Saklig information är viktigt – nu när det finns en uppsjö av teorier, samfund, organisationer och till och med sekter – ja vad allt kan man inte hitta på Internet. På sajten ”Asatemplet” kan man hitta en nyutgiven skrift av Henrik Andersson, utgiven i Uppsala just nu i Oktober månad – som kort och på 44 faktaspäckade sidor ger dig ett kort ”vem är vem” i Asatrons Värld.
Uppslaget har förstås funnits tidigare, från Åke Ohlmarks ”Fornnordisk Ordbok” från 1975 och vidare framåt, men vad som gör Henrik Anderssons skrift så läsvärd, är att den inte ger sig in på att redovisa de vildaste akademiska teorierna, och inte heller för mycket om väsen som Loke, Angerboda eller Hel, sk ”Rökkatru”, ”Lokeanism” och allt annat sådant, som det ändå finns nog eller övernog av på nätet. På det sätter fyller detta lilla häfte ett utmärkt hål i min bokhylla – och boken är charmerande trevligt och chosefritt skriven – ett slags enkel ”När Var Hur” handledning, som kan bli utgångspunkt för vidare studier i ämnet.
Tyvärr är den inte översatt till Engelska – nu när vi befinner oss i en internationaliserad värld – Asatro på nätet är till exempel en i hög grad Internationell miljö – vilket man skall vara medveten om – men här finner man rena basfakta, utan ”forn sed” eller förvrängningar…
Ibland har det hänt, att jag själv faktiskt hittat diverse egendomligheter även i vad som – på svenska – räknas som klassiska översättningar av Eddan. Mitt inne i Björn Collinders tolkning av Hávamal – just i inledningen på ”Runatál Havamals” med Odens schamanska resa i Världsträdet – har Collinder helt enkelt bara hoppat över en central strof med motiveringen ”Detta är Runmagi, och det ska inte översättas!” – ungefär som om hederliga Översättare kunde välja vilka kapitel de ska ha med i en bok, och helt hoppa över andra, på måfå, ungefär som ett gäng moderna teaterregissörer – som låter Hamlet spelas av idel raggare i 50-tals kostymer på en sjaskig bensinmack norr om Säffle – under två minuter – och sedan säger, ”Ja, detta är Shakespeare – oavkortad!”
Problemet är förstås bara, att gör man så, talar man inte sanning. Då pratar man rent ut sagt strunt, och man kunde åtminstone ha den goda smaken att skriva ”i utdrag”, ”bearbetning av…” osv…
Henrik Anderssons folder innehåller som sagt bara basfakta – inga tolkningar, bearbetningar, alltför avancerade ”andliga” tydningar, personliga hänsyftningar, allegorier, figurativa tolkningar eller andra exempel på ”allmänhetens fria åkning” och det är just därför jag tycker hans bearbetning är så läsvärd, i dagens läge.
Vi har Ohlmarks Edda från 1948, en poetisk och fri tolkning, fylld av must och märg, men med formuleringar som ibland träffar fullständigt fel, om man ser till det Isländska orginalet, som i transkription idag också finns att ladda ned från Internet. Vi har diverse moderna Edda-översättare vars editioner ännu är under arbete, och som inleder sitt tolkningsarbete med att tycka, att frasen ”Mannar, Allherliga Mannast !” som sägs om Guden Tor i Harbadsljod m-å-s-t-e lyda ”pojkvasker” istället – och som när man påpekar detta sakförhållande för dem sätter hela sin akademiska heder i pant på raka motsatsen till sanningen.
”Mannar Allherliga Mannast” betyder ”Mannen, den allra Härligaste bland Män” och den frasen kan inte betyda så mycket annat.
Detta behöver man inte ens vara språkhistoriker för att inse, eftersom de Nordiska språk vi talar idag faktiskt är ganska lika våra förfäders. Det finns ett värde i att låta guden Tor eller möjligen Thor faktiskt få vara just Tor, alltså den han ÄR och ingen annan, men detta har denna Emeritus eller möjligen ”E-mer-i-Thurs” inte förstått. Henrik Andersson inleder en tradition med att inte nämna de värsta Tursarna eller Trollen på hela Internet vid namn i sin skrift, och den traditionen följer jag också gärna nu, åtminstone till en del. Men – vi får inte glömma Marvels tecknare i USA, förstås. De som tycks lida av någotslags ”Thorettes” eller möjligen ”Tourettes Syndrom” så fort Guden Tor kommer på tal. Uttalar du själv Tors namn högt, händer det också ofta saker, har jag fått se – och det är kanske inte bara vidskepelse, eftersom han faktiskt är helig för allt fler och fler, och på sitt vis representerar en andlig kraft, som också kan materialisera sig i vardagen – skulle vi kunna säga…
I somras påpekade Gunnar Arpi i Svd – så att alla i den Asatrogna Världen noterade det – det gjorde åtminstone jag – värdet i att låta Guden Tor faktiskt få vara just Tor och ingen annan – och det värdet har i alla fall Henrik Andersson insett. Hans folder är fullständigt, kemiskt fri från allt sådant, som möter oss Asatrogna på media i annat fall, inklusive diverse politik (från vänstersidan, den yttersta högern ser vi faktiskt inte mycket av just nu) och känns därför härlig att läsa.
