DN Avslöjar: Han BRÄNDE Koranen – RESPEKT !!

Dagens Nyheter har för undantags skull vågat publicera en både intressant och meningsfull artikel för en vecka sedan, vilket är mycket ovanligt och därför en händelse i sig. Den baseras på en intervju med den kände bloggaren och poddaren Omar Makram, som BRÄNDE Koranen, därför att han under sitt liv kommit på bättre och garanterat HEDNISKA tankar, trots att han från början tillhör en islamsk kultur.

 

Se så GLAD man blir av att Bränna Koranen (Bildkälla: Dagens Nyheter)

Numera är han Hedning och ateist, för även alla Ateister och Agnostiker är ”Kuffar” eller just HEDNINGAR enligt Islams extremt inskränkta sätt att se. I Koranen står som bekant att alla dessa personer skall döden dö, eller dödas för sina åsikters skull, och det innefattar även oss Asatroende Hedningar, fast vi räds inte den falske guden allah eller hans lille profet. Och förr eller senare börjar Monoteisterna, sin vana trogen – att bokstavstolka – något jag själv är en svuren motståndare till, utom när det gäller strängt vetenskapliga ändamål – såsom elementär logik, eller matematik, till exempel.

Själv har jag redan bränt Koranen jag också, och Bibeln därtill, fast i hemlighet – så att ingen kunnat ta illa vid sig av det. Islamisterna tuggar förstås om samma billiga lögn som de kristna, som också påstår att just deras gud måste vara allsmäktig. Men allah akbar är en svag och mycket löjlig gud. Han är svag; för att han måste förlita sig på dödliga människor, terrorister, självmordsbombare, tokiga småbarnsmorsor från Skäggetorp i Linköping med sina drägglande små snorungar i släptåg, stenkastare och kriminellt slödder. Hur kan någon gud överhuvudtaget förlita sig på sådana redskap för sin påstått ”allsmäktiga” vilja ?

Vidare kan allah inte vara ”allgod” överhuvudtaget, för det syns på de gärningar; som utförs av alla som följer honom. Lika lite kan den kristne guden vara allgod på grund av vad vi dagligen ser i Världen omkring oss – för var är ”godheten” i det som skett i Bucha, Ukraina och som nu sker i Mariupol ? De kristna tjafsar förstås hela tiden om sin låtsaskompis Satan eller Djävulen, men om denne potentat alls ska tänkas existera, är deras gud inte allsmäktig, för då är själva allsmäktigheten en stor djävla bluff.

Ifall allah också skall tilldömas existens, kan han visserligen tänkas vara allvetande, det medger jag – men varför har han då skapat Hedningar och ateister till sitt eget uppenbara förfång ?

”Ja du gode Makaram – En Asatrogen HEDNING tar dig snart i hand – För frid och Tankens frihet – i de fria männens land !”

Polyteism är det enda sunda och logiska alternativet, ifall man skall ha några gudar överhuvudtaget.

Tor och Oden är inte allsmäktiga, men uppför sig så som gudar borde göra.

De sköter sitt, och sänder blixten respektive stormen från himlen, därför att de är rena naturkrafter. De är inte fega eller lumpna som denne ynklige allah eller JHVH, som hela tiden behöver förlita sig på terrorister och mördare.

Även Islams egna förespråkare säger, att förutom att slänga Koranen i ett strömmande vattendrag, så är bränning absolut att föredra, eftersom det är ett mycket bra och respektfullt sätt att förstöra Koranen på. Detta ska stå att läsa i Haditherna, eller den texttolkande tradition som sedan äldsta tid lär finnas inom islam, och även om jag inte är någon expert, så vill jag erinra er alla om den Sufiska traditionen, som sägs lära ut att den enda sanna Koranen finns hos den påstått allsmäktige allena, och att alla jordiska koraner, översättningar till olika språk förutom forna tiders arabiska – som den skrevs på – är ofullkomliga, ofullständiga och i vissa fall rena fuskverk.

Alltså är det enligt Sufismen logiskt försvarbart att förstöra exakt hur många koraner man vill – det finns ändå så många exemplar att de räcker till för alla, och de dåliga översättningarna SKALL faktiskt i elden brännas eller lösas upp i rinnande vatten. Också utslitna och nötta koraner av den sort som tyvärr numera finns i kommunbibliotek och skolor runt om i Sverige BÖR förstöras enligt Haditherna. Många svenskar kan exempelvis ha läst Koranen på dass – det gjorde även en norrman utanför Oslo som jag lärde känna en gång – han hade Koranen, Talmud, Bibeln, Bhagavadghita och så vidare som dasslitteratur, och han torkade sig förstås inte med vänster hand i röven som man skall enligt islam, utan både torkade sitt eget arsle och höll i de påstått heliga böckerna med samma hand, alltså högran – där tummen sitter till vänster (åtminstone ibland).

Kan vi nu alls garantera, att inte de skolelever och biblioteksbesökare vi har i vårt land nuförtiden inte också sätter snorkråkor i koranen, viker ”hundöron” eller klottrar i den ? Nej, kära ”rätt-trogna” läsare – det kan vi inte ! Alltså är det en för även allah behaglig gärning, att bränna felaktigt behandlade koraner.

I Egypti Land anno 1924 hände det sig, att tiotusentals Koraner slängdes i Nilen, alltså ett snabbt rinnande vattendrag, så att de upplöstes i intet. Lustigt nog rinner Nilen också emot Norr, som alla vet, och att kasta sådant som för med sig skada eller sjukdom, eller redan är besudlat i ett norrgående vattendrag, ingår som ni vet också i Asatron och den Nordiska folktron, för ”Norrut och Nedåt går vägen emot Hel” står det i Eddan. Orsaken den gången var förstås, att Kung Fuad som var mycket from, och Islams lärde beslutat sig för att ge ut en ny, tolkad utgåva av originaltexten, ungefär på samma sätt som 1917 års svenska bibelkommitté avskaffade alla andra versioner av bibeln än sin egen, och därmed förstördes också hundratals exemplar av Gustav Vasas, Gustav II Adolfs och Karl XII:s bibel, utom ett par värdefulla exemplar som man lät spara för rena forskningsändamål – och det motsvarar också de Egyptiska erfarenheterna – som jag sagt – utslitna eller dåliga exemplar av Koranen måste i vattnet, eller å båle brännas ! Profetens egna anhängare har sagt det, och därmed måste det vara en sanning, även för dem.

En av de allra sämsta och mest felaktiga Edda-översättningar som någonsin utgetts på det svenska språket. (Det gör inget om ni sätter ELD på den !!)

På samma sätt resonerar jag om garanterat DÅLIGA Edda-översättningar. Lasse Liten Lönnroth, den den struntförnäme gamle fis-farbrorn till Professor E-Mer-I-Thurs påstår själv att han skulle vara ”världens bästa Edda-översättare” – en osmaklig floskel som ingen vettig och sansad akademiker borde ta i sin mun. Han översätter ”Mannar Allherliga Mannast” (vad kan väl det betyda, så säg ?) om Asa-Thor själv i Harbadsljod som ”pojkvasker” och påstår sen i skrift att man måste översätta på det viset, men se – det ”måste” man inte alls. Han har – och till det är min hedniske bloggarkollega Henrik Andersson åsyna vittne – sagt att alla som översätter på ett annat vis är högerextremister, och har misstolkat och förvrängt begreppen ”aergi” och ”ragr” samt feltolkat rakt igenom, för att han tycker att det är ”roligt” eller ”mustigt” att göra så – för övrigt är han homofob, och påstår att ”asatron är inaktuell” trots att den fortfarande lever kvar, vilket visar var han står; full av kristifikation liksom på sin tid Sophus Bugge.

En sådan översättning borde man saklöst bränna, eller också gjuta in i betong och sänka i Landsorts-djupet eller ovanpå Nordstream 1 och 2 på det att de två gasledningarna måtte gå sönder, för Oden och Thor, samt Njord, Ran och Ägir – bevarar nog de sina. Även i kommande inlägg ska jag återkomma till den lille Lönn-rotharens många misstag, för jag gillar inte senila gubbstruttar som ljuger och förvanskar – varifrån i världen de än måtte komma.

Vidar har det också hänt sig, att man anno 2013 enligt vår tideräkning – araberna lever ju fortfarande på medeltiden – hittat inte mindre än ett femtiotal kloak-dränkta koraner i staden Saif, som ligger i farlig närhet av Mecka, Saudi-Arabien. Sönderrivna koraner hittades anno 2014 i papperskorgar runt om i samma stad – och 2016 hittade man dem åter i Taifs kloaker. Även i Saudi-Arabien finns människor som inte vill leva under religiös diktatur, samma religiösa diktatur som nu med partiet ”Nyans” svartsmetiga IS-ideologi börjar ta form i Sverige. Dess anhängare är som vi sett rena fascister, ja svartskjortor, och bör därför stoppas – likt IS-hundarna.

Fall har också rapporterats in från Youtube – och Saudi-Arabien – från 2020 och framåt, så detta med att som en folklig protesthandling är snart en stor folkrörelse, även i muslimska länder. Man kan inte stoppa det. Sverige är ett – med Europeiska mått – mycket stort och vidsträckt land, med mycket få poliser, och vem vill leva i en polisstat ?

Man kan aldrig förhindra, att någon bränner upp en koran eller 50, från Sareks vildmark till Göinges träsk och skogar. Där finns inte någon polis, och de kriminella ”mussarna” är skäligen maktlösa, skabbiga små råttor, instängda i förorts-kalifaten. Rättvisan skall segra – och det är Tyrs och Forsetes egen rättvisa !

Den tappre och rättrådige Omar Makram, är långtifrån ensam. Jag hälsar honom välkommen, i Odens namn, ja i Odens namn !

Oden bryr sig inte ett enda dugg om du tror på honom eller inte – och han struntar fullkomligt i vad mänskligheten än må tycka – för han är en VERKLIG gud. I Hávamál ger han goda råd till mänskligheten, men varken mer eller mindre än just råd.Du får lycka om du följer dem, du får framgång om du lär dig dem” står det, gång på gång. Nu är det också sagt att ”tungan är huvudets baneman” men ingen får det minsta straff av Oden, om man inte följer hans råd, eller för den delen förnekar honom helt. Så anstår det en sann gud att leva – med sympati och välvilja emot mänskligheten – men skyhögt höjd över den, och dess små triviala, adiaforiska gärningar samt andra krumsprång.

