Moraliserande över ”Rissne-Mordet” och ”Kyrkogårds-Tortyren” i Solna

Jag har redan under förra året diskret – eller så diskret jag kan – försökt föra en viss tidningsredaktion, tillhörande Schibstedt-koncernen åt sidan, och påpekat det gravt olämpliga i att göra just mig av alla människor till någotslags ”Vikarierande chefredaktör” på modellen ”Greta Thunberg, 16 år” vilket på fullt allvar lanserats som ett verkligt och högst reellt publicistiskt grepp av Dagens Nyheter, den största konkurrenten.

Fråga mig nu inte vilka indikationer eller indicier jag har – eller kan ha – på att detta faktiskt förekommer, men i anslutning till gårdagens moraliserande kåseri – eller vad det nu skulle föreställa, är jag av Svenska Dagbladet, till och med – föranledd att fortsätta på inslagna teman, öppna dörrar och redan krossade fönster.

Ledarskribenten Susanna Silfverskiöld vågar idag ta upp två kända rättsfall, som avgjorts i veckan.

Det första är förstås Rissne-mordet, där en flerbarnsfar ”helt oprovocerat” skulle ha stuckits ned av en person, enligt vad till och med SVT Rapport gick ut med på Riksnivå, rätt ut i etern. Men enligt Lokal-tv nyheterna, också under SVT förhöll det sig förstås inte alls så, nej det hela skulle ha rört sig om ett rån – som alltså kulminerade i mord – men finns det då helt oprovocerade rånförsök, ens som brottsrubricering ?

Ett rån kan aldrig vara oprovocerat, eftersom det rör sig om en i förväg planlagd verksamhet, per definition. En rånare måste ha en tydlig avsikt, en plan och ett vapen, ett fall av Dolus eller Uppsåt, men inte Culpa eller slarv, på juristers språk. Redan där anade jag, att det var något i medias rapportering som inte alls stämde, rörande sakomständigheterna.

Men – i och för sig – exakt var mordet skett, och att det var en etnisk svensk, en småbarnsfar som dödades, det visste jag redan vidpass klockan 14 samma dag mordet skedde. Jag är nämligen också bosatt i Huvudstaden, sektor Nordväst som alla vet, och jag har flera gånger passerat förbi den aktuella Bankomaten, på väg till en god vän – som själv bott i Rissne, och vars vuxna dotter ännu bor där. Hon var vittne till händelsen, eller dess efterspel – och enligt henne var det inte en isolerad eller snabb gärning, utan ett eskalerande förlopp, som var utdraget, målinriktat och som alltså varade under åtminstone 10-20 minuters tid att döma, mitt ibland förbipasserande – som naturligtvis inte vågade ingripa direkt. Allt detta enligt Polismän, som skulle ha befunnit sig på platsen, och som dottern skulle ha talat med – jag tar dessa uppgifter på hörsägen för vad de är.

”brunpixling”

Sedermera har det i media ”uppdagats” som det så fint heter, att mördaren skulle vara en gravt psyksjuk 19-åring, som också tidigare utfört ett rån, men avvikit från sin ”promenad” eller vallning trots ”Rigorösa” säkerhetsbestämmelser, enligt ansvarig talesman från Kriminalvården – och klädsamt nog, klädsamt nog – har det signalement som Polisen fått publicera inte innehållit några som helst uppgifter om mördarens hudfärg eller ursprung, lika lite som det faktum om han egentligen är svensk medborgare eller inte, hur han kunnat tilldelas eventuellt medborgarskap, och hur lång tid som förflutit, efter det att han bereddes eller själv beredde sig tillträde till Sverige.

Just de detaljerna är våra media oerhört hänsynsfulla nog att inte berätta om.

Närmare utredning – som sannolikt kan väntas ta ett halvår eller mer, skall nu fastställa eventuella brister i de ”rigorösa” säkerhetsrutinerna, och sedermera skall som ni kanske vet mördaren ha gett upp, eftersom han – genom sin svåra sjukdom – helt frivilligt skulle ha överlämnat sig till Polisen, såsom ett oskyldigt offer för ett kallt och okänsligt Sverige, får vi förmoda.

Vi har också ”Tortyrfallet” från Solna Kyrkogård, där två etniskt svenska ynglingar utsattes för något som först påstods vara rån, men sedan visade sig vara en hel natts – ”eskalerande” stående i gropar, med införsel av trädgrenar eller andra liknande föremål i diverse kroppsöppningar, samt andra pikanta inslag – enligt vissa ”alternativa media” – men nej men nej – detta var naturligtvis inget hatbrott, för det är – enligt Statstelevisionen – fullständigt omöjligt, ja en olöslig kriminalgåta, fullt värdig en Leif GW Persson eller Sherlock Holmes att leda just hatbrottet i bevis. Ansvarig åklagare har fått uttala sig i samma statstelevision, och sagt att straffet i tid räknat i så fall naturligtvis endast kunde blivit marginellt högre i alla fall – vilket är allt den svenska ”Hatbrottslagstiftningen” medger – och vanligen är det ju fullständigt omöjligt, som legaldefinitionerna vanligen tillämpas, att en person av utländsk härkomst ens skulle kunna hata en svensk, eftersom alla hatbrott, utan undantag, per definition måste utföras av etniskt svenska personer gentemot helt oskyldiga utlänningar, som vi alla förstår.

