Mitt i Midvintermörkret: En TYRS DAG för RÄTTVISAN

Där rätt blir orätt,
blir MOTSTÅND plikt

– gammal hednisk sanning

Vi svenskar lever i mörka tider just nu,  på flera sätt än ett. Det är inte bara Midvinternattens mörker som sänker sig ned över oss. Det finns också ett annat slags mörker, som består av våldsdåd, övergrepp och hat. Aftonbladet redovisar idag hur antalet outredda våldsbrott i Sverige hela tiden ökar, fast det är allmänt känt, att bara ungefär 7 % av de riktigt grova brotten emot enskilda personer som anmäls, resulterar i en fällande dom.  Många av alla dessa brott blir aldrig anmälda, och kommer inte till Polisens eller myndigheternas kännedom, därför att offren har skrämts till tystnad.

Igår redovisade samma kvällstidning och samma ”Aftonblad” hur inte mindre än tolv präster ur den sk ”Svenska” Kyrkan dömts till sexbrott emot barn och ungdomar, men hur de flesta av dem fortsätter att  jobba just med ungdomar och barn – och detta är helt emot lagen – numera finns det nämligen lagar om registerkontroll, som säger att utdrag ur belastningsregistret måste ske, innan nyanställning av dömda pedofiler kommer ifråga. Och har man dömts för såpass grova brott som det är fråga om här – våldtäkt på barn och så vidare – ja då måste man nog under alla förhållanden säga, att de dömda personerna har förverkat sitt förtroende att alls få jobba med ”ungdomsfrågor”.

Samtidigt med detta, får vi se hur ”Ensamkommande begår Gruppvåldtäkter” (hur det nu kan komma sig – uppenbarligen arbetar de inte alls ensamma utan i ”vargflockar” eller gäng) och hur det lilla fåtal kända människorättsadvokater – som Elisabeth Massi Fritz tilll exempel – som kämpar med problemen plötsligt nekas tillgång till fakta.  Trots att personer som Arif Moradi – som olagligen tagit sig in i landet, påstått att han ”blivit kristen” och sen – i rollen av sk ”Ungdomsledare” på ett Konfirmandläger i Söderköping våldfört sig på en svensk 14-åring redan blivit dömda, och skall utvisas härifrån, stöder hela tider Regeringen dem bakom kulisserna, men kända människorättsadvokaters synpunkter ignoreras helt..

När uppenbar orätt tagit sig in ända i Regeringskansliet, gäller det att stå upp för sin åsikt och BEKÄMPA VANSTYRET medan det ännu finns tid..

Idag är det som bekant Tisdag, och för oss Hedningar och Asatroende så är Tisdagarna helgade åt Tyr – den Ase, som en gång stod för just Rättvisa, Mod och Handlingskraft. Var finns han nu, mitt i detta kompakta mörker av idel ondska, där vi ändå behöver Tyrs princip som bäst ?

Jo, Tyrs runa har blivit ockuperad av nazister, sägs det – och landets Justitieminister arbetar ivrigt på att förbjuda just den, medan nazisterna får gå helt fria. I vårt nära grannland Finland, däremot, där ett större parlamentariskt förnuft ännu härskar, förbjuder man själva nazistorganisationerna istället – och det är skillnad, emot Regeringen Löfvén och dess närmast totala inkompetens…

 

Vad är det för slags politik och rättvisa vi fått i vårt eget Sverige ?

Borta på den ”Nationella Operativa Ledningen” hos Polisen – som det så vackert heter – konstaterar Håkan Wall att antalet utredda brott gått ned med nästan 12 000 förra året, och att man numera bara klarar av att utreda ca 15 330 av de allra värsta våldsbrotten – mest sådana som slutade med livets förlust för offret eller offren.  Enstaka ljuspunkter finns ändå i mörkret, för ifråga om trafikförseelser eller narkotikabrott lyckas polisen trots allt höja uppklaringsprocenten, och som svenskar har vi ju lärt oss att vara tacksamma för det ytterst lilla, även om vi Hedningar kanske inte ska slå oss för bröstet just här – vi har ju fortfarande rörelser som ”Forn Sed Sverige” vars åtskilligt suspekta hållning vad gäller narkotika är väl känd – ibland säger de att ”detta ingår” i deras religionsutövning, ibland inte. Ibland följer de lagen, ibland inte alls. Ibland ägnar de sig åt förargelseväckande beteende och blodsoffer, som vid Gamla Uppsala nu i våras, trots att det också torde vara straffbelagt och borde polisanmälas. Håll med om att det i högsta grad verkar ”Pårökt” och att det nog finns klara skäl, att Polisen bör intressera sig lite mer för de här ”Fornsediska” grupperna..

Hur ska vi någonsin kunna få rättvisa ??

(S) Politiken i landet fungerar inte, knappast rättssystemet heller.

Vi kan ju alla se, att det inte går att ”samexistera” med de som hela tiden vill våldta och mörda oss. Man kan så att säga inte nära själva Fenrisulven vid sin barm, och sedan låta den stå fri och obunden.

Det går inte att tillåta att ”ensamkommande” tar sig in i ett land, eller att tillåta gängkriminalitet utan att vi alla förlorar något på kuppen…

 

Själv förordar jag som ni alla vet det Fredliga civilmotståndets väg. Tyrs väg – men också Polyteismens – och det är i sig inget nytt. Hinduerna i Indien – till exempel – hade varit Goda Polyteister i mer än 5000 år – innan  en viss Mahatma Gandhi började läsa Henry David Thoreau – ni vet han som skrev ”On civil disobedience” – och kom på det som han kallade ”Satygraha” vilket kan översättas med ”kärlek till sanningen – just det slags sanning, som Elisabeth Massi Fritz inte alls fick fram, när hon frågade BRÅ och Brottsoffermyndigheten om saken..

Gandhi sa inte alls att hans metod gick ut på passivt motstånd – tvärtom menade han att man måste arbeta aktivt om man alls ska få någon rättvisa – och han var långtifrån pacifist – även om många såklart föreställer sig det. Och den väg han förespråkade, var också Tyrs och Asatrons väg, som vi ska se..

När ”Svenska” Kyrkan hela tiden begår övergrepp emot barn, vägrar vi att ha med den att göra. Vi går ur, helt enkelt, och lämnar de kristna bakom oss för gott.

När de ”ensamkommande” begår gängbrott och våldtar, vägrar vi att låta dem vistas i vårt land. Så enkelt borde det faktiskt vara.

Likt Tyr tar vi reda på sanningen, men griper aldrig till vapen först. Vi accepterar till och med det oundvikliga, för när en förbrytelse redan inträffat, är det ju för sent att göra något åt den. Dessutom hjälper ju inte Polisen oss svenskar längre, för det sker nu bara i 7-8%  av alla de fall som anmälts.

Vi tar inte till våld eller hat, men sätter oss till motvärn på andra sätt.

NOLL TOLERANS emot Monoteism, droger och brott…

I ”Satygraha” ingick till exempel fredliga protestmarscher – och även om de väckte förargelse i sig – har många medborgarrättsrörelser – också i USA – menat att det är rätt att exempelvis spärra av en kyrka, och ”omringa” den med en mänsklig kedja, om det är känt att prästen därinne är pedofil, och våldför sig på barn och ungdomar.  Vad vi kan kalla ohörsamhet emot myndigheterna är kanske till sist det enda alternativ som erbjuds – exempelvis vid ”dop” och liknande svåra kränkningar av individens fri- och rättigheter (man kan inte tillåta, att små och späda barn tvångsvärvas till en viss religion) även om jag för min del inte vill uppmana till rent lagtrots.

