Nordiskmytolgi.se – en grundläggande sajt om Asatro ?

Somliga har efterlyst sajter och platser på nätet där grundutbildning och grundläggande fakta om Nordisk Mytologi kan inhämtas. Jag skulle vilja säga att Nordiskmytologi.se är just en sådan sajt, som i det stora hela är relativt objektiv, även om den kanske inte gör så mycket för att förklara skillnaden mellan myt och saga, och dessutom påstår att ”I det forntida Sverige hade man en helt annan världsbild än vi har idag”. Det anser jag inte stämmer med sanningen, och det har att göra med vad vi kallar myt, alltså en allegorisk-symbolisk berättelse, som inte alls är till för att tolkas bokstavligt, likt den traderade sagan eller muntliga berättelsen – för med sagor – exempelvis de isländska släktsagorna eller de Norska Konungsagorna i Heimskringla, menade man faktiskt något som var bokstavlig sanning eller en verklig historieskrivning, även om begreppet ”saga” i nutida svenska har devalverats och förflackats till att betyda berättelser för barnungar.

Men – som jag förklarat i föregående inlägg – berättelsen om gnistan i Ginnungagap, och den moderna fysikens ”big bang” är bara ett exempel på att våra förfäders världsbild inte alls var annorlunda, utan tvärtom äger sin symboliska giltighet än idag, liksom detta med Nornorna eller kausalitetens väv, eller teorin om Världsträdet, som vi kan se som ett ”händelseträd” från Universums skapelse och framåt, som i sig rymmer alla möjliga eller tänkbara världar. Den okände skaparen eller skaparna av Nordiskmytologi.se verkar inte helt ha tillräckligt mycket djupsinne eller sinne för hednisk filosofi för att inse allt det här, men för all del – grunderna i Asatron behöver förvisso läras ut till somliga medborgare, det är ju sant.

På nordiskmytologi.se lärs det också ut, att Gullveig skulle varit en jättinna – något som inte alls står i Völuspá – och till och med Loke kallas jätte enligt denna sajt, fast han är av helt normal storlek, och hela tiden skildrad så i myterna, vilket för övrigt också gäller Vintergudinnan Skade, även om hon också är av Jotnars släkt.

Visst var Skade av jättars släkt, men inte storvuxen för det…

Felet ligger just i missuppfattningen av Jotnarnas eller Jötnarnas sanna natur, för urgermaniskans etunaz och gotiskans etanaz betyder ätare, något som tär och äter på folk, och ”onödiga ätare” har vi förvisso också i dagens och nutidens samhälle, i form av en hel del personer som tagit sig hit utifrån, men inte alls skall vara här. I gamla tider tänkte man nog också på sjukdomar och andra skadegörare som ”jotnar” eller ätare, och inte alla Jotnar var av jättestor storlek, även om somliga växte sig större och större med tiden, likt vargen Fenris och andra skadedjur Asarna råkade nära vid sin barm…

Thökk, Tåkan eller dimman, hon som gråter falska tårar över Balders död – åter en av Jotnarnas kärringar, och gnäll- och gråtkärringar finns det många idag, inte minst i politikens Värld. På vissa amerikanska sajter står det helt felaktigt skrivet, att Thökk skulle betyda Tack på norröna, fast det alltid hetat takk, utan -th

 

Det gäller att lära sig uppskatta de små detaljer som gör helheten i vår Nordiska kultur, samt Asatrons värld, om vi alls skall kunna bevara en självständig kulturkrets. Islänningarna, till exempel, har alltid varit noggranna med såväl språk som logik, och det bör vi svenskar också vara…

Gullveig eller Guldtörsten var också av jotnars släkt, men inte större än en människa från början – bäst att inte göda henne…

Freja och Brisingamen igen…

Idag är det en Frejas fredag, eller alternativt en Friggs fredag, eftersom Fredagarna i Västnorden oftast tillhörde Frigg, men i Östnorden och under ett tidigare historiskt skede Freja. En av de saker som kännetecknar Freja är givetvis hennes sexualitet och hennes kvinnlighet, och detta är något som ledde till att hon blev så förföljd under kristendomens fördärvliga intåg i vår världsdel. Naturligtvis är Freja en mångfacetterad gestalt – hon är också en krigets och stridens gudinna, men minst lika ofta är hon en gudinna för dold eller esoterisk kunskap, som i ”Hyndloljöd” där hon lär Ottar, en av hennes förtrogna, om hans sanna ursprung och hans ätts historia. Od, Frejas försvunne make, är själva kunskapen, och Svipdag, som också kan antas vara den unge Oden i förklädnad – se i Fjölsvinnsmál – och i samma kväde är hon obestridlig ledarinna för en hel skara av mindre kända gudinnor, varav Eir eller läkedomens gudinna bara är en. Och i en mörkare och farligare gestalt antas hon också vara Heid, eller Gullveig, själva guldtörsten eller girigheten personifierad, hon som i Völuspá ger upphov till det allra första kriget i Världen.

Freja är alltså inte alls en såpass enkelspårig eller okomplicerad ”kärleksgudinna” som många okunniga har för sig, eftersom hon på alla livets områden når djupare än så – men en sak går inte att förneka – och det är just detta med Frejas sexualitet, eller den sexuella sidan av henne. Många – till och med de som kallar sig Hedningar – är fortfarande rädda för att höra historierna om Frejas Vrede (se i Thrymskvida, där både Tor – som symboliserar den manliga styrkan och Loke – som är den manliga listen – är fullständigt chanslösa emot henne – i samma berättelse anges också att Brisingamen, som vi snart skall få höra mer om, brister sönder när Freja blir vred) och ännu mer rädda för strofen ur Lokasenna – där Loke utslungar de berömda orden om att ”Av Asar och Alfer härinne, finns inte en enda som ”Thin hór”  icke varit” för att nu ta med två oöversatta ord ur det isländska originalet. Också berättelsen om hur Freja skaffade sig Brisingamén på egen hand, och hur Loke försökte stjäla smycket väcker alltid avsky hos nymoralister, eller de som inte lyckats frigöra sig från den kristna kulturen, kristen kvinnosyn eller andra kristna skuldkomplex. Sådana inskränkta och begränsade människor finns det många, inte minst i England och USA.

Vad en riktig ”Rälling” eller Räl är för något, vet inte amerikanerna. De förstår lika lite Frejs sanna natur som Frejas, eller var ortnamnet ”Rällinge” där denna statyett hittats, kommer ifrån.. (”Där satt en man på Rännefjäll, som brukade sitta och mäta. Så tog han fram sin styva räl, sin styva, långa och räta” – utdrag ur en gammal svensk folkvisa)

Dessa moralister skulle kanske inte förfasa sig så mycket, om de noterar att till och med Loke använder formuleringen ”Thin Hór” i Oegirsdrikkjas eller Lokasennas berömda 30:e strof. Inte ens han vågar kalla Freja vid fula namn, även om han indirekt försöker göra det – istället nämner han faktiskt, att det är de andra, det vill säga Frejas många älskare, som begått ”hor”, men däremot inte gudinnan själv. Freja varnar honom uttryckligen för att gå för långt i nästa strof, därför att hennes vrede kan bli fruktansvärd, även om hon i vanliga fall är ytterst tolerant, även emot en sådan figur som Loke.

 

På 2000-talet hittades denna silverfigurin av den vreda Freja, som sliter sitt hår och bär ett solformat Brisingamen-smycke om halsen. Det kommer från Tissö och 800-talets Danmark. Jämför med Thrymskvida, strof 13, där denna scen mycket exakt beskrivs. Thrymskvida och de övriga myterna som berör Freja är inte alls skrivna i ”sen” hednisk tid, utan var en levande realitet i folkmedvetandet långt tidigare.

Själv anser jag att myterna om Freja är ett slags lackmus-test på verklig hedendom, eller ett slags åsnebrygga, ”pons asinorum” som de pryda och sippa amerikanerna aldrig kommer över, därför att de är fast i sitt kristna tänkande.

