Ännu ett Marvel spektakel får premiär – och vi Hedningar IGNORERAR saken…

Man har – av anledningar som jag inte riktigt förstår – frågat mig vad jag tycker om den senaste halvdebila Popcorn-filmen från USA. ”Thor – Ragnarök” kallas spektaklet, och tydligen hade den premiär i förra veckan. För egen del tycker jag faktiskt ingenting, ingenting alls om denna film – utom att den är präktigt irrelevant för mig som Asatroende. Alltihop tilldrar ju sig hursomhelst i Marvels Universum, alltså en fiktiv serietidnings-Värld, och har inget som helst med verklig Hedendom eller Asatro eller ens Nordisk kultur att göra.

NEJ ! Thor eller Tor ser INTE ut såhär. Han är för det första Rödhårig, INTE blond, och MEDELÅLDERS och INTE i 30-års åldern…

Dessutom har ju Hollywood och Marvel gjort många sådana filmer förut, och om man alls skall tycka något, kan man tycka som Allsherjargodhi Hilmar Örn Hilmarsson uppe på Island, som redan 2011 fick frågan om vad han tyckte om sådana filmer. Svaret var förstås ungefär som mitt – dylika filmer är irrelevanta, och gör varken från eller till vad verklig Asatro beträffar, eftersom det är något helt annat än vad som skildras i dessa filmer. Debatten här hemma i Sverige har varit lite mer livaktig denna gång, och frånsett de som tror att denna taffliga amerikanska äventyrs-soppa med mycket explosioner och allt annat vi kan vänta oss på något sätt skulle populärisera Asatron och därmed locka fler anhängare till den, så kan jag endast svara att den sortens anhängare är vi nog inte så mycket hjälpta med, tyvärr – och vad filmen gör är bara att sprida amerikanska missuppfattningar, som att Tor och Loke skulle vara släkt (det är de inte alls!) eller att Hela, vanligen kallad Hel, alltså dödsgudinnan, på något sätt skulle vara Tors syster, vilket också är att förvrida den Nordiska gudasagan helt och hållet..

Marvel och USA gör med andra ord bara mer skada än nytta, men det visste vi redan förut…

Detta är HOR och inte TOR….

De svenska recensenterna i dagspressen har varit överraskande positiva, men det är heller inte så konstigt. De får ju betalda förhandsvisningar, och ännu mera pengar ”under bordet” för att skriva ”rätt åsikter – för så verkar det nuförtiden allt oftare gå till i den svenska journalistvärlden. Aftonbladet kallar filmen för ”ett komiskt rymdäventyr” och det kan man ju tycka, ifall mn får bra betalt för att se smörjan. Borås Tidning inflikar att det hela mer bygger på amerikansk humor än action, och Svenska Dagbladet slutligen, säger något seriöst för en gångs skull och konstaterar att ”strösslade vulgariteter kan inte rädda komedin” och i detta är jag för egen del beredd att instämma.

Detta är heller INTE Tor eller Thor, men en ful klump, vars namn är Trump, med rump i sump….

Men, för all del, som jag alltid brukat säga – Hollywood är nu en gång alltid Hollywood, ungefär som Popcorn är Popcorn och Amerikanska Dumheter är Amerikanska Dumheter

Långt bortom Marvel-soppan finns de verkliga Gudarna, och vi som känner dem vet att Thor eller på svenska Tor är alltid Rödhårig, Rödskäggig och en ätande och drickande Gud – han är med andra ord inte alls någon smärt och smidig idrottsbroiler eller kroppsbyggare, utan tämligen fet, likt Gustav Adolf, medelålders (i kraft av att han också har fru och barn sedan länge) och för övrigt en tämligen enkel och folkkär person, som inte alls är slimmad i ansiktet, utan som har grova och ojämna drag, ett väderbitet utseende och alltså minst av allt ska skildras som en bildskön typ. Tor framställs till exempel i Harbadsljod som barbent, och ytterst enkelt klädd, och i Trymskvida har han en sådan vass och otäck blick, att till och med den mest brutale av jättar eller Trym själv nästan svimmar, när han ser Tors ansikte. Tor ser alltså INTE vacker ut, och detta är ett mytologiskt faktum, även om Gudarna såklart kan anta olika utseenden efter behag, i synnerhet när de uppträder häromkring, eller i Midgårds Dalar.

Såhär bör vi tänka oss Thor eller Tor – fast ännu större !

Tor från en 1100-tals dopfunt i Skara stift… Alla äldre avbildningar visar honom som skäggig, och väderbiten…

Varje sann och äkta Nordbo känner Tors verkliga väsen…

Filmmakarna gör också flera groteska misstag, när de på sitt fåniga och överdrivna sätt försöker skildra de nordiska Gudarna. Loke är till exempel inte bildskön eller vacker. Hans mun har ju flera ärr, eftersom dvärgarna Brokk och Sindre en gång sydde ihop den med remmen Vartare, och ända sedan dess har Loke trasiga läppar, och sneda, kantiga drag. Så skildras han också på bläster-stenen från Snaptun i Danmark, på Gosforth-korset och flera avbildningar dessutom:

Nej, Loke är INTE bildskön eller vacker – om nu någon trodde det…

Ännu mer groteskt blir det när amerikanerna skall skildra Hel, som i filmen spelas av en svarthårig Kate Blanchett, tidigare mest berömd för att ha kreerat alvdrottningar i fantasy-filmer och annat i den stilen. Eddan säger tydligt och klart, att Hel är ”Hälften blek och Hälften Blå” och här får vi komma ihåg att blå också betyder svart på norröna, som i ordet ”Blåmän” till exempel. Dessutom står det också uttryckligen, att Hel är anskrämlig och skrämmande, som man ju kan förvänta sig av Lokes dotter, och inte heller bär hon några hjorthorn på huvudet, som i filmens Värld…

Hur än Hel ser ut, så ser hon INTE ut såhär…

På ett sätt kanske Marvel har tagit ett steg framåt från andra stereotypa och felaktiga skildringar av Hel – för oftast brukar amerikanerna i sin dumhet och oskuld tänka sig, att Hel skulle vara hälften skelettartad, med en halv dödskalle och den andra ansiktshalvan föreställande en vacker kvinna, vilket helt och hållet saknar varje form av stöd i Nordisk tradition, eller avbildningar före 1900-talet. Folktron säger, att Hel är den äldsta av alla skapade varelser, och eftersom hon är mycket gammal, bör hon tvivelsutan också se sådan ut, om man nu alls ska framställa henne.

Hon ser med andra ord inte ut som såhär:

Och heller inte som någon nödtorftigt uppsminkad, kristen Madonna i Halloween-utstyrsel…

Vi Nordbor har förstått våra Gudar, och vi ska kanske inte dela dem med några andra. ”Cultural Appropriation” eller snarare ”Cultural Misappropriation” som i Marvels Värld är inget vi ska uppmuntra eller tolerera, utan tvärtom bekämpa. Dessutom – vill man ha populärkultur, serier och liknande saker, så kan vi Nordbor skapa sådant SJÄLV utan amerikansk inblandning, på samma sätt som vi kunde skapa en självständig kultur även förr i tidense på Peter Madsens utmärkta skämtserier, till exempel – som också återger den verklige Tor lite av hans kraft, pondus och råstyrka, i den ätande, rödlätte mjödstinne sällens form, långt borta från Hollywood och dess lögner.

