Hur du skapar ett Hedniskt ”Vi” – och varför det INTE finns några Asatrogna ”altaren”

Jag vet då inte allt vad skräp och skit man får läsa på nätet. Det finns någotslags ”forskare” vid namn Fredrik Gregorius i Linköping, som själv är kristen och hävdar att Asatron i Sverige ”inte finns” vilket han tycker skall vara att ge ”en nyanserad bild” som han uttrycker det, samtidigt som han hävdar att ingen ”tror på riktigt” av denna rörelses mer än 2-3000 medlemmar i landet – räknar vi ihop alla organiserade och fristående grupper vi känner till, uppskattar man att det faktiskt blir så många, och än fler utövare finns på Island och övriga Norden.

Vem gav honom rätten att avgöra den saken ? Hur kan han ens veta det ?? Och vad har han för BEVIS för att påstå, att tusentals av hans egna landsmän inte skulle vara ”ärliga” i sin tro ? Hur understår han sig ens, att kalla sådana yttranden för ”nyanserade” ?

”Vestigia terrent” – ”Spåren förskräcker”

En liten grupp tokdårar och foliehattar någonstans tycker att det skall heta ”forn sed” – ett uttryck som inte förekom förrän långt in i den kristna medeltiden, och som aldrig någonsin använts av utövarna själva, varken förr i tiden eller nu – utanför denna lilla New Age-grupp det vill säga. Och New Age och modern synkretism i all ära – men det är inte asatro...Inte heller är det ”sed” eller ens ”fornt” att springa omkring och hurtfriskt utbrista saker som ”Nämen fira du Midsommar och Lucia precis som du vill, med sotsvarta Lucior, svamp i håret och  haschplantor under sängen” – för något sådant är mest en förbannad osed och har inget med något ”fornt” samhälle att göra – knappast med någon nuvarande kultur heller.

Det blir som att bjuda Muslimer på Bacon ungefär – visst, det kanske är någotslags satir eller förvriden humor (se föregående inlägg) men egentligen är nog sådan humor inte särskilt rolig, utom som en parodi på den allerstädes närvarande svenska Pk-naivitet, som finns i vissa kretsar. Jag förväntar mig absolut, att de flesta av mina läsare är tillräckligt kloka för att uppfatta en viss ironi här och där i vad jag skriver – om jag nu ens har det – och inte blanda ihop skämt med allvar.

På nätet kan man också få läsa inslag av gamla förvirrade tanter och tonåringar från USA, som skriver att de genomfört ”Prayers to Thor from their Asatru Altars”.

Jag menar – hur djävla obildad får man bli ? Jag tar det igen – ”Prayers to Thor from their Asatru Altars”…

VET dessa människor ens vad Asatro ÄR för något, och FÖRSTÅR de vad de snackar om ?

Vi Asatroende BER aldrig till våra Gudamakter, eftersom det vore fullständigt löjligt och fruktansvärt omoget att ens tänka sig något sådant. Själva ordet ”be”, alltså bidhja på norröna betyder befalla, rent språkhistoriskt, och skall inte förväxlas med det anglosaxiska prijan, som i prayer, alltså de kristnas sätt att be. En konungs bud har vi alla hört talas om, i alla fall om vi talar svenska – och detta ämne har jag skrivit om, flera gånger. Den enda gången ”bön” i kristen mening alls nämns i eddan, är det i ”Busluboen” – en fruktansvärd förbannelse, som en illasinnad och elak trollkona riktar emot en Jarl, och det kvädet slutar med att Jarlen sitter slagrörd i salen. Så – ungefär – såg våra förfäder på fenomenet ”bön”…

Några källor som nämner, att Nordborna skulle ”fallit på knä” eller slängt sig framstupa framför sina gudar på Monoteisternas befängda vis – med röven i vädret (vilken Gudamakt skulle känna sig hedrad av det ?) finns inte, utanför kristen eller muslimsk litteratur – och några arkeologiska bevis för ”böner” och andra klagosånger har inte hittats, de heller.

Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál, och det är det första av alla bud. Vi Blotar och förärar våra Gudar gåvor – men inget i Världen är gratis – för så fungerar det också i naturen…

Jag menar – tänk efter ett slag. Hur fungerar det i naturen, och hur fungerar ett naturligt samhälle ? För att få äta, måste du lära dig så och skörda – och därmed odla – annars får du jaga och fiska, eller kanske samla in din föda från marken, men arbeta måste du. Du kan inte bara sätta dig ned på marken eller i ett gathörn, helt passiv som en stackars tiggare, och bara be, be och be andra om mat eller försörjning. Livet eller naturen fungerar inte så. Visserligen kanske du kan bära dig åt på det viset om du är ett litet spädbarn, eller en lallande kristen, som inte riktigt kan ta vara på sig själv. (”Cretien” eller ”Kretin” sa man i Frankerriket, och på Karl den Stores tid)

Men våra Gudamakter tappar ofta tålamodet med det slaget av personer. Tor och Åskan slår till, fortare än kvickt – och tar vi för mycket av naturen eller behandlar den på fel sätt, får vi ofta lära oss en hård läxa – så det tjänar inget till att bara sitta där och be… Vår tro fungerar helt enkelt inte på det viset – här måste du visa din hängivenhet med att ge lite av dig själv, antingen direkt till makterna eller till andra människor. Du är ingen liten treåring, som drägglande och snorande hela tiden kan komma springande med gråten i halsen till någotslags himmelsk ”pappa” eller ”morsa” och tro att de ska lösa allihop…

 

Att vara makterna trogen, innebär också att hedra dem genom sitt arbete – att odla, bygga, och förvalta sitt arv. ”Arla i Urtid, då Ymer byggde” står det i Voluspá. Det är ingen tillfällighet. Också Asarna ”timrade Hov och Hargar” får vi vetanågra kristna altaren byggde de inte alls, och något sådant ingår inte heller i vår tro. Vad Hov och Hargar är för något, vet du kanske om du har följt med i den här bloggen, och alls läst och förstått vad jag skriver.

En Harg är en samling resta eller liggande stenar, en kultplats för utomhus bruk, helt enkelt – och ett Gudahov är och var en inomhus plats för dyrkan (läs här ovan under separat underrubrik, se avsnittet ”Asatro”) eftersom Arkeologin (se avsnittet ”Arkeologi”) bevisar att Asatron ända sedan bronsåldern varit också en inomhusreligion, och inte bara en utomhus- dito, även om Tacitus och flera utomstående författare, som skildrade Germanerna ur ett romerskt, fjärran perspektiv tänkte sig saken så.

Synen på Hov och Salar (som syns i det äldre ortnamnsledet – ”al” för helig plats) som också var hövdingagårdar, gilleshus och naturliga samlingsplatser har ändrats på senare tid, och genom arkeologins vittnesbörd har man förstått, att makterna tillbads minst lika mycket inomhus som ute. Det är föga förvånande med tanke på allt, för försök att hålla ett blot eller ett gille utomhus i pinande snöstorm, åskväder eller slagregn – man behöver inte vara akademiker för att förstå att det inte går så bra – varje bonde och hantverkare förstår inom sig samma sak ändå, särskilt med Tors bistånd och skydd.

Varje svensk av bondestam förstår vad det handlar om… Det är naturligt för oss att blota, odla och arbeta…

Så om du nu beslutat dig för att hedra dina förfäder, Asar och Vaner – Hur gör du ? Reser du ett ”altare” inomhus lite på måfå eller hipp som happ, rubb som stubb, hursomhelst, kanske ? Blandar du ihop olika ”gudabilder” och saker från helt olika kulturer lite som du tycker, helt utan någon ordnad tanke eller något inbördes sammanhang ? Isåfall gör du FEL. Visst – du får ett ”altare” eller en plats för multikulturellt mischmasch utan all ände – men det är INTE Asatro…

Vilken samling bråte… Vad, vem eller vilka är det ens, som ska dyrkas här ?

