Såkallat ”Christian Belittlement” – det vill säga falsk appropriering, uppsåtligt förlöjligande och förminskande av Nordiska Traditioner och Asatrons Gudar, blir allt vanligare och vanligare nuförtiden. Det sker såväl i USA som i övriga delar av Världen. När det gäller den svarta kulturen i Amerika, Judendomen eller andra minoritetsgrupper är media över hela världen inte sena att fördöma Kulturell Appropriering som rasism, och uppsåtlig förstörelse.

Men – när det gäller vår egen gemensamma Nordiska och Svenska kultur – ja då håller sig dessa förståsigpåare, ”Pundits”, dessa falska honoratiores, dessa skenheliga filmrecensenter tysta, och lyfter inte ett finger; gör aldrig ett enda tangentnedslag…

Varför är det så, månne ?

Nu har det uppstått en vild och o-ordnad debatt i ”Variety”, Dagens Nyheter och andra organ. Orsaken den här gången lär vara att Malaysias regering förbjudit Marvels senaste dumma, jönsiga och fullkomligt urvattnade Hollywood-spektakel betitlat ”Thor – Love and Thunder” för en påklistrad, obligatorisk gay-scen i slutet, där två män lär pussas. Jag erinrar mig först av allt hur det Isländska Asatrufélagids Allsherjargodi Hilmar Örn Hilmarson – som är en vis och lågmäld man – för många år sedan fick frågan vad han anser om Marvels och Jew Yorks ständiga bastardiseringar, rasistiska och osmakliga påhopp emot den VERKLIGE Thor, och Asatron som företeelse och religion.

Dagens Nyheters recensent tyckte att den senaste Marvel-soppan var tunn, plastig, illasmakande och innehållslös – och det stämmer !

Hur ser den VERKLIGE Thor ut, och hur är han till sinnet – Har ni aldrig ställt er den frågan ?

Hilmar Örn Hilmarson svarade lugnt och stilla att Amerikanernas ständiga krumsprång föga intresserade honom, och att de hursomhelst påstås försiggå i Marvels Univerum, som inte har någon påtaglig likhet alls med vår vanliga verklighet i Midgårds dalar, och därmed den värld vi lever i. Detta skedde redan 2015, och Asatrufelagid hade förstås – då som nu – viktigare saker för sig än att lyssna till amerikanska journalister och deras idiotiska prat, och därför brydde man sig heller inte om ännu dummare amerikanska filmer.

Den VERKLIGE Tor, och Åskans krafter klarar sig ändå, så blev det diplomatiska svaret den gången, och det kan Islänningarna förstås ha alldeles rätt i.

Men ändå tror jag – för min del – att den kulturella Isolationism, som Asatrufelagid ibland företräder, skadar Asatron som företeelse mycket mer än exempelvis intoleranta muslimer i Malaysia, eller någon annanstans. Kulturell Appropriering ÄR en reell fara, överallt i hela Världen, och den faran är värd att ta på det allra högsta av allvar, särskilt när den dyker upp i vårt eget land. Malaysia och dess befolkning må ha sina åsikter för sig – det är sant – men vi har också rätt till vår egen kultur, och den måste vi aktivt försvara, innan man trampar på oss och försöker utplåna den, liksom så många gånger förr.

Jag har skrivit om hur politiska grupper på yttersta vänsterkanten, inom de sk ”autonoma” och drogliberala sfärerna försökt ”Ta Över” Torshammaren som symbol, och hur ”Forn Sed” och dess alltmer fåtaliga proselyter försökt göra Torshammaren till symbol för Homosex – ett sammanhang som den inte alls hör hemma i.

Jag har försökt peka på rena basfakta, och förklara för er vem Thor i själva verket är, hur han ser ut, hur han beskrivs enligt historiska källor, och hur han är och agerar.

Se ovan i mitt artikelarkiv.

Tor är – och har alltid varit – kommer alltid att vara – en rödhårig, rödskäggig medelålders man, ingen skönlockig hipsteryngling med långt blont hår. Han är det arbetande folkets gud, en bondekarl och en hantverkare – sådan är han till sinnes, så ser han ut. Han är matfrisk, ätande och rödlätt – han dricker djupt när tillfälle ges, men hatar orättvisor – särskilt emot svagare och de som ingen annan hjälp får – han är snäll emot barn, gamla och vapenlösa, går alltid till fots – Tor rider aldrig, även om han kan åka i vagn och föraktar varken sill eller gröt till frukost, vilket vi lär oss av Harbadsljod.

