I vilket Odelsarven och andra spekulerar om Arkeoastronomi…

Arkeoastronomi, alltså vetenskapen om tidiga civilisationers och kulturers astronomiska vetande, är en jämförelsevis ny vetenskap, och ett föga utvecklat forskningsfält. För att lyckas inom detta ämne måste man ha tvärvetenskapliga insikter, och inte bara vara bildad inom historia, arkeologi och mytologi, utan också ha kunskap om astronomi, liksom om traditionell lärdomshistoria i övrigt, och dessutom vara fast förankrad inom den kultur man studerar.  Jag har redan nämnt Daniel Vagerstams sajt ”Sagas From the North” där ni kan finna många inlägg om just Arkeoastronomi, och de gamla nordbornas syn på stjärnhimlen och Världsalltet, frånsett vad jag själv sa om den märkliga överensstämmelsen mellan Asatrons skapelsemyt och den moderna fysikens ”Big bang teori” tidigare i veckan, eller detta med gnistan i Ginnungagap…

Jodu nalle ! Det sägs att det finns något som heter STORA BJÖRN däruppe, och dit får vi säkert komma när vi dör...” (Varje kultur har sina astronomiska föreställningar)

Om detta låter alltför spekulativt för er, så kan ni minnas att Stjärnbilden Karlavagnen – som de flesta svenskar nog känner igen – faktiskt fått sitt namn efter Tors Vagn och att vi de facto känner till de nordiska namnen på ännu fler konstellationer än så, även om det då och då dyker upp olika teorier om vilka stjärnbilder som har avsetts med vilka namn. Nu ger sig den norska – och ibland ganska spekulativa och personligt hållna sajten Odelsarven, skriven av Vegard Solheim in i debatten – också denna sajt har jag skrivit om förr, och även dess rika artikelarkiv kan rekommenderas..

Visste ni att det finns ett svenskt vetenskapligt sällskap för arkeoastronomi och etno-astronomi ? Man kan faktiskt hitta dem på Facebook…

Odelsarven bygger i sin tur på den isländske professorn Gisli Sigurdsson, som anser att hela Asatron kan förklaras utifrån kosmologiska termer, eller med andra ord att vad vi numera kallar ”myter” faktiskt till mycket stor del bygger på konkreta observationer av stjärnhimlen, och vad som rör sig där.  Nu är det i och för sig att åtskilligt förenkla Eddan, enligt vad jag själv anser, eftersom Hávamál till exempel bygger på mycket konkret livsvisdom, och att Asatron förstås har en andlig eller religiös dimension, precis som alla andra organiserade religioner – för Asatron är och var organiserad – den är visst inte någon flummig och oorganiserad ”forn sed”.

Gisli Sigurdsson anser att Vintergatan i själva verket är världsträdet Yggdrasil, en teori som föreslogs redan 1994 av en isländsk läkare och Paleoastronom vid namn Björn Jónsson, som ansåg att stjärnbilden skorpionen skulle motsvara Nidhögg, draken som gnager på Världsträdets rötter (Boken ”Star myths of the Vikings” från 1994 – som jag själv fått av en intresserad broder i Särimner, tillika Frimurare innehåller mycket mer fantasifullt stoff än så).  Svårigheten med teorier som de här är dels att hitta konkreta arkeologiska bevis, eller att härleda de beteckningar på stjärnbilder som de facto och bevisligen står i sagorna till rätt konstellation på himlen.

På Wikipedia kan man till exempel få veta, att de tre stjärnorna i Orions bälte skulle ha benämnts Friggerocken, alltså Friggs spinnrock. Detta är ett påstående, som också Odelsarven upprepar. Problemet är bara, att i Dalsländsk och Värmländsk sentida tradition, är det Cassiopeja som är Friggerocken – stjärnbilden liknades även av antikens greker vid en kvinna, som sitter ner och spinner – men på Vikingatiden fanns inga spinnrockar alls, eftersom spinnrocken som vi känner den uppfanns först på 1300-talet – och enligt andra traditioner spinner Frigg molnen på himlen under Dagtid..

Nu är det visserligen också så – som jag själv råkar känna till – att sländan, som man tidigare spann på, eller skytteln i en vävstol råkar heta ”roccetta” på  tidig italienska, och att man språkhistoriskt sett möjligen kan ha fått ordet ”rock” om spinnrocken därifrån, redan på 800-talet eller långt tidigare – Men, i alla fall… Stjärnbilden Orion, i vilken Orions bälte ingår, hette för de gamla nordborna Aurvandil eller Örvendel – Saxo Gramatticus kallar honom ”Horvendille” och han var enligt Eddan en väldig jägare, som följde med Tor på hans expedition österut till Jotunheimen (Karlavagnen roterar som man vet runt himmelskupan, och Tor kan mycket riktigt ses färdas österut, och tillbaka igen). Men Örvendel blev sårad i österled, och blev buren tillbaka av Tor, på hans rygg, och råkade under färden genom Elivågor (som en del har liknat vid Vintergatan) förfrysa sin ena tå – denna bröt Tor av, och kastade upp på himmelskupan. På Wikipedia påstår man nu – helt självsvåldigt och utan källhänvisningar att stjärnan ”Örvendelstå” skulle vara polstjärnan, medan alla andra forskare tror att Örvändelstå är den ljusa stjärnan Rigel, som mycket riktigt bildar Orion – Aurvendels ena fot..

