Veckans uppdatering (Mitt Livs Nåväl, inlägg femtioelva….)

 

”Dann fing er an zu fragen:
Gesell, wie steht’s zu Haus ?
Und mit den sinn der Bürger
– Wie sieht es bei ihr aus ?

Ich sprach:
”Sie sind verbunden, und halten
wacker Stand !
Den freien Sinn zu Hegen,
Im Norden und rings im Land !”

Dann sah er mir ins Auge:
”Der Freiheit gilt’s wohlan !
Ihr ist in alter Liebe,
auch mein Herz zugetan !”

Hei, wie die Gläser klangen,
Dort stand wir; Hand in Hand
”Es lebe Das Recht, Der Freiheit –
Herzbruder ins Vaterland !”

Ur sången ”Im Krug zum grünen Kranze”
(använd av den tyska fackföreningsrörelsen, ca 1880)

 

Ibland måste jag liksom göra uppdateringar och rekapituleringar i den här bloggen, då jag börjat skildra ett eller annat skeende, men blivit överflyglad av den rådande utvecklingen. Idag har till exempel fd. Utrikesminister Carl Bildt – ingen ringare person ! – uttalat sig i Grönlandsfrågan, enligt vad Statstelevisionen SVT meddelat oss. Detta har skett genom en insändare i Washington Post, där Carl Bildt kallar Donald Trumps förslag till lösning av Grönlandsfrågan för ”bortom absurt” eller ”Beyond Absurd” och alltså tvärt avslår alla amerikanska inviter i ämnet, utan pardon.

Enligt Carl Bildt ligger det också till så att Mr Trump alls inte velat köpa h-e-l-a Grönland, utan endast delar av territoriet, om jag förstått saken rätt. Detta är ju strängt logiskt, med tanke på att USA mycket väl kan ha en önskan om att utöka sitt territorium runt den viktiga Thule-basen, eller etablera andra baser på ön. Från en viss Jim Lyngvild, som ju också tillhör mina vänner i bloggosfären, har följande insiktsfulla kommentar influtit:

Här har Hr. Lyngvild genomskådat något viktigt. Danmark har, år efter år eftersatt sina direkta skyldigheter som NATO-medlem, och inte betalat de 2 % av sin Statsbudget till North Atlantic Treaty Organisation, som man faktiskt enligt internationellt avtal förbundit sig att göra. Att USA till slut tröttnar på detta beteende och säger att man i så fall tar över ansvaret för Grönland, är kanske inte så konstigt, utan fullt förklarligt, lika mycket som Carl Bildts plötsliga inhopp i debatten.

Om det överhuvudtaget finns någon politiker från de Nordiska länderna, som alls konsekvent behållit det arktiska och Nordiska perspektivet, så är det just Carl Bildt, och ingen annan. I sin egen högst personliga blogg har han år efter år, gång efter annan försökt hävda detta perspektiv, liksom betydelsen av det Nordiska Rådet och andra organisationer. Idag skriver Svenska Dagbladet om Hanif Bali, som påstått att Carl Bildt ”aldrig” skulle ha löst någon diplomatisk kris på det internationella planet, vilket försatt denne svartskäggige Hanif (såsom i ”han e f… inte klok”) i ett slags Loke-roll vad det Moderata Samlingspartiet i Sverige nu angår.

Man kanske skulle se saken så, att både herrar Trump, Bildt, Bali och ävenså Hr Lyngvild är personer med ett ytterst välsmort munläder, som ofta uttalar sig väldigt kategoriskt om saker och ting, men för all del; det gör jag själv också. Dessutom har jag ju själv i ett eller annat sammanhang korsat svärden med just Carl Bildt, i egenskap av bloggare – vi skriver på Word Press båda två, och direkt eller indirekt kommenterade vi faktiskt varandras bloggar, låt vara att det nu var för ett antal år sedan. Genom det har jag fått en mycket stor respekt för vår fd. Utrikesminister, för han visade sig inte bara vara försedd med stor tolerans och moraliskt omdöme, utan också en bättre skribent än jag själv – och såsom varande tvättäkta hedning kan jag i alla fall respektera att få stryk av en bättre karl, och ge en fd. motståndare så mycket erkänsla, att jag erkänner att han har rätt, och att hans argument vägt tyngre.

Så är det kanske också i Grönlandsfrågan. Själv hävdar jag alltjämt, att vi bör syna Mr Trumps ”pokerbluff” om det nu är en sådan, och inte kategoriskt avvisa alla erbjudanden, innan USA ens hunnit sätta sig vid förhandlingsbordet. Exakt vilken mark är det USA vill ha, vad är det man har att erbjuda, och exakt vilken exploatering av Grönlands naturresurser är det fråga om, och vad kan vi svara – med vilka förbehåll ?

Vore Hanif Bali ärlig, så kunde han kanske dra sig till minnes Carl Bildts insatser i Bosnien, även om det nog i historiens backspegel får ses som en del i ett lagarbete. Allt var inte bara ”händelser på marken” som Carl Bildt själv skrev under den tidsperioden, i ett nu famöst citat.

Hög eller Låg – då och då får vi alla se våra landsmän i ansiktet, och resonera ärligt med dem; även om vi inte alltid delar deras åsikt.

Carl Bildt är en man jag beundrar, och det beror på att han visat verklig moralisk resning i en del politiska episoder, i alla fall som jag ser det. Och det är mer än vad vissa nu agerande politiker gjort, oavsett om vi nu ser dem i rollerna som exempelvis Utrikesminister eller rentav Vice Statsminister. Kanske ni drar er till minnes den högst kuriösa affären med Martin Schibbye och Johan Persson från år 2012 ?

Vad var det nu de här två unga journalisterna gjorde ? – Jo, firma Schabbel och Pump, som de också kommit att kallas, stod först och formligen skrek ut sitt hat emot Carl Bildt för ett påstått aktieinnehav och ekonomiskt engagemang i Lundin Petroleum, vilket de sannolikt väsentligt överdrev, inte minst i så måtto att en Minister med ett vitt engagemang i alla möjliga bolagsstyrelser och stiftelser antagligen inte kan göras personligt ansvarig för vad han aldrig vetat om och heller inte haft den ringaste möjlighet att sätta sig in i – förvisso skulle man kunna kritisera hela den ekonomiska världsordningen, eller det faktum att en aktieägare faktiskt kan äga just aktier utan att vara insatt i precis allt rörande vissa firmors beteende, eller verksamhet.

”Firma Schabbel och Pump – minns ni dem ?”

Svenska UD varnade herrar Schabbel & Pump från att göra precis vad de gjorde. De ställde sig villigt och poserade tillsammans med Eritreansk guerilla med AK-47:or i händerna, och hamnade mycket riktigt i Etiopiskt fängelse, där en del mindre omdömesgilla personer typ Dawit Isak också hamnade. Och rättegången emot Lundin Petroleum – för upprepade brott emot mänskligheten – något av det allra värsta som man alls kan anklagas för – pågår fortfarande, enligt vad SvD skrev så sent som i måndags, och detta rubriceras fortfarande som en ytterst allvarlig sak, som man inte får eller bör skämta om.

Men vad gjorde Carl Bildt den gången, 2011 – 2012 ?

– Jo, han grep personligen in och visade ett mycket stort engagemang för att befria två av sina egna medborgare, även om det var just dessa personer som grovt förolämpat just honom, och som dessutom försökt få honom fälld för brott emot mänskligheten – ironiskt nog – för medmänsklighet var precis den egenskap, som Carl Bildt visade. Jag tror till och med att mina kristna läsare håller med mig, när jag säger att Carl Bildts handlande den gången var både kristligt och ädelt handlat. Såsom varande Utrikesminister hade han inte den ringaste orsak att ingripa, men han gjorde det i alla fall – mot all politisk praxis och mot allt bättre vetande. Han kunde mycket väl ha sagt att detta inte vore hans bord eller ett jobb för honom, och tillkallat en gisslanförhandlare, eller låtit det stanna vid ett Departementsråd i Utrikesdepartementet, men inte mer än så. Men så blev det inte.

Ministrar och andra höga herrar intresserar sig vanligen föga för individuella rättsfall, eller enskilda medborgares fadäser. Alla är inte som Mr Donald Trump, som personligen blandat sig i en viss ASAP Fuckys göranden och låtanden i Stockholm, låt vara med vansinnigt mycket mindre rätt och argument för saken än någonsin Carl Bildt och fallet med de inkompetenta svenska vänsterjournalisterna, vars liv faktiskt var i fara.

General Vo Ngyn Giap – en annan av mina absoluta idoler – lär en gång ha sagt att ”Livet och döden för tiotusentals, ja hundratusentals människor betyder föga, även om de skulle vara våra landsmän”. Detta uttalande fälldes den dag Giap personligen stod beredd att inleda Tet-offensiven, och en gång för alla kasta ut amerikanerna ur Vietnam. Giaps land var i krig, och USA hade redan grundligt förstört 50 % av det landets skogar i inlandet, och mer än 40 % av våtmarkerna, för att inte tala om vad man gjort med åkerjorden. Miljontals man hade redan offrat sina liv, men Giap visste, att den slutliga segern ändå skulle komma en dag, och då skulle åtminstone någon miljon av hans landsmän fortfarande överleva, om så USA använde atomvapen, vilket faktiskt en del bedömare i Pentagon hade uppe till diskussion. Och Giap var hedning.

Carl Bildt, däremot, befann sig i en helt annan situation, och Sverige var år 2012 i ett helt annat läge – där fanns – som tur var – utrymme för det personliga engagemanget, och att låta nåd gå före rätt. Så visade också Carl Bildt stort ädelmod, den gången – och det håller jag honom ännu högt i ära för. Att förlåta sina fiender är inte bara storsint – det är också en hednisk dygd – ifall fienden blir en vän, och rättar sig därefter.

Inom japansk shinto och japansk kultur i allmänhet finns det två begrepp, som jag till fullo gillar. Det ena är Giri, eller det vi skulle kunna kalla för moralisk pliktuppfyllelse. Giri är att göra vad man är berordrad att göra, eller är tvungen att göra, oavsett vad man nu tycker om det – exempelvis därför att ens egen överlevnad beror på det, eller för att man blir uppställd emot en vägg och avrättad annars, rent fysiskt sett. Honne däremot, är vad japanerna kallar ”hjärtats väg” eller vad man känner är moraliskt rätt, även om samhället i övrigt ser ned på det, rent ut föraktar det eller rentav anser det omoraliskt eller till och med snuskigt.

Ibland kombineras det hela till ett dubbelbegrepp, eller ”giri-honne” när man gör vad som både är berordad verksamhet, och en moraliskt riktig, fast kanske grovt upprorisk och oväntad handling.