De av oss som verkligen har vuxit upp i den nordiska kulturen, känner förstås till att ordet ”skämt” och Skaemtun (Freja gillar ju Mansöngur, alltså sånger som uppmanar till ett och annat samt just ”Skämtan”) kommer från samma ordrot som ”skämmas” och att våra förfäder inte alls drog sig för att skriva runverser som var helt öppet och ohöljt erotiska,  vilket Thor News avslöjat så sent som idag, och även i ett tidigare inlägg, som visar tydliga och klara arkeologiska bevis för den saken – ifall Rällinge-Frej nu inte var bevis nog.

“The blacksmith slept with Vigdis of the Sneldebein people”. The wooden stick is about 24 centimeters long and the use is uncertain. Some believe it may have been used as a hairpin – maybe a secret gift from the blacksmith to Vigdis herself? (Photo: Svein Skare, University Museum of Bergen)

”Sneldebein” betyder en person med smala eller långa ben, och som vi förstår, var den Vigdis, eller strids-dis som nämns på inskriften ovan, inte den som var den, om ni förstår hur jag menar. Allt detta går förlorat för amerikanerna – deras skräck för kvinnlig sexualitet, eller kvinnor som vågar ta för sig, och inte alls tror på den kristna versionen av hur en kvinna ska vara, fjärmar dem också ifrån Freja, eller vissa sidor av hennes sanna väsen, som man inte kan förstå, ifall man inte delar dem själv.

På en del inskrifter från Bergens 800-tal nämns ”futh” eller ”futhorg” vilket visst inte syftar på någon futhark eller själva alfabetet, men som för en nordman (eller dito kvinna !) framstår som lika enkelt som abc… futh rag” eller den sorts rag eller arghet som kommer från en futh, med andra ord.. De som hela tiden talar om ”higher truths” och är vansinnigt rädda för bilden av Freja som en ”wild girl (eller dito woman, för det är inte flickor utan fullvuxna kvinnor det handlar om) glömmer till exempel tantrismen i hinduisk tradition, eller Japanska shintoisters syn på saken, som var lika fördomfri och rättfram som nordbornas var, och till viss del ännu är, allt kristet pryderi och kryperi till trots..

Vart tog alla vilda kvinnor vägen?” frågade en svensk poet. Endast den, som förstår och inser kraften hos Freja, vet svaret – och själv har jag mött många av dem (”Jag till FRÖJAS dyrkan går” skrev en gång Carl Mikael Bellman…)

Men, låt oss nu ge oss ut i gudinnans eget sällskap, och se hur det gick till när hon skapade Brisingagamen som gåva åt sig själv genom ombud, och myten om hur smycket senare stals. En del ser den naturligtvis bara som en berättelse, och förstår inte att den speglar handfasta realiteter och en dagsens sanning, men det skall jag själv göra er uppmärksamma på, under berättelsens gång.

Alla förstår vi att ”Brisinga” har med havets bris eller havet självt att göra, och Freja är inte för inte Menglöd, eller själva Havsglansen, solen själv, som varje afton sjunker i Havet. De som inte kan eller förstår vårt nordiska språk, har ingen chans att förstå detta. De tror på falska grunder, att men ska betyda halsring, när det har samma ursprung som men = skada, på samma sätt som kaun – en av Frejas runor – betyder både båle eller böld, alltså något som lyser och bränner, ja ”glans” eller något lysande rött, inte bara ett sår. En hel del personer har också tänkt sig Brisinga-men som ett halssmycke av bärnsten, som ju mycket riktigt kommer från havet.

Men Brisingar är också en ätt, en stam och ett släkte – vilket vi lätt inser. Alltväl, berättelsen om Brisinga-mens tillkomst, eller hur Freja själv skaffade sig det står att läsa i Flateyarbok, som jag nämnt tidigare – en sen källa från 1300-talet, men berättelsen bygger ändå på traditioner från åtminstone 800-talet och ännu längre tillbaka, för som vi snart ska se är existensen av Brisingamen – eller vad som faktiskt verkligen kunde vara det – ett vetenskapligt faktum, och inte bara en legend..

Freja besökte i hemlighet fyra smideskunniga dvärgar, står det i sagan – Dvalinn, Alfrik, Berling, och Grer – men vad betyder då ordet ”Dvergr” på Norröna ? Jo, ”Dvergr” är en balkvägare eller en ”snälla” i en båt – märk inskriften om ”snälleben” från Bergen i Norge ovan. Tofterna, eller roddarbänkarna för er som inte kan nordisk terminologi, måste ha något som bär upp dem, och detta gör alltså balkvägaren, som i sin tur kan fördela kraften emot skeppets spant.

De som verkligen kan något om asatro vet också att Nordri, Austri, Sudri och Östri var namnet på de fyra ”dvärgar” som bar upp himmelskupan, och att talet fyra inte är ett sammanträffande. Dvalinn, eller Dvalan, förekommer också i det sk ”Dvergatal Volsupás” brevid Daudinn eller döden om jag inte minns fel, och Alfrik – den rike Alfen eller han från alvernas rike, tillsammans med Berling eller ”den som bor i berget” och Grer – den ”grådige” eller girige – är också ett typiskt dvärganamn. Naturligtvis blev det tidigt så i historien att man tänkte sig dessa varelser som faktiska dvärgar, eller småväxta, smideskunniga män, och så har det varit för konstnärer, skalder och diktare alltsedan dess, lika väl som vi vet att ”alfer” är de underjordiska, vanerna, världsupprätthållarna, eller naturens krafter, och det var alltså till dessa, som den sant kosmiska Freja i överförd bemärkelse sökte sig till. För den som inte trängt in på djupet i det Norröna språket eller den Nordiska kulturen, är allt detta oförståeligt, men den som har öron till att höra, han höre, och den som har ögon till att se med, ja han kan se Frejas sköna gestalt..

Freja och Dvalinn, Alfrik, Berling och Grer enligt en engelsk sagoillustration från början av 1900-talet (delvis beskuren)

Nu låg Freja en natt hos dem var, säger sagan – och det är berättarens sätt att säga att Frejas kärlek är så allomfattande, att den når rent kosmiska dimensioner. I gengäld gav de henne allt sitt guld, som de hade samlat ihop under långliga tider, och de skapade därav det skönaste smycke man kunde tänka sig. Detta liknar nu moderna amerikaner vid ”hor” eller ”prostitution” på sitt simpla, kristna vis – därför att de inte kan tänka längre. En bildad man, däremot, kan se likheter redan med Egyptiernas himmelsgudinna Nut, eller natthimlen, som omfamnade Geb, eller jordguden, i det första, kosmiska samlaget – och därav föddes solen. En del forskare har faktiskt på fullt allvar hävdat, att det fanns ett spår mellan bronsålderns solkult i Norden och det gamla Egypten, men utan att gå alltför långt, är det tydligt, att berättelsen om kärleksgudinnan, som befriade de i berget instängda och till materia och pengar begränsade dvärgarna, är en myt med mycket större innebörd än det först vill synas.

Freja och dvärgarna i något slipprigare version, som en amerikan tänkt sig det hela anno 2008 – men Freja låter sig sällan bindas…

Dvärgarna – de i de fyra värdestrecken till materien begränsade – hade låtit sig bli fångar av sitt eget guld. Innan Freja genom sin kärlek förmådde sänka sig ned till deras låga nivå, och genom sitt eget kön förmådde frälsa dem, var de i sanning beklagansvärda varelser. Men hon befriade dem, och lät dem skapa om guldet till något betydelsefullt och vackert. Inte heller skämdes Freja på något sätt av vad hon gjort, och i hennes handlande fanns inte den minsta falskhet. Nej, hon bar minnet av dessa fyra heta nätter helt öppet, runt sin egen hals så att alla kunde se det, och alla gav de sig helt frivilligt in på denna kärlekshandel, som gav smederna nya möjligheter, och lät guldet omskapas till något sant, riktigt och gott. Allt, tack vare Frejas oerhörda kraft !

