HERMAN HEDNING lämnar Egmont…

De små Hedningar och fula white trash skäggtroll, som är helt ”forna” i huvudet, eller annars PK har inte tyckt om, när jag nämnt Humor-serier som Herman Hedning i den här bloggen, men egentligen struntar jag fullkomligen i vad sådana sorgliga exemplar alls tycker. SVT:s program ”Kulturnyheterna” nämner emellertid nu, att Jonas Darnells mångåriga seriefigur ”Herman Hedning” inte längre kommer att ges ut av Egmont Förlag, eftersom serietidningen med samma namn – som funnits i mer än tjugo år – har alltför dålig lönsamhet.

”Karl XII:s likfärd” av Cederström, men gjord till lätt igenkännbar parodi… Ett tidens tecken ?

Jonas Darnell, seriens upphovsman, säger dock till Kulturnyheterna att han inte kommer sluta skapa – och det gör han alldeles rätt i om ni frågar mig. Indirekt, och Undermedvetet, har ”Herman Hedning” faktiskt genom åren uppvisat en del likheter med den verkliga hedendomen, trots att den rör sig i ett fiktivt, kristet inspirerat förhistoriskt universum, där en gammaltestamentlig ”Gud” ofta figurerar, ehuru mest som en parodisk figur. Seriens tre huvudpersoner, Herman (som liknar Tor) samt den kloke Gammelman (far till den föregående, och påminnande om Oden) och Lilleman (Hermans son om jag inte minns fel, som liknar Frej) är Arketypiska gestalter, som nästan alla seriefigurer, eller figurer i nutida populärkultur, och just därför faller de – omedvetet för dess skapare – in i vad som i alla fall för de mest hängivna av läsare blir en ”pseudo-mytologi”.

Som många har konstaterat före mig, kan dagens populärkultur faktiskt ingenting skapa, utan att den förr eller senare faller tillbaka på gamla mytologier, och denna lilla svenska skämtserie är inget undantag – och att falla tillbaka på gammal mytologi, eller att i satirform skildra tillvaron, men poplärkulturen som redskap, är enligt mig inget fel, utan snarare en förtjänst. Jonas Darnell har all heder av sin skapelse – och vem vet – kanske han har fått enstaka personer i en hel generation att själva falla in på riktig hedendom så småningom... Om så har skett, är det vackert så…

Annonser

Valfusk SKALL beivras – liksom Demokratiförakt och föraktet för Parlamentarismen…

”Never forget. Never forgive !”

Idag är det den 11:e September, ett datum som för evigt kommer att vara förknippat med Islamismens och Ökenreligionernas angrepp på den fria Världen. Elfte september var också dagen efter för den serbiske mördaren Mijailo Mijailovics mord på Anna Lind år 2003, dåförtiden Socialdemokratisk Utrikesminister, och förmodligen en av de sista någotsånär kompetenta ledande Socialdemokratiska politiker vi alls haft i det här landet.

Göran Persson, som var Statsminister då, förklarade omedelbart att mordet på Utrikesminister inte skulle ha varit en politisk handling, samtidigt som serben Mijailovic stolt förklarade att han gjorde det hela för Serbien, och bad att få bli placerad i ett Serbiskt fängelse, något som den Socialdemokratiska regeringen förvägrade honom, trots att vi mycket riktigt har ett utlämningsavtal med det landet, och det säkerligen inte funnits den minsta risk för att hans livstidsstraff skulle bli avkortat i förtid, eftersom också Serbien är ett demokratiskt land numera. Vad gäller herr Mijailovic i övrigt, så sitter han troligen fortfarande i svenskt fängelse på svenska skattebetalares bekostnad, trots att han bort förpassas härifrån för länge sen. Minnesgoda läsare kanske minns att jag ägnat honom ett enstaka inlägg, märkt ”angående våra Mangalitzas” i vilket jag klart redovisat, hur jag ser på individer av hans sort.

Kanske var år 2003 året då föraktet för parlamentarismen och demokratin – liksom Nomenklaturans institutionaliserande av den offentliga lögnen fick fotfäste i Sverige på allvar – kanhända inte. I motsats till de Socialdemokratiska lögner vi serverades det året, måste man ju säga att Mord på Utrikesministrar ALLTID är en politisk handling, liksom Valfusk av den sort vi upplever just nu, i 2018 Riksdags-, Landstings och Kommunalval.

Idag har SVT – vår kära, kära Statstelevision som är så objektiv såå objektiv så – berättat för oss alla hur Transparency International, en organisation som mäter Nepotism, Korruption och Mygel i olika länder, utnämnt Sverige till det mest korrupta landet i hela Norden – en titel som vi aldrig innehaft före Regeringen Löfvén.

Samtidigt fortsätter rapporterna om Valfusket, växande politiskt våld och förföljelse emot vanliga medborgare att strömma in, idag som alla andra dagar.

LÖGN ! Det räcker inte alls – någon kan stoppa in en extra valsedel senare, eller byta ut den… Och så ogiltigförklaras DIN röst….

Oplomberade valurnor och mystiska personer, som lagt ut lappar där personer uppmanats att inte klistra igen valkuverten har observerats över hela Sverige. Lapparna har legat inne i själva Valbåsen, från Alvesta i söder till Märsta i Norr – och även om öppna valkuvert och oplomberade urnor inte är förbjudet i sig hos valmyndigheten, underlättar det onekligen för senare fusk, och missbruk av de demokratiska institutionerna.

En rad märkliga omständigheter har präglat valet. Det senaste är rösträknandet i Enskede och Hägersten, där rösträkningen i skrivande stund, dagen efter valet, inte är avslutad. Ingen kommentar har lämnats om orsaken, men Valmyndigheten har tidigare flaggat för att Postnord inte har klarat av att leverera förhandsrösterna i tid till respektive valkrets. En röstmottagare i Simrishamn stängdes av och polisanmäldes eftersom röstkuverten samlades på hög istället för att läggas i valurnan efter varje röstande.

I Märsta och på ett par platser till har väljarna uppmanats att inte klistra igen kuverten, trots att valkuvert som upptäcks i valurnan förklaras ogiltiga. Det har också rapporterats om att valurnor inte har varit plomberande…

Medborgar-reaktionerna har förstås inte låtit vänta på sig. En del anser – som jag själv – att fusket kanske inte varit så omfattande, men handlat om enstaka mandat, eller procentenheter. Åter andra anser – som en nära vän och tillika kommunal valförrättare, vars uppfattning jag redovisade igår – att det kanske rör sig om så mycket som 5-10 % istället. Oavsett vad är det förstås mycket svårt för oss enskilda medborgare att bevisa vad som ägt rum (Quod Erat Demonstrandum som de hedniska Romarna sa) men då till och med Statstelevisionen igår bekräftat att fusket verkligen finns, är det dags att protestera.

Det har startats en namninsamling emot det (S)-ledda, och (C) samt (Mp) understödda valfuskandet, för att det är dessa Sverigefientliga partier, som stått för det mesta fusket, står bortom allt rimligt tvivel. I skrivande stund har mer än 6000 personer skrivit under namninsamlingen, som syftar till att lämna in en formell protest till Valmyndigheten innan den 18:e denna månad, och om takten i antalet underskrifter per tidsenhet håller i sig, lär nog namninsamlingen komma upp i över 70 000 personer, alltså en god procent av valmanskåren, eller nästan lika många röster som de 79 193 röster som ogiltigförklarats av oklara skäl, bland annat därför att ordinarie valsedlar på ett mystiskt sätt ”kommit bort” eller ”bytts ut”

Jag själv har också skrivit på namninsamlingen, och jag vill först som sist uppmana alla läsare av denna blogg att göra likadant.

Att stillatigande acceptera valfusk och tilltagande korruption är detsamma som att ge sitt samtycke till fusket och korruptionen, även om vi vanliga svenskar inte har mycket hopp om rättvisa. ”For the record” och för eftervärlden – vars dom kan bli mycket hård vad gäller Regeringarna Reinfeldt och Löfvén – kan jag säga, att jag själv faktiskt protesterade, och att jag gjorde det via demokratiska och parlamentariska metoder, dvs de få sätt, som ens stod mig till buds.

Ett vet jag som aldrig dör” står det i Hávamál. ”Det är domen över den döde”.

Mitt samvete är rent. Jag vet inte hur det är med ert, men jag vill inte acceptera vad som händer i vårt land. I dagens ”Godmorgon Sverige” påstås Statsministern ha sagt, att han kategoriskt vägrar att avgå – och att han är beredd att liera sig med varje parti, som låter honom sitta kvar vid makten – utom (SD) förstås.

Kan man tänka sig något djupare inom folkförakt, förakt för det verkliga valresultatet, och förakt för parlamentarismens principer ?

Jan Björklund, liberalernas ledare, påstås idag ha sagt att han är beredd liera sig med S, ifall dessa överger Kommunisterna och sviker själv därigenom den spruckna ”Alliansen” Jimmy Åkesson påstås ha sagt att han bjudit in Kristdemokraterna och Moderaterna till ett allvarligt samtal om landets framtid, men att dessa vägrar svara honom. Självaste ”Akbar Annie” uppger samtidigt, att S taktik är att ”söndra och härska” vilket torde vara pinsamt uppenbart – samtidigt som hon själv också helt uppenbart är på väg över till (S) lägret, och underminerar hela valresultatet.

En fd officer med 35 års erfarenhet i Försvarsmakten (jag själv är bara Underofficer med 19 års samlad erfarenhet) kommenterar idag den politiska utvecklingen i vårt land såhär, för vad ska man väl säga om denna totalt oansvariga Nomenklatura, som leker i politikens sandlåda ?

Idag skäms jag som en hund över att vara född i Sverige. Som tur är bor jag inte där längre, utan är fri, men ändå skäms jag. Jag skäms av att vara medborgare i ett land som har blivit ett skämt i hela världen och blivit en akut fara för sina grannländer på grund av en sinnessjuk migrationspolitik.

Ett land vars ledande politiker uppför sig som lögnaktiga och mobbande barn i en sandlåda och som har förbrukat allt förtroende. Perfekt illustrerat av @stegetefter. Det är dessa dårar som folk röstar på:

Stefan vill prata med Jan och Annie som inte vill prata med Stefan. Jimmie vill prata med Ulf men han vill bara prata med Ebba, Jan och Annie. Ingen vill prata med Jimmie eller Jonas men Stefan kan ta stöd av Jonas fast då kommer han inte kunna tala Jan och Annie för de vill inte tala med Jonas. Om Ulf och Ebba skulle tala med Jimmie slutar Annie och Jan prata med Ulf och Ebba och börjar istället prata med Stefan förutsatt att Stefan slutar prata med Jonas.

— —

Jag gav 35 år av mitt liv som officer i Försvarsmakten för att jag ansåg att Sverige är värd att försvara. Jag inser nu att jag jobbade för fienden då fienden hela tiden fanns i landet och inte var Ryssland som vi indoktrinerades att tro. Nu importerar Sveriges regering hela tiden nya stridsdugliga fientliga förband i form av stridsdugliga unga män i tusental. Fyllda av hat mot oss. De är redan nu fler än vad Försvarsmakten har soldater och sjömän.

Det dröjde till 2017 innan jag förstod att korruptionen är som en cancer i det svenska samhället och att även Försvarsmakten var smittad. Det handlar inte längre om försvar av landet utan att göra Wallenberg och de övriga globalisterna lyckliga genom exportstöd för den angloamerikanska vapenindustrin. Sverige är det mest korrupta landet i Skandinavien.

Ja, det där sista får väl stå för Herr Hagenbo – men hur det nu än är – han har ganska mycket rätt i vad han säger, åtskilligt alternativ tänkare som han är.

Också (S)-trogna kvällstidningar kan nu berätta om hur ett tjugotal polisanmälningar kommit in, bland annat till Riksenheten för korruption, och hur dessa lagbrott fortsätter att uppdagas över hela landet.

