Årskrönika – Hur Runkampen blev årets viktigaste händelse år 2019

Årskrönikorna fortsätter hagla därute, i brist på snö över Mellansverige. Medialandskapet fylls av dem, och av sedvanliga taffligheter och tarvligheter, men för tillfället bryr jag mig inte, upptagen som jag är med annat under denna ledighet. Under det år som gått har den här bloggen hart när blivit landet enda och mest spridda Asatrogna nyhetsbevakningstjänst, med ibland så mycket som fyra inlägg på 2000 ord eller mer skrivna om dagen, varje dag, vecka och månad.

”Nothing changes on new year’s day” sjäng en gång en gammal synthgrupp benämnd U2 i en låttext – och jag själv skulle kunna säga detsamma. ”I will begin again” lyder en annan textrad från samma källa, och jag kan instämma i även den. Under 2019 blev hedendomen i Sverige politisk, och Asatron lanserades som ett fullvärdigt religiöst alternativ. Så, anser jag, kan man sammanfatta årets viktigaste händelser. Kanhända ville alla vi Asatrogna inte bli politiska, visserligen, men vi har tvingats till det av den tid och den regering som säger sig vara vår, och som fortfarande vill styra och ställa här i Sverige, trots att den saknar allt parlamentariskt mandat, och inte företräder folkflertalets åsikter.

Numera är de flesta av oss helt klart emot Regeringen Löfvén, och vi ser nog gärna att den avgår, vilket vi inte är ensamma om. Misstroendevotum har som bekant utlösts i Riksdagen under hösten, och den politiska kartan har ritats om ute i landet, även ibland vanligt folk – därom torde vi alla vara ense.

Det började sommaren 2018, med mycket märkliga uttalanden från Morgan ”Mollgan” Johansson, den lille fähund som säger sig vara landets Justititeminister. Ex Cathedra och under ett tal i Almedalen utanför Visby började han plötsligt babbla osammanhängande om ett totalförbud emot Runskrift. Särskilt Tyr-runan och Odal-runan väckte hans vrede, och skulle drabbas av straff och förbud. Detta skedde i en situation med ökande våldsbrott, sprängningar, sk ”skjutningar” (eller rättare sagt mordförsök och mord – i media vågar man ju inte längre kalla saker för dess rätta namn, men försöker släta över med hartassen) och en våldsspiral över hela Sverige, huvudsakligen utlöst av utländska kriminella, som aldrig bort vara här och aldrig borde ha släppts in i landet. Var ett ”runförbud” överhuvudtaget då rätt prioritet, särskilt eftersom det verkade vara tillkommet med det enda syftet att politiskt brännmärka och straffa svensk Socialdemokratis egna motståndarre, genom att få stämplat dem som ”nazister” bara därför att de använde runor, och försökte skydda det svenska Kulturarvet.

Vi vet alla vad som hände sedan. Jag själv var den förste att uppmärksamma problemet, och det skedde här på denna blogg. Långt senare började också Nordiska Asa Samfundet, eller NAS – som nu har över 1500 medlemmar – utlösa sin egen ”runkamp”. En namninsamling startades, som på kort tid samlade över 5000 personer, vilket är det antal som brukar krävas för att utlösa en kommunal folkomröstning, Samtidigt vädjade experter, gamla Justitieråd, Lagrådet och till slut också en Statlig Utredning i SOU-serien, företrädd av en väl meriterad domare från Göta Hovrätt till ministern, och alla inblandade kunde konstatera att vad Ministern sagt för det första var ogenomförbart, eftersom det väsentligt skulle skada inte bara kulturarvet utan också begränsa yttrandefriheten i vårt land, och att den föreslagna lagen ändå var fullkomligt onödig, eftersom eventuella extremisters missbruk av runorna och andra av Asatrons symboler faktiskt kunde bestraffas vid behov, genom lagar och förordningar som redan gällde – exempelvis paragrafer om förargelseväckande beteende och annat sådant.

