Litet svar till Mohammed Omar – Nej, mitt liv är FULLSTÄNDIGT Jesus-fritt….

En verklig hedning och asatroendes liv är vackert och slösande rikt. Det innehåller som vi sett höga berg och djupa dalar, den starkaste livsglädje, sorg och en massa känslor om vartannat, såhär i vårbrytningen; och som vanligt får jag väl tacka för de många kommentarer som influtit till den här bloggen. En sådan kommentar utgörs kanhända av vad den gode Mohammed Omar i Uppsala skrivit på sajten ”Det Goda Samhället”, där han redogör för sina högst personliga erfarenheter av den nyss stundade Vårdagjämningen, och Segerblotet, även om han inte verkar vara underrättad om att det heter Segerblot, det som vi hedningar håller så här års. Alla människor överallt kan inte vara underrättade om allt, men var och en blir ändå salig på sin tro.

Saven må stiga och livet vakna…

 

Som ni kanske vet var herr Omar en kort period av sitt liv influerad av radikal islamism, men kom på bättre – läs hedniska – tankar, och ångrade sig. Eddie Råbock, som han egentligen heter, blev en stor Sverigevän, och en av de många, som i likhet med mig försvarar en dialog kring det svenska, vår kultur och allt det, vi kallar ett gott samhälle. Och, på morgonen idag, skrev han såhär:

De svenska festernas starka koppling till årstiderna och den rika kultur som växt upp kring dem gör att de går att fira oavsett om man tror eller inte. Det går att fira en rik jul utan kristna inslag. Det finns tillräckligt mycket av religiöst neutrala eller sekulära sånger, dikter, lekar, ritualer och annat för att man ska kunna fylla julen med kvalitativt innehåll. Julen är ju, liksom de flesta av våra fester, äldre än kristendomen. — —

Den 20 mars inföll årets vårdagjämning. Nu lämnar vi vintern bakom oss och går mot vår. Det innebär att dag och natt blir lika långa på norra halvklotet, sedan blir dagarna sakta längre än nätterna fram till sommarsolståndet då det vänder igen. Jag och några vänner markerade tillfället genom att besöka kung Björns hög, en gravhög från bronsåldern, i Uppsala. Över oss lyste en vacker fullmåne medan en av oss läste dikter. Kvällen den 21 mars blev månen ännu vackrare – då var det en så kallad superfullmåne.

Hans tidigare liv är heller inget jag håller emot honom, eftersom jag tror på förlåtelse, och den goda gärningens makt att utplåna det gamla. herr Omar redogör för hur oerhört torftig den islamska religionen är, och hur få fester kring årstiderna och årets och äringens gång det finns i denna Abrahamitiska ökenkultur. Men, sedan börjar han låta alldeles som det Sverigedemokratiska Partiprogrammet, och det tänker jag inte citera. Han påstår likt SD, att Jesus och kristendomen skulle vara en ”omistlig” del av det svenska kulturarvet, och att denna förbannade kristendom skulle ha med den svenska våren att göra. På vad sätt då ? Jag måste först som sist säga att jag inte alls håller med honom, och jag kan – med all respekt för just hans åsikter och rätt att utöva sin tro, precis som jag utövar min inte alls tycka, att ”berättelsen om Jesus är viktig såhär års” eller ”kristus är det sanna ljuset” och alla andra slitna klyschor han svänger sig med.

Vad har Sadistisk Bögporr, ihjältorterade män i minimala ländskynken osv med Vårens ankomst att göra ? Är det en ”kärlekens religion” som använder så avskyvärda symboler ?

Ständigt tjafsar och lallar dessa tjatiga kristna vidare om samma sak, samma sak, samma sak. Jesus hit, och kristus dit. De är tydligen helt oförmögna att inse, att alla människor inte delar deras religion, och inte vill ha alla dess oaptitliga inslag, kannibal-ritualer (sk ”helig nattvard”) och så vidare ute i den svenska naturen, eller sina vardagsrum. Mohammed Omars inlägg luktar tyvärr ”fornsederi” lång väg, och jag måste säga att jag är hjärtligt trött på denna eviga blandkultur, detta Multikulturella Mischmasch och denna eviga kristendom, som vissa personer jämnt och ständigt skall komma släpande på.

