Moraliserande över ”Rissne-Mordet” och ”Kyrkogårds-Tortyren” i Solna

Jag har redan under förra året diskret – eller så diskret jag kan – försökt föra en viss tidningsredaktion, tillhörande Schibstedt-koncernen åt sidan, och påpekat det gravt olämpliga i att göra just mig av alla människor till någotslags ”Vikarierande chefredaktör” på modellen ”Greta Thunberg, 16 år” vilket på fullt allvar lanserats som ett verkligt och högst reellt publicistiskt grepp av Dagens Nyheter, den största konkurrenten.

Fråga mig nu inte vilka indikationer eller indicier jag har – eller kan ha – på att detta faktiskt förekommer, men i anslutning till gårdagens moraliserande kåseri – eller vad det nu skulle föreställa, är jag av Svenska Dagbladet, till och med – föranledd att fortsätta på inslagna teman, öppna dörrar och redan krossade fönster.

Ledarskribenten Susanna Silfverskiöld vågar idag ta upp två kända rättsfall, som avgjorts i veckan.

Det första är förstås Rissne-mordet, där en flerbarnsfar ”helt oprovocerat” skulle ha stuckits ned av en person, enligt vad till och med SVT Rapport gick ut med på Riksnivå, rätt ut i etern. Men enligt Lokal-tv nyheterna, också under SVT förhöll det sig förstås inte alls så, nej det hela skulle ha rört sig om ett rån – som alltså kulminerade i mord – men finns det då helt oprovocerade rånförsök, ens som brottsrubricering ?

Ett rån kan aldrig vara oprovocerat, eftersom det rör sig om en i förväg planlagd verksamhet, per definition. En rånare måste ha en tydlig avsikt, en plan och ett vapen, ett fall av Dolus eller Uppsåt, men inte Culpa eller slarv, på juristers språk. Redan där anade jag, att det var något i medias rapportering som inte alls stämde, rörande sakomständigheterna.

Men – i och för sig – exakt var mordet skett, och att det var en etnisk svensk, en småbarnsfar som dödades, det visste jag redan vidpass klockan 14 samma dag mordet skedde. Jag är nämligen också bosatt i Huvudstaden, sektor Nordväst som alla vet, och jag har flera gånger passerat förbi den aktuella Bankomaten, på väg till en god vän – som själv bott i Rissne, och vars vuxna dotter ännu bor där. Hon var vittne till händelsen, eller dess efterspel – och enligt henne var det inte en isolerad eller snabb gärning, utan ett eskalerande förlopp, som var utdraget, målinriktat och som alltså varade under åtminstone 10-20 minuters tid att döma, mitt ibland förbipasserande – som naturligtvis inte vågade ingripa direkt. Allt detta enligt Polismän, som skulle ha befunnit sig på platsen, och som dottern skulle ha talat med – jag tar dessa uppgifter på hörsägen för vad de är.

”brunpixling”

Sedermera har det i media ”uppdagats” som det så fint heter, att mördaren skulle vara en gravt psyksjuk 19-åring, som också tidigare utfört ett rån, men avvikit från sin ”promenad” eller vallning trots ”Rigorösa” säkerhetsbestämmelser, enligt ansvarig talesman från Kriminalvården – och klädsamt nog, klädsamt nog – har det signalement som Polisen fått publicera inte innehållit några som helst uppgifter om mördarens hudfärg eller ursprung, lika lite som det faktum om han egentligen är svensk medborgare eller inte, hur han kunnat tilldelas eventuellt medborgarskap, och hur lång tid som förflutit, efter det att han bereddes eller själv beredde sig tillträde till Sverige.

Just de detaljerna är våra media oerhört hänsynsfulla nog att inte berätta om.

Närmare utredning – som sannolikt kan väntas ta ett halvår eller mer, skall nu fastställa eventuella brister i de ”rigorösa” säkerhetsrutinerna, och sedermera skall som ni kanske vet mördaren ha gett upp, eftersom han – genom sin svåra sjukdom – helt frivilligt skulle ha överlämnat sig till Polisen, såsom ett oskyldigt offer för ett kallt och okänsligt Sverige, får vi förmoda.

