Ett Läsarbrev – varför byggs det så få Gudahov i Sverige ?

Denna blogg får ytterst sällan några långa läsarbrev, men ibland så händer det. Bloggen är som ni vet – eller borde ha sett vid det här laget – eklektisk till sin natur, vilket betyder att den behandlar många ämnen, och inte bara ett ämne. För en Polyteist som jag är detta helt naturligt, och överensstämmer fullständigt med min syn på tillvaron och tingen, för tillvaron och universum är av en sammansatt, motsägelsefull och inte alldeles enkel natur. Det finns ingen enkel vilja, inte en enda orsak till vad vi ser runt omkring oss. Tillvaron är och förblir komplex.

Enkelt Gudahov som ritning för Gör-det-Själv projekt av Hedningen – se ovan under huvudrubrik ”Asatro” – underrubrik ”Gudahov”

Men – signaturen Matthias undrar följande..

Hej hedningen,
jag ville skriva en rad och säga hej då även jag är en hedning. Iaf i sådan form att jag har gått ur statskyrkan och har känt ett ogillande av monoreligionskulturen i hela mitt liv.

Som en typisk familjefar i storstaden kanske jag inte borde bry mig om sådana frågor enligt normen, men jag har en bakgrund och ett intresse för Sagalitteraturen sen universitetstid då jag var på väg att starta en karriär inom ämnet, men det stannade på en Master. På senare tid har jag försökt förstå fenomenet att vi går mot ett allt liberalare flervalssamhälle, men vad gäller religiösa ämnen är diskussionen icke-existerande. Jag kan tycka om vi är så tränade att ifrågsätta allt och alla, varför är landet fortfarande täckt av Kyrkor?

”STÖRTAS SKALL DET GAMLA SNART I GRUSET, SNART SKALL UPPRORETS TIMMA SLÅ…” (text ur en känd Socialdemokratisk kampsång…)


Via Nixeys polemiska redogörelse för kristnandet av Europa, via Thurfjells Granskogsfolk m.m. tror jag att jag förstår lite bättre. Vi har lämnat de kristna ritualerna och tvången därför att vi kan. Hustavlan må vara de kristnas ideal, men iom moderniteten har vi slingrat oss dess grepp. Dock vi har fortfarande kvar ett intresse för det större, det bortom, det meningsgivande och allmänmänskliga. Men vi söker alternativ.


Det är här jag tror att Asatron kan komma in. Våra förfäders erfarenheter och visdom har stor genomslagskraft. Inte bara genom sitt innehåll utan dess allestädes närvarande förekomst i den globala kulturen. Min tanke är att Asatrufélagids Hov som är tänkt att vara en blandning av rituell mark, kunskapscenter och bara mötesplats för likasinnade eller nyfikna är en god ide. 


Men, frågan är om något liknande skulle gå i Sverige? Jag förstår det som att finansiering är ett problem på Island. Om så är fallet, fast hednandet ändå ligger så väl i tiden som du oftar påpekar i bloggen,  borde man inte kunna söka sig vidare i samhället för att hitta sponsring, marknadsföring o.s.v.? Om målet är ett alternativ till monoreligionen genom en odogmatisk andlig-om-man-vill form som snarare är kulturell i sin förmåga att verka, känns möjligheterna större. 


Anta att man fick statsbidrag och sponsring av de större företagen mot att de fick exponering. Man kan då ytterligare skapa ”marknadsföring” genom att skapa egen sponsring och aktivitet. Utöver vad planeras i Asatrufélagids Hov säg Uller- och Skadestipendier till sporten (pojkar och flickor), en kväll i veckan är det Bragenatt på Hovet vilket effektivt är en pub med musik (utmärkt tillfälle att stödja lokala musikförmågor), etc. etc.  Min generella ide är att koppla in Asatron i samhället och gradvis visa hur det finns bättre ett alternativ än den dogmatiska härsklystna kristendomen.


Ja, det var lite av en vanlig hednings ideer och tankar. Hoppas du fann det något matnyttigt.

