vara anatomiskt exakt – det senare benet hade jag haft av på två-tre ställen också – men ändå kunde jag gå för egen kraft 500-600 meter till en hyrbil, själva olycksdagen – enbart pga förmåga och viljestyrka – samt en god kamrats hjälp.

Min högra fot har jag alltjämt kvar, och den behövde inte amputeras, trots allt.

Skade sviker inte, och varken Vinterns makter eller sanna Hedningar sviker mig.

Varhelst en äkta Hedning finns, från Nova Semblas fjäll till Ceylons brända dalar – är han min vän, Min bror…

Peter Hultkvist kvarstår som Minister inom den senaste svenska Regeringen, och han är en av de få ärliga socialdemokrater vi alls har kvar. En av de sista kompetenta eller någotsånär seriösa politiker vi haft inom det partiet sedan Göran Perssons tid – den siste (S) märkte Statsminister någonsin, som verkligen förtjänade beteckningen ”statsbärande”. Jag förbigår den nya Utbildningsministern med kall och isande tystnad, och noterar att man försökt ”sälja på” oss en ny Energi- och Digitaliseringsminister, en alldeles ny ministerpost, som inte funnits tidigare – och det skall vara en såkallad ”Farman”  som är ”Bar” har man sagt mig.

Det återstår väl att se vad detta nya stjärnskott på Ministeriernas himmel har att erbjuda oss etniska svenskar, denna vinter eller andra. Jag ställer mig högst skeptisk, liksom jag gjort till Nordstream 2 och vilket slags regim resten av Europa dessvärre har gjort sig beroende av. För egen del fortsätter jag att vara just etnisk svensk, Hedning och Ved-eldare, och det tycker jag också ni läsare skall vara, digitaliserade eller ej.

Tidens oro förgår. Endast Hedendom och Vinter återstår !

Också gudinnan Skade själv valde en gång sin man efter fötterna ! Högra foten främst sade jag – Och Marschanträde !!

 

Den Gotländska Krigargraven ett tidens tecken..

För två dagar sedan rapporterade media i Sverige – inklusive Statstelevisionens nyhetsprogram ”rapport” om ett arkeologiskt fynd på Gotland, som påstods vara gjort av arkeologistudenter. Man publicerade detta som om det skulle vara studenterna själva som gjort fyndet, när det i själva verket rörde sig om ett känt gravfält som grävdes ut i en del av ett vetenskapligt dokumentationsarbete, och ”glömde” helt att berätta, att upptäckten visst inte gjordes av en slump.

Utgrävningen, genomförd av Uppsala Universitet vid Buttle, var visst inte så slumpmässig som man velat ge sken av, utan en helt logisk upptäckt. I själva verket är upptäckten av ännu en gotisk krigare med svärd och sporrar – av allt att döma en del av det gotiska gardeskavalleri, som tjänstgjorde i den Romerska Armén under 300-500 talet bara ett i raden av fynd, som visar på förbindelserna mellan det dåtida Sverige och det romerska riket.

Upptäckten ger också ökat stöd åt vad hävdatecknaren Jordanes sagt i alla tider, nämligen att Goternas ursprung är att söka i Norden, och i Götaland. Oden själv är Gautatyr, guden för alla Reidgoter eller ridande goter, och det är han som gett oss ett tecken… vi får inte glömma bort vilka vi är, eller varifrån vi kommer – eller det land som bllev vårt..

Föråret fortsätter – och något om Sigyn – igen…

”Vid slutet står segern !”
(gammal sanning)

Föråret fortsätter, och normalt sett brukar det i de flesta delar av landet råda en töperiod, innan Vintern är över på allvar.  I Mälardalen har dock all snö redan smält, och den årstid som brukar vara helgad åt gudinnan Sigyn, Lokes trogna – eller kanske alltför trogna- hustru har i år blivit kortare än vanligt. Vid det här laget utgår jag ifrån, att alla känner till det ställe i Eddan, som beskriver hur Loke slutligen infångades av de övriga gudamakterna, och hur Lokes son Vale förvandlades till en varg, som slet sönder sin bror Narve. Med Narves tarmar bands så Loke, och Skade fäste en giftorm över hans ansikte, som ständigt sprutar etter. Så ligger han fången i det som Viktor Rydberg översatte till Glyngves dyhålor, en plats i det understa eller yttersta Hel, men som i Voluspá, strof 38 kallas ”Hveralunden” vilket man härlett till Hverr, eller kittel.