TOR HJÄLPE OCH BÄTTRE !!

Det stora Mistel-Mysteriet

Alla någotsånär bildade svenskar känner nog till myten om Loke, Höder och Misteltenen, som avsköts emot Balder med dödande verkan. I Eddan står det tydligt utsagt att Frigg tog löfte av alla farliga eller giftiga djur och växter att inte skada Balder, men att den sluge Loke lyckades hitta misteln, formade den till en pil och lät den blinde Höder, mörkrets gud, skjuta ned den ljuse Balder, vilket möjligen kan vara aktuellt såhär års, då den mörka årstiden nu börjat.

Engelsk sago-illustration från början av 1900-talet – Frigg kräver en ed av Djuren

Men misteln är som vi vet en oansenlig och svag planta, som inte alls duger att göra pilar av, och än mindre kan den genomborra en människa i verkligheten. Detta har fått flera forskare att lansera flera, andra, och helt olika växter som kandidater till titeln ”Balders Dråpare”, och läser vi i Edda-dikten Baldrs Draumar, som handlar om hur Oden själv besöker Hel och väcker upp en död Völva för att höra om Balders öde, så ser vi mycket riktigt att det står Höðr berr hávan hróðrbaðm þinig, i den nionde strofen, alltså att”Höder bär det höga, frodiga trädet dit”  och misteln beteknas alltså som ”havan” eller hög, vilket ingen mistel varit i verkligheten. En del menar till och med, att myten om den ljuse Balder och hans hustru Nanna (som är månskäran) och den mörke Höder skulle ha med månen och dess faser att göra – Höder är Tunglet, eller månen i sin mörka fas, Balder Fullmånen och hans hustru, som dör av sorg, den bortskymmande månen i nedan, medan Hämnaren Våle (som i ”Rind föder Våle i Västersalar”) som dräper Höder, bara en dag gammal, förstås är nymånen.

Det må vara hur som helst med den saken, men på sociala media har jag träffat människor, som envetet hävdar att busken Benved skulle vara det ”höga och frodiga träd” som nämns i Eddan. Det är sant att Benved, också kallad Spelbom eller Korsbär kan bli någon meter hög, men det är fortfarande inget ”frodigt träd” och oavsett att Benved är ett giftigt trädslag som har viss betydelse som medicinalväxt (man har använt den som skydd emot loppor, löss och som medel emot skabb ) så är själva veden eller träet inte alls så giftigt, att det förmår skada en människa. Dessutom är det inte känt i någon Europeisk kultur att någon verkligen skulle ha ställt sig och försöka tillverka pilar av Benvedens stänglar, lika lite som stänglar från en mistel. Ingendera växten stämmer med Eddans beskrivning, men vad är det då för slags växt som menas ?

Själv skriver jag sällan om giftiga växter eller läkeväxter nuförtiden, eftersom jag vet att sådan kunskap är farlig, och kan användas av sk ”fornsedare” och andra, mindre nogräknade individer som kan vara inne och läsa på denna sida. Det finns mycket patrask och många egendomliga människor därute, som skulle vilja använda växterna i vår nordiska fauna till berusningsmedel, om de bara kunde använda dem på det sättet, och trots att det går att hitta information om det mesta på Internet nuförtiden försöker jag i alla fall för min del ta mitt ansvar, och inte direkt lära ut vad som kan vara dödligt, eller användas för att framkalla skada. Som vi sett, så var Loke en gång mindre nogräknad vad gäller den blinde Höder, men sådan är hans och Lokeanernas väg – den far neråt och norrut emot Hel, och den vägen bör ingen av oss vandra.

En annan kandidat, som nämnts i sammanhanget har varit Idegranen, ett träslag som artar sig förträffligt till att göra pilbågar och pilar av, och som bevisligen användes för sådana vapen under järnåldern. Idegran eller Taxus  baccata har i och för sig giftiga bär, barr och frön, men själva trädet och veden är helt ofarlig, vilket ju är tur för bågskyttarna. Den är verkligen högvuxen, och kan bli upp emot 15 meter hög, alldeles som det står i Eddan, och en del har också menat att ”Askr Yggdrasils” eller Världsträdet – ordet ”askr” för träd kan betyda vilket trädslag som helst på norröna, och är helt enkelt ett generiskt ord för träd, om ni nu inte visste det – skulle vara en Idegran, men idegran växer mycket långsamt, och kan inte antas vara ”frodigt växande” eller snabbvuxet som i Baldrs Draumar.

Var detta träd Baldrs bane ? Föga sannolikt, det också…

Endast en kandidat återstår, och det är ett träd som verkligen gör skäl för namnet ”Mistel” eller som med andra ord växer som en parasit på andra träd, även om det såklart inte rör sig om den växt, vi vanligen kallar Mistel nuförtiden. Det är flogrönnen eller flygrönnen, alltså en rönn som spritts via fåglar, och som råkat gro i en grenklyka eller uppe i stammen på ett annat träd. Man vet, att Flogrönn varit berömt som ett osvikligt, magiskt medel emot häxor över hela Västeuropa – så är fallet i England, på Irland och i alla andra länder dit Vikingarna kom, och Rönnen kan också kallas ”frodvuxen” eller snabbväxande, och kan mycket riktigt bli ett högt träd, varför den stämmer utmärkt väl med den beskrivning vi hittar i Baldrs Draumar.

Flogrönn kan växa på tall, ek eller i stort sett vilket trädslag som helst, och är i början av sitt liv verkligen en oansenlig planta, som skapar en ”mista” eller en ”mistill” alltså en åverkan på värdväxten. Att rönnträdet spelar en viss roll i Nordisk mytologi och folktro vet vi även från det faktum att ”Rönn är Tors Bärgning” som det heter (se i berättelsen om hur han övergick Vimurs älv) och att det än idag betyder stor otur att ta in rönnträ i en båt, vilket är dubbelt klokt, eftersom det också brister ganska lätt, och det är ju en egenskap man önskar åt pilskaft, för det är bra om dessa går av i såret, och inte så lätt kan dras ut igen.  Också i keltisk kultur anses Flogrönnen ha dolda krafter och träslaget är tillräckligt hårt eller stadigt för att göra skaft eller spjut av, vilket också tyskarna noterat. I Tyskland kallas det också fågelbär, och anses ha använts i magin för orakel eller spådomssyften, fast man inte har förklarat hur detta skulle gått till i någon källa jag läst – och rönnens röda färg och bär kan väl med viss rätt ha ett svagt samband med den eldfängde Loke…

Var då Balders Mistel i själva verket en pil av Rönnträ ? – Ja, mycket talar för det, och ”mistelteoretikernas” sena anspråk om att Mistel – i långvarigt bruk eller jättestora doser – skulle kunna ha anti-koalgulerande egenskaper (vilket dock inte lär ha bevisats i kliniska test) låter i mycket som en efterhandsrekonstruktion, men inte ett helt övertygande bevis. Pilar av rönnträ, däremot, kan träffa sitt mål, och rönn kan användas som färgväxt för att ge blodröd färg, så indicierna för att Misteln är en Flogrönn är faktiskt ganska starka..