Jag rekommenderar starkt, att ni köper ett eget ex av den lilla skriften för att se vad jag talar om…
Jag tackar så mycket för reklamen. Varför skrev jag då denna lilla skrift? Jo det är en sak jag undrat länge över, hur många gudamakter finns det egentligen? Ja de kända som Frigg, Tor, Freja, Oden, Idun, Vidar och Siv känner ju alla hedningar. Men hur många är det totala antalet, när vi räknar alla asar, alla valkyrior och diserna som omger Freja. Ja då blir det en hel del. Ja alla gudamakter spelade säkert inte någon större del i den forntida kulten, utan varit makter som främst funnits i skaldernas poesi. Men det gör dem inte sämre för det. Det finns mig veterligen ingen som försökt få med alla namngivna makter som finns i Äldre och yngre eddan samt i de kvarlevor som finns kvar av skaldekonsten. Jag har gjort ett försök och jag tror jag lyckats få med de flesta, finns säkert någon gudamakt som inte kommit med, men jag har gjort ett ärligt försök att få med alla.
Många som skrivit om gudamakterna har tagit och få ut så mycket som möjligt ur de få källor som finns och då kanske fått fram många intressanta teorier och än mer spännande slutsatser. Jag har försökt även här att vara saklig. Men även undertecknad har ju åsikter och teorier. Jag skriver att jag tror att guden Ull kan vara gudinnan Sols make som föresten av skalderna kallas Glen. Jag tror att Heimdalls niomödrar inte är desamma som Ägirs döttrar. Jag nämner att jag tror att Balder, nanna och Forsete kan bilda en slags treenighet i världen efter ragnarök.
Varför dödar inte gudarna Loke när det framkommit att han ligger bakom mordet på Balder? Är det bara för att han är Odens blodsbroder, eller är det så att det är ganska meningslöst att döda någon om personen ifråga är dödsgudinnans far? Att skicka Loke till Hel hade väl inte varit meningsfullt eller hur?
Jag har tryckt upp skriften som ju är på 44 sidor och den kostar 120:- med frakt. Intresserade kan höra av sig till skaraborg76@hotmail.com eller ideellkulturkamp@hotmail.se
GillaGilla
En mycket bra kommentar, Henrik ! Självklart har vi alla teorier och även åsikter i ämnet – det har ju jag med. Att Ull är en solgudomlighet är nog oomtvistligt, och detta med Heimdalls nio mödrar som havsvågor är i hög grad ett slags logisk slutledning som bygger på ytterst tunna premisser, ungefär som det aldrig förklarade och aldrig motiverade Wikipedia-uttalandet om att Särimner inte kan vara ett mytologiskt svin, utan skall och måste vara ett Havsodjur, enbart på den anledningen, att hans namn betyder ”den sjöstrimmige”. Det andliga perspektivet i myterna glöms ofta bort, men även om man har ett andligt perspektiv, gäller det här att inte övertolka, utan att göra en mycket jämn avvägning mellan väldigt olika fält, typ etymologi, språkhistoria, kulturhistoria, vad vi faktiskt vet om det andliga perspektivet som det var då – och allt annat än dagsläget, eller dagspolitik och politisk korrekthet, som en del ”Samfund” har nog och övernog av.
Och det stämmer att Loke inte kan dödas – inte före Ragnarök. Han är en bricka i det kosmiska spelet, och så länge han är nyttig för några eller någon, så finns han kvar – ungefär som min blogg, fast helt utan andra jämförelser i övrigt
GillaGilla
Den sjöstrimmige, tänker osökt på rimmat fläsk.
GillaGilla
just det – och det gjorde våra förfäder också. ”Särimner tillagas av Andrimner i själva Eldrimner” står det. Andrimner är en kock med sotigt ansikte, möjligen symbol för luftens element tolkar en del, men kan aldrig aldrig tillaga något ”havsmonster” som man aldrig ens har sett – och Eldrimner, får vi veta i originalet, är en sotsvart kittel – möjligen symbol för elden. Särminer eller själva fläsket – det KAN inte gärna uppfattas på annat sätt – är en symbol för vatten. Vad som saknas är alltså jordelementet, men inget jordiskt finns som bekant i Valhall..
GillaGilla
Om någon önskar bli återförsäljare så kan han eller hon höra av sig till skaraborg76@hotmil.com
GillaGilla