Lokes tillfångatagande, som den moderne amerikanske konstnären Sam Flegal tänkt sig det. Oden och Tor ses binda Loke, medan Skade fäster upp giftormen och Sigyn ses gråtande i bakgrunden.

Där sitter sen Sigyn vid Lokes sida intill Ragnarök, då ju Loke skall falla för Heimdalls hand, och varje gång hon tömmer giftskålen vrider sig Loke i plågor, och det är det som människorna kallar vulkanutbrott och jordbävning, står det i den prosaiska Eddan. Först då blir Sigyn fri från sina plågor, och det är inte med gillande eller glädje som hon delar kvalen vid Lokes sida, vilket framgår av Völuspá. I amerikansk Asatro av idag, däremot, har Sigyn blivit hyllad som idealbilden av den ständigt lojala hustrun, och hon är där – som vi skall se – mycket mer omtalad än här hemma, vilket på sätt och vis är underligt, eftersom myterna ger en förhållandevis liten roll åt henne.

Det kallas kärlekshatet, och det är av avgrunden” skrev en gång August Strindberg.  (Loke och Sigyn av Eduard von Gebhart, Estalnd 1892)

Hapt sá hon liggja /und Hveralundil /ægjarns líki /Loka áþękkjan/];þar sitr Sigyn/ þęygi of sínum/ veri vęl glýjuð./Vitud ér ęnn eða hvat? så står det i Voluspa – och i min översättning blir det:  ”Fjättrad såg hon ligga /under Hveralunden / en anskrämlig syn / lik den otäcke Loke./ Där sitter Sigyn / tigande och tyst / föga glad / Veten I än, eller vad ?”

”aegjarn” är något som är fult, anskrämligt, ”theygi” eller tigande, skall läsas samman med veri vęl glýjuð säger Finnur Jónsson, det isländska språkgeniet, och är alltså en negation. Sigyn har föga att glädjas över, där hon sitter vid Lokes sida, och hennes lojalitet blir illa lönad, fast hon är den barmhärtigaste och godaste av alla, den oreserverade, villkorslösa kärleken – för så har de flesta uppfattat henne. Loke kallas ”Sigyns armars börda” i Tjodolf av Hvins drapa ”Höstlång” och nog är han en börda för henne, alltid. Till gudarnas stora gille hos Ägir, Oegirsdrikkja, är ju Sigyn inte ens bjuden, medan Loke slår sig fram i salen – vilket beskrivs utförligt i dikten Lokasenna. Istället får hon sitta hemma och passa barnen, laga mat och sköta tvätt och hushåll – men aldrig någonsin hör vi eller ser vi omtalat, att hon får ett enda ord av tack.

Han bedrar henne också gång efter annan, också med Svadlifari, Asagårdbyggmästarens hingst, och som vi ser i Lokasenna är Lokes otrohetsaffärer och svek emot stackars Sigyn otaliga. Hon måste också ta hand om hans ohyggliga avföda, Hel, Midgårdsormen och Ulven Fenris, som Loke framfött genom röven i kvinnogestalt – och det kan knappast vara en syssla, som hon trivs med eller uppskattar. Sigyn får heller aldrig någonsin följa med på Lokes och Tors äventyr, eller de andra utfärder som Loke ständigt företar sig – hemma blir hon, och där får hon sitta, bäst hon gitter eller tål, tills Loke kommer hem igen – och då är han kanske mindre snäll vid henne, med tanke på vad vi vet om den eldfängde och trätgirige, ständigt uppbrusande Lokes natur – även om ingenting sägs i urkunderna om att han skulle vara en hustyrann, eller fysiskt misshandla henne – men psykisk misshandel, kan man faktiskt kalla det som Sigyn hela tiden utsätts för – inte minst nere i dödsriket, där hon ju till sist hamnar tillsammans med sin Loke.