Balders död enligt Brynjolfssons Edda från 1600-talet. En mistel kan inte åstadkomma något sådant, men det kunde ett spjut av rönnträ…

25-årig kvinna döpte sin son till Loke – barnet fick missbildningar och blev svårt sjukt…

Ibland får vi läsa tragiska historier i rikets tidningar, som får oss att tänka efter. Denna gång skriver kvällstidningen Excessen – en av de mindre seriösa publikationerna i hela landet – om Michelle Jansson (25) och sonen Loke (4) som lider av ständiga krampanfall till följd av en allvarlig medfödd genetisk defekt, men som nekas assistans av Försäkringskassan. I vanlig, känd Excessen-stil skriver tidningen nämligen ut de agerandes ålder, ungefär som om det vore det allra viktigaste i sammanhanget, och som om just åldern vore den mest centrala av alla egenskaper, som de här personerna kunde ha, eller de facto har.

Man skall självklart vara försiktig när det gäller det här med folks personliga egenskaper, förresten. Tidningen ger inte någon förklaring till varför den här kvinnans barn fick en sällsynt genetisk sjukdom, eller vad hon möjligen kunde ha gjort för att undvika den. Skulle hon alls skaffa barn, ifall hon varit medveten om riskerna ? Gjorde hon det i alla fall, trots att hon kanske var medveten om risken; och var barnet alls planerat ?? – Ja, det finns mycket i ett föräldraskap som kan gå ordentligt snett ibland, och även om det nödvändigtvis inte behöver finnas något orsak-verkan förhållande i denna på alla sätt beklagansvärda och ledsamma historia.

Hon döpte sin son till Loke – barnet blev svårt handikappat, lider av ständiga epilepsikramper och måste sitta i rullstol…

Ofta har jag själv genom mer än 30 års tillvaro som hedning sett, att personer som av ointelligenta eller ouppmärksamma föräldrar döps till ”Loke”, ”Hel” eller något annat demoniskt, sjukdomsframkallande väsen själva blir svårt sjuka, eller drabbas av förfärlig otur på olika sätt, kanske inte just genom medfödda sjukdomar, men genom plötsliga, oförklarliga olycksfall, alkoholism, narkomani, trafikolyckor, kriminalitet, och annat i den stilen. Det här har såklart inga ”övernaturliga” orsaker alls, men man får vara försiktig med vilka krafter man anropar, så att säga. Hur de här mekanismerna fungerar – låt vara att det för det mesta är undermedvetet – ska jag förklara här nedan.  ”Vissa människor straffar Gudarna med detsamma, men för de verkligt stora skurkarna tar det i allmänhet längre tid” lyder ett hederligt gammalt svenskt ordspråk.

Man bör inte döpa ett stackars oskyldigt barn till saker som ”Fenris”, ”Loke”, ”Pitten Thurs Pettersson”, ”Ernest Oden Carlsson” eller något annat sådant.

För det första har det i äldre tid aldrig någonsin varit skick och fason att göra så. Det bruket ingår inte i Nordiskt Namnskick, helt enkelt. Man uppkallar inte sitt eget barn direkt efter en gud eller någon annan andemakt, för i gamla tider ansåg man att sådant kunde straffa sig rejält, och det tycks det också ha gjort i det här mycket tragiska och upprörande fallet. Istället namngav – inte d-ö-p-t-e – man verkligt Hedniska barn till saker som Torbjörn,Torborg, Torsten, Torkel, Tora, Odendisa, Odinkarl, Frejdis, Fröjdis, Friggethora eller liknande sammansatta namn, om man ens tyckte att man måste uppkalla barnet efter en gudom (det är verkligen mindre lämpligt, och det av flera skäl)

Tänk dig om du skulle kalla din dotter för ”Allah Stina” till exempel, ”Snurre El Humid Satansson” (jo, det finns här i landet en person som heter just så – ”El Humid” betyder ”den fuktige”) eller kanske ”Jesus Hitler Kristus Svensson” – sådant vittnar inte om respekt för barnet, inte om respekt för andra kulturer och traditioner (Vad tror du att dina muslimska grannar direkt från Syrien skulle säga, om de konfronterades med ”Allah Stina” ? ) och heller inte om tillräckligt med respekt för Asatron, eller vår egen Nordiska Kultur och tradition, om man gör på det här befängda viset.

En sak är vad vi skriver eller debatterar om på bloggar som den här. Du som läser denna text befinner dig här frivilligt, det utgår jag åtminstone ifrån. Du har själv valt att läsa just den här texten, och förmodligen har du kanske också letat upp just denna bloggsida med Google eller någon form av sökmaskin, kanske hört talas om bloggen på sociala media, eller annars sökt upp den frivilligt.

Det är ingen som tvingar dig att vara här. Du måste inte läsa den här texten, särskilt inte om du skulle bli upprörd av den eller så, förmodligen är det inte heller bra för dig att göra saker som så lätt får dig upprörd, ifall du är lagd åt det hållet, och kanske borde du göra något vettigare än att läsa denna text – ta hand om din avkomma, till exempel men namn – nej det är en helt annan sak, för med dem förhåller det sig fullständigt annorlunda.

Ett egen-namn, alltså ett namn på en person, kan man aldrig någonsin komma ifrån, för man blir ju tvungen att hela tiden säga det högt, i alla möjliga sammanhang, ute i den existerande, objektiva verkligheten, eller hur ? Namnet ingår i presentationer och liknande, inte minst i yrkeslivet, och det sociala samspelet människor emellan (oavsett ålder) och då är det definitivt olämpligt att gå omkring och heta saker som väcker anstöt, exempelvis Dracula, Loke, Hel – förruttnelsens och dödens gudinna – eller något liknande.

Ingen vettig förälder och ingen förnuftig människa borde döpa något barn till något sådant, det är i alla fall min personliga åsikt om saken.

Hybris – den form av grotesk självöverskattning som uppkommer, när människor försöker stjäla Gudarnas namn, eller själva bli till Gudar, var något som man i alla hedniska kulturer varit oerhört RÄDD för, och till varje pris försökte undvika. Så är det också i kristendomen ”Du skall icke missbruka gudens namn…

Så var det förr också.

Aldrig, Aldrig någonsin döpte man någon till bara ”Tor”, ”Oden” eller ”Freja” eller något sådant. För det första hade det naturliga orsaker, och helt praktiska skäl. Man kan inte heller döpa en person till saker som ”Bordet Andersson”,Bokhyllan Uffe” (som på IKEA) eller ”Räv”, ”Potta” eller något sådant, för om Gudarnas namn är centrala i den Nordiska kulturen, precis som i alla andra kulturer på vår Jord, ja då skall vi inte missbruka dem, lika lite som vi ska missbruka några runtecken, förresten.  Det går inte att döpa ett barn till bord, stol, räv, sked eller något ditåt, för i dagligt tal får man då givetvis problem; är det barnet eller möbeln man menar identitetskris och förvirring följer, inte minst för barnet självt, som får lida för sitt namn i skolan eller ihop med andra barn, och slutligen kan barnet få psykiska skador av det hela, eller rent av insjukna i någon somatisk sjukdom, om det går tillräckligt långt… kropp och ”själ” hänger nära samman, det anser numera de flesta läkare. Var det något sådant, som hände Michelles son, och har det förgrovat eller förvärrat symptombilden, även om det gäller en medfödd sjukdom, och en genetiskt defekt individ, som förmodligen aldrig bort födas… och inte heller kan överleva, utan mycket långtgående insatser från samhällets sida. Nu lever vi i en välfärdsstat, javisst; och har kanske råd att betala för ögonblicket, men kom då ihåg, att det finns länder och tider, då människor inte alls varit lika lyckligt lottade…

