Hans Helighet Påven NEKAR Bögar och Lebb sin och katolikernas välsignelse..

Hans Helighet Franciscus – ni vet Påven som i Boxning är en Friskus – har satt ned foten nu igen. Eller kanske trampat i klaveret. Det återstår att se, men SVT och flera svenska media rapporterar idag liksom BBC att den sk Troskongregationen, en konklav av höga Kardinaler och andra kyrkliga dignitärer idag deklarerat, att inga samkönade äktenskap hädanefter skall få den Katolska kyrkans välsignelse. Bara så ni vet !

”I’m the greatest ! Yes Box Pope I am !!”

 

Gud kan inte välsigna synd!” har påven sagt, klart och tydligt, och därmed blir det alltså ingen mer ADHD-HBTQB för Vatikanens och Katolikernas del. Homosexuella relationer godkänns inte heller, eftersom de ”inte är en del av guds plan rapporterar nyhetsbyrån ABC och den svenska kvällstidningen Excessen – nej förlåt jag menar förstås Expressen.

”Ni måste alla Knulla på Rätt Sätt ! Inte Böga och Pöka i Röv – för annars blir han JÄTTE-JÄTTE -ARG – Ja själva Herren från Nasaret !”

Där hör ni allt. Nu fick all Världens Hedningar ännu ett starkt argument, och jag tror minsann att Loke ler nere i Glyngves Dyhålor, där han ju sitter säkert instängd.

Men – det går bra att dyrka honom också, för vi Hedningar är fördomsfria av oss – och Freja välsignar ALLA liksom Herren Frej – ja vilken grej (som står på och för Frej !)

 

DET ÄR BARA ATT LÅTA HEDNA SIG – FÖR LOKE HAR INGA PROBLEM MED SIG, DIG ELLER RENTAV MIG !

 

Vad Monoteisterna INTE TÅL – om HEDENDOMEN och den FOLKLIGA SKRATTKULTUREN

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det finns ingenting som despoter och företrädare för Totalitära religioner och diktatoriska system typ islam, kristendom och annan fascism fruktar så mycket som Humor. Blotta tanken på att någon vågar driva med dem och skämta om allt det som de anser som heligt får dem att hetsa upp sig till ett sannskyldigt raseri, och bli så arga att de överhuvudtaget inte vet vad de gör längre.

Veckans mord i Frankrike bär syn för sägen – ingen utom en Monoteist skulle bära sig åt på det befängda vis, som dessa satans mördare – för att nu citera en känd svensk Statsminister.

HUMOR är något de INTE TÅL – de bemöter oss med HAT och VRÅL !

Men vi hedningar gör förstås på ett helt annat sätt, goda Polyteister som vi naturligtvis är. Min parhäst i den hedniska bloggosfären, Henrik Andersson från bloggen Ideell Kulturkamp, påminde mig igår om myten om Skade, vinterns frostiga gudinna, och Loke, den ständige pajasen och upptågsmakaren, som är en högst nödvändig gudom, emedan han hindrar allt från att bli alltför allvarligt, eller stelna i en form.

Myten om Skade och Loke trivialiserad och nedförminskad till barnens nivå från Muséet i Gamla Uppsala

Asarna hade en gång kommit att döda Tjatse, vars namn kommer av det lapska Thiazzi eller strömmande vatten, av en ren olyckshändelse; och Skade, som var Tjatses dotter och av jättesläkt, kom halvgalen av ilska och sörjande till Asgård för att söka Mansbot eller rättvis böter efter sin döde far. Hon svor att hon aldrig någonsin skulle komma att skratta igen, men Loke – den listige spjuvern – fann på råd. Han band ena ändan av en repstump ”om sina hemliga ting” står det i Eddan, och den andra om skägget på en getabock.

Man vet förstås inte om det var geten Heidrun, som står på Valhalls tak som var inblandad, eller någon av Tors två bockar, Tandgrisnir och Tandgnojstr som var inblandade, eller en annan bock utan namn, men denna dragkamp gick så till, attän skrek geten och än skrek Loke” står det i originaltexten, och slutligen lät sig Loke falla baklänges i Skades sköte, och då log hon. Därvid uppstod också den första ”Skade-glädjen”.

Det är så SANT som det är SAGT !

Många uttolkare har under det kristna 1800-talet försökt angripa denna myt och många andra, och försökt förklara den som falsk. Trots att språket i Lokasenna eller Oegirsdrikkja, till exempel, härrör från Vikingatiden och 8-900 talet, då inget land i Norden var helt kristet, har man försökt diskvalificera den Eddadikten genom att påstå att det är en ”sen” dikt, bara för att man påfallande ofta driver med alla gudinnor och även gudarna i den texten. På samma sätt har vissa kristna tolkare, som Sophus Bugge försökt döma ut berättelsen om Tors Färd till Utgårda-Loke, Hymiskvida eller Harbardsljod, där färjkarlen Harbard (som snarare är den förklädde Oden än någon Loke) å det grövsta hånar Tor, till exempel. Senare har man gång på gång bevisat – i form av arkeologiska bevis – att de scener som Eddakvädena räknar upp faktiskt finns avbildade långt långt före Sturlassons och krönikörernas 1200-tal, ja i vissa fall så långt tillbaka som bronsålderns hällristningar…

Bugge påstår till exempel, att detaljen med hur Tor körde fötterna rakt igenom jätten Hymers gistna båt, när han fiskade efter Midgårdsormen, skulle vara ”ett sent tillägg” men ändå är det exakt detta vi ser avbildat på en runsten från Altuna i Uppland.. Också på Gosforth Korset från Englands tidiga 900-tal ser man den gistna båten, och huvudet på Gymers bästa oxe, som Tor vred av och hade till agn…

Detta och massor av andra bevis klargör ofrånkomligen, att myterna var kända över hela Väst- och Nordeuropa, och det in i minsta detalj. Ändå har de kristna tolkarna – som är totalt oförmögna att förstå den riktiga Hedendomens och Asatrons kärna och väsen just genom sin kristendom hela tiden hakat upp sig på det ”skabrösa” eller ”snuskiga” i några av hedendomens myter, bara för att dessa ur deras egen av Monoteism inpyrda verklighetsuppfattning framstår som ”lågklassiga” eller ”burleska” och så vidare.

Förvisso säger Tor ”Älv skall vid källan stämmas !” när han möter den pissande jättinnan Gjalp, en av Geiröds döttrar, när han korsade Vimurs flod, och han kastade Mjölner rakt i skallen på henne, så att hennes nacke knäcktes, och hon låg där död, nervätt av sin egen urin..