En helt annan av SvD:s skribenter än Susanna Silfverskiöld får i dagens pappersupplaga av samma tidning utbreda sig över hela mittuppslag med en argumentation, som går ut på att Rättssäkerheten ingenstans i Hela Världen är så hög, som just i Sverige – vilket är hans bärande och enda argument, där han sitter med stubbat hår i någotslags Tintin-mopp med Bildbyline och allt – och vi måste komma ihåg att just denne man, under minst ett helt års tid presenterats som SvD:s ledande juridiska expertkommentator – även om jag inte tänker nämna honom vid namn för dagen.

På detta skall vi alltså tro, liksom allt tal om ”Den moraliska Stormakten” och den Store Ledaren-Svetsaren och hans två gånger av Riksdagen underkända Minoritetsregering.

De argument, som SvD:s talesman använder som ”stöd” för sin sak är bland annat

A) Sametinget och den såkallade ”urbefolkningens” rättigheter, trots att Samerna inte alls är något ”urfolk” i Sverige, eftersom etniska svenskar – 80 % och därmed majoritetsbefolkningen – faktiskt tenderar att ha funnits här under minst dubbelt så lång tid.

B) Barnrättslagstiftningen, det ”rigorösa” uppfyllandet av FN:s barnkonvention och väl även

C) Nämndemannasystemet, kroniskt underbemannat, och dessutom varken nämnd eller jury, utan ett mycket svenskt ”särfall” till Politisk kontrollmekanism.

Och ”Trial by media” – ”Rena Skådeprocesser” och liknande har givetvis aldrig förekommit. Politisk påverkan av domstolars domar eller faktiska resultat – nej det har aldrig förekommit.. Inte i Sverige, för sådant händer aldrig här.

Känner ni till den här Damen, som alltså inte finns, och aldrig någonsin existerat. Det är Anna Ardin, känd för sin feministiskt utformade ”Lärobok i Hämd”. Hon är numera tjänstgörande diakon i Svenska Kyrkan, naturligtvis, och en av de ledande (S) politikerna inom den ökända rörelsen ”Tro och Solidaritet” – och våldtäktsanklagelserna emot Julian Assange – som i sin huvuddel fortfarande kan läsas på nätet, var alltså ingen politisk skådeprocess. Anklagelserna mot Jean Claude Arnault och Svenska Akademin – var – ingen skådeprocess.

Allt sådant är nämligen ”Konspirationsteorier” har SvD idag slagit fast, och dem skall vi akta oss för.

Den svenska normalbefolkningen har inga problem. IKEA-morden i Västerås finns inte, för de hände aldrig. Mordet på den sk ”Kärringen i Kil” eller hon som ville ”kila stadigt” och ”öppna sina hjärtan” för ännu ett ensamkommande ”skäggbarn” (ja, ursäkta mitt synnerligen vulgära ordval) – inget av detta har hänt. Inga mord på etniska svenskar, utförda av samma särpräglade kategori gärningsmän har ägt rum i Västernorrland, eller längre norrut i landet. Inga huvuden av blonda flickvänner förvarade i garderober, inga sådana patologiska detaljer, ingenting sådant finns, ingenting sådant har hänt. Inga poliser har åtalats för tjänstefel för utebliven hjälp i ett mordfall i Härnösand -trots SVT:s utsändningar i Rapport, 1930 – för detta finns inte heller, lika lite som ”särskilt utsatta områden” för här är det ju integritetskränkande att säga så.

 

Thunbergeri, Thunbergera” (märk barnets ansiktsdrag, och synnerligen intelligenta uppsyn)

Kamp eller Flykt – de naturligaste av alla drag – och något som gäller för alla levande biologiska varelser, nej  sådant gäller inte i ”Landet Löfvén” . Här ska redan 8-åringar genast lära sig via ”Brottsförebyggande Rådet” som ju är en Myndighet, inte ett råd – att allt de ska göra är att överlämna sina plånböcker till de som ”förnedrings-rånar” dem, lugnt och stilla. Så ska de leva, ett helt liv – i den Moraliska Stormakten, det (S) märkta paradiset, där den ”tredje ståndpunkten” från 1960-talet fortfarande råder, i evigheters evighet, amen.

När de dör, skall metallen i deras kroppar omsorgsfullt samlas in, och omhändertas av ”Svenska” Kyrkan och Allmänna Arvsfonden i skön förening, och vilka ”samhällsnyttiga” program och verksamheter, som så ska gagnas, rent ekonomiskt, vet vi redan. Återanvändning är ju tidens honnörsord – och apropå Konspirationsteorier – varför avgick chefen MSB – var det enbart av rent personliga skäl, konvenansen, en förtroende-fråga?