Dying Niobid, from the Baths of Sallust (marble)

I antikens värld – liksom i den gamla Norden – talade man om Hybris, alltså självöverskattning  när vissa föräldrar försökte jämföra sig med gudarna, eller uppkalla sina barn direkt efter dem.  Gjorde man så, riskerade man att utsättas för makternas hämnd, tänkte man sig – och det här var dåtidens sätt att förklara, varför ”förskräcklig otur” som i det här Loke-fallet kan uppkomma. Historien om Niobe, till exempel – hon som skröt över sina nio döttrar, och genast ådrog sig gudinnan Letos vrede. Leto sände Artemis och Apollon för att ögonblickligen skjuta ned Niobes alla barn med giftpilar, och så dog de i krampanfall och hemska kval, inte olika de som verklig epilepsi kan ge, och på ett sätt har alla dessa myter en naturlig förklaring, när de med sagans språk antyder, vad som kan hända människorna om de är ouppmärksamma vad gäller barn, genetik eller arvsmassa. Och där stod så Niobe, utan några döttrar eller avkomma alls.

”Om du är kvinna och väntar barn – Utmana då inte ödet eller Gudarna ! – SKÖT DIG !! ”

Excessen berättar också om ett annat fall, där ett litet barn som heter Saga (från Sökkvabäck, liksom gudinnan ?) blivit svårt sjukt, och nekats försäkringsbidrag. Bara ett sammanträffande, eller ?

Någon utmanade ödet. Och ödet svarade, hårt och brutalt… Kanske bäst att sluta utmana ödet då, och göra som folk gjort i alla tider, och ge barnen sunda, vettiga och användbara namn. ”Man ska inte ge Hundnamn eller vedernamn åt folk”. Det sa alltid min gamla farmor, som blev 92 år gammal och var mäkta vis, ty hon var också en hednisk människa.

Det är heller inte lämpligt, friskt eller sunt att döpa någon till ”Kurt Berit”, ”Eva Pelle” eller liknande saker, som river sönder och förstör den personliga identiteten, och dessutom är det numera förbjudet i svensk lag. Att tvinga små barn att bli lydiga ”hens” eller små halvkönisar, är inte så nyttigt för barnen, det heller. Namnet ger en viktig indikator åt den framtida personligheten, och utan sunda namn, finns så småningom heller inga sunda människor. Var blir det av alla små ”Blancefloor”,  eller ”Bo Kaspers”, förresten ? Vem vill ha en pajas-figur till son, eller ett mähä till dotter, en Twilight Pärsson, eller Sundbyberg Hilton kanhända ( Lilla Sundbyberg ser ut som Paris Hilton ungefär, fast djävligt mycket billigare !)  Namnlagen gäller inte längre, utan har sedan just i år ersatts med en helt ny lag, vilket kanske ni som ansvarsfulla medborgare och vuxna faktiskt uppmärksammat.

Numera säger lagen såhär, och om vi vill vara goda medborgare, så är detta något att ta fasta på:

§ Som förnamn får endast förvärvas ett namn som inte
1. kan väcka anstöt,
2. kan antas leda till obehag för den som ska bära namnet, eller
3. av någon annan anledning är olämpligt som förnamn.

 

Paragraf 28, Lag 2016:1013

Jag skulle vilja påstå, att namn som ”Loke” faktiskt väcker anstöt, och är lika olämpliga som att döpa någon till Allah, Jesus eller kanske Hitler; även om det kanske görs i vissa sk ”kulturer”. Dessutom är det faktiskt så, att namnet av andra skäl är olämpligt som förnamn (att jämföra sig med en ond trickster och ett monster i människohamn är kanske inte så bra) och att det på goda grunder kan väntas, att obehag kan uppstå för den som ska bära namnet. I alla fall har det redan inträffat i det här tragiska fallet med stackars Michelle (25) och hennes barn, som vi alla tydligt och klart kan se. Alla tre rekvisiten är uppfyllda här, och alltså bör man inte göra på det här viset.

Jag kan också ta upp andra fall, jag själv sett på nära håll och upplevt. En kvinna som blandade ihop kristendom med Asatro och inte kunde hålla isär begreppen (ja, hon kallade sig ”Rådsgydja” eller något sådanthon kunde inte ens stava till det ordet – ibland var hon råd– ibland råds, iland ”översteprästinna” eller något annat) fick ett barn, som visade sig vara vanskapt, och lida av hjärtfel. Modern saknade helt hjärta i kroppen, och visade sig vara en hänsynslös egoist. I vårt samhälle har det barnet visserligen överlevt, men får sannolikt ha vissa besvär för resten av livet. ”Somliga straffar gudarna med detsamma” som sagt. Hybis där också – liksom denna hybris ofrånkomliga och mycket obehagliga konsekvens. Man bör hålla sig ifrån sådana sammanhang, och sådana människor – det är allt jag säger. Skapa själv ditt öde, och du ska se att lyckan ler emot dig, så länge du är rättvis..

Jag kan ta ett annat exempel – denna gång från min egen släkt. En god och stark kvinna jag känner, som i allt gör skäl för epitet som ”Valkyria” eller åtminstone ”Sköldmö” (ty hon har skaffat sig namnet inte av födsel, men av livslångt lidande, träget hårt arbete, daglig träning, viljestyrka och överlevnad – ingen person jag känner är mer livsduglig än just hon) namngav sin andra dotter till Ragna, efter Ragnarök och den första till Tove, som i Tova eller hårtofs. Och vad hände ? – Jo, båda döttrarna blev starka, förunderligt vackra och livsdugliga kvinnor de med, en verklig heder för sitt samhälle och sitt land, precis som vi alla bör sträva efter att vara. Men – så snart de nådde upp i vuxen ålder, så bytte de genast bort de där namnen, och både ”Tove” och ”Ragna” heter numera något annat – men i mitt hjärta – och kanhända deras mor och fars – lär de kanske ännu bära dessa namn…

Starka, friska barn är familjens, samhällets och släktets ära.. Det gäller att föda fler av dem, och inte barn som utvecklas till rena motsatsen… Då behövs också rätt anlag, rätt arv, rätt kultur, rätt namn, rätt inställning…

Ta till sist ett annat, tänkt exempel…

Tänk dig en familj, som i oförstånd och av ren dumhet döper deras första dotter till Freja. Kanhända tycker du att det låter sött och gulligt, men det tycker inte jag. Har lilla Freja ens fått välja det namnet själv, eller vad säger hon om saken när hon blir äldre ?? Vad för slags kvinna ska hon alls bli ?? Att ge ett barn en kvarnsten om halsen i form av ett dåligt valt namn, som man inte ens tänkt igenom, är det värsta en förälder alls kan göra, och den största otjänst – för tänk efter före !

