Några tips inför Bokrean…

”Talspråket är en samling skäligen godtyckliga läten, och dess öden äro av underordnad betydelse; skriftspråket däremot är ett idealt konstverk, motståndskraftigt mot tid och förvandling tills barbarer och utvecklingsmakare få hand om det, och dess förvittring och sönderfall är ett med kulturens.”

Frans G. Bengtsson, ur ”Konsten att stava” (1931) (Citerat av Hedningen Andreas Creutz från bloggen Literature Connoisseur)

Kontinuitet och traditioner är viktigt. Särskilt de som verkligen tror på det egna landets kultur och skriftspråk – två saker som för evigt hänger samman – istället för på någon inbillad och falsk ”forn sed” – borde ha observerat att det är dags för den årliga bokrean i Sverige, ett arrangemang som förekommit sedan åtminstone 1920-talet.

Ett verk jag verkligen rekommenderar är Saga förlags översättning av Islänningasagorna i fem band – för en gångs skull en översättningar utan förvanskningar, på ren och klar svenska. Verket har översatts med Nordiska Rådets hjälp, och pryder verkligen sin plats i varje bokhylla.

saenska1

Som vanligt är det dock mest skönlitteratur av enklare slag som säljs på våra bokreor, och få om ens några titlar vågar utmana Monoteisternas försök att ta över hela kulturlivet. Här och där kan man på nätet finna ett fåtal skribenter och forskare som har något positivt att säga om Asatron, ungefär som Lena Månssons receension av Liselotte Frisks avhandling om Hedendom i Vår Tid, som står att läsa i nättidningen Kulturen. Den tidskriften är kristen för övrigt, och en del av den nykatolska våg som tyvärr sköljer över vårt stackars Sverige, men man vågar ändå skriva:

Asatron anses som meningsfull i den alltmer fragmentiserade samtiden och de rörelser som är verksamma i Sverige tar bestämt avstånd från alla former av rasism och nazism. Hos dem som vill återuppliva den fornnordiska religionen finner man vanligen en blandning av naturreligion och traditionalism tillsammans med ett intresse för ekologiska frågor. — — Den ses även som en kulturell inriktning där också andra aspekter av livet ingår, till exempel konst, hantverk, odling och social samvaro. Man skiljer inte mellan det andliga och kulturella. Enligt Liselott Frisk anser de asatrogna liksom andra nyhedniska rörelser att naturen är något som människan inte är skapad att härska över utan snarare något som hon är en del av.

Formuleringar man gärna skriver under på, men sorligt nog förväxlar Liselotte Frisk Asatro med Schamanism, och inser aldrig att även om sejd var praktiserat under Asatrons sista tid som svensk folkreligion – och i viss mån ännu – så är sejden som andlig teknik långtifrån okontroversiell, och något som en hel del Asatroende tar avstånd ifrån, liksom vi givetvis tar avstånd ifrån ”Forn Sed” och andra avarter av New Age. Tidningen Kulturens analys haltar betänkligt, men kan ändå ses som ett sundhetstecken – här talar man antingen om Asatro eller Hedendom – inget annat !

sunna-the-new-sun-goddess-after-ragnarok-dancingEn ny vår – Mer sol – Mer Hedendom ! (fotomontage av Henrik Andersson, ”Ideell Kulturkamp” )

För er som vill ha något lättläst i romanväg rekommenderar jag fortfarande Linus Karléns roman ”Inkräktarna” om den kulturskymning och det barbari som inträffade, när de kristna kom till Norden. Skildringar av vår historia ur Hedniskt perspektiv är fortfarandde sällsynta, och det är viktigt att komma med motbillder emot Monoteismens och de kristnas lögner. Andra bloggar har uppmärksammat den här debutromanen, men i årets bokrea är den naturligtvis undanskymd.

neil-gaiman-norse-mythology-200000-1280x0Den här behöver ni INTE läsa – Neil Gaimans Amerikanisering av Eddan är INTE värd sådär 300 kronor

Istället satsar exempelvis DN med att puffa för Neil ”American Gods” Gaimans omarbetningar, nytolkningar och amerikaniseringar av Asatron. Frågan är väl, vad vi ska ha all denna ”Trumpifiering” av vårt Nordiska Kulturarv till. Återigen en vanställd Edda, som bara tar upp myterna i förkortad och förenklad form, neddragen till barnboksnivå, och fylld av vad som numera kallas ”Alternativa Fakta” på den store Donalds språk… Det är dåligt, ja aningslöst av DN att rekommendera något sådant. Jag gör det i alla fall inte. Också signaturen Angerboda – en annan Hednisk bloggare med hög intellektuell resning – har som jag en hel del kritiska synpunkter på bokutbudet i vår. Han har bland annat besökt Historiska Muséet i Stockholm, tror jag – – och i museibutiken sett böcker som torgför rena felaktigheter..