Jag känner igen tendenserna. Hur många gånger har jag inte stått vid Uppsala Högar, och inte just Hågahögen som Mohammed Omar skriver om, och tvingats lyssna till någon jäkla fåne till Söndags-Schaman, som kräver att vi alla – som samlats där av hedniska skäl och för en hednisk anledning – ska börja ”tillbe jesus-kraften” och andra sakramentskade dumheter i den stilen. Jag tillber själv ingen jesus-kraft. Jag har aldrig gjort det, jag kommer aldrig någonsin att göra det. Jag har tydligt och klart deklarerat min hållning här i essän ”Nemo Soter!” eller ”Inga frälsare!” under rubriken ”Asatro” här ovan. Om ni inte har förstått vad Asatro och Polyteism är, rekommenderar jag att ni läser det inlägget om igen, och kanske även allas vår vän Herr Omar även bör göra det, ifall han inte förstått mig. Jag är inte ”Fornsedare”. Jag står inte för New Age, Ökentro eller någon halv kristendom, där man hela tiden ska ”sälja på” oss frälsaren bakvägen, på det oärligaste av sätt.

Blandkultur gör ingen människa glad… Det förstör bara för alla. Varför inte välja det klara och det enkla ?

Jag vill kunna utöva min tro helt utan kristna inslag, och jag ser inte kristendomens barbari och anskrämlighet som någon ”omistlig” del av den svenska och Nordiska kulturen överhuvudtaget. Även min parhäst Henrik Andersson från bloggen ”Ideell Kulturkamp” – för just detta är vad det handlar om – det är en kamp mellan kulturer, lika gammal som historien själv – frågar idag retoriskt, om inte kristendomen och islam bör totalförbjudas i Sverige. Det ligger faktiskt något i denna fråga. Man har förvisso rätt att ställa den, och Henrik Andersson har också gjort en omröstning, där envar kan redovisa sin åsikt i frågan, om man nu har någon.

Så långt som ett totalförbud behöver vi kanske inte gå, men för dagen tänker jag även på vad Patrik Lindenfors från Humanisterna sagt. Religionsfrihet är även frihet att få utöva sin egen religion, helt utan inslag från vissa andra, dödsfixerade religioner.

Kristendomens våld, äckel, ätande av lik och vampyr-ritualer, där man låtsas dricka den påstådde ”frälsarens” blod osv passar inte här i Sverige. Redan under vår första kristna tid var det många i Uppsala-trakten, som protesterade emot kristendomens grymma och barbariska riter. I mitt sällskap råder faktiskt ett totalförbud emot all kristendom och allt kristet, eftersom vi avsvurit os detta för länge, länge sedan.  Med all respekt, sagda kristendom får lov att finnas, javisst, men inte hos mig, och den kan lämpligen lämna oss Hedningar ifred, samt befinna sig någon annanstans. En ärligare, rakare och på många sätt bättre inställning, vore att respektera varandras kulturer, och inte blanda ihop demdet blir mitt svar till Mohammed Omar, och därmed lämnar jag denna debatt för idag.

En Vårdagjämnings-hälsning av ett helt annat slag kommer från sajten ”poeter.se” där en viss Peter Olausson hälsar Våren. Han gör det också totalt jesus-fritt, och utan att blanda ihop kristendomen med vårdagjämningen, för i det sammanhanget har den ingenting, ingenting alls att göra eller hämta. Låt oss Hedningar ha vår egen vår för sig !

 

Vårdagjämning

Tranan flyger in från söder
bär en eld på starka vingar
ropar högt mot sol och måne
talar om att tiden kommit
– för att leva, för att grönska
för att öppna frusna vatten
så att vågorna kan dansa

Vinterns dagar är till ända
Våren öppnar ljusets portar
slår upp gläntor mitt i skogen
för en eldring och för grönblad
– eld för möte, eld för kärlek
eld som speglar öppna hjärtan
eld för drömmarna om livet

Måne, må du lysa kvällen!
Må ditt silver dala sakta
ner mot oss som väntar stilla
på en stund av frid vid träden
Silvergnistor, silverfingrar!
Ljus ur mörka urtidsbrunnen
föds för oss, för hopp och längtan!

 

Håll Sverige rent – Håll tankarna och naturen ren !

Annonser

Går alla dessa ”Högvördiga” slutligen på pumpen ?

En liten tuva stjälper ofta ett stort lass”, säger det svenska ordspråket. ”Men emot dumheten, kämpar stundom själva Gudarna förgäves” lyder ett annat. Jag är blott en ensam hedning, och ska så förbli, men ändå uträttar jag ganska mycket med den här bloggen ibland, och det fröjdar mitt hjärta och min Hedniska Hug, för någon själ har jag inte; då ju jag som alla vet är 100 % okristen, mot all Monoteism och en tvättäkta hedning.