Jag skulle vilja säga att herr Bildt, som Utrikesminister betraktat, flera gånger visat sig vara i besittning av just Giri-Honne, vilket är en ovanlig egenskap ibland politiker, inte minst de ofärdiga vrak av den sorten vi nu har i Sverige.

Här i Norden har man talat om ”Salkynne” – ett ord som både förekommer i Hávamál och andra av Eddans kväden. ”Salkynno” som det heter i original, är kort och gott stämningen eller andan i en sal, en krets eller en församling, och den anda, i vilka vissa beslut fattas. Ord som ”Landsman” eller ”Medborgarsinne” – på tyska ”Bürgersinn” är för mig oerhört viktiga och betydelsefulla ord, de med.

De betyder mer för mig än allt annat, all juridik och alla regler, alla Monoteistiska moralbegrepp eller sk ”väädegrund”, alla sk ”uppförandekodex” osv vilket ofast bara är rena falsifikat, och inte ens värt pappret sådana manifest är skrivna på.

Under andra nyheter noterar jag idag, att mina vänner på bloggen ”Det Goda Samhället” – en företeelse som herr Bildt också varit en vän av – noterat vikten av ett kommande uppror.

Mohammed Omar, till exempel, har haft en del att säga om den pågående islamiseringen av Sverige, och vad den innebär.

Och han är inte den ende, som tagit upp problemet. Idag har två herrar inom ett visst politiskt parti i Uppsala varnat ytterligare för den extrema sk Daawa-rörelsen, som håller på att etablera ett stort indoktrineringscenter nära Uppsala Högar – en av det demokratiska Sveriges allra heligaste platser, samtidigt som Imamen Abo Raad – som sedan maj månad i år tagits i förvar av SÄPO – också varit aktiv och stött samma extremislamska rörelse.

Jag har tidigare visat er på en namninsamling angående den saken, och jag uppmanar er enträget att stödja den.

1595 personer har i skrivande stund redan skrivit under, och jag vill att ni tar ert moraliska ansvar, helt enkelt.

Angående mina små bröder inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, och deras egna namninsamlingar och förehavanden, drar jag idag en barmhärtighetens slöja över den saken. Det finns trots allt ett val mellan vissa värden här i världen, vad man väljer att omfatta eller försvara; och envar får väl svara bäst som han eller hon kan, vilka sakfrågor han väljer att stödja, inte stödja eller yttra sig i – medan tid ännu är. Min egen tid är i alla fall begränsad, och jag hinner därför inte skriva några kommentarer om precis allt, utan bara om vad som känns mest angeläget att påpeka för dagen.

Bürgersinn, som sagt – eller GOD MEDBORGARANDA….

Annonser

”Hedniska Tankar LEDER – andra FÖLJER…”

Nordiska Asa Samfundet, NAS genomför just nu en namninsamling för att rädda UNESCO Världsarvet Birka och dess känsliga miljö – något som jag själv skrev om FÖRST, efter det att professionella arkeologer uttalat sig i SVT. 

Kanhända minns ni mitt inlägg från 26 Juni i år – långt innan de flesta media eller tidningar som DN ens vågade ta upp frågan.

Varför vill den svenska Regeringen inte bevara och skydda allt det, som är vårt självklara arv ?

På grund av vanvård, plundring och Regeringen Löfvéns felaktiga kulturpolitik, där Sveriges kulturella och historiska identitet hela tiden missgynnas och nedvärderas, riskerar nu Birka att förlora sin UNESCO-klassning. Man har inte ens tagit bort vindfällda träd från 2018 års stormar, och rovgrävningar har konstaterats på flera håll, enbart därför att Fastighetsverket, som nu är ansvarigt för skötseln av ön; inte vill ha någon tillsyningsman där under vintrarna. De tre gårdar som under hela 1900-talet varit bebodda, har nu avfolkats, och bara en bofast familj – som väl kunde få bidrag för att se till ön på 24-timmarsbasis -återstår idag. Enligt Veronica Björkman, ansvarig för Birkas Museum under sommarhalvåret, har man konstaterat tre tydliga rovgrävningar bara i år, men ingen har gripits för dåden.

Jag uppmanar er alla att skriva under den aktuella namninsamlingen, som började för några dagar sedan och i skrivande stund samlat 726 personer.

Oavsett vilken andlig inriktning ni har, och oavsett vilka åsikter om saker och ting ni har i övrigt, tycker jag ni bör dra ert strå till stacken för att rädda Birka som Världsarv, fortast möjligt.

Låt oss värna det som är vårt – för HELA VÄRLDENS skull !

Och, angående detta med namninsamlingar…

Visste ni att NAS fortfarande driver en namninsamling för att få bort den skändliga sk ”Påvestenen” från Gamla Uppsala, och hindra katoliker och andra kristna grupper från att förstöra hela det området ?

Hittills har inte mindre än 1240 personer rörstat för att ta bort det fula och missprydande altare, som katolikerna placerat rakt framför hela Sveriges viktigaste gravhögar, något de aldrig någonsin haft ett lagligt tillstånd för. Stenen måste bort, helt enkelt – och Gamla Uppsala som fornminnesområde, måste kunna återställas i det skick det en gång var. Det är ett naturligt krav inte bara för oss svenskar, utan för människor över hela Världen. Gamla Uppsala har alltid varit en av Hedendomens allra heligaste platser, och ifall nu olika religioner alls ska kunna samexistera i Sverige, måste dessa kristna också lära sig att de inte kan få bryta emot vårt lands lagar, och att även vi hedningar har rätt till en plats, där vi obehindrat skall få kunna utöva vår religion. Det finns en katolsk kyrka i centrala Uppsala redan, och stenen kan mycket väl flyttas dit, utan att det möter den minsta svårighet.

”Runkampen” eller protestkampanjen emot den Hets emot Folkgrupp som vårt lands egen Justitieminister, drivit från talarstolen i Riksdagen när han på helt felaktiga grunder försökt få bland annat Tyr-runan och Odal-runan totalförbjudna såsom varande påstått ”rasistiska symboler” var något som jag själv började ta upp redan 2017. Vi vet alla vad som hände sedan.  Regeringen Löfvén har fått svänga 180 grader i frågan, och numera utreder man vad jag själv föreslog redan från början, dvs att rasistiska och utomparlamentariska organisationer typ NMR och ”Samfundet Forn Sed”, som missbrukar runor och andra för Asatron väsentliga symboler skall förbjudas och ställas inför rätta, inte själva runorna och symbolerna. Också detta är ett fullkomligt logiskt och naturligt krav, och det kunde vår Justitieminister ha insett, även om han gång på gång vägrat att kommentera frågan, och fegt gömt sig bakom anonyma tjänstemän och ”sakkunniga” istället för att förklara och stå för vad han faktiskt sagt, trots att det visat sig helt felaktigt.

Resultatet blev också en offentlig demonstration framför Riksdagshuset – organiserad av NAS – som först sade sig vara en ”opolitisk” organisation men som senare fick ta tillbaka vad man själv sagt – efter påpekande från ”yours truly” – dvs just mig…

”Runkampen” var och är en politisk fråga. Den är politisk, därför att den berör ett lagförslag – nu dessbättre bordlagt, och kanske kommer frågan bli bordlagd för evig tid, vilket nog vore det bästa. Vi får nog också konstatera, att demonstrerar man offentligt framför ett Riksdagshus med banderoller och allt, ja då ÄR man självklart politisk, även om man kanske inte ville vara det från början, utan tvingades bli det – mot ens uttalade vilja. Ingen skulle ju kunna vara gladare än vi Asatroende om den höge Ministern slutade med sina dumheter, och avstod från dem i framtiden – han kanske skulle kunna gå sitt eget folk till mötes, och på så sätt återvinna vårt förtroende och ställa allt till rätta – men se – det har han inte gjort !

Namninsamlingarna har blivit många i Svea Rike nuförtiden – men de sker bara på förekommen anledning. Hade vi en Regering som lyssnade på sitt eget folk och som förde en förnuftig politik, skulle alla dessa inhopp i dagspolitiken inte längre behövas, och vi kunde alla återgå till något nyttigare och det som var vårt egentliga syfte istället för att ”driva politik” – men nu har vi blivit tvingade att agera…

Mohammed Omar, min gamle bekant från Uppsala, berättade för två dagar sedan om hur en ny extremistisk gren av Islam, kallad Dawa håller på att etablera sig i Sverige. De försöker nu få bygglov för ett jättestort islamiskt center i två våningar i Stenhagen utanför Uppsala – inom direkt synhåll från Uppsala Högar.

Dawas mål är också att Sharia-lagar ska införas, inte bara i Uppsala utan i hela Sverige. Mohamed Omar vet vad han talar om, för en gång var han extrem islamist själv, men det var innan han kom till insikt, och började hylla sundare ideal..

Dawa-folket som vill bygga centret i Stenhagen tillhör en missionsrörelse som heter Tablighi Jamaat. Denna rörelse grundades i Indien på 1920-talet för att rena muslimer från påverkan från den indiska, hinduiska kulturen. Den spreds sedan till hela världen och räknar idag cirka femtio miljoner medlemmar. För att få unga muslimer att rensa bort varje spår av icke-islamisk kultur tar man dem med på resor i tre eller 40 dagar. Man sover tillsammans i moskén och följer ett program som innehåller bön, koranläsning, predikan och ”turer”. Turen går ut på att gå runt närområdet, knacka dörr hos muslimer och kalla dem till moskén.

Tvång och påtryckningar, alltså – så småningom inte bara riktade emot de som redan är muslimer och som vi har alldeles för många av här – utan också mot oss svenskar, som faktiskt vill ha kvar en modern rätts-stat, jämställdhet emellan kvinnor och män, religionsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och allt vad vi hade, redan på det Gamla Uppsala -tingets tid, då alla Svears Ting fanns vid just Gamla Uppsala.

Mera om böneutropen, som snart kommer att eka över Uppsala Högar ifall inget görs, kan du läsa här…

1392 personer har redan förklarat, att de INTE vill ha denna jihad-central, men fler underskrifter behövs.

Att REAGERA emot kristendom och islam är VIKTIGT. Vi får INTE TVEKA om vi skall kunna behålla vårt eget land, och försvara de friheter, vi idag tar för givet.