16904657_1924235167811311_5614495904501505804_o

Nuförtiden nyutger man PA Gödeckes förkortade och inkompletta Edda-översättning från 1888, vilken huvudsakligen har antikvariskt intresse. Ändå finns Gödeckes kristet influerade tolkning på nätet, helt gratis för alla som önskar, och varför man då ska lägga ut sådär 200 SEK på vad man kan ladda hem från nätet har jag svårt att förstå, och förlagets uppgifter om ”den mest kompletta Eddan” ska verkligen tas med en nypa salt.

Eddan har förvanskats och misshandlats på många sätt genom åren. En annan horrör är Björn Collinders översättning från 1950-talet, som var stilbildande under 1970-talets kulturmarxistiska år. Då applåderade alla lydigt Collinders tilltag att plötsligt hacka bort två hela strofer ur inledningen till  Runatal Havamáls, de som handlar om Odens Självoffer och accepterade i blind auktoritetstro hans uttalande om att ”detta är Runmagi, och det skall inte översättas” ungefär som om en professionell översättare kunde välja vilka delar av en text han kan ta med, och sen kasta bort alla bitar han själv inte tycker om, helt sådär utan vidare… Gör man så, ska man nog inte kalla sig akademiker eller forskaare, för då är det inte forskning man håller på med, utan förvanskning.

Ännu värre är Lars Lönnroths Edda från förra året, den som översätter Harbadsljods berömda formulering ”Mannar AllHerliga Mannast!” om Guden Tor med ”pojkvasker” vilket Lönnroth säger ”måste” översättas på det viset, eftersom inget annat ordval alls är tänkbart för honom. Men, det ”måste” det inte alls, vilket alla någotsånär intelligenta läsare borde inse. Detta  bara som ett litet exempel på den ryslige Lönn-Rotarens och E-mer-i-Thursen Lönnroths översättningskonst och språkbruk – ursäkter om att detta ska vara ”mustigt” eller ”färgrikt” när denna översättning hela tiden genomsyras av det som kallas ”Christian belittlement” eller ”Kristet Förminskande” – kan inte accepteras, man märker tydligt vilken avsikt Lönnroth har, och det är att förminska, förlöjliga och förflacka; för medvetet eller omedvet, så förråder hans kristna jag honom.

Jag skulle hellre lägga mina pengar på nedanstående klassiker, som också finns att köpa digitalt:

9789187593338_200x_fadernas-gudasaga_haftad

Viktor Rydbergs ”Fädernas Gudasaga” i nyutgåva från 2014, häftad för 157 SEK är verkligen ett fynd, som meriterar att läsas. Rydbergs tolkning är också personlig, men till skillnad från andra bearbetare som inte förklarar vad de gjort, hur de översatt eller vad deras tolkningar grundar sig på, rent vetenskapligt, var Viktor Rydberg åtminstone ärlig nog att förklara allt det för sina läsare redan på 1870-talet, och inte ”idiotförklara” dem i stil med alla dessa i Lönn Rothande människor, som anser att ”språket måste förenklas” eller rättare sagt utarmas och trivialiseras. Rydbergs berättelse har occkså stått sig genom åren, och lyser med en sällsam kraft än idag, medan Lönnroth, Gaiman et al antagligen kommer vara helt bortglömda inom ett par år – medan Asatrons värde varar...

709331b059cd085fd694e416185bc3dd

”Våra Gudamakter” – ny folder om Asatro

Saklig information är viktigt – nu när det finns en uppsjö av teorier, samfund, organisationer och till och med sekter – ja vad allt kan man inte hitta på Internet. På sajten ”Asatemplet” kan man hitta en nyutgiven skrift av Henrik Andersson, utgiven i Uppsala just nu i Oktober månad – som kort och på 44 faktaspäckade sidor ger dig ett kort ”vem är vem” i Asatrons Värld.

6037

Uppslaget har förstås funnits tidigare, från Åke Ohlmarks ”Fornnordisk Ordbok” från 1975 och vidare framåt, men vad som gör Henrik Anderssons skrift så läsvärd, är att den inte ger sig in på att redovisa de vildaste akademiska teorierna, och inte heller för mycket om väsen som Loke, Angerboda eller Hel, sk ”Rökkatru”, ”Lokeanism” och allt annat sådant, som det ändå finns nog eller övernog av på nätet. På det sätter fyller detta lilla häfte ett utmärkt hål i min bokhylla – och boken är charmerande trevligt och chosefritt skriven – ett slags enkel ”När Var Hur” handledning, som kan bli utgångspunkt för vidare studier i ämnet.