Mvh M

Så långt den okände brevskrivaren. Idén om ett samnordiskt, centralt placerat Gudahov – förslagsvis genom att ta tillbaka mark som ”Svenska” Kyrkan stulit från det svenska folket – exempelvis vid Gamla Uppsala – har förstås funnits i många år, men ”många är komna, men få är kallade” som det lär stå i de kristnes fåniga bibel. Det ökända ”forn sed” samfundet, som mest ägnar sig åt en kombination av narkotika och new age försökte på nittonhundra nittotalet starta en insamling, som slutade i total katastrof. Grundplåten, ca 9000 kronor om jag inte minns fel, stals av den person som utsetts till kassör (en mycket kuriös herre vid namn Finn – som i ”Finn fem fel”, och han köpte droger på ”Plattan” i Stockholm för alla pengarna. Sedan dess har jag själv – och alla andra seriösa utövare – tagit definitivt avstånd från allt vad ”fornsederi” heter, men detta bisarra samfund existerar tyvärr fortfarande. Jag kan inte med bästa vilja i Världen rekommendera vad de håller på med, för de har decennier igenom förstört oerhört mycket för oss alla.

Så har vi Nordiska Asa Samfundet, som fortfarande driver en insamling för just det ändamål du talar om – man menar sig vilja upprätta ett bibliotek, en utställningslokal och en verklig kunskapsbank i form av ett kulturcenter samtidigt med Gudahovet, precis som på Island. Tyvärr tror jag att man har gapat över för mycket, och tagit på sig en målsättning och ambition, som man inte är välorganiserad eller vuxen nog att uppfylla. Som en god vän till mig Norröver i landet en gång sa: ”Problemet med Asatron i Sverige av idag är att den är delad i en liten, aggressiv, underlig och felnavlad sekt (med det syftade han på de fåtaliga ”fornsedarna”) samt en gammal biker-klubb (med det syftade han på NAS) och vad han sa är alldeles sant om du frågar mig – Asatron har som alla andra alternativa rörelser i Sverige sin ”ful-svans” som det är svårt att bli av med. Se bara på Miljöpartiet, de frireligiösa kyrkorna, Islam i Sverige och ett stort antal andra organisationer, ingen nämnd och ingen glömd.

Vid Uppåkra och på andra platser har man byggt rekonstruktioner av Gudahov, men bara i halv skala, och man har med full avsikt gjort dem oanvändbara för nutida Asatroende.

Nordiska Asa Samfundets insamling för ett Gudahov pågår fortfarande, men det kommer ta åratal och åter åratal att alls komma någonstans emot målen, vilket alla kan se på deras sida. En del av problemet är att alla NAS styrelsemedlemmar förstås är yrkesarbetande och måste jobba hårt för sin försörjning, precis som alla andra etniska svenskar. I det land vi lever i, finns stora kategorier medborgare utifrån som lever på bidrag från alla oss andra, som än så länge är i majoritet.

Vi vet också alla att vi lever i ett land där Nordisk kultur och svensk identitet ständigt motarbetas av statsmakten, media, dagspressen, vad jag kallat ”Nomenklaturan” eller med andra ord samhällets styrande elit, som i stället valt att stödja extrem islam, kristendom och andra religioner. Förutsättningarna för statlig sponsring, som du talar om, ack okände brevskrivare, är därför helt obefintliga, i alla fall med en sådan Regering och Kulturminister som Sverige har idag. NAS har redan varit i kontakt med SST, den Staliga Myndigheten för Stöd till Trossamfund, som på ett mycket fördomsfullt och inskränkt vis konsekvent missgynnar och diskriminerar oss Polyteister, till ensidig förmån för Monoteister och kristna.

Myndighetens handläggare, som påfallande ofta är araber eller personer av muslimsk tillhörighet, har upprepade gånger svarat NAS, och påstått att de hedniska organisationerna i Sverige ”inte har någon livskraft” för att använda deras uttryck. Detta trots att vi rör oss med minst 12 000 medlemmar, och organiserad Asatro och hedendom har nu funnits i vårt land sedan det tidiga 1980-talet, dvs i minst 40 år. Ändå vill de här personerna utrota och förfölja vår tro, och säger att den inte ska få existera längre, inte ens i sitt hemland. Så behandlar man oss, och så har man behandlat oss från Statsmaktens och Socialdemokratins sida i årtionden.

I mina inlägg om Gudahov – som du kan läsa om här ovan – har jag anvisat en lösning. Den enda väg som står till buds är att göra något själv, som Jim Lyngvild i Danmark gjorde, som ägaren till ett stort Gudahov nära Frösåker vid Västerås gjorde – jag har nämnts hur han utsattes för brandattentat, och hur hans familj hotats till livet och skall därför inte i onödan upprepa hans namn – och det är att börja bygga – helst då i en form som inte kräver byggnadslov.

