”Fra Sonum Fitjungs..” eller ”Tommy Körberg blir full i skratt”

Rötmånaden fortsätter, och likaså den svenska valrörelsen. Det ena tricket, billigare och simplare än det andra lanseras rakt fram för en häpen väljarkår i Tv-rutorna. Under tisdagskvällen hände det att ett antal idioter, såkallade ”Miljöaktivister” försökte äntra scenen under det populära programmet ”Allsång på Skansen”, där Tommy Körberg, nu 74 skulle framträda. Säkerhetsvakter och SVT: platschef uppges fortfarande utreda motiven, som verkar högst oklara, och kanske inte så väsensskilda från dem som användes vid den senaste ”skjutningen” i Malmö, där två personer föll offer för en 15-årig mördare, enligt ej bekräftade uppgifter med en direkt koppling till det kriminella invandrarnätverket Satudarah Assassins.

Alltsammans är endast ”isolerade händelser” får vi veta från våra myndigheter, men är det verkligen så ?

Det enda som hände på Skansens scen tycks ha varit att Tommy Körberg blev full i skratt. De skrikande aktivisterna blev bortsläpade från scenen, och det hela framstod inte som någon effektiv protest. Men varför skrattade den folkkäre underhållaren ? Alternativmediet ”Nyheter Idag” har funnit svaret:

– Jag läste bara, våtmarker, och då fick jag ett helt annat ord i huvudet. Som jag inte tänker säga nu, för det får man inte nuförtiden, säger Körberg…

Ordet ifråga är FITTA, en vanligtvis vulgär benämning på det kvinnliga könsorganet; ofta använd i dagligt tal. Exakt samma ord syns också i ortnamnet FITTJA söder om Stockholm, på grund av de där belägna våtmarkerna, och de fuktiga och inbjudande sumpängarna på självaste Stadsholmen, numera Gamla Stan i Stockholm, var en gång benämnda AGNEFIT, som var det ursprungliga namnet på vår huvudstad. (Se ett av mina tidigare inlägg)

Den aktningsvärde Herr Körberg är en bildad karl, och som så många i sin artistgeneration, dit också Björn Skifs och den Torstroende Pugh ”Hammarhjärta” Rogefeldt hör, tror jag mig veta att han ännu kan bära sin Torshammare med stolthet – på det riktiga viset. Hans visor, som ”Det Luktar öl” av Jaques Brel och tolkningarna av ”Fattig bonddräng” visar tydligt att han är närapå Hedning, och därför Tommy Körberg låter sig inte ryckas med av oseriösa idioter. I ett helt artistliv har han glatt och roat det svenska folket, och efter 50 år och mer står han ännu på scen, utan att bli ”woke”, utan att falla offer för ”cancel culture” och utan att sänka sig till dumheter.

I veckan läste jag en såkallad ”Krönika” från en verklig jubelidiot, ett aktivist-nöt av samma skrot och korn som de fåtaliga ”fornsedarna” – ni vet de som insisterar på att droger hör till Hedendomen, och som vill ha med allehanda svampar, giftväxter och annat vid sina ”högtider”

Varför lyssna till dessa ”Berättelser från Träskmarkerna” ?

Miljö-muppen och Miljöpartisten Viktor Thyrberg skrev för mindre än ett år sedan en krönika i Tidningen Syra (förlåt, syre heter den visst) om att det skall vara helt fritt att plocka giftsvamp och vilka ”rara örter” som helst i den Svenska Naturen, rakt fram utan juridiska begränsningar. I våra våtmarker eller träskmarker – där personen ifråga troligtvis kommer ifrån – växer såväl Sprängört som Tibast – och det är växter som är såpass giftiga, att en enda planta kan döda 8-10 personer – för att inte tala om vilka skador spindelskivlingar och diverse svampar, flugsvampen inbegripen kan ge upphov till. Bara för att saker ”växer i naturen” eller är ”naturligt förekommande” är det inte så att de är bra eller ofarliga. Lagar har vi för att skydda barn och dårar, ja de åt fittan förda se bara på herr Thyrbergs blick, så förstår ni lite av vad jag talar om.

Dessa Miljöpartister ! Hur länge skall de få hålla på som de gör, utan att åka ur vår Riksdag, utan att bli föremål för husrannsakan, eller gripande ?