Visst, alla kvinnor kan ibland axla Frejas roll, så att säga; eller ta upp Frejas fallna mantel och pröva hennes lårhöga, högklackade stövlar ( i rött lack – Freja gillar sånt !) ifall ni förstår hur jag menar. och varje vuxen kvinna kan åtminstone en gång i livet b-l-i Freja eller vara någons Husfreja, till exempel, liksom varje man för en dag kan bli till Frej – men att tvinga någon att bära detta ok, varje dag och hela tiden, vilket man faktiskt gör, om man utsätter ett flickebarn för det namnet. Det är fel. Moraliskt fel, fel tänkt, fel levt, fel rakt igenom.

Frejas döttrar har jag mött själv, eller de som kreerar Frejas roll – den eviga sexualiteten, rakt fram och rakt igenom, genomfört och med Brisingamen och alltihop, rakt av, utan kompromisser. Sådant skrämmer inte mig, men utlevelse i all ära – ÄR detta något öde att önska över någon annan, och speciellt en ny dotter, eller tillökning i familjen. Återigen nej och åter nej.

En Gode eller präst – oavsett religion – bör till sist ha lov att vägra ge vissa namn åt vissa individer, eftersom Goden eller Prästen måste ha rätt, att få följa sitt eget förnufts och samvetes roll, oavsett vilket samfund han nu företräder. Och man bör ALDRIG ge Gudars namn åt människor. Sånt kan straffa sig, som sagt. Detta är ofta sett, och ofta omvittnat, av skäl jag redan berört.

Stephen Fry slapp hädelseåtalet på Irland

10 maj i år kom ett lyckligt besked för all världens hedningar. Komikern och ateisten Stephen Fry hade den 7 Maj åtalats för hädelse på Irland av alla platser, men åtalet lades snabbt ned såsom varande komplett onödigt. Av alla Europeiska länder är det fortfarande bara Irland, Danmark, Finland, Tysklan, Polen och Italien, Österrike, Grekland och Montenegro som alls har några lagar emot hädelse överhuvudtaget. Alla andra – mer civiliserade – länder har insett att man inte kan åtala någon för brott emot en abstrakt företeelse, dvs en gud eller en gudinna.

Enligt Dagens Nyheter den 10 Maj så åtalade man Stephen Fry för vad han sagt i Tv år 2015, alltså för mer än två år sedan. Han framförde då sin åsikt att den kristne guden är en dum, nyckfull och elak gestalt som skapar en värld fylld med orättvisor, och att man därför omöjligt kan tro på honom. De flesta av oss Hedningar och Asatroende torde tvivelsutan helt instämma i det uttalandet.

Enligt SVT sade Stephen Fry att ”Gud” är en komplett galning, och dessutom korkad. Det måste man också hålla med om. Först skapar gud arvssynden, sedan börjar han straffa mänskligheten om och om igen (vilket utförligt beskrivs i Gamla Testamentet) och sedermera låter han sin egen son, som också påstås vara gud (en total självmotsägelse) lida martyrdöden och straffar till och med sig själv – vilket bara en galning skulle göra – och varför skulle någon vettig människa alls tro på denna kristna cykel av enbart skuld, skam och straff, om och om igen i det oändliga ? Endast en enda person lär ha väckt det aktuella åtalet på Irland, och därför lades det snabbt ned.

För övrigt kan man ju undra vad det är för slags religioner eller religiösa utövare som känner sin guds allmakt hotad och utsatt, bara därför att en enda individ någonstans uttrycker sig ogillande eller vanvördigt om den. Om deras gud nu verkligen är såpass allsmäktig som de påstår, borde ju inget av detta logiskt sett eller strängt taget spela den minsta roll, eller hur ?

Men nej – men nej – så fort någon i likhet med Stephen Fry motsäger den kristne guden, ja då blir det ”ett herrans liv” !

Enligt hedendomen och Asatron spelar hädelse ingen som helst roll, och även om den teoretiskt sett kan förekomma, bryr sig varken människor eller gudar och gudinnor alls om den. Loke finns redan, och därmed har Hedendomen infört en gud också för själva hädelsen och förnekandet av de andra gudarna. Oegirsdrikkja eller Lokasenna, ett av Eddans kväden, visar ändå tydligt vad jag menar..

Och kanske kunde Stephen Fry också spela Loke i en kommande film, eller något – minns att han gjort konstigare roller förr…

Hädelsen är redan inbyggd i Asatron i och med Lokes gestalt, och därför behöver vi inte frukta att bli hädade..

147 Gudamakter… (del 3)

Nu byter jag – min vana trogen – ämne och återgår till min genomgång av Henrik Anderssons ”Våra Gudamakter” och Asatrons mer än 147 gudomligheter.. Jag snuddade ju redan vid nyttan av Gudinnan Syn i vad jag skrev om Frihetsdagen igår, men härmed återgår jag till gudomligheterna under B, den andra bokstaven i det latinska alfabetet, som motsvaras av Bjarka eller den sjuttonde runan i Utharken, den äldre 24-typiga runraden, när den används för andliga syften.

Henriks text är i kursiv, mina kommentarer i brödtext.

hqdefault

Brage

Skaldekonstens gud är Brage. Skaldekonsten har han ärvt från sin fader Oden. Frigg är hans moder och hans hustru är Idun. Idun och Brage kallar avlidna skalder för sina barn, och det är nog så att de skalder och diktare som dör hamnar under deras beskydd. Förutom att spela och sjunga för gudarna och gästerna i Valhall tar Brage tillsammans med sin bror Hermod emot och välkomnar de som stupat och får komma till fadern Odens sal. Den som vill lyckas inom musiken och poesins område bör nog rikta sig till Brage. Brage har ett långt skägg och har runor ristade på sin tunga. Brage stupar vid Ragnarök. Brage omnämns i Grímnismál, Lokasenna och Sigrdrífumál.
 

1280px-loki_taunts_bragiLoke eller Obetänksamheten smädar Brage, den intellektuelle skaparen. (Bild av CG Collingwood från sekelskiftet)

Många teorier har funnits om Brages eller Bragis namn, och på 1800-talet försökte kristna forskare lansera teorin om att Bragi Boddason, en fullt historisk person från 900-talets början, skulle ha blivit upphöjd till gud, vilket är helt emot den Nordiska traditionen, och något som aldrig någonsin förekommit här, även om apoteoser, som kulturellt fenomen, förekom under romersk kejsartid. En annan – och vida sannolikare – förklaring har man velat hitta i Gaeliskans ord ”Bragh” som i ”Erin go Bragh” (eller ”Irland för evigt!”) eftersom skaldekonstens Gud borde stå för det eviga eftermälet, orden som alltid lever, och man vet att en ”Bragr” – dyrgrip, ett dåd, en berömlig gärning i norrön skaldepoesi har samma ursprung – något som görs så bra, att det har betydelse för evigt. Redan ordet ”bra” av ”brav”, alltså modig, djärv, positiv, berömvärd, antas ha samband med samma nordiska ord.

