I Disablotets tid – Lär dig att fira Diserna och ditt Disting med Distinktioner, så blir du Distingerad…

Vi befinner oss åter i Disablotets tidden årstid då Vinterns makter ännu överväger, och det fortfarande är långt kvar till ”Föråret” som man säger i Skåne, eller ”Foraar” som det heter i Danmark, alltså den period då äringen inleds, och jordbruksåret kommer igång med den första sådden. Jag har skrivit flera kåserande artiklar om denna årstid förr om åren, och samlat några av dem under rätt underrubrik till ”Blot och Fester” här ovan, men det här är – som jag många gånger tydligt förklarat – en personlig blogg, och inte en sajt för skolbarn eller liknande individer, som tror att de skall kunna komma hit och lära sig grunderna i Asatro.

Dem får ni lära er på en annan och mer passande plats, för jag är en privatperson, och ingen undervisningsinrättning.

”Idistaviso” eller Disernas äng vid Wesers nedre lopp var inte bara en tingsplats, utan också ett slagfält…

Men varför firar vi då Diserna, de dunkla kvinnliga makter, som inte skall förväxlas med Nornor, som råder över alla varelsers öden och heller inte med Fylgior, som är envars personliga skyddsväsen. Freja är Vanernas dis, sant nog, en dis också i Asagård, dit människorna inte når och de inte ska sträcka sig, men henne ärar vi som alla vet inte alls vid denna tid på året, utan i Maj, hennes egen särskilda månad, som inleds med Valborg eller Vanadisblot. Diserna är nämligen inga gudinnor, och de blir det heller aldrig, men deras kraft är likt Valkyriornas och många andra kvinnliga väsen stor nog ändå. Särskilt nu, när vi inte vet hur lång vintern kommer att bli – i gamla tider visste man inte ens hur långt matförråd och vedförråd skulle räcka  (och det vet väl knappt vi moderna människor nu heller när ett visst ”stödparti” ska förbjuda såväl vedspisar som valborgseldar för varenda etnisk svensk och laglydig medborgare) samtidigt som ett nytt arbetsår börjar efter Jul och Midvinter, behöver vi fortfarande allt skydd vi kan få.

I gamla tider vände man sig inåt, emot den egna ätten, gården, grunden – förmödrarna och de av makterna, som småningom skulle råda över sådd och skörd. Förstår man bara detta, är firandet av Disablotet inget konstigt… Än idag är ”Oxveckorna” efter Julen, då det ännu är lång tid till våren, en arbetsam tid för många svenskar, då det nya årets bördor väger tungt, och vi inser; att det är här eller nu hela vår fortsatta tillvaro avgörs – innan vintern slutar, och när det blir; vet som sagt ingen.

Hur diserna ser ut och är till sin skapnad, vet endast de invigda…

Redan på kontinentalgermansk botten, kring år noll och ännu tidigare, talade man om ”idisii” som de omnämns av Tacitus och flera andra, och här i Norden har vi säkra vittnesbörd om Disablotet från Hervara saga, Egils Saga, Heimskringla och Saxos Danmarkshistoria, bland annat.  Disablotet, säger Snorre Sturlasson, firades första fullmånen i Göje eller Februari månad (man hade en månkalender för månaderna, men en solkalender för året och dagarna, vilket är viktigt att förstå) och trots att moderna tiders skribenter på svenska Wikipedia och andra fähundar under själve Lars Lönnroths ledning skriver att Disablotet skulle ha inträffat i slutet av månaden, är ingenting av detta sant, för Distinget firas fortfarande i Uppsala just kring Disa-dagen eller den första fullmånen, som alla vet.  I Heimskringla står det nämligen uttryckligen, att  även efter att Svearna slutat blota, och man var kristna till namnet, fortsatte man hålla ting på rätt dag, med marknad efteråt, och det var alltså just den helg, som passerat – vilket ni också kan läsa om på andra hedniska bloggar.

Men – vi behöver inte ”Rotha i Lönn” – som vissa andra. Disablotets tid är noga bestämd i kalendern, och den beror på månen, som i alla månader. Okunnigas kompromisser, och rena gissningar om allt mellan närsomhelst i Februari och vid Vårdagjämningen – en helt annan helg med helt andra gudomar och makter i fokus – kan vi strunta i, när vi faktiskt har så många originalkällors vittnesbörd framför oss, och är vi alls kunniga; är det dem och inga andra vi bör studera. Inte någon inbillad eller påstådd ”forn sed”, till exempel.

I det 44:e kapitlet av Egil Skallagrimssons Saga nämns det, att Egil firar blot och dryckesoffer med en man som heter Ölve i en kungsgård, och man kan tydligt jämföra med den klassiska beskrivningen av höstarnas Alvablot i Olafssaga Helga – Alvablotet är där en helt privat fest, för den egna ätten, och inga kristna och inga främlingar får överhuvudtaget närvara under samma tak. Sighvat Tordsson, Kung Olafs skald, som är huvudperson i den delen av Sagan, kommer först till Edsskogen i Värmland och sedan till Västergötland, där tre bönder – som alla heter Ölve – låter kasta ut honom, som varande kristen, och nekar honom varje form av husrum. Vi kunniga vet förstås, att Ölve är avlett av Alf, som i Alfer eller Vaner, äringens guddomar, som man inte ska stöta sig med. Till dem hör också Diserna.

Diserna, som en italiensk nutidskonstnär tänker sig dem… De kan anta helt andra former än dessa…

I Hervarasagan står om Alfhild, som är en högättad kvinna, och som nattetid firar sitt Disablot vid Gamla Uppsala Kungsgård av alla platser. Där – och bara där – reser hon sin harg, och där – och bara där – utgjuter hon hlaut eller det röda blodet, tills Starkad, kämpen som Saxo placerar i Hrolf Krakes hall och helt på danskarnas sida avbryter allt med att röva bort henne. Alfhild, alltså ”alfers strid” är som vi anar mer en beteckning på en funktion, snarare än ett personnamn – och Disablotet och Uppsala Kungsgård kopplas dessutom ihop i den mest kända källan vi alls har – Ynglingasagans och Heimskringlas texter om Adils, kung av Uppsala. En gång trodde man, att han faktiskt vilade i Adils-högen, eller Torshögen som den också kallas, alltså den västligaste av de tre högarna vid Gamla Uppsala, och det kan faktiskt stämma, eftersom den döde i den högen faktiskt är en man från omkring 575, den historiske Adils förmodade dödsår. Adils anses nämligen i snart sagt alla länder utom det historieföraktande Sverige vara en fullt historisk person, som nämns till och med i Beowulfsagan, och som till yttermera visso – enligt Sturlasson – ska ha dött på det viset att han fallit av hästen inne i Disasalen vid Gamla Uppsala Kungsgård – ett händelseförlopp som också en av våra svenska Nobelpristagare fäst sig vid, och skrivit ett helt kapitel i en historisk roman om.

Magnus Gabriel de la Gardies ”Disasal” på Venngarns slott innehöll fram till 1990-talet de allra vackraste målningar ur ”Disasagan” tills slottet blev flyktingförläggning. Då förstördes hela möblemanget, och målningarna utsattes för irreparabla skador. Numera är de i Nationalmuseums magasin, och visas inte mer för allmänheten.

Detta med att det fanns en särskild ”Disasal”, alltså en sal som var skild från den vanliga kungssalen, och som var ett gudahus, enbart ägnat dessa makters dyrkan, fascinerade också 1600-talets svenskar. Heidenstam tänkte sig, att det fanns ihåliga, övernaturligt stora gudastöttor eller högsätesstolpar i den salen, gjorda i form av Diserna, så stora att man kunde krypa in inuti dem, och betrakta omvärlden genom trästöttornas ögon, men det behöver ingen tro. Men redan 1611 skrevs ett av våra första bevarade skådespel om en fiktiv ”Drottning Disa” från Uppland, och av Svea Välde. Hon skulle ha räddat sina landsmän från dyrtid och svält, under en ovanligt svår vinter (vi ser redan här hur motivet bakom Disablotet går igen) och skickat ut dem att erövra nya landskap och provinser, och därigenom skulle – som jag berättat i ett annat inlägg – de norrländska landskapen ha fått sitt namn, vart och ett, från Gästrikland till yttersta Norrbotten.

Historien om Sveakungen, som kunde stiga till häst inomhus, finns också i en annan, ännu tidigare och högst berömd historisk källa. Det är ingen annan berättelse än den mäktiga ”Risala” av Ibn Fadhlan, som fortfarande citeras som en direkt ögonvittnesskildring i alla svenska skolböcker, men som alltid förkortas, förgrovas och förvanskas.

Samma Disasal som den blivit i ”Landet Löfvén”. Nedrivna tavlor, förstört möblemang. En tafflig gymnastiklokal, i brist på bättre. (bilden togs för tre år sedan)

Beskrivningen av Ruserna vid Volga Bulgar – ty så benämner Bagdad-kalifens sändebud Svearna från Roslagen – och den storartade hövdingabegravning som sedan följer, då en infödd kvinna av slavisk härkomst frivilligt och utan varje form av tvång följer den man hon älskat in i döden (just den detaljen har ofta förvanskats till något annat, och man talar om trälkvinnor osv – en grotesk förvanskning av det arabiska ordet ”gulam” som kan betyda mycket annat) så följer en lång skildring, som återfinns i Harris Birkelands berömda ”Nordens Historie i Eldre Middelalder ur Arabiske Kilder” – skriven på 1950-talet, men fortfarande den mest kompletta version av Ibn Fadhlans ”Risala” vi överhuvudtaget har – och den talar om ett Konungasäte (Sarir på arabiska) som alla rusers store konung har – en plats som ligger mycket långt bort från Volga Bulgar, ja på andra sidan om ett hav. Sarir betyder inte bara tron, tronstol, högsäte eller liknande, utan också regeringssäte i överförd bemärkelse, och Ibn Fadhlan säger oss att denna kungsgård är så stor, så att den omfattar ett helt landområde, och den innehåller 400 av de allra bästa kämparna i Rusernas hird dessutom, plus 800 kvinnor – för varje krigare har minst en kvinna till att tvätta hans hår och sätta fram mat och nabid (det arabiska ordet för mjöd) åt honom, och sedan en annan kvinna, som är hans hustru och som han ligger med. (Så kan ju också disernas dubbelnatur beskrivas, om man är oförstående). Men allra högst sitter Sveakungen själv, med sina hustrur, som är 40 till antalet, och när han vill ut och rida, ja då leds en häst rätt fram till tronen, under tak och inne i byggnaden, och kungen stiger direkt från Regeringsbestyren ut i fält, och bedriver mobil insatsledning – men i normala fall har han en Halifa, eller Kalif, en ställföreträdare, som utkämpar alla hans krig och fältslag åt honom. Allt detta, enligt det arabiska källmaterialet.