Men – låt oss återvända till Herr Körberg, orden och dess ursprung. Ord som Fitta, Fittja eller till och med Fit eller Fet – ett ord som finns i norskan – Alnafet heter en del av stadsdelen Alnabru i Oslo till exempel – och där kände jag en gång en rödskäggig och rödhårig norrman med tycke av Thor, som hette Egil Haraldsen Stenseth – han var tillika ordförande i ”Nabolaget De Fete” men vad detta unika brukarkollektiv innefattade, har jag klädsamt nog glömt bort.

Ordet finns också i Eddan, och inte varsomhelst – utan i Hávamáls 78:e strof, alldeles efter den ofta felöversatta och förvanskade dubbelstrofen om ”Dom över död man” – och en mer central placering får man leta efter. Egentligen står det ”Hvern” och inte alls ”Man” i den norröna originaltexten, men att ”Värn” eller ”Värnare” – av sitt eget land och sin kultur, liksom språket – betyder mänsklig varelse i allmänhet, tycks de flesta översättare helt ha glömt bort.

Halvbildade och annat skarn ska man inte diskutera fakta med, för då kan det hända att man blir Miljöpartist, och lika självförvållat dum i huvudet och drogliberal som herr Thyrberg.

Nej – den 78 strofen lyder, i Finnur Jonssons utmärkta transkribering som så:

Fullar grindr /sá ek fyr Fitjungs sonum,/nú bera þeir vánar völ /svá er auðr /sem augabragð, /hann er valtastr vina.

Här står mycket riktigt om ”Fitjungs söner” och det är alltså samma ord som Fittja, en Fit, en varm, ångande och aromatisk, träskliknande våtmark.

Som av en händelse har också en film om en ”Träskflicka” – tydligen efter en och annan roman – nyligen haft premiär i Sverige under den något konstifika – men kanske Augusti-aktuella titeln ”Där Kräftorna Sjunger” – och visst – Träskflickor eller diverse Femininum, som alldeles gått ned sig i ett träsk – sådana finns det många – Jag känner väl till dem… Både förorts-träsk, drog-träsk, korrupta Sosse-träsk, gängkriminella träsk – som i Malmö – med mera drabbar nästan hela befolkningen i vissa delar av Sverige.

Kan träskinvånare, träskflickor och därmed likställda någonsin läras SANNINGEN ??

Den 78:e strofen översattes på sin tid av Arvid August Afzelius (år 1818) såhär – och han är nästan lika dålig, lika inexakt som senare amatörer typ Lönnroth, Collinder, Ohlmarks och Bågenholm – fast det sista namnet borde jag inte ens nämna – där är det fråga om en Eddatolkning så genomusel, så träskaktigt rutten att den stinker.

79. Fyllda lador såg jag
för Rikdomens barn,
nu bära de hoppets staf,
Så rik dom är,
som ögats blink;
den är en flygtig vän.

”Fullar grindr” har för det första inget med lador att göra. De flesta översättare är ense om att det är en fårfålla, eller en fägrind som menas – alltså en sådan som gärna för ned till en saftig våtmark; en ”fållgrind” som i äldre Västgötalagen. En Völ, eller en Völse – som i Völsa Thattr eller Völsungarna, är en stav – men ”vánr” har här ingenting med gudasläktet vaner att göra, det gäller vanföra, de som saknar något ”vans visan” på gotiska. ”Hoppets stav” är därför kristen smörja, en översättning som leder tankarna helt fel- och vi skriver förstås ”rikedom” idag, som ett ord och inte två, därför att ”Audr” är fast egendom, samma ord som i ”Uppsala Öd” eller odal, alltså inte lösöre, utan mark och sådan rikedom man besitter, som land och mark. ”Valtastr” är något som lätt välts omkull, kastas över ända och inte alls ”flyktigt” i och för sig.

Bättre översättningar har gjorts under tidernas lopp, och PA Gödecke, som 1888 ville ”kämpa emot vår bildnings skeva riktning” skrev såhär:

Rika fårfållor
såg jag hos Fitjungs söner,
nu stöder dem tiggarstafven:
ymnighet är,
som ögonblicket,
vankelmodigast bland vänner.

Han hamnade själv skevt i andra strofhalvan, som vi ser – för ”aud” har inget med ymnighet att göra, och ”augdabragd” är något som lyser och sticker i ögonen, inte alls ett ”ögonblick” i och för sig. Att använda ordet ”vankelmod” är också helt fel – och gripet ur tomma luften.. Till och med Erik Brate, som 1913 gjorde den sista av de verkligt klassiska Eddaöversättningarna, lyckades aldrig få till andra halvan av strof 78 på rätt sätt.