Jag hoppas du som läser det här också SKRIVER PÅ för att STOPPA Dawas nya Jihad-center utanför Uppsala, och att du gör det fortast möjligt. I morgon kan det redan vara försent…

Förhållandevis sakligt av SVT om Birkas Kvinnliga krigare, men stora fel i detaljframställningen…

Jag återvänder nu till  historiska ämnen typ arkeologi, och lämnar för tillfället samhällsutvecklingen i det som en gång var Sverige, men som numera blivit Landet Löfvén, även känt som Absurdistan. Igår sände vår kära, kära Statstelevision SVT ett program, som borde få det att vattnas i munnen på envar äkta Asatroende och Hedning. För att vara av Statstelevisionen var det överraskande sakligt och faktamässigt korrekt, även om där fanns en rad helt horribla fel och fiktionaliseringar vad gällde vissa detaljer. För regi och cinematografi svarade Engelsmän, forskare från Smithsonian och inga svenska journalister, och det kan nog förklara den höga kvaliteten rent filmiskt sett, men den svenska speakertexten var som vanligt rent bedrövlig i sina stycken, och den historiska research som gjorts inför hela programmet delvis bristfällig.

https://www.svtplay.se/video/23227350/den-kvinnliga-vikingakrigaren

Nej, myterna om ”Sköldmör” och kvinnliga krigare under vikingatiden är faktiskt till stora delar obevisade…

För nästan två år sedan (september 2017) utbröt plötsligt ett stort halabaloo och många kontroverser inom Svensk arkeologi, då ett forskarteam från Stockholms Universitet plötsligt tillkännagav, att krigaren i Birkagrav 581, en av de mest berömda kammargravarna av rysk och slavisk typ och en av de finast placerade gravarna på Birka överhuvudtaget, faktiskt innehöll en kvinna och inte en man. Graven hade grävts ut av Hjalmar Stolpe, den svenska arkeologins fader; redan år 1889, då arkeologiska metoder i Sverige var väldigt outvecklade, åtminstone jämfört med idag.

Den kvinnliga arkeologen Anna Källström identifierade fyndet som en kvinna, enbart med hjälp av ett enstaka bäckenben; vilket också visas i TV-programmet. Vad man INTE berättar, däremot, är att Historiska Muséet i Stockholm någon gång under 1900-talet slarvat bort hela kraniet, så när som på käkbenet från den berömda grav 581b. Någon på muséet måste ha tappat huvudet fullständigt, och än idag har det inte gjorts någon enda utredning på hur detta kunnat ske. Modern DNA-analys bekräftade först senare det befarade – jo – Anna Källström hade faktiskt rätt. Ovedersägligen rör det sig om en kvinna, som begravts med en hel vapenutrustning och några spelpjäser, men detta bevisar inte alls, att kvinnan faktiskt skulle ha använt vapnen, deltagit i regelrätta strider eller ens varit en krigare, även om hon säkert hörde till samhällets toppskikt. Hennes skelett är idag långtifrån komplett, uppvisar inga tydliga skador eller förslitningar, hennes muskelfästen verkar relativt små och hon uppvisar snarare tecken på att ha varit relativt spensligt och klent byggd, snarare än att verkligen ha vad som krävs för att hantera vikingatida vapen på ett effektivt sätt. Vad jag vet, har man heller aldrig fastställt hennes dödsorsak, men hon dog av allt att döma inte alls i strid, och har heller inga ben brutna, delvis läkta osv – vilket har varit ”det vanliga” för de flesta vikingakrigare – man kan bara tänka på Olav Geirstadalv i Gokstadhaugen, som jag snart tänker återkomma till.

De påståenden, som SVT fäller om att Birkakvinnan i grav 581 ”inte skulle ha haft några husgeråd med sig i graven” utan bara vapen, är FEL I SAK. Hon hade de facto minst ett större ämbar och en kittel (med mjöd eller öl ?) vilket syns också på Hjalmar Stolpes originalteckningar. Dessutom kan där ha funnits många träföremål som tallrikar, grytor, slevar, skedar, köttgafflar, skrin, kistor osv men som tyvärr ruttnat bort, och som inte synts eller dokumenterats i 1880-talets originalgrävningar.

Det är på basis om detta SVT serverar en helt uppdiktad och fiktionaliserad soppa, om en stackars flicka vid namn Signe, vars far på ett tidigt stadium blir mördad, och hon ”drivs av hämndbegär” får vi veta, redan i den inledande texten, ett ovanligt pejorativt, nedsablande och dessutom renodlat fördomsfullt sätt att uttrycka sig om våra förfäder, som faktiskt har mycket lite grund i verkligheten, andra omöjligheter att förtiga.

Bland de dumheter som sagts om Birkakvinnan, kommer en av de allra största från Charlotte Hedenstierna-Jonsson, som med utgångspunkt i de magra fynden säger att kvinnan ”måste” ha varit officer (det ”måste” hon inte alls) och kunnat leda trupper i strid, haft stor taktisk skicklighet osv osv – alltsammans helt obevisade påståenden, som hon härleder bara och endast bara till de spelpjäser som låg i graven. God färdighet i schack, hnefatafl eller nordiskt brädspel är på intet sätt en garanti för verlig ledningsförmåga i fält, och det visste redan våra förfäder också.

Snarare än att ta till en massa orimligheter – vilket SVT:s fiktionalisering faktiskt gör – kan vi mycket väl tänka oss – mot bakgrund i goda kunskaper i Vikingatidens kultur och samhällsliv att kvinnan ifråga varit officershustru ja, eller snarare ”krigsmans änka som fått behålla sin makes vapen ”in på nådeåret” ungefär som 1600-1800 talens indelta soldathustrur. Det finns faktiskt inga bevis för att hon slogs själv alls.

Vi vet att vikingatida vapenutrustningar gick i arv från far till son, eller mellan män. En betydligt sannolikare och troligare förklaring är att kvinnan i grav 581 inte hann få några barn innan hennes make dog, eller att hon av en eller annan anledning inte hade några manliga yngre släktingar, ingen ättelägg eller efterkommande. Vi vet att Birka var en relativt ohälsosam plats att leva på, med dåligt brunnsvatten. En del forskare har till och med antagit, att det var därför som handelsstaden slutgiltigt övergavs till förmån för Sigtuna och andra platser. I Rimberts Ansgar-krönika står uttryckligen, att Hergeir – som var hövitsman på Birka under Kung Björn faktiskt förlorade alla sina barn utom ett i en hemsk sjukdom, och dessutom flera andra släktingar och fränder. Visserligen skildrar den krönikan händelser från 830-talet, 90 år före Birkakvinnans förmodade frånfälle omkring 920 – men i alla fall…

Dessutom vet vi av flera Vikingatida och medeltida lagar, att ”ingen man må taga arv, medan han sitter i Gårdarike” eller Grekland. Detta står uttryckligen i Gutalagen och Äldre Västgötalagen, om jag inte minns fel.

Vad är då den mest sannolika förklaringen ? Förutsatt att Birkakvinnan hade fött barn (vilket hennes bäcken antas visa) så kunde hennes söner mycket väl ha varit utomlands, och utom räckhåll. När hennes man då dog, kunde sönerna enligt lagen inte ärva vapnen, och att försöka skicka dem med posten, eller nästa skepp österut, skulle inte ha fungerat… Hon behöver alltså inte alls ha varit någon kvinnlig krigare, och det mest sannolika är att hon INTE var det. Det kan man också säga på grundval av det faktum att bara en enda, såsom i en enstaka grav i Norge visat sig innehålla ett kvinnligt lik och en komplett vapenutrustning – varför myten om kvinnliga krigare antagligen faktiskt var – en myt…

Bara EN ENDA av mer än 13 000 utgrävda vikingatida krigargravar innehåller en kvinna med komplett vapenutrustning, eller MÖJLIGEN två – om vi räknar ”Fall Birka, 581b”. Man kan INTE säga, att ”kvinnliga krigare var ”vanligt” förekommande..

I SVT:s program citeras en betydligt vettigare och mer opartisk kvinnlig forskare från Gamla Uppsala-grävningarna, som konstaterat att man där funnit ”ringväv” eller delar av ringbrynjor i två kvinnliga gravar – vilket är extremt ovanligtMen vad bevisar det ?

Enligt forskningen visar det, att kvinnor ansågs ha ett stort skyddsbehov, vilket också framgår enligt lagtexterna; som reglerade hela samhället. Tvärtemot en del dumma journalisters romantiska och osakliga föreställningar, var våra förfäder på intet sätt barbarer, utan levde i ett mycket väl och noga organiserat samhälle. Det visar inte minst fynden från Birkas stadsbebyggelse, som hade fast iordningställda gator och tomter, allt enligt Byggningabalken som den ännu ser ut i den dag som idag är – och det får man inte glömma bort. Kvinnor kunde mycket väl slåss eller hantera vapen in extremis, eller i nödläge – visst (lagarna öppnade för kvinnorna att saklöst döda främmande män i händelse av våldtäkt) och de uppgifter om döda kvinnor på slagfält med vapen i händerna som kommer från Byzantinska krönikor, är snarast ett tecken på detta, inte alls ”bevis” för sköldmörs högst eventuella närvaro.

De litterära exempel vi har – från Heidreks Saga ok Hervors, eller från Erik Rödes Vinlandssaga, bär syn för sägen.

”Hervors död” enligt Peter Nicolai Arbo – på 1870 talet – den här romantiserade myten om kvinnliga krigare sprids via osakliga och falska TV-serier än idag…

Freydis, Erik Rödes syster, som nämns i programmet är inget bra exempel, för vad SVT inte berättar, är att den rödhåriga Freydis framställs som en flerfaldig mörderska, som dessutom förstör hela Vinlandsexpeditionen, och ser till att Nordmännens bosättningar där överges för all framtid. Hon var med andra ord inte alls någon förebild, som SVT felaktigt antyder. Hon visar i och för sig stort mod genom att ensam attackera skrälingar eller indianer i en enstaka stridsscen (där hon lurar dem genom list) men hon slåss inte, lyckas inte hantera några vapen…

Hervor i Hervarasagan – säkert återberättad redan på det 920-tal SVT vill skildra är också en fiktiv gestalt. Hon reser till Samsö för att få tillbaka svärdet Tirfing ur sin fader Angantyrs gravhög, bara för att hennes son Heidrek i tidernas fullbordan skall kunna ärva det. Under tiden tampas hon med gastar och spöken, samt döda bärsärkars vålnader. Detta framstod säkert som en spännande berättelse för dåtiden, men det behöver inte alls vara något som man ens då faktiskt trodde på, lika lite som 1500-talets Londonbor trodde på den faktiska existensen av Hamlets faders vålnad i Shakespeares dåförtiden så berömda teaterpjäs.

