”Revenons a ses moutons…” Dags att SUMMERA lite snoppe klipp, klippe snopp…

Kanhända har någon av er därute lite av det, som kallas Humanism eller allmänbildning, kanhända inte. Hedning som jag är, så slutar jag aldrig hoppas på det bästa, och ber er alltid nå lite längre, lite högre och nå framsteg lite fortare. Jag tror på det goda hos människorna först och främst, ser ni – och inte några ”allsmäktiga gudar” – för gudarna och gudinnorna finns inom oss, och så länge det är sant, kan vi också rädda oss själva. Vet ni allt det där, vet ni kanske också vad det franska uttrycket här ovan syftar på, och varifrån det kommer, även om det bara råkar vara en kristen fars – som så mycket annat här i Världen.

I veckan – och föregående vecka – har ett antal Monoteister sagt att deras respektive totalitära system skulle bli ”förstörda” ifall man på Centerpartiets förslag förbjöd manliga omskärelse i vår land. Inte ens ansvarslösa stympare, kvacksalvare och ökända amatörkirurger som den ökände ”Doktor Hakim” är något som dessa ”Centralråd” för diverse religioner tar avstånd ifrån. Barn har dött. Mödrar har mist sina söner. 200 fall lär finnas registrerade, där ”fel” eller allvarliga infektioner konstaterats pga all denna amatörkirurgi, men inte ens detta tar de Monoteistiska samfunden avstånd från idag – nej de bara fortsätter försvara alltsammans.

Och sedan har vi den här mannen – nej förlåt jag menar … ja – vad ska vi kalla en sådan – en ”man” är han i varje fall inte…

Detta är en viss Peter Kadhammar, som inte bara på Bild-Byline utan i videoinslag på Aftonbladet säger sig vara Svensk journalist med över 20 års erfarenhet. Han säger idag att alla Centerpartister är idioter – ja – sådant är hans språkbruk, sådan hans professionella nivå – och han säger idag att allt är en pseudofråga. För honom betyder debatten om omskärelse ingenting, skriver han, lika lite som barnens lidande, familjernas förtvivlan, invandrarkvinnorna som blev drabbade – för honom är det egalt, alltsammans. Han jämför omskärelser med folkdans – och kallar andra för ”idioter”.   Även om det inte är snällt, kanhända – så skulle jag vilja använda beteckningen ”Skitstövel” om en sådan människa.

Peter Kadhammar är en skitstövel, därför att han är döv och blind för andra människors lidande. Peter Kadhammar är själv en idiot, moraliskt sett, därför att han inte ens som journalist med påstått omdöme, påstådd erfarenhet förstår att man måste gräva där man står, och att det i en liberal demokrati som Sverige faktiskt är massmedias funktion att ta upp allehanda frågor till behandling, inte bara de stora Världsproblemen – som människor av Kadhammars fisande, dumdryga sort nog inte kan lösa i alla fall, för det kan ingen av oss.

Hela detta svinaktiga grymtande som han ger ifrån sig idag hade gärna kunnat undvikas, och jag förstår inte varför Aftonbladet ens skulle publicera det.

För att ta en analogi eller en jämförelse, så ligger det idag till som så att BRÅ, det Brottsförebyggande Rådet, idag publicerade en rapport som visar att inte mindre än 26,4 % eller mer än en fjärdedel av alla Svenska Medborgare blivit utsatta för misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kortbedrägeri, trakasserier, nätkränkning eller annan brottslighet inklusive grov våldtäkt det senaste året.

Självfallet är inte alla av dessa brottstyper lika allvarliga, och självfallet är det också så att det är svårt att åtgärda vissa typer av brott överhuvudtaget, beroende på hur det nutida svenska samhället råkar vara beskaffat – samt rättssamhällets otillräckliga resurser.

Men om Peter Kadhammar blev nedslagen och rånad utanför dörren till sitt eget hem, kanhända, och ifall han lämnades blödande och sönderslagen på marken, så skulle jag – hypotetiskt, därför att jag är en snäll människa som gärna hjälper mina medmänniskor på det sätt jag nu kan – svara honom på exakt samma sätt, som han svarat alla Sveriges penisamputerade spädbarn, alla drabbade familjer och alla kvinnor som ”Fatima” – en av ”Doktor Hakims” offer enligt SvD skulle svara just honom, inbillar jag mig.