Vida oklarare är i så fall SVT, som rapporterar att ett misstag i Västsverige skulle ha lett till ett mandat extra för ”Akbar Annies” Sverigefientliga parti – när nästan alla andra mediakällor konstaterar att det verkliga fusket varit det rakt motsatta. Se också min egen valanalys om betydelsen av ett enstaka mandat från gårdagen.

Den oberoende journalisten Ingrid Carlquist har idag intervjuat Valmyndighetens Kanslichef, som säger att Valmyndigheten helt saknar varje möjlighet att kontrollera resultatet eller stoppa fuskarna, trots att Regeringen gett myndigheten i uppdrag att göra just detta. En mycket märklig hantering av det obefintliga tjänstemanna-ansvaret, måste man nog säga:

För de flesta svenskar är det nästan omöjligt att tänka tanken att den trygga och korrekta demokratin Sverige skulle ha blivit korrumperad. Alla förstår att fel kan begås, men skyller det på den mänskliga faktorn – att valfusket skulle kunna vara organiserat och utbrett avfärdas som en konspirationsteori. För så kan det bara inte vara, detta är ju Sverige!

— —

Hur är det med valurnor då, ska de inte vara plomberade?

– Nej, vallagen föreskriver inte plomberade valurnor. Det är upp till kommunernas valnämnder att välja hur de vill ha det. Vi på Valmyndigheten rekommenderar att urnorna bör vara förslutna under röstmottagningen. Vi levererar dem med sigill, säkerhetstejp och annat, men vi har inte rätt att beordra valnämnderna – de bestämmer själva.

Men varför har vi så många osäkerhetsfaktorer inbyggda i det svenska valsystemet? Här ser vi ett antal situationer där valfusk kan genomföras?

– Vi som myndighet styr inte över detta. Vi kan bara förhålla oss till vallagen, och den har riksdagen beslutat om.

Inget system för att kontrollera valfusk

Högsta chef för Valmyndigheten är kanslichefen Anna Nyqvist. När vi äntligen når henne försöker hon först dribbla bort oss med att hänvisa till presstjänsten. Efter en stund går hon med på att svara på den viktiga frågan om hur Valmyndigheten kontrollerar att organiserat politiskt valfusk inte förekommer.

Har myndigheten ett system för att identifiera politiskt initierat valfusk?

– Nej! Svaret är nej.

Medborgare som vill klaga på exempelvis berusade röstmottagare eller försvunna valsedlar, ska de vända sig till kommunens valnämnd?

– Ja.

Det finns 290 kommuner i Sverige – samlas alla klagomål som kommer in till dem i en central databas hos er, så att ni kan analysera om det finns tendenser som pekar på fusk i en viss riktning?

– Nej, huvudsyftet med anmälningarna är att valnämnderna ska förbättra sitt arbete.

Redan på förhand tycks det alltså givet, att ingen som helst form av undersökningar kommer att ske, trots att man mycket väl vet, att valfusk förekommer.

Vad kallas det ? Är det inte just korruption det är fråga om i det här fallet, för varför alls då ha en myndighet som ska övervaka de allmänna valen i vårt land, och se till att allt går rätt till, om den inte kan sköta sitt arbete ?

 

Riksdagen i vårt land förutsätter i alla fall fortfarande, att det finns en Valprövningsnämnd – ovanför själva Valmyndigheten, och att den faktiskt kan beordra myndigheten att ingripa, givetvis under den förutsättningen, att det finns bevis eller i alla fall någon form av indicier och bekräftade misstankar i det aktuella fallet – hur svårbedömt det än anses vara för den svenska allmänheten.

Polisens Nationella Operativa avdelning lär i alla fall ta valfusket i Sverige på det allra största av allvar, om man får tro kvällstidningen Aftonbladet…

Således får det nog anses ganska säkerställt, att sådant valfusk verkligen blivit mer utbrett och faktiskt ägt rum, på allt fler platser i landet, även om Polisutredningen nog inte är färdig på ett tag..

I vissa fall får man göra om den individuella rösträkningen i en viss kommun eller i en viss valkrets får vi veta, och Valmyndigheten kan då inte bara ”blint slå ifrån sig” med att hävda, att man inte har någon möjlighet, inte har några resurser, inte har någon tid, ”inte visste något”, ”bara lydde order” och alla de vanliga standard-ursäkterna..

Med Lag skall Land byggas” har det alltid hetat. Inte genom demokratiförakt, eller vägran att samarbeta myndigheter eller partier emellan.

Som tur är, finns det en fast moralisk grund att stå på i det här fallet – liksom i alla andra liknande fall.

Det är vår egen Nordiska kultur och Tro – den som jag berättade om igår.

Inte bara ”Sveriges Rikes…” utan också Sveriges fattiges… och ALLA medborgares…

”I vårt missnöjes vinter” – Håll den HEDNISKA Hammaren Högt !

Mitt folk,
det finns mera att bära i hand
än en bräddfull Egyptisk gryta.
Det är bättre den grytan rämnar itu
än att levande hjärtan förrostar.

Och intet folk får bli mer än du
– DET är målet, vad än det kostar

– Verner von Heidenstam, svensk nobelpristagare
(ur dikten ”Åkallan och Löfte” – Invocation and Promise)

Our voice is not afraid of any other voice
But our differences are differences –
Not Empathy !
(We Need a new unity !)”

– Milan Fras, från Sången ”Regime of Coincidence,
State of Gravity (Laibach, 1992)

First, they ignore you.
Then they laugh at you.
Then, they fight you.
Then You win…”

– Yttrande tillskrivet Mahatma Gandhi, ehuru osäkert.

 

Igår var det den dag, som brukar benämnas Friggetunglet eller Friggs nedan i den gamla svenska månkalendern. Tekniske Johansson, min gamle vän och kollega, upplyste mig om fenomenet för många år sedan, då han delgav mig hans egna Värmländska traditioner. Igår var också den dag, som benämns Asatrons dag – den Nionde dagen i den Nionde månaden – och som med tanke på Naud-runans och det stora Odenstalets betydelse – för nio är Odens och ödets tal – firas av Asatroende över hela Världen, och som alltjämnt utgör en viktig helgdag för oss. Slutligen var det också Valdagen i Landet Löfvén, ett land som en gång var Sverige, men som nu mest blivit en dålig parodi på sig själv, och ett Folkhem statt i kaos och sönderfall.

 

Många rapporter om uppenbart Valfusk och växande politiskt våld har nått oss under gårdagen och de senaste dagarna. Från Växjö rapporterades det om hur Socialdemokrater där i samarbete med extrema islamister spritt ut mycket grova lögner om andra partier på arabiska.

I Botkyrka utanför Stockholm ertappades en Miljöpartistisk islamist på bar gärning, när han försökt ”sälja” röster till Moderaterna till förmån för ett gigantiskt moskébygge, finansierat från Saudi-Arabien.

Från Dals-Långed rapporteras om hur en Socialdemokratisk politiker ska ha ”hjälpt” ett stort antal personer att rösta på just hans parti. Händelsen är nu polisanmäld, och räknas som otillbörlig valpåverkan.

Över hela Sverige har det också rapporterats om ett stort antal incidenter, där Socialdemokrater, ”hjälpt” ”bussat” eller ”skjutsat” in utländska medborgare, senildementa och förståndshandikappade personer till vallokalerna, naturligtvis under den förutsättningen, att alla dessa skulle rösta på ”rätt” parti.

Valsedlar för andra partier har på ett mystiskt sätt ”försvunnit” från Vallokalerna, och blanka valsedlar med påskrift för de ”försvunna” partierna har ogiltigförklarats.

Tusentals röstkort uppges ha ”försvunnit” eller delats ut till helt fel adress via Postnords försorg. Jag har själv sett minst fyra artiklar idag som berättar hur många etniska svenskar fått sin identitet ”kapad”, och hur de kommit till Vallokalerna med ID-kort och röstkort i handen, men ändå nekats rösta. Allt detta påstås bero på ”slarv i vallokalerna” samtidigt som det finns många berättelser om hur valförrättare upprätt direkt partiskt mot vissa partier, och försökt slänga valsedlar som avgetts på ”fel” parti…

Till och med Statstelevisionen SVT erkänner att systematiska sabotage och organiserat valfusk förekommitValobservatörer från den internationella Demokratiorganisationen OSSE – som annars bara bevakat val i länder som Ryssland, Moldavien, Rumänien, Ukraina och därmed jämförbara stater, konstaterar att det svenska valet 2018 varit det mest odemokratiska val de någonsin sett, och har offentligt – inför SVT:s kameror – delgett sina berättigade farhågor om den svenska demokratins framtid.

Här och där har spekulationerna om valfusk även gått till överdrift, enligt min mening. Man har påstått, att den ”överbelastningsattack” som inträffade, när Valmyndighetens sajt på https://val.se oförklarligt ”gick ned” under söndagskvällen skulle ha berott på organiserat fusk, och att ”beviset” för detta var att ett visst parti låg på ca 23 % av röstetalet före det ”mystiska” avbrottet (SVT:s programledare uppmanade i sin valvaka – som sågs av miljontals svenskar – alla tittare att besöka sajten – detta var knappast något ”konstigt” – oerhört mycket fulare var i så fall när Statsminister Löfvén själv, flitigt ackompanjerad av den radikala kommunisten Rosanna Dinamarca hela kvällen skällde samma parti för att vara ”nazistiskt”) och sedan plötsligt redovisade siffror kring 17 % strax efteråt. Själv tror jag knappast man behöver genomföra valfusk med så grova och närmast pinsamt övertydliga medel – och väljarna, media och internationella observatörer kan ju ändå kontrollera valsiffrorna i efterhand, så att någon medveten ”justering” från Statstelevisionens eller Myndigheternas sida skett, tror jag knappast är sannolikt.

Jimmy Åkesson utropade sig själv i kraft av SD:s nya vågmästarroll till ”Valets vinnare” under söndagsnattens valvaka, fast ingenting kunde vara felaktigare.

Makten tillhör Akbar Annie, kvinnan som med sin organiserade Lööf Sharia förklarat, att mer än 30 miljoner muslimska invandrare skall tas hit under den kommande mandatperioden, och att svenskarna skall göras till en etnisk minoritet i sitt eget land, vilket samma Akbar Annie Lööf anser är ”medmänskligt” och en ”vision för Sverige” som hon säger.

Om Centerpartiet byter sida, och går med i en koalition med Kommunister, Socialdemokrater och Miljöpartister – vilket framstår som mycket sannolikt – flera insatta bedömare talar redan på ledarsidorna om Lööfs ”kappvänderi”  – så når denna koalition plötsligt 175 mandat, trots att den bara har 49,2 % av de avgivna rösterna.

På samma sätt har faktiskt SD samt de övriga av Alliansens partier faktiskt 50,8 % av det totala röstetalet (kontrollera själv hos Valmyndigheten, om ni inte tror mig ! ) men de får ÄNDÅ bara 174 mandat, på grund av hur orättvist och uppenbart partiskt mandatreglerna är satta..

Inget vidare valfusk behövs, för redan själva valsystemet i sig garanterar, att det blir uppgjort på förhand.

Detta är ANNIE AKBAR ! Snart införs LÖÖF SHARIA ! Sieg Heil, lilla svenska, Inshalla, lille svensk !

I år förklarades på något mystiskt sätt inte mindre än 79 193 avgivna röster som ogiltiga. Detta var drygt 1,2 % av den totala röstesumman, och det är inte oväsentligt för valets utgång, eftersom det är mycket jämnt mellan blocken. Som alla goda medborgare kan misstänka, är det framförallt här det valfusk som OSSE redan konstaterat, antagligen sattes in – och inte alls under SVT:s valvaka. Under 2014 års riksdagsval däremot, ogiltigförklarades enbart ca 56 000 röster – ni kan själva kontrollera om ni inte tror mig.

Dessutom var valdeltagandet 2014 så högt som 85, 1 %, medan det i år bara uppgick till 84,4 % – inte mindre än 15,6 % av de röstberättigade röstade alltså inte – mycket ofta kanske för att de gett upp allt hopp om rättvisa – framförallt bland etniska svenskar – som aktivt missgynnas av C, S, MP och flera partier – har ”valtröttheten” och rädslan för det ökade politiska våldet och den ständigt närvarande ”rasist-stämpeln” varit stor.