Man har antytt något – på sajter jag inte länkar till – om flera intressanta ”flyktingprojekt” som MSB uppges ha fortsatt med, under hela Covid-året 2020. Fråga inte mig om sanningshalten eller ens rimligheten i en sådan politik, än mindre i sådana påståenden

SÄPO har redan uttalat sig i vårt kära, kära dagblad och varnat folket för att studera olika sorters extrema rörelser, särskilt som någotslags hobby-verksamhet.

Själv vill jag varna för SvD och andra svenska media, som försöker måla upp en rejält falsk verklighetsbild, ännu falskare än jag själv för kvällen råkar förmedla.

Och ändå har jag ägnat ett tiotal år av mitt eget liv att studera just diverse extrema rörelser och företeelser, via deltagande observation – jag kunde berätta för er i-n-t-e om Pussy Riot i Ryssland – kåserier i dagens SvD nämner just dem – men om min tid med FEMEN från Ukraina, och mina rapporter om just den rörelsen.

Det var förstås f-ö-r-e att Lars Wilks och Inna Shevchenko tillsammans blev beskjutna i Köpenhamn, utsedda till måltavla av en viss Monoteistisk rörelse – de två var aldrig ett par, men ett gott kap för muslimerna, men attentatet misslyckades, därför att de två lyckades sätta sig i säkerhet i ett eller annat kylrum.

Jag minns också FEMENs första aktion emot den Egyptiska Ambassaden i Stockholm, under medverkan av Aliaa Magda Elmahdy, ifall hon är bekant. Inna medverkade också, bara dagar efter att jag ifrågasatt, om FEMENs metoder alls lönade sig eller kunde vara verkningsfulla i ett land som vårt.  Och deras sista (?) aktion i vårt land, den emot Ryska Ambassaden, som slutade med ett påstått självmord av en ”könsdysforisk” ung manlig 19-åring några dagar senare – enligt vad media faktiskt påstod – och vilket jag själv vid just det tillfället antog som ”äkta” – inte en symbolisk aktion, en fiktiv avrättning av ett konstlat berättar-jag, ungefär som Fredrik Federleys berömda ”Ursula” – en uppvisning i ”Dysfori” så god som någon, inte minst med tanke på vad som ska ha uttalats om de sk SÄPO-kontakterna inför självaste Kriminalvården  – av samme Herr Federley.

Just där hoppade jag definitivt av, och avbröt alla skriverier om FEMEN, eller deras verksamhet överhuvudtaget, och som vi har sett, nådde just den rörelsen inga framgångar, trots försök till ”Performance Art” eller vad det nu skulle ha varit.

Några romantiska eller reella kontakter mellan mig och dem förelåg aldrig heller – allt skedde digitalt.

Själv vill jag också varna för SvD och andra svenska media, som försöker måla upp en rejält falsk verklighetsbild, ännu falskare än jag själv för kvällen råkar förmedla.

Vi får se vem som slutligen blir sannspådd, och vems bild av verkligheten som ligger närmast sanningen, men jag känner Enthusiasmos, i hednisk mening, entusiasm, en gud inom mig – Hedning som jag är – och fortsätter vara.

Skeptiker, Icke-troende ? Det också. Rationalist, men med vissa oförytterliga värden. Gudarna finns inom er. Rädda er själva.

Realpolitiskt finns en väg att gå. Orimligheter måste försvinna, de gamla reglerna om ”Broderskapsförbund” och de muslimska brödraskapen, klanerna, den kväljande kyrkan – inget av detta gäller mer. Kotterierna, pöbeln. Lorten, som tränger upp ur varje golvbrunn, likt den snö som föll i fjol.

Vita drivor täcker mitt land – och i mörkret – lever jag – segrar jag – andas jag – varje dag.

Akutsjukhusvistelsen, den 4 Januari, från klockan 10 till 20. Bortglömd. Ultraljudsundersökningen, av de förmodade blodpropparna i höger ben, 1745. Aldrig utförd, enda närvarande läkaren ville gå hem – första arbetsdagen på det nya året. Försäkringar om nya blodbanor, nya flöden, nya djupa vener (Deep Vein Thrombosis är ett allvarligt tillstånd) – inga teknikaliteter om venklaffar, inga onödiga resonemang, en placering i ”gul ruta” framför Covid-luftslussen som aldrig stängdes, aldrig fungerade som det var tänkt – personal som rände hit och dit hela tiden.

Norrlänningen, som talade med sin far. Beskrivningarna av Skyddsmask 90, som han provat i ungdomen, och som han sovit hela nätter igenom med. Jag själv, skrattande för full hals på britsen bredvid – inombords. Mina landsmän, mina landsmän – hur jag älskar er… Raska handgrepp av en ortoped, 1930 samma dag, ingen mat – en tallrik fil 0800 – fullständigt rörelseoförmögen i hela benet – marinkårsgrepp, uträtning av knä, behandlas som idrottsskada – cortisonpreparat för sex dagar, muskelbristning, falsklarm, liniment, nya blåmärken och åderbrock, som slår ut och mognar likt blå rosor efter först 7 dagar… och i  morgon.

Jag lever än. Oroa er inte. Jag är med er, i en eller annan form, alla dagar och till tidens ände.

