Malmö Konsthall och SvD hyllar POLYTEISMEN !!

”Oh – We’ll start all over again !
With just a handful of men !”

”The mad artillery man” från HG Wells roman ”The War of the Worlds”

 

Monoteism innebär alltid folkmord. Monoteism innebär barnmisshandel, totalitära system införda av den påstått ”himmelske fadern” – All annan skit, som kristendom, islam och liknande religioner plågat vår planet med i människo-ålder efter människoålder. Och aldrig tar Monoteisternas förföljelse och förstörelse av andra kulturers arv någonsin slut – den bara fortsätter in i våra dagar, som skribenten Anders Rydell idag konstaterar i SvD eller Svenska Dagbladet.

 

Lyckligtvis finns botemedel. Polyteismen kommer alltid tillbaka, likt Särimner. Bränn upp en bok, och Polyteisten kommer skrattande skriva en ny. Slå sönder en staty med hammare och släggor, och en ny gudastötta kommer införas och upprepas i den gamlas ställe. Kommer ni ihåg vad jag skrev om Ragnarök och undergångsmentalitet för så sent som två dagar sedan ?

Några som tagit fasta på Polyteismens eviga sanningar, och att alla goda människor av naturen är Polyteister, tycks tydligen finnas på Malmö Konsthall, och bland dess ledande såkallade kuratorer, ty så brukar man kalla dem som förestår konsthallar, muséer och dylika institutioner nuförtiden. Kanhända kan de – liksom verkliga konstnärer typ Dan Parks eller Lars Wilks – hjälpa oss att utrota den fruktansvärda sjukdom, som heter Monoteism eller tron på en enda gud.

På konsthallen har en amerikansk-irakisk konstnär vid namn Michael Rakowitz nyligen haft vernissage. Han återskapar några av de mer än 40 000 historiska mästerverk IS, Dawa och de galna islamisterna förstört på muséer i Bagdad och på andra platser i hans hemland  – och han gestaltar dem med hjälp av gamla plastpåsar och annat överblivet material, som annars hade ratats som skräp. Inte ens de lika käppgalna fanatikerna inom den bråkiga Thunberg-sekten torde ha något att invända

Stämningsbld, Sverige September 2019 – av ”Steget Efter” – svensk karikatyrtecknare

Förstörelsen i Syrien och Irak är dock inte nationella tragedier utan är en förlust för hela mänskligheten, som Rakowitz uttrycker det. Efter ISIS härjningar så började han fokusera på att återskapa de statyer, reliefer och konstföremål som terrororganisationen har förvandlat till grus. Rakowitz säger själv att han önskar att projektet han kallar The Invisible Enemy Should Not Existinte behövde finnas allsmen resultaten är icke desto mindre häpnadsväckande. Till exempel utgör en skulptur ur projektet det senaste inslaget i utställningsserien The Fourth Plinth på Trafalgar Square i London; en bevingad tjur, en lamassu, gjord av tomma konservburkar som en gång var fyllda av söt dadelsirap.

Särimners Värde Varar !

 

Samma galna Islamister härjar nu i vårt eget land, som vi alla fått se och bevittna – också idag.  Och ävenså jag själv har varit och beskådat Himmelstjuren, på ort och ställe utanför the National Gallery i London, vid mitt senaste besök i den staden.

KOM IHÅG: Alla kulturer och religioner är INTE ”likvärdiga” eller har ”samma värde”. En del är helt klart mindervärdiga, då de bara skövlar, förstör och krossar alla andra folks konst, identitet och historia, och ständigt håller på så, vartän i världen de kommer – eller tillåts utbreda sig..

Idag har Regeringen Löfvéns nya budget inför 2020 avslöjats, och i den ger man fortfarande mer än 81 miljoner till spridandet av Islam, samt en mycket märklig svensk myndighet som heter SST, eller ”Nämnden för statligt stöd till Trossamfund”.  Bara islam och kristna frikyrkor godkänns nämligen som ”religioner” enligt denna myndighets högst kuriösa och rasistiskt utformade definitioner. Hinduer, Buddhister, Humanisterna, Asatroende – ja de räknas inte – bara Monoteister skall få bidrag enligt dessa märkliga missfoster på SST, som den kallas.

Nästa år går över 40 miljoner rakt ner i fickorna på de islamistiska organisationerna i Sverige, förutom det som Regeringen Löfvén vill ge till ”fristående religiösa möteslokaler” eller med andra ord fler moskéer och koranskolor – för det är detta det handlar om… Titta själv efter i kulturdepartementets egen budget, och studera siffrorna på internet om ni inte tror mig – lite research får ni väl göra själva…

Ska vi låta dem få allt detta gratis, kära medborgare – eller ställer vi oss på de kämpande konstnärernas sida, konstnärer som den modige Mr Rakowitz ?

”The Inivisible Enemy still exists – Gudarna dör aldrig…!”