Vår väninna på parnassen. Har skrivit om Blondinernas kulturhistoria och en lärobok i Sexualetik. Gick ur Svenska Kyrkan  januari 2017 i protest emot dess politisering – FÖLJ HENNES EXEMPEL DU OCKSÅ !

Efter mitt inlägg om hans högvördighet i Växjö, och hur han propsar på att får styra det här landets politik (se det föregående inlägget) har bland andra Ann Heberlein, Teologie Doktor i Etik vid Lunds Universitet, också yttrat sig om denne Biskop…eller vad han nu är.. Ni får ursäkta mig, kära medborgare, men jag blott citerar:

Sverige är, näst Japan, det minst religiösa landet i världen. Enligt World Value Survey värderar svenskar självförverkligande och individuell frihet högt samtidigt som vi värderar traditionella och religiösa värderingar lågt. — — Friheten från religionens ok och ofta reaktionära värderingar har möjliggjort tankens frihet, individuell frihet, kvinnors emancipation, samkönade äktenskap, respekt för varandra och en progressiv lagstiftning. Vi ska vara stolta över vår tradition att hålla isär religion och stat. Sverige ska också fortsättningsvis vara ett sekulariserat land, ett land som värnar varje människas frihet från religiöst förtryck, religiös påverkan och religiös argumentering. — —

Man får aldrig, under några omständigheter, tvinga någon att ansluta sig till en religiös åskådning eller underkasta sig religiösa påbud. Friheten att utöva sin religion kan dock under vissa förutsättningar inskränkas – med hänsyn till allmänhetens säkerhet, ordning, hälsa och moral samt andras fri och rättigheter. Den enes rätt att slippa oönskad religiös påverkan väger således tyngre än den andres rätt att utöva sin religion. — —

Biskopen Fredrik Modeus hänvisar även han till religionsfriheten, och menar att rätten att utöva sin tro är grundläggande i en demokrati. Att religionsfriheten även innebär rätten att slippa religion, exempelvis i det offentliga rummet, undviker biskopen nogsamt att nämna. — —

I själva verket strider böneutrop tydligt mot religionsfriheten. Till skillnad från kyrkklockor innebär böneutrop inte bara en uppmaning till bön – nej, böneutropet är bön. I salah, som den bön som proklameras från minareter kallas, sägs att ”Gud är stor, jag vittnar om att det inte finns några andra gudar än Gud” och ”jag vittnar att Muhammed är Guds profet”. Det uttalade syftet med salah, alltså böneutrop, är att både troende och icketroende ska få ta del av islams andliga budskap. Böneutrop går alltså inte att jämställa med de kristna kyrkornas klockringning (eller med Hemglassbilens käcka trudelutt, som något ljushuvud på Växjö kommun gjorde). Böneutropen är inget annat än mission, eller, om man vill tala klarspråk, religiös indoktrinering i syfte att få människor att förstå islams storhet.

Jag menar att vi behöver ha en nationell policy i dessa frågor – det kan inte vara upp till varje kommun att bedöma om de ska godkänna böneutrop eller inte. Alla kommuner i landet bör naturligtvis beakta religionsfriheten och, i linje med den, avvisa förfrågningar om böneutrop. Det är fullt möjligt för en troende muslim att utöva sin religion utan böneutrop – men den ickemuslim som befinner sig i närheten av böneutropen kommer inte undan. Dennes rätt att slippa oönskade religiösa inslag i offentlighet kränks därmed.

Så långt kultureliten i vårt land. Observera likheterna med min egen argumentation om Nattvard och kannibalism, samt detta med böneutrop.- men inte nog med detta även i folkets djupare lager väcker numera min hedniska argumentation allmänt gehör. Har ni hört talas om bloggen ”Den Rosa Traktorn”, kära läsare ? – jaså inte… ?? Läs i så fall det här…

INGEN Går säker i Traktorns spår… Det är SKUGGAN av SÄRIMNER….

Under rubriken ”Svenska Kyrkans Svek och Rena Hädelser” kan vi läsa mycket insiktsfulla kommentarer, skrivna av en person som verkar till hälften hedning, och vars blogg härmed anbefalles för ett närmare studium, ty:

Likt de fariséer som kastades ut ur templet av Jesus själv, står våra religiösa ledare och ljuger för oss. De som ska företräda vår religion har helt och hållet fallit till föga för Islams Taqiyya, eller så har de likt demoner medvetet sålt ut vår religion, vårt religiösa arv och själva det fundament som vårt kristna samhälle har varit byggt på.

