Höstdagjämning 2020 – ”Om VÄRDIGA och Ovärdiga Blot”

Idag har det som bekant varit Höstdagjämning i Sverige – vårt land ! Höstdagjämningen är till skillnad från vad många tror inte en bestämd dag, utan ett klockslag, en tidpunkt, lika noggrant astronomiskt bestämd om någonsin Sommar- eller Vintersolståndet. Enligt Wikipedia skulle Höstdagjämningen ha infallit ca 1530, men ”Illustrerad Vetenskap” säger att den inföll 13.31 svensk tid, och att dessa angivelser skiljer sig åt, beror väl på om man använder astronomisk soltid, eller inte.

Hursomhelst vet vi med säkerhet att Höstdagjämningen firats i vårt land ända sedan stenåldern, vilket bevisas av alla de megalitmonument och stensättningar – även från järnåldern – som man hittat över hela landet.

Soluppgång på Höstdagjämningen sedd från Havängsdösen – som skadats av fåkunniga ”fornsedare”

Inte minst därför är det sorgligt att se hur många personer i ”Hedendomens fula svans” i form av newageare, ”fornsedare”, wiccaner och annan oftast oaptitlig bråte, som inte förstår att hedra eller Blota på rätt sätt till våra Gudamakter. Höstdagjämningen innebär inte bara tacksägelse för en god skörd, och det äringens år som varit, och i år firade jag den med att springa elva kilometerlånga varv i en skog – talet elva är som ni kanske vet Äringsrunan Jaras tal, och står för det normala året, minus Julmånaden, för så räknade man sitt år i äldre tid. En del säger att Jordbruksåret normalt tog slut här, men över hela vårt land har man firat Nyåret vid Julmånadens slut, i alla fall under Järnåldern, då Asatron kodifierades i sin slutliga form.

”Gåva kräver, att gengåva gives” står det i Hávamál, och för en sann Asatroende, som är Asarna trogen, borde detta vara det första av alla bud. Det största offer eller blot du kan göra, är att offra av dina egna krafter och något av din tid och energi, likt Oden gjorde på Yggdrasils stam, när han fann runorna. Nordiska Asa Samfundet har i år lyckats genomförda några värdiga höstblot, men tyvärr inte på rätt tid och rätt dag, vilket jag anser är ett stort minus. Jag upphör aldrig att förvånas över hur många människor som aldrig kommer längre än till nybörjarstadiet inom Asatron, och ibland ens knappt det. Illiterata idioter och run-analfabeter, som inte förstår att det manliga elementet – för Frej – den store Himmels- och Äringsguden skall vara överst i Jara runan – och det kvinnliga – för Gerd eller Moder Jord – skall vara underst, som bilden här ovan visar, kommer väl sannolikt aldrig få någon god skörd, varken detta år eller något annat, och har bara missväxt att vänta.

Himlen ligger därovan, och Jorden därunder – begriper man inte ens en så enkel sak, gör man bara pannkaka av allt. En hel del fåkunniga rabblar bara upp en hel mängd gudar, utan innehåll och mening, utan rim och reson, utan logik, sans eller vett – och därför misslyckas ständigt deras ceremonier, och är varken människor eller Makterna till behag. Att vid ett Höstblot lalla och dilla om Frigg – som hör till försommaren – eller ännu värre – att anropa Skade och Ull, som helt klart hör till vintern och har gjort så i alla tider, är för mig fullständigt väsensfrämmande. Varken Sunna eller Freja hör till årstiden, och det finns inte en enda historisk källa, som tyder det minsta på att vi skulle sätta in gudomar som dessa vid en totalt felaktig tidpunkt. 

Exempel på ett OVÄRDIGT sk ”Höstblot”. Här har ”fornsedare” varit framme och lämnat MATRESTER OCH SKRÄP på marken i Eriksdalslunden – en park för allmänheten, som INTE skall vandaliseras eller SKRÄPAS NED på det här fula och frånstötande viset. Gudastöttor utan ordning, redskap kringslängda på marken – alltsammans ger ett slafsigt, omoget och FRÅNSTÖTANDE intryck… Sådana här saker BOJKOTTAR jag för min del FULLSTÄNDIGT

Människor som inte logiskt kan motivera vilken gudom som hör till vilket Blot, och vilken årstid, och som uppför sig fult, frånstötande och rent ut sagt ÄCKLIGT har jag heller inget att ge, och det är inte vad jag vill ha i min umgängeskrets, och för att citera Tage Danielsson, den store Humanisten: ”Säg vari ligger charmen – Hos folk med huvudet under armen”.