Gjalp och Vimursälven, enligt Ernst Hansen, en dansk tecknare

Men Vimurs ström är också en fjällbäck, vars vatten blir gulbrunt om våren, och myterna rymmer mer än en dimension, som man ofta får se. I Sagan om Tor och Utgårdaloke trivialiseras och förminskas Tor, men han klarar detta med glans och förskräcker alla jättarna, när han lyckas lyfta deras katt från golvet – katten är den förvandlade Midgårdsormen återigen, och vad som för de kristna bara framstår som sagor för barn, rymmer mycket av hedendomens själ. Loke säger att Freja, kärlekens och skönhetens gudinna, ”lat aftir” eller ”låt efter” i en berömd strof ur Lokasenna, vilket av en prosaisk översättare helt enkelt blir ” Då FES du, Freja !”  och likaledes säger Loke om Tors Utgårda-färd och hur han gömde sig i jätten Skrymers vante – som var en grotta – ”att du då Tor var, trodde ingen !

Tor i jätten Skrymers vante enligt den tyske illustratören Emil Doepplers 1800-talsuppfattning

De kristna saknar helt enkelt den psykiska apparat eller det intellekt som krävs för att förstå Polyteismen och de Nordiska gudarna, och de förstår inte alls, hur vi hedningar själva kan driva med våra Gudamakter, skämta med dem, skratta tillsammans med dem och hur Makterna – samt Loke ! – också kan skratta åt varandra och skämta med sig själva.

Detta beror bara på deras egen Jahve, ”gud” eller Allah, som hela tiden är totalt oförlåtande, hela tiden straffar människorna för minsta lilla småsak och rent generellt ständigt intar en fientlig hållning till hela mänskligheten, samt säger sig vara ”allsmäktig” trots att han inte ens kan förhindra att kvinnan Eva tar en tugga av ett äpple i en fruktträdgård..

Den kristne guden är uppenbart DUM I HUVUDET samt en ovanligt oförlåtande skapelse…

Asatrons gudar spottar inte i glaset. De kan frusta av Homeriskt skratt, som de grekiska gudarna, och är inte alls rädda för att ”bjussa på sig själva”. De är inte överdrivet måna om sin värdighet, och hela den idiotiska, amerikaniserade variant av Asatru, som ser gudarna som någotslags ädla, bugande skuggor, som går runt och fäller heroiska repliker och – likt den kristne guden – är paniskt rädda för att framstå som ovärdiga, och hela tiden ängsligt måste klänga sig fast vid sin egen högst illusoriska makt. Den kristne guden och Allah liknar en halvdebil treåring, som hela tiden måste få höra hur bra han är, hur duktig han är, hur små och betydelselösa hans tillbedjare – som krälar i stoftet likt maskar – är – medan våra gudar kan stå upp för sig själva. De behöver inga offer, inga tillbedjare – och om du vill följa dem eller inte, är din förbannade ensak – du kan tacka dem av hjärtat via ett blot, visserligen – men de kräver inte att du måste göra så, och se däri ligger skillnaden..

Kipling, den store Engelske skalden, fångade mycket av Hedendomens sanna väsen när han skrev:

”if you can meet with triumph and disaster, and treat these two imposters just the same”

Det finns alltid folk som ropar ”Buuuh !” för en, och en annan flock av lika stora idioter, som hela tiden ropar ”Leve !” Men båda två flockarna är just ”imposters eller med andra ord rena bedragare. Framgång eller katastrof är inte två sidor av samma mynt, utan högst föränderliga ting, och du skall icke tro att ”sanningen ligger mittemellan för sanningen finns inte ens med på kartan.

I den kristna himlen pissar och skiter ingen, och själva änglarna saknar könsorgan. Alla är snöpta, ängsliga, rädda om sin värdighet eller rädda att någon gång ibland framstå som fårskallar. Det är INTE Tor och Oden, eller Loke precis. Loke visar kuken, rent ut sagt – och det gör Frej också. Varför skulle du då, kära läsare, vara så rädd för att göra sammalunda ?

Låt mig bara föredra hela dikten ”If” i sin helhet, och så får vi väl se om min läsekrets kommer på något, eller hittar ett tankekorn där…

Låt oss så lämna den nordiska hedendomen eller Asatron för ett tag, och övergå till andra sorters hedendom, som funnits så länge det alls funnits någon skriftlig historia... Nästan alla hedniska folk har faktiskt just skämtat med sina egna gudar – likt rena Polyteister – och det är just denna förmåga till tolerans, skämt och skratt tillsammans med gudarna, som är en av Polyteismens viktigaste drag.

Precis som ett människopar, som älskar varann tillräckligt mycket, kan nojsa, skämta och skratta tillsammans – men i nästa sekund vara helt gravallvarliga, när det gäller deras förhållande eller kärlek i stort, kan Polyteisterna också skämta om sin egen religion – vilket monoteisterna däremot INTE kan, och där har vi också vad som är utmärkande för just dem. Vuxna och goda föräldrar, till exempel, kan nojsa och skratta och ploja med sina egna barn, men det hindrar inte för en enda sekund allvar när det behövs, eller rent av en allvarlig tillsägelse inför det heliga, när det är av nöden. Likaså kan barn som är trygga och intelligenta skämta med sina egna föräldrar, utan att det på något sätt påverkar deras relation till det sämre. Kristna präster, biskopar och månguden Allah, däremot, tål inte att man skämtar med dem ens det minsta lilla…

Emellertid, titta nu på dessa vackra papyrusar, gjorda för sådär 4000 år sedan, i det gamla Egypten:

En oxe och ett lejon spelar bräde, en dum gås leder en procession av tillfångatagna grisar i rep, och en fjäskande vit katt tillber en åsna, sittande på en tron, medan en råtta kör en stridsvagn, förspänd med två tigrar, och ytterligare en beskäftig katt som ”påskjutare”. Detta är ganska öppen satir över gudar, prästvälde och politik, fast gjord för tusentals år sedanrena rama Charlie Hebdo i hieroglyfisk tappning.. De gamla Egyptierna dyrkade också nedanstående gudom:

”De säger att Bes skiter i allt, men det skiter han väl i !”

Guden Bes skildrades alltid som en fet dvärg, oftast i skitande ställning (ja, i orienten skiter man stående eller hukande – det var bara i Norden som man var skyldig att ”hålla stång i vägg” eller hade dass med fjöl, som det heter) och inte sällan med väl tilltagna könsorgan, som en bild av Frej, eller romares och grekers Priapos, som ju gjorde tjänst som kombinerad trädgårdstomte och fågelskrämma, och dessutom var gud för både fruktbarhet och trädgårdsskötsel.

Bes var ”toalettkonstens gud”, tillika beskyddade han havande kvinnor och hemmets härd, och var en eldgud, inte olik Loke. Ganska ofta lär han ha avbildats i ett vitt ländkläde, inte olik den uniform Faraos soldater hade – och varför Bes hela tiden på en del bilder står med utsträckt tunga, vid ingången till fornegyptiska hem, förstår man – inte ens det värsta monster eller den otäckaste demon kan slå sig in hos någon, som bara skrattar, och inte tar demonen på allvar – skratt är ett oerhört effektivt vapen emot den kaxigaste av motståndare.