Underhållning fanns också förr, och redan greken Herodotos berättelser om Amazoner vid Borysthenes eller Dnejpr var just – Underhållningslitteratur och inget annat…

En sk ”glasögonhjälm” av Mammen-typ eller en vanlig ”Spangenhelm” med nasal var inget som de flesta kvinnor ville bära… Ett enda slag mot ansiktet knäckte oftast näsbenet, eller fick bärerskan att se ut som en kardanknut i trynet

Nästan alla skenbart ”primitiva” samhällen delar ett gemensamt drag, och det är att kvinnliga krigare är otroligt sällsynta. Det finns historiska undantag från Afrika, i form av Samurajhustrur (som snart nog återgick till att vara just hustrur) och enstaka individer typ Kleopatra (som faktiskt var en framstående politiker och härförerska, hon var för övrigt blond, grekinna och inte svarthårig – vilket Ann Heberlein bevisat i en spännande bok) eller den nuförtiden så sorgligt bortglömda Zenobia av Palmyra.

När kvinnor kommer upp i den nutida trettioårsåldern (eller när de blev omkring 18 i förindustriella samhällen) var de mogna nog för att få barn, och barn betydde arbetskraft, det var något samhället oundgängligen behövde massor av, och inte alls kunde avvara, eftersom det inte fanns någon maskinteknologi. Allt detta är välkänt. Kvinnliga krigare och soldater – även idag – har ett stort minus jämfört med sina manliga kamrater  och det är just – barnafödandet. Får en kvinna barn, ja då förstår vi att hon är totalt oanvändbar för krigsbruk i minst nio månader, plus ytterligare två-tre år minst, efter hur det brukar vara, och eftersom hon rent biologiskt faktiskt har en kropp som avsöndrar naturliga hormoner, som gör henne lämpad för vad hon faktiskt ska (skaffa avkomma !) så är det ofrånkomligen detta och endast detta, som de flesta kvinnor i rätt ålder till sist blir inriktade på. Precis när den verkliga erfarenheten kommer, slutar de oftast att vara ”krigare” av helt naturliga, biologiska skäl – och kvinnliga ledare i strid blev i lågteknologi-samhällen prakitskt taget omöjliga.

Dessutom har de flesta Nordiska kvinnor – då som nu – vissa egenheter. De flesta av dem tycker inte om ansiktsskador, eller skador på händer och överkropp – och det är just det man får, ifall man tränar eller slåss med medeltida vapen.

I ett eller annat sammanhang i mitt rika och långa liv har jag träffat en enda kvinna, som faktiskt förtjänar beteckningen kvinnlig viking. Hon är just barnlös, av biologiska skäl, och en gång kom jag att slå till henne så hårt med en åra, att hennes en ögonbryn sprack och blodet sprutade. Det var helt oavsiktligt, och kom sig bara därav, att vi rodde utefter Finska Viken emot Petersburg i dimma, och att hon kommenderade ”åror in!” alldeles för fort och för hastigt, eftersom hon ville se i ett modernt sjökort var vi befann oss. Jag har redan berättat den historien i en annan blogg, liksom hur jag tejpadeinte sydde – henne i ansiktet sedan.  Det blev en av Norra Europas mest grundliga tejpningar. Och hur hon senare hotade mig till livet, på Menlösa Barns dag, eftersom hon råkat dricka sig präktigt full på sin favorit-whiskey – på Martin ”E-type” Erikssons krog ”Aifur” i Gamla Stan, dessutom. Dessutom har hon hotat mig med än mer stryk och skada ifall jag alls återberättar detta igen, vilket jag härmed förstås gör.

Men av alla kvinnor jag någonsin mött, sätter jag ändå henne främst.

Och jag vill säga inför er alla, att jag alltid älskat henne, fortfarande älskar henne – platoniskt, nota bene – och på avstånd – vilket jag inte ämnar upphöra med, vad tusan som än måtte ske och tima.

Hon är min jämlike i allt, och så mycket kan jag också säga, att få kvinns – om ens något – är värdiga att sättas så högt ifråga om krigiska egenskaper.

Det skulle i så fall vara min äldsta kvinnliga kusin, som överlevt mycket och som skadats än mer, och lidit dubbelt värre än blott och bart ett krossat okben, fött fyra barn men som alltid ridit och stridit lika bra som någon man. Valkyrior finns också i Midgård, det medger jag gärna – men så värst många lär de då inte vara – särskilt inte nuförtiden.

Återstår så att granska SVT:s sunkiga och haltande ”saga”, och varför just denna förklaring till Birkakvinnan i grav 581b inte fungerar.

SVT börjar sin påhittade historia om ”Signe” med ett konstaterande om att den verkliga Birkakvinnan kom från ”Sydvästra Sverige” eller med andra ord Västergötland, som var den helt klart dominerande provinsen i Svea Rike vid det 920-tal, man säger sig vilja skildra.

Man påstår sedan att Västgötarna skulle handlat med pälsverk (men visar en vildsvinsjakt – vilka djävla svinpälsar – frestas man att utbrista )  och att det skulle vara enda anledningen till den påstådda Signes och hennes fars (en lokal hövding!) Birkabesök.   Hur sannolikt är det ?

På 920-talet styrdes Svea rike sedan länge av Konungar och Jarlar, det vet vi med fullständig säkerhet. Möjligen kan den förmodade Signe ha varit jarladotter, men det är också allt. Därefter påstår man att ”en rusisk sidenhandlare” samt ”arbetslösa krigare” skulle dyka upp mitt inne i Tiveden, och att ”man färdades till Birka landvägen” enligt vad speakertexten skrattretande nog säger. Vad är det för idioti ? Vem kan skriva ett såpass uselt manus ??

Minsta Barn i Sverige vet att Birka ligger på Björkö i Mälaren, och dit kan man inte färdas till lands överhuvudtaget. Man åker båt, till och med idag. Nästan alla någotsånär bildade människor i Sverige vet också att man på Vikingatiden företrädesvis tog sig fram sjövägen, inte alls landvägen. Detta gällde även vintertid, då sjöisen var lättare att ta sig fram på. Varför skulle en forntida Västgöte alls ta sig över Tiveden, då det vore mycket lättare att via Gullspångsälven och Svartån ta sig till Hjälmaren, och därifrån till Mälaren ? Detta var det sätt, man faktiskt färdades på.

SVT:s hela historia faller platt till marken, bara man gör den enklaste faktakoll.

Vad man inte tar hänsyn till, är det Vikingatida samhällets fasta struktur. Vi vet från lagarna, att det fanns bestämmelser om lejd, skjutshåll och skjutsbönder, som enligt lag var skyldiga att ledsaga resande genom obygden, och det finns många bevis för detta, bland annat genom den senare så berömda ”Eriksgatan” enligt vilka just jarlar och kungar skulle få lejd av bönderna, och hade full rätt att begära ut både manskap och hästar. Det framgår också av de ”gislalag” som fanns på andra sidan Östersjön i Baltikum och Finland, och dessutom i Norge och på Island.

Varje ”bryte” eller kunglig fogde i det system av Husabyar som fanns i hela Mellansverige (inklusive Husaby i Västergötland)  redan på 900-talet var enligt lagen skyldig att se till, att det i-n-t-e förekom några rån eller rövaröverfall, och gjorde han inte det, blev han själv av med huvudet i värsta fall. Vi vet av runinskrifter i Adelsö och Bro att det fanns särskilt utsedda landvärnare, med uppgift att sörja för lag och ordning ihop med ”geter” eller just götar, och SVT:s lögnaktiga och fullständigt osannolika historia à la ”Ronja Rövardotter” är därmed fullständigt skräp, ja påhitt som inte övertygar någon.

Det tillstånd av anarki och yttersta barbari som SVT försöker måla upp på falska och fördomsfulla grunder, stämmer inte med verkligheten.

Tar vi Rimberts ”Ansgarkrönika” som exempel (90 år före SVT:s berättelse !) så finner vi mycket riktigt att Ansgar färdades landvägen från Kalmarsund till Birka, efter vad det står skrivet. Det står också, att han utsattes för ”Pirater” från Småland, men dessa beslagtog endast kristna föremål som biblar och psalmböcker, men lämnade alla dyrbarheter, som krucifix av guld och de gåvor som Ansgar skulle ge till kung Björn i Birka, riktigt nog ?

Hur kan det komma sig, tror ni ?

Vem var det egentligen som var ”pirat” och som tog sig in i Sverige på helt olagliga grunder, likt de ”ensamkommande” från Mellersta Östern idag ?

Var det inte just Ansgar ??

Varför var ”piraterna” helt ointresserade av guldet, silvret och allt det andra – och varifrån kom i så fall deras hastigt påkomna ”litteraturintresse” som fick dem att riva sönder Biblarna ??

Varför ”ledsagade” de Ansgar hela vägen upp genom Småland., Östergötland och Södermanland till Birka, helt utan att något rövar-överfall alls förekom ?

Det finns bara en enda förklaring till detta. Rimbert ljög, och skildrade allt genom de kristna fördomarnas glasögon. De som mötte Ansgar var Sveakungens egna handgångna män – inget annat ! Det var Ansgar som var ”pirat”. Så snart han kom över Rikets gräns, greps han – fullt lagligen – och fördes till Birka under beväpnad eskort- som en annan ASAP Fucky. Han blev aldrig, aldrig insläppt på Borgberget i Birka, och predikade aldrig därifrån, för det var en militär garnison, och dit fick med säkerhet inga kristna eller köpmän alls komma. Allt han lyckades utverka, var att Hergeir (som blev Ansgars personlige vän, bara för ett räddat barns skull) lät bygga ett litet kapell åt honom, långt långt bort från själva staden, men det revs efter fyra år när Nithard – på de kristnas vis – ville skända alla övriga gudars helgedomar.

Birka var en VÄL ORGANISERAD hednisk handelsstad med PLANLAGDA, AVSTÅNDSMÄTTA tomter och hus – inget kaos och virrvarr befolkat av halvidioter, som SVT vill framställa det…

En total smutsfläck och en ytterligare förfalskning i SVT:s skildring är talet om att Birkaborna skulle ha varit ”grymma” emot sina trälar – men varför det ? Trälarna hörde bevisligen till hushållet, likt andra familjemedlemmar, och var endast ”gävträlar” för en kort tid i många fall – först med kristendomens införande, blev träldomen ärftlig eller permanent. Hästar, kor och grisar hörde också till hushållet, liksom får och getter ? Ingen äkta svensk bonde har någonsin plågat sina djur – och hästar tar man i allmänhet väl hand om i vår kultur. Talet om att trälarna blev dåligt behandlade, stämmer inte. Kapitalförstöring, eller att förstöra sina egna maskiner och arbetsredskap är inget någon framgångsrik kultur alls ägnat sig åt, och förmodligen gjorde man inte så i Birka heller, inte minst därför att lagarna kunde stadga ända upp till full mansbot för en misshandlad eller illa skött träl, som inte fick den vård som var nödvändig, eller tillräckligt med mat och kläder i rättan tid.