 

 

 

 

 

 

 

Jag firar Blasfemidagen 2019 – men LÅTSAS-LIBERALA DN VÅGAR INTE…

Idag är det dags att fira ett datum som många svenskar inte längre vågar fira, ens i sitt eget land. Än mindre vågar våra Låtsasliberala dagstidningar, som Dagens Nyheter till exempel, tala om att detta datum och detta firande faktiskt finns. Jag talar förstås om Den Internationella Blasfemidagen, en dag för hädelsen som fenomen, som firats varje år sedan 2009, och alltså fyller tio år i år. Ändå vågar ingen, absolut ingen i svenska media, och den låtsasliberala vänstern allraminst, uppmärksamma detta datum.

Vi hedningar och Asatroende har till och med en gud för själva HÄDELSEN eller BLASFEMIN, goda Polyteister som vi är. Och han heter Loke…

 

När man diskuterar Blasfemi eller hädelse, så måste man noga skilja mellan detta och två närliggande fenomen. Helgerån, till exempel, eller på latin Sacrilegium, är materiella handlingar, eller faktiska handlingar som drabbar föremål, personer eller byggnadsverk i verkligheten, och som påstås vanhelga dem. Det är alltså inte när man rånar en person som heter Helge, även om just Helge av en slump råkar ha namnsdag idag.

Hädelse eller Blasfemi kan bara utövas i ord, med åtbörder eller i bild, men orsakar inga som helst materiella skador. Allt som händer är att en idé, en gudom, en filosofi eller en åsikt eller en religion blir ”kränkt” även om inget sägs om dess utövare eller anhängare. I detta lättkränkthetens tidevarv räknas fler och fler saker som blasfemi eller hädelse, och på sista tiden har människor i vårt land fått groteska straff för nästan ingenting, förutom att de hävdat sin yttrandefrihet, eller vågat ha en åsikt.

Se här bara:

Farliga åsikter… ? Hur långt har denna absurda ”helgondyrkan” av vissa personer ändå inte gått…

 

Åsiktsförtrycket sprider sig, och intoleransen emot oliktänkande börjar prägla hela det svenska samhället – men det här är saker som DN, givet sin traditionellt Monoteistiska och klart pro-kristna hållning, aldrig någonsin vågat ta upp… I takt med att (S)harians taktfasta stöveltramp börjar eka på gator och i redaktionshus, är det särskilt vissa grupper som anses ”heligare” än andra, och som man på inga villkors vis får skoja med…för då kan de ju bli ”arga” eller rättare sagt Lättkränkta…

I april i år dömdes en svensk medborgare för att ha visat en bild på en handgranat på det ryska – inte svenska – Sociala forumet VKontakte, tillsammans med texten Hotline to Allah, Pull pin, Hold to ear then wait for dial tone”. Detta skulle då enligt en viss Sofia Tollgerdt, domare i Helsingborgs Tingsrätt ha ”uttryckt missaktning för muslimer som grupp” (trots att inte ett enda ord sades om dem, det var bara den imaginära varelsen Allah man vände sig emot, eller rättare sagt skojade med)

1884 frikändes August Strindberg för hädelse i den sk ”Giftas-processen” efter att ha skrivit följande text om Kristendomens kannibal-ritual, den sk ”Nattvaraden”:

Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan och Lettströms majsoblater å 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion

Döm själv om skämtet om Allahs ”hotline” var så mycket mer vågat eller allvarligt än vad Strindberg faktiskt skrev, på 1800-talet. Jesus kallas av gamle August för ”folkuppviglare” och han talar om ett oförskämt bedrägeri, vilket faktiskt är rätt i sak. När processen emot Strindberg var över, så hälsades han av tusentals Stockholmare vid Centralstationen, dit herr Strindberg just anlänt med tåg. Till och med DN rapporterade om detta, men det skulle man nog inte våga idag. Litteratören tackade artigt för uppmärksamheten, och lyfte på sin höga hatt, som han höll i handen till tack för svenska folkets stöd.

Så gick det till den gången, men så var också vårt land en demokrati – dåförtiden…

Alla vågade hylla Strindberg, som på sin tid kallades ”Fritänkare”…. Idag vågar ingen längre hylla Humanism eller Yttrandefrihet när det VERKLIGEN gäller… Alla har blivit ”Låtsas-liberala”

 

Man kanske inte ska överdriva en enstaka Tingsrättsdom, men hur någon kan bli fälld i svensk domstol för ett brott som inte ens begåtts i Sverige, och till på köpet på såpass svag grund, undandrar sig min enkla bedömning.

Patentintrång, samt felaktig användning av runor och religiösa symboler, är däremot straffbart (hets emot folkgrupp)

Hädelse, emellertid, skall heller inte förväxlas med sk ”Kulturell Appropriering” dvs när man använder en annan kulturs (mer eller mindre) heliga symboler för egen vinning, eller i ett sammanhang där de inte hör hemma. ”Cultural Appropriation” som fenomenet kallas på engelska, orsakar de facto materiell skada på andra kulturer genom att utplåna dem. Här i Sverige förblir allt sådant ostraffat än så länge, fast hädelse inte är det – vi kan tänka på Nazistiska NMR:s felaktiga användning av Tyr-runan, eller Våldsvänsterns och den sk ”forn sed” rörelsens felaktiga användning av Torshammaren som exempel..