För att ytterligare förvirra finns det Engelska, tidigmedeltida texter, där ”Earendel” på gammalengelska blivit till morgonstjärnan, eller Venus – vilket dock bevisligen är en kristen tradition, eftersom de kristna inte vågade nämna Freja eller Venus, som ju har namnsdag just idag, enligt den svenska almanackan. För att summera, så finns det alltid en hel del gemensamma problem inom paleo- eller arkeoastronomi, oberoende av vilken kultur man studerar.

Ett av dem är att olika folk naturligtvis dragit gränserna för stjärnbilderna på helt olika sätt, beroende på vilka figurer man tyckt sig se på stjärnhimlen.

I Grekland, Egypten och Rom kunde man exempelvis tala om stjärnbilden Lejonet, eftersom alla ju visste hur ett lejon såg ut, och att ett sådant bör ha en lång svans. Men här uppe i Norden fanns inga Lejon, och följaktligen kom samma stjärnbild att liknas vid något helt annat – och sakna den långa svansen.

På Tullstorp-stenen i Skåne finns Fenrisulven avbildad, och den verkar onekligen motsvara stjärnbilden Leo eller Lejonet, enligt Daniel Vagerstam, fast nu med en helt annan form på huvud och svans än lejonets traditionella, eftersom man tagit med andra stjärnor i själva ”bilden”. Lapparna kallar exempelvis Karlavagnen för Skopan eller Kåsan, eftersom de ju saknar vagnar i sin kultur.  Och så här håller arkeoastronomerna på – utan så värst många avbildningar – annat än på stenar och hällristningar samt enstaka arkeologiska föremål, som Himmelsskivan från Nebra i Tyskland, gjord 1600 före kristus – som bevisligen kan användas som ett primitivt astrolabium eller stjärnkompass..

Arkeoastronomi må vara ett spännande forskningsfält, för amatörerna så väl som för proffsen och akademikerna, men riktigt vetenskaplig blir den bara, om man kan utgå från konkreta fynd och faktiska observationer. Odelsarven redovisar en ”table of correspondences” eller en korrespondens-tabell (välkänd form av uppställning för alla som studerat olika ockulta system) på planeter och gudar, som jag tycker haltar åtskilligt – och som också bygger på Gisli Sigurdssons rön—

Merkur – Loke

Venus – Frøya

Tellus – Jord/Rindr/Fjörgyn

Luna – Måne

Mars – Tyr

Jupiter – Thor

Saturn – Heimdal

Uranos – Odin

Neptun – Njord

Pluto – Hel

Faktum är, att som Baeksted och många andra redovisat, så var det Oden som romarna liknade vid Merkurius, och inte Loke. Merkurius var ju de dödas följeslagare, och budbäraren-vandraren bland gudarna, och alla vet vi, att detta är typiska Odensdrag. Att Jord, Rind, Gerd och Fjörgyn är benämningar på jorden, är allmänt känt, liksom att Freja och Venus är samma gudinna. Men Nanna i Baldersmyten är också en mångudinna, och att sätta in Heimdal för Saturnus är onekligen minst sagt djärvt, med tanke på hur Saturnus eller Kronos beskrivs i Grekisk mytologi – och de yttre planeterna Uranus, Neptunus och Pluto kan inte upptäckas utan teleskop – och de var knappast kända under hednisk tid…

En sak är emellertid säker. Vi vet att forntida kulturer kunde beräkna året och årstidernas gång mycket, mycket exakt, med bara några minuters fel. De insåg, att jorden var rund, att världsalltet var oändligt och att det fanns fler Världar eller Planeter än vår – och att Jorden snurrade runt Solen, och inte tvärtom – alltsammans kunskaper, som kristendomen och de kristna förstörde, när de väl utbredde sitt vålds-välde här i vårt land…

”Guldhatten” från Berlin är en av fyra kända kalendrar från 800-1000 år före kristus – de har ett fel på bara 0,46 – 0,07 % vad gäller årets och månadernas längd…

Ännu ett Marvel spektakel får premiär – och vi Hedningar IGNORERAR saken…

Man har – av anledningar som jag inte riktigt förstår – frågat mig vad jag tycker om den senaste halvdebila Popcorn-filmen från USA. ”Thor – Ragnarök” kallas spektaklet, och tydligen hade den premiär i förra veckan. För egen del tycker jag faktiskt ingenting, ingenting alls om denna film – utom att den är präktigt irrelevant för mig som Asatroende. Alltihop tilldrar ju sig hursomhelst i Marvels Universum, alltså en fiktiv serietidnings-Värld, och har inget som helst med verklig Hedendom eller Asatro eller ens Nordisk kultur att göra.