Vi har också ”Tortyrfallet” från Solna Kyrkogård, där två etniskt svenska ynglingar utsattes för något som först påstods vara rån, men sedan visade sig vara en hel natts – ”eskalerande” stående i gropar, med införsel av trädgrenar eller andra liknande föremål i diverse kroppsöppningar, samt andra pikanta inslag – enligt vissa ”alternativa media” – men nej men nej – detta var naturligtvis inget hatbrott, för det är – enligt Statstelevisionen – fullständigt omöjligt, ja en olöslig kriminalgåta, fullt värdig en Leif GW Persson eller Sherlock Holmes att leda just hatbrottet i bevis. Ansvarig åklagare har fått uttala sig i samma statstelevision, och sagt att straffet i tid räknat i så fall naturligtvis endast kunde blivit marginellt högre i alla fall – vilket är allt den svenska ”Hatbrottslagstiftningen” medger – och vanligen är det ju fullständigt omöjligt, som legaldefinitionerna vanligen tillämpas, att en person av utländsk härkomst ens skulle kunna hata en svensk, eftersom alla hatbrott, utan undantag, per definition måste utföras av etniskt svenska personer gentemot helt oskyldiga utlänningar, som vi alla förstår.

En helt annan av SvD:s skribenter än Susanna Silfverskiöld får i dagens pappersupplaga av samma tidning utbreda sig över hela mittuppslag med en argumentation, som går ut på att Rättssäkerheten ingenstans i Hela Världen är så hög, som just i Sverige – vilket är hans bärande och enda argument, där han sitter med stubbat hår i någotslags Tintin-mopp med Bildbyline och allt – och vi måste komma ihåg att just denne man, under minst ett helt års tid presenterats som SvD:s ledande juridiska expertkommentator – även om jag inte tänker nämna honom vid namn för dagen.

På detta skall vi alltså tro, liksom allt tal om ”Den moraliska Stormakten” och den Store Ledaren-Svetsaren och hans två gånger av Riksdagen underkända Minoritetsregering.

De argument, som SvD:s talesman använder som ”stöd” för sin sak är bland annat

A) Sametinget och den såkallade ”urbefolkningens” rättigheter, trots att Samerna inte alls är något ”urfolk” i Sverige, eftersom etniska svenskar – 80 % och därmed majoritetsbefolkningen – faktiskt tenderar att ha funnits här under minst dubbelt så lång tid.

B) Barnrättslagstiftningen, det ”rigorösa” uppfyllandet av FN:s barnkonvention och väl även

C) Nämndemannasystemet, kroniskt underbemannat, och dessutom varken nämnd eller jury, utan ett mycket svenskt ”särfall” till Politisk kontrollmekanism.

Och ”Trial by media” – ”Rena Skådeprocesser” och liknande har givetvis aldrig förekommit. Politisk påverkan av domstolars domar eller faktiska resultat – nej det har aldrig förekommit.. Inte i Sverige, för sådant händer aldrig här.

Känner ni till den här Damen, som alltså inte finns, och aldrig någonsin existerat. Det är Anna Ardin, känd för sin feministiskt utformade ”Lärobok i Hämd”. Hon är numera tjänstgörande diakon i Svenska Kyrkan, naturligtvis, och en av de ledande (S) politikerna inom den ökända rörelsen ”Tro och Solidaritet” – och våldtäktsanklagelserna emot Julian Assange – som i sin huvuddel fortfarande kan läsas på nätet, var alltså ingen politisk skådeprocess. Anklagelserna mot Jean Claude Arnault och Svenska Akademin – var – ingen skådeprocess.

Allt sådant är nämligen ”Konspirationsteorier” har SvD idag slagit fast, och dem skall vi akta oss för.

Den svenska normalbefolkningen har inga problem. IKEA-morden i Västerås finns inte, för de hände aldrig. Mordet på den sk ”Kärringen i Kil” eller hon som ville ”kila stadigt” och ”öppna sina hjärtan” för ännu ett ensamkommande ”skäggbarn” (ja, ursäkta mitt synnerligen vulgära ordval) – inget av detta har hänt. Inga mord på etniska svenskar, utförda av samma särpräglade kategori gärningsmän har ägt rum i Västernorrland, eller längre norrut i landet. Inga huvuden av blonda flickvänner förvarade i garderober, inga sådana patologiska detaljer, ingenting sådant finns, ingenting sådant har hänt. Inga poliser har åtalats för tjänstefel för utebliven hjälp i ett mordfall i Härnösand -trots SVT:s utsändningar i Rapport, 1930 – för detta finns inte heller, lika lite som ”särskilt utsatta områden” för här är det ju integritetskränkande att säga så.

