”Granskningsnämnd” hos SVT övertagen av kristna journalister ? – Avgav ”icke-svar” till medborgarna…

Den så kallade ”Granskningsnämnden” eller fd ”radionämnden” som den ibland fortfarande kallas, är idag en statlig myndighet, som ska övervaka att Press, Radio och TV uppför sig någorlunda opartiskt, och på ett sakligt sätt redovisar fakta om olika företeelser i samtiden och i samhället. Egentligen heter den Myndigheten för Press, Radio och TV – och tillhör Regeringen Löfvéns alltmer vildvuxna och okontrollerade myndighetsflora..

Men hur ser det ut i Praktiken ? Vad är det för människor, Regeringen utsett till denna ”nämnd” ? Myndigheten för press, radio och Tv uppför sig ibland inte sakligt alls, och har allvarliga brister i sin handläggning, enligt vad Hedniska Tankar fått erfara.

Studera nedanstående dokument. I Nyhetsprogrammet ”Aktuellt” förekom under Oktober månad kristen hets, utövad av S-märkta politiker emot oss Asatroende som grupp. Bland annat påstod man, att Torshammaren skulle vara en rasistisk symbol, och att all användning av denna skulle beläggas med stränga straff – något som strider inte bara emot demokratiska principer, utan emot all religionsfrihet för övrigtDet fullkomligt idiotiska i dessa Trumpskt Twittrande politiker och deras osaklighet, har redan påvisats under 1990-talet, och den ständiga kristna förföljelsen emot svenskar och Hedningar i det här landet är förstås inte ny. Vad som är nytt, är däremot ”Granskningsnämndens” slarv, oförmåga att motivera sina beslut och bristande myndighetsutövning…

 

Enligt vad Hedniska Tankar erfar, inkom minst fem individuella anmälningar till nämnden, underskrivna av ett flertal personer. Några av dem angav, att S-politikernas uttalanden möjligen kunde vara hets emot folkgrupp – vilket man får instämma i. SVT eller Statstelevisonen har nämligen i sina föreskrifter, att man inte får sända program eller inslag som är kränkande emot människor med viss religion, men det var exakt det man gjorde i det här fallet. Med andra ord rena svepskäl, och otillräcklig motivation för en avvisning, från den enskilde handläggarens sida.  När han som enskild tjänsteman ju fått kännedom om vad som förevarit, ingår det då inte i hans plikt, att se till att ärendet blir handlagt av offentlig domstol, och kompetenta personer ? Varför gjorde inte aktuell person så, i detta fall ??

Nämndens ledamöter (med handläggare osv hela 36 stycken till antalet ) är inte jurister, och saknar juridisk utbildning, utan många gånger just journalister – dessutom ofta med tydliga politiska kopplingar till vissa partier (pga medlemskap och annat) samt den mycket märkliga rörelsen ”Tro och Solidaritet” – den fd ”broderskapsrörelsen” som liknar det ”islamska brödraskap” som etablerats på många håll.

Nu anger den ensamme handläggare, som gjort en sk ” muntlig ensamföredragning” av ärendena inför sin chef, att rubriceringen ”hets mot folkgrupp” såklart faller under allmänt åtal, och avvisar därför hela ärendet, helt utan varje form av motivation eller förklaring av beslutet, eller varför det ens skall avvisas.

Jomenvisst – Alla är ju jämlikar, men somliga är MER LIKA än alla andra… ”Vi är en samling fin, av stora, röda KRISTNA sv…” (lämpligt rimord kan insättas här)

Att Myndigheter i ”landet Löfvén” agerar såhär emot sina egna medborgare, blir allt mer och mer vanligt, under det att maktmissbruk och”vänskapskorruption” sprider sig. Också på kommunal och lokal nivå är det vanligt, att hunsa och hetsa emot medborgarna, eller behandla dem illa på olika vis, också på Länsnivå, i landstinget eller i sjukvården – detta sätt att betee sig, som just ”Granskningsnämnden” uppvisar, känns igen, och det har hänt förr – det är min enda åsikt.