Du skulle inte vilja hedra din egen släkt genom att plocka fram helt andra foton än de på dina verkliga släktingar, exempelvis genom att leta upp andra fotografier som du funnit i en sopcontainer någonstans, eller hur – särskilt inte om de fotona föreställer människor eller makter från en helt annan Världsdel, som du inte ens är släkt med… Nej – såklart inte, eller hur ? Det vore ju fullständigt befängt, och du kan inte dyrka Krishna ena dagen, Jesus nästa, kasta in Frigg och Dionysus lite hipp som happ bara för att du råkat dricka dig asfull, eller för att det skulle roa dig och dina vänner. Det finns ändå något som heter ”hybris” och som finns i alla hedniska mytologier, och med makterna leker man inte ostraffat – för de är inga ”leksaker”

Katolska helgon och Indiska ”gudar” i jakaranda kanske kan vara pikanta som inredningsdetaljer, men har inget med Asatro eller respekt för makterna att göra.. Inte med respekt för andra kulturer och respekt för andra troende heller…

Tänk på hur forntidens människor gjorde. De gjorde det enkelt för sig, behöll alltihop stilrent och avskalat, och tog oftast till inte mer utsmyckningar än de behövde. Nästan alla de gudabilder för personligt bruk man hittat är mycket små, och påfallande enkelt utformade. Rällinge-Frej är bara några centimeter hög. Den isländska bilden av Thor från Eyraland är inte mer än sådär 6-7 cm stor den heller. Inte heller Torsbilden från Lund – felaktigt rubricerad som en spelpjäs på 1950-talet – eller de små bilder av solguden Ull som hittats i Södermanland under 2000-talet är särskilt stora de med. Tror du att det är någon slump, kanske ?

När du KAN göra det ENKELT, STILRENT och UTAN en massa konstigheter, som inte har med saken att göra..

Svårare än såhär, behöver det inte vara. Bara några enkla och stilrena handgjorda föremål, som laddats med kraft och innebörd av sin ägare. Inget onödigt bjäfs.

Den Odens-staty man funnit vid Lejre (ja, det är otvivelaktigt Oden och inte Freja, därför att han avbildas med skägg, Hugin och Munin samt Gere och Freke bakom Hlidskjalf, och visst ingen kvinnofigur som diverse genus- eller rättare sagt anusforskare påstått) är 2009 är mindre än 2 cm hög, och även Romarnas ”lares et penates” var små, privata bilder som man kunde föra med sig överallt, exempelvis i en penningpung, utan större svårighet. Allt detta gjordes förstås med mening och med en bestämd avsikt – av forntidens människor – och det var just det att det skulle vara enkelt – och att makterna inte skulle blandas samman. Man skulle lätt kunna känna igen dem på deras attribut. När man sa att Solen var ”Ullar Gulli” eller Ulls gyllene huvud, eller att Oden var en ”spjutgud” var det för att göra enkla sammanfattningar, som också kunde gestaltas i bildform…

 

Bilderna av solguden Ull från Lunda i Södermanland var påfallande enkla till utförandet…

Men det betydde inte att man inte KUNDE göra fantastiskt invecklade ornament, som på Västergötlands och Ölands guldhalskragar, till exempel

Restaureringar av Urnes-dörrarna – som kan ha kommit från ett Gudahov och visst ingen kristen kyrka – visar hur kreativ djurornamentiken var. Den följde fasta regler, och en strängt logisk form, som man måste haft noggranna förlagor till. Ingen slinga är felplacerad, eller slutar i intet. Under-över-under – varje slinga sitter som den skall – allt logiskt och väl utformat.. Man skapar inte saker som dessa på måfå, eller slump..

 

Också den kända Torshammaren från Skåne – funnen redan på 1800-talet, förd till Lund och med okänd fyndort, men daterad till 700-talet om jag inte minns fel (alltså långt tidigare än skåningarna någonsin kommit i kontakt med några kristna) bygger på samma princip. Många som ser den på bild, förstår inte ens vad hammaren betyder. De ser inte Korpguden Odens ansikte överst, eller Frejs två galtar på sidorna av hammarens skaft. De förstår inte, att detta är en bild av Oden, Vile och Ve eller Oden, Tor och Frej i ett, praktisk och enkel att bära med sig, och i sitt kristna tänkande är de för evigt utestängda från dessa enkla föremål, eller vad de innebär.

”Ni MÅSTE lära er att se, inse och förstå – annars är ni inte Hedningar !”

 

Också på hällristningarna – och något så sentida som lapska trolltrummor – ser vi samma enkla symbolik. Namnet ”Asar” och namnet ”Vaner” på den andra gudasläkten kommer enligt vissa etymologer från gudabildernas enkla – och ibland grovt tillyxade utseende. ”Habands Asans” på gotiska betydde ”med åsar” eller med liggande tvärbjälkar, för att vara ordagrann. ”Vans visan” betydde ”alldeles utan” (tvärbjälkar) och som vi ser, är exempelvis bilderna från Lunda – som antagligen föreställer Ull – just sådana till utförandet, även om man senare inte räknade Ull till Vanernas ätt, utan till Asarna själva. istället blev det Frej, som i Sveariket fick överta vissa drag av solgud – mot järnålderns slut. Tor bar en hammare, Oden spjutet. Tyr kändes igen på sin enda hand. Allt detta visste man – och kunde hugfästa i enkla bilder eller föremål.

 

Att det är den hammarlyftande Tor, på samiska Horagalles eller Tiermes, som vi ser i dessa och hällristningarnas bilder är självklart..

Att denna bild från Broddenbjerg, och dansk sen bronsålder – 500 år och mer före vår tideräknings början föreställer FREJ är heller inte att ta miste på… (inte ens ”genusforskarna” kan tro, att detta ska vara en kvinna…)

Men bara för att man vanligen – och i vardagen – gjorde gudarna enkla och grovt tillyxade, betyder detta inte att de stora Gudahovens bilder såg ut så. Vi vet från berättelsen om Tröndernas gudahov vid Ranheim utanför Trondheim – förstört och utplånat för alltid av modern byggnation på 2000-talet – att det där stod en människostor Torsbild av renaste guld, med Bockar, Vagn och allt i naturlig storlek, så fint gjord att den såg alldeles levande ut. Också många andra källor – inte bara sentida typ Orkneyingasagan – berättar liknande saker. Om man gjorde sina gudar påfallande enkla och utan utsmyckningar, var det inte alls för att man var ”primitiv” och inte kunde skapa något mera verklighetstroget eller detaljrikt – för det kunde man visst ! Ölands guldhalskragar och djurornamentiken bevisar detta bortom allt rimligt tvivel – men man ville ha enkla och portabla gudabilder, som sagt.

Kanhända var det – som en del antagit – för att Makterna skulle kunna uppfattas som var och en tänkte sig dem – ingen hade ju i verkligheten sett Asarnas ansikten, och kommit undan med livet i behåll – men – mera beroende på estetik. All konst förr var inte ”föreställande” konst, utan bruks-konst. Vill man alls tala om en verklig ”sed” och ingen osed, måste man hålla detta i minnet, och inte halka in på alltför massmediokra, populärkulturella framställningar – även om det är sant, att vi alltid skapar och återskapar makterna på nytt..

 

Enkel exteriör – men slagkraftig och funktionell…

Här finns också ett klart och tydligt budskap till oss, som lever idag. Tänk på forna tiders lantbrukarhem, eller hur ett hem såg ut på landsbygden i början av 1900-talet. Där fanns inte mycket av extra föremål eller så särskilt många tillhörigheter – det man hade var hemgjort, slöjdat, framsprunget ur folkligt hantverk och påfallande enkelt. Inga konstigheter. Inget från andra kulturer, som inte hörde dit, eller ens från storstädernas jämrande maskineri.

Bara bondens värd i Falurött, naturträ och blod, lika enkel och naturlig som världen och tiden själv.

Enkla sköna ting, rena i linjerna och formen. Så såg också det beygynnande Folkhemmets och Funktionalismens möbler ut (foto från Carl Larssons Sundborn)

Sådana ”Vin” ska du resa dig- ty vet att den enklaste formen av helgedom, heter ”vi” – av gotiskans ”weíhs” eller något invigt, en helig plats. Ordet ”vigsel” och ”viga” – kanske har du också hört talas om ”Vighammare” om du är hemma i Asatrons värld – kommer av samma ursprung.

Inte bara Lundar är heliga, liksom Hult och Hargar. Viet – det hem du byger åt dig och de dina – är heligt det också, och där – i ditt eget hem – skall du prisa och ära dina makter.

Du skall blota åt dem, och du skall ge dem goda gåvor, som du gör till en kär vän, för att gälda och återgälda. Det är att vara hedning och Asatroende på riktigt – men ”altare” ? Nej, det har du icke – det får du icke, och det kommer icke över din dörr och din tröskel, det säger jag dig !

Och Tor är en rödskäggig, ätande Gud – Medelålders och fullvuxen – ingen fånig yngling i Marvels stil med långt hår som en liten flicka..

Take that – American mutts !