Detta skrivs minst 300 år före Heimskringlas berättelse om Adils död, och för att sammanfatta:

1. Det fanns ett disablot, ett disting och en marknad, tre ting med helt olika funktioner, men som förlades till samma tid (första fullmånen i Februari eller Göje månad, inget annat) och dessa skulle ske i Rikets hedniska huvudstad, ingen annanstans. 2. En högättad kvinna fick leda Disablotet – kanhända i Sveakungens eget ställe. 3. Disablot firades som en vinterfest, till Vanerna och för ett gott år, redan innan äringsperioden inletts. 4. Främlingar och kristna fick inte närvara, och i det fall man inte kunde ta sig till Kungsgården, eller till Tingsplatsen och Viet i varje bygd, så fick man fira Disablot hemma, var och en för sin ätt och för sina diser. 5. ”Ölve”, alferna – Frej – alla hästars herre – och hästoffer – Kungen till och med satt till häst inomhus, ”i disernas sal” spelade en avgörande roll i blotet – som var uppbyggt just kring detta.

Så långt källornas ovedersägliga vittnesbörd.

Fira nu ert Disting med Distinktioner, och på Distingerat vis, så att jag slipper skämmas för er, Hedningar små !

Kom ihåg att SÄRIMNER SER ER – och så gör även jag !

Hell Diser i den mörka natten – Goi ! Råde Goi !

 

 

Ännu en Nidstång funnen på nätet…

Idag är det Samernas Kulturdag, inte Nationaldag. Samefolket är nämligen ingen nation, och har aldrig någonsin varit det heller, för de har aldrig haft någon armé – för det första – en sådan är grunden till alla nationer, och heller aldrig någon självständig regering eller grundlag för det andra, vilket också är ett oavvisligt krav, en grundläggande definition och ett faktum ur verkligheten, som det inte går att förneka.  Det finns inget ”sameland” mer än som ett tämligen urvattnat geografiskt begrepp, och långt innan det fanns någon Samekultur, var Ahrensburg-kulturen och dess långskalliga, Kaukasoida, blåögda och blonda företrädare (jo faktiskt – de var inte alls mörkhyade, utan av haplogrupp I1 Nordic) etablerade i Norden. Detta skedde redan för 11 000 år sedan, och Komsa-kulturens svenska företrädare i  Pajala och Arjeplogstrakten bevisar, att det inte fanns några samer där heller, förrän sådär 2500 år före vår tideräkning, när de första kortskalliga, krumbenta och kortvuxna människorna av haplogrupp Ic invandrade österifrån. Innan dess fanns det inga renägande kulturer i Norden alls, bara renjägare, och som alla äkta samer faktiskt vet, är Renägande och Renjakt två helt motsatta saker, inte alls samma sak.

Samekulturen som vi nu känner den, fanns inte förrän på 1600-talet, om vi tar hänsyn till just den materiella kulturen, och inget annat. Andligt sett har all Lapsk eller Samisk mytologi som jag visat varit mycket starkt influerad av den Nordiska, och inte tvärtom – även om ”kulturell korsbefruktning” alltid förekommit och uppkommit. Svenskarna är det här landets urbefolkning, om vi med det menar individer av just haplogrupp I1, eftersom de bott här åtminstone 9500 år längre än alla andra, och förekom som en distinkt genetisk grupp redan för 30 000 år sedan, eller under den senaste istiden, och det var visst inte tal om några mörkhyade människor den gången, trots Kain Bojs i DN och hennes många ”fake news” artiklar i ämnet.

Man får trots allt hålla isär politik och nutida förhållanden, religion och materiell samt andlig kultur från varandra – för det ena innehåller inte alls det andra, utan är och förblir väsenskilt och betydelseskilt.

Genetik kan inte beblandas med Politik

 

Men det var inte därom jag skulle tala idag, kära publik, så håll inne med era vilda skrik, och ställ inte till med er djävla PK-kalabalik ! Idag skall jag behandla detta med Nidstänger på nätet, också ett ämne jag skrivit om förr, men som förblir aktuellt, därför att en broder i Särimner och en känd kollega just låtit uppresa en sådan. Han har skäl och god anledning till det, och vet ni inte ens vad en nidstång är för något, eller är såpass dumma; att ni inte ens kan skilja en sejdhjälle från en galder, tycker jag nog att ni ska läsa på ordentligt, först som sist, innan ni alls yttrar er, för det här förstår ni ändå inte. Angående Särimner, så: Vi är icke för envar, vi är ett esoteriskt samfund och icke ett exoteriskt, begriper ni inte ens den skillnaden kommer ni aldrig bli invalda, och aldrig någonsin ”flock members in good standing” )

”Rauf auf das Gesindel, hab’ ich ja gesagt !”

Nåja, vår broder, som känner Johanne Hildebrandt trent av – hon är ju författerska till flera romaner om den Hedniska tiden, men mycket mer etablerad i vissa journalistiska sammanhang, som alla också vet – behagar tillsända oss detta, som vi nu läser upp i obetydligt förändrad form:

Jag reser nidstång, jag reser nid!

Jag reser nid mot alla och envar
som söker söndra det som är mitt och de mina,
med svekfullt tal och genom
ovärdiga handlingar.

Jag reser nid mot alla de
som vill tysta mitt hjärta och förvrida
min tanke och syn.
Må deras handlingar vändas emot dem själva
och beröva dem framgång med sitt enfaldiga, skändliga tilltag.

Jag reser nid mot de
som sätter sina egna svekfulla tankar i verket
och försöker så split och tvedräkt.

Över de nidingar och illgärningsmän
nedkallar jag alla väsen och krafter att stå mig bi, min fylgia,
mina hjälpare.

Jag kallar vaner och vättar
att sända klåda åt deras kroppar
På att det att vi ständigt må störa deras sömn
och att ingenstans vila skall erbjudas dem.

Jag kallar Niflungar och alla Sindres söner
att slå deras bröst i kraftiga band och bojor,
På det att deras Hug och Hamn skall få trångt om plats i deras bröst
och att luften i deras lungor ej längre räcker till.
Att ständig andtrutenhet skall söka dem och alla deras företag skall synas dem som oöverstigligt arbetsamma.

Jag kallar Bergelmers ättlingar, köldjättarna,
Rimtursar ur djupaste Nifelheim.
Att ogärningsmän som vill mig ont måtte frysa så
intill märg och ben, att ingen värme skall finnas dem nog.

Jag kallar Muspelheims Eldtursar, Surt och Muspels söner
Att de må endast lämna bränd och ofruktsam jord åt de som vill mig ont.
Såväl bildligt som bokstavligt skall varken arbete eller tanke hos dem gro eller spira
-utan må allt för evigt och än längre vara avbränt och dött.

Jag kallar Vale och Narfes fader, Loke.
På det att han han må förvrida deras syn och förstånd.
Ingenting skall vara vad det verkar och ingenting bli som det var menat.

Jag kallar Vanadis, Freja -kärlekens gudinna.
På det att dessa skall berövas all form av kärlek
och aldrig finna en famn, hos kvinna eller man, att allt ska vara dem i röven krängt.
Varken tröst eller njutning skall dem bjudas.

Jag kallar Korpguden, Allfader Odin
Han som tillsammans med Vile och Ve
gav människan Hug, Hamn och Lit

Jag kallar Odin Och nornorna;
Urd, Verdandi och Skuld
Som tillsammans dömer oss var och en efter döden.
Att de må döma alla dessa för evigt med osedvanlig stränghet
Och att dessa inte ens i eftervärlden undkommer sina ondskans dåd.

Jag sätter detta nid intill dess
att dessa ondskans och illviljans svekfulla nidingar
fullständig avbön gör och står för sina gärningar för alla och envar.

Jag ristar runor, stinna och mycket kraftiga stavar,
på det att mitt nid når jorden runt och inget gömsle eller skydd
skall kunna finnas åt dem detta nid är ämnat och riktat….

Så långt våra bröder. Så långt våra kamrater och kollegor. Så långt deras egna ord, riktade till mig vid just precis detta tillfälle.

Alla de, som marscherat i samma led som oss, och som fortfarande marscherar där, i alla deras livsdagar, ja även om de vore aldrig så kristna och till och med utsedda till präster, ändå skulle Tors Hammare och Särimners Svarta Sol lysa just för dem. Och måtte våra fienders skägg börja växa inåt och långsamt förkväva dem !

 

 

Inbrottet i Bergen på väg att klaras upp – Droger och ”fornsederi” ligger bakom ?

Tidigare i år stals över 700 ovärderliga föremål från Vikingatid och Järnålder från Bergens Universitetsmuseum i Norge. Ett helt kulturarv blev skändat, och några av Norges absolut finaste konstskatter någonsin blev förstörda och gick förlorade för alltid. Och först nu – i December månad – håller hela brottet på att klaras upp. Först grep och åtalade man två personer, och sedan grep och åtalade man två till. 400 föremål har nu kommit tillbaka till muséet, men många är i svårt skadat skick, och minst en tredjedel av allt stöldgodset saknas fortfarande.

