Dagbladet Information om ASATRONS framgångar i Norden

Dagbladet i Danmark, även känd som Information.Dk är ett tidningsmedium som växte fram ur en av den danska motståndsrörelsens illegala nyhetsbyråer under kriget. Asatron av idag är också en folklig motståndsrörelse som håller på att etablera sig i de Nordiska länderna, och vad kan då vara naturligare än att Mathias Nordvig, annars själv hedning och lektor i nordiska studier vid University of Colorado i Boulder, Colorado analyserar den i en brett upplagd krönika.

Asatron talar direkt till den moderna människan” skriver han, och den bygger som jag sagt (se det ampra inlägget ”Skenbilden rämnar” på värderelativism, inte alls på någon naturrättsfilosofi)

Vad är det som förklarar Asatrons återkomst, och dess framgångar just i vår tid ? – Ja, se där två av de frågor som lektor Nordvig söker svaret på. Själv tror jag att det till viss del kan förklaras med socio-ekonomiska faktorer, vilket jag väl på sitt sätt mycket svagt antydde genom gårdagens inlägg. När Nomenklaturan i ett land och den styrande Eliten blir allt rikare, och bara sysslar med att berika sig själv, förlorar vanligt folk till slut tron på hela systemet och söker sig till slut nya alternativ, de må sedan vara andliga eller politiska.

Detta syns, antyder Lektor Nordvig på att Asatron börjar bli utbredd inte bara i Danmark, Sverige, Norge, Island och de övriga Nordiska länderna, utan också på att det finns ett stort intresse också i Ryssland, USA, England, Spanien och Tyskland, eller i stort sett i alla länder, som någonsin kommit i kontakt med den Nordiska kulturen överhuvudtaget. Det håller jag med om, men man måste också komma ihåg att den amerikanska Asatron utvecklat sig till ett sidospår (Islänningarna, till exempel, vägrar till mycket stor del att ha någon kontakt med den alls, och det gäller också för min del) och dessa sidospår, som finns i andra, icke-nordisktalande länder, är till  stor del påverkade av vad som visas i populärkulturen, dåliga tv-serier och mycket annat; vilket leder till att främst de amerikanska Asatroende har en mycket grund eller rentav felaktig förståelse till vad Asatro alls är för något.

 

Asatron skapades i de Nordiska länderna – och det är här och inte i USA som den ska utövas…

Och Lektor Nordvig skriver också, mycket riktigt:

Med de globale politiske strømninger, hvor flere bliver kritiske over for det, der gerne opfattes som globalistiske systemer, ser vi også en øget interesse for at se indad mod en fortid, der forstås som mere lokal og folkelig. Dette sker både på højrefløjen og på venstrefløjen.

Å ena sidan finns där en svärmisk naturdyrkan från diverse vänsterfolk, skriver han – och en ökad miljömedvetenhet; som efterhand kanske tar sig sundare former än att slå över i sjuka randfenomen typ ”forn sed” eller Greta Thunberg-dyrkan, eftersom dessa företeelser redan håller på att avslöjas som det kristna hyckleri de i själva verket är. Å andra sidan finns också en utbred tro att Hedendomen och Asatron är så oerhört mycket mer än så – det handlar inte alls bara om Nordbornas känsla för naturen, världen och naturlandskapet omkring dem, utan en medvetenhet om att de måste ta hand om sina egna rötter, sin identitet, sitt språk, sin historia och allt det som håller på att tas ifrån dem, då den Nordiska kulturen hela tiden nedvärderas och diskrimineras, till och med i de länder där den en gång hade sitt upphov och ursprung. Det är i det sammanhanget – inklusive vad jag själv nyss kallade de ”socio-ekonomiska faktorerna” som Asatron kunnat växa, och blivit så stark.

