Dags för Julölet och SKINKAN ! Klarar DU the Gina Dirawi Ham Sandwich challenge ?

Julen närmar sig Landet Löfvén, det land som en gång var Sverige. Vårt Sverige. Som vanligt hör Julölet till det essentiella inför Julen, för enligt Asatron har det alltid hetat just ”dricka Jul” även om det också är lika sant, att vi svenskar, hedningar och nordbor också äter in Julen. Mitt självklara val för årets Julöl i år faller på ölet Midvinterblot 2019 från Walhölls Bryggeri, ett litet hantverksmässigt drivet bryggeri från Söderbärke i Dalarna, ett av våra mest hedniska landskap.

 

Det heter gjering på norsk, men även så kulturgärning ! Ren jästkultur, nämligen…

Denna ädla produkt kan också beställas hem till er i stugorna direkt via Systembolaget, om ni nu inte själva bor i Södra Dalarna med omnejd, och kan besöka bryggeriets egen bryggeripub, med smakrika specialiteter som bland annat blåbärsöl inför vinternJim Lyngvild och hans garanterat hedniska brygghus nära Odense i Danmark får denna gång ursäkta, för vi får allt fler och fler hedniska bryggare även i vårt land, och dem kommer vi Asatroende stödja, även om somliga av er nu till Julen bör minnas de strofer i Hávamál som säger, att ej alltid så bra, är ölet för människors ätt.

Efter ölet och till det kommer också skinkan, som alltid ansetts vara det bästa på julegrisen – se mina tidigare inlägg i ämnet. Bloggen ”Landleys kök” tipsar idag om en förnämlig hantverksprodukt från Jakobsdals Charketuri i Haga, Göö-teborg, där ni får knö er in på internet-sajten och beställa garanterat svenskt fläsk till julbordet, helt utan onödiga kompromisser, som vi hedningar inte går med på i alla fall.

Finessen med deras rimmade Julskinka är att den kan tillagas i vakuum, för att bli äkta saftig och god, och sedan kallna i kylen för att sedan griljeras av er själv – och enklare kan det knappast bli, eller hur ?

Ja det var Madelene Landley till vänster då, och så skinkan till höger, eller hur var det det var nu igen ?

Sisådär, kan ni så utropa när alltihop är klart och införskaffat, och om skinkan är rimmad, bör ni också framsäga rim och rimur till den, ty det är Hedniskt, säger jag er. Därpå fattas endast den skånska senapen, som jag hoppas ni framställer på hävdvunnet sätt genom att låta en kanonkula – helst avlossad i krig, och funnen på ett gammalt slagfält i Skåne – rotera i ett träfat – och så krossa senapskornen med den. Ni bör tillsätta äkta bäsk eller skånskt malörtsbrännvin i lämpliga doser, och så Perstorps ättika, förstås – och så blir en måltid redd.

Har ni sedan muslimska grannar, så bjud dem GENAST in på en sup, en öl och en skinksmörgås – och VÄGRA acceptera några som helst ursäkter !

Imamens vackra dotter har sedan 2015 förstått er – skinksmörgås GÄLLER, liksom sup – och så blir Hedendomen riktigt djup…

Detta är ”The Gina Dirawi Ham Sandwich Challenge” – en sedvana, som jag utsatt alla grannar med muslimskt påbrå för sedan 2015, då jag först uppfann den. Det är ju ett faktum, att bara den minsta, minsta lilla droppe julöl och en enda endaste en liten skink-molekyl kommer innanför en muslims läppar, är han eller hon räddningslöst förlorad inför Allah, den allra högste som blir arg och vred och såå arg såå blir han – men trots att denne skäggige gubbe någonstans ifrån sägs vara allsmäktig, kan han ändå inte förhindra skinkätandet.

Till sängen så Imamens dotter sen vi hämtar, och där ligger hon och flämtar medan hedna klockor klämtar !

Ja, våra grannar HEDNAS allt snabbare och snabbare, ty statistik lär hava visat, att icke mindre än 97 % av sveriges invånare faktiskt äter skinka eller dricker öl på Julen, men ändå påstår man – tydligen på falska grunder – att vi skulle ha 7 % muslimer i landet numera – men merparten av dem eller 2 tredjedelar tycks redan ha accepterat vår hedniska Julesed, och därmed är SEGERN vunnen för Jolner och de andra Asarna.