Lyckligtvis är ”forn sed” och andra bisarra avarter som nu lierat sig med ”Livets Ord” och ”Sveriges Kristna Råd” (Handen på hjärtat – varför skall vi alls samarbeta med sådana, när vi faktiskt är HEDNINGAR ) på utdöende, medan NAS och de vettigare samfund som trots allt finns och överlevt här i kulturskymningens Sverige ändå räknar tusentals medlemmar, sett emot det lilla fåtal personer på 30-40 eller så, som fortfarande förstör så oerhört mycket för oss andra – och som nu bara finns kvar i Stockholm samt i Västernorrland, och som i år inte mäktar med att organisera fler blot än så.

Höstblotet är för mig inte en glad och uppsluppen fest detta år. Närmare 6000 av våra landsmän har dött i en sakta förtärande lungsjukdom, en pandemi från Kina. Många av dem – särskilt våra äldre – har kvävts under långa och utdragna plågor, efter att vårdpersonal och läkare med berått mod nekat dem syrgas och en människovärdig behandling på äldreboenden i snart sagt hela landet. Kriminella politiker ur vår Regering bär skulden, och för några dagar sedan kunde vi alla höra om hur Statsministerns styvmor nu dött, vilket vållat honom svår sorg – enligt vad kvällstidningarna påstår.

”Som man sår, får man skörda” lyder ett gammalt svenskt ordspråk, och sällan har det synts tydligare än när det gäller sådana korrupta stolpskott, som Mona Sahlin eller Herr Löfvén. Nu drabbar dem Nornornas Dom, och all den ”karma” eller allt det oerhörda lidande som de vållat tusentals svenska familjer, kommer över deras egna huvuden till sist. Detta är inget att glädja sig över, men något att djupt beklaga, för läget i vårt land är i allra högsta grad beklagligt, och ger föga anledning eller utrymme för glädje eller fest, även om vi fått en normal skörd i år. Folkförsörjningen och Livsmedelslagren är på avskrivning, liksom beredskapslagren av medicin, och detta kan straffa sig svårt, om ”en andra våg” av Pandemin skulle slå till.

Kriminella och intränlingar triumferar över hederliga människor, hela landet över. Brottsliga klaner med förankring i Islam, hotar säkerheten för vanligt folk, och Yttrandefriheten är på avskrivning. I spetsen för vårt land står nu personer som inte är det minsta intresserade av vår fortsatta frihet eller nationella överlevnad, och vars enda syfte är, att krampaktigt klamra sig fast vid maktens tinnar och att berika sig själva.

Men de mäktigas fall ska bliva stort. De folkliga protesterna börjar redan öka i styrka, och konsekvenserna av en felaktig, monoteistisk ideologi som tillåtits förtrampa och skada människor i vårt land så länge; är trots allt att fler och fler av oss genomskådat de styrande, och vad de står för.

Vår dag ska komma, och människor runtomkring oss vakna till sist. Vid slutet, står segern !

God Äring – God Bättring – Glad Höstdagjämning !

Dagens fall av ”De Gustibus Non Erat Disputandum” – Islands ungdom lockas inte av Braj-Jesus med stora Pattar i skägg och läppstift…

Ja, jag vet, kära läsare. Rubriken till detta inlägg verkar lite ”utflippad” men verkligheten övergår som vanligt dikten… Ifall ni inte visste det, är ”De gustibus non erat disputandum” ett gammalt hedniskt och latinskt ordspråk, som betyder att om tycken och smak skall man inte resonera. Detta sagt som ett inlägg i gårdagens diskussion om ”kränkthet” och vad som egentligen är kränkande, för vad skall man säga om nedanstående bild, som skall vara Reklam för Söndags-skolor på Island – eller med andra ord Indoktrinering av Barn – för sådant håller som bekant de kristna kyrkorna på med överallt, över hela Världen

Tusentals Islänningar ratar numera ”Tjodkirkjan” eller ”Folk-kyrkan” på Island, som trodde att den kunde göra reklam för sitt eviga jesus-kör med ovanstående bild..