Den svenske kungen Karl IX förresten, lär under Kalmarkriget 1611 ha skickat följande berömda utmaning på duell till den danske Kung Christian den IV, som ofta citerats på internet, men ingen historiker mer än Alf Henriksson förstått att citera rätt.

”Inställ dig efter de gamble Götes loflige sedvänjo i kamp med oss uppå slät mark, och tag två av dina krigsmän eller riddare med digh. Och vi skola möta digh uti lädrkyller, utan någon kyriss eller harnesk, allena med en stormhufva på hufvudet och sidovärja uti händer. Möter du icke, håller vi dig för ingen hederlig Konung eller ingen hederlig krigsman att vara…”

På detta svarade Kong Christian IV:

”Vi lade dig vide, att dit grove og uhöflige brev er oss overleveret av en Trompeter. Hvad den enekamp angaar, som du tilbyder os, daa synes os saadan os meget latterlig, efterdi vi ved at du est skröpelig og at det er dig tjenligare att blive bag en god Kakkelovn end at faegte med os, og at du mere har en god Medicus förnöden, der kan kurere din syke hjerne, end at möde os i Duel. Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man ! Men maaske har du laert saadant blandt gamle kaerrlinger, som er vant til at bruge munden…”

Det var ”orrd och inga visorr…” som Eddie Meduza sa på sin tid…

”Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man !”

Skade, Loke och Geten enligt en modern teckning

Om vi nu gör ett raskt jämfotahopp till Shintoismens Japan – en form av Hedendom som ofta jämförts med Asatron, så finner vi att en av de allra viktigaste myterna där – som handlar om Solgudinnan, Amaterasu-Omikami, och hennes mellanhavande med Åskguden Susanowo, som är en smått Loke-liknande gestalt, eller ett slags blandning mellan Loke och Tor – han kastar bland annat in en hel häst i hennes vävstol – för i likhet med Frigg har hon också en sådan och resultatet blir att solgudinnan gömmer sig i en grotta – varpå jorden försänks i evig natt och vinter – vi kan jämföra med myten om Persefone – som motsvarar Hel – och Kore eller våren, som är Freja – och den grekiska förklaringen till hur årstiderna uppstod – samt myten om Skade – som ju också är en annan vredgad gudinna – samt Loke som den befriande lustigkurren.

I den japanska versionen av vad som ursprungligen kan ha varit samma myt – om ni frågar mig – uppträder en annan gudinna som den hädiska skämtaren – det är Ame-no-Uzume-no-Mikoto vars namn kan tydas som ”den stora övertalerskan” eller ”The heavenly alarming female” alltså ”den himmelskt utmanande kvinnan” (jämför med Freja !) som satte igång med att dansa och klä av sig ovanpå ett stort fat risvin eller Saké, och slutligen visade fittan, rätt och slätt – och under det ståhej som uppstod, tittade solen fram igen, varpå vishetens gud, Omoikane – som påminner om Oden – stängde till grottans öppning – så att vi nu har årstider, samt natt och dag – får vi förmoda.

Inget nytt under solen – och heller inte under kjolen, eller hur flickor ?

Också i Japan är gudarna eller Kamis ohämmade och utan tabun, och nakenhet och humor är inget att skämmas för – pryda, fega, fisförnäma och bigotta människor, Monoteister eller de som är alltför måna om sin värdighet inser aldrig någonsin detta..

Även i det gamla Japan eller Fuijwara-shogunatets 1200-tal – samtidigt med att Eddorna skrevs ned på Island fanns öppen religiös satir av Charlie Hebdo typen. Här ser vi ett utdrag ur den berömda Chōjū-jinbutsu-giga där man ser en Opierökande apa, förklädd till buddhist-munk, som dyrkar en fet och uppblåst padda på Buddhas plats. I bakgrunden syns en annan ap-munk som rakt fram sitter och sover, en förnäm rävhona och en bönerabblande katt, samtidigt som en hare till samuraj (bokstavligt talat !) och en varg sitter och tittar på. Andra bilder i samma svit visar beväpnade harar och kaniner som genomsöker bärstolar – annars en rätt, som bara Bushido-kunniga Samurajer hade – satiren och de grova skämten kunde inte vara övertydligare…

Man kan jämföra de japanska bilderna med följande bild av Johannes Rosenrod från Tensta kyrka i Uppland – samma motiv lär finnas också i Västra Vemmerlöv från Skåne – och här är det svenskt 1400-tal

Räven, som är en utländsk katolsk präst, predikar för de dumma och naiva svenskarna i form av gäss. Han har redan tagit en fet gås, och snart dödar han dem allihop, om de inte passar sig.. Och i det gamla Grekland, slutligen, hade man teaterpjäser som Aristofanes ”Grodorna” där gudar som Dionysos och Hermes förekommer som hädisk parodi och i mindre smickrande roller, rakt fram och utan att någon i publiken brydde sig – detta var 400 år före vår tideräknings början – eller Batrachomyomachia – kriget mellan Mössen och Grodorna – en nattsvart satir, som antagligen skrevs samtidigt med Perserkrigen, och det största hot den västerländska civilisationen då ställts inför – endast nutidens hot från Islam och Kristendom är värre.

Under Perserna, eller en iransk diktator som Xerxes, skulle en pjäs som ”Batrachomyomachia” aldrig kunnat bli skriven, men i det fria Grekland, där Polyteisterna hade en tradition att skämta med gudarna och sig själva, gick det – och det är också den västerländska humanistiska civilisationens stora förtjänst – tankefrihet – under österländsk despoti och Monoteism, är tankens frihet en total omöjlighet. Till och med i tider av krig och yttersta nöd, då hela Greklands stadsstater var nära att utplånas, fortsatte man att häda och skämta – och där ser vi också polyteismens stora fördel

Loke och Skade med citat ur Lokasenna eller Oegirsdrikkja, där Loke antyder att de haft något ihop, men så säger han förstås till ALLA gudinnor… (endast kuken var den enande faktorn !)

Det finns faktiskt en forskare, den ryske etnologen Michael Bachtin som redan under Stalin – som Bachtin också vågade skoja om och skämta med – myntade uttrycket DEN FOLKLIGA SKRATTKULTUREN i motsats till all förstelnad religion och alla diktaturer, past, present and future.

Bachtin kunde skriva saker som att ”alla historiska händelser, alla kejsare, kungar och gudar har förr eller senare velat stoltsera i nya kläder inför det skrattande folkets krets, men alltid alltid har det funnits någon där som sagt – ”Men kejsaren har ju ingenting på sig !”