 

Som ett resultat av S och C:s ”hatpolitik” blir allt fler och fler politiker med etniskt svensk bakgrund angripna i det offentliga, och på öppen gata. Det politiska våldet sprider sig i Landet Löfvén… Ann Heberlein, till exempel, kandiderade för (M) men blev ändå kallad ”rasist” osv…

 

Mycket kan hända ännu, men det är mycket mer sannolikt att ”Akbar Annie” tar tillbaka sina ord om att aldrig bli stödparti till S, än att hon sätter sig i en regering som består av de borgerliga partierna, plus SD – vilken faktiskt skulle få 201 mandat – och därmed kunna ge vårt land och folk vad det länge saknat, alltså en politiskt stabil, Sverigevänlig majoritetsregering, och inte en ständigt vacklande, svag minoritet, som styr helt utan att representera något folkflertal.

Ni ska se, goda medborgare. Oavsett vilka märkliga koalitioner som nu kan uppstå, har vi inte mycket hopp – mer än att uthärda fyra nya år av riots, bildbränder, gruppvåldtäkter på svenska kvinnor, hat, ”ensamkommande” brottslingar, växande kriminalitet och politiska slagsmål – överallt i Sverige, överallt i hela samhället.

 

En liten VARNING till herrarna och damerna i Nomenklaturan… FOLKET ser vad ni gör ! INSTANT KARMA IS GONNA GET YOU !!

Nomenklaturans problem är däremot – som alltid – att det politiska våldet snart kan slå tillbaks emot den själv – och att hela våldsspiralen kan dra samhället med sig in i en avgrund, som hotar att förgöra det inifrån. Nu är det nog inte alls läge att vara alarmist, eftersom svenskarna är ett mycket trögtänkt och trögrörligt folk, men till slut kommer opinionen ändå vakna – och nyval kan mycket väl dyka upp på horisonten, även om dessa fyra skräckens år som kanske kommer bara börjat…

Idag har det också framkommit fler dokument, som visar att den sk ”Broderskapsrörelsen” inom Socialdemokraterna – numera omdöpt till ”Tro & Solidaritet” redan före 2014 års val planerade, att grunda ett nätverk av självständiga muslimska celler inuti Sverige, med uppgift att sprida Islam över landet.

Vi har redan sett hur dessa celler varit aktiva i Växjö, i Botkyrka och på många andra platser, där valfusk till förmån för ökad islam redan förekommit.

Frågan är väl om KD, med sin ovanligt falska partiledare Ebba Busch Thor är så mycket bättre. Det mest skrämmande av allt med det senaste valet, är att det nu sitter partier med mer än 6.4 % väljarstöd och öppet argumenterar för att det ska vara ”ren ökenlitteratur” som Bibeln och Koranen som ska vara det styrande i Svensk politik.

Själv anser jag att religiösa partier borde vara totalförbjudet, och att sådana organisationer inte har i Sveriges Riksdag att göra.

 

Överallt ser vi hur våldet emot etniska svenskar och svenskor växer i samhället… Och de skyldigas identitet är väl känd…

Själv tror jag som bekant på det jag alltid kallat Fredligt Civilmotstånd, och ett Kulturbärande från oss svenskar. Hednisk Satygraha, kanske vi skulle kalla det med ett annat ord. Jag tror att många av oss inte kommer acceptera att låta oss toppridas av Akbar Annie, Stefan Löfvén och den både djupt rasistiska och mycket farliga ideologi de representerar.

Satygrahas och Asarnas väg står alltid öppen, men det är få som ens varseblivit den…

Otrampad ligger visdomens och fridens väg. Men fler och fler kommer att vandra på den…

Från Stenar Sonnevang – en av grundarna av Nordiska Asa Samfundet – har idag influtit följande kommuniké. Även om han – som väl även jag – är upprörd över det politiska fusk, det schackrande och fula manövrerande som vi ser omkring oss – ger vi inte tappt – och undviker att ta någon särskild ställning för något enskilt parti.

Så mina vänner var valet i Sverige över för den här gången. Kanske kan det bli ett omval.. kanske inte.
Det är för mig förvånande hur ALLA undersökningar skulle ha så fel precis in på själva valdagen.
Jag är övertygad om att det har genomförts avancerat valfusk. Kanske även inne på val.se. Att deras maskiner/servers skulle krascha och enbart kunna rapportera till SVT känns mer än en slump. Jag tror inte på slumpen. Jag har arbetat som valförrättare och vet att systemet inte är perfekt. Fler bör skriva upp sig och agera valförrättare för att säkerställa att det inte myglas i vallokaler.

Så nu mer än någonsin känner jag att jag kommer arbeta hårdare för Asa-samfundet. Inte som en politisk kraft då vi är opolitiska. Men som en kultur och traditionsbärare. Att bevara och stärka vår tro och kultur, att bevara våra seder och bruk. Allt detta kommer bli viktigare under dom närmsta åren då jag känner att polariseringen och splittringen i samhället kommer öka kraftigt.

Är ni inte redan medlemmar så gå med i Nordiska Asa-samfundet.
Vi hjälps nu åt, mer än någonsin, att bevara vår nordiska kultur, vårt nordiska synsätt. Tillsammans. Vi bär vår egen kultur. Vi måste vara dom som värnar vår egen kultur, tro, arv, traditioner och ursprung.
Ingen annan gör det åt oss!

Håll hammaren högt Fränder och Fränkor
HELL!

  • Stenar Sonnevang, 2018-09-10

Jag vet att många etniska svenskar därute oroar sig för vårt lands framtid – liksom Stenar, och var det ska bli av oss – men kanhända måste det bli värre ett tag, innan det slutligen kan bli bättre.I elfte timmen få de svenske hjälpen” säger att gammalt ordspråk, och det har aldrig varit mer aktuellt än nu. Ändå ser jag själv emot framtiden med tillförsikt, för både förnuftet självt och gudarna kommer slutligen stå på vår sida.

God moral och etik – frånvaro av politiskt våld – medborgarsinne, ansvarstagande. Allt det, som våra politiker och styrande saknar.

Tor Hjälpe och Vige !

Vi ska bära våra TORSHAMMARE högt – och höja våra röster över slagorden, över rasisternas skränande, över de falska stämplar som trycks in i pannan på oss.

Vår väg går inte emot en missnöjets vinter, men Makternas väg emot en ny vår.

VID SLUTET, STÅR SEGERN !!

Påstådd Påverkansoperation ? Onda onda ”Bottar” osv

Svenska media och tidningar fylls idag och igår till bredden av diverse bisarra påståenden om Påverkansoperationer, som ”dunkla krafter” skulle ha igångsatt i sociala media med sikte på att förändra utgången av det svenska valet. SVT pekar ensidigt på en liten grupp av aktörer, liksom Dagens Nyheter och det hela luktar konspirationsteori lång väg.

Turligt nog kan vår pressgranne Muralgranskaren presentera en helt ny och minst sagt alternativ teori, som förklarar hela fenomenet med all önskvärd tydlighet – för tror ni verkligen, att något sådant som detta skulle kunna fungera, kära SVT Zampoliter ?

Vad SVT helt utelämnat, är att till och med FOI:s experter för länge sedan kommit fram till att sk ”Påverkansoperationer” är ett oerhört trubbigt vapen, och inte fungerar särskilt bra som ”slagträ” i längden, utom att illustrera det faktum att om EN sida i en konflikt kan tänka sig att använda sådant, kan den ANDRA sidan också slå tillbaka med exakt samma mynt.

Jag själv demonstrerade den principen för några dagar sedan, med mitt sista (?) öppet politiska blogginlägg för ett tag.

Svensk press vimlar av konspirationsteoretiker, som ivrigt förespråkar den slutsatsen att Ryssland och Vladimir Putin på något sätt skulle ha utsett Donald Trump till Amerikas president, och andra fantastiska dumheter. Visst, mutor eller påverkan av enskilda senatorer och befattningshavare kanske inte kan uteslutas, men allvarligt talat – vad skulle Ryssland ha att vinna på att få fram en President som för det första inför fler och mer ekonomiska sanktioner emot just deras land, och för det andra visar sig helt oberäknelig ? Oavsett vad man nu påstås ha investerat, verkar det liksom inte värt priset, och varken jag, Muralgranskaren eller någon annan Hedning tror på detta med ”bönens makt” – vilket är summan av detta inlägg.

AVSLÖJAT: Hur DN, Metro, SvT och andra LJÖG om arkeologi i Sigtuna, bara för att skapa ett ”SLAGTRÄ” i valdebatten…

För några dagar sedan började media i Sverige helt okritiskt kabla ut en ”fake news” artikel, som nu spridit sig kring hela Världen. Jag tänker inte länka till den eftersom det är gravt oetiskt av skräptidningar som Dagens Nyheter, Metro mfl källor att sprida falsk information. För egen del var jag medveten om bluffen hela tiden, men höll an med mina kommentarer, eftersom jag ville se hur denna av media skapade ”anka” skulle utveckla sig.

Bakom alltihopa stod en individ vid namn Anders Götherström, som hävdar att ”svenskar inte finns” och att det inte skulle gå att särskilja Nordbor rent genetiskt, en mycket märklig slutsats som motsagts och motbevisats flera gånger om av forskare i våra närmaste grannländer. Man vet att det är Uppsala Universitet, känd hemvist för den fuskande textilarkeologen Annika Larsson, som tillsammans med Stockholms Universitet bedriver det sk ”Atlas-projektet” som ska studera 200 enskilda personer från Sveriges förhistoria och försöka dra slutsatser av det.

Originalkällan till de ”fake news” artiklar som nu publiceras, kommer från tidskriften ”Current Biology” och återfinns här.

Metro och andra svenska media spred lögner om att ”Hälften av Svenskarna i Sigtuna var invandrare” på Vikingatiden, allt med tendentiösa yttranden om dagens invandringspolitik

Flera etablerade media har haft mod att skriva sanningen, bland annat Smålandsposten som i Tisdags kritiserade UNT, en av landets mest vänsterradikala tidningar, för att använda den påhittade nyheten som politiskt slagträ i årets valdebatt. Jag citerar:

Kollegorna på Upsala Nya Tidning hade en glad helg. Så här skrev man i lördags: ”Omfattande migration är inte något nytt. Hälften av invånarna i vikingatidens Sigtuna var inflyttade migranter från platser långt därifrån.” Detta apropå en DNA-undersökning som gjorts på människor i det forntida Sigtuna. Knappt ett ord stämmer.— —

Av åttahundra utgrävda gravar i Sigtuna har man undersökt trettioåtta individer och funnit att ungefär hälften av de undersökta har sitt ursprung utanför Mälardalen. Därav mediatrumpeterna.

Det är bara det att det är trams. — —

Forskarna själva driver på vrångbilden, och det är uppenbart att det ligger något politiskt och lurar i botten. Man vill så krampaktigt gärna bringa bilden av dagens invandring som något ständigt pågående sedan tusen år att man förvandlar en östgöte eller ölänning i Sigtuna till en invandrare. —-

Aftonbladet berättar också att ”en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt” och Atlas-forskaren professor Anders Götherström förklarar lugnande att ”svensken finns inte genetiskt”. Citatet ljöd som en klockringning i radio och press riket runt.

Här undrar man: Är det fråga om ett avsiktligt missförstånd för att Atlas lättare skall kunna inrangera sig i en verklighetsuppfattning som politiserade forskningsfonder föreskriver?

Studien är bara gjord på 23 stycken individer från kristna kyrkogårdar i Sigtuna Stad, en stad som grundades först på 1000-talet, och som kan ha haft en befolkning på kanske upp emot tvåtusen personer. Att utifrån ett såpass litet och snedvridet sample uttala sig om hela befolkningens sammansättning är ett vetenskapligt fel, och dessutom vet man att Sigtuna var en handelsstad, ja dessutom den största och mest exponerade handelsstaden under sin tid, dvs tidig medeltid, inte Vikingatid. Den efterträdde ju Birka, som alla bildade svenskar känner till, men var antagligen inte representativ alls för ett land som redan då kan ha haft upp emot en halv miljon invånare, eller i vart fall fler än trehundra tusen.