Jag säger bara att som situationen i vårt land nu är, kan det vara ett alternativ när alla andra alternativ är uttömda, och den andliga ockupationsmakten vägrar att ta reson. Man kan jämföra med FEMEN-rörelsen i Sverige, och hur de protesterade emot Katolikernas abort-förbud i Spanien, till exempel, genom att – i Martin Luthers direkta efterföljd – ingripa emot den Katolska Kyrkan. Resultatet blev att Jenny Wenhammar – den aktivist som ledde aktionen – blev strypt av en sk ”Kyrkotjänare” och att Katolikerna gick fria, precis som vanligt.

”Satygraha” utesluter alltså inte konkreta protester. Dess utövare följde lagen så långt det gick, och rättade sig efter myndigheternas beslut, men där lagen förvandlats till uppenbar orätt, och där de mötte en ockupationsmakt gav de aldrig någonsin vika.

Det finns trots allt saker man inte kan tolerera här i livet, och kristendomens och islams ständiga angrepp på oss svenskar, kriminella, terror, våld och knark tillhör alldeles uppenbart till det som inte ska tolereras.

Tyr visade också NOLL TOLERANS när han mötte Fenrisulven – även om han fick offra sin högra hand på kuppen.

Också i motgång och de mörkaste tider, gryr den nya dagen…

Plötsligt en TYRS DAG – Berättelsen om de 800… Svenskarna, som aldrig gav upp

Lokaltidningen ”Mitt I” ägnar just idag – en Tyrs dag eller en Tisdag – åt att berätta historien om Attundaland, ett av de tre Folklanden Attundaland, Tihundraland och Tolvhundraland, som landskapet Uppland sen gammalt indelats i.

Tidningen noterar mycket riktigt, att de äldsta omnämnandena av Attundaland i form av bevarade skattelängder, lagtexter i Upplandslagen och så vidare kommer från det hedniska 900-talet, en tid innan Sverige alls var kristet, men begreppen ”Härad”, ”Hundare” och ”Folkland” är åtskilligt äldre än så.

 

Förfäder stred för Attundalandskriver min lokaltidning idag – men det gör DAGENS svenskar OCKSÅ !!

Populärhistoriker som Mats G Larsson har i böcker som ”Götarnas Riken” och ”Svitjod – resor till Sveriges Ursprung” redogjort för det ovedersägliga faktum att Häradsindelningen är en långt äldre indelning, som just har med Hären att göra, och att begreppet Härad eller Hundare sträcker sig minst ned till 300-talet, och forskare som John Kraft ( i boken ”Hednagudar och Hövdingadömen” utgiven av Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut) och kulturgeografer som Keith Wikander har visat, att i Trögd, på Mälaröarna och i andra delar av Uppland kan man spåra en direkt indelning i hundare, ledungshamna och skeppslag som har direkt koppling till Ledungssystemet, och de gårdar – i många fall fortfarande brukade – från romersk järnålder det då är fråga om – har faktiskt i många fall varit kontinuerligt bebodda och brukade i 2000 år sedan dess. Bevis finns för att hundrade-systemet (från vilket ordet hundare) kommer eller Folklanden ytterst sätt går tillbaka på det romerska centuriat-systemet, som inte bara var ett system för skattskrivning, men också grunden till en stående armé.

 

Tinget, Landet och Folket – enkla och lätt förståeliga begrepp, som ännu GÄLLER…

De uppländska folklanden Attundaland, Tiundaland och Fjädrundaland utgjordes av åtta, tio, respektive fyra hundare. Från upptagningsområdets 22 hund eller hundare fick man alltså ihop cirka 2200 krigare fördelade på omkring 88 stridsskepp. Därtill kom kustområdet Roden (vilket sträckte sig in i Mälaren). Ett hundare skulle ställa upp med 100 man och fyra skepp, vilka användes under ledungen. Varje skepp hade alltså tolv gånger två roddare, totalt tjugofyra, och en styrman. Med på skeppet kanske också var en bryte som ansvarade för kosthållning och matlagning, (han ”bröt” brödet) och möjligen kom han från ortens husby där skeppen normalt låg skyddade.

Attundaland är på denna karta markerat i Blått, med alla Hundrade utsatta. Tiohundraland är markerat i rött, och Fjärdhundraland i Grönt.

Redan Tacitus nämnde i ”Germania” häradsindelningen och ledungen hos Svionerna i norr – och han är den äldsta historiker, som alls nämner Svearna eller Sverige. Ja, också själva ordet ”Folk” betyder väpnad skara, uppbåd – och det syns också i Asatrons begrepp ”Folkvang” som ju är namnet på Frejas boning – ”av Valplatsens fallna, tar hon var dag hälften” står det i Eddan, men andra källor har ansett, att det är en tredjedel, som blir Frejas lott.

 

Ordet ”Folk” stammar ursprungligen från urgermanskans fulka (‘krigsskara’, ‘okänt antal’), via fornhögtyskans folc. Det är också besläktat med fylka, fylking – som ju betyder krigshär – och ordet Fylke – Norrmännens häradsbegrepp – och Litauiskans ”pulkas” för väpnad skara, och ryskans ”polk” (som idag betyder flygdivision, och är en militär term) kommer av samma germanska ursprung – med Svear och Väringar spreds ordet österut, och så var det med den saken…

Den kristne kungen Magnus Eriksson avskaffade Folklanden” skriver lokaltidningen, och det var omkring 1350. Därmed trodde man ju att det skulle vara slut på ”Attundaland” och den lokala självständigheten – men begreppet lever vidare, än idag.

Den frivillliga brandkåren heter ännu ”Attundaland” och har tagit upp det hedniska begreppet. Orienteringsklubbar, skytteföreningar, ambulansfirmor – överallt samma sak.

Till och med två stående förband i den svenska armén bär ännu namnet ”Attundaland”. Dels gäller det först och främst den 23 Infanteribataljonen – som nu är betydligt mindre, än de 800 man Attundaland en gång kunde ställa upp — Sverige under Regeringen Reinfeldt och sedan den ännu sämre Regeringen Löfvén har blivit kraftigt underförsvarat – cirka 30 000 mycket väl motiverade, skickliga men underbetalda och svagt utrustade soldater ska försvara över 10 miljoner medborgare – vem som helst kan förstå att det inte går, trots att armén och folket fortfarande är ett – utan armén finns inget svenskt folk, utan det svenska folket ingen armé – och arméns historia, är också själva folkets historia.

En gång var varje medborgare en soldat, och varje soldat en medborgare. Vi hade indelningsverk, rotar och indelta soldater – senare en väl fungerande värnpliktsarmé. Fredrik Reinfeldt var mannen som slog i sönder allt detta, och hans Regering av idel lögnhalsar, syltryggar och svikare har vi redan förpassat till den historiens sophög, där sådana regeringar hör hemma. Regeringen Löfvén kommer i sinom tid att få vandra samma väg, och just nu kan till och med lokaltidningarna berätta om alla de svenskar, som bygger upp sitt försvar och därmed den nationella identiteten..

Det folkliga motståndet FORTSÄTTER… Attundaland kommer aldrig att ge sig…

Utöver det finns också ett 263:e Bevakningskompani med namnet ”Attunda” – kompaniet räknar bara ca åttiotal man, och har inte ens några fordon, utan måste gå till fots – detta i en tid, när nästan alla arméer i hela Världen är motoriserade. Men – de åttahundra fortsätter, som de alltid fortsatt. Precis som alltid är de fortfarande frivilliga – så var det redan på Ledungsflottans tid – och så är det än idag.

Attundalands manskap är stolta över sig själva, och de har all anledning att vara det.

 

”Av deras HANDLINGAR ska du lära känna dem….!”

Genom nästan 2000 år av kontinuerlig historia – från det första omnämnandet av ledungen, hundradena och ”Sviones” – fram till idag. Attundaland marscherar vidare – och själv instämmer jag i lokaltidningens hyllning och heja-ramsor – denna TYRS DAG – sent i November…

 

 

Plötsligt en vacker Tyrs-dag – ”Who speaks for the Gods ?” – och Vem får egentligen komma till Valhall ??