Just i det folkliga skrattet finns ett motgift emot all Monoteism, all religion som är despotisk, eller tar sig själv på för stort allvar.

Och när idioter, uppblåsta paddor och tråkmånsar börjar invardera också den svenska Asatron, då godvänner skall jag i Skades, Lokes och Frejas namn stå där och mota bort dem – var så säker…

Till och med inom Islam finns den Turkiske eller iranske Mullah Nasruddin, eller Nasruddin Hodja, som han också kallas. Skrattet och humorn är universell, och inför Humorn, fryser Mullorna till is… Man tvistar bland Azerier och Uzbecker om en historisk Mullah Nasruddin skulle ha funnits på riktigt, exempelvis i 1200-talets Bokhara – men en av de många historierna om honom går såhär:

Mullah Nasruddin gick en gång till Moskén och Fredagsbönen för att predika. När han kom dit, ropade han till allt folket: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Och allt folket ropade: ”Nej, det vet vi inte !”

Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni vet ingenting ! Tror ni då jag tänker slösa bort min predikan på ovetande, eller idioter ?”

Och han lämnade dem.

Nästa Fredagsbön kom Mullah Nasruddin tillbaks.

Och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Nu ropade allt folket ”Jaaa !” med hög röst.

Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni tror er redan veta allt ! Då behöver jag ju inte hålla en predikan för just er !”

Och han lämnade dem.

Tredje Fredagsbönen var allt folk i hela Bokhara helt förvirrat, och ingen visste längre ut eller in.

Så kom Mullah Nasruddin dit, och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Nu ropade hälften ja, medan hälften skrek nej nej. Och Nasrruddin svarade, i sin vishet: ”Då kan ni som något vet, lära dem som ingenting vet – därpå behöver ni inte längre någon predikan !”

Och han lämnade dem.

Så kom det sig, att Nasruddin befanns vara en mäkta vis Mullah, ja alla Mullors Mullah, och en helig man.

Låt oss nu avsluta med en gammal svensk folkmelodi – som jag verkligen tycker passar bra, med tanke på dagens tema – nämligen HELA FAMILJEN GÅR UT MED GETEN även om vi kanske skulle sjunga den med en något mer dagsaktuell text:

HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN – HELAN

HELA FA-MILJEN BRÄNNER KO-RANEN HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN HELAN !

HELA KORANEN BRÄNNER FAMILJEN HELAN (und so weiter, and so on et plus tot..)

Magnus Betnér är här igen – får PRIS av Särimner

Magnus Betnér är vårt lands kanske mest hedniska och hädiska komiker. En man som aldrig tvekat att gissla Kristendom och Monoteism, PK-mentalitet och svensk trångsynthet, men som på två långa år inte synts till i debatten eller på nöjets estrader. Men nu är han tillbaka igen, enligt vad Sveriges Radio P4 erfar.

Närapå HEDNING sedan många år. Premieras av SÄRIMNER !

Under de två år som gått har Magnus Betnér varit verksam utan för vårt trötta gamla lands gränser. Han berättar öppenhjärtigt för SR och tidningsmedia hur han lidit av de mordhot och hetskampanjer som riktats emot honom på sociala media, och hur han en tid förtvivlade över livet.  Han har upplevt flera mordhot, och även varit rädd att de som bett honom om autografer utomhus i själva verket haft onda avsikter, och försökt överfalla honom. Nu vill han över kåsera och raljera över utbrändhet och andra liknande fenomen, enligt vad finlandssvenska media förmåler, och vi här på Hedniska Tankar anser att det må vara honom väl unnat. Själv har vi bara upplevt tre mordhot och en utmaning på duell av en utomordentligt överförfriskad sk ”biker” under tio års arbete med denna blogg, men vi kan försäkra er att vi till skillnad från Herr Betnér på intet sätt känt oss utbrända, någon enda gång, ty vi har Asarna, Frejas kärlek och Tors styrka på vår sida.

Dock – som ett Särimners Sändebud vill vi nu lyckönska herr Betnér till sin comeback, och det gör oss inte det minsta ifall han skojar med oss Hedningar eller Asatron heller. Vi gillar honom ändå. I Asatron finns ändå en gud som heter Loke, som står för löjet, satiren, oförskämdheterna, humorn, skrattet – också när det inte passar, och eftersom vi tillhör en liten och ibland förföljd minoritet, precis som herr Betnér själv, gör det oss inget om man driver också med oss…

Magnus Bétner får härmed Ganska Lilla Särimer i Silver, med Eklöv och Ägg för sin insats på den svenska Komediscenen – och skam den som tycker illa därom !

”In hoc Signo Vinces – Sic Semper Porcus !!”

Han berättar själv i media vad han varit med om, och Särimner visar solidaritet, ty som en gris ifrån himmelen, kommer vi ständigt igen och igen…

Men sedan 2017 har det varit tyst från Magnus och i Framgångspodden berättar han om orsaken till detta:

– Jag har mått jättedåligt, varit rätt sliten efter att ha varit på turné konstant i 10 år. Jag har verkligen jobbat hårt, skrivit nytt material hela tiden, producerat 11 nya specials på en och en halv timme med 18 månaders mellanrum. — —  – Jag hade också fått en jävla massa hot och hat på nätet. Det har jag fått jämt, men aldrig brytt mig om, men när man är lite nerstöt av annat… Jag hade ingen motståndskraft mot det där till slut. Jag blev stressad, fick jättemycket ångest, paranoid, trodde att folk ville mig illa. Han beskriver hur han tidigare mest trott att folk vill ta bilder om de kommer fram på stan, men att han då det tog stopp hela tiden istället var orolig att någon skulle hugga honom i ryggen när han gick därifrån:

– Då blev det så jobbigt att jag inte pallade att gå ut. Jag kunde inte jobba även om jag velat. — —

Från oktober 2017 var han sjukskriven i sex månader, låg hemma, hade ångestattacker och hjärtklappning. Framför allt var det kopplat till sociala medier. Han var tvungen att ta bort alla appar, sluta titta på sin telefon och byta till ett hemligt nummer. Tidigare hade Magnus alltid haft ett nummer som gick att hitta på Eniro. Vem som helst kunde ringa honom, och i början av karriären funkade det bra. Han fick kanske fem samtal om dagen. men i slutet ringde det 100 gånger om dagen och han fick ständigt sms, många hotfulla och hatiska: – Det blev för mycket helt enkelt. Framför allt när det var så många som hotade mig. De sa att dom skulle skjuta mig, ge mig stryk. Det är inte så konstigt om man kan ta det för vad det är, men det kunde jag till slut inte. Och när man börjar känna att det är på riktigt…

13 December 2019 kommer Betnér till Slaktkyrkan i Johanneshovsområdet, en fin venue som vi här på Hedniska Tanlkar bevistat förr (se under konst och kultur) här ovan, och givetvis kommer vi köpa biljett till det arrangemanget, som görs i regi av firma Meat Packing.  Vi kommer att vara där – tillsammans med Särimners Söner. Vi kommer att backa upp och stötta !