Författaren till ”Den Rosa Traktorn” noterar liksom jag att Monoteisterna håller ihop, och apropos religionsfrihetslagen detta:

4 § Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund. Åtagande i strid mot denna bestämmelse vare utan verkan.

”Notering: Vilket betyder att ingen skall tvingas till att tillhöra ett samfund och att man ska rätten att lämna samfundet om man så önskar utan att hotas till livet… något som inte tillåts av islam som därmed bryter mot själva lagen enbart genom sin existens”

Från staden Borås rapporterades för några dagar sedan hur den islamske extremisten Abderisak Waberi, numera utkastad ur Riksdagen men fortfarande medlem av Moderaterna, plötsligt fick tillstånd att öppna en sk ”muslimsk friskola” med hijab-tvång för alla kvinnliga elever. Detta har idag fått vår gamle bekanting Jan Guillou – en annan av kulturelitens och den socialdemokratiska ”Nomenklaturans” medlemmar att uttala sig – han har ju omnämnt min enkla person vid ett eller annat tillfälle, även om det var många år sedan. Men, för en gångs skulle måste jag hålla med honom, när han skriver:

”försvarslösa barn får inte utsättas för sekteristisk indoktrinering”

Sk ”religionsfrihet” kan inte gälla barn, konstaterar Herr Guillou, eftersom barn har rätt att lära sig fakta. Endast vuxna individer, som gjort ett medvetet val, kan välja en religion. Åter min ståndpunkt, som jag redovisat många gånger. Det börjar med en ensam hedning, men det gäller kampen emot Monoteismen, hela Världen över. Och snart stundar ett frihetens vägval för hela vårt folk. I långa loppet tror jag faktiskt att Monoteisterna förlorar, och att de som fortfarande har religiösa behov, kommer att välja den frihet, som Asatron och Hedendomen innebär.

Här ser ni Växjö Domkyrkas torn – liknar de inte Satans horn ?

Kristeligt Dagblad slår fast: ”Nej, Asatroende är inte nationalister”

Kanhända tror ni inte att jag, min gamle hedning, skulle sitta och läsa ”Kristeligt Dagblad” från Danmark, men så är det faktiskt. Medan ”Dagen”,  ”Kyrkans Tidning” och andra publikationer i Sverige aldrig vågar nämna Asatron, och PK-media bara hetsar emot oss och kallar oss än det ena och än det andra, så är tonläget ett helt annat i Danmark, där man faktiskt tror på samförstånd – till skillnad från här i Sverige. Kristeligt Dagblad har på senare tid publicerat flera artiklar som försvarar Asatrons rätt att existera för ska man nu ha religionsfrihet och ett påstått ”Multikulturellt” samhälle, ja då måste man i sanningens namn också från kristet håll börja tolerera närvaron av den enda inhemska, Nordiska religionen.

I Danmark har alltså de kristna ändrat attityd. Där accepterar man oss, och har slutat bekämpa oss. Varför kan ”Svenska” Kyrkan då inte ändra sin attityd den med ? Man har bett samerna i Sverige om ”förlåtelse” för en enda avrättad Nåjd, men svenskarna får ingen ursäkt… Vad är logiken i det ?

Nåväl. Morten Tirssøn Mathisen, ledare för Blotgillet Hefjendur, får i Kristeligt dagblad kommentera de osakligheter, som ”Fornsedare” och andra har spritt ut om Asatron. Bland annat har man hävdat, att den skulle vara ”nationalistisk” när den i själva verket är patriotisk, och samhällstillvänd. Själv skulle jag vilja säga att en sann patriot är en sådan människa som också vågar kritisera sitt land för dess fel och brister, och som inte alltid tror eller påtår att det egna landet skulle vara ”bäst” på något sätt. En patriot vill också bygga upp, inkludera, förlika och bjuda in – han vill ha ett bättre samhälle, helt enkelt, medan nationalisten oftast tycker att allt är bra som det är. Men, låt oss ge ordet till våra danska vänner:

Vi tror på, at der er en forbindelse mellem mennesket og naturen, og at de to påvirker hinanden. Og vi ser mennesket som en del af en kæde, der både er forbundet med dem, der er kommet forinden os, og dem, der følger efter. Individet er ikke noget i sig selv, men bliver til noget i fællesskabet. Det forpligter os til at tage bedst muligt vare på os selv åndeligt såvel som fysisk, for hvem vi er, og hvad vi gør, påvirker det omkring os

Kan forskellige kulturer leve sammen i jeres optik, og i så fald hvordan?