Fast, det är ju klart – det får jag ju tillägga. Fatwor lär ha utfärdats av Imamer här i landet, som förbjuder ett kristet julfirande. Muslimer får helt enkelt inte delta i vår kristna Jul, men de GLÖMDE att säga något om den HEDNISKA Julen, så vi måste anta att det är helt ok med en skinksmörgås och en öl eller tre – och sedan grannen fått i sig Julölen och skinkan, kommer han att HEDNAS – och förblir HEDNING som ni och jag… Bra Va !

Och förresten – nu kan ni också donera pengar till den här bloggen – använd blott paypal knappen här intill, får ni se…

Lussi kommer med ljus och glädje (men – ”Trudno Byt Bogom !”)

There will be no skulduggery,
no flim-flam
No compromise,
no sell out,
no controlled show

– Malcolm X

”Wahrheit ist Feuer, und Wahrheit reden heisst Leuchten und Brennen.
Kannst du nicht allen gefallen durch deine Tat und dein Werk,
Mach es wenigen recht; vielen gefallen ist schlimm !

– Freidrich Schiller

 

Över hela vårt land och angränsande länder, sänder Lussi eller Freja idag sitt budskap om det nya ljuset. Det är och förblir som det skall vara, också i vår östra Rikshalva – som en dag kanske kommer åter till oss – där Hufvudstadsbladet idag intervjuar Helsingfors egen Lucia, som detta år heter Sara Ray, som i ”ray of light” – en stråle av det eviga ljuset. Och hon säger, ordagrannt och till pressen:

– Tänk vilken fin uppgift jag har, att få sprida glädje till alla olika sorters människor. Jag otroligt tacksam för det. Det kan bara bli bra, säger hon med ett strålande leende.

Så enkelt och naturligt kan det också göras. Inga förvanskningar. Inget ”fornsederi”. Ingen bogus, inget hittepå. Som det är – och som det skall vara enligt den Nordiska naturen.

Man har sagt att den ursprungligen hedniska Lucia-traditionen – som jag redan skrivit mycket om under rubriken ”Lussi” under ”Blot och Högtider” ovan var på väg bort, att den måste förstöras, att den inte skulle firas mer, att den tvångsmässigt måste göras om och bytas ut emot något annat osv osv. Men i år får inte PK-maffian eller den lilla elit, som gör anspråk på att styra och domptera oss rätt. Också i Gränna skulle Luciatåget helt läggas ned och tas bort enligt politiska beslut, hade man förklarat, men så blev det nu inte.  Lokala eldsjälar och en enda människa, gripen av Frejas kraft inom henne själv, besegrade slutligen mörkret, och fullbordade sin dröm om frid. Till och med vår statstelevision, var till slut tvungen att erkänna faktum, och kunde leverera ett program denna morgon, fritt från de vanliga PK-flosklerna eller alla ytliga pekpinnar.

Själv borde jag kanske glädja mig i denna stund, för här och var i media märker jag att man citerat mig, fast många fortfarande envisas med att förvrida hela mitt budskap, och vad Hedendomen, i det stora eller det lilla, egentligen handlar om. Men min nyfunna julglädje grumlas idag en smula av de förvridningar och medvetna, på pin kiv infogade missuppfattningar jag sett, saker jag på intet vis ställer mig bakom, och heller aldrig någonsin kommer att stödja. Mer om dem inom kort, men hedning som jag är, är jag också van att nöja mig med väldigt lite. Framgång och seger kommer från oss inte flygande från himlen, men av hårt arbete och trohet mot gudarna och sanningen, och vi rabblar varken böner , litanior eller klagosånger.

Från det goda gamla Danmark – vår grannstat i syd – kommer i år en rapport om ett luciafirande av lite annorlunda slag, genomfört av en lokal kanotklubb, som också lever upp till denna nordiska ljusfests verkliga innebörd, och som inte lortar ned sig själv med katolicism eller kristendom. Också från Norge kommer hälsningar, detta år som förr om åren, även om Lussinatta där är Åsgårdsreiens och Odens natt framför andra, och firas Oden och Asatron till minne – som det är och skall vara, evinnerligen.

”Åsgårdsreien” av Peter Nicolai Arbo, 1872

Själv är jag mest glad för min hedniska kalender för nästa år, som snart är slutsåld – 24 ex återstår ännu av en upplaga på mer än 150 stycken, och Samfundet Särimner har gjort en avsevärd vinst – även om det är en framgång i det lilla.