Som en ringa hyllning till Magnus Betnér spelar vi nu den fina låten ”Den Vita Apan” med Stockholms Negrer, från 1986. Såhär går texten:

Ja, jag vet att du tror…att vi inte tycker om dig
Bara för vi sett dig förlora
Och du tror att du är slagen
Men du – Du kan fortfarande falla tillbaka på oss
Vi finns alltid kvar…och du skall se att det ordnar sig
Och det finns ingen anledning för dig…för dig att skämmas

Och jag svär…att jag skall döda den vita apan på din rygg
Ja jag svär att jag skall mörda kräket som bor på din rygg

Vi är stolta över dig…och det kommer å ordna sig till slut
Ja vi litar på dig ändå…vi finns alltid kvar
Och du oroar dig alldeles för mycket…jag skall döda aset som bor på din rygg
Och jag svär att jag skall slakta…apan på din rygg
Du skall få se…allting ordnar sig till slut

Kom igen nu!

[SOLO SOLO SOLO SOLO]

Ja, Vi litar på dig ändå
Det finns ingenting…som kan mäta sig med dig
Och vi vet mycket mer…vem du är…du är långt ifrån ensam
För du kan fortfarande falla tillbaka på oss

Och jag skall döda apan på din rygg
Ja jag svär..att jag skall mörda kräket på din rygg
Ja jag svär att jag skall döda den vita apan på din rygg
Du skall få se  – att jag skall slakta apan på din rygg

Jag firar Blasfemidagen 2019 – men LÅTSAS-LIBERALA DN VÅGAR INTE…

Idag är det dags att fira ett datum som många svenskar inte längre vågar fira, ens i sitt eget land. Än mindre vågar våra Låtsasliberala dagstidningar, som Dagens Nyheter till exempel, tala om att detta datum och detta firande faktiskt finns. Jag talar förstås om Den Internationella Blasfemidagen, en dag för hädelsen som fenomen, som firats varje år sedan 2009, och alltså fyller tio år i år. Ändå vågar ingen, absolut ingen i svenska media, och den låtsasliberala vänstern allraminst, uppmärksamma detta datum.

Vi hedningar och Asatroende har till och med en gud för själva HÄDELSEN eller BLASFEMIN, goda Polyteister som vi är. Och han heter Loke…

 

När man diskuterar Blasfemi eller hädelse, så måste man noga skilja mellan detta och två närliggande fenomen. Helgerån, till exempel, eller på latin Sacrilegium, är materiella handlingar, eller faktiska handlingar som drabbar föremål, personer eller byggnadsverk i verkligheten, och som påstås vanhelga dem. Det är alltså inte när man rånar en person som heter Helge, även om just Helge av en slump råkar ha namnsdag idag.

Hädelse eller Blasfemi kan bara utövas i ord, med åtbörder eller i bild, men orsakar inga som helst materiella skador. Allt som händer är att en idé, en gudom, en filosofi eller en åsikt eller en religion blir ”kränkt” även om inget sägs om dess utövare eller anhängare. I detta lättkränkthetens tidevarv räknas fler och fler saker som blasfemi eller hädelse, och på sista tiden har människor i vårt land fått groteska straff för nästan ingenting, förutom att de hävdat sin yttrandefrihet, eller vågat ha en åsikt.

Se här bara:

Farliga åsikter… ? Hur långt har denna absurda ”helgondyrkan” av vissa personer ändå inte gått…

 

Åsiktsförtrycket sprider sig, och intoleransen emot oliktänkande börjar prägla hela det svenska samhället – men det här är saker som DN, givet sin traditionellt Monoteistiska och klart pro-kristna hållning, aldrig någonsin vågat ta upp… I takt med att (S)harians taktfasta stöveltramp börjar eka på gator och i redaktionshus, är det särskilt vissa grupper som anses ”heligare” än andra, och som man på inga villkors vis får skoja med…för då kan de ju bli ”arga” eller rättare sagt Lättkränkta…

I april i år dömdes en svensk medborgare för att ha visat en bild på en handgranat på det ryska – inte svenska – Sociala forumet VKontakte, tillsammans med texten Hotline to Allah, Pull pin, Hold to ear then wait for dial tone”. Detta skulle då enligt en viss Sofia Tollgerdt, domare i Helsingborgs Tingsrätt ha ”uttryckt missaktning för muslimer som grupp” (trots att inte ett enda ord sades om dem, det var bara den imaginära varelsen Allah man vände sig emot, eller rättare sagt skojade med)

1884 frikändes August Strindberg för hädelse i den sk ”Giftas-processen” efter att ha skrivit följande text om Kristendomens kannibal-ritual, den sk ”Nattvaraden”:

Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan och Lettströms majsoblater å 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion

Döm själv om skämtet om Allahs ”hotline” var så mycket mer vågat eller allvarligt än vad Strindberg faktiskt skrev, på 1800-talet. Jesus kallas av gamle August för ”folkuppviglare” och han talar om ett oförskämt bedrägeri, vilket faktiskt är rätt i sak. När processen emot Strindberg var över, så hälsades han av tusentals Stockholmare vid Centralstationen, dit herr Strindberg just anlänt med tåg. Till och med DN rapporterade om detta, men det skulle man nog inte våga idag. Litteratören tackade artigt för uppmärksamheten, och lyfte på sin höga hatt, som han höll i handen till tack för svenska folkets stöd.

Så gick det till den gången, men så var också vårt land en demokrati – dåförtiden…

Alla vågade hylla Strindberg, som på sin tid kallades ”Fritänkare”…. Idag vågar ingen längre hylla Humanism eller Yttrandefrihet när det VERKLIGEN gäller… Alla har blivit ”Låtsas-liberala”

 

Man kanske inte ska överdriva en enstaka Tingsrättsdom, men hur någon kan bli fälld i svensk domstol för ett brott som inte ens begåtts i Sverige, och till på köpet på såpass svag grund, undandrar sig min enkla bedömning.

Patentintrång, samt felaktig användning av runor och religiösa symboler, är däremot straffbart (hets emot folkgrupp)

Hädelse, emellertid, skall heller inte förväxlas med sk ”Kulturell Appropriering” dvs när man använder en annan kulturs (mer eller mindre) heliga symboler för egen vinning, eller i ett sammanhang där de inte hör hemma. ”Cultural Appropriation” som fenomenet kallas på engelska, orsakar de facto materiell skada på andra kulturer genom att utplåna dem. Här i Sverige förblir allt sådant ostraffat än så länge, fast hädelse inte är det – vi kan tänka på Nazistiska NMR:s felaktiga användning av Tyr-runan, eller Våldsvänsterns och den sk ”forn sed” rörelsens felaktiga användning av Torshammaren som exempel..