Det är en sida av saken, men Matthias Nordvig går djupare än så i sin analys, och det måste man tacka honom för. Det är i själva tron skillnaden sitter, förklarar han. De Asatroende tror inte längre på en allsmäktig gud eller en allsmäktig överhet, som ska styra över allt och alla, och reglera de troendes liv in i minsta, oviktigaste detalj, som i de Abrahamitiska ökenreligionerna. De avvisar alla Monoteistiska villoläror, och söker sig helt egna vägar helt enkelt. De vill ha tillbaka sin frihet, sitt människovärde, för

Jo, der er kvalitative aspekter af den nordiske mytologi som ud over de faktorer, der har med samfundsudviklingen og medieeksponeringen at gøre, kan siges at gøre asatroen interessant for moderne mennesker.

Myterne fortæller om gudefigurer, der fejler, har menneskelige følelser og giver adgang til hele følelsesspektret.

Kristendommens myter om Jesus fremstiller en mand, som det kan være svært at identificere sig med. Den nordiske mytologi fremstiller mænd og kvinder, hvis tanker og følelser taler til os som mennesker.

Både kristendommen og islam stiller ufravigelige krav til mennesket om, at det skal tænke og agere på bestemte måder uden at tage specielt hensyn til, at vi i den moderne verden finder os selv i mange forskellige roller gennem livet, og at dette kræver fleksibilitet i vores tilgang til andre.

I de nordiske myter finder vi denne fleksibilitet.

Gudarna är inte ofelbara, och inte allsmäktiga. Tillvaron är sammansatt, inte enkelspårig. Universum är komplicerat, inte styrt efter feodala principer från Mellanöstern. Asatron talar direkt till känslan, och erbjuder både kvinnor och män flera gudomar att identifiera sig med rent känslomässigt, nya sätt att vara – och ingen snäv beduintillvaro med påse över huvudet som hos IS, eller de nordiska huvudstädernas ”förortsmoskéer”, granne med de forna Statskyrkorna, som vill hålla den nordiska människan i ett lika diktatoriskt järngrepp, som någonsin islam.

Det tycks mig som om denne lektor i Boulder, Colorado tagit till sig något av det jag sagt i denna blogg genom många, många år av träget slit och hårt arbete, när han säger att:

Ingen dogmer

I førkristen tid var den nordiske mytologi en del af en religion, der ikke foreskrev dogmer for adfærd. Moral var ikke knyttet til guder, men i stedet til familien og det nære samfund. Man tog måske guderne til indtægt i forhold til love, regler og moral, når man svor eder, men der var aldrig tale om ’Odins ti bud’ eller noget i den stil.

Der er ingen tekster eller myter i asatroen, der foreskriver noget, man ikke må gøre.

I digtet »Den Højes Tale« giver Odin gode råd, men det er meget sigende, at han ikke siger, at du skal eller ikke gøre et eller andet. Han siger i stedet: Tag mit råd, det vil hjælpe dig og gøre dig godt. For eksempel strofe 135:

»Jeg råder dig, Lodfafner, tag dette råd. Det vil hjælpe dig, hvis du tager det, gøre dig godt, hvis du forstår det: Fornærm ikke en gæst, jag ham ikke fra din dør; vær barmhjertig over for dem, der er i nød.«

Religionen tilbød ikke noget, der lignede de kristne og muslimske fiktioner om himmel og helvede. Den var jordnær og optaget af livet her og nu. Dette kom typisk til udtryk i ritualer, der handlede om frugtbarhed, afgrøder, rejser, handel, krig og alle mulige almindelige gøremål.

Resterne af denne religion, de spredte middelalderkilder, der giver indikationer på førkristne ritualer, den islandske sagalitteratur og den lille håndfuld nedskrevne myter, vi har, giver stadig det indtryk.

Det finns inga ”tio budord” mer – eller ”nio nycklar” som i forn seds och de högerextrema Odinisternas förvanskningar. Allt sådant håller vi redan på att hamra bort, och de som verkligen LÄST EDDAN och Hávamáal, ska inse vad jag talar om, och vad den gode lektorn också insett så småningom. Här finns ingen evig fördömelse som i de kristnas helvete, och inget monoteistiskt helvete att ställa till för andra heller. Ökenreligionerna avvisas tvärt, ty:

Der tales ofte om, at kristendommens budskaber er tidløse, men er det specielt tidløst at knytte sig til bibelske fortællinger om israelitternes slaveri i Egypten eller Gud, der narrer Abraham til at tro, at han skal ofre sin søn – eller Jesus, der blev offer for et politisk spil mellem jødiske og romerske magthavere?