PÅVEN påstås ha AVSKAFFAT HELVETET – Fast gjorde han det ?? (Himlen är full av pedofiler, vartän du går)

För några dagar sedan kablades nyheten om att Hans Helighet Påven, Franciskus den förste, skulle ha avskaffat hela det katolska helvetet. Detta dementerades dagen därpå av Vatikanens kardinaler och teologer – Påven skulle alltså inte alls ha sagt sådär, och helvetet bara fortsätter och fortsätter, som alltid under dessa kristna…

”No Hell…” – ”Hell no !”

Inflyterlserika The Guardian har berättat om saken, förhållandevis objektivt. Shrew Pork Shames… förlåt…jag menar naturligtvis Mew Dork Games … nej – New York Times – ni vet den där underliga Fake News tidningen från Donald Trumps US of A – den som kallat det norska vinter OS laget för nazister – och som nu sägs ”samarbeta” med Dagens Nyheter- ett ”samarbete” som alla svenska dagstidningar och all press i Europa borde hålla sig för goda för; pga den amerikanska skandal-blaskans urusla kvalitet. Den skrev nyligen en ovanligt hatisk och illa formulerad artikel, som skuldbelägger den ansedde italienske tidningsmannen Eugenio Scalfari, 93, grundare till tidningen La Repubblica  och pekar ut honom som skyldig till alltihop – vilket är minst sagt oförskämt.

Överallt där katolikerna tillåts komma in i ett samhälle, där kommer också HELVETES-LÄRAN och tron på Djävlar och Demoner som ett brev på posten… (”En påve kommer sällan ensam”)

”The Times” i London är som vanligt mer sansad i sina bedömningar, och beskriver sakligt vad som hänt, vilket däremot amerikanerna inte gör. Herr Scalfari hade helt enkelt en öppenhjärtig intervju med hans helighet – de två har trots motsatta ståndpunkter alls inget emot varandra, rent personligen – de är ju italienare, och därmed artiga...

Påven erkände att han inte alls tror på något helvete, enligt herr Scalfari, som dock infogar att han kan ha råkat citera Påven fel – och det är kanske inte så konstigt..

It is been accepted Christian doctrine since the founding of the church, but Pope Francis appears this morning to have abolished Hell.

In a move that will enrage conservative Catholics, the Pontiff told La Repubblica that the souls of unrepentant sinners were not punished in the afterlife, but simply disappeared.

“Hell doesn’t exist, the disappearance of the souls of sinners exists,” he told Eugenio Scalfari, a 93-year-old atheist philosopher, during a conversation in the Vatican.

It was the fifth meeting between Pope Francis and Mr Scalfari, the founder of one of Italy’s leading newspapers.

– The Times, 2018-03-29

Enligt den nuvarande Påven skulle alltså alla hedningar liksom försvinna ut i det blå, med ett stilla litet ”poff” liksom, så fort de råkar avlida. Detta är helt annorlunda än vad alla andra påvar före honom hävdat, och om ni nu tycker att jag på något sätt skulle vara respektlös emot Hans Helighet och  den katolska ligan, så kan jag för min del knappast tänka mig, att jag skulle vara så värst respektfull emot människor som för det första vill  döda mig, sedan utsätta mig för eviga straff, erövra mitt land, utplåna min kultur från jordens yta och dessutom gång på gång uttryckt att alla mina gudar är ”falska” – en religion vars företrädare uttrycker sig så kan jag för min del knappast respektera alls, eller för att citera Hávamál –

Om ont du röner, kvad då att ont det är, och ge ej dina fiender frid

Katolicismen är en religion som skändat kvinnor och barn, som utrotat hela kulturkretsar och hotat och plågat hela nationer Världen över, och som förföljt påstådda häxor, kättare och hädare mycket hårdare och skoningslösare än vad snart sagt alla andra religioner gjort; bara för att vi ”Hedningar” inte trott på dess påstått ”Allsmäktige” gud JHVH – bättre känd som Jehova eller ”Herren”.

Oden – som inte alls ger oss några budord – har rått oss att ta oss i akt för den sortens ”gudar” och dess förkunnare. Det är vår plikt att bekämpa dem, liksom det är en självklar plikt för oss hedningar att försvara de värnlösa, och värna vårt eget land.  Och dessutom har hans helighet Påve Franciskus I gjort en hel del underliga uttalanden förr om åren också.

Ann0 2015 uttalade  hans helighet till exempel att det är fullständigt ok för katolska föräldrar att slå, aga och misshandla sina barn, så länge man ”inte skadar barnens värdighet” eller slår dem i ansiktet, till exempel.  Detta uttalande står i direkt konflikt med Svensk lagstiftning, och i direkt konflikt med lagarna i exempelvis Tyskland och flera EU-länder, vilket flera kommentatorer än just jag påpekat.  Vi kunde nu fråga Erik Helmerson i DN, till exempel, om han som svensk katolik också slår sina barn, eller om han sätter den svenska lagen före Påvens ord, eller Påvens ord före den svenska lagen ? Vilket gäller ?? Följer han bara våra svenska lagar ibland, eller när han känner för det, liksom ?? Och hur är det med alla de andra ca 50 000 vuxna katoliker som tagit sig in i vårt Sverige ?

 

 

Helt ok beteende enligt Hans Helighet Påven… Svenska lagar säger något helt annat – Så vad följer katolikerna ?

Regeringen Löfvén i Sverige har nu börjat införa ”förbehåll och undantag” för barnäktenskap pga ”religiösa skäl” – främst till förmån för Muslimer i Sverige. Riksdagen röstade emot denna Socialdemokratiska politik, och eftersom röstesiffrorna är väl kända, vet alla svenskar också att Regeringen Löfvén ville göra det legalt att gifta sig med 8-10 åriga flickor utomlands, och sedan var det bara att vandra tillbaka in i Sverige igen, med dessa ”barnbrudar”.  Rörande Påvens märkliga uttalanden från 2015 har Regeringen Löfvén inte sagt ett enda ord, men jag antar då att det är legalt för katoliker i Malmö; exempelvis, att färja över sin dotter till Saltholm i Danmark, och slå och puckla på henne där av hjärtans lust, till dess att hon blöder och inte kan stå på benen.

Nu när muslimerna fått sina ”religiösa undantag” så måste väl de gamla (S) märkta rättvise-kraven gälla, och så får även katolikerna kryphål… Socialstyrelsen har ju tryckt upp lite fina broschyrer på sistone, men nu när vi diskuterar SJÄLVA HELVETET, alltså helvetet självt, så kanske vi ska dela ut den här fina broschyren också…

Men detta är inte allt. 2015 sade Hans Helighet Påven att det är helt Ok och mycket Katolskt att ge vissa människor på käften, exempelvis för att de har förolämpat din morsa.

Detta skulle då helt stå i samklang med Kristi Lära, som vi förstår, och enligt en dogm från 1870 är Hans Helighet också ofelbar, det vill säga alla Katoliker MÅSTE lyda honom, och de MÅSTE följa hans påbud, annars kan de icke kvarstå inom den Romersk Katolska Kyrkan överhuvudtaget – men denna gång uttryckte sig Hans Helighet endast bildligt talat, alltså allegoriskt,har vi fått höra. Vad Påve Franciskus – som väl kommer gå till historien som ”Boxar-Påven” – menade var ”allas vår moder Kyrkan” som katolikerna brukar säga – Dvs förolämpar någon den Katolska Kyrkan, eller så fort en katolik känner sig ”kränkt” – ja då har denne katolik rätt att börja slåss och veva – i alla fall enligt Påven..

Tänk om det också skulle gälla oss hedningar – hur skulle Världen då se ut ?

”Ey mon, I’m da Pope ! I’m da greatest !! I’m da Pontifex Max,Get it ?  You insulta my Mamma, I puncha your face, Capisce ?

(Också ifråga om BOXNING är Hans Helighet Franciskus minsann EN RIKTIG FRISKUS….)

Men vi hedningar och Asatroende tycker annorlunda. Enligt Hávamál är det fegt, och nidingsverk att slåss emot vapenlösa, eller de som inte kan försvara sig; till exempel; och man får heller inte slåss emot de som är gamla, ty ”mycket är gott, som de gamle säga”.  Vad Odens uttalande om ”giv ej dina fiender frid” betyder, är att man har rätt att säga emot, när man blir illa behandlad, exempelvis av en muslim eller en kristen.