Sedan finns som alltid idioterna, förvanskarna, fuskarna och de som borde hålla tassarna borta från Asatron och vårt Nordiska arv för evigt – innan jag – kanhända – ser till att ge dem ett kok stryk, rammelbuljong, ”god fisk” som det heter på norska. De borde kort sagt få prygel, ”stut”, en rejäl avhyvling, däng, dask, bas, rotting, en bastonad, tamp, spö, påkolja, ”flatsidan”, dalj, hjuling och tuktel, allesammans.

Någon som känner det här motbjudande lilla äcklet ? Tala om för honom vad du tycker om hans lögner och skitsnack…

En viss herr Andreas Swedberg på en sajt benämnd ”Nyhetsbyrån.se”vars kvalitet lämnar en hel del övrigt att önskatror tydligen att det skall vara roligt att driva med oss, när han skriver rena lögner, skitprat och hitte-på, som t ex följande:

Lusse är benämning på den fornnordiska guden ”Frö” eller ”Frej”, som han också kallades. ”Lelle” betyder ”fru” på fornnordiska. Lusse Lelle betyder ”Frös fru” och refererar till den förkristna hedniska traditionen som liknar Lucia där en utvald kvinna gick runt och knackade dörr och bjöd på bröd som ett tecken på att det nu skulle gå mot ljusare tider och att Frös tid var på ingång. Ett annat namn för ”Lusse Lelle” är Freja, vars skyddsdjur var katter och hennes vagn drogs av två stycken (Högni och Þófnir).

Det finns ett svenskt ordspråk som säger, att det är ynkligt att höra löss hosta. Vet den här kristne narren ens vad han talar om, och varifrån har han hämtat dessa härledningar ? Ett ryskt ordspråk med liknande betydelse lyder ”Trudno Byt Bogom”, men till dess innebörd skall jag återkomma. Låt mig bara säga det pinsamt självklara, och det är att ordet ”lelle” aldrig någonsin betytt fru, och att Frejas katter inte nödvändigtvis är två till antalet, förutom att de aldrig haft de namn den här skändlige ”julpajaren” räknar upp.

Låt mig också lägga till, att om jag någonsin mötte herr Swedberg, skulle jag spotta honom mitt i ansiktet. En stor, fet, rinnande loska, så att han känner det och lider av det, liksom på sin tid CJL Almquist, när han ”kraschanerades” av August Blanche.

Sedan finns ju också hedendomens fula svans, drog-nissarna, extremvänstern och ”fornsedarna” – (ett knappt hundratal aktiva till antalet, emot Nordiska Asa Samfundets 1600 aktiva medlemmar) – som nu intervjuats SVT. Jag tänker inte länka till dessa ”fornsedare” och deras skitnödiga anleten, för de står mig upp i halsen med sitt dumma prat om hur ”forna” de är.

LÖGNARE och Charlataner skall aldrig någonsin tolereras, utan nedkämpas och förintas

 

För övrigt – hur ”fornt” är det att ”nyuppfinna” traditioner, som aldrig någonsin hört till hedendomen, och varför säger de hela tiden, att just Lucia inte får finnas ? Nyss – dvs förra året det var dags för dem att släppas fram i media (varför går SVT med på att ens intervjua sådana okunniga skägg-mopsar ?) sa de att man ”får fira Lucia precis som man villvarvid jag svarade dem, att då är det inte längre lucia, eftersom hela innebörden i traditionen i så fall går förlorad, och blir en dålig parodi på sig själv, vilket ”fornseden” redan blivit.

Dessa ”fornsedare” har redan sagt att Asatron inte finns, att den är en ”skriftlös” religion, och att  Torshammaren enligt dem skall göras till en internationell symbol för homosex, bland annat. Ändå nämner de asatron gång efter annan, och säger sig till och med representera den, fast alla vet att påstådd ”fornsed” och Aastro för länge sedan blivit två helt olika saker. Ta sedan deras drogmissbruk, deras missbruk av blot och ceremonier, deras fula ovana att låta berusade ungdomar stå och skära sig i handlederna vid Uppsala Högar, vilket skall vara deras sätt att ”fira bröllop” och mycket annat, som jag redan upplyst er om. Jag ska inte bli långrandig.