I heden tid fanns många av ”den egna kraftens män” (och kvinnor). En sådan var Grette den starke i Grettes Saga. Han fruktade inte kärringar, utan brottades – hör och häpna ! med gastar och spöken. Visserligen blev han fredlös till sist, på grund av fienders ränker, och fick lämna Island, sitt fädernesland, på samma sätt som Omar Makram nu lämnat sitt – kanhända för alltid. Men Grette och flera med honom överlevde också på en fågelö utanför Island i långliga tider, som det anstår fria män !

Om Gretti bör man läsa, och det kan ni göra på Engelskspråkiga Wikipedia. Den svenska Wikipedia-sida om samma ämne är fördärvad och förstörd av Lönn-rotharens kristifikation, och honom bör ingen tro på – för han är ingen vetenskapsman, och ingen seriös översättare.

Hedniska Tankars 10 populäraste sidor 2021

Årskrönikor är numera legio i svenska media, och själv har jag skrivit ganska många av dem genom åren.

Hedniska Tankar- den blogg ni läser just nu – är den största och mest besökta enskilda bloggen i hela det hedniska Sverige, och större än många förenings- och samfundssidor. Den har funnits i över nio år eller nära ett decennium nu, men här på WordPress är den över sju år gammal.

Ser man till statistiken från 2021, så har inte mycket förändrat sig sedan 2021. Freja är fortfarande den överlägset mest populära ibland bloggens olika ämnessidor, med 2243 besök. Med tanke på att hela artikelarkivet här ovan fick 22 417 besök år 2020, så innebär det att mer än var tionde arkivbesök berör just gudinnan Freja, Freya eller Freyja – för just henne vill alla av någon anledning alltså läsa om – kanske för att man inbillat sig, att mina sidor på något sätt skulle innehålla något erotiskt material (tja, vad vet väl jag ?) eller också för att läsarna och läsarinnorna behöver Frejas krafter i en övrigt kärlekslös Värld.

Ni får själva välja vad som kan vara den rätta förklaringen, för jag kan då inte döma i denna sak…

Vårblot kommer som det näst mest populära ämnet, och har nu gått om ”Asatro” rent generellt, trots att den sidan var nummer två i popularitet räknat så sent som 2020. Kanhända beror det på en ovanligt hög frekvens av antalet läsare under första kvartalet 2021, eller också på att förvirringen är stor rörande hur vårblotet skall firas, och kanske söker sig många till en vederhäftig kunskapskälla, istället för ”fornsederi” och missbruk, som fortfarande tyvärr följer i varandras spår, inte bara om våren…

Inte mindre än 950 läsare besökte min vårblots-sida förra året, vilket var sådär 4% av arkivbesöken…Asatro är nu det tredje mest populära ämnet, med 812 besök . Intresset för Asatro växer hela tiden i Norden, men kunskaperna i ämnet är dåligt utbredda här och var, främst på grund av fake news och felaktiga fakta från ”forn sed” – ett uttryck som aldrig användes under den hedniska tiden – och en rad små grupper av fanatiker, som ännu tillåts springa lösa i det svenska samhället, utan att bli motsagda och nedkämpade med rena fakta – vilket är ett av denna bloggs syften.

Därefter kommer Hedniska Tankars Runkurs som det fjärde mest populära ämnet – jag tror – som deklarerat – på Agrells ”Uthark-teori” och de flesta av er läsare kommer nog bli överraskade av vilka positiva resultat ni får i vardagen och hur bra det systemet stämmer, ifall ni nu arbetat med den äldre runraden överhuvudtaget.

”Att arbeta med runorna är inte riskfritt. De är vare sig
harmlösa lyckosymboler eller charmerande åldriga skrivtecken
med magisk symbolik. De är mycket mer än så. Runorna
är Liv och Död, direkt sprungna från Världsträdet.”

Sonja Axelsson, svensk författarinna

Runorna kan ses som ett ”runhjul” eller en evigt snurrande krets, 2 gånger årets 12 månader till sitt antal – och talet 24 låter sig också tydas som 3 x 8. Runorna är en oktal kod, som Rökstenens chiffer-runor klart utvisar, och oktala koder finns förresten också i dagens datorer..

Utan att förstå att runor är en oktal kod, skulle man aldrig kunnat tyda Rökstenens chiffer-klavar (se överst på stenen)

Tor, Trudvangs Dundergud och Människosläktets starke försvarare ligger fortfarande på femte plats, med 692 besök från de som ville läsa om just honom, och därför uppsökte artikelarkivet under mina rubriker ovan av just den anledningen…

Några frågor på detta ? Något som ni inte har lärt er förstå ??

Den sjätte mest populära sidan är nu den om ”Lussi” eller det ursprungliga Midvinterblotet kring Midvintersolståndet, och hur den Gregorianska kalendern rörde till alltsammans – medan vi under en nödtortfigt kristnad ”Sankta Luvia” kan ana Frejas gestalt återigen, och en ständigt töjbar och stegvis utvecklad tradition, baserad på vad Prokopios en gång sa om kvinnorna i det fjärran landet Thule, och hur de firade solståndsdagen. Tydligt är att det är många som vill lära sig mer om detta, för sidan fick 608 besök förra året, och här finner du en länk till den…

Därefter kommer sidan om Jul och Midvinter som den 7:e största, med 553 besök år 2021, 1701 besök år 2020, 1400 besök år 2019 – och 1609 besök för år 2018, eftersom den sidan var med ibland de tio mest besökta redan då. Intresset för Jultraditionerna skiftar alltså, men fortfarande är de i hög grad poplulära, vilket kanske bekräftar vad Kungen sa i sitt Jultal detta år. I kristid behövs traditionerna, det egna folkets kultur och sammanhållning, ifall vi skall kunna bygga ett starkt samhälle.

Läs och ät tills ni kräks – ty detta är min lekamen !

 

Sidan för ”bröllop och trolovning” ligger fortfarande kvar på listan över tio-i-topp, men har år 2021 fått 514 besök, vilket var betydligt mindre än de 1067 besök som noterades för 2020, samt 1300 besök under 2019 – kanske är folk inte lika giftassugna under dessa pandemins och sjukdomens år  som de var för två-tre år sedan. Att folk vill fira Hedniska och Asatrogna bröllop gäller dock fortfarande – allt fler och fler väljer alternativ till Kristendomens hopplösa förtryck, och allt det unkna, föråldrade som ”Svenska” Kyrkan står för…

41aeYuAFdbL._SY344_BO1,204,203,200_Någon inbillad ”allsmäktig fader” som ska övervaka och styra allt, hör ta mig tusan INTE hemma i Sovrummet ! Där vill nog de flesta gifta par vara för sig själva…

Detsamma kan sägas om sidan ”Knäsättning – ALDRIG  Dop” för allt färre och färre föräldrapar vill numera tvinga kristendomen på sina barn, utan väljer ett alternativ, där barnen får välja tro som vuxna, och inte tvingas in i något de själva aldrig någonsin valt. Den Nordiska och Asatrogna traditionen med knäsättning, som innebär välkomnande av barnet in i en ätt och en familjegemenskap, är något helt annat än de kristnas medeltida skräckritualer, där barnen skrikande och gråtande släpas in i en mörk och tråkig kyrka, helt utan att ens förstå vad som väntar dem.. Denna sida fick inte mindre än 494 besök förra året, vilket sannolikt innebär att intresset för Asatro, och viljan att undvika kristen indoktrinering fortfarande är starkt och sunt hos vårt svenska folk..

Sist på årets tio-i-topp lista över ofta besökta sidor i mitt artikelakriv kommer sidan om Rekonstruerade Vikingaskepp, som detta år fick 443 besök. Här kan du läsa en hel del om mina egna seglingar och vad jag bedrivit som en hel livsstil och inte bara en spännande hobby under de år som gått – och antagligen också de år som nu komma skall – och därmed var denna lista slut.

 

”Står jag och pratar ? Nej, RO, ERA SATAR – släng flaskan åt hels vite, Hej !” (ganska fritt efter Carl Mikael Bellman)

I nästa inlägg tänker jag granska de 10 mest populära enskilda inläggen från förra året – och till dess – Till Ars och Fridhar –  Till Äring och Frid !!

externsteine

Gudarna och makterna finns i naturen, och där kan du också möta dem…. De finns inte i kyrkor, synagogor eller moskéer…

I vilket Jens Flycht menar att det ”inte skulle gå” att härleda skålgroparnas betydelse

Bara några minuter efter att jag publicerat mitt senaste inlägg om Karlebys Gånggrifter, gjorde en viss Jens Flycht, annars en flyhänt journalist ett inlägg på den utmärkta bloggen ”Sverigereportage” som jag ofta brukar läsa. Den utgör snarast en motsvarighet till bokserien ”Sällsamheter” som landskapsvis redovisade märkliga föremål, fornfynd, sevärdheter och personhistoria över hela Sverige – numera är den för länge sedan utgången, men kan hittas på exempelvis tradera…

Denna gång har emellertid Jens Flycht tagit sig vatten över huvudet. Han menar att det ”inte skulle gå” att härleda Skålgroparnas eller Älvkvarnarnas användning, när de skapades under yngre stenålder eller bronsålder – en för mig ganska häpnadsväckande slutsats, som vederlagts av de flesta arkeologer. Dessutom talar han emot sig själv, när han nämner att traditionen med ”smörjning” och offer i älvkvarnarna är hundratals år gammal. Varför skulle den då inte ha kunnat traderas ännu längre tillbaka i tiden ? Ok, vi har inte absoluta bevis för detta, eftersom vi saknar skriftliga källor – men VAD är egentligen skriftliga källor värda ? All arkeologi vore omöjlig som vetenskap, om man inte fick ta till indicier eller bedömningar av sannolikhet.

Betrakta här denna hällristning från Vitlycke i Tanum. Den föreställer helt klart guden Tor, med hammaren lyftad, åkande i en hjulförsedd vagn, som verkar förspänd med ett bockliknande djur. Hällristningen är minst 1600 år gammal, vilket man kunnat datera tämligen exakt med hjälp av spår av nötning och jordlager – den var ”övertorvad” tills Tanums hällar blev riktigt undersökta. 3600 år av historia har inte förändrat bilden av Tor, och förutom det har vi också dussintals andra bevis för att Asatrons myter faktiskt kan härledas tillbaka till Bronsålder, vilket bland annat bloggen ”Brons & Blod” redovisat rikhaltiga och utförliga bevis för, inklusive noggrant angivna akademiska källor.

