Nej, Beyla är INTE någon ”mjödbryggningens gudinna” utan gudinna för boskapen och gödseln…

Man ska inte tro på alla Amerikanska New Age-Dumheter, sk ”Wikipedia-kunskap” eller all påstådd sk ”Forn Sed” som man får se på nätet. Framförallt den sistnämnda lilla gruppen, som under lång tid sysslat med politiserat ”hittepå”, underliga framträdanden på sunkiga bögfestivaler i Stockholm, och ännu märkvärdigare försök att göra Torshammaren till symbol för Homosex, till exempel – Något Nordiska Asa Samfundet och alla någotsånär seriösa Samfund i hela Sverige protesterat emot) är något varje seriöst intresserad människa borde akta sig för, och aktivt ta avstånd ifrån.

Forn Sed Sverige” samlar i dagsläget föga mer än 40 aktiva personer, där Nordiska Asa Samfundet har mer än 1700 registrerade utövare. Nu är dess självutnämnda sk ”Riksgydja” i farten igen, med massa underliga påståenden om en av de mindre Asynjorna, som kallas Beyla. Redan detta med personer som tar sig en massa knasiga, egenpåhittade titlar de aldrig någonsin haft rätt till, och tror att de skall kunna vara någotslags andliga överhuvuden över oss andra, samtidigt som de saknar all kunskap och all erfarenhet i ämnet borde verka som en klar varningssignal för det flesta.

Ska du alls syssla med Asatro, gör det då på RÄTT SÄTT och med RÄTT FAKTAUNDERLAG – UTAN en massa politiska konstigheter…

Att dessutom lära ut helt fel saker, okritiskt och papegojmässigt upprepa precis allt man hittat på nätet, bara för att man tror att det ”låter bra” är ännu mer frånstötande, förutom bruket av droger i samband med blot och ceremonier – något alla vi andra tagit avstånd ifrån, liksom all denna svårförklarliga ADHD-HBTQB ”fornsedarna” rutinmässigt ägnar sig åt gör att de flesta av oss betackar oss för deras sällskap sedan flera år tillbaka.

Själv betraktar jag den oriktiga, kristna 1200-tals termen ”forn sed” som en smutsfläck, ett nedsölande av min egen tro  – den är inte, och har aldrig någonsin varit en tom ”sed” för mig – och när hela den civiliserade Världen talar om Asatru, liksom det Isländska Asatrufélaget, förstår jag inte varför de här lätt förståndshandikappade halvidioterna kan göra samma sak, eller också lägga ned sin verksamhet helt – till förmån för de som är Asarna trogna, och de som vet vad heder och trohet faktiskt betyder.

Alla någotsånär bildade personer vet, varifrån Mjödet kommer enligt Nordisk Mytologi, hur det uppstod och hur det kom till Asgård, där Oden sedan delgav det även till de bästa bland människorna, men sannerligen inte till några andra. Vi vet, att Kvaser, den visaste guden av alla, blev svårt sviken och mördad av de två giriga dvärgarna Fjalar och Galar (”gömmaren” och ”gaphalsen” – en talande symbol för alla dessa nät-troll och fakta-förnekare) som i sin tur rättvist blev bestraffade av den rike och besuttne jätten Suttung, för vars bror Bauge Oden själv arbetade, förklädd till dräng i några dagar. Vi vet också att Gunnlöd, jordgudinnan med många namn, blev satt att vakta mjödet inne i Hnitberg, och att de tre enorma karen Bodn (eller mäskbotten, där malten gror) Sodn (sjudpannan, där vörten kokas) och Odröder (den fräsande, där vörten svalnar och jäser till öl) – innan Oden själv – och ingen annan – förde mjödet och ölet till Asgård, och Gunnlöd födde Brage, fader till skaldskap och all poesi.

De giriga och förkrympta dvärgarna trodde att de kunde dräpa Kvaser för att få del av hans kunskap – men det ledde bara till deras egen död…

Ingenstans, inte på ett enda ställe nämns någon Beyla i den eller andra berättelser om Mjöd, och Beyla nämns bara i två strofer av Lokasenna eller Oegirsdrikkja, som vi ska få se. I intetdera fallet handlar det alls om något mjöd i de stroferna, men däremot om boskapsskötsel, smutsiga pigor och gödsel. Mjödet däremot kallas Kvasers blod, Odens Färdkost och mycket annat i skaldepoesin, men inte en enda gång nämns någon Beyla eller ”Bölande” som namnet betyder i ett enda skaldekväde. Är inte det rätt egendomligt ?

”öll ertu, deigja, DRITIN !”

 

Hur kan någon jämförelsevis intelligent person alls påstå att ”Beyla” skulle ha med Bi-odling eller honung att göra, när det inte alls står så på det enda ställe i Eddan, hon överhuvudtaget nämns ? Britt Marie Näsström; professor i Religionshistoria vid Göteborgs Universitet, ifrågasatte i boken ”Nordiska Gudinnor”, ISBN 978-91-0-012237-9 från 2009 – av många räknad som ett standardverk på området – om någon ”Beyla” överhuvudtaget varit känd eller dyrkad, och det har de flesta andra seriösa forskare också gjort – sedan länge. Argumenten är att vi a) inte har en enda myt eller b) en enda referens i skaldepoesi eller annars som ens nämner Beyla, och c) på det enda ställe hon överhuvudtaget nämns (Lokasenna strof 55 och 56) har det med helt andra saker att göra.

Beyla är inte ens en personifikation, som någon de mindre Asynjorna, Nótt eller Natt, till exempel, och vi har inga artefrakter eller arkeologiska föremål som alls bevisar att hon ens funnits heller – så hon kan lika gärna vara en 1230-tals uppfinning av Snorre Sturlasson, liksom det falska och missvisande begreppet ”forn sed” för den delen..