Idag är det Tisdag eller Tyrsdag, en dag som alla vi Hedningar firar till minnet av Rättvisans och Stridens gud Tyr, som också har kallats Ti, Ziu, Tiw eller till och med Mars Thingsus, han vars namn syns också i våra svenska Tingshus, förresten.

Långt borta i ett annat land, närmare bestämt på Irland, bor en man som kallar sig Harald Smed, men som egentligen heter Črtomir Harald Lorenčič, eftersom han är Sloven, men inte Irländare. Jag känner inte honom, han känner inte mig, men den högt värderade herr Lorenčič tycks ha läst vad jag skriver, och vad jag skrivit så sent som i februari i år, då jag händelsevis kom att nämna en liten scen ur ”Monty Python and the Holy Grail” med bild och allt, à propos det här med Asatro. Om en sak alls skall göras, måste man göra den helgjutet, bra och utan fel, konstaterar Harald Smed. Det är precis likadant med hantverk som med trosföreställningar eller vad som helst, och man kan inte framställa ett hastverk eller ett fuskverk, och sen kalla resultatet för ”forn sed” när det inte alls är fornt, utan bara ett dåligt bedrägeri som man själv hittat på.

Så säger herr Lorenčič ungefär, och eftersom han faktiskt är arkeolog till vardags och kunnig i smide, tror jag faktiskt på honom. Man kan inte fuska, och tillverka ett svärd med moderna tekniker eller bladfjäder-stål, till exempel, för då är det fanimig inget äkta ”järnålderssvärd” utan man använder damascerat stål, handsmitt, som man själv renat, hamrat samman och vikt tusen och åter tusen gånger.

Då – möjligen – och om smeden förstår sitt hantverk – blir svärdet verkligen äkta, aldrig annars..

Harald Smed är trött – mycket trött och mycket besviken – skriver han – på alla dessa idioter som spelar någotslags konstigt spel, ett fantasy-live, och som sprider rykten, missuppfattningar, rena lögner och förvrängningar om exempelvis Vikingatiden, genom att ge sig ut för att vara något som de inte är, aldrig har varit och inte kan vara – som ”fornsedarna” till exempel. Autenticity matters, konstaterar han, och han uppmanar folk att lära sig att skilja på förfalskningar och äkta vara, så att de kort och drastiskt uttryckt ”inte köper vad för skit som helst ifall de nu skulle råka hamna på en och annan vikingatida marknad.

Själv går jag knappast på några sådana alls, av skäl som torde vara pinsamt uppenbara; och som består i just de skäl sagde Harald redan anfört, på sitt eget vis och med sina egna ord.

.. and so does Tyr…

Ett ofta använt ordspråk och talesätt inom Amerikansk Asatro, förresten, är den klangfulla frasen ”Who Speaks for the Gods ?en fråga som ofta och en smula menande brukar ställas, ifall ett visst slag av halvfigurer eller bedragare anser sig kunna föra Gudarnas talan, vilket jag inom parantes sagt tror att ingen av oss kan. Idag har jag sett en utmärkt framställning av det här argumentet på en portugisisk sajt (ja, det finns inte bara Asatroende i Mexico som bekant, utan i exempelvis Brasilien och Portugal också) som i sin tur har hämtat den aktuella texten för dagen från en amerikan.

Barn hör inte hemma i Valhall, konstaterar den textens författare. Dit kan nämligen bara och endast bara vuxna människor komma, som stupar i väpnad strid – inget annat – eller möjligen dem, som är villiga att gå i döden för sin egen övertygelses skull. Jag citerar:

I have seen posts and comments alike on the various social sites about how a man with cancer will go to Valhalla because he was a soldier. NO. Why? Well for a couple of reasons firstly he didn’t die in battle as is one of the prerequisites, but not just any battle or die any old way, — — mainly because Oðin…well he doesn’t take just anyone. Also he doesn’t take every soldier, a lot of warriors are not soldiers, and vice versa. So being a soldier is not a free pass. I you think Valhalla is a place for “Drinking and having sex with Valkyrie” like I have seen a lot of people seem to believe, then you are more than likely a moron…— –. Not once in any saga or Edda does it say that the Valkyr are to be touched by mortals.
I have also read that Police and Firefighters believe they will go to Valhalla too. Wrong. Did you die a violent and dreadful death in battle, fighting even with your dying breath?

Man är faktiskt inte ”veteran” om man inte verkligen har utkämpat just väpnad strid – för att ta ett aktuellt exempel. Civilanställda räknas inte – inte gamla män i ”skrivbordsbefattningar” heller. Och hur som helst – på denna punkt är Eddan fullständigt kategoriskdet är INTE du och jag, eller någon annan person som väljer eller korar Valen – kyrja val – som det de facto och definitionsmässigt heter – för det gör de helt andra, icke-mänskliga eller rättare sagt övermänskliga varelser som heter och kallas Valkyriror…

Hur vi väljer att avbilda dem, eller ens tänker oss dessa väsen, är för ögonblicket högst likgiltigt.

Ifall vi verkligen kallar oss troende, så måste vi tro på en högre makt. Allvarligt – och helt seriöst. ”Oden ger seger åt somliga” står det i Eddan, men därmed menas långtifrån alla – och ingen, absolut ingen – utom Oden själv – kan anse sig säker på vad som är hans vilja. Minns berättelsen i Vikars þáttr till exempel.

Följaktligen är det dåraktigt, ja fåfängt att ens lyssna till de vrak, som sätter sig själva före och ovan makterna. Det själve Luther kallade ”Sola fide” eller tron allena gäller – för ingen människa, nu levande eller död eller ens ofödd, kan anse sig säker på en plats i Valhall eller annorstädes, exempelvis hos Freyja i Sessrumnir, ellerr hos Saga i Sökkvabäck, eller ens hos Forsete i Gimle, för den delen…

Idag har jag också läst en text av en amerikansk smällfet judinna, dotter till en rabbin, som går runt och kallar sig själv ”Cara Freyjasdotter” och inbillar sig veta något om nordisk kultur. Hon tror tydligen att hon rakt av har rätt att skriva små blot till Frej, och att hon på något sätt kan diktera vad vi svenskar och nordbor ska göra, eller vad som är passande för oss, eftersom hon tror att ”anything goes” eller – som denna människa (?) påstår: Set space however you wish

Bilden ”lånad” från inlägget ”Konvertiter och Galningar” från bloggen ”Tankar om den forna tiden”

 Det är INTE Asatro, säger jag er, sannerligen sannerligen.

Du kan inte bära dig åt hur fan du vill, varesig inom Asatron eller någon annan religion heller för den delen, och du har INTE rätt att ägna dig åt vad som kallas ”Cultural (Mis)Appropriation” eller att helt utan respekt vanställa ett annat folks och en annan nations eller en annan kulturs religion och myter.

Gör man så, är man bara en respektlös idiot, eller en civil kladdsock, om än inte en skitstövel, sådär helt i största allmänhet, främst därför att det inte är värdigt, inte riktigt och inte ”fornt” och inte heller ”autentiskt” att göra så – och förmodligen så behagar det inte gudarna heller – om vi nu ens ska försöka säga något om den saken…

Och för att förtydliga – ifall någon av mina läsare är ovanligt trögfattad – nejdet hade varit lika djäkla illa ifall vederbörande påstådda ”Freyjasdautghter” (som inte har någon som helst rätt att tala för ”Freja” ) varit kristen, muslim, hindu, normalviktig, anorektisk eller vad som helst – men nu råkade det röra sig om just påtagligt övergödda Mosaiska trosbekännare den här gången –  jag säger inget ont om dem som grupp för den sakens skull..

Nu över till något annat.. eller ”something quite different” som det så vackert heter

I söndags – och inte på en Tisdag eller Tyrsdag – förolyckades en av svenska arméns Bgbv 90 ARV, som den exakta beteckningen lyder. En Norrbottning i min bekantskapskrets har ställt den direkta frågan till mig om Bärgningsfordonets förare – som inte hann ut i tid – kommer till Valhall.