Tjuvarna – allesammans narkomaner – sågade sönder, bröt av och förstörde hundratals ovärderliga fynd…

Redan i September hade polisen säkrat DNA-spår, och under den sista månaden har hela brottshärvan rullats upp i all sin förfärlighet. Narkotika ligger bakom. Det började i Oktober med att en 49-årig känd missbrukarehörde av sig till Polisen i Bergen. Han hade drabbats av stark och ihållande ångest över vad han gjort, och var senare enligt media i Bergen i så dålig form, att han fick tas in på psyket. 10 November var den gripne fortsatt i så dåligt skick, att han inte kunde förhöras. Samtidigt greps en 51-åring, som under två veckors tid fick sitta gripen för grovt häleri, eftersom ansenliga delar av skatterna och Norska folkets egendom hade hittats hemma i hans lägenhet. Den kriminelle, som mycket väl kan vara huvudman i ligan, nekade till allt och påstod att han skulle ha hittat skatten utomhus i plastkassar, men det förklarar inte varför han i så fall undvek att lämna in den till myndigheterna, och med flit bröt isär och förstörde stora delar av de föremål han kommit över.

Med i ligan var också en 41-årig och en 49-årig narkoman, och 41-åringen, som så sent som under våren 2017 satt i fängelse på 45 dagars dom har delvis erkänt brottet, och att han tagit befattning med stöldgodset i avsikt att sälja det – troligen med avsikt att köpa knark för alltsammans..

Man vet fortfarande inte hur många av dessa skatter som nu är borta för alltid…

Många detaljer återstår också ännu för domstolarna i Norge att förklara, exempelvis hur det kunde komma sig att NOKAS – den vaktfirma som skulle bevaka muséet – helt enkelt stängde av larmet när det utlöstes för andra gången, och helt struntade i att ingripa och kontrollera saken, natten då stölden skedde.

Så vad ska man säga, goda medborgare – vad ska man säga ?

Sånt här har hänt många gånger förr. I Hedendomens och Asatrons absoluta utmarker lurar ett samfund som kallar sig ”Forn Sed Sverige” och vars inställning till det här med droger och narkotika är minst sagt misstänkt. Under 2000-talets början stals hela det här samfundets sk ”Tempelkassa” – man hade lovat bygga ett Gudahov av en person, som helt utan tidigare erfarenhet hade valts in som kassör, och som genast köpte knark för alla insamlade medel – redan då över 12 000 kronor.

Senare har en viss Henrik Hallgren yttrat sig på samma samfunds hemsida, och sagt att han själv tycker att narkotika ger ”många värdefulla andliga erfarenheter men vad det är för slags ”värdefulla erfarenheter” man i så fall skulle få ut av narkotiska växter och preparat, har han aldrig kunnat precisera. Jag själv har gång efter annan också blivit ”påhoppad” av diverse individer under pseudonym på sociala media – samtliga ”fornsedare” som hållit på med droger, och som försvarat sitt drogmissbruk med att det skulle vara religiöst motiverat.

Kommentarer torde vara överflödiga, men det kan mycket väl vara liknande individer som nu dykt upp i Bergen av alla platser, och svensk och norsk Polis bör nog hålla ögonen på de här personerna.

Vad är det för slags IDIOTER som ägnar sig åt ”Forn Sed” och liknande ? (teckning av Christopher Nielsen, norsk serietecknare i ”To Trötte Typer)

Tydligt är i alla fall, att vi seriösa Hedningar och Asatroende måste rensa upp framför egen dörr, och se upp så att vi inte blir infiltrerade av sådana här personer – för då kan vad som helst hända. I direkt motsats till ovanstående, så kan man notera att Nordiska Asa Samfundet – nu Sveriges största samfund för Hedendom, med över 750 medlemar – i somras på sitt årsmöte antog en resolution, som kraftigt fördömer allt bruk av narkotika vid varje form av sammankomst eller liknande i samfundet, och som INTE vill ha med den här sortens människor att göra.

Svensk lagstiftning skall helt enkelt följas – också den Norska Lagen säger samma sak – men i fallet ”Forn Sed” har det alltid varit lite si och så med laglydigheten, för där finns inga liknande stadgar antagna, och så har det varit i nu över tio års tid – trots de stölder man själv drabbats av.

Medlemsansvariga, som ”Hedniska Tankar” talat med, erkänner att ”Forn Seds” antal nu sjunkit till under 70 betalande medlemmar, och att man fortsatt har svåra problem med finanserna. Vi får väl hoppas att denna lilla fula rörelse i Hedendomens tassemarker helt dör ut så småningom, och att vi alla kan undvika de här ”trötta typerna” som helt oförtjänt ger oss andra dåligt rykte.

Den som vill ODLA SIN TRÄDGÅRD tillåter INTE någon plats för OGRÄS !!” (Dag Hammarsköld)

Med Nordiska Asa Safundet från klarhet till klarhet – de GENOMFÖR där andra Misslyckats – Insamlingar, Gudahov, Värdiga ceremonier…

Nordiska Asa Samfundet genomför inte bara en namninsamling med syftet att återställa fornminnesområdet och statens markinnehav vid Gamla Uppsala i värdigt skick, som jag beskrivit i tidigare inlägg. Man genomför nu också en insamling för ett Gudahov, och har hållit sin första offentliga begravningsceremoni, något mig veterligen inget annat Hedniskt samfund i Sverige lyckats med och lyckats genomföra på ett värdigt sätt, även om det i och för sig genomförts många enskilda begravningar och jordfästningar av hedniska och Asatrogna personer i Sverige genom åren – och de år jag då tänker på, är främst 1900-talets tre sista årtionden och det 2000-tal, som vi enligt konventionell tideräkning nu anses leva i.

Namninsamlingen för Gamla Uppsala – som ni finner på länken här – har nu samlat dryga 600 underskrifter, medan Samfundet nu uppges ha ca 750 medlemmar, enligt insatta källor som Hedniska Tankar talat med.  Tvärtemot vad man ofta får läsa i kristna media och okunnig dagspress finns det inte några Asatrogna ”tempel” och det har aldrig funnits några sådana heller, varken i Sverige eller någon annanstans, eftersom den korrekta termen som sagt är Gudahov och inget annat. Asatron har också alltid varit en inomhusreligion, och byggnader som helt eller delvis varit avsedda för kultbruk och religionsutövning har man hittat spår av ända sedan svensk bronsålder, vilket du bland annat kan läsa om under länken här.

Ändå finns det en hel del okunniga samfund inom New Age och liknande – främst sk anhängare av ”forn sed” – en felaktig beteckning som aldrig funnits före den kristna medeltiden, medan begreppet Trua (som på Norröna betyder trohet, att vara trogen och inte bara tro) är känt redan i Eddan och än längre tillbaka – som hävdar att Asatro bara skulle vara en utomhusreligion, fast inget kunde vara felaktigare. Visst, det har funnits sk hargar och kultplatser utomhus, men ”Hov och Harg” nämns oftast i anslutning till varandra, och det krävs inte mer än att titta ut genom fönstret såhär års, så förstår man varför byggnader för religionsutövning varit nödvändiga.

Många är också de Gudahov som redan byggts i Sverige och i Danmark via privat initiativ – här ovan ett exempel från Ravnsborg på Fyn – men i Sverige har man som jag berättat flerfaldiga gånger drabbats av attentat och mordbrand, också i mera musealt betonade ”Vikingabyar” och liknande anläggningar, där man bara försökt levandegöra det Nordiska kulturarvet, helt utan några religiösa eller andliga ambitioner. I ”brist på bättre” har vi Asatrogna ofta fått använda eller låna de här anläggningarna då många av deras ägare också tillhört vår tro (ja, just det, det rör sig om en t-r-o, inte om en s-e-d eller en mekanisk upprepning, eller bara ett ”bruk” i största allmänhet – de som använder beteckningen ”sed” är oseriösa, och vet inte vad detta handlar om) och även om Polisen förstås inte hjälpt oss det minsta, efter det att anmälningarna tagits upp, har man anledning misstänka, att detta rör sig om ”hatbrottriktade emot etniska svenskar, eller illdåd med politiska förtecken. Se mina inlägg om de nyligen timade attentaten emot Gunnes Gård, Storholmen och andra platser.

Vid den röda pilen skövlades 20 stora ekar och andra träd. Orsak: Folk hade hängt enstaka Torshammare och amuletter i dem. Allt skedde på ”Svenska” Kyrkans order – men EMOT lagens och Länsstyrelsens bestämmelser…

Så är det också i fallet Gamla Uppsala. Där fanns en stor och härlig ”Gudalund” bestående av fritt växande Ekar, som också var beskrivna i Länsstyrelsens skötselplan för området. Men träden stod tyvärr på ”Svenska” Kyrkans mark, och för tre år sedan höggs de alla plötsligt ned – och vem som fattade det beslutet, har aldrig förklarats. Det är väl känt, att beslutet måste ha tagits högt upp i kyrkans ledning, eftersom det hade hänt, att små offergåvor, bestående av Frejsbilder, Torshammare och andra hedniska symboler hängts upp i träden, men enligt 2 Kapitlet, 6 § Kulturmiljölagen framgår, att det är förbjudet att plantera eller ta bort träd eller annars förändra ett fornminnesområde. 2 kap, 12 § säger också, att man inte får göra detta utan Länsstyrelsens tillstånd, och meningen med skötselplaner osv är naturligtvis, att man ska följa dem, inte hela tiden bryta emot dem. 2 Kap 21 § slutligen, stadgar att man kan få böter eller fängelse i sex månader, om man gör så. Det gäller förstås oss hedningar med, liksom alla andra – men vi avser att bygga våra Gudahov på egen mark, som vi själva äger – och inte på i lag skyddade fornminnen. ”Svenska” Kyrkan har upprepade gånger flagrant brutit emot Kulturminneslagen, både vid Gamla Uppsala – som onekligen måste sägas vara ett av vårt lands mest skyddsvärda fornminnen – och på många andra platser. I århundraden har de skövlat, vandaliserat och huggit ned – och så gör de fortfarande, som vi alla kan se. Och varför förstår ingen av oss. Ekarna vid Gamla Uppsala hotade ingen, och de stod inte på själva fornminnet eller högarnaändå ville man förstöra dem, och sannolikt var det bara för att där etablerats en ”Gudalund” på spontan väg.