Ligesom shariaens retspraksisser er baseret på 1.400 år gamle regler for et klansamfund på Den Arabiske Halvø, er kristendommen håbløst fanget i en tidsboble, der kun med stor anstrengelse lader sig overføre til den moderne, pluralistiske verden.

Fri til at være menneske

Uanset hvor de asatroende stiller sig politisk, er det ideen om friheden til at være et menneske, som ikke er skabt i en guds billede, men er et produkt af sit miljø, der tiltrækker dem.

Jesus, eller Kristendomens eviga Führer-princip, lika tryckande och kvav som någonsin nazismens, gäller inte här. Det är slut på Sharian, slut på Torah-dyrkan, slut på gamle Moses, slut på alltsammans av detta eviga tyranni. Nu kräver vi vår egen rätt, och att få leva i enlighet med vår egen frihets principer.  Människan ges ett moraliskt val, och Tors Hammare sätts i människans egna händer.

”Mache Kaputt, was Euch Kaputt Macht!”

 

Den nordiske mytologi giver den asatroende mulighed for at se sine guder i tordenvejret på himlen, i vandkantens bølgeskvulp, i træernes raslende blade, i det overvældende bjerglandskab og ikke mindst i sig selv.

I erkendelsen af at vikingetiden er langt væk, og den førkristne religion i Skandinavien blev mere eller mindre udslettet, er det muligt for den asatroende i dag at acceptere, at verden er foranderlig, og at man kan leve i disse opbrudstider uden at skulle længes efter en verdensorden, hvor alle ens naboer er hyggekristne, rettroende muslimer eller overlegne kulturradikale.

For de asatroende er de nordiske guder billedet på en verden, hvor mennesker er formet af deres ophav og tilgår verden som et resultat af deres slægt, miljø og mangeartede oplevelser. Du er skabt som dig selv, lige præcis som du skulle være, og du er fri til at søge din lykke på dine egne præmisser.

Asatroen er et svar på relativismens fordringer til det moderne menneske.

Här är du fri till att skapa din egen lycka, på dina egna premisser. Du känner ditt ursprung, och vet vilka som tillhör ditt folk och ditt land. Du sätter en ära i att bygga upp det landet och försvara det, med ett mänskligt förhållningssätt och mänskliga lagar – för intet mänskligt är oss främmande.

Vi väljer det praktiskt möjliga, och ett fungerande, tryggt och säkert samhälle framför det otrygga och icke-fungerande. Vi ser ett nytt tidevarv komma, nya dagar som ska gry över våra länder, och när våra händers och hjärnors verk en dag äntligen står klart, skall vi kunna säga – detta gjorde vi, de Nordisk folken. Detta var vårt arv, och detta gavs åt oss att förvalta. Inte åt något annat folk.

Och när den dagen äntligen kommer, och frihetens timma åter gryr, då skall vi låta Frihetens Gjallarhorn ljuda, från Nordkap till Smygehuk, från Grönlands Godthåp till Ukraina. Med en ny medvetenhet skall vi stolt kunna säga; ”Fri till sist, Jag är Fri till sist –  Tack Tor, Frej och Oden, jag är fri till sist !”

Annonser

Litet svar till Mohammed Omar – Nej, mitt liv är FULLSTÄNDIGT Jesus-fritt….