Men denna gång stjäl de, de stjäl av min kunskap, mina åsikter, min inriktning, när de säger att:

Julen börjar på allvar för de flesta i Sverige vid Lusse, den 13 december. Vi tänker oss att Lussebruden representerar gudinnan Freja som kommer med löfte om ljus när det är som mörkast. Lussekatterna med sina solsymboler och gyllene saffran passar bra i den hedniska symboliken. Inte minst för att Frejas djur är just katter.

Före 1753 inföll vintersolståndet runt den 13 december, men vid kalenderbytet från den julianska till den gregorianska kalendern justerades datumen med flera dagar och vintersolståndet hamnade runt den 21 december. På något vis verkar då också julfirandet ha delats upp, så att vissa hedniska riter i folktron, firandet av de kvinnliga makterna, fortsatte att hållas vid Lusse. Den stora högtiden under det hedniska julfirandet är vintersolståndet som äger rum kring den 21 december. Då håller vi julblot runt om i landet. Vi firar att solen och ljuset återvänder. För oss asatroende är solen en gudinna – Sunna. Det är till henne och till julens egen gud – Jolner – som de flesta av oss hedningar vänder sig till under julblotet. Jolner är den som gett namn till högtiden jul och bakom det namnet döljer sig Oden.

För en del är det säkert förvånande att höra att det fortfarande finns utövande asatroende idag, i det moderna samhället. Men är det egentligen så konstigt att alltfler nu söker sig till en naturnära andlighet med kopplingar till våra gamla traditioner? Vi är beroende av ljusets återkomst och naturens växtkraft, oavsett om vi lever idag eller för tusen år sedan.— —Men kärnan i julen är ändå firandet av då ljusets återkomst och framförallt tiden då vi umgås med släkt och vänner, oavsett varför vi firar jul.

Julafton den 24 december firar vi som de flesta svenskar, med släkt och vänner, mat och klappar. Och julens huvudperson är ju som vi alla vet: jultomten!

Ja, jo – det är i huvudsak korrekt – men allt detta har vederbörande inte kommit på själva. Det har de stulit rakt av, från mig och denna blogg. Om de visste vad god smak och heder var, kunde de samt SVT ju åtminstone ha varit finkänsliga nog att ange källan, och även erkänna att alla inte har deras förvridna uppfattning om att ett kristet smädeord, som vi hedningar aldrig någonsin använt för att beteckna oss själva, hela tiden dyker upp i deras tramsiga prat.

Och för övrigt – vad är en tradition ? Varför säger de här personerna i ena andetaget att Lussi skall ställas in, och i andra andetaget att de tänker fira det ?? Varför kan de inte ha en ordentlig drogpolicy, trots att de säger sig ha funnits i över tio år, och varför avvisar de inte tydligt drogpåverkade personer från sina blot och sammankomster ??

Själv vill jag inte ha med dem, eller andra ”fornsedare” att göra. Varesig nu, eller i framtiden.

Jag citerar, från en annan blogg och en annan skribent, någonstans:

Jag har en egen liten definition på kultur. Jag menar att kultur rätt och slätt är den kollektiva personligheten. Och traditioner är våra kollektiva vanor.

Rent ordboksmässigt är tradition ”fast etablerad sedvänja (inom en grupp) som yttrar sig i (regelbundet) återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning” Men när blir en tradition verkligen en tradition? — — Det finns de som menar på att Lucia inte är en riktig tradition för vårt moderna Lucia-firande är mer eller mindre ett modernt påhitt som började på riktigt genom en veckotidnings försorg i slutet av 1920-talet. Men Lucia torde vara ett fast rotat inslag och tradition för alla levande etniska svenskar. — —

Givetvis förändras traditioner precis som allting annat. Men sunda förändringar av traditioner sker normalt gradvis och mer eller mindre omärkligt. Man våldför sig inte på dem (även om det vore önskvärt när det gäller traditioner som omskärelse, som borde förbjudas rakt av). — — Acceptabla förändringar av traditioner är mer eller mindre omärkliga. De våldför sig inte på traditionens ramar.  — — Vad är då acceptabla avvikelser? Jag för min del anser att Lucia faktiskt är en kvinna, inte en transvestit eller en man. Kvinnan skall vara vit och blond. Men jag blir inte kränkt om hon är brunett. Jag ogillar om hon är mörkhyad. Inte därför att jag har något emot mörkhyade kvinnor, utan helt enkelt för att det är en för stor avvikelse från den bild jag har av Lucia. Men jag inser att jag är i minoritet, och jag accepterar det, jag tänker inte starta några drev eller göra affär av en mörkhyad Lucia om det är i ärligt uppsåt.