Lokes avföda, som österrikaren Willy Pogany tänkte sig den vid 1900-talets början

Sigyns öde som den ständigt lojala, självuppoffrande hustrun är alltså i högsta grad dubbelbottnat, och kanske inte så förebildligt eller dyrkansvärt som en del skulle tro. Men ändå betyder hennes blotta namn ”Seger” – och inte alls ”segerrik flickvän” och andra dumheter vi kan läsa på Engelskspråkiga Wikipedia. Intressant nog tror sig också en del amerikaner och engelsmän ha hittat Sigyn i andra skaldekväden – det finns en passage i tredje strofen av Eilif Gudrunarsons ”Torsdrapa” som lyder:

Gǫrr varð í fǫr fyrri
farmr meinsvarra arma
sóknar hapts með svipti
sagna galdrs an Rǫgnir.
Och här skall vi hitta en syftning på Sigyn – ”Lasten (”Gorr”) var redo för färd / famnen Mensvåras armar / sökte hållas med att fara åstad (svipti är något som flyger, sveper iväg) och sade galdrar till Rogner (ett tillnamn på Oden, försåvitt det inte är Rungaren = Tor) Att översätta skaldepoesi kan vara vansinnigt svårt, och andra har menat att den här passagen syftar på Angerboda, Loke själv i kvinnogestalt, men översätter vi lite friare, skulle vi få: ”Loke (som är ”last” eller passagerare på Tors vagn) var redo för avfärd, han som vilat i den sorg-tyngdas armar (”svåra men” är ju vad Sigyn lider av) ivrigt ville han dra åstad, från hon som framsäger galder för Rognir.
Eilif Gudrunarsons kväde – som handlar om Tors och Lokes resa till Geirröd – skulle alltså innehålla en avskeds-scen, där Loke är ivrig att resa bort från sin hustru, som i det här fallet skulle ha andra färdigheter än att bara ta hand om hushållet – det sägs ju rent ut att hon kan ”framsäga galdrar till makterna” också.
Sigyn som hon säg ut i ett av mina hedniska kalender-projekt, 2015 – fotot togs i en järnvägstunnel djupt under Stockholm, med en ficklampa som enda belysning – på gränsen vad kameran klarade av..
En del har till och med gått så långt, att de tror att Sigyn skulle vara Odens egen dotter, eftersom ett enstaka heite eller ett binamn på Oden är ”Sigrfadthir” eller ”Segerfader” och att hon därför lärt sig galdrar av honom – Sigyn skulle då vara trollkunnig – men detta är onekligen att koka soppa på en spik, eller att göra en hel höna av en enstaka fjäder.
En sak kan vi i alla fall vara säkra på, och det är att Sigyn räknas som en av Asynjorna (uttalas as-ynja – dvs ”asars glädje” eller lust – inte alls ”asyn-ja” med helt fel betoning) eftersom det uttryckligen står i Eddan. Hon är alltså verkligen en gudinna, och inte av jättesläkt. Att hon också varit en realitet, och att människor verkligen trott på henne – eller åtminstone att berättelserna om Sigyn och Loke varit vida spridda – kan man se på Gosforth-korset från England – där finns Sigyn med, sittande vid Lokes sida – och redan kring år 950 var alltså Sigyn en välkänd gestalt också i England, inte bara på Island eller bland Nordborna.

Man kan också fråga vad just Skade, vinterns och jaktens gudinna haft emot just Sigyn. Visserligen hämnas hon främst på Loke för sin far Tjatses skull (Loke dödade honom, som alla vet) när hon hänger upp giftormen framför hans ansikte, men Sigyn kommer ju att lida lika mycket, när hon i evigheter måste fånga ormettret i sin skål, och så springa och tömma ut det jämnt och ständigt – många har sett en motsättning mellan Skade, som ju skilde sig från Njord, och Sigyn, som vägrar att skilja sig, även om hon fått den uslaste mannen i hela universum till make.

