Svenska lagar SATTA UR SPEL – Regeringen Löfvén öppnar för Barnäktenskap och Mång-Gifte emot ”synnerliga skäl”

FN:s Konvention om Mänskliga Rättigheter samt FN:s speciella barnkonvention förbjuder i klartext alla former av Barnäktenskap. Människor under 18 år får inte föras bort till andra länder av släktingar eller vårdnadshavare, eller tvångsmässigt giftas bort med äldre personer, som de kanske aldrig ens sett eller träffat.

Nästan alla civiliserade länder följer FN.s regler, men i Stefan Löfvéns Sverige – eller det som en gång var Sverige”Svetsar-steffe” har ju lovat att han ”aldrig ska kritisera islam” gör man nu medvetet massor av kryphål i lagen, som sätter alla svenska lagar, normer och rätts-regler ur spel.

”Tandagnisslan och Barnagråt – Sådant fröjdas Steffe åt !” (bildkälla: Okänd samt Pressfotograf Magnus Liljegren)

Det hela avslöjades i förra veckan, trots att SVT, etablerade nyhetsmedia som SvD och DN-koncernerna inte vågade skriva ett ord om saken. Trots att Sverige sedan 2018 har ett fungerande och absolut förbud emot Barnäktenskap, som följer FN:s föreskrifter har man nu i hemlighet lanserat en ny proposition, som skall tillåta mång-gifte och barngiftemål emot ”synnerliga skäl” som det så vackert heter. I praktiken betyder detta, att varje Tingsrätt eller domstol – alla domstolar i Sverige innehåller också politiskt tillsatta tjänstemän från Regeringspartiet och andra partier – sk ”Nämndemän” med makt över domsluten – helt kan avgöra saken till islamisters, religiösa fanatikers och barnmisshandlares fördel, helt utan minsta hänsyn till barnens egen vilja.

Det Socialdemokratiska partiet har hela tiden – även före 2018 – då Riksdagen mot Löfvén-Regeringens vilja klubbade igenom förbudet emot barnäktenskap – sagt EN sak, men gjort något HELT ANNAT och hela tiden strukit grymma, verklighetsfrånvända religionskulturer medhårs – det ständiga fjäskandet för islam är bara ett exempel. Nu har regeringen återkommit med en proposition där de vill göra undantag från det totalförbud riksdagen tidigare krävt. I den nya föreslagna lagen slopas det nuvarande uttryckliga 18-årskravet för äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag. Vidare ska barnäktenskap kunna godkännas i Sverige om ”det finns synnerliga skäl”.

Som ett exempel på hur den mycket luddiga och till extensiva lagtolkningar inbjudande formuleringen ”synnerliga skäl” kan följande anföras, direkt från Wikipedia, som har en intressant artikel i ämnet:

  • År 1998 prövade Högsta domstolen om en tidigare småföretagare i snickeribranschen, som hade en skuld till staten på 2,4 miljoner kronor, skulle beviljas skuldsanering på grund av synnerliga skäl. Högsta domstolen avslog snickarens begäran eftersom han 13 år tidigare hade underlåtit att betala in arbetsgivaravgift och innehållen A-skatt – så för den svenske företagaren, gällde plötsligt inte ”de synnerliga skälen”
  • År 2007 prövade Migrationsöverdomstolen om en person som mot lagen illegalt uppehållit sig i Sverige skulle få permanent uppehållstillstånd i Sverige på grund av synnerliga skäl. Då gällde plötsligt de ”synnerliga skälen” – mer eller mindre via Domstolens godtycke
  • År 1991 prövade Högsta domstolen om en yrkeskriminell man kunde utvisas ur Sverige på grund av synnerliga skäl, eftersom han dömts för brott nio gånger under de tolv år som han bott i landet. Rätten fann att mannen ”inte kunde utvisas” och dömde honom istället till fyra månaders fängelse – och trots att det gällde en yreksbrottsling, blev där ett överraskande milt staff – på ”synnerliga skäl”
  • År 1996 fann Svea hovrätt att synnerliga skäl ansågs föreligga för att bestämma påföljden till fängelse för en 17-årig etniskt svensk yngling som gjort sig skyldig till mened, trots huvudregeln om att personer under 18 år inte ska dömas till fängelse…

Kort sagt, formuleringen ”Synnerliga Skäl” betyder att domstolar kan hatta lite dit, och hatta lite datt, precis som de tycker – man öppnar upp för ett fullständigt godtycke – och därmed sätts hela rätts-apparaten ur spel, eftersom det tack vare denna formulering kan bli så att en Tingsrätt i Luleå, exempelvis, enligt sin egen praxis dömer helt annorlunda, än en Tingsrätt i Malmö – och det ÄR ett problem, eftersom människor och folkgrupper i Sverige då inte blir lika inför lagen.