Vi bryr oss inte. Du är en pseudofråga. Du kan ligga ogill, där du ligger, ditt fä !

Herr Kadhammar förtjänar egentligen inte bättre, men nu finns även barmhärtigheten och medkänslan här i Världen, liksom omdömet och förnuftet just det förnuft och det journalistiska omdöme herr Kadhammar och hans enstaka gelikar saknar. För övrigt kanske inte jag ska statuera exempel med hjälp av just honom, Hávamál säger oss mycket riktigt, att ”för många ord skall du aldrig slösa, på en nolla och en narr” och visst är Peter Kadhammar en stor djävla nolla. En riktig loser, till och med.

 

Ädlare tongångar – och lite av omdöme, förståelse och insikt ges oss idag av Ellis Wohlner, vice ordförande i Humanisterna, där jag själv råkar vara mångårig medlem. Herr Wollner är  över 80 år numera, och har ett långt liv bakom sig – och han menar liksom jag, att manlig omskärelse är en avskyvärd sedvänja. Som att brännmärka en ko – eller att för evigt tatuera in en ”klanmarkering” i ett barn. Ingen religions krav kan ursäkta något sådant, lika lite som människo-offer – och alla kulturer har rätt att utvecklas. De måste faktiskt det – för sin egen skull och om de alls skall kunna överleva i det långa loppet. Somliga Monoteister har anpassat sig i det lilla, så varför inte även här…

Sverige är ett land där till och med boskapen och rena NÖT har ett bättre juridiskt skydd än barnen – modern ”öronmärkning” går ju att ta av..

Vi har lagstiftning som förbjuder kupering av hundars svansar, brännmärkande av kossor och avskärande av knorren på svin i det här landet. Små judar och muslimska pojkar, däremot, ser det avsevärt mörkare ut för. Idag har även ett slags ”barn-gulag” eller koncentrationsläger för de små muslimska telningar som har ”koncentrations-svårigheter” uppdagats... TV 4 sände igår en debatt mellan Mustafa Panshiri, föreläsare och före detta polis och Omar Makram, debattör och grundare av Ex-muslims of Sweden – tyvärr har jag inte haft tid att se det aktuella inslaget, men det skulle ju ha varit kul att se hur den aktuelle ex-polisen försvarar de illegala omskärelserna – om han nu alls kan försvara en sådan sak… Jag kan det i varje fall inte, men så har vi ju Herr Kadhammar och diverse andra samfund – som inte ens vågade vara där – och vars inställning redan är känd..

 

Jajamen – hundar har skydd, rätt sorts kön har skydd, men små judar und so….. (Gäller även i Tyskland och resten av Europa)

Slutligen kommer idag Bassam Al-Bagdy – en annan skribent jag inte känner, fastän jag känner till Herr Wollner – och påpekar, att det finns många goda argument emot Monoteisternas eviga snopp-klippande. Dock tar han präktigt fel, när han räknar upp det enligt honom enda säger enda giltiga motargumentet.

Han påstår, att ett förbud emot förhudars avskärande på spädbarn skulle vara ett utslag av ”Statism” som han kallar det – ett ord som mig veterligt inte finns i det svenska språket – och säger att detta ovillkorligen skulle leda till större statskontroll, samt det allmännas ingrepp i medborgarnas religiösa liv. Men varför det ?

Laglydiga människor, som inte misshandlar sina småbarn, har ingenting att frukta. Och för övrigt – vuxna medborgare kan tatuera sig i ansiktet hej vilt, hugga av fingrarna på sig själva som japanska Yakuza (snart har vi dem väl här – Nigeriansk maffia skall nu ha etablerat sig i Sverige – oerhört kulturellt berikande, tycker inte ni också det ? ) eller kutta kuk, rakt fram och utan hämningar – ifall vederbörande vuxna person nu anser, att det är lämpligt.

För övrigt undrar jag, om Bassam Al-Bagdy alls inser, varför vi har lagar och regler i ett land – likgiltigt vilket land vi talar om.