Islandsbloggen berättade den 6 September i år hur en patt-försedd jesus i skägg och läppstift, som påtänd och hög dansar omkring framför en regnbåge, skulle göra reklam för ”Söndagsskolor” och därmed locka fler barn och ungdomar till kyrkan i Island.

Tusentals och åter hundratals Islänningar kände sig inte alls tilltalade av detta budskap, som inte på någon punkt stämmer med bibeln eller någon kristen lära värdig namnet. De lämnade genast ”Tjodkirkjan” allesammans, och bestämde sig för att bli Asatroende Hedningar samt leva i enlighet med sina fäders tro. Men samma samfunds informationschef, Pétur G. Markan vidhåller att detta var en bra idé – fastän bilden nu tagits bort från Tjodkirkjans hemsida, och därmed belagts med publiceringsförbud. Han försvarar sitt bizarra handlings-sätt med följande ord i Morgunbladidh, en av Islands största tidningar:

”Det är viktigt att Jesus är ett uttryck för samhället som det är. Vi försöker fånga samhället och fånga mångfalden och där är Jesus inte undantagen.”

Nästan ingen medborgare på hela Island känner igen sig i de tomma PK-flosklerna. En bild som denna uttrycker knappast ”samhället som det är” eller någon ”mångfald” utan framstår bara som ett groteskt skämt. Om man inte visste bättre, skulle man kunna tro att den var tillverkad av skämtsamma Hedningar på någon reklambyrå, och givet hur många islänningar som fortfarande är hedningar i största hemlighet, kanske det är så det är..

Nu har kyrkomötet 2020 på Island tagit avstånd ifrån de här töntiga tölperierna, och hela Jesus-köret har råkat i vanrykte… Det blev alltså inte bättre för de kristna på Island av detta PK-tilltag, utan det blev precis tvärtom – folk vände sig bort i avsmak från alltsammans… Enstaka präster och biskopar på ön erkänner också att det här var ett gigantiskt misstag, eller en rejäl flopp i marknadsföringen, och Grétar Halldór Gunnarsson, präst i Grafarvogur i Reykjavík, säger till RÚV eller den isländska Statstelevisionen att:

”När du tar en känslig och lättantändlig fråga som tro, könsidentitet och barn och blandar ihop allt i en marknadsförings- och informationskampanj så har du skapat en ganska giftig cocktail – eller åtminstone väldigt illasmakande och  konstig cocktail – som få är beredda att dricka.

Ja – vad ska man väl säga – om dessa kristna och deras ständiga krumsprång…

Är det inte dags att göra slut på hela jesus-jönseriet ?

Själv rekommenderar jag att ”Tjodkirken” tar ett rejält snack med den Asatrogne reklamkonsulten Jim Lyngvild nere i Danmark, som ju tjänar storkovan på sina bilder med bibelmotiv just nu. Han verkar veta hur en slipsten skall dras !

Men ärligt talat – vad man upprörs över, och vad som verkligen är osmakligt, borde det nog inte råda någon tvekan om, för med tanke på hur vissa Monoteistiska religioner och dess utövare bär sig åt, också i vårt land, är det ganska solklart vem man måste bekämpa…

Källa: Tumblr

Helt osökt noterar jag idag – från min Asatrogna ankdamm – att intellektuella Amerikaner med åtskilligt mer ”Verkshöjd” och sunt förnuft än Bianca Muratagic och Katarina Tallroth (Gröna Gatan 22 i Uppsala) reagerat idag, och manifesterat olika reaktioner på nätet, till och med som ett resultat av mina egna bildtexter i gårdagens inlägg (”Imitation is the best form of flattery”)

För det första kan man inte säga, att Tor skulle vara ”åskans gud” enligt Asatron, eftersom han är väldigt mycket mer än så. För det andra är det att förminska Tor, och att vara helt omedveten om hans sanna betydelse om man uttrycker sig på det klumpiga viset, och för det tredje är det ren dumhet, för det går inte att hela tiden hålla på med felaktigt attributerande i stil med ”jamen solens gudinna, åskans gud, helandets valkyria å de å så…” i någotslags förvänd namnkatalog…