Också Mång-gifte, eller insmugglande av barn som ingått tvångs-äktenskap i andra länder, inklusive ”anhöriginvandring” av pedofiler blir möjligt med Regeringens nya lagstiftning – allt under ”synnerliga skäl”.

Flera remissinstanser är kritiska till regeringens förslag att säga ja till vissa former av barnäktenskap. Bland dem ”Tjejers rätt i samhället” och ”Varken hora eller kuvad”.

”En rättsstat som Sverige ska kunna omhänderta även dessa utsatta kvinnor och barns rättigheter, även när det råder synnerligen svåra omständigheter i fall då de har ingått äktenskap utomlands under förhållanden som strider mot svensk lag”, skriver Tjejers rätt i samhället i sitt remissvar.

”Vi anser att undantag inte heller ska göras när det gäller barn- och tvångsäktenskap, alltså inte heller av synnerliga skäl”, skriver Varken hora eller kuvad.

För egen del anser jag att inget barn skall behöva tvingas till giftemål med vuxna. Barn ska få vara barn, helt enkelt – och de ska få chans till en vettig skolgång, inte föras bort till främmande land och tvingas leva där. Runt hela vår Värld förekommer det hur småflickor på 11-12 år gifts bort, och aldrig någonsin ges en ärlig chans att få leva sina liv som de vill, eller skaffa sig utbildning och yrken.

Och allt detta förtryck stöds av Löfvén-Regeringen, som ”bakvägen” försöker ”sälja på” svenska folket alltsammans – trots att samme Herr Löfvén säger sig företräda ”Världens Första Feministiska Regering” som han själv stått och sagt.

Själv tänker jag på en gammal vers av Erik Blomberg, den svenske poeten. Han skrev den 1944, när en god del av Världen fortfarande behärskades av Hitler och hans kreatur…Jag förstår dessutom inte, hur någon enda människa i Sverige kan ge sig till att rösta Socialdemokratiskt, och stötta en Regering, som inte tänker på barnens bästa och flagrant bryter emot FN:s regler om mänskliga rättigheter.

Jag vet det.
Jag säger det.
Men därför att jag säger det och vågar att säga det
skall jag vinna en makt att försvara de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig

Idag är det en TYRS DAG eller en Tisdag. Tyr var den av Asarna, som slogs för rättvisan och de små och svaga – de som inte hade något annat försvar, och inte hade någon som stod upp och talade för deras sak. Han lade sin högra hand som pant på sanningen i ulven Fenris käftar, och fick den avbiten. Kanske handlar det om sk ”föregångsmannaskap” – kanske om att göra vad man måste…

Hur SVT Öst vinklar nyheter om utgrävningen vid Aska

För en tid sedan publicerade östgötaradion och SVT en arkeologisk nyhet, som man i vanlig ordning vänt upp och ned på, samt feltolkat.

Föga förvånande, måste man säga, för samma källa har publicerat många felaktigheter om svensk arkeologi även förut. Man påstår att fynden av ett tjugotal sk ”guldgubbar” eller drygt centimeterstora guldbleck från byn Aska, som inte alls ligger vid Vadstena, utan halvvägs mellan Vadstena och Skänninge skulle vara ”unika”, men det stämmer inte, annat än sett i ett snävt Östgötaperspektiv. Förut har man nämligen bara hittat två sådana guldbleck i just Östergötland, men de är mycket vanligt förekommande över hela Norden, just när det gäller Vendeltid eller sen Järnålder.

Arkeologen Martin Rundkvist och ett guldbleck från Östergötland

SVT påstår också felaktigt, att guldblecken skulle föreställa ”Asagudar eller Kungligheter”. Det vet man för det första inte alls, eftersom det bara är en teori, men långtifrån bevisat. För det andra har många forskare tolkat de hundratals guldbleck av samma typ som man hittat på många platser i Blekinge, Sveland och även i ansamlingar om minst 50-60 stycken vid Gudahovet på Uppåkra i Skåne (det är INTE ett ”kulthus” och INTE ett ”Tempel” men just ett Gudahov) som varande ett bröllopspar, eller Frej och Gerd, som är av Vanernas och INTE Asarnas släkte.