För en gångs skull tänker jag inte ger er länkar till det hela – jag förutsätter att ni själv är tillräckligt skickliga i källkritik ändå – men alla kan vi enas om det faktum att NAS med eller emot sin egen vilja faktiskt BLEV en politisk organisation, när den för det första organiserade namninsamlingar och publicerade flera politiska upprop, som fortfarande finns kvar på dess hemsida, och för det tredje i maj månad detta år organiserade en demonstration utanför Riksdagshuset och på mynttorget i Stockholm – man kan gärna inte bli mer politisk än så. Jag skulle nämligen vilja påstå, att organiserar man en offentlig demonstration utanför ett nationellt parlament, så är det en politisk händelse i sig, likaså om man på en hel rörelses vägnar överlämnar en officiell skrivelse till en av landets Ministrar, vilket är vad NAS talesman Stenar Sonnevang och en del andra faktiskt gjorde.

Detta är nu historia, och historien går inte att förneka. Som vi vet, blev det inget Runförbud. Lagförslaget föll platt till marken, och Morgan ”Mollgan” Johansson har hela hösten babblat vidare om andra saker, som att han skulle ”jaga de kriminella i Malmö till Världens ände” samtidigt som vår Statsminister ställt sig upp och beklagat att ”Vi såg inte detta komma”… därmed syftande både på brottsutvecklingen, det upplösta samhällskontraktet och Regeringens misslyckade politik i övrigt.

Det underliga i sammanhanget är dock, att ”Mollgan” själv inte gjort avbön för sin misslyckade lag – en av flera försök till ny jurisprudens som lagrådet stoppat det senaste året – och gjort avbön för alla sina dumheter. Han skulle mycket väl kunnat hänvisa till den aktuella utredningen, att nya fakta i sakområdet framkommit, som han – i egenskap av Minister – kanske inte kände till, eller försiktigt kommenterat att situationen nu faktiskt ändrat sig, och att helt andra frågor inom hans sakområde nu har högre prioritet, som till exempel att spåra upp de sju försvunna tjänstepistoler och en stor mängd hålspetsammunition, som försvunnit från hans eget Regeringskansli..

Så skulle ju en svensk politiker mycket väl ställa sig upp och säga, inte minst därför att det brukar vara en inrotad vana, och en sak som hänt många gånger förut.

Men nej, men nej !

Inte ett enda ord i media har blivit skrivet om runförbudets återtagande, och lagförslagets totala kollaps. Nu – vid årsskiftet 2020 – har frågan faktiskt blivit inaktuell, och överspelad av den rådande utvecklingen i landet. Den folkliga protesten lyckades, och den aktion som jag själv och andra med mig satt igång och hela tiden arbetat för, fick ett lyckligt slut.

Frågan om Birkas bevarande, ett slut på skövlingen av Gamla Uppsala – en plats som är viktig för all världens Asaroende och inte bara de i Sverige – och andra bevarandefrågor fortsätter att vara politiskt intressanta, och de kräver oundgängligen också, att NAS fortsätter att arbeta politiskt och yttra sig i den politiska debatten, också när jag själv inte gör det.

Det är också att märka, att de mindre än hundra personer, som säger sig omfatta något de kallar ”forn sed” – men som mest kommit att förknippas med drogmissbruk och annat som vi seriösa hedningar inte vill knytas till och inte ställer upp på, exempelvis blodsoffer och annat sådant – inte med en enda gest, inte med en enda rörelse protesterat emot Runförbudet, utan varit helt frånvarande i den kampen. Istället har de allesammans fortsatt att uppföra sig renodlat destruktivt, med sina krav på en homosexualisering av Torshammaren och andra fullkomligt idiotiska påhitt, som inte har det minsta med Asatro eller Nordisk Hedendom att göra, och som man bara kan betacka sig för, avsky och ta avstånd ifrån.

Torshammaren är liksom runorna en viktig religiös symbol, som i likhet med andra religiösa symboler inte får skändas eller missbrukas. Allt annat är faktiskt ”förargelseväckande beteende” och kan straffas enligt gällande lag..