Brisingamen har också den egenskapen att varje varelse – man eller kvinna, hane eller hona – som ser detta smycke, ja till och med träd, gräs och stenar ögonblickligen faller för Frejas kärlek, och vill följa henne. Den kvinna som bär Brisingamen är helt enkelt oemotståndlig – men nu frågar vi – har den sortens smycken verkligen funnits på riktigt ? Svaret på den frågan är ja. I de öländska guldhalskragarna – och de från Västergötland – hittar vi redan på 300-talet Brisingamens direkta motsvarigheter i verkligheten, smycken av oskattbart värde, gjorda i romersk guld, som ingen nu levande guldsmed inte ens med den modernaste teknik lyckats göra efter…

Detaljer av hästar, galtar och män, bara en tiondels millimeter tjocka – guldhalskragarna troddes gjorda av dvärgar, men tillkom med hjälp av bearbetade linser och optik av kvarts

Slipad bergkristall kunde användas som förstoringsglas och ”solarstein” – inte bara smycke…

Loke försökte senare stjäla smycket, genom att förvandla sig till en loppa (inte en lus, som det felaktigt står på Wikipedia, ty hos Freja finns inga löss !) och bringade smycket till Oden, som dock gav det tillbaka till henne ifall hon fick de två kungarna Högni och Heidinn att strida emot varann på en klippa i yttersta skärgården, säger Flateyarbok. Det här slaget, Hjaddingakampen, är bekant även från Prosa-Eddan minst 160 år tidigare, och flera skaldedikter från 900-talet, så man vet att också det varit en reell tro, och en symbol för solen, som sjunker i havet varje afton – och Brisingar var kanske namnet på de två följen, som slogs i solnedgången, eller den eviga kampen mellan ljus och mörker…

Loke stjäl Brisingamen i dansken Peter Madsens serie-version från 1990-talet – bilder som ingen pryd kristen vågar se

Enligt Eddan kämpar Loke – eldens gud emot Heimdall – den goda elden eller en solgestalt – för evigt om Brisingamen, och en av de platser där detta tänktes äga rum var på Singasten eller Singö i Roslagen, har vissa forskare sagt. Singö är också en ö i yttersta havsbandet, och både Heimdall och Loke hade förvandlat sig till sälar, när denna kamp skedde. Mycket riktigt har man skådat präster i Säl-gestalt eller sälhamnar, dragna över huvudet i Kiviksgravens figurer från bronsåldern också, så kopplingen sälar-solnedgång eller soluppgång och solsmycket är mycket äldre än vi kan tro – och avbildar en kosmisk verklighet med gudinnan Freja som huvudperson, snarare än de två männen, som kämpar om hennes gunst, just i denna Hjaddingakamp, som pågår för evigt. Heimdall är ju född av mödrar nio, eller av havets vågor, som vi vet, och han är den segrande solen, som går upp varje morgon.

Heimdall, ”son av mödrar nio” vann Hjaddingakampen om Brisingamen emot Loke själv, när de slogs i sälars gestalt – säger Eddan – och på en av Kiviksgravens hällar syns nio figurer, varav en kan vara en dansande man…

Sälar sjunger också i soluppgången, som bekant, och kopplingen mellan dessa djur och Freja är kanske föga känd idag, men redan Viktor Rydberg tog upp den i sina ”studier i Germanisk mytologi” och senare i ”Fädernas Gudasaga”. Viktigare är att komma ihåg vem Freja Freyja Freya verkligen är, och vad hon representerar, samt de oerhörda krafter hon har och besitter. Freja är havet och dess sälta, den segrande solen, kärleken och livet. Freja är kosmos, universum självt och ingen kan få del av hennes krafter, som inte har förstått hennes sanna mysterium. De som kallar Freja vid fula namn, eller förolämpar henne, kommer aldrig att se Folkvangs slätter efter döden, och de kan inte inse Sessrumnirs storhet. För evigt blir de utestängda, och kommer aldrig att få del av vad Freja värderar högst eller mest, men de som tagit Ottars och Svipdags plats, känner henne bättre än någonsin, och har fått kunskap och vetskap om hennes sanna natur – vilket ingen kristen, inga amerikaner eller någon inskräknkt, slö Monoteist någonsin kommer att förstå…

Ännu ett Marvel spektakel får premiär – och vi Hedningar IGNORERAR saken…

Man har – av anledningar som jag inte riktigt förstår – frågat mig vad jag tycker om den senaste halvdebila Popcorn-filmen från USA. ”Thor – Ragnarök” kallas spektaklet, och tydligen hade den premiär i förra veckan. För egen del tycker jag faktiskt ingenting, ingenting alls om denna film – utom att den är präktigt irrelevant för mig som Asatroende. Alltihop tilldrar ju sig hursomhelst i Marvels Universum, alltså en fiktiv serietidnings-Värld, och har inget som helst med verklig Hedendom eller Asatro eller ens Nordisk kultur att göra.

NEJ ! Thor eller Tor ser INTE ut såhär. Han är för det första Rödhårig, INTE blond, och MEDELÅLDERS och INTE i 30-års åldern…

Dessutom har ju Hollywood och Marvel gjort många sådana filmer förut, och om man alls skall tycka något, kan man tycka som Allsherjargodhi Hilmar Örn Hilmarsson uppe på Island, som redan 2011 fick frågan om vad han tyckte om sådana filmer. Svaret var förstås ungefär som mitt – dylika filmer är irrelevanta, och gör varken från eller till vad verklig Asatro beträffar, eftersom det är något helt annat än vad som skildras i dessa filmer. Debatten här hemma i Sverige har varit lite mer livaktig denna gång, och frånsett de som tror att denna taffliga amerikanska äventyrs-soppa med mycket explosioner och allt annat vi kan vänta oss på något sätt skulle populärisera Asatron och därmed locka fler anhängare till den, så kan jag endast svara att den sortens anhängare är vi nog inte så mycket hjälpta med, tyvärr – och vad filmen gör är bara att sprida amerikanska missuppfattningar, som att Tor och Loke skulle vara släkt (det är de inte alls!) eller att Hela, vanligen kallad Hel, alltså dödsgudinnan, på något sätt skulle vara Tors syster, vilket också är att förvrida den Nordiska gudasagan helt och hållet..

Marvel och USA gör med andra ord bara mer skada än nytta, men det visste vi redan förut…

Detta är HOR och inte TOR….

De svenska recensenterna i dagspressen har varit överraskande positiva, men det är heller inte så konstigt. De får ju betalda förhandsvisningar, och ännu mera pengar ”under bordet” för att skriva ”rätt åsikter – för så verkar det nuförtiden allt oftare gå till i den svenska journalistvärlden. Aftonbladet kallar filmen för ”ett komiskt rymdäventyr” och det kan man ju tycka, ifall mn får bra betalt för att se smörjan. Borås Tidning inflikar att det hela mer bygger på amerikansk humor än action, och Svenska Dagbladet slutligen, säger något seriöst för en gångs skull och konstaterar att ”strösslade vulgariteter kan inte rädda komedin” och i detta är jag för egen del beredd att instämma.

Detta är heller INTE Tor eller Thor, men en ful klump, vars namn är Trump, med rump i sump….

Men, för all del, som jag alltid brukat säga – Hollywood är nu en gång alltid Hollywood, ungefär som Popcorn är Popcorn och Amerikanska Dumheter är Amerikanska Dumheter

Långt bortom Marvel-soppan finns de verkliga Gudarna, och vi som känner dem vet att Thor eller på svenska Tor är alltid Rödhårig, Rödskäggig och en ätande och drickande Gud – han är med andra ord inte alls någon smärt och smidig idrottsbroiler eller kroppsbyggare, utan tämligen fet, likt Gustav Adolf, medelålders (i kraft av att han också har fru och barn sedan länge) och för övrigt en tämligen enkel och folkkär person, som inte alls är slimmad i ansiktet, utan som har grova och ojämna drag, ett väderbitet utseende och alltså minst av allt ska skildras som en bildskön typ. Tor framställs till exempel i Harbadsljod som barbent, och ytterst enkelt klädd, och i Trymskvida har han en sådan vass och otäck blick, att till och med den mest brutale av jättar eller Trym själv nästan svimmar, när han ser Tors ansikte. Tor ser alltså INTE vacker ut, och detta är ett mytologiskt faktum, även om Gudarna såklart kan anta olika utseenden efter behag, i synnerhet när de uppträder häromkring, eller i Midgårds Dalar.