Också vid Sorte Muld på Bornholm har man hittat nära 2500 guldbleck, de flesta mycket små, som deponerats i gropar runt ett Gudahov, och alltid i vad man kallar ett ”sakralt kontext” och alltså i samband med religionsutövning eller Asatro. Ifall de okunniga journalister som belamrar SVT:s redaktioner bara brydde sig om att göra en enda minuts ”research” och skötte sitt arbete – exempelvis genom att googla på ordet Guldgubbar – svårare än så behöver det inte vara..

Fynd från stolphål vid Uppåkra

Fynden från Östergötland är alltså inte alls så ”unika” som man påstår, utan representerar en fyndkategori som varit väl känd och utforskad ända sedan 1970-talet. Man förmodar, att guldblecken nästan alltid offrats av bröllopspar – och inte alls kungligheter – vid bröllop i Gudahoven – så har fynden ofta förklarats. Det förklarar också varför de var så små och tunna – det rörde sig bara om ett symboliskt offer, medan vigselringar och andra trohetsbevis förstås var värdefullare och då som nu var avsedda att bäras av de agerande själva.

Andra bleck föreställer krigarfigurer, djur som älg eller björn, samt ofta också vildsvin. De har man förklarat som tacksamma gåvor för god jaktlycka, framgång i strid eller återvunnen hälsa – precis som senare ”offerkast” av mynt i källor och liknande. Guldblecken behöver alltså inte alls röra sig om ”kungligheter” och heller inte om gudar, eftersom det mesta tyder på att de var vanligt återkommande inslag i den stående religionsutövningen, eller med andra ord Asatron. Var för sig har de synnerligen litet metallvärde, men de gjordes små och med otroligt fina detaljer, antagligen för att dåtidens hantverkare ville visa vad de kunde, och för att det skulle vara enkla gåvor för vanligt folk.

Några av de figurer som avbildas på de centimeterstora blecken kan i och för sig vara Asar – Tyr med spjutet, en stående kvinnofigur som liknar bildstenarnas Frigg och Oden (längst ned till höger på exemplen från Sorte Muld ovan) låter sig kanske identifieras, men det är som sagt en hypotes, inte fakta.  Inom kort skall det också hållas ett digitalt föredrag på Gamla Uppsala muséets sajt om ämnet – men varför SVT inte bryr sig om att ta reda på riktiga fakta, är outgrundligt – för det vete Gudarna !

Byn Aska hyste på sin tid ett mer än 50 meter långt långhus, ja en hel Kungahall – och varför SVT inte nämner det alls, när man vetat om det ända sedan 2017 är också en gåta – varför hela tiden systematiskt utelämna de mest intressanta detaljerna..

Kungahallen vid Aska, över 50 meter lång, var minst lika ståtlig som Hrolf Krakis Kungshall vid Lejre i Danmark, som mätte mer än 60 x 12 meter

”Och i England, ja ja… !”

Återigen har jag hört på vår kära Statstelevisions utsändningar, fast jag antagligen inte borde göra det. Mycket som sägs där är osant, även om nyhetsrapporteringen om de flesta ämnen på sista tiden hållit sig relativt objektiv. Idag hade det insmugit sig en liten nyhet från utlandet, som snabbt blivit viral och uppmärksammats i många länder, eftersom den såhär i Covid-19 krisens tider inger en strimma av hopp. Det var den 99 årige Kaptenen och Krigsveteranen Tom Moore i England, som SVT så tillfälligt och i förbigående nämnde. Han fyller snart 100 år, och när han förra året bröt höften, bestämde han sig genast för att återgälda det långa liv han levat som veteran med att starta en insamling, Walk for the National Health Service” och gå hundra varv i sin egen trädgård, om det så skulle bli det allra sista han skulle företa sig i detta livet.

Kaptenen från Burma – som aldrig gav upp

Detta rörde mitt hedniska hjärta, eftersom det finns vissa saker och personer jag respekterar mer än andra, och vissa saker och personer jag fullständigt saknar respekt för; vilket jag påpekat tillräckligt ofta. Även kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet har tagit upp mannen som nu blivit ”Captain Tom” med hela Storbritannien, men kvällstidningarna ger oss såklart inte mycket om vem han är, och inte heller SVT ger oss mycket av sanningen, varesig om personens tidigare liv eller vad han just nu uträttat på sin ålderdom. Dessutom skiljer sig kvällstidningarnas rapporter åt, och som vanligt har de fel i sak. Aftonbladet skriver att han samlat in över 150 miljoner kronor genom sitt eget högst personliga initiativ, Expressen påstår att det ska vara 200 miljoner. BBC och andra utländska medias rapporter är som vanligt långt korrektare än de svenska.