Lagen är till för att skydda de värnlösa, och de som annars blir skadade och trampade på. Till och med dumma, vårdslösa eller rent ut sagt hutlösa människor får skydd av lagarna, liksom de vapenlösa och oskyldiga. Lagen är till för att skydda barn, och de som står på barnens intellektuella nivå – och det innebär sorgligt nog ibland tyvärr tvångsåtgärder, samt att de starka, friska, rika och dugliga får acceptera vissa inskränkningar i sina ”friheter”.

 

Tyr, till exempel – lade sin hand i Fenrisulvens gap, och fick handen avbiten. Han offrade den inte för någon gud, inte för någon övernaturlig makt, men för sitt samhälles och medvarelsers bästa. Nya ulvar växer ständigt upp, och ständigt måste de få rättsinniga och kloka människor som alls finns, bekriga och bekämpa dem. Det är rent ut sagt den starkes förbannade plikt och skyldighet, att föregå med gott exempel, föregångsmannaskap och omdöme för att rädda den sjuke eller svage, när han så kan.

Idiotin och ulvarnas fördömda yl segrar inte alls. Människor av Kadhammars eller Papphammars fullständigt värdelösa sort kan och ska oskadliggöras, hur högt än de skäller eller ylar.

Och hundkräk förblir hundkräk.

Vi – däremot – är män, och av människors släkte. För oss är allting möjligt, och intet mänskligt är oss främmande.

Är detta för stora ord eller för djärva tankar för er, kanhända ? Skrattar ni i er småaktighet, och tror ni, likt kräket Kadhammar att allt bara är ett skämt. Nå, välan, så skratta. Världen innehåller motsatser, så i det stora som i det löjligt lilla – och vad är ni så rädda för, goda medborgare ? Framtiden väntar oss alla – en Polyteismens framtid, och den blir bättre, godare och sundare än dessa Monoteister kan förstå. Gudarna finns inom er. Ni kan rädda er själva – med bistånd från oss Hedningar.

 

Hedniska Tankars Runskola (del 16b) Tyr runan…

Så vad är Tyr runan då ? Har den alls något med någon politisk extremism att göra ?? – Nej, det har den såklart inte. Den är överhuvudtaget inte politisk, inte mer politisk än de två sol-runorna på slutet av hårdrocksgruppen ”Kiss” namn, i alla fall – och den skapades helt garanterat inte för några politiska ändamål alls, eftersom den var (och är) ett enkelt skrivtecken, som bara och endast bara står för bokstaven T i det latinska alfabetet, och motsvarande språkljud. På proto-germanska hette den Tîwaz eller Teiwaz med tonande S på slutet, och runan har bevisligen redan funnits på hällristningarnas tid, ifall vi ser till dess användning som självständig symbol, laddad med esoteriska eller dolda betydelser, som inte var helt uppenbara för gemene man den gången, och heller inte är det idag.

Runan är pilformad, som alla kan se; och pekar uppåt. Vad är det då för konstigt med att den kopplats till himmelsguden Tyr eller Tiwas, han vars namn erinrar om det latinska Deus, eller Zeus på grekiska – även långt borta i Iran eller Persien hette himmelsguden Dyaus Pitar eller fader himmel, och att Tyr var en spjutgud och en stridsgud, var också helt uppenbart för de flesta.

Týr er æinendr ása;
opt værðr smiðr blása.

Så står det i det gamla norska runpoemet – dvs Tyr är den enhänte Asen, ofta får smeden blåsa... Att Tyrs vänstra hand, månhanden – i motsats till höger hand, som ju stod för Solen – känner nog de flesta till, och det isländska runpoemet säger samma sak:

Týr er einhendr áss
ok ulfs leifar
ok hofa hilmir
Mars thengil

Tyr är den enhänte Asen, och Ulvens levebröd, och Hovens krigare, Mars Furste.” Med hofa eller hov förstås här gudahov (nej, det finns inte och har aldrig funnits några Asatrogna ”tempel” – det ordet är helt ogiltigt i sammanhanget) medan ”Hilmir” förstås är samma namn som Hjalmar, vilket betyder en hjälmförsedd kämpe – thengil, så, betyder furste – och planeten mars, associerad till järnet som metall och krigets gud, faller sig ganska naturlig i sammanhanget. Den anglosaxiska runversen säger att Tyr också är en vägledande stjärna, kanske polstjärnan, har man tänkt sig – inte så konstigt när runan liknar en upprättstående pil, eller en ( historiskt senare) kompassnål…