Man får ”kväda” att fel och förbrytelser har begåtts, till exempel – och att man inte längre tror på Påven – samt tillkalla rättsvårdande myndigheter, skulle vi säga med ett modernt språkbruk. Det är vad Hávamáls kända strof betyder – inget annat.  Påven sade i sin senaste intervju med ”La Repubblica” att den kristna sk ”förlåtelse-läran” löser allt, och det var bland annat därför han påstod sig vilja avskaffa det katolska helvetet..

Har ni tänkt på en sak ? Om HELVETET nu STÄNGS – då blir ju alla STACKARS DJÄVLAR arbetslösa ! (Fan också !!)

 

Påven utgår ifrån, att om mördare och pedofiler, sadistiska torterare, diktatorer och människor som Hitler, Stalin och Pol Pot – nu ångrar sig på sin dödsbädd, och tar emot ”söte lille Jesus” ni vet – ja då blir de automatiskt frälsta, och kommer till himlen, allihop... Det har Påven faktiskt sagt, och yttrat. Och många kristna tror också på det. Påven – eller snart sagt vilken katolsk präst som helst – svänger bara ett magiskt trollspö, liksom – eller säger helt enkelt ”Killevippen !”  liksom Karlsson på Taket – Ni vet Astrid Lindgren figuren som liknar Stefan Lövén – och så löser sig precis allt.

Också Adolf Hitler får plötsligt änglavingar, och så fluff fluff fluff, fladdrar Gamle Adolf bort till den kristna Himlen, förlåten av alla kristna…

Den katolska himlen måste vara full med pedofiler och massmördare, för även Jeffrey Dahmer, Heinrich Himmler och flera snubbar i samma stil lär ju ha ångrat sig på slutet – och då blir de ju automatiskt förlåtna och far upp till ”Gud”allt enligt Påven, som bara är såå god och såå kärleksfull såå…

Tror ni verkligen på sådant här kristet trams, kära medmänniskor ?

Tror ni verkligen, att förlåtelse är såpass lätt att utverka ??

Martin Luther, säger jag er – han trodde inte på detta. Och det gör inte jag heller. Förlåtelse är nämligen inte så lätt att utverka, inte för verkliga brott. Visst, den kristna förlåtelse-läran kanske funkar mycket bra i vardagslivet, ifall någon knycker din blyertspenna eller du blir knuffad i tunnelbanan – eller om någon medmänniska förolämpar din morsa, till exempel – alltså just den grej som hans helighet Franciskus sagt att det är helt ok att slå ut folks tänder för..

Men det finns saker man inte kan förlåta – och fram tills nu har även katolikerna erkänt, att vad vi kan kalla Dödssynder och Helveten de facto finns. Lutheranska teologer, för sin del, har traditionellt trott på botgöring, eller på att förlåtelsen är något man måste jobba verkligt hårt på. Och fram tills på 1900-talet, fanns det heller inte ens några Lutheranska teologer som ville avskaffa Helvetet eller Djävulen, som jag strax ska visa er…

Vi hedningar tror inte på någon ”synd” och därmed heller inte på någon ”förlåtelse”. Däremot tror vi på rätt och fel – och för den som nu vill till den kristna himlen, tillsammans med alla massmördare, terrorister, nazister, kommunister, förbrytare och många andra som redan finns där – alltihop enligt vad Hans Helighet Påve Franciskus I sagt om ”Guds” stora nåd – så lycka till, säger jag… Jag själv vill INTE till någon kristen himmel i alla fall, när det finns härligare ställen i det hinsides.. Jag har redan berört detta i ett annat inlägg, men låt oss ta en liten repetitionskurs…

I Valhall finns inga ovärdiga människor. Dit kan man inte komma via någon påstådd ”frälsning” eller inbillad ”förlåtelse”. Barnungar kommer inte dit, utan bara de som dött i strid för en god och värdig sak, Mördare blir inte insläppta – inte pedofiler heller – och det ser ett särskilt släkte av utvalda varelser – de som korar Valen, och alltså heter Valkyrior – till. Ingen kan heller gå runt och kalla sig ”frälst” inom Asatron, eller vara säker på Valhalls härlighet – för det avgörs av en högre makt. Tron på Särimner, möjligtvis- kan hjälpa dig, men inte ens han avger några löften, utan ger bara av sig själv, evinnerligen. Det finns dessutom andra boningar i livet efter detta. Vi har Sessrumnir eller den på Sittplatser rika, Frejas stora glädjesal på Folkvangs slätter, dit bara de utvalda och de som Freja verkligen älskar får komma. Inte ens hon är villkorslös i sin kärlek; nämligen, för de som vanärat sina kroppar eller perverterat själva kärleken kommer aldrig någonsin in dit, och har Freja och Nornorna verkligen bestämt sig, finns heller ingen förlåtelse.

Observera också vad som händer i den kristna himlen, och vari deras sk ”salighet” ska bestå. De döda själar, som kommit dit, förutsätts stå och spela på harpor, och hela tiden”lovprisa herren” vilket måste ske ideligen, ideligen.. Så fort de kristnes ”gud” i sin påstådda ”allsmäktighet” inte för höra hur bra, hur fin, hur storståtlig och ”mäktig” han är, så blir han arg, vredgas, hotar att sända syndafloder och förstöra hela Jorden i ett blodbad bortom all vett och sans – låter detta som en ”allsmäktig” gud – eller som en tjurskallig 3-åring…

De kristnas gud är oändligt barnslig, och ger överhuvudtaget inget ”allsmäktigt” intryck – redan i den första Mosebok ropar han ”Adam, var är du ?” som ett litet barn, och kan inte se eller varselbli sin egen skapelse, trots att han ska vara ”allvetande”. Jämför detta med VERKLIGA gudar, som Tor och Oden.

Tor struntar fullkomligt i om du alls tror på honom eller inte, eftersom han är säker i sig själv, och inte har några problem med sitt självförtroende. Han behöver inga ”lovprisningar” och inga änglakörer för att göra vad han ska – han litar bara till sin egen styrka och sitt eget vett – ingen annans !

Oden behöver inga mänskliga tillbedjare överhuvudtaget. Han behöver inte utge några budord, eller utfärda påbud eller förbud, utan ger bara mänskligheten goda råd då och då, som Hávamál tydligt utvisar. I den boken finns inga budord alls, inga regler – utan vad som står där får du själv tolka – som den mycket visare och moraliskt överlägsnare Gud han faktiskt är, Har Oden redan insett att merparten av mänskligheten inte kommer att följa honom eller ens begripa honom i alla fall, och därför inriktar han sig bara på de bästa människorna… de som han verkligen behöver, och som inte försmår hans råd.. Oden existerar, oberoende av vad du säger eller tycker. Han är stormen, vindens kraft, inspirationen i dig själv, och allt som är gott i människorna – men lovprisas – nej – det behöver han inte – du kan sälla dig till hans sällskap, visserligen, eller följa hans väg, om du ens vågar – men där finns inga påbud. Så agerar en v-e-r-k-l-i-g-t allsmäktig ledare, i kraft av just sitt ledarskap..

 

Hels Vite är redan det ett Nordiskt ord, och därifrån kommer själva den kristna termen ”Helvete” – eftersom Nifelhel, Nastrand och andra strafforter efter döden de facto existerar. Men, till skillnad från det kristna helvetet, är allt detta bara övergående andliga tillstånd, och inget som varar i evighet. Redan Viktor Rydberg – som skrev ”Studier i Germanisk Mytologi” på 1800-talet visste, att Ragnarök kommer, och då utplånas Hels Vite eller straff, eftersom de som rättvist hamnat där kommer att slåss på Surts, Fenris och Lokes sida i den sista, avgörande striden. Och de kommer att FÖRLORA – liksom Loke – sanna mina ord – för när Ragnarök är över, tar Asarnas söner och döttrar sin naturliga plats i tillvaron.

Detta är inte alls några kristna tankar, eftersom tanken på Ragnarök och ett cykliskt universum fanns årtusenden innan kristendomen, också här i Norden. De kristna, och i synnerhet katolikerna, trodde däremot – tills det senaste Påveuttalandet – att Helvetets straff var eviga. För en hedning är detta ytterst bisarrt, och en grotesk, ja absurd tro. Meningen med straff är ju, att förövaren ska kunna bättra sig, men varar straffen i all evighet, finns heller inte den minsta chans till bättring. Kristendomens världsbild och ”Helvetes-lära” är därför fullkomligt värdelös – och för övrigt – om Påven nu avskaffar Helvetet, vad händer då med den katolske Satan ?  Blir han arbetslös, eller inte ??