Men nu har sagda nämnd problem. Folket i Sverige håller på aatt resa sig emot makthavarna. Enligt vad ”Hedniska Tankar” erfar, kommer många fler anmälningar emot SVT, och till exempel dess programserie ”Vikingarnas Värld” anmälas för de rena osakligheter och faktafel, som förekommit i denna och ännu fler SVT-produktioner.

Exempelvis har man helt okritiskt återgivit Adam av Bremens kristna skräckskildringar som om de vore en ”sanning” – trots att Gamla Uppsala som område grävts ut gång på gång, alltsedan Hjalmar Stolpe och den moderna arkeologins skapande – men inget, absolut inget som alls stöder de bisarra påståendena om människooffer och liknande har någonsin förekommit, och vad SVT sysslar med är ren historieförfalskning, med andra ord.  Det har ännu fler föreningar, samfund och enskilda personer i Sverige redan noterat, inte bara de som är Hedningar, utan också helt andra sammanslutningar.  Kutlurminnesföreningar, ”projekt Allmogen”, ja över hela det kulturella Sverige, anmäler man nu SVT och den lilla partiska ”nomenklatura” som ännu har makten. Se här bara:

 

”Svenska folket är ett till Lag gånget folk” konstaterade en gång den store reformatorn Olaus Petri i sina berömda Domarregler, som han på sin tid tyckte skulle vara utgångspunkten för all rättskipning och myndighetsutövning i det här landet. Hans regler byggde i sin tur på Äldre Västgötalagens råd från hednisk tid, rörande hur ett land bör styras, och det ofta citerade ordspråket ”Det man gärna ser, där vittnar man och håller med kommer också från denna hedniska källa. ”Hund och Varg leka ej väl tillsammans”, lyder ett annat sådant hedniskt domarordspråk, eller talesätt.

Och kan HAN – så kan väl vi… ?

Folket har talat. De kristna måste bort ur vårt land. Vi kan inte tillåta, att de fortsätter med sin orättvisa myndighetsutövning, eller tränger sig in i vad som ska vara opartiska, ej politiskt styrda forum. Vi måste skaffa oss rättvisa – med lagliga medel – och rörande denna ”Granskningsnämnd” – ni har inte hört det sista från Hedningarna ute i landet – även om jag själv inte fanns med bland anmälare eller undertecknare den här gången…

Hell Tyr ! ”Justice WILL be done – OUR time will come, our time will come !”

Och appropå Torshammare och Hedniska Gudar – nyligen sågs ingen mindre än Björn Skifs – som firats efter inte mindre än 50 års sammanhängande artistkarriär, just på SVT – fortfarande med Torshammaren väl synlig om halsen – liksom så många gånger förr. Kan han bära Torshammare i TV, helt utan repressalier, trakassaseri eller förbud – ja då kan vi andra det också. Ulf Lundell – som tidvis också bekänt sig till Asatron i sina romaner, eller Pugh Rogefeldt med låten ”Hammarhjärta” (1985) som är en enda stor lovsång till hedendom och Asatro – fastän få ”sossesvin” och kristna ens begripit det – kan också ihågkommas.

Vi står fast. Vi bär våra Torshammare med stolthet och glädje.

Vi kommer inte låta oss tystas, eller hunsas mer – allra minst av SVT:s vänsterpatrask. Vi kräver vår rätt, likaberättigande och rättvisa.

Mitt i Midvintermörkret: En TYRS DAG för RÄTTVISAN

Där rätt blir orätt,
blir MOTSTÅND plikt

– gammal hednisk sanning

Vi svenskar lever i mörka tider just nu,  på flera sätt än ett. Det är inte bara Midvinternattens mörker som sänker sig ned över oss. Det finns också ett annat slags mörker, som består av våldsdåd, övergrepp och hat. Aftonbladet redovisar idag hur antalet outredda våldsbrott i Sverige hela tiden ökar, fast det är allmänt känt, att bara ungefär 7 % av de riktigt grova brotten emot enskilda personer som anmäls, resulterar i en fällande dom.  Många av alla dessa brott blir aldrig anmälda, och kommer inte till Polisens eller myndigheternas kännedom, därför att offren har skrämts till tystnad.