Så kan man också uttrycka det. Som sagt – det finns alltid idioter, eller de som med avsikt vill vanställa traditioner, och förfuska deras innebörd.

”Svårt att vara Gud” eller Trudno Byt Bogom var en rysk roman, som skrevs av två bröder Strugatski på sin tid – alltså 1960-talet. De talade om efterblivna och barbariska människor, som missförstod sina egna hjälpare på pin kiv, och som aldrig någonsin kunde höra kunskapens röst, eller kravla sig upp ur det mörker de befann sig i, trots att hjälpen fanns på nära håll.

”Det är svårt att vara gud” som bekant… Och ännu svårare är det att banka in lite folkvett i patrask, och de som är illa navlade…

 

”Det är svårt att vara profet i sin egen hemstad” sägs det ibland.

Lika svårt är det för en kvinna att bära ljusets krona, och vara ljusets drottning – som Freja själv – även om vissa kvinnor faktiskt idag – som andra år – klarat av den uppgiften med glans och ära.

”Mot dumheten, kämpar också själva gudarna förgäves…”

Anna Kommer med Kanna – och LUTFISK

Idag var det Anna-dagen i den gamla svenska almanackan, en dag som gärna utmärks av talesättet ”Anna kommer med Kanna” för då skulle Julölet vara klart, och talet nio – den nionde dagen i Julmånaden – kanske också har med saken att göra, även om man inte kan veta det säkert. Talet nio är ju ett Odens tal i Asatron, och Oden är inte för inte den, som skaffade skaldemjödet eller Ölet till Asgård. Niotalet står för Naud-runan, och därigenom för nödvändigheten – i Norge har man sagt att det var först på Lussi Långnatt som julbestyren skulle vara klara – där sade Freja eller Lussi själv att

«Inkje bryggja, inkje baga, inkje store eld hava!»

enligt vad den väna bloggerskan skogfrue.no upplyser oss om – och vi fortsätter på det norska temat ett tag…

Men även Lutfiskdenna nordiska uppfinning och uråldriga konserveringsmetod hade med gårdagen att göra. Igår var rätta dagen för att lägga Lutfisken i blöt. Att göra en asklut – gärna av björkaska – att bereda och blöta upp sin torkade fisk eller ”törrfisk” som man säger i Norge med, är en metod som man antagligen använde redan på stenåldern. Klimatet i Norra Norge är idealiskt för att torka fisk – och torskfiskar och spillånga fanns även längs den Bohusländska kusten i överflöd. Redan på 1000-talet exporterades ”klippfisk” från Bergen i Norge, och kom till England – och under Hansans tid senare på medeltiden spreds den till Tyskland och hela Europa.

Fisk som denna höll medeltidens hantverkare vid liv. Den byggde katedraler och imperier. Den gav kraft åt långa sjöresor, och fostrade hårda män !

Under rubriken ”resor” här ovan kan ni läsa om hur jag i Ancona – en Italiensk stad vid Adriatiska Havets norra kust, hittade en specialrestaurang, som bara och endast bara serverade ”Stoccafisso” – som man sa – och den skulle enligt restaurangens ägare ha importerats från Norge redan på medeltiden – och ända sedan dess haft sin hemort i stan. Den italienska lutfisken serverades med allsköns raffinemang, och på dussintals utsökta sätt – bland annat med saffran och sparris – men så eleganta har vi sällan brukat vara här i Norden, då vi haft behovet att få i oss föda snabbt, och saknar söderns finess, när det gäller kokkonst…

Try it – You’ll love it – (or use lots of mustard !)

Debattens vågor har alltid gått höga, om vem som skapade den första Lutfisken, och en del personer gillar inte alls Lutfisk, som ju till sin konsistens blir en géleartad och något smaklös föda. Man tvistar om man ska äta den som Norrlänningarna, alltså endast med svartpeppar och möjligen potatis, eller som Skåningarna – och jag själv, som istället föredrar vit sås, potatisar, gröna ärtor och mycket stark skånsk senap, som ska malas med en kanonkula (använd i krig!) i ett stort träfat.