Dessutom skrev man att ”hälften” av de undersökta individerna skulle vara ”invandrare” bara för att de kom från ett område utanför Mälardalen, alltså en ren lögn, och dessutom en mycket grov, rasistiskt färgad generalisering, baserad på idel fördomar.

Kristna fördomar och rasistiska lögner har använts för att skapa en felaktig, konstlad bild av forntidens hedniska Sverige

 

Somliga individer kan exempelvis ha varit av samiskt eller finskt ursprung, vilket inte alls gör dem till ”invandrare” eftersom dessa folkslag alltid hört till den svenska nationen, och Sverige skapades dessutom under hednisk tid av Erik Segersäll år 995, enligt vad historikerna anser, medan det i själva verket fanns ett Svea Rike långt tidigare. Ingen av de undersökta individerna var Afrikan. Ingen av de undersökta individerna var asiat. Ingen av de undersökta individerna var från Amerika eller Australien, mycket beroende på att dessa kontinenter inte var upptäckta då, och inte kan sägas ha stått i någon nämnvärd kontakt med den övriga Världen.

Istället var alla, samtliga och 100 % av de undersökta individerna Nordeuropéer, samtliga från Norden, Baltikum eller möjligen Norra Tyskland.

Om dessa forskningsdata ALLS ska tyda på något, var det att Invandring INTE förekom i någon särskild utsträckning alls, särskild inte utomeuropeisk sådan. Ingen av individerna var från mellersta östern, till exempel. Ingen av dem omfattade islam – så vitt man vet – och ingen – inte en enda – tillhörde någon annan etnicitet än den nordiska.

Forskare har länge känt till, att Haplogrupp I1 är mest spridd i våra dagars Norden, och därför GÅR det att särskilja Nordbor och Svenskar i genetiskt hänseende. Vi har en mycket större grad av nedbrytningsförmåga vad gäller mjölkprotein som laktos, till exempel, medan befolkningen i andra delar av Världen – främst Mellanöstern och Afrika – är svårt laktosintolerant. Den förmågan har vi bara kunnat utveckla genom att ha en stabil bondebefolkning i tiotusentals år, som till stora delar livnärt sig på mjölkprodukter, särskilt under den annars så karga vintern. Påståendena om att vi svenskar skulle vara ”en blandning” är därmed en falsk generalisering, och faller på sin egen orimlighet.

Redan 2012 bevisade den kände Danske genetikern Eske Willerslev, att det Nordiska genomet är minst 37 000 år gammalt, och att det hållit sig märkvärdigt konstant genom alla dessa år. Nordborna är i själva verket den äldsta nu levande befolkningsgruppen i hela Europa, och har i stort sett varit oförändrad och opåverkad av just invandring ända fram till nutiden.

Det var ”Hedniska Tankars” grann-sajt Allmogen, som först av alla agerade ”visselblåsare” och avslöjade gammel-medias fake news och manipulering av fakta.

Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Aftonbladet, SVT, TT Nyhetsbyrån och flera andra stora medier sprider i helgen en identisk artikel om att hälften av alla invånare i Sigtuna var ”invandrare”, och att svenskar inte finns. Detta efter en studie som undersökt lämningar i ett urval av gravar i Sigtuna.

Eftersom DN deltar i ”faktagransknings-samarbetet” Faktiskt.se blir jag förvånad över att de inte har granskat sig själva i det här fallet, men under de senaste åren har jag märkt att det faktiskt också behövs folk som granskar granskarna.

Därför lanserar Allmogen nu Historiskt., faktagranskande journalistik där Allmogen granskar påståenden i de stora medierna om vår svenska historia och nordiska kultur.

Lögnar-blaskan Dagens Nyheter och Bonnier-pressen sägs sedan dess också varit tvugna att ta in en rättelse – och vederlägga de allra värsta politiska vinklingarna.

Påstående #2:

Svensken finns inte genetiskt.

Hävdat av: Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet, till Dagens Nyheter

Slutsats: helt falskt

Påståendet grundar sig i professorns antagande att man med ”svensk” menar något som är isolerat ursvenskt, eller som DN skriver: ”ATLAS-projektet syftar till att kartlägga genetiken i Nordeuropa – och en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt.”

En stor missuppfattning? Nej, det är självklart att det inte finns någonting som är isolerat ursvenskt. Den här delen av världen var under den senaste istiden täckt av ett kilometertjockt lager is i över hundratusen år. Inlandsisen började dra sig tillbaka för bara 12,000 år sen och, tro det eller ej, så smälte ingen ursvensk människa fram ur istäcket. Dagens svenska folkgrupp, Sveriges majoritetsbefolkning, är ett resultat av 12,000 år av migration.

Hur den svenska folkgruppen uppstod kan man läsa om på en lättsam nivå i boken Svenskarna och deras fäder (2016) av Peter Sjölund och Karin Bojs. Svenskar är precis som norrmän, finnar, danskar och samer en genetiskt distinkt folkgrupp som har vuxit fram under hundratals generationer i Norden.

Svenskarna är enligt Sjölund och Bojs huvudsakligen resultatet av fyra stora migrationsvågor de senaste 11,000 åren, varav den sista migrationsvågen under bronsåldern för 3,500 år sen. Sedan dess har invandringen till Sverige varit mycket liten, och det har vuxit fram regionala kulturer i Norden som genom århundradena allt mer antagit formen av en enhetlig svensk respektive norsk och dansk kultur.

Hela 40% av alla etniskt svenska män (och upp emot 26% av samiska män) som lever idag härstammar från samma förfader, som i boken kallas ”Ivar”. Hans korrekta namn är I1-M253, den mutation som alla hans manliga efterkommande i rakt nedstigande led bär på – inklusive jag som skriver det här.

”Ivar”, min förfader, bodde i norra delen av det som nu är Tyskland och hans ”söner” invandrade till Sverige i början av bronsåldern för 3,500 år sedan – enligt en hypotes i samband med en exploderande bärnstenshandel.

— —

Idag innefattar begreppet ”svensk” götar och gutar, smålänningar och hälsingar, värmlänningar och ångermanlänningar, men även folk som jämtar och skåningar som för ett par sekel sedan hörde till Danmark och Norge (och innan dess var Jämtland ett självständigt rike). Svenskarna är ett folk och många folk i ett, precis som norrmän, danskar, tyskar, med flera.

I studien Investigation of the fine structure of European populations with applications to disease association studies (Heath, Gut, Brennan, McKay, Bencko, Fabianova et al., 2008) undersöks populationsstrukturen genom att kartlägga genuppsättningar hos 6,000 individer i hela Europa.

Resultatet är tydligt. Svenskar finns:

Genetisk variation bland Europas folkgrupper, som även stämmer väl överens med den geografiska spridningen. Svenskar utgörs av det bruna klustret längst upp i mitten. Källa: Investigation of the fine structure of Europeanpopulations with applications to disease associationstudies, European Journal of Human Genetics (2008) 16

Tittar man på mer djupgående forskning av Europas folkgrupper har vi studien Genome-Wide Analysis of Single Nucleotide Polymorphisms Uncovers Population Structure in Northern Europe (Salmela, Lappalainen, Fransson, Andersen Dahlman-Wright et al., 2008) som undersökte genuppsättningar hos människor i norra Europa och fann att skillnaden mellan olika grupper förvisso var liten men ändå statistiskt signifikant, vilket innebär att alla grupperna är närbesläktade men distinkta.

Även forskarna i studien Swedish Population Substructure Revealed by Genome-Wide Single Nucleotide Polymorphism Data (Salmela, Lappalainen, Liu, Sistonen, Andersen et al., 2011) konstaterar att svenskar som folkgrupp tydligt skiljer sig genetiskt jämfört med populationer i närliggande länder. Man såg samtidigt inom den svenska populationen en tydlig gradient som löpte från söder till norr, vilket man härleder till Norrlands isolerade läge och genetisk drift.

När professor Götherström lägger till att ”vi har plockat på oss delar från hela världen” kommer vi lite närmare sanningen. Alla människor bär i grunden på i princip samma gener. Till 99.9% är vi en kopia av personen bredvid oss. Vi delar även 96-99% av vårt DNA med chimpanser, beroende på vilken studie du tittar på. Den sista 0.01% av vårt DNA som skiljer folkgrupper åt kan härledas till evolutionär utveckling genom årtusenden, där geografisk isolation och selektiv reproduktion har lett till att vissa gener har favoriserats och förts vidare.

Det råder dock ingen tvekan bland seriösa forskare att det existerar folkgrupper i Europa som är närbesläktade men ändå genetiskt distinkta, inklusive svenskar.

Även juridiskt har Norrköpings tingsrätt slagit fast att majoritetsbefolkningen svenskarna är en folkgrupp som omfattas av hets mot folkgrupp-lagstiftningen, även om de samtidigt konstaterade att svenskar som majoritetsgrupp får tåla mer – exempelvis att bli kallade ”vidrig ohyra”.

– Allmogen, 26 Augusti 2018

Huruvida vi som majoritetsbefolkning skall behöva tåla all den grova rasism som riktas emot oss, undandrar sig min enkla bedömning. Jag tycker inte vi bör göra det däremot, utan att vi bör sätta hårt emot hårt, rörande de individer som angriper oss inne i vårt eget land. Sajten ”Allmogen” har emellertid rätt när det gäller en sak, och det är att allt tal om sk ”blandningar” inte bör överdrivas.

Visst – Invandring har alltid förekommit – men det påståendet, även om det är sant, säger inte ett enda dugg om dennas faktiska storlek, som sajten Allmogen riktigt påpekar.

Inte heller säger den tidiga Medeltidens Sigtuna ett enda dugg om dagens politiska situation, eller det angelägna i att försöka likvidera svenskarna, och för evigt göra dem till en liten, undanskuffad och diskriminerad minoritet i sitt eget land, vilket flera politiska partier – bland annat Centerpartiet och Miljöpartiet, nu gått till val på.

Sådant är det program, som ”Akbar Annie” och Miljöpartisterna går till val på. Gillas det av Sveriges ”Allmoge” ??

Resonerar man så, då blandar man ihop äpplen med päron, eller för att ta ett annat närliggande exempel.

Här ser ni nu en bag-in-box förpackning med Äppelsaft, gjord från naturlig fruktråvara, som jag åkt och framställt på ett nära Sigtuna beläget Musteri. För att tillverka en sats, har jag plockat flera tusen äpplen, om sammanlagt 250 kg.  Men – och nu kommer poängen eller sensmoralen i denna historia – jag har fuskat, must-producenten ovetandes, och blandat i två små päron också.

Råsaften smakar fortfarande äpple, luktar äpple, konstateras innehålla äpplen och består till mer än 99,998 % av äpplen – men så finns det nu faktiskt, bevisligen och ovedersägligen 0,002 % päron i denna saft också.

SÄLJER JAG DEN NU SOM ”BLANDSAFT” PÅ STORA TORGET I SIGTUNA, KANSKE – bara därför att den innehåller dessa 0,002 % ?

Nej – det gör jag inte – men detta är PRECIS vad diverse ”professorer” och Fake-News Makare som Anders Götherström ägnar sig åt..

Situationen i det tidigmedeltida Sigtuna kan INTE tas som representativa data för hela Sverige, ens under sin egen tid. Ett sample på 28 individer är alldeles för litet, för att man skall kunna dra några egentliga slutsatser av det, och det hade antagligen krävts över 200 undersökta individer, eller åtminstone ett stickprov av 10 % av totalpopulationen ifall man vill vara säker, säger alla vederhäftiga forskare och vetenskapsmän – för då vore det just naturvetenskap och inget annat.