Om nu saker och ting KAN traderas i minst 3600 år, varför skulle det då förhålla sig annorlunda med ”älvkvarnarna” ??

Förvisso har Jens Flycht rätt i att inte alla kommuner i Sverige är ärliga eller sanningsenliga, när det gäller hur de marknadsför sina fornlämningar till turist-industrin. Det gäller inte minst det kristna Västergötland, och exploateringen av det fejkade ”Arn-land” och vår medeltidshistoria, inklusive de påstått äldsta kyrkorna, vilka jag behandlat i flera inlägg. Men, Jens Flycht skriver – och här är jag benägen att ge honom rätt…

Den fem ton tunga Kymlingestenen flyttades år 1899 från gården Kymlinges ägor, som numera är en del av stadsdelen Sundbyberg i Stockholm, till Skansen. Efter 99 år flyttades stenen från Skansen till Rissne centrum. Efter ytterligare tio år flyttades den till sin nuvarande plats vid Igelbäckens naturreservat – som ligger i samma område där Kymlingestenen ursprungligen stod.

Numera är detta stenblock och dess 3 000 år gamla skålgropar något av ett signum för Sundbyberg. Politiker i Sundbyberg använder gärna Kymlingestenen som exempel på områdets långa historia.
Så här står det på den drygt tio år gamla informationstavlan som är rest intill Kymlingestenen:

”På stenens flata översida finns ett sjuttiotal
älvkvarnar, små skålformade urgröpningar.
I dem offrade forntidens jordbrukare för att
få en god skörd. I kultens centrum stod
frukbarhetsgudinnan, modergudinnan.
Älvkvarnarnas var hennes tecken”

Texten är häpnadsväckande i och med att påståendena som görs saknar vetenskaplig grund. Påståendena om modergudinan från bronsåldern och att älvkvarnarna var hennes tecken, är snarare en blandning av dunkel folktro, berättartradition, hypoteser, missuppfattningar och modern marknadsföring – med syfte att göra en intressant fornlämning ännu mer intressant.

Detta är rätt och riktigt. Påståendena om en ”modergudinna” under Bronsåldern luktar båg, jox, lögn, hitte-på och BOGUS eller med andra ord pseudo-vetenskap. Antagligen står vi här inför en vilsen kommunal kultursekreterare, som lortat ned sig med ”fornsederi” och annan bluff, i stil med Marija Gimbutas och hennes för länge länge sedan avslöjade new age hokus pokus-teorier, som motbevisats gång på gång.

Sundbybergs Kommun borde VETA BÄTTRE än att publicera Hitte-på och BOGUS som varande vetenskaplig sanning… (Bildkälla: Sverigereportage)

Dessutom gör Jens Flycht en ordentlig tankevurpa, då han säger att skålgropar också skulle förekomma på vertikala ytor (helt utan att ge något exempel på det) och att detta skulle motbevisa det faktum att man i århundraden och i årtusenden offrat smör, säd och annat i dem. Men varför det ? Om skålgroparnas existens nu verkligen är ett ”mysterium” som Jens Flycht själv påstår, kan man inte tänka sig att det funnits flera användningsområden ? Fantasifulla teorier saknas inte. Jag har själv läst om skålgropar på hällristningar som en markering av stjärnbilder, antal barn, dagar och i England har man framlagt teorier om att det skulle röra sig om inknackade fixpunkter för forntida lantmäteri – ett slags gränsmarkeringar eller måttenheter, då flera Engelska gropar eller knackmärken har exakt samma diameter – en ”inch” eller tum…

Denna hällristning från Bohuslän innehåller yxlyftare på båda sidor om en tydligt markerad gräns…

Inte alla skålgropar har samma betydelse – vilket blir helt uppenbart om man detaljstuderar dem. Mycket ofta ligger de på isolerade stenblock eller hällar, helt utan någon form av bilder eller någon ”figurativ” ristning i närheten, eller intill groparna i stenen, som i en del fall tydligt kommit till med hjälp av knackstenar, och i andra fall med mejslar av metall, vilket man faktiskt kan spåra och urskilja. Somliga har menat, att det varit symboliska riter med eldborrar och liknande, som man tagit till vid solstånden. Även i sen folktro fanns liknande ceremonier. Man lät den ”gamla” elden brinna ut i vedspisen eller eldstaden, och tände en ny som ”gnideld” – och sparade glöderna till nästa solstånd – förmodligen var det inget ”magiskt” eller andligt alls med detta – utan bara en praktisk sedvänja. Det här känner inte Jens Flycht till, men nu så är han ju bara en svensk journalist, och inte en ÄKTA hedning, som jag själv..

För övrigt har man hittat skålgropar i Grekland, Israel, på Sardinien, i hela Europa inklusive brittiska öarna, och dessutom också så långt bort som i Sydamerika och i Indien.. Självklart spänner detta fenomen över tusentals år och massor av OLIKA kulturer och folkstammar, och då kan det INTE finnas EN förklaring eller ett bruk bakom alltihop.

Men faktum är nog – också i Hinduismen har man sedan Vedisk tid ibland inte bara tänt eldoffer i större gropar – utan smort små gropar i offerhällar med koncentrerat smörfett, eller ghee… Om Indierna – såsom varande indoeuropéer – har denna ritual, oförändrad sedan drygt 4500 år – varför är det då så otänkbart för just Jens Flycht att tänka tanken, att det även i Norden kan traderas traditioner såpass länge…?? Nyligen visade SVT ett program med världens äldsta Lederhosen – ett plagg som ännu bärs i Bayern och alpområdet, men som faktiskt förelåg i stenåldersupplaga – så där ser man..

Betyder skålgroparna till vänster om denne yxlyftare från Flyhov vid Kinnekulle siffran ”fem” ? Och är skålgroparna ovanför och till höger om figuren en markering av solen eller månen i zenith, respektive vid horisonten – som en del föreslagit ??

Helt uppenbart är, att inte alla skålgropar har SAMMA betydelse. Studera exemplen från svenska hällristningar här ovan – för detta kan ni INTE motbevisa…

Idag har TOR namnsdag…

”När den snälle blir förbannad, blir han ilsken med besked !”

– skrivet av Tage Danielsson, svensk humorist och humanist

”A working class hero is something to be !”

– Skrivet, sjunget och sagt av John Lennon

 

Idag har Tor namnsdag enligt den nutida svenska almanackan. Många har – likt Loke – hans störste fiende och trätobroder – klara problem med honom, och förstår inte den manliga styrka, den värdighet och det lugn som Tor utstrålar. Men en som faktiskt tagit upp alla väsentliga fakta så här på namnsdagen är faktiskt ”Farfar Hebbe – en yngling på 78 bast” ifrån Skutskär, alldeles invid landskapsgränsen till Gästrikland – som bekant har det landskapet en bock som symbol, och bockarna är ju inte för inte Tors egna djur… Nåja – vi är alla ynglingar inombords, oavsett ålder, och alla behöver vi Tors styrka.

Före 1700-talet fanns inte Tor som egennamn i Sverige, vilket Farfar Hebbe mycket riktigt konstaterar. Inte i de övriga Nordiska länderna heller – det har aldrig varit Nordiskt namnskick att uppkalla sig direkt efter en gud – som jag många gånger påpekat för er. Inte förrän långt in på 1900-talet vågade man göra en namnsdag för Tor – namnet ansågs helt enkelt som ”för hedniskt” och den Svenska Kyrkan förbjöd oss att ens nämna honom i namnlängden. Dessa kristna fördomar har hängt i ända sedan 1000-talet, då Tor framstod som Hedendomens store försvarare, och som vi ser av Rökstenen och många Torshammar-fynd, var han redan självklar i den rollen från tidigt 800-tal och framåt, också i Sydskandinavien.

Hammartecknet – ofta utnyttjat för skydd och lycka – finns  också på många gravstenar – också så långt bort som på Arlington Cemetary, Washington DC, USA

Men nuförtiden finns det 5 433 Tor i Sverige, samt 14 520 Tore – trots att det riktiga namnskicket – att uppkalla barn till Torbjörn, Torult, Tordis, Torborg osv – syns allra best i runsvenskan – och numera har Institutet för Språk och Folkminnen utgett ett run-namns lexikon – som man kan ladda ned i .pdf format eller köpa som färdig bok för 240 kronor om man vill – och kanske är detta en lämplig julklapp för många blivande föräldrar..

Under Thor- och Tor- i lexikonet finner vi namnen Tora, Torbjörn, Torfast, Torfred, Torfrida, Turid, Torgard, Torgaut, Torgisl, Torgils, Torgrim, Torgunn, Torgunna, Torgeirr, Torgerd, Torgrim, Torhild, Torheid, Torkettil, Torkel, Torleif, Torlak, Tormarr, Tormod, Tormund, Torgny, Torsten, Torulf, och Torvald, för att nu bara nämna några. Detta visar tydligt, hur älskad och vördad Tor varit bland vanligt folk.

Detta är INTE Tor…

 

Idag sprids kristna Nidbilder av Tor, främst genom amerikansk populärkultur och oseriösa media. Till och med SVT tog upp saken i ett kåseri signerat Henrik Sköld från 12 September i år – men det är inget vi verkliga Hedningar och Asatroende bryr oss om. Vi är inte som de kristna och muslimska fundamentalisterna, som hela tiden knivhugger folk eller spränger dem i luften, så fort de ser något som inte passar deras egen smak eller föreställningsvärld. I SVT inslaget medverkade också den seriöse och sansade Johan Adetorp, lektor från Linnéuniversitetet, vars sakliga tonfall hindrade SVT för att spåra ur helt och hållet – och vad dataspelsbolag och därmed likställda gör med Tor eller Thor, intresserar oss inte nämnvärt..