Visserligen påstår också Näsström på s 237 i sin bok, att ”språkhistoriker skulle ha prövat” om namnet Beyla kunde vara ett diminitivum, ungefär som den dvärglika Hyndan Hyndla, avledd av ordet ”Hund” – men hon nämner inte alls, vilka språkhistoriker det i så fall skulle ha varit – i själva verket var det bara EN sådan – och hans prövning verkar ha utfallit negativt, för enligt alla källor jag läst, var det John Lindow som 2001 kom fram med hypotesen, att Beyla skulle vara avlett av ordet ”bio – by” eller ett anglosaxiskt ”beo”. Den hypotesen bevisar fortfarande ingenting alls, av skäl som jag redan angett, och det skälet är, att någon ”mjödgudinna” aldrig någonsin funnits.

Diftongerna i Nordiska språk och regler för hur de förändras över tiden är märkvärdigt konstanta, säger etymologerna

 

Nyare etymologi eller språkhistorisk forskning har dessutom bevisat, att Lindows hypotes är omöjlig, och inte fungerar. Om ni inte tror mig, så läs följande avhandling av den finske forskaren Johan Schalin från Universitetet i Helsingfors, December 2017 – han ger er allt som finns att veta i ämnet. Och det vet man inte ens i Berkely, California, USA – där John Lindow – som trots allt skriver mycket läsvärt – ju är baserad.

Lagar för det vi kallar ”germansk ljudskridning” eller hur vokalljud och diftonger (”ey” på Norröna eller Fornisländska är just en sådan diftong, eller sammansatt vokal, jämför å,ä,ö i alla nordiska språk) kan övergå i varann har man studerat ända sedan 1700-talet, och efter 300 år av samlat vetande, finns det fortfarande ingen vettig människa som tror annat, än att Ey möjligen kan förvandlas till ett Ö med tiden, men aldrig, aldrig någonsin ett skarpt I. (Lägg märke till att ”bee” på engelska, ”bi” på svenska och ”biene” på tyska idag alltid uttalas med just skarpt I – efter att ha varit ett ”by” en gång i tiden – som i Byleistr – Lokes okända bror )

 

Nej, vi säger ”Östen” och inte ”Isten”. Och en fornnordisk ”öy” blev en ”ailand” eller island på Engelska, aldrig uttalad med ett skarpt I, så Beyla kan INTE bli ett ”Bi-La”

Eystein på fornnordiska blev till exempel Östen på svenska – samma Östen har namnsdag på Söndag – och Eyafjatlajökkul – den kända vulkanen på Island som fick utbrott på grund av Loke anno 2010 och hindrade hundratusentals charter-resenärer uttalas förstås ”Ö-fjälls-jökeln” på svenska, för det är vad det ortnamnet betyder.. På grund av allt det här, är det alltså språkhistoriskt fullständigt omöjligt, att namnet ”Beyla” skulle ha med några ”Bin” att göra – och säger någon motsatsen, så har han eller hon ”a bee in the bonnet” eller flugor i mössan, som det heter på Engelska.

FÖRBJUD ”Forn Seds” BLUFFEN – BULLSHIT ska BEIVRAS !

Seriösa etymologer har istället hela tiden – dvs sedan 1859 (Benjamin Thorpe !) hävdat att Beyla faktiskt är samma ord som nutida svenska ”böla”, alltså en kos råmande, och ”baula” betyder mycket riktigt ko på fornisländska. Möjligen kan namnet också härledas från ett proto-germanskt, hypotetiskt ”baun-ilo” som ska betyda böna (som i ”bruna bönor” – inte ”böna och be” – det gör ju inga riktiga Hedningar !) och då Beylas namn Byggve i Lokasenna (”Gå och kväk under kvarnstenarna !” säger Loke) betyder Bjugg, eller med andra ord sädeskorn, och Beyla och Byggve är högst obetydliga trälar under Åkermarkens Herre Frej – får vi veta – så passar dessa tolkningar mycket bra – och stämmer med det enda textställe, där Beyla överhvuudtaget nämns. ”Ufbaulan” betyder ”svullna upp” på gotiska, och en del har också satt Beyla i samband med jäst och bakning, och Loke kallar Beyla för ”deigja” vilket också kan betyda deg-aktig, uppsvullen, smällfet –  men det är också allt…

Fotomodellen Beyla Hughes från England tar sig ofta fram på bak – Den enda ”Beyla” du någonsin behöver.. ??

I Lokasenna, där Beyla först har en talroll – hon ser först av alla Tor komma till Ägirs dryckeshall på avstånd, svarar Loke henne såhär:

”Þegi þú, Beyla ! /,þú ert Byggvis kvæn /ok meini blandinn mjök /,ókynjan meira kom-a med ása sonum /;öll ertu, deigja, dritin.”

I Åke Ohlmarks klangfulla översättning lydde detta:

Tig du, Beyla !
Du är Byggves Kärring
och full av fulaste fel
uslare avskum till Asar aldrig kom
än du, din lortiga ladgårdspiga !

Det var ord och inga visor – för att citera Eddie Meduza – men så var det Loke och inte jag, som sa det…

1818 tyckte Arvid August Afzelius att det skulle heta:

Tig du, Beyla!
du är Beygves qvinna,
och med mehn bemängd:
större okynne
fans aldrig bland Asar;
helt nedsmutsad är du, Piga!

”Drit” eller Driti betyder skit, gödsel. ”Sauedritt” säger man ännu i Norge om fårgödsel, exempelvis, och en ”Drittsekk” är een ”fornsedare” eller en riktig djävla skitstövel, alltså en ”douchebag” på amerikanska, ett slags ”Riksgydja” alltså.. Jämför också motsvarande amerikanska uttryck ”You’re full of shit” eller ”You are so full of it” vilket är just vad Loke syftar på, liksom Beylas vistelse som mjölkpiga i de stall hon hör hemma..