Man brukar säga, att Sverige inte har några hädelse-lagar ända sedan ”lagen om trosfrid” avskaffades år 1970. Ingen har dock uppmärksammat, att läget för yttrandefriheten och åsiktsfriheten i vårt land blir sämre och sämre dag för dag. Vi har vår Justitieministers helt orimliga och idiotiska hets emot runor, till exempel – något som inleddes för två år sedan och som han fortfarande inte har tagit avstånd ifrån. DN och andra låtsas-liberala media har såklart inte vågat ge sig in i den debatten heller, servilt regeringstrogna och slaviskt underdåniga som de är.

Globalt sett har situationen ändå förbättrats, anser man. Sedan den Internationella Blasfemi-dagen utlystes år 2009, har både Danmark, Irland, Finland och Island helt avskaffat sina blasfemi-lagar. Man menar att man inte kan bestraffa tankebrott, eller humor – och därför har så gott som alla civiliserade länder tagit bort dessa gamla och föråldrade lagar. I muslimska länder däremot, råder fortfarande dödsstraff enligt Koranens bud, och även den kristna bibeln föreskriver, att alla hädare ska dödas.

HUMOR – alla Monoteisters stora SKRÄCK !

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

(3 Mosebok, 24:16)

Väldigt få intellektuella i Sverige vågar numera protestera emot nymoralisternas, muslimernas och de alltmer militanta kristnas stöveltramp, skrän och hets. En av de ytterst få undantagen i år är Ann Heberlein, annars professor i etik vid Lunds universitet. Hon skrev i somras en artikel, efter det att en kvinna i Österrike dömts för smädande av islam, när hon menade att Profeten Mohammeds giftemål med en 9-årig flicka var pedofili (vad ska man annars kalla det för ? frågade hon retoriskt)

Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I en sekulär stat råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Särskilt förbryllande – och oroväckande – menar jag att ECHR:s påstående att Frau H:s uttalande ”sannolikt kan uppväcka rättfärdigad ilska hos muslimer” är. Det som oroar mig är att ECHR anser att det är rättfärdigat att reagera med ilska når någon hånar, kritiserar eller smädar en Gud, profet eller någon annan mytisk figur. Har alltså de fanatiker som vill döda Lars Vilks på grund av sin ilska över hans bild av profeten som rondellhund rätt? Är deras ilska verkligen rättfärdigad? Och terrordådet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo – var det begripligt och rättfärdigat?

Jag anser att man ska hantera sina friheter med varsamhet. Frihet förutsätter – och kräver – ansvar. Man behöver alltså inte kränka den andres tro, utseende eller uppfattning bara för att man får. Men, i ett samhälle som värderar yttrandefrihet högt måste man också stå ut med yttranden och åsikter som är fula, grova, störande och stötande. Den som lever här, i Europa, måste lära sig att leva med det. Att skämta om eller kritisera Gud, Allah eller andra religiösa figurer ingår i en lång tradition av att häckla makten och auktoriteter och det är en rättighet värd att värna.

– Ann Heberlein, 2019-07-26

I asatron har vi Loke, som sagt – även om Loke inte är något eller någon man dyrkar – utom ibland förvirrade amerikaner, som inte vet vad Asatro faktiskt är, och som kallar sig ”Lokeans” eller Lokeaner. Loke är en figur som alltid finns, varesig man vill eller inte, och han är också högst nödvändig för att upprätthålla den kosmiska balansen i universum.

När någon företeelse i vårt samhälle, det må vara Gud, Kejsaren, Mammon, Greta Thunberg, Islam, Kungen, Militären eller kanske Svenska Akademin blir alltför allenarådande, ja då kommer också Hädelsen, Blasfemin och Loke som ett brev på posten.

Falsk dyrkan och falska symboler avslöjas alltid. Tänk på H C Andersens kända saga om ”Kejsarens Nya Kläder” och det lilla barnet som sa: ”Men han har ju ingenting på sig!”. Där har ni också Lokes roll…och rollen hos alla skämtare, hädare, clowner, humorister, satiriker och humanister från tidens början till tidens slut.

De finns de som på allvar hävdar att LOKE skulle ha ställt upp i det senaste Amerikanska Presidentvalet – och inte bara det – MYCKET talar väl för att han i själva verket VANN !!

(Hur skall vi annars förklara det här med Trumps förslag om ett köp av Grönland, till exempel ??)