NEJ ! Thor eller Tor ser INTE ut såhär. Han är för det första Rödhårig, INTE blond, och MEDELÅLDERS och INTE i 30-års åldern…

Dessutom har ju Hollywood och Marvel gjort många sådana filmer förut, och om man alls skall tycka något, kan man tycka som Allsherjargodhi Hilmar Örn Hilmarsson uppe på Island, som redan 2011 fick frågan om vad han tyckte om sådana filmer. Svaret var förstås ungefär som mitt – dylika filmer är irrelevanta, och gör varken från eller till vad verklig Asatro beträffar, eftersom det är något helt annat än vad som skildras i dessa filmer. Debatten här hemma i Sverige har varit lite mer livaktig denna gång, och frånsett de som tror att denna taffliga amerikanska äventyrs-soppa med mycket explosioner och allt annat vi kan vänta oss på något sätt skulle populärisera Asatron och därmed locka fler anhängare till den, så kan jag endast svara att den sortens anhängare är vi nog inte så mycket hjälpta med, tyvärr – och vad filmen gör är bara att sprida amerikanska missuppfattningar, som att Tor och Loke skulle vara släkt (det är de inte alls!) eller att Hela, vanligen kallad Hel, alltså dödsgudinnan, på något sätt skulle vara Tors syster, vilket också är att förvrida den Nordiska gudasagan helt och hållet..

Marvel och USA gör med andra ord bara mer skada än nytta, men det visste vi redan förut…

Detta är HOR och inte TOR….

De svenska recensenterna i dagspressen har varit överraskande positiva, men det är heller inte så konstigt. De får ju betalda förhandsvisningar, och ännu mera pengar ”under bordet” för att skriva ”rätt åsikter – för så verkar det nuförtiden allt oftare gå till i den svenska journalistvärlden. Aftonbladet kallar filmen för ”ett komiskt rymdäventyr” och det kan man ju tycka, ifall mn får bra betalt för att se smörjan. Borås Tidning inflikar att det hela mer bygger på amerikansk humor än action, och Svenska Dagbladet slutligen, säger något seriöst för en gångs skull och konstaterar att ”strösslade vulgariteter kan inte rädda komedin” och i detta är jag för egen del beredd att instämma.

Detta är heller INTE Tor eller Thor, men en ful klump, vars namn är Trump, med rump i sump….

Men, för all del, som jag alltid brukat säga – Hollywood är nu en gång alltid Hollywood, ungefär som Popcorn är Popcorn och Amerikanska Dumheter är Amerikanska Dumheter

Långt bortom Marvel-soppan finns de verkliga Gudarna, och vi som känner dem vet att Thor eller på svenska Tor är alltid Rödhårig, Rödskäggig och en ätande och drickande Gud – han är med andra ord inte alls någon smärt och smidig idrottsbroiler eller kroppsbyggare, utan tämligen fet, likt Gustav Adolf, medelålders (i kraft av att han också har fru och barn sedan länge) och för övrigt en tämligen enkel och folkkär person, som inte alls är slimmad i ansiktet, utan som har grova och ojämna drag, ett väderbitet utseende och alltså minst av allt ska skildras som en bildskön typ. Tor framställs till exempel i Harbadsljod som barbent, och ytterst enkelt klädd, och i Trymskvida har han en sådan vass och otäck blick, att till och med den mest brutale av jättar eller Trym själv nästan svimmar, när han ser Tors ansikte. Tor ser alltså INTE vacker ut, och detta är ett mytologiskt faktum, även om Gudarna såklart kan anta olika utseenden efter behag, i synnerhet när de uppträder häromkring, eller i Midgårds Dalar.

Såhär bör vi tänka oss Thor eller Tor – fast ännu större !

Tor från en 1100-tals dopfunt i Skara stift… Alla äldre avbildningar visar honom som skäggig, och väderbiten…

Varje sann och äkta Nordbo känner Tors verkliga väsen…

Filmmakarna gör också flera groteska misstag, när de på sitt fåniga och överdrivna sätt försöker skildra de nordiska Gudarna. Loke är till exempel inte bildskön eller vacker. Hans mun har ju flera ärr, eftersom dvärgarna Brokk och Sindre en gång sydde ihop den med remmen Vartare, och ända sedan dess har Loke trasiga läppar, och sneda, kantiga drag. Så skildras han också på bläster-stenen från Snaptun i Danmark, på Gosforth-korset och flera avbildningar dessutom:

Nej, Loke är INTE bildskön eller vacker – om nu någon trodde det…

Ännu mer groteskt blir det när amerikanerna skall skildra Hel, som i filmen spelas av en svarthårig Kate Blanchett, tidigare mest berömd för att ha kreerat alvdrottningar i fantasy-filmer och annat i den stilen. Eddan säger tydligt och klart, att Hel är ”Hälften blek och Hälften Blå” och här får vi komma ihåg att blå också betyder svart på norröna, som i ordet ”Blåmän” till exempel. Dessutom står det också uttryckligen, att Hel är anskrämlig och skrämmande, som man ju kan förvänta sig av Lokes dotter, och inte heller bär hon några hjorthorn på huvudet, som i filmens Värld…

Hur än Hel ser ut, så ser hon INTE ut såhär…

På ett sätt kanske Marvel har tagit ett steg framåt från andra stereotypa och felaktiga skildringar av Hel – för oftast brukar amerikanerna i sin dumhet och oskuld tänka sig, att Hel skulle vara hälften skelettartad, med en halv dödskalle och den andra ansiktshalvan föreställande en vacker kvinna, vilket helt och hållet saknar varje form av stöd i Nordisk tradition, eller avbildningar före 1900-talet. Folktron säger, att Hel är den äldsta av alla skapade varelser, och eftersom hon är mycket gammal, bör hon tvivelsutan också se sådan ut, om man nu alls ska framställa henne.