Peter August Gödeke, 1881, översatte istället såhär:

“Tig du, BlLla!
Du är Byggves hustru
och full af leda lyten.
Fräckare stycke
fanns ej hos Asar,
träck höljer dig hel och hållen.”

Nils Fredrik Zander, 1893 klämde käckt i med

”Tig du, Beyla,
du är Byggvers kvinna
och full af idel ondska;
fräckare oting
kom ej bland asars barn:
du är lortig, deja, hel och hållen.

Medan Erik Brate, 1913 tyckte att det skulle låta som såhär:

Tig du, Beyla!
Du är Byggvers hustru
och mängd med mycket men;
ett värre utskum
kom ej bland asars söner;
smörjig är du, deja, och smetig.”

”kom a” i originalet betyder aldrig, aldrig någonsin, medan ”deigja” också kan betyda just deja, som i lagårds-deja, alltså mjölkpiga. De flesta Asatroende utomlands har helt gått in för den tolkningen, som detta exempel från Tyskland visar:

Beyla är inte alls någon gudinna för bin, honung och mjöd. Skit, i betydelsen gödsel och honung är två helt olika saker, och luktar helt olika.

Fornsed stinker, och luktar verkligen illa, på alla sätt – medan Asatro är det sanna skaldemjödet.

När Oden själv flög i Örnhamn till Asgårds port, står det att läsa i den prosaiska Eddan, flög jätten Suttung efter honom, också förvandlad till en örn. Men Asarna tände en stor eld på Idavallen, och i den förgicks Suttung och brann upp. Lite av mjödet gick dock ur Oden baktill, och föll ned på jorden, i form av just ”Dritt” som det står i originalet. Det blev alla dårars, skithus-poeters och Fornsedares lott.

Men det sanna mjödet, det behölls i Sodn, Bodn och Odröder, för de kloka och visa, de som verkligen förtjänat att smaka det, och de som är Asarna Trogna.

Annonser

Hednisk Kortlek från Nordiska Asa Samfundet

Nordiska Asa Samfundet, som jag ju är livstids medlem i, går från klarhet till klarhet, liksom jag själv. Ett livstids medlemskap kostar mindre än vad en del dumma medborgare slösar bort på ”svenska” Kyrkan eller Jehova & Allah Fanboys på ett enda år… så det kan jag verkligen, helt oreserverat ställa mig upp och rekommendera.. Nu har de också utgett en Asatrogen kortlek för endast 99 kronor, med motiv som Georg von Rosens ”Oden” , John Bauers ”Freja” och bilder från Brynjulfssons 1600-tals Edda från Island.

En kulturgärning i det lilla formatet – köp den här, säger jag – ”ty det finns mer att bära i hand, än en bräddfull egyptisk gryta…”.

Oden har blivit Hjärter Kung, medan Vanerna – med Njord i Spetsen – tar Spader Kungs plats, följd av Freja som Spader Dam – borde hon inte snarare vara hjärter ? – samt Frej som spader knekt,medan Hjärter Dam blir Frigg – uppenbarligen är denna kortlek gjorde av en person som inte var medveten om den gamla tarockens färger, där svärd blev spader, pokaler hjärter, klubbor klöver (som ju fortfarande heter clubs på engelska) och mynt ruter – varje färg har också sin fastställda, genom hundratals år fastställda symbolik, där hjärter representerade känslorna eller Hamnen för att införa ett Asatroget och Nordiskt begrepp, Svärd eller Spader (som ju heter Espada på spanska) intellektet, alltså viljan eller Hugen, medan det materiella, kroppen var ruter eller mynten, och klöver, slutligen, stod för livskraften, blodet, äringen och naturens växtkraft. Lite synd att kortlekens skapare helt tappade bort denna symbolik på vägen, men ett bra försök var det allt….

Själv tycker jag kortleken är värd att köpa enbart för de snygga bildernas skull, fastän man nog knappast kan använda den till att spå med, exempelvis. Också på Island och i många andra länder har det gjorts kortlekar med renodlat Hedniska eller Asatrogna motiv, vilket nog alla som samlar på spelkort,nogsamt har noterat.

Isländska spelkort från Köpenhamn, 1958 – design Sigurlinni Pétursson – obs att Oden och Frigg också var i hjärter-sviten den gången…

Äss och ”målare” från den berömda Saga-kortleken från Island, som tillverkats i flera upplagor sedan 1930…

Freja som Hjärter Dam – vilket hon väl bör vara ? enligt Thorbjörn Ingason från en isländsk 1960-tals lek

Loke som Joker ur samma kortlek

Gunnar på Lidarände ur Njalls saga som Hjärter Kung, och Hallgerd, hans fåfänga och stolta hustru som Hjärter Dam… (ur en modern saga-lek)

Asken till den första Saga-kortleken, och baksidan på dess ”lankor” eller nummerkort… Casinon är dock förbjudna i Isländsk Lag – visste ni det ?

Nordiskmytolgi.se – en grundläggande sajt om Asatro ?

Somliga har efterlyst sajter och platser på nätet där grundutbildning och grundläggande fakta om Nordisk Mytologi kan inhämtas. Jag skulle vilja säga att Nordiskmytologi.se är just en sådan sajt, som i det stora hela är relativt objektiv, även om den kanske inte gör så mycket för att förklara skillnaden mellan myt och saga, och dessutom påstår att ”I det forntida Sverige hade man en helt annan världsbild än vi har idag”. Det anser jag inte stämmer med sanningen, och det har att göra med vad vi kallar myt, alltså en allegorisk-symbolisk berättelse, som inte alls är till för att tolkas bokstavligt, likt den traderade sagan eller muntliga berättelsen – för med sagor – exempelvis de isländska släktsagorna eller de Norska Konungsagorna i Heimskringla, menade man faktiskt något som var bokstavlig sanning eller en verklig historieskrivning, även om begreppet ”saga” i nutida svenska har devalverats och förflackats till att betyda berättelser för barnungar.