NHS, the National Health Services, har aldrig varit en självklarhet i Storbritanniens politiska liv, och det skall man komma ihåg. Medan Sverige fortfarande har det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, ligger det tätt befolkade Storbritannien som nummer fem – och där möter man pandemin med oerhört mycket mer seriösa och vederhäftiga metoder än i Stefan Löfvéns förslappade, sjuka, handlingsförlamade Sverige.

Ledaren-Svetsaren har idag förnekat rena fakta, när han står rakt fram och säger att ”Sverige inte sticker ut” trots att han mycket väl vet, att Sverige har ett dödstal högre än de flesta andra länder, inklusive Donald Trumps USA, där sjukvårdssystemet ser ut på ett helt annat sätt – och trots att vår sjukvårdspersonal också gör fina och modiga insatser, hindras de mycket ofta av just det system, som Nomenklaturan i vårt land byggt upp. Regeringens högst egendomliga vägran att tillåta Covid-19 tester eller skydda vårt lands gränser är bara två exempel.

Tro honom inte ! Han LJUGER – och HAN LJUGER STORT. Dödstalen är större i Sverige än i hela Norden, och vi har det sjunde största dödstalet per capita i hela Världen.

DETTA ÄR FAKTA !! (Svt:s egna siffror bevisar det)

I Storbritannien bemästrar man det egna landets svåra situation på ett helt annat sätt än här hemma i Sverige. Där ställer man upp för sitt land och sin nation – och man har en betydligt vettigare politisk ledning än vad vi har hos oss; som man kan se inte minst av det brittiska EU-utträdet. Captain Tom Moore har slagit an en sträng hos hela den brittiska nationen, och hans insamling gav plötsligt i dessa Covid-19 tider mer än 23 miljoner pund och mer än 650 000 namnunderskrifter – och det överraskade också honom själv. Hans gamla  Bataljon ställde omgående upp med en hedersvakt, när Tom Moore gick det 100:e varvet i sin trädgård – på grund av dess storlek och hans ålder, orkar han inte mer än tio varv åt gången nu – och när Boris Johnson såsom Premiärminister informerats av saken, meddelade han genast att Tom Moores insats ej skall förbli glömd, utan ihågkommas. Man har också föreslagit honom till knighthood, vilket tillhör de finaste titlar en brittisk soldat överhuvudtaget kan få.

Jämför detta med hur vår egen Statsminister behandlar etniska svenskar, och våra allra äldsta medborgare – det första han gjorde var att uppmana oss att ”säga farväl” till dem allesammans – och på det mest cyniska sättet av alla, har han också underlåtit att vidta de åtgärder, som kunde ha räddat många svenskars liv.

Men låt oss nu se tillbaka på Kapten Tom Moores långa tid ibland oss, och allt vad han hunnit ge sitt eget land. Han föddes 1920 i Yorkshire – detta Danelagens mest centrala landskap – som son till en familj av byggare och murare – och när kriget kom, tog han genast värvning som 19 åring. Han blev pansarofficer – ett släkte av män som alltid varit kända för att vara självständiga, fatta snabba beslut och slåss in i det sista. Hans bataljon – i Brittiska armén är självständiga bataljoner viktigare än själva Regementena – var 8 DWR, 8:e Bataljonen i ”The Iron Duke” Wellingtons ärorika regemente, som annars mest kom att slåss mot DAK, Deutsche Afrika Korps i Nordafrika.

Tom Moore kom istället att byta bataljonsnummer till 9, och ur 9 DWR satte man upp ett helt nytt regemente, 146 RAC (Royal Armor Corps) eftersom den första brittiska pansarkåren var under uppbyggnad då, och dessutom fortfarande ett vapenslag under utveckling. 146 RAC råkade bli stationerat i Indien, och Tom Moore tillbringade sin mesta tid under Andra Världskriget i först Bombay och sedan Calcutta. Det var först 1945, som han sattes in i regelrätta strider, men de skulle också komma att bli ytterst hårda.