Björn Colllinder, 1972 års utgåva var i så fall aningen mer poetisk när han skrev:

Jag såg fyllda fållor hos Fitjungs söner, nu bära de bettlarstav; rikedom är som ett ögonblick, mer ostadig vän finns ej

Detta ligger nära Hávamáls innebörd och mening, javisst – men det är fortfarande inte hela sanningen, fortfarande inte gjort med tillräckligt förstånd.

Ohlmarks (1949) översatte aud med överflöd, augdabragd med ögonkast och sköt in ett egenpåhittat ”trampar tiggarstig” när det inte alls står så, utan där står något om käppar, stavar, liknande den fredade ”grida-völ” eller völvans stav vi ser från annat håll, liksom den ”gambantein” eller ”gammanten” – rent ut sagt ”fröjdepinne”, ja ”joystick” som Skirnir hotar Gerd – själva jorden -att hon likt en träskflicka skall få känna på någonstans, om hon inte fogar sig… Och som Tommy Körberg, kunde vi också le en smula.

KÖP INTE SKIT – Bojkotta ”Tidningen Syre”, ”Mimers Källas Förlag” osv osv..

 

Tyska, Engelska och allsköns översättningar på utländska språk missförstår, misstolkar och förvrider sanningen i det oändliga, de också… Som utvecklingen i vårt land är, så får vi väl snart endast läsa Eddan på Arabiska, Runkibööh – schvenska dijjekt fjån ”Hooden” eller Swahili och Somali-språk, men jag betackar mig för sådana vansinnigheter. I en av mina Engelska Eddor står det:

”Full sheepfolds I saw at the rich man’s sons; they now bear the beggar’s staff – Riches are like the wink of an eye, the most fickle of friends”

Detta är onekligen nära sanningen, inte minst med tanke på var hela Sveriges och Världens ekonomi befinner sig just nu, men hela sanningen är det ändå inte. ”Fitjungs söner” uttrycker inte bara rikedom, det är just det att de sväller, pöser, uppför sig som jäsande fittor helt enkelt – och det går inte att uttrycka på engelska alls. En tysk översättare,  Karl Simrock – som sedan 2016 cirkulerar i nyutgåva, trots att han är totalt föråldrad med tanke på forskningsläget, skrev:

”Volle Speicher sah bei Fettlings Sprossen / die heuer am Hungertuch nagen / ûberfluss währt ein Augenblick/ Dann flieht er, der Falscheste Freund”

Här kommer ladorna igen – Speicher kan idag också betyda ”minnes-enhet” eller ”spara” på en dator, men ”Sprossen” eller groddar, blir på modern tyska en omöjlighet. Några ”Hungerdukar” finns inte i Hávamál heller – men:

”Fulla Fårfållor såg jag
framför Fitjungs söner
Nu bär de bettlarstavar
Egendom är som ögonfröjd
Vanskligast av vänner”

”their” är faktiskt plural, och det är ett helt släkte det är fråga om, dessa nyrika träskvarelser – vill Oden säga oss. ”Aud” eller Öd översätts bäst med egendom, och ordet ”Fitjung” är som ”Fitta”, Fit, Agnefit värt att bevara. Inte bara Våtmarkerna – låt vara att det kanske är ett mål i sig, och därmed behjärtansvärt, men det dunkelt sagda, förblir det dunkelt tänkta.

Och Tommy Körberg – jo han sjunger, ler och tål – liksom Jaques Brel – att skrattas åt. Det finns ingen verkligt skön poesi, utan vishet eller eftertanke.

Politiken borde också präglas av samma sak – men vad ser vi omkring oss ?

 

”Våra Gudamakter” – ny folder om Asatro

Saklig information är viktigt – nu när det finns en uppsjö av teorier, samfund, organisationer och till och med sekter – ja vad allt kan man inte hitta på Internet. På sajten ”Asatemplet” kan man hitta en nyutgiven skrift av Henrik Andersson, utgiven i Uppsala just nu i Oktober månad – som kort och på 44 faktaspäckade sidor ger dig ett kort ”vem är vem” i Asatrons Värld.

6037

Uppslaget har förstås funnits tidigare, från Åke Ohlmarks ”Fornnordisk Ordbok” från 1975 och vidare framåt, men vad som gör Henrik Anderssons skrift så läsvärd, är att den inte ger sig in på att redovisa de vildaste akademiska teorierna, och inte heller för mycket om väsen som Loke, Angerboda eller Hel, sk ”Rökkatru”, ”Lokeanism” och allt annat sådant, som det ändå finns nog eller övernog av på nätet. På det sätter fyller detta lilla häfte ett utmärkt hål i min bokhylla – och boken är charmerande trevligt och chosefritt skriven – ett slags enkel ”När Var Hur” handledning, som kan bli utgångspunkt för vidare studier i ämnet.