Bakom Amerikas förbannade HOR – döljer sig den RIKTIGE Thor…

Och ändå är det allt färre och färre människor på vår jord, som verkligen förstår Thor eller tar honom på allvar, nuförtiden. Måtte åskan slå ned i huvudet på dem, och utplåna dem alla – för Thor och naturkrafterna är inte att leka med, när deras vredes dag väl kommer.

Personer med ytlig kunskap, de som aldrig läst ett sent tillkommet och antagligen kristet påverkat Eddakväde som Thrymskvida till slut borde inte yttra sig om Thor överhuvudtaget. Hela tiden övervärderas det korta lilla stycke där Loke narrar Thor att ta på sig en brudklänning och spela Frejas roll gentemot Thrym, Tursarna och deras giriga anhang, men den sagan är inte alls någotslags reklam för Homosex eller ens Transvestism – och kan inte kidnappas av någon PK-maffia heller, för läser man den till slut skall man upptäcka att den är en varning för guldtörst, habegär och girighet, något Thor som det enkla folkets gud föraktar.

De borde också läsa Allvismál, vilket ger en annan bild av en delvis intellektuell Thor – han som tävlar i klokskap emot dvärgen Allvis, som är ute efter Thors egen dotter – kanhända Trud, vars blotta namn betyder styrka – enbart för girighets och perverterad kärleks skull – men som Thor slutgiltigt besegrar, även om hans kunskap är grund – han räknar som i en namnthula upp olika företeelser i universum, och hur olika sorts varelser benämner dem, men han har – till klar skillnad från Oden – inget djupt vetande, ingen analyserande läggning eller någon djup törst efter ny kunskap, vilket Oden alltid har.

Asatrons gudomar är arketyper, de finns i människorna och i oss alla. Jag har märkt; att läkare, kirurger, smeder, polismän, soldater och hårt arbetande människor i gemen – de som tillhör Sverige, vårt eget land  – har oändligt lätt för att ta till sig Thor – och så har det alltid varit – de kan bära sina Torshammare med stolthet, för de är inga fjollor, är inte av Loke – tål inte vad äckel vi stundtals alla får trampa omkring i och vad vi ser omkring oss.

Hipster-skäggen, de bortklemade; de överdrivet intellektuella, fjollorna, muslimerna, de kristna och alla andra, som det finns nog och övernog av förstår inte Tor, de inser aldrig hans storhet, begriper sig inte på honom – och därför går det ofta som det går. De är rädda för den manliga styrkan. De är aggressionshämmade, snöpta i sin ständiga vilsenhet, utan mål och mening kritiserar de vad de aldrig kan förstå – och den Tors befriande och renande kraft som aldrig kan bli deras – och därför försöker de göra ner honom. De hatar Tor, vill inte acceptera hans närvaro – men åskan – och mycket annat – likt kriget i Ukraina, och den enkla vilja det Ukrainska folket har till att försvara sig – kanske deras enda försvar, likt Tors hammare för oss – ska kanske en gång slå ned i deras huvuden, och rena dem från allt deras självbelåtna fjolleri, som när Tor slutgiltigt tog sin hammare åter, och krossade skallen på Trym.

Vad är Satori – eller ”Varats Blixt” som Heidegger talade om ? (Fråga för de filosofiskt Torstroende, och de som lärt sig läsa…)

De av er som förstått skillnaden och syntesen mellan vad Nietsche en gång kallade det Dionysiska och det Apollinska – även om vi inte ska tro att Tor eller Loke är Dionysos, även om Odin kan ha drag av Apollon, en gud för kunskap och ljus han också – och som begripit det här med arketyper och Jungiansk psykologi skulle kanske ta fram den amerikanske psykologen Robert Bly’s bok ”Järn Hans” – den var mycket populär under det tidiga 1990-talet – men är idag helt bortglömd.

Och den som har sina öron till att höra, han höre.

Robert Bly var faktiskt amerikan, men han hade en hel del kritiska uppfattningar om både det amerikanska samhället och vad vi ser runt om i Världen. Man gav honom naturligtvis aldrig något Nobelpris – kanhända därför att han var poet och alltför mycket omhuldade just Thor eller Tor – men låt oss dröja kvar vid den verklige Thor ett slag.

Möts vi av kulturell appropriering, så låt oss köra den BAKLÄNGES emot vår kulturs och tros fiender – Vi behöver inte sänka oss till deras låga nivå, men också vi har våra vapen…

Av en ”meningsfull tillfällighet” låt oss säga – eller det som kallas synkronicitet av somliga – har jag just fått tag i en hel del notiser, som har med Tor att göra. Därför fortsätter denna blogg på det tema Tor själv angett, ett tag till – även om det sker lugnt och stilla, och utan de urladdningar och den sommarens åska, som snart borde komma..