Såhär bör vi tänka oss Thor eller Tor – fast ännu större !

Tor från en 1100-tals dopfunt i Skara stift… Alla äldre avbildningar visar honom som skäggig, och väderbiten…

Varje sann och äkta Nordbo känner Tors verkliga väsen…

Filmmakarna gör också flera groteska misstag, när de på sitt fåniga och överdrivna sätt försöker skildra de nordiska Gudarna. Loke är till exempel inte bildskön eller vacker. Hans mun har ju flera ärr, eftersom dvärgarna Brokk och Sindre en gång sydde ihop den med remmen Vartare, och ända sedan dess har Loke trasiga läppar, och sneda, kantiga drag. Så skildras han också på bläster-stenen från Snaptun i Danmark, på Gosforth-korset och flera avbildningar dessutom:

Nej, Loke är INTE bildskön eller vacker – om nu någon trodde det…

Ännu mer groteskt blir det när amerikanerna skall skildra Hel, som i filmen spelas av en svarthårig Kate Blanchett, tidigare mest berömd för att ha kreerat alvdrottningar i fantasy-filmer och annat i den stilen. Eddan säger tydligt och klart, att Hel är ”Hälften blek och Hälften Blå” och här får vi komma ihåg att blå också betyder svart på norröna, som i ordet ”Blåmän” till exempel. Dessutom står det också uttryckligen, att Hel är anskrämlig och skrämmande, som man ju kan förvänta sig av Lokes dotter, och inte heller bär hon några hjorthorn på huvudet, som i filmens Värld…

Hur än Hel ser ut, så ser hon INTE ut såhär…

På ett sätt kanske Marvel har tagit ett steg framåt från andra stereotypa och felaktiga skildringar av Hel – för oftast brukar amerikanerna i sin dumhet och oskuld tänka sig, att Hel skulle vara hälften skelettartad, med en halv dödskalle och den andra ansiktshalvan föreställande en vacker kvinna, vilket helt och hållet saknar varje form av stöd i Nordisk tradition, eller avbildningar före 1900-talet. Folktron säger, att Hel är den äldsta av alla skapade varelser, och eftersom hon är mycket gammal, bör hon tvivelsutan också se sådan ut, om man nu alls ska framställa henne.

Hon ser med andra ord inte ut som såhär:

Och heller inte som någon nödtorftigt uppsminkad, kristen Madonna i Halloween-utstyrsel…

Vi Nordbor har förstått våra Gudar, och vi ska kanske inte dela dem med några andra. ”Cultural Appropriation” eller snarare ”Cultural Misappropriation” som i Marvels Värld är inget vi ska uppmuntra eller tolerera, utan tvärtom bekämpa. Dessutom – vill man ha populärkultur, serier och liknande saker, så kan vi Nordbor skapa sådant SJÄLV utan amerikansk inblandning, på samma sätt som vi kunde skapa en självständig kultur även förr i tidense på Peter Madsens utmärkta skämtserier, till exempel – som också återger den verklige Tor lite av hans kraft, pondus och råstyrka, i den ätande, rödlätte mjödstinne sällens form, långt borta från Hollywood och dess lögner.

TOR HJÄLPE OCH BÄTTRE !!

Det stora Mistel-Mysteriet

Alla någotsånär bildade svenskar känner nog till myten om Loke, Höder och Misteltenen, som avsköts emot Balder med dödande verkan. I Eddan står det tydligt utsagt att Frigg tog löfte av alla farliga eller giftiga djur och växter att inte skada Balder, men att den sluge Loke lyckades hitta misteln, formade den till en pil och lät den blinde Höder, mörkrets gud, skjuta ned den ljuse Balder, vilket möjligen kan vara aktuellt såhär års, då den mörka årstiden nu börjat.

Engelsk sago-illustration från början av 1900-talet – Frigg kräver en ed av Djuren

Men misteln är som vi vet en oansenlig och svag planta, som inte alls duger att göra pilar av, och än mindre kan den genomborra en människa i verkligheten. Detta har fått flera forskare att lansera flera, andra, och helt olika växter som kandidater till titeln ”Balders Dråpare”, och läser vi i Edda-dikten Baldrs Draumar, som handlar om hur Oden själv besöker Hel och väcker upp en död Völva för att höra om Balders öde, så ser vi mycket riktigt att det står Höðr berr hávan hróðrbaðm þinig, i den nionde strofen, alltså att”Höder bär det höga, frodiga trädet dit”  och misteln beteknas alltså som ”havan” eller hög, vilket ingen mistel varit i verkligheten. En del menar till och med, att myten om den ljuse Balder och hans hustru Nanna (som är månskäran) och den mörke Höder skulle ha med månen och dess faser att göra – Höder är Tunglet, eller månen i sin mörka fas, Balder Fullmånen och hans hustru, som dör av sorg, den bortskymmande månen i nedan, medan Hämnaren Våle (som i ”Rind föder Våle i Västersalar”) som dräper Höder, bara en dag gammal, förstås är nymånen.

Det må vara hur som helst med den saken, men på sociala media har jag träffat människor, som envetet hävdar att busken Benved skulle vara det ”höga och frodiga träd” som nämns i Eddan. Det är sant att Benved, också kallad Spelbom eller Korsbär kan bli någon meter hög, men det är fortfarande inget ”frodigt träd” och oavsett att Benved är ett giftigt trädslag som har viss betydelse som medicinalväxt (man har använt den som skydd emot loppor, löss och som medel emot skabb ) så är själva veden eller träet inte alls så giftigt, att det förmår skada en människa. Dessutom är det inte känt i någon Europeisk kultur att någon verkligen skulle ha ställt sig och försöka tillverka pilar av Benvedens stänglar, lika lite som stänglar från en mistel. Ingendera växten stämmer med Eddans beskrivning, men vad är det då för slags växt som menas ?

Själv skriver jag sällan om giftiga växter eller läkeväxter nuförtiden, eftersom jag vet att sådan kunskap är farlig, och kan användas av sk ”fornsedare” och andra, mindre nogräknade individer som kan vara inne och läsa på denna sida. Det finns mycket patrask och många egendomliga människor därute, som skulle vilja använda växterna i vår nordiska fauna till berusningsmedel, om de bara kunde använda dem på det sättet, och trots att det går att hitta information om det mesta på Internet nuförtiden försöker jag i alla fall för min del ta mitt ansvar, och inte direkt lära ut vad som kan vara dödligt, eller användas för att framkalla skada. Som vi sett, så var Loke en gång mindre nogräknad vad gäller den blinde Höder, men sådan är hans och Lokeanernas väg – den far neråt och norrut emot Hel, och den vägen bör ingen av oss vandra.

En annan kandidat, som nämnts i sammanhanget har varit Idegranen, ett träslag som artar sig förträffligt till att göra pilbågar och pilar av, och som bevisligen användes för sådana vapen under järnåldern. Idegran eller Taxus  baccata har i och för sig giftiga bär, barr och frön, men själva trädet och veden är helt ofarlig, vilket ju är tur för bågskyttarna. Den är verkligen högvuxen, och kan bli upp emot 15 meter hög, alldeles som det står i Eddan, och en del har också menat att ”Askr Yggdrasils” eller Världsträdet – ordet ”askr” för träd kan betyda vilket trädslag som helst på norröna, och är helt enkelt ett generiskt ord för träd, om ni nu inte visste det – skulle vara en Idegran, men idegran växer mycket långsamt, och kan inte antas vara ”frodigt växande” eller snabbvuxet som i Baldrs Draumar.

Var detta träd Baldrs bane ? Föga sannolikt, det också…

Endast en kandidat återstår, och det är ett träd som verkligen gör skäl för namnet ”Mistel” eller som med andra ord växer som en parasit på andra träd, även om det såklart inte rör sig om den växt, vi vanligen kallar Mistel nuförtiden. Det är flogrönnen eller flygrönnen, alltså en rönn som spritts via fåglar, och som råkat gro i en grenklyka eller uppe i stammen på ett annat träd. Man vet, att Flogrönn varit berömt som ett osvikligt, magiskt medel emot häxor över hela Västeuropa – så är fallet i England, på Irland och i alla andra länder dit Vikingarna kom, och Rönnen kan också kallas ”frodvuxen” eller snabbväxande, och kan mycket riktigt bli ett högt träd, varför den stämmer utmärkt väl med den beskrivning vi hittar i Baldrs Draumar.