I USA har ”Lutefisk” blivit ett slags nationalrätt för Norska Invandrare till det landet, och flera norsk-amerikaner i andra eller tredje generationen brukar tvista om Lutfisk är gott eller inte. Matvaran ifråga är en rätt, som man antingen hatar eller älskar – där tycks inte finnas några mellanting – och trots att många amerikaner i hög grad avskyr hela anrättningen, lär den ännu ha sina vänner och trofasta tillbedjare – ungefär som Asatron…

Till och med i Stan Lee’s och Marvels Universum har NORSK LUTEFISK trängt sig på…

Wikipedias engelska upplaga citerar detta stycke från Smithsonian (US of A:s finaste  museum, i Washington DC och allt) om Lutfiskens rätta uppkomst och tillblivelse, som jag återger helt utan kommentarer – men märk den källkritiska tendensen, som inte heller får saknas runt något hedniskt Julbord:

No one is quite sure where and when lutefisk originated. Both Swedes and Norwegians claim it was invented in their country. A legend has it that Viking fishermen hung their cod to dry on tall birch racks. When some neighboring Vikings attacked, they burned the racks of fish, but a rainstorm blew in from the North Sea, dousing the fire. The remaining fish soaked in a puddle of rainwater and birch ash for months before some hungry Vikings discovered the cod, reconstituted it and had a feast. Another story tells of St. Patrick’s attempt to poison Viking raiders in Ireland with the lye-soaked fish. But rather than kill them, the Vikings relished the fish and declared it a delicacy. It makes for a great story if you don’t mind the fact that Patrick lived centuries before the Vikings attacked Ireland.

Någon sådan ”legend” har jag för min del aldrig hört, och jag skulle tro att museimännen från Smithsonian faktiskt pratar smörja – eller ”vill göra Lutfisken av allt” som man faktiskt sa här hemma i Sverige under tidigt 1700-tal, ett uttryck lika med det nutida ”göra pannkaka av något”. Lutfisken i Sverige var en hårt förtullad vara redan i 1638 års ordningsacciser, kan man läsa, och förekom på den matfriske Biskop Brasks bord i Östergötland – men han var inte alls först med att publicera recept för hur man skulle tillaga och äta den. Alla vet ännu att riktig lutfisk gemenligen köps torr, blötläggs sex dagar och att man måste byta vatten sex dygn i rad, samt att man under ytterligare två dagar tillsätter själva askan, och så ska fisken ”lutas av” när den fått svälla, vilket tar ytterligare sex dagar och täta ombyten i kallt vatten.

På 1960-talet spreds en myt i Norge att den ”törrfisk” man skickat till Afrika av infödingarna där användes som taktegel, eftersom de inte hade någon aning om hur man tillagade den, och att regnperioden förstörde alltihop, men det är troligtvis en skröna. Efter 1800-talet har nämligen just Norsk lutfisk inte varit någon större exportvara, och trots att Minnesota lär ståta med ”The Lutefisk capital of the World” skall hälsovårdsmyndigheter i Wisconsin ha förbjudit den, som varande toxisk pga askan…

Vi og dere må STÅ PÅ KRAVA ! – Heia NORGE !!

Nåja. Allt är väl bäst i måttliga doser, och vi kan skänka våra förfäder en medlidsam tanke – under Vikingatid och Medeltiden förekom det, att Islänningar och kustbor ofta nog måste klara sig på nästan bara lutfisk under den hårda och långa vintern – mansnamnet Thorleif Torskabitner är bekant från den isländska sagan.. att luten i lutfisken kan förstöra silverbestick är också välkänt, och kanhända är mycket lut inte hälsosamt, så där må Wisconsin-borna ha rätt…

Avslutar med detta klipp från Mosebacke Monarki och Svensk Statstelevision i svartvitt från 1960-talet då vi bara hade en kanal, men desdå roligare program…

Huvudstaden HEDNAS snabbare än man trott… Lokaltidningar rapporterar

Lokaltidningen ”Mitt I” rapporterade igår om hur den ”Svenska” Kyrkan – som rätteligen borde kallas den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige, då den inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat – Statskyrkan upplöstes ju redan år 2000, dvs för två decennier sedan – hela tiden tappar medlemmar i vår huvudstadsregion. Väsentliga delar av huvudstaden i Sverige har redan hednats, och alltmera hedniskt blir det i Stockholm så småningom…

DETTA är framtidens tecken – och i det tecknet skall vi SEGRA !