Jag råder er att komma ihåg det, och dessutom rösta på partier som sysslar med vederhäftig, verklighetstillvänd politik i årets riksdagsval, istället för alla verklighetsfrämmande, islamtillvända, Sverigefientliga floskler…

”Förra årets viktigaste runfynd” enligt Runverket

16 Augusti  vimlade det av vinklade notiser i Metro och andra organ om att en tidigare väl dokumenterad och beskriven Runsten i närheten av Eskilstuna, Södermanland, plötsligt återfunnits. Tidningen Metro visar en bild på en helt annan sten, och säger att en ”cyklist” skulle ha funnit stenen, vilket är rent nonsens. Bara för att Eskilstunabon Erik Björklid varit ute och cyklat vid ett enstaka tillfälle, är han inte alls ”cyklist” till professionen, och heller inte idrottsman, till exempel – men slarvigt språk och brist på logik i TT:s och Metros referat är nu legio, och svensk journalistik uppnår sällan eller aldrig någon vidare ”verkshöjd”.

Till och med SVT eller Statstelevisionen slarvar med rubrikerna, som många gånger förr. De påstår i sin rubrik att runstenen skulle vara en ”Upptäckt” vilket är fel i sak. Istället rör det sig om ett återfynd, och sådana görs faktiskt relativt ofta, vilket Runverkets expert Magnus Källström är väl medveten om. (Runverket är sedan länge en avdelning inom Riksantikvarieäbetet, RAÄ – ifall ni inte visste detta.) Johan Peringsköld tydde, dokumenterade och beskrev stenen i bild redan på 1600-talet, och att den kunnat försvinna utan spår och vara dold i jorden så länge, därför att okunniga personer vräkt ned den i diket, bevisar bara hur illa ställt det är med hågkomsten och bevarandet av vårt kulturarv.

Inte heller är inskriften särskilt unik eller anmärkningsvärd, för den är bara en i raden av liknande inskriptioner från tusentalets slut i Uppland och Södermanland. Visserligen bör den bevaras och resas på sin ursprungliga plats, som det var tänkt från början, men man måste komma ihåg att det finns hundratals liknande stenar utmed moderna vägar i de nämnda landskapen, och förresten i hela Sverige. Tidningarna ger sken av att det skulle röra sig om något helt annat, vilket också är fel i sak.

Det runfynd som har varit mest anmärkningsvärt i år – och 2017 – fortfarande enligt Magnus Källström, som ju är den ledande experten på området, till skillnad från många okunniga journalister, är istället det runbleck (skriver Folkbladet) som ska ha hittats nära Östra Eneby i Östergötland, och vara från tidig medeltid, fortfarande enligt ”Folkbladet” vilket väl lär betyda sent tusental eller elva-tolvhundratal ungefär, även om man slarvar med språket här också.

Föremålet ser – som ni kan se – inte alls ut som något ”bleck” utan snarare som någon vävtyngd eller liknande, och är av solitt bly. Också sajten ”Affärsliv.com” citerar Magnus Källström, och skriver följande:

– Den oskadade raden lyder ungefär ”komma oskadd från förbannelser”. Sedan kan man på raden under utläsa vad som kan tolkas som ”flickors hån” eller ”skymf” vilket är fantasieggande när man funderar över hur det kan hänga ihop med den övriga texten.

Någon återgivning av hur hela inskriften lyder, eller varför man tror att just den texten skulle stå där, redovisas inte alls i den undermånliga artikeln, men Runologiskt är det här föremålet av mycket stort intresse, vilket framgår av fortsättningen..

– Det innehåller också sällsynta runformer som stunget M vilket är väldigt ovanligt. — — – När det gäller sådana här formler med skyddsvärde är det vanliga att det är ristat på latin men här är det fornnordiska, påpekar Magnus Källström som alltså nu går vidare med att försöka få fram mer ur det unika runblecket – bland annat med att tolka ordet ”RÄHIN” som skulle kunna vara ett namn men även ett ord för ”hedniska gudar” vilket också skulle vara spännande med tanke på kristnandet som skedde just före denna tid.

Tolkningen är alltså oklar, även för experterna – men vad tidningen INTE skriver är att ”RÄHIN” väl ska utläsas ”Regin” som inte bara är namnet på en gestalt i Völungasagan, men också betyder ”Makter” eller med andra ord Gudar i allmänhet, för så används ordet i Eddan. se till exempel Völuspás sjätte strof eller Vaftrudnismál. Vad Källström menar med ”flickors hån” framgår inte, och det vore intressant att få veta hur man nu skulle ha kommit fram till den tolkningen.

SVT har publicerat mer om samma fynd, och då lagt till vad som verkar vara delvis andra tolkningar från andra forskare.

– Det handlar om en van runristare, som är väl bekant med tekniken, säger Karin Lindeblad och berättar vidare att runorna är svårtolkade. Men en del av texten som finns inristad kan tolkas som ”komma oskadd från förbannelserna” eller möjligen ”från banemännen” — — – Man har också kunnat se att det står någonting om mö, flicka, jungfru. Så man kan ju fundera om det är hon som skulle helas eller botas, hävas ur förbannelse, säger Karin Lindeblad.

Folkbladet går så långt som att jämföra med det kända stycket ur Egil Skallagrimssons Saga, där Egil är i Värmland och griper in för att rätta en oskickligt skriven kärleks-formel, som en dräng ristat för en piga, och kastat in under hennes säng. Nu använder han en runa på fel sätt, och resultatet blir att pigan får häftig kramp och feber, och inte alls blir kärlekskrank, som menat var – men denna sjukdom hävs genast av den vida mer runkunnige Egil, som karvar bort den felaktiga runan.

Runor är förvisso nyttiga för de som förstår att tolka dem rätt, och att rista dem, men utan gagn för trolls och jätttars avföda – det står också i Eddan – och torde vara självförklarande…

”Det är så sant som det är sagt”

”Mannen som ÄLSKADE själva livet” – Harlan Ellison (1934-2018) – ett försök till eftermäle

For a little time, I was here,
and for a little time, I mattered

Mad dogs have kicked us in the groin !

– Said by Harlan Ellison

”En liten tid fanns jag här,
och för en stund betydde jag något”

”Galna hundar har sparkat oss i skrevet !”

Sagt av Harlan Ellison (han sa det vid olika tillfällen – inte samtidigt)

Den 28 Juni i år – för exakt en månad sedan – dog en av mina största litterära idoler från den tid var jag var ungefär femton till trettio år gammal. Jag måste erkänna att jag inte läst mycket av honom alls sedan dess, och att jag helt och hållet missade hans senare verk, från ”den tredje perioden” som en insatt kritikerkår i USA kallat det, då hans skrivsätt enligt uppgift blivit lugnare och mognare än under de två föregående perioderna, ”Men fan tro’t, sa Relling”.  Emellertid, till och med SVT eller Statstelevisionen i Sverige ägnade honom en dödsruna, när han väl dog. Det gjorde alla möjliga andra media också, världen över – mer saklig information än SVT:s felaktigheter finns här – de påstår till exempel att han skulle ha varit ”science fiction författare”, något som han under 50 år av sitt liv bestämt och ihållande förnekade, och det är mycket mera rätt att betrakta honom som en ”Magisk Realist” i Nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez anda, eller att jämföra honom med andra storheter från Latinamerika, som Jorge Luis Borges, till exempel.

Vad han skrev var visst inte ”science” och – även om det var ”fiction” till största del, ett helt annat slags populärlitteratur och ibland mer minnesvärda, korta noveller; som jag ska få be att återkomma till. Man kan absolut inte kalla dem för fantasy, även om Harlan Ellison också skev essäer, filmmanus, tv-recensioner, allvarligt menade försök till romaner (som han dock ofta misslyckades med) och artiklar om serietidningar och nästan vad slags amerikansk skräp- och populärkultur som helst, men det som stod hans hjärta närmast var de korta novellerna, och antologierna han redigerade, för i de verken – som han tog på största allvar – han var inte alltid 100 % gravallvarlig som person, kan man tänka – utan en stor Hedning och skämtare – lade han ned hela sitt hjärta och själ. Fantay-litteratur däremot, hatade och avskydde han något alldeles intensivt. Idiotiska berättelser med alver, orcher och prinsessor och allt sådant, i förstelnade, förljugna kristna medeltidsvärldar á la Tolkien var det värsta han visste – annars accepterade han alla genres och arbetade också inom dem – han skrev till och med deckarhistorier och självupplevda kåserier – och här måste jag säga att jag håller med honom.

 

”The Beast that shouted Love at the Heart of the World” – 1969 – en novellsamling (oöversatt till svenska) kongenialt illustrerad av Leo och Diane Dillon

Harlan Ellison var en person som ett helt liv igenom dominerades av sina känslor, och sin ”känslokropp” eller ”Hamingja”, alltså ”Hamn” som vi säger på nutida svenska, även om det inte alls var något fel på hans Hugr, eller skarpa och ofta sarkastiskt bitande intellekt.

Man kan säga att han var en ”omedveten” Hedning, eftersom han ett helt liv igenom var Agnostiker av benhård och ohejdad vana, eller en av ”den egna kraftens män” – sådana som Egil Skallagrimsson och de andra på 900-talet, även om han skulle ha vänt sig emot den jämförelsen. Till växten var han kort och liten, ja ”then lillsta man” som Engelbrektskrönikan skriver om Engelbrekt Engelbrektsson, den store frihetshjälten, men trots sina 165 cm var han mycket bra på att slåss, vilket jag själv fått erfara den gång vi gjorde det.

Han var en otroligt flyhänt, produktiv och energisk person, skandalomsusad som få, ja närmast manisk – åtminstone under vissa dagar och perioder av sitt liv. Men mycket av vad som sagts om honom stämmer inte alls, och SVT har fel i sak när de påstår att han skulle ha skickat 213 tegelstenar på posten till en förläggare, som inte betalt honom, (”fourth class mail” – eller särskilt långsamtgående post – ofrankerat, så att förläggaren fick lösa ut allting) och sedan en död kindpåsråtta (en sk ”gopher”) i en låda till en annan. Det stämmer inte. Den informationen är felaktig, och det vet jag därför att jag fått höra denna historia från honom själv – jag träffade honom nämligen fem gånger, medan han fortfarande levde. Det var samme förläggare som drabbades av allt det där.

”Vaa ? Sa ni ”gopher” – alltså en varelse av släktet Geomyideae ?”

Historien finns inspelad på gammaldags LP eller grammofonskiva också, och det är allmänt känt att förläggaren som drabbades av detta och väl mer, efter att försökt lura Harlan på en massa pengar, hette Ezra Eisen, och jobbade för Signet Books i New York, på den tiden (1970-talet) ett välkänt skräpförlag. Mr Eisen drabbades senare – oturligt nog – av en hjärtattack, men det var först sedan Harlan kontaktat sin gamle vän Szandor (som kom from the Bronx och jobbade inte åt den italienska maffian, inte den ryska maffian, men den litauiska maffian, hör och häpna) – Szandor såg ut som en stor, 2 meter hög, koppärrrig kejsarpingvinn i kritstecksrandig kostym ungefär, eller som den läskige ”The Penguin” (spelad av Danny DeVito) i en film från 1992, och det var först efter att denne bizarre man trängt sig in bakom förläggaren i en hiss, och sagt några menande saker om förläggarens barn och Harlan Ellisons obetalda manus, som Ezra Eisen fick en hjärtattack och beslöt sig för att betala sina skulder…

Harlan Ellison var bosatt i Sherman Oaks, California, inte långt från Hollywood (där han hade en stor, lyxigt inredd bungalow med ett omfångsrikt bibliotek, och där han slutligen dog) – och känd för sina många rättstvister, bland annat för att alla hans konkurrenter hela tiden snodde, korpade och stal de idéer och uppslag som han i kraft av en kreativ fantasi hela tiden sprutade ur sig. Bland annat livnärde han sig nästan ett tag på att stämma producenterna till ett antal kända filmer (däribland ”Terminator”) för att de ”lånat” mer eller mindre hela bitar av hans idéer och utkast – i USA kan man göra så, men här i Sverige stjäl, lurar, bedrar människor i de litterära etablissemanget varann helt ohejdat. Tänk bara på Eva Gabrielsson, till exempel, och vad Stig Larssons familj gjorde emot henne efter framgången för ”The girl wih the dragon tatoo” böckerna. Inget av det var särskilt snällt.