Svaret på frågan är tyvärr nej, eftersom det rör sig om övningsverksamhet, närmare bestämt övningen Vintersol 17 – och för övrigt – även om en liknande olycka med dödlig utgång inte har hänt inom Svenska Armén på tio år – så har liknande saker hänt i Norge, där en norsk ”Leopold” (sådan är modellbeteckningen, inte ”Leopard” som dagspressen felaktigt skriver) gick genom isen under övningen ”Cold response” 2006.

På ”min” tid var det annorlunda i Sverige. Vi hade en verklig 36-brigaders armé på den tiden – innan Löfvén och Reinfeldt. Det år jag tänker på dog inalles 26 personer ettt vanligt utbildningsår, varav enbart sju i Milo S, som jag då tillhörde.

Ni undrar kanske vad det här har med Asatro att göra, och varför jag ens blev Hedning och Asatroende, kära läsekrets.

Jo, det ska jag förklara för er.

Sex man dog i en sk ”13” bil, eftersom de inte såg en trafikpost på väg ned i en järnvägsövergång, men den sjunde personen dog rakt framför mina egna ögon – och sedan dess har jag något annorlunda syn på det här med ”Valhallsfärder”.. för plötsligt en Tyrs-dag eller en Tisdag, som sagt…

På den tiden hade vi också en del ryska observatörer här i landet, och deras syn på saken var väl ungefär som Tyrs eller Asarnas, skulle jag vilja tro. När de frågade en eller annan officiell adjutant under ”Sydfront” (som det hette på den tiden) ”Nå, kan ni svenskar svara på exakt hur många värnpliktiga som dog den här övningen” och den svenske adjutanten glad i hågen som ett oskyldigt barn svarade ”Inga, enligt rapporterna” så sade ryssarna helt enkelt till svar: ”Duger INTE ! Hemma i Ryssland skulle vi ha gjort om hela övningen, inom brigads ram eller större – för om inga dog – då var realismen inte tillräcklig – och vad i Hels vite ska ni då ha sjukvårdare eller till och med sjuktransportfordon med i övningen för, ifall ni inte får något verkligt skadeutfall att behandla ?

 Kamraten som dog, inför mina egna ögon, skulle hoppa ned för ett fem meter högt steghinder, som såg ut såhär. Idag finns inga fem meter höga steghinder längre, ens internationellt eller inom sporter som Militär Femkamp, men dåförtiden fanns det – och det har jag från en säker källa, närmaare bestämt en av de säkraste källor som alls finns, i Sverige eller internationellt. Orsaken består delvis i att det varit så många olyckor med brutna nackar och annat, och det är nuförtiden ”icke godkänt” eller ”ig” om man klättrar upp två eller fler på samma steghinder, så att det bildas en kö – men det fick man alltså då.

Nu – plötsligt en Tyrs dag, eller en Tisdag – snubblade tyvärr kamraten i ledet framför – och föll rätt ned – (ej på sned !) från fem meters höjd, rakt ned i en grusgrop. Hans sista ord här i livet var för övrigt ”Ljuv är en dag som denna !”  vilket – även om det väl var lite väl poetiskt – sas två minuter vi ens började springa. Det krävs ganska mycket ”confidence” eller självförtroende skulle jag vilja tro – att själv vara den som sitter högst upp och väntar, medan man ser hur kamraten före dig i ledet bärs bort som död, ovanpå en bår, av han som skulle vara instruktör, samt övriga kamrater…

Och sen själv hoppa – när liket – som man då inte visste var ett lik – väl var bortburet, sådär fem minuter senare. I det fallet lär man sig verkligen att leva på hoppet – eller på sin tro – för faller gör man, och slår sig gör man också – ifall man hoppar rakt ned från fem meters höjd.

En annan kamrat (låt oss kalla honom för ”Björk” även om han inte hette så) sprang sådär 20 år senare en liknande bana – vid 35 års ålder och med majors tjänstegrad. Han bröt också nacken, fast dog inte. Det hinder han snubblade på bestod av en kortare betongramp, och så ett avloppsrör att krypa ut genom – men nu så fick han – plötsligt en Tisdag eller Tyrs Dag – bakvikt, och slog sig ganska rejält.

I två, tre års tid var han stelopererad efter den smällen, och hans rörlighet är fortfarande minskad, den dag som idag är.

Inte för att jag säger detta för medlidandes skull – men ingen av dessa män kom till Valhall – dels för att några av dem fortfarande lever, och dels för att det inte är vi som väljer, hursomhelst – och låt oss inte förglömma, att vissa mäns öde har varit hårdare än vårt.

Det här – till exempel – är brandmannen Lasse Gustavsson, nu över 60 år, och tillika bojkottad av Facebook på sin 60-års dag i December förra året – eftersom hans utseende kunde ”skrämma folk” efter vad Fb:s ansvariga – förstås i USA ! – tyckte.

Lars Gustavsson var bara 24 år gammal, den dagen år 1981, när han deltog i släckningsarbetet efter en olycka i Göteborgs oljehamn, där han förlorade en kollega – och sitt eget ansikte – i en gasexplosion. Han fick 40 % iga brännskador, och sådant överlever man normalt sett inte – åtminstone gjorde man inte det på 1980-talet – men istället har han fortsatt lojalt tjäna sitt land och sitt samhälle – nu som föredragshållare, författare och föreläsare – det blev det öde, som livet eller Asarna hade i beredskap för just honom.

Jag har också mött Lasse, ska ni veta. Jag kan också säga exakt var och när det skedde i tiden – eftersom hans utseende är lite ovanligt kom jag först att haja till – men sedan dess är jag så att säga inte rädd att förlora ansiktet själv – även om jag heller inget ansikte har (”ein Stabsofficier hat kein gesicht” – det är en gammal sanning) – så möttes vi i alla fall i en kiosk på Valhallavägen av alla tänkbara vägar, i Stockholm, strax nära den nu nedlagda biografen ”Paraden” och den nu likaledes nedlagda Försvarshögskolan – på den tiden den ännu fanns. Och för egen del är jag tacksam mot kamraten, som lärde mig en del om hur det är att vara ”Hedning” eller att stå helt utanför samhället – det civilsamhälle, som ingenting förmår, ingenting förstår.

Well, I’ve seen them come and go, and I’ve seen them die” för att nu citera Johnny Cash. ”And long ago, I stopped asking why”.

Ske gudarnas och makternas vilja, och Tyrs och Odens, så som i Asgård, så ock i Midgård.

Ingen av oss kan vara ”säker” på en plats i Valhall. Inte Lasse Gustavssson, inte jag, inte du, inte någon. Men väpnad strid – och förmåga att stå upp för sin egen övertygelse, bergfast – i alla lägen och vid alla tillfällen – det är det enda som räknas – det är jag själv helt övertygad om. Vissa saker kompromissar man inte om – och man ”förhandlar” inte heller – för vissa saker är inte likvärdiga, inte förhandlingsbara.