Men det är inte slut med symboliken i och med detta. Många har i Tyr-runan sett en symbol för Världsträdet Yggdrasil eller Världspelaren Irminsul hos de gamla sachsarna, den upprätthållande kraften i Världen, och inte bara himmelsguden. Den har liknats vid en kotpelare eller en ryggrad, människokroppens upprätthållande del. Runatal Havamals säger i sin 16:e strof att:

Þat kann ek it sextánda:
ef ek vil ins svinna mans
hafa geð allt ok gaman,
hugi ek hverfi
hvítarmri konu,
ok sný ek hennar öllum sefa.

Dvs: ”Det kan jag som det sextonde: Om jag vill ha en skicklig mös glädje och gamman, vänder jag hugen på vitarmad kona, och vänder hennes hela sinne...” Som vi ser användes Tyr runan inte bara för att välsigna vapen och dylikt – den har ofta varit inristad på svärdseggar – se i avsnitt 15 här ovan – men den kunde uppenbarligen också användas för älskogsmagi, och de mer mystiskt betingade tyska runologerna i början av 1900-talet såg i kopplingen till ryggraden också hinduismens ”kundalini” eller ”ormkraften” som också kan visa sig som sexualitet…

Runan följer som nummer 16 i Utharken, och det är förstås ingen tillfällighet. Fyra gånger fyra ger oss talet sexton, och därför att Reid, Tors runa symboliserar både en fyrhjulig vagn och rörelse, blir rörelsen gånger sig självt själva sinnebilden för något som rör sig pilsnabbt. Med talet sexton når vi också slutet på den andra aetten eller ätten i utharken, och från Midgårds Värld pekar Tyr runan uppåt, emot Asgård och det översinnliga, som den följande ätten eller 8-talet är helgat åt.

Tyr-runan har någon gång också associerats till furan eller tallen, som runan också liknar, och Tyr, stridsguden över alla andra, lär också ut disciplin, offervilja, taktiskt uppträdande och koncentration, alltsammans kvaliteter, som kommer fram i myten om Tyr och Fenris. Atreid Grimsson kallar Tyr runan för himlens och initiationens runa, och det stämmer också med runans uppåtpekande form och Tyrs uppoffring för de andra Asarna, samt hela Världsalltet.  På 1960-talet tänkte sig Edred Thorsson att Tyr-runan skulle vara den verkliga seger-runa som omtalas i Sigdrifumal, men utan att kunna anvisa belägg för den saken – strofen om Solen och dags söner, antyder att det måste vara Sol- eller Siegrunan som åsyftas där, inte Tyrs runa.

Inom ”Stadhagalder” eller ”stående galder” vilket långt senare kallades ”Run-yoga” kan runan tecknas såhär…

Tyr runan har nuförtiden använts av en del politiska grupper på ett felaktigt sätt, och lika felaktigt har landets Justitieminister föreslagit ett förbud, fastän det inte borde vara den harmlösa runan han borde ge sig på, utan den farliga politiska ideologin han borde förbjuda. Inte för inte har Tyr runan associerats med kamp och krig, allt det som Nordborna kallade ”Vapnadomr” eller ett våldsamt avgörande med vapenmakt, och så är det kanske ännu.

Många har också lagt vikt vid att Tyr är en rättvisans, samhällsordningens och rättskipningens Gud framför andra, och tagit med rättsfall eller domstolsförhandlingar (och uppgörelser av olika slag, ej nödvändigtvis våldsamma sådana) vid spådomar med just Tyr-runor – man har ju aldrig dragit runorna en och en, historiskt sett, så andra runor har oftast använts för att konstatera, om en rätts-sak eller en dom fick en lycklig utgång eller inte. T

Tyr var också den manligaste av Gudarna, Bjarka-runan, som följer direkt efteråt användes som vi ska se ofta som en symbol för kvinnan, där Tyr alltid stod för mannen – man har än idag sett till och med toaskyltar på island, där Tyr-runan använts för ”män” och Bjarka för ”kvinnor”…Symboliken bakom det borde vara enkel att förstå – runan har en nedhängande stapel, och två små tvärstreck på sidorna – vilket kan symbolisera det manliga könsorganet. Bjarka däremot, står för de kvinnliga brösten, eller en gravid kvinna med bröst och mage sedda i profil.