De kristna och Monoteisterna är sig lika – i alla tider – Här skildras hur ”Sankt” Bonifatius förstör Tors eller Donars heliga ek – men det ska ha hänt på 700-talet, i Tyskland. I dagens Sverige, däremot, håller de Kristna FORTFARANDE på och skövlar, vandaliserar och härjar på samma sätt.. Vid Gamla Uppsala och på andra platser…

På 1990-talet fanns ett fungerande Asatrosamfund i Sverige. Jag var själv med och grundade det, men vid början av 2000-talet hade ”fornsedare” och narkomaner tagit över. Hela den sk ”tempelkassan” stals och förskingrades – man hade inte samlat in så mycket, visserligen – det rörde sig om ca 12 000 kronor – men redan efter fem månader har Nordiska Asa Samfundet samlat in det dubbla – se länken här – för nu genomför man också en insamling för att bygga just ett fungerande Gudahov – på egen mark, som sagt.

”Forn Sed” däremot, har på mer än tio år inte åstadkommit något bra för oss Asatroende alls. Tvärtom har man bara förhalat, saboterat och förstört  och hindrat och förföljt många människor från deras enligt grundlagen garanterade rätt till en fri religionsutövning- liksom dessa ”goda kristna”.

Det bevisas inte minst av den begravning som NAS genomfört idag, i Skåne – min egen hemprovins.

Enkelt, stilla och värdigt. Inget störande dunkande på schamantrummor eller andra konstigheter.  En ceremoni, i överensstämmelse med lagarna i vårt land, som ALLA kan ta del i, och som samlade ett tjugotal deltagare.. Nordiska Asa Samfundet AGERAR och HANDLAR där andra inte lyckas…

Det sägs ibland – och det sa min egen farfar också – han var faktiskt kristen präst, men sa uttryckligen till mig (när jag var barn) att det inte var något krav att tro på ”gud” som han såg det, för att utöva prästyrket – däremot borde man tro mer på människorna, ansåg han för sin del – att bröllop är lättast att göra – knäsättningar något svårare (ja, det heter knäsättning, och inte ”namngivning” eller dop – vi hedningar döper aldrig våra barn) och en begravning den svåraste av alla riter som kan utföras – ur prästens synvinkel sett. Det är också helt naturligt, att det faller sig så.

Vid ett bröllop är ju de flesta deltagare glada och uppsluppna av skäl, som är lätta att förstå. Vid knäsättningen – där man måste jobba med ett barn, som ingenting vet och ingenting förstår – är det något svårare, och vid begravning eller jordfästning, då alla av naturliga skäl är ledsna eller upprörda (eller till och med oroar sig för ting som arvsskiften eller vad som sedan skall hända, vilket rätt ofta förekommer i praktiken) är det ännu svårare, och eftersom vi faktiskt håller begravningar mest för de efterlevandes skull och inte för den avlidne eller avlidna (ingen har någonsin upplevt sin egen begravning, och haft synpunkter på akten efteråt, i alla fall inte vad man vet…) och för att alla ska känna, att det blivit en värdig upplevelse, som i görligaste mån lindrar den känsla av sorg och saknad som naturligt nog infunnit sig. Oavsett vilken religion, vilket samfund eller vilken andlig inriktning vi nu väljer, har valt eller samtalar om (detsamma gäller också för agnostiker eller ateister) så är detta – ur organisatörens eller officiantens synpunkt – svårt att utföra, och kanske ”det bästa provet” på hans eller hennes kall, uppdrag och syssla. Det vill säga – går alla åhörare och deltagare därifrån, med en känsla av lättnad eller åtminstone med det minnet, att det hela blivit rätt utfört, och värdigt dessutom – ja då kan prästen, Goden eller Gydjan också vara till freds, och säga att man lyckats.

Jag själv begravde en gång min far – som var benhård ateist och inget annat, in i det sista – många blir fort nog ”andliga” när de känner att döden nalkas – inför ett åttiotal åhörare, i en kristen kyrka dessutom – eftersom hans arbetskamrater och kollegor så hade krävt – men med åkallan av mitt folks gudar, vilket den präst som också deltog ansåg vara acceptabelt. Det finns trots allt enstaka goda själasörjare och själavårdare i vårt land, ”Svenska” Kyrkan och dess hierarki till trots. Den begravningen – och flera andra – har jag själv utfört så väl, att ingen hade något att klaga däröver – men i andra samfund, särskilt ”forn sed” är det inte så.

Flera personer och åsyna vittnen – bland annat en Ulla Isaksson från Västkusten, som skulle begrava en nära anhörig och därför dumt nog och av rent oförstånd anlitat en person, som sade sig vara ”Rådsgode” för samfundet Forn Sed men som uppenbarligen inte var sin syssla vuxen, och ej heller karl nog – han uteblev fräckt nog från hela begravningen, eftersom han skulle hem och ”umgås med sin flickvän” som han uttryckte det – sk ”mässfall” kan väl alla präster få, men av alla anledningar till att utebli från en god väns begravning måste man säga, att denna var den allra sämsta… Fru Isaksson övergick snart till Nordiska Asa Samfundet, och vägrar numera att ha med ”fornsedare” att göra överhuvudtaget, liksom jag själv – och det råder jag er alla att också göra – Vestigia terrent, eller ”spåren förskräcker” som det heter på latin.

Vi har också de beryktade ”blodsritualerna” vid felslagna bröllop vid gamla Uppsala från i våras, och mycket annat, som ”forn sed” också legat bakom, och totalt misslyckats med. ”Fornsedarna” och deras tokigheter har förstört så oerhört mycket för oss. De har hindrat oss från att hålla värdiga bröllop, begravningar och andra ceremonier. De har hindrat oss från att bygga Gudahov. De har hindrat oss från att få en egen begravningsplats, för inte en enda gång har de lyckats med detta – under hela sin existens.

Nordiska Asa Samfundet däremot, har bara funnits i tre år, men lyckats med allt av ovanstående och mer därtill – samt fått ett mångdubbelt större medlemsantal. Konklusionen eller slutsatserna av alltsammans, torde vara fullständigt uppenbar för var och en. ”Fornsederi” däremot är inte värdigt någon som helst form av stöd – inte överhuvudtaget – det mandatet har de redan förverkat, genom sin totala oförmåga att hålla värdiga begravningar – sin oförmåga att skaffa fram användbara gudahov, och sin oförmåga att nå resultat, rent generellt.

Vi Asatroende väntar inte, ty så är inte vår vana. Vi vill som alla andra ha vår självklara rätt, att fritt få utöva vår religion och vår tro (ja, just tro och inget annat!) under värdiga former.

För mig som Asatroende – med mer än tjugofem års samlad erfarenhet av de flesta samfund, som dykt upp och försvunnit igen – är Nordiska Asa Samfundet inte bara ETT värdigt alternativ – utan det ENDA värdiga alternativet, i alla fall i dagens läge – och som jag själv ser det.

Jag har också – som ni kanske vet – skrivit en hel artikel om just Alvablot och begravningar, vilket torde vara aktuellt såhär års, i det som är kvar av Hels månad och innan Julen kommer.

Låt det stämma er till eftertanke, och läs noga vad som står däri, ack ni hedna – och ni ludna !

Vad gäller Gudahov har jag till och med publicerat egna ritningar och skisser till ett sådant – i ”fickformat” och i ett så enkelt och billigt utförande, att man kan bygga och uppföra ett sådant själv, bygglovsfritt, och redan i en villaträdgård eller på annan privat mark.  Och vissa av oss – mina bröder och systrar, och de som är just Asarna trogna och inget annat, fortsätter att bygga upp, där så många andra bara river ned.

Vid slutet, står segern !!

Varför nekar man hela tiden oss svenskar en Hednisk, fristående begravningsplats när detta redan finns i Danmark, Norge och många andra länder ?

Fredrik Strage ”dissar” Sunkiga Söndags-Schamaner…

Fredrik Strage, Dagens Nyheters ”rolighetsminister” och ständige kåsör med fast anställning på kulturredaktionen (ack, den som ändå hade det !) är allt bra lustig ibland. Igår grep han sig an diverse ”Söndags-Schamaner” och fornsederi, samt vad sådant kan leda till. Ytligt sett tog det hela sig formen av en bokrecension; herr Strage hade läst boken ”Goat Man” av en viss Thomas Twaite, men under tiden ger han som vanligt fritt utlopp för sitt något Hipster-betonade författarjag, och passar samtidigt på att ge all förljugen och verklighetsfrämmande New Age en rejäl känga. Det är roligt, riktigt roligt till och med – i alla fall enligt min smak – men så hör jag sedan en tid tillbaka till Fredrik Strages följare, och försummar inte att läsa honom, även om han ibland kan verka en smula ytlig.