Jag har publicerat ritningar i ”friggebodsformat”. Jag har berättat om tillvägagångssätt, hur man kan skaffa tillstånd från markägare om det är så att man inte äger marken själv, och om mångahanda andra saker. Så – kom igen, svenska folk ! Jag tror trots allt på er – jag har väntat länge, och jag väntar fortfarande.

Vår dag skall komma. Detta land skall en gång vakna, och när den dagen kommer, kommer också våra Gudamakter åter – på fullaste allvar !

Liberal politiker till storms emot Multikulturalism – Inte en man, inte ett öre mer till Monoteismen !

På bloggen ”Det Goda samhället” –  som tagit sitt namn efter en företeelse som många svenskar numera saknar – fanns igår ett inlägg från Paula Ternström, ledamot för Liberalerna i Stockholms Kulturnämnd. Hon har tydligen fått Hedniska Tankar – och driver nu samma agenda som jag själv gjort i många år. Som jag sagt – först kommer framgångarna i det lilla, sedan blir de fler och fler.

Ändå var Paula Ternström en av dem som bara satt och delade ut hundratusentals kronor till olika sorters radikalt islamistiska organisationer, den ena värre än den andra, år efter år. Monoteisterna fick hela tiden bidrag från Regeringen och Staden, på svenska skattebetalares bekostnad, berättar hon. Hon kan vittna om hur man aldrig krävde den minsta form av återredovisning på vart bidragsmiljonerna gick, och hur samfunden bara kunde ”hitta på” sina egna medlemssiffror, och så kvittera ut mer och mer pengar för anhängare de aldrig haft. Rent bidragsfusk, med andra ord – och en misshushållning med allmänna medel.

 

Var en del av ett korrupt och sjukt bidragssystem. Fick HEDNISKA TANKAR och började plötsligt REVOLTERA emot systemet ! (Så kan det gå…)

Vad som fick henne att tänka om, och inse att man inte kan fortsätta och driva politiken från 1970-talets kulturmarxistiska år i 2010-talets Sverige var en mystisk islamistgrupp vid namn SMFR. Hon säger:

I två års tid försökte hon göra ett studiebesök hos SMFR (Svenska muslimer för fred och rättvisa) för att få se hur de pengar de fick användes, men några företrädare för SMFR var aldrig anträffbara.

1970-talets ”minoritetspolitik” är ohållbar i 2019 års Sverige.

Upphör med bidragsfinansieringen av etniska och religiösa organisationer! Genom att ösa skattepengar över religiösa samfund uppmuntras invandrade grupper att utmana våra gemensamma normer. Vi ska helga den grundlagsfästa föreningsfriheten, men religiösa organisationer borde kunna finansiera sin verksamhet med medlemsavgifter.

Precis vad jag själv hävdat i inlägg efter inlägg. Äntligen en liberal politiker som lyssnar på mig, och på det sunda förnuftets röst. Även om hon inte nämner det i sitt inlägg, finns det en ytterst suspekt myndighet i Sverige vid namn SST, den sk ”Statliga Nämnden för Stöd till Trossamfund”. Denna myndighet kastar varje år bort över 85 miljoner av Svenska skattebetalares pengar, helt utan minsta krav på redovisning. Och den godkänner bara Monoteistiska samfund. Endast Buddhister i Sverige är det enda undantaget, som bekräftar regeln.

Humanisterna, the Swedish Humanist Association, som jag själv tillhör, har i mer än ett decennium nekats varje form av bidrag, från denna bluff-myndighet, som säger att den är oberoende och opartisk.

Alla Asatroende, Hedningar och Hinduer nekas likaså. Inga polyteistiska organisationer godkänns av SST överhuvudtaget, som grundar sina domslut på vad som verkar vara uppenbara fördomar, tillika rasism. Ursprungsreligioner från Norden godkännes ju icke, just med motiveringen att de är nordiska och därför inte förtjänar stöd, varför rasismen i SST:s uttalanden är fullständigt uppenbar.  Men fanatiska Monoteister får hela tiden bidrag – och många gånger är handläggarna, som själva är rekryterade ur just de samfund, de sedan sitter och administrerar fram bidrag till. Det finns exempel på handläggare ur EfS – även känt som ”Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen” (en organisation som strävar efter att bara och endast bara kristendomen ska tillåtas existera i Sverige) som hanterar bidrag till just frikyrkor, samtidigt som personer av muslimsk religiositet får sitta och besluta fram bidrag till sina egna – allt i kraft efter den ”rekrytering av minoriteter” SST som myndighet strävar efter.