Flogrönn kan växa på tall, ek eller i stort sett vilket trädslag som helst, och är i början av sitt liv verkligen en oansenlig planta, som skapar en ”mista” eller en ”mistill” alltså en åverkan på värdväxten. Att rönnträdet spelar en viss roll i Nordisk mytologi och folktro vet vi även från det faktum att ”Rönn är Tors Bärgning” som det heter (se i berättelsen om hur han övergick Vimurs älv) och att det än idag betyder stor otur att ta in rönnträ i en båt, vilket är dubbelt klokt, eftersom det också brister ganska lätt, och det är ju en egenskap man önskar åt pilskaft, för det är bra om dessa går av i såret, och inte så lätt kan dras ut igen.  Också i keltisk kultur anses Flogrönnen ha dolda krafter och träslaget är tillräckligt hårt eller stadigt för att göra skaft eller spjut av, vilket också tyskarna noterat. I Tyskland kallas det också fågelbär, och anses ha använts i magin för orakel eller spådomssyften, fast man inte har förklarat hur detta skulle gått till i någon källa jag läst – och rönnens röda färg och bär kan väl med viss rätt ha ett svagt samband med den eldfängde Loke…

Var då Balders Mistel i själva verket en pil av Rönnträ ? – Ja, mycket talar för det, och ”mistelteoretikernas” sena anspråk om att Mistel – i långvarigt bruk eller jättestora doser – skulle kunna ha anti-koalgulerande egenskaper (vilket dock inte lär ha bevisats i kliniska test) låter i mycket som en efterhandsrekonstruktion, men inte ett helt övertygande bevis. Pilar av rönnträ, däremot, kan träffa sitt mål, och rönn kan användas som färgväxt för att ge blodröd färg, så indicierna för att Misteln är en Flogrönn är faktiskt ganska starka..

Balders död enligt Brynjolfssons Edda från 1600-talet. En mistel kan inte åstadkomma något sådant, men det kunde ett spjut av rönnträ…

Stephen Fry slapp hädelseåtalet på Irland

10 maj i år kom ett lyckligt besked för all världens hedningar. Komikern och ateisten Stephen Fry hade den 7 Maj åtalats för hädelse på Irland av alla platser, men åtalet lades snabbt ned såsom varande komplett onödigt. Av alla Europeiska länder är det fortfarande bara Irland, Danmark, Finland, Tysklan, Polen och Italien, Österrike, Grekland och Montenegro som alls har några lagar emot hädelse överhuvudtaget. Alla andra – mer civiliserade – länder har insett att man inte kan åtala någon för brott emot en abstrakt företeelse, dvs en gud eller en gudinna.

Enligt Dagens Nyheter den 10 Maj så åtalade man Stephen Fry för vad han sagt i Tv år 2015, alltså för mer än två år sedan. Han framförde då sin åsikt att den kristne guden är en dum, nyckfull och elak gestalt som skapar en värld fylld med orättvisor, och att man därför omöjligt kan tro på honom. De flesta av oss Hedningar och Asatroende torde tvivelsutan helt instämma i det uttalandet.

Enligt SVT sade Stephen Fry att ”Gud” är en komplett galning, och dessutom korkad. Det måste man också hålla med om. Först skapar gud arvssynden, sedan börjar han straffa mänskligheten om och om igen (vilket utförligt beskrivs i Gamla Testamentet) och sedermera låter han sin egen son, som också påstås vara gud (en total självmotsägelse) lida martyrdöden och straffar till och med sig själv – vilket bara en galning skulle göra – och varför skulle någon vettig människa alls tro på denna kristna cykel av enbart skuld, skam och straff, om och om igen i det oändliga ? Endast en enda person lär ha väckt det aktuella åtalet på Irland, och därför lades det snabbt ned.

För övrigt kan man ju undra vad det är för slags religioner eller religiösa utövare som känner sin guds allmakt hotad och utsatt, bara därför att en enda individ någonstans uttrycker sig ogillande eller vanvördigt om den. Om deras gud nu verkligen är såpass allsmäktig som de påstår, borde ju inget av detta logiskt sett eller strängt taget spela den minsta roll, eller hur ?

Men nej – men nej – så fort någon i likhet med Stephen Fry motsäger den kristne guden, ja då blir det ”ett herrans liv” !

Enligt hedendomen och Asatron spelar hädelse ingen som helst roll, och även om den teoretiskt sett kan förekomma, bryr sig varken människor eller gudar och gudinnor alls om den. Loke finns redan, och därmed har Hedendomen infört en gud också för själva hädelsen och förnekandet av de andra gudarna. Oegirsdrikkja eller Lokasenna, ett av Eddans kväden, visar ändå tydligt vad jag menar..

Och kanske kunde Stephen Fry också spela Loke i en kommande film, eller något – minns att han gjort konstigare roller förr…

Hädelsen är redan inbyggd i Asatron i och med Lokes gestalt, och därför behöver vi inte frukta att bli hädade..

147 Gudamakter… (del 3)

Nu byter jag – min vana trogen – ämne och återgår till min genomgång av Henrik Anderssons ”Våra Gudamakter” och Asatrons mer än 147 gudomligheter.. Jag snuddade ju redan vid nyttan av Gudinnan Syn i vad jag skrev om Frihetsdagen igår, men härmed återgår jag till gudomligheterna under B, den andra bokstaven i det latinska alfabetet, som motsvaras av Bjarka eller den sjuttonde runan i Utharken, den äldre 24-typiga runraden, när den används för andliga syften.

Henriks text är i kursiv, mina kommentarer i brödtext.

hqdefault

Brage

Skaldekonstens gud är Brage. Skaldekonsten har han ärvt från sin fader Oden. Frigg är hans moder och hans hustru är Idun. Idun och Brage kallar avlidna skalder för sina barn, och det är nog så att de skalder och diktare som dör hamnar under deras beskydd. Förutom att spela och sjunga för gudarna och gästerna i Valhall tar Brage tillsammans med sin bror Hermod emot och välkomnar de som stupat och får komma till fadern Odens sal. Den som vill lyckas inom musiken och poesins område bör nog rikta sig till Brage. Brage har ett långt skägg och har runor ristade på sin tunga. Brage stupar vid Ragnarök. Brage omnämns i Grímnismál, Lokasenna och Sigrdrífumál.
 

1280px-loki_taunts_bragiLoke eller Obetänksamheten smädar Brage, den intellektuelle skaparen. (Bild av CG Collingwood från sekelskiftet)

Många teorier har funnits om Brages eller Bragis namn, och på 1800-talet försökte kristna forskare lansera teorin om att Bragi Boddason, en fullt historisk person från 900-talets början, skulle ha blivit upphöjd till gud, vilket är helt emot den Nordiska traditionen, och något som aldrig någonsin förekommit här, även om apoteoser, som kulturellt fenomen, förekom under romersk kejsartid. En annan – och vida sannolikare – förklaring har man velat hitta i Gaeliskans ord ”Bragh” som i ”Erin go Bragh” (eller ”Irland för evigt!”) eftersom skaldekonstens Gud borde stå för det eviga eftermälet, orden som alltid lever, och man vet att en ”Bragr” – dyrgrip, ett dåd, en berömlig gärning i norrön skaldepoesi har samma ursprung – något som görs så bra, att det har betydelse för evigt. Redan ordet ”bra” av ”brav”, alltså modig, djärv, positiv, berömvärd, antas ha samband med samma nordiska ord.