Det första twitter-budskapet om Harlan Ellisons död, från morgonen 28 Juli i år.  Han hittades död i sin säng, i sviterna efter en stroke, som han ådrog sig redan hösten 2014. Han ville INTE ha någon begravning alls, men en stor och hjärtlig hyllnings-fest för själva livet…

 

Hans många vänner skrek, bönade och bad honom om att han skulle ”välja sina strider” som det så vackert heter, men det ville han egentligen inte. Men så en dag kom han på något – och det var med frågan ”Where does a writer go to get his ideas?” från en okänd beundrarinna, vilket han själv blixtsnabbt besvarade med ortnamnet ”Schenectaty !”. (Den orten är en liten tråkig förstad till New York, fylld av smutsiga industrier – ungefär som ett amerikanskt ”Älvsjö” – men Harlan tänkte sig alltså att där skulle sitta en liten, liten man på en firma någonstans, occh för en usel lön dela ut bruna kuvert med idéer i) Han insåg nämligen, att han ju kunde sälja själva idéerna och uppslagen till de stora filmbolagen i Hollywood, och sedan låta någon annan skriva alla manus, som en ”creative consultant” under pseudonym ungefär, och sen kamma hem hela vinsten. På så sätt blev han mycket framgångsrik, och lyckades redan under 1980-talets första år komma upp i inkomster på 475 000 USD eller mer, vilket var mycket pengar just då.

 

Harlan Ellison vid sina föräldrars grav i Painesville, Ohio – småstadshålan där han föddes under depressionen på 1930-talet

Hans mor var pianolärarinna, hans far tandläkare. Inte alltför kreativa yrken, kanske. Han var också amerikansk jude under 30-talet, och var 11 år när Andra Världskriget slutade – en period av historien då den internationella judenheten låg mycket pyrt till, för att nu uttrycka sig både milt och en smula rått på samma gång. Som barn var han hackkyckling, vilket han senare skulle återskapa i ett par sentimentala noveller som ”One Life, Furnished in Early Poverty” (”Berättelse om ett liv, inrett i tidig fattigdom”) där en tidsresenär åker tillbaka och möter sig själv som barn, bara för att finna, att det är tidsresenären själv som gör barnet till vad det senare blev, genom att åka tillbaka till framtiden (en senare Hollywood-film) och överge sitt tidigare jag, som blir än mer traumatiserat och övergivet av den upplevelsen. En annan snyftig liten historia på samma tema – lika intensivt självutlämnande (vilket Harlan Ellison alltid var) kallad ”Jefty is Five” handlar om en man, som fått förmågan att stoppa omvärldens tid – alla gamla radioprogram, all musik som fanns på trettiotalet, alla tidningsrubriker som de hade då osv osv ”kommer tillbaka” igen – och de senare födda personer som upplever detta, får helt enkelt ”noja och spader”.

Samma tema återfinns för övrigt i en tecknad film, benämnd ”Cool World” som aldrig gått upp i Sverige – huvudpersonen går till slut in i en imaginär värld som hämtad från tecknade serier typ Will Eisner’s ”Spirit” eller ”The Shadow” för de som nu känner till dem. I den filmen förekommer också minst en referens till Harlan Ellisons Stockholmsbesök under 1980-talet, men jag tänker inte tala om för er var i filmens ”storyboard” den referensen förekommer.

Who knows what evil lurks in the hearts of men” ( filmer som ”Gäckande skuggan” och raddioserier som ”Mannen i svart”, som också fanns i Sverige på 1930-50 talen)

Harlan försörjde sig som lagerarbetare, hamnarbetare, skivkonvolutsförpackare, livvakt åt en rik paranoid galning, nitroglycerin-lastbilsförare, gruvarbetare och fruktplockare (bland annat) enligt hans egna självbiografiska skriverier. Det var innan han slog igenom på allvar, förstås. 1954-1956 återfanns han i New York, där han gick med i ett Puerto Ricanskt gatugäng, bara för att prova på hur det var, och för att skriva någonting socialrealistiskt, självupplevt. På den här tiden var gatugäng i New York – eller dagens Malmö, Göteborg och Stockholm ännu inte så inriktade på skjutvapen, mord och knark som idag – det låg ännu ett slags läderjackornas skimmer över dem, med stiletter, ”West Side Story” och Marlon Brando’s ”The Wild One” i färskt minne.

Man ska minnas, att Hunter S Thomson – en annan av mina litterära idoler, mannen som grundade ”Gonzo Journalism” som begrepp, långt innan Günter Wallraff nere i Västtyskland ( ett land som inte längre finns) ens gick ur blöjstadiet – faktiskt skaffade sig en motorcykel, och gick med i Hells Angels, California (the original, and only) på den tiden då dessa helskäggiga herrar faktiskt var riktiga hojåkare som kunde fixa med motorer, och inga sjabbiga knarklangare. Harlans erfarenheter av den här epoken samlade han i böcker som ”Web of the City” (”stadens snaror” i mitt utkast till översättning, aldrig utgiven) och novellsamlingar av typen ”The deadly streets”, innan han en kort tid fick sitta i fängelse för illegalt vapeninnehav, en episod i hans liv som blott upptog några enstaka veckor, men som ändå resulterade i boken härovan.

En av hans senare novellsamlingar (från 2014) skulle komma att hetaAgain, Honorable Whoredom at a Penny a Word”  (Återigen: Ärligt Horande för ett öre per ord !” ) och under de första 35 åren eller så av sitt liv, tjänade han aldrig någonsin mer pengar än så på sitt skrivande. Att jobba för ”the pulps” eller magasin i USA av typen Astounding, som bara gav ut dålig science fiction och ännu sämre horror- och detektivhistorier, måste ha varit oändligt påfrestande, särskilt som Harlan Ellison aldrig någonsin ville hålla sig inom dessa begränsade genrer. Han var helt enkelt för bra för sådant, men man ska betänka, att om en riktig ”Schlockmeister” eller paperback-författare då kunde sälja två-tre noveller i månaden (som allra bäst) på vardera 2-3000 ord, så blir det bara 40-50 dollar i månadslön – och det var inte mycket, inget man försörjer en familj på – ens på det nu fjärran 1960-talet.

Förf. i 30-års åldern, på den tiden han satt och skrev som ”levande skyltning” i bokhandelsfönster

Precis som arbetarförfattaren Sven Wernström i Sverige (som han absolut inte kände till) med sin bok ”skrivandets hantverk” hävdade Harlan alltid, att skrivande är ett hantverk, inget annat. (”I’m a craftsperson and I work at my craft – that’s all I can do” – det sa han själv – till mig också !) Han gjorde mycket för att de-mystifiera författaryrket och sig själv, men blev ironiskt nog föremål för desdå fler falska rykten och myter.  Författare är inga gudalika vitskäggiga gamla profeter som skriver i elfenbenstorn, eller på höga bergstoppar bortom molnen, utan de är alla medlemmar i en yrkeskår, som inte är ett djävla dugg bättre än horans, eller för den delen snickarens, och rörmockarens.. ”Och ingen Gud ska komma ner från bergen och rädda era svarta själar och liljevita arslen – det ska ni inte tro !” (det är ett citat av honom själv, från ett förord betitlat ”the waves in rio” översatt av mig själv)

 

Ur kortnovellen ”From A to Z in the chocolate alphabeth” som han skrev på tid, sittande i ett bokhandelsfönster, och med temat ”A-Z” i korta stycken under tiden han skrev autografer, lät sig simultanintervjuas osv

 

Han kunde gång efter annan vara väldigt snäll, ödmjuk och hjälpsam emot nybörjare och amatörer som han ofta bjöd in till sitt hem och lät dem bo där gratis i flera veckor, men lika skoningslös var han emot sk ”fans” eller efterhängsna beundrare, till vilkas skara jag dock aldrig blev räknad.

Folk – fruntimmer då mest – brukade fråga honom om han läst alla de tusentals böcker, som fanns i hans hem. Då blev han snäsig emot dem och ropade högt: ”Nämen så tusan heller ! Tror ni att jag är så djäkla dum att jag skulle spara på sådant, som jag redan läst eller kan !” och naturligtvis samlade han på olästa böcker, aldrig lästa. ”För att bli bra på att själv skriva, måste man framförallt kunna läsa – oavbrutet, oavbrutet – inte bara texter man själv tycker om och gärna läser för nöjes skull, utan sånt man intensivt ogillar, som tidningsartiklar” – detta var ett annat av hans ”goda råd”.

Det var om sina tidiga kritiker han redan som ung formulerade frasen ”Mad dogs have kicked us in the groin” vilken framkallade mest skratt bland kritikerkåren, för hur ser det ut, när en galen hund verkligen sparkar en människa i skrevet ? Hur går det till, rent fysiskt ?? Hundar kan inte hopp-sparka, eller lära sig karate, vilket människor kan. Lyfter de på ett ben, som man får förutsätta, gäller det ju oftast något annat än att sparka…och den, som drabbas av sparken, måste i så fall vara en väldigt kortväxt person, ja närmast dvärglik – vilket Harlan Ellison också var.

 

Nej, ALLA har INTE ALLS ”rätt till en åsikt” i kraft av YTTRANDEFRIHET eller något sådant. Man måste skilja på åsikter och fakta. Man har ALDRIG rätt att yttra sig, om man tror på det som är FELAKTIGT eller FEL I SAK.

 

1957 – 1959 gav sig Harlan Ellison in i USA.s Armé, där han tillhörde pansartrupperna i Georgia. I stridsvagnar och stridsfordon av alla slag har man nytta av kortväxta och små personer, och tjänsten där passade hans temperament. ”Fort och Fel” brukar man säga är pansartruppernas valspråk i Konungariket Sveriges Armé, som jag väl känner till efter mer än tjugo års samlad tjänstgöring. I själva verket är det ”Eld och Rörelse” – den moderna stridens två grundelement, giltiga i alla tider – som är deras valspråk.

Han utgav några artiklar för garnisonstidskriften ”Inside the Turret” men annars gjorde han knappast någon karriär, blev aldrig mer än private eller menig, och inte ens 1st Sgt eller plutonchef, som vissa andra snillen någonstans, var det nu kan vara… Episoden med Armén var något Harlan Ellison aldrig skrev om, aldrig talade om, aldrig beskrev – men så var han nog också lojal emot sitt land, trots ibland mycket vildsint liberala åsikter på 60-70 talen. Han gisslade Nixon och Reagan mycket hårt, men vad han tyckte om Donald Trump har aldrig förmälts mig. Antagligen tyckte väl Harlan Ellison att Trump var under hans värdighet som författare och människa att alls kommentera, och det är förmodligen lika bra.

 

Åldrad, gammal, slagrörd och sjuk, paralyserad i ena kroppshalvan, men fortfarande lika produktiv. Han fortsatte skriva, ända till det bittra slutet.

 

I yngre år hade han dock för vana att direkt ta namn och identitet från personliga fiender i levande livet, och väva in dem i sina noveller, bara för att hämnas på dem, och för att göra ett praktfullt ”Nid” enligt Asatrogen sed – ty som jag sa, han levde i enlighet med Havámáls ord, och var lite av en hedning, fast han aldrig ville erkänna det. Särskilt en av hans utbildare och instruktörer i pansartrupperna – en viss Sgt Bedzyk, polskättad och därför fullfjädrad anti-semit – förekommer faktiskt som figur i flera noveller. Men även från honom, lärde sig Ellison ett och annat. Hur man ska umgås med eleverna på författarkurser och skrivarkurser, till exempel. Skrivarkurser för SFWA – Science Fiction Writers of America – vars möten jag också plankat in på efter att ha angett falska uppgifter, som min aldrig skrivna romanserie ”Vad katten gör i lådan – del 1, 2 och 3”   – var faktiskt något Harlan Ellison höll i ganska ofta, och han var mycket bra som instruktör – på armévis, då – det får jag verkligen säga.