Detta är heller INTE Tor överhuvudtaget…

Hur Tor är till sinnes kommer bäst fram i Eddakvädet Harbadsljod, där han konfronteras med den dryge och oförskämde färjkarlen Harbard, som vägrar att ro honom över ett brett sund. Järavallen, nära Lomma i Skåne nämns i dikten, som faktiskt är förlagd till Öresund; och alltså inte vilket sund som helst (se vidare under ”Tor” i artikelarkivet ovan, huvudrubrik Asatro) Tor säger att han ätit sill och hafvri – alltså havre, antagligen i form av havrekakor – en skånsk bondes frukost (tidiga översättare misstolkade detta som hrafri, alltså bockar, dragarar, varför Nils Fredrik Sander skrev ”bock-kött” om tors frukostmåltid, när det står något helt annat i originalet) .

Tor är en rättfram, enkel medelålders man, med rött skägg och rött hår, som alla vet – och hans vanor är ytterst enkla. ”Barbent står du, har inte ens byxor på benen” säger Färjkarlen Harbard, och antagligen får vi tänka oss Tor i en enkel, lång kolt som räcker ned till halva låren, vilket järnålderns bönder ofta hade – i alla fall om vi inte skall tänka oss honom i Kilt, som ”Magnus Barfot” av Norge. Vi vet från Hymiskvida eller berättelsen om Tors fiske att just fisket är hans tidsfördriv, och Tor kommer österifrån, gående till det sund där Harbard väntar på honom. Nu är det så att ”Harbard” i sig är ett heite eller tillnamn för Oden, men de flesta forskare visste redan tidigt, att det är ingen annan än Loke som förklätt sig, och försöker framstå som en förklädd Oden, hela kvädet igenom. Under dess gång nämner han saker som bara Loke själv – men INTE Oden kan känna till, som den dolda ”grottan” under färden till utgårda-Loke – något som bara Tjalve, Röskva och Loke själv kan veta, därför att de var ensamma med Tor just vid det tillfället. Till och med de amerikaner, som krampaktigt håller fast vid den omöjliga teorin att Harbard skall vara Oden, får det otroligt svårt med de smädeord, som färjkarlen slänger i ansiktet på honom.

PUNDIGT så det förslår… Och det är FORTFARANDE inte Tor…

Tor säger i Harbadsljod mycket riktigt att han är Odens egen son, och varför Oden – i förklädnad – skulle förolämpa sin egen avkomma å det grövsta, är svårt att förstå. Dessutom säger Harbad att Tors mor skulle vara död, men Tors moder är Fjörgynn eller Jorden, som aldrig kan dö – och Oden är en minnesgod gud, som aldrig ljuger. För det tredje använder Harbard Lokes smädelse från Lokasenna om att Siv, Tors hustru, skulle vara notoriskt otrogen, vilket inte är sant – eftersom hon ju är solen själv.

Slutligen börjar Harbard – på Lokes vis – skryta om sina erövringar ibland kvinnor och prata om sex mitt inne bland förolämpningarna – också ett drag, som endast Loke uppvisar – I Lokasenna skryter han ju med att ha lägrat, förfört och övergett snart sagt varje Asynja. I den tjugonde strofen säger Harbard att han trollade en trollkarl vid namn Hlebard eller ”leopard” från vettet när han var i österled – men trollkarlen gav Loke sin ”gambanteinn” eller ”gamman-ten” (fröjde-pinne eller ”joystick” skulle vi säga på modernt språk) och Tor kommenterar, att Harbard då lönade god gåva med enbart ont. Vi vet alla att Loke är homosexuell och genompervers – och dessutom brukar Loke uppträda som lönnmördare – han tog ju livet av Tjatse, Skades far – vilket Oden däremot aldrig gör.

Detta är Fanimig HOR och  inte TOR…

Tor hatar mannamån och orättvisor, och han förklarar själv i Harbadsljod att han slåss emot Jotnars och Resars talrika släkte eftersom Midgård annars skulle översvämmas av dem och mänskligheten gå under – och han hyser alltid medlidande och medkänsla med dem som är i underläge – särskilt med barn. Harbard-Loke, den storsmädaren; säger att Tor har trälarnas ätt, men det bör ingen tro.

Han är själv en symbol för det arbetande folket, bönderna, fiskarna, allmogen, industriarbetaren med sin slägga – och i ”Allvismál” visar Tor att han långtifrån är någon dumbom eller klumpeduns, när han i gåtgissning besegrar dvärgen Allvis, och ger grundligt till känna sin kunskap om hela det Hedniska kosmos, med namn och allt.

Tor går eller vadar dagligen till Asarnas tingsplats på Idavallen, får vi veta i den poetiska Eddan, där alla andra Asar och Vaner rider – men ”Kormt och Ormt och Karlögar två – Tor skall de vattnen vada” står där – och en ”karlög” eller ”kerlaug” på isländska, är en kar-formad fördjupning i berggrunden.

Mera om Tor finner ni ovan, som sagt – och med Rödbetssoppa, fläsk och soppa på röda nypon, har den Hedning, som skriver detta hedrat Tor idag – på hans namnsdag.

DETTA är TOR eller THOR – Och SÅ skall det för alltid vara, intill Ragnarök !

I just think its concept is revolutionary. I hope it’s for workers and not for tarts and fags. I hope it’s about what Give Peace a Chance was about. But I don’t know – on the other hand, it might just be ignored. I think it’s for the people like me who are working class, who are supposed to be processed into the middle classes, or into the machinery. It’s my experience, and I hope it’s just a warning to people, Working Class Hero... (ännu ett citat från John Lennon)

Dundraren

Igår föll 34 mm regn under tre timmar på den ort, där jag vanligen vistas. Det var åska i luften, och jag kände på mig att åskan strax skulle slå ned, redan när den första blixten träffade, en kilometer bort. Och det var nog tur, att jag som Hedning fick denna förvarning och tillfälligt sökte skydd för regnet inuti en byggnad. Ett trettiotal personer gjorde inte det, och fick uppleva hur blixten slog ned ungefär 5-6 meter från dem – men dessbättre blev ingen skadad, denna gång.

De flesta personer som träffas av blixtnedslag, överlever dock i nio fall av tio, enligt vad statistik lär visa. I Sverige lär det vara ungefär 5-6 personer varje år som får hög Voltampere genom kroppen, och ändå överlever. Mötet med blixten är ett möte med Tor själv, en epifani, en gudsuppenbarelse, för det finns gudar i naturen, som varje hedning vet. De flesta som träffas av en blixt får också bestående effekter, och i hela Världen lär det vara närmare 24 000 personer som varje år träffas av en blixt – och deras liv blir sig aldrig riktigt likt igen, när de fått en uppenbarelse av naturkrafterna.

Jag har en kollega, som berättade om när en signalist träffades av en blixt, och hans metallförstärkta kängor bokstavligt talat exploderade. Ofta händer det att blixten ”går ut” vid ett metallföremål, eller fötterna. ”Sidoblixtar” och spänningsskillnader i marken kan också leda till ”snuddträff” för de som inte aktar sig i tid.

Nycklar, mynt och andra metallföremål som finns i närheten av en mänsklig kropp kan också hettas upp, och ge svåra brännskador – om inte blodkropparna i kroppens kapillärer förångas och ger upphov till en del intressanta mönster på huden, sk ”Licthenbergska figurer” som denna bild visar – vanligen bildar de också trädliknande eller blixtliknande mönster.

Sådana mönster uppstår redan när man står i närheten av en blixt – en direkt träff kan slita kläderna av en person, förånga vatten eller svett på kroppsytan och ge upphov till ännu värre skador, och ändå finns det dem, som överlevt en direkt träff av blixten ända upp till sju gånger. Bevis finns för att tusentals människor över hela Världen verkligen fått sina liv förändrade av Tors åska, och ändå är de flesta dumma amerikaner och engelsmän, som inte ens inser, att det var Tor som utvalt dem, så att de kunde förändra sina liv.

Vad Tor gör, är stora ting – men som Hedning hade jag alltså tydliga föraningar, och överlevde helt oskadd. Inte ens mina många fiender verkar kunna förgöra mig, när jag har Asa-Tor själv på min sida – så tolkar jag himlens budskap.

SVT rapporterar idag om hur den Frikyrkliga sk ”Ansgarii-Kyrkan” i Jönköping helt utplånades igår och brann ned till grunden till följd av ett blixtnedslag. Ett tydligt tecken bland många, som visar Tors missnöje med Ansgar och Kristendomen – och vem vet – kanske kommer den snart försvinna…

Såhär gick det med Ansgarii-Kyrkan i Jönköping. Den försvann med ett enda hammarslag…

”Hedniska Tankars 10 Populäraste sidor, 2020”

Årskrönikor är numera legio i svenska media, och själv har jag skrivit ganska många av dem genom åren.

Hedniska Tankar- den blogg ni läser just nu – är den största och mest besökta enskilda bloggen i hela det hedniska Sverige, och större än många förenings- och samfundssidor. Den har funnits i över nio år eller nära ett decennium nu, men här på WordPress är den bara lite över sex år gammal.

Ser man till statistiken från 2020, så har inte mycket förändrat sig sedan 2019. Freja är fortfarande den mest populära ibland bloggens olika ämnessidor, med 4197 besök, emot 3607 besök för 2019. Med tanke på att hela artikelarkivet här ovan fick 40 277 besök år 2020, så innebär det att mer än var tionde arkivbesök berör just gudinnan Freja, Freya eller Freyja – för just henne vill alla av någon anledning alltså läsa om – kanske för att man inbillat sig, att mina sidor på något sätt skulle innehålla något erotiskt material (tja, vad vet väl jag ?) eller också för att läsarna och läsarinnorna behöver Frejas krafter i en övrigt kärlekslös Värld.  Ni får välja själva, vad som är den rätta förklaringen, för jag kan då inte redogöra för det…

Asatro kommer som det näst mest populära ämnet, med 2070 besök emot 2049 stycken för år 2019. Intresset för Asatro växer hela tiden i Norden, men kunskaperna i ämnet är dåligt utbredda här och var, främst på grund av fake news och felaktiga fakta från ”forn sed” – ett uttryck som aldrig användes under den hedniska tiden – och en rad små grupper av fanatiker, som ännu tillåts springa lösa i det svenska samhället, utan att bli motsagda och nedkämpade med rena fakta sorgligt nog.