800px-bragi_and_idunn_by_frolichBrage och Idun – kreativitet och ungdom  – enligt Lorenz Frölich

Hermod, som också tillhör Odens ”äkta” söner med Frigg – till skillnad från de många ”oäktingarna” har av många ansetts symbolisera förtänksamheten, och är den av Odens söner som fått ärva det mesta av hans visdom och kunnande i krig. Det är Hermod; men inte Brage, som sänds för att hämta Balder ur Hel, vilket dock misslyckas på grund av Angerbodas eller Lokes ränker. I Lokasenna retar Loke Brage genom att säga att han är bekkskrautuðr; vilket en del översättare uttytt ”Brage – din bänkprydnad !” med tanke på det senare fotbollslaget med samma namn – Loke kallar honom också ”við víg varastr ok skjarrastr við skot.”, alltså ”mest självbevarande i strid, och skrajast vid skott” och börjar med att förolämpa Brage först av alla gudar i Ägirs hall. Sådant är Lokes sätt.

Kritiken från ränksmidaren, handlingsmänniskan och den obetänksamme, som träffar den kreative och intellektuelle – som mycket riktigt kommer först ibland Gudarna – känner vi också ifrån dagens Värld. Här finns ett andligt budskap också till dagens människor – om hur vi låter dumhet och ”fornsederi” råda och sätta hinder i vägen för sann Asatro, identitet och framåtskridande.

bragi_3_2048x2048Modern trästaty av Brage – märk runorna på tungan !

Att Idun, som ju är ungdomen, förknippas med Brage i gestalt av inspirationen och skapandet – som kan föda dikter helt spontant ur munnen – är inte svårt att förstå. I Lokasenna håller hon tillbaka Brage och hindrar honom från att i handling besvara Lokes förolämpningar, men ett korn av sanning finns förstås i Lokes kritik, Brage lovprisar andras dåd, han utför däremot inga egna. Också här finns ett budskap.

Brage finns knappast ihågkommen i form av några teofora ortsnamn, och vi har inga ”Bragevi” bevarade i det svenska kulturlandskapet, exempelvis. Å andra sidan har Bragarfull, det rituella skålandet och drickandet till Brages minne, först av alla, när man vill hedra en fallen ledare eller död kung, stor betydelse. I historisk tid – och enligt Heimskringla – drack man aldrig Bragarfull först, vid Julfirande eller annars – de tre första skålarna var alltid förbehållna Oden, Tor och Frej, och en Asatroende ber aldrig – han vet att du måste ge något – minst en skål, eller en god minnesdryck för att få något, för ”gåva kräver, att gengåva gives” med Hávamáls berömda ord. Vi har få myter bevarade om Brage, men hans betydelse och innebörd står fullt klar för oss. Som det är, och skall vara.

350px-olav_tryggvasons_saga_-_sigvalde_jarl_-_h-_egediusDen som inte förstår vad Bragarfull är, eller i vilken ordning skålarna utbringas vid Jul, kan inte vara Gode eller Gydja…

Brynhildr
Brynhild är namnet på en av Odens valkyrior. Precis som Bragi Boddarson är Brynhilde, Kriemhild en fullt historisk person, som faktiskt levat. Nibelungelied gjorde henne till ”Drottning av Isenland” (eisen-land, alltså järnlandet) istället för över Västgoterna, som hon var i verkligheten och Wagner gjorde henne till den mest kända av Valkyrior, medan Nordborna långt dessförinnan tagit upp henne i Sigurdsagan. I Sigdrifumál omnämns hon som Sigdrifa, Odens dotter, som ger Sigurd goda råd efter att han väckt henne – och vid Externsteine i Tyskland finns också en plats, som helt överensstämmer med sagans ”Hindarfjell” där detta ska ha hänt – jag har själv besökt den…

img_2357

Brynhildes klippa, där hon och Sigurd ska ha sovit tillsammans, är ingen myt. Den finns i verkligheten !

200px-ring48

Sigdrifas solhälsning och råd är också verklighet, och en av Asatrons mest centrala texter

Burr
Son till asarnas stamfar Bore. Bure gifte sig med jättinnan Bestla och har med henne sönerna Oden, Ville och Ve. Burr och Bor är andra former av gudfaderns namn. Burs namn är med i Völuspá och Hyndluljóð.   Bure, Bor och Bestla hör alla till Rimtursarnas släkte, som nästan utrotats av Tor och de andra Gudarna, vilket hände ”arla i urtid” och långt innan människornas tid. En saga berättar, att Bur var ”lagder på ludr” eller ett slags flytande träkärl, och gav upphov till resar och jättar.

14390250581_19318008d3_bByggve, som gav oss bygden, åkern och ölet…

Byggvir
Beylas make och Frejs tjänare. Byggvir har med ölbryggning att beskaffa. Om han och hans maka är vaner eller alver är oklart, men gud är Byggvir och den som ska tillbes då öl ska bryggas. Även mälden är ett område Beylas make råder över. Byggvir är med i Lokasenna. Byggvir stupar i ragnarökslaget.  Många har ansett, att Byggve skulle vara närbesläktat med Bjugg, alltså kornskörden, av vilken ölet framställs – och att han är ett slags personifikation av detta, ungefär som ”John Barleycorn” i Engelsk bryggeritradition. Han är också särskilt viktig till Jul, och när  ”såkakor” bakas inför nästa årsväxt.

john_barleycorn_by_wigglebum-d59e0qqBritter och Kelter ägnar än idag ”John Barleycorn” eller Byggve faktisk dyrkan…

Bylgja
Bylgia är den sjunde av Ägir och Rans nio döttrar.  Hennes namn betyder helt enkelt Bölja, som var och en kan förstå. Än idag har folk faktiska syner av henne, och hon liknas vid Knubbsälar och andra sådana väsen.
Bára
Båra är den åttonde av Ägir och Rans nio döttrar. Hennes namn betyder ”den bärande” vilket är ett lämpligt namn för en havsvåg. Hon tillbes ännu som ”den stora vågen” eller dyningens bärande kraft, inte att förväxla med Tsunamis eller mer destruktiva vågor, som syns i andra Ran-döttrar. (se Blodughadda)

diva-bara-01-wallpaperBára är också ett kvinnonamn i det slaviska Ryssland och Tjeckien, mfl länder. Namnet är en avledning av ”bära” eller ett proto-indoeuropeiskt brthis – som också syns i engelskans ”birth”, ”boren”, ”buren” osv – vilket har med kvinnor och vågor att göra..

Något tveksam Skolfilm om Asatro ser dagens ljus

Objektiv Information som skildrar Asatron, både ur ett mytologiskt och nutida perspektiv är det mycket mycket ont om i dagens Sverige. Vad som möter oss som är hedningar och Asatroende är oftast kristna fördomar, hat och tomma anklagelser – till exempel att alla som håller på med Nordisk Kultur eller för den delen Asatro skulle vara ”rasister” på något vis – och vad som lärs ut i våra svenska skolor – oftast av kristna lärare inom ramen för en starkt kristen ”religionskunskap” eller sk ”orienteringsämnen” är oftast föga objektivt, eller något som man bara rutinmässigt ”glider över” på ett par timmar av läseårets skolämnen…

25 Maj i år presenterade Mediateket i Helsingborg den här Skolfilmen, som skall vara avsedd för elever från 10 år och uppåt, alltså 4-6 klass ungefär.