Dr. Jackson Crawford, who is an Old Norse expert, where he said that not only giving the gods on the Norse pantheon individual titles of ”god of (something)” is inaccurate and meaningless (reddit 2020-09-13)

På Engelska Wikipedia – där ”verkshöjden” är något högre än bland E-mer-i-thurs Lönnroths rotande i lönn, ni vet… noterar man idag att knivar och en rundsköld, aldrig någonsin varit Jordgudinnan Gerd eller Jords attribut, inte i någon indoeuropeisk kultur. Då frågar man sig också vad det är för ”vits” eller ”poäng” med att avbilda jordgudinnan som följer, och om det ens är smakfullt..

Det här blir bara ordinär ”cosplay” – att säga att det skulle ha med Gerd eller Jord att göra blir bara FEL…

I den mån Jordens gudinna har några attribut, så har hon aldrig avbildats med några vapen, konstaterar forskare. Istället omnämns hon med epitet som ”den vidbarmade” eller ”den breda”, ”moder jord”, samt ”den mörka” någon gång också ”den fuktiga” – som i slavernas mytologi – och naturligtvis även ”den fruktsamma” i sitt bröllop med himmelsguden, Ull eller senare Tyr, och senare ändå Frej, Gerds egentliga maka enligt Asatro.

Men – emot själva dumheten kämpar som bekant också gudarna förgäves, och idioternas och dumskallarnas antal är legio, oavsett vilken kulturkrets vi talar om.

Idag såg jag dessvärre en ny avskyvärdhet, från ett litet New Age-tattarfölje jag inte ens vill besudla denna blogg med att överhuvudtaget nämna – de säger sig nämligen vilja fira ”Höstblot” i Eriksdalslunden, genom att häva ut avskräde och matrester på marken, tillsammans med hela eller krossade ölflaskor – som följande bild från en av deras tidigare små ”sammankomster” i Västernorrland visar..

matrester och skräp, kvarlämnade på marken i en stor sophög – ja så ”värdigt” blir det när New Age hippies blotar…

De påstår att Frigg skulle ha med skörden att göra, rakt ut i luften, helt utan härledningar eller motivering. Som vanligt är deras ”blot” eller små övningar i förnedring av gudomar och människor en enda, dåligt ihopkommen eländig rappakalja av pliktskyldigen upprabblade gudanamn, av en eller annan pårökt ”gydja” som knappt vet vad hon säger, än mindre står för.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag varnar och avråder BESTÄMT alla någotsånär seriösa utövare av Asatro eller Hedendom att ha med sk ”forn sed” eller fornsederi att göra, oavsett var i landet det nu sker.

Någon smak, urskiljning och ”verkshöjd” får man ändå ha…”Forn sed” är bara äckligt och oaptitligt, och lika lite hedniskt som nynazism…

 

Meditation över Skördemånen, Idun och Äpplena – ”Once in a harvest moon”

Som man sår, får man skörda” säger det gamla svenska ordspråket, lika gammalt som den urstarka svenska allmogen själv.  Kanske är det därför den sk ”Svenska” Kyrkan drabbas av så många attentat eller sjunkande medlemssiffror nuförtiden. Folket tycker inte längre om den, utan vänder den ryggen och vänder åter till sitt ursprung och sin egen styrka, det enda som kan rädda dem och hålla dem samman. Detta land må ha sett sin bästa tid, men en ny tid kommer; ja sannerligen, sannerligen.

 

Vi är i Iduns och Äpplenas årstid

Men, nu var det inte om detta jag skulle skriva. Idag är det dagen förr Skördemånen eller Höstblotet, som i många kulturer firas som ”The Harvest Moon”, ja faktiskt ända så långt bort som i Kina. Även diverse Asatroende grupperingar i USA och England firar Fullmånen i September, och det är nu Hösten eller Skördanden når sin höjdpunkt, och vi får Inhösta vad vi har kunnat odla under sommarhalvåret. Redan själva ordet Höst eller Haust på fornnordiska betyder att skörda, även om många svenskar tyvärr glömt bort det idag.