Därefter kommer sidan om Jul och Midvinter som den 3:e största, med 1701 besök år 2020, 1400 besök år 2019 – och 1609 besök för år 2018, eftersom den sidan var med ibland de tio mest besökta redan då. Intresset för Jultraditionerna skiftar något här alltså, men i fjol har de varit mer populära än någonsin förut, vilket kanske bekräftar vad Kungen sa i sitt Jultal, som jag ju tog upp så sent som igår. I kristid behövs traditionerna, det egna folkets kultur och sammanhållning, ifall vi skall kunna bygga ett starkt samhälle.

Läs och ät tills ni kräks – ty detta är min lekamen !

 

Sidan för ”bröllop och trolovning” ligger fortfarande kvar som nummer fyra, nu med 1067 besök emot 1300 besök under 2019 – kanske är folk inte lika giftassugna under pandemins och sjukdomens år 2020, som de var för två år sedan. Däremot är Tor, Trudvangs Dundergud och Människosläktets starke försvarare ny på femte plats, med 1035 besök från de som vill läsa om honom..

Några frågor på detta ? Något som ni inte har lärt er förstå ??

Sidan om Vårblot fick 2020 1015 stycken besök, emot 1309 stycken för 2019 – och kanske har jag för tillfället blivit färdig med det ämnet, eftersom jag under 2020 skrev mindre inlägg om just det. Därmed har vårbloten hamnat på sjätte plats, följda av Lussi – ljusets helg, som inte alls började med några förment kristna Lucior.. 2018 fick det ämnet 2815 besök, och var tydligen väldigt populärt för det året, eftersom det gått ned till 1051 och nu 906 besök sedan dess – alltså bara tredjedelen så många..

Dyrka Freja – dyrka gudinnan utomhus, inomhus, i er själva och och överallt !

På åttonde plats kom sidan om Alvablotet med 847 besök, emot 732 stycken för 2019. Kanske har vårt förhållande till döden, begravningar och förfäderna blivit starkare accentuerat under 2020, än det varit under tidigare år.  Och Allhelgona, denna förment kristna sed har som alla numera vet sitt ursprung i hedendomen, och fanns långt före det att någon kristendom kom till detta land, där kristendomen snart inte mera kommer att finnas kvar – redan är ju 47 % eller så av vårt folk hedningar, och inom kommande år väntas andelen bli ännu högre.

Mina artiklar om arkeologi fick 2020 780 stycken besök jämfört med 710 besök för år 2019, trots att det är den ämnessida som innehåller flest och längst inlägg – vilket ni torde kunna konstatera om ni läst den… Midsommar blev det tionde mest populära ämnet, med 744 besök – och därmed var denna lista slut.

I nästa inlägg tänker jag granska de 10 mest populära enskilda inläggen från förra året – och till dess – Till Äring och Frid !!

externsteine

Gudarna och makterna finns i naturen, och där kan du också möta dem…. De finns inte i kyrkor, synagogor eller moskéer…

I vilket Tor och Tore har namnsdag

Dagens namn enligt den svenska almanackan är Tor och Tore. Ändå måste man komma ihåg, att det aldrig någonsin ingick i Nordiskt namnskick att direkt uppkalla en människa efter en Gud, förrän långt in på 1800-talet. Inom Asatron och det Nordiska namnskicket använder man alltjämt namn som Torbjörn, Torborg, Torbjörg, Torben, Torsten, Torkel eller Torkettil, Tormod, Tora, Torfinn, Torleif och så vidare, men aldrig någonsin Tor, eftersom det vore att sätta sig själv eller sina barn över gudarna, ren hybris med andra ord.

För övrigt – du om läser det är och möjligen är ”blivande förälder” eller så vinner ingenting alls på att direkt uppkalla ditt barn efter en gud. Tänk om den son du får inte alls är lik Tor, inte vill likna honom utan bara vill bli en god kristen, helt utan samband med den hedniska religionen ?

Som jag redan förklarat, kan det på alla sätt vara så att det här med att direkt uppkalla sina egna barn efter gudar, kan göra barnen mycket stor skada, inte minst senare  i livet.

Etymologer har påstått, att Tore skulle komma från ett äldre Thorir, som skulle vara sammansatt av Thors namn, plus ordet verr  som betyder man – samma ord syns för övrigt i det latinska Vir, tyskans ”Wehr” i betydelsen försvar, och till och med i ”var-” som i varulv.

Andra har ansett att slutledet skulle komma från *wihar med betydelsen ”präst”, alltså någon som förestår ett Vi, en hednisk kultplats, helgad till Tor – en Tors Harg som i Torshälla, för övrigt.

Vid senaste årsskiftet hade 5 383 personer Tor som förnamn i vårt land, och 49 personer Tor som efternamn. 5222 personer hette Tore i förnamn, medan bara 2 stycken använde det namnet som efternamn. Medelåldern för namnet Tore var 65 år, men för Tor bara 39 år, varför återväxten kan anses säker.

Namnet Thor som efternamn har varit vanligt också bland svenska soldater från 1800-talet och framåt, och bisarrt nog har vi ännu en partiledare för ett såkallat ”kristdemokratiskt” parti som kallar sig så – men kristendomen är inte demokratisk. Den är ett totalitärt system, som bara tillåter en enda gud, men förbjuder alla andra.

Långt in på 1830-talet förbjöd ”Svenska” Kyrkan människor att ha namn som Tor eller Tore. Namnen ansågs ”hedniska” liksom namn som Hedvig, Hilma, Torbjörn och andra Nordiska namnkombinationer. Nuförtiden har trenden svängt – vi etniska svenskar behåller våra namn, våra traditioner och våra gudar – och vi tillber dem på vårt sätt – inte som kristna eller muselmaner !

 

DEBATT: Vi bränner Bacon, Biblar och Koraner ! Härs och Tvärs, samt i Långa baner…

Idédebatt är alltid intressant, men sedan så finns det förstås människor som inte kan hålla sig till att debattera på ett seriöst sätt, utan hela tiden måste ta till ”slag under bältet” eller vissa ”överbud”.  I Hávamál står det skrivet – enligt vissa översättningar – att ”ord bör du aldrig skifta, med en nolla eller en narr”. Själv tänker jag på detta stäv ganska ofta, inte minst när jag möter Kristendomens eller Islams företrädare.

 

Här brinner Bibeln i ett fyrfat – många Hedningar och Asatroende – inklusive de i NAS eller Nordiska Asa Samfundet har faktiskt gjort en RITUAL av detta..

Min hedniske broder och kollega Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” förfäktar idag den meningen, att vi Hedningar och Asatroende bör fortsätta bränna både Biblar och Koraner – det skall ju vara lika för alla, och demokratiska som vi är, visar vi ingen som helst tolerans mot de religioner och livsåskådningar, som är såpass INTOLERANTA att de inte kan tåla en fri åsiksbildning, eller yttrande- och religionsfrihet.

Å andra sidan tycker jag själv, att Bibelbränning och Koranbränning känns lite onödigt och demonstrativt, inte minst med tanke på all den koldioxid som skulle tillföras atmosfären, om vi brände alla exemplar av dessa mycket skadliga och onda böcker, som ju uppmanar till massmord och många andra lagbrott.

Bränn gärna koranen, men bränn också de skrifter judar och kristna läser. All monoteism är mer eller mindre skadligt och eländigt. Tron på bara en gud är en styggelse och förnärmar och kränker oss som tror på såväl gudinnor som gudar. Ingenting gott, ingenting positivt har kommit ut Moses, Jesus eller Muhammeds läror. Abraham är fader till mycket ont. Hedningar verka för att monoteismen ska förbjudas.

En hedning är inte tolerant mot religioner som inte kan acceptera gudomlig mångfald.

  • Henrik Andersson, Ideell Kulturkamp, 2020-09-03

 

Jag påminner mig också att verklig yttrandefrihet är rätten att säga vad som är opassande, stötande eller kränkande för många människor. Verklig yttrandefrihet är inte, att stryka opinionen medhårs, eller att hela tiden vara politiskt korrekt. Tvärtom kunde man uttrycka det hela så, att verklig yttrandefrihet är rätten att säga helt fel sak vid fel tillfälle, på fel sätt och inför fel människor.

 

Vår mångårige vän och läsare Eddie Råbock alias Mohamed Omar skrev igår på bloggen ”Det Goda Samhället” följande rader, som också borde vara självklara i sammanhanget, även om jag tycker att vi bör ta fasta på det yttrande, som Stephen Fry en gång gav ifrån sig. Ni får förlåta, att jag blott citerar – men det har man också full frihet att göra, om man lever i en demokrati…

Om vi ska ha yttrandefrihet kan vi inte samtidigt ha massinvandring från islamvärlden. Det borde vara uppenbart. Men tyvärr är det inte det. Inte ens efter Salman Rushdie och Muhammedkarikatyrer, Lars Vilks och nu koranupplopp i Malmö.

Så många händelser, många tragiska, där västerländsk yttrandefrihet har krockat med islamisk fundamentalism. Alltså muslimer som är trogna Koranen och Muhammed. För profeten Muhammed tolererade ingen yttrandefrihet. Den som gjorde yttranden, vilka han uppfattade som kränkningar mot hans religion, lät han avrätta.

Ett bättre sätt att försvara vår yttrandefrihet är att försvara våra gränser. Vi kan inte ha en yttrandefrihet som innebär att islam, Koranen och Muhammed får kritiseras hårt, till och med häcklas, om samtidigt våra gränser är öppna för massinvandring från islamvärlden.

I islamvärlden är respekten för islams, Koranens och Muhammeds okränkbarhet större än respekten för yttrandefriheten. Ju större den muslimska befolkningen blir i Sverige, desto mer riskfyllt kommer det därför bli att uttala sig kritiskt om islam. Även att tåga för Charlie Hebdo kan bli farligt.

Detta kommer att ske, även om flera av muslimerna som kommer är förnuftiga och hyggliga. Massinvandringen innebär ju att man inte bara flyttar hit individer, Ahmed och Mustafa, till Sverige. Man flyttar hit en kultur. En kultur som står i fortsatt förbindelse med, och är en del av, den globala islamiska kulturen.

Det finns förnuftiga och hyggliga personer i Saudiarabien. Men det finns ingen yttrandefrihet. För att försvara yttrandefriheten i Sverige krävs det konkreta åtgärder för att strama åt invandringen. Om man står upp för vår yttrandefriheten borde man rimligen alltså även stå upp för gränserna som skyddar denna yttrandefrihet.