Jag har själv spekulerat i om Skade, ur sitt eget perspektiv, ser Sigyn som en förräderska gentemot de andra gudinnorna, eller tanken på fria och självständiga gudinnor överhuvudtaget – och därför hatar henne intensivt, eftersom Sigyn inte ”väljer rätt sida” och gör slut med en man, som bara svikit, lurat och bedragit henne under en halv evighet.Sigyn å sin sida tycker förmodligen att människor av Skades sort är grymma och hjärtlösa, och inte förstår vad medlidande är. Kanhända uppfattar Sigyn Loke som sjuk, och inte längre ansvarig för sina handlingar – och därför tycker hon synd om honom, och beslutar sig för att dela hans öde. Man överger ju inte gärna en sjuk människa, för den sjuke kan inte ställas till svars för sin egen sjukdom.

Nils Möllerbergs ”Sigyn” från 1940 finns utställd i Lund, på Gärdet i Stockholm och i stora salen till Östersunds länsbibliotek. Nyligen sålde auktionsfirman Bukowskis ett exemplar av statyn för 200 000 kronor – och den tillhör ett av Sveriges mest reproducerade och kopierade konstverk – vilket bevisar Sigyns popularitet…

Onekligen har historien om Sigyn och Loke fascinerat och fängslat många konstnärer under årens lopp. Redan Mårten Eskil Winge – som gjorde ”Thors strid med jättarna” (1872) som fortfarande finns utställd på Nationalmuseum, gjorde också sin version av Sigyn och Loke anno 1863.  Den blev också flitigt omskriven i dåtida recensioner, som i utdrag lyder såhär:

Man kan väl tycka, att det onda icke borde vara representeradt inom gudarnes verld, att här endast borde finnas idel fullkomlighet. Men denna fullkomlighetens verld har ännu ingen mensklig tanke förmått tänka sig. — — Hvad under då, att en hednisk religion, som ock i grunden är en natur-religion — och som är djupt medveten af den menskliga ofullkomligheten — får in Loke bland Asarne?— — En fläkt af Thors ljungande hammare genomgår Winges alla kompositioner. »Men», säger den ofvan antydde minnestecknaren, »det är ej kraften blott: den mera milda skönheten saknar han ej heller, hvarom de hänförande dragen i Krakas intagande och ädla ansigte, liksom uttrycket af qvinlig uppoffring och deltagande hos den sörjande Sigyn, lemna ett ojäfaktigt vittnesbörd.»

Nuförtiden används Sigyn för att sälja alltifrån handdukshängare till golvbrunnar och örhängen. Ett antal fartyg har också fått namn av henne under årens lopp, bland annat det så kända fraktfartyget för utbränt kärnbränsle – en klar anspelning på Sigyns giftskål – men själv undrar jag vad muslimer i Sverige skulle tycka om någon sålde ”Hundkopplet Mohammed” eller hur de kristna skulle tjuta av hat, ifall Ikea marknadsförde TV-soffan ”Herrejesus”. Om sådan marknadsföring framstår som mindre stilfull, då skall man i konsekvens därmed inte heller förakta Sigyn eller Asatrons gudamakter, och faktiskt uppföra sig respektfullt också emot henne, och inte kursa bort golvbrunnar i Sigyns namn, till exempel..

Sigyn i Östersunds länsbibliotek, respektfyllt och vackert framställd…

Det finns dock andra populära myter som kan ha med Sigyn att göra, snarare än de amerikanska fantasierna om Sigyn som Odens dotter, och kunnig i galder. Allt sådant verkar en aning hämtat ifrån ”Marvels Universum” där ju Loke – och även hans hustru – på sista tiden fått en alldeles för stor roll.  Hollywood har gjort om berättelsen om Loke och hans hustru till en förfärligt sötsliskig historia, där Loke får framstå som en mörklagd gentleman och Sigyn som ett romantiskt våp, vilket hon nog aldrig varit. Det är att förenkla deras förhållande alldeles för mycket, om vi tar bort sagans mörka bottnar, eller det dubbelbottnade i Sigyns lidande, och Lokes natur – Sigyns självuppoffring är kanske hedersam, men inte odelat av godo – hon slösar onekligen de gåvor hon har på alldeles fel människa, eller – gudamakt

Modern Manga-bild av Sigyn – som gör henne till en sliskig sötnos…

I förbigående kan det nämnas att 234 kvinnor i Sverige heter Sigyn enligt SCB, men nu finns även varianterna Signe (som också betyder Seger) och Signild, av Sig och Hild, alltså ”Seger i Strid”, och med 311 Signild och 8 954 Signe i Sverige, kan vi räkna med 9499 kvinnor som högst reellt har något med Sigyn att göra.  Bärerskor av namnet Signe hade för några år sedan en medelålder av 70-75 år, eftersom namnet var mycket populärt vid 1900-talets början, men som ofta är fallet så dröjer det ibland två generationer, innan man tar upp namnet igen – och nu är medelåldern för de som heter Signe 25 år – medan Sigyn och Signild väntar på en generationsväxling.