800px-bragi_and_idunn_by_frolichBrage och Idun – kreativitet och ungdom  – enligt Lorenz Frölich

Hermod, som också tillhör Odens ”äkta” söner med Frigg – till skillnad från de många ”oäktingarna” har av många ansetts symbolisera förtänksamheten, och är den av Odens söner som fått ärva det mesta av hans visdom och kunnande i krig. Det är Hermod; men inte Brage, som sänds för att hämta Balder ur Hel, vilket dock misslyckas på grund av Angerbodas eller Lokes ränker. I Lokasenna retar Loke Brage genom att säga att han är bekkskrautuðr; vilket en del översättare uttytt ”Brage – din bänkprydnad !” med tanke på det senare fotbollslaget med samma namn – Loke kallar honom också ”við víg varastr ok skjarrastr við skot.”, alltså ”mest självbevarande i strid, och skrajast vid skott” och börjar med att förolämpa Brage först av alla gudar i Ägirs hall. Sådant är Lokes sätt.

Kritiken från ränksmidaren, handlingsmänniskan och den obetänksamme, som träffar den kreative och intellektuelle – som mycket riktigt kommer först ibland Gudarna – känner vi också ifrån dagens Värld. Här finns ett andligt budskap också till dagens människor – om hur vi låter dumhet och ”fornsederi” råda och sätta hinder i vägen för sann Asatro, identitet och framåtskridande.

bragi_3_2048x2048Modern trästaty av Brage – märk runorna på tungan !

Att Idun, som ju är ungdomen, förknippas med Brage i gestalt av inspirationen och skapandet – som kan föda dikter helt spontant ur munnen – är inte svårt att förstå. I Lokasenna håller hon tillbaka Brage och hindrar honom från att i handling besvara Lokes förolämpningar, men ett korn av sanning finns förstås i Lokes kritik, Brage lovprisar andras dåd, han utför däremot inga egna. Också här finns ett budskap.

Brage finns knappast ihågkommen i form av några teofora ortsnamn, och vi har inga ”Bragevi” bevarade i det svenska kulturlandskapet, exempelvis. Å andra sidan har Bragarfull, det rituella skålandet och drickandet till Brages minne, först av alla, när man vill hedra en fallen ledare eller död kung, stor betydelse. I historisk tid – och enligt Heimskringla – drack man aldrig Bragarfull först, vid Julfirande eller annars – de tre första skålarna var alltid förbehållna Oden, Tor och Frej, och en Asatroende ber aldrig – han vet att du måste ge något – minst en skål, eller en god minnesdryck för att få något, för ”gåva kräver, att gengåva gives” med Hávamáls berömda ord. Vi har få myter bevarade om Brage, men hans betydelse och innebörd står fullt klar för oss. Som det är, och skall vara.

350px-olav_tryggvasons_saga_-_sigvalde_jarl_-_h-_egediusDen som inte förstår vad Bragarfull är, eller i vilken ordning skålarna utbringas vid Jul, kan inte vara Gode eller Gydja…

Brynhildr
Brynhild är namnet på en av Odens valkyrior. Precis som Bragi Boddarson är Brynhilde, Kriemhild en fullt historisk person, som faktiskt levat. Nibelungelied gjorde henne till ”Drottning av Isenland” (eisen-land, alltså järnlandet) istället för över Västgoterna, som hon var i verkligheten och Wagner gjorde henne till den mest kända av Valkyrior, medan Nordborna långt dessförinnan tagit upp henne i Sigurdsagan. I Sigdrifumál omnämns hon som Sigdrifa, Odens dotter, som ger Sigurd goda råd efter att han väckt henne – och vid Externsteine i Tyskland finns också en plats, som helt överensstämmer med sagans ”Hindarfjell” där detta ska ha hänt – jag har själv besökt den…

img_2357

Brynhildes klippa, där hon och Sigurd ska ha sovit tillsammans, är ingen myt. Den finns i verkligheten !

200px-ring48

Sigdrifas solhälsning och råd är också verklighet, och en av Asatrons mest centrala texter

Burr
Son till asarnas stamfar Bore. Bure gifte sig med jättinnan Bestla och har med henne sönerna Oden, Ville och Ve. Burr och Bor är andra former av gudfaderns namn. Burs namn är med i Völuspá och Hyndluljóð.   Bure, Bor och Bestla hör alla till Rimtursarnas släkte, som nästan utrotats av Tor och de andra Gudarna, vilket hände ”arla i urtid” och långt innan människornas tid. En saga berättar, att Bur var ”lagder på ludr” eller ett slags flytande träkärl, och gav upphov till resar och jättar.

14390250581_19318008d3_bByggve, som gav oss bygden, åkern och ölet…

Byggvir
Beylas make och Frejs tjänare. Byggvir har med ölbryggning att beskaffa. Om han och hans maka är vaner eller alver är oklart, men gud är Byggvir och den som ska tillbes då öl ska bryggas. Även mälden är ett område Beylas make råder över. Byggvir är med i Lokasenna. Byggvir stupar i ragnarökslaget.  Många har ansett, att Byggve skulle vara närbesläktat med Bjugg, alltså kornskörden, av vilken ölet framställs – och att han är ett slags personifikation av detta, ungefär som ”John Barleycorn” i Engelsk bryggeritradition. Han är också särskilt viktig till Jul, och när  ”såkakor” bakas inför nästa årsväxt.

john_barleycorn_by_wigglebum-d59e0qqBritter och Kelter ägnar än idag ”John Barleycorn” eller Byggve faktisk dyrkan…

Bylgja
Bylgia är den sjunde av Ägir och Rans nio döttrar.  Hennes namn betyder helt enkelt Bölja, som var och en kan förstå. Än idag har folk faktiska syner av henne, och hon liknas vid Knubbsälar och andra sådana väsen.
Bára
Båra är den åttonde av Ägir och Rans nio döttrar. Hennes namn betyder ”den bärande” vilket är ett lämpligt namn för en havsvåg. Hon tillbes ännu som ”den stora vågen” eller dyningens bärande kraft, inte att förväxla med Tsunamis eller mer destruktiva vågor, som syns i andra Ran-döttrar. (se Blodughadda)

diva-bara-01-wallpaperBára är också ett kvinnonamn i det slaviska Ryssland och Tjeckien, mfl länder. Namnet är en avledning av ”bära” eller ett proto-indoeuropeiskt brthis – som också syns i engelskans ”birth”, ”boren”, ”buren” osv – vilket har med kvinnor och vågor att göra..

I Vårbrytningen

32305A

Jodå  jag både häcklar och hädar – men TANKEN ÄR FRI – och i kraft av yttrandefrihet får man vara kritisk !

Idus Martii har kommit och gått. Vi står snart vid Vårdagjämningen, och meteorologiskt sätt råder det nu vår – minst 14 dagar för tidigt enligt almanackan – i Mälardalen, och vårtemperaturer på upp emot 14 grader har noterats allra längst upp i norr, mer än 1050 km norröver där jag nu sitter och skriver detta. Aldrig någonsin har det varit så varmt i Sverige sedan meteorologiska mätningar ens började, har jag fått höra.

 

normank_varank_var

Våren skulle ha kommit till Mälardalen först kring den 1 april, men något i naturen verkar vara i olag…

Tiden kring det som kallas Vårbrytning, och det danskarna kallar Föråret – deras namn på hela fenomenet vår – har alltid varit en viktig tid för mig. Jag har märkt att vilka händelser som än utspelar sig såhär års, har de en tendens att bestämma resten av året eller i varje fall Sommarperioden också – det är just därför man talar om ett För-år, innan vegetationsperioden och markens gröda riktigt kommer igång. I Skåne och Sydsverige talar man om att ”jorden reder sig” såhär års. Tjälen går ur marken. De djur som legat i iden under vintern återuppstår, och återinträder i naturen. Moder jord gör sig redo för det som kommer – ett avstamp sker. Vatten som blivit fast, övergår till flytande form. Vårfloden rör sig – och en oro sprider sig över mitt sinne, jag kan känna vårens obändiga förlopp också i min egen kropp och benstomme, ja ända in i märgen.