Igår redovisade samma kvällstidning och samma ”Aftonblad” hur inte mindre än tolv präster ur den sk ”Svenska” Kyrkan dömts till sexbrott emot barn och ungdomar, men hur de flesta av dem fortsätter att  jobba just med ungdomar och barn – och detta är helt emot lagen – numera finns det nämligen lagar om registerkontroll, som säger att utdrag ur belastningsregistret måste ske, innan nyanställning av dömda pedofiler kommer ifråga. Och har man dömts för såpass grova brott som det är fråga om här – våldtäkt på barn och så vidare – ja då måste man nog under alla förhållanden säga, att de dömda personerna har förverkat sitt förtroende att alls få jobba med ”ungdomsfrågor”.

Samtidigt med detta, får vi se hur ”Ensamkommande begår Gruppvåldtäkter” (hur det nu kan komma sig – uppenbarligen arbetar de inte alls ensamma utan i ”vargflockar” eller gäng) och hur det lilla fåtal kända människorättsadvokater – som Elisabeth Massi Fritz tilll exempel – som kämpar med problemen plötsligt nekas tillgång till fakta.  Trots att personer som Arif Moradi – som olagligen tagit sig in i landet, påstått att han ”blivit kristen” och sen – i rollen av sk ”Ungdomsledare” på ett Konfirmandläger i Söderköping våldfört sig på en svensk 14-åring redan blivit dömda, och skall utvisas härifrån, stöder hela tider Regeringen dem bakom kulisserna, men kända människorättsadvokaters synpunkter ignoreras helt..

När uppenbar orätt tagit sig in ända i Regeringskansliet, gäller det att stå upp för sin åsikt och BEKÄMPA VANSTYRET medan det ännu finns tid..

Idag är det som bekant Tisdag, och för oss Hedningar och Asatroende så är Tisdagarna helgade åt Tyr – den Ase, som en gång stod för just Rättvisa, Mod och Handlingskraft. Var finns han nu, mitt i detta kompakta mörker av idel ondska, där vi ändå behöver Tyrs princip som bäst ?

Jo, Tyrs runa har blivit ockuperad av nazister, sägs det – och landets Justitieminister arbetar ivrigt på att förbjuda just den, medan nazisterna får gå helt fria. I vårt nära grannland Finland, däremot, där ett större parlamentariskt förnuft ännu härskar, förbjuder man själva nazistorganisationerna istället – och det är skillnad, emot Regeringen Löfvén och dess närmast totala inkompetens…

 

Vad är det för slags politik och rättvisa vi fått i vårt eget Sverige ?

Borta på den ”Nationella Operativa Ledningen” hos Polisen – som det så vackert heter – konstaterar Håkan Wall att antalet utredda brott gått ned med nästan 12 000 förra året, och att man numera bara klarar av att utreda ca 15 330 av de allra värsta våldsbrotten – mest sådana som slutade med livets förlust för offret eller offren.  Enstaka ljuspunkter finns ändå i mörkret, för ifråga om trafikförseelser eller narkotikabrott lyckas polisen trots allt höja uppklaringsprocenten, och som svenskar har vi ju lärt oss att vara tacksamma för det ytterst lilla, även om vi Hedningar kanske inte ska slå oss för bröstet just här – vi har ju fortfarande rörelser som ”Forn Sed Sverige” vars åtskilligt suspekta hållning vad gäller narkotika är väl känd – ibland säger de att ”detta ingår” i deras religionsutövning, ibland inte. Ibland följer de lagen, ibland inte alls. Ibland ägnar de sig åt förargelseväckande beteende och blodsoffer, som vid Gamla Uppsala nu i våras, trots att det också torde vara straffbelagt och borde polisanmälas. Håll med om att det i högsta grad verkar ”Pårökt” och att det nog finns klara skäl, att Polisen bör intressera sig lite mer för de här ”Fornsediska” grupperna..