Alla skribenter har sina fiktiva egon, antar jag – mitt är liksom aggresivare, mer tydligt hållet och skräder inte orden – det här med att vara lätt ovanpåflytande ligger liksom inte för mig, Hedning som jag ju är..

indexVg observera det, kära journalister…

Strage berättar om den skäligen urartade Twaite, en 30-årig designer som år för sig att han skall ”ta en paus från att vara människa”, efter att ha träffat en lika förvirrad dansk Schaman (jo, det finns sådana..) som på fornsedares vis råder honom att ta hallucinogena droger, och ”komma i kontakt med sitt kraftdjur”. – Ja, ni har hört det förr, antar jag. Den vanliga New Age smörjan, serverad för amerikanska hipsters. Twaite planerar att försöka övergå till att vara get istället för att vara människa, och ”kontaktar ett högtekonolgiföretag som hjälper honom att tillverka styltor så att han kan röra sig på alla fyra likt en get. Han tillverkar också en hjälm (som kommer väl till pass när han ramlar och slår sig) och en konstgjord extramage som gör det möjligt för honom att idissla gräs.” Strage fortsätter sin skildring med att konstatera hur den amerikanske galningen ”testar transkraniell magnetstimulering för att tillfälligt bli av med talförmågan.” – allt i sina försök att degenerera till rent fornsederi och fastna i ett primitivare stadium.

goatman_cover-web640

Cui bono, frestas man att säga, cui bono ? Vad ska alla dessa meningslösheter tjäna till ?? Asatron och Hávamál betonar förmågan till ansvar och mänskligt tänkande, exakt den egenskap som är dessa snurriga schamaner och New Ageare fjärran, med eller utan högteknologi. Vi är satta till Midgård och den här världen för att vara planetens rådare, och värna och vaka över den efter bästa förstånd, och inte söla ned oss med att försöka bli smutsiga djur eller att ägna oss åt ”fornsederi” och andra verklighetsfrämmande avarter, de Abrahamitiska ökenreligionerna inbegripet. Och varför denna svårartade passion för just getter ? Fredrik Strage associerar till urspårad Heavy Metal, satanism och annat i den stilen, måhända med rätta, måhända inte.

Catsmob.com - The coolest pics on the net!

DUMSTRUTEN direkt ! ”Forn Sed” i sin prydno…

 Alltnog, det finns en koppling mellan den här ”getkulten” och vissa samfund. Bara några dagar före ”forn sed Göteborg” skulle fira sitt Midvinterblot förra året, vältes en stor mängd gravstenar och en liten killing på Slottsskogens zoo torterades ihjäl under makabra former – alldeles intill ett märkligt dagcenter eller liknande med namnet ”Plikta” vilket tydligen blivit ett ”tillhåll” för fornsederiet och dess utövare. Ingen greps, och polisen har fortfarande inga misstänkta, men så lever vi numera också i ett Sverige där den nationella Polisen som mest kan klara upp 18 % av alla anmälningar som sker, men ”djurplågeri är inget prioriterat brott” har vi alla fått veta.

Förvisso finns det många underliga avarter inom New Age, men det här med ”getkult” är kanske inte det allra värsta. Vad som verkligen är fasaväckande, är att myndigheterna inte griper in, och sätter P som i Polis för all den här flummiga skiten…

Nordiska Asa Samfundets Midsommarblot vid Rökstenen ett Genombrott för Asatron

Den ”borgerliga” eller vanliga Midsommarafton 24 Juni 2016 visade sig för min del vara en ytterligt minnesvärd dag. Jag klev upp i ett molnigt Svealand, där Tors åska hängde i luften, och konstaterade att britterna vunnit sin frihet. Så tog jag tåget till Ostrogothae Pars, det gamla svenska Östergötland, för att göra ännu en frihetlig färd. Redan Jordanes, den gamle 500-tals historikern, var på sin tid helt övertygad om att Östgoterna skulle ha kommit just från dessa trakter, liksom Västgoterna från Västergötland, och så trodde man faktiskt över hela Europa, hela medeltiden igenom. Först i nyare tid blev en akademisk forskning etablerad, som klarlagde att Goterna var ett germanfolk österifrån, och att endast Amalernas gamla kungaätt och en handfull utvandrare från Scandza, det gotiska urhemmet i norr, var representanter för en antagen ”folkvandring” även om kontakterna mellan dåtidens Sverige och kontinenten var tillräckligt täta ändå.

Men några ”gotiska” teorier är inte populära i Sverige mer. Ve den historiker som ens vågar andas om något sådant ! Resultatet kan bli uteblivna forskningsbidrag, ”vuxenmobbing” eller ”förlust av cred” och tillspillogivna lärostolar vid universitetet…

goths-mapOckså idag är många forskare i Europa helt övertygade om att goterna kom från Norden och Sverige…

(Bland svenska akademiker är det INTE ”Pk” eller politiskt korrekt att hävda något sådant)

rökstenen 3

Fast på Rökstenen – detta märkliga minnesmärke – världens längsta runinskrift, som nu omtolkats också den – i sann ”PK anda” till att ”inte handla om hjältar” som Riksradion påstår,  står ändå Theoderik den store, den störste av Östgoternas konungar, fortfarande nämnd.  Hans namn var fortfarande levande tradition när stenen restes, på det tidiga 800-talet, och det är alldeles uppenbart att bygdens folk då var helt säkra på att goterna hade mycket med dem själva att göra, och den nya PK-tolkningar av stenen som nu gjorts, vilar fortfarande på en omtolkning av en enda runa.

DSCF0007

Utsikten från den lilla byn Rök emot Omberg är ännu lika vacker och oförstörd som den alltid varit. Ett av Odens tillnamn eller Heiten är ”Omme” eller ”Roparen” – han vars namn också hörs i flodnamnet Uman, och Umeå – . Oden är inte för inte Gaut, eller Goten, och Gauta-Tyr, götarnas herre. Så berättar man där på trakten än idag, och från den kvinna och den familj som rår om den lilla museibutiken och det ”visitors centre” som finns i den lilla byn Rök, har jag själv lärt allt detta. Drottning Omma, Odens hustru eller Frigg är också levande i sägnerna, liksom Tor själv – som ju hedras mer än Oden på Rökstenen (stenen är ett gravmonument, från en fader som förlorat sin ende son i strid – därför bad han om styrka, och vände sig just till Tor) – och Tor var sannerligen med oss på denna dag. Omma, den molnskockande, hon som var den första ”Himladrottningen i Hedasom nobelpristagaren Heidenstam talade om, lät sig beveka – ty Frigg är hon, som spinner molnen på himlen – och Tor skänkte oss en strålande sol och två varma dagar – hela tiden kände vi som var där verkligen, att vi hade Makterna med oss.

frigg

 Jag möttes av fränder vid Mjölby järnvägsstation – eller rättare sagt snett bakom stationen. Jag väntar aldrig framför en byggnad, eller på en central plats om jag befinner mig i stadsmiljö. Jag finns alltid bredvid, strax bakom, nedanom eller i skydd eller skyl av något, mina instinkter trogen, och visar mig aldrig, förrän det blir dags att agera. Sådan är Hedningens väg !

Mer än 100 personer hade anmält sig till Nordiska Asa Samfundets Midsommarblot, och av dessa deltog 87 stycken, samt 6 hundar.  De flesta var också med vid det stora gillet efteråt, varom mera sedan. Angående det numera åtskilligt skamfilade och mer än lovligt drogliberala ”Samfundet Forn sed” så fanns där bara 11 intresserade, och 9 deltagande i deras största Midsommarblot – för fler är dessa fridstörare inte…

Döm själv om vilket samfund, som är värt att stödja och som visat sig säkrast, samt bäst på att organisera saker och ting…

maxresdefaultGå med här – skicka in 239 kr till Bankgiro: 556-3002

Lägg därtill, att Samfundet har kontakter med ett kommersiellt bryggeri – som sponsrat oss med mängder av klart och friskt mjöd, samt en produkt vid namn Runöl – mer reklam än så törs jag inte göra, på en sajt som den här – men även Jim Lyngvild i Danmark är ju bryggare och har sitt gårdsbryggeri han med .. Två helstekta vildsvin, klara att grillas och styckade på platsen – de sprang från Simonstorp – och gratis sovlokaler, parkering och allt som hörde till – inklusive vatten – allt hade organiserats snabbt, skickligt och väl. Något sådant har jag aldrig sett i ”forn seds” skäligen lumpna sammanhang, där organisation och planläggning hela tiden brister..

alla

Runöl från Millingstorps Gårdsbryggeri i Rökstenens bygd ! Får inte saknas vid något gille…

Och vad nu lumpna saker angår…

Före blotet fick arrangörerna vittnesbörd från flera håll, om att vissa försökt ”mänga men i mjödet”. Meddelanden hade skickats till Röks gård och flera andra intressenter, där NAS utmålats som rasister och man krävde, att alla inblandade skulle ta omedelbart avstånd ifrån oss.  Men – det gjorde såklart INGEN  !! Också Jim Lyngvild i Danmark – som ju fått motta besök av NAS representanter – fick en liknande deklaration, men han vägrade klokt nog, och kommenterade saken på sin Facebook-sida på följande sätt:

Just sad that i had to leave home in tears because of some peoples hostile and excluding behavior.
Vikings are for everyone, NOT only the select few Hippies with the right opinions dressed in the Cloak of Goodness… Goodness according to whom????

Det har också blivit känt, att ”Samfundet Forn Sed” säger sig ha en ny media-strategi, enligt vilken de tänker ge sig på oss inom NAS på alla de sätt, och genom alla tillämpliga kanaler. Ärligt talat tror jag de har skjutit sig i foten, minst sagt – för ju fler blot och sammankomster NAS håller, ju tydligare kan man se att dessa påstående inte stämmer..

 tumblr_inline_mjto86jXaA1qz4rgp

Slitet trick – ingen låter sig luras av det längre… ”forn sed” har förlorat debatten…

Bland de fler än 80 deltagarna denna dag såg man ett helt tvärsnitt av det svenska samhället. Barn, unga och gamla. Handikappade och hemmafruar, yrkesarbetande, gymnasister och studenter. Etniska svenskar och andra nationaliteter. Också ortens folk mötte upp, med representanter för den lokala församlingen. Alla var välkomna, och ingen lämnades utanför, till skillnad från hur det blir, när de alltmer inkrökta och navelskådande ”fornsedarna” ska hålla ”landsomfattande” Blot med endast nio deltagare..

”Samfundet forn sed” går fortfarande omkring och kallar sig ”Demokratiskt” – men kan inte ens acceptera vanlig Parlamentarism, eller ens de mest elementära demokratiska spelregler – vilket också Jim Lyngvild observerat. Parlamentarism innebär att alla Riksdagspartier är representerade och får känna sig välkomna. Så länge du inte företräder någon utomparlamentarisk rörelse, och håller dig inom lagens råmärken, så är det mesta tillåtet.