Men – som jag förklarat i föregående inlägg – berättelsen om gnistan i Ginnungagap, och den moderna fysikens ”big bang” är bara ett exempel på att våra förfäders världsbild inte alls var annorlunda, utan tvärtom äger sin symboliska giltighet än idag, liksom detta med Nornorna eller kausalitetens väv, eller teorin om Världsträdet, som vi kan se som ett ”händelseträd” från Universums skapelse och framåt, som i sig rymmer alla möjliga eller tänkbara världar. Den okände skaparen eller skaparna av Nordiskmytologi.se verkar inte helt ha tillräckligt mycket djupsinne eller sinne för hednisk filosofi för att inse allt det här, men för all del – grunderna i Asatron behöver förvisso läras ut till somliga medborgare, det är ju sant.

På nordiskmytologi.se lärs det också ut, att Gullveig skulle varit en jättinna – något som inte alls står i Völuspá – och till och med Loke kallas jätte enligt denna sajt, fast han är av helt normal storlek, och hela tiden skildrad så i myterna, vilket för övrigt också gäller Vintergudinnan Skade, även om hon också är av Jotnars släkt.

Visst var Skade av jättars släkt, men inte storvuxen för det…

Felet ligger just i missuppfattningen av Jotnarnas eller Jötnarnas sanna natur, för urgermaniskans etunaz och gotiskans etanaz betyder ätare, något som tär och äter på folk, och ”onödiga ätare” har vi förvisso också i dagens och nutidens samhälle, i form av en hel del personer som tagit sig hit utifrån, men inte alls skall vara här. I gamla tider tänkte man nog också på sjukdomar och andra skadegörare som ”jotnar” eller ätare, och inte alla Jotnar var av jättestor storlek, även om somliga växte sig större och större med tiden, likt vargen Fenris och andra skadedjur Asarna råkade nära vid sin barm…

Thökk, Tåkan eller dimman, hon som gråter falska tårar över Balders död – åter en av Jotnarnas kärringar, och gnäll- och gråtkärringar finns det många idag, inte minst i politikens Värld. På vissa amerikanska sajter står det helt felaktigt skrivet, att Thökk skulle betyda Tack på norröna, fast det alltid hetat takk, utan -th

 

Det gäller att lära sig uppskatta de små detaljer som gör helheten i vår Nordiska kultur, samt Asatrons värld, om vi alls skall kunna bevara en självständig kulturkrets. Islänningarna, till exempel, har alltid varit noggranna med såväl språk som logik, och det bör vi svenskar också vara…

Gullveig eller Guldtörsten var också av jotnars släkt, men inte större än en människa från början – bäst att inte göda henne…

Ännu ett Marvel spektakel får premiär – och vi Hedningar IGNORERAR saken…

Man har – av anledningar som jag inte riktigt förstår – frågat mig vad jag tycker om den senaste halvdebila Popcorn-filmen från USA. ”Thor – Ragnarök” kallas spektaklet, och tydligen hade den premiär i förra veckan. För egen del tycker jag faktiskt ingenting, ingenting alls om denna film – utom att den är präktigt irrelevant för mig som Asatroende. Alltihop tilldrar ju sig hursomhelst i Marvels Universum, alltså en fiktiv serietidnings-Värld, och har inget som helst med verklig Hedendom eller Asatro eller ens Nordisk kultur att göra.

NEJ ! Thor eller Tor ser INTE ut såhär. Han är för det första Rödhårig, INTE blond, och MEDELÅLDERS och INTE i 30-års åldern…

Dessutom har ju Hollywood och Marvel gjort många sådana filmer förut, och om man alls skall tycka något, kan man tycka som Allsherjargodhi Hilmar Örn Hilmarsson uppe på Island, som redan 2011 fick frågan om vad han tyckte om sådana filmer. Svaret var förstås ungefär som mitt – dylika filmer är irrelevanta, och gör varken från eller till vad verklig Asatro beträffar, eftersom det är något helt annat än vad som skildras i dessa filmer. Debatten här hemma i Sverige har varit lite mer livaktig denna gång, och frånsett de som tror att denna taffliga amerikanska äventyrs-soppa med mycket explosioner och allt annat vi kan vänta oss på något sätt skulle populärisera Asatron och därmed locka fler anhängare till den, så kan jag endast svara att den sortens anhängare är vi nog inte så mycket hjälpta med, tyvärr – och vad filmen gör är bara att sprida amerikanska missuppfattningar, som att Tor och Loke skulle vara släkt (det är de inte alls!) eller att Hela, vanligen kallad Hel, alltså dödsgudinnan, på något sätt skulle vara Tors syster, vilket också är att förvrida den Nordiska gudasagan helt och hållet..

Marvel och USA gör med andra ord bara mer skada än nytta, men det visste vi redan förut…

Detta är HOR och inte TOR….

De svenska recensenterna i dagspressen har varit överraskande positiva, men det är heller inte så konstigt. De får ju betalda förhandsvisningar, och ännu mera pengar ”under bordet” för att skriva ”rätt åsikter – för så verkar det nuförtiden allt oftare gå till i den svenska journalistvärlden. Aftonbladet kallar filmen för ”ett komiskt rymdäventyr” och det kan man ju tycka, ifall mn får bra betalt för att se smörjan. Borås Tidning inflikar att det hela mer bygger på amerikansk humor än action, och Svenska Dagbladet slutligen, säger något seriöst för en gångs skull och konstaterar att ”strösslade vulgariteter kan inte rädda komedin” och i detta är jag för egen del beredd att instämma.

Detta är heller INTE Tor eller Thor, men en ful klump, vars namn är Trump, med rump i sump….