Till sist kanske man ändå måste slåss – och välja vilken sida man ska stå på…

Annonser

Asatro är Polyteism, och här hjälper varken böner eller klagosånger…

Man kan läsa mycket på nätet, både sant och osant. En av de sannare och mer givande artiklar om Asatrons natur som jag läst på senaste tiden är ett inlägg ur det vetenskapliga magasinet ”Live Science” som bekräftar vad jag själv sagt i många år. I Sverige matas vi med falska påståenden om ”forn sed” och annat trams, som motsäger sig självt. Asatron är inte alls någon ”sed” eller mekanisk upprepning, helt utan andligt innehåll. I USA däremot möter oss tusen och åter tusen inlägg från virriga kristna i hednisk förklädnad, som säger att de uppstämmer ”prayers to Thor from their pagan Altars” och andra fullkomligt idiotiska dumheter i den stilen. De här förvirrade individerna har uppenbarligen aldrig förstått vad Asatron är för något, och hur den fungerar.

För det första – en Asatroende ”ber” aldrig några böner någonsin. Asatron är en naturreligion, och inget i naturen är gratis. Du får inte älgkött, utan att först jaga fatt på en älg, fälla den, stycka den och ta hand om köttet. Du kan inte skörda någonting alls, utan att först så, och för att alls få något, måste du först arbeta. Detta gäller också i vårt nutida samhälle, även om vi nu har en massa bidragsberoende idioter här i landet, sådana som tror att de kan inkassera ”medborgarlön” på andras arbete, och få sig tilldelade bostäder, jobb, sjukvård och alla andra fördelar helt gratis, utan att någonsin betala för det. Det säger sig själv, att inget samhälle kan fungera så i längden, och inte heller naturen fungerar så.

De kristna förstår inte, att ”bön” på sitt sätt är den mest ultimata hädelsen av alla. Ser vi saken ur monoteistisk synpunkt, och tror på en enda, allsmäktig gud, så är det verkligen förmätet att tro, att man skulle kunna påverka universums härskare att göra som man vill, och hela tiden få sina egna önskningar tillgodosedda. Begreppet bön är inget annat än ett oerhört naivt sätt att försöka ”styra Gud” och likt ett drägglande spädbarn bara skrika på godsaker och önskningar, gällt och ihållande, stup i kvarten. De kristna använder sig av sin gud som ett slags krycka som ska hålla dem uppe, så fort livet blir för svårt, för de förmår inte göra någonting själv, inte tänka en tanke för sig själva, och försvarar sig inte ens, när de blir angripna. Hela tiden hänger de sin inbillade Pappa, Mamma eller ”allsmäktige herre” i hälarna, och tror att han skall komma farande och lösa alla problem åt dem, så fort det bara passar. Men livet fungerar inte så, som vi alla kan se. Och naturen fungerar inte så, den heller.

Nej just det. Du kan inte ”be” gudarna om någon djävla ting, för om du verkligen respekterar dem, får du SJÄLV offra något först… Allt annat vore hädelse…

Alla vet vi att hedendomen bygger på offer, eller blotande. ”Gåva kräver, att gengåva gives” som det står i Hávamál. Vill du erhålla något, om så bara tur med vädret eller Maternas gunst, ja då måste du själv göra något för dem, offra något för dem, av egen fri vilja, håg och arbete – om så bara att skriva en blogg, eller visa din hängivenhet på annat sätt. Då först kan du erhålla något, då först kan du betrakta en gudamakt som en fullvärdig vän, eller – som det hette – ”Fulltrui”, någon som du tror helt och fullt på. Diverse snusförnuftiga amerikaner har försökt förvanska Asatron, och utgått från det enda ordet ”bidhja” i Hávamáls berömda uppräkning – i 144:e strofen – om blotets natur:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

”Fáa” betyder här färga, som när man färgar in ristade runor, och ”bidhja” betyder befalla, som i en konungs bud, ett sändebud, att överföra ett budskap – inte alls att sitta och ”be” och bära sig åt som en smutsig och äcklig tiggare, vilket är de kristnas sätt att förhålla sig till sin gud – de tror ju att de kan sitta och tigga och bettla på gudens bekostnad, bara för att få sin egen vilja fram.

Den som vill erhålla något, måste först offra något, eller arbeta för det. Sådan är naturens lag, och sådan är lagen i alla fungerande samhällen – i alla tider…

De kristna har missuppfattat och förvridit många andra kulturer i Världen förutom vår, allt efter sin egen skeva gudsuppfattning. Se på Japan och Japansk Shinto, förresten. Där begår man vad som kallas ”Matsuri” eller blot, genom att först knäppa händerna, och klappa i dem för att påkalla kamis eller makternas uppmärksamhet. Detta är inte alls någon kristen ”bön” även om det kan se ut så för den helt oinsatte, västerländske betraktaren. Japanska troende knäpper händerna eller bugar, för att visa gudomen vördnad, och för att hälsa den. Inte för att ”be”, för man kan inte be om något, utan att också offra – och göra något i gengäld.