Han bildade en hel författarskola på 1970 talet, med sina – delvis politiska – antologier ”Dangerous Visions” och ”Again, Dangerous Visions” där han fick sina elever att ta upp ämnen, som ingen annan velat ta i och skriva fritt och ohämmat, genom vad som liknar ”method acting” inom skådespeleriet – en teknik för att forma om folks sinnen, som användes redan på 1950-talet. Men först kom ett slags ”hell week” där Harlan, ex cathedra, ägnade sig åt att systematiskt skälla ut folk efter noter, inför hela auditoriet, intill nedbrytningens gräns. Speciellt en av hans kvinnliga elever, en viss miss Evelyn Lief, höll på att bli halvt vansinnig, och idag efter alla #metoo #boohoohoo #jagärhärnu och ”det är såå synd om lättkränkta mig”  kampanjer, skulle metoder som dessa inte gå att tillämpa år 2018, men 1970-1990 ungefär, gick det här jättebra.

Hollywood är trots allt Hollywood, och vad som förekommer i branschen där, är ganska tufft, ska ni veta. Jag känner en märklig man vid namn Carl – en riktig bastard eller ”a real bastard” på flera sätt än ett – som varit på ort och ställe, och berättat, men utomäktenskaplig avkomma av en adelsman, det är han – och därmed alltså ”a bastard” på allvar…

”Sömnlösa nätter i Prokrustes säng” – en av Ellisons essäsamlingar

Överhuvudtaget var Harlan en sannskyldig mästare på tillkrånglade, men fantasieggande och säljande titlar och rubriker, som inbjuder läsaren att tänka efter själv. Det är också något jag låtit mig influeras av i den här bloggen, som ni kanske har märkt.

Han kunde få till sådana lekfulla titlar som ”I Have no mouth and I must scream” (översatt till ”Det tysta ropet” på svenska, vilket helt skiljer sig från originalets känsla) eller ”Repent, Harlequin; the ticktockman said” (på svenska bara ”Ångra dig, Harlequin” om jag minns rätt) eller ”Shattered like a glass goblin” vilket blev ”Krossad som en gnom av glas” på svenska, eller för den delen ”Pretty Maggie Moneyeyes” översatt som ”Vackra Maggie Penningblick” av Gunnar Gällmo. Eller – min favorit i titelväg – ”The executioner of the malaformed children  – (”avrättaren för de missbildade barnen” alltså, viilken alltjämnt är oöversatt) För de som vill läsa Harlan Ellison på svenska och inte i original – vilket man borde göra – många fina små språkliga nyanser i hans verk går inte att översätta alls, utan är ”lost in translation” – rekommenderas samlingen ”Ensamvärk” från 1992 – en förkortad upplaga av ”The Essential Ellison” (1987) som är en samling av det bästa från hans första och andra period (före genombrottet på 1970-talet, och fram till 1990 ). Enbart den svenske humoristen David Nessle, numera anställd av DN i egenskap av ”Muralgranskare” kunde väl komma upp i ännu mer häpnadsväckande och orimligt lustifierande titlar som ” Geggamoja Übermensch och Det Heterosexuella Närstridskommandot” (detta var namnet på ett rockband) eller för den delen ”Ivar Lo Johanssons dödsdömda UFO-brigad

Man har sagt, att ”I Have no mouth and…” (1967) skulle vara hans mest berömda novell, eftersom den ”förutspådde internet” men det är en dålig lögn. Den utgår från det faktum att USA i Kalla Krigets skugga börjat koppla ihop sina militära stordatorer – det var så Internet föddes – och den innehåller också illustrationer i form av inklippta hålkortsremsor, som fortfarande var vanliga på den tiden – ungefär som de bilder jag lagt in i den här bloggtexten – Harlan Ellison skrev långt senare bloggar själv, och var visst inte främmande för sådana grepp. Men någon vidare ”science” förekommer inte alls – allt vi får är en berättelse om en ond dator som utlöser atomkrig, förstås, och sedan – långt originellare – en berättelse om det helvete som fem-sex överlevande genomgår, när datorn likt de kristnas galna och ”Allsmäktiga” gud försöker plåga, förnedra och tortera dem – bara just därför att den vill spara några exemplar ur mänskligheten, så att den alls har någon att just plåga, förnedra och tortera i evigheters evighet, amen. Huvudpersonen sätter sig dock upp emot Datorn-Gudens allmakt, och trotsar hela systemet genom att ta livet av dem – så att de slipper lida och plågas mer – men då kommer han att själv få lida femdubbelt och sexdubbelt istället, för datorn omformar honom till ett slags formlös protoplasma eller slemklump, och därför har han alltså ingen mun – men måste skrika – eftersom han förvisso har anledning till att göra just så. Inte trevligt, precis – och ingen vetenskap heller – bara ett stort känsloflöde.

Originalupplagan, från tiden det begav sig (1968)

Repent, Harlequin” är i så fall spexigare. Den handlar om en man med extremt dålig förmåga att passa tider, en viss Everett C Marm; som alltid kommer fyra-fem minuter försent, vad han än gör. I framtiden har detta blivit ett lagbrott, och sådana brott bestraffas mycket strängt, eftersom de tär på hela samhällets resurser, och dessutom sätter andra händelser och skeenden i svang. Ett enda försenat tunnelbanetåg, som står still därför att någon genomsnittsmedborgare fastnar i dörrarna, kan ju faktiskt lamslå en hel storstad, med i sin tur helt oanade konsekvenser för hela Världen. Marm blir här en upprorsman, en pajas, en upptågsmakare med drag av Ellison själv, och lyckas ”välta” hela systemet, med påföljd att tidens tyranni upphör. Eller åtminstone nästan. Läs själva, får ni se – men denna lilla novell lär vara den mest återtryckta på hela engelska språket.

En annan ”klassiker” från hans andra period, ”The Discarded” bygger på det lustiga infallet – från författaren själv – att ”Om människors yttre faktiskt såg ut som deras inre, vilka fruktansvärda missbildningar och ofattbara monster skulle vi inte då se vandra runt på gatorna i våra städer”. Det är här Harlans gamle plågoande, Pansarsergeant Bedzyk, förekommer som litterär figur för allra första gången – för han hämnas rejält på just honom. Bedzyks flickvän, till exempel, är en fjolla av den sorten som alltid ropar ”äähu bäähu – jag gråter ögonen ur mig om du lämnar mig !” och detta händer henne verkligen också. Hennes ögon förvandlas till vatten, och rinner bokstavligt talat ur skallen på henne…

Härmed är vi inne på ett annat stort kapitel i Harlan Ellisons liv, nämligen hans förhållande till kvinnor – vilket man kan skriva mycket om. Han gifte sig inte mindre än fem gånger i sitt liv, men enbart hans femte (och sista) äktenskap blev lyckligt och lugnt, förskonat från livets stormar och mycket kärleksfullt. Detta vet jag själv, för ”I was there when it happened” kan jag stolt för er alla bedyra, ungefär som Johnny Cash på sin tid, en person som Harlan delvis liknade.

 

Susan, som han mötte på en science-fictionkongress i Glasgow 1986, där jag själv också var närvarande, hade visserligen läst några av hans noveller, men var långt ifrån någon hängiven ”fan” vilket jag inte heller var. Men, lugn och praktisk som hon är (och var) har hon genom 32 års äktenskap spelat rollen av fru Lovisa Bellman, i jämförelse med Harlans ganska stökige Carl Michael, om ni förstår hur jag menar. Harlan Ellison var skådespelare till sin natur.  Han var en man som talade oupphörligen, fort och inlevelsefullt; och som gillade att ”hålla hov” på en reneässans-furstes vis, särskilt på bättre restauranger i exempelvis Stockholm, men också Los Angeles med omnejd. Det var som en italiensk familjemiddag i en film av Fellini ungefär – Harlan gillade Fellinis och Bergmans filmer – för honom var de både ”Européer” och därmed sak samma – och en sittning med förrätt kunde inledas klockan 1630, men middagen – med allt ni kan tänka er av mat och dryck – avslutades kanske först klockan halv ett på natten, då taffeln äntligen bröts. Jag har också fått uppleva minst två längre ”bokhandelsvernissager” med tillhörande autografsignering – och enligt en god vän var Harlan – som stundtals försörjt sig som uppläsare av Lewis Caroll, till exempel – ungefär om ”Groucho Marx på speed”.

 

Love ain’t nothing but sex mis-spelled” sa han också – och använde som boktitel. ”Kärlek är ingenting annat än en felstavning för Sex” med andra ord. Han trodde inte på platoniska förhållanden, förhållanden på långdistans eller via nätet – något snusk måste människorna alltid ha för sig – så var det bara. Hans första äktenskap ingicks när han var 22 och varade i 4 år. När han var 41, gifte han sig med en 19-åring, något han ursäktade med att han faktiskt blivit blixtförälskad – vilket alla människor kan bli – men att detta var ett nattsvart misstag, ett misstag av den sort som ingendera parten kunde hjälpa – och som alltid var han mycket självutlämnande – men inte självbefläckande (sex i alla former är inget att vara rädd för) i sina egna verk.

”Pretty Maggie Moneyeyes” eller ”Vackra Maggie Penningblick” handlar om en ung långbent skönhet som faktiskt stal Harlan Ellisons kreditkort; rakt av bara, och åkte till Las Vegas med alla pengarna. Där blir hon bokstavligt fängslad av en spelautomat, visar det sig (på det sättet att hon får hjärtattack till följd av en elektrisk felkoppling och får sitt psyke för evigt fångat inuti maskinen – ”be careful what you wish for – you might eventually get it” ) – men av viss, gentlemannamässig hänsyn, använde Harlan inte hennes riktiga namn och identitet i denna novell. Han gjorde bara en perfekt beskrivning och ett porträtt av henne. Han själv hade också begynnande hjärtproblem när han skrev just den berättelsen. De skulle komma att förvärras under den senare delen av hans liv. ”Jag skriver alltid naken var ett annat av hans uttalanden, men detta syftade inte på något Freudianskt sublimerat, eller ens sex som sådant.

Att skriva är en psykiskt ansträngande verksamhet, och att leta efter rätt ord medan man smider ihop en sats, för att använda Herman Hesses uttryck blir till sist rena kroppsarbetet, om man bara håller på tillräckligt länge med tillräcklig ihärdighet, vilket Harlan hade – intill självförbrännande. Därför svettades han, svettades kopiöst – han bodde i Californien, känt för sina skogsbränder och värmeböljor, som sagt – och när jag skriver den här texten arbetar jag som Vladimir Putin – med bar överkropp…

Något liknande ”Maggie Moneyeys” hände också mig själv en gång – då var jag i trettioårsåldern. Cathrine – som kom från Norge – ni får varken efternamn eller telefonnummer här – jag har mina gränser, jag också – var bokhandelsbiträde, nyligen bliven ensam, och mycket mycket vacker. Hennes kropp… på den tiden… – nu är hon lyckligen gift och har flera vuxna barn också, har det sagts mig. Hon bestal mig aldrig på mycket pengar, och skickade tillbaka det där kreditkortet sönderklippt, vilket var reko gjort av henne. Allt hon egentligen ville ha, var en biljett hem efter en sommarvecka eller två, och hon gav mig det bästa ”Dear John Letter” eller avskedsbrev som jag någonsin fått, i hela mitt liv.