Hur ska vi någonsin kunna få rättvisa ??

(S) Politiken i landet fungerar inte, knappast rättssystemet heller.

Vi kan ju alla se, att det inte går att ”samexistera” med de som hela tiden vill våldta och mörda oss. Man kan så att säga inte nära själva Fenrisulven vid sin barm, och sedan låta den stå fri och obunden.

Det går inte att tillåta att ”ensamkommande” tar sig in i ett land, eller att tillåta gängkriminalitet utan att vi alla förlorar något på kuppen…

 

Själv förordar jag som ni alla vet det Fredliga civilmotståndets väg. Tyrs väg – men också Polyteismens – och det är i sig inget nytt. Hinduerna i Indien – till exempel – hade varit Goda Polyteister i mer än 5000 år – innan  en viss Mahatma Gandhi började läsa Henry David Thoreau – ni vet han som skrev ”On civil disobedience” – och kom på det som han kallade ”Satygraha” vilket kan översättas med ”kärlek till sanningen – just det slags sanning, som Elisabeth Massi Fritz inte alls fick fram, när hon frågade BRÅ och Brottsoffermyndigheten om saken..

Gandhi sa inte alls att hans metod gick ut på passivt motstånd – tvärtom menade han att man måste arbeta aktivt om man alls ska få någon rättvisa – och han var långtifrån pacifist – även om många såklart föreställer sig det. Och den väg han förespråkade, var också Tyrs och Asatrons väg, som vi ska se..

När ”Svenska” Kyrkan hela tiden begår övergrepp emot barn, vägrar vi att ha med den att göra. Vi går ur, helt enkelt, och lämnar de kristna bakom oss för gott.

När de ”ensamkommande” begår gängbrott och våldtar, vägrar vi att låta dem vistas i vårt land. Så enkelt borde det faktiskt vara.

Likt Tyr tar vi reda på sanningen, men griper aldrig till vapen först. Vi accepterar till och med det oundvikliga, för när en förbrytelse redan inträffat, är det ju för sent att göra något åt den. Dessutom hjälper ju inte Polisen oss svenskar längre, för det sker nu bara i 7-8%  av alla de fall som anmälts.

Vi tar inte till våld eller hat, men sätter oss till motvärn på andra sätt.

NOLL TOLERANS emot Monoteism, droger och brott…

I ”Satygraha” ingick till exempel fredliga protestmarscher – och även om de väckte förargelse i sig – har många medborgarrättsrörelser – också i USA – menat att det är rätt att exempelvis spärra av en kyrka, och ”omringa” den med en mänsklig kedja, om det är känt att prästen därinne är pedofil, och våldför sig på barn och ungdomar.  Vad vi kan kalla ohörsamhet emot myndigheterna är kanske till sist det enda alternativ som erbjuds – exempelvis vid ”dop” och liknande svåra kränkningar av individens fri- och rättigheter (man kan inte tillåta, att små och späda barn tvångsvärvas till en viss religion) även om jag för min del inte vill uppmana till rent lagtrots.

Jag säger bara att som situationen i vårt land nu är, kan det vara ett alternativ när alla andra alternativ är uttömda, och den andliga ockupationsmakten vägrar att ta reson. Man kan jämföra med FEMEN-rörelsen i Sverige, och hur de protesterade emot Katolikernas abort-förbud i Spanien, till exempel, genom att – i Martin Luthers direkta efterföljd – ingripa emot den Katolska Kyrkan. Resultatet blev att Jenny Wenhammar – den aktivist som ledde aktionen – blev strypt av en sk ”Kyrkotjänare” och att Katolikerna gick fria, precis som vanligt.

”Satygraha” utesluter alltså inte konkreta protester. Dess utövare följde lagen så långt det gick, och rättade sig efter myndigheternas beslut, men där lagen förvandlats till uppenbar orätt, och där de mötte en ockupationsmakt gav de aldrig någonsin vika.