Tom Moore som nybliven löjtnant, 1941

Hela kriget igenom var Moores regemente utrustat med den alldeles för tunt bepansrade och lätta Valentine-stridsvagnen, som tyskarna skjutit sönder och samman, det ena kompaniet efter det andra, borta i Nordafrika. På den indiska fronten räknade man inte med några större strider, men det rasade ett intensivt krig emot Japanerna i Norra Burmas djungler, som med rätta blivit mycket berömt. ”Marschen mot Rangoon” och hela ”The Burma Campaign” är alldeles för mycket att skildra här, men 1945 hade det japanska motståndet försvagats så till den grad, att man räknade med att kunna öppna en ny front i södra Burma. En av de värsta strider Moore personligen deltog i, var vad som skulle komma att kallas ”The Battle of Ramree Island” som utspelade sig under Januari – Februari 1945 vid Burmas södra kust. En regelrätt större landstigningsoperation inklusive förbekämpning via slagskepp och allt annat som hörde till inleddes emot denna djungelö, berömd för sina saltvattenskrokodiler, och en av de episoder som etsat sig in i den brittiska krigshistorien, men som väsentligt överdrivits, var att tiotusentals flyende japanska soldater åts upp av krokodilerna i djungelträsken – visserligen är det sant att av en japansk garnison på över 1000 man, överlevde endast hälften, men det berodde mer på Tom Moores alla kollegor, och de soldater ur 3 Commando-brigaden, som också anlände tillsammans med större delen av en hel armédivision.

 

Utan goda vapen, kan inget land försvaras. Utan civilförsvar, kan man inte bekämpa sjukdomar… Det gäller att ha en kompetent Regering, som vill inse detta – I TID !!

Nu hade Tom Moore också fått den amerikanska ”M3 Lee” stridsvagnen, liksom hela hans bataljon, och försedd med utmärkta vapen, kunde han fortsätta sitt krig. Han deltog också i Arakan-fältttåget, och tjänstgjorde på Sumatra efter den Japanska kapitulationen, där det också kan ha handlat om fångtjänst, och att bekämpa kvarstående motståndsfickor. Egentligen var han bara temporärt utrustad med en kaptensfullmakt, men efter kriget blev han trefaldigt medaljerad, och kunde fortsätta sin karriär vid den berömda pansarskolan i Bovington, där det idag finns ett ännu kändare museum. Arakan, och hans insatser där, är inget som jag för tillfället kan beskriva i ord.

1946 lämnade Tom Moore armén, eftersom hans släktingar i byggbranschen gav honom ett erbjudande om att bli chef för en lokal betongfirma, och på fritiden tävlade han med brittisktillverkade Scott motorcyklar. Men han släppte aldrig helt kontakten med sitt gamla regemente, och lär under många decennier ha varit verksam som traditionsförvaltare, och dessutom organisatör för besöks- och minnesdagar för flera veteranföreningar – förmodligen ett område, där hans talanger som instruktör på teknisk skola, ledare och social begåvning åter visade sig.

Så kom pandemin, och det var dags för den gamle soldaten att åter göra en insats, också i hans 100:e år. Inspelningar av ”You’ll Never Walk Alone” med sjungande sjukvårdspersonal ur National Health Services har getts ut på CD, en bonde i Wales och flera andra har också inlett ”Walk for the NHS” eller motionskampanjer av olika slag, som hittills gett över 12 000 pund i ett fall, och mer aktningsvärda summor i andra. Kapten Tom Moore blev – utan att han egentligen visste hur eller varför – ett viktigt föredöme, ett stöd för en hel nation, och en helt annan sorts ledare och inspiratör än våra fega, lögnaktiga, orkeslösa och handlingsförlamade (S)-politiker- som helt uppenbart inte längre står på det egna folkets, utan bara sin egen sida.

För övrigt förlorade han sin hustru – de gifte sig 1968 – anno 2006 ”ungefär” enligt vad som uppges, och han lever nu hos en dotter och hennes barn i en by vid namn Marston Moreteyne i Bedfordshire, södra England. En vanlig man, som visar sig större än själva livet till sist – och som levat länge.

Jag höjer ett horn för Cpt Moore, för 8 Btn DWR och de som ännu tjänstgör där – liksom för de mer än 1,1 miljon tappra britter, som donerat pengar till Kaptenens välgörenhetskampanj.

Allesammans har de gjort mer än många Regeringar, och framförallt den svaga och ofärdiga regering, som vi ännu måste dras med i vårt land.

Vi hoppas på bättre tider, på nyval och en folklig seger. I Storbritannien och många andra länder finns en annan, bättre anda – se på Finland till exempel – men här hemma märker vi ännu ingen förändring, fastän vårens vindar blåser.

Vi står inför en Tyrs tid, och en dag skall vi kanske åter samlas under Tyr-runans tecken – den som somliga råkat missbruka i sitt oförstånd, och den som andra – ännu oförståndigare – velat förbjuda..