”Påven är ANTI-KRIST !” (Det sade redan Herr Doktor Martinus Luther från Wittenberg – på sin tid…)

Ni vet ”Horn-Pär”, Gammel-Erk, Skam, ”Han den där, som tyckte att Åmål också var något” – flera svenska teologer, bland dem den blivande svenske Ärkebiskopen Nathan Söderblom, i folkmun bättre känd som ”Satan Nöderblom” var på sin tid helt övertygade om att Satan, enligt katolikernas lära, inte kunde existera…

Tron på Satan eller Djävulen är nämligen en direkt hädelse emot ”guds” påstådda allmakt, och står dessutom i direkt motsättning till hans påstådda ”allgodhet”. En god gud, menade Nathan Söderblom – och han var en av de kraftfullaste och bästa ärkebiskopar vi någonsin haft, milsvida bättre än den nuvarande – skulle aldrig kunna skapa Satan, och heller aldrig tillåta ett helvete, eftersom det inte vore värdigt gud eller ens kristendomen att låta en sådan plats finnas till. Emellertid ser vi nu, efter 1900-talets fasor – att Nathan Söderblom hade fel. Teodicé-problemet, eller problemet med varför ondska alls existerar, under en påstått ”allsmäktig” gud har ingen kristen filosof eller teolog någonsin lyckats lösa, men det problemet löses galant och lekande lätt av alla polyteister. 

Nathan Söderblom lär på sin dödsbädd ha sagt:  ”Det finns en levande Gud, jag kan bevisa det genom religionshistorien” – ett uttalande som var fullständig bullshit, och ungefär som att säga att eftersom 100 000 flugor äter bajs, och alla flugor historien igenom ätit just bajs, så måste bajset vara gott att äta... Men – på det viset bevisar man ingenting, utom att kristendomens dumheter vanligen är konstanta, liksom dess Helvetes-lära. Söderblom brevväxlade också med Viktor Rydberg, och fällde sitt sista yttrande mycket i opposition emot Rydbergs intellektuellt överlägsna Hedendom och Asatro, som han innerst inne insåg, att han aldrig kunde besegra. 1909 utkämpades nämligen i Sverige den sk ”Djävuls-Striden” – eller en stor, offentlig debatt om Djävulens och Helvetets avskaffande..

Först idag – cirka 120 år efteråt – har katolikerna uppnått samma ståndpunkt, som vi Nordbor redan gjorde då. Nathan Söderblom, som annars inte tvekade att utbyta tankar med allsköns hinduer och hedningar,uteslöt Katolikerna och Pingstvännerna från varje form av ekumeniskt samarbete, och det gjorde han alldeles rätt i. Han ansåg att de var så hopplöst ”efter” med sitt blinda vetenskapshat, sina ruttnande likdelar (sk ”heliga reliker”) och kannibal-riter (sk ”nattvard”) att det överhuvudtaget inte var lönt att diskutera med dem, utan fortsatte sin argumentation för helvetets och djävulens avskaffande alldeles själv.

Nathan Söderblom, Ärkebiskopen som först av alla kristna avskaffade helvetet…

Visserligen försökte senare Dagens Nyheter – denna kristna hydra – ta åt sig äran för ”Djävulsstriden” när det var gamle Nathan och hans bundsförvanter, som skrev de mer än 60 artiklar, som denna tidning publicerade i ämnet. Också min farfar – som var präst i Skåne på 1920-talet – bidrog på sitt sätt till debatten, genom att knacka sina egna församlingsbor på axeln, och då och då fråga dem: ”Tror du på en personlig djävul – och i så fall – varför inte ?” (och det var inte bara för att han ville djävlas, utan sätta fart på deras tankeverksamhet, nämligen..)

CS Lewis, en kristen filosof och fantasy-författare, trodde på 1920-talet att han skulle kunna avskaffa hela det kristna helvetet genom att förklara det som en allegori, eller en liknelse. I Nathan Söderbloms modernistiska efterföljd menade han att Helvetet skulle vara ett slags andligt tillstånd, eller en subjektiv, psykisk upplevelse – något som Jean Paul Sartre och enstaka franska existensialister senare tagit upp ”L´enfer, c´est les autres” – eller att helvetet är de andra – de kristna plågar exempelvis ständigt alla oss andra med sitt tjat om Satan, synd, evig förtappelse osv osv och ställer därför till med ett helvete på Jorden – som vi kan se – och Islamisternas Självmordsbombare och andra Monoteister gör precis likadant..

Lewis menade mera specifikt att Djävulen objektivt sett skulle existera, men att han vore totalt avskild från ”gud”, och i själva verket led mest utav alla i det helvete, den kristne guden och själva kristendomen skapat åt oss alla, eftersom Lucifer ju en gång varit en ängel, och fortfarande kunde tänka och känna som en sådan – och rent av hysa medlidande med de stackars människor, han var satt till att plåga och tortera i evigheters evighet – utan att förstå människorna kan ju Satan knappast plåga dem så värst grundligt, det blev ungefär som när Djävlarna i Helvetet skulle plåga Homer Simpson genom att tvångsmata honom med munkar – han själv såg det som en belöning, och insåg inte att det var menat som ett straff..

Lewis ansåg alltså, att helvetet mest var ett enda stort kommunikationsproblem, och att det skulle förstås i existensiella termer – livet självt vore ett straff, och eftersom människorna likt Satan är avskilda från ”gud” och inte har någon fungerande kommunikationskanal upp till honom – för den kristne guden svarar ju inte på deras böner, och avskaffar inte själva ondskan – så är hoppet om frälsning högst illusoriskt…

Andra teologer har byggt ut Lewis tankegångar än mer, och sagt att helvetes-vistelsen är ett slags frivilligt tillstånd, i vilket ”Hedningar” eller ”Syndare” befinner sig,  bara för att de varit själviska nog att välja något annat än ”himlen” och försökt tänka efter själva… Ungefär som om de trodde, att vi Hedningar skulle vara olyckliga, bara därför att vi saknar kristendomen – eller rättare sagt – vi saknar den inte alls…

Avslutar dagens predikan med en vacker sång, och låter alla er kristna därute behålla era katolska helveten, ert mörker och era djävlar för er själva... Själv är jag en lycklig, Asatroende Hedning i Frejas namn, som ni vet.. och denna sång bevisar det bortom allt (o)rimligt tvivel..

 

HIMLEN ÄR FULL AV PEDOFILER

”Leenden och vänlighet och kärleksfulla ord
får du ej bland hatiska små präster.
Katolikerna de hotar oss med Satans svavelstraff
och bjuder oss på kristendomens skämda rester

Himlen är full med pedofiler, vartän du går
och jeschus bara frälser alla, ifall han kan och får
så runt Gud faders tron, där trängs de kriminella

För så har PÅVEN sagt, just till denna vår
och Helvetet det slopas för de kristna, faderalla
men inte för den, som råkar ha en annan tro..
För så vill Kyrkan tro och blott befalla..

Ja, Himlen är full med pedofiler, vartän du går
och jeschus bara frälser alla, ifall han kan och får
så runt Gud faders tron, där trängs de kriminella…”

Scen från den kristna lednings-centralen” – Tror ni att de små Påvarna tar hem spelet om saligheten ?

 

 

 

 

I vilket Odelsarven och andra spekulerar om Arkeoastronomi…

Arkeoastronomi, alltså vetenskapen om tidiga civilisationers och kulturers astronomiska vetande, är en jämförelsevis ny vetenskap, och ett föga utvecklat forskningsfält. För att lyckas inom detta ämne måste man ha tvärvetenskapliga insikter, och inte bara vara bildad inom historia, arkeologi och mytologi, utan också ha kunskap om astronomi, liksom om traditionell lärdomshistoria i övrigt, och dessutom vara fast förankrad inom den kultur man studerar.  Jag har redan nämnt Daniel Vagerstams sajt ”Sagas From the North” där ni kan finna många inlägg om just Arkeoastronomi, och de gamla nordbornas syn på stjärnhimlen och Världsalltet, frånsett vad jag själv sa om den märkliga överensstämmelsen mellan Asatrons skapelsemyt och den moderna fysikens ”Big bang teori” tidigare i veckan, eller detta med gnistan i Ginnungagap…

Jodu nalle ! Det sägs att det finns något som heter STORA BJÖRN däruppe, och dit får vi säkert komma när vi dör...” (Varje kultur har sina astronomiska föreställningar)

Om detta låter alltför spekulativt för er, så kan ni minnas att Stjärnbilden Karlavagnen – som de flesta svenskar nog känner igen – faktiskt fått sitt namn efter Tors Vagn och att vi de facto känner till de nordiska namnen på ännu fler konstellationer än så, även om det då och då dyker upp olika teorier om vilka stjärnbilder som har avsetts med vilka namn. Nu ger sig den norska – och ibland ganska spekulativa och personligt hållna sajten Odelsarven, skriven av Vegard Solheim in i debatten – också denna sajt har jag skrivit om förr, och även dess rika artikelarkiv kan rekommenderas..