En verklig hedning och asatroendes liv är vackert och slösande rikt. Det innehåller som vi sett höga berg och djupa dalar, den starkaste livsglädje, sorg och en massa känslor om vartannat, såhär i vårbrytningen; och som vanligt får jag väl tacka för de många kommentarer som influtit till den här bloggen. En sådan kommentar utgörs kanhända av vad den gode Mohammed Omar i Uppsala skrivit på sajten ”Det Goda Samhället”, där han redogör för sina högst personliga erfarenheter av den nyss stundade Vårdagjämningen, och Segerblotet, även om han inte verkar vara underrättad om att det heter Segerblot, det som vi hedningar håller så här års. Alla människor överallt kan inte vara underrättade om allt, men var och en blir ändå salig på sin tro.

Saven må stiga och livet vakna…

 

Som ni kanske vet var herr Omar en kort period av sitt liv influerad av radikal islamism, men kom på bättre – läs hedniska – tankar, och ångrade sig. Eddie Råbock, som han egentligen heter, blev en stor Sverigevän, och en av de många, som i likhet med mig försvarar en dialog kring det svenska, vår kultur och allt det, vi kallar ett gott samhälle. Och, på morgonen idag, skrev han såhär:

De svenska festernas starka koppling till årstiderna och den rika kultur som växt upp kring dem gör att de går att fira oavsett om man tror eller inte. Det går att fira en rik jul utan kristna inslag. Det finns tillräckligt mycket av religiöst neutrala eller sekulära sånger, dikter, lekar, ritualer och annat för att man ska kunna fylla julen med kvalitativt innehåll. Julen är ju, liksom de flesta av våra fester, äldre än kristendomen. — —

Den 20 mars inföll årets vårdagjämning. Nu lämnar vi vintern bakom oss och går mot vår. Det innebär att dag och natt blir lika långa på norra halvklotet, sedan blir dagarna sakta längre än nätterna fram till sommarsolståndet då det vänder igen. Jag och några vänner markerade tillfället genom att besöka kung Björns hög, en gravhög från bronsåldern, i Uppsala. Över oss lyste en vacker fullmåne medan en av oss läste dikter. Kvällen den 21 mars blev månen ännu vackrare – då var det en så kallad superfullmåne.

Hans tidigare liv är heller inget jag håller emot honom, eftersom jag tror på förlåtelse, och den goda gärningens makt att utplåna det gamla. herr Omar redogör för hur oerhört torftig den islamska religionen är, och hur få fester kring årstiderna och årets och äringens gång det finns i denna Abrahamitiska ökenkultur. Men, sedan börjar han låta alldeles som det Sverigedemokratiska Partiprogrammet, och det tänker jag inte citera. Han påstår likt SD, att Jesus och kristendomen skulle vara en ”omistlig” del av det svenska kulturarvet, och att denna förbannade kristendom skulle ha med den svenska våren att göra. På vad sätt då ? Jag måste först som sist säga att jag inte alls håller med honom, och jag kan – med all respekt för just hans åsikter och rätt att utöva sin tro, precis som jag utövar min inte alls tycka, att ”berättelsen om Jesus är viktig såhär års” eller ”kristus är det sanna ljuset” och alla andra slitna klyschor han svänger sig med.

Vad har Sadistisk Bögporr, ihjältorterade män i minimala ländskynken osv med Vårens ankomst att göra ? Är det en ”kärlekens religion” som använder så avskyvärda symboler ?

Ständigt tjafsar och lallar dessa tjatiga kristna vidare om samma sak, samma sak, samma sak. Jesus hit, och kristus dit. De är tydligen helt oförmögna att inse, att alla människor inte delar deras religion, och inte vill ha alla dess oaptitliga inslag, kannibal-ritualer (sk ”helig nattvard”) och så vidare ute i den svenska naturen, eller sina vardagsrum. Mohammed Omars inlägg luktar tyvärr ”fornsederi” lång väg, och jag måste säga att jag är hjärtligt trött på denna eviga blandkultur, detta Multikulturella Mischmasch och denna eviga kristendom, som vissa personer jämnt och ständigt skall komma släpande på.