Man brukar säga, att Sverige inte har några hädelse-lagar ända sedan ”lagen om trosfrid” avskaffades år 1970. Ingen har dock uppmärksammat, att läget för yttrandefriheten och åsiktsfriheten i vårt land blir sämre och sämre dag för dag. Vi har vår Justitieministers helt orimliga och idiotiska hets emot runor, till exempel – något som inleddes för två år sedan och som han fortfarande inte har tagit avstånd ifrån. DN och andra låtsas-liberala media har såklart inte vågat ge sig in i den debatten heller, servilt regeringstrogna och slaviskt underdåniga som de är.

Globalt sett har situationen ändå förbättrats, anser man. Sedan den Internationella Blasfemi-dagen utlystes år 2009, har både Danmark, Irland, Finland och Island helt avskaffat sina blasfemi-lagar. Man menar att man inte kan bestraffa tankebrott, eller humor – och därför har så gott som alla civiliserade länder tagit bort dessa gamla och föråldrade lagar. I muslimska länder däremot, råder fortfarande dödsstraff enligt Koranens bud, och även den kristna bibeln föreskriver, att alla hädare ska dödas.

HUMOR – alla Monoteisters stora SKRÄCK !

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

(3 Mosebok, 24:16)

Väldigt få intellektuella i Sverige vågar numera protestera emot nymoralisternas, muslimernas och de alltmer militanta kristnas stöveltramp, skrän och hets. En av de ytterst få undantagen i år är Ann Heberlein, annars professor i etik vid Lunds universitet. Hon skrev i somras en artikel, efter det att en kvinna i Österrike dömts för smädande av islam, när hon menade att Profeten Mohammeds giftemål med en 9-årig flicka var pedofili (vad ska man annars kalla det för ? frågade hon retoriskt)

Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I en sekulär stat råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Särskilt förbryllande – och oroväckande – menar jag att ECHR:s påstående att Frau H:s uttalande ”sannolikt kan uppväcka rättfärdigad ilska hos muslimer” är. Det som oroar mig är att ECHR anser att det är rättfärdigat att reagera med ilska når någon hånar, kritiserar eller smädar en Gud, profet eller någon annan mytisk figur. Har alltså de fanatiker som vill döda Lars Vilks på grund av sin ilska över hans bild av profeten som rondellhund rätt? Är deras ilska verkligen rättfärdigad? Och terrordådet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo – var det begripligt och rättfärdigat?

Jag anser att man ska hantera sina friheter med varsamhet. Frihet förutsätter – och kräver – ansvar. Man behöver alltså inte kränka den andres tro, utseende eller uppfattning bara för att man får. Men, i ett samhälle som värderar yttrandefrihet högt måste man också stå ut med yttranden och åsikter som är fula, grova, störande och stötande. Den som lever här, i Europa, måste lära sig att leva med det. Att skämta om eller kritisera Gud, Allah eller andra religiösa figurer ingår i en lång tradition av att häckla makten och auktoriteter och det är en rättighet värd att värna.

– Ann Heberlein, 2019-07-26

I asatron har vi Loke, som sagt – även om Loke inte är något eller någon man dyrkar – utom ibland förvirrade amerikaner, som inte vet vad Asatro faktiskt är, och som kallar sig ”Lokeans” eller Lokeaner. Loke är en figur som alltid finns, varesig man vill eller inte, och han är också högst nödvändig för att upprätthålla den kosmiska balansen i universum.

När någon företeelse i vårt samhälle, det må vara Gud, Kejsaren, Mammon, Greta Thunberg, Islam, Kungen, Militären eller kanske Svenska Akademin blir alltför allenarådande, ja då kommer också Hädelsen, Blasfemin och Loke som ett brev på posten.

Falsk dyrkan och falska symboler avslöjas alltid. Tänk på H C Andersens kända saga om ”Kejsarens Nya Kläder” och det lilla barnet som sa: ”Men han har ju ingenting på sig!”. Där har ni också Lokes roll…och rollen hos alla skämtare, hädare, clowner, humorister, satiriker och humanister från tidens början till tidens slut.

De finns de som på allvar hävdar att LOKE skulle ha ställt upp i det senaste Amerikanska Presidentvalet – och inte bara det – MYCKET talar väl för att han i själva verket VANN !!

(Hur skall vi annars förklara det här med Trumps förslag om ett köp av Grönland, till exempel ??)

 

Eftersom ingen i dagens Sverige längre vågar skall jag nu här nedan undersöka tio väldigt kända fall av hädelse eller blasfemi, som givit genklang över hela den kända världen. Sedan kan ni ju alla själv döma om de var så farliga egentligen, eller om detta var något som det var värt att tortera, döda, fängsla och plåga människor för – eller om vi inte hellre borde göra så som våra förfäder hedningarna gjorde – är någon gud ”kränkt” eller förorättad – ja då är det upp till Gudomen själv att hämnas, om den nu vill – men människor bör INTE göra det…

Detta kontroversiella konstverk har visats över hela Världen – men först när det kom till Sverige, utförde de kristna ett attentat…

Exempel 1: ”Pisse-Jesus”

1987 tog den amerikanske foto-konstnären Andres Serrano och sänkte ned ett krucifix i hans egen urin, och tog en bild av det – det var i alla fall vad han SA. Inga bevis finns dock för att nedsänkandet verkligen ägde rum i verkligheten – allt som Serrano visade sedan dess var en rödskimrande och ganska oskarp bild på vad som antas vara ett krucifix i plast, och alltså ingen riktig helig relik. Ingenting att gapa och skrika för, kan man tycka. Ändå har konstverket väckt orimlig uppståndelse sedan dess, och när det år 2007 visades i Sverige, blev fotot vandaliserat av nazister – betecknande nog. Svensk polis gjorde som vanligt ingenting för att förhindra saken, och om jag inte minns fel, dömdes heller ingen för dådet.

Är denna teckning – som visar en kärleksfull profet – egentligen så farlig ?

 

Exempel 2: ”Skoj på Jylland”

30 September 2005 publicerade den danska dagstidningen Jyllands-Posten (som verkligen är liberal, och inte bara LJUGER som Dagens Nyheter) en liten skämtteckning om profeten Mohammed. Profeten visade sig på teckningen vara en väldigt snäll herre, som ville skona både självmordsbombare och deras offer, eftersom han hade slut på jungfrur till det muslimska paradiset. Var nu det något att bli arg för – egentligen ? Betydligt grövre och råare teckningar har publicerats sedan dess, u-t-a-n att någon muslim protesterat offentligt, och marknaden börjar nu bli ”mättad” på detta slag av skämtteckningar. Ändå dödades minst ett hundratal människor – ironiskt nog mestadels muslimer i muslimska länder – bara för dessa bilder, och Khadaffis Libyen och den ännu kvarstående Saudiska diktaturen kallade hem sina ambassadörer från Danmark.