Men, för all del, som jag alltid brukat säga – Hollywood är nu en gång alltid Hollywood, ungefär som Popcorn är Popcorn och Amerikanska Dumheter är Amerikanska Dumheter

Långt bortom Marvel-soppan finns de verkliga Gudarna, och vi som känner dem vet att Thor eller på svenska Tor är alltid Rödhårig, Rödskäggig och en ätande och drickande Gud – han är med andra ord inte alls någon smärt och smidig idrottsbroiler eller kroppsbyggare, utan tämligen fet, likt Gustav Adolf, medelålders (i kraft av att han också har fru och barn sedan länge) och för övrigt en tämligen enkel och folkkär person, som inte alls är slimmad i ansiktet, utan som har grova och ojämna drag, ett väderbitet utseende och alltså minst av allt ska skildras som en bildskön typ. Tor framställs till exempel i Harbadsljod som barbent, och ytterst enkelt klädd, och i Trymskvida har han en sådan vass och otäck blick, att till och med den mest brutale av jättar eller Trym själv nästan svimmar, när han ser Tors ansikte. Tor ser alltså INTE vacker ut, och detta är ett mytologiskt faktum, även om Gudarna såklart kan anta olika utseenden efter behag, i synnerhet när de uppträder häromkring, eller i Midgårds Dalar.

Såhär bör vi tänka oss Thor eller Tor – fast ännu större !

Tor från en 1100-tals dopfunt i Skara stift… Alla äldre avbildningar visar honom som skäggig, och väderbiten…

Varje sann och äkta Nordbo känner Tors verkliga väsen…

Filmmakarna gör också flera groteska misstag, när de på sitt fåniga och överdrivna sätt försöker skildra de nordiska Gudarna. Loke är till exempel inte bildskön eller vacker. Hans mun har ju flera ärr, eftersom dvärgarna Brokk och Sindre en gång sydde ihop den med remmen Vartare, och ända sedan dess har Loke trasiga läppar, och sneda, kantiga drag. Så skildras han också på bläster-stenen från Snaptun i Danmark, på Gosforth-korset och flera avbildningar dessutom:

Nej, Loke är INTE bildskön eller vacker – om nu någon trodde det…

Ännu mer groteskt blir det när amerikanerna skall skildra Hel, som i filmen spelas av en svarthårig Kate Blanchett, tidigare mest berömd för att ha kreerat alvdrottningar i fantasy-filmer och annat i den stilen. Eddan säger tydligt och klart, att Hel är ”Hälften blek och Hälften Blå” och här får vi komma ihåg att blå också betyder svart på norröna, som i ordet ”Blåmän” till exempel. Dessutom står det också uttryckligen, att Hel är anskrämlig och skrämmande, som man ju kan förvänta sig av Lokes dotter, och inte heller bär hon några hjorthorn på huvudet, som i filmens Värld…

Hur än Hel ser ut, så ser hon INTE ut såhär…

På ett sätt kanske Marvel har tagit ett steg framåt från andra stereotypa och felaktiga skildringar av Hel – för oftast brukar amerikanerna i sin dumhet och oskuld tänka sig, att Hel skulle vara hälften skelettartad, med en halv dödskalle och den andra ansiktshalvan föreställande en vacker kvinna, vilket helt och hållet saknar varje form av stöd i Nordisk tradition, eller avbildningar före 1900-talet. Folktron säger, att Hel är den äldsta av alla skapade varelser, och eftersom hon är mycket gammal, bör hon tvivelsutan också se sådan ut, om man nu alls ska framställa henne.

Hon ser med andra ord inte ut som såhär:

Och heller inte som någon nödtorftigt uppsminkad, kristen Madonna i Halloween-utstyrsel…

Vi Nordbor har förstått våra Gudar, och vi ska kanske inte dela dem med några andra. ”Cultural Appropriation” eller snarare ”Cultural Misappropriation” som i Marvels Värld är inget vi ska uppmuntra eller tolerera, utan tvärtom bekämpa. Dessutom – vill man ha populärkultur, serier och liknande saker, så kan vi Nordbor skapa sådant SJÄLV utan amerikansk inblandning, på samma sätt som vi kunde skapa en självständig kultur även förr i tidense på Peter Madsens utmärkta skämtserier, till exempel – som också återger den verklige Tor lite av hans kraft, pondus och råstyrka, i den ätande, rödlätte mjödstinne sällens form, långt borta från Hollywood och dess lögner.

TOR HJÄLPE OCH BÄTTRE !!

Det stora Mistel-Mysteriet

Alla någotsånär bildade svenskar känner nog till myten om Loke, Höder och Misteltenen, som avsköts emot Balder med dödande verkan. I Eddan står det tydligt utsagt att Frigg tog löfte av alla farliga eller giftiga djur och växter att inte skada Balder, men att den sluge Loke lyckades hitta misteln, formade den till en pil och lät den blinde Höder, mörkrets gud, skjuta ned den ljuse Balder, vilket möjligen kan vara aktuellt såhär års, då den mörka årstiden nu börjat.

Engelsk sago-illustration från början av 1900-talet – Frigg kräver en ed av Djuren

Men misteln är som vi vet en oansenlig och svag planta, som inte alls duger att göra pilar av, och än mindre kan den genomborra en människa i verkligheten. Detta har fått flera forskare att lansera flera, andra, och helt olika växter som kandidater till titeln ”Balders Dråpare”, och läser vi i Edda-dikten Baldrs Draumar, som handlar om hur Oden själv besöker Hel och väcker upp en död Völva för att höra om Balders öde, så ser vi mycket riktigt att det står Höðr berr hávan hróðrbaðm þinig, i den nionde strofen, alltså att”Höder bär det höga, frodiga trädet dit”  och misteln beteknas alltså som ”havan” eller hög, vilket ingen mistel varit i verkligheten. En del menar till och med, att myten om den ljuse Balder och hans hustru Nanna (som är månskäran) och den mörke Höder skulle ha med månen och dess faser att göra – Höder är Tunglet, eller månen i sin mörka fas, Balder Fullmånen och hans hustru, som dör av sorg, den bortskymmande månen i nedan, medan Hämnaren Våle (som i ”Rind föder Våle i Västersalar”) som dräper Höder, bara en dag gammal, förstås är nymånen.