Ja, det kan de godt, og det synes jeg også, de gør. Men vi skal anerkende forskelle og kulturers styrker og svagheder og ikke forsøge at opretholde en forestilling om, at alle er lige gode, og at alt er lige godt. Vi tror på, at kultur er en bevægelig størrelse, som altid er i forandring og under påvirkning udefra. Spørgsmålet er, hvor påvirkningen kommer fra. Kommer påvirkningen langsomt på grund af klima, miljø eller teknologisk udvikling, eller kommer den af, at en monokultur kommer udefra, for så er der ikke tale om en naturlig udvikling. Vi dyrker vores kultur, og med al respekt er vores forfædre fra Skandinavien, ikke fra Mongoliet eller Sydamerika.

Så är det också. Inte alla kulturer är ”likvärdiga” och alla har visst inte ”lika värde” men däremot är det så, att alla kulturer har samma grundläggande rättigheter. Vad man väljer att tillhöra, och vad man står bakom är inte likgiltigt – och bara för att man står bakom sin egen hedendom, behöver det inte innebära att man påstår; att någon annan kultur någon annanstans skulle vara ”sämre” för det. I alla fall så länge vi håller oss inom lagens råmärken eller sunt förnuft – och det gör väl alla – eller ? Det har varken vi i Sverige eller de Danska Asatroeende sagt.

possible-to-love-a-thing

Och Morten fortsätter:

Vi er imod al monoteisme, men særligt de tre. Kristendommen er antireligion, for den adskiller naturen fra det hellige. Pludselig kan et vandfald ikke være guddommeligt i sin egen ret, men er i stedet udtryk for Guds værk. Det fjerner ånden fra naturen, og derfor føler mennesket i dag ingen forbindelse til naturen. Kristendommen burde være et tilvalg, ikke et fravalg. Vi døber børn, der ikke kan sige nej, vi kræver, at usikre unge skal fravælge gaver og gå imod strømmen, hvis ikke de vil konfirmeres, og som voksne betaler vi kirkeskat.

Kristendommen har stadig megen magt, også selvom den er blevet udvandet. Det kan man til gengæld ikke sige om islam, der groft sagt er Det Gamle Testamente. Den er benhård og har en vilje til at overtage. Det så vi kristendommen gøre for 1000 år siden, og derfor er islam bekymrende. Jødedommen kan jeg bedre tolerere, for den er ikke-missionerende og har ikke samme kvindesyn som kristendommen og islam.

Som sagt, vi har inga som helst problem med Mosaiska Trosbekännare – de missionerar inte, och det gör inte vi heller. Vad vi har problem med, däremot, är Evangelisk kristendom samt extrem islam. Dop av barn, kyrkoskatt och kollektivanslutning till vissa samfund via Skattsedeln kan inget demokratiskt samhälle tolerera. Det måste fördömas, och avskaffas.

Men för övrigt – Asatro har inte med politik att göra alls, eftersom:

Vi er et religiøst fællesskab, hvordan skulle vi omvende personer i en politisk retning, når vores motiv er religiøst? Beskyldningerne må handle om, at islamkritik, at det at være stolt af sit folk og mene, at ethvert folk har ret til sit eget land, sidestilles med at være højreorienteret.

Men mange af de ting, vi tror på, er mærkesager, der typisk tilhører venstrefløjen, såsom vores ønske om at bevare velfærdsstaten, vores fokus på naturen og vores modvilje mod kapitalisme og rovdrift. Det overhører vores kritikere, fordi vi er kritiske over for monoteisme, og fordi vi er stolte over, hvem vi er. Det er sørgeligt, for hvorfor ikke være stolt over, hvem man er?

Alle folkeslag bør være stolte af, hvem de er. Vi går ind for en sund stolthed, ikke en dum stolthed såsom at være stolt over at være hvid. Den sunde stolthed ser du eksempelvis ved OL, hvor lande dyster mod hinanden, også selvom du måske har mere til fælles med ham, der står ved siden af dig, men svinger et andet flag. Sund stolthed fører til fremdrift. (OL = ”Olympiske Lege” eller med andra ord olympiska spel)

Kanhända en krystad liknelse – men vad är fel med sund stolthet och sund skepsis ? Det är i ädel tävlan mellan likar, som kulturer och civilisationer går framåt…