Det finns trots allt saker man inte kan tolerera här i livet, och kristendomens och islams ständiga angrepp på oss svenskar, kriminella, terror, våld och knark tillhör alldeles uppenbart till det som inte ska tolereras.

Tyr visade också NOLL TOLERANS när han mötte Fenrisulven – även om han fick offra sin högra hand på kuppen.

Också i motgång och de mörkaste tider, gryr den nya dagen…

Plötsligt en TYRS DAG – Berättelsen om de 800… Svenskarna, som aldrig gav upp

Lokaltidningen ”Mitt I” ägnar just idag – en Tyrs dag eller en Tisdag – åt att berätta historien om Attundaland, ett av de tre Folklanden Attundaland, Tihundraland och Tolvhundraland, som landskapet Uppland sen gammalt indelats i.

Tidningen noterar mycket riktigt, att de äldsta omnämnandena av Attundaland i form av bevarade skattelängder, lagtexter i Upplandslagen och så vidare kommer från det hedniska 900-talet, en tid innan Sverige alls var kristet, men begreppen ”Härad”, ”Hundare” och ”Folkland” är åtskilligt äldre än så.

 

Förfäder stred för Attundalandskriver min lokaltidning idag – men det gör DAGENS svenskar OCKSÅ !!

Populärhistoriker som Mats G Larsson har i böcker som ”Götarnas Riken” och ”Svitjod – resor till Sveriges Ursprung” redogjort för det ovedersägliga faktum att Häradsindelningen är en långt äldre indelning, som just har med Hären att göra, och att begreppet Härad eller Hundare sträcker sig minst ned till 300-talet, och forskare som John Kraft ( i boken ”Hednagudar och Hövdingadömen” utgiven av Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut) och kulturgeografer som Keith Wikander har visat, att i Trögd, på Mälaröarna och i andra delar av Uppland kan man spåra en direkt indelning i hundare, ledungshamna och skeppslag som har direkt koppling till Ledungssystemet, och de gårdar – i många fall fortfarande brukade – från romersk järnålder det då är fråga om – har faktiskt i många fall varit kontinuerligt bebodda och brukade i 2000 år sedan dess. Bevis finns för att hundrade-systemet (från vilket ordet hundare) kommer eller Folklanden ytterst sätt går tillbaka på det romerska centuriat-systemet, som inte bara var ett system för skattskrivning, men också grunden till en stående armé.

 

Tinget, Landet och Folket – enkla och lätt förståeliga begrepp, som ännu GÄLLER…

De uppländska folklanden Attundaland, Tiundaland och Fjädrundaland utgjordes av åtta, tio, respektive fyra hundare. Från upptagningsområdets 22 hund eller hundare fick man alltså ihop cirka 2200 krigare fördelade på omkring 88 stridsskepp. Därtill kom kustområdet Roden (vilket sträckte sig in i Mälaren). Ett hundare skulle ställa upp med 100 man och fyra skepp, vilka användes under ledungen. Varje skepp hade alltså tolv gånger två roddare, totalt tjugofyra, och en styrman. Med på skeppet kanske också var en bryte som ansvarade för kosthållning och matlagning, (han ”bröt” brödet) och möjligen kom han från ortens husby där skeppen normalt låg skyddade.

Attundaland är på denna karta markerat i Blått, med alla Hundrade utsatta. Tiohundraland är markerat i rött, och Fjärdhundraland i Grönt.

Redan Tacitus nämnde i ”Germania” häradsindelningen och ledungen hos Svionerna i norr – och han är den äldsta historiker, som alls nämner Svearna eller Sverige. Ja, också själva ordet ”Folk” betyder väpnad skara, uppbåd – och det syns också i Asatrons begrepp ”Folkvang” som ju är namnet på Frejas boning – ”av Valplatsens fallna, tar hon var dag hälften” står det i Eddan, men andra källor har ansett, att det är en tredjedel, som blir Frejas lott.