Med risk för att låta tjatig: om befolkningen som tror på yttrandefrihet, ja, som är formad av västerländsk kultur, minskar i antal, och befolkningen som inte tror på yttrandefrihet, ökar i antal, blir det så klart svårare att upprätthålla yttrandefriheten.

Om vi inte försvarar våra gränser kommer gränserna för vår yttrandefrihet att inskränkas. Det har redan skett.

På Internet och i arabiska tv-kanaler av typen Al-jazeera sprids nu fejkade bilder på blonda svenska barn som tvingas kyssa Koranen, och efter de senaste upploppen och bränderna – genomförda av huliganer helt utan samband med seriös islam (Minns vad Imamen av Malmö sade i TV) syns det tydligt, vad all denna förbannade drägg vill göra emot vårt land och folk. Det är vår plikt att bekämpa dem, om så behövs också med våld, utvisningar och deportationer.

Fortsätter dräggen sina våldsdåd och sin förstörelse, är det helt korrekt att övergå till aktiv insats – också av vårt lands Försvarsmakt, en som bland annat Polisen i Göteborg påstås ha antytt, så sent som igår. Våldsverkare skall bemötas som just våldsverkare, och som fiender till det allmänna. De skall bli föremål för vapeninsats, och för arrestering.

Den danske provokatören Rasmus Paludan, som representerar ett danskt parti som kallar sig ”Stram Kurs” har som bekant utvisats ur landet av Löfvén-Regeringen, vars högste företrädare, Statsministern själv, tydligt valt sida både emot yttrandefriheten, och sitt eget land och folk. Han har ju offentligt deklarerat, att han ”aldrig kommer att kritisera islam” och därmed är hans inställning klar. För egen del anser jag, att både Islam och diverse politiska rörelser får finna sig i kritik, om de ger sig in på demonstrativt beteende, eller ifall deras anhängare  begår brott, och ägnar sig åt oegentligheter.

Detta gäller såväl islamister som kristna, och alla andra också. Fri debatt och kritik får alltid framföras – helst i saklig form.

 

Herr Paludan har nu ansökt om att få tilldelas ett svenskt pass, eftersom hans far är svensk, och kommer dessutom att genomföra en ny Koran-bränning i Rinkeby.

För övrigt kan man minnas, att även Nordiska Asa Samfundet genom sin högste andlige företrädare Peter Kåhl (till vardags anställd inom SL:s depå-verksamhet) faktiskt ägnat sig åt brännande av bibeln – under rituella former. Detta skedde vid NAS Midsommarblot vid Ales Stenar 2018, men på en närbelägen Camping-Plats, inte uppe vid själva stenarna på Kåseberga-Åsen. Vid detta tillfälle var jag själv närvarande, och åsyna vittne till alltsammans. Det tillverkades också små kors av träpinnar, som nya medlemmar symboliskt fick trampa under fötterna, samt bränna upp i en renande eld. (Just denna ceremoni har förekommit vid tidigare tillfällen i Världshistorien. Under Tokugawa-Shogunatet och Japans 1600-tal testade man om någon var ”Kirisutan” eller kristen genom detta enkla test. Japanerna visste, att de kristna tänkte förslava, kolonisera och förstöra hela deras land – och Japan förblir starkt och motståndskraftigt emot alla Monoteister – än idag !)

Japan har än idag en av Världens absolut starkaste nationella kulturer, och har gett mänskligheten oerhört mycket av sin egen kultur. Det är resultatet av ett intensivt, med framgång fört folkligt motstånd emot Monoteisternas irrläror, och Japan har heller aldrig haft någon invandring att tala om, utom från det närliggande Korea. Vi kan lära oss mycket om nationell överlevnad genom att studera dem. Inte ens två atombombsangrepp efter varandra har lyckats skada deras kultur eller nationella medvetande särskilt mycket.

Det land som vet att vårda sin egen nationella kultur och inte tillåter närvaron av främlingar, kan bygga för evigheten…

Gällande Helmut Kohl – nej förlåt jag menar Peter Kåhl – kan jag bara säga att jag sympatiserade med hans ”egenpåhittade” ritual som sådan, den gången, 2018 – men att jag ansåg den lite väl demonstrativ, trots att den skedde i goda vänners lag, och därför inte skadade någon, ens bildligt talat, för vad de kristna och muslimerna inte ser, det har de heller inte ont av.

 

Det kanske sitter i väggarna”- Tänk om någon begravde en sån här på en tomt för vissa ”kulturcenter” ??

För mig får herr Paludan och hans gelikar gärna komma till Sverige och bränna fler Koraner, som sagt – även om jag tycker att det hela är en smula fånigt, överdrivet och inte välbetänkt, utan tyder på en viss grad av bristande omdöme, liksom omdömet hos min käre kamrat Herr Kåhl, nu när jag ändå skänkt honom ”en recension”.  Alltför demonstrativt beteende kunde kanske undvikas i båda fallen, även om jag anser, att ifall man bränner Koraner, kunde man gärna samtidigt bränna Bibeln med – och varför sluta där ?

Fläsket brinner, heter det, och att förära gudarna av Särimners fläsk och heligt bacon, är förvisso en god gärning.

Låt oss grilla Bacon över Koranerna och Biblarna medan de brinner – DÅ ÄR DET KOKTA FLÄSKET STEKT

Diverse utländska bedömare från Libanon har sagt, att Sverige nu befinner sig inför ett viktigt vägval. Vill vi ha muslimer inuti landet, och förvandlas till ett Syrien, eller vill vi stå emot, stå upp för yttrandefrihet och västerländska värden, samt fördöma Koranen och dess Värdegrund – samtidigt som vi gör rent hus med Bibeln och de kristna ?  Valet är fritt, men jag vet åtminstone vilken sida jag själv står på, och jag har gjort mitt val – precis som Statsminister Löfvén, som har valt att stödja den motsatta sidan.

Kanhända ångrar han sig, och väljer till slut att stå upp för folk och nation, liksom hela sin Regering. Låt oss hoppas på det.

Vad den islamistiska dräggen beträffar, har den redan hotat fredliga medborgare i det här landet med våldtäkter och massmord – och den bör behandlas därefter.

Att uppmana till brott eller upplopp, är ett brott i sig – särskilt i orostider.

Själv manar jag till besinning och lugn – samt att ni går hem och äter ert bacon – det HJÄLPER emot Monoteism !!

 

Och slutligen – hur är det med denne semitiske Mån-gud, denne Allah, även känd som JHVH eller ”Gud” ?

Om Allah eller Gud nu ska vara så mäktig, ja rent av allsmäktig, varför behöver han då hela tiden stötta sig på idioter som bränner bildäck, mördar och dödar ?

Är inte Allah oerhört svag, eftersom han alldeles uppenbart inte kan göra någonting alls själv, utan hela tiden är beroende av sina mänskliga ”följare” ?

Med de kristnas gud är det precis likadant, och de kristnas gud är liksom Allah oerhört barnslig. En verklig gud, som det vore någonting med, är som Tor och Oden. Tor och Oden kräver inte alls att du skall tro på dem, och de kräver inte heller att du ska göra vad som står i Hávamál, och de varken fördömer eller försvarar brännandet av böcker, eller andra ynkliga mänskliga påfund, här nere på Midgårds slätter, ty de är verkligen Gudar, och därmed står de över allt sådant.

Eddan kan sannolikt inte förstöras i alla fall, eftersom den finns digitalt – till och med handskrifterna är inscannade i faksimil – och den är så vida spridd, att alla exemplar eller översättningar och versioner inte går att förstöra. Därför är Asatrons budskap evigt och oförstörbart, och Hedendomen är också alltid ny.

Allt vad du finner i Hávamál är goda råd om hur du bör leva, men inga lagar. Du får lycka och välgång om du följer råden, står det, och Asarna vill allas väl. De straffar ingen, dödar ytterst sällan och använder våld bara emot de makter, som verkligen vill skada själva livet. Emellertid – de behöver inte vår dyrkan, utan existerar själva, och de behöver ingen mänsklig hjälp, inga onödiga följare eller små skitungar till terrorister, som skall kratsa kastanjerna ur elden för dem. Åska och Storm har också alltid existerat, och naturen existerar för sig själv.

Jämför med de oerhört löjliga, fullkomligt maktlösa Monoteistiska gudarna, som kallar sig själva ”allsmäktiga” trots att de ingenting kan själva, och som ständigt måste lovprisas, tillbedjas och ständigt få höra hur bra de är, likt tjuriga småbarn.

 

Om du alls ska ha Gudar – dyrka då en RIKTIG gud som ASA-TOR ! Han existerar, precis som åska, regn och själva naturen, och han kommer ALLTID att existera, OAVSETT vad du tycker om det, eller vad du säger om honom (han bryr sig inte om bokbål eller löjliga provokationer heller… !)

  • Teckning av Paulus Indomitus, svensk bloggare och vän

 

Tor och Oden behöver inga lovprisningar. Du kan blota till dem, eller ge dem gåvor av egen fri vilja – och få rika gåvor tillbaks – men BE till dem kan du aldrig. Aldrig någonsin. ”Bön” och liknande är totalt verkningslöst och den ultimata hädelsen – också i ett Monoteistiskt universum. Ifall en gud nu verkligen ska vara allsmäktig – hur kan då dess mänskliga tillbedjare vara så förmätna, så fulla av sin egen skit att de tror sig kunna påverka den allsmäktige, och ”styra” guden eller gudarnas vilja via sina böneramsor. Att tro något sådant är ren idioti, eftersom det är att sätta sig upp emot guds allmakt – om man vore monoteist.

Men – det är inte jag – för jag är som bekant HEDNING – och nu ska jag gå och elda bacon – Hedning som jag är – och låta den goa röken stiga mot himlen, så att gudar och människor kan dela denna vackra gåva… Gåva kräver att gengåva gives, nämligen, och det är det första av Asatrons bud. Ingenting är gratis, och böner hjälper inte.