Att man tagit märke av månen, och knutit den till skördens bärgande är heller inte så konstigt. Månen är större om höstarna och står närmare horisonten – i alla fall i våra trakter på Norra halvklotet, och fenomenet med ”The Harvest Moon” eller en dagmåne, som det också kallas – alltså att månen syns också innan solnedgången, och i några timmar därefter är av astronomiska skäl vanligt såhär års. Månen saktar in när den når ytterkanterna på sin elliptiska bana, och står därför i en sådan vinkel att den står ganska lågt på himlen, där den genom vår jordatmosfärs inverkan ser mycket större ut, likt solskivan i solnedgången. Redan Augustimånen är större än vanligt, men Skördemånen lär just detta år vara större ändå, och någon lika stor måne kommer inte skådas förrän 2040, enligt astronomerna.

 

Asatron har en mångud, som kallas Máni eller Måne, kort och gott. Han tänks enligt islänningarna oftast som en man, även om de flesta indoeuropeiska kulturer tänkt sig månen som en kvinna. Luna, Selene, Artemis med flera, är alla mångudinnor. Men Nordborna hade gudar också för månens olika faser, och barnen Bil (Nymånen) och Gjuke (månen i avtagande eller Nedan) tänktes också åtfölja Mani på hans väg över himlen, medan skaldespråket, rikt på Heiten eller andra namn, samt Kenningar – ni har väl lärt er skillnaden mellan dem ? –  lät Sunna också heta Sól med just ett Heite eller annat namn, och man omnämnde henne också med Kenningen eller beteckningen ”Åskans Hustru” när sol och regn följde kort på varandra, i takt med att de första höststormarna kom; precis som de gjort i Mälardalens landskap också i år.

Att Siv eller Sif därför är ett annat namn på Soigudinnan, är kanske inte så konstigt. Åskan var ju Tor, och hans hustru var mycket riktigt Solkvinnan, med sitt blonda hårsvall. Tor, och inte bara Frej och Vanerna rådde över årsväxten såhär i skördandens eller skördens tid; och att man på detta sätt hade flera gudar för även vissa tider på året föll sig alldeles naturligt med tanke på vad som utspelades då och vad vi alla kan se även nu i vår Nordiska natur. Man var ju polyteister, och kunde tydligt se hur flera krafter eller naturförteteelser samverkade för att skapa en god skörd och just denna årstid, och det är något som man måste vara hedning för att förstå. Annars lär man sig aldrig.

Flera forskare har sagt, att även Baldersmyten handlar om en mångud, och kanske en skörds bärgande och en hösts avslutande. Balder är fullmånen själv, medan Höder – hans dråpare – och bror – är Tunglet eller den mörka månen i nedans kulmen, då den inte syns, och varav ortnamnet Tungelsta på Södertörn kommer. Vale, hämndens gud, som ”dräper Höder, endast en natt gammal” är nymånens skära – annars är det svårt att förstå hur ett nyfött spädbarn alls skulle kunna dräpa en vuxen man – medan Nanna, Balders hustru,är den avtagande och bortdöende månen, ”vars hjärta till slut brister av sorg” medan Baldersbålet är solen, på väg att sjunka ned under horisonten vid solnedgång, ett drama som upprepas varje dag. Utan sinne för naturen och vad som händer i den, är allt detta omöjligt att förstå, men endast och endast bara de sanna hedningarna kan ta in det.

Balders död, Baldersbålet och Vale, hämnaren på Färeöiskt frimärke av Anker Eli Pedersen år 2003

 

Själv inleder jag mitt skördeblot med att blota mer än 8 kg äpplen till Idun, ungdomens, skördens men också förnyelsens gudinna, hon vars blotta namn betyder arbete eller id, och därmed vilja till förändring och seger. Idun förknippas också ibland med Julen och är en av Juletidens mindre gudomligheter – juläpplena och ett gammalt års slut samt ett nytt års början vid midvinter är vad som ligger bakom den tanken. Men i Hrafnargaldr Odins, Odins korpgalder och många andra kväden – Mjödstöldsmyten och berättelsen om Tjatse eller vindjätten till exempel – är Idun lika aktiv och firad sommartid, och ständigt på jakt efter att utöka sin äppelträdgård och sitt odlande med andra sorter – det är ju därför Loke lockar henne utom Asgårds murar, bara för att våldföra sig på henne och lämna över henne till Tjatse, en stormens och ovädrets Thurs.