 

Ordet ”Folk” stammar ursprungligen från urgermanskans fulka (‘krigsskara’, ‘okänt antal’), via fornhögtyskans folc. Det är också besläktat med fylka, fylking – som ju betyder krigshär – och ordet Fylke – Norrmännens häradsbegrepp – och Litauiskans ”pulkas” för väpnad skara, och ryskans ”polk” (som idag betyder flygdivision, och är en militär term) kommer av samma germanska ursprung – med Svear och Väringar spreds ordet österut, och så var det med den saken…

Den kristne kungen Magnus Eriksson avskaffade Folklanden” skriver lokaltidningen, och det var omkring 1350. Därmed trodde man ju att det skulle vara slut på ”Attundaland” och den lokala självständigheten – men begreppet lever vidare, än idag.

Den frivillliga brandkåren heter ännu ”Attundaland” och har tagit upp det hedniska begreppet. Orienteringsklubbar, skytteföreningar, ambulansfirmor – överallt samma sak.

Till och med två stående förband i den svenska armén bär ännu namnet ”Attundaland”. Dels gäller det först och främst den 23 Infanteribataljonen – som nu är betydligt mindre, än de 800 man Attundaland en gång kunde ställa upp — Sverige under Regeringen Reinfeldt och sedan den ännu sämre Regeringen Löfvén har blivit kraftigt underförsvarat – cirka 30 000 mycket väl motiverade, skickliga men underbetalda och svagt utrustade soldater ska försvara över 10 miljoner medborgare – vem som helst kan förstå att det inte går, trots att armén och folket fortfarande är ett – utan armén finns inget svenskt folk, utan det svenska folket ingen armé – och arméns historia, är också själva folkets historia.

En gång var varje medborgare en soldat, och varje soldat en medborgare. Vi hade indelningsverk, rotar och indelta soldater – senare en väl fungerande värnpliktsarmé. Fredrik Reinfeldt var mannen som slog i sönder allt detta, och hans Regering av idel lögnhalsar, syltryggar och svikare har vi redan förpassat till den historiens sophög, där sådana regeringar hör hemma. Regeringen Löfvén kommer i sinom tid att få vandra samma väg, och just nu kan till och med lokaltidningarna berätta om alla de svenskar, som bygger upp sitt försvar och därmed den nationella identiteten..

Det folkliga motståndet FORTSÄTTER… Attundaland kommer aldrig att ge sig…

Utöver det finns också ett 263:e Bevakningskompani med namnet ”Attunda” – kompaniet räknar bara ca åttiotal man, och har inte ens några fordon, utan måste gå till fots – detta i en tid, när nästan alla arméer i hela Världen är motoriserade. Men – de åttahundra fortsätter, som de alltid fortsatt. Precis som alltid är de fortfarande frivilliga – så var det redan på Ledungsflottans tid – och så är det än idag.

Attundalands manskap är stolta över sig själva, och de har all anledning att vara det.

 

”Av deras HANDLINGAR ska du lära känna dem….!”

Genom nästan 2000 år av kontinuerlig historia – från det första omnämnandet av ledungen, hundradena och ”Sviones” – fram till idag. Attundaland marscherar vidare – och själv instämmer jag i lokaltidningens hyllning och heja-ramsor – denna TYRS DAG – sent i November…

 

 

I vilket Onkel Olof funderar vidare….

Någonstans i min gamla hemprovins, kanske i trakten av Bromölla eller så, lever ett annat slags hedning, som till vardags är skollärare; och trots viss sympati för Asatron nog mest ändå är Taoist eller Buddhist, eftersom man som bekant kan vara Polyteist på flera vis. Det är just det som är det fina med Polyteismen. Du kan till och med vara Agnostiker, men fortfarande Polyteist i själ och hjärta, ungefär som Onkel Olof.

Det går nu ett rykte här på bygden att han nyligen slagit sig på politik, och numera önskar kandidera för Centerpartiet (kanske charmad av Annie Löf, hon som har sin lilla spricka i mitten – eller någon annan fröken Grön) fast han tidigare mest varit hugad åt miljöpartisterna. Kanhända har han tröttnat, liksom många andra – och givit upp varje tanke på det partiet, eftersom det ligger i Onkel Olofs egen natur att allt som oftast vara just trött och inget annat. Under långa perioder företa sig just ingenting, hålla upp med att blogga, rent av. Själv hälsar jag alltsomoftast på hos fröken Röd istället, appropå bloggtorkan, cunnus et lingus.