Det må vara hur som helst med den saken, men på sociala media har jag träffat människor, som envetet hävdar att busken Benved skulle vara det ”höga och frodiga träd” som nämns i Eddan. Det är sant att Benved, också kallad Spelbom eller Korsbär kan bli någon meter hög, men det är fortfarande inget ”frodigt träd” och oavsett att Benved är ett giftigt trädslag som har viss betydelse som medicinalväxt (man har använt den som skydd emot loppor, löss och som medel emot skabb ) så är själva veden eller träet inte alls så giftigt, att det förmår skada en människa. Dessutom är det inte känt i någon Europeisk kultur att någon verkligen skulle ha ställt sig och försöka tillverka pilar av Benvedens stänglar, lika lite som stänglar från en mistel. Ingendera växten stämmer med Eddans beskrivning, men vad är det då för slags växt som menas ?

Själv skriver jag sällan om giftiga växter eller läkeväxter nuförtiden, eftersom jag vet att sådan kunskap är farlig, och kan användas av sk ”fornsedare” och andra, mindre nogräknade individer som kan vara inne och läsa på denna sida. Det finns mycket patrask och många egendomliga människor därute, som skulle vilja använda växterna i vår nordiska fauna till berusningsmedel, om de bara kunde använda dem på det sättet, och trots att det går att hitta information om det mesta på Internet nuförtiden försöker jag i alla fall för min del ta mitt ansvar, och inte direkt lära ut vad som kan vara dödligt, eller användas för att framkalla skada. Som vi sett, så var Loke en gång mindre nogräknad vad gäller den blinde Höder, men sådan är hans och Lokeanernas väg – den far neråt och norrut emot Hel, och den vägen bör ingen av oss vandra.

En annan kandidat, som nämnts i sammanhanget har varit Idegranen, ett träslag som artar sig förträffligt till att göra pilbågar och pilar av, och som bevisligen användes för sådana vapen under järnåldern. Idegran eller Taxus  baccata har i och för sig giftiga bär, barr och frön, men själva trädet och veden är helt ofarlig, vilket ju är tur för bågskyttarna. Den är verkligen högvuxen, och kan bli upp emot 15 meter hög, alldeles som det står i Eddan, och en del har också menat att ”Askr Yggdrasils” eller Världsträdet – ordet ”askr” för träd kan betyda vilket trädslag som helst på norröna, och är helt enkelt ett generiskt ord för träd, om ni nu inte visste det – skulle vara en Idegran, men idegran växer mycket långsamt, och kan inte antas vara ”frodigt växande” eller snabbvuxet som i Baldrs Draumar.

Var detta träd Baldrs bane ? Föga sannolikt, det också…

Endast en kandidat återstår, och det är ett träd som verkligen gör skäl för namnet ”Mistel” eller som med andra ord växer som en parasit på andra träd, även om det såklart inte rör sig om den växt, vi vanligen kallar Mistel nuförtiden. Det är flogrönnen eller flygrönnen, alltså en rönn som spritts via fåglar, och som råkat gro i en grenklyka eller uppe i stammen på ett annat träd. Man vet, att Flogrönn varit berömt som ett osvikligt, magiskt medel emot häxor över hela Västeuropa – så är fallet i England, på Irland och i alla andra länder dit Vikingarna kom, och Rönnen kan också kallas ”frodvuxen” eller snabbväxande, och kan mycket riktigt bli ett högt träd, varför den stämmer utmärkt väl med den beskrivning vi hittar i Baldrs Draumar.

Flogrönn kan växa på tall, ek eller i stort sett vilket trädslag som helst, och är i början av sitt liv verkligen en oansenlig planta, som skapar en ”mista” eller en ”mistill” alltså en åverkan på värdväxten. Att rönnträdet spelar en viss roll i Nordisk mytologi och folktro vet vi även från det faktum att ”Rönn är Tors Bärgning” som det heter (se i berättelsen om hur han övergick Vimurs älv) och att det än idag betyder stor otur att ta in rönnträ i en båt, vilket är dubbelt klokt, eftersom det också brister ganska lätt, och det är ju en egenskap man önskar åt pilskaft, för det är bra om dessa går av i såret, och inte så lätt kan dras ut igen.  Också i keltisk kultur anses Flogrönnen ha dolda krafter och träslaget är tillräckligt hårt eller stadigt för att göra skaft eller spjut av, vilket också tyskarna noterat. I Tyskland kallas det också fågelbär, och anses ha använts i magin för orakel eller spådomssyften, fast man inte har förklarat hur detta skulle gått till i någon källa jag läst – och rönnens röda färg och bär kan väl med viss rätt ha ett svagt samband med den eldfängde Loke…

Var då Balders Mistel i själva verket en pil av Rönnträ ? – Ja, mycket talar för det, och ”mistelteoretikernas” sena anspråk om att Mistel – i långvarigt bruk eller jättestora doser – skulle kunna ha anti-koalgulerande egenskaper (vilket dock inte lär ha bevisats i kliniska test) låter i mycket som en efterhandsrekonstruktion, men inte ett helt övertygande bevis. Pilar av rönnträ, däremot, kan träffa sitt mål, och rönn kan användas som färgväxt för att ge blodröd färg, så indicierna för att Misteln är en Flogrönn är faktiskt ganska starka..

Balders död enligt Brynjolfssons Edda från 1600-talet. En mistel kan inte åstadkomma något sådant, men det kunde ett spjut av rönnträ…

Stephen Fry slapp hädelseåtalet på Irland

10 maj i år kom ett lyckligt besked för all världens hedningar. Komikern och ateisten Stephen Fry hade den 7 Maj åtalats för hädelse på Irland av alla platser, men åtalet lades snabbt ned såsom varande komplett onödigt. Av alla Europeiska länder är det fortfarande bara Irland, Danmark, Finland, Tysklan, Polen och Italien, Österrike, Grekland och Montenegro som alls har några lagar emot hädelse överhuvudtaget. Alla andra – mer civiliserade – länder har insett att man inte kan åtala någon för brott emot en abstrakt företeelse, dvs en gud eller en gudinna.