En kamrat vid namn Sibbe – likt den”Sibbe Vivari” ellerr ”Sibbe Viets väktare” som nämns på själva Rökstenen, har skrivit följande:

(Vi) bygger inte en blandreligiös flumfilosofi. Vi bygger en ordning som ska vara för evigt. Asatro är tillbaka och här i Norden för att stanna. Det är svårt att länka ihop det sakrala med det vardagliga. Vi är den kedjan mellan det högre och lägre, det förflutna och framtiden. Det är oerhört viktigt att detta arbete utförs grundligt och med stor entusiasm och noggrannhet. Sin egen andlighet är något man använder för att tjäna folket. Som Gydja/Gode — — ska man följa en strikt ordning och lägga sin kraft på att förhöja blotets energier. Folk som kommer ska känna att det är en perfekt ordning och fyllas av makterna. Detta är ett andligt hantverk. När du (arbetar) lägger du ditt Ego åt sidan och jobbar med organisationen för medlemmarnas bästa. Det kommer att krävas att man svär en ed— –. Om någon sedan bryter detta är de utan heder. Som alla starka grupperingar finns det ett inre tryck. Man måste vara lojal. Man måste vara ärlig. Vi bygger ett hus, inte av sand utan av granit. Varje sten i bygget ska hålla för alltid. — — Denna ordning klingar väl med den Svenska folksjälen som är allergisk mot oreda. Vi kommer att utarbeta varenda detalj så att det utförs med perfektion. Detta bygger på starkt engagemang och är ett glädjefyllt arbete. Man ska kunna vara stolt över det vi skapat. Det ska sätta avtryck i världshistorien. Från och med nu är högsta växeln i och utvecklingen rasar framåt. Det är tid att kliva in i cirkeln och inte backa. Vi som är med ska vara pigga och alerta. Vi ska svara på trådar och komma på möten. Annars har vi ingenting i Goderingen att göra. Vi ska jobba hårt och sammansvetsat för att förverkliga den uppgift vi har ålagts.

– Sibbe Bladh

Så talar en svensk, och en patriot. Det här är ingen ”fornsed”, inget HHH, inga feta judinnor – eller något sådant. Här är det en helt annan – och – skulle vi säga – av Tyr direkt influerad, och rättvisare anda som gäller.

Vederhäftighet – inte ryktesspridning

Uppbyggnad – inte förstörelse

Klokhet – Inte missbruk av ett kulturellt arv.

Idag har också Johanne Hildebrand – känd för sitt engagemang inom den svenska veteran-rörelsen – och kanske dess svar på ”La Passionara – och dessutom författare till en hel del böcker med motiv från Asatrons Världpåpekat följande, angående en del politiska partier i vårt land, typ Centerpartiet, Miljöpartiet och därmed likställda:

Centerpartiet stoppar veteranernas flaggdag.

Edit 16:23: Verkar som om centerpartiet tagit sitt förnuft till fånga och kommer rösta ja i morgon. Stämmer detta hedrar det dem.

Centerpartiet säger dock ofattbart nog nej. M, Liberalerna, KD och SD ställer sig bakom förslaget och om C sagt ja hade majoritet uppnåtts i kammaren. Men centerpartiets Per-Ingvar Johnsson verkar tycka att att det finns tillräckligt med flaggdagar och att därmed veteranerna inte förtjänar detta erkännande från riksdagen.
Kungens, drottningens och kronprinsessans födelsedagar OCH namnsdagar kan alltså göras till allmänna flaggdagar men inte veterandagen trots att det handlar om människor som stridit, dött och sårats för Sverige.

Därmed ansluter sig centern till nejsägarna i v och mp, som har minst trovärdighet i försvars- och säkerhetspolitiska frågor.
Även S är emot men försvarsminister Peter Hultqvist verkar inte oäven när det gäller förslaget och har bett om mer betänketid.

Vem har rätt att uttala sig om Asatro, eller Nordisk Kultur ? Tilllhör inte den kulturen oss Nordbor, snarare än Amerikanerna ?? De som offrat sig för det egna folket och landet har mer att ge ifråga om kraft, lojalitet och kunskaper – sådan är min bild av det hela.

I vilket Onkel Olof funderar vidare….

Någonstans i min gamla hemprovins, kanske i trakten av Bromölla eller så, lever ett annat slags hedning, som till vardags är skollärare; och trots viss sympati för Asatron nog mest ändå är Taoist eller Buddhist, eftersom man som bekant kan vara Polyteist på flera vis. Det är just det som är det fina med Polyteismen. Du kan till och med vara Agnostiker, men fortfarande Polyteist i själ och hjärta, ungefär som Onkel Olof.

Det går nu ett rykte här på bygden att han nyligen slagit sig på politik, och numera önskar kandidera för Centerpartiet (kanske charmad av Annie Löf, hon som har sin lilla spricka i mitten – eller någon annan fröken Grön) fast han tidigare mest varit hugad åt miljöpartisterna. Kanhända har han tröttnat, liksom många andra – och givit upp varje tanke på det partiet, eftersom det ligger i Onkel Olofs egen natur att allt som oftast vara just trött och inget annat. Under långa perioder företa sig just ingenting, hålla upp med att blogga, rent av. Själv hälsar jag alltsomoftast på hos fröken Röd istället, appropå bloggtorkan, cunnus et lingus.

Ibland når hans funderingar åt John Chronschoughs håll, ibland inte. Ibland är han smått genial, men hans tankar är ofta Taos. Intet ont i det. Jag kan förstå honom, men tyvärr inte instämma i vad han säger.

De sista hundrafemtio årens utveckling på den här planeten borde tydligt och klart ha bevisat för oss alla att ingenting händer av sig själv, och att naturen inte kan överlämnas åt sig själv, utan att den så att säga behöver ett försvar emot själva mänskligheten. Det är vi människor som är Makternas händer och fötter, deras armar och ben. Arbetar vi inte, och försvarar vi inte den värld vi fått, går vi förlustiga om livets mening, även om var och en arbetar och tänker kring tillvaron efter sin förmåga, och efter sina behov.

Min egen livsfilosofi – en väg av handling och inte lugn, uttryckte jag med Ernst Thälmanns kända ord såhär, och för mig gäller den vägen fortfarande:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

Tor och Frej finns som markernas och Världens vårdare, lika väl som Oden eller Tyr, men själv föredrar jag som de flesta kunde ha gissat ändå Odens eller Tyrs väg, trots att det är en betydligt mer krävande väg än böndernas, eller för den delen Onkel Olofs. Världen består ännu av bönder, lika väl som av jarlar eller karlar; men jarl, karl och bonde är likväl icke detsamma, det vet exempelvis envar som sysslat med Stav. Likväl klarar sig världden inte utan bönder som tänker på bönders vis, de som odlar och tänker därefter, stilla; likt denne Olof.

Så är det, så månde det vara och så har det alltid varit.

Män av alla sorter behövs – liksom arbetare och tänkare – för att skapa en kultur, ett stort land och ett fredligt rike.

Kvinnor också.

Jag kommer att tänka på två kända dikter av en svensk nobelpristagare, som nyligen översatts till spanska i Mexico av alla länder. De förkroppsligar mycket av Tors, Tyrs och Odens vägar genom livet, och som bekant finns det nuförtiden många Asatroende i just Mexico också. Detta är för dem, liksom för hederliga hedningar överallt. Inte för diverse Amerikaner, fornsedare och därmed likställda.

Stridsguden

Från trollets dotter vände Tjalve hem
med springande steg till sin glömda hjord,
men segnade tåpig och blek på knä.
Tor själv, hans väldiga herre,
bred över bröstet, satt på klippan
och täljde en vallarestav.
Han log i sitt röda skägg.
»Träl,» sade han, »frukta dig ej!

På bänken ligger hammaren glömd,
ty markerna våras och blomma.
För att allt på den gröna jorden
skall gå sin gång och allt få sitt
och unga hjärtan bulta samman,
gärna någon stund ibland
vi bistra kämpar vakta getter.»

El dios de la guerra

De la hija del troll volvió Thialvi a casa,
de prisa hacia su descuidado rebaño,
pero cayó, torpe y pálido, de rodillas.
Thor mismo, su poderoso señor,
ancho de pecho, sentado en la roca
tallaba una estaca de empalizada.
Con una sonrisa en su roja barba.
–“Thrall” – dijo, –”¡No tengas miedo!”

En el banco hay un martillo olvidado,
pues los campos reverdecen y florecen.
Porque todo en la tierra verde
ha de seguir su curso y tener lo suyo
y los jóvenes corazones latir al unísono,
gustosos por un rato a veces
luchamos feroces por cuidar las cabras.–

Smycket

Lyckan är ett kvinnligt smycke.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke,
– det är liv för män.

La joya

La dicha es una joya femenina.
Dioses estrictos y fieros destinos,
una pieza de pan que se termina,
así es la vida para los hombres.