I Uppåkra och Lund, till exempel, fanns särskilda trälar som var myntmästare, och hade uppsikt över allt Knut den stores Silver, och den Danagäld han tog i England. Det var fråga om ytterst dyrt betalda specialhantverkare med en lön och en omvårdnad, som en vanlig fri bonde bara kunde drömma om, och man har på senare tid hittat namnsatta tillhörigheter och fynd från dessa inflyttade Engelsmän, som alla bekanta med svensk 1900-tals arkeologi redan vet.

Något större slaviskt folkelement fanns säkert inte i Birka, och inte i övriga Sverige heller, vad än SVT säger, eller på falska och uppdiktade grunder framställer det som. Den dåtida invandringen kan inte ha uppgått till mer än något enstaka procent, inte ens i handelsstäderna, som var mycket små; och för övrigt inte stod för många procent av landets befolkning de heller.

SVT visar scener med en påhittad, rysktalande ”trälflicka” som misshandlas så svårt (bland annat i ansiktet) så att hon inte kan gå. Vi vet med säkerhet, att man inte gjorde så, därför att det skulle ha varit förbjudet i lag för det första (du fick inte uppsåtligen skada eller förstöra annans eller egen egendom) och för övrigt skulle det ha varit ren kapitalförstöring, av en sort som ingen sann viking eller vikingahustru skulle gått med på – självfallet ville man ha unga flickor med så hela ansikten som möjligt, särskilt ifall man tänkt sälja dem. För egen del har jag aldrig slagit en kvinna till blods, utan att tejpa ihop henne efteråt; men som jag sa – det var bara en gång och av en olyckshändelse.

För övrigt hade Nordborna mycket starka kulturella tabun mot att slå andra eller egna kvinnor överhuvudtaget, och SVT:s minst sagt märkliga påståenden om ”Kollektivism”, ”Heders-samhälle” och ”farliga ryska flodövergångar” stämmer inte heller.

För det första var det bara och endast bara Konungen, som kunde begära ut Ledungsflottan. Vikingatågen var inga spontana ”rövarfärder” utan i detalj organiserade, skickligt ledda försvarskrig – för anfall är och har alltid varit bästa försvar. Någon ”Kollektivism” eller ”Heders-kultur” förekom nog knappast heller – inte som fördomsfulla journalister med Mellanöstern.ursprung tänker sig det.

Släkthämnd var aldrig påbjudet i lag, tvärtemot SVT:s lögner. Tvärtom utgick hela det vikingatida och tidigmedeltida rätts-systemet på det faktum att släkthämnd skulle undvikas, och att man skulle kompenseras genom böter eller Mansbot (fängelse fanns inte !) som ett slags kompensation till den drabbades släkt – och hälften gick till Tinget och staten – det vet vi från alla lagsamlingar. Islänningasagorna, som SVT refererar till har nästan alla ett enda klart budskap, och det är att släkthämnd alltid är och alltid kommer att vara dåligt för hela samhället.

SVT:s bullshit-historia om en osannolik tvekamp mellan en brådmogen tonårsflicka och en ”rysk sidenhandlare” i det inre av Gårdarike kan vi helt glömma. Sådant är sagor, underhållning, bjäfs – men hör inte hemma i verkligheten.

Holmgång eller tvekamp ledde sällan eller aldrig till döden, vilket SVT själva påpekar, och de engelska forskare som citeras, påpekar att trälar ofta frigavs och steg högt i rang på grund av egen förmåga – vilket motsäger den vulgärbild man krampaktigt försöker måla upp.

Angående ”Kollektivismen” eller det påstådda ”Hederstänkandet” så vimlar de nordiska sagorna av gestalter som Hallgärd i Njalssagan – en kvinna som aldrig någonsin fogade sig, och som var helt fri i sin sexualmoral – Egil Skallagrimsson (som gick helt sin egen väg i alla lägen, och öppet trotsade både Erik Blodyx och hans drottning Åsa).

Gunnlaug Ormstunga, till exempel, var aldrig en man som vek ned sig, eller som höll käften heller, och trots ”heder” hade han många älskarinnor förutom Helga, som han ju till sist förlorade livet för. Tormod Kolbrunarskald, till exempel – sket fullständigt i allt vad sk ”heder” hette när han öppet uppvaktade en annan mans hustru, och fullständigt struntade i även Kolbrunnas protester – han älskade henne helt enkelt, oavsett vad folk sa eller tyckte om det, och Kolbrunnas ovilja bekom honom inte ett djävla dugg det heller. Grette den Starke var osams med lagen, gick hela tiden hela Världen emot och dessutom flerfaldigt fredlös i nästan hela Europa – men se det struntade han i. Och Loke – som inte är någon förebild – gick sin väg han med.

Individen är och förblir alltid starkare än kollektivet. En enda individ, rätt placerad och med rätt sorts vapen, kan förmå de allra mest häpnadsväckande ting – och fälla hela Arméer, organisationer, Presidenter…

Så långt har SVT:s omöjliga hjältinnesaga på sitt sätt rätt, och det är nog den enda sensmoral, som går att dra ur den, helt påhittad och dessutom gravt osannolik, som den tyvärr är. Men även det gravt osannolika kan som bekant inträffa, här i Världen – frågan är bara hur var och en möter det, och inte falskt och lismande viker ned sig för den påstådda ”hedern” eller grupp-mentaliteten, då som nu. Våra förfäder och förmödrar led nog knappast av någon gruppmentalitet – tvärtom var de socialt rörliga och bröt sig ofta ur den – för sådana var deras ideal – det vet vi av den litteratur som bevarats.

 

INDIVIDEN är ALLTID starkare än KOLLEKTIVET. Hedna kvinnor – Stolta män !

Till sist innehåller SVT:s lögnaktiga skrönor också många felaktigheter om Asatron – men det går väl knappast att förvåna sig över. Man påstår i programmet, att det skulle ha stått ett Gudahov till Frejas ära i Gamla Uppsala, till exempel. Detta är FEL I SAK. Enligt Adam av Bremen – så även den långt senare Olaus Magnus – dyrkades endast Thor eller Donar, Oden och Fricco eller Frigg där – men aldrig  Freja. Och något arkeologiskt bevis för den saken har aldrig framkommit – rätta mig gärna om ni kan visa att jag har fel.

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 3 – Kapitel 3 – Om Götarnas tre hufvudgudar. – Utgivningsår 1555.

 

Mäster Adam nämner Frejs bild ”cum ingeniio priapo” eller med en stor och väldig manslem – men ingen enda källa har mig veterligt någonsin nämnt Freja vid just Gamla Uppsala alls. Man dillar och babblar om ”hövdingar” i Birka, trots att man mycket väl vet att det fanns Jarlar och Hersar och inget annat., och man erkänner, att det fanns en Uppsalakung, tillika den ende rätte kungen över Svea Rike. Man påstår, att Freja var en gudinna för ”fruktbarheten och barnafödandet” vilket är bogus, skitsnack, flimseflams och trams.

Freja tillhör Vanernas släkte, riktigt nog, men där slutar det. Hon var en gudinna för krig och kärlek, samt sejd – det vet alla redan – men med barnafödande hade hon intet och föga att skaffa – däröver rådde diserna, en helt annan grupp av gudinnor, och så Frigg själv, som den stora modern.

Cinematografiskt sett var denna lilla SVT-produktion lyckad, och visst kände jag igen många ansikten och agerande i filmen – men dessa okunniga, urusla svenska journalister. Outbildade, utan historieförståelse. Dumma, utan förmåga till den mest elementära faktakoll. Odugliga till att skriva manus, och speakertexter som gång på gång innehåller stora fel.

BÄTTRE UPP, säger jag – BÄTTRE UPP NÄSTA GÅNG – och lycka till, käära Statstelevision..

Om SVT VERKLIGEN ville skildra romantiska historier från Birka – Varför tog de då inte upp den rikt dokumenterade grav B834 -med en kvinna som sitter i sin makes knä…. ?

SE PÅ FAN ! – Nu gör ANDRA det !

För en tid sedan kom rapporter om att Kammarkollegiet, samma myndighet som förklarat att ”forn sed” och andra sjuka avarter av Hedendomen inte har med Asatro att göra, faktiskt godkänt Satanistiska Samfundet som ett legalt trossamfund i Sverige. Genast började olika kristna grupperingar i Sverige publicera rena hat-artiklar emot beslutet. Allra värst var nog tidningen ”Dagen” vars nyhetschef omedelbart skrev att ”kyrkan i alla tider betraktat dessa grupper som ondskans upphov och sin huvudfiende” och insinuerade att beslutet omedelbart skulle leda till olika sorters skadegörelse eller våldsbrott.

Varför kristna i dagens Sverige ännu ägnar sig åt den sortens fördomar är svårt att förstå. ”Dagen” påstår att samfundets namn skulle ”strida emot goda seder och allmän ordning”, vilket nog ingen annan tycker. Och det samfund saken gäller, har förklarat att de inte alls tror på Djävulen, Fan, Horn-per eller Gammel-Erk ni vet, annat än som ett slags frihetssymbol. Finns där då något att bli upprörd över ?

Bakom gruppen står det gifta paret Erik och Jenny Hedin från Stockholm. De är båda akademiker inom idéhistoria och språkvetenskap och säger själva att de inte har någon bakgrund inom andra religiösa rörelser. Satanismen kom de i kontakt med i unga år. Deras version är ateistisk och liknar mer ett filosofiskt system. I Sverige har man, enligt egna uppgifter, ett 100-tal anhängare.

Rörelsen har sitt ursprung i ”The Satanic Temple”, en politisk aktivistgrupp från Massachusetts i USA. Där har man bland annat lobbat för att bli av med bön i skolan, inte helt olikt Humanisterna i Sverige. Om satanism för gemene man är förknippat med djävulsdyrkan och djuroffer vill samfundet peka på något annat. Det hyllar social rättvisa, ett vetenskapligt förhållningssätt och en sekulär stat. Inte helt olikt en liberal eller humanistisk ideologi – något de också lyfter fram själva. — —

Och satan själv då? Enbart en litterär figur, svarar samfundet. Satan ses som en förebild som den eviga rebellen som säger emot auktoriteter. Samtidigt ägnar sig gruppen åt vissa ritualer, som avdop och ”åkallande av Lucifer och Lilith”. – Människan är perfekt som hon är, vi behöver inte lyssna på andra utan kan tro på oss själva. Det handlar även om att ifrågasätta godtyckliga normer och auktoriteter, säger Jenny Hedin till Dagen.