Visste ni att det finns ett svenskt vetenskapligt sällskap för arkeoastronomi och etno-astronomi ? Man kan faktiskt hitta dem på Facebook…

Odelsarven bygger i sin tur på den isländske professorn Gisli Sigurdsson, som anser att hela Asatron kan förklaras utifrån kosmologiska termer, eller med andra ord att vad vi numera kallar ”myter” faktiskt till mycket stor del bygger på konkreta observationer av stjärnhimlen, och vad som rör sig där.  Nu är det i och för sig att åtskilligt förenkla Eddan, enligt vad jag själv anser, eftersom Hávamál till exempel bygger på mycket konkret livsvisdom, och att Asatron förstås har en andlig eller religiös dimension, precis som alla andra organiserade religioner – för Asatron är och var organiserad – den är visst inte någon flummig och oorganiserad ”forn sed”.

Gisli Sigurdsson anser att Vintergatan i själva verket är världsträdet Yggdrasil, en teori som föreslogs redan 1994 av en isländsk läkare och Paleoastronom vid namn Björn Jónsson, som ansåg att stjärnbilden skorpionen skulle motsvara Nidhögg, draken som gnager på Världsträdets rötter (Boken ”Star myths of the Vikings” från 1994 – som jag själv fått av en intresserad broder i Särimner, tillika Frimurare innehåller mycket mer fantasifullt stoff än så).  Svårigheten med teorier som de här är dels att hitta konkreta arkeologiska bevis, eller att härleda de beteckningar på stjärnbilder som de facto och bevisligen står i sagorna till rätt konstellation på himlen.

På Wikipedia kan man till exempel få veta, att de tre stjärnorna i Orions bälte skulle ha benämnts Friggerocken, alltså Friggs spinnrock. Detta är ett påstående, som också Odelsarven upprepar. Problemet är bara, att i Dalsländsk och Värmländsk sentida tradition, är det Cassiopeja som är Friggerocken – stjärnbilden liknades även av antikens greker vid en kvinna, som sitter ner och spinner – men på Vikingatiden fanns inga spinnrockar alls, eftersom spinnrocken som vi känner den uppfanns först på 1300-talet – och enligt andra traditioner spinner Frigg molnen på himlen under Dagtid..

Nu är det visserligen också så – som jag själv råkar känna till – att sländan, som man tidigare spann på, eller skytteln i en vävstol råkar heta ”roccetta” på  tidig italienska, och att man språkhistoriskt sett möjligen kan ha fått ordet ”rock” om spinnrocken därifrån, redan på 800-talet eller långt tidigare – Men, i alla fall… Stjärnbilden Orion, i vilken Orions bälte ingår, hette för de gamla nordborna Aurvandil eller Örvendel – Saxo Gramatticus kallar honom ”Horvendille” och han var enligt Eddan en väldig jägare, som följde med Tor på hans expedition österut till Jotunheimen (Karlavagnen roterar som man vet runt himmelskupan, och Tor kan mycket riktigt ses färdas österut, och tillbaka igen). Men Örvendel blev sårad i österled, och blev buren tillbaka av Tor, på hans rygg, och råkade under färden genom Elivågor (som en del har liknat vid Vintergatan) förfrysa sin ena tå – denna bröt Tor av, och kastade upp på himmelskupan. På Wikipedia påstår man nu – helt självsvåldigt och utan källhänvisningar att stjärnan ”Örvendelstå” skulle vara polstjärnan, medan alla andra forskare tror att Örvändelstå är den ljusa stjärnan Rigel, som mycket riktigt bildar Orion – Aurvendels ena fot..

För att ytterligare förvirra finns det Engelska, tidigmedeltida texter, där ”Earendel” på gammalengelska blivit till morgonstjärnan, eller Venus – vilket dock bevisligen är en kristen tradition, eftersom de kristna inte vågade nämna Freja eller Venus, som ju har namnsdag just idag, enligt den svenska almanackan. För att summera, så finns det alltid en hel del gemensamma problem inom paleo- eller arkeoastronomi, oberoende av vilken kultur man studerar.

Ett av dem är att olika folk naturligtvis dragit gränserna för stjärnbilderna på helt olika sätt, beroende på vilka figurer man tyckt sig se på stjärnhimlen.

I Grekland, Egypten och Rom kunde man exempelvis tala om stjärnbilden Lejonet, eftersom alla ju visste hur ett lejon såg ut, och att ett sådant bör ha en lång svans. Men här uppe i Norden fanns inga Lejon, och följaktligen kom samma stjärnbild att liknas vid något helt annat – och sakna den långa svansen.

På Tullstorp-stenen i Skåne finns Fenrisulven avbildad, och den verkar onekligen motsvara stjärnbilden Leo eller Lejonet, enligt Daniel Vagerstam, fast nu med en helt annan form på huvud och svans än lejonets traditionella, eftersom man tagit med andra stjärnor i själva ”bilden”. Lapparna kallar exempelvis Karlavagnen för Skopan eller Kåsan, eftersom de ju saknar vagnar i sin kultur.  Och så här håller arkeoastronomerna på – utan så värst många avbildningar – annat än på stenar och hällristningar samt enstaka arkeologiska föremål, som Himmelsskivan från Nebra i Tyskland, gjord 1600 före kristus – som bevisligen kan användas som ett primitivt astrolabium eller stjärnkompass..

Arkeoastronomi må vara ett spännande forskningsfält, för amatörerna så väl som för proffsen och akademikerna, men riktigt vetenskaplig blir den bara, om man kan utgå från konkreta fynd och faktiska observationer. Odelsarven redovisar en ”table of correspondences” eller en korrespondens-tabell (välkänd form av uppställning för alla som studerat olika ockulta system) på planeter och gudar, som jag tycker haltar åtskilligt – och som också bygger på Gisli Sigurdssons rön—

Merkur – Loke

Venus – Frøya

Tellus – Jord/Rindr/Fjörgyn

Luna – Måne

Mars – Tyr

Jupiter – Thor

Saturn – Heimdal

Uranos – Odin

Neptun – Njord

Pluto – Hel

Faktum är, att som Baeksted och många andra redovisat, så var det Oden som romarna liknade vid Merkurius, och inte Loke. Merkurius var ju de dödas följeslagare, och budbäraren-vandraren bland gudarna, och alla vet vi, att detta är typiska Odensdrag. Att Jord, Rind, Gerd och Fjörgyn är benämningar på jorden, är allmänt känt, liksom att Freja och Venus är samma gudinna. Men Nanna i Baldersmyten är också en mångudinna, och att sätta in Heimdal för Saturnus är onekligen minst sagt djärvt, med tanke på hur Saturnus eller Kronos beskrivs i Grekisk mytologi – och de yttre planeterna Uranus, Neptunus och Pluto kan inte upptäckas utan teleskop – och de var knappast kända under hednisk tid…

En sak är emellertid säker. Vi vet att forntida kulturer kunde beräkna året och årstidernas gång mycket, mycket exakt, med bara några minuters fel. De insåg, att jorden var rund, att världsalltet var oändligt och att det fanns fler Världar eller Planeter än vår – och att Jorden snurrade runt Solen, och inte tvärtom – alltsammans kunskaper, som kristendomen och de kristna förstörde, när de väl utbredde sitt vålds-välde här i vårt land…

”Guldhatten” från Berlin är en av fyra kända kalendrar från 800-1000 år före kristus – de har ett fel på bara 0,46 – 0,07 % vad gäller årets och månadernas längd…

Ännu ett Marvel spektakel får premiär – och vi Hedningar IGNORERAR saken…

Man har – av anledningar som jag inte riktigt förstår – frågat mig vad jag tycker om den senaste halvdebila Popcorn-filmen från USA. ”Thor – Ragnarök” kallas spektaklet, och tydligen hade den premiär i förra veckan. För egen del tycker jag faktiskt ingenting, ingenting alls om denna film – utom att den är präktigt irrelevant för mig som Asatroende. Alltihop tilldrar ju sig hursomhelst i Marvels Universum, alltså en fiktiv serietidnings-Värld, och har inget som helst med verklig Hedendom eller Asatro eller ens Nordisk kultur att göra.