Hon ser med andra ord inte ut som såhär:

Och heller inte som någon nödtorftigt uppsminkad, kristen Madonna i Halloween-utstyrsel…

Vi Nordbor har förstått våra Gudar, och vi ska kanske inte dela dem med några andra. ”Cultural Appropriation” eller snarare ”Cultural Misappropriation” som i Marvels Värld är inget vi ska uppmuntra eller tolerera, utan tvärtom bekämpa. Dessutom – vill man ha populärkultur, serier och liknande saker, så kan vi Nordbor skapa sådant SJÄLV utan amerikansk inblandning, på samma sätt som vi kunde skapa en självständig kultur även förr i tidense på Peter Madsens utmärkta skämtserier, till exempel – som också återger den verklige Tor lite av hans kraft, pondus och råstyrka, i den ätande, rödlätte mjödstinne sällens form, långt borta från Hollywood och dess lögner.

TOR HJÄLPE OCH BÄTTRE !!

Barcelona, Åbo, Sverige och ”Svenska” Kyrkan… Monoteismens terror fortsätter.. (Hebdo, Hebdo !)

Överallt där Monoteism och Ökenreligioner frodas, växer också terrorn och mördandet av oskyldiga människor. Det gör detsamma om det är Barcelona, Åbo, Finland eller någon annanstans i Världen vi talar om – Monoteismens sorgliga resultat blir alltid ett och samma – fler mördade civila, i namn av Allah, Jahve eller ”Gud” – den ”ende” Guden som anser sig ha rätt, och vars anhängare fortsätter döda, skövla, lemlästa och mörda…

Ingen Polyteist har någonsin kommit på en sådan tanke, vad det nu kan bero på, för Polyteister ser ingen anledning att döda och mörda i sina Gudars eller religioners respektive namn, även om de kanske i och för sig inte är absolut fläckfria i alla avseenden. Hursomhelst visar verkligheten – som de flesta av oss faktiskt lever i, att det är de Monoteistiska religionerna, som är ett av hela Världens största och värsta problem, just nu.

Den verklige MÖRDAREN är fortfarande på fri fot…” (teckning ur den franska satirtidskriften ”Charlie Hebdo”)

Efter de senaste Monoteistiska terror-dåden i Spanien publicerade den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo följande teckning, som innehåller rubriken ”Islam – för evigt en fredens religion” vilket tydligt visar hur ihålig dessa Öken-monoteisters religiositet är. Genast kom påståenden om att teckningen skulle vara rasistisk eller islamofob, och det påstods till och med, att man från Ministerhåll i Frankrike skulle ha sagt, att denna teckning är ytterst farlig, och omedelbart måste förbjudas eller censureras.

Döm nu själv om det var så farligt, egentligen… Inget tycks ha hänt, trots att minst två veckor gått sedan publiceringen, och teckningen har inte alls med någon etnicitet att göra. Den visar bara Islams tragiska konsekvenser, facit efter ännu ett blodigt terrordåd – och den vänder sig inte mot något särskilt land, någon särskild person eller någon särskild organisation heller, vad som kritiseras här är själva dödandet, själva terrorn som allt fler och fler människor Världen över blir utsatta för. Vad är det som är så ”fel” med detta ? Hursomhelst är det ju bara en skämt-teckning, och man kan knappast ställa till med repressalier, bara för en skämt-tecknares åsikter, eller hur ?

Fler än jag i den hedniska Världen är av den åsikten, att man inte alls kan förbjuda eller kritisera teckningar som de här, eftersom de utgör en rättmätig protest emot det meningslösa våld, som de Monoteistiska religionerna hela tiden utövar och står för. Lägg därtill det faktum, att Charlie Hebdos” redaktion själv redan blivit utsatt – det skedde redan 2015 – för ännu mer Monoteistiskt våld, i vad som var det värsta terror-attentatet i Frankrike sedan 1920-talet, även om ”dessa Satans mördare (för att använda en känd svensk Statsministers än mer kända uttryck) förstås höjt siffran på lemlästade lik i en och samma attack sedan dess.

Skulle då inte offren ens få försvara sig, genom en tyst protest ? Hebdo-redaktionen har inte utpekat någon särskild, ens bland mördarna, de har själva inte dragit kniv, inte kastat några bomber eller granater, och själva inte utövat något våld alls, men ändå kritiserar alltså de kristna och islamisterna dem för blotta det faktum, att de inte låter sig mördas stillatigande..

”Sticks and stones may break bones, but mere WORDS can’t hurt you…”

 

Mördaren i Åbo skrek ”Allahu Akbar” innan han gick till attack. Exakt samma valspråk, översatt till svenska, har Antje Jackélen, den svenska Ärkebiskopen, vilket utgör ett väl uppmärksammat faktum. Mördaren i Åbo lär också ha skrivit ett ”manifest” vars åsikter i nog så betänklig grad överensstämmer just med den ”Svenska” kyrkan, och när Sverige nu går till sk ”Kyrkoval” – ett val där det i många församlingar och stift bara finns ett enda Regeringsstött alternativ – kan man tänka sig något mer odemokratiskt – är de totalitära tendenser och det nakna maktspråk som denna ”Svenska” Kyrka riktar emot alla svenskar och Nordbor alltmer klart och tydligt.