Hr Lyngvild själv är som bekant personlig vän med taleskvinnan i Dansk Folkeparti, men är själv Konservativ – och Liberal, som jag för min del är har jag inga svårigheter att umgås med folk från alla politiska partier, så länge de accepterar de demokratiska spelregler, som faktiskt finns här i landet.

Nerthus_by_Emil_Doepler

I Gamla tiders Danmark och Norden rådde FRED runt Midsommar. Enligt Tacitus, den romerske historikern, hade Nerthus-folken – åtta stammar som levde på öar i den yttersta, Nordliga Oceanen besök av Gerd, jordgudinnan vid Midsommartid, och under hennes fest skulle alla tvister vara bannlysta, alla vapen inlåsta, och fred hållas även i övrigt. Mer om Nerthus och hennes kult, skriver jag kanske en annan dag.

”Fornsedarna” har nu brutit emot allt detta – och vad våra fäders tro verkligen innebär, förstår de knappast. För egen del går jag dock sällan på gille obeväpnad – en Mora 2000 av armémodell är väldigt bra att karva kött med – men så är jag också en man som är gammal nog att styra mig, likt männen på Kung Harald Blåtands Julgille, som också Frans G Bengtsson skrev om. Alla hyllade de Särimner eller Sonargalten…

14-Svend_Tveskaeg_2

Själv tar jag tydligt avstånd ifrån allt ”fornsederi” som ni vet, och andra anti-demokratiska rörelser antingen de nu kommer från extremvänstern, extrema miljöpartister och djurrättsaktivister (läs ”fornsedare” – se mina inlägg om Richard Klinsmeister – Miljöpartisten som dömdes för flera fall av gravskändning trots att han ömsom kallade sig hedning och ömsom var med i kyrkofullmäktige) eller för den delen extremhöger – men någon sådan har jag aldrig sett till i Asatrogna sammanhang – ”Soldiers of Odin” t ex är inte alls intresserade av Asatro… Precis som många andra tycker jag också det är sorgligt, att vi alls skall behöva ha ”fornsedare” i släptåg, med allt vad de står för – sådan är min åsikt, sedan flera år.

DSCF0016Två sorters kvinnodräkter och många gudabilder vid Rökstenen – Folkdräkternas ”livstycke” utvecklades  ur den vikingatida hängslekjolen…

Rökstenen skall egentligen ses i mörker, och inte i strålande sol en varm Midsommarafton. När väggarna till det lilla träkapell som vintertid skyddar stenen är resta, kommer man forntiden mycket närmare, vilket man också kan göra en Midsommarnatt. Tyvärr syns nu spår av fåglars avföring på stenytan – vilket i längden kan fräta – liksom spår av tidigare skador – stenen har ju suttit inmurad i en kyrkvägg på 1800-talet, när den nya kyrka som fortfarande står alldeles invid byggdes – ett bevis för hur de kristna långt fram i tiden skändat och förstört stora bitar av Nordisk historia…

DSCF0006Rökstenens ena toppsida har fortfarande ej tydda och ej imålade runor – och duvors skit skadar det gamla gravmonumentet…

Enligt Kalle Dahlberg på Adelsömannen som grundade Sveriges Asatrosamfund – på den tiden det fortfarande fungerade – och som själv också huggit mer än ett trettiotal moderna runinskrifter, så kan hela den mer än 800 tecken långa inskriften ha tillkommit under en period av cirka 4-5 veckor, om vi förutsätter att den synnerligen runkunnige Varin som vi jobbade i 8-timmarsdagar. Midsommarblotet hade sammankallats redan klockan 1500, men arrangörerna väntar ända tills klockan 1600, visar det sig. Vatten delas ut till hundar och människor i värmen, och det behövs.

Under tiden tar jag mig en liten inspektionstur på Röks kyrkogård. 800-talets människor är inte alls fjärran, för Ingvaldstorp (som nämns på själva stenen) och Väversunda, liksom flera andra byar och gårdar i det omedelbara grannskapet går bevisligen tillbaka till äldre järnåldern, och vi vet från senare dokument från Vadstena att flera av dem varit brukade av i stort sett samma släkter sedan åtminstone medeltiden, eller 1600-talet, då vi för första gången fick en helt komplett folkbokföring. Inga främlingar har någonsin ägt eller trampat denna fäderneärvda svenska jord, brukad av självägande bönder i flera århundraden…

DSCF0015

Ingvallstorp och Ingvalds-ättlingarna nämns på Rökstenen – och det är en brukad lantgård än idag…

DSCF0013

Då vi ärar förfäderna vid Midsommar, minns vi också alla dem som höll fast vid sin egen frihet under kristendomens och feodalismens mörka år

DSCF0014

På en av stenarna läser jag namnet ”Distinktions-Korpral JO Bäck” vars son blev Häradsdomare… Också jag kommer från en lång rad av självägande bönder, soldater och småningom ämbetsmän, och historien om Varin – samt hans döde son Vämod – med omkastade generationer – skulle också kunna ha utspelats för så lite som kanske en – två släktled sedan.  Varin kunde mycket väl ha varit en runkunnig lagman eller domare, och att hans son var soldat, står också klart för oss. Längre bort än så, är faktiskt inte 800-talets människor, och upplevelsen av allt det de kände, är faktiskt i allra högsta grad närvarande än idag. ”Sibbe från Vi” – han som ”avlade nittioårig” är också levande för oss, och i detta tidlösa, öppna landskap – vid Midsommarens portar – går dåtid och nutid ofta ihop.

När blotet äntligen börjar – efter antydan till en tempoförlust – sker det först med en kraftig inkallning med höjd ”Vighammare” – och sedan en vacker betraktelse över Midsommarens mysterium – därefter skålar vi för några av Makterna, och så blir det tid för var och en, som så vill, att högt uttala sina önskningar för det kommande halvåret eller ära Makterna med gåvor, framme vid Gudastallen (inte ”altaret” – Asatroende har inga ”altaren” eftersom detta är ett kristet koncept) och därefter sker en kort avslutning, innan vi bryter vår krets och tackar för oss.

Att blota är egentligen inget konstigt – och tänker man efter, så måste också en kristen högmässa eller nästan vilket slags gudstjänst som helst innehålla samma steg. Det finns en tydlig början, ett mitt – och en predikan – samt en avslutning, där de deltagande kallas fram till gudastallen eller altaret, samt till sist en tacksägelse och avrundning. Att det är så dikteras av själva förnuftet, och innebär inte att olika religioner skulle ha lånat eller inspirerats från varandra, utan tvärtom att det alltid finns ett väl fungerande sätt att göra saker på – och viktigt när man har många deltagare är också, att hålla tempot i ceremonin uppe, och inte dra ned på det. Jag vet inte hur många tråkiga, verkningslösa, fornsediska och kristna ”blot” jag varit med om där ”drickande av lag om” med horn eller kalk dragit ut på tiden i minst tjugo minuter, vilket bara får till resultat att många deltagare tappar koncentation och uppmärksamhet.

DSCF0011

I besökscentret vid Rök finns numera fullt autentiska bilder av Makterna att köpa för envar Hedning !

Jag tänker inte visa några foton på hur själva Blotet gick till – för som jag sagt är jag ingen vän av ”Selfi-trua”, ”Youtube-trua” , ”instagram-religion” osv – för jag menar – om du själv gick in i en kristen kyrka – skulle du då fotografera högmässan där, helt utan tillstånd – eller skulle du fotografera och filma under fredagsbönen i en moské, kanske ?

Nej – det säger ju sig självt – såpass tölpaktig skulle ingen vara – utom rena skitstövlar, förstås – eller kanske ”fornsedare”. Respekt för deltagarna och respekt för andra människors frid kräver också, att man inte fotograferar ceremonier utan tillstånd, och inte skulle väl någon fotografera helt utan lov, vid en annan människas bröllop ? – Nej – där ser ni ! Då ska man inte fotografera vid Frej och Gerds bröllop heller… Vid gillet efteråt fotograferar vi dock helt fritt, ifall folk nu vill bli avbildade – och ett gott gille får vi också…

DSCF0018

De två svinen från Simonstorp blir nu vederbörligen grillade och ätna, och till detta finns en stor grönsallad, med massor av ärter, eftersom vi ju befinner oss i Östergötland, denna ärtförtärande bygd,varifrån all svensk ärtsoppa ursprungligen kommer. Någon sill gives inte, denna midsommar, och heller inte brännvin – det enda undantaget därvidlag är de 3 cl Östgöta Sädes – svensk bondwhiskey när den är som bäst – som jag medfört hemifrån…

DSCF0020Fastulv, lik Andrimner, steker Särimner över Eldrimner…

(”men få vet, av vad sorts fläsk Einherjarna verkligen leva”)

Till bordet får jag sällskap av en fd kollega, som varit i Amfibiekåren, visar det sig. Så är det här i livet. Man träffar kollegor, vartän man går. Han berättar för mig om de invigningsritualer som följde på ”baskerproven” förr i tiden, långt ute på ensliga öar i skärgården – rätt ståtliga saker som hölls med Bataljonchefen själv, utklädd till Oden samt två andra instruktörer, omkringflaxande som Hugin och Munin, samt mycket annat i den stilen. Den norska Telemarksbataljonen – ökänd också den – inte minst för att ha gett islamisterna en rejäl omgång i Afghanistan – har också bestått av en stor andel Asatrogna och Hedningar, och så är fallet även bland danskarna och Danmarks väpnade styrkor;  som heller inte skäms för sig…

250px-Utbildningstecken_Amfibie

Också dessa var och är Hedningar…

DSCF0010

Vi samtalar om vad som utgör en verkligt minnesvärd ceremoni eller vad som utmärker ett bra blot, och kommer fram till att det alltid är en rad klassiska faktorer – mörker, ljussken, ett bra PA-system, trummor och suggestiva ljud som kan skapa en värdig inramning eller ett minne för livet – tänker man efter en smula, så inser man att också Mysterierna i Eleusis, Antikens Mithraister – långt innan kristendomen – ett  slags kultorden med grader – en del av dem kallades ”sollöpare”, andra ”korpar”  osv faktiskt sysslade en hel del med sådant, som en del av oss i vår ungdom faktiskt också var en del av; och att Asatron kan uppstå ”spontant” inom vissa Arméförband är egentligen inte så konstigt – det gäller dock för de som står i ledningen av det hela att noga se till, vad för slags ideal och värderingar man fyller de yngre medlemmarnas huvuden med, och var någonstans man leder dem – delvis kan man säga, att alla religioner och kulter liknar varandra, men i själva upplevelsen – allt det som en gång kallades ”enthusiasmos eller bokstavligt talat ”ha en gud inom sig” (för det är vad det grekiska orden betyder) finns mycket som är helt naturligt. 100 % säkert och även drogfritt, och som erbjuder dagens hedningar mycket mer, än vad man skulle kunna tro.