Tyr-runan och Reid-runan i kombination har ansetts en mycket kraftfull bindruna, som dock snarare haft förmågan att sända och skicka iväg än att binda, och Tyr runan förekommer också i den kända Alu-formeln, en skyddsruna framför andra. Man har påpekat att gammaltyskans tiuri som betyder dyrbar, kostbar, tiuren som betyder prisa eller ära (jämför djurnamnet tjur, som kommer av samma germanska rot – tjuren var dyrbarare än kon !) och forngermanskans tiuhan, att leda, styra.

Gudanamnet Tyr förekommer också om andra gudar, Oden är ju till exempel Hangantyr eller de hängdas herre, medan Teinlautatyr är en skål för offer, med en tein eller en ten stående inuti. Också den gud Tuisto eller Mann, som Tacitus sa att Sveberna och andra germanfolk dyrkade, är otvivelaktigt densamme som Tyr, och Tyr runan stod redan då – på sjuttiotalet enligt vår tideräkning – för just honom. Agrell påpekar också att två gånger åtta också ger oss sexton, och att åtta (för hagel-runan) var trohetens tal, medan tvåtalet antyder strid eller konflikt, men också parbildning – med detta i minnet blir också Runatal Havamals runstrof om Tyr-runan i kärleksmagins och inte bara domslutens tjänst så mycket klarare….

 

Plötsligt en TYRS DAG – Berättelsen om de 800… Svenskarna, som aldrig gav upp

Lokaltidningen ”Mitt I” ägnar just idag – en Tyrs dag eller en Tisdag – åt att berätta historien om Attundaland, ett av de tre Folklanden Attundaland, Tihundraland och Tolvhundraland, som landskapet Uppland sen gammalt indelats i.

Tidningen noterar mycket riktigt, att de äldsta omnämnandena av Attundaland i form av bevarade skattelängder, lagtexter i Upplandslagen och så vidare kommer från det hedniska 900-talet, en tid innan Sverige alls var kristet, men begreppen ”Härad”, ”Hundare” och ”Folkland” är åtskilligt äldre än så.

 

Förfäder stred för Attundalandskriver min lokaltidning idag – men det gör DAGENS svenskar OCKSÅ !!

Populärhistoriker som Mats G Larsson har i böcker som ”Götarnas Riken” och ”Svitjod – resor till Sveriges Ursprung” redogjort för det ovedersägliga faktum att Häradsindelningen är en långt äldre indelning, som just har med Hären att göra, och att begreppet Härad eller Hundare sträcker sig minst ned till 300-talet, och forskare som John Kraft ( i boken ”Hednagudar och Hövdingadömen” utgiven av Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut) och kulturgeografer som Keith Wikander har visat, att i Trögd, på Mälaröarna och i andra delar av Uppland kan man spåra en direkt indelning i hundare, ledungshamna och skeppslag som har direkt koppling till Ledungssystemet, och de gårdar – i många fall fortfarande brukade – från romersk järnålder det då är fråga om – har faktiskt i många fall varit kontinuerligt bebodda och brukade i 2000 år sedan dess. Bevis finns för att hundrade-systemet (från vilket ordet hundare) kommer eller Folklanden ytterst sätt går tillbaka på det romerska centuriat-systemet, som inte bara var ett system för skattskrivning, men också grunden till en stående armé.

 

Tinget, Landet och Folket – enkla och lätt förståeliga begrepp, som ännu GÄLLER…

De uppländska folklanden Attundaland, Tiundaland och Fjädrundaland utgjordes av åtta, tio, respektive fyra hundare. Från upptagningsområdets 22 hund eller hundare fick man alltså ihop cirka 2200 krigare fördelade på omkring 88 stridsskepp. Därtill kom kustområdet Roden (vilket sträckte sig in i Mälaren). Ett hundare skulle ställa upp med 100 man och fyra skepp, vilka användes under ledungen. Varje skepp hade alltså tolv gånger två roddare, totalt tjugofyra, och en styrman. Med på skeppet kanske också var en bryte som ansvarade för kosthållning och matlagning, (han ”bröt” brödet) och möjligen kom han från ortens husby där skeppen normalt låg skyddade.