Överallt annars i det svenska samhället skulle detta klassas som ett solklart fall av sk ”Jäv” eller med andra ord ”vänskapskorruption”

”Håll Sverige rent” sa jag…

Och Paula Ternström fortsätter:

2019 utgör andelen utrikes födda enligt SCB nitton procent av Sveriges befolkning och än fler har utländskt ursprung. Det är alltså många människor idag i Sverige som med hjälp av statliga medel skall upprätthålla en kultur och identitet som per definition skiljer sig från den svenska. — —

Är det verkligen rimligt att svenska skattepengar går till att finansiera alla dessa organisationer? Redan 2015 försökte jag lyfta frågan i Region Stockholms kulturnämnd där jag satt och fortfarande sitter som ersättare för Liberalerna. Jag förstod inte varför offentliga medel till kulturen skulle gå till religiösa samfund. Och varför skulle det vara lättare att bli godkänd som bidragstagare om man driver ett religiöst samfund än om man ägnar sig åt riktig kulturverksamhet?

Under två års tid försökte jag få göra ett studiebesök hos SMFR (Svenska muslimer för fred och rättvisa) som kvalificerat sig för verksamhetsstöd. De var aldrig anträffbara. Trots det rullade bidragen ut som en klocka som inte går att stoppa. Att bli medlem i samfundet var gratis och ansökan till medlemskap fyller man i på föreningens hemsida. Men hur många av de uppgivna gratismedlemmarna som är aktiva vet vi inte för det sker ingen kontroll.

Då jag ifrågasatte rimligheten i att ledande företrädare för SMFR inte vill ta kvinnor i hand och då jag uttryckte min oro över att aktuell organisation enligt vissa källor skulle ha islamistiska tendenser och kunde vara turkiska AKP:s förlängda arm i Sverige utsattes jag för en effektiv härskarteknik av flera ledamöter i kulturnämnden som bestod i att undra om jag var islamofob.

Svaret på den frågan är nej. För det handlar inte om islamofobi utan om hur vi använder skattebetalarnas pengar och hur vi använder våra gemensamma medel på ett sätt som gynnar vårt samhälle. Vi kan inte tvinga människor att ta kvinnor i hand, men vi kan rimligtvis heller inte tvinga svenska folket att finansiera en organisation som arbetar för en kultur vars värderingar står i bjärt kontrast till dem vi själva håller högt.

Ett uppdrag som politiskt förtroendevald innebär en skyldighet att vara aktsam om skattebetalarnas pengar. Mitt uppdrag är att värna kulturen i samhället och jag ser de behov som finns. Kultur inom vården är exempelvis ett viktigt område, men det äskade beloppet från kulturförvaltningen tar slut efter halva året eftersom efterfrågan är så stor. Hur blir det med incitamentet att betala skatt om inte skattepengarna går dit de verkligen behövs?

— —

Att staten i demokratins namn skall finansiera religiösa och etniska organisationer som utvecklats till bidragsentreprenörer på särart är ohållbart. Vi behöver enas, inte splittras. Det bör bli upp till var och en att behålla sin särart så väl som att finansiera den. Att strypa dessa bidrag bör ligga högt på den politiska agendan.

Vi kan fråga – vems kultur är det, som dessa korrupta politiker med sitt bidrags-system i verkligheten stöder ? Varför går inte pengarna till satsningar som har nytta och värde för majoritetsbefolkningen, istället för små religiösa extremistgrupper…??

Terror-forskaren Magnus Ranstorp, anställd vid Försvarshögskolan, har också avslöjat hur det pro-islamska ”Studieförbundet Ibn Rushd” fått 46 miljoner från svenska staten – trots dess tydliga terror-kopplingar till ”Muslimska Brödraskapet” i Egypten – som du kan läsa mera om här…

Till och med den kristna tidningen ”Dagen” och debattören Sameh Egyptsson – som själv är muslim – säger att det finns otaliga bevis för att FHS och Ranstorps rapport är riktig.

Varför finansierar då svenska staten och Regeringen Löfvén en islamisering av Sverige – när det inte gagnar Svenska Skattebetalare, eller ett demokratiskt samhälle överhuvudtaget..?

Om ONT du ser – kvad då att ONT det är – Och giv dina fiender ingen frid !” (Havamal, strof 127 i Erik Brates översättning)