Kampen emot ”fornsedarna” och allt vad de står för, måste fortsätta närhelst de överhuvudtaget visar sig i offentlighetens ljus, även nästa år. Och Hedendomen måste våga ”ta plats” och yttra sig i det sönderfallande och ruinerade ”Folkhemmet” – om Asatron alls skall kunna växa och frodas. Den kampen är viktig, och måst föras även av enskilda debattörer som jag, inte bara av enstaka intresseorganisationer med som mest ungefär 1500 medlemmar – för vi behöver organisera oss och växa mycket mer än så, upp till den nivå runt 3000 personer och över som redan finns på Island, och kanske också i andra av de nordiska länderna som Danmark, vårt närmaste grannland.

Kampen går vidare, även nästa år och därefter nästa. ”Hedniska Tankar” kommer att fortsätta vara den ideologiska spjutspets, som direkt verkar emot och tar upp striden med Monoteisterna. Vårt mål är oförändrat. Kristendom och Islam skall ut ur Sverige, och varken religionsfriheten eller det sekulära samhället är någon självmordspakt. Vi har rätt att försvara oss emot de dunkla krafter, som vill vår egen undergång, och vi har Tors kraft och de övriga makterna på vår sida.

Vid slutet, står segern !

Sällan når vi svenskar henne förr, men via tron på oss själva och den kultur vi försvarar, kommer vi slutligen att segra.

”Hedniska Tankar LEDER – andra FÖLJER…”

Nordiska Asa Samfundet, NAS genomför just nu en namninsamling för att rädda UNESCO Världsarvet Birka och dess känsliga miljö – något som jag själv skrev om FÖRST, efter det att professionella arkeologer uttalat sig i SVT. 

Kanhända minns ni mitt inlägg från 26 Juni i år – långt innan de flesta media eller tidningar som DN ens vågade ta upp frågan.

Varför vill den svenska Regeringen inte bevara och skydda allt det, som är vårt självklara arv ?

På grund av vanvård, plundring och Regeringen Löfvéns felaktiga kulturpolitik, där Sveriges kulturella och historiska identitet hela tiden missgynnas och nedvärderas, riskerar nu Birka att förlora sin UNESCO-klassning. Man har inte ens tagit bort vindfällda träd från 2018 års stormar, och rovgrävningar har konstaterats på flera håll, enbart därför att Fastighetsverket, som nu är ansvarigt för skötseln av ön; inte vill ha någon tillsyningsman där under vintrarna. De tre gårdar som under hela 1900-talet varit bebodda, har nu avfolkats, och bara en bofast familj – som väl kunde få bidrag för att se till ön på 24-timmarsbasis -återstår idag. Enligt Veronica Björkman, ansvarig för Birkas Museum under sommarhalvåret, har man konstaterat tre tydliga rovgrävningar bara i år, men ingen har gripits för dåden.

Jag uppmanar er alla att skriva under den aktuella namninsamlingen, som började för några dagar sedan och i skrivande stund samlat 726 personer.

Oavsett vilken andlig inriktning ni har, och oavsett vilka åsikter om saker och ting ni har i övrigt, tycker jag ni bör dra ert strå till stacken för att rädda Birka som Världsarv, fortast möjligt.

Låt oss värna det som är vårt – för HELA VÄRLDENS skull !

Och, angående detta med namninsamlingar…

Visste ni att NAS fortfarande driver en namninsamling för att få bort den skändliga sk ”Påvestenen” från Gamla Uppsala, och hindra katoliker och andra kristna grupper från att förstöra hela det området ?

Hittills har inte mindre än 1240 personer rörstat för att ta bort det fula och missprydande altare, som katolikerna placerat rakt framför hela Sveriges viktigaste gravhögar, något de aldrig någonsin haft ett lagligt tillstånd för. Stenen måste bort, helt enkelt – och Gamla Uppsala som fornminnesområde, måste kunna återställas i det skick det en gång var. Det är ett naturligt krav inte bara för oss svenskar, utan för människor över hela Världen. Gamla Uppsala har alltid varit en av Hedendomens allra heligaste platser, och ifall nu olika religioner alls ska kunna samexistera i Sverige, måste dessa kristna också lära sig att de inte kan få bryta emot vårt lands lagar, och att även vi hedningar har rätt till en plats, där vi obehindrat skall få kunna utöva vår religion. Det finns en katolsk kyrka i centrala Uppsala redan, och stenen kan mycket väl flyttas dit, utan att det möter den minsta svårighet.