Vill man ha något, bör man först av allt ge, och av vad man giver, kan man också vänta sig en god skörd. Ger man ovett, får man ovett igen, men den som sprider kunskap och goda gåvor, kommer att äras landet och Världen allt över…

 

Ny sajt om Slavisk hedendom

Man gör då och då sina fynd på nätet. Sajten Soltsna Roshcha ägnar sig åt slavisk och rysk hedendom, som är mycket lik den svenska och nordiska. Den är relativt nygrundad och innehåller än så länge inte så mycket material, men strukturen känns igen, ty den liknar väldigt mycket den jag använt här på Hedniska tankar. Den innehåller sidor om vad som bör göras och vad man helst kan undvika, i likhet med min sajt, men använder också ordet rekonstruktionism – något som faktiskt är aktuellt i de slaviska länderna, då mycket litet av deras hedniska arv finns kvar idag, medan vi här i Norden faktiskt har en levande tradition och ett levande kulturlandskap och en bevarad, dokumenterad historia att bygga på, och det i mycket högre utsträckning än våra närmaste grannar österut.

Den ryske sol- och äringsguden Dazbog eller Khors, är densamme som Frej hos oss. I Finland kallades han Lemminkäinen, efter det finska ordet för ljum, varm.

Den för mig okände författaren till den nya sajten använder också ordet prayers eller böner, en kristen term som vi Nordiska hedningar och Asatroende konsekvent undviker, eftersom vi aldrig någonsin ber till våra gudar, men däremot hedrar dem med blot eller offer – för vill man ha något av makterna, måste man först av allt själv kunna ge något, det må vara mat, gods eller materiella ting, eller mera immatriella, som arbete eller kärlek.

Dazbog är de nygiftas och fruktbarhetens beskyddare, och den finske Lemminkäinen reser mycket riktigt ned till Tuonela eller dödsriket för att finna sig en hustru, vilket är en klar parallell till den Nordiska myten om Frejs gifte med Gerd, jordgudinnan. Än så länge innehåller den ryska sajten bara info om en gudamakt förutom denne, och det är Perun, som hos letterna kallas Perkuno, hos Litauerna Perkunas, hos Finnarna Perkele, hos nordliga samer Horagalles, hos sydsamerna Thore-Karl, och som heter Tor hos oss och Donar hos de gamla saxarna.

Perun är Tor, och Tor är Perun….

Den slaviske åskguden tänks ibland beväpnad med en yxa eller en klubba istället för en hammare, men alltjämnt sänder han blixtar över skyn, precis som Tor hos oss. Som sagt, likheterna är ofta större än skillnaderna, och man får heller inte glömma, att de Ruser som grundade Ryssland, till ganska stor del bestod av ett nordiskt folkelement, som man ännu kan spåra i dagens Ryssland och de baltiska länderna – andelen blonda och blåögda ryssar är större än man tror. Gårdarike eller Ryssland kallades Svitjod hin Mikla, eller det stora Sverige i de isländska sagorna, och så länge båda våra folk var hedniska, hade vi alltid en god fred, handelsutbyte och fria resor mellan våra respektive länder.

Också i det stora Ryssland blotar man friskt – gå du också och gör sammalunda !

 

Först med katolicism och grekisk-ortodox kristendom, kom krigen, som hetsade våra folk mot varandra. Kungar och Tsarer ville föra krig, och därför består vår historia av ändlösa slagsmål med ryssen, fastän vi från början var ett folk, och hade samma sinne. Nu färgas våra relationer istället av ömsesidig misstänksamhet och fruktan, men så var det inte för tusen år sedan, när våra länder ännu var unga. Själv har  jag rest mycket i Österled, och nedför Dnjepr i en kopia av ett fartyg från tusentalet, och ut på Svarta Havet därefter, vilket jag flera gånger skildrat och beskrivit. Jag har vänner både i Ryssland och Ukraina, och för min del älskar jag ryssarna och deras grannfolk dubbelt mer än amerikanerna, som till sin natur är falska och ytliga, där ryssen i alla fall är ärlig och sann.

Lite musik av Arkona, det kända Hedniska och Ryska folkrocksbandet…

Både ryssar och ukrainare – särskilt på landsbygden – är bättre än sitt rykte, och gästfria, enkla människor, som inte bär någon falskhet eller något dubbelt i sinnet. Visserligen är de inte alltid goda, men i alla fall ärliga med vilka de är, och alltid visar de då sina avsikter tydligt, om positivt eller negativt, om så till dans eller slagsmål. Jag trivs faktiskt bättre i Ryssland än i USA, måste jag säga, för min erfarenheter av det stora landet i väster har inte varit lika positiva, och om än jag inte kan mer än tjugo-trettio ord ryska, högst, har ryssarna alltid behandlat mig bättre än amerikanerna, och det är vad jag som svensk utgår ifrån.

På Lovat och Neva har ryssarna nu egna kopior av Vikingatida skepp, som seglar lika bra som våra…

Jag har också seglat med delvis ryska skeppsbesättningar, och om den ryske soldaten och sjömannen har jag bara gott att säga. Han är inte så bra på att ta egna initiativ, det är sant, kan sällan läsa kartor och sjökort och ibland knappt läsa eller skriva, och ger man honom en tamp, fortsätter han att hålla i den; utan att förstå att han skulle lägga fast och beslå den, som en svensk eller nordbo skulle förstå i en liknande situation. Ryssen är van vid kommandostyrning, och att hans chef talar om allt för honom, får han inte en direkt order, så förstår han inte längre vad han ska göra, eller vad som förväntas. Men ryssen har styrka och hängivenhet, han kan ro i timmar och slåss lika länge utan att bli trött, och sällan såg man en karl, som nöjde sig med mindre mat eller mindre sömn än honom. Och ryssarnas tapperhet kan ingen ifrågasätta – den har de bevisat om och om igen – trots despoter och dåliga ledare. I Ryssland finns heller ingen invandring som här, och man för en politik, som går ut på att stärka det egna folket och de egna familjerna istället – alltså tvärtom mot vad vår egen Regering gör här hemma i Sverige.

På en annan sajt läser jag just att Arkona, det ryska hårdrocksbandet, tänker återvända till Sverige nästa år – och då blir det ännu mera hedniskt – i Falun av alla platser. Till slut avsäger vi oss kristendomen, tsarerna, kungarna och de som så länge velat störta oss alla i fördärvet. Till slut förenas vi, under en gemensam, Nordisk himmel…

Länge Leve Svitjod Hin Mikla – да здравствует великая россия

 

I vilket Odelsarven och andra spekulerar om Arkeoastronomi…

Arkeoastronomi, alltså vetenskapen om tidiga civilisationers och kulturers astronomiska vetande, är en jämförelsevis ny vetenskap, och ett föga utvecklat forskningsfält. För att lyckas inom detta ämne måste man ha tvärvetenskapliga insikter, och inte bara vara bildad inom historia, arkeologi och mytologi, utan också ha kunskap om astronomi, liksom om traditionell lärdomshistoria i övrigt, och dessutom vara fast förankrad inom den kultur man studerar.  Jag har redan nämnt Daniel Vagerstams sajt ”Sagas From the North” där ni kan finna många inlägg om just Arkeoastronomi, och de gamla nordbornas syn på stjärnhimlen och Världsalltet, frånsett vad jag själv sa om den märkliga överensstämmelsen mellan Asatrons skapelsemyt och den moderna fysikens ”Big bang teori” tidigare i veckan, eller detta med gnistan i Ginnungagap…

Jodu nalle ! Det sägs att det finns något som heter STORA BJÖRN däruppe, och dit får vi säkert komma när vi dör...” (Varje kultur har sina astronomiska föreställningar)

Om detta låter alltför spekulativt för er, så kan ni minnas att Stjärnbilden Karlavagnen – som de flesta svenskar nog känner igen – faktiskt fått sitt namn efter Tors Vagn och att vi de facto känner till de nordiska namnen på ännu fler konstellationer än så, även om det då och då dyker upp olika teorier om vilka stjärnbilder som har avsetts med vilka namn. Nu ger sig den norska – och ibland ganska spekulativa och personligt hållna sajten Odelsarven, skriven av Vegard Solheim in i debatten – också denna sajt har jag skrivit om förr, och även dess rika artikelarkiv kan rekommenderas..

Visste ni att det finns ett svenskt vetenskapligt sällskap för arkeoastronomi och etno-astronomi ? Man kan faktiskt hitta dem på Facebook…

Odelsarven bygger i sin tur på den isländske professorn Gisli Sigurdsson, som anser att hela Asatron kan förklaras utifrån kosmologiska termer, eller med andra ord att vad vi numera kallar ”myter” faktiskt till mycket stor del bygger på konkreta observationer av stjärnhimlen, och vad som rör sig där.  Nu är det i och för sig att åtskilligt förenkla Eddan, enligt vad jag själv anser, eftersom Hávamál till exempel bygger på mycket konkret livsvisdom, och att Asatron förstås har en andlig eller religiös dimension, precis som alla andra organiserade religioner – för Asatron är och var organiserad – den är visst inte någon flummig och oorganiserad ”forn sed”.

Gisli Sigurdsson anser att Vintergatan i själva verket är världsträdet Yggdrasil, en teori som föreslogs redan 1994 av en isländsk läkare och Paleoastronom vid namn Björn Jónsson, som ansåg att stjärnbilden skorpionen skulle motsvara Nidhögg, draken som gnager på Världsträdets rötter (Boken ”Star myths of the Vikings” från 1994 – som jag själv fått av en intresserad broder i Särimner, tillika Frimurare innehåller mycket mer fantasifullt stoff än så).  Svårigheten med teorier som de här är dels att hitta konkreta arkeologiska bevis, eller att härleda de beteckningar på stjärnbilder som de facto och bevisligen står i sagorna till rätt konstellation på himlen.

På Wikipedia kan man till exempel få veta, att de tre stjärnorna i Orions bälte skulle ha benämnts Friggerocken, alltså Friggs spinnrock. Detta är ett påstående, som också Odelsarven upprepar. Problemet är bara, att i Dalsländsk och Värmländsk sentida tradition, är det Cassiopeja som är Friggerocken – stjärnbilden liknades även av antikens greker vid en kvinna, som sitter ner och spinner – men på Vikingatiden fanns inga spinnrockar alls, eftersom spinnrocken som vi känner den uppfanns först på 1300-talet – och enligt andra traditioner spinner Frigg molnen på himlen under Dagtid..