Enligt Dagens Nyheter den 10 Maj så åtalade man Stephen Fry för vad han sagt i Tv år 2015, alltså för mer än två år sedan. Han framförde då sin åsikt att den kristne guden är en dum, nyckfull och elak gestalt som skapar en värld fylld med orättvisor, och att man därför omöjligt kan tro på honom. De flesta av oss Hedningar och Asatroende torde tvivelsutan helt instämma i det uttalandet.

Enligt SVT sade Stephen Fry att ”Gud” är en komplett galning, och dessutom korkad. Det måste man också hålla med om. Först skapar gud arvssynden, sedan börjar han straffa mänskligheten om och om igen (vilket utförligt beskrivs i Gamla Testamentet) och sedermera låter han sin egen son, som också påstås vara gud (en total självmotsägelse) lida martyrdöden och straffar till och med sig själv – vilket bara en galning skulle göra – och varför skulle någon vettig människa alls tro på denna kristna cykel av enbart skuld, skam och straff, om och om igen i det oändliga ? Endast en enda person lär ha väckt det aktuella åtalet på Irland, och därför lades det snabbt ned.

För övrigt kan man ju undra vad det är för slags religioner eller religiösa utövare som känner sin guds allmakt hotad och utsatt, bara därför att en enda individ någonstans uttrycker sig ogillande eller vanvördigt om den. Om deras gud nu verkligen är såpass allsmäktig som de påstår, borde ju inget av detta logiskt sett eller strängt taget spela den minsta roll, eller hur ?

Men nej – men nej – så fort någon i likhet med Stephen Fry motsäger den kristne guden, ja då blir det ”ett herrans liv” !

Enligt hedendomen och Asatron spelar hädelse ingen som helst roll, och även om den teoretiskt sett kan förekomma, bryr sig varken människor eller gudar och gudinnor alls om den. Loke finns redan, och därmed har Hedendomen infört en gud också för själva hädelsen och förnekandet av de andra gudarna. Oegirsdrikkja eller Lokasenna, ett av Eddans kväden, visar ändå tydligt vad jag menar..

Och kanske kunde Stephen Fry också spela Loke i en kommande film, eller något – minns att han gjort konstigare roller förr…

Hädelsen är redan inbyggd i Asatron i och med Lokes gestalt, och därför behöver vi inte frukta att bli hädade..

147 Gudamakter… (del 3)

Nu byter jag – min vana trogen – ämne och återgår till min genomgång av Henrik Anderssons ”Våra Gudamakter” och Asatrons mer än 147 gudomligheter.. Jag snuddade ju redan vid nyttan av Gudinnan Syn i vad jag skrev om Frihetsdagen igår, men härmed återgår jag till gudomligheterna under B, den andra bokstaven i det latinska alfabetet, som motsvaras av Bjarka eller den sjuttonde runan i Utharken, den äldre 24-typiga runraden, när den används för andliga syften.

Henriks text är i kursiv, mina kommentarer i brödtext.

hqdefault

Brage

Skaldekonstens gud är Brage. Skaldekonsten har han ärvt från sin fader Oden. Frigg är hans moder och hans hustru är Idun. Idun och Brage kallar avlidna skalder för sina barn, och det är nog så att de skalder och diktare som dör hamnar under deras beskydd. Förutom att spela och sjunga för gudarna och gästerna i Valhall tar Brage tillsammans med sin bror Hermod emot och välkomnar de som stupat och får komma till fadern Odens sal. Den som vill lyckas inom musiken och poesins område bör nog rikta sig till Brage. Brage har ett långt skägg och har runor ristade på sin tunga. Brage stupar vid Ragnarök. Brage omnämns i Grímnismál, Lokasenna och Sigrdrífumál.
 

1280px-loki_taunts_bragiLoke eller Obetänksamheten smädar Brage, den intellektuelle skaparen. (Bild av CG Collingwood från sekelskiftet)

Många teorier har funnits om Brages eller Bragis namn, och på 1800-talet försökte kristna forskare lansera teorin om att Bragi Boddason, en fullt historisk person från 900-talets början, skulle ha blivit upphöjd till gud, vilket är helt emot den Nordiska traditionen, och något som aldrig någonsin förekommit här, även om apoteoser, som kulturellt fenomen, förekom under romersk kejsartid. En annan – och vida sannolikare – förklaring har man velat hitta i Gaeliskans ord ”Bragh” som i ”Erin go Bragh” (eller ”Irland för evigt!”) eftersom skaldekonstens Gud borde stå för det eviga eftermälet, orden som alltid lever, och man vet att en ”Bragr” – dyrgrip, ett dåd, en berömlig gärning i norrön skaldepoesi har samma ursprung – något som görs så bra, att det har betydelse för evigt. Redan ordet ”bra” av ”brav”, alltså modig, djärv, positiv, berömvärd, antas ha samband med samma nordiska ord.

800px-bragi_and_idunn_by_frolichBrage och Idun – kreativitet och ungdom  – enligt Lorenz Frölich

Hermod, som också tillhör Odens ”äkta” söner med Frigg – till skillnad från de många ”oäktingarna” har av många ansetts symbolisera förtänksamheten, och är den av Odens söner som fått ärva det mesta av hans visdom och kunnande i krig. Det är Hermod; men inte Brage, som sänds för att hämta Balder ur Hel, vilket dock misslyckas på grund av Angerbodas eller Lokes ränker. I Lokasenna retar Loke Brage genom att säga att han är bekkskrautuðr; vilket en del översättare uttytt ”Brage – din bänkprydnad !” med tanke på det senare fotbollslaget med samma namn – Loke kallar honom också ”við víg varastr ok skjarrastr við skot.”, alltså ”mest självbevarande i strid, och skrajast vid skott” och börjar med att förolämpa Brage först av alla gudar i Ägirs hall. Sådant är Lokes sätt.