”Runkampen” eller protestkampanjen emot den Hets emot Folkgrupp som vårt lands egen Justitieminister, drivit från talarstolen i Riksdagen när han på helt felaktiga grunder försökt få bland annat Tyr-runan och Odal-runan totalförbjudna såsom varande påstått ”rasistiska symboler” var något som jag själv började ta upp redan 2017. Vi vet alla vad som hände sedan.  Regeringen Löfvén har fått svänga 180 grader i frågan, och numera utreder man vad jag själv föreslog redan från början, dvs att rasistiska och utomparlamentariska organisationer typ NMR och ”Samfundet Forn Sed”, som missbrukar runor och andra för Asatron väsentliga symboler skall förbjudas och ställas inför rätta, inte själva runorna och symbolerna. Också detta är ett fullkomligt logiskt och naturligt krav, och det kunde vår Justitieminister ha insett, även om han gång på gång vägrat att kommentera frågan, och fegt gömt sig bakom anonyma tjänstemän och ”sakkunniga” istället för att förklara och stå för vad han faktiskt sagt, trots att det visat sig helt felaktigt.

Resultatet blev också en offentlig demonstration framför Riksdagshuset – organiserad av NAS – som först sade sig vara en ”opolitisk” organisation men som senare fick ta tillbaka vad man själv sagt – efter påpekande från ”yours truly” – dvs just mig…

”Runkampen” var och är en politisk fråga. Den är politisk, därför att den berör ett lagförslag – nu dessbättre bordlagt, och kanske kommer frågan bli bordlagd för evig tid, vilket nog vore det bästa. Vi får nog också konstatera, att demonstrerar man offentligt framför ett Riksdagshus med banderoller och allt, ja då ÄR man självklart politisk, även om man kanske inte ville vara det från början, utan tvingades bli det – mot ens uttalade vilja. Ingen skulle ju kunna vara gladare än vi Asatroende om den höge Ministern slutade med sina dumheter, och avstod från dem i framtiden – han kanske skulle kunna gå sitt eget folk till mötes, och på så sätt återvinna vårt förtroende och ställa allt till rätta – men se – det har han inte gjort !

Namninsamlingarna har blivit många i Svea Rike nuförtiden – men de sker bara på förekommen anledning. Hade vi en Regering som lyssnade på sitt eget folk och som förde en förnuftig politik, skulle alla dessa inhopp i dagspolitiken inte längre behövas, och vi kunde alla återgå till något nyttigare och det som var vårt egentliga syfte istället för att ”driva politik” – men nu har vi blivit tvingade att agera…

Mohammed Omar, min gamle bekant från Uppsala, berättade för två dagar sedan om hur en ny extremistisk gren av Islam, kallad Dawa håller på att etablera sig i Sverige. De försöker nu få bygglov för ett jättestort islamiskt center i två våningar i Stenhagen utanför Uppsala – inom direkt synhåll från Uppsala Högar.

Dawas mål är också att Sharia-lagar ska införas, inte bara i Uppsala utan i hela Sverige. Mohamed Omar vet vad han talar om, för en gång var han extrem islamist själv, men det var innan han kom till insikt, och började hylla sundare ideal..

Dawa-folket som vill bygga centret i Stenhagen tillhör en missionsrörelse som heter Tablighi Jamaat. Denna rörelse grundades i Indien på 1920-talet för att rena muslimer från påverkan från den indiska, hinduiska kulturen. Den spreds sedan till hela världen och räknar idag cirka femtio miljoner medlemmar. För att få unga muslimer att rensa bort varje spår av icke-islamisk kultur tar man dem med på resor i tre eller 40 dagar. Man sover tillsammans i moskén och följer ett program som innehåller bön, koranläsning, predikan och ”turer”. Turen går ut på att gå runt närområdet, knacka dörr hos muslimer och kalla dem till moskén.