 

Eftersom ingen i dagens Sverige längre vågar skall jag nu här nedan undersöka tio väldigt kända fall av hädelse eller blasfemi, som givit genklang över hela den kända världen. Sedan kan ni ju alla själv döma om de var så farliga egentligen, eller om detta var något som det var värt att tortera, döda, fängsla och plåga människor för – eller om vi inte hellre borde göra så som våra förfäder hedningarna gjorde – är någon gud ”kränkt” eller förorättad – ja då är det upp till Gudomen själv att hämnas, om den nu vill – men människor bör INTE göra det…

Detta kontroversiella konstverk har visats över hela Världen – men först när det kom till Sverige, utförde de kristna ett attentat…

Exempel 1: ”Pisse-Jesus”

1987 tog den amerikanske foto-konstnären Andres Serrano och sänkte ned ett krucifix i hans egen urin, och tog en bild av det – det var i alla fall vad han SA. Inga bevis finns dock för att nedsänkandet verkligen ägde rum i verkligheten – allt som Serrano visade sedan dess var en rödskimrande och ganska oskarp bild på vad som antas vara ett krucifix i plast, och alltså ingen riktig helig relik. Ingenting att gapa och skrika för, kan man tycka. Ändå har konstverket väckt orimlig uppståndelse sedan dess, och när det år 2007 visades i Sverige, blev fotot vandaliserat av nazister – betecknande nog. Svensk polis gjorde som vanligt ingenting för att förhindra saken, och om jag inte minns fel, dömdes heller ingen för dådet.

Är denna teckning – som visar en kärleksfull profet – egentligen så farlig ?

 

Exempel 2: ”Skoj på Jylland”

30 September 2005 publicerade den danska dagstidningen Jyllands-Posten (som verkligen är liberal, och inte bara LJUGER som Dagens Nyheter) en liten skämtteckning om profeten Mohammed. Profeten visade sig på teckningen vara en väldigt snäll herre, som ville skona både självmordsbombare och deras offer, eftersom han hade slut på jungfrur till det muslimska paradiset. Var nu det något att bli arg för – egentligen ? Betydligt grövre och råare teckningar har publicerats sedan dess, u-t-a-n att någon muslim protesterat offentligt, och marknaden börjar nu bli ”mättad” på detta slag av skämtteckningar. Ändå dödades minst ett hundratal människor – ironiskt nog mestadels muslimer i muslimska länder – bara för dessa bilder, och Khadaffis Libyen och den ännu kvarstående Saudiska diktaturen kallade hem sina ambassadörer från Danmark.

 

Exempel 3: Mördaren hattade runt efter Hattar…

Kring den 25 September 2016 mördades den Jordanske tecknaren Naheel Hattar genom att bli nedskjuten på öppen gata utanför en domstol i Amman, Jordaniens huvudstad. Han hade publicerat ovanstående teckning på den muslimske Jihadisten och Terroristen Abu Sahle – en av de ledande finansiärerna bakom IS – som USA mycket riktigt hade skickat till ”det muslimska paradiset” där följande dialog utspann sig:

The translation:
In Green: In paradise…
Allah: “May your evening be joyous, Abu Saleh, do you need anything?”
Jihadist: “Yes Lord, bring me the glass of wine from other there and tell Jibril [the Angel Gabriel] to bring me some cashews. After that send me an eternal servant to clean the floor and take the empty plates with you.”
Jihadist continues: “Don’t forget to put a door on the tent so that you knock before you enter next time, your gloriousness.”
Återigen – man kan fråga om detta verkligen var värt att ta en annan människas liv för – bilden av Allah som en snäll gammal man verkar ganska respektfull – satiren är knappast vänd emot religionen som sådan, snarare Jihadister i allmänhet och Abu Sahle i synnerhet… Ändå vågade The Independent (I England !) och Al Jazeera inte publicera denna bild – men jag vågar !

Exempel 4: ”Some russian PUSSY in da house…”

I februari 2012 utförde sju medlemmar ur det kvinnliga ryska musikkollektivet Pussy Riot (som från början bestod av 11 personer) en mindre än 15 sekunder lång performance i den sk ”kristus frälsarens katedral” i Moskva, innan de blev utkastade på bryskt och ryskt vis. De hann säga ”Putin zzzuj…” (ljud som härmar en urinerande, sägs det) respektive ”Heliga Madonna, fräls oss ifrån Putin” innan de greps – och tre av dem fick två års fängelse – varefter gruppen till sin huvuddel upplöstes. Också jag följde händelserna här i min blogg, och konstaterade att gruppen nog skulle fått ett ringa straff i de flesta civiliserade länder, men att man inte behövde uppröras mer än så. President Putin lär också ha uppmanat de ryska domstolarna att visa mildhet i det aktuella fallet, vilket man bör minnas. Aktionen som sådan ägde rum i en kyrka, men vände sig mycket mer emot Presidenten än emot kyrkan och religionen – så var det egentligen hädelse, eller ett politiskt brott ?

Trots en mindre aktion under en fotbollsmatch i Moskva är Pussy Riot som rörelse fullständigt utdöd, åstadkom ingen varaktig förändring alls, och bara en av dess medlemmar, Nadezhda Tolokonnikova har nått internationell ryktbarhet. Hon var också den smartaste av dem, i alla fall enligt mig – men blev utfryst ur gruppen efter interna stridigheter – vilket också är betecknande.

 

Inna Shevchenko i Kiev, när det begav sig: Hon kom, MOTORSÅG och SEGRADE….