NEJ ! Thor eller Tor ser INTE ut såhär. Han är för det första Rödhårig, INTE blond, och MEDELÅLDERS och INTE i 30-års åldern…

Dessutom har ju Hollywood och Marvel gjort många sådana filmer förut, och om man alls skall tycka något, kan man tycka som Allsherjargodhi Hilmar Örn Hilmarsson uppe på Island, som redan 2011 fick frågan om vad han tyckte om sådana filmer. Svaret var förstås ungefär som mitt – dylika filmer är irrelevanta, och gör varken från eller till vad verklig Asatro beträffar, eftersom det är något helt annat än vad som skildras i dessa filmer. Debatten här hemma i Sverige har varit lite mer livaktig denna gång, och frånsett de som tror att denna taffliga amerikanska äventyrs-soppa med mycket explosioner och allt annat vi kan vänta oss på något sätt skulle populärisera Asatron och därmed locka fler anhängare till den, så kan jag endast svara att den sortens anhängare är vi nog inte så mycket hjälpta med, tyvärr – och vad filmen gör är bara att sprida amerikanska missuppfattningar, som att Tor och Loke skulle vara släkt (det är de inte alls!) eller att Hela, vanligen kallad Hel, alltså dödsgudinnan, på något sätt skulle vara Tors syster, vilket också är att förvrida den Nordiska gudasagan helt och hållet..

Marvel och USA gör med andra ord bara mer skada än nytta, men det visste vi redan förut…

Detta är HOR och inte TOR….

De svenska recensenterna i dagspressen har varit överraskande positiva, men det är heller inte så konstigt. De får ju betalda förhandsvisningar, och ännu mera pengar ”under bordet” för att skriva ”rätt åsikter – för så verkar det nuförtiden allt oftare gå till i den svenska journalistvärlden. Aftonbladet kallar filmen för ”ett komiskt rymdäventyr” och det kan man ju tycka, ifall mn får bra betalt för att se smörjan. Borås Tidning inflikar att det hela mer bygger på amerikansk humor än action, och Svenska Dagbladet slutligen, säger något seriöst för en gångs skull och konstaterar att ”strösslade vulgariteter kan inte rädda komedin” och i detta är jag för egen del beredd att instämma.

Detta är heller INTE Tor eller Thor, men en ful klump, vars namn är Trump, med rump i sump….

Men, för all del, som jag alltid brukat säga – Hollywood är nu en gång alltid Hollywood, ungefär som Popcorn är Popcorn och Amerikanska Dumheter är Amerikanska Dumheter

Långt bortom Marvel-soppan finns de verkliga Gudarna, och vi som känner dem vet att Thor eller på svenska Tor är alltid Rödhårig, Rödskäggig och en ätande och drickande Gud – han är med andra ord inte alls någon smärt och smidig idrottsbroiler eller kroppsbyggare, utan tämligen fet, likt Gustav Adolf, medelålders (i kraft av att han också har fru och barn sedan länge) och för övrigt en tämligen enkel och folkkär person, som inte alls är slimmad i ansiktet, utan som har grova och ojämna drag, ett väderbitet utseende och alltså minst av allt ska skildras som en bildskön typ. Tor framställs till exempel i Harbadsljod som barbent, och ytterst enkelt klädd, och i Trymskvida har han en sådan vass och otäck blick, att till och med den mest brutale av jättar eller Trym själv nästan svimmar, när han ser Tors ansikte. Tor ser alltså INTE vacker ut, och detta är ett mytologiskt faktum, även om Gudarna såklart kan anta olika utseenden efter behag, i synnerhet när de uppträder häromkring, eller i Midgårds Dalar.

Såhär bör vi tänka oss Thor eller Tor – fast ännu större !

Tor från en 1100-tals dopfunt i Skara stift… Alla äldre avbildningar visar honom som skäggig, och väderbiten…

Varje sann och äkta Nordbo känner Tors verkliga väsen…

Filmmakarna gör också flera groteska misstag, när de på sitt fåniga och överdrivna sätt försöker skildra de nordiska Gudarna. Loke är till exempel inte bildskön eller vacker. Hans mun har ju flera ärr, eftersom dvärgarna Brokk och Sindre en gång sydde ihop den med remmen Vartare, och ända sedan dess har Loke trasiga läppar, och sneda, kantiga drag. Så skildras han också på bläster-stenen från Snaptun i Danmark, på Gosforth-korset och flera avbildningar dessutom:

Nej, Loke är INTE bildskön eller vacker – om nu någon trodde det…

Ännu mer groteskt blir det när amerikanerna skall skildra Hel, som i filmen spelas av en svarthårig Kate Blanchett, tidigare mest berömd för att ha kreerat alvdrottningar i fantasy-filmer och annat i den stilen. Eddan säger tydligt och klart, att Hel är ”Hälften blek och Hälften Blå” och här får vi komma ihåg att blå också betyder svart på norröna, som i ordet ”Blåmän” till exempel. Dessutom står det också uttryckligen, att Hel är anskrämlig och skrämmande, som man ju kan förvänta sig av Lokes dotter, och inte heller bär hon några hjorthorn på huvudet, som i filmens Värld…

Hur än Hel ser ut, så ser hon INTE ut såhär…

På ett sätt kanske Marvel har tagit ett steg framåt från andra stereotypa och felaktiga skildringar av Hel – för oftast brukar amerikanerna i sin dumhet och oskuld tänka sig, att Hel skulle vara hälften skelettartad, med en halv dödskalle och den andra ansiktshalvan föreställande en vacker kvinna, vilket helt och hållet saknar varje form av stöd i Nordisk tradition, eller avbildningar före 1900-talet. Folktron säger, att Hel är den äldsta av alla skapade varelser, och eftersom hon är mycket gammal, bör hon tvivelsutan också se sådan ut, om man nu alls ska framställa henne.

Hon ser med andra ord inte ut som såhär:

Och heller inte som någon nödtorftigt uppsminkad, kristen Madonna i Halloween-utstyrsel…

Vi Nordbor har förstått våra Gudar, och vi ska kanske inte dela dem med några andra. ”Cultural Appropriation” eller snarare ”Cultural Misappropriation” som i Marvels Värld är inget vi ska uppmuntra eller tolerera, utan tvärtom bekämpa. Dessutom – vill man ha populärkultur, serier och liknande saker, så kan vi Nordbor skapa sådant SJÄLV utan amerikansk inblandning, på samma sätt som vi kunde skapa en självständig kultur även förr i tidense på Peter Madsens utmärkta skämtserier, till exempel – som också återger den verklige Tor lite av hans kraft, pondus och råstyrka, i den ätande, rödlätte mjödstinne sällens form, långt borta från Hollywood och dess lögner.

TOR HJÄLPE OCH BÄTTRE !!

I vilket Onkel Olof funderar vidare….

Någonstans i min gamla hemprovins, kanske i trakten av Bromölla eller så, lever ett annat slags hedning, som till vardags är skollärare; och trots viss sympati för Asatron nog mest ändå är Taoist eller Buddhist, eftersom man som bekant kan vara Polyteist på flera vis. Det är just det som är det fina med Polyteismen. Du kan till och med vara Agnostiker, men fortfarande Polyteist i själ och hjärta, ungefär som Onkel Olof.

Det går nu ett rykte här på bygden att han nyligen slagit sig på politik, och numera önskar kandidera för Centerpartiet (kanske charmad av Annie Löf, hon som har sin lilla spricka i mitten – eller någon annan fröken Grön) fast han tidigare mest varit hugad åt miljöpartisterna. Kanhända har han tröttnat, liksom många andra – och givit upp varje tanke på det partiet, eftersom det ligger i Onkel Olofs egen natur att allt som oftast vara just trött och inget annat. Under långa perioder företa sig just ingenting, hålla upp med att blogga, rent av. Själv hälsar jag alltsomoftast på hos fröken Röd istället, appropå bloggtorkan, cunnus et lingus.

Ibland når hans funderingar åt John Chronschoughs håll, ibland inte. Ibland är han smått genial, men hans tankar är ofta Taos. Intet ont i det. Jag kan förstå honom, men tyvärr inte instämma i vad han säger.

