Alla vet att det bor hederliga och ärliga människor i Dalarna. I trakten av Leksand, till exempel, ja där spelar Dalfolket Hockey, och de säger som det är. Ibland tacklar de till sina motståndare – ordentligt till och med – men se ärliga, ja det är Masarna – det kan man lita på !

I Leksands Pastorat, må ni tro – där har man nu erkänt SANNINGEN  – för man vill inte ljuga mer. Vad som på 1940-talet skulle tolkas som ”absolut spår av en stavkyrka, som mystiskt nog ruttnat ned och helt försvunnit” har visat sig vara spår av ett GUDAHOV från Hednisk tid – och det ERKÄNNER till och med ”Svenska” Kyrkan på sin hemsida.

Jag citerar:

Leksands kyrka på udden mellan Österviken och Österdalsälven är förmodligen Siljansdalens äldsta och troligtvis byggd över ett hedninskt tempel. Rester av en stenålders boplats och vikingagravar i närheten av kyrkan vittnar om, att bebyggelsen här omkring går tillbaka tusentals år i tiden.

Lämningar under golvet till nuvarande kyrka ha bedömts såsom grundmuren till en kvadratisk träbyggnad. ”Byggnadsgrunden avslöjar, att det var en stavbyggnad, som hade väggar av rest timmer och jordfasta stolpar i varje hörn. Sådana tempel hörde till det yngsta hedniska kulturskedet.” Allt talar för att vi här ha en urgammal kultplats för Siljansbygden.

Även ”Pastor Loci” – vem nu det än må vara – är nog en ärlig och sannings-kär person, när man nu – efter 700 år – kommit så långt, att man kan erkänna detta. Kanske man rent av kan tänka sig, att skänka tillbaka marken som Leksands Kyrka vilar på, till platsens rättmätiga ägare, dvs oss Asatroende Hedningar ? I Dalarna existerar alltså inte de sedvanliga, bräkande lögnerna om ”nämen nämen det måste funnits bortruttnade träkyrkor förstår ni, som det helt mystiskt inte finns minsta spår av, inget omnämnande i skrift, inga bevis i historiska källor, men de bara måste legat där i alla fall, för se så säger ju alla kristna..och dessutom vill vi alldeles bestämt, att det bara måstelimåste vara just så..”

Men – som sagt – se det måste det INTE alls… för den andra slutsatsen är mycket troligare – och vi har inga bevis för Kyrkor i Dalarna, förrän på 1200-talet…

Asar och Vaner Styrke det folk, som i Dalom må Bo !

Tilläggas bör, att åsikten om kvadratiska gudahov, numera är skäligen övergiven. Arkeologen Birger Nerman trodde på 1950-talet – på basis av högst 5 stolphål – att det stått ett kvadratiskt ”tempel” eller med andra ord Gudahov i Gamla Uppsala, på grundval av sporadiska provundersökningar, som man dåförtiden gjorde under stengolvet i Gamla Uppsala Kyrka. Men ganska snabbt förbjöd Svenska Kyrkan fler utgrävningar just där – saker kunde ju komma fram som hotar dess maktställning – och man fick aldrig lov att fortsätta grävningarna ut på kyrkogården. Sedan 1960-talet är alla arkeologer av idag överens om, att det kan ha funnits flera hallbyggnader och långhus under kyrkan, och att stolphålen måste tolkas som bärande pelare i en stor hall, och inget kvadratiskt litet hus.

Gränserna mellan Kungsgården, Hövdingahallen och Gudahovet var ju flytande, eftersom ordet Hov kunde användas om alltihop. Men Leksands Kyrka – som den ser ut idag – rymmer minst 2300 personer, sägs det, och är den absolut största i hela Dalarna – tänk nu om korset i dess inre skulle tas ned, och ersättas av en Tors Hammare istället – och alla landets Hedningar och Asatroende skulle få fira sin gudstjänst där..

I Dalarna bodde, i Dalarna bor 
bland armod än trohet och ära: 
ett släkte, som håller den ed, som det svor, 
och pilar i vapnet ses bära. 
Det blandat med bark icke sällan sitt bröd, 
men mäktiga herrar dock funno sitt stöd 
hos fattiga männer i Dalom.

Anders Walerius (1615 - 1663)