I Engelbreks församling på Östermalm är redan majoriteten HEDNINGAR. I Innerstan som helhet finns det nu bara 54 % kristna, medan nedre Östermalm eller Hedvig Eleonora församling fortfarande har 64 % kristna, och lika gärna kan undvikas av var innerstadsflanör. Siffrorna för innerstaden är nu signifikant lägre än för länet och landet, och man vet att med stigande utbildning, ratar folk helt den kristna religionen.

I Vällingby fanns en solid hednisk majoritet redan för fem år sedan, och även i Bromma och Västerort hednar befolkningen sig i aldrig tidigare skådad takt. Svenskarna ”hoppar strömhopp” från den ”Svenska” Kyrkan, och vill inte mer ha med den att göra – en klar reaktion på dess ökade politisering under senare år.  I Bromma finns nu bara 53 % kristna, och i Vällingby är andelen nere under 39 % vilket visar hur framtiden kommer att bli.

I Solna finns bara 42 % kristna, och i Sundbyberg endast omkring 41 %. Där finns en solid hednisk majoritetsbefolkning sedan länge, och även om lokaltidningen inte vågar skriva det, är det likadant i Upplands Väsby, Upplands-Bro, Järfälla med flera kommuner. Snart TAR VI ÖVER de gamla kyrkorna i det här länet, och GÖR OM DEM TILL ASATROGNA GUDAHOV…

”Goder afton, goder afton både herre och fru – Vi önskar eder alla en jesus-fri Jul !”

Plötsligt en TORS DAG: Thoralf Alfsson går på IKEA och ser att de DISSAR den Nordiska Julen

Tidigare har jag tagit upp hur en begynnande kosnument-bojkott av IKEA är under uppsegling i Danmark, och även i Norge, alltså två av våra allra närmaste grannländer. IKEA har visserligen fortfarande med det Nordiska ordet ”Jul” i sina kataloger om man läser det finstilta längst ned, men hela den nordiska Julen har i år städats undan, till förmån för en falsk ”Vinterfest” som man lanserat av idel politisk korrekthet, efter vad det verkar. Nu börjar också IKEAs kunder i Sverige protestera. Politikern Thoralf Alfsson gick en TORS DAG i förra veckan över till sitt lokala IKEA-varuhus i Kalmar, och gjorde ett par observationer som kan vara intressanta för oss hedningar.

Han hade väl ändå tur som kom helskinnad hem igen, kan man förmoda – har man ”fel” hudfärg och råkar vara vit nuförtiden, så är det ju inte alltid så att man går säker i IKEAS butiker. Det fick en svensk mor och hennes son erfara i Västerås för något år sedan.

Jag undrar om ansvariga på IKEA skäms för de svenska jultraditionerna? — — Skäms IKEA för den svenska julen? Har julen blivit tabu på IKEA? Varför kallar man allt som har med julen att göra för vinterfest?

Så här gör vi på IKEA!

”På vinterafton, när vi har ätit vinterbord och delat ut vinterklapparna, så tar vi väl oss en svängom runt den konstgjorda växten och sjunger ”nu är det vinter igen, nu är det vinter igen……”.

– Thoralf Alfsson, 21 November 2019

Toralf har märkt att Jul-ljusen, blivit utbytta emot ”Vinterfestljus”. Och ingen kan svara på varför…

De tomtar som säljs till Julen, blev plötsligt benämnda ”Vinterfest-dekorationer” och man får inte längre säga Juldekorationer för IKEAs ledning…

Också själva ordet JULGRAN har strukits av Ikeas ledning. Så får man inte längre säga. Nu skall det heta ”konstgjord växt” istället….

Varför vågar IKEA inte säga, att det är JULGRANAR det handlar om… ? Vad är detta för slags marknadsföring ??

Visste ni förresten att det är strängt förbjudet för kristna att ha Julgran ? Det står faktiskt i Bibeln, att ingen kristen person får ta in träd från naturen i sitt hem, och pryda dem med prydnader såhär års. ”Gud” eller JHVH-1 kan bli väldigt väldigt arg om man gör så, förstår ni… Redan i det gamla Egyptens Osiris-kult, var det en vana att plantera små träd, som kunde växa upp lagom till nyåret, och även i Norden samt på den Germanska kontinenten har man alltid hyllat Yggdrasil eller Iriminsul, själva Världsträdet, som är ett evigt grönt barrträd.