Filmen är visserligen välgjord och illusorisk, men sprider närmast 1800-talsmässiga kristna missuppfattningar. Medverkar gör den kristne forskaren Fredrik Gregorius vid Lunds Universitet, som tidigare gjort sig känd för att skildra ”Nyhedendomen” och Asatron i Sverige idag på ett negativt sätt, som till och med väckt anstöt och vrede ibland en del hedniska skribenter, som själva blivit intervjuade av Gregorius i samband med hans avhandling

Det finns till och med hela samfund som anser, att Gregorius gjort sig skyldig till ”felaktigheter och oseriös forskning” – men om det kan jag själv inte uttala mig, och jag vill hellre fria än fälla i detta fall, även om mycket av det som sägs i själva filmen är fel i sak.  Vi får bland annat veta, att Asatron inte har några skapargudar. Detta är fel i sak, eftersom Oden, Loke och Höner – och i en annan version Oden, Vile och Ve skapar de första människorna, lika väl som alla Gudar gemensamt skapade Midgård ur urjätten Ymers kosmiska materia (forskare tror nu, att Solsystemet skapades ur kosmiska byggstenar – myten har bara andra ord för vad fysikerna nu bekräftat – jämför med kristendomens ytliga pjoller om hur ”guds ande svävar över vattnet” etc  sånt stämmer däremot inte alls – Gnistan ur Ginnungagap eller Asatrons version av Big Bang – den mest exakta vetenskapliga förklaringsmodell vi har idag berörs inte heller – men anmärkningsvärt nog stämmer Asatrons och den moderna naturvetenskapens syn ofta överens – ifall vi tolkar myterna allegoriskt, och efter vad vi vet idag… Ingen annan mytologi uppvisar samma överensstämmelse…)

Dessutom påstår man ytligt och missvisande att ”Freja är naturens förkämpe” (helt fel – hon är kvinna och därmed ingen ”kämpe” – femininumformer ingår sedan länge i vårt svenska språk, även om filmmakarna sorgligt nog inte verkar behärska det alls – Freja skulle möjligen kallas ”förkämparinna” men här utelämnar man Vanernas hela gudaätt)

 

10559961_545146758944245_4763288013922299078_n

Världsträdet Yggdrasil, som är en annan version av Urds väv eller Kausalitetens kosmos, innehåller nio Världar, plus solen och månen. Också Moderna astronomer ser vårt solsystem som innehållande exakt nio världar, och talar om rumtiden som en ”väv” (nå, en del vill utelämna Pluto, och andra ser asterioidbältet som ett slags ”planet” i grusform…)

Filmen påstår också saker som ”Balder var den godaste av alla” (fel i sak, därför att Frej och Tor är minst lika Goda – filmregissörerna tycks inte ens förstå vad som menas med Polyteism ) och att ”Loke är Satan !” (återigen ett tecken på hur svårt Fredrik Gregorius har när det gäller att hålla sig objektiv, och hans närmast totala oförmåga att frigöra sig från kristna begrepp – men så är det ofta för de flesta kristna) och förstår inte skillnaden mellan Freja och Frej, samt att Frej är gift med Gerd, och INTE sin syster, till exempel…

Alltsammans sprider bara de kristna fördomar som vi asatroende fått lida av i flera hundra år, och gör vår uppväxande ungdom skada, genom att lära ut fel saker.

Tänk om dessa filmmakare bara kunnat gå till de som verkligen sitter inne med kunskap, dvs riktiga Asatroende av idag, inom Nordiska Asa-samfundet till exempel…

Asa-Logo_email

Hit kunde film-makarna, alla lärare och skolbarn vänt sig, för att VERKLIGEN lära sig något… men så blev det förstås inte…

Nåja – EN stor fördel finns det i alla fall med denna film – de relativt realistiska och estetiskt fascinerande ”Gudaporträtten” som jag på intet sätt tycker är osakliga, utan håller det hela ganska så konkret, utan att slå över i ”fantasy” och andra dumheter

– och sist med inte minst – man UNDVIKER helt det kristna medeltida uttrycket ”forn sed” utan talar om ASATRO – föga förvånande, då ”Truá á Asom ok Ölfvom” eller ”Att tro på Asar och Vaner” också finns som en fras i Eddan – och faktiskt VAR det uttryck våra förfäder använde – de såg allt som en levande tro, och var inte alls ”forna”.

Också idag, internationellt – ja i hela Världen – samt inte minst i Norden – är ASATRU / ASATRO den term vi alla använder för att beteckna vår tro och livshållning – OCH SÅ SKALL DET FÖRBLI !!

12424412_1010480275712590_268960652_nNi MÅSTE lära er INSE detta: Det HETER Asatro – ingen falsk, kristen new age ”Fornsed”

Dagens Hedniska Tanke: Det där med ”Förlåtelseläran”

Idag såg jag ett intressant uttalande på en kristen blogg jag brukar läsa. (Ja – kära läsare – jag vet – fastän Hedning och Asatroende läser jag ibland kristna bloggar, det skadar nämligen inte att ha kunskap om vad motståndaren ämnar företa sig). Såhär stod det, med stora bokstäver:

”Den som förlåter av kärlek, går med på att dela konsekvenserna av den handling som begåtts…”

Detta låter nästan misstänkt Hedniskt, anser jag. Detta är i varje fall något helt annat än bibelns utsaga om att man ständigt ska vända andra kinden till (och därmed få en smäll till !) eller förlåta sjuttio gånger sju – vilket inom parantes en gång i tiden gav upphov till en filmtitel, den svenske regissören Vilgot Sjöman gjorde en film med titeln ”491” vari man såg Lena Nyman knulla med en hund, bland annat – och filmen ställde som helhet den i sammanhanget relevanta frågan, om man kan eller ska förlåta vad som helst...

I och för sig tycker jag inte det är något fel alls med förlåtelse i vardagslivet, eller förlåtelse av småsaker. Någon gång förlåter jag även stora saker – eller saker som folk vanligen betraktar som allvarligare. Otrohet inom ett förhållande, till exempel – det kan jag faktiskt förlåta – när det gäller vissa kvinnor, om inte annat därför att jag älskar dem. Jag antar att åtminstone några bland den kvinnliga delen av mänskligheten ser situationen på samma sätt – det finns kvinnor som förlåter sina äkta män, makar eller ”typ motsvarande” bra mycket, och detsamma gäller förmodligen också en hel del föräldrar i förhållande till sina barn, eller barn i förhållande till sina föräldrar.

98839d442c6d9850d94f47f6e49b1839

Endast Frigg, gudamodern, hon som spinner molnen på himlen och som är tiotusentals år äldre och hundratusenfalt mäktigare än någonsin de kristnas Aviga Maria kan verkligen förlåta allt, eller nästan allt, men vi vanliga dödliga klarar det nog inte, av den mycket enkla orsaken att vi inte är några gudar eller helgon. Men också Frigg har sina gränser. Mordet på Balder, till exempel, kommer hon aldrig någonsin förlåta, och heller inte glömma – och detsamma gäller om ”Friggs andra sorg” som inträffar vid Ragnarök.

Och för övrigt – gör vi inte oss själva och alla människor omkring oss en stor otjänst, ifall vi godvilligt bara förlåter, förlåter och förlåter allt, i det oändliga ?

Min gamle bataljonchef sade en gång till mig såhär, angående otroheten och kvinnorna:

”En gång är ingen gång, och två gånger är också ingen gång – Men tre gånger, då ringer djävlar i mig en gong-gong !”