Attundaland är på denna karta markerat i Blått, med alla Hundrade utsatta. Tiohundraland är markerat i rött, och Fjärdhundraland i Grönt.

Redan Tacitus nämnde i ”Germania” häradsindelningen och ledungen hos Svionerna i norr – och han är den äldsta historiker, som alls nämner Svearna eller Sverige. Ja, också själva ordet ”Folk” betyder väpnad skara, uppbåd – och det syns också i Asatrons begrepp ”Folkvang” som ju är namnet på Frejas boning – ”av Valplatsens fallna, tar hon var dag hälften” står det i Eddan, men andra källor har ansett, att det är en tredjedel, som blir Frejas lott.

 

Ordet ”Folk” stammar ursprungligen från urgermanskans fulka (‘krigsskara’, ‘okänt antal’), via fornhögtyskans folc. Det är också besläktat med fylka, fylking – som ju betyder krigshär – och ordet Fylke – Norrmännens häradsbegrepp – och Litauiskans ”pulkas” för väpnad skara, och ryskans ”polk” (som idag betyder flygdivision, och är en militär term) kommer av samma germanska ursprung – med Svear och Väringar spreds ordet österut, och så var det med den saken…

Den kristne kungen Magnus Eriksson avskaffade Folklanden” skriver lokaltidningen, och det var omkring 1350. Därmed trodde man ju att det skulle vara slut på ”Attundaland” och den lokala självständigheten – men begreppet lever vidare, än idag.

Den frivillliga brandkåren heter ännu ”Attundaland” och har tagit upp det hedniska begreppet. Orienteringsklubbar, skytteföreningar, ambulansfirmor – överallt samma sak.

Till och med två stående förband i den svenska armén bär ännu namnet ”Attundaland”. Dels gäller det först och främst den 23 Infanteribataljonen – som nu är betydligt mindre, än de 800 man Attundaland en gång kunde ställa upp — Sverige under Regeringen Reinfeldt och sedan den ännu sämre Regeringen Löfvén har blivit kraftigt underförsvarat – cirka 30 000 mycket väl motiverade, skickliga men underbetalda och svagt utrustade soldater ska försvara över 10 miljoner medborgare – vem som helst kan förstå att det inte går, trots att armén och folket fortfarande är ett – utan armén finns inget svenskt folk, utan det svenska folket ingen armé – och arméns historia, är också själva folkets historia.

En gång var varje medborgare en soldat, och varje soldat en medborgare. Vi hade indelningsverk, rotar och indelta soldater – senare en väl fungerande värnpliktsarmé. Fredrik Reinfeldt var mannen som slog i sönder allt detta, och hans Regering av idel lögnhalsar, syltryggar och svikare har vi redan förpassat till den historiens sophög, där sådana regeringar hör hemma. Regeringen Löfvén kommer i sinom tid att få vandra samma väg, och just nu kan till och med lokaltidningarna berätta om alla de svenskar, som bygger upp sitt försvar och därmed den nationella identiteten..

Det folkliga motståndet FORTSÄTTER… Attundaland kommer aldrig att ge sig…

Utöver det finns också ett 263:e Bevakningskompani med namnet ”Attunda” – kompaniet räknar bara ca åttiotal man, och har inte ens några fordon, utan måste gå till fots – detta i en tid, när nästan alla arméer i hela Världen är motoriserade. Men – de åttahundra fortsätter, som de alltid fortsatt. Precis som alltid är de fortfarande frivilliga – så var det redan på Ledungsflottans tid – och så är det än idag.

Attundalands manskap är stolta över sig själva, och de har all anledning att vara det.

 

”Av deras HANDLINGAR ska du lära känna dem….!”

Genom nästan 2000 år av kontinuerlig historia – från det första omnämnandet av ledungen, hundradena och ”Sviones” – fram till idag. Attundaland marscherar vidare – och själv instämmer jag i lokaltidningens hyllning och heja-ramsor – denna TYRS DAG – sent i November…