Tvång och påtryckningar, alltså – så småningom inte bara riktade emot de som redan är muslimer och som vi har alldeles för många av här – utan också mot oss svenskar, som faktiskt vill ha kvar en modern rätts-stat, jämställdhet emellan kvinnor och män, religionsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och allt vad vi hade, redan på det Gamla Uppsala -tingets tid, då alla Svears Ting fanns vid just Gamla Uppsala.

Mera om böneutropen, som snart kommer att eka över Uppsala Högar ifall inget görs, kan du läsa här…

1392 personer har redan förklarat, att de INTE vill ha denna jihad-central, men fler underskrifter behövs.

Att REAGERA emot kristendom och islam är VIKTIGT. Vi får INTE TVEKA om vi skall kunna behålla vårt eget land, och försvara de friheter, vi idag tar för givet.

Jag hoppas du som läser det här också SKRIVER PÅ för att STOPPA Dawas nya Jihad-center utanför Uppsala, och att du gör det fortast möjligt. I morgon kan det redan vara försent…

Omdöpandets och PK-logikens diskreta charm… Ren kristifikation bakom allt…

Från Danmark meddelas, enligt den ansedda tidskriften Videnskap.Dk att en kristen journalist och blyg liten fil kand (Cand Mag heter det visst i Danmark) vid namn Anders Lundt Hansen att Vikingatiden skall döpas om, och inte får heta eller kallas Vikingatid längre. Istället skall den ”kristifieras” och benämnas ”Tidig Nordisk Medeltid” – ett både svåruttalat och onödigt långt namn. Tidningen skrattar gott åt herr Hansens dumheter. ”Det er jo Vrövl !” som det heter på god danska.  Groteska förslag som ”Stålåldern” utmönstras också helt av Museumsinspektør ved Nationalmuseet, Peter Pentz, som helt enkelt säger till tidningen att ”Den prut er slået” vad gäller herr Hansens kristna smygfisande.

”Så djupt våra efterkommande har sjunkit ! I nära 400 år, från 793 till 1066, slogs vi för vår frihet och oberoende. Varför gör de inte samma sak, utan lägger sig platt på marken ?”

Överallt, runt hela Världen är ”The Viking Age” numera ett historiskt inarbetat begrepp, som förekommer nästan överallt, från turistbroschyrer till populärkultur. Och ändå vill de kristna förstöra det. Hur djupt sitter inte hatet emot vårt ursprung, och den latenta rasismen hos alla dessa journalister, men det värsta är förstås, att deras vämjeliga attityder och allt PK-tänk börjar breda ut sig. På Wikipedia – som helt drivs av frivilliga krafter och där vem som helst kan föreslå vad som helst, bara man har en tillräckligt stor påtryckningsgrupp bakom sig, försöker man nu ändra hävdvunna, internationellt accepterade begrepp som Asatro utmönstras till förmån för floskler typ ”Heathenry” eller ”Old Norse Religion”.

Och istället för att tala om The Nordic Countries, som ett kulturellt begrepp, vill man nu införa termen ”Scandinavia” – ett ord som vi nästan aldrig använt om oss själva. Varför inte då återinföra beteckningarna ”Muselman” eller ”Mohammedan” på Muslimer i Sverige, eller Islams anhängare ? Eller börja om med att säga ”Lapp” om varenda Same ? Eller N-ordet om alla Svarta ??

Också det är ju kristna smädeord, liksom det rysliga begreppet ”forn sed” – en beteckning som aldrig någonsin förekom under den hedniska eran, utan först infördes på 1230-talet.

Dagens Asatro är icke forn. Och den är icke en mekanisk upprepning, ett tomt bruk utan innehåll. Man måste våga kalla saker vid dess rätta namn, här i livet, och inte följa efter dessa maktens ständigt kacklande höns, hens och småpapegojor…

Asatron finns på Allvar. Dess utövare tål inte att bli trampade på, eller förminskas.

FRAMÅT ! (Tillbaka leder ingen väg…)