Jag känner igen tendenserna. Hur många gånger har jag inte stått vid Uppsala Högar, och inte just Hågahögen som Mohammed Omar skriver om, och tvingats lyssna till någon jäkla fåne till Söndags-Schaman, som kräver att vi alla – som samlats där av hedniska skäl och för en hednisk anledning – ska börja ”tillbe jesus-kraften” och andra sakramentskade dumheter i den stilen. Jag tillber själv ingen jesus-kraft. Jag har aldrig gjort det, jag kommer aldrig någonsin att göra det. Jag har tydligt och klart deklarerat min hållning här i essän ”Nemo Soter!” eller ”Inga frälsare!” under rubriken ”Asatro” här ovan. Om ni inte har förstått vad Asatro och Polyteism är, rekommenderar jag att ni läser det inlägget om igen, och kanske även allas vår vän Herr Omar även bör göra det, ifall han inte förstått mig. Jag är inte ”Fornsedare”. Jag står inte för New Age, Ökentro eller någon halv kristendom, där man hela tiden ska ”sälja på” oss frälsaren bakvägen, på det oärligaste av sätt.

Blandkultur gör ingen människa glad… Det förstör bara för alla. Varför inte välja det klara och det enkla ?

Jag vill kunna utöva min tro helt utan kristna inslag, och jag ser inte kristendomens barbari och anskrämlighet som någon ”omistlig” del av den svenska och Nordiska kulturen överhuvudtaget. Även min parhäst Henrik Andersson från bloggen ”Ideell Kulturkamp” – för just detta är vad det handlar om – det är en kamp mellan kulturer, lika gammal som historien själv – frågar idag retoriskt, om inte kristendomen och islam bör totalförbjudas i Sverige. Det ligger faktiskt något i denna fråga. Man har förvisso rätt att ställa den, och Henrik Andersson har också gjort en omröstning, där envar kan redovisa sin åsikt i frågan, om man nu har någon.

Så långt som ett totalförbud behöver vi kanske inte gå, men för dagen tänker jag även på vad Patrik Lindenfors från Humanisterna sagt. Religionsfrihet är även frihet att få utöva sin egen religion, helt utan inslag från vissa andra, dödsfixerade religioner.

Kristendomens våld, äckel, ätande av lik och vampyr-ritualer, där man låtsas dricka den påstådde ”frälsarens” blod osv passar inte här i Sverige. Redan under vår första kristna tid var det många i Uppsala-trakten, som protesterade emot kristendomens grymma och barbariska riter. I mitt sällskap råder faktiskt ett totalförbud emot all kristendom och allt kristet, eftersom vi avsvurit os detta för länge, länge sedan.  Med all respekt, sagda kristendom får lov att finnas, javisst, men inte hos mig, och den kan lämpligen lämna oss Hedningar ifred, samt befinna sig någon annanstans. En ärligare, rakare och på många sätt bättre inställning, vore att respektera varandras kulturer, och inte blanda ihop demdet blir mitt svar till Mohammed Omar, och därmed lämnar jag denna debatt för idag.

En Vårdagjämnings-hälsning av ett helt annat slag kommer från sajten ”poeter.se” där en viss Peter Olausson hälsar Våren. Han gör det också totalt jesus-fritt, och utan att blanda ihop kristendomen med vårdagjämningen, för i det sammanhanget har den ingenting, ingenting alls att göra eller hämta. Låt oss Hedningar ha vår egen vår för sig !

 

Vårdagjämning

Tranan flyger in från söder
bär en eld på starka vingar
ropar högt mot sol och måne
talar om att tiden kommit
– för att leva, för att grönska
för att öppna frusna vatten
så att vågorna kan dansa

Vinterns dagar är till ända
Våren öppnar ljusets portar
slår upp gläntor mitt i skogen
för en eldring och för grönblad
– eld för möte, eld för kärlek
eld som speglar öppna hjärtan
eld för drömmarna om livet

Måne, må du lysa kvällen!
Må ditt silver dala sakta
ner mot oss som väntar stilla
på en stund av frid vid träden
Silvergnistor, silverfingrar!
Ljus ur mörka urtidsbrunnen
föds för oss, för hopp och längtan!

 

Håll Sverige rent – Håll tankarna och naturen ren !