Signe förekommer också i folksagan om Hagbard eller Habor och Signe, som är spridd i skillingtryck och visor från 1600-1700 talet, men som ytterst går tillbaka på en passage i Völsungasagan. Habor, eller Hagbard – vars namn tydligt påminner om Harbard – ett tillnamn eller Heite för Oden – namnet betyder ”han med hårigt skägg” är en kungason från Norge, som älskar den sköna Signe, enligt Saxo Gramatticus dotter till kung Siggeir (”segerspjut”) av Halland. Men – när Siggeir på inrådan av en av Signes tärnor förbjuder dem att träffas, förkläder Habor sig till en kvinna (som Loke brukar göra) fast han blir inom kort fasttagen och straffad (likt Loke) och bunden med ett av Signes gyllene hårstrån, som han inte vill slita sönder (jämför när Loke blir bunden med sonen Narves tarmar). Han hänger nu upp sin röda kappa i galgen, där han snart skall hängas (Loke är en eldgud, och tänks ofta klädd i rött) men när Signe på avstånd ser detta från sin jungfrubur, tror hon att Habor redan är död och går frivilligt i döden genom att bränna sig inne (jämför Sigyns frivilliga offer) och de två älskande förenas i dödsriket Hel, där de sedan får leva tillsammans (likt Sigyn och Loke !) Habor dör nöjd, sedan han fått ett bevis på Signes obrottsliga trohet, ”Treue bis an der Tod” vilket är vad Asatron också handlar om..

Redan 1968 gjordes ”Habor och Signild” om till isländsk spelfilm i Ingmar Bergmans anda, avsedd för utlands-marknaden. Den blev ingen större succé..

Alla dessa likheter verkar vara mer än bara ”tillfälliga sammanträffanden” även om vi inte kan bevisa, att Saxos berättelse går tillbaka på myten om Sigyn och Loke från början. I Halland finns det dock lokalpatrioter från Asige med omnejd, som hävdar att det var just där Asarna slog sig ned, ungefär som lokalpatriotiska Blekingar hävdar att Asarum skulle vara gudarnas hemvist. I Halland finns det faktiskt ett fornminne vid namn ”Hagbards flisor” och detta ställe skulle vara just den plats, där sagan utspelats och Hagbard skulle ha blivit hängd – Loke ligger ju utsträckt över tre vassa stenar enligt Eddan – och en tredje sten i närheten, har lustigt nog ett labyrint-mönster – angående detta med vårens riter. Sentida Hallänningar har faktiskt gjort bygdespel av Habor och Signild, och vi kan mycket väl tänka oss, att man uppförde liknande skådespel om Sigyn och Lokes tragiska öde i forntiden också..

Också i trakten av Västervik lär det finnas ett ”Signildsberg” men en ännu mer berömd plats med det namnet ligger mitt emot Sigtuna, där också Habor slätt finns att beskåda – och enligt Snorre Sturlasson bosatte sig faktiskt Oden först mitt emot Sigtuna i Svea Rike, när han var människa och som konung regerade över just Svearna.. Man vet, att det finns en tingshög och en stor gård från Bronsåldern på platsen – med en forntida hamn – och långt innan det kristna Sigtuna grundades, fanns faktiskt Signildsberg och Forn-Sigtuna.

Om Sigyn verkligen dyrkats där, vet vi förstås inte, men om man idag skall ha en kultplats, uppkallad just efter henne, står sig ingen annan plats i hela världen lika bra i konkurrensen, och om amerikanerna nu har rätt i att Sigyn  ursprungligen kan ha tänkts som Odens dotter, bortgift med Loke (de två hade ju ingått fostbrödralag i forntiden, säger Loke själv i Lokasenna) så faller sig kopplingen till Oden, som hela tiden dyker upp i Hagbard-Signe-Sägnen helt naturligt..