Mycket mer än detta hinner vi resonera om i Midsommarnatten, och själv talar jag med minst ett trettiotal personer. Vad för erfarenheter som vunnits, och allt vad som under denna Midsommarnatt lärts och lärts ut sparar jag till en annan gång – men Nordiska Asa Samfundet kommer helt säkert hålla många fler och mycket väl besökta, väl organiserade och väl planlagda blot under året – och precis som danskar, norrmän och islänningar låter vi oss nu inte stoppas av några kristna eller några ”fornsedare”.

Vår Nordiska hedendom är här för att stanna. Det är lika bra ni vänjer er vid det, och accepterar faktum…

Här – tror jag – gör nu ”Hedniska Tankar” ett kortare uppehåll till mitten av Juli – välkommen åter !

856f68ef-eab4-4284-a698-6a2959b79e49

I Vårbrytningen

32305A

Jodå  jag både häcklar och hädar – men TANKEN ÄR FRI – och i kraft av yttrandefrihet får man vara kritisk !

Idus Martii har kommit och gått. Vi står snart vid Vårdagjämningen, och meteorologiskt sätt råder det nu vår – minst 14 dagar för tidigt enligt almanackan – i Mälardalen, och vårtemperaturer på upp emot 14 grader har noterats allra längst upp i norr, mer än 1050 km norröver där jag nu sitter och skriver detta. Aldrig någonsin har det varit så varmt i Sverige sedan meteorologiska mätningar ens började, har jag fått höra.

 

normank_varank_var

Våren skulle ha kommit till Mälardalen först kring den 1 april, men något i naturen verkar vara i olag…

Tiden kring det som kallas Vårbrytning, och det danskarna kallar Föråret – deras namn på hela fenomenet vår – har alltid varit en viktig tid för mig. Jag har märkt att vilka händelser som än utspelar sig såhär års, har de en tendens att bestämma resten av året eller i varje fall Sommarperioden också – det är just därför man talar om ett För-år, innan vegetationsperioden och markens gröda riktigt kommer igång. I Skåne och Sydsverige talar man om att ”jorden reder sig” såhär års. Tjälen går ur marken. De djur som legat i iden under vintern återuppstår, och återinträder i naturen. Moder jord gör sig redo för det som kommer – ett avstamp sker. Vatten som blivit fast, övergår till flytande form. Vårfloden rör sig – och en oro sprider sig över mitt sinne, jag kan känna vårens obändiga förlopp också i min egen kropp och benstomme, ja ända in i märgen.

IMG_1712L

Jordgudinnan Gerd, som jag skildrade henne år 2012 – meningen var också att erinra om Matj Syra Zemia eller Stora Moder Ryssland från ”Svitjod Hin Mikla” och det som en gång var Hröreks land

Till och med björnarna i Alaska, som likt de i Svenska Norrland traditionellt sett inte anses lämna sina iden före den 14 april, tvingas nu gå upp tidigare och tidigare varje år. Detta är inte naturligt för björnen, som hungrig och illa till mods tar sig en titt på omvärlden, och allt den kan se och upptäcka där. Också björnen kräver sin frihet, sin rättvisa. Den ansågs förr om åren vara en tänkande varelse, precis som vi.

bear bjorn_kenneth_johansson1189

I Ryssland  och Ukraina- där de enkla människorna faktiskt är äkta, och verkligen tar vara på vad som är forna seder och inte bara hittar på oriktiga, onaturliga sammanblandningar som här (jag hatar och förbannar fortfarande allt som här i landet på falsk grund fått namn av ”forn sed” utan att vara varesig det ena eller det andra) har man nyss firat Maslenitsa – en ursprungligen hednisk fest vid vinterns slut, som den grekisk-ortodoxa kyrkan försökt lägga beslag på, men utan att riktigt lyckas.

Maslenitsa var urspungligen en gudinna, något av jorden eller våren själv, och det är henne man firar vid den ryska versionen av det som en gång var vårt Segerblot, som det bör kallas – jag ska komma till varför inom kort. ”Fru Maslenitsa” – ibland också kallad Kostroma, Kostrobunko – uppstiger efter en vecka av firande till solen genom ett stort symboliskt vårbål – det är detta Igor Stravinsky en gång visade i sitt symfoniska verk ”Våroffer” – det ryska ordet ”syra” för fuktig, kom förresten in i deras slaviska språk under vikingatiden – ”kärr och syra” sjunger till och med Bellman om – och deras ord Sistra, kommer från det nordiska Syster – detta sagt med bakgrund hos alla dem, som fortfarande lider orättfärdigt där borta. (se tidigare inlägg)

01l-maslenitsa-2011-st-petersburg

I slutet på Maslenitsa-veckan och tövädret brukar man i Ryssland och Ukraina säga ”Må gudarna förlåta dig !” till sina fiender – då underförstått att ”själv kommer jag kanske inte kunna göra det”. Nu har vi olika länder, och två folk – båda gränsande till oss – som förut alltid var bröder, har nu mötts i ett – för tillfället fruset — inbördeskrig. Jag själv, som har vänner på båda sidorna, själv besökt båda länderna och känner observatörer – som själva suttit i krigsfångenskap där – vet sannerligen, vad detta krig har kostat våra båda grannländer.

Och till en viss Vladimir Vladimirovitj – som under hela kriget varit President, fast han kanske fått hela konflikten i sitt knä och delvis ovilligt gått med på den – störst skuld bär hans rådgivare – säger jag: ”Måtte gudarna förlåta dig – själv kommer jag nog aldrig att kunna göra det…

Grannen

”Grannen” – konstverk av den finländske konstnären Kaj Stenvall

Jag har skrivit en hel del om hädelse och yttrandefrihet i den här bloggen.

En del läsare har frågat mig: ”Kan man ens häda de Nordiska Gudarna, eller begå hädelse emot Asatron, ifall man nu tvunget ville ?”

Nej” svarar jag då skarpt och hårt. ”Njet – Nein – Nitchivo !

Att begå hädelse emot Asatron är totalt omöjligt, även om man kanske kan kränka dess utövare, även om vi Hedningar är rätt svårkränkta och uthålliga efter sådär 80 000 år eller mer på våra planet. Detta är fallet, därför att Asatron redan har en gudom också för själva Hädelsen, vars namn är Loke. Loke är personligen bekant med de andra gudarna, för att inte tala om gudinnorna, och vet därför allt om deras tillkortakommanden – därför kan han häda dem betydligt mer genomgripande och omfattande än vad vi vanliga dödliga någonsin skulle kunna klara av och i jämförelse med det, förbleknar allt annat genom sin futtighet – varken ni eller jag kan någonsin ställa till med något jämförbart – försåvitt vi nu inte utlöste Världskrig eller gjorde något verkligt nedrigt, som att rösta på Miljöpartiet, Donald Trump eller likt Putins handgångna män hetsa två grannfolk emot varandra och eftersom makterna är gamla, mycket äldre än någon av oss har de sett och upplevt mycket mer och mycket värre saker redan, oavsett vad vi själva nu skulle hitta på att säga, skriva eller göra.

loki1

Kom ihåg att Loke själv uppfann det första nätet, och därför är Internets skapare !

Jag har redan skrivit nog om de som kallas Lokeaner eller ”Lokeans” borta i USA. Själv har jag aldrig mött en enda lycklig Lokean, vad det nu kan bero på. Loke är – av olika skäl – en gudom man bör akta sig för och nog undvika att dyrka – den här våren tänker jag mera på Heimdall, Lokes direkta motsats – ordningens och lagens upprätthållare, som värnar Världen och varnar människorna i den för den annalkande stormen.

heimdall3

Heimdall eller Rig – den sanne och rätte konungen – är betydligt mera värd att ha på sin sida…

Men jämför våra egna gudamakter med de kristnas Jod He Vau He eller Allah – och andra små och obetydliga gudomar som går omkring och kallar sig ”allsmäktiga”. Dessa gudar gnäller och kältrar ideligen. Jämnt och ständigt måste de tillbes eller föräras, för annars hotar de att förgöra mänskligheten. Ständigt måste deras tillbedjare ömka sig, göra sig ynkligare än de är och krypa och kräla i stoftet för dem som maskar, medan de säger saker som ”jag fattig syndig människa” och andra dumheter i den stilen. Och framförallt – den kristne guden är liksom Allah extremt känslig för just hädelse – dessa påstådda härskare över hela kosmos är hela tiden oerhört småaktiga, och gråter som treåringar över minsta småsak:

UwaaH – Rabaaäh – Petterson där nere tror inte på mig !” eller ”Jamen Lundström har runkat !” eller ”Andersson är en syndare!

En VERKLIG Gud eller härskare över hela kosmos skulle lämna sådana futiliteter åt sidan, och bry sig om det som verkligen var väsentligt – vem kan ens tro att en gudom skulle bry sig om ifall du ”syndar” emot denna eller inte ??

Oden och Tor bryr sig inte ett enda förbannat skvatt om ifall just DU som läser dessa rader TROR på dem eller inte.