Han var en klok man och syftade närmast på sin egen hustru, tror jag mig veta – men än har han inte tagit ut någon skilsmässa, för den tredje gången har inte inträffat. Lycklig är den karl, som kan leva så !

COLLECTIE_TROPENMUSEUM_Gong_hangend_in_een_standaard_onderdeel_van_gamelan_Semar_Pagulingan_TMnr_1340-13”Three strikes and you are out” går kanske att tillämpa som princip, även i vardagslag.. ?

Det går inte att förlåta vad som helst, och förmodligen skall vi inte göra det heller. Antag att du som förälder skulle överse med precis allt, och lät dina barn springa omkring vind för våg, precis som de ville ? Vad skulle då hända till slut, tror du ? Jag kan minnas ett blot för något år sedan, då jag dessvärre hade med ”fornsedare” och slika element att göra. Vi skulle åka hem med 47:ans buss, och den person som skulle föreställa ”Gode” – utan att ha något egentligt ”Godord” eller Godkännande (nej, det stavas inte med ett extra e – ni måste lära er att tala svenska !) var synbarligen påverkad (som det brukar stå i polisrapporterna) liksom hans hustru. Och deras barn sprang verkligen omkring hursomhelst, skrikande och vrålande, upp och ned för hela bussen.

9532-buss-47Inte heller här ska du förlåta din nästa precis allt…

I höjd med den optiska telegrafen vid det Tekniska Muséet i vår huvudstad, stannade busschauffören tvärt, och vägrade blankt köra en enda meter längre. Själv hade jag inte ingripit, eftersom jag ansåg att det faktiskt inte är mitt jobb att ingripa emot någons fullkomligt odrägliga, drägglande ungar. Endast med svårighet agerade ”goden” (säg snarare ”fulen”) och till sist kunde vi fortsätta färden. Vad vill jag ha sagt med det här ? – En hel del, antar jag.

För det första: Inlåt er inte med ”fornsedare”, falska vänner eller dåliga människor överhuvudtaget. För det andra: Småbarn, barnsligheter och religiösa ceremonier (oavsett vilken religion det är fråga om) har inte med varann att göra.

Jag har redan skrivit minst fyra inlägg, tror jag – om hur man skall uppföra sig i ett Gudahov, eller under ett blot och en ceremoni – För om du var i en kristen kyrka – inte skulle du väl låta dina egna barn springa fritt omkring och snora, snörvla eller skrika – smeta snor på altare och krucifix, sparka omkull kistan vid någons begravning eller störa någons bröllop ??

Nej, där ser du !

Och nu förstår ni också, kära läsare – varför jag inte medverkar vid ”fornsediska” Blot eller annat sådant längre. Jag sänker mig inte till den nivån, helt enkelt, och jag förlåter inte sådana människor heller – mitt tålamod med dem är definitivt slut efter ett ganska stort antal år, men jag tror däremot på det här som kallas tålamod och mänsklig värdighet i och för sig. En annan Asatroende har uttryckt det som följer:

fafcb7cf58205a6c5bee39a7ad38066c Vissa saker kan förbättras, andra inte. Antalet skitstövlar i universum är tyvärr oändligt, så ingen av oss kan tyvärr hugga ned dem allihop, även om vi faktiskt borde..

Det finns en gudinna inom Asatron, som kan lära oss följderna av det här med överdriven förlåtelse. Det är Sigyn, Lokes undanskuffade och tillbakaträngda hustru. Freja kan lära oss om den vanliga, vardagliga förlåtelsen – den som hon visar Loke i Lokasenna, när han kallar henne vid de fulaste namn. Freja svarar inte ens på tilltal, den gången, förmodligen därför att det Loke säger ligger ganska nära sanningen, eller i varje fall framstår som sannolikt – annars vore det ju ingen förolämpning… Freja låter sin far Njord svara för sig istället, och vad Njord säger om Loke, är däremot ordagrann sanning, vilket förtjänar att ihågkommas…

tumblr_npa6zucwvD1so4c7go1_1280

 Men jämför detta med Sigyn – Hon får inte ens vara med vid gudarnas gille, den gången, utan får snällt vara hemma och sitta vid spisen, tills Loke behagar komma hem. Han har vid det här laget bedragit henne tusen och en gånger, till och med med Svadlifare, Asagrådsbyggmästaren Mundlifares häst, då Loke fött den monstruösa Sleipnir som resultatet av en hård hästkuk i röven, rätt och slätt. Ändå finner sig Sigyn lydigt och snällt i alltihop – och vart det till slut leder henne, vet vi…

 

_0173, 2008-02-15, 14:37 , 8C, 3638x4391 (1776+1768), 100%, 412E BetterLig, 1/60 s, R53.4, G41.3, B53.5

Sigyns hårda lott – så får hon sitta tills Ragnarök !

Sigyn är den perfekta offerhustrun, eller själva symbolen för alla de människor som borde lämna sina förhållanden bakom sig, men som ständigt säger saker som ”Nej men vi kan väl hålla ihop för barnens skull”  ”Hon är ju ganska trevlig på söndagarna!”, ”Han slutar nog knarka så småningom !” eller rent av ”Det är mitt eget fel att jag fick stryk – jag värmde ju inte maten !”  för när Loke är full, och kommer sent hem, är han som vi alla vet inte god att tas med… Så var det inte tänkt att vara från början, och visst är Sigyns kärlek god och ädel, men den leder henne också ned till Hel, och det värsta och allra understa helvetet… ”Detta är kärlekshatet, och det är av underjorden!” skrev en gång August Strindberg, i en liknande situation…

loki_and_sigyn_ii_by_noodlesayyeah-d5b9y3dTill att börja med verkade Sigyns liv nog så trevligt, men slösade hon sin kärlek på ovärdiga ?

Skades roll i Sigyns historia känner väl också de flesta av er till. Det är Skade som förvandlar Lokes söner Nare och Vale till vargar, och låter dem sönderslita varandra. Så binds Loke fast vid klipphällen med sönernas tarmar, och Skade hänger en giftorm över hans ansikte. Detta gör hon såklart som en hämnd för sin far, Tjatse, men kanske också av andra orsaker. Sigyn drabbas också mer än andra av Skades hämnd, och man kan fråga varför hon är så grym emot just Sigyn, som egentligen inget ont har gjort, utom att vara naiv och troskyldig.

Svaret är, att Skade anser att Sigyn ger de andra Asynjorna och Gudinnorna dåligt rykte. Hon uppför sig inte som en kvinna skall, enligt Skades mening, eftersom hon låter Loke trampa på henne, om och om igen. Skade – som är självständigheten personifierad – och ju skilde sig från Njord på grund av vad som egentligen kanske var en småsak – är allt som Sigyn inte är. Hon är Sigyns raka motsats, vinterstormen istället för tövädret. Men – allt det där har jag redan skrivit, sagt och förklarat i andra inlägg här.

För att summera så är förlåtelse nog bra, men det är inte en egenskap som ska överdrivas. Vissa saker bör man inte, kan man inte och skall man nog inte förlåta. Sådan är den bistra sanningen – rolig är denna sanning kanske inte – men nödvändig ändå !