De sista hundrafemtio årens utveckling på den här planeten borde tydligt och klart ha bevisat för oss alla att ingenting händer av sig själv, och att naturen inte kan överlämnas åt sig själv, utan att den så att säga behöver ett försvar emot själva mänskligheten. Det är vi människor som är Makternas händer och fötter, deras armar och ben. Arbetar vi inte, och försvarar vi inte den värld vi fått, går vi förlustiga om livets mening, även om var och en arbetar och tänker kring tillvaron efter sin förmåga, och efter sina behov.

Min egen livsfilosofi – en väg av handling och inte lugn, uttryckte jag med några kända ord såhär, och för mig gäller den vägen fortfarande:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

Tor och Frej finns som markernas och Världens vårdare, lika väl som Oden eller Tyr, men själv föredrar jag som de flesta kunde ha gissat ändå Odens eller Tyrs väg, trots att det är en betydligt mer krävande väg än böndernas, eller för den delen Onkel Olofs. Världen består ännu av bönder, lika väl som av jarlar eller karlar; men jarl, karl och bonde är likväl icke detsamma, det vet exempelvis envar som sysslat med Stav. Likväl klarar sig världden inte utan bönder som tänker på bönders vis, de som odlar och tänker därefter, stilla; likt denne Olof.

Så är det, så månde det vara och så har det alltid varit.

Män av alla sorter behövs – liksom arbetare och tänkare – för att skapa en kultur, ett stort land och ett fredligt rike.

Kvinnor också.

Jag kommer att tänka på två kända dikter av en svensk nobelpristagare, som nyligen översatts till spanska i Mexico av alla länder. De förkroppsligar mycket av Tors, Tyrs och Odens vägar genom livet, och som bekant finns det nuförtiden många Asatroende i just Mexico också. Detta är för dem, liksom för hederliga hedningar överallt. Inte för diverse Amerikaner, fornsedare och därmed likställda.

Stridsguden

Från trollets dotter vände Tjalve hem
med springande steg till sin glömda hjord,
men segnade tåpig och blek på knä.
Tor själv, hans väldiga herre,
bred över bröstet, satt på klippan
och täljde en vallarestav.
Han log i sitt röda skägg.
»Träl,» sade han, »frukta dig ej!

På bänken ligger hammaren glömd,
ty markerna våras och blomma.
För att allt på den gröna jorden
skall gå sin gång och allt få sitt
och unga hjärtan bulta samman,
gärna någon stund ibland
vi bistra kämpar vakta getter.»

El dios de la guerra

De la hija del troll volvió Thialvi a casa,
de prisa hacia su descuidado rebaño,
pero cayó, torpe y pálido, de rodillas.
Thor mismo, su poderoso señor,
ancho de pecho, sentado en la roca
tallaba una estaca de empalizada.
Con una sonrisa en su roja barba.
–“Thrall” – dijo, –”¡No tengas miedo!”

En el banco hay un martillo olvidado,
pues los campos reverdecen y florecen.
Porque todo en la tierra verde
ha de seguir su curso y tener lo suyo
y los jóvenes corazones latir al unísono,
gustosos por un rato a veces
luchamos feroces por cuidar las cabras.–

Smycket

Lyckan är ett kvinnligt smycke.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke,
– det är liv för män.

La joya

La dicha es una joya femenina.
Dioses estrictos y fieros destinos,
una pieza de pan que se termina,
así es la vida para los hombres.

”Våra Gudamakter” – ny folder om Asatro

Saklig information är viktigt – nu när det finns en uppsjö av teorier, samfund, organisationer och till och med sekter – ja vad allt kan man inte hitta på Internet. På sajten ”Asatemplet” kan man hitta en nyutgiven skrift av Henrik Andersson, utgiven i Uppsala just nu i Oktober månad – som kort och på 44 faktaspäckade sidor ger dig ett kort ”vem är vem” i Asatrons Värld.

6037

Uppslaget har förstås funnits tidigare, från Åke Ohlmarks ”Fornnordisk Ordbok” från 1975 och vidare framåt, men vad som gör Henrik Anderssons skrift så läsvärd, är att den inte ger sig in på att redovisa de vildaste akademiska teorierna, och inte heller för mycket om väsen som Loke, Angerboda eller Hel, sk ”Rökkatru”, ”Lokeanism” och allt annat sådant, som det ändå finns nog eller övernog av på nätet. På det sätter fyller detta lilla häfte ett utmärkt hål i min bokhylla – och boken är charmerande trevligt och chosefritt skriven – ett slags enkel ”När Var Hur” handledning, som kan bli utgångspunkt för vidare studier i ämnet.

Tyvärr är den inte översatt till Engelska – nu när vi befinner oss i en internationaliserad värld – Asatro på nätet är till exempel en i hög grad Internationell miljö – vilket man skall vara medveten om – men här finner man rena basfakta, utan ”forn sed” eller förvrängningar…

Ibland har det hänt, att jag själv faktiskt hittat diverse egendomligheter även i vad som – på svenska – räknas som klassiska översättningar av Eddan. Mitt inne i Björn Collinders tolkning av Hávamal – just i inledningen på ”Runatál Havamals” med Odens schamanska resa i Världsträdet – har Collinder helt enkelt bara hoppat över en central strof med motiveringen ”Detta är Runmagi, och det ska inte översättas!” – ungefär som om hederliga Översättare kunde välja vilka kapitel de ska ha med i en bok, och helt hoppa över andra, på måfå, ungefär som ett gäng moderna teaterregissörer – som låter Hamlet spelas av idel raggare i 50-tals kostymer på en sjaskig bensinmack norr om Säffle – under två minuter – och sedan säger, ”Ja, detta är Shakespeare – oavkortad!

Problemet är förstås bara, att gör man så, talar man inte sanning. Då pratar man rent ut sagt strunt, och man kunde åtminstone ha den goda smaken att skriva ”i utdrag”, ”bearbetning av…” osv…

Henrik Anderssons folder innehåller som sagt bara basfakta – inga tolkningar, bearbetningar, alltför avancerade ”andliga” tydningar, personliga hänsyftningar, allegorier, figurativa tolkningar eller andra exempel på ”allmänhetens fria åkning” och det är just därför jag tycker hans bearbetning är så läsvärd, i dagens läge.

 

Snille_och_smak

Vi har Ohlmarks Edda från 1948, en poetisk och fri tolkning, fylld av must och märg, men med formuleringar som ibland träffar fullständigt fel, om man ser till det Isländska orginalet, som i transkription idag också finns att ladda ned från Internet. Vi har diverse moderna Edda-översättare vars editioner ännu är under arbete, och som inleder sitt tolkningsarbete med att tycka, att frasen ”Mannar, Allherliga Mannast !” som sägs om Guden Tor i Harbadsljod m-å-s-t-e lyda ”pojkvasker” istället – och som när man påpekar detta sakförhållande för dem sätter hela sin akademiska heder i pantraka motsatsen till sanningen.

Mannar Allherliga Mannast betyderMannen, den allra Härligaste bland Män” och den frasen kan inte betyda så mycket annat.

Detta behöver man inte ens vara språkhistoriker för att inse, eftersom de Nordiska språk vi talar idag faktiskt är ganska lika våra förfäders. Det finns ett värde i att låta guden Tor eller möjligen Thor faktiskt få vara just Tor, alltså den han ÄR och ingen annan, men detta har denna Emeritus eller möjligen ”E-mer-i-Thurs” inte förstått. Henrik Andersson inleder en tradition med att inte nämna de värsta Tursarna eller Trollen på hela Internet vid namn i sin skrift, och den traditionen följer jag också gärna nu, åtminstone till en del. Men – vi får inte glömma Marvels tecknare i USA, förstås. De som tycks lida av någotslags ”Thorettes” eller möjligen ”Tourettes Syndrom” så fort Guden Tor kommer på tal. Uttalar du själv Tors namn högt, händer det också ofta saker, har jag fått se – och det är kanske inte bara vidskepelse, eftersom han faktiskt är helig för allt fler och fler, och på sitt vis representerar en andlig kraft, som också kan materialisera sig i vardagen – skulle vi kunna säga…

I somras påpekade Gunnar Arpi i Svd – så att alla i den Asatrogna Världen noterade det – det gjorde åtminstone jag – värdet i att låta Guden Tor faktiskt få vara just Tor och ingen annan – och det värdet har i alla fall Henrik Andersson insett. Hans folder är fullständigt, kemiskt fri från allt sådant, som möter oss Asatrogna på media i annat fall, inklusive diverse politik (från vänstersidan, den yttersta högern ser vi faktiskt inte mycket av just nu) och känns därför härlig att läsa.

Jag rekommenderar starkt, att ni köper ett eget ex av den lilla skriften för att se vad jag talar om…