 

Thunbergeri, Thunbergera” (märk barnets ansiktsdrag, och synnerligen intelligenta uppsyn)

Kamp eller Flykt – de naturligaste av alla drag – och något som gäller för alla levande biologiska varelser, nej  sådant gäller inte i ”Landet Löfvén” . Här ska redan 8-åringar genast lära sig via ”Brottsförebyggande Rådet” som ju är en Myndighet, inte ett råd – att allt de ska göra är att överlämna sina plånböcker till de som ”förnedrings-rånar” dem, lugnt och stilla. Så ska de leva, ett helt liv – i den Moraliska Stormakten, det (S) märkta paradiset, där den ”tredje ståndpunkten” från 1960-talet fortfarande råder, i evigheters evighet, amen.

När de dör, skall metallen i deras kroppar omsorgsfullt samlas in, och omhändertas av ”Svenska” Kyrkan och Allmänna Arvsfonden i skön förening, och vilka ”samhällsnyttiga” program och verksamheter, som så ska gagnas, rent ekonomiskt, vet vi redan. Återanvändning är ju tidens honnörsord – och apropå Konspirationsteorier – varför avgick chefen MSB – var det enbart av rent personliga skäl, konvenansen, en förtroende-fråga?

Man har antytt något – på sajter jag inte länkar till – om flera intressanta ”flyktingprojekt” som MSB uppges ha fortsatt med, under hela Covid-året 2020. Fråga inte mig om sanningshalten eller ens rimligheten i en sådan politik, än mindre i sådana påståenden

SÄPO har redan uttalat sig i vårt kära, kära dagblad och varnat folket för att studera olika sorters extrema rörelser, särskilt som någotslags hobby-verksamhet.

Själv vill jag varna för SvD och andra svenska media, som försöker måla upp en rejält falsk verklighetsbild, ännu falskare än jag själv för kvällen råkar förmedla.

Och ändå har jag ägnat ett tiotal år av mitt eget liv att studera just diverse extrema rörelser och företeelser, via deltagande observation – jag kunde berätta för er i-n-t-e om Pussy Riot i Ryssland – kåserier i dagens SvD nämner just dem – men om min tid med FEMEN från Ukraina, och mina rapporter om just den rörelsen.

Det var förstås f-ö-r-e att Lars Wilks och Inna Shevchenko tillsammans blev beskjutna i Köpenhamn, utsedda till måltavla av en viss Monoteistisk rörelse – de två var aldrig ett par, men ett gott kap för muslimerna, men attentatet misslyckades, därför att de två lyckades sätta sig i säkerhet i ett eller annat kylrum.

Jag minns också FEMENs första aktion emot den Egyptiska Ambassaden i Stockholm, under medverkan av Aliaa Magda Elmahdy, ifall hon är bekant. Inna medverkade också, bara dagar efter att jag ifrågasatt, om FEMENs metoder alls lönade sig eller kunde vara verkningsfulla i ett land som vårt.  Och deras sista (?) aktion i vårt land, den emot Ryska Ambassaden, som slutade med ett påstått självmord av en ”könsdysforisk” ung manlig 19-åring några dagar senare – enligt vad media faktiskt påstod – och vilket jag själv vid just det tillfället antog som ”äkta” – inte en symbolisk aktion, en fiktiv avrättning av ett konstlat berättar-jag, ungefär som Fredrik Federleys berömda ”Ursula” – en uppvisning i ”Dysfori” så god som någon, inte minst med tanke på vad som ska ha uttalats om de sk SÄPO-kontakterna inför självaste Kriminalvården  – av samme Herr Federley.

Just där hoppade jag definitivt av, och avbröt alla skriverier om FEMEN, eller deras verksamhet överhuvudtaget, och som vi har sett, nådde just den rörelsen inga framgångar, trots försök till ”Performance Art” eller vad det nu skulle ha varit.

Några romantiska eller reella kontakter mellan mig och dem förelåg aldrig heller – allt skedde digitalt.

Själv vill jag också varna för SvD och andra svenska media, som försöker måla upp en rejält falsk verklighetsbild, ännu falskare än jag själv för kvällen råkar förmedla.

Vi får se vem som slutligen blir sannspådd, och vems bild av verkligheten som ligger närmast sanningen, men jag känner Enthusiasmos, i hednisk mening, entusiasm, en gud inom mig – Hedning som jag är – och fortsätter vara.

Skeptiker, Icke-troende ? Det också. Rationalist, men med vissa oförytterliga värden. Gudarna finns inom er. Rädda er själva.

Realpolitiskt finns en väg att gå. Orimligheter måste försvinna, de gamla reglerna om ”Broderskapsförbund” och de muslimska brödraskapen, klanerna, den kväljande kyrkan – inget av detta gäller mer. Kotterierna, pöbeln. Lorten, som tränger upp ur varje golvbrunn, likt den snö som föll i fjol.