Ture Lång från Skänninge – en Hednisk Tyrsbild ?

Om nu Professor Karl E H Seigfried borta i Chicago säger att vi kanske inte har något kvar av Tyr, utom historiens vittnesbörd och myten om Fenris, så har han präktigt fel – i alla fall enligt vad jag tror. Liksom av en ren händelse skrev den intressanta och välinformerade bloggen ”Svenska Kulturbilder” om Ture Lång i Skänninge för någon dag sedan. Redan Olaus Magnus i sin ”Historia om de Nordiska Folken” nämnde Ture Långs bild, som beskyddade den urgamla Skänninge Marknad – den anses ha anor från hednisk tid och från 1000-talet. Ture Lång var ingen person utan en enorm bildstod – högre än tre mäns sammanlagda kroppslängder – som stod som en symbol för lag och ordning i staden, precis som guden Tyr. Och ingen vet, varifrån denne Östgötske ”Tures” namn kommer – månne är hans namn härlett av Tyr… ? I ena handen höll han ett enormt ölstop, som rymde fyra kannor eller närmare åtta liter öl – det ansågs vara vad en man ensam kunde dricka på en marknadsdag – och på ryggen stadens stenar (med en vikt på sådär 24 kilo) fästade vid en rejäl påk, så att statyn såg enhänt ut

dsc_0007 Den återuppståndnee Tyr, eller ”Ture Lång” i Skänninge – fruktad bevarare av lag och rätt...Han har funnits på plats sen 1990, och väger över tre ton

bfu3ht7yhsrrdsifbksj

Olaus Magnus, den siste katolske biskopen i Sverige, skrev annars mycket om Tyr – apropos gudabilderna av Thor, Woden och Fricco (som han stavade) i Gamla Uppsala, och han nämnde även Tyr eller Mars i sin text. Dock bortförklarade han Ture Lång som en kopia av en Rolandsstod, något han visste fanns i Tyska städer – han kunde ju inte rakt av skriva för alla sina läsare nere i Europa att en livs levande hednisk avgud fanns att se på stora torget i vad som då var en av Sveriges största handelsstäder…

220px-ib_299_4to_tyrI Biskop Brynjufssons Edda från det isländska 1600-talet såg Tyr ut såhär. Märk likheten med de Europeiska Rolandsstoderna..

Men vem var då denne mystiske ”Riddar Roland” – förebild till den senare ”Orlando Furioso” som sågs som en förebild över hela kristenheten, och som den bekanta ”Chanson de Roland” eller Rolandssången handlade om ? Rolandssången är från tusentalet, och behandlar en fiktiv gestalt vid namn ”Hroutland” eller ”Han som råder över landet” (Jämför namnet Erik eller Yngve som ett ”noanamn” eller ett hemligt kodord för Herren Frej) som skulle varit en frisisk vapendragare till Karl den Store under 700-talet.

Den enda samtida historiska källa som alls nämner honom, är en enda krönika kallad ”Vita Caroli Magni” av en tysk munk vid namn Einhard, som skriver att

Rotlandus” britannici littoris (limitis) praefectus, cum aliis pluribus interficiuntur.

Eller att Hrodland skulle varit ansvarig för försvaret av ”den brittiska kusten” eller med andra ord Frisland, som vetter mot Britannien – redan romarna hade en flottprefekt med samma titel – men bevisligen var Frisland aldrig erövrat på Karl den Stores tid, och lustigt nog nämns redan Frisland och Friserna som hängivna Tyrs-dyrkare, och tillbedjare av både himmelsguden Ziu och ”Mars Thingsus” – tingsplatsernas gud – som vi såg i det förra inslaget. År 779 stod det ödesdigra Slaget vid Roncesvall – i Pyrenéerna – det som karl den Store kallade ”Spanska Mark” och där skulle alltså Roland eller en helt hednisk friser ha varit med…

rolandRolands död, enligt de medeltida legenderna

På väg hemåt efter en resultatlös expedition emot det moriska och hedniska Spanien skulle Roland fört befälet över eftertruppen, eller den bakersta av de tre schiltroner eller marschbataljoner Karl den Stores armé var indelad i. Basker och andra hedniska folk lurade i Roncesvaux-passet, som finns kvar än idag, och överföll inte förtruppen, inte huvudstyrkan utan just eftertruppen eller trossen, som Roland var satt att försvara. Han hade ett enormt horn – en Oliphant – eller elefantbete vid sin sida – alla hedniska Himmelsgudar har horn som Heimdall – men Roland vägrade tre gånger att blåsa i hornet, bara för att få Karl den Store och huvudstyrkan att vända om, eftersom han inte ville utsätta kungen för fara. Lojal som få blev han nedgjord med alla sina män – en symbol för ridderliga dygder – medan Karl den ”store” och de kristna fegt smet undan... Också det faktum att Rolands hand huggits av, samt hans modiga självoffer – att själv gå i döden för att rädda sina kamrater – är ju något som just utmärker Tyr – se myten om Fenris som exempel…

Är ”Roland” och Tyr därför ursprungligen samma gestalt ? – ja vem vet – sånt kan man inte bevisa..

charlemagne1I Salamanca, Spanien – bevarar de kristna än idag ”Rolands Horn” som en oerhörd dyrgrip. Forskare har konstaterat, att detta elefenbensarbete inte alls kommer från Frankernas 700-tal, utan från Västgoternas 500-tal i Spanien istället.. Kanske finns bilder av Tyr och Fenris på hornets kant ??

Många kristna forskare har genom åren ansett, att Rolandsstoder först skulle blivit vanliga i Tyskland och Europa på 1100-talet, sådär hundra år efter det att ”Rolandssången” skrevs, och en ursprungligen Asatrogen hövding gjordes om till skolexemplet på en kristen riddare.. Man påstår till och med, att Skänninges Tore Lång ”helt säkert” skulle vara tysk import, ungefär som om människor i Sverige vore helt oförmögna att komma på något själva, och måste låna allt utifrån. Att traditioner kan ha kommit från Norden, och spritts till kontinenten, har aldrig föresvävat dessa djupt rasistiska kristna ”forskare” – och förutom det kan ju spåren och förebilderna ha ”korskopplats” åtskilliga gånger fram och tillbaka under seklernas gång. Riddaridealet uppstod i det hedniska Norden, och fanns redan i de isländska sagorna – och Sigurd eller Siegfried drakdödaren var också en samgermansk figur, liksom Tyr, Ziu eller Tiwas..

jd800087222Den mest kända av alla Rolandsstoder – den från Bremen – som nu är UNESCO-märkt Världsarv

Nästan alla Rolandsstoder är ”enhänta” på det viset att ena handen eller armen skyms av en sköld, och ibland bär de sitt svärd instucket i armhålan, istället för i handen. Denna märkliga ”enhänthet” är också en likhet med ”Hin Einhenti Ass” – eller Tyr… (ingen har uppmärksammat det, så vitt jag vet – den teori jag nu lanserar är helt min egen)

the Roland statue in front of the Town Hall of the Halberstadt city, Germany

the Roland statue in front of the Town Hall of the Halberstadt city, Germany

Också i Riga, ja över hela österrjsöområdet står Roland staty – överallt som en beskyddare av lag och rätt, precis som Tyr – och en frihetssymbol för självständiga städer – sk ”Rolandsstäder” som också hade rätt att hålla egna ting eller utöva rättsskipning i stodernas skugga.. Likheten med Tyrs roll och funktion för de Asatroende är påfallande..

7424109-rigas_roland_rigaRolandsstod från Riga

Ture Lång – som man 2006 – i Skänninge – ansåg skulle flyttas till närmsta rondell vid infarten till stan – står fortfarande på Stora Torget – där han rätteligen bör stå och hör hemma. Någon annan gång ska jag berätta för er om Kopparmatte – en långt senare 1600-tals ”Tyr” som finns att se i Stockholms Rådhus, och på Stadsmuséet i vår kungliga huvudstad – men till dess – sköt er, ni hedna och ni ludna ! Kom ihåg, att ”Ture Lång” är horkarlars och fyllbultars stränge näpsare – så även för de odygdiga ibland kvinnfolket !