 

Exempel 5: ”Den sköna Sågerskan…”

Mina egna äventyr och förbindelser med den säregna FEMEN-rörelsen, som hade sitt upphov i Ukraina, men numera huvudsakligen bara finns kvar i Frankrike – där de intellektuella tagit den till sitt hjärta, och den alltjämt har ett visst stöd, vilket den annars saknar – har jag tagit upp i tidigare bloggar. Augusti 2012 var månaden när Inna Shevchenko, nu 29, förbluffade oss alla med att såga ned det sk ”Holodomor-korset” i Kiev, som officiellt rests till minne av Stalins offer. När säkerhetstjänsten senare kom för att arrestera henne, gled hon ner tre våningar för en stålwire som hon kopplat till sitt balkongräcke, ”lånade” en pojkväns bil och for till Warszawa, där hon snällt lämnade ifrån sig bilen och tog tåget till Paris – allt enligt en i förväg uppgjord plan. Korset restes igen efter två dagar, ingen skada orsakades alls och Inna använde faktiskt skyddsglasögon, mycket säkerhetsmedveten som hon är – men jobbade barbröstad, vilket hon och Femen tagit för vana att göra.

Sedermera genomförde de också en stökig aktion inne i Notre dame, Paris, där en av deras medlemar fick armen dragen ur led av katoliker. En svensk medlem, Jenny Wenhammar, ströps nästan av en sk ”kyrkotjänare” inne i den katolska domkyrkan i Stockholm, där hon liksom de franska FEMEN protesterade emot katolikernas sexövergrepp på barn och abortlagar i Spanien. Numera har Notre Dame-katedralen nästan brunnit ned av helt andra orsaker, och Femen har nästan helt slutat med sina aktioner – som globalt sett nog inte åstadkom mer än en viss förvirring för stunden. Var detta alls hädelse, eller kanske politik ?

 

Exempel 6: ”Äcklig Homo !”

1998 ställde fotografen Elisabeth Olsson Wallin ut 12 stycken ganska uselt gjorda fotomontage, som skulle visa den påstådde ”frälsaren” Jeschua ben Yussuf, en gammal pin-up som de kristna har.  Frälsaren visades där som Bög – en kommentar till den ”Svenska” Kyrkans påstått gay-vänliga hållning, omgiven av knarkare, flator och transvestiter. De kristna förfasade sig genast. Flera svenska biskopar sa att verket var hädelse. Påven ställde in den dåvarande svenske ärkebiskopens audiens i vatikanen, men den ägde rum vid ett senare tillfälle – och det var allt som verket noterade, förutom kristna bombhot emot dess skapare, och flera försök att vandalisera bilderna.

Återigen kan man fråga, om detta verk egentligen var så farligt, eller egentligen hädade i sig. Bibeln jeschua lär ha umgåtts med horor och publikaner, ja han hade till och med en ex-hora kallad magdalena som flickvän och senare hustru, om vi får tro da vinci-koden. Dessutom åberopar sig de kristna kyrkorna på att vara bara såå toleranta såå – och skyltar med regnbågsflagg, men när det verkligen gäller – ja då säger man usch och fy så perverst för minsta lilla avvikelse från normerna... vad kallas sådant ? För egen del kallar jag det HYCKLERI…

MÖRDAREN som kallas ”Gud” eller Jehova är fortfarande på fri fot… han tror visst han är Allsmäktig… Måste vara sinnessjuk, eller hur ?

 

Exempel 7: ”Hebdo Hebdo, my old friend…”

Den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo angriper fortfarande allt och alla med finess och bravur. Konservativa franska politiker, islamister, Trump, brexit-anhängare eller motståndare, alla får de en släng av sleven. Charlie Hebdo är mycket elak emot alla, och gör det konsekvent. Man har sagt, att en del av deras teckningar inte är god smak, men vad gör väl det ? Yttrandefrihet är faktiskt inte samma sak som att alltid ha rätt, eller att vara omtyckt och populär i alla läger. Yttrandefrihet kan också vara rätten att säga fel saker vid fel tillfälle, ja man får till och med vara plump och dum – oavsett om det nu retar någon. Tydligen måste det ha varit fallet i det förgångna, för 7 Januari 2015 angreps tidningens redaktion i Paris av två stycken sjuka islamister.

Tolv personer dödades den gången, bland annat fem av tidningens bästa tecknare. Svenska Pressbyrån vek genast ned sig, och deklarerade att man inte skulle sälja tidningen på papper, utan censurerade fegt bort den för den svenska marknaden. Inna Shevchenko, som hade personliga bekanta bland tecknarna, sågs gråta offentligt i en intervju – och det är enda gången hon alls gjort det. De parodierade henne och Femen med, men eftersom de har den attityden att ”all publicitet är bra publicitet” brydde de sig inte… Tänk om världens alla kristna och islamister kunde tänka på detta sätt, eller vad tycker ni ?