Tyvärr är den inte översatt till Engelska – nu när vi befinner oss i en internationaliserad värld – Asatro på nätet är till exempel en i hög grad Internationell miljö – vilket man skall vara medveten om – men här finner man rena basfakta, utan ”forn sed” eller förvrängningar…

Ibland har det hänt, att jag själv faktiskt hittat diverse egendomligheter även i vad som – på svenska – räknas som klassiska översättningar av Eddan. Mitt inne i Björn Collinders tolkning av Hávamal – just i inledningen på ”Runatál Havamals” med Odens schamanska resa i Världsträdet – har Collinder helt enkelt bara hoppat över en central strof med motiveringen ”Detta är Runmagi, och det ska inte översättas!” – ungefär som om hederliga Översättare kunde välja vilka kapitel de ska ha med i en bok, och helt hoppa över andra, på måfå, ungefär som ett gäng moderna teaterregissörer – som låter Hamlet spelas av idel raggare i 50-tals kostymer på en sjaskig bensinmack norr om Säffle – under två minuter – och sedan säger, ”Ja, detta är Shakespeare – oavkortad!

Problemet är förstås bara, att gör man så, talar man inte sanning. Då pratar man rent ut sagt strunt, och man kunde åtminstone ha den goda smaken att skriva ”i utdrag”, ”bearbetning av…” osv…

Henrik Anderssons folder innehåller som sagt bara basfakta – inga tolkningar, bearbetningar, alltför avancerade ”andliga” tydningar, personliga hänsyftningar, allegorier, figurativa tolkningar eller andra exempel på ”allmänhetens fria åkning” och det är just därför jag tycker hans bearbetning är så läsvärd, i dagens läge.

 

Snille_och_smak

Vi har Ohlmarks Edda från 1948, en poetisk och fri tolkning, fylld av must och märg, men med formuleringar som ibland träffar fullständigt fel, om man ser till det Isländska orginalet, som i transkription idag också finns att ladda ned från Internet. Vi har diverse moderna Edda-översättare vars editioner ännu är under arbete, och som inleder sitt tolkningsarbete med att tycka, att frasen ”Mannar, Allherliga Mannast !” som sägs om Guden Tor i Harbadsljod m-å-s-t-e lyda ”pojkvasker” istället – och som när man påpekar detta sakförhållande för dem sätter hela sin akademiska heder i pantraka motsatsen till sanningen.

Mannar Allherliga Mannast betyderMannen, den allra Härligaste bland Män” och den frasen kan inte betyda så mycket annat.

Detta behöver man inte ens vara språkhistoriker för att inse, eftersom de Nordiska språk vi talar idag faktiskt är ganska lika våra förfäders. Det finns ett värde i att låta guden Tor eller möjligen Thor faktiskt få vara just Tor, alltså den han ÄR och ingen annan, men detta har denna Emeritus eller möjligen ”E-mer-i-Thurs” inte förstått. Henrik Andersson inleder en tradition med att inte nämna de värsta Tursarna eller Trollen på hela Internet vid namn i sin skrift, och den traditionen följer jag också gärna nu, åtminstone till en del. Men – vi får inte glömma Marvels tecknare i USA, förstås. De som tycks lida av någotslags ”Thorettes” eller möjligen ”Tourettes Syndrom” så fort Guden Tor kommer på tal. Uttalar du själv Tors namn högt, händer det också ofta saker, har jag fått se – och det är kanske inte bara vidskepelse, eftersom han faktiskt är helig för allt fler och fler, och på sitt vis representerar en andlig kraft, som också kan materialisera sig i vardagen – skulle vi kunna säga…

I somras påpekade Gunnar Arpi i Svd – så att alla i den Asatrogna Världen noterade det – det gjorde åtminstone jag – värdet i att låta Guden Tor faktiskt få vara just Tor och ingen annan – och det värdet har i alla fall Henrik Andersson insett. Hans folder är fullständigt, kemiskt fri från allt sådant, som möter oss Asatrogna på media i annat fall, inklusive diverse politik (från vänstersidan, den yttersta högern ser vi faktiskt inte mycket av just nu) och känns därför härlig att läsa.

Jag rekommenderar starkt, att ni köper ett eget ex av den lilla skriften för att se vad jag talar om…