Karl E H Seigfried om ”Vargkrameri” och andra fornsediska avarter..

Borta på den allmänt hedniska bloggen ”The Wild Hunt” i USA skrev den kände professorn Karl E H Seigfried från Chicago – som också har en prisbelönt blogg om Nordisk Mytologi en intressant artikel om Tyr, Fenrisulven och vissa urspårade ”fornsedares” faiblesse för ”vargkrameri”, Varulvar, påstådd sk ”Teriantropi” (alltså folk som går omkring och tror sig vara djur och har varulvsföreställningar – sådant är helt enkelt inte friskt !) samt andra dylika avarter av Asatro. Den gode professorn inleder sin artikel med att påstå att Myten om Tyr och Fenrisulven skulle vara den enda autentiska myt om Tyr vi har kvar – det är som vi ska se i nästa inlägg en helt felaktig slutsats, om ni frågar mig, och övergår sedan till att resonera om Tyrs betydelse under det 21:a seklet, eftersom det råkade vara en tisdag eller med andra ord Tyrs dag igår..

large

Herr professorn retar sig också på användandet av sk ”memes” eller vissa bilder och illustrationer som numera ”flyter runt” på nätet och ändå kan användas av alla och envar. Själv tycker jag att de är utmärkt hednisk propaganda, och att de kan användas som naturlig motvikt till all kristen propaganda som förekommer i Sverige och Norden, till exempel. Hela tiden resonerar Karl E H Seigfried efter sitt eget snäva amerikanska perspektiv, och går i polemik med vissa amerikanska asatroende, helt utan förståelse för att den situation som möter oss här i Norden och framförallt Sverige är annorlunda, mycket beroende på att han inte verkar kunna så mycket om svensk samtidshistoria. Men – för all del – jag inbillar mig inte kunna så mycket om amerikansk politik – allt vi ser här i Europa är Trump & Hiillary, Trump & Hillary till leda…och man undrar hur Tyr, rättvisans Gud, alls klarar sig ”over there”

Nåväl..

plate-12

Han börjar med att redogöra för hur Tiw, Tiwas, den gamle Indoeuropeiske himmelsgud från bronsåldern som senare blev Tyr, också finns omnämnd på en inskrift från Hadrianus Mur uppe i Skottland på 300-talet enligt vår tideräkning (hela Frisiska kohorter dyrkade Tyr bataljonvis – och det är som vi ska se en mycket betydelsefull detalj), och hur friserna tillbad honom som ”Mars Thingsus” eller Tingets, folkförsamlingens gudom – samma ord Ting syns ju för övrigt i våra svenska Tingshus – och hur Tyrs offer av sin högra hand för rättvisans sak sågs som en sinnebild för den självuppoffrande, samhällsupprätthållande krigaren.

Problemet är som vanligt ”fornsedarna” och andra avarter som inte har med Asatro att göra, och professorn konstaterar:

There is a subset of modern Heathenry that seems to valorize the wolf’s violent threat over Tyr’s protection of the community. The image of the snarling wolf appears on Heathen jewelry, logos, avatars, websites, and memes. Common to the many variations of this theme is the embrace of the attacking wolf as role model set in opposition not to the one who guards the community, but to sheep who are portrayed purely as prey for the wolf.

Somliga dumskallar vänder alltså upp och ned på hela Tyrsmyten, och börjar dyrka vargen Fenris istället. Detta är raka motsatsen emot vad det goda samhället står för, och vad goda Hedningar borde göra, anser professor Seigfried. Visserligen ingår Ulfhednar och Bärsärkar i den Asatrogna föreställningsvärlden, skriver han – utan att märka att det hjälmbleck från en svensk vendeltida hjälm jag visar här ovan föreställer en med galtmask försedd figur – erinrande om Särimner – inte alls föreställer någon Ulfhedin, som vissa trott. Tvärtom kommer hjälmblecken ju från Björnhovda (som betyder Björnhuvud och inte varghuvud) i Torslunda socken, och visar en dansande Oden, samt krigare med Särimners Vildgalt på hjälmarna. Detta har jag redan skrivit om, men herr professorn i USA kan tydligen inte läsa innantill, eller studera arkeologiska källor…

För övrigt missar han helt, att Bärsärken som andlig krigare är en figur som är mycket mer svår att förstå – om man inte mognat inom denna andliga sfär och tradition – något som han i egenskap av amerikan verkar helt utestängd ifrån.. Vi skulle kunna jämföra med Britt Marie Näsströms bok om Bärsärkar som behandlar dem ur ett helt annat – och mycket intressantare – perspektiv. Att inte förstå vad andliga krigare i själva verket är, skjuter över målet – men även Tyr avbildas just på Torslunda-plåtarna – liksom Fenris – vilket också är ett intressant faktum i sig… Kopplingen Särimner – Bärsärkar – bör heller inte försummas..

8En bok Karl E H Seigfried aldrig läst, inte förstått och inte känner till – de som är begränsade till Amerikansk Engelska missar så mycket av vår Nordiska kultur, och kan inte förstå den…

Nå, för att fortsätta den amerikanske professorns argumentation, så noterar han att Kveldulf Skallagrimsson, till exempel, knappast var någon avundsvärd figur, utan snarare tvärtom, och att den gamla myten om Sigmund och Sinfjötle – far och son som ”löpte i varghamn” slutligen brände upp vargpälsarna, och aldrig mer gav sig in på sådan ”svart sejd” eller förtrollning. Han konstaterar:

In both cases, the closest bonds of kinship and community are broken by the assumption of wolf-like character. Is this something to be celebrated? If so, it goes directly against the example of the god Tyr as binder of the wolf that threatens the community.

Jag har även nämnt Odens två vargar Gere och Freke – som en annan amerikansk akademiker, Terry Unger – nyligen såg som en symbol för de låga drifterna i människan, som Oden håller i schack. Seigfried påstår att båda namnen skulle betyda girighet – vilket är fel i sak.

The names of the wolves both translate as “greedy.

Wrong. Dead wrong, and an incorrect translation – Mr professor. ”Freke” does not translate as greed. It translates as brashness, rashness, impulsivity, impudence. Impudence and greed are NOT the same thing, as any fool can see… Compare with contemporary German, the word ”frech” – zb ”Diese verdammte Amerikaner sind frech geworden !” or contemporary Norwegian Frekk, Swedish ”fräck” which also means ribald, cheeky etc 🙂

Men – för att återvända till Karl E H Seigfrieds centrala argument – alla dessa fornsediska ”vargkramare” och idoliserandet av Fenris – ”Träskresen” (vilket är en tänkbar tolkning av namnet) är egentligen emot allt vad Asatro står för, hävdar han. Forntidens folk – över hela Europa och överallt där vargar förekommer, var säkerligen inga ”vargkramare” och tyckte inte om vargens asociala och ödeläggande egenskaper, av uppenbara skäl. Vargen tvärtom avskyddes, och dyrkades aldrig, mycket beroende på att det är Tyr och rättvisan, och inte vargen som är värd någon hyllning, konstaterar Karl E H Seigfried, och i det vill jag själv hjärtligt instämma och hålla med.

In the era described in the Icelandic sagas, the wolf is the symbol par excellence for that which endangers society. Prof. Jesse L. Byock writes of the Old Norse term for one man killing another in stealth and hiding his action: “The killer was then referred to as a morð-vargr, murderer (literally, killer wolf), and was beyond the pale of the law.”