Signildsbergs kungsgård ligger idag på privat mark, och har aldrig blivit fullständigt utgrävd, men man vet att platsen var i bruk från bronsåldern till ungefär 900 ek…

I dagens USA, där kulten av Sigyn antagit närmast översvallande proportioner – både i form av new age och mer traditionella tolkningar som överensstämmer med Asatron, har en intelligent bedömare faktiskt hittat saker, som kan vara värt att påminna oss om, när det gäller Sigyns roll som gudinna. Vale nämns bara som Sigyns (och Lokes) son vid ett enda tillfälle – nämligen i Gylfaginning, eller den poetiska Eddan – annars är alltid Vale hämndens gud, Balders Hämnare, och ”Rind föder Vale i Västersalar” heter det ju i Voluspá, medan Oden alltså är Vales riktige far – han avlade ju honom med Rind, bara för att en hämnare skulle födas åt Balder, och i Vales gestalt har några också sett månskäran, som återkommer ”en natt gammal”.

En suddigare och blond Sigyn med rädsla och ångest i ögonen, som hon såg ut i ett annat kalender-projekt 2017… (Hedniska Tankar copyright)

Hur ska vi förklara denna självmotsägelse ? Att Vale är med vid Lokes fängslande kan vi förstå, med tanke på att Loke ju också bar skuld till Balders död, och att han som hämnare tillfälligt får förvandlas till en varg och slita sönder Narve – Sigyns och Lokes ende riktige son – kan vi också anta som logiskt, givet att de övriga gudarna vill straffa Loke. Men – hur kan Vale samtidigt vara son till både Loke och Oden ? Det låter motsägelsefullt, men motsägelsen är bara skenbar – och inte alls någon ”felskrift” i Edda-manuskripten. Tänker vi efter kring hur det Hedniska samhället var beskaffat, inser vi till slut kanske varför, och löser gåtan. Jag har redan sagt, att det i Eddan klart och tydligt står, att Oden och Loke en gång var bröder, vilket också Frigg, Odens hustru får erkänna i Lokasenna. I forntiden fanns en sedvänja, kallad ”Fostri” – kungen Håkon Adalsteinsfostri fick sitt namn av den, eftersom han fostrades hos kung Ethelstan eller Adalsten i England – stormän, kungar och tydligen också gudar kunde lämna bort sina barn till andra potentater i främmande land, för att de skulle lära sig goda seder, och se hur det gick till i den övriga Världen – vi talar fortfarande om ”fosterbarn” som term i Norden, och nämner sällan det latinska begreppet ”adoptioner” även om det är samma sak.

Vi vet också att Sigyn redan var fostermor åt Hel, Midgårdsormen och själve Fenris, ehuru ytterst motvilligt, eftersom det nog innebar en stor börda för henne – så på det sättet kan vi förklara, hur hon också kunde vara Vales mor, och hur Loke kunde se Vale som sin egen son – vilket inte vore möjligt annars – och Rind, som födde Vale, var ju också enligt Voluspá en ytterst motvillig mor, son inte ville veta av Vales existens – men Sigyns stora kärlek och aldrig sinande självuppoffring räckte till för honom med.

En del har tagit fasta på Sigyns skål, och nämnt det faktum att Agni – hinduernas eldgud, och därför en motsvarighet till Loke – har en hustru benämnd Svaha – vars namn kommer av samma indoeuropeiska rot, som Sigyn – men det kan också betyda ”dryckesoffer” vilket svarar emot Sigyns roll – hon är ju skålbärerskan framför andra – och i Norden har det också förekommit en rit vid namn ”Eldborgs skål” fast ingen numera vet, vem ”Eldborg” i så fall var.  