 

Exempel 3: Mördaren hattade runt efter Hattar…

Kring den 25 September 2016 mördades den Jordanske tecknaren Naheel Hattar genom att bli nedskjuten på öppen gata utanför en domstol i Amman, Jordaniens huvudstad. Han hade publicerat ovanstående teckning på den muslimske Jihadisten och Terroristen Abu Sahle – en av de ledande finansiärerna bakom IS – som USA mycket riktigt hade skickat till ”det muslimska paradiset” där följande dialog utspann sig:

The translation:
In Green: In paradise…
Allah: “May your evening be joyous, Abu Saleh, do you need anything?”
Jihadist: “Yes Lord, bring me the glass of wine from other there and tell Jibril [the Angel Gabriel] to bring me some cashews. After that send me an eternal servant to clean the floor and take the empty plates with you.”
Jihadist continues: “Don’t forget to put a door on the tent so that you knock before you enter next time, your gloriousness.”
Återigen – man kan fråga om detta verkligen var värt att ta en annan människas liv för – bilden av Allah som en snäll gammal man verkar ganska respektfull – satiren är knappast vänd emot religionen som sådan, snarare Jihadister i allmänhet och Abu Sahle i synnerhet… Ändå vågade The Independent (I England !) och Al Jazeera inte publicera denna bild – men jag vågar !

Exempel 4: ”Some russian PUSSY in da house…”

I februari 2012 utförde sju medlemmar ur det kvinnliga ryska musikkollektivet Pussy Riot (som från början bestod av 11 personer) en mindre än 15 sekunder lång performance i den sk ”kristus frälsarens katedral” i Moskva, innan de blev utkastade på bryskt och ryskt vis. De hann säga ”Putin zzzuj…” (ljud som härmar en urinerande, sägs det) respektive ”Heliga Madonna, fräls oss ifrån Putin” innan de greps – och tre av dem fick två års fängelse – varefter gruppen till sin huvuddel upplöstes. Också jag följde händelserna här i min blogg, och konstaterade att gruppen nog skulle fått ett ringa straff i de flesta civiliserade länder, men att man inte behövde uppröras mer än så. President Putin lär också ha uppmanat de ryska domstolarna att visa mildhet i det aktuella fallet, vilket man bör minnas. Aktionen som sådan ägde rum i en kyrka, men vände sig mycket mer emot Presidenten än emot kyrkan och religionen – så var det egentligen hädelse, eller ett politiskt brott ?

Trots en mindre aktion under en fotbollsmatch i Moskva är Pussy Riot som rörelse fullständigt utdöd, åstadkom ingen varaktig förändring alls, och bara en av dess medlemmar, Nadezhda Tolokonnikova har nått internationell ryktbarhet. Hon var också den smartaste av dem, i alla fall enligt mig – men blev utfryst ur gruppen efter interna stridigheter – vilket också är betecknande.

 

Inna Shevchenko i Kiev, när det begav sig: Hon kom, MOTORSÅG och SEGRADE….

 

Exempel 5: ”Den sköna Sågerskan…”

Mina egna äventyr och förbindelser med den säregna FEMEN-rörelsen, som hade sitt upphov i Ukraina, men numera huvudsakligen bara finns kvar i Frankrike – där de intellektuella tagit den till sitt hjärta, och den alltjämt har ett visst stöd, vilket den annars saknar – har jag tagit upp i tidigare bloggar. Augusti 2012 var månaden när Inna Shevchenko, nu 29, förbluffade oss alla med att såga ned det sk ”Holodomor-korset” i Kiev, som officiellt rests till minne av Stalins offer. När säkerhetstjänsten senare kom för att arrestera henne, gled hon ner tre våningar för en stålwire som hon kopplat till sitt balkongräcke, ”lånade” en pojkväns bil och for till Warszawa, där hon snällt lämnade ifrån sig bilen och tog tåget till Paris – allt enligt en i förväg uppgjord plan. Korset restes igen efter två dagar, ingen skada orsakades alls och Inna använde faktiskt skyddsglasögon, mycket säkerhetsmedveten som hon är – men jobbade barbröstad, vilket hon och Femen tagit för vana att göra.

Sedermera genomförde de också en stökig aktion inne i Notre dame, Paris, där en av deras medlemar fick armen dragen ur led av katoliker. En svensk medlem, Jenny Wenhammar, ströps nästan av en sk ”kyrkotjänare” inne i den katolska domkyrkan i Stockholm, där hon liksom de franska FEMEN protesterade emot katolikernas sexövergrepp på barn och abortlagar i Spanien. Numera har Notre Dame-katedralen nästan brunnit ned av helt andra orsaker, och Femen har nästan helt slutat med sina aktioner – som globalt sett nog inte åstadkom mer än en viss förvirring för stunden. Var detta alls hädelse, eller kanske politik ?

 

Exempel 6: ”Äcklig Homo !”

1998 ställde fotografen Elisabeth Olsson Wallin ut 12 stycken ganska uselt gjorda fotomontage, som skulle visa den påstådde ”frälsaren” Jeschua ben Yussuf, en gammal pin-up som de kristna har.  Frälsaren visades där som Bög – en kommentar till den ”Svenska” Kyrkans påstått gay-vänliga hållning, omgiven av knarkare, flator och transvestiter. De kristna förfasade sig genast. Flera svenska biskopar sa att verket var hädelse. Påven ställde in den dåvarande svenske ärkebiskopens audiens i vatikanen, men den ägde rum vid ett senare tillfälle – och det var allt som verket noterade, förutom kristna bombhot emot dess skapare, och flera försök att vandalisera bilderna.

Återigen kan man fråga, om detta verk egentligen var så farligt, eller egentligen hädade i sig. Bibeln jeschua lär ha umgåtts med horor och publikaner, ja han hade till och med en ex-hora kallad magdalena som flickvän och senare hustru, om vi får tro da vinci-koden. Dessutom åberopar sig de kristna kyrkorna på att vara bara såå toleranta såå – och skyltar med regnbågsflagg, men när det verkligen gäller – ja då säger man usch och fy så perverst för minsta lilla avvikelse från normerna... vad kallas sådant ? För egen del kallar jag det HYCKLERI…

MÖRDAREN som kallas ”Gud” eller Jehova är fortfarande på fri fot… han tror visst han är Allsmäktig… Måste vara sinnessjuk, eller hur ?