Visserligen används felaktigt det engelska ordet ”prayer” om shintos riter och ritualer, främst av okunniga kristna, som inte kan frigöra sig från sin egen kristendom, ens när de betraktar en annan kultur än sin egen. De mycket få utövare av Shinto jag talat med säger att det såklart även finns tavlor med önskningar, som symboliskt sätts upp vid Shinto-tempel, men de är just löften om att göra en insats, fromma förhoppningar eller uttryck för tacksamhet – och fortfarande inga ”böner” i västerländsk mening, för man får ingenting för ingenting…

På samma sätt förhöll det sig med Vikingatidens Polyteism, enligt vad forskarna i ”Live Science” nu skrivit. Man ”bad” aldrig någonsin till Tor. Han var ju en åskans, regnets och stormens gud, och han sände människorna stormar därför att de skulle bli starkare, och lära sig uthärda dem – inte för att de skulle tigga, ligga på knä och fegt ”be” om något, som de i alla fall inte kunde få.

Skillnad i attityd – Skillnad i inställning ! Här hjälper varken böner eller klagosånger…

Gudarna var heller inte allsmäktiga, och inga moraliserande små överherrar och påvar, som gav människorna regler och påbud om hur de skulle uppföra sig, och sedan straffade dem för att ha begått ”synder” eller andra inbillade och påhittade brott. Hedendomen och Asatron fungerar inte så, helt enkelt.

Despite their lack of all-knowing, moralizing gods, the Vikings developed a complex society. That suggests that even belief in smaller deities can spur human cooperation, researchers reported in December 2018 in the journal Religion, Brain & Behavior.

Gudarna var inte allvetande eller moraliserande, men ny forskning – också med neurologins hjälp – visar att tron på flera gudar, alltså Polyteismen, gav människor förmågan att samarbeta. Ett bäöttre och tolerantare samhälle än vad Monoteism och kristendom förmådde skapa. De nordiska hednigarnas hjärnor fungerade helt enkelt på ett bättre och smartare vis än hos de passiva och tröga kristna, som bara slaviskt överlämnade sig till ”Guds vilja” men aldrig gjorde något för att själva lösa sina problem. Hedendomen stimulerade istället problemlösandet, och kreativiteten. För att bygga ett skepp måste man ha bistånd från Njord, skeppsbyggnadens gud, och lära sig hur man bygger båtar. För att segla båten, behövdes vinden, och därför Tor. För att korsa de mörka djupen, måste man spekulera om Ägir, det djupa havets gud, försöka förstå hur havets strömmar fungerar, och så utröna Ägirs vilja.

Allt detta stimulerade det självständiga tänkandet, och blev en kreativ utmaning – som präglade ett helt samhälle.

The Vikings were an intriguing case study for the question of whether a god or gods can help facilitate the development of a complex society, because they went through major changes between around A.D. 750 and A.D. 1050. At the beginning of this period, Scandinavia was peopled by small tribes. By the end, it was a hierarchical society of kingdoms, politics and laws that was capable of launching seafaring expeditions all the way to North America. Raffield and his co-authors wanted to know if moralizing high gods, or ”big” gods like the God of the Bible, were necessary for this transformation.

— —

heir findings suggest that they were not. The sagas, poems and artifacts of the old Norse people do indicate that Vikings believed that supernatural beings were watching them. They swore oaths by the gods and sometimes wore oath rings dedicated to the god Ullr. Some war helmets bore a gold-and-garnet eye representing the eye of the god Odin. Scandinavian contracts mentioned gods, and characters in sagas who failed to make sacrifices to the gods often died in awkward ways. (One popular fate was to get impaled on one’s own sword.)

But the Viking gods did not seem to be ”big” gods, Raffield said. They weren’t supremely powerful — in fact, Norse mythology holds that they weren’t even immortal, but were fated to die in a cataclysm called Ragnarök — and they weren’t omnipotent. — — These findings indicate that big, omnipotent gods weren’t necessary for a society to become more complex, Raffield said. They also point to a system of belief quite unlike most of the major world religions today.

Hedendomen fungerade efter Polyteistiska Principer, inte Monoteistiska. Det fanns ingen övergud, ingen allsmäktig herre. Inga straff, och inget ”syndabegrepp” – men däremot en tro på ödet, lyckan och att det gick att forma sitt eget öde med hjälp av hårt arbete, och ett vänskapligt förhållande till naturen och gudarna.

Genom att blota, offra och i gemensamt arbete och liv bygga upp en gemenskap, blev våra förfäder starkare, kreativare och friskare än andra folk. Deras vetenskap och skicklighet i strid gick framåt. Olika gudar gav olika livsval, och ett mer utvecklat samhälle – utan passivitet, utan tiggande, utan kryperi inför någon överhet eller någon ”allsmäktig herre”. Trofasthet, hårt arbete. Frejas kärlek, Odens visdom, Frejs givmildhet och Tors styrka – men utan bön, med gudarna som förebilder och ideal, att efterlikna i det praktiska livet – se där något av vad som gjorde och gör Asatron stor – ja större än annan tro, och andra religioner..