Om ”Eldborg” – alltså hon som är ett skydd för elden, är en symbol för vattnet, och Sigyn är vatten i motsats till den eldige Loke, så finns det faktiskt en stor logik i detta – och för övrigt kan man se att vid Segerblot (Sigyns namn betyder ju fortfarande Seger) som skulle firas vid Vårdagjämningen, innehöll just ”skålar” enligt Håkon Jarls saga i Heimskringla – jarlen skulle offra mjöd och goda drycker i elden, och ångan från blotet skulle stiga upp till gudarna… Nuförtiden kan vi offra brännvin och ren sprit istället, vilket sannerligen är ett skadligt ormaetter, och det brinner med ljusan låga..

Sigyn är uppenbarligen en svårt undervärderad och förbisedd gudinna, vars ålder och betydelse är större än vi vanligen förstår. 

Hennes blotta namn betyder seger – men när segrar hon egentligen ? Det är ju först efter Ragnarök som hon äntligen blir fri ifrån Loke, och slipper lös ur sitt hårda och orättvisa fängelse. Hennes seger ligger i själva tålamodet, uthålligheten – förmågan att uthärda och vänta – och särskilt detta Covid-år, 2021, behöver vi verkligen både medlidande, kärlek med våra närmaste och just uthållighet – och det är vad Sigyn står för, mer än andra – och kan lära oss.

Årets Segerblot och Vårdagjämning tillhör rättvist henne, som alla år – men särskilt det här året.

En fråga jag ofta ställt mig, är vad som händer med Freja i Ragnarök. Vi vet att även hon har sina Einherjar, men ingenstans, varesig i Voluspá eller någon annanstans i Eddan, står det att Freja överlever Ragnaröksslaget, där hon kanske faller för Hyrrokkins hand, eller i kamp mot de andra jättinnorna. Sigyn däremot blir ensam kvar, för vi vet att Loke och Heimdal i tidens fullbordan kommer att dräpa varandra.

Sigyn och Freja är också varandras raka motsatser, för där Frejas kärlek är mer eller mindre sexuell, har Sigyns kärlek bara medlidandet och människokärleken i allmänhet som huvudkomponenter – och Sigyns kärlek vinner alltså i längden, och segrar till sist över allt det andra, som mest har med passioner och lust att göra. Så kan man också se det – och i nästa värld, den tillkommande Världen efter Ragnarök, tar Sigyn antagligen Frejas plats, på samma sätt som gudarnas söner och döttrar tar vid efter dem själva..

”Vid slutet, står segern…”

En liten Sällsam Saga för dagen: Hur den första Nämndemannen kom in i Valhall

Ur boken ”Sällsamheter i Östergötland – del 1” av Christer Topelius saxar jag följande roliga folksaga, som står att läsa på sidan 211 i just den boken – ursprungligen var den berättad av en Nämndeman Öberg i Rommetorp, som ligger nära Simonstorp och Grytgöl i Östergötland – fast jag har förstås byggt på den en aning…

 

”Har ni hört, hur det gick till, när de skulle begrava den första nämndemannen ? Jo, se det var i forntiden, innan kristendomen, när de trodde på Oden, Tor och Frej. Då höll de ting vid så kallade Domarringar, och lagen hade de väl uppskriven på stora stockar, som de fick lov att köra.

Domarringen från Risbergs gravfält strax nära vägen till Skänninge

Då, när den allra första nämndemannen dog, så var det sagt att Oden själv hade utsett en grav i skogen och att de bara skulle spänna för ett par tvillingstutar och låta dem gå vart de ville. Och likföljet skulle inte få säga ett ord under vägen. Och ni må tro de gjorde så och stutarna de gick hur som helst i skogen och folket följde efter moltysta, förstås. Men till slut så kom de fram till ett berg, och där stod en stor tjur och bölade:

”Här ska grävas, här ska grävas – bär hit’en, bär hit’en” alldeles som talande tjurar brukar böla. Ja, då förstod  dom, att det var ett tecken från Oden och så begravde de honom där då…

STUT ta’mme fan !