Tidningen Dagen påpekar också på att de högst liberala Satanisterna – som i andra organ kallats för PK-satanister – synts till på den sk ”prajd” festivalen i Stockholm, där även den såkallade ”Svenska” Kyrkan (ett samfund som inte är ett enda djävla dugg ”svenskare” än något annat) också deltar. Hur kan ”Svenska” Kyrkan ägna sig åt sådana saker, frågar sig tidningen ”Dagens” nyhetsredaktör – Bibelns syn på homosex och liknande måste ju vara välkänd för alla kristna, och då kan man fråga ifall man alls är kristen, ifall man helt omtolkar bibelns budskap och deltar i en sådan ”festival”. Onekligen måste man ge ”Dagens” företrädare rätt på den sista punkten. Detta ständiga kristna hyckleri är mycket svårt att förstå.

Nej men stanna SATAN ! Jag glömde min handväska !!

Också andra svårartat kristna organ typ Kyrkans Tidning och andra har varnat för det nya samfundet, och jämför det genast med våldsverkare av olika slag – helt utan att motivera varför… Humanisterna, som däremot värnar tanke- och religionsfriheten, har påpekat att det inte alls krävs någon gudstro för att ett samfund skall kallas religiöst i dagens Sverige, och att Kammarkollegiets beslut därför är alldeles riktigt.

Själv håller jag med. Ger man frihet åt kristendomen, islam och andra liknande totalitära trosriktningar, så måste man också godkänna Satanism. Å andra sidan tror jag inte att de intellektuella satanister den här debatten gäller, får så stor framgång med sin förkunnelse nuförtiden. Satanism är bara kristendom ”in reverse”.

Misstaget som alla de som läser Bibeln upp och ned eller bakfram gör (”Svenska” Kyrkan inbegripen) är att de fortfarande läser just Bibeln, när de borde ha förkastat den och kristendomens synnerligen naiva uppdelning i ont och gott helt och hållet.

”Gabba Gabba Hey ! One of us…One of Us…”

 

Att hela tiden – som dessa barnsliga kristna – dela upp hela Världen i absolut gott, kontra absolut ont är verkligen fånigt. Varken godhet eller ondska är absoluta storheter, utan högst relativa begrepp, och det krävs inte mycket tankeförmåga för att räkna ut varför det är så. En del kristna stämplar rovdjur som ”onda” och växtätare som ”goda” enbart för att de äter kött, respektive växter. På samma sätt har de också börjat stämpla människor, när det kanske är fruktbarare att tala om ”dumska” snarare än ondska – eller ren och skär dumhet. Och att sedan – som Satanisterna – ersätta alla lagar, all samhällsbildning med egoism, för knappast heller till ett bättre samhälle. I boken ”den själviska genen” kritiserade den kände humanisten Richard Dawkins redan för många år sedan kristendomens oerhört naiva syn på ont och gott. I själva verket är även skenbart ”goda” handlingar som vi människor utför inte alls grundade på omtanke om andra eller altruism, åtminstone inte hela tiden. Redan aporna vet att det går att skaffa sig fördelar genom att dela mat och andra gåvor med andra, eftersom man då ofta får en liknande gåva respektive mera mat i gengäld – och i Sverige har vi sedan länge en inrotad ”godhetskultur” som säger att man bör ge pengar åt romska tiggare på gatan, bara därför att man framstår som oerhört ”god”, politiskt korrekt och ”progressiv” om man gör så. Att gåvorna ofta hamnar i fickorna på internationella brottssyndikat ger de skenbart ”goda” givarna oftast tusan i…

Och vet vi egentligen vad skenbart ”goda” eller ”onda” gärningar får för konsekvenser i morgon ? Antag att jag själv, anno 1973, hjälper lille ”Mollgan” över gatan. Föga anar jag då – det året – att samma barn kommer att växa upp till en förtryckare och despot, och till och med en dag bli Sveriges Justitieminister – samt anno 2020 diktator på livstid. Hade jag istället mördat Lille Mollgan eller kanske ”Greta” hade mycket ont kanske kunnat undvikas, men för det mesta agerar vi människor såklart inte så. Oftast agerar vi med skenbar ”godhet” utan en tanke på de framtida, tänkbara konsekvenserna av vårt beteende, eftersom vi lever i nuet och inte kan förutse framtiden. Vi utgår kort sagt ifrån att goda handlingar är bäst, eftersom de tycks hjälpa för ögonblicket, men kanhända bedrar vi oss, lika mycket som vi skulle göra om vi istället skulle utföra en ”ond” handling. Man måste också komma ihåg, att ”ondska” eller godhet” inte kan existera i sig. Man kan vara god emot, för eller till någon, lika mycket som motsatsen, men det måste alltid finnas ett föremål för handlingen (eller en person som blir ”drabbad” av den), som i så fall blir bra respektive illa behandlat – och därför är alla diskussioner om ”ondska” och ”godhet” i sig meningslösa, eftersom de måste sättas i relation till något, eller vad handlingarna som sådana medför.

Satanistiska Samfundet har emellertid utfört en hel del aktioner på sista tiden, som jag själv skulle vilja beteckna som Goda – mycket goda och allmänt påkallade faktiskt, även om de så att säga kommer från Satans Fans.

För det första genomförde de ett Böne-bröl på Medborgarplatsen förra året. Om nu Muslimer och andra samfund ska få störa alla svenskar genom att ropa, skrika och vråla oartikulerat i högtalare, över hela Stockholm och direkt in i de boendes lägenheter, resonerade de – ja då måste också djävulsdyrkarna få tillstånd att göra precis samma sak..

De haver brölat för Satan – offentligt och i Huvudstaden…

 

För det andra har de också protesterat emot den kristna dominansen i media, som hotar att snedvrida och utplåna hela det sekulära samhället. SVT eller Statstelevisionen ägnar sig sedan länge åt kristen propaganda, ”helgsmålsringning” och annat – liksom religiös propaganda riktade emot barn. Är det verkligen etiskt försvarbart i nutiden, frågade Jenny Hedin, som en av detta samfunds grundare i Sverige, och det kan man verkligen fråga sig, anser jag. Över 45 % av alla svenska medborgare är inte kristna överhuvudtaget. Varför skall vi då tvingas lyssna till mer än 60 kristna gudstjänster i direktsändning, respektive två judiska, och en muslimsk ? Vore det verkligen ”equal time” här, ja då skulle också Humanisterna, Asatroende, Hedningar och alla andra grupper få framträda i svensk Tv och sända gudstjänster de med, men de får de ju inte…

Hur har vi det med religionsfriheten, egentligen ?

Tror du på Bääh-lial, eller kanske på Muuh-hammed ?? DAT’S ALL, FOLKS !

Kalmarbåten Aluett sänkt – Nidingar och Sverigefientliga element ligger bakom ?

För en vecka sedan kom SVT, vår kära statstelevision, som ju aldrig aldrig kan ha fel med beskedet att medeltidsbåten Aluette blivit sänkt i Kalmar hamn. Trots att hon hade två av varandra oberoende länspumpar, havererade pumparna av en okänd orsak samtidigt, och skeppet vattenfylldes snabbt, som detta klipp från SVT visar. Den troligaste förklaringen är nog tyvärr, att vandaler och sådana som hatar Sveriges kulturarv saboterat båda pumparna, och kapat strömförsörjningen. Händelsen utreds nu som en försäkringsfråga, uppger SVT.

Aluett eller Kalmarbåten, som hon heter i original hittades i Slottsfjärden i Kalmar redan 1932, men ändå dröjde det till 1995, innan någon ville bygga en exakt rekonstruktion av henne. Hon är en Byrding eller lastskuta från 1200-talet, och liknande skutor inklusive ryska Lodjor eller lastbåtar med nästa identiskt utseende trafikerade hela Östersjöområdet tills på 1600-talet, och delvis 200 år därefter, även om de sentida lastskutorna var något annorlunda till sitt utseende. Byrdingar eller små lastskepp, mycket mindre än de stora Knarrarna, fanns redan på Vikingatiden, och så när som på att Aluett också för ett bogspröt, skulle hon kunna vara helt vikingatida, fast hon egentligen är ett fynd från tidigt 1200-tal. Bortsett även från stävrodret i aktern, har hon samma former, samma skrov och samma råsegel som de Vikingatida Byrdingarna.

Aluett tillhör också de skepp jag själv har seglat med, och det skedde redan vid Marinmuséets invigning i Karlskrona år 1996. (Ja, hon är just ett skepp, därför att hon har en längd på över 10 meter, eller 11 meter om vi ska vara exakta. Alla någotsånär pålästa människor vet väl, att en ”båt” alltid är under tio meter lång) Det är nu över 23 år sedan – tänk vad tiden går… I helgen träffade jag en gammal kamrat på Birka, som också sörjer över Aluetts öde, och vi är nog många – ja fler än man kan tro – som sörjer henne, och detta skändliga nidingsdåd. Marinmuseum ville inte ha henne och inte vårda henne – trots att det var i den svenska flottans stad – Karlskrona – som hon först byggdes. Därför skänktes hon till en oberoende förening, och så kom hon till sist att hamna i Kalmar, där hon fått vara orörd och ostörd sedan dess.

Många minns nog också Aluettes inledande färder upp för den svenska östkusten efter Kung Valdemars segelled, som ju indelas i ”veckosjöar”. Den leden går ända till Odensholm utanför Estland, men Aluette orkade inte ända fram, utan bara till Stockholm, om jag minns rätt. En veckosjö är inte alls den distans som seglas på en vecka, utan det ringa avstånd – 3-4 sjömil då – som en roddare kan ro utan att ”vika” eller bytas av, som vi säger idag. De män som rodde långa sträckor med avbyte kallades ”Vikingar” och därav kommer själva namnet – det är den mest logiska förklaringen, säger språkhistoriker, även om förslag som ”Viken” alltså området från Oslofjorden till Öresund, också lagts fram – men aldrig kunnat bevisas rent språkhistoriskt, vilket emellertid det senare begreppet ”veckosjö” däremot kan.

Nu ros Aluett inte alls så bra, har det många gånger visat sig. Med sin blyballast och 7 tons lastförmåga är hon en mycket dräktig båt eller ”Trachtny Boot” som till och med Polackerna fortfarande säger borta på sin Östersjökust, men hon kan på sin höjd stakas ut från hamnar, och knappast ros alls. Under sin resa upp för den svenska kusten 1996 fick hon vänta på vind och ros i mycket sakta mak – fraktskepparna hade mycket gott om tid förr i Världen, och en sådan färd kunde ta någon vecka, i synnerhet mitt på sommaren och i den årstid där vi nu är.