Kritiken från ränksmidaren, handlingsmänniskan och den obetänksamme, som träffar den kreative och intellektuelle – som mycket riktigt kommer först ibland Gudarna – känner vi också ifrån dagens Värld. Här finns ett andligt budskap också till dagens människor – om hur vi låter dumhet och ”fornsederi” råda och sätta hinder i vägen för sann Asatro, identitet och framåtskridande.

bragi_3_2048x2048Modern trästaty av Brage – märk runorna på tungan !

Att Idun, som ju är ungdomen, förknippas med Brage i gestalt av inspirationen och skapandet – som kan föda dikter helt spontant ur munnen – är inte svårt att förstå. I Lokasenna håller hon tillbaka Brage och hindrar honom från att i handling besvara Lokes förolämpningar, men ett korn av sanning finns förstås i Lokes kritik, Brage lovprisar andras dåd, han utför däremot inga egna. Också här finns ett budskap.

Brage finns knappast ihågkommen i form av några teofora ortsnamn, och vi har inga ”Bragevi” bevarade i det svenska kulturlandskapet, exempelvis. Å andra sidan har Bragarfull, det rituella skålandet och drickandet till Brages minne, först av alla, när man vill hedra en fallen ledare eller död kung, stor betydelse. I historisk tid – och enligt Heimskringla – drack man aldrig Bragarfull först, vid Julfirande eller annars – de tre första skålarna var alltid förbehållna Oden, Tor och Frej, och en Asatroende ber aldrig – han vet att du måste ge något – minst en skål, eller en god minnesdryck för att få något, för ”gåva kräver, att gengåva gives” med Hávamáls berömda ord. Vi har få myter bevarade om Brage, men hans betydelse och innebörd står fullt klar för oss. Som det är, och skall vara.

350px-olav_tryggvasons_saga_-_sigvalde_jarl_-_h-_egediusDen som inte förstår vad Bragarfull är, eller i vilken ordning skålarna utbringas vid Jul, kan inte vara Gode eller Gydja…

Brynhildr
Brynhild är namnet på en av Odens valkyrior. Precis som Bragi Boddarson är Brynhilde, Kriemhild en fullt historisk person, som faktiskt levat. Nibelungelied gjorde henne till ”Drottning av Isenland” (eisen-land, alltså järnlandet) istället för över Västgoterna, som hon var i verkligheten och Wagner gjorde henne till den mest kända av Valkyrior, medan Nordborna långt dessförinnan tagit upp henne i Sigurdsagan. I Sigdrifumál omnämns hon som Sigdrifa, Odens dotter, som ger Sigurd goda råd efter att han väckt henne – och vid Externsteine i Tyskland finns också en plats, som helt överensstämmer med sagans ”Hindarfjell” där detta ska ha hänt – jag har själv besökt den…

img_2357

Brynhildes klippa, där hon och Sigurd ska ha sovit tillsammans, är ingen myt. Den finns i verkligheten !

200px-ring48

Sigdrifas solhälsning och råd är också verklighet, och en av Asatrons mest centrala texter

Burr
Son till asarnas stamfar Bore. Bure gifte sig med jättinnan Bestla och har med henne sönerna Oden, Ville och Ve. Burr och Bor är andra former av gudfaderns namn. Burs namn är med i Völuspá och Hyndluljóð.   Bure, Bor och Bestla hör alla till Rimtursarnas släkte, som nästan utrotats av Tor och de andra Gudarna, vilket hände ”arla i urtid” och långt innan människornas tid. En saga berättar, att Bur var ”lagder på ludr” eller ett slags flytande träkärl, och gav upphov till resar och jättar.

14390250581_19318008d3_bByggve, som gav oss bygden, åkern och ölet…

Byggvir
Beylas make och Frejs tjänare. Byggvir har med ölbryggning att beskaffa. Om han och hans maka är vaner eller alver är oklart, men gud är Byggvir och den som ska tillbes då öl ska bryggas. Även mälden är ett område Beylas make råder över. Byggvir är med i Lokasenna. Byggvir stupar i ragnarökslaget.  Många har ansett, att Byggve skulle vara närbesläktat med Bjugg, alltså kornskörden, av vilken ölet framställs – och att han är ett slags personifikation av detta, ungefär som ”John Barleycorn” i Engelsk bryggeritradition. Han är också särskilt viktig till Jul, och när  ”såkakor” bakas inför nästa årsväxt.

john_barleycorn_by_wigglebum-d59e0qqBritter och Kelter ägnar än idag ”John Barleycorn” eller Byggve faktisk dyrkan…

Bylgja
Bylgia är den sjunde av Ägir och Rans nio döttrar.  Hennes namn betyder helt enkelt Bölja, som var och en kan förstå. Än idag har folk faktiska syner av henne, och hon liknas vid Knubbsälar och andra sådana väsen.
Bára
Båra är den åttonde av Ägir och Rans nio döttrar. Hennes namn betyder ”den bärande” vilket är ett lämpligt namn för en havsvåg. Hon tillbes ännu som ”den stora vågen” eller dyningens bärande kraft, inte att förväxla med Tsunamis eller mer destruktiva vågor, som syns i andra Ran-döttrar. (se Blodughadda)

diva-bara-01-wallpaperBára är också ett kvinnonamn i det slaviska Ryssland och Tjeckien, mfl länder. Namnet är en avledning av ”bära” eller ett proto-indoeuropeiskt brthis – som också syns i engelskans ”birth”, ”boren”, ”buren” osv – vilket har med kvinnor och vågor att göra..