Den naiva och nyfikna Idun och Loke i John Bauers Tappning, från Viktor Rydbergs ”Fädernas Gudasaga”

Idun skildras här som nyfiken – hon är ju ungdomens gudinna, snäll och lite dum; (som de flesta svenska nutidskvinnor) men det får hon mycket riktigt sota för, när hon ger sig i lag med fel sorts varelser, och de som vill henne illa. Denna myt är lika aktuell idag, som för tusentals år sedan. ”Idun föll från Världsträdet Yggdrasil” får vi veta i Odens Korpgalder, och i sjätte strofen står mycket riktigt:

Dvelr í dölum /dís forvitin, /Yggdrasils frá /aski hnigin;/ álfa ættar / Iðunni hétu /Ívalds eldri /yngsta barna. 

Någon har kallat detta kväde det mest svåröversatta i hela Eddan, men i min överättning blir det:

Dväljes i dalen / den förvetna Disen / Från Yggdrasils ask fallen (hnigi är egentligen avlett av hniga, alltså niga, men betyder sjunka, falla ihop, falla till marken ) av Alfers ätt / Hon Idun heter / Yngst bland Ivaldes äldsta barn”

Att Ivalde kan vara Ymer, världsbyggmästaren, och att hans äldre barn är smederna Brokk och Sindre, Niflungarna som skapade Skidbladner, Mjölner, Gullinborsti och mycket annat gott åt Asarnam vet väl vi alla. De tillhör liksom Idun Vanernas eller det växandes släkte, och liksom Niflungarna har alltså Idun alltid vandrat på Jorden eller i Midgårds dalar, alldeles sedan dess första tillblivelse. Idun är förstås naturen själv, den skapande tanken, den formande principen, Moder Jord som ständigt bara ger och ger.

Men tröttnar hon någonsin ?

Turid, som jag skrev om för några dagar sedan, skrev en gång angående överdriven snällhet, och det vi etniska svenskar ständigt upplever i vårt eget samhälle att:

Snällhet är att låta sig bli slagen
Och aldrig slå igen
Snällhet är att bara lyda lagen
Och aldrig ens ifrågasätta den
Snällhet är ett sätt att dölja
Att man inget har att säga
Som är värt att sägas klart
Snällhet är mer än man tänker på
Att låta gå – att vägra att förstå
Snällhet är en form av likgiltighet
Att vägra varann individualitet

Jag har själv ofta ifrågasatt, om Asatron alls är ”snäll”, ens när det våras och under andra tider på året, och svaret är naturligtvis, att nej, det är den i-n-t-e. Iduns äpplen eller naturens gåvor får man bara om man är villig att arbeta för dem, och själv bygga upp sitt eget land, ja att odla sin trädgård. Detta är inget meningslöst ”fornsederi” eller något bönerabblande, eller någon allmän tacksägelsefest. 

Ett verkligt höstblot är mer än så, och framför allt ett firande av den arbetets seger, som kommer sig av att själv arbeta och inhösta något, om så bara femtio kilo äpplen, som man förvandlar till härlig äppelmust genom att åka ut till ett musteri någonstans med en lånad bil, i brist på en egen fysisk trädgård och egna äppelträd. Också Rönnbär – som man kan torka och mala till mjöl – då är de alls inte sura, utan smakar sött – samt lingon, blåbär och svamp står oss alla att skörda, såhär års; och någon har räknat ut att svenska folket i nutid bara skördar 4-5 % av vad naturen producerar av svensk frukt, svenska bär och annat ätbart – vi behöver inga importer, inte heller in i vår egen kultur och det land vi själva äger.

Hrafnagalder Odins fortsätter, i den sjunde strofen:

7
Med sorg och saknad
sjunken neder
lägrad låg hon
under lövträdsstammen ;
hon trivdes ej i natten
hos Narves dotter,
van som hon var
vid Världarna till boning.