Tyvärr är den inte översatt till Engelska – nu när vi befinner oss i en internationaliserad värld – Asatro på nätet är till exempel en i hög grad Internationell miljö – vilket man skall vara medveten om – men här finner man rena basfakta, utan ”forn sed” eller förvrängningar…

Ibland har det hänt, att jag själv faktiskt hittat diverse egendomligheter även i vad som – på svenska – räknas som klassiska översättningar av Eddan. Mitt inne i Björn Collinders tolkning av Hávamal – just i inledningen på ”Runatál Havamals” med Odens schamanska resa i Världsträdet – har Collinder helt enkelt bara hoppat över en central strof med motiveringen ”Detta är Runmagi, och det ska inte översättas!” – ungefär som om hederliga Översättare kunde välja vilka kapitel de ska ha med i en bok, och helt hoppa över andra, på måfå, ungefär som ett gäng moderna teaterregissörer – som låter Hamlet spelas av idel raggare i 50-tals kostymer på en sjaskig bensinmack norr om Säffle – under två minuter – och sedan säger, ”Ja, detta är Shakespeare – oavkortad!

Problemet är förstås bara, att gör man så, talar man inte sanning. Då pratar man rent ut sagt strunt, och man kunde åtminstone ha den goda smaken att skriva ”i utdrag”, ”bearbetning av…” osv…

Henrik Anderssons folder innehåller som sagt bara basfakta – inga tolkningar, bearbetningar, alltför avancerade ”andliga” tydningar, personliga hänsyftningar, allegorier, figurativa tolkningar eller andra exempel på ”allmänhetens fria åkning” och det är just därför jag tycker hans bearbetning är så läsvärd, i dagens läge.

 

Snille_och_smak

Vi har Ohlmarks Edda från 1948, en poetisk och fri tolkning, fylld av must och märg, men med formuleringar som ibland träffar fullständigt fel, om man ser till det Isländska orginalet, som i transkription idag också finns att ladda ned från Internet. Vi har diverse moderna Edda-översättare vars editioner ännu är under arbete, och som inleder sitt tolkningsarbete med att tycka, att frasen ”Mannar, Allherliga Mannast !” som sägs om Guden Tor i Harbadsljod m-å-s-t-e lyda ”pojkvasker” istället – och som när man påpekar detta sakförhållande för dem sätter hela sin akademiska heder i pantraka motsatsen till sanningen.

Mannar Allherliga Mannast betyderMannen, den allra Härligaste bland Män” och den frasen kan inte betyda så mycket annat.

Detta behöver man inte ens vara språkhistoriker för att inse, eftersom de Nordiska språk vi talar idag faktiskt är ganska lika våra förfäders. Det finns ett värde i att låta guden Tor eller möjligen Thor faktiskt få vara just Tor, alltså den han ÄR och ingen annan, men detta har denna Emeritus eller möjligen ”E-mer-i-Thurs” inte förstått. Henrik Andersson inleder en tradition med att inte nämna de värsta Tursarna eller Trollen på hela Internet vid namn i sin skrift, och den traditionen följer jag också gärna nu, åtminstone till en del. Men – vi får inte glömma Marvels tecknare i USA, förstås. De som tycks lida av någotslags ”Thorettes” eller möjligen ”Tourettes Syndrom” så fort Guden Tor kommer på tal. Uttalar du själv Tors namn högt, händer det också ofta saker, har jag fått se – och det är kanske inte bara vidskepelse, eftersom han faktiskt är helig för allt fler och fler, och på sitt vis representerar en andlig kraft, som också kan materialisera sig i vardagen – skulle vi kunna säga…

I somras påpekade Gunnar Arpi i Svd – så att alla i den Asatrogna Världen noterade det – det gjorde åtminstone jag – värdet i att låta Guden Tor faktiskt få vara just Tor och ingen annan – och det värdet har i alla fall Henrik Andersson insett. Hans folder är fullständigt, kemiskt fri från allt sådant, som möter oss Asatrogna på media i annat fall, inklusive diverse politik (från vänstersidan, den yttersta högern ser vi faktiskt inte mycket av just nu) och känns därför härlig att läsa.

Jag rekommenderar starkt, att ni köper ett eget ex av den lilla skriften för att se vad jag talar om…