IMG_1712L

Jordgudinnan Gerd, som jag skildrade henne år 2012 – meningen var också att erinra om Matj Syra Zemia eller Stora Moder Ryssland från ”Svitjod Hin Mikla” och det som en gång var Hröreks land

Till och med björnarna i Alaska, som likt de i Svenska Norrland traditionellt sett inte anses lämna sina iden före den 14 april, tvingas nu gå upp tidigare och tidigare varje år. Detta är inte naturligt för björnen, som hungrig och illa till mods tar sig en titt på omvärlden, och allt den kan se och upptäcka där. Också björnen kräver sin frihet, sin rättvisa. Den ansågs förr om åren vara en tänkande varelse, precis som vi.

bear bjorn_kenneth_johansson1189

I Ryssland  och Ukraina- där de enkla människorna faktiskt är äkta, och verkligen tar vara på vad som är forna seder och inte bara hittar på oriktiga, onaturliga sammanblandningar som här (jag hatar och förbannar fortfarande allt som här i landet på falsk grund fått namn av ”forn sed” utan att vara varesig det ena eller det andra) har man nyss firat Maslenitsa – en ursprungligen hednisk fest vid vinterns slut, som den grekisk-ortodoxa kyrkan försökt lägga beslag på, men utan att riktigt lyckas.

Maslenitsa var urspungligen en gudinna, något av jorden eller våren själv, och det är henne man firar vid den ryska versionen av det som en gång var vårt Segerblot, som det bör kallas – jag ska komma till varför inom kort. ”Fru Maslenitsa” – ibland också kallad Kostroma, Kostrobunko – uppstiger efter en vecka av firande till solen genom ett stort symboliskt vårbål – det är detta Igor Stravinsky en gång visade i sitt symfoniska verk ”Våroffer” – det ryska ordet ”syra” för fuktig, kom förresten in i deras slaviska språk under vikingatiden – ”kärr och syra” sjunger till och med Bellman om – och deras ord Sistra, kommer från det nordiska Syster – detta sagt med bakgrund hos alla dem, som fortfarande lider orättfärdigt där borta. (se tidigare inlägg)

01l-maslenitsa-2011-st-petersburg

I slutet på Maslenitsa-veckan och tövädret brukar man i Ryssland och Ukraina säga ”Må gudarna förlåta dig !” till sina fiender – då underförstått att ”själv kommer jag kanske inte kunna göra det”. Nu har vi olika länder, och två folk – båda gränsande till oss – som förut alltid var bröder, har nu mötts i ett – för tillfället fruset — inbördeskrig. Jag själv, som har vänner på båda sidorna, själv besökt båda länderna och känner observatörer – som själva suttit i krigsfångenskap där – vet sannerligen, vad detta krig har kostat våra båda grannländer.

Och till en viss Vladimir Vladimirovitj – som under hela kriget varit President, fast han kanske fått hela konflikten i sitt knä och delvis ovilligt gått med på den – störst skuld bär hans rådgivare – säger jag: ”Måtte gudarna förlåta dig – själv kommer jag nog aldrig att kunna göra det…

Grannen

”Grannen” – konstverk av den finländske konstnären Kaj Stenvall

Jag har skrivit en hel del om hädelse och yttrandefrihet i den här bloggen.

En del läsare har frågat mig: ”Kan man ens häda de Nordiska Gudarna, eller begå hädelse emot Asatron, ifall man nu tvunget ville ?”

Nej” svarar jag då skarpt och hårt. ”Njet – Nein – Nitchivo !

Att begå hädelse emot Asatron är totalt omöjligt, även om man kanske kan kränka dess utövare, även om vi Hedningar är rätt svårkränkta och uthålliga efter sådär 80 000 år eller mer på våra planet. Detta är fallet, därför att Asatron redan har en gudom också för själva Hädelsen, vars namn är Loke. Loke är personligen bekant med de andra gudarna, för att inte tala om gudinnorna, och vet därför allt om deras tillkortakommanden – därför kan han häda dem betydligt mer genomgripande och omfattande än vad vi vanliga dödliga någonsin skulle kunna klara av och i jämförelse med det, förbleknar allt annat genom sin futtighet – varken ni eller jag kan någonsin ställa till med något jämförbart – försåvitt vi nu inte utlöste Världskrig eller gjorde något verkligt nedrigt, som att rösta på Miljöpartiet, Donald Trump eller likt Putins handgångna män hetsa två grannfolk emot varandra och eftersom makterna är gamla, mycket äldre än någon av oss har de sett och upplevt mycket mer och mycket värre saker redan, oavsett vad vi själva nu skulle hitta på att säga, skriva eller göra.

loki1

Kom ihåg att Loke själv uppfann det första nätet, och därför är Internets skapare !

Jag har redan skrivit nog om de som kallas Lokeaner eller ”Lokeans” borta i USA. Själv har jag aldrig mött en enda lycklig Lokean, vad det nu kan bero på. Loke är – av olika skäl – en gudom man bör akta sig för och nog undvika att dyrka – den här våren tänker jag mera på Heimdall, Lokes direkta motsats – ordningens och lagens upprätthållare, som värnar Världen och varnar människorna i den för den annalkande stormen.

heimdall3

Heimdall eller Rig – den sanne och rätte konungen – är betydligt mera värd att ha på sin sida…

Men jämför våra egna gudamakter med de kristnas Jod He Vau He eller Allah – och andra små och obetydliga gudomar som går omkring och kallar sig ”allsmäktiga”. Dessa gudar gnäller och kältrar ideligen. Jämnt och ständigt måste de tillbes eller föräras, för annars hotar de att förgöra mänskligheten. Ständigt måste deras tillbedjare ömka sig, göra sig ynkligare än de är och krypa och kräla i stoftet för dem som maskar, medan de säger saker som ”jag fattig syndig människa” och andra dumheter i den stilen. Och framförallt – den kristne guden är liksom Allah extremt känslig för just hädelse – dessa påstådda härskare över hela kosmos är hela tiden oerhört småaktiga, och gråter som treåringar över minsta småsak:

UwaaH – Rabaaäh – Petterson där nere tror inte på mig !” eller ”Jamen Lundström har runkat !” eller ”Andersson är en syndare!

En VERKLIG Gud eller härskare över hela kosmos skulle lämna sådana futiliteter åt sidan, och bry sig om det som verkligen var väsentligt – vem kan ens tro att en gudom skulle bry sig om ifall du ”syndar” emot denna eller inte ??

Oden och Tor bryr sig inte ett enda förbannat skvatt om ifall just DU som läser dessa rader TROR på dem eller inte.

3f6ccce9d9d789d71a210d6fc114e3fd

Det är dem fullständigt överdjävla likgiltigt, för eftersom Asar och Vaner är verkliga NATURKRAFTER som du själv kan se och uppleva såhär års och existerar helt OBEROENDE av oss, behöver de inte bry sig heller.

Allt Oden gör – av rent medlidande eller en viss sympati med mänskligheten – tro inte annat ! – är att ge oss en del goda råd i Hávamál, men inte mer än så. Han krävde aldrig några blot eller offer, begärde aldrig att du skulle tro på honom, och förelade dig inga lagar, lika lite igår som idag eller ens i morgon. Vad du tror eller inte tror, lämnar han åt dig själv att bestämma – och därför kan du knappast ”häda” honom ens om du försöker, därför att Oden till skillnad emot den kristne guden och hans anhängare är säker på sig själv, och vet att han står för en rättvis sak, som kommer segra så småningom…

Vi Asatroende b-e-r heller aldrig till våra Gudar, som jag redan har förklarat i andra inlägg – upprepade gånger. Det är helt onödigt att försöka be Våren om att komma tidigare eller senare, eller att be vårfloden om att skona just ditt hus ifall det blir översvämning – för Våren och Vårfloden kommer ändå när den vill – och om du inte gillar detta – jamen bygg inte ditt hus på en plats där det kan bli översvämning, då…

imagesÖversvämningskarta från SMHI, utvisande centrala Uppsala – vissa år blir här en kraftig vårflod (you’d better start swimmin or you sink like a stone sjöng en gång Bob Dylan..)