Vita drivor täcker mitt land – och i mörkret – lever jag – segrar jag – andas jag – varje dag.

Akutsjukhusvistelsen, den 4 Januari, från klockan 10 till 20. Bortglömd. Ultraljudsundersökningen, av de förmodade blodpropparna i höger ben, 1745. Aldrig utförd, enda närvarande läkaren ville gå hem – första arbetsdagen på det nya året. Försäkringar om nya blodbanor, nya flöden, nya djupa vener (Deep Vein Thrombosis är ett allvarligt tillstånd) – inga teknikaliteter om venklaffar, inga onödiga resonemang, en placering i ”gul ruta” framför Covid-luftslussen som aldrig stängdes, aldrig fungerade som det var tänkt – personal som rände hit och dit hela tiden.

Norrlänningen, som talade med sin far. Beskrivningarna av Skyddsmask 90, som han provat i ungdomen, och som han sovit hela nätter igenom med. Jag själv, skrattande för full hals på britsen bredvid – inombords. Mina landsmän, mina landsmän – hur jag älskar er… Raska handgrepp av en ortoped, 1930 samma dag, ingen mat – en tallrik fil 0800 – fullständigt rörelseoförmögen i hela benet – marinkårsgrepp, uträtning av knä, behandlas som idrottsskada – cortisonpreparat för sex dagar, muskelbristning, falsklarm, liniment, nya blåmärken och åderbrock, som slår ut och mognar likt blå rosor efter först 7 dagar… och i  morgon.

Jag lever än. Oroa er inte. Jag är med er, i en eller annan form, alla dagar och till tidens ände.

 

 

 

 

 

 

 

Fram för Flyinges Järnåldersöl !

Många är de bryggare, som på senare tid försökt återskapa järnålderns öl och även mjöd. I många fall har det rört sig om svaga och förfalskade kopior, som det Norrländska TILL bryggeriets öl ”Röde Orm” från det fjärran 1970-talet, eller andra förvanskningar, som den ”mjöd” man sedan 1800-talet försålt på krogen Odinsborg vid gamla Uppsala, och som nu också blivit tradition i sig, fast en sentida sådan. Verklig mjöd skall bryggas på enbart Honung, Vatten och Jäst och möjligen inhemska växtkryddor, men ingenting annat; vilket också alla goda människor vet.

Järnålderns öl var dessutom också ofta Mölska, alltså en blandning av öl o-c-h mjöd, alltså en öl med viss möjdtillsats, eftersom mjödet var mycket dyrare och eftersökt än ölet – det innehöll ju honung, medan öl och dricka kunde göras av nästan vilken bonde som heslt, bara man hade rent vatten, korn att mälta samt en bra jästkultur, icke förorenad av utländskt material… Det är ju med ölet och kulturen som med människorna. Inhemsk produktion, utan för mycket ovidkommande tillsatser blir oftast bäst..

Visst – det är klassiskt, men tyvärr inte äkta !

Jag har också berättat om de många och ibland kolossala skärvstenshögar, man hittat på olika platser i landet, till exempel på Kungsgården vid Til mitt emot Sigtuna. Forskare har i många fall konstaterat, att det inte alls rör sig om blott och bart ”boplatslämningar” med uttjänta stenar från uppmurade härdar, kokgropar eller så, utan att det faktiskt kan röra sig om spår av forntida bryggeriverksamhet i industriell skala – eller i alla fall med en produktion om flera hektoliter om året. Också nutidens mikrobryggerier kan komma upp i så stora volymer eller än mer, och även de får ju ses som en industriell verksamhet, då de inte alls bara säljer eller tillverkar för husbehov, utan för regelrätt avsalu av öl. Så var det redan på järnåldern, har det visat sig.

Järnålderns öl bryggdes ofta med heta stenar, som man lade direkt i det träkärl där man hade vörten. Man kunde ju inte elda under träkärlet…

I Tyskland finns dessutom fortfarande ”Steinbier” eller brygder som hettats upp med just heta stenar, en produktionsmetod som nästan alla moderna bryggare övergett. Den lämpar sig främst för olika typer av väldigt mörkt öl, även sådant som är bryggt på rågmalt istället för korn, något som knappast alls förekommer nuförtiden, utom i Finland, där den tekniken fortfarande använts. På järnåldern bryggde också många sitt öl med rökt malt, vilket gav en helt annan och mycket mörkare smakupplevelse än dagens ljusa pilsner eller lageröl, vilket är en 1800-talsuppfinning, liksom Carlsbergs jästkulturer – och det måste man komma ihåg.