Om det fanns rättvisa här i Världen, och om vi befann oss i Sverige istället för i det sunkiga Landet Löfvén, skulle Kalmar kommun ge pengar till Aluetts snara bärgning och iståndsättande !

Notis från anno 1996

 

Så skulle man ha gjort även i Norge (Sandefjord !) liksom i Danmark (Roskilde!) och alla våra Nordiska grannländer, där kommunala muséer finns och upprätthålls – för kulturarvets skull. Ja, även i Mariehamn på Åland och Finskt statsterritorium har man sådana – det är enbart i Sverige som folk får gå omkring och skada det marina kulturarvet, utan straff och utan påföljd !

Om den sk ”Gävleimamen” och hans stöd från Svensk Socialdemokrati

Jag skriver sällan eller aldrig om svensk säkerhetspolitik i denna blogg, men ibland inträffar det händelser som är såpass allvarliga, att man faktiskt inte kan förtiga dem. I en demokrati och ett öppet samhälle skall medborgarna heller inte behöva vara rädda för att yttra sig i ämnen som rör rikets säkerhet, utan kunna debattera dessa ämnen i det offentliga samtalet, precis som det också anstår medborgare i en fri stat. Jag hänvisar till en artikel på bloggen ”Det Goda Samhället” som också tangerar bakomliggande ämnen.

 

Vissa myndigheter agerar i alla fall, trots att Regeringen Löfvén inte gör det…

 

För några dagar sedan blev det känt att SÄPO, den Svenska Säkerhetspolisen, äntligen arresterat den sk ”Gävleimamen” Abo Raad och hans son, som numera påstår sig vara ”ungdomsledare” i Gävle. De tillhör de allra mest radikala islamisterna i hela Sverige, och är kända för att flera gånger ha ställt till med allvarliga problem också för sina mer dämpade trosfränder. Nu har de häktats för förberedelse till terrorbrott, enligt vad vissa svenska media påstår. SÄPO har klart deklarerat, att utländska medborgare som hotar hela Sveriges säkerhet måste utvisas, och att de här personerna inte kan tillåtas stanna i landet.

Man vet också, att det är kända terror-finansiärer från bland annat Quatar, som bekostat köpet av den fd Metodistkyrka i Gävle, där Abo Raad inrättat sin moské. Mer än 2 miljoner SEK, som imamen låtit samla in, har gått till grupper som IS och Al-quaida, via en viss Umayr al-Nuaymi, vars banktillgodohavanden frysts av USA – eftersom den personen under lång tid sysslat med att finansiera terrorism. Detta har fått pågå, rakt fram, år efter år, utan att någon ansvarig i Gävle kommun gjort det minsta åt saken. SVT, den svenska statstelevisionen, har som vanligt publicerat ”snyftreportage” om hur synd det är om imamen, och hur ”spontana” demonstrationer ägt rum i Sandviken, liksom påståenden om att Abo Raad och hans familj kanske ådrar sig långvariga fängelsestraff eller värre, om de utvisas ur Sverige. Finansierar man terrorism, förbereder attentat och liknande saker, kanske det ligger i sakens natur att man blir straffad, då man åter förpassas till sitt hemland, men det säger förstås vår kära Statstelevision ingenting om…

Förutom det vet man också att imamens 34-årige bror gjort sig skyldig till grovt bedrägeri i flera års tid, samtidigt som han varit gift med en kvinnlig IS-medlem. Det rör sig om miljonbelopp, som man lurat till sig från kommunen och staten – allt delar i en organiserad verksamhet. Och ändå har ledande socialdemokrater i Gävle också lyft fram de här personerna som ”mönstermedborgare” och låtit dem skaka hand med kungen, och så vidare. Hur djupt fusket och korruptionen i Gävle faktiskt gått, blev känt för några månader sedan, då en välkomstskylt för staden Gävle plötsligt blev försedd med en islamsk kvinna i slöja. Skylten plockades tämligen omedelbart ned av goda patrioter, som inte ville se ett islamistiskt maktövertagade i den hedniska staden, vars enda rätta symbol ju är en av Tors bockar, men skadan var redan skedd…

Det visade sig också ganska omgående, att kvinnan var radikal islamist, och en av Abo Raads främsta adepter… Hur kunde det komma sig, att Socialdemokraterna i Gävle kommun just valde att lyfta fram henne ?

Samtidigt med alla dessa händelser i Sverige, har det nu också blivit känt att President Donald Trump borta i USA förbereder sig att sätta en terror-stämpel på det sk ”Islamiska Brödraskapet” i Egypten, en organisation vars täta och intima förbindelser med svensk Socialdemokrati är väl kända. Redan 2010 stod det klart, att det fanns en hemlig överenskommelse mellan rörelsen ”Tro & Solidaritet” och detta islamska brödraskap, som har förgreningar också i Sverige. Bakom ryggen och över huvudet på det svenska folket bestämde sig Socialdemokraterna för att radikala islamister skulle beredas tillfälle att hamna i varje kommunalfullmäktigeförsamling, stå på alla valsedlar och få en mycket stor del av makten i framtidens Sverige – allt med (S) ledningens och de kristna socialdemokraternas goda minne.

Motivet var att partiet skulle fiska röster bland islamska väljare, som i stort antal importerades och tilläts flytta in i Sverige, allt för att samma Socialdemokrater skulle hålla sig kvar vid makten…

Vi vet också vad som hände sedan. Vi har Rakmat Akilov, och händelserna på Drottninggatan i Stockholm, till exempel. Trots att Uzbekistans utrikesminister sagt att den svenska Löfvén regeringen varnats för att släppa in Akilov i landet, förnekar svensk socialdemokrati att det någonsin fanns en sådan diplomatisk not. Ord står mot ord, men vilken utrikesminister skall vi egentligen lita på ? Att Akilov ”togs om hand” av ledande socialdemokrater, och att dessa gav honom frikostigt underhåll i samband med att han blev ”snickare” hos en viss partikamrat Nujen på Gotland finns det också många bevis för

Snart KNÄPPS BYXORNA NED på dessa inkompetenta politiker… Det vankas pisk och RAMMELBULJONG på bara svetsar-stjärten !

Vad händer då, om USA med Donald Trump i spetsen snart går till aktion emot den socialdemokratiska ”terrorist haven” som Sverige tyvärr har blivit ? Regeringen Löfvén får sannolikt lägga om sin politik, och det illa kvickt, om man inte vill drabbas av fler frysta banktillgodohavanden, eller handelssanktioner – som kan komma att slå mycket hårt emot svensk industri. Man måste komma ihåg att Donald Trump är en man som är känd för att besluta sig fort, som står upp för vad han sagt och som sällan lägger fingarna emellan.

Det har också blivit känt, att Israel som stat officiellt förklarat Margot Wallström, den svenska utrikesministern, som Persona Non Grata och för all framtid förbjudit henne att beträda Israeliskt territorium. Orsaken uppges vara hennes många grovt antisemistiska uttalnden, som nog inte gått USA förbi heller, och dessutom hennes kontakter med terror-grupper i Palestina…

Man kan förvisso säga, att ”Sverigebilden rämnar” under Stefan Löfvéns styre.

Fler och fler obehagliga sanningar kommer i dagen, samtidigt som (S) era vid makten oåterkalleligt närmar sig sitt definitiva slut.

Redan i höstas ogilitgförklarade Sveriges Riksdag Stefan Löfvéns Regering två gånger efter varann, och endast en smutsig, schakrande uppgörelse med (C) och (mp) kunde hålla den kvar vid makten – trots att den har stöd av mindre än 30 % av det svenska folket, och nästan inte alls bland gruppen etniska svenskar.

Nu har det också kommit fram, hur samma mycket grova antisemitism, islamistiska infiltration och korruption lägrat sig över (S) i Malmö – något som fortsatt ända sedan Simon Wiesenthal-centret fick ingripa emot det Socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu, vilket skedde redan år 2012. Redan Barack Obamas administration i USA reagerade den gången, och det återstår att se hur pass kraftig USA:s reaktion emot Sverige kommer att bli framöver. Själv hoppas jag att Donald Trump sätter hårt emot hårt – för de inkompetenta politiker som nu styr vårt land förtjänar verkligen en uppläxning – på flera sätt än ett.  Om jagsjälv varit kritisk emot Mr Trump i det förgångna, eller i denna blogg, må man komma ihåg att vi lever i en värld som ständigt förändrar sig, och att utvecklingen i vårt land inte alls är statisk, utan i många fall högst olycksbådande. Det gäller både den islamism som frodas här, och Regeringen Löfvéns agerande gentemot sitt eget folk i allmänhet.

Man vet, att ledande Salafister bjudits in och fått tala hos SSU Malmö, och socialdemokratins antisemitism ligger i öppen dag. Den syns både där, och i den sk ”Feministiska utrikespolitik” som Regeringen Löfvén påstår att den driver. Snart lider denna politik nya nederlag, men Stefan Löfvén låtsas ännu oberörd i sitt Riksdagshus, trots att han mycket snart kan få det alltmer hett om öronen..

Ingriper USA och världens säkerhetstjänster – inte bara SÄPO – på allvar i Sverige – så är det bara att lyckönska. Med tanke på händelserna i Gävle, Malmö, Örebro och på flera håll i vårt land, är det ändå hög tid. Norge förbjöd nyligen IS-¨återvändare ” att komma in i landet, och även Danmark har vidtagit liknande åtgärder. Regeringen Löfvén, däremot, fortsätter att göra vårt land till en ”terrorist haven”.

Slutsatsen är uppenbar. Varken svenska medborgare eller omvärlden kan tolerera detta längre..

I vilket Västerås Stift borde byta skiva….

Internationella media i bland annat USA och även Sverige reagerade för en tid sedan emot den sk ”Svenska” Kyrkans alltmer urartade och konstiga fasoner.

Det är en viss Cecilia Redner, Stiftsadjunkt i Västerås, som tydligen helt misstolkat vad som står i Bibeln, och börjat lansera sitt eget ”hittepå” som en kristen sanning. Bland annat påstår hon att Jesus var ”queer”, dvs BÖG och att Josef, hans adoptivfar var en transvestit som tyckte om att klä sig i kvinnokläder. Detta gör hon i en skrift riktad till barn i Västerås skrift, betitlad ”överlevnadsguide för queer kids”.

Vad ska man egentligen säga om sådant ?