Nu är det visserligen också så – som jag själv råkar känna till – att sländan, som man tidigare spann på, eller skytteln i en vävstol råkar heta ”roccetta” på  tidig italienska, och att man språkhistoriskt sett möjligen kan ha fått ordet ”rock” om spinnrocken därifrån, redan på 800-talet eller långt tidigare – Men, i alla fall… Stjärnbilden Orion, i vilken Orions bälte ingår, hette för de gamla nordborna Aurvandil eller Örvendel – Saxo Gramatticus kallar honom ”Horvendille” och han var enligt Eddan en väldig jägare, som följde med Tor på hans expedition österut till Jotunheimen (Karlavagnen roterar som man vet runt himmelskupan, och Tor kan mycket riktigt ses färdas österut, och tillbaka igen). Men Örvendel blev sårad i österled, och blev buren tillbaka av Tor, på hans rygg, och råkade under färden genom Elivågor (som en del har liknat vid Vintergatan) förfrysa sin ena tå – denna bröt Tor av, och kastade upp på himmelskupan. På Wikipedia påstår man nu – helt självsvåldigt och utan källhänvisningar att stjärnan ”Örvendelstå” skulle vara polstjärnan, medan alla andra forskare tror att Örvändelstå är den ljusa stjärnan Rigel, som mycket riktigt bildar Orion – Aurvendels ena fot..

För att ytterligare förvirra finns det Engelska, tidigmedeltida texter, där ”Earendel” på gammalengelska blivit till morgonstjärnan, eller Venus – vilket dock bevisligen är en kristen tradition, eftersom de kristna inte vågade nämna Freja eller Venus, som ju har namnsdag just idag, enligt den svenska almanackan. För att summera, så finns det alltid en hel del gemensamma problem inom paleo- eller arkeoastronomi, oberoende av vilken kultur man studerar.

Ett av dem är att olika folk naturligtvis dragit gränserna för stjärnbilderna på helt olika sätt, beroende på vilka figurer man tyckt sig se på stjärnhimlen.

I Grekland, Egypten och Rom kunde man exempelvis tala om stjärnbilden Lejonet, eftersom alla ju visste hur ett lejon såg ut, och att ett sådant bör ha en lång svans. Men här uppe i Norden fanns inga Lejon, och följaktligen kom samma stjärnbild att liknas vid något helt annat – och sakna den långa svansen.

På Tullstorp-stenen i Skåne finns Fenrisulven avbildad, och den verkar onekligen motsvara stjärnbilden Leo eller Lejonet, enligt Daniel Vagerstam, fast nu med en helt annan form på huvud och svans än lejonets traditionella, eftersom man tagit med andra stjärnor i själva ”bilden”. Lapparna kallar exempelvis Karlavagnen för Skopan eller Kåsan, eftersom de ju saknar vagnar i sin kultur.  Och så här håller arkeoastronomerna på – utan så värst många avbildningar – annat än på stenar och hällristningar samt enstaka arkeologiska föremål, som Himmelsskivan från Nebra i Tyskland, gjord 1600 före kristus – som bevisligen kan användas som ett primitivt astrolabium eller stjärnkompass..

Arkeoastronomi må vara ett spännande forskningsfält, för amatörerna så väl som för proffsen och akademikerna, men riktigt vetenskaplig blir den bara, om man kan utgå från konkreta fynd och faktiska observationer. Odelsarven redovisar en ”table of correspondences” eller en korrespondens-tabell (välkänd form av uppställning för alla som studerat olika ockulta system) på planeter och gudar, som jag tycker haltar åtskilligt – och som också bygger på Gisli Sigurdssons rön—

Merkur – Loke

Venus – Frøya

Tellus – Jord/Rindr/Fjörgyn

Luna – Måne

Mars – Tyr

Jupiter – Thor

Saturn – Heimdal

Uranos – Odin

Neptun – Njord

Pluto – Hel

Faktum är, att som Baeksted och många andra redovisat, så var det Oden som romarna liknade vid Merkurius, och inte Loke. Merkurius var ju de dödas följeslagare, och budbäraren-vandraren bland gudarna, och alla vet vi, att detta är typiska Odensdrag. Att Jord, Rind, Gerd och Fjörgyn är benämningar på jorden, är allmänt känt, liksom att Freja och Venus är samma gudinna. Men Nanna i Baldersmyten är också en mångudinna, och att sätta in Heimdal för Saturnus är onekligen minst sagt djärvt, med tanke på hur Saturnus eller Kronos beskrivs i Grekisk mytologi – och de yttre planeterna Uranus, Neptunus och Pluto kan inte upptäckas utan teleskop – och de var knappast kända under hednisk tid…

En sak är emellertid säker. Vi vet att forntida kulturer kunde beräkna året och årstidernas gång mycket, mycket exakt, med bara några minuters fel. De insåg, att jorden var rund, att världsalltet var oändligt och att det fanns fler Världar eller Planeter än vår – och att Jorden snurrade runt Solen, och inte tvärtom – alltsammans kunskaper, som kristendomen och de kristna förstörde, när de väl utbredde sitt vålds-välde här i vårt land…

”Guldhatten” från Berlin är en av fyra kända kalendrar från 800-1000 år före kristus – de har ett fel på bara 0,46 – 0,07 % vad gäller årets och månadernas längd…

”Våra Gudamakter” – ny folder om Asatro

Saklig information är viktigt – nu när det finns en uppsjö av teorier, samfund, organisationer och till och med sekter – ja vad allt kan man inte hitta på Internet. På sajten ”Asatemplet” kan man hitta en nyutgiven skrift av Henrik Andersson, utgiven i Uppsala just nu i Oktober månad – som kort och på 44 faktaspäckade sidor ger dig ett kort ”vem är vem” i Asatrons Värld.

6037

Uppslaget har förstås funnits tidigare, från Åke Ohlmarks ”Fornnordisk Ordbok” från 1975 och vidare framåt, men vad som gör Henrik Anderssons skrift så läsvärd, är att den inte ger sig in på att redovisa de vildaste akademiska teorierna, och inte heller för mycket om väsen som Loke, Angerboda eller Hel, sk ”Rökkatru”, ”Lokeanism” och allt annat sådant, som det ändå finns nog eller övernog av på nätet. På det sätter fyller detta lilla häfte ett utmärkt hål i min bokhylla – och boken är charmerande trevligt och chosefritt skriven – ett slags enkel ”När Var Hur” handledning, som kan bli utgångspunkt för vidare studier i ämnet.

Tyvärr är den inte översatt till Engelska – nu när vi befinner oss i en internationaliserad värld – Asatro på nätet är till exempel en i hög grad Internationell miljö – vilket man skall vara medveten om – men här finner man rena basfakta, utan ”forn sed” eller förvrängningar…

Ibland har det hänt, att jag själv faktiskt hittat diverse egendomligheter även i vad som – på svenska – räknas som klassiska översättningar av Eddan. Mitt inne i Björn Collinders tolkning av Hávamal – just i inledningen på ”Runatál Havamals” med Odens schamanska resa i Världsträdet – har Collinder helt enkelt bara hoppat över en central strof med motiveringen ”Detta är Runmagi, och det ska inte översättas!” – ungefär som om hederliga Översättare kunde välja vilka kapitel de ska ha med i en bok, och helt hoppa över andra, på måfå, ungefär som ett gäng moderna teaterregissörer – som låter Hamlet spelas av idel raggare i 50-tals kostymer på en sjaskig bensinmack norr om Säffle – under två minuter – och sedan säger, ”Ja, detta är Shakespeare – oavkortad!

Problemet är förstås bara, att gör man så, talar man inte sanning. Då pratar man rent ut sagt strunt, och man kunde åtminstone ha den goda smaken att skriva ”i utdrag”, ”bearbetning av…” osv…

Henrik Anderssons folder innehåller som sagt bara basfakta – inga tolkningar, bearbetningar, alltför avancerade ”andliga” tydningar, personliga hänsyftningar, allegorier, figurativa tolkningar eller andra exempel på ”allmänhetens fria åkning” och det är just därför jag tycker hans bearbetning är så läsvärd, i dagens läge.

 

Snille_och_smak

Vi har Ohlmarks Edda från 1948, en poetisk och fri tolkning, fylld av must och märg, men med formuleringar som ibland träffar fullständigt fel, om man ser till det Isländska orginalet, som i transkription idag också finns att ladda ned från Internet. Vi har diverse moderna Edda-översättare vars editioner ännu är under arbete, och som inleder sitt tolkningsarbete med att tycka, att frasen ”Mannar, Allherliga Mannast !” som sägs om Guden Tor i Harbadsljod m-å-s-t-e lyda ”pojkvasker” istället – och som när man påpekar detta sakförhållande för dem sätter hela sin akademiska heder i pantraka motsatsen till sanningen.

Mannar Allherliga Mannast betyderMannen, den allra Härligaste bland Män” och den frasen kan inte betyda så mycket annat.

Detta behöver man inte ens vara språkhistoriker för att inse, eftersom de Nordiska språk vi talar idag faktiskt är ganska lika våra förfäders. Det finns ett värde i att låta guden Tor eller möjligen Thor faktiskt få vara just Tor, alltså den han ÄR och ingen annan, men detta har denna Emeritus eller möjligen ”E-mer-i-Thurs” inte förstått. Henrik Andersson inleder en tradition med att inte nämna de värsta Tursarna eller Trollen på hela Internet vid namn i sin skrift, och den traditionen följer jag också gärna nu, åtminstone till en del. Men – vi får inte glömma Marvels tecknare i USA, förstås. De som tycks lida av någotslags ”Thorettes” eller möjligen ”Tourettes Syndrom” så fort Guden Tor kommer på tal. Uttalar du själv Tors namn högt, händer det också ofta saker, har jag fått se – och det är kanske inte bara vidskepelse, eftersom han faktiskt är helig för allt fler och fler, och på sitt vis representerar en andlig kraft, som också kan materialisera sig i vardagen – skulle vi kunna säga…

I somras påpekade Gunnar Arpi i Svd – så att alla i den Asatrogna Världen noterade det – det gjorde åtminstone jag – värdet i att låta Guden Tor faktiskt få vara just Tor och ingen annan – och det värdet har i alla fall Henrik Andersson insett. Hans folder är fullständigt, kemiskt fri från allt sådant, som möter oss Asatrogna på media i annat fall, inklusive diverse politik (från vänstersidan, den yttersta högern ser vi faktiskt inte mycket av just nu) och känns därför härlig att läsa.

Jag rekommenderar starkt, att ni köper ett eget ex av den lilla skriften för att se vad jag talar om…