Men när nämndeman kom till Valhall, så visste han inte hur han skulle komma in. Nekad blev han av Heimdall, ty Nä’mndeman hade dött sotdöden. Men då stod det en ärlig knekt där, som hade stupat i krig, och han skulle få komma in i Valhall, det var ju klart det…

”Va e du för en” sade Knekten till Nämndemannen. – Jo, jag heter Kilenius Bombasticus, och jag är en stor djävla flåbuse till Nämndeman. Vid tinget har jag bara suttit rakt fram och fisit och drämt av mig, kritiserat alla rättvisa domslut och vrängt lagen så illa, att den knappt gått att känna igen, och ljugit och sagt ja till all den värsta orätt, och nu vet jag inte hur jag ska komma in”

”Det skall jag nog råda bot på”, sade knekten, ställ dig på alla fyra, så rider jag på din rygg rakt in i Valhall…

Se så var det sagt, och det är Särimners makt !

Och nämndemannen till att ställa sig på alla fyra, och knekten satte sig upp på’n, och så bar det iväg. När Oden fick se dem, så frågade han: ”Vad skall nu detta betyda ?” ”Åh”, sade knekten, det är bara min gamla ridhäst, som har följt mig i alla år – hoppla Pålle !” Och så satte han sporrarna i Nämndemannens båda lår, så att han tog till att skrika med ens.

”Mycket illa låter det, sa Oden, och inte vill jag säga att mina gäster för mig bakom ljuset, men om jag inte visste bättre, skulle jag säga att det där låter alldeles som en ohederlig nämndeman… Men här får han stanna. Gå du lugnt till stallet med honom…”

Oden från Målerås glasbruk – finns att köpa som staty…

 

Då tog knekten Nämndemannen till närmsta stall, och stängde in honom där. Och Nämndeman fick bara hö till att äta, och bara vatten till att dricka, och till slut stod han upp till knäna i gödsel och sin egen träck, men Knekten satt i Valhall på Odens högra sida, och fick dricka öl ur horn och äta av det bästa fläsk, och om Nämndemannen inte hamnat i Hel, så står han väl ännu i Valhalls största stall upp till knäna i gödsel och äter hö och dricker vattenblask än idag…

 

 

Slavernas första skriftspråk var germanska RUNOR

Det finns Universitet, och det finns Universitet. Vi har det sk ”Mittuniversitetet” i Sundsvall, som ibland ägnar sig åt väldigt tveksamma saker, och sedan har vi riktiga Unniversitet och Lärosäten utomlands, vars personal i mycket skiljer sig från den sorts ”akademiker” vi börjar se lite väl många av här hemma i ”Landet Löfvén” eller det som en gång var Sverige. (Se föregående inlägg)

Ett gott lärosäte är i alla fall Thomas Masaryk-Universitetet i Brno, som nu bekräftar något som varit känt tidigare – från alla Näverbrev i Novgorod, och i ”Svitjod hin Mikla” eller ”Det större Svitjod” som ju Ryssland kallades en gång i tiden.

Arkeologer har hittat ett unikt fynd från boplatsen Lány-Břeclav, och återigen visar det sig, att Slavernas äldsta skriftsystem inte var Kyrilliska Bokstäver, om någon nu trodde det, och inte heller Glagolitisk skrift, såkallad ”Kyrkslaviska” tillkommen under de kristnas inflytande. Nej och åter Nej !

Den äldsta slaviska skriften var germanska runor – och bara Runor – som man lånat in från Goterna, och flera av de närmaste grannfolken. En nyss funnen inristning i ben bevisar det. Jag citerar, från det tjeckiska universitetets artikel:

The latest genetic and radiocarbon dating methods were used to analyse the bone. The age of the inscription was confirmed through use-wear analysis combined with SEM microscopy. “These sensitive analyses revealed the bone to be that of a cattle which lived in approximately 600 CE,” said Zuzana Hofmanová, a member of the team from the University of Fribourg who specializes in analysing ancient DNA.

Inskriften på benet – varav bara ett brottstycke har bevarats – är de sista sju runorna i den gamla, 24-typiga, urnordiska runraden. Kanske användes de i undervisnings-syfte, och för att lära ut runornas hemlighet till icke läskunniga. Tidigare har rena dumbomar, som den ökände skojarprofessorn Henrik Williams i Uppsala (ni vet han som påstod, att Rökstenen skulle handla om klimatförändringar), hävdat att bara germanska folk kände till runorna, men det visar sig nu åter vara falskt – som näverbreven i Ryssland också bevisar..

Dumhet och okunskap förgår, men verklig kunskap och lärdom består. I morgon är en Odens dag.