”Svenska” Kyrkan har på senare tid begått flera rena lagbrott, då den börjat skydda personer som tagit sig in i vårt land på illegal väg.

Flera enskilda församlingar gör reklam för islam och stöder öppet islamisering av det svenska samhället, som synes… Var skall det egentligen sluta ? Vad är det här för sorts religion ? Är det ens ”kristendom” som alls predikas här, eller vad är det för underlig, beslöjad och dold verksamhet man vill uppmuntra ? I Åbo haglar manifesten, och knivhuggen i ryggen på oskyldiga Finländare.

På vilken sida står ”Svenska” Kyrkan ? Inte på svenskarnas, i alla fall... I Västerås står Sharia-lagar och Shador på Höstens program, anno 2018…

Strax nära Medborgarplatsen i Stockholm – där ett antal kriminella personer sittstrejkar – mördades nästan en svensk polisman igår. Det är väl känt, att förövaren var en 17-årig Marockan, som illegalt tagit sig in i Sverige – just en sådan person av samma sort, som ”Svenska” Kyrkan nu aningslöst och utan vederbörlig identitetskontroll skyddar.

Polismannen Ted Eriksson har själv berättat om hur han nästan dödades på öppen gata. Han är förstås inte den ende svensk, som drabbas av allt detta religiöst motiverade våld, som ”Svenska” kyrkan nu tagit under sina armar, och de facto skyddar. Det borde vara självklart, att kyrkor och religiösa grupperingar inte ska skydda brottslingar, och att identitetskontroll och liknande faktiskt är Polismaktens uppgift – inte religiösa samfunds.

Jag citerar ur bloggen ”Rotlöshet” skriven av en hednisk kollega, som jobbar som systemutvecklare, appropå ett och annat han och jag kan se omkring oss:

Idén om öppna gränser inom nationer är lika ödesdiger som att ha många öppna portar till en server. Fritt där vem som helst kan dra nytta av resurserna. På bekostnad av de processer inom systemet som behöver resurserna.

Förfrågningar och passeringar kan lamslå och få systemet otillgängligt. Obrukbart. Vilka är då skyldiga till att detta kan alls hända. Vilka är det som inte lärt sig om sin och andras säkerhet. Eller inte alls förstår allvaret i idén med öppna dörrar?

Idéer och ideologier kan bli rena giftet. Det är sällan den drabbade drabbas ensam. Den drabbade tar med sig alla andra om det vill sig riktigt illa.

Det krävs väktare, murar och annan säkerhet som håller koll på vad som händer. Både inom och utanför. För att allt ska bestå.

Minns historien om när gudarna ville ha en mur byggd runt Asgård. Hur gick det? Nåja. Loke lurade reda på situationen men Oden visste ju att det inte gick riktigt rätt till. Sådant slår alltid tillbaka. Förr eller senare. Murar och beskyddade portar är viktiga för att allt inuti ska fungera. Rapporter om vad som händer utanför behöver vara korrekta beskrivningar av verkligheten.

Annars, förr eller senare står där de som bränner ned allt.

Vi kan inte tillåta, att våra friheter i det här landet missbrukas av de som för evigt vill förstöra dem. Vi måste vända alla dessa falska ökenreligioner ryggen, och bygga oss ett bättre land, en bättre Värld, en vackrare och värdigare framtid.

Låt oss vända alla våldsreligioner och skräpreligioner ryggen ! Låt oss skratta åt dem och driva med dem, på Charlie Hebdos vis…

”Svenska” Kyrkans och Ärkebiskopens ständiga flirt med våldsbejakande religioner och totalitära läror typ Islam, är en mycket farlig väg att gå, i alla fall om vi skall kunna ha vårt svenska rättssamhälle någotsånär intakt. Det vet inte bara systemvetarna bland oss, utan också många Poliser – av egen hård erfarenhet – och fer och fler av oss svenskar har blivit medvetna om det – för kom ihåg att denna påstådda ”Folkkyrka” nu bara omfattar cirka 62 % av landets invånare.  ”Sharia” eller kristendomens eviga ”kvinnan tige i församlingen” varken kan eller ska uppmuntras.

För några dagar sedan besökte jag Gottsunda, en av de drygt 70 sk ”No go-zones” som faktiskt finns i Sverige, men som vår Regering förnekar själva existensen av. Andra Nordiska länders politiker har noga beskrivit problemet, som är välkänt sedan länge. Till och med våra närmaste grannar, och länder som historiskt sett varit del av en nordisk union, tvivlar nu alltmer öppet på den Regering, och den sk ”statskyrka” vi nu har.