 

Exempel 7: ”Hebdo Hebdo, my old friend…”

Den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo angriper fortfarande allt och alla med finess och bravur. Konservativa franska politiker, islamister, Trump, brexit-anhängare eller motståndare, alla får de en släng av sleven. Charlie Hebdo är mycket elak emot alla, och gör det konsekvent. Man har sagt, att en del av deras teckningar inte är god smak, men vad gör väl det ? Yttrandefrihet är faktiskt inte samma sak som att alltid ha rätt, eller att vara omtyckt och populär i alla läger. Yttrandefrihet kan också vara rätten att säga fel saker vid fel tillfälle, ja man får till och med vara plump och dum – oavsett om det nu retar någon. Tydligen måste det ha varit fallet i det förgångna, för 7 Januari 2015 angreps tidningens redaktion i Paris av två stycken sjuka islamister.

Tolv personer dödades den gången, bland annat fem av tidningens bästa tecknare. Svenska Pressbyrån vek genast ned sig, och deklarerade att man inte skulle sälja tidningen på papper, utan censurerade fegt bort den för den svenska marknaden. Inna Shevchenko, som hade personliga bekanta bland tecknarna, sågs gråta offentligt i en intervju – och det är enda gången hon alls gjort det. De parodierade henne och Femen med, men eftersom de har den attityden att ”all publicitet är bra publicitet” brydde de sig inte… Tänk om världens alla kristna och islamister kunde tänka på detta sätt, eller vad tycker ni ?

Exempel 8: ”Dansen kring den gyllene Rondellhunden”

Efter det att den svenske konstnären Lars Vilks år 2007 lät publicera ovanstående fladdriga teckning – och fyra andra, bättre utförda – av en man i turban med hundkropp, som han påstod var ”profeten Mohammed som rondellhund” blev han öppet trakasserad, mordhotad och överöst med hundskall i svenska media. Också DN deltog i hetsjakten, men ändrade sig först efter ett par år, när det visade sig att Vilks inte gick att döda, och mot förmodan överlevde. Ändå påstod DN i flera år att ”det var för dyrt med polisbevakning” samt att ”det vore billigare för svenska folket att låta Vilks dö” och annat sådant – bland annat i form av insändare. Detta, om något, visar hur falsk denna tidning är.  Och nu citerar jag från Wikipedia:

Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att mörda Vilks. Fyra av de misstänkta släpptes utan åtal efter tre dagar. Colleen LaRose dömdes 2013 till tio års fängelse.Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. I filmen ses bland annat homosexuella män i en serie sexuella positioner med ansiktsmasker föreställande profeten Muhammed och hans svärson Ali. Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon.[18] Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter. Pojken åtalades och fälldes senare för våld mot tjänsteman. Polisen använde pepparspray mot upploppsmakarna och ett antal personer greps. När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade ”Muhammed”.[19][20] Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010.[21]

14 Februari 2015 stod vem om inte Inna Shevchenko – the one and only – (Frejas röst i denna värld har jag kallat henne, och det stämmer) i Talarstolen på den lilla kulturlokalen ”Kruttönden” i Köpehamn. Också Lars Vilks fanns med på podiet.  Hon har själv berättat vad som hände sedan:

The shots began while I was on stage with Swedish artist Lars Vilks, giving a speech, somewhat appropriately, on the illusion of freedom of speech. In fact I had just finished saying that ”people will always say ‘we are in favour of freedom of speech but…'” when I heard the shots. I immediately dived to the floor. But those in the audience didn’t know what had happened at first. Then everyone just started to run, they were falling over each other. I personally heard around 50 shots, but later a policeman told me there were 200 in total. It all happened behind the main door, so we couldn’t see it. But the journalist who was killed had been in the audience; just before the attack began he had gone outside to make a phone call. That was why he was killed. One of the organisers opened the back door of the room, and people started to run out into the street. We were evacuated by police, and taken to a station where we spent 10 hours. The police interrogated us, and we met psychologists. They gave us blankets, and phones to call who we need to call. We were told not to speak to each other about the attack until we’d given our statements to the authorities.

Ironiskt, eller hur… Som hon sa – det finns alltid dem, som är för yttrandefrihet i teorin, men när det verkligen gäller, då får man se hur fega dessa låtsasliberaler är…

Svenska media fördömde inte attacken. Istället tyckte många som vanligt, att ”Vilks får klara sig själv” och angående Ms Shevchenko, kunde de flesta av DN.s journalister inte ens stava hennes namn rätt vid det aktuella tillfället. Själv skall jag inte glömma den gång, hon visade mig Femens dåvarande HQ i Kievs förorter per ”tele-presence”. Jag är skyldig henne en hel del, faktiskt. Först när flera månader gått, och attentatsmannen från Köpenhamn blivit förpassad till ett danskt fängelse vågade den påstått ”liberala” svenska tidningen skildra händelserna ur Vilks egen synvinkel…

 

Exempel 9: ”Jeschus Krystis Bin Ladin anagga !”

I september 2007 publicerade den australiensiska konstnärinnan Priscilla Blacks ovanstående vackra bild – som visar hur den påstådde kristne frälsaren (ni vet han som drev ut månglarna ur templet – dåtidens ”World Trade Center” med piskrapp och slag, eftersom han inte hade dynamit) stegvis övergår i Osama bin Ladin – som många också sett som en profet och frälsare.

Eller – är det Osama, som övergår i Jeschua ? Eller tvärtom ?? Ingen vet, men det blev ”ett herrans liv” för att citera en gammal filmtitel av Monty Python.  Australiens premiärminister fördömde genast tilltagt, den svenske prästmannen Lars Collmar likaså – även om han för den politiska korrekthetens skull skyndade sig att säga, att man ändå inte kunde förbjuda det.

Lars Collmar vågade i alla fall offentligt säga – anno 2007 – att det är fel av Regeringar och Domstolar att agera smakdomare, men ändå gör svenska tingsrätter anno 2019 precis detta, som vi redan sett.. Och ingen vågar protestera längre.. DN och ”gammelmedia” allraminst – men jag ensam vågar – ingen annan högtidlighåller Blasfemi-dagen !

 

Exempel 10: Fribrottarnas Mexikanska Madonna (osv)

I Mexico och andra katolska länder har en – för de kristna – oroande trend dykt upp just i år. Konstnärer har tagit sig före att köpa traditionell konst, som små madonna-statyer i gips, och börjar dekorera dem på hädiskt vis. Man har sett Star Wars madonnor, Batman-madonnor och Stålmannen-Jesusar mm komma ut på marknaden, och Hans Helighet Påven är alls inte glad.

Skandalen har spritt sig till andra länder – om den nu är en skandal förstås. Titta på vad Marvel Comics gjort emot Thor – och ser du någon hedning klaga för det, ens på Island ?

Läs här en intervju från Isländska Asatrufelagid – som kan lära alla hysteriska Monoteister en del om verklig tolerans…

 

Jag dedikerar detta inlägg till fegisarna på DN – och vad de själva ALDRIG vågar skriva – men vad jag själv skrivit om i mer än tio år…