Snart är det savtappningens tid – och dags att dricka björksav igen – som en vårkur och bot emot det min gamle Värmländske vän Tekniske Johansson (hoppas ni kommer ihåg honom !) kallade ”Svårmodet i Tjällossningen”. De första varelser, som tappade björksav i Norden, var nog inte människor utan björnar, har forskare räknat ut. När björnen kommer ur idet blir den både hungrig och törstig, och klok som den är förstår den att den bara behöver skrapa på björken med sina kraftiga klor, eller bryta av en gren, så kommer björksaven flytande…

Brown bear, Ursus arctos, standing raised upright and rubbing her back against a birch tree in Katmai National Park and Preserve, Alaska .

I naturen finns – olikt de kristnas värld – ingen skam, ingen synd, ingen skuld eller straff. Inga galna gudar typ JHVH-1, vars enda nöje är att plåga och förfölja människorna, bara därför att de inte tror på hans enfödde , enfaldige son. Allt som är naturligt, försiggår på rätt ställe, rätt plats och enligt rätt regler – som naturen själv står för. I naturreservat får man inte längre skörda björksav, och heller inte i nationalparker – och man borrar ogärna centimeterstora hål eller mer i en björk om man inte vill ha bort den för evigt – björnarna däremot gör inte så – de vet att om man bara lätt rispar björken och tar vad man behöver, så slutar saven rinna efter en stund, och när det kommer så långt att de första björklöven visar sig, ja då är också björksaven oåterkallerligt slut. Men ingen makt och ingen regering – varesig Putins eller någon annan – kan förbjuda dig att tappa björksav i en skog du själv äger… eller ur björkar du själv planterat och vårdar – år efter år !

För mig som Hedning och Asatroende är det viktigt att ge akt på naturens signaler. Jag tillhör inte den urspårade och barnsliga skara, som tvunget envisas med att fira någonting de kallar ”Påskblot” vid Uppsala högar – utan att de kan enas om en gemensam policy emot droger i sitt samfund, betecknande nog.

Vad tusan skulle ”påskblot” vara egentligen ?

Är ”Påsk” ens något naturligt eller hedniskt begrepp ??

Den ska vara något man firar för en påstådd ”frälsares” dödsdag, som alltså ska variera fram och tillbaka varje år – helt utan någon logik eller ordning alls, som det verkar. Allt detta istället för att ge akt på naturen som den faktiskt är, eller himlens astronomiska rörelser. Så onaturligt, så bizarrt…. så konstlat….

När jag själv möter alla dessa ”frälsningsprofeter” som är ute i våra bostadsområden och härjar såhär års (”när du är vårtrött och vill sova – får du besök av dårar från jehova”) och som vill skuldbelägga oss alla med sin omöjliga lära om att åsynen av en annan människa, som pinats ihjäl på ett stort plustecken kallat ”kors” eller något (morsning korsning ?) tydligen ska glädja mig på något dunkelt vis eller få mig att känna mig ”frälst” – själv tycker jag åsynen av någon annans död under hemsk tortyr bara framstår som något allmänt sorgligt eller tragiskt – därför att någotslags påstått allsmäktig ”gud” annars kommer ge sig på mig och hela mänskligheten tillika, och att vi bara genom detta ställföreträdande lidande eller någon annans bög-sado-masochistiska tortyrdöd kan undgå straff – ja det är då jag går igång och berättar om Loke på allvar…

48f387f2e4dc0fee4e30e58c79675d4a

Blaha-Blaha Kristus hängde bara på korset i en dag, men Loke lider FORTFARANDE för DINA synder ! Allt är DITT fel !!  Allt är DITT Fel !! Där ser du – och HÖR sen !!!

Kristi lidande och pina var enligt Bibeln oerhört begränsat, men Loke lider evinnerligenutan att klaga – eftersom han ligger bunden intill Ragnarök med den giftorm hängande över sig som Skade – vinterns gudinna – stoppade dit, eftersom Loke också är vådelden, och eldsvådor släcks av vatten. Till och med Loke är alltså bättre än jesus kristus, brukar jag säga, och allt är ERT fel lägger jag till, när någon kristen dörrknackare kommer för att ”frälsa” mig.

2f6998e8e15de9ddfaa976016604325b

Också en Hednisk Man har väl rätt att vara kritisk eller filosofisk…

Om deras kvinnor sen har håret obetäckt, brukar jag fråga ”hur mycket kostar det ?” eller ”tar du den i tvåan också, syster ?”eftersom det står i bibeln att bara horor går utan huvudduk, och eftersom bibeln till skillnad från Eddorna är bokstavlig sanning enligt Jehovas vittnen och många av deras kvinnor går just barhuvade, så då antar jag att – tja ni vet…

product_thumbnail.phpSigyn, tövädrets gudinna från den kalla, våta februari vet mer om frälsning och kärlek, än vad de flesta kristna någonsin vet..

Sedan berättar jag för dem om Sigyn – Lokes lojala hustru – hon som verkligen visade frälsningens väg genom kärlek – för inte ens när Loke svikit henne om och om igen, ett helt liv igenom, vek hon en tum från hans sida. Och hon fördömde honom aldrig. Nej – hon delade för evigt hans plågor i Nástrand och Nifelhel, det allra uslaste och nedersta Helvetet – hon satt inte oåtkomlig uppe i himlen, utan satte sig själv vid Lokes sidafor till Damaskus – och gjorde något…. DET är vad jag menar med frälsning eller kärlek… ett föredöme…

SigynSigyn i Nifelhel, som jag tänkte mig henne år 2012 – bilden tagen i en nedlagd järnvägstunnel under ett sjukhus i Stockholm med enbart en 2w ficklampa som ljus

För övrigt är jag ruskigt straight edge som hedning. Jag tror inte, att droger har det minsta med sund och naturlig religionsutövning att göra, och jag ser inte något enda behov för att använda något annat än rent vatten eller möjligen mjöd i samband med ceremonier. För människor som bär sig åt som barnungar, profanerar Gamla Uppsala, blandar ihop kristendom med islam och sen tillsätter en svag skugga av Asatro och kallar resultatet för ”fornt” har jag heller inget större tålamod.

Visst – på den tiden vi hade ett landsomfattande, fungerande Asatrosamfund här i Sverige – jag var med och grundade det – och vi ville protestera emot Svenska Kyrkan genom att ta tillbaka platsen hade kanske ett ”Påskblot” sitt symboliska värde, men den tiden är nu länge sedan förbi. Inte heller skulle jag fara till Gamla Uppsala för att blomstersmycka några kristna altaren eller tillbe någon ”jesuskraft” – för ville jag ens det, kunde jag fortfarande vara med i ”svenska” kyrkan, hursomhelst.

Och hellre ärliga kristna än falska hedningar – det säger jag er !

Själv firar jag ett segerblot för vårens inträdande – det gjorde till och med den unge Strindberg på sin tid – när han var Hedning – och så bör ni också göra – om ni nu alls vill vara Hedna eller Asarna trogna !

Gamla_Uppsala

Den här platsen tillhör inte några inbillade ”fornsedare” eller några kristna ! Den tillhör svenska staten och folket – samt verkliga hedningar i alla land !!

Come gather ‘round people
Wherever you roam
And admit that the waters
Around you have grown
And accept it that soon
You’ll be drenched to the bone.
If your time to you
Is worth savin’
Then you better start swimmin’
Or you’ll sink like a stone
For the times they are a-changin’.

Come writers and critics
Who prophesize with your pen
And keep your eyes wide
The chance won’t come again
And don’t speak too soon
For the wheel’s still in spin
And there’s no tellin’ who
That it’s namin’.
For the loser now
Will be later to win
For the times they are a-changin’.

Come senators, congressmen
Please heed the call
Don’t stand in the doorway
Don’t block up the hall
For he that gets hurt
Will be he who has stalled
There’s a battle outside
And it is ragin’.
It’ll soon shake your windows
And rattle your walls
For the times they are a-changin’.

Come mothers and fathers
Throughout the land
And don’t criticize
What you can’t understand
Your sons and your daughters
Are beyond your command
Your old road is
Rapidly agin’.
Please get out of the new one
If you can’t lend your hand
For the times they are a-changin’.

The line it is drawn
The curse it is cast
The slow one now
Will later be fast
As the present now
Will later be past
The order is
Rapidly fadin’.
And the first one now
Will later be last
For the times they are a-changin’.