En person jag känner där är mycket rädd, mest för sin lilla dotters skull. Hon vågar inte ens skicka dottern ner till det närbelägna förortscentret för att handla mat längre, eftersom man aldrig vet vad som kan hända, ens vid ett besök på gården i samma kvarter. Vi vet att uppklarningsprocenten, också för mycket allvarliga brott, inte är mer än 5-6 % i hela landet, för att inte tala om de områden där de flesta brotten begås, det vill säga de sk ”No-go zonerna”

På gatan utanför denna etniska svenskas hus mötte jag en annan kvinna, denna gång klädd i shador, och precis lika rädd hon. Hon höll noga sin egen dotter – i exakt samma ålder – under mycket nära uppsikt, bara för ett besök vid gungorna utanför samma hus – och när vi kom i samspråk, förklarade jag att svenska kvinnor i samma område var precis lika rädda för allt detta våld, all denna terror.  Och det värsta är, sade den utländska kvinnan, att det finns så många män som inte bryr sig, så många män som bara går förbi, men nu insåg hon, att det var en Nordisk Hedning hon pratade med, om inte annat syntes det ju på Torshammaren, som jag bar om halsen.

Och Tor – förklarade jag för henne – är de små och de svagas beskyddare.

En gång ska vi kanske kunna skratta åt alltihop, och lämna all denna Sharia, alla dessa Ärke-pisskoppar och allt vad de står för bakom oss. En sundare, starkare och friskare generation skall komma, som inte tror på dessa ”Allsmäktiga” gudar mer… Och skrattet är också ett vapen, och en stark hammare i vår hand.

Här, eller i Spanien eller Frankrike.

 

Låt oss göra rent hus med dessa – allesammans. Och GÅ UR ”svenska” Kyrkan…

I vilket Onkel Olof funderar vidare….

Någonstans i min gamla hemprovins, kanske i trakten av Bromölla eller så, lever ett annat slags hedning, som till vardags är skollärare; och trots viss sympati för Asatron nog mest ändå är Taoist eller Buddhist, eftersom man som bekant kan vara Polyteist på flera vis. Det är just det som är det fina med Polyteismen. Du kan till och med vara Agnostiker, men fortfarande Polyteist i själ och hjärta, ungefär som Onkel Olof.

Det går nu ett rykte här på bygden att han nyligen slagit sig på politik, och numera önskar kandidera för Centerpartiet (kanske charmad av Annie Löf, hon som har sin lilla spricka i mitten – eller någon annan fröken Grön) fast han tidigare mest varit hugad åt miljöpartisterna. Kanhända har han tröttnat, liksom många andra – och givit upp varje tanke på det partiet, eftersom det ligger i Onkel Olofs egen natur att allt som oftast vara just trött och inget annat. Under långa perioder företa sig just ingenting, hålla upp med att blogga, rent av. Själv hälsar jag alltsomoftast på hos fröken Röd istället, appropå bloggtorkan, cunnus et lingus.

Ibland når hans funderingar åt John Chronschoughs håll, ibland inte. Ibland är han smått genial, men hans tankar är ofta Taos. Intet ont i det. Jag kan förstå honom, men tyvärr inte instämma i vad han säger.

De sista hundrafemtio årens utveckling på den här planeten borde tydligt och klart ha bevisat för oss alla att ingenting händer av sig själv, och att naturen inte kan överlämnas åt sig själv, utan att den så att säga behöver ett försvar emot själva mänskligheten. Det är vi människor som är Makternas händer och fötter, deras armar och ben. Arbetar vi inte, och försvarar vi inte den värld vi fått, går vi förlustiga om livets mening, även om var och en arbetar och tänker kring tillvaron efter sin förmåga, och efter sina behov.

Min egen livsfilosofi – en väg av handling och inte lugn, uttryckte jag med Ernst Thälmanns kända ord såhär, och för mig gäller den vägen fortfarande:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

Tor och Frej finns som markernas och Världens vårdare, lika väl som Oden eller Tyr, men själv föredrar jag som de flesta kunde ha gissat ändå Odens eller Tyrs väg, trots att det är en betydligt mer krävande väg än böndernas, eller för den delen Onkel Olofs. Världen består ännu av bönder, lika väl som av jarlar eller karlar; men jarl, karl och bonde är likväl icke detsamma, det vet exempelvis envar som sysslat med Stav. Likväl klarar sig världden inte utan bönder som tänker på bönders vis, de som odlar och tänker därefter, stilla; likt denne Olof.

Så är det, så månde det vara och så har det alltid varit.

Män av alla sorter behövs – liksom arbetare och tänkare – för att skapa en kultur, ett stort land och ett fredligt rike.

Kvinnor också.

Jag kommer att tänka på två kända dikter av en svensk nobelpristagare, som nyligen översatts till spanska i Mexico av alla länder. De förkroppsligar mycket av Tors, Tyrs och Odens vägar genom livet, och som bekant finns det nuförtiden många Asatroende i just Mexico också. Detta är för dem, liksom för hederliga hedningar överallt. Inte för diverse Amerikaner, fornsedare och därmed likställda.

Stridsguden

Från trollets dotter vände Tjalve hem
med springande steg till sin glömda hjord,
men segnade tåpig och blek på knä.
Tor själv, hans väldiga herre,
bred över bröstet, satt på klippan
och täljde en vallarestav.
Han log i sitt röda skägg.
»Träl,» sade han, »frukta dig ej!