Hon köpte helt enkelt en literflaska Absolut Renat Brännvin – med pepparsmak – och ställde denna på mitt nattduksbord, bredvid sängen, tillsammans med det där brevet: ”Blir saknaden för stark, drick det här och tänk på mig… vänligen din Cathrine, men varför hoppade du inte i säng med mig när du hade chansen ?” (Fast, på Norska då förstås. Hon var trots allt Oslojente – som i ”Jenta och gentagelse” eller med andra ord dejlig deja vue…)

 

De har något visst, bokhandelsbiträdena… (personen på bilden har inget samband med vad som skildras i denna text)

Man bör alltid vara en gentleman, men även gentlemän har sina fasta gränser, som ingen kvinna kan kliva över. Otrohet tar jag lätt på (en gång är ingen gång, två gånger är också ingen gång, men tredje gången ringer fanimig en gong-gong – ”three strikes and you are out!” ), men lägger man sig med en annan man och försöker knulla i min egen ägandes säng, till exempel (också detta har hänt mig, och hände Harlan en gång) så blir man struken ur min bekantskapskrets, och får sina skitiga trosor utkastade på gatan, tillsammans med vad som nu finns av kläder och övriga tillhörigheter. Så är det, bara – och anklagelser i efterhand, kommer man ingenstans med.

Till sist – innan jag avslutar detta långa försök till nekrolog, på gott och på ont – över en man som älskade livet och var levande, verkligen levande – på alla sätt och vis – borde jag kanske ägna mig åt några försök att beskriva Mr Ellisons andliga sidor också – han hade sådana med – och hur han utvecklades som debattör och författare, med tonvikt på vad jag själv upplevt av den saken.

Efter Harlan Ellisons första besök i Sverige på 1980-talet fick jag ett stort och okristligt skällebrev (för att nu tala med Karl XI, som på sin tid brevväxlade med Tsar Ivan den Förskräcklige av Ryssland) på ungefär en sida, utmynnande i ”You Sir, are a – ist… -ist” (efter det stod där ungefär 15 invektiv som slutar på – ist, ni kan själv tänka er vilka och i gengäld gav jag honom ett tre sidor långt brev tillbaks, som syftar på den keltiska dikten ”The Child Taliesin” om en ung bards födelse – Harlan Ellison var otroligt beläst, och kunde nog förstå de mytologiska referenserna, så antog jag i alla fall… med utrop som ”I am a word in a book, I am the gopher on your hillside, I am every person you ever hated, I am all that which you would wish unwell” bara för att visa att jag genomskådat honom fullständigt och dessa ord skulle senare leda till en del saker, för oss båda två.

Men, låt oss inte gå händelserna i förväg. En av Harlan Ellisons stora knep, var vad man kallar ”The formula story” – en ofta använd sanning, som kan uttryckas såhär:

Redan Homeros kände till det här, och knepet förekommer ofta flitigt i amerikanska filmer och TV-serier. ”Sjung om den vrede, som besatt Peliden Akilles” är de ord, som inleder Iliaden, till exempel. Vi får alltså se en person i en spännande situation, eller vad som kan kallas en ”cliffhanger” och sedan kommer naturligtvis en tillbakablick eller fortsättning: Hur har den personens liv varit, hur uppkom den situation vi sett framför oss – och så katharsis, som grekerna sa – eller avslutningen – som naturligtvis kan vara lycklig eller olycklig, beroende på omständigheterna. Nästan alla noveller, filmer osv är uppbyggda så, som små ”storyboards” om man tänker efter, och Harlan behärskade denna teknik – med tusentals varianter – till fulländning…

Den eller de som kan debattera och skriva det, bör absolut göra det – hela tiden. Ingen strid är för liten – ingen konflikt ovärdig att utkämpas – för den som har styrkan, måste använda denna styrka för att lätta omvärldens kval och problem, och hjälpa de medmänniskor man möter på livets väg, om så bara genom att hötta och skrika åt dem, eller väcka dem ur deras sömn en smula, kanske roa dem eller åtminstone väcka en enda tanke hos dem. Och det där är författarens och debattörens jobb – ibland högst påtagligt, ja fysiskt – även om det tröttar…

Harlan använde – som jag har antytt – denna förmåga att ”ruska om” människor i levande livet också. Skandalerna omkring honom var många, även på slutet, i lättkränkthetens tidevarv, då så många människor ägnar sig åt rent skitsnack, särskilt om berömdheter. Han avbröt under början av 2000-talet ett av sina sista offentliga framträdanden på en paneldebatt med att bara resa sig upp och gå ifrån den, med orden ”Jag är dödende…döende. Vilken bokstav i ordet ”döende” är det som ni journalister och intervjuare inte kan förstå” eller – i ett företal till en bok – ”Tänk på alla miljoners miljarders sandkorn i Gobi-öknen. Dela sedan vart och ett av dessa sandkorn i lika många delar som det totala antalet sandkorn i Gobi-öknen, och skriv på vart och ett av dessa billioner trillioner fragment av sandkorn ordet ”Shitty” eller skitighet. Ändå motsvarar det inte ens en tiondels miljarddel av den fundamentala skitighet jag känner precis just nu, i det här ögonblicket.

Trätgirigheten själv i unga år…

Ett ofta spritt rykte är att han skulle ha kastat ned en efterhängsen beundrare i ett hiss-schakt, vilket skulle ha skett på 1980-talet, men det hände aldrig. Ett annat är att han skulle ha sågat ned en gigantisk kristallkrona i en eller annan föredragslokal, likt fantomen på Stora Operan, ungefär. Det ryktet fanns verkligen också, och här får vi svara som Hunter S Thomson gjorde när han tillfrågades om det var sant, att det fanns rykten om att Ed Muskie, republikanernas presidentkandidat, hade tagit Ibogain. ”Jodå, svarade Hunter glatt. Det f-a-n-n-s ett sådant rykte – det vet jag med bestämdhet, för det var ju jag själv som lät sprida ut det !”

Nåja.

Det finns ett berömt foto av mig där jag vilt grimaserande står med armen om Mr Ellison  – Glasgow 1986 – vi hade båda två en förmåga att grimasera vilt inför kameror – som är oklanderligt klädd i Vit Stetson-hatt av Cowboy-model och Läderjacka (med texten ”Eddie Burma” på ryggen, efter en av hans figurer i en novell som börjar med en tidningsrubrik: ”Eddie Burma funnen mördad” – och huvudpersonen tänker ”Men – det är ju j-a-g som är Eddie Burma !” ) vilket är taget 5 minuter efter vårt stora slagsmål – som mycket riktigt skedde i en hiss.

Sensibel scen ur ”The Misfit Brigade” – Men man uppför sig INTE såhär på litterära kongresser – om man inte är Harlan Ellison, förstås…

Harlan hade ett sinne för psykologiska ögonblick, och gillade nog aldrig själv riktigt hissar, eftersom han hade lätt klaustrofobi. En gång lär han ha plattat till Charles Platt,en berömd kritiker, just inne i en hiss – Mr Platt (nu 73 år gammal) nämnde aldrig någonsin den incidenten i hela sitt liv, eftersom han faktiskt är en brittisk adelsman, och inte någon ”american bastard” om nu någon tror det. Jag har inte nämnt den incident, som nu skildras heller – förrän nu, vill säga – en månad efter Harlans död – men det gick inte till som i det stora bondslagsmålet mellan ”Lilleman och Legionären” i ”Döden på Larvfötter” ifall ni minns den filmen (eller har Tjänstgjort i Treköping, den vackra garnissonsstaden ) men jodå – Harlan Ellison var med på ett hörn som creative consultant där också, i alla fall efter vad jag gissar.

Sven Hassel, som författare, har aldrig hört till mina favoriter, så där jag kom från baren med en påse potatischips i näven, blev jag mycket förvånad – vid 22 års ålder – att se min store litteräre idol dåförtiden med en Sven Hassel-bok i sin näve, särskilt när han var jude till råga på allt. Följande dialog utspann sig: ”Do you like Sven Hassel ?” – och så svaret, lika blixtsnabbt ”Do you like potato crisps ?”.

Därpå slog Mr Ellison till mig i maggropen, med full kraft, och började skrika invektiv och förolämpningar åt mig, bland annat ”Swede, Squarehead och Rutabaga”, ibland stavat Rootabagga, vilket ursprungligen är ett Västgötskt uttryck för kålrot, för övrigt ett av de mycket få svenska dialektord som inlånats i amerikansk engelska. Det var ett bra slag, men jag fick in en fullträff på hans haka – eller en ”volltreff!” som tysken säger. ”Shattered like a glass goblin” gör sig onekligen påmint i sammanhanget, för Mr Ellison hade verkligen ”a glass jaw” som det heter, och jag golvade faktiskt honom – men på det sättet blev vi alltså goda vänner. Inte alltid man får tillfälle att bokstavligen golva en litterär idol, när man är 22 år gammal… Men jag gjorde det faktiskt.

Angående sådant som är vackert, poetiskt och sensibelt – allt sådant låg ibland Harlan väldigt fjärran, fängslad till händer och fötter av den kulturella omgivning han föddes in i, eller med andra ord Amerikas populärkultur under senare delen av 1900-talet, så hade han kanske ibland inte så väldigt mycket att erbjuda. Det var först under hans sista, tredje och ganska korta period som författare – från år 2000 till år 2007 då hans hälsa verkligen började svikta – som han ägnade sig åt sådant – men citatet här nedan, hämtat från novellen ”Paladin of the Lost Hour”  – vad den handlar om skall jag inte beskriva – men bland annat handlar den om Jordens allra sista timma, samt om två ganska udda karaktärers bekantskap (man bör dock inte dra alltför höga växlar på det här – jag varnar er för allt sådant) är ett bra exempel på hur han kunde skriva – i sina bästa ögonblick…

Sov i ro, min mästare och sanne vän. Arvet efter dig skall jag försöka att förvalta väl. I det led, där du ställt dig själv, finns också jag, och jag tar vid efter dig när din tid i Midgårds dalar är ute, och har avslutats. Så skall andra skalder, skribenter, bråkmakare och pugilister, skapare och skrivare följa i våra fotspår en vacker dag, och ta vid efter oss, ända intill Ragnarök, ända intill den bleka döden. ”Ej med klagan skall ditt minne firas, ej likt den som går, och snart skall glömmas ” – för dina ord och ditt rykte lever, som Havámál självt har sagt oss i en berömd strof.

”Dey call me Cuba Pete – and I’m not discreet…”

I sina sämre ögonblick däremot, var Harlan Ellison en helt annan karaktär – mitt svar på hans skällebrev, där jag skrev en hel del om Loke, samt om dennes förvandlingar, vill jag minnas, liksom om Tyrs (i min ursprungliga långa kria om hans Stockholmsbesök) nämnde jag också detta med masker – och maskering – och det tog Harlan fasta på, för han medverkade också – återigen som creative consultant – till filmen ”The Mask” med Jim Carrey i huvudrollen från 1994 – filmen handlar om den annars så stillsamme och skötsamme banktjänstemannen Walter Ipkiss eller Lipschitz (lip – shits – get it ?) som av någon anledning hittar en trämask, vilken ursprungligen tillhört Loke själv, och den förvandlar honom verkligen. Endast sonen till en känd undergroudntecknare i USA torde känna till bakgrunden till det där och annat, som är svårt att intyga eller leda i bevis, men jag ser så att säga en ond, karikerad och helt utflippad beskrivning och sammansmältning av våra respektive karaktärer där – eller vad som skulle resultera i en kombination av våra krafter, så att säga – hur det nu kan komma sig…

Och visst – Harlan hade humor. Humor är något som bara varar för stunden, och som aldrig någonsin bär eftervärldens prägel, för den föds i ögonblicket och dör på samma gång. Sådant är livet, bara. Och en vacker dag är det över, som bekant.

Måtte jorden vila lätt på dig. Du lärde mig mycket, inte bara om hur man ska skriva, utan om hur man bör leva sitt liv – och hur man inte bör göra just det. Dig vill jag kalla min andlige fader, om någon – och oss emellan, Harlan – din lille skit – jag kan ändå inte tro att du är död på riktigt.

Jag har ändå på känn, liksom, att du plötsligt – förr eller senare – som ”The Mask” kommer att hoppa fram bakom ett hörn, med en vattenpistol fylld med outplånligt bläck; en flagga som det står ”BANG !” på, eller något annat lika fånigt, veva och fäkta med armarna i tunna luften, och ropa: ”Swede – Squarehead – Rootabagga ! Kom an nu din fattige djävel, så ska du och jag slåss – på allvar !