Stenar – ibland av skiffer – men i vårt land nog av vanlig granit – som man lade i vörtpannan fick också ett lager av den sockriga vörten på sig, och av hettan karamelliserades maltsockret, vilket gav brygden en viss säregen, mycket svagt vidbränd sockersmak. Man använde såklart de gamla stenarna om och om igen, tills de sprack av hettan från elden, och måste bytas ut emot nya, och därför hittar man idag ofta skärvstenshögar, just där det stått forntida brygghus. Det här har få av dagens bryggare tänkt på, när det gäller att återskapa järnålderns öl, men i Tyskland finns det fortfarande bryggmästare, som behärskar den här tekniken.

Men – inte nog med det – i Uppåkra – det nutida Sveriges första stad – har man hittat det första svenska ölet. Därom kunde lokaltidningen i Lund och Lomma ge besked, så sent som igår.

Korn från 400-talet – men gav de verkligen ett ljust öl av pilsnertyp ??

Jag citerar, direkt ur artikeln:

Pors i stället för humle, älgört och rölleka. Det har gett smak till ölet som under ett evenemang kan provsmakas på Uppåkra arkeologiska center utanför Staffanstorp. På orten tror man att Nordens äldsta ölbryggerier har funnits, något som upptäckt genom fynd av brända sädeskorn från 400- till 600-talen. Nu har man alltså tagit fram ett öl med inspiration från vad som kan ha bryggts där för 1 500 år sedan.

– Överlag ligger ölet långt ifrån den moderna uppfattningen vi har av öl. Det finns inget humle i till exempel, för vi har inge egentliga källor på att vi hade det i Skandinavien på den tiden, säger hemmabryggaren Arvid Lindmark som för Pax Brygghus i Flyinge har tagit fram drycken.

Han menar att lättölet har både en rökig och syrlig smak och att framtagningen har bestått av mycket experimenterande.

Forntidens öl var helt säkert inget lättöl, men man skriver här ”inspirerad av” – alla forntidens öl var mörka, som sagt – ljus pilsner är något vi bara har på grund av underjäsning, medan så gott som alla öl före 1800 var överjästa, och jäste vid en betydligt högre temperatur – kanske 12-15 grader – än de moderna, underjästa ölen, där jästsvamparna hamnar på botten (det är därför det heter underjäst – många människor idag förstår inte termerna underjäst och överjäst på rätt sätt – felaktigt tror de att ”överjäst” öl betyder att ölet jäst för mycket, men så är det inte…)

Pax Brygghus i Flyinge ska ha all heder av sitt verk, dock.

Kryddningen med älgört och rölleka – som det växer mycket av i markerna just nu – är mycket mycket gammal. Porsöl var vanligare på medeltiden, då det ansågs ge skarp huvudvärk, vilket bland annat står i visan om Gustav Vasa och Dalkarlarna – men det visste ni väl redan ?

”De äro icke malne säckar
fast I nu säjen så,
det är den ypperste jute,
som stod på Malmens igår,
det är vår fattige jute,
som stod för pilen igår.”

”Jag haver så ont i huvud,
jag gitter ej lemman rört,
jag haver druckit det starke porsöl,
som är ifrån Dalarna fört.”

Skvattram är också en gammal ölkrydda, som skall ge starkt erotiska drömmar. Här i en lokal version från ett brygghus i Västerås…

Det ”Egtved-pigens öl” från Bronsåldern som man kan köpa på Danmarks Nationalmuseum i Köpenhamn är heller inte äkta, utan bara ”inspirerat av…”. I själva verket hade hon inga 15 liter öl med sig i graven, för hennes dryck var ett mjöd, spetsat med vin på tranbär (inte lingon som det ofta felaktigt påstås – se t ex engelska Wikipedia) och därför med en alkoholhalt på över 18 % och dessutom med en mältad brygd, vilket gjorde den till en mycket välsmakande exklusiv dryck, som samtidigt var både vin, öl och mjöd på samma gång – och smakar som alkoläsk eller red bull, spetsad med vodka – enligt Neil Oliver på BBC, som provat en mer äkta kopia… Fröken Egtvedt var, som ni kanske vet, inte den som var den, på sin tid alltså – och gillade att dansa. Därför behövde hon mycket druvsocker från honungen, massor av skvattram (för gissa vad..) och så den starkaste dryck man alls kunde tillreda… Som att begravas med en magnumbutelj av rosa champange i näven – det kräver en viss typ av kvinna för att klara av det… (Mera om Miss Egtved finns att läsa i mina arkeologiartiklar)

Också en öl-drickare i hednisk miljö…