Nu vill IKEA göra slut på allt detta, och inte ens själva ordet ”Jul” får vi ha kvar…

Jajamen ! Islamisterna och de kristna HATAR den Nordiska Julen… Och somliga går deras ärenden… likt IKEA

Vännen Thoralf kunde också iaktta hur adventsstjärnorna kallas ”lampor” och hur adventskalendrarna numera tvångsmässigt måste kallas ”chokladkalender”… man får ju inte säga, att detta är bruk som rör själva Julen… Pepparkakorna på IKEA har nu döpts om till ”Vintersaga” och påstås vara ”Ginger thins” – ”tunna rödhåriga” alltså, om man direktöversätter det från Engelska… Burken de saluförs i har till och med fått en islamsk halvmåne på locket…

KÖP INTE Ikeas amerikaniserade BULLSHIT ! – Baka era egna pepparkakor istället, och upplev glädjen i något ni gjort själv…

Den alkoholfria saftglögg – alldeles för söt och dåligt kryddad – som IKEA prånglar ut, får naturligtvis inte heta ”glögg” längre. Nu skall den döpas om till ”Mulled Winter Drink”. Kyss mig därbak för IKEA, säger jag som stolt Hedning – och härmed utlyser jag en HEDNISK KONSUMENT-BOJKOTT  av detta företag – eller som Jim Lyngvild (han med den trivsamma julmarknaden !) i Danmark skulle säga: ”Rend meg i röven !”

och måtte IKEAs ledning vara skild från varje Värld, utom Nástrand eller det yttersta och allra understa HELVETET.” Där vadar mördare, edssvikare och illgärningsmän i ormars etter, och detta skall nog få passa, för Ingvar Kamprad och hans falska flock…

Men en sak kan inte iKEA ändra på. De flesta – eller så många som 98 % av alla svenskar äter nämligen Julskinka under årets sista månad, enligt vad mängder av marknadsundersökningar visar. Och ändå påstår man, att 7 % av landets invånare skall vara muslimer nuförtiden, trots att det råder närmast totalförbud emot skink-ätande enligt Koranen, och undantag från det medges endast i krig, i dyrtid eller stunder av svält och yttersta nöd, men det kan vi nog inte säga att det råder i Riket just nu…

IKEAS falska marknadsföring, dess ständiga PK-tänk och dess ganska uppenbara försök att pracka på oss en islamiserad Jul, kan de lika bra FET-GLÖMMA. Det är nämligen inte vi svenskar som har anpassat sig till utländska traditioner, utan utlänningarna som anpassat sig till VÅR tradition och anammat öl-drickandet och skink-ätandet till Jul, och så skall det banne mig förbli !

Särimner står bi i stormen, och honom ska ni vörda…

HÅLL JULEN HEDNISK !

(Illustration av Sam Flegal, amerikansk illustratör)

I Sigtuna och Stockholm, där tror man på en HEDNISK Jul…

Notiserna om Julmarknader och Julfirande börjar komma tidigt i år, och kanske är även det ett bevis på tillståndet i vårt land. Allt fler och fler människor vill ha en äkta, hednisk och traditionell Jul, i takt med att tryggheten i Sverige stadigt minskar. Befolkningen i landet är ju ganska utlämnad åt sitt eget öde i en tid när Sverige som rättsstat bara klarar upp 13,5 % eller lägre av alla brott emot person, och minst 85 % av alla personbrott kvarstår ouppklarade. Jag fick förresten en JAS-formad pepparkaka av en kollega idag – förhoppningsvis gjorde den mig snällare…

Nåväl – i den vackra lilla staden Sigtuna har man redan börjat förbereda sin Hedniska Jul. Där har man nämligen inga som helst svårigheter med att erkänna att Julen är just hednisk till sitt ursprung – titta efter själva på denna sida får ni se ! Man  skriver rent ut, att Julen är en hednisk fest som övertagits av kristendomen, och att Julen idag snarare är en kulturell tradition, och inte längre någon kristen helg. Bekänner man sig till den svenska och nordiska kulturen, och vill man vara en del av den, ja då firar man också en traditionell Nordisk Jul, helt enkelt.

På den ”stora gatan” i dagens Sigtuna, vandrar man intill vad som var köpmansgårdar redan på 1000-talets början, och bokstavligt talat hednisk mark. Långt före de första kristna kungarna, låg här en hednisk kungsgård på platsen, enligt vad utgrävningar har visat.  Också på historiska muséet i Stockholm har man erkänt Julens hedniska ursprung, och kanske kommer man även där att hålla julmarknader snart, precis som förr om åren.