Ibland når hans funderingar åt John Chronschoughs håll, ibland inte. Ibland är han smått genial, men hans tankar är ofta Taos. Intet ont i det. Jag kan förstå honom, men tyvärr inte instämma i vad han säger.

De sista hundrafemtio årens utveckling på den här planeten borde tydligt och klart ha bevisat för oss alla att ingenting händer av sig själv, och att naturen inte kan överlämnas åt sig själv, utan att den så att säga behöver ett försvar emot själva mänskligheten. Det är vi människor som är Makternas händer och fötter, deras armar och ben. Arbetar vi inte, och försvarar vi inte den värld vi fått, går vi förlustiga om livets mening, även om var och en arbetar och tänker kring tillvaron efter sin förmåga, och efter sina behov.

Min egen livsfilosofi – en väg av handling och inte lugn, uttryckte jag med Ernst Thälmanns kända ord såhär, och för mig gäller den vägen fortfarande:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

Tor och Frej finns som markernas och Världens vårdare, lika väl som Oden eller Tyr, men själv föredrar jag som de flesta kunde ha gissat ändå Odens eller Tyrs väg, trots att det är en betydligt mer krävande väg än böndernas, eller för den delen Onkel Olofs. Världen består ännu av bönder, lika väl som av jarlar eller karlar; men jarl, karl och bonde är likväl icke detsamma, det vet exempelvis envar som sysslat med Stav. Likväl klarar sig världden inte utan bönder som tänker på bönders vis, de som odlar och tänker därefter, stilla; likt denne Olof.

Så är det, så månde det vara och så har det alltid varit.

Män av alla sorter behövs – liksom arbetare och tänkare – för att skapa en kultur, ett stort land och ett fredligt rike.

Kvinnor också.

Jag kommer att tänka på två kända dikter av en svensk nobelpristagare, som nyligen översatts till spanska i Mexico av alla länder. De förkroppsligar mycket av Tors, Tyrs och Odens vägar genom livet, och som bekant finns det nuförtiden många Asatroende i just Mexico också. Detta är för dem, liksom för hederliga hedningar överallt. Inte för diverse Amerikaner, fornsedare och därmed likställda.

Stridsguden

Från trollets dotter vände Tjalve hem
med springande steg till sin glömda hjord,
men segnade tåpig och blek på knä.
Tor själv, hans väldiga herre,
bred över bröstet, satt på klippan
och täljde en vallarestav.
Han log i sitt röda skägg.
»Träl,» sade han, »frukta dig ej!

På bänken ligger hammaren glömd,
ty markerna våras och blomma.
För att allt på den gröna jorden
skall gå sin gång och allt få sitt
och unga hjärtan bulta samman,
gärna någon stund ibland
vi bistra kämpar vakta getter.»

El dios de la guerra

De la hija del troll volvió Thialvi a casa,
de prisa hacia su descuidado rebaño,
pero cayó, torpe y pálido, de rodillas.
Thor mismo, su poderoso señor,
ancho de pecho, sentado en la roca
tallaba una estaca de empalizada.
Con una sonrisa en su roja barba.
–“Thrall” – dijo, –”¡No tengas miedo!”

En el banco hay un martillo olvidado,
pues los campos reverdecen y florecen.
Porque todo en la tierra verde
ha de seguir su curso y tener lo suyo
y los jóvenes corazones latir al unísono,
gustosos por un rato a veces
luchamos feroces por cuidar las cabras.–

Smycket

Lyckan är ett kvinnligt smycke.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke,
– det är liv för män.

La joya

La dicha es una joya femenina.
Dioses estrictos y fieros destinos,
una pieza de pan que se termina,
así es la vida para los hombres.