Så lyder den, i PA Gödeckes översättning från 1877, få om ens några översättare har förstått att tolka den rätt. Efter att Loke svikit henne låg Idun avdomnad, som fallfrukt vid Världsträdets rot, och ”Narves ättling” – kindr står det faktiskt i originalet – samma ord som i Engelskans ”kindred” har av en del tolkare ansetts vara  Nanna, alltså den avtagande månen, mångudinnan, som jag skrev om härovan – ni ser hur allt hänger samman med äpplena och hösten – vi ser mycket fallfrukt såhär års….

Idun vid Världsträdets fot – illustration till Nils Fredrik Sanders Edda från 1890-talet

Men, årstiderna förändrades. Idun omskapades till Vinterns Skade, samtidigt som hon låg förborgad som ett frö eller en äppelkärna i jorden, för:

Sjá sigtívar /syrgja Nannu, /Viggjar at véum /vargsbelg seldu;/lét í færast /lyndi breytti,/lék at lævísi,/litum skipti.

I översättning blir det: ”Såg segergudar” (Sig-tyrar, efter den gamla runformeln Sig-Tyr – hela kvädet är genomgående runmagiskt, men innebörden i det tänker jag inte förklara här) ”Nannas sorg” (i skaldepoesin betyder ”Nanna” som namn ibland bara kvinna i allmänhet) sände till Viet (trädets fot, där Idun låg, tänks som ett VI eller en helig plats) ett vargskinn (belgr eller bälg är ett helt skinn, med tassar, huvud och allt, inte bara en päls) som hon sig iförde, bytte om lynne , lätt den frågvisa , bytte om skepnad och hamn…

Här berättas alltså, att Idun lät ikläda sig varghamn för att hämnas sina oförrätter – och när gör vi – det frågar jag er ! – samma sak ?

Nå, berättelsen om Iduns eller växtlighetesdisens förändringar kanske är en berättelse om årstiderna gång – äpplena faller till marken under hösten, efter Skördeblotet och Fullmånen, som inträffar just idag. Efter det kommer ”Nannas Sorg” eller den avtagande månen i nedan, under hela den långa hösten, och så Midvinter och ett nytt år. Att Nanna, mångudinnan, ensam efter Balders död, uppe i himlen tänks skåda ned på den slagna och våldtagna Idun, är kanske också  en bild värd att minnas i sig.

Att Nanna eller den avtagande månen verkligen varit dyrkad, finns det nämligen arkeologiska bevis för, i alla fall om man ska tro vissa forskare.  På den så kallade Setre-Kammen från Norge, daterad till 650-700 – alltså före Vikingatiden – står ett runchiffer, som kan utläsas:

Hôll mær ma una, ôllu naa, ôllu nanna

Flera tolkningar har föreslagits här också – och den som ristade texten, ville säkert att bådeen ”runmagisk” och en ”trivial” tolkning skulle vara möjlig, för så är fallet ofta med ristningar på just föremål. En tolkning av ”hell” som i att ”hälla sig” i en del svenska dialekter, alltså att luta, lägga sig ned, blir att ”Må den liggande mön unna sig mer, nå allt, ta för sig av allt” ifall man läser ”nenna” som i ”nehmen”, och i så fall är kammen kanske en vanlig fästmansgåva till en kvinna som befinner sig i vila, och som kammar sitt långa hår.

Å andra sidan kan texten också runmagiskt läsas ”Hell mön som mer oss unnar, att ALU nå (alu är öl, men också en välsignelse, essensen av allt, skörden, det viktigaste) ALU uppta, av Nanna” eftersom det finns minst 40-50 arkeologiska fynd inklusive runstenar, som nämner ALU-formeln, som inte bara är en önskan om öl, utan mycket mer än så. Kammens skapare föreställde sig helt klart, att Idun, Månen, och Skörden – allt hängde samman – och gav en gåva till sin käresta i form av en kam, medan de njöt av must eller mjöd på äpplen.

Så gör också jag denna dag som idag är, sådär 1830-1840 år senare i historien.

Tänk på det – ni hedna och ludna ! Hell Idun !