Till detta skulle vi kunna lägga uttrycket ”Vargr Véum” ( a wolf in the (sacred) enslosure) eller den nutida svenska frasen Varg i Veum, som en ytterst välkänd symbol. Det betyder något man inte vill ha in i helgedomen, Viet eller religionen, helt enkelt. ”Fornsederi” – personer som tror sig vara varulvar och liknande hör inte hit, helt enkelt.

rona-f-hart-how-the-wolf-was-bound-snap-the-chain-broke-again-tyr-fenrir-norse-mythology-myth-illustration-image-2-500x201

Redan Snorre syftar på detta, när han i Gylfaginning anger att Ulven ”Löste sig ur Ledung (eller Löding) och Dräpte sig ur Drome”  om de två bojor Fenris spräckte innan han bands med bojan Gleipner – som är gjord av idel omöjliga ting – intellektets seger över råstyrkan, alltså. Ledung är en Ledungsflotta, landets samlade härsmakt -och Drome ett namn för ett krigsskepp, en DromundFenris är alltså vad man kallar en värnpliktsvägrare, en svikare av försvarsplikt, en som inte ställer upp för sin nation och sitt samhälle – i klar motsats till den rättvise Tyr -det är det Sturlassson försökte säga – men i och för sig, olika falla ödets lotter, inte alla Midgårds barn är lika kloka – och är man ingen andlig krigare – så förstår man inte det här.

Seigfried, för sin del – har helt missat dessa detaljer, och tar inte alls upp dem.

Man ser det man vill se, eller kan se, godvänner.. Jag ger sista ordet till Jim Lyngvild, dansk asatroprofet och själsfrände…

Svenska Kyrkan tar Semester !

Varje svensk, man eller kvinna – som fortfarande är med i ”Svenska” Kyrkan får betala, betala och betala dyrt för sitt medlemskap. Under ett helt liv betalar de knappa 63 % eller så av vårt folk som fortfarande är med, mer än en miljon kronor per person. Ja, till och med små oskyldiga barn, som inte ens vet vad det är fråga om, och inte förstått vad slags organisation det här är, blir blåsta på stora pengar. Med ränta på ränta är miljonen man stjäl från dig, du svensk – ändå värd ganska mycket. Tänk så mycket du skulle kunna göra för de här pengarna… Utbildning, Arbete och fritid, bygga till ditt hus, en ny bil — ja det finns säkert massor av önskningar och drömmar du har i ditt fattiga kristna liv, som du tyvärr aldrig aldrig kan få uppfyllda…

Inte så länge du är kristen, dvs. Blir du hedning, så får du bestämma själv över dina pengar för en gångs skull, och här finns en länk som kan hjälpa dig !

mjolnir_by_sigrulfrd315bac

Vill inte också DU ha lite frihet och självbestämmande i ditt liv ?

Idag avslöjar bland annat SR – Sveriges Radio hur präster och biskopar ljugit för ett helt land, och slösat bort Kyrkans pengar. Eller rättare sagt dina pengar, som de roffade åt sig via skattsedeln... De tog helt enkelt ”time out” från de kristna värderingarna, samma värderingar som de sade sig representera.

De åkte på semester för alla pengarna !

Exempelvis reste 2014 totalt 99 personer från Huddinge på en femdagars konferens på ett hotell vid stranden på Malta. — Resan, som kostade 800 000 kronor – syftade till att skapa en ”vi-känsla”, säger kyrkorådets ordförande, socialdemokraten Barbro Bergstedt. — Huddinge pastorats konferens, som också innehöll exempelvis poolhäng, medeltida fäktning och stadsvandring, slutade alltså på 800 000 kronor. Som jämförelse kostade resan mer än dubbelt så mycket som pastoratet fick in i kollekt det året. — Den relativt fattiga församlingen Botkyrka har exempelvis sedan 2010 gjort resor för kyrkopolitiker och personal för 2,8 miljoner kronor. —-

Kyrkorådets ordförande, moderaten Anna-Marie Carlsson, förklarar varför församlingsledningen på den resan köpt alkohol för medlemmarnas pengar.

– Om det är den dryck man dricker på stället så kanske det inte är så konstigt. Vi har ju en annan syn på det här hemma i Sverige ibland, säger Anna-Marie Carlsson.

Ekot har varit i kontakt med flera anställda inom Svenska kyrkan som säger att många så kallade studieresor i själva verket är förtäckta nöjesresor. Moderaten Christer Siwertsson, som är regionråd i Jämtland Härjedalen, är också ledamot i kyrkofullmäktige i Östersunds församling.

– Det här är ju rena rövarfasonerna, som jag ser det. Det hör inte hemma i Svenska kyrkan, säger han.

Fotboll i England, dyra middagar på kändiskrogar, välkända semesterorter och musikaler. Det är andra exempel på sådant som medlemsavgiften i Svenska kyrkan använts till.

  • Ur Dagens Eko, 2016-05-31

0c4028b8-539d-4834-8589-277dbe69ba4e

Amen Spriten vet du Helge ! Och den Heliga Fotbollen i England, med alla Kändiskrogarna… Ja det e lite ”Gud som haver…”

Ja, kära medborgare – vad ska man säga om detta herrans liv – och dessa kristna ! Aftonbladet ger oss mera:

Aftonbladets reportrar Richard Aschberg och Mattias Sandberg har under flera månader granskat verksamheten och kan berätta om lyxresor, dyra middagar med alkohol, svart arbetskraft och fusk med kyrkans pengar.

Samtidigt vittnar församlingsmedlemmar och före detta anställda om allvarliga trakasserier.

I dag kan vi avslöja hur utlandskyrkans andlige ledare, biskop Sven-Bernhard Fast, efter vår granskning måste betala tillbaka mer än 19 000 kronor efter en Australienresa.

  • Aftonbladet 2016-05-31

content-000177Välkommen på Kyrkomöte ! Släng en hundring i kollekten, och du blir hedersgäst i Sekten…

”Sådana kristna har vi, sade bonden om Svinen !” lyder ett gammalt svenskt ordspråk. Hans Högvördighet Biskop Fast, reste med sin Fru på lyxhotell och spa-weekend i ”hot tub” till Australien, och med all respekt för biskopens behov av lite andligt stöd, så att säga – så kunde inte ens Svenska Kyrkan godkänna det här–

Och ändå säger de kristna, att just deras Gud och religion är bättre än alla andra.

De påstår sig ge mer till välgörenhet, vara rättvisare och ge mer till fattiga och socialt arbete än oss andra, också i U-länderna.

Men som vi nu ser, stämmer inte detta alls. Och nu – efter fyra år med min blogg – börjar media äntligen granska saken

RÄTTVISAN tar inte semester, Goda medborgare – och det gör inte jag heller – inte än på ett tag, i varje fall… Idag är det Tisdag, förresten. Tyrs Dag. Rättvisans gud, som till och med offrade sin högra hand, för att rädda oss undan den roffande ulven Fenris, och skaffa oss alla ett bättre, värdigare liv… !

CfSOnKqW4AETAgB

Han slogs för dig – när tänker du hjälpa honom ?

5760

Det finns många goda kristna – och ännu fler GODA HEDNINGAR – men UTANFÖR Svenska Kyrkan...

gulabatarna

Svenskt Sjömansskap – Svenska Frivilliga – Svenska Soldater !

Till organisationer som dessa kan du som är svensk och en lojal medborgare skänka lite av dina pengar. Du kan GÅ UR ”Svenska” Kyrkan, och samtidigt hjälpa de som verkligen behöver hjälp, med en gåva, eller rent av en frivillig insats. Det har redan jag – den okände Hedningen !- gjort. Bara en dåre frågar som i den kristna Bibeln: ”Ska jag taga vara på min broder ?” (”Am I my brother’s keeper ?”)

Ja, svarar Tyr. Ja, svarar alla Asarna. Ja, svarar alla Hedningar , från tidens början till dess slut. Du är skyldig Världen detta – och du SKALL !

 Museum_Petronell_-_Signum_Legio_XV”Åkallan och Löfte !”

”Keep your oaths” – Håll dina löften ! (gäller väl också kristna ??)