På bänken ligger hammaren glömd,
ty markerna våras och blomma.
För att allt på den gröna jorden
skall gå sin gång och allt få sitt
och unga hjärtan bulta samman,
gärna någon stund ibland
vi bistra kämpar vakta getter.»

El dios de la guerra

De la hija del troll volvió Thialvi a casa,
de prisa hacia su descuidado rebaño,
pero cayó, torpe y pálido, de rodillas.
Thor mismo, su poderoso señor,
ancho de pecho, sentado en la roca
tallaba una estaca de empalizada.
Con una sonrisa en su roja barba.
–“Thrall” – dijo, –”¡No tengas miedo!”

En el banco hay un martillo olvidado,
pues los campos reverdecen y florecen.
Porque todo en la tierra verde
ha de seguir su curso y tener lo suyo
y los jóvenes corazones latir al unísono,
gustosos por un rato a veces
luchamos feroces por cuidar las cabras.–

Smycket

Lyckan är ett kvinnligt smycke.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke,
– det är liv för män.

La joya

La dicha es una joya femenina.
Dioses estrictos y fieros destinos,
una pieza de pan que se termina,
así es la vida para los hombres.

Nej men Usch Usch Usch – Ebba Busch (”Vad sade du att hon sade sade du ?” )

De sk Krist”Demokraternas” Partiledare Ebba Busch Thor lär ha sagt i en podcastad radiosändning att hon inte tror på evolutionsteorin och att hon bokstavligen tror att Adam och Eva skulle varit de första människorna, enligt Nättidningen Nyheter 24.

Tidigare är hon känd för att ha varit medlem i den fanatiska kristna sekten ”Livets Ord” under en lång rad av år, och aktivt förnekat allt tal om evolutionsteorin i dess skolor, bland annat på så sätt att hon varit med och förföljt biologilärare som haft avvikande uppfattning gentemot de kristna och försökt lära barnen vetenskapliga fakta, enligt Dagens Nyheter.

ebba-busch-thorKan vi ha kristna fanatiker i Riksdagen, vårt nationella parlament ? Vad ska andra länder tänka om oss ??

Fastän man väl alltid kan göra den observationen, att enstaka muntliga uttalanden kanske inte må anses som bindande, och att det mycket väl kan hända att ett intervjuoffer i radio ”gör bort sig” därför att programledaren ställer ledande frågor eller ogärna säger emot jakande påståenden (det kan hända och HAR hänt vissa hedningar också) så måste man nog fråga var dessa Krist ”Demokrater” egentligen står.

Kan kristendomen överhuvudtaget sägas vara en demokratisk religion, så länge den kräver alla människors underkastelse under en enda Gud, och använder totalt fascistoida paroller typ ”Jesus är Herre – vi är Guds slavar” och annat i den stilen ??

Christer Sturmark, ledare för Humanisterna, the Swedish Humanist Association uppges ha sagt till Nyheter 24 att

Jag utgår från att Ebba Busch Thor skämtar när hon säger att hon tror att de två första människorna var Adam och Eva. Annars har vi en partiledare som fundamentalt förkastar vetenskapen i klass med Donald Trump. Det vill jag inte tro… — – Om hon menar det bokstavligt och inte metaforiskt, så är det en förnekelse av hela den biologiska vetenskapsdisciplinen.

Med tanke på Ebba Busch Thors minst sagt suspekta förflutna i vissa sekter – som DN redan kommenterat utförligt och detalj, så verkar vi tyvärr ha anledning att tro det värsta. Också andra oberoende bloggare i Sverige har reagerat, och frågat hur vi egentligen bör se på dessa Krist ”Demokrater” med sina absurda påståenden om att de på något sätt skulle representera ”Svenska Värderingar” vilket de aldrig gjort, och per definition inte kan anses representera.

Och Thor ? Hur kan man kalla sig för något sådant i efternamn, och försöka ge sken av att man skulle vara Kristen ?

Borde inte ”Sacredeus” eller något liknande, mera kristligt, så att säga – vara aningen lämpligare, särskilt som det ska finnas Krist ”Demokrater” som redan heter så.. Rätteligen borde väl både Åskans Dundergud och JHVH-1 vara vreda på en viss Ebba idag – men – dt är ju deras sak – inte människornas..

På Facebook har flera ledande svenska humanister uttalat sig, och sagt saker som ”Vet hon inte att det var ASK och EMBLA som var de första människorna – Vilken okunskap !” och det måste man väl instämma i, för vad har Eva och Adolf eller vad de nu hette i den svenska kulturen att göra ?

is_36

 Ask och Embla var det – INGET annat...

norsethor

Detta är THOR men någon ”Ebba” känner han INTE !

klassiker

”We’d said it before – and we’ll say it again: ÖÖÖÖDUG-GYGJA !”

”Våra Gudamakter” – ny folder om Asatro

Saklig information är viktigt – nu när det finns en uppsjö av teorier, samfund, organisationer och till och med sekter – ja vad allt kan man inte hitta på Internet. På sajten ”Asatemplet” kan man hitta en nyutgiven skrift av Henrik Andersson, utgiven i Uppsala just nu i Oktober månad – som kort och på 44 faktaspäckade sidor ger dig ett kort ”vem är vem” i Asatrons Värld.