Exempel 8: ”Dansen kring den gyllene Rondellhunden”

Efter det att den svenske konstnären Lars Vilks år 2007 lät publicera ovanstående fladdriga teckning – och fyra andra, bättre utförda – av en man i turban med hundkropp, som han påstod var ”profeten Mohammed som rondellhund” blev han öppet trakasserad, mordhotad och överöst med hundskall i svenska media. Också DN deltog i hetsjakten, men ändrade sig först efter ett par år, när det visade sig att Vilks inte gick att döda, och mot förmodan överlevde. Ändå påstod DN i flera år att ”det var för dyrt med polisbevakning” samt att ”det vore billigare för svenska folket att låta Vilks dö” och annat sådant – bland annat i form av insändare. Detta, om något, visar hur falsk denna tidning är.  Och nu citerar jag från Wikipedia:

Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att mörda Vilks. Fyra av de misstänkta släpptes utan åtal efter tre dagar. Colleen LaRose dömdes 2013 till tio års fängelse.Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. I filmen ses bland annat homosexuella män i en serie sexuella positioner med ansiktsmasker föreställande profeten Muhammed och hans svärson Ali. Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon.[18] Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter. Pojken åtalades och fälldes senare för våld mot tjänsteman. Polisen använde pepparspray mot upploppsmakarna och ett antal personer greps. När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade ”Muhammed”.[19][20] Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010.[21]

14 Februari 2015 stod vem om inte Inna Shevchenko – the one and only – (Frejas röst i denna värld har jag kallat henne, och det stämmer) i Talarstolen på den lilla kulturlokalen ”Kruttönden” i Köpehamn. Också Lars Vilks fanns med på podiet.  Hon har själv berättat vad som hände sedan:

The shots began while I was on stage with Swedish artist Lars Vilks, giving a speech, somewhat appropriately, on the illusion of freedom of speech. In fact I had just finished saying that ”people will always say ‘we are in favour of freedom of speech but…'” when I heard the shots. I immediately dived to the floor. But those in the audience didn’t know what had happened at first. Then everyone just started to run, they were falling over each other. I personally heard around 50 shots, but later a policeman told me there were 200 in total. It all happened behind the main door, so we couldn’t see it. But the journalist who was killed had been in the audience; just before the attack began he had gone outside to make a phone call. That was why he was killed. One of the organisers opened the back door of the room, and people started to run out into the street. We were evacuated by police, and taken to a station where we spent 10 hours. The police interrogated us, and we met psychologists. They gave us blankets, and phones to call who we need to call. We were told not to speak to each other about the attack until we’d given our statements to the authorities.

Ironiskt, eller hur… Som hon sa – det finns alltid dem, som är för yttrandefrihet i teorin, men när det verkligen gäller, då får man se hur fega dessa låtsasliberaler är…

Svenska media fördömde inte attacken. Istället tyckte många som vanligt, att ”Vilks får klara sig själv” och angående Ms Shevchenko, kunde de flesta av DN.s journalister inte ens stava hennes namn rätt vid det aktuella tillfället. Själv skall jag inte glömma den gång, hon visade mig Femens dåvarande HQ i Kievs förorter per ”tele-presence”. Jag är skyldig henne en hel del, faktiskt. Först när flera månader gått, och attentatsmannen från Köpenhamn blivit förpassad till ett danskt fängelse vågade den påstått ”liberala” svenska tidningen skildra händelserna ur Vilks egen synvinkel…

 

Exempel 9: ”Jeschus Krystis Bin Ladin anagga !”

I september 2007 publicerade den australiensiska konstnärinnan Priscilla Blacks ovanstående vackra bild – som visar hur den påstådde kristne frälsaren (ni vet han som drev ut månglarna ur templet – dåtidens ”World Trade Center” med piskrapp och slag, eftersom han inte hade dynamit) stegvis övergår i Osama bin Ladin – som många också sett som en profet och frälsare.

Eller – är det Osama, som övergår i Jeschua ? Eller tvärtom ?? Ingen vet, men det blev ”ett herrans liv” för att citera en gammal filmtitel av Monty Python.  Australiens premiärminister fördömde genast tilltagt, den svenske prästmannen Lars Collmar likaså – även om han för den politiska korrekthetens skull skyndade sig att säga, att man ändå inte kunde förbjuda det.

Lars Collmar vågade i alla fall offentligt säga – anno 2007 – att det är fel av Regeringar och Domstolar att agera smakdomare, men ändå gör svenska tingsrätter anno 2019 precis detta, som vi redan sett.. Och ingen vågar protestera längre.. DN och ”gammelmedia” allraminst – men jag ensam vågar – ingen annan högtidlighåller Blasfemi-dagen !

 

Exempel 10: Fribrottarnas Mexikanska Madonna (osv)

I Mexico och andra katolska länder har en – för de kristna – oroande trend dykt upp just i år. Konstnärer har tagit sig före att köpa traditionell konst, som små madonna-statyer i gips, och börjar dekorera dem på hädiskt vis. Man har sett Star Wars madonnor, Batman-madonnor och Stålmannen-Jesusar mm komma ut på marknaden, och Hans Helighet Påven är alls inte glad.

Skandalen har spritt sig till andra länder – om den nu är en skandal förstås. Titta på vad Marvel Comics gjort emot Thor – och ser du någon hedning klaga för det, ens på Island ?

Läs här en intervju från Isländska Asatrufelagid – som kan lära alla hysteriska Monoteister en del om verklig tolerans…

 

Jag dedikerar detta inlägg till fegisarna på DN – och vad de själva ALDRIG vågar skriva – men vad jag själv skrivit om i mer än tio år…