3f6ccce9d9d789d71a210d6fc114e3fd

Det är dem fullständigt överdjävla likgiltigt, för eftersom Asar och Vaner är verkliga NATURKRAFTER som du själv kan se och uppleva såhär års och existerar helt OBEROENDE av oss, behöver de inte bry sig heller.

Allt Oden gör – av rent medlidande eller en viss sympati med mänskligheten – tro inte annat ! – är att ge oss en del goda råd i Hávamál, men inte mer än så. Han krävde aldrig några blot eller offer, begärde aldrig att du skulle tro på honom, och förelade dig inga lagar, lika lite igår som idag eller ens i morgon. Vad du tror eller inte tror, lämnar han åt dig själv att bestämma – och därför kan du knappast ”häda” honom ens om du försöker, därför att Oden till skillnad emot den kristne guden och hans anhängare är säker på sig själv, och vet att han står för en rättvis sak, som kommer segra så småningom…

Vi Asatroende b-e-r heller aldrig till våra Gudar, som jag redan har förklarat i andra inlägg – upprepade gånger. Det är helt onödigt att försöka be Våren om att komma tidigare eller senare, eller att be vårfloden om att skona just ditt hus ifall det blir översvämning – för Våren och Vårfloden kommer ändå när den vill – och om du inte gillar detta – jamen bygg inte ditt hus på en plats där det kan bli översvämning, då…

imagesÖversvämningskarta från SMHI, utvisande centrala Uppsala – vissa år blir här en kraftig vårflod (you’d better start swimmin or you sink like a stone sjöng en gång Bob Dylan..)

Snart är det savtappningens tid – och dags att dricka björksav igen – som en vårkur och bot emot det min gamle Värmländske vän Tekniske Johansson (hoppas ni kommer ihåg honom !) kallade ”Svårmodet i Tjällossningen”. De första varelser, som tappade björksav i Norden, var nog inte människor utan björnar, har forskare räknat ut. När björnen kommer ur idet blir den både hungrig och törstig, och klok som den är förstår den att den bara behöver skrapa på björken med sina kraftiga klor, eller bryta av en gren, så kommer björksaven flytande…

Brown bear, Ursus arctos, standing raised upright and rubbing her back against a birch tree in Katmai National Park and Preserve, Alaska .

I naturen finns – olikt de kristnas värld – ingen skam, ingen synd, ingen skuld eller straff. Inga galna gudar typ JHVH-1, vars enda nöje är att plåga och förfölja människorna, bara därför att de inte tror på hans enfödde , enfaldige son. Allt som är naturligt, försiggår på rätt ställe, rätt plats och enligt rätt regler – som naturen själv står för. I naturreservat får man inte längre skörda björksav, och heller inte i nationalparker – och man borrar ogärna centimeterstora hål eller mer i en björk om man inte vill ha bort den för evigt – björnarna däremot gör inte så – de vet att om man bara lätt rispar björken och tar vad man behöver, så slutar saven rinna efter en stund, och när det kommer så långt att de första björklöven visar sig, ja då är också björksaven oåterkallerligt slut. Men ingen makt och ingen regering – varesig Putins eller någon annan – kan förbjuda dig att tappa björksav i en skog du själv äger… eller ur björkar du själv planterat och vårdar – år efter år !

För mig som Hedning och Asatroende är det viktigt att ge akt på naturens signaler. Jag tillhör inte den urspårade och barnsliga skara, som tvunget envisas med att fira någonting de kallar ”Påskblot” vid Uppsala högar – utan att de kan enas om en gemensam policy emot droger i sitt samfund, betecknande nog.

Vad tusan skulle ”påskblot” vara egentligen ?

Är ”Påsk” ens något naturligt eller hedniskt begrepp ??

Den ska vara något man firar för en påstådd ”frälsares” dödsdag, som alltså ska variera fram och tillbaka varje år – helt utan någon logik eller ordning alls, som det verkar. Allt detta istället för att ge akt på naturen som den faktiskt är, eller himlens astronomiska rörelser. Så onaturligt, så bizarrt…. så konstlat….

När jag själv möter alla dessa ”frälsningsprofeter” som är ute i våra bostadsområden och härjar såhär års (”när du är vårtrött och vill sova – får du besök av dårar från jehova”) och som vill skuldbelägga oss alla med sin omöjliga lära om att åsynen av en annan människa, som pinats ihjäl på ett stort plustecken kallat ”kors” eller något (morsning korsning ?) tydligen ska glädja mig på något dunkelt vis eller få mig att känna mig ”frälst” – själv tycker jag åsynen av någon annans död under hemsk tortyr bara framstår som något allmänt sorgligt eller tragiskt – därför att någotslags påstått allsmäktig ”gud” annars kommer ge sig på mig och hela mänskligheten tillika, och att vi bara genom detta ställföreträdande lidande eller någon annans bög-sado-masochistiska tortyrdöd kan undgå straff – ja det är då jag går igång och berättar om Loke på allvar…

48f387f2e4dc0fee4e30e58c79675d4a

Blaha-Blaha Kristus hängde bara på korset i en dag, men Loke lider FORTFARANDE för DINA synder ! Allt är DITT fel !!  Allt är DITT Fel !! Där ser du – och HÖR sen !!!

Kristi lidande och pina var enligt Bibeln oerhört begränsat, men Loke lider evinnerligenutan att klaga – eftersom han ligger bunden intill Ragnarök med den giftorm hängande över sig som Skade – vinterns gudinna – stoppade dit, eftersom Loke också är vådelden, och eldsvådor släcks av vatten. Till och med Loke är alltså bättre än jesus kristus, brukar jag säga, och allt är ERT fel lägger jag till, när någon kristen dörrknackare kommer för att ”frälsa” mig.

2f6998e8e15de9ddfaa976016604325b

Också en Hednisk Man har väl rätt att vara kritisk eller filosofisk…

Om deras kvinnor sen har håret obetäckt, brukar jag fråga ”hur mycket kostar det ?” eller ”tar du den i tvåan också, syster ?”eftersom det står i bibeln att bara horor går utan huvudduk, och eftersom bibeln till skillnad från Eddorna är bokstavlig sanning enligt Jehovas vittnen och många av deras kvinnor går just barhuvade, så då antar jag att – tja ni vet…

product_thumbnail.phpSigyn, tövädrets gudinna från den kalla, våta februari vet mer om frälsning och kärlek, än vad de flesta kristna någonsin vet..

Sedan berättar jag för dem om Sigyn – Lokes lojala hustru – hon som verkligen visade frälsningens väg genom kärlek – för inte ens när Loke svikit henne om och om igen, ett helt liv igenom, vek hon en tum från hans sida. Och hon fördömde honom aldrig. Nej – hon delade för evigt hans plågor i Nástrand och Nifelhel, det allra uslaste och nedersta Helvetet – hon satt inte oåtkomlig uppe i himlen, utan satte sig själv vid Lokes sidafor till Damaskus – och gjorde något…. DET är vad jag menar med frälsning eller kärlek… ett föredöme…

SigynSigyn i Nifelhel, som jag tänkte mig henne år 2012 – bilden tagen i en nedlagd järnvägstunnel under ett sjukhus i Stockholm med enbart en 2w ficklampa som ljus

För övrigt är jag ruskigt straight edge som hedning. Jag tror inte, att droger har det minsta med sund och naturlig religionsutövning att göra, och jag ser inte något enda behov för att använda något annat än rent vatten eller möjligen mjöd i samband med ceremonier. För människor som bär sig åt som barnungar, profanerar Gamla Uppsala, blandar ihop kristendom med islam och sen tillsätter en svag skugga av Asatro och kallar resultatet för ”fornt” har jag heller inget större tålamod.

Visst – på den tiden vi hade ett landsomfattande, fungerande Asatrosamfund här i Sverige – jag var med och grundade det – och vi ville protestera emot Svenska Kyrkan genom att ta tillbaka platsen hade kanske ett ”Påskblot” sitt symboliska värde, men den tiden är nu länge sedan förbi. Inte heller skulle jag fara till Gamla Uppsala för att blomstersmycka några kristna altaren eller tillbe någon ”jesuskraft” – för ville jag ens det, kunde jag fortfarande vara med i ”svenska” kyrkan, hursomhelst.

Och hellre ärliga kristna än falska hedningar – det säger jag er !

Själv firar jag ett segerblot för vårens inträdande – det gjorde till och med den unge Strindberg på sin tid – när han var Hedning – och så bör ni också göra – om ni nu alls vill vara Hedna eller Asarna trogna !

Gamla_Uppsala

Den här platsen tillhör inte några inbillade ”fornsedare” eller några kristna ! Den tillhör svenska staten och folket – samt verkliga hedningar i alla land !!

Come gather ‘round people
Wherever you roam
And admit that the waters
Around you have grown
And accept it that soon
You’ll be drenched to the bone.
If your time to you
Is worth savin’
Then you better start swimmin’
Or you’ll sink like a stone
For the times they are a-changin’.

Come writers and critics
Who prophesize with your pen
And keep your eyes wide
The chance won’t come again
And don’t speak too soon
For the wheel’s still in spin
And there’s no tellin’ who
That it’s namin’.
For the loser now
Will be later to win
For the times they are a-changin’.

Come senators, congressmen
Please heed the call
Don’t stand in the doorway
Don’t block up the hall
For he that gets hurt
Will be he who has stalled
There’s a battle outside
And it is ragin’.
It’ll soon shake your windows
And rattle your walls
For the times they are a-changin’.

Come mothers and fathers
Throughout the land
And don’t criticize
What you can’t understand
Your sons and your daughters
Are beyond your command
Your old road is
Rapidly agin’.
Please get out of the new one
If you can’t lend your hand
For the times they are a-changin’.

The line it is drawn
The curse it is cast
The slow one now
Will later be fast
As the present now
Will later be past
The order is
Rapidly fadin’.
And the first one now
Will later be last
For the times they are a-changin’.