6037

Uppslaget har förstås funnits tidigare, från Åke Ohlmarks ”Fornnordisk Ordbok” från 1975 och vidare framåt, men vad som gör Henrik Anderssons skrift så läsvärd, är att den inte ger sig in på att redovisa de vildaste akademiska teorierna, och inte heller för mycket om väsen som Loke, Angerboda eller Hel, sk ”Rökkatru”, ”Lokeanism” och allt annat sådant, som det ändå finns nog eller övernog av på nätet. På det sätter fyller detta lilla häfte ett utmärkt hål i min bokhylla – och boken är charmerande trevligt och chosefritt skriven – ett slags enkel ”När Var Hur” handledning, som kan bli utgångspunkt för vidare studier i ämnet.

Tyvärr är den inte översatt till Engelska – nu när vi befinner oss i en internationaliserad värld – Asatro på nätet är till exempel en i hög grad Internationell miljö – vilket man skall vara medveten om – men här finner man rena basfakta, utan ”forn sed” eller förvrängningar…

Ibland har det hänt, att jag själv faktiskt hittat diverse egendomligheter även i vad som – på svenska – räknas som klassiska översättningar av Eddan. Mitt inne i Björn Collinders tolkning av Hávamal – just i inledningen på ”Runatál Havamals” med Odens schamanska resa i Världsträdet – har Collinder helt enkelt bara hoppat över en central strof med motiveringen ”Detta är Runmagi, och det ska inte översättas!” – ungefär som om hederliga Översättare kunde välja vilka kapitel de ska ha med i en bok, och helt hoppa över andra, på måfå, ungefär som ett gäng moderna teaterregissörer – som låter Hamlet spelas av idel krymplingar i 50-tals kostymer på en sjaskig bensinmack norr om Säffle – under två minuter – och sedan säger, ”Ja, detta är Shakespeare – oavkortad!

Problemet är förstås bara, att gör man så, talar man inte sanning. Då pratar man rent ut sagt strunt, och man kunde åtminstone ha den goda smaken att skriva ”i utdrag”, ”bearbetning av…” osv…

Henrik Anderssons folder innehåller som sagt bara basfakta – inga tolkningar, bearbetningar, alltför avancerade ”andliga” tydningar, personliga hänsyftningar, allegorier, figurativa tolkningar eller andra exempel på ”allmänhetens fria åkning” och det är just därför jag tycker hans bearbetning är så läsvärd, i dagens läge.

 

Snille_och_smak

Vi har Ohlmarks Edda från 1948, en poetisk och fri tolkning, fylld av must och märg, men med formuleringar som ibland träffar fullständigt fel, om man ser till det Isländska orginalet, som i transkription idag också finns att ladda ned från Internet. Vi har diverse moderna Edda-översättare vars editioner ännu är under arbete, och som inleder sitt tolkningsarbete med att tycka, att frasen ”Mannar, Allherliga Mannast !” som sägs om Guden Tor i Harbadsljod m-å-s-t-e lyda ”pojkvasker” istället – och som när man påpekar detta sakförhållande för dem sätter hela sin akademiska heder i pantraka motsatsen till sanningen.

Mannar Allherliga Mannast betyderMannen, den allra Härligaste bland Män” och den frasen kan inte betyda så mycket annat.

Detta behöver man inte ens vara språkhistoriker för att inse, eftersom de Nordiska språk vi talar idag faktiskt är ganska lika våra förfäders. Det finns ett värde i att låta guden Tor eller möjligen Thor faktiskt få vara just Tor, alltså den han ÄR och ingen annan, men detta har denna Emeritus eller möjligen ”E-mer-i-Thurs” inte förstått. Henrik Andersson inleder en tradition med att inte nämna de värsta Tursarna eller Trollen på hela Internet vid namn i sin skrift, och den traditionen följer jag också gärna nu, åtminstone till en del. Men – vi får inte glömma Marvels tecknare i USA, förstås. De som tycks lida av någotslags ”Thorettes” eller möjligen ”Tourettes Syndrom” så fort Guden Tor kommer på tal. Uttalar du själv Tors namn högt, händer det också ofta saker, har jag fått se – och det är kanske inte bara vidskepelse, eftersom han faktiskt är helig för allt fler och fler, och på sitt vis representerar en andlig kraft, som också kan materialisera sig i vardagen – skulle vi kunna säga…

I somras påpekade Gunnar Arpi i Svd – så att alla i den Asatrogna Världen noterade det – det gjorde åtminstone jag – värdet i att låta Guden Tor faktiskt få vara just Tor och ingen annan – och det värdet har i alla fall Henrik Andersson insett. Hans folder är fullständigt, kemiskt fri från allt sådant, som möter oss Asatrogna på media i annat fall, inklusive diverse politik (från vänstersidan, den yttersta högern ser vi faktiskt inte mycket av just nu) och känns därför härlig att läsa.

Jag rekommenderar starkt, att ni köper ett eget ex av den lilla skriften för att se vad jag talar om…

11221584_1123546267675462_4196579150332925313_n

Tor var själve Hrungners bane, och han fäller fortfarande sina fiender !