Jamen TJÄNIS – Din KÖNIS !

Är den här människan riktigt klok, och varför ska hon försöka utbilda och indoktrinera barn att tro på sådana saker, under kyrklig täckmantel ? I Bibeln står det ju om och om igen något helt annat, och det kan var och en övertyga sig om på Wikipedia, ifall man nu inte läser den påstått heliga skrift:

” Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem. „ – 3 Mos. 20:13
” Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. „ – 1 Kor. 6:9–10

Ja, så står det alltså i Bibeln, rakt av, och Paulus ord i Nya testamentet gäller väl fortfatrande: ”Ingen sådan får ärva guds rike” står det. Själv tycker jag det är ganska klart och tydligt, liksom detta med att ”de skola straffas med döden” vilket nog heller inte kan tolkas på något annat sätt. För övrigt betyder ”hor” i Asatrons eller Bibelns språkbruk något helt annat, än vad nämnda ord gör idag.

I den äldre Vätgötalagen skilde man mellan ”enkelt hor” och dubbelt hor” till exempel. Enkelt hor ansågs råda när en ogift man låg med en gift kvinna, eller omvänt. Dubbelt hor ansågs gälla när båda kontrahenterna var gifta, och låg med någon annan än den de var gift med. Otrohet med andra ord, fast inte alls prostitution, som tvärtom var välkänt och accepterat även på Vikingatiden. Också på Alltinget i Island, förekom detta helt öppet, och liksom i medeltidens Sverige var det ingen som gjorde så stor affär av det. Det gör man inte heller i Buddhistiska länder idag, men att lära ut homosex och perversioner till barn ? Skall det alls vara kristligt att göra så ?

Man kan nu anse vad man vill om denna kristendom, givetvis, men att kristendomen och de kristna alltid intagit en mycket negativ tolkning emot homosex och liknande står nog helt klart för de flesta tänkande människor, ja till och med för dem som saknar all historieundervisning. Problemet är i första hand avhängigt vad man anser om vuxna avvikare. I vårt samhälle anser vi numera allihop, att avvikelser ibland vuxna är tillåtet givet FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna, och så långt är allt gott och väl. Man kan inte straffa homosexuella  som i Sultanatet Brunei till exempel, och nästan alla kulturer, religioner och stater utom de extremt muslimska fördömer idag allt sådant som varande barbariskt. Men – bara för att avvikelser mellan vuxna är tillåtna, behöver man då uppmuntra barn att göra samma sak ? Och varför göra reklam för det, i religionens namn ?? Ingen sund människa skulle tillåta barn att se på pornografi eller hantera skjutvapen heller, av uppenbara skäl, och för min del frågar jag mig faktiskt – liksom media i utlandet – vad Västerås stift håller på med..

Vem tjänar egentligen på att göra om kristendomen till en bög-religion för barn ?

 

Den galna adjunkten från Västerås stift inför också en massa helt nya termer i sin religion, som ett flertal termer, såsom ”cisperson”, ”genderfluid”, ”ickebinär”, ”queer”, ”tvåkönsnorm”, ”regnbågsmässor” med flera.
Jungfru Maria påstås ha ”vågat bryta emot könsnormer i ett Patriarkalt samhälle” även om det är osäkert vad det ska syfta på. Är det möjligen det faktum, att hon var ”fältmadrass” åt romerska soldater, och skyllde allt på ”Ängeln Gabriel” ? Guiden innehåller även ett segment med titeln ”Är du en enhörning?”

Förvirringen, som Svenska Kyrkan sprider, verkar i det närmaste vara total…

Dessutom står det att de i Bibeln nämnda kvinnorna Rut och Noomi fick barn tillsammans, hur det nu ska ha gått till. Var det månne ännu en sk ”Jungfrufödsel” ??? Även den kristna dagstidningen ”Världen idag” har reagerat emot allt detta hittepå, och vad man har gripit ur luften. Anders Gerdmar, Rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola kommenterar till den kristna dagstidningen ”Världen Idag”:

Att Jesus skulle ha varit queer tycker han är än mer befängt.
– Det finns inga som helst belägg för det. Jesus och hans lärjungar levde i en judisk miljö. Så länge de inte tydligt tog avstånd från något så levde de enligt den gammaltestamentliga lagen, säger han.
Gerdmar menar att skribenterna projicerar sina egna uppfattningar på Jesus och vidhåller att det inte är första gången som det sker.
Det var inte länge sedan Jesus skulle vara kommunist, säger han.
– Läser man Bibeln är det solklart att allt sexuellt umgänge, förutom det som sker i äktenskapet mellan man och kvinna, är förbjudet, säger han.
Anders Gerdmar tycker att det är oroväckande att Svenska kyrkan, som har gott om teologer, ger ut ett häfte som ”inte vilar på saklig grund”. Att man riktar sig mot unga människor, som håller på att forma sina liv, tycker han är extra allvarligt.
– Ska kyrkan vara ett salt eller en spegel? I det här häftet är kyrkan bara en spegel av rådande kultur. Kyrkans uppgift är att säga som det är och visa vägen.
Även om Anders Gerdmar är kritisk till det mesta i häftet, tycker han att en sak är bra.
– Det står att Gud älskar alla människor, och det gör han. Däremot älskar han inte alla sätt att leva.

I dagarna har det också skrivits mycket om den sk ”Könsdysfori” som börjat drabba svenska ungdomar. Många allvarliga fall av tilltagande psykisk sjukdom och grava personlighetsstörningar har noteras, efter att ungdomar på felaktig grund lockats att utföra sk ”könskorrigeringar” på samhällets bekostnad. Kostnaderna för alla vi skattebetalare uppgår redan till hundratals miljoner kronor.

Statstelevisionen SVT har orienterat om det växande problemet. De psykiska  problemen sprider sig alltmer bland unga i vårt samhälle, och många experter konstaterar att ”pendeln slagit över alldeles” som de säger – och man kan fråga varför de självutnämnda ”experter” som börjat agera vid sociala myndigheter och vårdinrättningar, samt nu även kyrkan egentligen skall ägna sig åt detta. Vems intressen tjänar de, egentligen ? Deras nedbrytning av den svenska ungdomen får ju bara till följd, att det föds färre och färre svenska barn i Sverige, och att andra nationaliteter och religioner tillåts ta över – men det är väl detta som är deras ”queera”  målsättning och program…

Vill du leva i ett SUNT samhälle med SUNDA barn och SUNDA VÄRDERINGAR för du först och främst Gå ur ”Svenska Kyrkan” och inte stödja den mer…

Det är kanske inte så konstigt att situationen håller på att urarta, när ”Svenska” Kyrkan hela tiden gör propaganda och reklam för homosex, riktad till barn. Sjuka värderingar sprider sig i samhället via de kristna grupperna, och andelen personer som får en normal uppväxt minskar stadigt, i takt med en felaktig uppfostran. Även Ann Heberlein och andra experter på etik, har uttalat sig starkt kritiskt om vad som pågår, och hur förvirringen sprider sig i vårt samhälle, tillsammans med ångest och depressioner hos de unga

Forskare i USA har kommit fram till att sk ”könsdysfori” eller ”sexual dysforia” är en sjukdom, och klassar den som sådan enligt de särskilda kriterierna DSM-5, utgivna av The American Psychiatric Association. Oftast beror den på störd självbild, vilket kan uppstå redan i barndomen, och förstärkas av negativa förebilder, exempelvis inom den egna familjen, men också socialt, religiöst, politiskt eller till följd av ett utbildningssystem, som hela tiden stör och fördärvar individens självbild ytterligare – istället för att stärka den via sunda och hedniska värderingar.

Det är helt enkelt så att uppmuntrar man sådana tendenser, får man ett större och större antal individer som ”spårar ur” och så småningom får allvarliga problem med den egna könsidentiteten. Förs de in på rätt väg igen kan problemen avta, och ju tidigare behandling sätts in för den saken, ju sannolikare är det att personen i vuxen ålder får en normal sexuell läggning. I de allra allvarligaste fallen kan sk ”teriantropi” uppträda – personens självbild är så förstörd, att denna eller denna tror sig vara ett djur. (Sk ”species dysphoria” vilket enligt American Psychiatric Association är en allvarlig sinnessjukdom) Om tillräckligt många individer i en population uppvisar de här problemen, kan populationen till slut inte fortplanta sig normalt, och börjar dö ut. Kanhända är detta också dessa kristnas mål. Genom att den etniskt svenska befolkningen blir svagare och svagare, och genom att antalet fertila ungdomar minskas och så försvagar man hela Sverige som nation, och kan så småningom ersätta fler och fler svenskar med inflyttade invandrare från Mellanönstern och islamska länder…

Somliga poltiker stöder en sjuk agenda…

Paralleller finns dessutom på annat håll i vårt samhälle, även om det rör sig om enstaka personer, som propagerar för de här helt vanvettiga idealen, som nu också tagit över i Västerås Stift. Vi har den sk ”Riksgydjan” inom forn sed, som bara valts av ett trettiotal personer, men som säger sig representera alla hedningar i Sverige, alltså närmare 43 % av befolkningen (andelen som inte är med i den sk ”Svenska” Kyrkan är faktiskt så stor). Hon lär bland annat ha sagt, att hon ”hoppas” att Torshammaren ska bli en symbol för Homosex, och vill propagera för detta. Den sk ”forn sed” rörelsen säljer redan posters och annat med detta innehåll.

Nordiska Asa Samfundet och de flesta andra samfund har skarpt protesterat emot det här, bland annat i ett flertal öppna brev (se länk) Forn sed har inte kunnat svara på varför man fortsätter denna ensidiga homosexualisering av hedendomens budskap, och nu uppträder det alltså kristna inom Svenska Kyrkan, som håller på med exakt samma sak.

Man ersätter religionen och dess budskap med något helt annat, som bara är ”hittepå” och som man gripit ur tomma luften. Man gör sig till faktaförnekare och förvanskare, allt bara för att göra sig populär hos en liten extremgrupp av förvridna människor. Vem tjänar egentligen på alla dessa ”queer kids” och sk ”regnbågsbarn” ?

De enda som tjänar på saken, är de som vill ha ett utdöende svenskt folk, och de som vill skada alla etniska svenskar genom att förstöra vår kultur, förstöra svenska familjer och deras livsstil, och sedan förstöra även kön och identitet. ”Könsdysforin” i vårt samhälle har inget med tolerans att göra. Enskilda vuxna personers läggning kan tolereras, javisst – men man behöver inte springa runt och göra reklam för den till minderåriga, eller undervisa barn i konsten att bli ”queera” eller förvandla dem till bögar och lebb – med religionen som vapen.